Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottets förberedande behandling hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd. 1 :o.

1924-04-25 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:41, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottets förberedande behandling hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd. 1 :o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

B<iiikouhikollcls nHalande Nr 41.

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

och understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottets förberedande behandling hänvisade framställningar rörande pensioner

och understöd.

1 :o.

I en till riksdagen den 7 mars 1924 avlåten proposition nr 101 har

Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,

som frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka

åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å postverkets stat för

driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd, må

under år 1924 av postmedel utbetalas förhöjning med fyrtio procent av

vederbörande tillkommande understöd.

I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

Ang.

förhöjning

för år 1924

av åt vissa

f. rf. posistationsföreståndare

och tantbrevbärare

utgående

understöd.

Utskottet vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit, att Utskottet.

förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919 med 35 procent

samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50 procent av vederbörande

understödsbelopp. I betraktande av den inträdda sänkningen av

levnadskostnaderna och med hänsyn till den starka reduktionen av de till

statens befattningshavare utgående dyrtidstilläggen, beslöt riksdagen att för

år 1923 nedsätta förhöjningen till 40 procent. Kungl. Maj:ts förevarande

förslag avser, att förhöjningen för år 1924 skulle bibehållas vid samma

storlek.

Under framhållande av att ifrågavarande förhöjning icke är att helt jämställa

med dyrtidstillägg i egentlig mening, får utskottet tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

It Utäng till riksdagens protokoll 1924. S samt. 34 höft. (Nr 41.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskoltels utlåtande AV 41

’:o.

Ang.

städerskan

hos generalpoststyrelsen

Maria

Bär eliu s.

I en inom första kammaren av herr Julin väckt motion nr 86 har

artigt'' under- hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. städerskan hos kungl.

stöd åt form 7 ...

generalpoststyrelsen Maria Kristina Darelius ett understöd av postmedel

att från och med innevarande års ingång under hennes återstående livstid

utgå med 300 kronor för år.»

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat, alt Maria

Kristina Darelius, som är född den 20 mars 1848, under åren 1888—1910

varit anställd såsom städerska hos generalpoststyrelsen, att hon redan dessförinnan

från år 1880 tjänstgjort i postarbete, nämligen såsom extra biträde

hos de revisorer, vilka granskade postförskottrörelsen, att hon i ersättning

för sitt arbete hos postverket under åren 1912—1919 uppburit i medeltal

567 kronor för år, samt alt hon efter sin år 1900 avlidne man, som varit

vaktmästare å generalpoststyrelsens kameralbyrå, uppbure pension från

civilstatens änke- och pupillkassa med 210 kronor för år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Generalpost- Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

stgrelsen. yttrande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:

»Generalpoststyrelsen vitsordar riktigheten av motionärens uppgifter

rörande Darelius’ tjänste- och övriga förhållanden och har intet att invända

mot att understöd tillerkännes henne. På grund av gällande bestämmelser

rörande dyrtidstillägg åt pensionärer synes emellertid det av motionären

föreslagna understödsbeloppet böra något minskas, så att pensionsförmånen

kommer i ett bättre avvägt förhållande till vederbörandes senast

innehavda arvode. I överensstämmelse härmed finner generalpoststyrelsen

för sin del lämpligt, att understödet bestämmes till 250 kronor för år.»

utskottet. På grund av vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig höra tillstyrka,

att änkan Darelius beredes ett årligt understöd under sin återstående livstid,

och vill utskottet i sådant avseende förorda det av generalpoststyrelsen

ifrågasatta beloppet av 250 kronor årligen. Understödet synes böra anvisas

av postmedel och utgå från och med den 1 januari 1924.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 86,

må medgiva, att förra städerskan hos generalpoststyrelsen,

änkan Maria Kristina Darelius må från och med den 1

januari 1924 under sin återstående livstid av postmedel

åtnjuta ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

. ,.A"g- , 3:0.

artigt understöd

åt förre

postföraren

P. Bengtsson, vackt motion nr 64 har anförts och hemställts följande:

I en inom andra kammaren av herrar Törnkvist i Bjuv och Borggren

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoiilskuttcls utluliiiulc AV ''//.

»Arbetaren Per Bengtsson, Visseltofta, har under .‘JO ar ombesörjt postgången

mellan Osby och Visseltofta i Kristianstads län, eu väglängd om

It km. 1920 måste Bengtsson på grund av hög ålder och försvagad hälsa

lämna denna befattning. Bengtsson har som alla andra lantbrevbärare

haft en mycket ringa ersättning för sitt arbete, varför det varit omöjligt

för honom att spara något för ålderns dagar, och han befinner sig därför

nu jämte sin hustru i ekonomiskt svår belägenhet.

Då riksdagen vid mer än ett tillfälle trätt hjälpande emellan i dylika

fall, få vi hemställa, att riksdagen måtte tillerkänna postförare Per Bengtsson

ett årligt understöd av 600 kronor.»

Av vid motionen fogade intyg, beträffande vilka utskottet i övrigt hänvisar

till motionen, framgår, att Bengtsson är född den 5 mars 1849, att

han har hustru, född den 11 januari 1851, samt alt han befinner sig i

fattiga omständigheter.

I förevarande ärende har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat Generalpostutlåtande

av generalpoststyrelsen, som anfört följande: styrelsen.

»Bengtsson, som är född den 5 mars 1849, har enligt kontrakt förtskaffat

posten mellan Osby postkontor och Visseltofta poststation från och

med den 27 oktober 1890 och intill 1919 års utgång, då han på grund av

ålderdomssvaghet blivit nödsakad frånträda sin förenamnda befattning efter

att sålunda hava innehaft densamma något över 29 år.

f ersättning för postföringen i fråga, vilken Bengtsson ombesörjt gående

till en början fyra, men från ingången av år 1918 fem gånger i veckan,

har han under de senare åren uppburit följande belopp för helt år räknat,

nämligen under tiden:

Vagsträcken mellan Osby och Visseltofta och åter är 26 kilometer. Bengtsson

har för varje tur använt en tid av omkring 7 x/2 timmar, däri inberäknat

ett uppehåll i Osby av 2 timmar.

På grund av gällande bestämmelser kunde Bengtsson, som icke fungerat

som lantbrevbärare, utan i egenskap av postföringsentreprenör endast haft

att befordra slutna poster mellan postanstalterna i Osby och Visseltofta,

vid sitt frånträdande av denna befattning icke komma i åtnjutande av

årligt ålderdom sunderstöd. Med hänsyn till Bengtssons mångåriga användning

i postverkets tjänst, det utmärkta sätt på vilket han fullgjort sina

åligganden samt hans ekonomiskt svåra belägenhet fann emellertid generalpoststyrelsen

lämpligt att vid sagda tillfälle hos Kungl. Maj:t utverka tilldelandet

åt Bengtsson av eu gratifikation av 500 kronor. En av Bengtsson

den 3 april 1923 till generalpoststyrelsen ingiven framställning om

ärligt understöd har styrelsen funnit icke böra föranleda någon dess åtgärd.

Ehuruväl, såsom ovan framhållits, enligt för generalpoststyrelsen gällande

bestämmelser understöd icke kan av styrelsen tilldelas f. d. postförare, som

utan att hava verkställt lantbrevbäring allenast forslat post mellan två eller

liera postanstalter, har styrelsen vid enstaka tillfällen hos Kungl. Maj:t

hemställt om åtgärd för tilldelande av understöd åt jämväl sådana post
-

% 1915-»i/8 1917

V, 1917—31/12 1917.

Vi 1918—81/1o 1918 .

Vi 1919—31/i2 1919.

520

949

1,235

416 kronor

samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoulskotlets utlåtande Nr ål.

förare. Riksdagen har också i ett fåtal fall på grund av avlåtna propositioner

eller med anledning av väckta motioner beviljat f. d. postförare årligt

understöd av postmedel. I samtliga de fall riksdagen beviljat dylikt understöd,

torde emellertid — såsom även bankoutskottet uttalat i sitt utlåtande

nr 22 vid 1922 års riksdag — detta vara att tillskriva sådana särskilda

omständigheter som olycksfall under tjänsteutövning eller lång anställningstid

under svåra och krävande förhållanden. Då några så beskaffade omständigheter

icke synas föreligga beträffande Bengtsson, saknar generalpoststyrelsen

anledning tillstyrka bifall till den föreliggande motionen.»

viskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Bengtsson icke tjänstgjort

såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör befordra

slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson är sålunda icke

författningsenligt berättigad att genom generalpoststyrelsens försorg komma

i åtnjutande av ålderdomsunderstöd. På sätt i generalpoststyrelsens ovanintagna

utlåtande erinrats, har riksdagen hittills endast i vissa undantagsfall

beviljat understöd av allmänna medel åt f. d. postförare; och torde

dessa understöd hava föranletts av sådana särskilda omständigheter som

olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under

sällsynt svåra och krävande förhållanden in. m. Dylika omständigheter

kunna icke åberopas i förevarande fall. Emellertid har Bengtsson, som

uppnått 73 års ålder, under en tid av omkring 29 år med utmärkta vitsord

tjänstgjort såsom postförare och därvid fullgjort till en början fyra, men

under de senaste åren fem turer i veckan, varje tur krävande en tid av

omkring 7 1/i timmar. Ifrågavarande tjänstgöring lärer sålunda, ehuru

ersättningen varit jämförelsevis ringa, få anses hava utgjort Bengtssons

huvudsakliga sysselsättning. Vid sådant förhållande har utskottet funnit

sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av postmedel beredes Bengtsson.

Understödsbeloppet har med hänsyn till storleken av Bengtssons ersättning

och i betraktande av de pensions- och dyrtidstillägg, som torde komma

att utgå å detsamma, ansetts skäligen böra bestämmas till 250 kronor årligen,

att utgå från och med ingången av år 1924.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 64,

må medgiva, att förre postföraren Per Bengtsson, Visseltofta,

må från och med den 1 januari 1924 under sin återstående

livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio

kronor.

4:°,

Ang. I en inom andra kammaren av herr Lovért väckt motion nr 66 har hem
stöd^åTförra

ställts, »att riksdagen måtte besluta, att till f. d. städerskan vid postverket

städerskan j Malmö Kjerstin Hartsson må under hennes återstående livstid av postmeHansson.

del utgå ett understöd från och med år 1922 av 500 kronor årligen».

s. 5 Kontrollera mot PDF

liunkonlskollels utlutande Nr M.

5

I motionen har uppgivits, bland annat, att Kjerstin Hansson, som vore

änka, under tider^ den 1 augusti 1890—1 februari 1921 varit anställd som

vagnstäderska vid postverket, vilken anställning hon på grund av ålder

och sjuklighet måst lämna.

Av ett vid motionen fogat åldersbetyg framgår, att änkan Hansson är

född den 3 oktober 1804.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilagor.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:

»I motionen har uppgivits, att Hanssons städerskeanställning fortvara

till februari 1921. Uppgiften är felaktig, ity att Hanssons anställning upphört

först med utgången av februari 1922. I ersättning för sitt arbete —

tvättning och städning av alla från Malmö utgående postvagnar — har

Hansson under de senare åren uppburit för månad:

71: 10 kr. fr. o. in. juli 1913 t. o. in. juli. 1917,

80: — » » » » februari 1917 » » » juli 1917,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 37: 50 per månad.

90: — kr. 1''r. o. in. augusti 1917 t. o. in. april 1918,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 42: 50 per månad.

105:— kr. fr. o. in. maj 1918 t. o. in. jan. 1919,

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 57:50 per månad.

125: — kr. fr. o. in. februari 1919 t. o. in. febr. 1922.

Dessutom ett biträdesanslag av kr. 80: —- per månad.

Tiden 1(i/12 1911—81/7 1912 har Hansson dessutom mot ersättning av 5

kronor för månad verkställt tvättning av postverkets sorteringslokal å Malmö

statsbanestation.

Från och med februari 1917 har postverket tillhandahållit för arbetet

erforderlig såpa och soda.

Hanssons arbete har, enligt av postdirektionen i Södra distriktet lämnad

uppgift, icke varit fritt från anmärkningar. Upprepade gånger hava klagomål

förekommit mot hennes sätt att förrätta städningen i postvagnarna, i

anledning varav, då Hansson icke låtit sig rättas av gjorda föreställningar,

postdirektionen ansett sig böra anskaffa annan vagnstäderska. Generalpoststyrelsen

kan därför för sin del icke tillstyrka beviljandet åt Hansson

av årligt understöd.»

På grund av vad generalpoststyrelsen anfört kunde det ifrågasättas, huruvida

pension av allmänna medel borde beredas städerskan Hansson. Emellertid

har hon, såsom av utredningen framgår, under mer än 31 år varit

anställd i postverkets tjänst, i vilken anställning hon, såvitt handlingarna

utvisa, haft sin huvudsakliga sysselsättning. Vid sådant förhållande och

då hon uppnått en ålder av omkring 60 år, har utskottet ansett billigheten

bjuda, att hon från statens sida tillerkännes något understöd under sin

Generalpost
stijrelsen.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotlets utlåtande Nr 41.

Any.

årligt understöd

åt /''. d.

växelstationsföreståndarinnan

I.ouisc

Löfgren.

Telegrafsty
relsen.

återstående livstid. Vidkommande storleken av detta understöd torde på

grund av vad i ärendet förekommit det av motionären föreslagna beloppet,

som visserligen med hänsyn till Hanssons tjänstetid och avlöning i och för

sig icke synes för högt tilltaget, böra underkastas någon reducering; och

har utskottet funnit understödet skäligen böra bestämmas till 250 kronor

årligen, förutom pensions- och dyrtidstillägg. Detta belopp synes böra anvisas

av postmedel och utgå från och med den 1 juli 1924.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 66,

må medgiva, alt förra vagnstäderskan hos postverket Kjerstin

Hansson, Malmö, må från och med den 1 juli 1924 under sin

återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd

av tvåhundrafemtio kronor.

5:o.

I en inom andra kammaren av herr Henrikson, med instämmande i

motionens syfte av fyra utav kammarens övriga ledamöter, väckt motion

nr 155 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. växelstationsföreståndarinnan

i Laholm Louise Löfgren ett årligt understöd av 800 kronor, alt

utgå från och med innevarande år».

Till stöd för framställningen har i motionen anförts, bland annat, följande:
»Louise

Löfgren, enligt Inlagd avskrift av prästbevis född den 18 november

1870, har under tiden juni 1893—maj 1916 tjänstgjort å Laholms

telefonväxelstation, därav de sista 13 åren i egenskap av föreståndarinna.

Under hela tjänstgöringstiden var hon avlönad av kungl. telegrafverket.

I juni månad 1916 blev hon till följd av överansträngning i sitt tjänstearbete

nödsakad söka tjänstledighet under ett år. Hon vårdades denna

tid av d:r E. Westergaard, Laholm. Trots all omvårdnad blev hon icke

tillräckligt återställd för att kunna efter ledighetstidens slut återupptaga

arbetet.

Då hon enligt dåvarande telegrafkommissariens i Halmstad uppfattning

ej kunde påräkna förlängd tjänstledighet, begärde hon och erhöll entledigande

från uppdraget som växelstationsföreståndarinna i Laholm.

Efteråt har hon undergått läkarebehandling, såsom framgår av bilagda

bevittnade avskrifter, utan att dock bliva återställd till hälsan.»

Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de vid motionen

fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört telegrafstyrelsen.

Telegrafstyrelsen har i yttrande den 20 februari 1924 anfört följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Hunknutskotlels ullitliinilc Nr :i 1.

7

»Löfgren anställdes under är 1893 av dåvarande föreståndaren för ifrågavarande

växelstation såsom biträde vid stationens skötsel, och från

och med den I oktober 1901, före vilken dag Löfgren avlönats av föreståndaren,

uppbar Löfgren eu avlöning från telegrafverket av 20 kronor i

månaden. Den 1 januari 1903 blev Löfgren anställd såsom föreståndare

för stationen mot eu årlig avlöning av kronor 000 jämte fri bostad med

värme och lyse, vilken kontanta avlöning från den 1 maj 1913 höjdes till

kronor 840 för år. Sedan Löfgren den 1 juli 1916 erhållit ledighet från

sin befattning, beviljades bon på egen begäran avsked från den 1 juni 1917.

Löfgren, som vid sin avgång ur telegrafverkets tjänst var endast 40 år,

framställde vid nämnda tidpunkt icke någon begäran att komma i åtnjutande

av årligt understöd. Först den 9 juni 1923, alltså mer än sju år

efter det hennes tjänstgöring vid telegrafverket upphört, har Löfgren gjort

sin i motionen återgivna framställning om understöd.

Vid tiden för Löfgrens avgång ur telegrafverkets tjänst förefanns för oss

ingen annan möjlighet för beredande av årligt understöd åt ur telegrafverkets

tjänst avgången person, vilken innehaft med pensionsrätt icke förenad

befattning, än att ingå till Kungl. Maj:t med hemställan om propositions

avlåtande till riksdagen. Den 28 augusti 1917 avläts också dylik hemställan

beträffande fyra avgående växelstationsföreståndare, varav en innehade

04 levnads- och 31 tjänsteår, eu 62 levnads- och 30 tjänsteår, en 55

levnads- och 25 tjänsteår samt en 65 levnads- och 13 tjänsteår, och beviljades

dessa genom kungl. brev den 12 april 1918 årliga understöd med

resp. 600, 800, 700 och 450 kronor.

Därest från något håll vid Löfgrens avgång ur telegrafverkets tjänst framställning

om beredande av understöd åt Löfgren ifrågasatts, skulle vi med

hänsyn till Löfgrens låga levnadsålder icke ansett oss kunna tillstyrka

densamma, så mycket mindre som Löfgren efter allt att döma icke då

torde hava befunnit sig i sådan ekonomisk situation, att hon varit i behov

av understöd.

Numera hava vi genom kungl. brev den 30 juni 1920 befogenhet att tilldela

ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken innehaft med pensionsrätt

icke förenad befattning och som befunnes vara i behov av understöd,

årligt dylikt understöd med lämpligt belopp, icke överstigande vad

som motsvarade två tredjedelar av den årsinkomst, han senast åtnjutit från

telegrafverket, alt utgå av verkets medel, dock att dylikt understöd, där ej

särskilda omständigheter föranledde undantag, finge tilldelas allenast den,

vars tjänstetid uppginge till minst tjugufem år, däri inberäknad den tid

vederbörande före antagandet i telegrafverkets tjänst kunde hava innehaft

anställning vid enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller

såsom föreståndare för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet,

vars betjäning antogs av vederbörande abonnenter.

Emellertid torde det i nämnda brev givna bemyndigandet icke hava varit

avsett för sådana befattningshavare, som redan lämnat sin anställning åtskilliga

år innan bemyndigandet tillkommit, och under inga omständigheter

kan hänsyn tagas till andra förhållanden än dem, som förelegat vid

befattningshavarens avgång.

Vidare är att märka, att väl i en Löfgrens framställning åtföljande petitionslista

uppgivits åtskilliga skäl, som enligt undertecknarnas mening

talade till förmån för bifall till Löfgrens framställning, men det har icke

ens påståtts, att Löfgren enkonomiskt sett vore i behov av understöd. Än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

mindre har genom medellöshetsintyg eller på annat sätt ådagalagts dylikt

behov.

På ovan anförda skäl anse vi oss icke kunna tillstyrka motionens hemställan.

Vidkommande slutligen storleken av det i motionen ifrågasatta understödet

är det visserligen riktigt, att den nuvarande föreståndaren för Laholms

växelstation, som är ordinarie rikstelefonist, vid eu uppnådd levnadsålder

av 55 år och minst 30 tjänsteår, varunder hon erlagt pensionsavgifter,

kommer i åtnjutande av en pension av 1,704 kronor. Berörda

befattningshavare tillhör emellertid 1920 års pensionsstat, under det att

motsvarande pension enligt den vid tidpunkten för Löfgrens avgång inverkets

tjänst gällande staten utgjorde endast 1,000 kronor, vid vilket förhållande

det ifrågasatta understödet synes påfallande högt tilltaget.»

statskontoret. Statskontoret har i sitt den 1 mars 1924 dagtecknade utlåtande i ärendet

anfört:

»I utlåtandet över motionen nr 155/11 angående årligt understöd åt f. d.

växelstationsföreståndarinnan Louise Löfgren har telegrafstyrelsen anfört,

att del i en petitionslista uppgivits åtskilliga skäl, som enligt undertecknarnas

mening talade till förmån för beviljande av pension, men det

hade icke ens påståtts, att Löfgren ekonomiskt sett vore i behov av

understöd. Statskontoret vill i avseende härå erinra att riksdagen åt befattningshavare

av ifrågavarande slag icke beviljat pensioner i andra fall

än då det styrkts, att vederbörande vore i behövande omständigheter. Beträffande

det i motionen föreslagna pensionsbeloppet, 800 kronor, får statskontoret

anföra, att enligt det av telegrafstyrelsen åberopade kungl. brevet

den 30 juni 1920 utgår till ur telegrafverkets tjänst avgången person, som

kan räkna en tjänstetid av 25 år, pension med två tredjedelar av den årsinkomst

han senast åtnjutit från telegrafverket. Då Löfgren endast kan

räkna 23 tjänstår samt vid tiden för avskedet åtnjöt 840 kronor jämte fri

bostad med värme och lyse, synes pension, om sådan trots att medellöshet

ej styrkts, varder beviljad, ej böra utgå med högre belopp än 600 kronor,

samt åtnjutas först från och med den 1 juli 1924. »

Vid ärendets behandling har för utskottet varit tillgängligt ett av jordbrukskonsulenten

Hj. Bergström, Halmstad, avgivet och av direktören O.

Swensson därstädes vitsordat, den 12 mars 1924 dagtecknat intyg, vari

intygsgivaren, som förklarat sig känna Louise Löfgren, hennes familj och

förmögenhetsförhållanden alltsedan år 1895, anfört bland annat, att Löfgren

under tiden efter avskedstagandet huvudsakligen försörjts av sina

släktingar men att, då dessa på grund av särskilda förhållanden ej längre

kunde i nämnvärd grad bidraga till hennes uppehälle och hon saknade

egna medel till hela sitt behov, hon syntes vara i stort behov av hjälp.

Utskottet Av utredningen i ärendet framgår, att Louise Löfgren under en tid av omkring

23 år utfört arbete för telegrafverkets räkning, varvid hon under 8

år varit anställd såsom biträde vid växelstationen i Laholm med avlöning

av föreståndaren därstädes och under 15 år innehaft direkt anställning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Uankouhkottels ullålande Nr M.

9

hos telegrafverket. Denna anställning har hon vid 4(5 års ålder lämnat

till följd av sjukdom, som hon enligt läkares intyg ännu icke övervunnit

och på grund av vilken hennes arbetsförmåga för framtiden är i hög grad

inskränkt. Under sådana förhållanden synas billighetsskäl tala för beredande

åt Löfgren av något understöd från det allmännas sida. Den i

motionen gjorda framställningen härom har av vederbörande ämbetsverk

avstyrkts huvudsakligen av det skäl, att det icke styrkts eller ens uppgivits,

att Löfgren befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter, att

behov av understöd förelåge. I avseende härå tillåter sig utskottet emellertid

att hänvisa till ovan återgivna intyg, vilket icke varit tillgängligt för

de i ärendet hörda myndigheterna. På grund av innehållet i berörda intyg

samt med hänsyn till anförda omständigheter i övrigt har utskottet funnit

skäl föreligga att tillstyrka ett årligt understöd av telegrafverkets medel åt

Löfgren under hennes återstående livstid. Understödet, som torde böra

utgå från och med ingången av nästkommande budgetår, synes emellertid

med hänsyn till Löfgrens jämförelsevis korta tjänstetid böra begränsas till

500 kronor årligen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:155,

må medgiva, att förra föreståndarinnan för telegrafverkets

växelstation i Laholm Louise Löfgren må från och med

den 1 juli 1924 under sin återstående livstid av telegrafverkets

medel uppbära ett årligt understöd av femhundra

kronor.

6:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 29 har herr Sävström ^vg.

hemställt, »att riksdagen må besluta att tilldela f. d. järnvägsarbetaren understöd åt

Salomon Rydberg ett årligt understöd av 300 kronor, räknat från den 1 färre järnjanuari

1920 och att sedermera utgå under hans återstående livstid.»

I motionen har anförts, bland annat, att Rydberg, som är född den 26

augusti 1854, erhållit arbetsanställning vid östra stambanan år 1873 och

sedermera under olika tider arbetat vid ett flertal av statens järnvägsbyggnader.

vägsarbetaren

S. lf y dberg.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

Järnvägs
styrelsen.

»Vad först angår det begärda understödet åt Rydberg, 300 kronor om

året från den 1 januari 1920, så anser sig styrelsen böra framhålla, att

det trots energiska försök från styrelsens sida att från Rydberg ävensom

från linjeförvaltningarna införskaffa erforderliga upplysningar angående

Rydbergs anställning, det icke lyckats erhålla sådan utredning i detta avseende,

att styrelsen kunnat finna Rydbergs rätt till pension eller annat

understöd av statens järnvägars medel styrkt. I detta sammanhang må

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottels ullålande Nr il.

Utskottet.

också anmärkas, att Rydberg, som efter år 1897 haft allenast tillfälligt arbete

vid statens järnvägar, redan år 1913 definitivt lämnat statens järnvägars

tjänst och därefter till ock med år 1923 enligt egna uppgifter haft arbete

på annat håll, bland annat vid ostkustbanebygget, samt att Rydberg år

1894 . erhållit en gratifikation av 250 kronor vid invigningen av sträckan

Vännäs—Boden å norra stambanan.

Ehuru styrelsen för egen del på grund av gällande bestämmelser funnit

sig förhindrad att bevilja Rydberg understöd i någon form, vill styrelsen

likväl med hänsyn till att det dock får anses ej osannolikt, att Rydbergs

tjänstetid vid statens järnvägar överskrider de 20 år, som kräves för gratifikation

åt förutvarande banarbetare vid statens järnvägar, icke motsätta

sig bifall till motionen med den modifikationen, att understödet bestämmes

skola utgå först från 1924 års ingång.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Rydberg under år

1923 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande av pension

eller gratifikation och därvid uppgivit, bland annat, att han blivit anställd

vid statens järnvägsbyggnader år 1872 samt att han vid invigningen av

bandelen Vännäs—Boden å norra stambanan år 1894 jämlikt riksdagens

beslut erhållit en gratifikation av 250 kronor. Då tillfyllestgörande utredning

angående Rydbergs tjänstgöring vid statens järnvägar varken av Rydberg

själv förbragts eller, trots verkställda undersökningar, kunnat genom

statens järnvägars försorg åstadkommas, fann styrelsen emellertid enligt

beslut den 14 juni 1923 den gjorda framställningen icke kunna till någon

styrelsens vidare åtgärd föranleda.

Då, såsom av järnvägsstyrelsens nu avgivna yttrande framgår, för erhållande

av gratifikation i egenskap av förutvarande banarbetare vid statens

järnvägar kräves 20 års tjänstetid, lärer genom den Rydberg år 1894 tillerkända

gratifikationen få anses vara styrkt, att hans tjänstgöring före sistnämnda

år omfattat minst 20 år. Härförutom synes av handlingarna i

ärendet framgå, att Rydberg styrkt sig hava under åren 1895—1897 samt

eu del av år 1913 varit anställd i statens järnvägars tjänst. På grund

härav och med avseende å vad järnvägsstyrelsen anfört har utskottet icke

velat motsätta sig, att Rydberg, som numera uppnått en ålder av omkring

70 år, från och med ingången av år 1924 tillerkännes ett årligt understöd

av trafikmedel till belopp av 300 kronor årligen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:29, må

medgiva, att förre järnvägsarbetaren Salomon Rydberg,

Skogs församling i Gävleborgs län, må från och med den

1 januari 1924 under sin återstående livstid av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoulskotlets utlåtande Nr åt.

7:o.

I en inom andra kammaren av herr liåcklund väckt motion nr ött har hem- ång.

ställts, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen Nils (i

Gustav \ inblads änka Ulrika Charlotta Vinblad, född Andersson, må från <>. stations

och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt under- änka.

stöd av tre hundra kronor».

Till stöd för framställningen har i motionen anförts, bland annat, alt

e. o. stationskarlen Vinblad, som var född den 12 januari 1840 och avled

den 2(5 december 1922, antagits i statens järnvägars tjänst den 31 januari

1879 och erhållit avsked med pensionär 1918 ävensom att änkan Vinblad,

som fyllt 76 år, själv varit anställd i statens järnvägars tjänst såsom städerska

vid Töreboda järnvägsstation under tiden den 15 oktober 1913—

den 31 maj 1921. Av bilagor till motionen framgår, att änkan Vinblad

på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet är oförmögen att med arbete

bidraga till sitt uppehälle samt befinner sig i små omständigheter.

I förevarande ärende har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat ytt- Jämvägsstyrande

av järnvägsstyrelsen, som anfört: rdsen.

»Vidkommande det för änkan Vinblad begärda understödet får styrelsen,

under vitsordande av riktigheten av de av motionären lämnade uppgifterna

angående makarna Vinblad, framhålla att föreliggande fall icke utmärker

sig för några omständigheter, som ej kunna åberopas av ett stort antal

änkor efter personer, som innehaft anställning i icke ordinarie tjänst, vid

statens järnvägar.

Då det emellertid förut i liknande fall förekommit, att riksdagen i trots

av de konsekvenser, som med hänsyn till nyssberörda omständighet kunna

därav föranledas, beviljat understöd, anser sig styrelsen sakna tillräcklig

anledning att avstyrka bifall till motionen.»

Av den föregående redogörelsen framgår, att Vinblad under en tid av liskottet.

närmare 40 år varit anställd i statens järnvägars tjänst samt att hans änka,

som är sjuklig och befinner sig i små ekonomiska omständigheter, själv

under omkring 7 1/s år haft anställning som städerska vid statens järnvägar.

Under sådana förhållanden vill utskottet tillstyrka, att ett årligt understöd

av trafikmedel beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd

torde emellertid, med hänsyn till änkan Vinblads korta anställningstid,

höra begränsas till 200 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II : 63,

må medgiva, att avlidne e. o. stationskarlen N. G. Vinblads

änka, Ulrika Charlotta Vinblad, född Andersson, må från

och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av tra

fikmedel uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoulskoltets ullålande Nr ål.

Ang.

årligt

understöd åt

e. o. kontorsskrivaren

S.

Amréns änka.

Järnvägsstgr

elsen.

8:0.

I en inom andra kammaren av herrar Sehlin, Verner Hedlund och P.

S. Hedlund i Häste väckt motion nr 152 har hemställts, »att riksdagen

ville medgiva, att änkan Anna Brita Amrén må, så länge hon förbliver i sitt

änkestånd, från och med 1924 å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 300 kronor».

Av motionen med därvid fogade bilagor framgår, att e. o. kontorsskrivaren

Salomon Amrén, som var född den 3 maj 1857, efter att hava tjänst''

gjort som extra befattningshavare vid länsstyrelse under en tid av omkring

12 V2 år, den 21 augusti 1899 anställts som extra tjänsteman vid statens

järnvägar, där han den 1 februari 1914 befordrats till extra ordinarie kontorsskrivare,

att han den 3 februari 1922 avlidit, efterlämnande änka, Anna

Brita Amrén, född Lidén, samt att änkan Amrén, vilken är född den

18 april 1858, befinner sig i fattiga omständigheter.

I motionen har anförts bland annat att, enligt vad motionärerna inhämtat,

Amrén med de befordringsgrunder och rekryteringsförhållanden, som

under förra hälften av hans tjänstgöring vid statens järnvägar varit rådande,

med säkerhet skulle ha vunnit ordinarie anställning, om han icke redan

då överskridit femtioårsåldern, samt att, under förutsättning att han erhållit

ordinarie tjänst, hans efterlämnade änka nu skulle hava åtnjutit pension.

Vid motionen har fogats, bland annat, ett av f. d. bandirektören vid

statens järnvägar H. Groth utfärdat, den 24 februari 1923 dagtecknat intyg

av följande lydelse:

»Framlidne e. o. kontorsskrivaren vid statens järnvägar Salomon Amrén,

född den 3 maj 1857, anställdes i extra tjänst vid banavdelningen den 21

augusti 1899, befordrades till extra ordinarie kontorsskrivare den 1 februari

1914 och innehade denna befattning till sin dödsdag den 3 februari 1922.

Under tiden för sin tjänstgöring i Östersund under mitt befäl, eller från

och med år 1900 till slutet av år 1918, utmärkte sig Amrén för stor arbetsflit,

pålitlighet och berömvärt intresse för tjänstegöromålen, som han städse

fullgjorde på synnerligen tillfredsställande sätt, samt gjorde sig allmänt

förtjänt av förtroende och aktning.

Med vitsordande härav och då Amréns ringa avlöning under tjänstetiden

icke medgivit några besparingar, förordas på det varmaste utverkande av

skäligt understöd åt hans efterlämnade änka.»

Utskottet får i övrigt hänvisa till motionen med därvid fogade handlingar.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Med anledning härav får styrelsen, med förmälan, att det vid motionen

fogade intyget av f, d. bandirektören H. Groth synes innefatta de uppgifter

rörande mannen Amréns anställning vid statens järnvägar, som äro

erforderliga för den föreliggande frågans bedömande, härigenom anföra, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ilankoutskotlels utlåtande Nr ''it.

13

det i motionen avsedda fallet knappast kan sägas utmärka sig för några

omständigheter, som ej kunna åberopas av eif stort antal änkor efter personal,

som innehaft anställning i icke ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

I)å det emellertid förut i liknande fall förekommit, att riksdagen i trots

av de konsekvenser, som med hänsyn till nyssberörda omständighet kunna

därav föranledas, beviljat understöd av beskaffenhet, varom här är fråga,

anser sig styrelsen sakna tillräcklig anledning att avstyrka bifall till motionen.

»

För egen del har statskontoret yttrat: Statskontoret.

»Vad därefter beträffar motionen nr 152, vari föreslagits ett årligt understöd

å 300 kronor åt e. o. kontorsskrivaren vid statens järnvägar S. Amréns

änka, får statskontoret åberopa vad järnvägsstyrelsen i här bilagda skrivelse

anfört och för egen del tillägga, att den omständigheten, att mannen

Amrén först efter en tjänstetid vid länsstyrelsen av omkring 12 år kom i

statens järnvägars tjänst och därför till följd av framskriden ålder icke

vunnit befordran till ordinarie tjänst, synes skäligen höra föranleda till

beredande av någon pension åt änkan, som är gammal och saknar medel

till sin försörjning.»

På grund av vad i ärendet anförts har utskottet funnit sig höra förorda, utskottet.

att något understöd av allmänna medel beredes änkan Amrén under hennes

återstående livstid. Utskottet har likväl i detta avseende ansett sig icke

kunna tillstyrka beviljande av högre belopp än vad utskottet i det under

nästföregående punkt behandlade ärendet föreslagit eller 200 kronor årligen;

och tillåter sig utskottet framhålla, att å detta belopp torde komma att

utgå pensions- och dyrtidstillägg. Understödet synes böra anvisas av trafikmedel

och utgå från och med den 1 januari 1924.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:152,

må medgiva, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon

Amréns änka Anna Brita Amrén, född Lidén, må från och

med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor.

9:o.

I en inom andra kammaren av herr Hane väckt motion nr 160 har hem- __ ,A"?''

a jorltoid pen
ställts,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. extra ordinarie loko- sion åt färre

motiveldaren Ernst Vilhelm Johansson i Bodens by, Över-Luleå socken,'': °: ,okomo~

. Imeldaren K.

en förhöjning av hans pension från 225 till 500 kronor, att utgå från och v. Johansson.

med den 1 juli 1924.»

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoulskottets utlutande Nr 44.

Järnvägs
styrelsen.

Utskottet.

Av tillgängliga handlingar 1''ramgår, att Johansson, som är född den 5

augusti 1891, sedan den 10 mars 1910 varit anställd i statens järnvägars

tjänst, där han enligt egen uppgift den 1 januari 1916 befordrats till e. o.

lokomotiveldare, samt att han, som enligt läkarintyg den 9 maj 1922 varit

alltsedan den 10 december 1917 på grund av sjukdom (tbc. pulm. amb.)

oförmögen till varje tjänstgöring, genom järnvägsstyrelsens beslut den 18

april 1922 erhållit avsked samt tillerkänts pension i enlighet med bestämmelserna

i reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal den 29 juni 1917, att utgå från och med

den 1 juni 1922 med 225 kronor årligen. Av handlingarna framgår vidare,

att Johansson i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 23 april 1923 anhöll

om förhöjning av den honom sålunda tillerkända pensionen, och åberopade

han till stöd härför en tidigare till järnvägsstyrelsen ingiven framställning, däri

han uppgivit, att han ådragit sig tuberkulos under tjänstutövning samt

vore mindre bemedlad. Uti infordrat utlåtande över berörda ansökan anförde

järnvägsstyrelsen huvudsakligen följande:

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att sökandens anspråk, såvitt handlingarna

i ärendet utvisade, saknade materiellt berättigande, i det att sökandens

förmenande, att han till följd av tjänstgöringen vid statens järnvägar

ådragit sig den sjukdom, som föranlett hans avskedande, icke kunde

anses i någon mån styrkt, vid vilket förhållande styrelsen varit förhindrad

att, såsom sökanden i första rummet påyrkat, medgiva honom pension enligt

de i § 13 av K. reglementet den 29 juni 1917 för statens järnvägars

pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal stadgade grunder.

Vad beträffade sökandens alternativa yrkande om pension enligt i § 14

av nämnda reglemente angivna grunder finge styrelsen framhålla, att sökanden

blivit tillerkänd statspension enligt första punkten av denna §, vilken

pension, beräknad med hänsyn till sökandens tjänstålder, 11 år, å

1,226 kronor 40 öre såsom medeltal av pensionsunderlagen utgjorde 225

kronor per år. Tillämpning av andra punkten av samma paragraf hade

nämligen ansetts utesluten, då anledning saknades till antagande, att de

förhållanden, som grundlagt rätten till pension, skulle omöjliggöra för sökanden

att vidare bidraga till sin försörjning.

Enligt beslut den 8 juni 1923 fann Kungl. Maj:t den giorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då Johansson vid sitt entledigande erhållit den pension, som författningsenligt

kunnat tillerkännas honom, har utskottet, som icke funnit anledning

att tillstyrka ett frångående av den ståndpunkt, Kungl. Maj:t efter

järnvägsstyrelsens hörande intagit i ärendet, ansett sig böra hemställa,

att förevarande motion II: 160 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Hankoutskutlcls utlåtande Nr il.

15

10:0.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1924 dagtecknad proposition Ang.

nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av proposition bilagt utdrag pension

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit domäners*

riksdagen medgiva, alt bokhållaren och kassören vid Klotens revir Ernst f°"d till bokAlfred

Finnberg må från och med månaden näst efter den, varunder han kassören »iJ

efter uppnådd ålder av 05 år kommer att avgå från sin anställning, under potens revir

sin återstående livstid från statens domäners fond åtnjuta eu årlig pension berg.*

av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Finnberg, som är född den 23

juni 1859 och den 1 januari 1891 anställts såsom bokhållare hos Klotens

aktiebolag och, då staten 1899 inköpte nämnda aktiebolags egendomar,

övergått till motsvarande befattning i statens tjänst. Denna befattning,

med vilken utan särskild gottgörelse varit förenade dels kassörstjänst vid

reviret, dels stationsföreståndarskap vid Klotens järnvägsstation, har dock

aldrig varit uppförd på ordinarie stat, utan arvode för densamma har årligen

upptagits i det av Kungl. Maj.t fastställda generalförslaget för driftkostnader

för domänverket.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen blivit anfört har utskottet ansett sig

böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 25 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Reservationer:

vid punkt ''no (angående årligt understöd åt förra städerskan Kjerstin

Hansson):

av herr Vindahl, som på grund av innehållet i generalpoststyrelsens uti

ärendet avgivna utlåtande hemställt,

att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

vid punkt 7:o (angående årligt understöd åt e. o. stationskarlen N. G.

Vinblads änka):

av herrar Bäcklund och Höglund, som yrkat bifall till den i ämnet väckta

motionen II: 63; samt

vid punkt 8:o (angående årligt understöd åt e. o. kontorsskrivaren S. Amréns

änka):

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 152,

må medgiva, att avlidne e. o. kontorsskrivaren Salomon

Amréns änka Anna Brita Amrén, född Lidén, må irån och

med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

«l NTIUI.TRYCKEWKT, STOCKHOLM 1 924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. a1 i texten