Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!. Maj:t angående pensionering av betjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.

1924-05-09 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:48, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!. Maj:t angående pensionering av betjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcoltels utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1924 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!.

Maj:t angående pensionering av betjäningen vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.

I en till bankoutskottets förberedande behandling hänvisad, inom andra

kammaren väckt motion nr 264 bar herr Pettersson i Köping föreslagit, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t

ville verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag angående pensionering

efter vissa tjänste- och levnadsår av betjäningen vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

Den vid statens stuteri och hingstdepåer — Flyinge hingstdepå och Utskottet,

stuteri samt Strömsholms hingstdepå — anställda betjäningen utgöres HUiillsvaranfodermarskar,

kormästare, stallbetjänter och nattvakter m. fl. Ifrågavarande nn/Ti*- personal avlönas enligt av Kungl. Maj:t fastställda avlöningsstater. Sam- Äba°''

manlagda antalet till betjäningen hänförliga befattningshavare vid de båda vare >id

hingstdepåerna uppgår enligt tillgängliga uppgifter till 56. stuteriet och

Såsom icke-ordinarie äro ifrågavarande befattningshavare icke tillförsäkrade

pensionsrätt. Stallbetjänte vid hingstdepåerna lära hittills hava fått

kvarstå i tjänst, så länge de varit i stånd att utföra något arbete. Vid

Strömsholms hingstdepå synas de efter erhållet avsked hava bekommit fri

bostad jämte vissa övriga naturaförmåner ävensom något kontant årligt

understöd. Även änka efter stallbetjänt har erhållit vissa naturaförmåner

jämte ett mindre kontant understöd. Dessa kontanta belopp torde åtminstone

delvis hava utgått från en till storleken obetydlig pensionskassa, som

sedan gammalt funnits inrättad för stallbetjänte vid Strömsholm samt

deras änkor och barn och till vilken vissa statsmedel anslagits genom Kungl.

Maj:ts brev den 22 maj 1812 och den 16 oktober 1874. Vid Flyinge hingstdepå

anställd stallbetjänt synes efter avsked hava erhållit något årligt

understöd av depåns medel, men till änka efter sådan stallbetjänt torde

understöd icke hava utgått.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 samt. 40 höft. (Nr 48.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen under de senare åren

i vissa fall beviljat pensioner å allmänna indragningsstaten åt stallbetjänte

vid hingstdepåerna, varvid pensionsbeloppen tillmätts med hänsyn

till vederbörandes ålder, tjänstetid och hälsotillstånd samt växlat mellan

200 kronor och 500 kronor årligen. Genom beslut vid 1923 års riksdag ersattes

vissa tidigare av Flyinge hingstdepås medel beviljade understöd åt stallbetjänte

därstädes med motsvarande understöd å allmänna indragningsstaten,

varigenom pensionstillägg kommo att utgå å understödsbeloppen.

Pensionering av änka efter stallbetjänt vid hingstdepå synes hittills hava

förekommit endast i ett fall, där änkan efter en stallbetjänt, som omkommit

genom skada till följd av olycksfall under tjänstutövning, tillerkändes

livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen. Vid 1922 års riksdag beviljades

understöd från allmänna indragningsstaten i form av uppfostringsbidrag

till belopp av 100 kronor åt vartdera av två minderåriga barn efter en

avliden stallbetjänt vid Flyinge hingstdepå.

Fodermarsk vid hingstdepå har under senare år i ett fall tillerkänts pension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,000 kronor årligen.

liingstdepå
erna.

Förslag ro- Enligt vad utskottet inhämtat, har frågan om ordnad pensionering

sUmsråttför av icke-ordinarie befattningshavare vid hingstdepåerna väckts i samicke-ordinarie

band med förslag rörande avveckling av en vid Strömsholms stuteri,

toarerid numera Strömsholms hingstdepå, alltsedan år 1812 befintlig pensionskassa

för tjänstemän samt deras änkor och barn. I utlåtande den 31 december

1908 över framlagt förslag till förnyat reglemente för nämnda pensionskassa

framhöll statskontoret, att tiden kunde anses vara inne att avveckla

kassan, vars delägare enligt då föreliggande löneregleringsförslag skulle

komma att i avseende på pensionsrätt bliva underkastade stadgandena i

1907 års pensionslag, samt uttalade, att i sammanhang därmed borde lagas

under övervägande, huruvida icke den hos kassan samlade pensionsfonden

kunde, sedan därmed avsedda ändamål fyllts, användas till förbättrad

pensionering av betjänte vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor

och barn. Sedan stuteriöverstyrelsen därefter erhållit bemyndigande att

med anlitande av sakkunnig person låta verkställa utredning och uppgöra

förslag till åtgärder för avveckling av pensionskassan och styrelsen

den 31 augusti 1912 framlagt sådant förslag, avgav statskontoret den 31

oktober 1918 utlåtande över detsamma och hemställde därvid om utfärdande

av närmare bestämmelser för avvecklingens genomförande i huvudsaklig

överensstämmelse med styrelsens förslag. I samband härmed upptog

statskontoret, som jämväl yttrade sig över särskilda av stallbetjänte

vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer gjorda framställningar rörande

rätt till pension för depåernas betjänte samt deras änkor och barn, till

behandling frågan om den samlade pensionsfondens användning efter

pensionskassans avveckling. Efter erinran om det förslag rörande statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rankoiilskotlcls utlåtande Nr 4Af.

it

tjänstemannapensionering i allmänhet, som flen .‘1 november 11) 17 avgivits

av sakkunniga för utredning angående det statsunderstödda pensionsväscndels

centralisering (de s. k. centraliseringssakkunniga), anförde statskontoret

därvid bland annat följande:

Vad härefter beträffade frågan om den samlade pensionsfondens användning

för annat ändamål än det, vartill fonden ursprungligen avseils, ville

statskontoret till eu början framhålla, att åtgärder i sådant syfte icke linge

i någon mån inverka på fondens förmåga att fullgöra sina dittillsvarande

förpliktelser mot såväl delägare som pensionärer. I den mån så kunde

ske utan rubbning av berörda förpliktelser syntes fonden emellertid böra

komma till användning för ett med dess ursprungliga syfte närstående

ändamål: pensionering av stallbetjänter in. fl. extra befattningshavare vid

hingstdepåerna. När varken delägare eller pensionärer längre funnes, som

hade anspråk på fonden, eller, med andra ord, då fonden slutligen fullgjort

sina förpliktelser på grund av sina inbetalta avgifter, syntes det nämligen

icke kunna vara något att erinra däremot, att fonden, som förutom

genom delägaravgifter uppkommit genom direkt anslag av statsmedel och

förr därjämte åtnjutit andel i de vid Strömsholms stuteri inflytande språngavgifterna,

av staten användes till förmån för befattningshavare, vilkas

verksamhet vore förlagd till de institutioner, som uppehölles genom anslaget

till hästavelns förbättrande. Men med hänsyn till det ansenliga

belopp, vartill fonden vuxit — vid 1918 års utgång säkerligen uppgående

till omkring 215,000 kronor — och varå avkastningen kunde väntas lämna

icke obetydligt överskott, sedan pensionerna bestritts, syntes det icke heller

böra möta hinder att redan tidigare än fondens alla förpliktelser bortfallit

taga dylikt överskott i anspråk för förut antydda nya ändamål. För bestridande

av statens kostnad för pensionering av stallbetjänte in. 11. vid

hingstdepåerna anställda extra befattningshavare syntes visserligen kunna

åtminstone till en början, innan nämnda överskott kunde väntas täcka

statens hela kostnad, bliva nödvändigt att anvisa särskilt anslag; men

detta borde då tagas i anspråk endast i den mån utgifterna icke kunde

betridas med det uppkomna överskottet av fondens årsavkastning, i det

att löpande utgifterna avfördes på anslaget men vid varje års utgång gottgjordes

anslaget från fonden, i den mån överskottet å årets fondavkastning

därtill försloge.

Med avseende på sättet för den pensionering av icke-ordinarie befattningshavare

vid hingstdepåerna, som statskontoret sålunda ansåg böra

komma till stånd med användning av den samlade pensionsfonden, erinrade

statskontoret till en början om dittills vidtagna åtgärder för pensionering

av ifrågavarande personal samt anförde därefter:

Såsom ovan nämnts hade stallbetjänte vid de båda hingstdepåerna till

Kungl. Maj:t inkommit med underdåniga ansökningar, däruti de, med framhållande

av önskvärdheten av att eu på förhand till beloppet fastställd

pension beviljades dem i likhet med jämställda statstjänare, anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes förhjälpa dem till erhållande av sådan pensionsförmån,

som beredde dem och deras änkor och oförsörjda barn nödig utkomst.

Rörande denna fråga hade sedermera stuteriöverstyrelsen i utlåtande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoulskottets utlåtande Nr 4S.

den 12 december 1917 yttrat sig i anledning av erhållen remiss å riksdagens

skrivelse den 6 juni samma år i fråga om viss pensionering av

hos staten anställd extra personal. I en inom första kammaren vid 1917

års riksdag väckt motion (nr 104) hade föreslagits visst tillägg till 34 § i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring i syfte att staten

såsom arbetsgivare måtte beträffande hos staten anställd personal, som

icke åtnjöte statspension, genom erläggande av särskilda avgifter bereda

sådan försäkring, som i nämnda paragraf säges, d. v. s. försäkring på

grund av frivilliga avgifter. I anledning av denna motion och i huvudsaklig

enlighet med vad i motionen alternativt föreslagits hade riksdagen

enligt nyssnämnda skrivelse anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och i vad mån staten, med anlitande av den

frivilliga pensionsförsäkringen, kunde bidraga till pensionering av den vid

statens verk sysselsatta arbetspersonal, för vilken icke i särskild ordning

sörjts för pension genom statens försorg, samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med bifogande av från hingstdepåerna införskaffade uppgifter rörande

sådana där anställda befattningshavare, om vilka i riksdagens berörda skrivelse

vore fråga, hade stuteriöverstyrelsen i nyssnämnda utlåtande framhållit

såsom fördelaktigt, om den staten åliggande försörjningsplikten mot

hingstdepåernas till vidare tjänst oförmögna tjänstepersonal ordnades på

sätt, som i riksdagsskrivelsen ifrågasatts. Genom att staten åtoge sig att

till pensionsförsäkringsfonden inbetala maximibeloppet av medgivna frivilliga

avgifter för pension, 30 kronor årligen för varje pensionsförsäkrad

person, skulle, anförde styrelsen, på ett jämförelsevis billigt sätt sörjas för

att ifrågavarande personal komme alt på sin ålderdom erhålla skäligt understöd.

Då antalet befattningshavare av nu ifrågavarande kategorier vid

statens hingstdepåer utgjorde 63, skulle statsverkets årliga utgift för beredande

av pension åt dem komma alt uppgå till 1,890 kronor. Givetvis komme

en ganska lång tidsperiod att förflyta, innan detta pensioneringssystem

finge åsyftad verkan, ty för att pensionerna skulle uppgå till sådant belopp,

att de något så när motsvarade levnadskostnaderna, erfordrades

mångårig inbetalning för varje pensionsförsäkrad. Intill dess denna tidpunkt

inträffade, borde såsom dittills beslut i varje särskilt fall meddelas

rörande underhåll av sådana ifrågavarande befattningshavare, som på grund

av ålder måste avgå ur tjänst. Styrelsen hade alltså hemställt, att pensionering

av den vid statens hingstdepåer anställda betjäntpersonal, för

vilken icke i särskild ordning sörjts för pension genom statens försorg,

måtte beredas med anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen.

Vad sålunda anförts och föreslagits vore givetvis, yttrade statskontoret härefter,

värt beaktande och syntes böra göras till föremål för vidare utredning och

övervägande. Det förordade pensioneringssystemet, den frivilliga pensionsförsäkringen,

vore emellertid, såsom ock i den vid 1917 års riksdag väckta

motionen framhållits, främst lämpat att komma till användning, när det

gällde säsongarbetare, såsom exempelvis arbetare vid statens järnvägars banavdelning;

och det syntes kunna ifrågasättas, om detsamma kunde anses

lämpligt eller fullt tillfredsställande i fråga om en personal med den jämförelsevis

fasta anställning, som innehades av hingstdepåernas ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiankoulskollels utlåtande Nr t8.

befattningshavare. Det syntes nämligen icke kunna förnekas, alt dessa

med visst fog kunde hava anspråk på att i pensionsavseende tillgodoses

på samma sätt, som genom 1917 års riksdags beslut skett i fråga om

pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar, statens

vattenfallsverk och telegrafverket. En närmare undersökning härom syntes

böra äga rum, därvid jämväl borde tagas i övervägande, huruvida

med hänsyn till anställningssätt och villkor i övrigt pensioneringen

av nu ifrågavarande befattningshavare hellre borde ordnas enligt det system,

som genom 1918 års riksdags beslut kommit till användning för

pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader.

I fråga om de gjorda framställningarna rörande familjepensionering anförde

statskontoret, att då någon åtgärd veterligen icke vidtagits för pensionering

av efterlevande efter de befattningshavare, för vilka sålunda

enligt 1917 och 1918 års riksdagars beslut pensionering anordnats, syntes

frågan om beredande av pensionering av änkor och barn efter ifrågavarande

befattningshavare vid hingstdepåerna näppeligen i detta sammanhang

kunna upptagas till lösning, utan borde med denna del av frågan

anstå, till dess pensionering av efterlevande efter statens extra befattningshavare

kunde i större utsträckning upptagas i sammanhang med

beslut i fråga om upprättande av den utav de s. k. centraliseringssakkunniga

föreslagna anstalten för statens tjänstemannapensionering.

På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning om lämpligaste sättet för beredande

av rätt till pension åt stallbetjänte m. fl. extra befattningshavare vid statens

hingstdepåer.

Genom beslut den 21 mars 1919 förordnade Kungl. Maj:t därefter om

avveckling av den för tjänstemännen vid Strömsholms stuteri samt deras

änkor och barn bildade pensionskassan i huvudsaklig överensstämmelse

med det av statskontoret förordade förslaget. I sammanhang därmed

uppdrog Kungl. Maj:t åt överdirektören och chefen för försäkringsinspektionen

P. J. G. Laurin att verkställa utredning och uppgöra förslag rörande

lämpligaste sätt för beredande av rätt till pension åt stallbetjänte

in. fl. extra befattningshavare vid statens hingstdepåer samt därmed till

Kungl. Maj:t inkomma.

Enligt vad utskottet inhämtat, har den sålunda anbefallda utredningen

icke verkställts. Utredningsuppdraget synes icke hava blivit formligen

återkallat men har av den tillkallade sakkunnige ansetts hava upphört i

och med tillsättandet av 1921 års pensionskommitté, i vars uppdrag jämväl

ingick verkställande av utredning rörande pensionering av viss statsanställd

icke-ordinarie personal. I fråga om pensionskommitténs arbete

har Kungl. Maj:t den 24 november 1922 förordnat, att detsamma skulle

vila från och med den 1 mars 1923 och därefter icke utan Kungl. Majds

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotlets utlåtande Nr 48.

Utskottets

yttrande.

särskilda medgivande upptagas. Dylikt medgivande har hittills icke av

Kungl. Maj:t lämnats.

Enligt utskottets mening synes det önskvärt, att en ordnad pensionering

av icke-ordinarie personal vid statens stuteri och hingstdepåer kommer

till stånd. Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis

fasta anställning torde det nämligen få anses vara billigt, att de i likhet

med åtskilliga jämställda personalgrupper vid avgång ur tjänst efter visst

antal levnads- och tjänstår må komma i åtnjutande av en till beloppet

på förhand bestämd pension. Utskottet vill därför uttala sin anslutning

till syftet med den föreliggande motionen.

Frågan om en pensionering av här avsedd personal torde måhända

äga visst samband med spörsmålet om pensionering av statens ickeordinarie

befattningshavare i allmänhet, vilken fråga innefattas i det utredningsuppdrag,

som anförtrotts åt 1921 års pensionskommitté men ännu

icke fullbordats. En särskild anledning att utan avvaktan på slutförandet

av sistnämnda utredning för sig upptaga frågan om ordnande av pensionsförhållandena

för icke-ordinarie befattningshavare vid stuteriet och hingstdepåerna

synes emellertid ligga i förefintligheten av den pensionsfond, som

samlats av förenämnda för tjänstemän vid Strömsholm inrättade men numera

under avveckling stadda pensionskassa. Denna fond uppgick vid utgången

av första halvåret 1923 till, i jämnt krontal, ej mindre än 250,411 kronor.

Fondens inkomster under nämnda halvår utgjorde 4,760 kronor, medan

de utgifter, som fonden under samma tid hade att bestrida, inskränkte sig

till ett belopp av 2,403 kronor, allt i jämna krontal. Utskottet delar den

av statskontoret uttalade uppfattningen, att berörda fond, som till stor del

uppkommit genom direkta tillskott av statsmedel, synes böra komma till

användning för pensionering av här ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare,

i den mån så kan ske utan rubbning av fondens ännu kvarstående

förpliktelser. Huruvida och i vad mån anslag av statsmedel utöver fondens

avkastning kan bliva för ändamålet erforderligt, torde icke vara möjligt

att för närvarande med tillförlitlighet bedöma.

Vidkommande sättet för pensioneringens ordnande är utskottet i likhet

med statskontoret av den mening, att den frivilliga pensionsförsäkringen

icke synes fullt tillfredsställande beträffande en personal med den jämförelsevis

fasta anställning, varom här är fråga. Lämpligare synes vara att

tillämpa ett system motsvarande det, som för närvarande gäller för pensionering

av viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken. Då

emellertid, enligt vad inom utskottet uppgivits, befattningshavare tillhörande

stallbetjäningen vid hingstdepåerna icke sällan efter därstädes vunnen utbildning

samt längre eller kortare tids tjänstgöring pläga övergå från statstjänsten

till enskild anställning, kan det måhända förtjäna tagas under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4A\

7

övervägande, huruvida icke en pensionering i anslutning till de grunder,

vilka gälla beträffande pension åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

må vara att föredraga. Detta spörsmål torde emellertid

böra göras till föremål för närmare utredning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 264,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning angående pensionering av

icke ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och

stuteri samt Strömsholms hingstdepå ävensom därefter för

riksdagen* framlägga det förslag, vartill berörda utredning

kan giva anledning.

Stockholm den 9 maj 1924.

På bankoutskotlets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. 4Lindley, Björnsson, Vindahl,

Dalberg, Abrahamsson och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson, i Örebro,

Winkler, Lovén, Rgberg, Höglund, Paulsen och Jönsson i Fridhill.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:215 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående pensionering av betjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt s. 4 i texten