Skrivelse till Kungl. Maj: t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars sparkasserörelse.
1924-05-16 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1924:53, Skrivelse till Kungl. Maj: t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars sparkasserörelse.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 1 <> maj 1924 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning a o väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj: t
i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars
sparkasserörelse.
I eu inom andra kammaren av herr Starbäck väckt, till bankoutskottet
hänvisad motion nr 157 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådan lagstiftning beträffande
ekonomiska föreningars sparkasserörelse, att de risker, som äro förenade
med den nuvarande på området i fråga bedrivna verksamheten, måtte så
vitt snarast möjligt undanröjas.»
Till stöd för motionen anföres följande:
»Vid åtskilliga tillfällen har i riksdagen och annorstädes framhållits vådan
av, att ekonomiska föreningar i Sverige tillåtas idka bankrörelse, som icke
är underkastad kontroll av offentlig myndighet och vars verksamhetsområde
över huvud taget icke är i lagstiftningsväg begränsat.
Sålunda framhöll redan år 1908 en kommitté med uppgift att avgiva
förslag till lag om bankrörelse nödvändigheten av, att en ändring härutinnan
komme till stånd, enär denna gren av ifrågavarande föreningars verksamhet
visat sig medföra stora ekonomiska förluster för vederbörande såväl insättare
som delägare. Sedermera har också Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen
år 1911 rörande lag om bankrörelse bl. a. anfört en motivering, som uppenbart
syftade till att beröva ekonomiska föreningar rätten till okontrollerad
sparkasseverksamhet. Särskilt vore i sagda proposition kooperativa förbundets
i skilda delar av landet öppnade sparkassa föremål för omnämnande i detta
sammanhang. Bankoutskottets i ärendet avgivna utlåtande gick ut på, att
inlåningsrörelse »från allmänheten» skulle få bedrivas endast av bankerna,
varemot de ekonomiska föreningarna skulle tillåtas låna penningar av sina
egna medlemmar. Samtidigt framhöll emellertid utskottet lämpligheten av,
att även sistnämnda rörelse vore underkastad en effektiv kontroll. Och riksdagen
beslöt, i enlighet med bankoutskottets hemställan, en skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning, under vilka förutsättningar ekonomiska
föreningar här i landet må idka inlåningsrörelse. En i anslutning
till detta riksdagsbeslut tillsatt kommitté avgav den 19 februari år 1912
ett betänkande med förslag till särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar,
som idka sparkasserörelse. Emellertid synes resultatet av nämnda
kommittés arbete hittills icke hava föranlett den i förevarande avseende
åsyftade lagstiftningen.
Det sålunda påtalade och ganska allmänt erkända missförhållandet kvarstår
sålunda alljämt. Härtill kommer att riskerna synas hava vuxit under årens
lopp. Såsom ett belägg härför torde det här vara tillräckligt erinra om det
förhållandet, att exempelvis på kooperativa förbundets sparkassa innestående
beloppet ökats från något mindre än eu miljon (982,280) kronor år 1911
till över tolv miljoner (12,156,548) kronor år 1922. Det är mot bakgrunden
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 45 häft. (Nr 53.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Utskottets
yttrande.
av dylika siffror lätt att inse, vilka värden som stå på spel, därest de ekonomiska
föreningarna skola tillåtas att alltjämt och obehindrat fortsätta med
en okontrollerad sparkasseverksamhet av här angiven art. I händelse avinträffande
katastrof torde de svenska statsmakterna bli nödsakade att inskrida
hjälpande till skydd för av småfolket på antytt sätt gjorda besparingar.»
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning anhållit om utlåtande
av bank- och fondinspektionen samt socialstyrelsen, därvid utskottet begärt,
att styrelsen ville med ledning av den för styrelsen tillgängliga statistik
förebringa utredning dels angående omfattningen av inlåning på sparkasseräkning
hos ekonomiska föreningar, dels ock beträffande den ekonomiska
ställningen hos de föreningar, som bedriva dylik inlåning.
Därjämte har utskottet under hand genom sin ordförande begärt yttrande
över motionen av styrelserna för Svenska sparbanksföreningen och Kooperativa
förbundet.
Ifrågavarande sedermera till utskottet överlämnade yttranden äro såsom
bilagor fogade vid detta utlåtande.
Såsom motionären framhåller, har frågan om kontroll av ekonomiska
föreningars sparkasserörelse tidigare varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,
och Kungl. Maj:t har efter hemställan av 1911 års riksdag
låtit genom särskilt tillkallade sakkunniga verkställa en utredning av
densamma.
De sakkunniga avgåvo den 19 februari 1912 förslag till lag, innefattande
särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar, som idka sparkasserörelse.
Detta förslag har hittills icke föranlett någon Kungl. Majtts åtgärd.
Sedan detta sakkunnigeförslag utarbetades, har de ekonomiska föreningarnas
penninginlåning, såsom av socialstyrelsens yttrande framgår,
särskilt inom den konsumentkooperativa föreningsrörelsen vunnit en mycket
betydande omfattning. Den synes alltjämt vara stadd i rask stegring och
bedrives numera även under andra former än genom sparkasserörelse.
Denna penninginlåning har dock hittills icke visat sig medföra några
egentliga faror. Vad beträffar kooperativa förbundets sparkassa, vilken
av motionären särskilt anförts såsom exempel för att belysa de risker,
som äro förknippade med en okontrollerad penninginlåning från ekonomiska
föreningars sida, har utskottet på grund av socialstyrelsens nu
förebragta utredning kommit till den uppfattningen, att nämnda kassa
med avseende å såväl soliditet som likviditet för närvarande fyller alla
rimliga anspråk på trygghet för insättarna.
Men även om de ekonomiska föreningarnas inlåningsverksamhet hittills
haft att uppvisa en i det stora hela lycklig utveckling måste det erkännas,
att gällande lagstiftning icke lägger bestämda hinder i vägen för uppkomsten
av osunda företeelser på detta område. Och med den stora omfattning
föreningsrörelsen på senare tider fått, kan det tänkas, att viss
fara därav kan uppstå för insättarna. Det måste därför anses som ett
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
3
samhällsintresse att söka i möjligaste mån förebygga sådana risker, så
framt det kan ske utan att verkligt gagnelig föreningsverksamhet därigenom
hämmas.
Ehuru det icke fullt tydligt utsäges i motionen, synes motionären närmast
tänka sig riskerna för insättarna undanröjda därigenom, att ekonomiska
föreningar, som bedriva inlåningsrörelse, underkastas kontroll av statsmyndighet.
Skulle detta vara motionärens mening, kan utskottet icke
ansluta sig till densamma.
Redan på grund av det stora och ständigt växande antalet sådana föreningar
måste en dylik statlig kontroll bliva för det allmänna ganska
dyrbar, och erfarenheterna under de senaste åren beträffande den statliga
kontrollen av vårt bankväsende giva oförtydbart vid handen, att det möter
synnerligen stora svårigheter att åstadkomma en dylik kontroll under fullt
betryggande former. Jämväl på grund av de skäl, bank- och fondinspektionen
samt socialstyrelsen närmare utvecklat, anser utskottet därför i
likhet med dessa myndigheter, att de ekonomiska föreningarna icke böra
ställas under tillsyn av offentlig myndighet.
Den bästa garantien mot missförhållanden på ifrågavarande område lärer
enligt utskottets mening vinnas genom föreningsmedlemmarnas egen kontroll
av respektive föreningars verksamhet. Det bör därför vara lagstiftningens
viktigaste uppgift att skapa möjligheter för en dylik kontroll även
i sådana fall, där föreningens styrelse till äventyrs icke självmant gör sitt
bästa härför.
Härvid bör särskilt beaktas, att svårigheten för den enskilde medlemmen
att överblicka och öva inflytande på föreningsverksamhetens handliavande
ökas i samma mån, som föreningens verksamhetsområde är stort eller dess
medlemsantal växer.
Det synes därför böra närmare utredas, huruvida icke i den för dessa
föreningar gällande lagstiftning böra uppställas vissa minimikrav i fråga
om föreningar, som önska bedriva inlåning, varigenom föreningarnas medlemmar
erhålla större möjlighet att bedöma om föreningen är fotad på solid
grund eller icke.
Såväl socialstyrelsen som kooperativa förbundets styrelse påvisa åtskilliga
brister i dessa avseenden hos nu gällande lag om ekonomiska föreningar.
Det göres i denna lag ingen skillnad mellan föreningar med helt olika
ändamål och organisation. Vidare saknas tillfredsställande regler såväl för
medlemmarnas utövande av beslutanderätten i föreningsangelägenheter, som ock
angående upprättande av balansräkning och sättet för förvaltningsberättelses
avgivande ävensom för ernående av sakkunnig revision. Likaledes saknas
minimibestämmelser angående insatskapital, fondbildning och kassareserv.
Särskilt beträffande föreningar, som bedriva inlåning, vare sig denna avser
återbäringsmedel eller penningmedel, som icke härflyta direkt ur föreningens
verksamhet, synes det önskvärt, att dessa brister avhjälpas. Huruvida detta
lämpligen bör ske genom en allmän revision av den nuvarande lagen om
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
ekonomiska föreningar eller därigenom att lagen kompletteras med särskilda
bestämmelser beträffande föreningar, vilka önska driva inlåningsrörelse, bör
enligt utskottets mening avgöras först i samband med utredning av frågan
i dess helhet.
Under åberopande av vad nu anförts, har utskottet ansett sig höra föreslå
en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t och hemställer alltså,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning huruvida
och på vad sätt genom förbättrad lagstiftning ökad
trygghet för insättares tillgodohavanden å låneräkning
med ekonomisk förening må kunna vinnas, utan att den
ekonomiska föreningsrörelsens berättigade krav på rörelsefrihet
trädas för nära, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill en sådan utredning må giva anledning.
Stockholm den 16 maj 1924.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Öhngren, Björnsson, Enhörning, Vindalil, Berge, Lindgren
och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,
Winkler, Loven, Kloo, Gardell och Jönsson i Fridhill.
Reservationer
a) mot utskottets hemställan:
av herrar Bäcklund och Jönsson i Fridhill, vilka yrkat avslag å den i
ämnet väckta motionen; och
b) mot vissa delar av motiveringen:
av herrar Vindahl, Enhörning, Lindgren, Gustafsson i Örebro, Winkler
och Gardell, vilka yrkat uteslutande av de delar av motiveringen å sid. 3,
som börja med orden »Ehuru det icke fullt tydligt utsäges i motionen» och
sluta med orden »som föreningens verksamhetsområde är stort eller dess
medlemsantal växer».
Bankoutskottets utlutande Nr 53.
5
KUNC.L. DANK- OCH FOND1NSFKKTIONEN
-
Bil. 1.
Till riksdagens bankoutskott.
Sedan till bankoutskottets förberedande behandling hänvisats en inom
riksdagens andra kammare av herr Starbäck väckt motion, nr 157, däri
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande sådan lagstiftning beträffande ekonomiska föreningars
sparkasserörelse, att de risker, som äro förenade med den nuvarande på
området i fråga bedrivna verksamheten, måtte »såvitt snarast möjligt» undanröjas,
har bankoutskottet i föreskriven ordning anhållit om Kungl.
Maj:ts befallning till bank- och fondinspektionen att avgiva utlåtande
över motionärens framställning.
Genom nådig remiss den 7 februari 1924 har Kungl. Maj :t därefter anbefallt
inspektionen att avgiva och till bankoutskottet överlämna det begärda
utlåtandet.
Med anledning därav får bank- och fondinspektionen anföra följande.
Sedan, på sätt i motionen antytts, riksdagen i skrivelse den 29 maj 1911,
nr 237, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, under
vilka förutsättningar ekonomiska föreningar finge här i landet idka inlåningsrörelse,
samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill
omförmälda utredning föranledde, tillkallade chefen för finansdepartementet
under år 1911 särskilda sakkunniga för utredningens verkställande.
Dessa sakkunniga avgåvo den 19 februari 1912 betänkande med förslag i
ämnet.
Förslaget innebar bland annat, att de ekonomiska föreningarnas inlåningsrörelse,
vilken på grund av banklagens bestämmelser är inskränkt till
vederbörande förenings egna medlemmar, skulle begränsas till att endast
omfatta insättning på s. k. sparkasseräkning. De sakkunniga ansågo sig
vidare icke böra kräva denna sparkasseverksamhets ställande under tillsyn
av offentlig myndighet men upptogo i sitt förslag vissa hanktekniska bestämmelser,
avsedda att säkerställa insättningarna.
Över berörda förslag avgav bankinspektionen den 26 augusti 1912 infordrat
utlåtande. Därvid anslöt sig inspektionen till de sakkunnigas mening,
att sparkasseverksamheten icke borde ställas under offentlig tillsyn.
Däremot framställde inspektionen ett flertal erinringar emot förslagets
detaljbestämmelser, som inspektionen fann icke nöjaktigt fylla det med desamma
avsedda syftet att skydda insättningarna.
Det ifrågavarande förslaget synes därefter hava fått vila.
Motionären framhåller nu, att risken för insättare hos ekonomisk förening
vuxit under årens lopp genom den utveckling insättningsrörelsen
vunnit, därvid motionären särskilt hänför sig till ett angivet fall, där utvecklingen
förmenats visa, vilka värden som kunde stå på spel, därest de
ekonomiska föreningarna skulle tillåtas att alltjämt och obehindrat fortsätta
med en okontrollerad sparkasseverksamhet av angiven art. Slutligen
gör motionären det uttalandet, att de svenska statsmakterna i händelse av
inträffande katastrof torde bliva nödsakade att inskrida hjälpande till
skydd för av småfolket på angivet sätt gjorda besparingar.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Sistnämnda yttrande bör till en början enligt inspektionens mening icke
lämnas utan erinran. Någon skyldighet för staten att i en angiven situation
inskrida hjälpande förefinnes givetvis icke, och några skäl för statshjälp
torde näppeligen i övrigt kunna med berättigande anföras. Det bör
nämligen bemärkas, att det här är fråga om en helt och hållet enskild verksamhet,
som bedrives allenast av och med föreningens egna medlemmar.
Såvitt inspektionen kan finna saknar sålunda detta av motionären gjorda
uttalande bärande grund.
I själva huvudfrågan synes emellertid motionärens framställning vara
värd beaktande. Även om en till egna medlemmar inskränkt inlåningsrörelse
bör vara att anse såsom en inre föreningsangelägenhet, och även
om det måste förutsättas, att föreningsmedlemmarna själva söka tillse att
nödig trygghet finnes för deras tillgodohavanden, bör det dock anses vara
ett allmänt intresse, att föreningsmedlemmarna städse beredas möjlighet
att på ett tillfredsställande sätt utöva sin egen kontroll härutinnan. Detta
är numera i ännu högre grad än år 1912 fallet. De ekonomiska föreningarnas
inlåningsrörelse har nämligen, såsom motionären också framhållit,
vunnit en väsentligt ökad omfattning. I det av motionären angivna fallet
har inlåningen till och med uppnått belopp, som avsevärt överstiger inlåningen
hos många bankbolag.
Enligt inspektionens mening synas därför från lagstiftarens sida vissa
allmänna regler böra lämnas för befrämjande av föreningsmedlemmars
kontroll över förenings inlåningsrörelse. Dessa regler torde kunna framkomma
genom ett överarbetande av det förslag, som avgivits av förutnämnda
sakkunniga.
Då vidare den ifrågavarande föreningsverksamheten kan tänkas taga
en sådan omfattning och även drivas under sådana former, att den i själva
verket blir att likställa med vanlig bankrörelseinlåning från allmänheten,
synes det böra överlämnas till den flera gånger bebådade kommittén för
revision av gällande banklagstiftning att taga under övervägande, huruvida
av föreningar bedriven inlåningsrörelse möjligen kan i annat avseende
böra regleras eller begränsas. Stockholm den 26 februari 1924.
F. v. KRUSENSTJERNA.
H. S. TAMM.
ALBERT TONDÉN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
kungi., socialstyrelsen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Bil. II.
Stockholm den 28 april 1924.
Till riksdagens bankoutskott.
I anledning av en inom andra kammaren väckt motion, nr 157, om skrivelse
till Kungl. Maj:t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars
sparkasserörelse bär riksdagens bankoutskott genom skrivelse den
7 februari 1924 anhållit, att socialstyrelsen måtte anbefallas avgiva
yttrande över nämnda motion samt därvid, med ledning av för styrelsen
tillgänglig statistik, förebringa utredning dels angående omfattningen av
inlåning å sparkasseräkning bos ekonomiska föreningar, dels ock beträffande
den ekonomiska ställningen hos de föreningar, som bedriva dylik
inlåning. Sedan Kungl. Maj :t den 15 februari 1924 anbefallt socialstyrelsen
att till utskottet avgiva sålunda begärt yttrande och utredning, får
styrelsen anföra följande.
Inom socialstyrelsen utarbetas statistik angående följande slag av ekonomiska
föreningar, nämligen konsumtionsföreningar, kooperativa matlag
och kaféföreningar samt arbetarproduktionsföreningar ävensom beträffande
centralorganisationen för flertalet konsumtionsföreningar, Kooperativa
förbundet.
Styrelsen, som sålunda måste inskränka sin utredning till nyssnämnda
slag av ekonomiska föreningar, anser sig inledningsvis böra framhålla, att,
så vitt styrelsen har sig bekant, sparkasserörelse eller annan inlåning i
bankmässiga former (vilken senare styrelsen ansett sig jämväl böra medtaga
i sin utredning) för närvarande här i landet bedrives, utom av här
närmare behandlade föreningsgrupper, allenast av jordbrukskassor och
centralkassor för jordbrukskredit samt — i mindre omfattning av andra
kreditföreningar, upprättade bland tjänstemän, hantverkare och arbetare.
Däremot torde icke här i riket såsom i åtskilliga andra länder sparkasserörelse
bedrivas av vare sig jordbrukarnas kooperativa sammanslutningar
av andra slag än nyss nämnda kassor, eller av andra här icke nämnda ekonomiska
föreningar. Den nuvarande svenska förenings- och banklagstiftningen
lägger emellertid icke hinder i vägen för upptagandet av inlåningsverksamhet
i bankmässiga former av vilka ekonomiska föreningar som
helst, för så vitt verksamheten begränsas till att omfatta medlemmar och
icke utsträckes till allmänheten.
Bland de föreningsgrupper, för vilka socialstyrelsen utarbetar statistik,
bedrives sparkasserörelse av kooperativa förbundet samt av ett i förhållande
till hela antalet existerande konsumtionsföreningar (1,100 å 1,200)
mindre antal dylika föreningar. Statistiska uppgifter rörande dessa föreningars
verksamhet föreligga till och med år 1922.
A. Kooperativa förbundet.
Uppgifterna angående kooperativa förbundets verksamhet och dess inlåningsrörelse
äro sammanförda å tab. 1 och 2. Till ytterligare förtydligande
av dessa tabeller torde böra meddelas följande upplysningar.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Uppgifterna om antalet anslutna föreningar, deras medlemsantal och det
minsta insatsbelopp, som föreningarna skola äga i förbundet, avse konsumentföretag
(inberäknat några få, till förbundet hörande produktionsföreningar).
Från och med år 1914 hava därjämte till förbundet varit anslutna
försäkringsföreningar, vilka vid 1922 års utgång voro till antalet 3
med ett sammanlagt medlemsantal av 211,882. De i förbundets balans i
noter till kolumnen »övriga tillgångar» omnämnda garantikapitalen äro
sådana, som av förbundet blivit insatta i dessa sistnämnda föreningar.
Förbundet omfattar numera den övervägande delen av konsumtionsföreningarna
inom rikets alla delar. Dess omsättning, som de senaste aren
uppgått till mellan 60 och 70 miljoner kronor, utvisar, att numera en väsentlig
del av konsumtionsföreningarnas varuanskaffning tillgodoses genom
förbundet. De anslutna konsumtionsföreningarnas totalomsättning
bär nämligen under motsvarande år uppgått till mellan 2—300 miljoner
kronor per år, varvid emellertid är att beakta, att sistnämnda summor avse
detaljpriser men siffrorna för förbundets omsättning partiförsäljning. Vid
1922 års utgång omfattade densamma, utom livsmedel av olika slag, skodon
och manufakturer ävensom förlagsrörelse för bokföringsmaterial
och kooperativ litteratur m. m.
Förbundet är jämväl ägare av och bedriver själv industriell verksamhet.
De viktigaste industriföretagen äro en margarinfabrik i Norrköping och
kvarnen Tre Kronor utanför Stockholm.
Förtjänta av särskild uppmärksamhet äro de kolumner i tab. 1, som redovisa
förbundets omkostnader. De första åren förete mycket låga procentsiffror,
vilket uppenbarligen sammanhänger med att provisionsförsäljning
då intog en stor andel av den totala omsättningen. Sedermera stego omkostnaderna
upp till 434 å 5 procent för att därefter med vissa fluktuationer,
som i sin helhet kunna tillskrivas valutaförändringarna och kristidens
särskilda förhållanden, sjunka, så att de för närvarande utgöra vid pass
3 procent. Denna nedgång är belysande för den ökade effektiviteten i förbundets
verksamhet.
Det torde vara uteslutet att här ingå på en närmare granskning av förbundets
balanskonton under de i tabellen redovisade åren, utan får styrelsen
inskränka sig till att något närmare kommentera 1922 års siffror. Det
bör därvid till en början påpekas, att förbundets verksamhet till alldeles
övervägande del finansierats genom det till inemot 4.5 miljoner kronor
uppgående egna kapitalet samt de å sparkasse- samt depositions- och kapitalräkning
innestående 16.3 miljoner kronor. Övriga poster på balansens passivsida
voro endast: lån, uppgående till icke fullt 400,000 kronor, vilket belopp
lämpligen kan sammanställas med ett bokfört fastighetsvärde av över
4 miljoner kronor, skulder till leverantörer 1.9 miljoner kronor, motsvarande
allenast 2.9 procent av det senaste årets omsättning, samt årets nettoöverskott
900,000 kronor.
Aktivsidan belyser, vilken hög grad av likviditet förbundet numera besitter.
Kontanta tillgångar, svenska statens obligationer och banktillgodohavanden
redovisades här med sammanlagt 8.2 miljoner kronor. De så gott
som obelånade fastigheterna voro, som nämnt, upptagna till något mer än
4 miljoner kronor och inventarier av alla slag helt ocli hållet avskrivna.
Lagret bokfördes med 4.9 miljoner kronor eller cirka 7.5 procent av årsomsättningen,
varufordringar med netto 0.3 miljoner kronor, andra fordringar
samt övriga tillgångar med sammanlagt 6.5 miljoner kronor Sistnämnda
post omfattar av förbundet utlämnade inteckningslån, de förut omtalade
Jiunkoutskuttets utlåtande Nr 53.
9
garantikapitalen till försäkringsföreningarna samt aktier (huvudsakligen
i kvarn a.-b. Tre Kronor).
Uppenbarligen var förbundet vid tidpunkten för detta bokslut i stånd
att i händelse av behov genom sina kontanta tillgångar, banktillgodohavanden
och obligationer omedelbart täcka åtminstone hälften av behållningen
på låneräkningarna samt dessutom genom belåning av fastigheterna
ävensom realiserande eller belåning av vissa tillgångsposter av de bland
andra fordringar och övriga tillgångar omnämnda inom kort tid anskaffa
täckning jämväl för den övervägande delen av återstående insatta medel,
allt detta utan att förbundets reguljära varuanskaffningsverksamhet därför
behövde råka i stockning. En så hög grad av likviditet torde få anses
synnerligen tillfredsställande.
Överskottets fördelning giver vid handen, att betydande fondavsättningar
blivit gjorda. Att märka är emellertid, att jämväl de belopp, som tillgodoförts
medlemmarna i form av återbäring, så gott som helt och hållet
kvarstannat i förbundet, enär ännu näppeligen någon ansluten förening
uppnått det i stadgarna föreskrivna minimum av insatskapital hos förbundet,
vilket ju motsvarar 75 kronor per medlem i ansluten förening.
Tab. 2 åskådliggör närmare utvecklingen av förbundets inlåningsrörelse
sedan dess början. Det framgår härav, att sparkasseverksamheten påbörjades
under år 1908. Under 1919 tillkommo därjämte depositions- och kapitalräkning.
Ehuru alltjämt sparkassan är den mest betydande räkningen
med en innestående behållning vid 1922 års slut av 12.2 miljoner kronor, fördelade
på 31,300 motböcker, hade vid denna tidpunkt jämväl de bägge
andra räkningarna nått en ej oväsentlig utveckling. Ä depositionsräkning
voro sålunda innestående 2.o miljoner kronor, fördelade på 713 konton, och
å kapitalräkning 2.i miljoner kronor å 761 räkningar.
Ersättare å de tre räkningarna voro uteslutande föreningar tillhörande
förbundet och deras medlemmar, då banklagen såsom nämnt lägger hinder
i vägen för rörelsens utsträckande till allmänheten. Såsom sparkassekontor
använde förbundet anslutna föreningar till ett antal vid 1922 års slut
av 355. Dessa föreningar hava emellertid ingen ansvarighet för de av deras
medlemmar insatta medel, utan förbundet ansvarar med sina tillgångar för
samtliga insättningar.
Den av förbundet lämnade räntan å i sparkassan insatta medel uppgick
under de första åren i allmänhet till 5 procent. Vid början av år 1921 var
den 5.5 procent, men sänktes sedermera så småningom till 4 procent. Dessa
räntesatser torde i allmänhet hava legat 1 procent över de av affärsbankerna
samtidig! tillämpade. Räntesatserna på depositions- och kapitalräkning
överstego den för sparkassemedlen tillämpade med 0.5 å 1 procent.
Ytterligare en organisatorisk anordning, som åtminstone med visst fogkan
betraktas som inlåningsverksamhet i bankmässiga former, torde här
böra beröras. Allt efter som konsolideringen av de till förbundet anslutna
konsumtionsföreningarna fortskridit, har det blivit ett mer och mer framträdande
önskemål, att föreningar, som så önskade, skulle beredas tillfälle
att hos förbundet mot ränta placera överskottsmedel, vilka icke för ögonblicket
voro för deras rörelse erforderliga, men vilka sedermera kunde
disponeras såsom likvid för varor, mottagna från förbundet. Till tjänst
för sådana föreningar öppnade förbundet år 1919 kontokuranträkning, å
vilken endast anslutna föreningar kunna göra insättningar. Till denna
räkning överföras jämväl förbundets varufordringar från samtliga föreningar
i den mån de levererade varorna icke betalas kontant. Av förbun
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
dets årsberättelse för år 1922 synes framgå, att vid detta års slut å kontokuranträkningen
funnos insatta 3,282,919 kronor, medan förbundets
fordringar å räkningen samtidigt uppgingo till 3,563,520 kronor. Nyssnämnda
år förräntades föreningarnas tillgodohavanden å denna räkning
efter 4 procent och deras skulder belastades med 5 procents ränta.
B. Sparkasseidkande konsumtionsföreningar.
Beträffande dessa föreningar hänvisas till bilagda tabeller 3—5.
Under år 1922 bedrevs sparkasserörelse, såvitt för socialstyrelsen är känt,
av 38 hithörande föreningar, av vilka 37 handelsföreningar och 1 i konsumentintresse
bedriven bageriförening. Samtliga voro anslutna till kooperativa
förbundet.
Av föreningarna voro 18 belägna i städer, 8 i köpingar och municipal - samhällen samt de återstående 12 på landsbygden. Bland dem återfinnes
ett flertal av landets största konsumtionsföreningar, såsom de i Stockholm,
Örebro, Eskilstuna, Hälsingborg, Gävle och Göteborg belägna. Såsom av
tab. 3 framgår, förekommer emellertid sparkasserörelse även hos en del
småstads- och landsbygdsföreningar av förhållandevis ringa storlek. Att
de sparkasseidkande föreningarna genomsnittligt höra till de större i riket
visas därav, att deras medlemsantal uppgick till mer än 1U och deras försäljningssumma
till nära V» av samtliga konsumtionsföreningars.
Eu viktig faktor vid bedömande av föreningarnas soliditet är storleken
av det insatsbelopp, som minst kräves av varje medlem. Endast i 4 av de
redovisande föreningarna var detta satt så lågt som till 50 kronor. I de
övriga uppgick detsamma vanligen till 100 kronor (i enlighet med kooperativa
förbundets mönsterstadgar), men i några föreningar till 150, 200 eller
250 kronor per medlem. Såsom den genomgående regeln är inom konsumtionsföreningarna,
behöver även inom dessa föreningar endast en mindre
del av insatsbeloppet inbetalas kontant; återstoden samlas så småningom
genom överförande till insatserna av överskottsmedel, vilka återbäras till
medlemmarna i proportion till deras inköp.
Föreningarnas ekonomiska ställning vid slutet av år 1922 belyses genom
de återgivna summariska uppgifterna ur deras balanskonton. Het befinnes,
att hälften av deras tillgångar utgjordes av fastigheter med ett bokföringsvärde
av sammanlagt 8.5 miljon kronor. Dessa voro intecknade för
tillsammans 3.6 miljoner kronor, sålunda till i medeltal 40 å 45 procent av
det bokförda värdet. Endast 4 av föreningarna saknade egna fastigheter
— beträffande den största av dessa föreningar funnos dock betydande sådana,
ehuru förvaltade av särskilda fastighetsföreningar.
Kontanta och banktillgodohavanden uppgingo till 1.3 miljon kronor eller
ungefär -l:\ av den sammanlagda sparkassebehållningen vid årets slut.
Bland övriga tillgångar märkas särskilt inventarier och varulager samt
aktier och insatser i andra ekonomiska företag, främst kooperativa förbundet.
Beträffande några föreningar ingå däri även varufordringar hos
medlemmar. Statsobligationer eller andra värdepapper, avsedda att utgöra
kassareserv, redovisas av flera föreningar. Totalsumman därav kan
dock icke uppgivas.
På passivsidan ingår det egna kapitalet — insatskapital och fonder —
med 41.s procent, årets överskott med 13.5 procent, sparkassemedel med 11.8
procent samt inteckningslån och andra skulder med 32.» procent.
Nettoöverskott redovisades för året 1922 av 35 föreningar med tillsam
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
11
mans 2.:i miljoner kronor, brist av 2 med sammanlagt 11,000 kronor, varjämte
balanskontot i en förening företedde varken överskott eller brist, överskottet
uppgick i genomsnitt till 4.o procent av försäljningssumman.
Sparkasserörelsens utveckling och omfattning vid slutet av år 1922
framgå närmare av tab. 4 och 5. Eu granskning av uppgifterna i talj. 4
visar, att antalet sparkasseidkande föreningar, som redan 1910 var 18, därefter
sjönk fram till år 1919, då endast 10 återstodo, för att sedermera åter
stiga till det för år 1922 redovisade antalet eller 38. I tab. 5 upptagas emel
lertid endast 5 föreningar, vilka började sparkasserörelse före år 1910. Det
framgår härav, att de före kriget sparkasseidkande föreningarna i allmänhet
upphört därmed, dels på grund av föreningarnas likvidation, dels ock
i flertalet fall genom sparkasserörelsens överlåtande till kooperativa förbundet.
I själva verket hade också sparkasserörelsen vid slutet av år 1922
inom icke mindre än 21 av de 38 föreningarna bedrivits under kortare tid
än 3 år. Åtskilliga av dessa föreningar hava tidigare fungerat såsom sparkasseavdelningar
åt kooperativa förbundet, men med växande soliditet funnit
sig själva kunna uppbära en sparkassa och med fördel investera en del
av insättningsöverskottet i sin egen rörelse.
Att sparkassan inom flertalet föreningar är så ny, förklarar till stor del
såväl de senaste årens snabba ökning som ock att allt fortfarande vid 1922
års slut den samlade innestående behållningen icke nått större omfattning
än vad då var fallet eller cirka 2 miljoner kronor.
I fråga om denna sistnämnda siffra bör emellertid följande beaktas. Insättningarna
på konsumtionsföreningarnas sparkassor äro av två slag,
nämligen dels av föreningen överförda överskottsmedel och dels av medlemmarna
själva gjorda insättningar. I de modernt organiserade konsumtionsföreningarna
och särskilt i flertalet av de större bland dem är det
nämligen vanligt, att all den återbäring — och stundom även räntan på
insatskapitalet — vilken icke användes till ökande av medlemmens insatsbelopp,
överföres till ett för honom upplagt sparkassekonto. Från detta är
medlemmen sedermera oförhindrad att när som helst verkställa uttagningar.
Nu torde det kunna antagas, att eu mycket avsevärd del av de under de
senare åren redovisade sparkasseinsättningarna utgjort återbäringsmedel.
Dessa införas på sparkassekontona under månaderna närmast efter bokslutstiden.
När detta skett, kommer sparkassan sålunda i regel att visa den
högsta behållningen under året, varefter uttag successivt ske, så att minimum
nås vid tiden för bokslutet. Det är emellertid just detta sistnämnda
belopp, som redovisas i socialstyrelsens statistik. Sparkasserörelsens betydelse
kommer därför att i denna framstå såom mindre än den i själva
verket är.
Vid sidan av de föreningar, vilka bedriva verklig sparkasserörelse, finnas
åtskilliga, som infört s. k. överskottsbesparing. Härmed menas, att
liksom i flertalet sparkasseidkande föreningar den återbäring och event.
insatsränta, som stå till medlemmarnas fria förfogande, därest dessa så
önska, få såsom räntebärande och när som helst uttagbara tillgodohavanden
innestå hos föreningen. Skillnaden mellan de sparkasseidkande föreningarna
och de sistnämnda blir sålunda endast den, att i dessa senare
inga insättningar kunna göras av penningar, vilka icke ytterst härstamma
från föreningens egen rörelse. I dessa föreningar är givetvis överskottet
vid bokslutstiden ännu mer att betrakta som ett minimum än beträffande
den föregående gruppen. Vid slutet av år 1922 redovisade emellertid 180
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
konsumtionsföreningar innestående överskottsbesparingsmedel med tillsammans
821,732 kronor eller i medeltal per förening 4,565 kronor.
Innan styrelsen härefter övergår till att avgiva sitt eget yttrande i anledning
av motionen, torde det ytterligare böra framhållas, att den av
kooperativa förbundet och konsumtionsföreningar bedrivna inlåningsrörelsen
icke är någonting för vårt lands kooperativa föreningsverksamhet
säreget, utan att densamma fastmer har sin motsvarighet i de flesta andra
länder. Sammanfattande statistik är emellertid svår att erhålla, varför
socialstyrelsen här nöjer sig med att omnämna några få siffror av jämförelsevis
nytt datum. Vid slutet av år 1921 hade sålunda Finlands konsumtionsföreningar
en på cirka 20,400 insättare fördelad sparkassebeliållning
om vid pass 44 miljoner finska mark. — Norges Kooperativa Landsforening
redovisade i bokslutet för år 1922 sparkassemedel till ett belopp av
2.4 miljon norska kronor, fördelade på 10,400 konton. — Bankavdelningen
inom Verband Schweizerischer Konsumvereine (kooperativa förbundets
schweiziska motsvarighet) hade vid samma tidpunkt innestående å kontokuranträkning
6.8 miljon schweiziska francs och i »depositioner» (sparkasseräkning)
9.3 miljoner. — I England, Belgien, Tyskland, Österrike
m. fl. länder hade redan före kriget inlåningsverksamheten genom konsumtionsföreningarna
eller deras centralorgan nått en mycket betydande
utveckling.
Såvitt för styrelsen är bekant, finnes icke i något av dessa länder särskild
lagstiftning för inlåningsidkande föreningar, utan gälla för dessa liksom
för andra ekonomiska föreningar de i den allmänna föreningslagstiftningen
ingående föreskrifter, som åsyfta företagens soliditet.
Såsom i föreliggande motion erinras, har frågan om åvägabringande av
särskilda föreskrifter för inlåningsidkande ekonomiska föreningar tidigare
varit aktuell i Sverige. Den kungliga propositionen angående ny banklag
till 1911 års riksdag syftade till att helt och hållet förhindra dylik verksamhet
genom att definiera bankrörelse såsom »sådan verksamhet, i vilken
ingår inlåning på räkning, som av bank allmänneligen begagnas», och förbehålla
dylik verksamhet åt företag, registrerade enligt banklagen, och
vissa andra uppräknade institutioner.
I syfte att möjliggöra fortsättandet bland annat av den inlånings ve rksamhet,
som av vissa ekonomiska föreningar påbörjats, ändrade riksdagen
ovanstående definition genom att efter ordet »inlåning» inskjuta »från allmänheten».
Samtidigt begärde riksdagen emellertid, att Kung!. Maj :t ville
låta verkställa utredning, under vilka förutsättningar ekonomiska föreningar
må här i landet idka inlåningsrörelse samt därefter till riksdagen inkomma
med det förslag, vartill utredningen föranleder.
Sedan särskilda sakkunniga därefter av Kungl. Maj:t tillkallats, avgåvo
dessa den 19 februari 1912 yttrande, innehållande förslag till lag, innefattande
särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar, som idka sparkasse
rörelse.
Bankinspektionen och socialstyrelsen hava avgivit utlåtanden över detta
förslag, som emellertid icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I sitt den 26 augusti 1913 avgivna utlåtande instämde socialstyrelsen
i det väsentliga i de sakkunnigas förslag till kontrollföreskrifter för inlåningsidkande
föreningar, men ansåg en huvudsakligen formell omarbet
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
13
ning; i åtskilliga punkter önskvärd, bland annat gående ut på att den särskilda
lagstiftningen för dessa föreningar borde inarbetas som ett kapitel
i den allmänna lagen om ekonomiska föreningar. Styrelsen ville vidare
icke såsom de sakkunniga helt uppgiva tanken på ett övervakande
från det allmännas sida av de inlåningsiåkande föreningarna. Dels framfördes
härutinnan som en möjlighet, att i dylika föreningar en revisor
kunde utses av offentlig myndighet, dels syntes det styrelsen böra upptagas
till övervägande att anställa konsulenter för den ekonomiska föreningsverksamheten,
åt vilka då borde uppdragas att särskilt följa de inlåningsidkande
föreningarnas verksamhet.
När den föreliggande frågan nu efter mera än tio år åter upptages till
behandling, har den otvivelaktigt kommit i ett väsentligen förändrat läge.
Den ekonomiska föreningsverksamheten befann sig, när frågan förra
gången var aktuell, i sitt första utvecklingsskede. Den hade emellertid
hunnit visa en del oarter, som gjorde det naturligt, om det starkt ifrågasattes,
huruvida icke för dess fortsatta utveckling en viss, särskild omvårdnad
från statens sida vore erforderlig. Givetvis måste då upptagandet på
vissa hithörande föreningars program av sparkasseverksamhet, d. v. s.
hopsamlande av sparmedel och dessas fruktbargörande inom den av föreningarna
bedrivna rörelsen, väcka starka betänkligheter. Erfarenheterna
under de sedan dess gångna åren torde dock få anses ha visat, att föreningarna
och särskilt konsumtionsföreningsrörelsen, som det ju med avseende
på inlåningsverksamheten främst är fråga om, hade tillräckligt
stark livskraft för att på egen hand kunna bekämpa svårigheterna. Samma
erfarenhet kan jämväl sägas hava gjorts i andra länder: där föreningsrörelsen
fått utveckla sig i frihet, utan alltför starkt statsingripande, har den
regelbundet nått de bästa resultaten. I och för sig torde det därför kunna
sägas, att de skäl, som tidigare syntes tala för anordnande av ett statligt
övervakande av inlåningsidkande föreningar, numera väsentligen förlorat
i betydelse. Senare års erfarenheter hava för övrigt givit vid handen,
att icke alltför stor tilltro bör hysas till statens förmåga att framgångsrikt
utöva uppsikt över enskilda penningförvaltande företags rörelse.
Förefintligheten av statlig övervakning har emellertid i vida kretsar
medfört den missuppfattningen, att, när förluster ändock uppkommit,
staten hade en moralisk skyldighet att täcka desamma, i varje fall i
den utsträckning, att den penninginsättande allmänheten hölles skadelös.
Med avseende på de inlåningsidkande ekonomiska föreningarna hava redan
1911 års sakkunniga framhållit, att en tillsyn från det allmännas sida
för att bliva tillfyllestgörande otvivelaktigt måste omfatta ej blott inlåningsverksamheten
utan även föreningens rörelse i dess helhet. Det torde
vara påtagligt, att en dylik tillsyn skulle hava ganska små möjligheter
att bliva effektiv, men det kunde icke gärna undvikas, att dess förefintlighet
betraktades å ena sidan som ett obehörigt intrång, men å den
andra också som en garanti för de medlemmar, som både anförtrott sina
besparingar åt företaget, och därför lätteligen kunde bidraga att slappa
deras kontroll över dess skötsel. Utsträckandet av statstillsynen till de
inlåningsidkande ekonomiska föreningarna torde därför vara ägnat att,
utan att kunna bereda säkerhet för dessas fullgoda skötsel, medföra anspråk
på staten.
På grund av vad sålunda anförts anser socialstyrelsen sig böra av
styrka, att en eventuell utredning angående lagstiftning beträffande
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
ekonomiska föreningars inlåningsrörelse må omfatta frågan om anordnande
av statlig tillsyn över dessa föreningar.
Däremot synes det styrelsen med fog kunna ifrågasättas, om den för
de ekonomiska föreningarna gällande lagstiftningen kan anses fylla de
krav, som med föreningsrörelsens nu uppnådda utvecklingsgrad bör
ställas på densamma. Det torde därvid böra påpekas, att föreningslagen
lämnar synnerligen ofullständiga regler rörande föreningarnas ekonomiska
förhållanden och skötsel. Sålunda föreskrives det visserligen att
stadgarna skola innehålla bestämmelser om storleken av de insatser, som
skola göras av medlemmarna, samt huru stor del av årsöverskottet, som
skall avsättas till reservfond. Däremot saknas alla föreskrifter om minsta
tillåten storlek av insatser och fondavsättningar, varför intet hindrar,
såsom också i praktiken skett, att dessa sättas lika med noll. Med avseende
å räkenskapernas förande, avslutande och revision äro bestämmelserna
likaledes mycket ofullständiga. Slutligen äro de av lagen förutsatta
formerna för utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningarna
synnerligen otillfredsställande med hänsyn till uppkomsten av
storföretag med åtskilliga tusental medlemmar, spridda över ett större
område. Styrelsen finner det påtagligt, att dessa och andra bristfälligheter
i föreningslagstiftningen framför allt äro betänkliga med hänsyn
till de föreningar, vilka uppnått en högre grad av utveckling, såsom förhållandet
i allmänhet är med de inlåningsidkande. Det kunde därför
också förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke för dessa föreningars
del supplerande lagbestämmelser borde utfärdas av ungefär den art, som
1911 års sakkunniga föreslogo. Men å andra sidan torde det vara tydligt,
att skillnaden mellan de behov, som göra sig gällande för dessa föreeningar
och för andra med i övrigt likartad rörelse, men utan inlåningsverksamhet,
är så oväsentlig, att det mest rationella sättet att tillmötesgå
kravet på en ökad soliditet för vissa slag av ekonomiska föreningar
vore att underkasta lagen om ekonomiska föreningar i allmänhet eu revision.
Utom detta mera allmängiltiga skäl synes också mot eu speciell
lagstiftning för de inlåningsidkande föreningarna tala, att denna föreningsgrupp
icke utan svårighet kan distinkt avgränsas. Skillnaden mellan
en förening, som driver sparkasserörelse, men där de övervägande
insättningarna utgöras av återbäringsmedel, och en förening, som inskränker
sig till s. k. överskottsbesparing, är uppenbarligen ringa. Men
skulle en särskild lagstiftning för inlåningsidkande föreningar anses
böra omfatta även dessa senare och sålunda deras överskottsbesparing anses
såsom bankmässig inlåningsverksamhet, därför att medlemmarnas tillgodohavanden
införas på kontraböcker, till sin uppställning motsvarande
sparkasseböcker, komme påtagligen denna lagstiftning att, åtminstone
vad konsumtionsföreningarna beträffar, omfatta en avsevärd del av hela
förening santalet.
1911 års sakkunniga hava föreslagit åtskilliga lagstiftningsåtgärder
för vinnande av trygghet för de inlåningsidkande föreningarnas soliditet.
Vissa av dessa förslag torde förtjäna att tagas i övervägande vid en eventuell
revision av föreningslagen, såsom att inlåningsrörelse icke må öppnas,
förrän föreningen nått ett visst mått av ekonomisk stadga, att inlåningsidkande
föreningar skola vara skyldiga att hålla viss kassareserv
o. s. v. För alla föreningar torde lämpligen böra tagas i övervägande de
sakkunnigas förslag angående vissa uppgifters obligatoriska införande ?
de av deras styrelser avgivna förvaltningsberättelserna. Grunderna för
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
15
balansräkningens upprättande torde även böra i föreningslagen föreskrivas.
De sakkunniga hade föreslagit, att en av revisorerna i inlåningsidkande
förening skulle utses av insättarna. Detta förslag, soin i åtskilliga
fall skulle vara förenat med synnerliga svårigheter att omsätta i praktiken,
såsom också av socialstyrelsen framhölls, torde böra ersättas med
föreskrift om sakkunnig revision i allmänhet eller åtminstone för inlåningsidkande
föreningar. Sedan kooperativa förbundet upprättat ett hela
landet omfattande revisionssystem, torde möjlighet för ett praktiskt genomförande
härav föreligga.
De sakkunnigas förslag, att icke annan form av bankmässig inlåning
än sparkasserörelse skulle få av ekonomiska föreningar bedrivas, motsvarar
givetvis icke dessa föreningars nuvarande utveckling. Deras förslag
om inlåningens begränsning dels per individuellt konto och dels i
visst förhållande till föreningarnas insatskapital och fonder, hava påtagligen
tillkommit för att vinna överensstämmelse med banklagen. Huruvida
dylika bestämmelser, vilka alltid äro svåra att övervaka och lätt
kunna kringgås, kunna anses hava den betydelse, att de böra intagas i
en ny lagstiftning, synes tvivelaktigt.
I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade,
byråcheferna Bergsten, Andersson, Molin och Järte.
GUNNAR HUSS.
HUGO HEYMAN.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Tab. 1. Kooperativa förbandets
År
Antal
anslutna
för-
eningar
De
anslutna
förenin-
garnas
medlems-
antal
Minsta
insats-
belopp
per
medlem i
ansluten
förening
Kronor
Omsättning
Omkost-
nader
Kronor
Omkost- nader i
procent
av
omsätt-
ningen
Procent
Kronor
Därav i
provision
Kronor
Fastig-
heter
Kronor
Inven-
tarier
Kronor
1908
376
68,097
20
4,396,650
2,489,807
129,158
2.9
9,818
1909
385
71,786
20
4,795,035
1,362,066
150,178
3.1
125,000
86,114
1910
391
73,545
20
4,513,028
1,063,494
199,308
4.4
111,000
77,524
1911
469
86,171
20
5,087,776
671.807
252,547
5.o
111,000
49,646
1912
514
95,418
20
6,744,348
803,208
318,437
4.7
198,851
49,427
1913
557
104,626
20
7,621,305
1,030,390
337,327
4.4
331,196
41,397
1914
584
118,879
25
9,889,253
1,037,887
454,644
4. c.
208,256
18,122
1915
675
133,441
25
16,497,641
1,214,719
510,524
3.1
199.756
19,350
1916
771
171,106
25
22,013,041
1,828,622
612,426
2.8
417,131
43,497
1917
820
200,483
25
21,802,604
1,550,047
804.165
3.7
517,131
33,899
1918
843
213,834
25
27,989,733
881,138
1,237,705
4.4
1,441,594
27,456
1919
914
233,460
25
69,149,626
2,179,612
2,090,633
3.0
2,459,762
1
1920
943
240,716
25
69,519,887
2,346,941
2,228,936
3.2
3,163,498
1
1921
924
255,141
75
62,372,275
537,601
1,977,676
3.2
3,905,356
1
1922
898
259,388
75
63,824,499
59,741
1.930,568
3.o
4,051,364
1
Passiva
Eget kapital
S k u 1 d e
r
Insats-
Reserv-
Övriga
Summa
Lån
Skulder
till
Å spar-
kasse-,
depositions-
Övriga
År
kapital
fond
fonder
leveran-
och kapital-
skulder
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
törer
Kronor
räkning
innestående
Kronor
Kronor
1908
60,991
45,206
16,838
123,035
5,600
415,629
2,730
34
1909
70,014
72,072
22,601
164,687
302,886
504,987
49,366
2,120
1910
79,090
89,922
26,146
195,158
199,350
138,907
457,584
1,271
1911
113,199
120,970
29,068
263.237
169,341
88,076
982,280
1,994
1912
157,836
164,610
38,314
360,760
161,376
111,871
1,387,755
5,974
1913
204,957
213,107
44,762
462,826
148,487
61,943
1,816,921
5,570
1914
255,474
317,877
1,120
574,471
181.723
225,867
2,161,345
17,568
1915
314,956
400,527
1,278
716,761
575,982
356,038
2,656,396
90,357
1916
401,556
557,953
41,729
1.001,238
581,194
451,612
3,434,628
329,384
1917
526,613
763,537
94,397
1,384,547
648,929
678,991
5,299,059
282,031
1918
999,010
970,149
96,600
2,065,759
2,145,632
1,709,680
7,480,298
31,780
1919
1,774,228
1,086,736
101,430
2,962,394
3,865,195
1,697,549
9,295,413
43,936
1920
2,139,403
1,453,481
4 101,430
3,694,314
3,217,190
1,184,944
12,217,295
28,831
1921
2,488,615
1,579,368
—
4,067,983
368,870
1.905,931
13,611.977
—
1922
2,771,414
1,702,556
—
4,473.970
366,394
1,862,008
16,297,302
—
1 Garantikapital.
1 » och a-vista lån.
3 » » aktier.
4 1921 överförda till reservfonden.
8 Återbäring lämnas ej å s. k. grövre varor (socker och mjöl).
Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 17
utveckling åren 11)08—1922.
Aktiva
Summa aktiva
respektive
passiva
Kronor
Varulager
Kronor
Varu-
fordringar
Kronor
Fordringar
mot säkerhet
Kronor
På bank och
obligationer
Kronor
Kontant i
kassan
Kronor
Övriga
tillgångar
Kronor
221,812
314,705
32,659
15,395
7,472
16,922
618,783
369,492
430,745
17,088
841
16,789
21,852
1,067^921
430,956
381,443
15,402
2,662
31,003
25,330
1,075320
715,687
577,187
16,188
55,686
45,282
34,204
1,604,880
998,223
579,190
21,894
171,369
36,171
90,577
2,145,702
679,771
735,047
26,033
658,876
52,141
89,655
2314,116
996,893
999,119
443,250
461,634
56,012
140,824
3,324,110
1,388,642
1,509,607
392,941
845,712
71,332
277,943
4,705383
1,935,803
1,898,095
280,524
1,258,976
86,598
302,326
6,222,950
2,072,009
2,136,025
215,035
3,218,186
154,311
1 380,000
8,726,596
3,090,906
3,568,653
245,007
4,241,194
158,778
1 964,500
13,738,088
8,232,142
4,133,104
449,104
2,150,884
264,458
1 964,600
18,654,055
6,713,219
4,419,097
296,932
4,950,716
271,329
1 964,600
20,779,392
4,704,893
553,472
586,203
7,290,898
118,570
2 3,289,480
20,448,873
4,924,782
296,916
2,106,863
7,932,359
252,234
3 4,344,724
23,909,243
Övers
kottet
s förd
e 1 n i n g
Summa
Kronor
Överskott
Kronor
Kanta å
insatser
Kronor
Procent
Återbäring
å varor till
medlemmar6
Kronor
Procent
Fond-
avsättning
Kronor
Övriga
ändamål
och odis- ponerade
Kronor
423,993
71,755
2,266
5.0
57,815
11,674
859,359
43,875
2,877
5.o
—
—
26,998
14,000
797,112
83,050
3,222
5.o
34,495
1.0
45,333
_
1,241,691
99,952
4,352
5.0
33.970
1.0
61,630
_
1,666,976
117,966
6,246
5.o
41,699
1.0
69,021
1,000
2,032,921
118,369
8,558
5.o
46,915
1.0
59,965
2,931
2,586,503
163,136
11,007
5.0
53,187
1.0
82,808
16,134
3,678,773
309,749
14,923
5.0
76,168
1.0
197,878
20,780
4,796,818
424,894
18,758
5.0
112,727
1.0
258,251
35,158
6,909,010
433,039
24,881
5.0
114,711
1.0
208,816
84,631
11,367,390
304,939
30,836
5.0
152,384
1.0
121,417
302
14,902,093
789,568
55,777
5.0
364,416
1.0
366,745
2,630
16,648,260
436,818
103,386
5.0
308,975
1.0
24,457
15,886,778
494,111
118,077
5,o
253,855
1.0
122,179
_
1 18,525,704
909,569
126,420
5.o
289,094
1.0
494,055
—
Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 samt- bo höft- (Nr 53) 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Tab. 2. Utvecklingen av Kooperativa förbundets inlåningsrörelse.
Spark asse räkning-en.
Å r
Antal spar- kasseavdel- ningar
Antal mot- böcker vid
årets slut
Behållning
vid årets
slut
Insatt
under året
Uttaget
under året
1908 ...........................
1
6
2,792
2,960
265
1910 ...........................
133
3,714
457,584
718,433
323,461
1913 ...........................
170
9,772
1,816,921
1,821,897
1,464,621
1916 ...........................
181
14,462
3,434,628
2,632,010
2,001,457
1919 ...........................
219
22,143
9,203,932
6,471,039
4,894,792
1920 ...........................
288
25,588
10,909,205
7,211,451
6,012,300
1921 ...........................
318
28,284
11.450,392
6,081,501
6,086,041
1922 ...........................
355
31,271
12,157,548
6,869,432
6,645,432
Depositionsräkningen.
Å r
Antal
räkningar
Behållning
vid årets
slut
Insatt
under året
Uttaget
under året
1919................................................
18
90,475
89,800
—
1920................................................
410
1,127,474
1,170,890
172,763
1921................................................
612
1,569,533
964,024
617,294
1922...............................................
713
2,047,343
1,149,594
750,970
Kapitalräkningen.
A r ./
Antal
räkningar
Behållning
vid årets
slut
Insatt
under året
Uttaget
under året
1919...............................................
i
1,006
1,000
_
1920................................................
83
180,616
179,544
3,044
1921................................................
259
592,052
434,283
40,822
1922................................................
761
2,092,410
1,780,735
341,432
Sammanlagd behållning å de trenne räkningarna.
1919 ....................................................................... 9,295,413
1920 ........................................................................ 12,217,295
1921 ....................................................................... 13,911,977
1922 ........................................................................ 16,297,301
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
19
Tab. 4. Sparkasserörelsens utveckling inom konsumtionsföreningarna.
Å r
Antal redo- visande spar- kassor
Antal mot- böcker vid
årets slut
Behållning
vid årets
slut
Insatt
under året
Uttaget
under året
1910 ...........................
18
722
66,715
76,328
38,542
1913 ..........................
15
2,771
152,676
196,957
176,184
1916 ..........................
18
4,524
319,424
256,612
195,451
1919 ...........................
10
4,248
553,072
482,290
268,949
1920 ...........................
23
7,072
1,033,422
1,144,739
871,735
1921 ...........................
34
12,749
1,804,075
2,042,506
1,640,325
1922 ...........................
38
16,053
1,986,887
2,505,847
2,059,326
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Tab. 3. Allmänna uppgifter angående konsumtionsföreningar,
Föreningens
namn
Bild-
nings-
år
Medlems-
antal
insats-
belopp
per
medlem
Kr.
Försälj-
nings-
summa
Bank och
( kassa
Kr.
Kons.-fören. Stockholm m. o.
Sthlms stad
1916
15,591
100
13,897,635
319,790
Öregrunds kons.-fören.............
»
län
1904
234
50
110,727
301
Eskilstuna kons.-fören.............
Södermani.
»
1916
4,013
100
4,672,951
96,525
Katrineholms arb. kons.-fören.
»
» !
1899
1,033
100
524,935
: 5,909
Nyköpings kons.-fören.............
»
»
1900
1,613
100
741,607
34,016
Flens kons.-fören. ..............
»
1907
1,074
100
1,035,789
6,147
Helleforsnäs kons.-fören. .........
»
»
1908
140
100
160,789
363
Koop. fören. Hoppet, Norrköping
Östergötl.
*
1901
1,937
100
1,174,579
12,799
Sällsk. Arb. Ring, Motala verk- stad ................................
>
»
1883
1,944
200
1,190,450
7,259
Koop. handelsgren. Ljungsbro
>
»
1905
185
100
175,581
12,111
Norrahammars handelsfören. •••
Jönköpings
»
1899
294
100
205,366
1,909
Ljungby koop. handelsfören.
Kronobergs
»
1907
417
100
344,505
33,333
Koop. fören. Star, Norrhult......
»
»
1906
632
100
316,580
27,323
Oskarshamns koop. handelsfören.
Kalmar
»
1907
508
100
247,771
254
Roma koop. fören. ...............
Gotlands
»
1907
127
50
56,227
191
Koop. kons.- o. produkt.-fören.
Solid, Karlshamn ...............
Blekinge
1908
1,220
100
539,047
1,602
Koop. fören. Svea, Hälsingborg
Malmöhus
>
1900
4,667
100
3,892,715
15,562
Handelsfören. Arb. Ring, Lands- krona.................................
1919
1,628
100
1,757,834
10,334
Ystads koop. handelsfören. ......
»
1891
906
50
248,176
19,696
Kävlinge arb. kons.-fören..........
»
>
1897
822
150
522,114
146
Koop. fören. Solidar (bageri!.),
Malmö ..............................
»
»
1908
3,673
50
2,047,949
118,486
Kons.-fören. Göteborg ............
Göteb. o. Boh.
»
1916
3,790
100
3,527,310
21,221
St. Lundby koop. handelsfören.
Älvsborgs
>
1914
92
100
122,322
3,836
Tibro koop. handelsfören..........
Skaraborgs
»
1913
209
100
135,996
2,578
Karlstads koop. handelsfören—
Värmlands
»
1908
1,087
250
952,247
7.334
Edane kons.-fören...................
»
»
1915
602
100
413,576
8,134
Glasbrukets kons.-fören.. Glava
»
»
1913
177
100
287,203
46
Gunnarskogs koop. handelsfören.
»
»
1916
284
200
243,038
542
Kons.-fören. Örebro ..............
Örebro
»
1901
5,798
250
6,386,003
178,045
Koop. fören. Svea, Västerås......
Västmanl.
»
1900
2,320
100
2,029,400
18,306
Kärrgruve kons.-fören. ...........
»
»
1891
612
150
421,899
4,441
Kons.-fören. Borlänge m. o.......
Kopparb.
»
3913
1,517
100
949,533
5,014
Kons.-fören. Alfa.....................
Gävleborgs
»
1898
6,311
150
3,881,974
538,184
279,107
Kons.-fören. Oden, Bomhus......
»
»
1899
778
100
104
V. Hälsinglands kons.-fören.,
Ljusdal!.............................
1915
1,765
150
1,312,647
4,383
Norrsundets arb. kons-fören. ...
>
>
1899
467
100
312,245
2,306
Kramfors koop. handelsfören. ..
Västernorrl.
»
1912
447
100
353,749
7,316
Malmbergets koop. handelsfören.
Norrbottens
»
1911
1,661
200
1,576.442
6,403
Summa
70,575
57,307,095
1,273,172
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
21
som bedrevo sparkasseverksamhet under år 1922.
Aktiva
Det egna kapitalet
F a s
s i v a
fördelas på
Överskott
resp.
Fastig-
Övriga
Inteck-
Skuld till
insättarna
Övriga
Eget
tillgångar
resp.
Insats-
Fonder
heter
gångar
ningslån
i egen
sparkassa
skulder
kapital
brist
skulder
kapital
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
2,312,385
718,059
649,319
371,511
239,345
1,516,954
573,105
3,350,234
786,306
730,648
4,655
39,478
—
9,784
7,298
27,129
223
44,434
16,013
11,116
702,822
446,633
329,000
122,364
153,710
476,820
164,086
1,245,980
197,386
279,434
236,000
144,849
208,570
16,731
101,071
60,386
—
386,758
58,386
2,000
132,700
203,521
86,000
93,810
29,400
125,596
35,431
370,237
93,107
32,489
284,323
244,781
226,492
40,959
124,183
121,280
22,337
535,251
80,123
41,157
—
33,669
—
5,761
11,735
10,832
5,704
34,032
7,118
3,714
147,722
192,768
114,311
76,249
13,468
109,061
40,200
353,289
81,178
27,883
95,843
304,617
40,000
21,326
70,858
242,783
32,752
407,719
197,695
45,088
17,116
12,764
6,500
5,360
9,419
15,306
5,406
41,991
9,508
5,798
14,255
33,230
15,475
13,137
1,318
13,651
5,813
49,394
11,642
2,009
44,423
50,904
—
13,157
31,606
63,089
20,808
128,660
29,223
33,866
4,089
85,208
—
41,617
5,023
60,883
9,097
116,620
31,576
29,307
26.432
57,418
15,000
22.041
19,364
37,424
— 9,725
93,829
19,143
18,281
4,800
15,960
5,090
278
7,096
9,975
— 1,388
22,439
5,979
3,996
23,521
90.899
_
7,325
33,336
70,721
4,640
116,022
48,438
22,283
671,910
362,340
5,000
199,415
38,137
558,177
249,083
1,049,812
219,099
339,078
542,307
425,452
486,360
6,464
316,587
125,706
42,976
978,093
96,475
29,231
—
40,821
—
5,077
1,599
44,660
9,181
60,517
25,719
18,941
178,914
94,076
102,865
27,528
23,491
105,666
13,586
273,136
58,114
47,552
764,160
195,530
551,300
40,670
54,109
353,147
78,950
1,078,176
130,915
222,232
868,601
284,176
418,500
176,538
174.740
309,114
95,106
1,173,998
180,810
128,304
14,040
21,512
—
14,000
8,179
13,637
3,572
39,388
8,268
5,369
20,523
24,212
10,000
2,069
10,554
19,788
4,902
47,313
14,402
5,386
79,434
130,866
95,705
52,065
18,123
6,737
108,630
32,079
217,634
103,839
78,505
30,125
—
—
24,659
17,131
55,906
6,143
43,772
12,134
1,665
60,611
—
7,115
8,178
35,310
11.719
62,322
17,141
18,169
19,598
46,057
—
884
19,648
37,603
8,062
66,197
26,943
10,660
525,153
690,061
68,718
308,166
128,558
636,183
251,634
1,393,259
463,113
173,070
136,104
377,444
32,700
16,130
111,460
303,453
68,111
531,854
68,645
234,808
49,672
103,233
21,000
7,673
26,904
82,519
19.250
157,346
51,160
31,359
67,187
196,725
34,576
34,269
49,712
110,724
39,645
268,926
63,027
47,697
—
825,236
—
86,715
56,521
646,272
314,835
1,104,343
263,487
382,785
68,333
63,382
—
10,314
23,565
72,932
25,008
131,819
29,674
43,258
99,000
257,776
33,177
9,029
123,821
163,736
31,396
361,159
117,218
46,518
39,430
65,178
—
22,082
8.811
65,357
10,664
106,914
25,580
39,777
15,338
85,127
—
16,287
26,804
52,854
11,836
107,781
28,706
24,148
279,465
251,885
73,060
92,270
67,176
243,447
61,800
537,753
121,740
121,707
8,492,020
7,372,163
3,585,078
1,986,887
2,160,652
7,106,711
2,309,14ojl7,148,468
3,805,334
3,301,377
— 11,113
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
Tab. 5. Konsumtionsföreningar, som bedrevo
Spar- kasse- rörelsen
påbör- jades år
Antal motböcker
Föreningens na
m n
vid årets
början
vid årets
sint
Kons.-för. Stockholm m. o.....................
Sthlms stad
1921
3.755
5,436 i
Öregrunds kons.-Iör..............................
Sthlms
län
1904
50
50
Eskilstuna kons.-för..............................
Söderm.
»
1920
271
396 1
Katrineholms arb. kons.-för. .................
»
»
1910
1 290
174 !
Nyköpings kons.-för..............................
»
»
1916
118
150
Flens kons.-för....................................
»
1919
149
170 1
Helleforsnäs kons.-för..........................
»
»
1920
26
28 1
Koop. för. Hoppet, Norrköping ..............
Österg.
»
1904
132
231 |
Sällskapet Arb. Ring, Motala verkstad.....
»
»
1922
—
92
Koop. handelstorg Ljungsbro .................
»
»
1912
25
12
Norrahammars handelsför.....................
Jönk.
»
1920
95
97
Ljungby koop. handelsför. ....................
Krono!).
»
1921
—
216
Koop. för. Star, Norrhult......................
»
»
1912
183
199
Oskarshamns koop. handelsför..............
Kalm.
»
1910
194
184
Roma koop. för....................................
Gotl.
»
1920
8
9
Koop. kons.- o. produkt.-för. Solid, Karls
hamn,...............................................
Blek.
»
1922
531
Koop. för. Svea, Hälsingborg ................
Malm.
»
1912
3,846
3,927
Handelsför. Arb. Ring. Landskrona ........
»
»
1922
_
39
Ystads koop. handesför........................
»
»
1921
51
62
Kävlinge arb. kons.-för...........................
»
»
1921
60
80
Koop. för. Solidar (bagerif.), Malmö ........
»
»
1922
—
13
Kons.-för. Göteborg ..............................
Göteb. o.
Boh. »
1920
1.477
1.829
St. Lundby koop. handelsför..................
Älvsb.
»
1920
15
18
Tibro koop. handelsför........................
Skara!).
»
1915
26
26
j Karlstads koop. handelsför.....................
Värml.
»
1920
37
68
»
»
1921
32
57
Glasbrukets kons.-för. Glava .................
»
»
1918
50
63
| Gunnarskogs koop. handelsför................
»
»
1921
1
3
Kons.-för. Örebro ...............................
Örebro
»
1918
363
516
Koop. för. Svea, Västerås.......................
Västm.
»
1922
—
263
Kärrgruve kons.-för...............................
»
»
1919
25
26
Kons.-för. Borlänge m. o.........................
Kopp.
»
1920
42
80
Kons.-för. Alfa, Gävle..............................
Gävleb.
»
1903
260
276
Kons.-för. Oden, Bomhus........................
»
»
1902
47
43
Västra Hälsinglands kons.-för. Ljusdal......
»
»
1922
—
10
Norrsundets arb. kons.-för. .....................
»
»
1903
87
92
Kramfors koop. handelsför. ..................
Västern.
»
1919
95
117
Malmbergets koop. handelsför...............
Norrb.
»
1920
360
361
Summa
-
12,170
16,053 1
Häri inga 109 motböcker med en behållning av 84,000 kronor, vilka under året över
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
23
»Inkassoverksamhet under är 1922.
Innestående
vid årets början
Kr.
Insatt under
året
Kr.
Uttaget under
året
Kr.
Ränt
a
Behållning
vid årets slut
Kr.
1
%
Kronor
192,276
13,021
79,168
121,904
66,461
30,040
6,259
37,697
12,256
14,001
5,570
48,700
31,687
205
207,459
6,418
23,873
99,799
10,837
2,224
9,603
11,723
1,202
325
218,615
7,630
16,083
78,772
11,125
20,189
15,852
58,466
452,876
1,029
307,213
76,705
65,545
38,403
4,591
107,240
33,170
5,216
28,459
21,298
8,162
290
14,907
324,479
10,996
8,425
24,556
43,673
276,472
7,790
1,154
19,154
22,515
6,870
674
228,748
37,923
2,877
61,574
25,350
12,424
9,475
7,450
8,255
199,909
286,221
4,794
269,678
1 187,220
42,218
29,083
4,377
71,131
12,269
7,160
6,608
21,214
30,206
19,191
251
7,698
343,026
4,569
10,070
22,202
3,250
206,184
5,164
1,419
11,324
10,416
957
150
151,473
22,477
3,123
44,523-
21,577
13,748
520
6,589
8,481
168,765
4.0
5.0
4.5
5.5; 4.5
5.0
5.0; 4.0
5.0
4.0
4.0
4.0
4.5; 4.0
4,5; 4.0
4.0
5.0
4.0
4.0
5.0; 4.5
4.5
4.5
5.0
4.0
5.0
4.5; 4.0; 3.5
5.0
5.0
5.0; 4.0
5.0
5.0
5.0; 4.5; 4.0
5.0
4.0
5.0
5.0
4.5
4.0
5.0
4.5
4.5; 4.0
12,580
528
5,661
5,342
4.032
1,599
288
2,443
425
264
528
342
1,825
1,383
34
116
10,503
37
304
1,301
247
6,451
537
no
690
837
35
12,276
684
289
1,135
4,170
513
74
1.032
661
2,660
371,511
9,784
122,364 1
16,731 l
93,810
40,959
5,761
76,249
21,326
5,360 1
13,137
13,157 |
41,617
22,041
278
7,325 j
199,415
6,464
5,077
27,528
40,670
176,538
14,000
2,069
18,123
24,659
7,115
884
308,166
16,130
7,673
34.269
86,715
10,314
9,029
22,082
16,287
92.270
1,458,430
2,505,847
2,059,326
—
t 81,936
1,986,887
låtits på Koop. Förb:s sparkassa.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
SVENSKA SPARBANKSFÖRENINGEN
-
Bil. III.
Till herr ordföranden i riksdagens bankoutskott.
I skrivelse till svenska sparbanksföreningens styrelse den 7 i denna månad
liar ni anhållit, att styrelsen ville avgiva och till eder inkomma med
yttrande över en inom riksdagens andra kammare av herr Starbäck väckt
motion, nr 157, av innehåll att riksdagen måtte i skrivelse till Knngl. Maj-t
anhålla om utredning rörande sådan lagstiftning beträffande ekonomiska
föreningars sparkasserörelse, att de risker, som voro förenade med den nuvarande
på området i fråga bedrivna verksamheten, måtte såvitt möjligt
snarast undanröjas.
. Styrelser1 får i anledning härav äran meddela, att frågan om kontroll och
tillsyn over ekonomiska föreningars sparkasserörelse på grund av inkom™en».
^ranls^!nin.^ från en lokal sparbanksförening varit under nästlidet
ar föremål för överläggning vid svenska sparbanksföreningens årsmöte,
och tillåter sig, i fråga om vad därvid förekommit, hänvisa till det i bilagda
nr 5 av Svensk Sparbankstidskrift för år 1923 ingående protokoll
16) över förhandlingarna vid detta möte.
. 4V vad sålunda h°s sparbanksföreningen förekommit torde framgå, att
ifrågavarande sparkasserörelse redan erhållit en ganska avsevärd omfatt^orde
heller vara osannolikt, att denna form av sparkasserörelse
framdeles kommer att än mera utvecklas. I samband härmed torde
även böra beaktas de tendenser till annan inlåningsrörelse än sparkasserörelse,
som yppat sig inom vissa ekonomiska föreningar. Att under
ogynnsamma omständigheter till och med ganska betydande risker kunna
anses föreligga med avseende å denna okontrollerade inlåningsrörelse lärer
näppeligen kunna motsägas. På grund härav och då stora lager av
landets befolkning anförtrott och framgent kanske i än högre grad än hittills
komma att. anförtro sina sparmedel åt ekonomiska föreningars förvaltning,
synes ifrågavarande rörelse vara av den allmänna betydelse, att
eu utredning rörande behovet av kontrollbestämmelser med skäl kan ifrågasättas.
En sådan utredning, eventuellt omfattande ekonomiska föreningars
inlåningsrörelse över huvud, och ej blott deras sparkasserörelse, torde
ämna erforderligt materiel för slutligt bedömande av frågan, huruvida
och i vad mån de ekonomiska föreningarna verkligen böra i omförmält
hänseende underkastas kontroll. Stockholm den 18 februari 1924.
För Svenska Sparbanksföreningens styrelse:
VICTOR SCHNEIDER.
Hjalmar Fredelius.
KOOPERATIVA FÖRBUNDET
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
25
Bil. IV.
Till riksdagens bankoutskott.
I skrivelse den 7 februari innevarande år har bankoutskottets ordförande
å utskottets vägnar anhållit, att styrelsen för Kooperativa förbundet
måtte avgiva yttrande över en inom andra kammaren av hr Starbäok
väckt motion, nr 157, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om lagstiftning
angående ekonomisk förenings sparkasserörelse. Med begagnande
av det^ tillfälle att framlägga sina synpunkter på ifrågavarande spörsmål,
som sålunda beretts Kooperativa förbundet, får dess styrelse vördsamt
anföra följande.
I. Inledande anmärkningar.
Lag om bankrörelse den 22 juni 1911 definierar i sin 1 § det legala begreppet
bankrörelse sålunda: »Med bankrörelse förstås i denna lag sådan
verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning, som
av bank allmänneligen begagnas». Den inlåning -från medlemmar, som
förekommer inom en del ekonomiska föreningar, är sålunda icke bankrörelse.
Uttrycket »från allmänheten» insattes som bekant i definitionen
under lagförslagets behandling i riksdagen och avsåg just att bereda möjlighet
för åsyftade slag av föreningar att fortfarande driva inlåningsverksamhet.
Enligt den proposition, varmed lagförslaget förelädes riksdagen,
skulle all dylik inlåning — sålunda icke blott, såsom i motionen
sägs, okontrollerad sparkasseverksamhet — blivit föreningarna förmenad.
Ett studium av vad under riksdagsbehandlingen förekom ådagalägger, att
Sverige genom bifall till propositionen oförändrad skulle kommit att intaga
en utpräglad särställning bland Europas civiliserade länder i fråga
om skärpan hos det bankerna genom lagstiftningen tillerkända inlåningsmonopolet.
I samtliga länder, om vilkas kooperativa rörelse vi ha närmare
kännedom, finnes nämligen sedan gammalt rätt till inlåning för
kooperativa föreningar, såväl hantverkarnas och jordbrukarnas lånekassor
som konsumtionsföreningarna. Och allestädes har denna verksamhet utfallit
väl.
Ingen, som fördomsfritt vill se på den utveckling, som i vårt land ägt
rum på berörda område, torde vilja påstå annat än att riksdagens beslut
att hålla rätten till inlåning öppen för de ekonomiska föreningarna var
synnerligen välbetänkt och i det stora hela utfallit synnerligen lyckosamt,
trots frånvaron av restriktiva bestämmelser. Under de 12 år, som den 1
januari 1924 förflutit, sedan 1911 års banklag trädde i kraft, ha de ekonomiska
föreningarnas inlåning icke vållat statsmakterna några bekymmer
eller behövt föranleda uppoffringar från det allmännas sida för att skydda
insättarna mot ekonomisk förlust, medan som bekant endast mycket omfattande
statsåtgärder kunnat förhindra, att jätteförluster tillskyndats
dem, som anförtrott sina medel åt vissa av de statskontrollerade affärsbankerna.
Det torde ävenledes nu med skäl kunna sägas, att det av en
särskild kommitté utarbetade förslag till reglering av de ekonomiska föreningarnas
inlåning, varom talas i den föreliggande riksdagsmotionens
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
motivering:, var föga lämpat för syftet att reglera det avsedda området,
och att kommitténs lagförslag, om det genomförts, icke skulle lämnat någon
garanti för ett från insättarnas synpunkt bättre resultat av de kooperativa
föreningarnas inlåning än det, som nu under fullt fri utveckling
uppnåtts.
Härmed är icke sagt, att ej vissa risker kunna tänkas uppstå i framtiden
av nu rådande ordning. Såsom vi längre ned skola framhålla, anse
vi, att vissa reglerande bestämmelser beträffande de ekonomiska föreningarnas
inlåning, ehuru icke oumbärliga, dock i vissa fall skulle vara
av nytta. Vi måste emellertid inlägga vår bestämda gensaga mot att
Kooperativa förbundets inlåning i motionen användes såsom exempel på
den med nu rådande frihet från statskontroll förenade risken. Förbundets
ekonomiska ställning och likviditet äro nämligen så goda, att ytterst
få penninginlånande anstalter kunna uppvisa någon motsvarighet därtill.
Att det i motionen uttalas bekymmer särskilt för insättarna på Kooperativa
förbundets inlåningsräkningar, kan förklaras endast om man känner
motionens tillkomsthistoria. Enligt ett vid behandlingen av bevillningsutskottets
betänkande nr 12 den 5 sistlidne mars i första kammaren uppläst
cirkulär från Sveriges grossistförbund till detta förbunds medlemmar,
har motionen utarbetats inom nämnda förbund. Dess syfte framgår
med all tydlighet av följande rader ur cirkuläret i fråga:
»Under hänvisning till cirkulär nr 1 rörande bl. a. årsavgiftens inbetalande
tillåta vi oss härmed fästa herrar medlemmars uppmärksamhet
på bl. a. tvenne betydelsefulla motioner, som väcktes sistlidne lördag och
måndag i riksdagen, den ena med begäran om kooperationens beskattning
i lika mån som privathandeln och den andra mot kooperationens sparkasse(inlånings)-rörelse.
Båda dessa frågor hava varit föremål för en ingående
undersökning och utredning från vår sida, och hava vi överlämnat
resultatet (motionerna) till ledamöter av riksdagen.
Vår strävan att hejda kooperationens frammarsch bör givetvis mötas
med största intresse från grossisternas och privathandelns sida, varför
vårt initiativ och arbete på allt sätt bör utnyttjas och stödjas av dem.
Ett verksamt agitationsmedel vore, om Ni benäget ville fästa olika tidningsredaktioners
uppmärksamhet på motionerna ifråga och förmå dem
att skriva därom. Själva komma vi naturligtvis att göra detsamma, men
vi kunna ej komma i personlig kontakt med alla redaktörer i landet. — —
Till vem skola egentligen grossisterna sälja, om i en snar framtid större
delen av konsumenterna använder sig av kooperativa affärer och dessa
senare furneras från Kooperativa förbundet med egen industri? Endast
denna fara borde öppna ögonen på varje grossist att inse nödvändigheten
av samling och inträde i grossisternas egen organisation för att tillsammans
med detaljhandlarnas riksorganisation göra front mot den gemensamma
fienden.»
Motionen om statskontroll över kooperativa föreningars sparkasseinlåning
är sålunda avsedd att vara ett grossistförbundets hjälpmedel i försöken
att hejda den för grossisterna ur konkurrenssynpunkt besvärliga
kooperationens frammarsch eller ett vapen, slungat mot en fiende. Denna
omständighet förklarar, varför motionens udd riktats speciellt mot de
kooperativa föreningarna och i första rummet mot Kooperativa förbundet,
som i motionen påstås äventyra småfolkets besparingar och hota att sätta
staten i ett tvångsläge, där det gäller att träda emellan för att en katastrof
skall kunna undgås.
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
27
Hur föga statsåtgärder i kontrollsyfte äro befogade med hänsyn till de
verkligt kooperativa ekonomiska föreningarna skall klargöras i det följande.
Det är icke för dessa föreningars skull som vi anse sådana åtgärder
motiverade. På grund av den nuvarande föreningslagens beskaffenhet
är det möjligt att erhålla registrering för företag, som icke ha det ringaste
gemensamt med kooperationen, och vad värre är för i hög grad irreguljära
ekonomiska sammanslutningar, som kunna tänkas bli en ideell förklädnad
för vissa personers strävan att skaffa sig enskild vinning. Det
är mycket betecknande för de utgångspunkter, som intresserat den föreliggande
motionens författare, att risken av eventuell inlåning till sådana
tvivelaktiga företag icke ens omnämnes i motiveringen.
II. Ekonomiska föreningar. — De kooperativa föreningarnas ändamål
och organisation.
Om man vill bilda sig en riktig och tillförlitlig uppfattning angående
den föreliggande motionens yrkande — d. v. s. angående frågan, huruvida
statsåtgärder i anledning av de ekonomiska föreningarnas inlåning över
huvud äro påkallade och, för den händelse detta befinnes vara fallet, vilken
omfattning och karaktär, som bör givas dessa åtgärder -— är det nödvändigt
att till en början något klargöra vissa förhållanden i fråga om
de ekonomiska föreningarna och särskilt i fråga om den grupp bland dem,
som kan tillerkännas rätten att begagna beteckningen kooperativ.
Enligt lag om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911 kan praktiskt
taget varje förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom ekonomisk verksamhet och därjämte varje annan förening,
som idkar verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker,
vinna registrering, blott stadgarna ha den av lagen fordrade formella
fullständigheten. Lagen, som i sin ursprungliga form (av 1895)
var avsedd att bereda de kooperativa föreningarna rättsskydd och juridisk
personlighet, omfattar numera en brokig samling av ekonomiska företag
med allehanda syften och vitt skiftande organisation.
De viktigaste kännetecknen hos ett kooperativt företag kunna angivas
på följande sätt:
1. Företaget måste ha till uppgift att främja sina medlemmars hushållning
eller yrkesutövning genom själva den verksamhet företaget bedriver;
2. Företaget måste vara öppet för alla inom dess område bosatta välfrejdåde
personer, som vilja begagna sig av dess verksamhet;
3. Det av medlemmarna tillskjutna insatskapitalet måste vara uppåt
obegränsat och berättigat att erhålla en ränta, som högst uppgår till den
gängse penningräntan (för enkelhetens skull vanligen fixerad till högst
5 procent);
4. Överskottet på verksamheten skall fördelas efter den män, i vilken
medlemmarna bidragit till dess uppkomst genom att begagna sig av företaget;
5.
Företaget måste medgiva varje medlem, som fullgjort stadgeenliga
insats- (och avgifts-) betalningar rätt till samma inflytande på förvaltningen
som alla övriga klara medlemmar (lika rösträtt), och kraven på
ekonomiska prestationer för full medlemsrätt få ej sättas högre än att
varje nyintagen medlem på kort tid är i stånd att fylla dem;
6. Företaget måste vara ett uttryck för sina medlemmars behov av
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
varor och tjänster, helt stå under deras ledning och bygga på deras självansvar
för verksamheten;
7. Därest företagets verksamhet sträckts utanför medlemmarnas krets,
höra de utomstående, som begagna sig av verksamheten, omedelbart efter
gjord inträdesanmälan åtnjuta medlems rättigheter och förmåner.
Den nuvarande lagen om ekonomiska föreningar är sådan, att ett företag,
som saknar alla eller de flesta av de nu angivna kännetecknen, icke
blott kan vinna registrering enligt densamma, utan dessutom har full
rätt att i sin firma använda ordet kooperativ. Ändamålet kan .vara att
bedriva vanlig handelsrörelse för att skaffa vissa personer inkomst, insatskapitalet
kan vara uppåt begränsat, räntan däremot uppåt obegränsad,
rösträtten kan inskränkas till vissa medlemmar eller vara graderad efter
insatserna, eller organisationen kan vara sådan, att medlemmarna av
praktiska skäl ej kunna komma i tillfälle att deltaga i sammanträdena
(exempelvis riksorganisation utan representativt system).
Lagen har emellertid en stor förtjänst vid sidan av dessa brister: Den
lägger icke hinder i vägen, såsom vissa utländska lagar, för registrering
av i varje hänseende fullt kooperativa företag.
Genom att införa nödiga bestämmelser i stadgarna för sina föreningar
och bedriva en intensiv upplysningsverksamhet rörande innebörden av
begreppet kooperativ förening har den svenska konsumentkooperationen
kunnat, trots lagens bristfälligheter, bygga upp en konsekvent genomförd
kooperativ föreningstyp. I detta hänseende har den svenska jordbrukskooperationen
icke varit fullt så framgångsrik, vilket delvis förklarar de
mindre goda resultat, denna gren av rörelsen haft att uppvisa. I förbigående
vilja vi fästa uppmärksamheten vid, att en föreningslagstiftning,
som tillkommit med speciell hänsyn till den kooperativa företagsformen,
beträffande jordbrukskooperationen skulle kunnat giva en god vägledning
för företagens rätta utformning och följaktligen kunnat vara i hög grad
gagnelig för vår modernäring och för det allmänna.
Efter vad nu anförts, torde det vara tämligen klart, att en uppdelning
av de ekonomiska föreningarna i två grupper är nödvändig för en rationell
behandling av det föreliggande problemet. Det är enligt vår uppfattning
givet, att företag, som i fråga om medlemmarnas inflytande över
företagens ledning avvika från den kooperativa typen, icke kunna behandlas
som annat än vanliga affärsföretag. För de kooperativa föreningarna
åter ligger saken på ett helt annat sätt. Här ha nämligen
medlemmarna full möjlighet till kontroll över verksamheten. Alldeles
särskilt gäller detta de konsumentkooperativa företagen, åt vilkas särart
och organisation vi anse det vara nödvändigt att i förevarande sammanhang
ägna en närmare redogörelse.
Den konsumentkooperativa företagsformen utgör en påbyggnad på de
enskilda hushållen och har till uppgift att uteslutande med hjälp av de
sammanslutna hushållens egna krafter och under deras i fullt demokratiska
former organiserade inflytande över företagens ledning ordna anskaffningen
av nödvändighetsvaror på bästa sätt med förbigående av alla
umbärliga mellanhänder. Den organisatoriska grundvalen för denna företagsform
utgöres i Sverige liksom i de flesta andra länder av lokala
konsumtionsföreningar, bildade av hushållen inom varje därför tjänligt
geografiskt område. Föreningarna äro öppna för alla och tillämpa lika
rösträtt för medlemmarna. Enligt de stadgar, som antagits av det stora
flertalet svenska föreningar och som äro ett villkor för inträde i Koope
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
J3a>ikoutskuttets utlåtande Nr 53. 129
rativa förbundet, kräves av varje medlem eu insatsbetalning av lägst
100 kronor, men sedan medlem inbetalt 15 kronor, vilket skall ske under
första året efter inträdet, har han rätt att deltaga i alla föreningsbeslut.
Fullmaktsröstning är icke tillåten. Föreningsmedlemmarna utse både
ledningen för sin förening och på orten bosatta revisorer att granska
förvaltningen.
I de större föreningarna är området vanligen uppdelat i distrikt för
att bereda samtliga medlemmar, som så önska, möjlighet att deltaga i
avgörandena över sitt företags angelägenheter. De största föreningarna
ha genomfört ett representativt system med av distriktsmötena valda
fullmäktige, som sammanföra de skilda mötenas beslut till ett enhetligt
föreningsbeslut och utse de medlemmarnas förtroendemän, som speciellt
skola vaka över förvaltningen av företaget.
Större delen av de lokala konsumtionsföreningarna (se socialstyrelsens
statistik) ha i vårt land sammansluta sig till en centralorganisation,
Kooperativa förbundet, med uppgift att anskaffa varor i parti åt medlemmarna,
att stå föreningarna till tjänst med råd och upplysningar
samt att bevaka konsumentorganisationernas intressen. Till förbundet
äro utom cirka 900 konsumtionsföreningar även anslutna tre försäkringsföreningar.
Kooperativa förbundet intager till de anslutna lokala föreningarna
samma ställning som dessa till sina medlemmar, d. v. s. förbundet
är bildat och ledes av föreningarna. Av de lokala föreningarna
valda ombud — ett för varje förening samt dessutom ett för varje fullt
500-tal medlemmar, dock högst 10 ombud för en förening — utse ledningen
och kontrollera densamma på följande sätt:
Förbundets område är uppdelat i 13 distrikt, omfattande ett till tre län.
Varje distrikt håller årligen i september månad distriktsmöte, vid vilket
föreningarna äro representerade på nyss nämnt sätt. Distrikten utse vartdera
en ledamot i Kooperativa förbundets förvaltningsråd med undantag
av distriktet Skåne-Blekinge, som på grund av sitt stora medlemsantal
utser två ledamöter. Dessutom välja försäkringsföreningarna en ledamot.
Tillsammans består förvaltningsrådet sålunda av 15 ledamöter, utsedda
för två år, dock så, att 8 avgå det ena året och 7 det andra året.
Ingen i förbundets tjänst anställd person är valbar till ledamot i förvaltningsrådet.
Förvaltningsrådets förnämsta uppgift är att utse styrelse för förbundet
och kontrollera styrelsens förvaltningsåtgärder. Innan styrelsen,
som består av cheferna för förbundets centrala avdelningar, beslutar i
viktigare frågor såsom inköp och försäljning av fastigheter, utvidgning
av förbundets verksamhetsområde, godkännande av kollektivavtal med
personalen, fastare placering av tillgängliga medel etc. är styrelsen skyldig
inhämta förvaltningsrådets mening, något som faktiskt innebär vetorätt
för rådet i alla dylika frågor. Rådet kontrollerar genom särskilda
utskott bokföringen och skötseln av samtliga verksamhetsgrenar. Likaledes
utser rådet styrelse och revisorer för de industri- och fastighetsaktiebolag,
vari förbundet äger aktiemajoriteten. Styrelserna i dessa bestå,
alltid av ledamöterna i förbundets styrelse, och minst en av de av förbundets
kongress utsedda revisorerna tjänstgör som revisor i dessa bolag.
Styrelsens ledamöter, vilka, som nyss nämndes, utses av förvaltningsrådet,
äro ansvariga för var sin förvaltningsgren inom förbundet.
Den högsta beslutanderätten över förbundet ligger hos den årligen
sammanträdande kongressen, till vilken de anslutna föreningarna sända
30
Bankoutskottets utlåtande AV 53.
ombud på sätt nyss angavs. Kongressen utser tre revisorer att granska
förvaltningsrådets och styrelsens åtgärder samt förbundets räkenskaper
och ställning, behandlar förvaltningsrådets och styreisens verksamhetsberättelser,
beslutar om ansvarsfrihet för dessa organ samt avgör stadgeändringar
och frågor av större vikt för den kooperativa rörelsen i landet.
Det bör ävenledes nämnas, att förbundet anordnat centraliserad, sakkunnig
revision för de anslutna föreningarna. Varje distriktsstyrelse
äger utse revisor för distriktets föreningar. För de efter år 1918 anslutna
föreningarna föreligger stadgeenlig skyldighet att begagna sig av denna
sakkunniga revision. De äldre föreningarna ha dock i så stor utsträckning
anslutit sig till densamma, att för närvarande 78.3 procent av samtliga
föreningar jämte av medlemmarna valda revisorer revideras av distriktets
yrkesrevisorer.
Vi ha ansett det vara nödvändigt erinra om dessa fakta beträffande
konsumentkooperationens principer och organisation för att ställa den föreliggande
motionen i dess rätta belysning.
Då de konsumentkooperativa företagen mottaga medel till förvaltning
av sina medlemmar, så är detta ett led i företagens allmänna verksamhet
för de anslutna hushållens ekonomiska bästa. De medlemmar, som
anförtro sina medel åt sina egna företag, ha full möjlighet att genom av
dem själva och deras kamrater i föreningen utsedda förtroendemän både
bestämma över medlens användning och granska förvaltningens alla detaljer.
De anförtro sina besparingar åt det egna kooperativa företaget
blott för att underlätta dess verksamhet och göra den oberoende av det
privata finanskapitalet, och de anse sig nog ha omdöme att icke behöva
ställas under utomståendes förmynderskap i detta hänseende. Vi fästa
särskilt utskottets uppmärksamhet på att det, såsom vi här ovan visat,
icke är insättarna i de kooperativa föreningarnas sparkassor, som hegärt
införandet av statskontroll över denna gren av verksamheten, utan att
kravet framställts av den kooperativa rörelsens konkurrenter, som därmed
tro sig kunna hejda den av medlemmarna eftersträvade utvecklingen
av den kooperativa företagsformen.
Vad staten kan och bör göra för att skydda medlemmarnas intressen
inom den kooperativa rörelsen sammanfaller helt med statens allmänna
rättsvårdande verksamhet, nämligen att genom för ändamålet lämpad
lagstiftning förbehålla rätten att begagna den kooperativa firman åt företag,
som både till verksamheten och organisationen fylla de krav på inflytande
och kontroll för medlemmarna, vi ovan angivit vara kännetecknande
för den kooperativa företagstypen, samt för rätt att driva inlåning
från medlemmarna uppställa vissa minimikrav på omfattning, soliditet
och offentlighet. Det må sedan vara insättarnas sak att med begagnande
av sina lag- och stadgeenliga rättigheter kontrollera att företaget fyller
de av staten uppställda betingelserna för inlåningsrätt.
Att införa statskontroll över de kooperativa föreningarnas verksamhet
strider avgjort mot den kooperativa företagsformens väsen och måste på
det allra bestämdaste avvisas av varje målmedveten anhängare och kännare
av den kooperativa rörelsen. På intet enda av det ekonomiska livets
olika områden torde för övrigt statskontroll vara mindre behövlig än just
här. Då de kooperativa föreningarnas inlåning utgör ett led i föreningarnas
allmänna verksamhet, skulle statskontroll över inlåningen faktiskt
komma att innebära sådan kontroll över hela verksamheten och kan redan
på grund därav icke vara tillrådlig. Skulle statsmakterna mot vad
Bankoutskottets utlåtande ,Vr 53.
31
som måste anses vara riktigt och lämpligt införa offentlig kontroll över
de kooperativa föreningarnas verksamhet, så fordrar konsekvensen, synes
det oss, att de kooperativa föreningarna erhålla lika vidsträckt rätt till
inlåning från allmänheten som bankerna eller att åt Kooperativa förbundet
och de större konsumtionsföreningarna lämnas oktroj att inrätta banker
med avdelningskontor på alla platser, där insättningar nu mottagas.
III. Sammanfattning och förslag.
Den uppfattning, åt vilken i det föregående givits uttryck, kan sammanfattas
sålunda:
För den grupp bland de ekonomiska föreningarna, som på grund av
sin organisation och de grundsatser, efter vilka verksamheten ordnats, har
rätt till beteckningen kooperativ, föreligger intet behov av offentlig kontroll
över inlåning från medlemmarna. På sin höjd kunna vissa regler
rörande de inlånande företagens omfattning och ekonomiska stabilitet
vara behövliga.
Däremot föreligger måhända anledning att kontrollera den inlåning,
som eventuellt kan komma att drivas av icke kooperativa ekonomiska
föreningar, d. v. s. vanliga affärsföretag med juridisk form av föreningar,
därest dessa bibehållas vid rätten till inlåning från sina medlemmar
på räkning, som av bank allmänneligen begagnas.
De reglerande bestämmelserna angående inlåningsrätten, som på grund
av vad ovan sagts, eventuellt kunna anses nödvändiga, torde lämpligen
böra införas i lag om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911.
Den förändring i den nuvarande lagen, som närmast påkallas, torde
vara införandet av bestämmelser speciellt avseende kooperativa föreningar
samt förbud för företag, som icke motsvara den kooperativa företagsformens
krav att i firman begagna ordet kooperativ eller motsvarande
uttryck (exempelvis ordet andels-). Ett dylikt förbud existerar
nu beträffande firmabeteckningarna bank och sparbank samt i vissa fall
beträffande ordet bolag (Lag om ekonomiska föreningar, 8 §, andra
stycket).
I den mån speciella bestämmelser därutöver anses erforderliga för att
reglera inlåningen, torde även dessa närmast höra hemma i samma lag.
Det kan exempelvis för förening, bestående av individuella medlemmar,
stadgas, att summan av inbetalt insatskapital, reservfond och medlemmarnas
garantiförbindelser skall uppgå till visst belopp per medlem, innan
inlåning får börja, samt att liksom i banker viss proportion skall
råda mellan denna summa och inlånt belopp, att inlånande förening
skall hålla viss kassareserv, att förening skall ha visst medlemsantal för
inlåningsrätt, att bland revisorerna någon skall vara väl förfaren i bokföring
och skötseln av kooperativa föreningar samt att den inlånande föreningens
ställning årligen skall meddelas medlemmarna och allmänheten
på sätt som för sparbank är stadgat. Vid en revision av föreningslagen
böra givetvis de bestämmelser angående värderingen av tillgångarna,
som nu återfinnas i aktiebolagslagens 56 §, i tillämpliga delar införas i
nämnda lag.
Överträdelser av lagens hithörande bestämmelser böra beläggas med
lämplig straffpåföljd.
De bestämmelser och anordningar, som av Kooperativa förbundets sty
-
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 53.
relse här föreslagits att införas i föreningslagen för att trygga rättsäkerheten
på berörda område, äro redan utan lagligt tvång genomförda och
strängt upprätthållna av Kooperativa förbundet och flertalet av de övriga
föreningar, som bedriva inlåning från sina medlemmar. En redan
nu lång och mångsidig erfarenhet har ådagalagt, att de äro tillfyllest för
sitt ändamål. Genom att lagfästa hithörande bestämmelser för samtliga
föreningar, som önska öppna inlåningsverksamhet, skapas allt det skydd
för medlemmarnas intressen, som överhuvud är möjligt att åstadkomma.
Det lider enligt vår mening intet tvivel, att denna av kooperationen redan
tillämpade ordning från effektivitetens synpunkt vida överträffar
nästan varje form av statskontroll och dessutom har den stora fördelen
att organiskt anknyta till den kooperativa företagsformens naturliga läggning
och sunda utvecklingstendenser.
Stockholm den 31 mars 1924.
KOOPERATIVA FÖRBUNDET.
Förening u. p. a.
Styrelsen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:219 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars spar kasserörelse. s. 1 i texten