Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj: t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars sparkasserörelse.

1924-05-16 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:53, Skrivelse till Kungl. Maj: t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars sparkasserörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 1 <> maj 1924 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning a o väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj: t

i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars

sparkasserörelse.

I eu inom andra kammaren av herr Starbäck väckt, till bankoutskottet

hänvisad motion nr 157 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådan lagstiftning beträffande

ekonomiska föreningars sparkasserörelse, att de risker, som äro förenade

med den nuvarande på området i fråga bedrivna verksamheten, måtte så

vitt snarast möjligt undanröjas.»

Till stöd för motionen anföres följande:

»Vid åtskilliga tillfällen har i riksdagen och annorstädes framhållits vådan

av, att ekonomiska föreningar i Sverige tillåtas idka bankrörelse, som icke

är underkastad kontroll av offentlig myndighet och vars verksamhetsområde

över huvud taget icke är i lagstiftningsväg begränsat.

Sålunda framhöll redan år 1908 en kommitté med uppgift att avgiva

förslag till lag om bankrörelse nödvändigheten av, att en ändring härutinnan

komme till stånd, enär denna gren av ifrågavarande föreningars verksamhet

visat sig medföra stora ekonomiska förluster för vederbörande såväl insättare

som delägare. Sedermera har också Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen

år 1911 rörande lag om bankrörelse bl. a. anfört en motivering, som uppenbart

syftade till att beröva ekonomiska föreningar rätten till okontrollerad

sparkasseverksamhet. Särskilt vore i sagda proposition kooperativa förbundets

i skilda delar av landet öppnade sparkassa föremål för omnämnande i detta

sammanhang. Bankoutskottets i ärendet avgivna utlåtande gick ut på, att

inlåningsrörelse »från allmänheten» skulle få bedrivas endast av bankerna,

varemot de ekonomiska föreningarna skulle tillåtas låna penningar av sina

egna medlemmar. Samtidigt framhöll emellertid utskottet lämpligheten av,

att även sistnämnda rörelse vore underkastad en effektiv kontroll. Och riksdagen

beslöt, i enlighet med bankoutskottets hemställan, en skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning, under vilka förutsättningar ekonomiska

föreningar här i landet må idka inlåningsrörelse. En i anslutning

till detta riksdagsbeslut tillsatt kommitté avgav den 19 februari år 1912

ett betänkande med förslag till särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar,

som idka sparkasserörelse. Emellertid synes resultatet av nämnda

kommittés arbete hittills icke hava föranlett den i förevarande avseende

åsyftade lagstiftningen.

Det sålunda påtalade och ganska allmänt erkända missförhållandet kvarstår

sålunda alljämt. Härtill kommer att riskerna synas hava vuxit under årens

lopp. Såsom ett belägg härför torde det här vara tillräckligt erinra om det

förhållandet, att exempelvis på kooperativa förbundets sparkassa innestående

beloppet ökats från något mindre än eu miljon (982,280) kronor år 1911

till över tolv miljoner (12,156,548) kronor år 1922. Det är mot bakgrunden

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 45 häft. (Nr 53.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Utskottets

yttrande.

av dylika siffror lätt att inse, vilka värden som stå på spel, därest de ekonomiska

föreningarna skola tillåtas att alltjämt och obehindrat fortsätta med

en okontrollerad sparkasseverksamhet av här angiven art. I händelse avinträffande

katastrof torde de svenska statsmakterna bli nödsakade att inskrida

hjälpande till skydd för av småfolket på antytt sätt gjorda besparingar.»

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning anhållit om utlåtande

av bank- och fondinspektionen samt socialstyrelsen, därvid utskottet begärt,

att styrelsen ville med ledning av den för styrelsen tillgängliga statistik

förebringa utredning dels angående omfattningen av inlåning på sparkasseräkning

hos ekonomiska föreningar, dels ock beträffande den ekonomiska

ställningen hos de föreningar, som bedriva dylik inlåning.

Därjämte har utskottet under hand genom sin ordförande begärt yttrande

över motionen av styrelserna för Svenska sparbanksföreningen och Kooperativa

förbundet.

Ifrågavarande sedermera till utskottet överlämnade yttranden äro såsom

bilagor fogade vid detta utlåtande.

Såsom motionären framhåller, har frågan om kontroll av ekonomiska

föreningars sparkasserörelse tidigare varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,

och Kungl. Maj:t har efter hemställan av 1911 års riksdag

låtit genom särskilt tillkallade sakkunniga verkställa en utredning av

densamma.

De sakkunniga avgåvo den 19 februari 1912 förslag till lag, innefattande

särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar, som idka sparkasserörelse.

Detta förslag har hittills icke föranlett någon Kungl. Majtts åtgärd.

Sedan detta sakkunnigeförslag utarbetades, har de ekonomiska föreningarnas

penninginlåning, såsom av socialstyrelsens yttrande framgår,

särskilt inom den konsumentkooperativa föreningsrörelsen vunnit en mycket

betydande omfattning. Den synes alltjämt vara stadd i rask stegring och

bedrives numera även under andra former än genom sparkasserörelse.

Denna penninginlåning har dock hittills icke visat sig medföra några

egentliga faror. Vad beträffar kooperativa förbundets sparkassa, vilken

av motionären särskilt anförts såsom exempel för att belysa de risker,

som äro förknippade med en okontrollerad penninginlåning från ekonomiska

föreningars sida, har utskottet på grund av socialstyrelsens nu

förebragta utredning kommit till den uppfattningen, att nämnda kassa

med avseende å såväl soliditet som likviditet för närvarande fyller alla

rimliga anspråk på trygghet för insättarna.

Men även om de ekonomiska föreningarnas inlåningsverksamhet hittills

haft att uppvisa en i det stora hela lycklig utveckling måste det erkännas,

att gällande lagstiftning icke lägger bestämda hinder i vägen för uppkomsten

av osunda företeelser på detta område. Och med den stora omfattning

föreningsrörelsen på senare tider fått, kan det tänkas, att viss

fara därav kan uppstå för insättarna. Det måste därför anses som ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

3

samhällsintresse att söka i möjligaste mån förebygga sådana risker, så

framt det kan ske utan att verkligt gagnelig föreningsverksamhet därigenom

hämmas.

Ehuru det icke fullt tydligt utsäges i motionen, synes motionären närmast

tänka sig riskerna för insättarna undanröjda därigenom, att ekonomiska

föreningar, som bedriva inlåningsrörelse, underkastas kontroll av statsmyndighet.

Skulle detta vara motionärens mening, kan utskottet icke

ansluta sig till densamma.

Redan på grund av det stora och ständigt växande antalet sådana föreningar

måste en dylik statlig kontroll bliva för det allmänna ganska

dyrbar, och erfarenheterna under de senaste åren beträffande den statliga

kontrollen av vårt bankväsende giva oförtydbart vid handen, att det möter

synnerligen stora svårigheter att åstadkomma en dylik kontroll under fullt

betryggande former. Jämväl på grund av de skäl, bank- och fondinspektionen

samt socialstyrelsen närmare utvecklat, anser utskottet därför i

likhet med dessa myndigheter, att de ekonomiska föreningarna icke böra

ställas under tillsyn av offentlig myndighet.

Den bästa garantien mot missförhållanden på ifrågavarande område lärer

enligt utskottets mening vinnas genom föreningsmedlemmarnas egen kontroll

av respektive föreningars verksamhet. Det bör därför vara lagstiftningens

viktigaste uppgift att skapa möjligheter för en dylik kontroll även

i sådana fall, där föreningens styrelse till äventyrs icke självmant gör sitt

bästa härför.

Härvid bör särskilt beaktas, att svårigheten för den enskilde medlemmen

att överblicka och öva inflytande på föreningsverksamhetens handliavande

ökas i samma mån, som föreningens verksamhetsområde är stort eller dess

medlemsantal växer.

Det synes därför böra närmare utredas, huruvida icke i den för dessa

föreningar gällande lagstiftning böra uppställas vissa minimikrav i fråga

om föreningar, som önska bedriva inlåning, varigenom föreningarnas medlemmar

erhålla större möjlighet att bedöma om föreningen är fotad på solid

grund eller icke.

Såväl socialstyrelsen som kooperativa förbundets styrelse påvisa åtskilliga

brister i dessa avseenden hos nu gällande lag om ekonomiska föreningar.

Det göres i denna lag ingen skillnad mellan föreningar med helt olika

ändamål och organisation. Vidare saknas tillfredsställande regler såväl för

medlemmarnas utövande av beslutanderätten i föreningsangelägenheter, som ock

angående upprättande av balansräkning och sättet för förvaltningsberättelses

avgivande ävensom för ernående av sakkunnig revision. Likaledes saknas

minimibestämmelser angående insatskapital, fondbildning och kassareserv.

Särskilt beträffande föreningar, som bedriva inlåning, vare sig denna avser

återbäringsmedel eller penningmedel, som icke härflyta direkt ur föreningens

verksamhet, synes det önskvärt, att dessa brister avhjälpas. Huruvida detta

lämpligen bör ske genom en allmän revision av den nuvarande lagen om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

ekonomiska föreningar eller därigenom att lagen kompletteras med särskilda

bestämmelser beträffande föreningar, vilka önska driva inlåningsrörelse, bör

enligt utskottets mening avgöras först i samband med utredning av frågan

i dess helhet.

Under åberopande av vad nu anförts, har utskottet ansett sig höra föreslå

en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t och hemställer alltså,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning huruvida

och på vad sätt genom förbättrad lagstiftning ökad

trygghet för insättares tillgodohavanden å låneräkning

med ekonomisk förening må kunna vinnas, utan att den

ekonomiska föreningsrörelsens berättigade krav på rörelsefrihet

trädas för nära, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill en sådan utredning må giva anledning.

Stockholm den 16 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Öhngren, Björnsson, Enhörning, Vindalil, Berge, Lindgren

och Östergren;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Bäcklund,

Winkler, Loven, Kloo, Gardell och Jönsson i Fridhill.

Reservationer

a) mot utskottets hemställan:

av herrar Bäcklund och Jönsson i Fridhill, vilka yrkat avslag å den i

ämnet väckta motionen; och

b) mot vissa delar av motiveringen:

av herrar Vindahl, Enhörning, Lindgren, Gustafsson i Örebro, Winkler

och Gardell, vilka yrkat uteslutande av de delar av motiveringen å sid. 3,

som börja med orden »Ehuru det icke fullt tydligt utsäges i motionen» och

sluta med orden »som föreningens verksamhetsområde är stort eller dess

medlemsantal växer».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 53.

5

KUNC.L. DANK- OCH FOND1NSFKKTIONEN
-

Bil. 1.

Till riksdagens bankoutskott.

Sedan till bankoutskottets förberedande behandling hänvisats en inom

riksdagens andra kammare av herr Starbäck väckt motion, nr 157, däri

hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

rörande sådan lagstiftning beträffande ekonomiska föreningars

sparkasserörelse, att de risker, som äro förenade med den nuvarande på

området i fråga bedrivna verksamheten, måtte »såvitt snarast möjligt» undanröjas,

har bankoutskottet i föreskriven ordning anhållit om Kungl.

Maj:ts befallning till bank- och fondinspektionen att avgiva utlåtande

över motionärens framställning.

Genom nådig remiss den 7 februari 1924 har Kungl. Maj :t därefter anbefallt

inspektionen att avgiva och till bankoutskottet överlämna det begärda

utlåtandet.

Med anledning därav får bank- och fondinspektionen anföra följande.

Sedan, på sätt i motionen antytts, riksdagen i skrivelse den 29 maj 1911,

nr 237, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, under

vilka förutsättningar ekonomiska föreningar finge här i landet idka inlåningsrörelse,

samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill

omförmälda utredning föranledde, tillkallade chefen för finansdepartementet

under år 1911 särskilda sakkunniga för utredningens verkställande.

Dessa sakkunniga avgåvo den 19 februari 1912 betänkande med förslag i

ämnet.

Förslaget innebar bland annat, att de ekonomiska föreningarnas inlåningsrörelse,

vilken på grund av banklagens bestämmelser är inskränkt till

vederbörande förenings egna medlemmar, skulle begränsas till att endast

omfatta insättning på s. k. sparkasseräkning. De sakkunniga ansågo sig

vidare icke böra kräva denna sparkasseverksamhets ställande under tillsyn

av offentlig myndighet men upptogo i sitt förslag vissa hanktekniska bestämmelser,

avsedda att säkerställa insättningarna.

Över berörda förslag avgav bankinspektionen den 26 augusti 1912 infordrat

utlåtande. Därvid anslöt sig inspektionen till de sakkunnigas mening,

att sparkasseverksamheten icke borde ställas under offentlig tillsyn.

Däremot framställde inspektionen ett flertal erinringar emot förslagets

detaljbestämmelser, som inspektionen fann icke nöjaktigt fylla det med desamma

avsedda syftet att skydda insättningarna.

Det ifrågavarande förslaget synes därefter hava fått vila.

Motionären framhåller nu, att risken för insättare hos ekonomisk förening

vuxit under årens lopp genom den utveckling insättningsrörelsen

vunnit, därvid motionären särskilt hänför sig till ett angivet fall, där utvecklingen

förmenats visa, vilka värden som kunde stå på spel, därest de

ekonomiska föreningarna skulle tillåtas att alltjämt och obehindrat fortsätta

med en okontrollerad sparkasseverksamhet av angiven art. Slutligen

gör motionären det uttalandet, att de svenska statsmakterna i händelse av

inträffande katastrof torde bliva nödsakade att inskrida hjälpande till

skydd för av småfolket på angivet sätt gjorda besparingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Sistnämnda yttrande bör till en början enligt inspektionens mening icke

lämnas utan erinran. Någon skyldighet för staten att i en angiven situation

inskrida hjälpande förefinnes givetvis icke, och några skäl för statshjälp

torde näppeligen i övrigt kunna med berättigande anföras. Det bör

nämligen bemärkas, att det här är fråga om en helt och hållet enskild verksamhet,

som bedrives allenast av och med föreningens egna medlemmar.

Såvitt inspektionen kan finna saknar sålunda detta av motionären gjorda

uttalande bärande grund.

I själva huvudfrågan synes emellertid motionärens framställning vara

värd beaktande. Även om en till egna medlemmar inskränkt inlåningsrörelse

bör vara att anse såsom en inre föreningsangelägenhet, och även

om det måste förutsättas, att föreningsmedlemmarna själva söka tillse att

nödig trygghet finnes för deras tillgodohavanden, bör det dock anses vara

ett allmänt intresse, att föreningsmedlemmarna städse beredas möjlighet

att på ett tillfredsställande sätt utöva sin egen kontroll härutinnan. Detta

är numera i ännu högre grad än år 1912 fallet. De ekonomiska föreningarnas

inlåningsrörelse har nämligen, såsom motionären också framhållit,

vunnit en väsentligt ökad omfattning. I det av motionären angivna fallet

har inlåningen till och med uppnått belopp, som avsevärt överstiger inlåningen

hos många bankbolag.

Enligt inspektionens mening synas därför från lagstiftarens sida vissa

allmänna regler böra lämnas för befrämjande av föreningsmedlemmars

kontroll över förenings inlåningsrörelse. Dessa regler torde kunna framkomma

genom ett överarbetande av det förslag, som avgivits av förutnämnda

sakkunniga.

Då vidare den ifrågavarande föreningsverksamheten kan tänkas taga

en sådan omfattning och även drivas under sådana former, att den i själva

verket blir att likställa med vanlig bankrörelseinlåning från allmänheten,

synes det böra överlämnas till den flera gånger bebådade kommittén för

revision av gällande banklagstiftning att taga under övervägande, huruvida

av föreningar bedriven inlåningsrörelse möjligen kan i annat avseende

böra regleras eller begränsas. Stockholm den 26 februari 1924.

F. v. KRUSENSTJERNA.

H. S. TAMM.

ALBERT TONDÉN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

kungi., socialstyrelsen
-

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Bil. II.

Stockholm den 28 april 1924.

Till riksdagens bankoutskott.

I anledning av en inom andra kammaren väckt motion, nr 157, om skrivelse

till Kungl. Maj:t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars

sparkasserörelse bär riksdagens bankoutskott genom skrivelse den

7 februari 1924 anhållit, att socialstyrelsen måtte anbefallas avgiva

yttrande över nämnda motion samt därvid, med ledning av för styrelsen

tillgänglig statistik, förebringa utredning dels angående omfattningen av

inlåning å sparkasseräkning bos ekonomiska föreningar, dels ock beträffande

den ekonomiska ställningen hos de föreningar, som bedriva dylik

inlåning. Sedan Kungl. Maj :t den 15 februari 1924 anbefallt socialstyrelsen

att till utskottet avgiva sålunda begärt yttrande och utredning, får

styrelsen anföra följande.

Inom socialstyrelsen utarbetas statistik angående följande slag av ekonomiska

föreningar, nämligen konsumtionsföreningar, kooperativa matlag

och kaféföreningar samt arbetarproduktionsföreningar ävensom beträffande

centralorganisationen för flertalet konsumtionsföreningar, Kooperativa

förbundet.

Styrelsen, som sålunda måste inskränka sin utredning till nyssnämnda

slag av ekonomiska föreningar, anser sig inledningsvis böra framhålla, att,

så vitt styrelsen har sig bekant, sparkasserörelse eller annan inlåning i

bankmässiga former (vilken senare styrelsen ansett sig jämväl böra medtaga

i sin utredning) för närvarande här i landet bedrives, utom av här

närmare behandlade föreningsgrupper, allenast av jordbrukskassor och

centralkassor för jordbrukskredit samt — i mindre omfattning av andra

kreditföreningar, upprättade bland tjänstemän, hantverkare och arbetare.

Däremot torde icke här i riket såsom i åtskilliga andra länder sparkasserörelse

bedrivas av vare sig jordbrukarnas kooperativa sammanslutningar

av andra slag än nyss nämnda kassor, eller av andra här icke nämnda ekonomiska

föreningar. Den nuvarande svenska förenings- och banklagstiftningen

lägger emellertid icke hinder i vägen för upptagandet av inlåningsverksamhet

i bankmässiga former av vilka ekonomiska föreningar som

helst, för så vitt verksamheten begränsas till att omfatta medlemmar och

icke utsträckes till allmänheten.

Bland de föreningsgrupper, för vilka socialstyrelsen utarbetar statistik,

bedrives sparkasserörelse av kooperativa förbundet samt av ett i förhållande

till hela antalet existerande konsumtionsföreningar (1,100 å 1,200)

mindre antal dylika föreningar. Statistiska uppgifter rörande dessa föreningars

verksamhet föreligga till och med år 1922.

A. Kooperativa förbundet.

Uppgifterna angående kooperativa förbundets verksamhet och dess inlåningsrörelse

äro sammanförda å tab. 1 och 2. Till ytterligare förtydligande

av dessa tabeller torde böra meddelas följande upplysningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Uppgifterna om antalet anslutna föreningar, deras medlemsantal och det

minsta insatsbelopp, som föreningarna skola äga i förbundet, avse konsumentföretag

(inberäknat några få, till förbundet hörande produktionsföreningar).

Från och med år 1914 hava därjämte till förbundet varit anslutna

försäkringsföreningar, vilka vid 1922 års utgång voro till antalet 3

med ett sammanlagt medlemsantal av 211,882. De i förbundets balans i

noter till kolumnen »övriga tillgångar» omnämnda garantikapitalen äro

sådana, som av förbundet blivit insatta i dessa sistnämnda föreningar.

Förbundet omfattar numera den övervägande delen av konsumtionsföreningarna

inom rikets alla delar. Dess omsättning, som de senaste aren

uppgått till mellan 60 och 70 miljoner kronor, utvisar, att numera en väsentlig

del av konsumtionsföreningarnas varuanskaffning tillgodoses genom

förbundet. De anslutna konsumtionsföreningarnas totalomsättning

bär nämligen under motsvarande år uppgått till mellan 2—300 miljoner

kronor per år, varvid emellertid är att beakta, att sistnämnda summor avse

detaljpriser men siffrorna för förbundets omsättning partiförsäljning. Vid

1922 års utgång omfattade densamma, utom livsmedel av olika slag, skodon

och manufakturer ävensom förlagsrörelse för bokföringsmaterial

och kooperativ litteratur m. m.

Förbundet är jämväl ägare av och bedriver själv industriell verksamhet.

De viktigaste industriföretagen äro en margarinfabrik i Norrköping och

kvarnen Tre Kronor utanför Stockholm.

Förtjänta av särskild uppmärksamhet äro de kolumner i tab. 1, som redovisa

förbundets omkostnader. De första åren förete mycket låga procentsiffror,

vilket uppenbarligen sammanhänger med att provisionsförsäljning

då intog en stor andel av den totala omsättningen. Sedermera stego omkostnaderna

upp till 434 å 5 procent för att därefter med vissa fluktuationer,

som i sin helhet kunna tillskrivas valutaförändringarna och kristidens

särskilda förhållanden, sjunka, så att de för närvarande utgöra vid pass

3 procent. Denna nedgång är belysande för den ökade effektiviteten i förbundets

verksamhet.

Det torde vara uteslutet att här ingå på en närmare granskning av förbundets

balanskonton under de i tabellen redovisade åren, utan får styrelsen

inskränka sig till att något närmare kommentera 1922 års siffror. Det

bör därvid till en början påpekas, att förbundets verksamhet till alldeles

övervägande del finansierats genom det till inemot 4.5 miljoner kronor

uppgående egna kapitalet samt de å sparkasse- samt depositions- och kapitalräkning

innestående 16.3 miljoner kronor. Övriga poster på balansens passivsida

voro endast: lån, uppgående till icke fullt 400,000 kronor, vilket belopp

lämpligen kan sammanställas med ett bokfört fastighetsvärde av över

4 miljoner kronor, skulder till leverantörer 1.9 miljoner kronor, motsvarande

allenast 2.9 procent av det senaste årets omsättning, samt årets nettoöverskott

900,000 kronor.

Aktivsidan belyser, vilken hög grad av likviditet förbundet numera besitter.

Kontanta tillgångar, svenska statens obligationer och banktillgodohavanden

redovisades här med sammanlagt 8.2 miljoner kronor. De så gott

som obelånade fastigheterna voro, som nämnt, upptagna till något mer än

4 miljoner kronor och inventarier av alla slag helt ocli hållet avskrivna.

Lagret bokfördes med 4.9 miljoner kronor eller cirka 7.5 procent av årsomsättningen,

varufordringar med netto 0.3 miljoner kronor, andra fordringar

samt övriga tillgångar med sammanlagt 6.5 miljoner kronor Sistnämnda

post omfattar av förbundet utlämnade inteckningslån, de förut omtalade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jiunkoutskuttets utlåtande Nr 53.

9

garantikapitalen till försäkringsföreningarna samt aktier (huvudsakligen

i kvarn a.-b. Tre Kronor).

Uppenbarligen var förbundet vid tidpunkten för detta bokslut i stånd

att i händelse av behov genom sina kontanta tillgångar, banktillgodohavanden

och obligationer omedelbart täcka åtminstone hälften av behållningen

på låneräkningarna samt dessutom genom belåning av fastigheterna

ävensom realiserande eller belåning av vissa tillgångsposter av de bland

andra fordringar och övriga tillgångar omnämnda inom kort tid anskaffa

täckning jämväl för den övervägande delen av återstående insatta medel,

allt detta utan att förbundets reguljära varuanskaffningsverksamhet därför

behövde råka i stockning. En så hög grad av likviditet torde få anses

synnerligen tillfredsställande.

Överskottets fördelning giver vid handen, att betydande fondavsättningar

blivit gjorda. Att märka är emellertid, att jämväl de belopp, som tillgodoförts

medlemmarna i form av återbäring, så gott som helt och hållet

kvarstannat i förbundet, enär ännu näppeligen någon ansluten förening

uppnått det i stadgarna föreskrivna minimum av insatskapital hos förbundet,

vilket ju motsvarar 75 kronor per medlem i ansluten förening.

Tab. 2 åskådliggör närmare utvecklingen av förbundets inlåningsrörelse

sedan dess början. Det framgår härav, att sparkasseverksamheten påbörjades

under år 1908. Under 1919 tillkommo därjämte depositions- och kapitalräkning.

Ehuru alltjämt sparkassan är den mest betydande räkningen

med en innestående behållning vid 1922 års slut av 12.2 miljoner kronor, fördelade

på 31,300 motböcker, hade vid denna tidpunkt jämväl de bägge

andra räkningarna nått en ej oväsentlig utveckling. Ä depositionsräkning

voro sålunda innestående 2.o miljoner kronor, fördelade på 713 konton, och

å kapitalräkning 2.i miljoner kronor å 761 räkningar.

Ersättare å de tre räkningarna voro uteslutande föreningar tillhörande

förbundet och deras medlemmar, då banklagen såsom nämnt lägger hinder

i vägen för rörelsens utsträckande till allmänheten. Såsom sparkassekontor

använde förbundet anslutna föreningar till ett antal vid 1922 års slut

av 355. Dessa föreningar hava emellertid ingen ansvarighet för de av deras

medlemmar insatta medel, utan förbundet ansvarar med sina tillgångar för

samtliga insättningar.

Den av förbundet lämnade räntan å i sparkassan insatta medel uppgick

under de första åren i allmänhet till 5 procent. Vid början av år 1921 var

den 5.5 procent, men sänktes sedermera så småningom till 4 procent. Dessa

räntesatser torde i allmänhet hava legat 1 procent över de av affärsbankerna

samtidig! tillämpade. Räntesatserna på depositions- och kapitalräkning

överstego den för sparkassemedlen tillämpade med 0.5 å 1 procent.

Ytterligare en organisatorisk anordning, som åtminstone med visst fogkan

betraktas som inlåningsverksamhet i bankmässiga former, torde här

böra beröras. Allt efter som konsolideringen av de till förbundet anslutna

konsumtionsföreningarna fortskridit, har det blivit ett mer och mer framträdande

önskemål, att föreningar, som så önskade, skulle beredas tillfälle

att hos förbundet mot ränta placera överskottsmedel, vilka icke för ögonblicket

voro för deras rörelse erforderliga, men vilka sedermera kunde

disponeras såsom likvid för varor, mottagna från förbundet. Till tjänst

för sådana föreningar öppnade förbundet år 1919 kontokuranträkning, å

vilken endast anslutna föreningar kunna göra insättningar. Till denna

räkning överföras jämväl förbundets varufordringar från samtliga föreningar

i den mån de levererade varorna icke betalas kontant. Av förbun
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

dets årsberättelse för år 1922 synes framgå, att vid detta års slut å kontokuranträkningen

funnos insatta 3,282,919 kronor, medan förbundets

fordringar å räkningen samtidigt uppgingo till 3,563,520 kronor. Nyssnämnda

år förräntades föreningarnas tillgodohavanden å denna räkning

efter 4 procent och deras skulder belastades med 5 procents ränta.

B. Sparkasseidkande konsumtionsföreningar.

Beträffande dessa föreningar hänvisas till bilagda tabeller 3—5.

Under år 1922 bedrevs sparkasserörelse, såvitt för socialstyrelsen är känt,

av 38 hithörande föreningar, av vilka 37 handelsföreningar och 1 i konsumentintresse

bedriven bageriförening. Samtliga voro anslutna till kooperativa

förbundet.

Av föreningarna voro 18 belägna i städer, 8 i köpingar och municipal - samhällen samt de återstående 12 på landsbygden. Bland dem återfinnes

ett flertal av landets största konsumtionsföreningar, såsom de i Stockholm,

Örebro, Eskilstuna, Hälsingborg, Gävle och Göteborg belägna. Såsom av

tab. 3 framgår, förekommer emellertid sparkasserörelse även hos en del

småstads- och landsbygdsföreningar av förhållandevis ringa storlek. Att

de sparkasseidkande föreningarna genomsnittligt höra till de större i riket

visas därav, att deras medlemsantal uppgick till mer än 1U och deras försäljningssumma

till nära V» av samtliga konsumtionsföreningars.

Eu viktig faktor vid bedömande av föreningarnas soliditet är storleken

av det insatsbelopp, som minst kräves av varje medlem. Endast i 4 av de

redovisande föreningarna var detta satt så lågt som till 50 kronor. I de

övriga uppgick detsamma vanligen till 100 kronor (i enlighet med kooperativa

förbundets mönsterstadgar), men i några föreningar till 150, 200 eller

250 kronor per medlem. Såsom den genomgående regeln är inom konsumtionsföreningarna,

behöver även inom dessa föreningar endast en mindre

del av insatsbeloppet inbetalas kontant; återstoden samlas så småningom

genom överförande till insatserna av överskottsmedel, vilka återbäras till

medlemmarna i proportion till deras inköp.

Föreningarnas ekonomiska ställning vid slutet av år 1922 belyses genom

de återgivna summariska uppgifterna ur deras balanskonton. Het befinnes,

att hälften av deras tillgångar utgjordes av fastigheter med ett bokföringsvärde

av sammanlagt 8.5 miljon kronor. Dessa voro intecknade för

tillsammans 3.6 miljoner kronor, sålunda till i medeltal 40 å 45 procent av

det bokförda värdet. Endast 4 av föreningarna saknade egna fastigheter

— beträffande den största av dessa föreningar funnos dock betydande sådana,

ehuru förvaltade av särskilda fastighetsföreningar.

Kontanta och banktillgodohavanden uppgingo till 1.3 miljon kronor eller

ungefär -l:\ av den sammanlagda sparkassebehållningen vid årets slut.

Bland övriga tillgångar märkas särskilt inventarier och varulager samt

aktier och insatser i andra ekonomiska företag, främst kooperativa förbundet.

Beträffande några föreningar ingå däri även varufordringar hos

medlemmar. Statsobligationer eller andra värdepapper, avsedda att utgöra

kassareserv, redovisas av flera föreningar. Totalsumman därav kan

dock icke uppgivas.

På passivsidan ingår det egna kapitalet — insatskapital och fonder —

med 41.s procent, årets överskott med 13.5 procent, sparkassemedel med 11.8

procent samt inteckningslån och andra skulder med 32.» procent.

Nettoöverskott redovisades för året 1922 av 35 föreningar med tillsam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

11

mans 2.:i miljoner kronor, brist av 2 med sammanlagt 11,000 kronor, varjämte

balanskontot i en förening företedde varken överskott eller brist, överskottet

uppgick i genomsnitt till 4.o procent av försäljningssumman.

Sparkasserörelsens utveckling och omfattning vid slutet av år 1922

framgå närmare av tab. 4 och 5. Eu granskning av uppgifterna i talj. 4

visar, att antalet sparkasseidkande föreningar, som redan 1910 var 18, därefter

sjönk fram till år 1919, då endast 10 återstodo, för att sedermera åter

stiga till det för år 1922 redovisade antalet eller 38. I tab. 5 upptagas emel

lertid endast 5 föreningar, vilka började sparkasserörelse före år 1910. Det

framgår härav, att de före kriget sparkasseidkande föreningarna i allmänhet

upphört därmed, dels på grund av föreningarnas likvidation, dels ock

i flertalet fall genom sparkasserörelsens överlåtande till kooperativa förbundet.

I själva verket hade också sparkasserörelsen vid slutet av år 1922

inom icke mindre än 21 av de 38 föreningarna bedrivits under kortare tid

än 3 år. Åtskilliga av dessa föreningar hava tidigare fungerat såsom sparkasseavdelningar

åt kooperativa förbundet, men med växande soliditet funnit

sig själva kunna uppbära en sparkassa och med fördel investera en del

av insättningsöverskottet i sin egen rörelse.

Att sparkassan inom flertalet föreningar är så ny, förklarar till stor del

såväl de senaste årens snabba ökning som ock att allt fortfarande vid 1922

års slut den samlade innestående behållningen icke nått större omfattning

än vad då var fallet eller cirka 2 miljoner kronor.

I fråga om denna sistnämnda siffra bör emellertid följande beaktas. Insättningarna

på konsumtionsföreningarnas sparkassor äro av två slag,

nämligen dels av föreningen överförda överskottsmedel och dels av medlemmarna

själva gjorda insättningar. I de modernt organiserade konsumtionsföreningarna

och särskilt i flertalet av de större bland dem är det

nämligen vanligt, att all den återbäring — och stundom även räntan på

insatskapitalet — vilken icke användes till ökande av medlemmens insatsbelopp,

överföres till ett för honom upplagt sparkassekonto. Från detta är

medlemmen sedermera oförhindrad att när som helst verkställa uttagningar.

Nu torde det kunna antagas, att eu mycket avsevärd del av de under de

senare åren redovisade sparkasseinsättningarna utgjort återbäringsmedel.

Dessa införas på sparkassekontona under månaderna närmast efter bokslutstiden.

När detta skett, kommer sparkassan sålunda i regel att visa den

högsta behållningen under året, varefter uttag successivt ske, så att minimum

nås vid tiden för bokslutet. Det är emellertid just detta sistnämnda

belopp, som redovisas i socialstyrelsens statistik. Sparkasserörelsens betydelse

kommer därför att i denna framstå såom mindre än den i själva

verket är.

Vid sidan av de föreningar, vilka bedriva verklig sparkasserörelse, finnas

åtskilliga, som infört s. k. överskottsbesparing. Härmed menas, att

liksom i flertalet sparkasseidkande föreningar den återbäring och event.

insatsränta, som stå till medlemmarnas fria förfogande, därest dessa så

önska, få såsom räntebärande och när som helst uttagbara tillgodohavanden

innestå hos föreningen. Skillnaden mellan de sparkasseidkande föreningarna

och de sistnämnda blir sålunda endast den, att i dessa senare

inga insättningar kunna göras av penningar, vilka icke ytterst härstamma

från föreningens egen rörelse. I dessa föreningar är givetvis överskottet

vid bokslutstiden ännu mer att betrakta som ett minimum än beträffande

den föregående gruppen. Vid slutet av år 1922 redovisade emellertid 180

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

konsumtionsföreningar innestående överskottsbesparingsmedel med tillsammans

821,732 kronor eller i medeltal per förening 4,565 kronor.

Innan styrelsen härefter övergår till att avgiva sitt eget yttrande i anledning

av motionen, torde det ytterligare böra framhållas, att den av

kooperativa förbundet och konsumtionsföreningar bedrivna inlåningsrörelsen

icke är någonting för vårt lands kooperativa föreningsverksamhet

säreget, utan att densamma fastmer har sin motsvarighet i de flesta andra

länder. Sammanfattande statistik är emellertid svår att erhålla, varför

socialstyrelsen här nöjer sig med att omnämna några få siffror av jämförelsevis

nytt datum. Vid slutet av år 1921 hade sålunda Finlands konsumtionsföreningar

en på cirka 20,400 insättare fördelad sparkassebeliållning

om vid pass 44 miljoner finska mark. — Norges Kooperativa Landsforening

redovisade i bokslutet för år 1922 sparkassemedel till ett belopp av

2.4 miljon norska kronor, fördelade på 10,400 konton. — Bankavdelningen

inom Verband Schweizerischer Konsumvereine (kooperativa förbundets

schweiziska motsvarighet) hade vid samma tidpunkt innestående å kontokuranträkning

6.8 miljon schweiziska francs och i »depositioner» (sparkasseräkning)

9.3 miljoner. — I England, Belgien, Tyskland, Österrike

m. fl. länder hade redan före kriget inlåningsverksamheten genom konsumtionsföreningarna

eller deras centralorgan nått en mycket betydande

utveckling.

Såvitt för styrelsen är bekant, finnes icke i något av dessa länder särskild

lagstiftning för inlåningsidkande föreningar, utan gälla för dessa liksom

för andra ekonomiska föreningar de i den allmänna föreningslagstiftningen

ingående föreskrifter, som åsyfta företagens soliditet.

Såsom i föreliggande motion erinras, har frågan om åvägabringande av

särskilda föreskrifter för inlåningsidkande ekonomiska föreningar tidigare

varit aktuell i Sverige. Den kungliga propositionen angående ny banklag

till 1911 års riksdag syftade till att helt och hållet förhindra dylik verksamhet

genom att definiera bankrörelse såsom »sådan verksamhet, i vilken

ingår inlåning på räkning, som av bank allmänneligen begagnas», och förbehålla

dylik verksamhet åt företag, registrerade enligt banklagen, och

vissa andra uppräknade institutioner.

I syfte att möjliggöra fortsättandet bland annat av den inlånings ve rksamhet,

som av vissa ekonomiska föreningar påbörjats, ändrade riksdagen

ovanstående definition genom att efter ordet »inlåning» inskjuta »från allmänheten».

Samtidigt begärde riksdagen emellertid, att Kung!. Maj :t ville

låta verkställa utredning, under vilka förutsättningar ekonomiska föreningar

må här i landet idka inlåningsrörelse samt därefter till riksdagen inkomma

med det förslag, vartill utredningen föranleder.

Sedan särskilda sakkunniga därefter av Kungl. Maj:t tillkallats, avgåvo

dessa den 19 februari 1912 yttrande, innehållande förslag till lag, innefattande

särskilda bestämmelser om ekonomiska föreningar, som idka sparkasse

rörelse.

Bankinspektionen och socialstyrelsen hava avgivit utlåtanden över detta

förslag, som emellertid icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sitt den 26 augusti 1913 avgivna utlåtande instämde socialstyrelsen

i det väsentliga i de sakkunnigas förslag till kontrollföreskrifter för inlåningsidkande

föreningar, men ansåg en huvudsakligen formell omarbet
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

13

ning; i åtskilliga punkter önskvärd, bland annat gående ut på att den särskilda

lagstiftningen för dessa föreningar borde inarbetas som ett kapitel

i den allmänna lagen om ekonomiska föreningar. Styrelsen ville vidare

icke såsom de sakkunniga helt uppgiva tanken på ett övervakande

från det allmännas sida av de inlåningsiåkande föreningarna. Dels framfördes

härutinnan som en möjlighet, att i dylika föreningar en revisor

kunde utses av offentlig myndighet, dels syntes det styrelsen böra upptagas

till övervägande att anställa konsulenter för den ekonomiska föreningsverksamheten,

åt vilka då borde uppdragas att särskilt följa de inlåningsidkande

föreningarnas verksamhet.

När den föreliggande frågan nu efter mera än tio år åter upptages till

behandling, har den otvivelaktigt kommit i ett väsentligen förändrat läge.

Den ekonomiska föreningsverksamheten befann sig, när frågan förra

gången var aktuell, i sitt första utvecklingsskede. Den hade emellertid

hunnit visa en del oarter, som gjorde det naturligt, om det starkt ifrågasattes,

huruvida icke för dess fortsatta utveckling en viss, särskild omvårdnad

från statens sida vore erforderlig. Givetvis måste då upptagandet på

vissa hithörande föreningars program av sparkasseverksamhet, d. v. s.

hopsamlande av sparmedel och dessas fruktbargörande inom den av föreningarna

bedrivna rörelsen, väcka starka betänkligheter. Erfarenheterna

under de sedan dess gångna åren torde dock få anses ha visat, att föreningarna

och särskilt konsumtionsföreningsrörelsen, som det ju med avseende

på inlåningsverksamheten främst är fråga om, hade tillräckligt

stark livskraft för att på egen hand kunna bekämpa svårigheterna. Samma

erfarenhet kan jämväl sägas hava gjorts i andra länder: där föreningsrörelsen

fått utveckla sig i frihet, utan alltför starkt statsingripande, har den

regelbundet nått de bästa resultaten. I och för sig torde det därför kunna

sägas, att de skäl, som tidigare syntes tala för anordnande av ett statligt

övervakande av inlåningsidkande föreningar, numera väsentligen förlorat

i betydelse. Senare års erfarenheter hava för övrigt givit vid handen,

att icke alltför stor tilltro bör hysas till statens förmåga att framgångsrikt

utöva uppsikt över enskilda penningförvaltande företags rörelse.

Förefintligheten av statlig övervakning har emellertid i vida kretsar

medfört den missuppfattningen, att, när förluster ändock uppkommit,

staten hade en moralisk skyldighet att täcka desamma, i varje fall i

den utsträckning, att den penninginsättande allmänheten hölles skadelös.

Med avseende på de inlåningsidkande ekonomiska föreningarna hava redan

1911 års sakkunniga framhållit, att en tillsyn från det allmännas sida

för att bliva tillfyllestgörande otvivelaktigt måste omfatta ej blott inlåningsverksamheten

utan även föreningens rörelse i dess helhet. Det torde

vara påtagligt, att en dylik tillsyn skulle hava ganska små möjligheter

att bliva effektiv, men det kunde icke gärna undvikas, att dess förefintlighet

betraktades å ena sidan som ett obehörigt intrång, men å den

andra också som en garanti för de medlemmar, som både anförtrott sina

besparingar åt företaget, och därför lätteligen kunde bidraga att slappa

deras kontroll över dess skötsel. Utsträckandet av statstillsynen till de

inlåningsidkande ekonomiska föreningarna torde därför vara ägnat att,

utan att kunna bereda säkerhet för dessas fullgoda skötsel, medföra anspråk

på staten.

På grund av vad sålunda anförts anser socialstyrelsen sig böra av

styrka, att en eventuell utredning angående lagstiftning beträffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

ekonomiska föreningars inlåningsrörelse må omfatta frågan om anordnande

av statlig tillsyn över dessa föreningar.

Däremot synes det styrelsen med fog kunna ifrågasättas, om den för

de ekonomiska föreningarna gällande lagstiftningen kan anses fylla de

krav, som med föreningsrörelsens nu uppnådda utvecklingsgrad bör

ställas på densamma. Det torde därvid böra påpekas, att föreningslagen

lämnar synnerligen ofullständiga regler rörande föreningarnas ekonomiska

förhållanden och skötsel. Sålunda föreskrives det visserligen att

stadgarna skola innehålla bestämmelser om storleken av de insatser, som

skola göras av medlemmarna, samt huru stor del av årsöverskottet, som

skall avsättas till reservfond. Däremot saknas alla föreskrifter om minsta

tillåten storlek av insatser och fondavsättningar, varför intet hindrar,

såsom också i praktiken skett, att dessa sättas lika med noll. Med avseende

å räkenskapernas förande, avslutande och revision äro bestämmelserna

likaledes mycket ofullständiga. Slutligen äro de av lagen förutsatta

formerna för utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningarna

synnerligen otillfredsställande med hänsyn till uppkomsten av

storföretag med åtskilliga tusental medlemmar, spridda över ett större

område. Styrelsen finner det påtagligt, att dessa och andra bristfälligheter

i föreningslagstiftningen framför allt äro betänkliga med hänsyn

till de föreningar, vilka uppnått en högre grad av utveckling, såsom förhållandet

i allmänhet är med de inlåningsidkande. Det kunde därför

också förtjäna att tagas i övervägande, huruvida icke för dessa föreningars

del supplerande lagbestämmelser borde utfärdas av ungefär den art, som

1911 års sakkunniga föreslogo. Men å andra sidan torde det vara tydligt,

att skillnaden mellan de behov, som göra sig gällande för dessa föreeningar

och för andra med i övrigt likartad rörelse, men utan inlåningsverksamhet,

är så oväsentlig, att det mest rationella sättet att tillmötesgå

kravet på en ökad soliditet för vissa slag av ekonomiska föreningar

vore att underkasta lagen om ekonomiska föreningar i allmänhet eu revision.

Utom detta mera allmängiltiga skäl synes också mot eu speciell

lagstiftning för de inlåningsidkande föreningarna tala, att denna föreningsgrupp

icke utan svårighet kan distinkt avgränsas. Skillnaden mellan

en förening, som driver sparkasserörelse, men där de övervägande

insättningarna utgöras av återbäringsmedel, och en förening, som inskränker

sig till s. k. överskottsbesparing, är uppenbarligen ringa. Men

skulle en särskild lagstiftning för inlåningsidkande föreningar anses

böra omfatta även dessa senare och sålunda deras överskottsbesparing anses

såsom bankmässig inlåningsverksamhet, därför att medlemmarnas tillgodohavanden

införas på kontraböcker, till sin uppställning motsvarande

sparkasseböcker, komme påtagligen denna lagstiftning att, åtminstone

vad konsumtionsföreningarna beträffar, omfatta en avsevärd del av hela

förening santalet.

1911 års sakkunniga hava föreslagit åtskilliga lagstiftningsåtgärder

för vinnande av trygghet för de inlåningsidkande föreningarnas soliditet.

Vissa av dessa förslag torde förtjäna att tagas i övervägande vid en eventuell

revision av föreningslagen, såsom att inlåningsrörelse icke må öppnas,

förrän föreningen nått ett visst mått av ekonomisk stadga, att inlåningsidkande

föreningar skola vara skyldiga att hålla viss kassareserv

o. s. v. För alla föreningar torde lämpligen böra tagas i övervägande de

sakkunnigas förslag angående vissa uppgifters obligatoriska införande ?

de av deras styrelser avgivna förvaltningsberättelserna. Grunderna för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

15

balansräkningens upprättande torde även böra i föreningslagen föreskrivas.

De sakkunniga hade föreslagit, att en av revisorerna i inlåningsidkande

förening skulle utses av insättarna. Detta förslag, soin i åtskilliga

fall skulle vara förenat med synnerliga svårigheter att omsätta i praktiken,

såsom också av socialstyrelsen framhölls, torde böra ersättas med

föreskrift om sakkunnig revision i allmänhet eller åtminstone för inlåningsidkande

föreningar. Sedan kooperativa förbundet upprättat ett hela

landet omfattande revisionssystem, torde möjlighet för ett praktiskt genomförande

härav föreligga.

De sakkunnigas förslag, att icke annan form av bankmässig inlåning

än sparkasserörelse skulle få av ekonomiska föreningar bedrivas, motsvarar

givetvis icke dessa föreningars nuvarande utveckling. Deras förslag

om inlåningens begränsning dels per individuellt konto och dels i

visst förhållande till föreningarnas insatskapital och fonder, hava påtagligen

tillkommit för att vinna överensstämmelse med banklagen. Huruvida

dylika bestämmelser, vilka alltid äro svåra att övervaka och lätt

kunna kringgås, kunna anses hava den betydelse, att de böra intagas i

en ny lagstiftning, synes tvivelaktigt.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade,

byråcheferna Bergsten, Andersson, Molin och Järte.

GUNNAR HUSS.

HUGO HEYMAN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Tab. 1. Kooperativa förbandets

År

Antal

anslutna

för-

eningar

De

anslutna

förenin-

garnas

medlems-

antal

Minsta

insats-

belopp

per

medlem i

ansluten

förening

Kronor

Omsättning

Omkost-

nader

Kronor

Omkost- nader i

procent

av

omsätt-

ningen

Procent

Kronor

Därav i

provision

Kronor

Fastig-

heter

Kronor

Inven-

tarier

Kronor

1908

376

68,097

20

4,396,650

2,489,807

129,158

2.9

9,818

1909

385

71,786

20

4,795,035

1,362,066

150,178

3.1

125,000

86,114

1910

391

73,545

20

4,513,028

1,063,494

199,308

4.4

111,000

77,524

1911

469

86,171

20

5,087,776

671.807

252,547

5.o

111,000

49,646

1912

514

95,418

20

6,744,348

803,208

318,437

4.7

198,851

49,427

1913

557

104,626

20

7,621,305

1,030,390

337,327

4.4

331,196

41,397

1914

584

118,879

25

9,889,253

1,037,887

454,644

4. c.

208,256

18,122

1915

675

133,441

25

16,497,641

1,214,719

510,524

3.1

199.756

19,350

1916

771

171,106

25

22,013,041

1,828,622

612,426

2.8

417,131

43,497

1917

820

200,483

25

21,802,604

1,550,047

804.165

3.7

517,131

33,899

1918

843

213,834

25

27,989,733

881,138

1,237,705

4.4

1,441,594

27,456

1919

914

233,460

25

69,149,626

2,179,612

2,090,633

3.0

2,459,762

1

1920

943

240,716

25

69,519,887

2,346,941

2,228,936

3.2

3,163,498

1

1921

924

255,141

75

62,372,275

537,601

1,977,676

3.2

3,905,356

1

1922

898

259,388

75

63,824,499

59,741

1.930,568

3.o

4,051,364

1

Passiva

Eget kapital

S k u 1 d e

r

Insats-

Reserv-

Övriga

Summa

Lån

Skulder

till

Å spar-

kasse-,

depositions-

Övriga

År

kapital

fond

fonder

leveran-

och kapital-

skulder

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

törer

Kronor

räkning

innestående

Kronor

Kronor

1908

60,991

45,206

16,838

123,035

5,600

415,629

2,730

34

1909

70,014

72,072

22,601

164,687

302,886

504,987

49,366

2,120

1910

79,090

89,922

26,146

195,158

199,350

138,907

457,584

1,271

1911

113,199

120,970

29,068

263.237

169,341

88,076

982,280

1,994

1912

157,836

164,610

38,314

360,760

161,376

111,871

1,387,755

5,974

1913

204,957

213,107

44,762

462,826

148,487

61,943

1,816,921

5,570

1914

255,474

317,877

1,120

574,471

181.723

225,867

2,161,345

17,568

1915

314,956

400,527

1,278

716,761

575,982

356,038

2,656,396

90,357

1916

401,556

557,953

41,729

1.001,238

581,194

451,612

3,434,628

329,384

1917

526,613

763,537

94,397

1,384,547

648,929

678,991

5,299,059

282,031

1918

999,010

970,149

96,600

2,065,759

2,145,632

1,709,680

7,480,298

31,780

1919

1,774,228

1,086,736

101,430

2,962,394

3,865,195

1,697,549

9,295,413

43,936

1920

2,139,403

1,453,481

4 101,430

3,694,314

3,217,190

1,184,944

12,217,295

28,831

1921

2,488,615

1,579,368

—

4,067,983

368,870

1.905,931

13,611.977

—

1922

2,771,414

1,702,556

—

4,473.970

366,394

1,862,008

16,297,302

—

1 Garantikapital.

1 » och a-vista lån.

3 » » aktier.

4 1921 överförda till reservfonden.

8 Återbäring lämnas ej å s. k. grövre varor (socker och mjöl).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 17

utveckling åren 11)08—1922.

Aktiva

Summa aktiva

respektive

passiva

Kronor

Varulager

Kronor

Varu-

fordringar

Kronor

Fordringar

mot säkerhet

Kronor

På bank och

obligationer

Kronor

Kontant i

kassan

Kronor

Övriga

tillgångar

Kronor

221,812

314,705

32,659

15,395

7,472

16,922

618,783

369,492

430,745

17,088

841

16,789

21,852

1,067^921

430,956

381,443

15,402

2,662

31,003

25,330

1,075320

715,687

577,187

16,188

55,686

45,282

34,204

1,604,880

998,223

579,190

21,894

171,369

36,171

90,577

2,145,702

679,771

735,047

26,033

658,876

52,141

89,655

2314,116

996,893

999,119

443,250

461,634

56,012

140,824

3,324,110

1,388,642

1,509,607

392,941

845,712

71,332

277,943

4,705383

1,935,803

1,898,095

280,524

1,258,976

86,598

302,326

6,222,950

2,072,009

2,136,025

215,035

3,218,186

154,311

1 380,000

8,726,596

3,090,906

3,568,653

245,007

4,241,194

158,778

1 964,500

13,738,088

8,232,142

4,133,104

449,104

2,150,884

264,458

1 964,600

18,654,055

6,713,219

4,419,097

296,932

4,950,716

271,329

1 964,600

20,779,392

4,704,893

553,472

586,203

7,290,898

118,570

2 3,289,480

20,448,873

4,924,782

296,916

2,106,863

7,932,359

252,234

3 4,344,724

23,909,243

Övers

kottet

s förd

e 1 n i n g

Summa

Kronor

Överskott

Kronor

Kanta å

insatser

Kronor

Procent

Återbäring

å varor till

medlemmar6

Kronor

Procent

Fond-

avsättning

Kronor

Övriga

ändamål

och odis- ponerade

Kronor

423,993

71,755

2,266

5.0

57,815

11,674

859,359

43,875

2,877

5.o

—

—

26,998

14,000

797,112

83,050

3,222

5.o

34,495

1.0

45,333

_

1,241,691

99,952

4,352

5.0

33.970

1.0

61,630

_

1,666,976

117,966

6,246

5.o

41,699

1.0

69,021

1,000

2,032,921

118,369

8,558

5.o

46,915

1.0

59,965

2,931

2,586,503

163,136

11,007

5.0

53,187

1.0

82,808

16,134

3,678,773

309,749

14,923

5.0

76,168

1.0

197,878

20,780

4,796,818

424,894

18,758

5.0

112,727

1.0

258,251

35,158

6,909,010

433,039

24,881

5.0

114,711

1.0

208,816

84,631

11,367,390

304,939

30,836

5.0

152,384

1.0

121,417

302

14,902,093

789,568

55,777

5.0

364,416

1.0

366,745

2,630

16,648,260

436,818

103,386

5.0

308,975

1.0

24,457

15,886,778

494,111

118,077

5,o

253,855

1.0

122,179

_

1 18,525,704

909,569

126,420

5.o

289,094

1.0

494,055

—

Bihang till riksdagens protokoll 192i. 8 samt- bo höft- (Nr 53) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Tab. 2. Utvecklingen av Kooperativa förbundets inlåningsrörelse.

Spark asse räkning-en.

Å r

Antal spar- kasseavdel- ningar

Antal mot- böcker vid

årets slut

Behållning

vid årets

slut

Insatt

under året

Uttaget

under året

1908 ...........................

1

6

2,792

2,960

265

1910 ...........................

133

3,714

457,584

718,433

323,461

1913 ...........................

170

9,772

1,816,921

1,821,897

1,464,621

1916 ...........................

181

14,462

3,434,628

2,632,010

2,001,457

1919 ...........................

219

22,143

9,203,932

6,471,039

4,894,792

1920 ...........................

288

25,588

10,909,205

7,211,451

6,012,300

1921 ...........................

318

28,284

11.450,392

6,081,501

6,086,041

1922 ...........................

355

31,271

12,157,548

6,869,432

6,645,432

Depositionsräkningen.

Å r

Antal

räkningar

Behållning

vid årets

slut

Insatt

under året

Uttaget

under året

1919................................................

18

90,475

89,800

—

1920................................................

410

1,127,474

1,170,890

172,763

1921................................................

612

1,569,533

964,024

617,294

1922...............................................

713

2,047,343

1,149,594

750,970

Kapitalräkningen.

A r ./

Antal

räkningar

Behållning

vid årets

slut

Insatt

under året

Uttaget

under året

1919...............................................

i

1,006

1,000

_

1920................................................

83

180,616

179,544

3,044

1921................................................

259

592,052

434,283

40,822

1922................................................

761

2,092,410

1,780,735

341,432

Sammanlagd behållning å de trenne räkningarna.

1919 ....................................................................... 9,295,413

1920 ........................................................................ 12,217,295

1921 ....................................................................... 13,911,977

1922 ........................................................................ 16,297,301

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

19

Tab. 4. Sparkasserörelsens utveckling inom konsumtionsföreningarna.

Å r

Antal redo- visande spar- kassor

Antal mot- böcker vid

årets slut

Behållning

vid årets

slut

Insatt

under året

Uttaget

under året

1910 ...........................

18

722

66,715

76,328

38,542

1913 ..........................

15

2,771

152,676

196,957

176,184

1916 ..........................

18

4,524

319,424

256,612

195,451

1919 ...........................

10

4,248

553,072

482,290

268,949

1920 ...........................

23

7,072

1,033,422

1,144,739

871,735

1921 ...........................

34

12,749

1,804,075

2,042,506

1,640,325

1922 ...........................

38

16,053

1,986,887

2,505,847

2,059,326

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Tab. 3. Allmänna uppgifter angående konsumtionsföreningar,

Föreningens

namn

Bild-

nings-

år

Medlems-

antal

insats-

belopp

per

medlem

Kr.

Försälj-

nings-

summa

Bank och

( kassa

Kr.

Kons.-fören. Stockholm m. o.

Sthlms stad

1916

15,591

100

13,897,635

319,790

Öregrunds kons.-fören.............

»

län

1904

234

50

110,727

301

Eskilstuna kons.-fören.............

Södermani.

»

1916

4,013

100

4,672,951

96,525

Katrineholms arb. kons.-fören.

»

» !

1899

1,033

100

524,935

: 5,909

Nyköpings kons.-fören.............

»

»

1900

1,613

100

741,607

34,016

Flens kons.-fören. ..............

»

1907

1,074

100

1,035,789

6,147

Helleforsnäs kons.-fören. .........

»

»

1908

140

100

160,789

363

Koop. fören. Hoppet, Norrköping

Östergötl.

*

1901

1,937

100

1,174,579

12,799

Sällsk. Arb. Ring, Motala verk- stad ................................

>

»

1883

1,944

200

1,190,450

7,259

Koop. handelsgren. Ljungsbro

>

»

1905

185

100

175,581

12,111

Norrahammars handelsfören. •••

Jönköpings

»

1899

294

100

205,366

1,909

Ljungby koop. handelsfören.

Kronobergs

»

1907

417

100

344,505

33,333

Koop. fören. Star, Norrhult......

»

»

1906

632

100

316,580

27,323

Oskarshamns koop. handelsfören.

Kalmar

»

1907

508

100

247,771

254

Roma koop. fören. ...............

Gotlands

»

1907

127

50

56,227

191

Koop. kons.- o. produkt.-fören.

Solid, Karlshamn ...............

Blekinge

1908

1,220

100

539,047

1,602

Koop. fören. Svea, Hälsingborg

Malmöhus

>

1900

4,667

100

3,892,715

15,562

Handelsfören. Arb. Ring, Lands- krona.................................

1919

1,628

100

1,757,834

10,334

Ystads koop. handelsfören. ......

»

1891

906

50

248,176

19,696

Kävlinge arb. kons.-fören..........

»

>

1897

822

150

522,114

146

Koop. fören. Solidar (bageri!.),

Malmö ..............................

»

»

1908

3,673

50

2,047,949

118,486

Kons.-fören. Göteborg ............

Göteb. o. Boh.

»

1916

3,790

100

3,527,310

21,221

St. Lundby koop. handelsfören.

Älvsborgs

>

1914

92

100

122,322

3,836

Tibro koop. handelsfören..........

Skaraborgs

»

1913

209

100

135,996

2,578

Karlstads koop. handelsfören—

Värmlands

»

1908

1,087

250

952,247

7.334

Edane kons.-fören...................

»

»

1915

602

100

413,576

8,134

Glasbrukets kons.-fören.. Glava

»

»

1913

177

100

287,203

46

Gunnarskogs koop. handelsfören.

»

»

1916

284

200

243,038

542

Kons.-fören. Örebro ..............

Örebro

»

1901

5,798

250

6,386,003

178,045

Koop. fören. Svea, Västerås......

Västmanl.

»

1900

2,320

100

2,029,400

18,306

Kärrgruve kons.-fören. ...........

»

»

1891

612

150

421,899

4,441

Kons.-fören. Borlänge m. o.......

Kopparb.

»

3913

1,517

100

949,533

5,014

Kons.-fören. Alfa.....................

Gävleborgs

»

1898

6,311

150

3,881,974

538,184

279,107

Kons.-fören. Oden, Bomhus......

»

»

1899

778

100

104

V. Hälsinglands kons.-fören.,

Ljusdal!.............................

1915

1,765

150

1,312,647

4,383

Norrsundets arb. kons-fören. ...

>

>

1899

467

100

312,245

2,306

Kramfors koop. handelsfören. ..

Västernorrl.

»

1912

447

100

353,749

7,316

Malmbergets koop. handelsfören.

Norrbottens

»

1911

1,661

200

1,576.442

6,403

Summa

70,575

57,307,095

1,273,172

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

21

som bedrevo sparkasseverksamhet under år 1922.

Aktiva

Det egna kapitalet

F a s

s i v a

fördelas på

Överskott

resp.

Fastig-

Övriga

Inteck-

Skuld till

insättarna

Övriga

Eget

tillgångar

resp.

Insats-

Fonder

heter

gångar

ningslån

i egen

sparkassa

skulder

kapital

brist

skulder

kapital

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

2,312,385

718,059

649,319

371,511

239,345

1,516,954

573,105

3,350,234

786,306

730,648

4,655

39,478

—

9,784

7,298

27,129

223

44,434

16,013

11,116

702,822

446,633

329,000

122,364

153,710

476,820

164,086

1,245,980

197,386

279,434

236,000

144,849

208,570

16,731

101,071

60,386

—

386,758

58,386

2,000

132,700

203,521

86,000

93,810

29,400

125,596

35,431

370,237

93,107

32,489

284,323

244,781

226,492

40,959

124,183

121,280

22,337

535,251

80,123

41,157

—

33,669

—

5,761

11,735

10,832

5,704

34,032

7,118

3,714

147,722

192,768

114,311

76,249

13,468

109,061

40,200

353,289

81,178

27,883

95,843

304,617

40,000

21,326

70,858

242,783

32,752

407,719

197,695

45,088

17,116

12,764

6,500

5,360

9,419

15,306

5,406

41,991

9,508

5,798

14,255

33,230

15,475

13,137

1,318

13,651

5,813

49,394

11,642

2,009

44,423

50,904

—

13,157

31,606

63,089

20,808

128,660

29,223

33,866

4,089

85,208

—

41,617

5,023

60,883

9,097

116,620

31,576

29,307

26.432

57,418

15,000

22.041

19,364

37,424

— 9,725

93,829

19,143

18,281

4,800

15,960

5,090

278

7,096

9,975

— 1,388

22,439

5,979

3,996

23,521

90.899

_

7,325

33,336

70,721

4,640

116,022

48,438

22,283

671,910

362,340

5,000

199,415

38,137

558,177

249,083

1,049,812

219,099

339,078

542,307

425,452

486,360

6,464

316,587

125,706

42,976

978,093

96,475

29,231

—

40,821

—

5,077

1,599

44,660

9,181

60,517

25,719

18,941

178,914

94,076

102,865

27,528

23,491

105,666

13,586

273,136

58,114

47,552

764,160

195,530

551,300

40,670

54,109

353,147

78,950

1,078,176

130,915

222,232

868,601

284,176

418,500

176,538

174.740

309,114

95,106

1,173,998

180,810

128,304

14,040

21,512

—

14,000

8,179

13,637

3,572

39,388

8,268

5,369

20,523

24,212

10,000

2,069

10,554

19,788

4,902

47,313

14,402

5,386

79,434

130,866

95,705

52,065

18,123

6,737

108,630

32,079

217,634

103,839

78,505

30,125

—

—

24,659

17,131

55,906

6,143

43,772

12,134

1,665

60,611

—

7,115

8,178

35,310

11.719

62,322

17,141

18,169

19,598

46,057

—

884

19,648

37,603

8,062

66,197

26,943

10,660

525,153

690,061

68,718

308,166

128,558

636,183

251,634

1,393,259

463,113

173,070

136,104

377,444

32,700

16,130

111,460

303,453

68,111

531,854

68,645

234,808

49,672

103,233

21,000

7,673

26,904

82,519

19.250

157,346

51,160

31,359

67,187

196,725

34,576

34,269

49,712

110,724

39,645

268,926

63,027

47,697

—

825,236

—

86,715

56,521

646,272

314,835

1,104,343

263,487

382,785

68,333

63,382

—

10,314

23,565

72,932

25,008

131,819

29,674

43,258

99,000

257,776

33,177

9,029

123,821

163,736

31,396

361,159

117,218

46,518

39,430

65,178

—

22,082

8.811

65,357

10,664

106,914

25,580

39,777

15,338

85,127

—

16,287

26,804

52,854

11,836

107,781

28,706

24,148

279,465

251,885

73,060

92,270

67,176

243,447

61,800

537,753

121,740

121,707

8,492,020

7,372,163

3,585,078

1,986,887

2,160,652

7,106,711

2,309,14ojl7,148,468

3,805,334

3,301,377

— 11,113

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Tab. 5. Konsumtionsföreningar, som bedrevo

Spar- kasse- rörelsen

påbör- jades år

Antal motböcker

Föreningens na

m n

vid årets

början

vid årets

sint

Kons.-för. Stockholm m. o.....................

Sthlms stad

1921

3.755

5,436 i

Öregrunds kons.-Iör..............................

Sthlms

län

1904

50

50

Eskilstuna kons.-för..............................

Söderm.

»

1920

271

396 1

Katrineholms arb. kons.-för. .................

»

»

1910

1 290

174 !

Nyköpings kons.-för..............................

»

»

1916

118

150

Flens kons.-för....................................

»

1919

149

170 1

Helleforsnäs kons.-för..........................

»

»

1920

26

28 1

Koop. för. Hoppet, Norrköping ..............

Österg.

»

1904

132

231 |

Sällskapet Arb. Ring, Motala verkstad.....

»

»

1922

—

92

Koop. handelstorg Ljungsbro .................

»

»

1912

25

12

Norrahammars handelsför.....................

Jönk.

»

1920

95

97

Ljungby koop. handelsför. ....................

Krono!).

»

1921

—

216

Koop. för. Star, Norrhult......................

»

»

1912

183

199

Oskarshamns koop. handelsför..............

Kalm.

»

1910

194

184

Roma koop. för....................................

Gotl.

»

1920

8

9

Koop. kons.- o. produkt.-för. Solid, Karls

hamn,...............................................

Blek.

»

1922

531

Koop. för. Svea, Hälsingborg ................

Malm.

»

1912

3,846

3,927

Handelsför. Arb. Ring. Landskrona ........

»

»

1922

_

39

Ystads koop. handesför........................

»

»

1921

51

62

Kävlinge arb. kons.-för...........................

»

»

1921

60

80

Koop. för. Solidar (bagerif.), Malmö ........

»

»

1922

—

13

Kons.-för. Göteborg ..............................

Göteb. o.

Boh. »

1920

1.477

1.829

St. Lundby koop. handelsför..................

Älvsb.

»

1920

15

18

Tibro koop. handelsför........................

Skara!).

»

1915

26

26

j Karlstads koop. handelsför.....................

Värml.

»

1920

37

68

»

»

1921

32

57

Glasbrukets kons.-för. Glava .................

»

»

1918

50

63

| Gunnarskogs koop. handelsför................

»

»

1921

1

3

Kons.-för. Örebro ...............................

Örebro

»

1918

363

516

Koop. för. Svea, Västerås.......................

Västm.

»

1922

—

263

Kärrgruve kons.-för...............................

»

»

1919

25

26

Kons.-för. Borlänge m. o.........................

Kopp.

»

1920

42

80

Kons.-för. Alfa, Gävle..............................

Gävleb.

»

1903

260

276

Kons.-för. Oden, Bomhus........................

»

»

1902

47

43

Västra Hälsinglands kons.-för. Ljusdal......

»

»

1922

—

10

Norrsundets arb. kons.-för. .....................

»

»

1903

87

92

Kramfors koop. handelsför. ..................

Västern.

»

1919

95

117

Malmbergets koop. handelsför...............

Norrb.

»

1920

360

361

Summa

-

12,170

16,053 1

Häri inga 109 motböcker med en behållning av 84,000 kronor, vilka under året över
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

23

»Inkassoverksamhet under är 1922.

Innestående

vid årets början

Kr.

Insatt under

året

Kr.

Uttaget under

året

Kr.

Ränt

a

Behållning

vid årets slut

Kr.

1

%

Kronor

192,276

13,021

79,168

121,904

66,461

30,040

6,259

37,697

12,256

14,001

5,570

48,700

31,687

205

207,459

6,418

23,873

99,799

10,837

2,224

9,603

11,723

1,202

325

218,615

7,630

16,083

78,772

11,125

20,189

15,852

58,466

452,876

1,029

307,213

76,705

65,545

38,403

4,591

107,240

33,170

5,216

28,459

21,298

8,162

290

14,907

324,479

10,996

8,425

24,556

43,673

276,472

7,790

1,154

19,154

22,515

6,870

674

228,748

37,923

2,877

61,574

25,350

12,424

9,475

7,450

8,255

199,909

286,221

4,794

269,678

1 187,220

42,218

29,083

4,377

71,131

12,269

7,160

6,608

21,214

30,206

19,191

251

7,698

343,026

4,569

10,070

22,202

3,250

206,184

5,164

1,419

11,324

10,416

957

150

151,473

22,477

3,123

44,523-

21,577

13,748

520

6,589

8,481

168,765

4.0

5.0

4.5

5.5; 4.5

5.0

5.0; 4.0

5.0

4.0

4.0

4.0

4.5; 4.0

4,5; 4.0

4.0

5.0

4.0

4.0

5.0; 4.5

4.5

4.5

5.0

4.0

5.0

4.5; 4.0; 3.5

5.0

5.0

5.0; 4.0

5.0

5.0

5.0; 4.5; 4.0

5.0

4.0

5.0

5.0

4.5

4.0

5.0

4.5

4.5; 4.0

12,580

528

5,661

5,342

4.032

1,599

288

2,443

425

264

528

342

1,825

1,383

34

116

10,503

37

304

1,301

247

6,451

537

no

690

837

35

12,276

684

289

1,135

4,170

513

74

1.032

661

2,660

371,511

9,784

122,364 1

16,731 l

93,810

40,959

5,761

76,249

21,326

5,360 1

13,137

13,157 |

41,617

22,041

278

7,325 j

199,415

6,464

5,077

27,528

40,670

176,538

14,000

2,069

18,123

24,659

7,115

884

308,166

16,130

7,673

34.269

86,715

10,314

9,029

22,082

16,287

92.270

1,458,430

2,505,847

2,059,326

—

t 81,936

1,986,887

låtits på Koop. Förb:s sparkassa.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

SVENSKA SPARBANKSFÖRENINGEN
-

Bil. III.

Till herr ordföranden i riksdagens bankoutskott.

I skrivelse till svenska sparbanksföreningens styrelse den 7 i denna månad

liar ni anhållit, att styrelsen ville avgiva och till eder inkomma med

yttrande över en inom riksdagens andra kammare av herr Starbäck väckt

motion, nr 157, av innehåll att riksdagen måtte i skrivelse till Knngl. Maj-t

anhålla om utredning rörande sådan lagstiftning beträffande ekonomiska

föreningars sparkasserörelse, att de risker, som voro förenade med den nuvarande

på området i fråga bedrivna verksamheten, måtte såvitt möjligt

snarast undanröjas.

. Styrelser1 får i anledning härav äran meddela, att frågan om kontroll och

tillsyn over ekonomiska föreningars sparkasserörelse på grund av inkom™en».

^ranls^!nin.^ från en lokal sparbanksförening varit under nästlidet

ar föremål för överläggning vid svenska sparbanksföreningens årsmöte,

och tillåter sig, i fråga om vad därvid förekommit, hänvisa till det i bilagda

nr 5 av Svensk Sparbankstidskrift för år 1923 ingående protokoll

16) över förhandlingarna vid detta möte.

. 4V vad sålunda h°s sparbanksföreningen förekommit torde framgå, att

ifrågavarande sparkasserörelse redan erhållit en ganska avsevärd omfatt^orde

heller vara osannolikt, att denna form av sparkasserörelse

framdeles kommer att än mera utvecklas. I samband härmed torde

även böra beaktas de tendenser till annan inlåningsrörelse än sparkasserörelse,

som yppat sig inom vissa ekonomiska föreningar. Att under

ogynnsamma omständigheter till och med ganska betydande risker kunna

anses föreligga med avseende å denna okontrollerade inlåningsrörelse lärer

näppeligen kunna motsägas. På grund härav och då stora lager av

landets befolkning anförtrott och framgent kanske i än högre grad än hittills

komma att. anförtro sina sparmedel åt ekonomiska föreningars förvaltning,

synes ifrågavarande rörelse vara av den allmänna betydelse, att

eu utredning rörande behovet av kontrollbestämmelser med skäl kan ifrågasättas.

En sådan utredning, eventuellt omfattande ekonomiska föreningars

inlåningsrörelse över huvud, och ej blott deras sparkasserörelse, torde

ämna erforderligt materiel för slutligt bedömande av frågan, huruvida

och i vad mån de ekonomiska föreningarna verkligen böra i omförmält

hänseende underkastas kontroll. Stockholm den 18 februari 1924.

För Svenska Sparbanksföreningens styrelse:

VICTOR SCHNEIDER.

Hjalmar Fredelius.

s. 25 Kontrollera mot PDF

KOOPERATIVA FÖRBUNDET
-

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

25

Bil. IV.

Till riksdagens bankoutskott.

I skrivelse den 7 februari innevarande år har bankoutskottets ordförande

å utskottets vägnar anhållit, att styrelsen för Kooperativa förbundet

måtte avgiva yttrande över en inom andra kammaren av hr Starbäok

väckt motion, nr 157, om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om lagstiftning

angående ekonomisk förenings sparkasserörelse. Med begagnande

av det^ tillfälle att framlägga sina synpunkter på ifrågavarande spörsmål,

som sålunda beretts Kooperativa förbundet, får dess styrelse vördsamt

anföra följande.

I. Inledande anmärkningar.

Lag om bankrörelse den 22 juni 1911 definierar i sin 1 § det legala begreppet

bankrörelse sålunda: »Med bankrörelse förstås i denna lag sådan

verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning, som

av bank allmänneligen begagnas». Den inlåning -från medlemmar, som

förekommer inom en del ekonomiska föreningar, är sålunda icke bankrörelse.

Uttrycket »från allmänheten» insattes som bekant i definitionen

under lagförslagets behandling i riksdagen och avsåg just att bereda möjlighet

för åsyftade slag av föreningar att fortfarande driva inlåningsverksamhet.

Enligt den proposition, varmed lagförslaget förelädes riksdagen,

skulle all dylik inlåning — sålunda icke blott, såsom i motionen

sägs, okontrollerad sparkasseverksamhet — blivit föreningarna förmenad.

Ett studium av vad under riksdagsbehandlingen förekom ådagalägger, att

Sverige genom bifall till propositionen oförändrad skulle kommit att intaga

en utpräglad särställning bland Europas civiliserade länder i fråga

om skärpan hos det bankerna genom lagstiftningen tillerkända inlåningsmonopolet.

I samtliga länder, om vilkas kooperativa rörelse vi ha närmare

kännedom, finnes nämligen sedan gammalt rätt till inlåning för

kooperativa föreningar, såväl hantverkarnas och jordbrukarnas lånekassor

som konsumtionsföreningarna. Och allestädes har denna verksamhet utfallit

väl.

Ingen, som fördomsfritt vill se på den utveckling, som i vårt land ägt

rum på berörda område, torde vilja påstå annat än att riksdagens beslut

att hålla rätten till inlåning öppen för de ekonomiska föreningarna var

synnerligen välbetänkt och i det stora hela utfallit synnerligen lyckosamt,

trots frånvaron av restriktiva bestämmelser. Under de 12 år, som den 1

januari 1924 förflutit, sedan 1911 års banklag trädde i kraft, ha de ekonomiska

föreningarnas inlåning icke vållat statsmakterna några bekymmer

eller behövt föranleda uppoffringar från det allmännas sida för att skydda

insättarna mot ekonomisk förlust, medan som bekant endast mycket omfattande

statsåtgärder kunnat förhindra, att jätteförluster tillskyndats

dem, som anförtrott sina medel åt vissa av de statskontrollerade affärsbankerna.

Det torde ävenledes nu med skäl kunna sägas, att det av en

särskild kommitté utarbetade förslag till reglering av de ekonomiska föreningarnas

inlåning, varom talas i den föreliggande riksdagsmotionens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

motivering:, var föga lämpat för syftet att reglera det avsedda området,

och att kommitténs lagförslag, om det genomförts, icke skulle lämnat någon

garanti för ett från insättarnas synpunkt bättre resultat av de kooperativa

föreningarnas inlåning än det, som nu under fullt fri utveckling

uppnåtts.

Härmed är icke sagt, att ej vissa risker kunna tänkas uppstå i framtiden

av nu rådande ordning. Såsom vi längre ned skola framhålla, anse

vi, att vissa reglerande bestämmelser beträffande de ekonomiska föreningarnas

inlåning, ehuru icke oumbärliga, dock i vissa fall skulle vara

av nytta. Vi måste emellertid inlägga vår bestämda gensaga mot att

Kooperativa förbundets inlåning i motionen användes såsom exempel på

den med nu rådande frihet från statskontroll förenade risken. Förbundets

ekonomiska ställning och likviditet äro nämligen så goda, att ytterst

få penninginlånande anstalter kunna uppvisa någon motsvarighet därtill.

Att det i motionen uttalas bekymmer särskilt för insättarna på Kooperativa

förbundets inlåningsräkningar, kan förklaras endast om man känner

motionens tillkomsthistoria. Enligt ett vid behandlingen av bevillningsutskottets

betänkande nr 12 den 5 sistlidne mars i första kammaren uppläst

cirkulär från Sveriges grossistförbund till detta förbunds medlemmar,

har motionen utarbetats inom nämnda förbund. Dess syfte framgår

med all tydlighet av följande rader ur cirkuläret i fråga:

»Under hänvisning till cirkulär nr 1 rörande bl. a. årsavgiftens inbetalande

tillåta vi oss härmed fästa herrar medlemmars uppmärksamhet

på bl. a. tvenne betydelsefulla motioner, som väcktes sistlidne lördag och

måndag i riksdagen, den ena med begäran om kooperationens beskattning

i lika mån som privathandeln och den andra mot kooperationens sparkasse(inlånings)-rörelse.

Båda dessa frågor hava varit föremål för en ingående

undersökning och utredning från vår sida, och hava vi överlämnat

resultatet (motionerna) till ledamöter av riksdagen.

Vår strävan att hejda kooperationens frammarsch bör givetvis mötas

med största intresse från grossisternas och privathandelns sida, varför

vårt initiativ och arbete på allt sätt bör utnyttjas och stödjas av dem.

Ett verksamt agitationsmedel vore, om Ni benäget ville fästa olika tidningsredaktioners

uppmärksamhet på motionerna ifråga och förmå dem

att skriva därom. Själva komma vi naturligtvis att göra detsamma, men

vi kunna ej komma i personlig kontakt med alla redaktörer i landet. — —

Till vem skola egentligen grossisterna sälja, om i en snar framtid större

delen av konsumenterna använder sig av kooperativa affärer och dessa

senare furneras från Kooperativa förbundet med egen industri? Endast

denna fara borde öppna ögonen på varje grossist att inse nödvändigheten

av samling och inträde i grossisternas egen organisation för att tillsammans

med detaljhandlarnas riksorganisation göra front mot den gemensamma

fienden.»

Motionen om statskontroll över kooperativa föreningars sparkasseinlåning

är sålunda avsedd att vara ett grossistförbundets hjälpmedel i försöken

att hejda den för grossisterna ur konkurrenssynpunkt besvärliga

kooperationens frammarsch eller ett vapen, slungat mot en fiende. Denna

omständighet förklarar, varför motionens udd riktats speciellt mot de

kooperativa föreningarna och i första rummet mot Kooperativa förbundet,

som i motionen påstås äventyra småfolkets besparingar och hota att sätta

staten i ett tvångsläge, där det gäller att träda emellan för att en katastrof

skall kunna undgås.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

27

Hur föga statsåtgärder i kontrollsyfte äro befogade med hänsyn till de

verkligt kooperativa ekonomiska föreningarna skall klargöras i det följande.

Det är icke för dessa föreningars skull som vi anse sådana åtgärder

motiverade. På grund av den nuvarande föreningslagens beskaffenhet

är det möjligt att erhålla registrering för företag, som icke ha det ringaste

gemensamt med kooperationen, och vad värre är för i hög grad irreguljära

ekonomiska sammanslutningar, som kunna tänkas bli en ideell förklädnad

för vissa personers strävan att skaffa sig enskild vinning. Det

är mycket betecknande för de utgångspunkter, som intresserat den föreliggande

motionens författare, att risken av eventuell inlåning till sådana

tvivelaktiga företag icke ens omnämnes i motiveringen.

II. Ekonomiska föreningar. — De kooperativa föreningarnas ändamål

och organisation.

Om man vill bilda sig en riktig och tillförlitlig uppfattning angående

den föreliggande motionens yrkande — d. v. s. angående frågan, huruvida

statsåtgärder i anledning av de ekonomiska föreningarnas inlåning över

huvud äro påkallade och, för den händelse detta befinnes vara fallet, vilken

omfattning och karaktär, som bör givas dessa åtgärder -— är det nödvändigt

att till en början något klargöra vissa förhållanden i fråga om

de ekonomiska föreningarna och särskilt i fråga om den grupp bland dem,

som kan tillerkännas rätten att begagna beteckningen kooperativ.

Enligt lag om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911 kan praktiskt

taget varje förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen genom ekonomisk verksamhet och därjämte varje annan förening,

som idkar verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker,

vinna registrering, blott stadgarna ha den av lagen fordrade formella

fullständigheten. Lagen, som i sin ursprungliga form (av 1895)

var avsedd att bereda de kooperativa föreningarna rättsskydd och juridisk

personlighet, omfattar numera en brokig samling av ekonomiska företag

med allehanda syften och vitt skiftande organisation.

De viktigaste kännetecknen hos ett kooperativt företag kunna angivas

på följande sätt:

1. Företaget måste ha till uppgift att främja sina medlemmars hushållning

eller yrkesutövning genom själva den verksamhet företaget bedriver;

2. Företaget måste vara öppet för alla inom dess område bosatta välfrejdåde

personer, som vilja begagna sig av dess verksamhet;

3. Det av medlemmarna tillskjutna insatskapitalet måste vara uppåt

obegränsat och berättigat att erhålla en ränta, som högst uppgår till den

gängse penningräntan (för enkelhetens skull vanligen fixerad till högst

5 procent);

4. Överskottet på verksamheten skall fördelas efter den män, i vilken

medlemmarna bidragit till dess uppkomst genom att begagna sig av företaget;
5.

Företaget måste medgiva varje medlem, som fullgjort stadgeenliga

insats- (och avgifts-) betalningar rätt till samma inflytande på förvaltningen

som alla övriga klara medlemmar (lika rösträtt), och kraven på

ekonomiska prestationer för full medlemsrätt få ej sättas högre än att

varje nyintagen medlem på kort tid är i stånd att fylla dem;

6. Företaget måste vara ett uttryck för sina medlemmars behov av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

varor och tjänster, helt stå under deras ledning och bygga på deras självansvar

för verksamheten;

7. Därest företagets verksamhet sträckts utanför medlemmarnas krets,

höra de utomstående, som begagna sig av verksamheten, omedelbart efter

gjord inträdesanmälan åtnjuta medlems rättigheter och förmåner.

Den nuvarande lagen om ekonomiska föreningar är sådan, att ett företag,

som saknar alla eller de flesta av de nu angivna kännetecknen, icke

blott kan vinna registrering enligt densamma, utan dessutom har full

rätt att i sin firma använda ordet kooperativ. Ändamålet kan .vara att

bedriva vanlig handelsrörelse för att skaffa vissa personer inkomst, insatskapitalet

kan vara uppåt begränsat, räntan däremot uppåt obegränsad,

rösträtten kan inskränkas till vissa medlemmar eller vara graderad efter

insatserna, eller organisationen kan vara sådan, att medlemmarna av

praktiska skäl ej kunna komma i tillfälle att deltaga i sammanträdena

(exempelvis riksorganisation utan representativt system).

Lagen har emellertid en stor förtjänst vid sidan av dessa brister: Den

lägger icke hinder i vägen, såsom vissa utländska lagar, för registrering

av i varje hänseende fullt kooperativa företag.

Genom att införa nödiga bestämmelser i stadgarna för sina föreningar

och bedriva en intensiv upplysningsverksamhet rörande innebörden av

begreppet kooperativ förening har den svenska konsumentkooperationen

kunnat, trots lagens bristfälligheter, bygga upp en konsekvent genomförd

kooperativ föreningstyp. I detta hänseende har den svenska jordbrukskooperationen

icke varit fullt så framgångsrik, vilket delvis förklarar de

mindre goda resultat, denna gren av rörelsen haft att uppvisa. I förbigående

vilja vi fästa uppmärksamheten vid, att en föreningslagstiftning,

som tillkommit med speciell hänsyn till den kooperativa företagsformen,

beträffande jordbrukskooperationen skulle kunnat giva en god vägledning

för företagens rätta utformning och följaktligen kunnat vara i hög grad

gagnelig för vår modernäring och för det allmänna.

Efter vad nu anförts, torde det vara tämligen klart, att en uppdelning

av de ekonomiska föreningarna i två grupper är nödvändig för en rationell

behandling av det föreliggande problemet. Det är enligt vår uppfattning

givet, att företag, som i fråga om medlemmarnas inflytande över

företagens ledning avvika från den kooperativa typen, icke kunna behandlas

som annat än vanliga affärsföretag. För de kooperativa föreningarna

åter ligger saken på ett helt annat sätt. Här ha nämligen

medlemmarna full möjlighet till kontroll över verksamheten. Alldeles

särskilt gäller detta de konsumentkooperativa företagen, åt vilkas särart

och organisation vi anse det vara nödvändigt att i förevarande sammanhang

ägna en närmare redogörelse.

Den konsumentkooperativa företagsformen utgör en påbyggnad på de

enskilda hushållen och har till uppgift att uteslutande med hjälp av de

sammanslutna hushållens egna krafter och under deras i fullt demokratiska

former organiserade inflytande över företagens ledning ordna anskaffningen

av nödvändighetsvaror på bästa sätt med förbigående av alla

umbärliga mellanhänder. Den organisatoriska grundvalen för denna företagsform

utgöres i Sverige liksom i de flesta andra länder av lokala

konsumtionsföreningar, bildade av hushållen inom varje därför tjänligt

geografiskt område. Föreningarna äro öppna för alla och tillämpa lika

rösträtt för medlemmarna. Enligt de stadgar, som antagits av det stora

flertalet svenska föreningar och som äro ett villkor för inträde i Koope
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

J3a>ikoutskuttets utlåtande Nr 53. 129

rativa förbundet, kräves av varje medlem eu insatsbetalning av lägst

100 kronor, men sedan medlem inbetalt 15 kronor, vilket skall ske under

första året efter inträdet, har han rätt att deltaga i alla föreningsbeslut.

Fullmaktsröstning är icke tillåten. Föreningsmedlemmarna utse både

ledningen för sin förening och på orten bosatta revisorer att granska

förvaltningen.

I de större föreningarna är området vanligen uppdelat i distrikt för

att bereda samtliga medlemmar, som så önska, möjlighet att deltaga i

avgörandena över sitt företags angelägenheter. De största föreningarna

ha genomfört ett representativt system med av distriktsmötena valda

fullmäktige, som sammanföra de skilda mötenas beslut till ett enhetligt

föreningsbeslut och utse de medlemmarnas förtroendemän, som speciellt

skola vaka över förvaltningen av företaget.

Större delen av de lokala konsumtionsföreningarna (se socialstyrelsens

statistik) ha i vårt land sammansluta sig till en centralorganisation,

Kooperativa förbundet, med uppgift att anskaffa varor i parti åt medlemmarna,

att stå föreningarna till tjänst med råd och upplysningar

samt att bevaka konsumentorganisationernas intressen. Till förbundet

äro utom cirka 900 konsumtionsföreningar även anslutna tre försäkringsföreningar.

Kooperativa förbundet intager till de anslutna lokala föreningarna

samma ställning som dessa till sina medlemmar, d. v. s. förbundet

är bildat och ledes av föreningarna. Av de lokala föreningarna

valda ombud — ett för varje förening samt dessutom ett för varje fullt

500-tal medlemmar, dock högst 10 ombud för en förening — utse ledningen

och kontrollera densamma på följande sätt:

Förbundets område är uppdelat i 13 distrikt, omfattande ett till tre län.

Varje distrikt håller årligen i september månad distriktsmöte, vid vilket

föreningarna äro representerade på nyss nämnt sätt. Distrikten utse vartdera

en ledamot i Kooperativa förbundets förvaltningsråd med undantag

av distriktet Skåne-Blekinge, som på grund av sitt stora medlemsantal

utser två ledamöter. Dessutom välja försäkringsföreningarna en ledamot.

Tillsammans består förvaltningsrådet sålunda av 15 ledamöter, utsedda

för två år, dock så, att 8 avgå det ena året och 7 det andra året.

Ingen i förbundets tjänst anställd person är valbar till ledamot i förvaltningsrådet.

Förvaltningsrådets förnämsta uppgift är att utse styrelse för förbundet

och kontrollera styrelsens förvaltningsåtgärder. Innan styrelsen,

som består av cheferna för förbundets centrala avdelningar, beslutar i

viktigare frågor såsom inköp och försäljning av fastigheter, utvidgning

av förbundets verksamhetsområde, godkännande av kollektivavtal med

personalen, fastare placering av tillgängliga medel etc. är styrelsen skyldig

inhämta förvaltningsrådets mening, något som faktiskt innebär vetorätt

för rådet i alla dylika frågor. Rådet kontrollerar genom särskilda

utskott bokföringen och skötseln av samtliga verksamhetsgrenar. Likaledes

utser rådet styrelse och revisorer för de industri- och fastighetsaktiebolag,

vari förbundet äger aktiemajoriteten. Styrelserna i dessa bestå,

alltid av ledamöterna i förbundets styrelse, och minst en av de av förbundets

kongress utsedda revisorerna tjänstgör som revisor i dessa bolag.

Styrelsens ledamöter, vilka, som nyss nämndes, utses av förvaltningsrådet,

äro ansvariga för var sin förvaltningsgren inom förbundet.

Den högsta beslutanderätten över förbundet ligger hos den årligen

sammanträdande kongressen, till vilken de anslutna föreningarna sända

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande AV 53.

ombud på sätt nyss angavs. Kongressen utser tre revisorer att granska

förvaltningsrådets och styrelsens åtgärder samt förbundets räkenskaper

och ställning, behandlar förvaltningsrådets och styreisens verksamhetsberättelser,

beslutar om ansvarsfrihet för dessa organ samt avgör stadgeändringar

och frågor av större vikt för den kooperativa rörelsen i landet.

Det bör ävenledes nämnas, att förbundet anordnat centraliserad, sakkunnig

revision för de anslutna föreningarna. Varje distriktsstyrelse

äger utse revisor för distriktets föreningar. För de efter år 1918 anslutna

föreningarna föreligger stadgeenlig skyldighet att begagna sig av denna

sakkunniga revision. De äldre föreningarna ha dock i så stor utsträckning

anslutit sig till densamma, att för närvarande 78.3 procent av samtliga

föreningar jämte av medlemmarna valda revisorer revideras av distriktets

yrkesrevisorer.

Vi ha ansett det vara nödvändigt erinra om dessa fakta beträffande

konsumentkooperationens principer och organisation för att ställa den föreliggande

motionen i dess rätta belysning.

Då de konsumentkooperativa företagen mottaga medel till förvaltning

av sina medlemmar, så är detta ett led i företagens allmänna verksamhet

för de anslutna hushållens ekonomiska bästa. De medlemmar, som

anförtro sina medel åt sina egna företag, ha full möjlighet att genom av

dem själva och deras kamrater i föreningen utsedda förtroendemän både

bestämma över medlens användning och granska förvaltningens alla detaljer.

De anförtro sina besparingar åt det egna kooperativa företaget

blott för att underlätta dess verksamhet och göra den oberoende av det

privata finanskapitalet, och de anse sig nog ha omdöme att icke behöva

ställas under utomståendes förmynderskap i detta hänseende. Vi fästa

särskilt utskottets uppmärksamhet på att det, såsom vi här ovan visat,

icke är insättarna i de kooperativa föreningarnas sparkassor, som hegärt

införandet av statskontroll över denna gren av verksamheten, utan att

kravet framställts av den kooperativa rörelsens konkurrenter, som därmed

tro sig kunna hejda den av medlemmarna eftersträvade utvecklingen

av den kooperativa företagsformen.

Vad staten kan och bör göra för att skydda medlemmarnas intressen

inom den kooperativa rörelsen sammanfaller helt med statens allmänna

rättsvårdande verksamhet, nämligen att genom för ändamålet lämpad

lagstiftning förbehålla rätten att begagna den kooperativa firman åt företag,

som både till verksamheten och organisationen fylla de krav på inflytande

och kontroll för medlemmarna, vi ovan angivit vara kännetecknande

för den kooperativa företagstypen, samt för rätt att driva inlåning

från medlemmarna uppställa vissa minimikrav på omfattning, soliditet

och offentlighet. Det må sedan vara insättarnas sak att med begagnande

av sina lag- och stadgeenliga rättigheter kontrollera att företaget fyller

de av staten uppställda betingelserna för inlåningsrätt.

Att införa statskontroll över de kooperativa föreningarnas verksamhet

strider avgjort mot den kooperativa företagsformens väsen och måste på

det allra bestämdaste avvisas av varje målmedveten anhängare och kännare

av den kooperativa rörelsen. På intet enda av det ekonomiska livets

olika områden torde för övrigt statskontroll vara mindre behövlig än just

här. Då de kooperativa föreningarnas inlåning utgör ett led i föreningarnas

allmänna verksamhet, skulle statskontroll över inlåningen faktiskt

komma att innebära sådan kontroll över hela verksamheten och kan redan

på grund därav icke vara tillrådlig. Skulle statsmakterna mot vad

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande ,Vr 53.

31

som måste anses vara riktigt och lämpligt införa offentlig kontroll över

de kooperativa föreningarnas verksamhet, så fordrar konsekvensen, synes

det oss, att de kooperativa föreningarna erhålla lika vidsträckt rätt till

inlåning från allmänheten som bankerna eller att åt Kooperativa förbundet

och de större konsumtionsföreningarna lämnas oktroj att inrätta banker

med avdelningskontor på alla platser, där insättningar nu mottagas.

III. Sammanfattning och förslag.

Den uppfattning, åt vilken i det föregående givits uttryck, kan sammanfattas

sålunda:

För den grupp bland de ekonomiska föreningarna, som på grund av

sin organisation och de grundsatser, efter vilka verksamheten ordnats, har

rätt till beteckningen kooperativ, föreligger intet behov av offentlig kontroll

över inlåning från medlemmarna. På sin höjd kunna vissa regler

rörande de inlånande företagens omfattning och ekonomiska stabilitet

vara behövliga.

Däremot föreligger måhända anledning att kontrollera den inlåning,

som eventuellt kan komma att drivas av icke kooperativa ekonomiska

föreningar, d. v. s. vanliga affärsföretag med juridisk form av föreningar,

därest dessa bibehållas vid rätten till inlåning från sina medlemmar

på räkning, som av bank allmänneligen begagnas.

De reglerande bestämmelserna angående inlåningsrätten, som på grund

av vad ovan sagts, eventuellt kunna anses nödvändiga, torde lämpligen

böra införas i lag om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911.

Den förändring i den nuvarande lagen, som närmast påkallas, torde

vara införandet av bestämmelser speciellt avseende kooperativa föreningar

samt förbud för företag, som icke motsvara den kooperativa företagsformens

krav att i firman begagna ordet kooperativ eller motsvarande

uttryck (exempelvis ordet andels-). Ett dylikt förbud existerar

nu beträffande firmabeteckningarna bank och sparbank samt i vissa fall

beträffande ordet bolag (Lag om ekonomiska föreningar, 8 §, andra

stycket).

I den mån speciella bestämmelser därutöver anses erforderliga för att

reglera inlåningen, torde även dessa närmast höra hemma i samma lag.

Det kan exempelvis för förening, bestående av individuella medlemmar,

stadgas, att summan av inbetalt insatskapital, reservfond och medlemmarnas

garantiförbindelser skall uppgå till visst belopp per medlem, innan

inlåning får börja, samt att liksom i banker viss proportion skall

råda mellan denna summa och inlånt belopp, att inlånande förening

skall hålla viss kassareserv, att förening skall ha visst medlemsantal för

inlåningsrätt, att bland revisorerna någon skall vara väl förfaren i bokföring

och skötseln av kooperativa föreningar samt att den inlånande föreningens

ställning årligen skall meddelas medlemmarna och allmänheten

på sätt som för sparbank är stadgat. Vid en revision av föreningslagen

böra givetvis de bestämmelser angående värderingen av tillgångarna,

som nu återfinnas i aktiebolagslagens 56 §, i tillämpliga delar införas i

nämnda lag.

Överträdelser av lagens hithörande bestämmelser böra beläggas med

lämplig straffpåföljd.

De bestämmelser och anordningar, som av Kooperativa förbundets sty
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

relse här föreslagits att införas i föreningslagen för att trygga rättsäkerheten

på berörda område, äro redan utan lagligt tvång genomförda och

strängt upprätthållna av Kooperativa förbundet och flertalet av de övriga

föreningar, som bedriva inlåning från sina medlemmar. En redan

nu lång och mångsidig erfarenhet har ådagalagt, att de äro tillfyllest för

sitt ändamål. Genom att lagfästa hithörande bestämmelser för samtliga

föreningar, som önska öppna inlåningsverksamhet, skapas allt det skydd

för medlemmarnas intressen, som överhuvud är möjligt att åstadkomma.

Det lider enligt vår mening intet tvivel, att denna av kooperationen redan

tillämpade ordning från effektivitetens synpunkt vida överträffar

nästan varje form av statskontroll och dessutom har den stora fördelen

att organiskt anknyta till den kooperativa företagsformens naturliga läggning

och sunda utvecklingstendenser.

Stockholm den 31 mars 1924.

KOOPERATIVA FÖRBUNDET.

Förening u. p. a.

Styrelsen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:219 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars spar kasserörelse. s. 1 i texten