Sök i Ratio Lex

Första kammarens (tndva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

1924-05-06 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1924:13, Första kammarens (tndva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens (tndva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1924, kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr ld, i anledning

av Täckt motion, nr 118, angående skydd mot

avlyssnande av telefonsamtal.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 118, har herr Möller föreslagit riksdagen, att besluta i

skrivelse till regeringen hemställa, att i telefonkontrakten införes en bestämmelse,

enligt vilken k. telegrafstyrelsen garanterar telefonabonnent, att vad

på k. telegrafverket ankommer ingen tillkoppling av abonnentens apparat till

annan apparat än den abonnenten begär får äga rum, och att k. telegrafstyrelsen

förbinder sig att ombesörja att sådana kopplingar, därest de företagas

utan styrelsens vetskap, skola förstöras, så snart styrelsen erhållit kännedom

om deras existens.

Utskottet har över förevarande motion inhämtat yttrande av överståthållarämbetet

och telegrafstyrelsen, vilka utlåtanden bifogas såsom bilagor. Andra

kammarens tredje tillfälliga utskott, vilket haft att yttra sig över en i andra

kammaren väckt likalydande motion och för sin del erhållit samma yttranden

i frågan, som ovan anförts, har därjämte för komplettering av telegrafstyrelsens

utlåtande begärt förnyat yttrande av detta ämbetsverk, vilket därefter

med sådant till utskottet inkommit. Även detta sista yttrande bifogas.

Den allmänna rättsuppfattningen i vårt land kräver, enligt utskottets mening,

att telefonhemligheten i möjligaste mån skyddas i lika hög grad som

är fallet beträffande brev- och telegramhemligheten. Denna uppfattning är

också av statsmakterna erkänd och omfattad, vilket framgår därav att § 2

av det av Kungl. Maj:t den 29 november 1915 (Sv. förf.saml. nr 474) utfärdade

telefonreglementet erhållit följande lydelse: »Såväl telefonsamtals

innehåll som namn å de personer och nummer å de apparater, mellan vilka

samtal utväxlats, skola av telegrafverkets personal hemlighållas under avgiven

edsförbindelse». Visserligen är icke telefonhemligheten lika starkt skyddad

som brevhemligheten, vilken som bekant åtnjuter straffrättsligt skydd (Strafflagen

22 kap. 10 §), men nyss anförda administrativa föreskrift synes likväl

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 12 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13.) 1

Motionen.

Yttranden.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

otvetydigt utvisa, att förbud förefinnes för varje vidtagande med telegrafverkets

vetskap av övervakningsåtgärder sådana som dem, vilka i motionen

påtalats.

I sitt förstnämnda yttrande har telegrafstyrelsen anfört, bland annat, att

kontrakt mellan telefonabonnent och telegrafverket icke längre existera. Med

anledning härav vill utskottet framhålla, att, även om avtalet mellan dessa

parter icke längre har formen av kontrakt, är det dock otvivelaktigt rättsligt

sett av ett ömsesidigt bindande avtals natur. Och då för abonnemanget gälla,

bland annat, föreskrifterna i det av Kungl. Maj:t utfärdade telefonreglementet,

synes abonnenten därför ostridigt vara berättigad att göra anspråk på det

skydd för telefonhemlighetens bevarande, som i samma reglemente stadgats.

I detta förhållande ligger givetvis icke något hinder för telegrafverket att

vidtaga de rent tekniska anordningar för linje- och expeditionskontroll, som

kunna befinnas lämpliga, och vilkas nödvändighet framhållits i telegrafstyrelsens

första yttrande i ämnet.

I likhet med motionären är utskottet sålunda av den meningen, att den

privata telefonhemligheten icke får kränkas från myndigheternas sida. Utskottet

förbiser emellertid icke, att tvingande allmänna intressen i undantagsfall

kunna kräva ett frångående av regeln om telefonhemlighetens skyddande.

Därest sådana utomordentliga omständigheter anses göra extra-ordinära åtgärder

behövliga, bör dispens i varje särskilt fall lämnas genom beslut av

Kungl. Maj:t och under sådana former, att grundlagsenlig granskning av beslutet

kan äga rum.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av de åtgärder,

som kunna vara erforderliga för telefonhemlighetens effektiva

skyddande.

Stockholm den 6 maj 1924.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande: herrar Almkvist, Rooth, Julin, Franzén,* Bondesson, Andersson, PA i

Arbrå, Nilsson, N. A. i Östrabo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr N. A. Nilsson, som ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å

motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens (intim tillfälliga utskotts utlåtande AV /■>’.

. >

Bilaga 1.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom brev den 15 februari 1924 har Kung!. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen

att till utskottet överlämna yttrande över en inom andra kammaren väckt

motion nr 199 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av viss bestämmelse

i telegrafstyrelsens telefonkontrakt.

Med anledning därav får telegrafstyrelsen anföra följande.

Avtal mellan abonnent och telegrafverket rörande telefonabonnemang har

sedan lång tid tillbaka icke längre formen av kontrakt. Abonnenten har endast

att underteckna en anmälningssedel enligt här bifogade formulär. Från telegrafverkets

sida lämnas ingen annan bekräftelse på det ingångna avtalet än

kvitto å inbetalda inträdesavgifter för de apparater, abonnenten önskar hos

sig uppsatta.

Beträffande de i motionen påyrkade bestämmelserna måste telegrafstyrelsen

avstyrka det föreliggande förslaget, enär det är nödvändigt för telegrafverket

att kunna, abonnenterna ovetande, intaga telefonledningarna till särskilda å

stationerna anordnade kontrollapparater, i och för regelbundna eller tillfälliga

undersökningar rörande driftsäkerheten m. m. samt för kontrollering av såväl

de tekniska anordningarnas funktionerande som tefonisternas expedition.

Stockholm den 27 februari 1924.

Kungl. telegrafstyrelsen

Herman Fy din.

W. Linde.

Axel Fetri.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föräta kammarens (indra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Redovisningsområde:

Taxeområde:

Station:

Abonnentnummer:

Anmälan om rikstelefonabonnemang

Undertecknad

(Titel eller yrke samt fullständiga för- och tillnamn resp. namn å bolag, firma etc.)

anmäler sig härmed såsom abonnent å rikstelefon.

Huvudapparaten skall uppsättas i

För abonnemanget gälla föreskrifterna i det av Kungl. Maj:t utfärdade

telefonreglemente och de av Kungl. Telegrafstyrelsen fastställda »Allmänna

villkor för rikstelefonabonnemang».

Abonnemangsavgiften för huvudapparaten skall tills vidare utgå efter

ett årligt samtalsantal av

den 192

(Postadress)

Abonnemanget börjar den enligt arbetsorder nr

Form. nr 287.

(1920.)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Forsla kammarens CtHclva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Bilaga 2.

Till Riksdagens Första kammares and,ra tillfälliga rotskott.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga befallning, delgiven genom ämbetsskrivelse från

herr statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet av den 15 februari

1921, bär överstäthållarämbetet att avgiva yttrande till eder över en inom

andra kammaren väckt motion nr 199 angående skydd mot avlyssnande av

telefonsamtal.

Överstäthållarämbetet, som i detta ärende inhämtat yttrande av polismästaren,

får härmed överlämna detta yttrande och åberopa detsamma såsom

sitt eget.

Stockholm den 29 februari 1924.

Vilhelm Tamm.

E. TF. Willers.

P. M. till herr överståthållaren.

Såsom infordrat yttrande över en inom riksdagen väckt motion om införande

av bestämmelser till skydd mot avlyssnande av telefonsamtal får jag

vördsamt anföra följande.

Av motiveringen till det i motionen framställda yrkandet synes framgå, att

detta syftar till att särskilt för polismyndighet omöjliggöra avlyssnande av

telefonsamtal. Det är givetvis uppenbart, att polisen icke arbetar för självändamål,

utan att polisen är ett samhällets organ, som arbetar i samhällets

intresse för dess skyddande mot brott och brottslingar med av samhället

reglerad befogenhet. Starka inskränkningar i denna befogenhet giva friare

spelrum åt samhällets fiender och kunna följaktligen skada samhället självt.

Det är alltid samhället självt, som genom inskränkningar i eller utvidgande

av sina ifrågavarande organs befogenhetsområde avgör storleken av det skydd

det vill åtnjuta. Frågan om uppställandet av hinder mot telefonsamtals avlyssnande

genom tillförsäkrandet åt abonnenterna av den i motionen föreslagna

garantien hänger helt och hållet samman med frågan om vilka vapen

samhället vill anförtro sina organ till användande i deras kamp mot samhällets

fiender. Vid denna frågas avgörande torde man böra taga i betraktande,

att medel, som under tider med ringa brottslighet och lugna

förhållanden i övrigt måhända kunna betraktas såsom överflödiga, kunna

under tider av motsatt slag visa sig vara för samhället nödvändiga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Därför torde det av samhället icke vara välbetänkt, att en gång för alla utan

någon som helst inskränkning avhända sig varje möjlighet att genom avlyssnande

av telefonsamtal komma på spåren rådslag m. m. mellan personer,

som utöva verksamhet för samhällsmedlemmarnas skadande. Sådana tider

kunna komma, då samhället så starkt hotas av brottslingar, att avlyssnandet

av telefonsamtal skulle kunna visa sig nödvändigt såsom en åtgärd

för samhällets räddning. Säkerligen torde ett oåterkalleligt avhändande av

ifrågavarande vapen icke vara i överensstämmelse med samhällets intresse, utan

torde samhället i stället böra försäkra sig om möjligheten till dylikt vapens användande.

Det kan icke undvikas, att samhällets intresse många gånger kommer

i strid med den enskilde individens. I sådana fall måste den senares

intresse vika för samhällets, även om vad samhället anser sig böra föreskriva

ter sig för den enskilde som en oförsynthet.

Användandet i rättvisans tjänst av kontroll över telefonsamtalen är icke

något ovanligt i andra länder. Sålunda giva de i våra dagars Tyskland gällande

lagarne möjlighet för åklagare och polis att erhålla del av telefonerandes

samtal. Likaså finnes i Danmark möjlighet för sagda myndigheter att vinna

kännedom om innehållet i utväxlade telefonsamtal.

Om emellertid möjligheten hålles öppen att i samhällets tjänst använda

telefonsamtalens avlyssnande, de telefonerande givetvis ovetande, torde någon

fara för missbruk icke vara att frukta, därest avlyssnandet göres beroende

av samtycke av annan myndighet. Lämpligast torde måhända vara, att för

sådant avlyssnande kräva tillstånd av Kungl. Maj:t.

Stockholm den 27 februari 1924.

G. Hårlemun.

Rätt avskrivet, betygar,

Ex officio:

E. W. Willers.

Bilaga 3.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Maj:t, med anledning av utskottets skrivelse den 7 mars 1924,

genom brev den 14 mars 1924 anbefallt telegrafstyrelsen att till utskottet avgiva

förnyat yttrande över en inom andra kammaren väckt motion nr 199

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av viss bestämmelse i telegrafstyrelsens

telefonkontrakt, får styrelsen anföra följande.

Då utskottets ifrågavarande skrivelse kan synas i viss mån innebära ett

lkander av telegrafstyrelsens föregående yttrande, anser sig styrelsen böra

först klargöra den ståndpunkt styrelsen intager och måste intaga till den i

motionen framdragna frågan.

Med den ställning telegrafverket såsom ett uteslutande tekniskt verk intager

inom statsförvaltningen är telegrafstyrelsen i sin verksamhet fullkomligt frigjord

från alla politiska synpunkter och har därför varken anledning till eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Föräta kammarens UVUIYCI tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

intresse av att för sin del vidtaga några åtgärder av den extra ordinära beskaffenhet,

som åsyftas i motionen. Telegrafstyrelsen har ej heller vare sig

befogenhet eller möjlighet alt bedöma dylika åtgärders lämplighet eller berättigande

ur allmän samhällssynpunkt, läka litet tillkommer det telegrafstyrelsen

att yttra sig över det behövliga eller kloka i eventuella sådana åtgärders förbjudande.

Då nu ett sådant förbud föreslagits i motionen, hade styrelsen

således endast att tillse, huruvida detta skulle kunna på något sätt inverka

störande på telegrafverkets tekniska funktion. Därför måste styrelsen begränsa

sitt yttrande till ett enkelt påpekande därav, att, med den allmänna formulering

motionen givit det ifrågasatta förbudet, detta skulle i vissa fall kunna

inverka hinderlig! för telefonexpeditionens säkra handhavande. Samtidigt ansåg

sig styrelsen böra rätta den missuppfattning motionären gjort sig skyldig till

därutinnan, att han antagit, att förhållandet mellan telegrafverket och abonnenterna

fortfarande reglerades av personliga kontrakt. Denna missuppfattning

är för övrigt mycket förklarlig, enär inom Stockholmsnätet ännu under år

1922 något över 13,000 personliga kontrakt voro i gällande kraft och ännu

i dag sådana, ehuru få, existera.

Emellertid har nu utskottet gjort framställning om att från telegrafstyrelsen

erhålla ett fullständigt yttrande över motionen i dess helhet och därvid uttryckt

sin önskan, att detta skulle avse jämväl motionens motivering.

Motiveringen innefattar dels ett allmänt klander över att en abonnent skulle

kunna avsiktligt kopplas till annan apparat än den han begärt och dels ett

påstående att sådant förekommit, att det finnes en särskild avlyssnarestation

i Stockholm samt att till polishuset finnas ledningar, genom vilka abonnenter

kunna inkopplas till en avdelning av detektiva polisen.

Beträffande motiveringens förra eller politiska del är styrelsen, såsom här

ovan angivits, urståndsatt att i förevarande fråga uttala något omdöme. Styrelsen

saknar nämligen den för ett sådant omdöme erforderliga insikt om de

växlande förhållanden, som vid olika tillfällen kunna motivera vissa särskilda

åtgärder av nu ifrågavarande slag.

Vad angår motiveringens senare del, som pekar direkt på fakta, kan styrelsen

meddela, att efter vad vederbörande avdelningschefer förklarat några

sådana anordningar, som i motionen omnämnas, icke dem veterligen förefinnas.

Alla under orostiden anbefallda provisoriska undantagsanordningar äro nämligen

försatta ur bruk. Tidpunkten härför kan telegrafstyrelsen icke uppgiva,

enär vederbörande stationsbefäl icke numera kan erinra sig densamma och

anordningarna på grund av sin tillfälliga natur icke heller bokförts. Stockholm

den 26 mars 1924.

Kungl. Telegrafstyrelsen

Herman Bydin.

W. Linde.

Axel Petri.

Stockholm 1924. Kung!. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:209 Skrivelse till Konungen, angående skydd mot avlyssnande av telefonsamtal. s. 7 i texten