Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse.

1924-05-12 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1924:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1924 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen

med förslag till förordning angående postgirorörelse.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 209, vilken hänvisats

till bankoutskottet och behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikations ärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga

här nedan införda förslag till förordning angående postgirorörelse.

På grundval av ett av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag

framlade Kungl. Maj:t till 1922 års riksdag proposition, nr 152, angående omorganisation

av postsparbanken och införande av postgirorörelse m. m.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition, i vad densamma avsåg postsparbankens

införlivande med postverket. Med hänsyn till de mycket olika

meningar, som kommit till synes rörande såväl frågan om införande av postgirorörelse

som beträffande viktiga detaljer i förslaget, särskilt själva organisationsfrågan,

och då riksdagen icke fann sig kunna på den föreliggande utredningen

grunda ett bestämt omdöme om förslaget, fann riksdagen ifrågavarande proposition,

i vad densamma avsåg införande av postgirorörelse i Sverige, icke böra

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen inhämtas beträffande postgirorörelsens

allmänna innebörd bl. a. följande:

Postgirorörelsen kan anses vara en förenklad och förbättrad samt under mera

bankmässiga former bedriven postanvisningsrörelse och innebär, att postverket

mera direkt än genom övriga postala verksamhetsgrenar medverkar vid verkställandet

av likvider.

Förfaringssättet vid verkställande av likvider genom postgirorörelsen är synnerligen

enkelt. Den, som så önskar — enskild person, bolag, förening o. s. v.

— låter åt sig öppna ett konto hos postverket. Å detta konto kunna såväl kontoinnehavaren

själv som andra verkställa inbetalningar. För ändamålet an-i

vändes en anvisning, benämnd exempelvis inbetalningskort, vilken ställes till

kontot. En köpman kan vid utsändande av räkningar anmoda gäldenärerna

att verkställa likviderna genom insättning å hans konto hos postverket. Då betalningarna

fullgöras på detta sätt, gå de av gäldenärerna utställda inbetal
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.)

.1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och banhoutshottets utlåtande Nr 8.

ningskorten till fordringsägarens konto, vilket krediteras de influtna beloppen.

Å en inbetalningskortet vidfogad kupong, vilken skall innehålla uppgift å avsändare

och inbetalt belopp, kan gäldenären därjämte skriva ett meddelande till

fordringsägaren. Sedan beloppen gottskrivits dennes konto, frånskiljas kupongerna

av posten och översändas i brev till kontoinnehavaren.

Då kontoinnehavaren själv har att verkställa betalningar, uppdrager han åt

posten att från hans konto tillställa mottagarna de belopp, som skola betalas.

För detta ändamål använder han en särskild handling, benämnd exempelvis utbetalningskort,

vilken han i kuvert, som tillhandahålles honom av postverket,

översänder till det postkontor, där hans konto föres. Sedan hans konto debiterats

med det belopp, som skall utbetalas, översändes beloppet medelst en anvisning

till mottagaren, vilken utbekommer beloppet på ungefär samma sätt

som medelst en vanlig postanvisning. Det kan ordnas så, att utbetalningskortet

kan användas även såsom anvisning, i det anvisningens text anbringas

pa kortets baksida. Om kontoinnehavaren vill medsända ett skriftligt meddelande

till mottagaren, behöver han blott ifylla en utbetalningskortet vidhäftad

kupong, som åtföljer kortet till det postkontor, där hans konto föres, och,

om utbetalningskortet tillika tjänstgör som anvisning, därifrån till mottagaren,

som avskiljer kupongen.

För såväl in- som utbetalning i postgirorörelsen utgå avgifter, vilka emellertid

äro förhållandevis låga och i allmänhet lägre än om betalning verkställes på

annat sätt, t. ex. genom postanvisning eller genom penningars försändande i

värdebrev.

Om såväl betalaren som betalningsmottagaren hava postgirokonto, sker likviden

lämpligast genom överföring (girering) av beloppet från den förres konto

till den senares konto. För ändamalet användes en handling liknande nyss

omförmälda utbetalningskort, vilken insändes till det postkontor, där betalarens

konto föres. Betalaren har även i detta fall tillfälle att meddela sig med

betalningsmottagaren.

Postgirorörelsen har i alla länder, där denna verksamhetsgren införts, vunnit

stor anslutning. I detta hänseende må framhållas, att postgirorörelse numera

finnes införd bl. a. i Österrike, Ungern, Italien, Schweiz, Frankrike,

Tyskland, Nederländerna, Belgien, Danmark m. 11. länder. Däremot har denna

rörelsegren icke införts i England och Amerika,'' givetvis av den anledningen,

att i dessa länder checkbetalning av ålder förekommer i sådan utsträckning,

att något behov av postverkets medverkan på detta område icke förelegat. I

snart sagt alla andra länder av någon betydenhet har postgirorörelsen införts

och, efter vad jag inhämtat, överallt rönt en avgjord framgång och så gott som

undantagslöst givit ett mycket gott ekonomiskt utbyte för vederbörande postverk.

Som exempel på vilken anslutning rörelsen vunnit må omnämnas, att

postgirorörelsen i Schweiz räknar cirka 45,000 kontoinnehavare med en omsättning

av i svenskt mynt omkring 12 miljarder kronor och att i Tyskland antalet

kontoinnehavare uppgår till omkring 700,000.

För att postgirorörelsen skall kunna giva ett gott ekonomiskt utbyte, kan bokföringsarbetet

icke lämpligen utföras vid samtliga postanstalter, utan måste här
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och banlcoatskottcts iitldtamht Nr 2.

vid så ordnas, att detta arbete kan i möjligaste mån centraliseras. Härigenom vinnes

den fördelen, att arbetsbesparande maskiner kunna i stor omfattning användas

och att arbetet kan utföras med en förhållandevis billig arbetskraft. I främmande

länder är också ifrågavarande arbete i regel centraliserat till ett enda eller

ett fåtal kontor, som uteslutande syssla med den i postgirorörelsen förekommande

bokföringen. Till denna fråga, som berör själva organisationen, skall

jag i det följande återkomma.

Departementschefen har i själva huvudfrågan anfört följande: Departe
»Såsom

av nu anförda yttranden framgår, äro meningarna om lämpligheten av J

postgirorörelsens införande ganska delade. Under det att riksbanks- och

riksgäldsfullmäktige, riksräkenskapsverket samt statens besparingskommitté

tillstyrka förslaget om rörelsens införande, ställer sig bank- och fondinspektionen

tveksam inför förslaget. De av kommerskollegium och svenska bankföreningen

avgivna yttrandena gå i avstyrkande riktning.

I sistnämnda båda yttranden framhålles angelägenheten av att på allt sätt

begränsa statens utgifter. Till kravet på största sparsamhet i detta hänseende

ansluter jag mig oförbehållsamt. Men jag kan icke finna det förenligt med

verklig sparsamhet att motsätta sig genomförandet av en anordning sådan som

den nu ifrågasatta. Enligt min mening innebär nämligen postgirorörelsens

införande möjligheter till begränsning av statens utgifter för administrationen

och därjämte till ökning av statens inkomster. Statens besparingskommitté har

ju också, såsom framgår av dess yttrande i ämnet, ansett införande av ifrågavarande

rörelse vara ett led i besparingssträvandena.

Såsom skäl mot postgirorörelsens införande har anförts, att postremissväxeln

och bankchecken gjorde postgirorörelsen överflödig. Med allt erkännande av

postremissväxeln såsom ett praktiskt betalningsmedel kan man icke bortse från

att postgirorörelsen såsom utövad av postverket har förutsättningar att nå väsentligt

längre ut bland folket än den av bankerna förmedlade betalningsrörelsen.

Det är nämligen att märka, att postverket med sina över 3,600 postanstalter

och även genom lantbrevbärarna, vilka skulle i viss mån förmedla betalningar i

postgirorörelsen, kan göra fördelarna av mera moderna betalningsmetoder tillgängliga

för snart sagt varje inbyggare i landet och sålunda även för dem, som

icke äga bankförbindelse.

Vad särskilt beträffar bankcheckerna, torde desamma, även om de under de

senare årtiondena vunnit en allmännare användning, huvudsakligen användas av

personer och firmor med större rörelse. Den dagliga erfarenheten lämnar näppeligen

stöd för antagandet, att checkbetalning skulle komma till någon allmännare

användning inom den mindre rörelsen eller av personer, som icke driva handels-

eller industriverksamhet.

En tillförlitlig uppgift om i vilken utsträckning bankchecken ingår i den allmänna

omsättningen torde icke stå att vinna. Enligt vad för mig uppgivits, företogs

emellertid för några år sedan på enskilt initiativ en räkning av betalningsmedlen

i vissa banker för att utröna proportionen mellan de olika betalningsmedlen,

checker, postremissväxlar och kontanta penningar. Vid denna räkning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansätta stats■ och bankoutskottets utlåtande Nr 2.

konstaterades, att av hela omsättningen i medeltal 27 % folio på checkerna, 38 %

på sedlarna och 35 % på postremissväxlarna. Vid liknande räkningar i engelska

och amerikanska banker hava checkerna befunnits ingå med ända till 99 % av

hela omsättningen. Utan att vilja tillmäta nyss anförda siffror något större

värde vid bedömandet av den föreliggande frågan synas de dock bestyrka det

förut kända förhållandet, att i vårt land kontanta penningar användas i mycket

stor omfattning för verkställande av likvider. Jag anser mig icke heller böra

nu ingå på frågan, om en mera omfattande checkbetalning kan anses vara

av något större intresse ur allmänt ekonomisk synpunkt. I vårt land, där lagstiftningen

först ganska sent kommit att åt checkförfarandet bereda nödigt

rättsskydd, torde checken hava särskilt svårt att uttränga banksedlarna såsom

betalningsmedel.

Postgirorörelsen har icke heller tagit sikte på en mera utbredd checkbetalning

i egentlig mening utan fastmera, såsom jag i det föregående påvisat, på en ökad

användning av giroförfarandet, d. v. s. betalning genom överförande av belopp

från ett konto till ett annat. Detta, betalningssätt erbjuder även vissa fördelär

framför checkbetalning i egentlig mening, ty under det att den, som mottager

betalning medelst check, i regel icke kan äga full visshet, att täckning finnes för

beloppet, kan för den,som mottager likvid genom beloppets överförande på hans

konto, ingen som helst tvekan råda i detta hänseende, enär beloppet givetvis icke

kan gottskrivas mottagarens konto, förrän detsamma avförts från betalarens

konto.

Frågan om lämpligheten av postgirorörelsens införande i vårt land bör emellertid

ses icke enbart ur synpunkten, vilka fördelar denna rörelsegren kan medföra

för den enskilde eller för den allmänna penningomsättningen. Postgirorörelsen

skulle nämligen innebära beaktansvärda fördelar även för statens egna

betalningar. Denna omständighet synes mig böra tillmätas icke ringa betydelse

vid bedömandet av frågan om rörelsens införande. På sätt riksräkenskapsverket

och statens besparingskommitté framhållit, skulle man vid anlitande för

detta ändamål av postgirorörelsen kunna ernå såväl en effektivare kontroll över

uppbörd och redovisning i statens verksamhet än det nu är möjligt att åstadkomma

som ock en förenkling av medelsförvaltningen och därigenom en minskning

i kostnaderna för densamma. Utan tvivel förekommer på hithörande område

i ganska stor utsträckning, att inom statsförvaltningens olika grenar förhållandevis

dyrbar arbetskraft användes för ganska enkla redovisningsgöromål,

vilka skulle kunna utföras på ett billigare och effektivare sätt genom anlitande

av postgirorörelsen. Denna skulle nämligen för bokföringsarbetet komma att

använda billig arbetskraft och arbetsbesparande maskiner.

Att — såsom ifrågasatts i ett till besparingskommitténs utlåtande fogat särskilt

yttrande — ernå samma fördelar genom en utbyggnad av postanvisningsrörelsen,

synes mig icke möjligt. .

Sedan ifrågavarande rörelsegren införts i ett stort antal länder, har densamma

liksom övriga postala rörelsegrenar börjat få en internationell prägel, och vid

världspostkongressen i Madrid år 1920 avslöts ett internationellt postavtal på

detta område. .Vid införande i Sverige av postgirorörelse skulle allmänheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och banlcoutsJcottets utlåtande Ni 2.

beredas de förmåner, som en anslutning till den internationella postgirorörelsen

medför, ett förhållande, som icke är utan betydelse vid bedömandet av den föreliggande

frågan.

Med hänsyn till de obestridliga fördelar, postgirorörelsen skulle komma att

medföra, kan jag ieke annat än förorda rörelsens införande i vårt land.. De invändningar,

som från vissa håll rests häremot, synas mig icke kunna tillmätas

avgörande betydelse. Det torde för övrigt kunna sägas, att tidpunkten just

nu är lämplig för införande av postgirorörelsen, då därigenom sysselsättning

vinnes för viss på grund av postsparbankens omorganisation övertalig personal.»

Då vid 1922 års riksdag — i sammanhang med propositionen om postsparbankens

införlivning med postverket — fragan om att införa en postgiroiörelse förelåg

till behandling, ansåg sig riksdagen icke kunna på den då framlagda utredningen

grunda ett bestämt omdöme i ärendet, utan fann riksdagen propositionen

i nu berörda del icke föranleda någon riksdagens åtgärd. I anledning härav har

nu ärendet underkastats ytterligare utredning, varigenom såväl spörsmålet i dess

helhet som oek i vissa detaljer ytterligare klarlagts.

Under den sålunda verkställda behandlingen av ärendet hava, såsom propositionen

utvisar, framkommit olika meningar rörande lämpligheten av postgirorörelsens

införande i Sverige. Av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket

har framhållits, vilka stora fördelar som postgirorörelsen skulle medföra,

såväl i form av förenkling av betalningsrörelsen, särskilt framträdande vid en

jämförelse med det för närvarande tillämpade postanvisningssystemet, som ock

genom att öppna ökade möjligheter till kontroll iiver redogörare vid dessas

förvaltning och i övrigt vid penningöverflyttningar olika institutioner och personer

emellan. Därvid har också åberopats, att postgirorörelsen med stor

framgång genomförts i ett stort antal främmande länder, exempelvis Österrike,

Danmark, Tyskland och Frankrike. Ä andra sidan har från kommerskollegium

och svenska bankföreningen rests starka invändningar mot en utvidgning av

statens affärsverksamhet till detta nya område, desto mer som förhållandena

hos oss voro olikartade med flertalet av de länder, där systemet tillämpades, och

i stället närmade sig dem i England och Förenta staterna, där postgiroinrättningen

icke införts.

Utan att för egen del till närmare behandling upptaga de sålunda framförda

olika synpunkterna på frågan, vill utskottet endast framhålla att såvitt

utskottet vid sin prövning av ärendet kunnat finna måste postgirorörelsen betraktas

som en nyttig inrättning, som nu bör jämväl i vårt land till gagn för

allmänna samfärdseln genomföras. Genom de ytterligare utredningar, som efter

tidpunkten för 1922 års riksdags behandling av frågan verkställts, och genom

vad i övrigt därefter förekommit torde ärendet hava så klarlagts, att de da

framställda betänkligheterna i allt väsentligt nu kunna anses undanröjda. I

detta avseende vill utskottet särskilt erinra, hurusom genom tillkomsten av den

nya postsparbanksbyrån tillskapats en ny organisation inom generalpoststyrelsen

med moderna anordningar för bokföring och kontroll, varav gynnsamma

Utskottets

yttrande.;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta stats• och banlcoutshottets utlåtande Nr 2.

erfarenheter redan vunnits och som i tekniskt avseende företer likheter med den

här föreslagna nya verksamhetsgrenen.

Utskottet, som alltså med vissa i det följande omnämnda mindre jämkningar

anser sig kunna tillstyrka departementschefens förslag i ämnet, vill emellertid

betona att det givetvis framstår som angeläget att vid förslagets genomförande

framgå med försiktighet, så att överorganisation kan undvikas och möjlighet

hållas öppen till rörelsens utveckling efter de former som för vårt land visa sig

mest ändamålsenliga.

Såsom utskottet ovan antytt synes det utskottet, som om postgirorörelsen

lämpligast borde anknytas till den inom generalpoststyrelsen nyinrättade

postsparbanksbyrån, som öppnar möjlighet att utan större omgång kunna i sig

upptaga ifrågavarande nya rörelsegren. Till denna byrå torde också åtminstone

till en början under själva försöksstadiet kunna förläggas det med rörelsen

förenade bokföringsarbetet. Härutinnan må erinras att medan inbetalningar

och utbetalningar å postgirokonto skola kunna verkställas å samtliga rikets

postanstalter, själva bokföringen enligt planen skulle koncentreras till ett fåtal

platser. I propositionen har förutsatts att fyra dylika särskilda giropostkontor

till en början skulle inrättas. Enligt utskottets mening torde emellertid försiktigheten

bjuda att organisationen gives en ännu mera begränsad omfattning och att

bokföringen till en början koncentreras till allenast en plats, nämligen postsparbanksbyrån,

på sätt för postsparbanksrörelsen sker. Det är dock att förutse

att i mån av rörelsens utveckling kommer för dess rationella bedrivande att

krävas, att ett antal giropostkontor inrättas på lämpliga platser inom landet

alltefter rörelsens lokala utbredning, föreliggande kommunikationer och andra

liknande synpunkter. Att nu definitivt fatta ståndpunkt till berörda

spörsmål om rörelsens centrala ledning m. m. torde dock icke vara påkallat;

dessa frågors slutliga avgörande torde, då det avses en helt ny rörelsegren, böra

efter generalpoststyrelsens hörande ankomma på Kungl. Maj :t.

Beträffande frågan om räntegottgörelse å insatta medel hava under ärendets

behandling inom utskottet, olika meningar gjort sig gällande. I likhet med vad

departementschefen föreslagit har utskottet funnit, att det icke bör i förordningen

bestämmas, att ränta ovillkorligen skall utgå, utan torde denna fråga tillsvidare

lämnas öppen till avgörande av Kungl. Maj:t med hänsynstagande bl. a.

till möjligheterna att utan en på rörelsens bärighet alltför ofördelaktigt verkande

utökning av bokföringsarbetet verkställa ränteberäkningen.

I 12 § av författningsförslaget har förutsatts att å generalpoststyrelsen skall

ankomma att förvalta och fruktbargöra de i postgirorörelsen innestående medlen

enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Utskottet bär intet att invända

mot nämnda paragraf men vill framhålla, att för dessa medels förvaltning torde

böra gälla samma regler som de, som tillämpas för postsparbanksrörelsen.

För vinnande av nöjaktig överblick över rörelsens ekonomiska bärighet torde,

såsom beträffande postsparbanksrörelsen är fallet, densamma böra särskiljas

från styrelsens övriga rörelsegrenar med särskild redovisning för inkomster och

utgifter.

I själva personalfrågan finner utskottet det lämpligt och riktigt, att de ordina
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutslcottets utlåtande Nr 8..

7

rie och extra tjänstemän, som tidigare tjänstgjort i postsparbanken, men som

efter bankens omorganisation icke längre kunnat beredas arbete, i mån av behov

tagas i anspråk för postgirorörelsen. Någon utökning av verkets ordinarie personal

skulle icke erfordras. Emellertid har förutsatts, att den mera direkta ledningen

av postgiroärendena under vederbörande byråchefs överinseende skulle

utövas av tjänsteman i på löneskalan förhållandevis högt placerad tjänstegrad,

och skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att bemyndiga generalpoststyrelsen

att på förordnande uppehålla såväl den befattning, som för detta ändamål kan

befinnas erforderlig, som ock de övriga befattningar, vilka tilläventyrs kunna

erfordras utöver dem, över vilka styrelsen eljest förfogar. Utskottet har intet

att invända mot att så sker men vill erinra om sitt ovan gjorda uttalande rörande

vikten av att vid organisationen av denna nya verksamhetsgren framgå

med försiktighet.

Beträffande det framlagda författningsförslaget har utskottet endast i två

avseenden ansett sig böra föreslå några mindre ändringar i detsamma.

flen i 6 § förefintliga punkten: »Inbetalningsavgiften redovisas med frimärken.

Utbetalningsavgiften debiteras det konto, från vilket beloppet skall utgå»

har synts utskottet böra bortfalla. Ifrågasättas kan nämligen huruvida icke av

praktiska synpunkter vore motiverat att jämväl ifrågavarande utbetalningsavgift

lämpligen kunde redovisas med frimärken. I varje fall torde icke vara

erforderligt att uti ifrågavarande förordning nu intages bestämmelse rörande

berörda detaljspörsmål.

I 7 § bär utskottet med hänsyn till det av utskottet förordade förläggandet av

bokföringen till generalpoststyrelsen ansett orden: Brev i ärende angående postgirorörelsen

från kontoinnehavare till det postkontor, där hans konto föres, är

portofritt, därest etc. böra givas en någon förändrad avfattning, nämligen: Brev

i ärende angående postgirörelsen från kontoinnehavare till postverket är portofritt,

därest etc.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande

förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och b ankout skottets utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Postverket bedriver postgirorörelse i ändamål att underlätta betalningsrörelsen

och befrämja sådana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska

användandet av kontanta penningar.

2 §■

Postgirorörelsen förmedlas av de fasta postanstalterna i riket samt, i den

utsträckning, generalpoststyrelsen bestämmer, av lantbrevbärare.

3 §.

Den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto), har att

inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än tre månader

efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek bestämmes av generalpoststyrelsen,

dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande sättas högre

än 50 kronor.

4 §.

Å postgirokonto må inbetalningar verkställas av såväl kontoinnehavaren

själv som envar annan.

5 §.

Av det å postgirokonto innestående tillgodohavande må belopp enligt kontoinnehavarens

förfogande överföras till annat konto (girering) eller ock kontant

utbetalas.

6 §.

Postverket äger i postgirorörelsen

uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50

kronor 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50

kronor 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

6 §.

Postverket äger i postgirorörelsen

uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50

kronor 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50

kronor 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 2.

9

(Kungl. Maj.ts förslag.)

en tilläggsavgift av 2 öre för varje

påbörjat hundratal kronor av det belopp,

som skall utbetalas.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalning sav giften redovisas med

frimärken. Utbetalning sav giften debiteras

det konto, från vilket beloppet avföres.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,

som med posten försänts till kontoinnehavaren

för att kontant utbetalas

till honom av postanstalt, men som, på

hans begäran, i stället gottskrives hans

postgirokonto.

7 §•

Brev i ärende angående postgirorörelsen

från kontoinnehavare till det

postkontor, där hans konto föres, är

portofritt, därest för ändamålet användes

särskilt, genom postverkets försorg

tillhandahållet kuvert. Användes annat

kuvert, erlägges vanligt brevporto.

(Utskottets förslag.)

en tilläggsavgift av 2 öre för varje

påbörjat hundratal kronor av det belopp,

som skall utbetalas.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,

som med posten försänts till kontoinnehavaren

för att kontant utbetalas

till honörn av postanstalt, men som, på

hans begäran, i stället gottskrives hans

postgirokonto.

7 §•

Brev i ärende angående postgirorörelsen

från kontoinnehavare till postverket,

är portofritt, därest för ändamålet

användes särskilt, genom postverkets

försorg tillhandahållet kuvert.

Användes annat kuvert, erlägges vanligt

brevporto.

8 §.

Postverket svarar gentemot kontoinnehavare för utförandet i enlighet med

för postgirorörelsen gällande bestämmelser av de till postverket ingangna

uppdrag.

Ersättning från postverket utgår icke för skada eller förlust, som förorsakats

genom försenad expedition.

9 §.

Kungl. Maj :t bestämmer, huruvida och efter vilka grunder ränta å medel, som

innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare.

10 §.

Före januari månads utgång varje år har postverket att tillställa innehavare

av konto, varå inbetalning, uttagning eller girering under nästföregående år ägt

rum, besked rörande kontots ställning vid utgången av sistnämnda år. Av beskedet

bör jämväl framgå storleken av den ränta, som för året må hava tillgodoförts

kontoinnehavaren. Anmärkning mot beskedet skall skriftligen göras hos

generalpoststyrelsen inom utgången av det år, beskedet utfärdats. Har sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 saml. 2 avd. käft. (Förslag nr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och banlcoutslcottets utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

anmärkning icke gjorts, anses kontoinnehavaren hava godkänt beskedet, och

skall förty vid senare anförda klagomål det hos postverket förda kontot äga

Innestå, medel å postgirokonto, varå under loppet av tio år någon omsättning

(inbetalning, uttagning eller girering) icke förekommit, och har i avseende å

dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som

i förordningen den 4 mars 1862 i fråga om tioårig preskription och årsstämning

föreskrives, skola medlen tillfalla postverket och tillgodoföras postgirorörelsen

dock med rätt för generalpoststyrelsen att till vederbörande återbetala beloppet!

12 §.

De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta och

fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

13 §•

7 Där kontoinnehavare i bedräglig avsikt söker förfoga över större belopp än

det, vartill hans tillgodohavande lämnar tillgång, eller eljest särskilda skäl därtill

föranleda, må generalpoststyrelsen förordna, att hans postgirokonto skall

upphöra och därå innestående medel omedelbart utbetalas till kontoinnehavaren.

14 §.

Enskilds förhållande till postgirorörelsen må icke i oträngt mål yppas.

15 §.

Bestämmelser angående postverkets deltagande i postgiro- eller annan motsvarande

rörelse med främmande länder meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

. De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för postgirorörelsen, må,

i den mån de ej meddelas av Kungl. Maj:t, utfärdas av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1925.

Stockholm den 12 maj 1924.

Pa sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

HERM. LAMM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr St
-

il

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar II. F. Lamm, A. C. Lindblad, C. J- G. Swartz,

J. E. Björnsson och J. Clemedtson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, O. H:son Walden

och; K. A. Ryberg.

Reservation:

av herr J. Clemedtson, som ansett, att Kungl. Maj :ts förevarande förslag icke

bort av utskottet tillstyrkas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse. s. 1 i texten