Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta motioner. •
1924-05-30 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1924:128, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta motioner. •
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
1
Nr 128.
Ankom till riksdagens kansli den ISO maj 1924 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag
till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och
allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta
motioner. •
(3:e avd.)
Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetaret 1924 1925 har
Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 4, 7, 8, 14, 15 och 16)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1924—1925 beräkna
dels ordinarie förslagsanslaget till statskontoret till 320,300 kronor,
dels ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till 346,000 kronor,
dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet ett extra anslag
av 130,000 kronor,
dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 486,700
kronor,
dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra
anslag av 25,000 kronor,
dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd ett extra anslag
av 30,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 29 februari
1924 dagtecknad proposition, nr 121, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till statskontoret med oförändrat belopp 320,300 kronor;
dels
a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till kammarrätten med oförändrat belopp 346,000 kronor;
b) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens
verksamhet anvisa ett extra anslag av 130,000 kronor;
dels
a) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie
befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden
B 14) skall utgöra 26;
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 58 höft. (Nr 128.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
b) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från
och med den 1 juli 1924:
Stat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......... kronor 383,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................. » 12,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...... » 38,000
Förslagsanslag kronor 433,000;
c) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket
med 433,€00 kronor;
d) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,
Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar
Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å
allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å
ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i
enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen;
e) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor;
dels ock
till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr T. Julin, nr 295, och den andra inom samma kammare av herr
G. Rosén, nr 279.
I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen måtte, under
förutsättning av bifall till motionärens begäran i motionen om antagande
av vissa lagar (I: 280), besluta att till förstärkning av riksräkenskapsverkets
arbetskrafter upptaga ett anslag av 10,500 kronor å riksräkenskapsverkets
stat för en byråchef, som fullgjort vad författningarna föreskriva dem,
som i domareämbeten må nyttjas.
I motionen nr 279 har föreslagits, att förevarande proposition, i vad den
avser överflyttande av domsrätt i vissa mål till riksräkenskapsverket, icke
måtte bifallas,
att de två byråchefsbefattningarna i riksräkenskapsverket indragas från
och med den 1 juli 1924,
att de nuvarande innehavarna av dessa befattningar från nyssnämnda tid
uppföras å allmänna indragningsstaten med samma rätt och samma skyl
-
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 3
digheter soin i propositionen föreslagits beträffande de revisorer, som skola
a nämnda stat uppföras, samt
att chefsbefattningen för riksräkenskapsverket vid inträffande ledighet nedflyttas
från generaldirektörsgraden (3:d,ie lönegraden) till överdirektörsgraden
(2:dra lönegraden).
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
I sammanhang med frågorna om anslag till statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd har departementschefen
till behandling upptagit ett av statens besparingskommitté
framlagt förslag angående förenklad handläggning av administrativa mål
rörande avlönings- m. fl. förmåner åt statstjänstemän samt vissa av statsmedel
utgående ersättningar.
Såsom propositionen utvisar, bliva ifrågavarande ärenden enligt nu gällande
föreskrifter föremål för regeringsrättens bedömande på två olika vägar,
nämligen dels genom besvär av vederbörande befattningshavare över förvaltningsmyndigheternas
beslut, dels i s. k. anmärkningsmål, uppkomna vid
granskning av statsverkets räkenskaper. I förra fallet gå besvären i regel
från vederbörande förvaltningsorgan direkt till Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
De s. k. anmärkningsmålen avdömas, där anmärkningarna uppkommit vid
granskning i riksräkenskapsverket, i första instans av kammarrätten och
kunna därifrån fullföljas till Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Hava anmärkningar
uppkommit vid granskning inom de specialrevisioner, som finnas
i vissa förvaltande verk, avgöras anmärkningsmålen i första instans i vederbörande
förvaltningsverk, varifrån de kunna fullföljas till kammarrätten
och vidare till Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Departementschefens nu framlagda förslag innebär, att fullföljd till Kungl.
Maj:t i regeringsrätten av de mål, varom fråga är, icke skulle hädanefter
medgivas. Målen skulle emellertid ej därmed stanna hos vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet utan skulle därifrån få fullföljas till kammarrätten,
över vars beslut klagan dock icke skulle få föras. Antalet instanser
i besvärsmål angående avlönings- m. fl. förmåner skulle härigenom
icke undergå någon minskning, men handläggningen i sista instans skulle
givetvis draga mindre kostnader för mål räknat än med den nuvarande
ordningen är fallet. Vad angår anmärkningsmål i fråga om enahanda förmåner
skulle antalet instanser alltid utgöra allenast två. Den hittills till
buds stående möjligheten för vederbörande sakägare att efter stämning få
sin rätt prövad av allmän domstol har alltjämt lämnats orubbad.
Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna
ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa
lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Att åtgärder i denna riktning
oavvisligen äro av behovet påkallade, synes ock utskottet vara uppenbart.
Till bestyrkande härav torde endast böra anföras, att balansen i re
-
Utskottets
yttrande.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
geringsrätten, som vid årsskiftet 1913—1914 uppgick till 649 mål, numera
stigit till 2,946 mål. För arbetsbalansens hållande inom normala gränser
kräves alltså antingen förstärkning av regeringsrättens arbetskrafter eller
ock att vissa mål bortflyttas från densamma. Ett inslående på den först
angivna vägen torde enligt utskottets förmenande icke kunna ifrågakomma,
utan synes lättnaden i regeringsrättens arbetsbörda böra åvägabringas genom
det senare alternativet. Nödvändigheten av att det processuella förfarandet
i vissa frågor, som enligt nu gällande ordning må underställas Kungl. Maj:ts
i regeringsrätten prövning, förenklas och förbilligas torde jämväl vara
uppenbart. Det förslag i berörda hänseende, Kungl. Maj:t nu framlagt,
synes ock utskottet beaktansvärt. I princip har utskottet sålunda intet emot,
att en avskärning i fullföljdsrätten av de mål, varom fråga är, genomföres
och att, på sätt föreslagits, det administrativa avgörandet av målen i sista
instans flyttas från regeringsrätten till kammarrätten, vilket verk med hänsyn
till dess organisation och arbetsförhållanden torde vara mest lämpat
härtill. Emellertid synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke i
rättssäkerhetens intresse klagan må i vissa fall kunna få anföras över kammarrättens
beslut. Utskottet har härvid övervägt frågan om införande beträffande
avlönings- in. fl. här avsedda mål av en summa revisibilis såsom
villkor för fullföljande av besvär hos Kungl. Maj:t. Med hänsyn till de
stora brister, som vidlåda en dylik indelningsgrund och i betraktande av de
skäl, departementschefen i övrigt mot en sådan anordning anfört, har utskottet
dock icke kunnat förorda indelningen i fråga. Däremot synes det utskottet
böra tagas under omprövning, huruvida icke fullföljdsrätt till Kungl. Maj:t
i regeringsrätten bör äga rum i de fall, då kammarrätten och vederbörande
första instans meddela skiljaktiga beslut i mål av mera principiell innebörd.
Då utskottet emellertid anser sig icke böra uttala, något mera bestämt omdöme
i detta spörsmål, vill utskottet nu endast framhålla önskvärdheten
av, att frågan härom måtte av Kungl. Maj:t tagas under förnyat övervägande,
varvid även torde höra komma under omprövning, huruvida ej en
inskränkning i nu stadgad fullföljdsrätt till regeringsrätten av vissa andra
mål utan rättssäkerhetens eftersättande bör kunna ske.
Därest på sätt departementschefen sålunda föreslagit och utskottet med
nu angivna förbehåll förordar, kammarrätten göres till högsta instans i
besvärs- och anmärkningsmål, vilka röra avlönings- m. fl. här avsedda
förmåner, har departementschefen ansett det böra övervägas, huruvida icke
ämbetsverket borde vid avgöranden av dylika mål erhålla en för rättssäkerheten
mera betryggande sammansättning än som torde bliva fallet
med tillämpning av nu gällande bestämmelser i verkets instruktion. Till
denna departementschefens mening ansluter sig ock utskottet. Desslikes
förväntar utskottet, att, för den händelse någon mera betydande stegring
av mål av denna art skulle uppkomma i allmänna domstolarna, Kungl.
Maj:t måtte taga under omprövning vilka ytterligare åtgärder, som till
förhindrande därav må kunna befinnas erforderliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 128. •>
] detta sammanhang vill utskottet beträffande den av departementschefen
på besparingskommitténs förslag nu upptagna, mera speciella frågan
om beslutanderätten i vissa ärenden angående ålderstillägg eller placering
i löneklass uttala önskvärdheten av, att bestämmelserna härutinnan måtte
vid den i utsikt ställda revisionen av avlöningsreglementet erhålla eu
sådan avfattning, att nu rådande svårigheter vid tolkningen av dessa bestämmelser
i möjligaste mån undanröjas.
Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första
instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,
med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,
som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.
Jämväl förslaget i sistberörda hänseende är grundat på ett av statens
besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har ut
skottet i likhet med departementschefen funnit sig böra giva sin anslutning,
och synas utskottet de invändningar, som mot ett genomförande av
detta förslag rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida —
icke vara av den art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets
genomförande.
I avseende å anmärkningsmålens handläggning i första instans hade
statens besparingskommitté föreslagit, att riksräkenskapsverket skulle pröva
och avgöra ej blott egna anmärkningar utan även anmärkningar framställda
inom vederbörande specialrevisioner, och skulle enligt förslaget
målen prövas i riksräkenskapsverkets plenum, varvid vederbörande förste
revisor skulle inträda såsom ledamot. Vad beträffar omfattningen av de
mål, som sålunda i första instans skulle prövas i riksräkenskapsverket,
bär emellertid departementschefen ansett, att riksräkenskapsverket icke
borde få avgöra de anmärkningar, vilka uppkommit inom specialrevisionerna.
De invändningar, som i denna del framförts mot besparingskommitténs
förslag, hava ock synts utskottet vara av den beskaffenhet,
att utskottet ansett sig böra biträda departementschefens ståndpunkt i
denna fråga.
Departementschefen har likaledes på de i propositionen närmare angivna
skäl funnit sig icke kunna förorda, att anmärkningsmålen prövades och avgjordes
i riksräkenskapsverkets plenum. Avgörandet i dylika mål borde i
stället enligt departementschefens förslag anförtros åt generaldirektören
ensam. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste givetvis kommittéförslaget vara
att föredraga, men synes utskottet övriga på denna fråga inverkande omständigheter
böra tillmätas sådan betydelse, att utskottet, om än med viss
tvekan, funnit sig böra ansluta sig till departementschefens ståndpunkt.
Utskottet anser emellertid det böra tagas under övervägande, huruvida
icke vederbörande förste revisor må, i likhet med revisionsbyråchefen, tillerkännas
fullföljdsrätt. — Såsom departementschefen framhållit, skall givetvis
den föreslagna beslutanderätten för generaldirektören ej föranleda
6
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
någon förändring för honom vare sig i fråga om pensionsåldern eller beträffande
hans ställning i övrigt såsom befattningshavare i statens tjänst.
Vad departementschefen i övrigt i samband med nu berörda frågor anfört,
har icke givit anledning till något särskilt yttrande från utskottets
sida.
Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle ordinarie förslagsanslagen
till statskontoret och kammarrätten samt extra anslaget till sistnämnda
verk för budgetåret 1924—1925 upptagas med oförändrade belopp.
Häremot har utskottet icke något att erinra.
Vad riksräkenskapsverket angår, har den begränsning av eftergranskningen
i verket, som av Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande, ansetts
kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar
frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar
■ därav två nu vakanta indragas, medan de tre kanslibiträdena
skulle behallas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,
där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund
härav skulle ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas
från 486,700 kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till
verket skulle upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår
anvisats. Motionsvis har yrkats dels förstärkning av riksräkenskapsverkets
arbetskrafter med en byråchef — detta under förutsättning av bifall till
en i motionen nr 280 i första kammaren gjord framställning i fråga om
antagande av vissa lagar, vilken motion remitterats till lagutskottet —
dels ock indragning av de nu å verkets stat uppförda två byråchefsbefattningarna
samt chefsbefattningens nedflyttning från generaldirektörs
till överdirektörs grad. Av vad utskottet ovan anfört i fråga om utskottets
ställning till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förenklad handläggning
av förutberörda mål torde framgå, att utskottet icke kan ansluta
sig till motionerna. Vad Kungl. Maj:t föreslagit, har utskottet däremot
funnit sig böra biträda. Vad särskilt beträffar de i motionen nr
279 i första kammaren gjorda yrkandena, vill utskottet erinra om, att, då
riksräkenskapsverket genom beslut av 1920 års riksdag inrättades, riksdagen
uttalade, att den uppgift, som tillkomme det högsta organet för
medelskontrollen inom statsförvaltningen, enligt riksdagens uppfattning
vore av den maktpåliggande art, att chefen borde intaga generaldirektörs
ställning samt att med hänsyn till såväl önskvärdheten av att erhålla
tillräckligt mångsidig och kvalificerad sakkunskap inom verkets styrelse
som ock omfattningen av de göromål, som ålåge verket, det enligt riksdagens
förmenande skulle vara olämpligt att bestämma antalet byråchefer
till lägre antal än tre. Att, sedan numera efter förslag av Kungl. Maj:t
en byråchefsbefattning indragits, riksdagen skulle på en enskild motionärs
yrkande vidtaga så genomgripande organisationsändringar som i motionen
ifrågasatts och därmed äventyra verkets förmåga att fylla sina upgifter,
kan utskottet icke förorda.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
7
Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, har utskottet funnit sig böra biträda
detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Julins
och Roséns ovanberörda motioner
a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra
det ordinarie förslagsanslaget till statskontoret med
oförändrat belopp, 320,300 kronor;
b) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra
det ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten med
oförändrat belopp, 346,000 kronor;
c) för .budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av
kammarrättens verksamhet anvisa ett extra anslag av
130,000 kronor;
d) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket
avsedda ordinarie befattningar den ändring
skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden B14)
skall utgöra 26;
e) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket,
att tillämpas från och med den 1 juli 1924:
Stat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag....................................... kronor 383,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ■■■ » 12,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m............................... » 38,000
Förslagsanslag kronor 433,000;
f) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till riksräkenskapsverket med 433,000 kronor;
g) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow,
Gustaf Arvid Åman-Nilsson, Johan Prode Lundherg,
Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar Fredrik
Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924
uppföras å allmänna indragningsstaten med rätt för
dem att, så länge de kvarstå å ifrågavarande stat,
med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i
enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
h) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet
för hudgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag
av 25,000 kronor;
samt
i) till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000
kronor.
Stockholm den 30 maj 1924.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,
J. L. Widell, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,
J. G. Walles, E. A. Hallin, I. Bergman i Tännäs och F. L. Lindqvist;
från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, A. Wiklund, S. Bengtsson i Xorup, O. H:son
Waldén, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson
i Revinge, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Andersson i Prästbol och
B. F.son Holmgren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
!)
Reservation:
av herr E. A. Hallin, vilken med instämmande av herrar ./. L. Widell
och J. G. Walles, ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»I sammanhang med frågorna om anslag — — — — alltjämt lämnats
orubbad.
Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna
ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa
lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Detta syfte synes utskottet
för visso vara värt allt beaktande. Att regeringsrättens arbetsbörda så
minskas, att kravet på en utökning av dess arbetskrafter måtte kunna
motverkas, är givetvis en angelägenhet av vikt. Mot det sätt, varpå
departementschefen avser att få denna fråga löst, har emellertid utskottet
— på sätt ock motionsvis ägt rum — icke kunnat undgå att göra erinringar.
Utskottet, som bemärkt, att regeringsrättens yttrande i frågan ej inhämtats,
vill till en början erinra därom, att man vid regeringsrättens
inrättande år 1909 utgick från den förutsättning, att de allmänna domstolarnas
befattning med, bl. a., det slags ärenden, varom fråga är, skulle
upphöra samt att i stället skulle skapas en särskild instansordning för
dessa ärendens handläggning. Utskottet finner sig ingalunda övertygat
om, att tillräckliga sakskäl föreligga att, på sätt departementschefen gjort,
nu intaga den rent motsatta ståndpunkten och bibehålla de allmänna domstolarnas
befattning med ifrågavarande slags ärenden.
Utskottet vill i anslutning härtill hava framhållit, att, om rätten att
fullfölja talan genom stämning till allmän domstol skall vara av någon
praktisk betydelse och icke blott en rätt på papperet, de allmänna domstolarna,
vilka i övrigt icke hava någon erfarenhet om tillämpningen av
de ofta nog invecklade avlönings- och därmed jämförliga författningarna,
därigenom skulle betungas i synnerligen hög grad. Därest åter förhållandena
skulle utveckla sig i samma riktning som hittills eller att stämning
till domstol blott i sällsynta undantagsfall förekomme, innebär
departementschefens förslag, att kammarrätten skulle bliva praktiskt taget
sista instansen. Utskottet finner en dylik begränsning av fullföljdsrätten
vara av alltför genomgripande betydelse, för att utskottet på nu föreliggande
utredning skulle vara berett att tillstyrka densamma. För övrigt
må det med fog ifrågasättas, huruvida en sådan begränsning lämpligen bör
genomföras i den ordning, som departementschefen tänkt sig. Den omständigheten
att genom allmän lag angivits vilka slag av ärenden, som skola
bedömas av regeringsrätten, talar för att i enahanda ordning bör avgöras,
huruvida rätten till fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t skall förvägras
vederbörande sakägare i en grupp av dylika ärenden. Härtill kommer
emellertid, att de bestämmelser, om vilkas tillämpning är fråga, i allt
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 11 sand. .38 höft. (Nr 128.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
större utsträckning börjat utfärdas i form av utav riksdagen beslutade
författningar (t. ex. allmänna avlöningsreglementet) och att man även i
denna omständighet kan vara benägen se ett skäl, för att bestämmelser om
rätt till fullföljd av talan över myndighets beslut i nu ifrågavarande slags
ärenden bör i annan form än nu skett underställas riksdagens prövning.
Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första
instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,
med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,
som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.
Jämväl förslaget i sistnämnda hänseende är grundat på ett av statens
besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har utskottet
i likhet med departementschefen funnit sig böra ansluta sig, och
synas utskottet de invändningar, som mot ett genomförande av detta förslag
rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida — icke vara av den
art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets realiserande. Däremot
har utskottet icke kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot
den del av Kungl. Maj:ts förslag, som inrymmer domsrätt åt riksräkenskapsverkets
chef vid anmärkningsmålens handläggning i första instans. Att
överlämna dessa mål till prövning i verkets plenum har emellertid stött
på organisatoriska svårigheter, vilkas övervinnande knappast lärer kunna
ske utan ökade kostnader.
Med allt erkännande av det betydelsefulla arbete, besparingskommittén
inlagt rörande ifrågavarande ämne, och det förslag, Kungl. Maj:t i anledning
därav framlagt för riksdagen, har utskottet sålunda stannat vid den
uppfattningen, att dessa spörsmål äro av den stora omfattning samt av
den djupt ingripande beskaffenhet, att de icke låta sig på sätt nu är föreslaget
lösas utan böra underkastas förnyade överväganden. Den av utskottet
sålunda förordade utredningen synes kunna framläggas för nästkommande
års riksdag, som då jämväl finge tillfälle pröva de jämkningar i lagen om
regeringsrätten, som därav kunde bliva en följd, ävensom taga ställning
till de förordningar och instruktioner för ämbetsverken, som till äventyrs
bliva erforderliga.
Vad angår Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag dels till de ämbetsverk,
varom i propositionen är fråga, dels till allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, innebär förslaget härutinnan, vad först statskontoret och
kammarrätten beträffar, att ordinarie förslagsanslagen till dessa verk samt
extra anslaget till kammarrätten skulle upptagas med oförändrade belopp.
Häremot har utskottet icke något att erinra.
Vad riksräkenskapsverket angår har den begränsning av eftergranskningen
i verket, som av Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande, ansetts
kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar
frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar
— därav två nu vakanta — indragas, medan de tre kanslibiträdena
skulle behållas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
It
där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund liärav skalle
ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas från 486,700
kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till verket skulle
upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår anvisats. Motionsvis
har yrkats dels förstärkning av riksräkonskapsverkets arbetskrafter
med en byråchef — detta under förutsättning av bifall till en i motionen
nr 280 i första kammaren gjord framställning i fråga om antagande
av vissa lagar, vilken motion remitterats till lagutskottet — dels ock
indragning av de nu å verkets stat uppförda två byråchefsbefattningarna
samt chefsbefattningens nedllyttning från generaldirektörs till överdirektörs
grad. Av den ställning utskottet intagit till frågan om förenklad
handläggning av förutberörda mål följer, att utskottet icke kan förorda eu
utökning av verkets arbetskrafter, och har utskottet ej heller funnit tillrådligt
att nu föreslå någon reducering eller förändring i verkets personal
utöver den, Kungl. Maj:t ifrågasatt. Vad särskilt beträffar de i motionen
nr 279 i första kammaren gjorda yrkandena vill utskottet erinra om, att,
då riksräkenskapsverket genom beslut av 1920 års riksdag inrättades, riksdagen
uttalade, att den uppgift, som tillkomme det högsta organet för
medelskontrollen inom statsförvaltningen, enligt riksdagens uppfattning
vore av den maktpåliggande art, att chefen borde intaga generaldirektörs
ställning, samt att med hänsyn till såväl önskvärdheten av att erhålla
tillräckligt mångsidig och kvalificerad sakkunskap inom verkets styrelse
som ock omfattningen av de göromål, som ålåge verket, det enligt riksdagens
förmenande skulle vara olämpligt att bestämma antalet byråchefer
till lägre antal än tre. Att, sedan numera efter förslag av Kungl. Maj:t
en byråchefsbefattning indragits, riksdagen skulle på en enskild motionärs
yrkande vidtaga så genomgripande organisationsändringar, som i motionen
ifrågasatts, kan utskottet icke förorda.
Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till allmänna
civilförvaltningens lönenämnd har utskottet funnit sig böra biträda
förslaget härutinnan.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herrar Julins
och Roséns ovanberörda motioner, den sistnämnda i
vad densamma avser indragning av två byråchefsbefattningar
hos riksräkenskapsverket samt nedflyttning
av chefsbefattningen från generaldirektörs- till överdirektörsgrad,
a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det
ordinarie förslagsanslaget till statskontoret med oförändrat
belopp, 320,300 kronor;
b) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det
12
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten med oförändrat
belopp, 346,000 kronor;
c) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av
kammarrättens verksamhet anvisa ett extra anslag av
130,000 kronor;
d) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket
avsedda ordinarie befattningar den ändring skall
vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden B 14) skall
utgöra 26;
e) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket,
att tillämpas från och med den 1 juli 1924:
Stat:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsanslag ................................ kronor 383,000
Vikariatsersättningar, förslagsanslag » 12,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m............................. » 38,000
Förslagsanslag kronor 433,000;
f) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till riksräkenskapsverket med 433,000 kronor;
g) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow,
Gustav Arvid Åman-Nilsson, Johan Frode Lundberg,
Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar Fredrik Wilhelm
Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras
å allmänna indragningsstaten med rätt för dem
att, så länge de kvarstå å ifrågavarande stat, med bibehållen
tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i enlighet
med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
h) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag
av 25,000 kronor;
i) till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av
25,000 kronor;
II) att herr Roséns motion må i övrigt anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört.»
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförval s. 8 i texten