Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta motioner. •

1924-05-30 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:128, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta motioner. •

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

1

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den ISO maj 1924 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag

till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och

allmänna civilförvaltningens lönenämnd jämte i ämnet väckta

motioner. •

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetaret 1924 1925 har

Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 4, 7, 8, 14, 15 och 16)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1924—1925 beräkna

dels ordinarie förslagsanslaget till statskontoret till 320,300 kronor,

dels ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten till 346,000 kronor,

dels till upprätthållande av kammarrättens verksamhet ett extra anslag

av 130,000 kronor,

dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 486,700

kronor,

dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra

anslag av 25,000 kronor,

dels ock till allmänna civilförvaltningens lönenämnd ett extra anslag

av 30,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 29 februari

1924 dagtecknad proposition, nr 121, vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels

i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till statskontoret med oförändrat belopp 320,300 kronor;

dels

a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till kammarrätten med oförändrat belopp 346,000 kronor;

b) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av kammarrättens

verksamhet anvisa ett extra anslag av 130,000 kronor;

dels

a) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket avsedda ordinarie

befattningar den ändring skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden

B 14) skall utgöra 26;

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 58 höft. (Nr 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

b) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas från

och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......... kronor 383,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................. » 12,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...... » 38,000

Förslagsanslag kronor 433,000;

c) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket

med 433,€00 kronor;

d) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow, Gustaf Arvid ÅmanNilsson,

Johan Frode Lundberg, Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar

Fredrik Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras å

allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, så länge de kvarstå å

ifrågavarande stat, med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i

enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen;

e) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för budgetåret

1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor;

dels ock

till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för budgetåret 1924—1925

anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr T. Julin, nr 295, och den andra inom samma kammare av herr

G. Rosén, nr 279.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen måtte, under

förutsättning av bifall till motionärens begäran i motionen om antagande

av vissa lagar (I: 280), besluta att till förstärkning av riksräkenskapsverkets

arbetskrafter upptaga ett anslag av 10,500 kronor å riksräkenskapsverkets

stat för en byråchef, som fullgjort vad författningarna föreskriva dem,

som i domareämbeten må nyttjas.

I motionen nr 279 har föreslagits, att förevarande proposition, i vad den

avser överflyttande av domsrätt i vissa mål till riksräkenskapsverket, icke

måtte bifallas,

att de två byråchefsbefattningarna i riksräkenskapsverket indragas från

och med den 1 juli 1924,

att de nuvarande innehavarna av dessa befattningar från nyssnämnda tid

uppföras å allmänna indragningsstaten med samma rätt och samma skyl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 3

digheter soin i propositionen föreslagits beträffande de revisorer, som skola

a nämnda stat uppföras, samt

att chefsbefattningen för riksräkenskapsverket vid inträffande ledighet nedflyttas

från generaldirektörsgraden (3:d,ie lönegraden) till överdirektörsgraden

(2:dra lönegraden).

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

I sammanhang med frågorna om anslag till statskontoret, kammarrätten,

riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd har departementschefen

till behandling upptagit ett av statens besparingskommitté

framlagt förslag angående förenklad handläggning av administrativa mål

rörande avlönings- m. fl. förmåner åt statstjänstemän samt vissa av statsmedel

utgående ersättningar.

Såsom propositionen utvisar, bliva ifrågavarande ärenden enligt nu gällande

föreskrifter föremål för regeringsrättens bedömande på två olika vägar,

nämligen dels genom besvär av vederbörande befattningshavare över förvaltningsmyndigheternas

beslut, dels i s. k. anmärkningsmål, uppkomna vid

granskning av statsverkets räkenskaper. I förra fallet gå besvären i regel

från vederbörande förvaltningsorgan direkt till Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

De s. k. anmärkningsmålen avdömas, där anmärkningarna uppkommit vid

granskning i riksräkenskapsverket, i första instans av kammarrätten och

kunna därifrån fullföljas till Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Hava anmärkningar

uppkommit vid granskning inom de specialrevisioner, som finnas

i vissa förvaltande verk, avgöras anmärkningsmålen i första instans i vederbörande

förvaltningsverk, varifrån de kunna fullföljas till kammarrätten

och vidare till Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Departementschefens nu framlagda förslag innebär, att fullföljd till Kungl.

Maj:t i regeringsrätten av de mål, varom fråga är, icke skulle hädanefter

medgivas. Målen skulle emellertid ej därmed stanna hos vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet utan skulle därifrån få fullföljas till kammarrätten,

över vars beslut klagan dock icke skulle få föras. Antalet instanser

i besvärsmål angående avlönings- m. fl. förmåner skulle härigenom

icke undergå någon minskning, men handläggningen i sista instans skulle

givetvis draga mindre kostnader för mål räknat än med den nuvarande

ordningen är fallet. Vad angår anmärkningsmål i fråga om enahanda förmåner

skulle antalet instanser alltid utgöra allenast två. Den hittills till

buds stående möjligheten för vederbörande sakägare att efter stämning få

sin rätt prövad av allmän domstol har alltjämt lämnats orubbad.

Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna

ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa

lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Att åtgärder i denna riktning

oavvisligen äro av behovet påkallade, synes ock utskottet vara uppenbart.

Till bestyrkande härav torde endast böra anföras, att balansen i re
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

geringsrätten, som vid årsskiftet 1913—1914 uppgick till 649 mål, numera

stigit till 2,946 mål. För arbetsbalansens hållande inom normala gränser

kräves alltså antingen förstärkning av regeringsrättens arbetskrafter eller

ock att vissa mål bortflyttas från densamma. Ett inslående på den först

angivna vägen torde enligt utskottets förmenande icke kunna ifrågakomma,

utan synes lättnaden i regeringsrättens arbetsbörda böra åvägabringas genom

det senare alternativet. Nödvändigheten av att det processuella förfarandet

i vissa frågor, som enligt nu gällande ordning må underställas Kungl. Maj:ts

i regeringsrätten prövning, förenklas och förbilligas torde jämväl vara

uppenbart. Det förslag i berörda hänseende, Kungl. Maj:t nu framlagt,

synes ock utskottet beaktansvärt. I princip har utskottet sålunda intet emot,

att en avskärning i fullföljdsrätten av de mål, varom fråga är, genomföres

och att, på sätt föreslagits, det administrativa avgörandet av målen i sista

instans flyttas från regeringsrätten till kammarrätten, vilket verk med hänsyn

till dess organisation och arbetsförhållanden torde vara mest lämpat

härtill. Emellertid synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke i

rättssäkerhetens intresse klagan må i vissa fall kunna få anföras över kammarrättens

beslut. Utskottet har härvid övervägt frågan om införande beträffande

avlönings- in. fl. här avsedda mål av en summa revisibilis såsom

villkor för fullföljande av besvär hos Kungl. Maj:t. Med hänsyn till de

stora brister, som vidlåda en dylik indelningsgrund och i betraktande av de

skäl, departementschefen i övrigt mot en sådan anordning anfört, har utskottet

dock icke kunnat förorda indelningen i fråga. Däremot synes det utskottet

böra tagas under omprövning, huruvida icke fullföljdsrätt till Kungl. Maj:t

i regeringsrätten bör äga rum i de fall, då kammarrätten och vederbörande

första instans meddela skiljaktiga beslut i mål av mera principiell innebörd.

Då utskottet emellertid anser sig icke böra uttala, något mera bestämt omdöme

i detta spörsmål, vill utskottet nu endast framhålla önskvärdheten

av, att frågan härom måtte av Kungl. Maj:t tagas under förnyat övervägande,

varvid även torde höra komma under omprövning, huruvida ej en

inskränkning i nu stadgad fullföljdsrätt till regeringsrätten av vissa andra

mål utan rättssäkerhetens eftersättande bör kunna ske.

Därest på sätt departementschefen sålunda föreslagit och utskottet med

nu angivna förbehåll förordar, kammarrätten göres till högsta instans i

besvärs- och anmärkningsmål, vilka röra avlönings- m. fl. här avsedda

förmåner, har departementschefen ansett det böra övervägas, huruvida icke

ämbetsverket borde vid avgöranden av dylika mål erhålla en för rättssäkerheten

mera betryggande sammansättning än som torde bliva fallet

med tillämpning av nu gällande bestämmelser i verkets instruktion. Till

denna departementschefens mening ansluter sig ock utskottet. Desslikes

förväntar utskottet, att, för den händelse någon mera betydande stegring

av mål av denna art skulle uppkomma i allmänna domstolarna, Kungl.

Maj:t måtte taga under omprövning vilka ytterligare åtgärder, som till

förhindrande därav må kunna befinnas erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. •>

] detta sammanhang vill utskottet beträffande den av departementschefen

på besparingskommitténs förslag nu upptagna, mera speciella frågan

om beslutanderätten i vissa ärenden angående ålderstillägg eller placering

i löneklass uttala önskvärdheten av, att bestämmelserna härutinnan måtte

vid den i utsikt ställda revisionen av avlöningsreglementet erhålla eu

sådan avfattning, att nu rådande svårigheter vid tolkningen av dessa bestämmelser

i möjligaste mån undanröjas.

Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första

instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,

med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,

som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.

Jämväl förslaget i sistberörda hänseende är grundat på ett av statens

besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har ut

skottet i likhet med departementschefen funnit sig böra giva sin anslutning,

och synas utskottet de invändningar, som mot ett genomförande av

detta förslag rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida —

icke vara av den art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets

genomförande.

I avseende å anmärkningsmålens handläggning i första instans hade

statens besparingskommitté föreslagit, att riksräkenskapsverket skulle pröva

och avgöra ej blott egna anmärkningar utan även anmärkningar framställda

inom vederbörande specialrevisioner, och skulle enligt förslaget

målen prövas i riksräkenskapsverkets plenum, varvid vederbörande förste

revisor skulle inträda såsom ledamot. Vad beträffar omfattningen av de

mål, som sålunda i första instans skulle prövas i riksräkenskapsverket,

bär emellertid departementschefen ansett, att riksräkenskapsverket icke

borde få avgöra de anmärkningar, vilka uppkommit inom specialrevisionerna.

De invändningar, som i denna del framförts mot besparingskommitténs

förslag, hava ock synts utskottet vara av den beskaffenhet,

att utskottet ansett sig böra biträda departementschefens ståndpunkt i

denna fråga.

Departementschefen har likaledes på de i propositionen närmare angivna

skäl funnit sig icke kunna förorda, att anmärkningsmålen prövades och avgjordes

i riksräkenskapsverkets plenum. Avgörandet i dylika mål borde i

stället enligt departementschefens förslag anförtros åt generaldirektören

ensam. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste givetvis kommittéförslaget vara

att föredraga, men synes utskottet övriga på denna fråga inverkande omständigheter

böra tillmätas sådan betydelse, att utskottet, om än med viss

tvekan, funnit sig böra ansluta sig till departementschefens ståndpunkt.

Utskottet anser emellertid det böra tagas under övervägande, huruvida

icke vederbörande förste revisor må, i likhet med revisionsbyråchefen, tillerkännas

fullföljdsrätt. — Såsom departementschefen framhållit, skall givetvis

den föreslagna beslutanderätten för generaldirektören ej föranleda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

någon förändring för honom vare sig i fråga om pensionsåldern eller beträffande

hans ställning i övrigt såsom befattningshavare i statens tjänst.

Vad departementschefen i övrigt i samband med nu berörda frågor anfört,

har icke givit anledning till något särskilt yttrande från utskottets

sida.

Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle ordinarie förslagsanslagen

till statskontoret och kammarrätten samt extra anslaget till sistnämnda

verk för budgetåret 1924—1925 upptagas med oförändrade belopp.

Häremot har utskottet icke något att erinra.

Vad riksräkenskapsverket angår, har den begränsning av eftergranskningen

i verket, som av Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande, ansetts

kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar

frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar

■ därav två nu vakanta indragas, medan de tre kanslibiträdena

skulle behallas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,

där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund

härav skulle ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas

från 486,700 kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till

verket skulle upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår

anvisats. Motionsvis har yrkats dels förstärkning av riksräkenskapsverkets

arbetskrafter med en byråchef — detta under förutsättning av bifall till

en i motionen nr 280 i första kammaren gjord framställning i fråga om

antagande av vissa lagar, vilken motion remitterats till lagutskottet —

dels ock indragning av de nu å verkets stat uppförda två byråchefsbefattningarna

samt chefsbefattningens nedflyttning från generaldirektörs

till överdirektörs grad. Av vad utskottet ovan anfört i fråga om utskottets

ställning till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förenklad handläggning

av förutberörda mål torde framgå, att utskottet icke kan ansluta

sig till motionerna. Vad Kungl. Maj:t föreslagit, har utskottet däremot

funnit sig böra biträda. Vad särskilt beträffar de i motionen nr

279 i första kammaren gjorda yrkandena, vill utskottet erinra om, att, då

riksräkenskapsverket genom beslut av 1920 års riksdag inrättades, riksdagen

uttalade, att den uppgift, som tillkomme det högsta organet för

medelskontrollen inom statsförvaltningen, enligt riksdagens uppfattning

vore av den maktpåliggande art, att chefen borde intaga generaldirektörs

ställning samt att med hänsyn till såväl önskvärdheten av att erhålla

tillräckligt mångsidig och kvalificerad sakkunskap inom verkets styrelse

som ock omfattningen av de göromål, som ålåge verket, det enligt riksdagens

förmenande skulle vara olämpligt att bestämma antalet byråchefer

till lägre antal än tre. Att, sedan numera efter förslag av Kungl. Maj:t

en byråchefsbefattning indragits, riksdagen skulle på en enskild motionärs

yrkande vidtaga så genomgripande organisationsändringar som i motionen

ifrågasatts och därmed äventyra verkets förmåga att fylla sina upgifter,

kan utskottet icke förorda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

7

Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, har utskottet funnit sig böra biträda

detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Julins

och Roséns ovanberörda motioner

a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra

det ordinarie förslagsanslaget till statskontoret med

oförändrat belopp, 320,300 kronor;

b) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra

det ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten med

oförändrat belopp, 346,000 kronor;

c) för .budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av

kammarrättens verksamhet anvisa ett extra anslag av

130,000 kronor;

d) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket

avsedda ordinarie befattningar den ändring

skall vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden B14)

skall utgöra 26;

e) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag....................................... kronor 383,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ■■■ » 12,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m............................... » 38,000

Förslagsanslag kronor 433,000;

f) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till riksräkenskapsverket med 433,000 kronor;

g) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow,

Gustaf Arvid Åman-Nilsson, Johan Prode Lundherg,

Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar Fredrik

Wilhelm Schnell skola från och med den 1 juli 1924

uppföras å allmänna indragningsstaten med rätt för

dem att, så länge de kvarstå å ifrågavarande stat,

med bibehållen tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i

enlighet med avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

h) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet

för hudgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag

av 25,000 kronor;

samt

i) till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för

budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 25,000

kronor.

Stockholm den 30 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,

J. L. Widell, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,

J. G. Walles, E. A. Hallin, I. Bergman i Tännäs och F. L. Lindqvist;

från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, A. Wiklund, S. Bengtsson i Xorup, O. H:son

Waldén, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson

i Revinge, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Andersson i Prästbol och

B. F.son Holmgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

!)

Reservation:

av herr E. A. Hallin, vilken med instämmande av herrar ./. L. Widell

och J. G. Walles, ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»I sammanhang med frågorna om anslag — — — — alltjämt lämnats

orubbad.

Det ändamål, departementschefen avser att vinna genom den sålunda föreslagna

ändrade handläggningen av nu nämnda mål, är närmast att åvägabringa

lättnad i regeringsrättens arbetsbörda. Detta syfte synes utskottet

för visso vara värt allt beaktande. Att regeringsrättens arbetsbörda så

minskas, att kravet på en utökning av dess arbetskrafter måtte kunna

motverkas, är givetvis en angelägenhet av vikt. Mot det sätt, varpå

departementschefen avser att få denna fråga löst, har emellertid utskottet

— på sätt ock motionsvis ägt rum — icke kunnat undgå att göra erinringar.

Utskottet, som bemärkt, att regeringsrättens yttrande i frågan ej inhämtats,

vill till en början erinra därom, att man vid regeringsrättens

inrättande år 1909 utgick från den förutsättning, att de allmänna domstolarnas

befattning med, bl. a., det slags ärenden, varom fråga är, skulle

upphöra samt att i stället skulle skapas en särskild instansordning för

dessa ärendens handläggning. Utskottet finner sig ingalunda övertygat

om, att tillräckliga sakskäl föreligga att, på sätt departementschefen gjort,

nu intaga den rent motsatta ståndpunkten och bibehålla de allmänna domstolarnas

befattning med ifrågavarande slags ärenden.

Utskottet vill i anslutning härtill hava framhållit, att, om rätten att

fullfölja talan genom stämning till allmän domstol skall vara av någon

praktisk betydelse och icke blott en rätt på papperet, de allmänna domstolarna,

vilka i övrigt icke hava någon erfarenhet om tillämpningen av

de ofta nog invecklade avlönings- och därmed jämförliga författningarna,

därigenom skulle betungas i synnerligen hög grad. Därest åter förhållandena

skulle utveckla sig i samma riktning som hittills eller att stämning

till domstol blott i sällsynta undantagsfall förekomme, innebär

departementschefens förslag, att kammarrätten skulle bliva praktiskt taget

sista instansen. Utskottet finner en dylik begränsning av fullföljdsrätten

vara av alltför genomgripande betydelse, för att utskottet på nu föreliggande

utredning skulle vara berett att tillstyrka densamma. För övrigt

må det med fog ifrågasättas, huruvida en sådan begränsning lämpligen bör

genomföras i den ordning, som departementschefen tänkt sig. Den omständigheten

att genom allmän lag angivits vilka slag av ärenden, som skola

bedömas av regeringsrätten, talar för att i enahanda ordning bör avgöras,

huruvida rätten till fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t skall förvägras

vederbörande sakägare i en grupp av dylika ärenden. Härtill kommer

emellertid, att de bestämmelser, om vilkas tillämpning är fråga, i allt

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 11 sand. .38 höft. (Nr 128.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

större utsträckning börjat utfärdas i form av utav riksdagen beslutade

författningar (t. ex. allmänna avlöningsreglementet) och att man även i

denna omständighet kan vara benägen se ett skäl, för att bestämmelser om

rätt till fullföljd av talan över myndighets beslut i nu ifrågavarande slags

ärenden bör i annan form än nu skett underställas riksdagens prövning.

Vad härefter angår frågan om anmärkningsmålens handläggning i första

instans, sammanhänger denna fråga, såsom departementschefen framhållit,

med spörsmålet om specialrevisionernas framtida ställning, ett spörsmål,

som departementschefen ock upptagit till behandling i detta sammanhang.

Jämväl förslaget i sistnämnda hänseende är grundat på ett av statens

besparingskommitté avgivet förslag i frågan. Till detta förslag har utskottet

i likhet med departementschefen funnit sig böra ansluta sig, och

synas utskottet de invändningar, som mot ett genomförande av detta förslag

rests — huvudsakligen från riksräkenskapsverkets sida — icke vara av den

art, att de böra stå hindrande i vägen för förslagets realiserande. Däremot

har utskottet icke kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot

den del av Kungl. Maj:ts förslag, som inrymmer domsrätt åt riksräkenskapsverkets

chef vid anmärkningsmålens handläggning i första instans. Att

överlämna dessa mål till prövning i verkets plenum har emellertid stött

på organisatoriska svårigheter, vilkas övervinnande knappast lärer kunna

ske utan ökade kostnader.

Med allt erkännande av det betydelsefulla arbete, besparingskommittén

inlagt rörande ifrågavarande ämne, och det förslag, Kungl. Maj:t i anledning

därav framlagt för riksdagen, har utskottet sålunda stannat vid den

uppfattningen, att dessa spörsmål äro av den stora omfattning samt av

den djupt ingripande beskaffenhet, att de icke låta sig på sätt nu är föreslaget

lösas utan böra underkastas förnyade överväganden. Den av utskottet

sålunda förordade utredningen synes kunna framläggas för nästkommande

års riksdag, som då jämväl finge tillfälle pröva de jämkningar i lagen om

regeringsrätten, som därav kunde bliva en följd, ävensom taga ställning

till de förordningar och instruktioner för ämbetsverken, som till äventyrs

bliva erforderliga.

Vad angår Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag dels till de ämbetsverk,

varom i propositionen är fråga, dels till allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, innebär förslaget härutinnan, vad först statskontoret och

kammarrätten beträffar, att ordinarie förslagsanslagen till dessa verk samt

extra anslaget till kammarrätten skulle upptagas med oförändrade belopp.

Häremot har utskottet icke något att erinra.

Vad riksräkenskapsverket angår har den begränsning av eftergranskningen

i verket, som av Kungl. Maj:t föreslagits till genomförande, ansetts

kunna medföra, att sju revisorsbefattningar och tre kanslibiträdesbefattningar

frigöras. Av befattningarna i fråga skulle samtliga revisorsbefattningar

— därav två nu vakanta — indragas, medan de tre kanslibiträdena

skulle behållas för användning vid granskningen av skatteräkenskaperna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

It

där behov av ökad arbetskraft synts förefinnas. På grund liärav skalle

ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket nedsättas från 486,700

kronor till 433,000 kronor, under det att extra anslaget till verket skulle

upptagas till samma belopp, som för innevarande budgetår anvisats. Motionsvis

har yrkats dels förstärkning av riksräkonskapsverkets arbetskrafter

med en byråchef — detta under förutsättning av bifall till en i motionen

nr 280 i första kammaren gjord framställning i fråga om antagande

av vissa lagar, vilken motion remitterats till lagutskottet — dels ock

indragning av de nu å verkets stat uppförda två byråchefsbefattningarna

samt chefsbefattningens nedllyttning från generaldirektörs till överdirektörs

grad. Av den ställning utskottet intagit till frågan om förenklad

handläggning av förutberörda mål följer, att utskottet icke kan förorda eu

utökning av verkets arbetskrafter, och har utskottet ej heller funnit tillrådligt

att nu föreslå någon reducering eller förändring i verkets personal

utöver den, Kungl. Maj:t ifrågasatt. Vad särskilt beträffar de i motionen

nr 279 i första kammaren gjorda yrkandena vill utskottet erinra om, att,

då riksräkenskapsverket genom beslut av 1920 års riksdag inrättades, riksdagen

uttalade, att den uppgift, som tillkomme det högsta organet för

medelskontrollen inom statsförvaltningen, enligt riksdagens uppfattning

vore av den maktpåliggande art, att chefen borde intaga generaldirektörs

ställning, samt att med hänsyn till såväl önskvärdheten av att erhålla

tillräckligt mångsidig och kvalificerad sakkunskap inom verkets styrelse

som ock omfattningen av de göromål, som ålåge verket, det enligt riksdagens

förmenande skulle vara olämpligt att bestämma antalet byråchefer

till lägre antal än tre. Att, sedan numera efter förslag av Kungl. Maj:t

en byråchefsbefattning indragits, riksdagen skulle på en enskild motionärs

yrkande vidtaga så genomgripande organisationsändringar, som i motionen

ifrågasatts, kan utskottet icke förorda.

Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till allmänna

civilförvaltningens lönenämnd har utskottet funnit sig böra biträda

förslaget härutinnan.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

I) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å herrar Julins

och Roséns ovanberörda motioner, den sistnämnda i

vad densamma avser indragning av två byråchefsbefattningar

hos riksräkenskapsverket samt nedflyttning

av chefsbefattningen från generaldirektörs- till överdirektörsgrad,

a) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det

ordinarie förslagsanslaget till statskontoret med oförändrat

belopp, 320,300 kronor;

b) i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

ordinarie förslagsanslaget till kammarrätten med oförändrat

belopp, 346,000 kronor;

c) för budgetåret 1924—1925 till upprätthållande av

kammarrättens verksamhet anvisa ett extra anslag av

130,000 kronor;

d) förklara, att i fråga om de för riksräkenskapsverket

avsedda ordinarie befattningar den ändring skall

vidtagas, att antalet revisorer (lönegraden B 14) skall

utgöra 26;

e) godkänna följande stat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag ................................ kronor 383,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag » 12,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m............................. » 38,000

Förslagsanslag kronor 433,000;

f) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till riksräkenskapsverket med 433,000 kronor;

g) besluta, att revisorerna Lars Olsson Rönnow,

Gustav Arvid Åman-Nilsson, Johan Frode Lundberg,

Otto Berndt Tage Silfwerskiöld och Oscar Fredrik Wilhelm

Schnell skola från och med den 1 juli 1924 uppföras

å allmänna indragningsstaten med rätt för dem

att, så länge de kvarstå å ifrågavarande stat, med bibehållen

tjänstgöringsskyldighet uppbära lön i enlighet

med avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;

h) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet

för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag

av 25,000 kronor;

i) till allmänna civilförvaltningens lönenämnd för

budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av

25,000 kronor;

II) att herr Roséns motion må i övrigt anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförval s. 8 i texten