Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

1924-05-13 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

1

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1924 kl. 5.30 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under

sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag

till tullverket jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1924—1925 har

Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkt 19) föreslagit riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket jämte de

för vederbörande befattningshavare avsedda lönegrader enligt den i 9 §

av avlöningsreglementet intagna löneplan skall bestämmas i enlighet med

vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över finansärenden ovanberörda

dag föreslagits;

dels för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna följande

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.

............................................................ kr- 439,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 20,000

Arvode till tullverkets ombudsman ............. » 2,000

Avlöningar till icke-ordinare befattningshavare

m. m., förslagsanslag ....................... » 160,000

. Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.

............................................................. kr. 10,084,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............ » 180,000

Arvoden till två laboratorieföreståndare, å

högst 1,000, respektive 500 kronor för år

räknat.............................................................. * 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. in., förslagsanslag..................... » 1,771,000 kr. 12,657,500.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 saml. 43 höft. (Nr 86.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater

.................................................................................... kr. 55,670.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslagsanslag.

........................................................... kr. 475,000

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag...................................... » 25,000

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster ............................... » 13,000 kr. 513,000.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande av tullmål, förslagsanslag.

............................................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktamentsersättningar

m. m., förslagsanslag.................................... » 95,000

Hemliga utgifter............................................ » 4,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag » 1,637,530 » 1,773,830.

Summa förslagsanslag kr. 15,000,000;

dels i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för tullverket med

ett mot statens slutsumma svarande belopp av 15,000,000 kronor, att direkt

utgå av tullmedel;

dels ock förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande ordinarie

stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat kvarstående tjänsteman vid

tullstaten, som ej anmält sig icke vilja övergå på den nya staten, må

under budgetåret 1924—1925 efter Kungl. Maj:ts bestämmande komma i

åtnjutande av tillfälligt lönetillägg till belopp, vilket kan anses stå i

lämpligt förhållande till den tjänstgöring, som må komma att krävas av

vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock icke i något fall till

högre belopp, för år räknat, än som genom kungörelsen den 22 juni 1921

(nr 444) angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid tullverket för

år 1922 blivit bestämt. ,

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 34—63

i det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över finansärenden den 2 januari 1924.

Sedan riksdagen i skrivelse den 6 juni 1923, nr 286, anmält sina beslut

i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln av 1923 års

statsverksproposition gjorda framställning angående tullverkets utgiftsstater

för budgetåret 1923—1924 m. m., har Kungl. Maj:t den 15 juni 1923

för nämnda budgetår för tullverket fastställt följande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

3

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

anslag .........................................................

kr.

485,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...............

»

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman................

Avlöningar till icke-ordinarie befattnings-

»

2,000

havare m. m., förslagsanslag ........................

»

60,000

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

anslag ...............................................................

kr.

9,876,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...............

Arvoden å högst 1,500 kronor, för år räknat,

»

120,000

till två laboratorieföreståndare ....................

Avlöningar till icke-ordinarie befattnings-

kr,

3,000

havare m. m., förslagsanslag ........................

»

1,503,500

kr.

12,070,700.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångs-

stater, förslagsanslag.........................................

kr.

166,000.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade tjänstemän, förslags- anslag ...............................................................

Pensioner till avlidna tjänstemäns änkor och

kr.

400,000

barn, förslagsanslag ..........................••...........

Gottgörelse till tullstatens enskilda pensions-

»

25,000

inrättning för mistade andelar av avlöning

vid vakanta tjänster....................................

»

13,000

kr.

438,000.

D. Omkostnadsstat.

’

Kostnader för avdömande av tullmål, förslags- anslag ..............................................................

Resekostnads- och traktamentsersättningar m.

kr.

22,300

m., förslagsanslag............................................

»

80,000

Hemliga utgifter ................................................

»

6,000

Övriga kostnader för tullverket, förslagsanslag

»

1,789,300

kr.

1,897,600.

summa förslagsanslag kr. 14,572,300.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

I en särskild specifikation av utgiftsstater för tullverket, vilken såsom

Inlaga fogats vid statsverkspropositionen och som här nedan intagits, hava

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag beträffande de olika anslagsbeloppen

sammanställts. För jämförelse har utskottet i denna specifikation vid de

poster, i vilka ändring föreslagits i förhållande till de av Kungl. Maj:t

för budgetåret 1923—1924 upptagna posterna, inom parentes infört de för

sagda budgetår upptagna anslagsbeloppen. I de poster, vid vilka någon

jämförelsepost icke upptagits, har någon ändring i anslagets storlek icke

ifrågasatts med undantag för posten till inköp av fortskaffningsmateriel

för kustbevakningen (fyra tulljagare), för vilket ändamål särskilda medel

för innevarande budgetår ej äskades.

Kronor

Kronor

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare hos

generaltullstyrelsen....................................... kr. 438,000

(483,575)

Förslagsbelopp till personliga lönetillägg och er- sättning för indragna extra inkomster ävensom

till läkarvård och medikamenter samt begrav- ningshiälp.................................................. >:> 1,000

439,000

(1,725)

(485,300)

Vikar iatsersättningar:

Förslagsanslag.....................................................................

20,000

Arvode till tullverkets ombudsman:

Anslag ..............................................................................

2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

Förslagsanslag till avlöningar åt vissa icke-ordinarie befattnings- havare, arvoden åt extra befattningshavare samt gratifikationer

160,000

621,000

(60,000)

(567,300)

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

Förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid

tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gräns- bevakning .................................................. kr. 9,900,000

(9,623,914)

Förslagsanslag till kallortstillägg och kallorts-

traktamenten ............................................. * 50,000

(55,000)

Förslagsanslag till felräkningspenningar ............ » 14,000

Förslagsanslag till personliga lönetillägg samt er- sättning för indragna extra inkomster ............ » 80,000

(134,000)

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp ................................. » 40,000

10,084,000

(49,986)

(9,876,900)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Vikariatsersättningar:

Förslagsanslag.

Arvoden till två laboratorieföreståndare:

Anslag till arvoden åt föreståndare för lokala laboratorierna i

Göteborg och Malmö med högst 1,000 respektive 500 kronor

för år räknat .................................................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare ni. m.:

Förslagsanslag till arvoden åt tullexpeditions- och gränstull
-

Kronor

Kronor

stationsföreståndare .................................. kr.

Förslagsanslag till arvoden åt vissa icke-ordinarie

befattningshavare, arvoden åt extra befattningshavare

samt gratifikationer........................... *

Förslagsanslag till läkarvård och medikamenter

samt begravningshjälp ................................. ;>

Förslagsanslag

göring........

till ersättning för övertidstjänst
-

13,500

1,700,000

(1,230,000)

7,500

(10,000)

50,000

(250,000)

Resekostnads- och traktamentsersättningar m. m.:

Förslagsanslag till ersättning för flyttningskostnad.

....... ..................... ............................ kr. 20,000

Förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader » 75,000

(60,000)

180,000

(120,000)

1,500

(3,000)

1,771,000

(1,503,500)

B. Indragnings- och övergångsstater.

Anslag till avlöningar till tjänstemän å indragnings- och övergångsstater

..................................................................

C. Pensionsstater.

Förslagsanslag till pensioner åt avskedade tjänstemän............

Förslagsanslag till bestridande av den genom Kungl. Maj:ts reglemente

den 16 februari 1833 stadgade pensionering av avlidna

tjänstemäns änkor och barn ..........................................

Anslag till gottgörelse till tullstatens enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster

D. Omkostnadsstaten.

Kostnader för avdömande av tullmål:

Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens

län .......................... kr. 2,000

Arvode till tolk för finska språket vid samma

gränstullrätt.............................. * 300

Förslagsanslag till gottgörelse åt rådhusrätterna

för avgörande av tullmål ............................. » 35,000

(20,000)

475,000

(400,000)

25.000

13.000

37,300

(22,300)

95,000

(80,000)

12,036,500

(11,503,400)

55,670

(166,000)

513,000

(438,000)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Anslag

Hemliga utgifter:

Övriga kostnader för tullverket:

Förslagsanslag till inköp av fortskaffningsmateriell

för kustbevakningen ....................................

Arvode till präst i Sandhamn........................... kr.

Arvode till skollärare i Landsort (före stationens

förflyttning till Regarn)................................. »

Förslagsanslag till byggnader, hyror och tomtören »

Förslagsanslag till underhåll och drift av fortskaffningsmateriell

....................................... »

Förslagsanslag till expenser .............................. »

Förslagsanslag till telegramporto ..................... »

Förslagsanslag till gratifikationer åt kronolotsoch

kanalpersonal ....................................... »

Förslagsanslag till legor för fortskaffningsmateriell »

Förslagsanslag till utbildning i tu II tjänsten......... »

Förslagsanslag till beklädnad och beväpning......... »

Förslagsanslag till beslagarandelar samt tullstatens

enskilda pensionsinrättnings andelar av böter... »

Förslagsanslag till särskilda åtgärder för bekämpande

av olovlig varuinförsel m. m................ »

Förslagsanslag till diverse utgifter.................... »

250

70

75.000

(100,000)

184.000

550.000

(600,000)

20.000

(60,000)

1,000

175.000

(248.000)

25,000:

(50,000)

16,000

90,000

150.000

(300.000)

171,210

(139,980)

180.000

Kronor

Summa kronor

4,000

(6,000)

Kronor

1,637,530

(1,787,300)

,773,830 1

,897,600) |

15.

(14,

,000,000

,572,300) |

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft följande motioner, nämligen:

dels två motioner, väckta den ena (nr 34) inom första kammaren av

herr K. A. Andersson och den andra (nr 39) inom andra kammaren av

herr O. Osberg, vari yrkats, att riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Majrts

förslag att anskaffa ytterligare fyra tulljagare och alltså minska det av

Kungl. Maj:t under punkt 19, sjunde huvudtiteln, till övriga kostnader för

tullverket, äskade anslaget 1,637,530 kronor med 180,000 kronor till 1,457,530

kronor;

dels en inom andra kammaren av herr A. Ljungberg väckt motion (nr

38), vari alternativt hemställts, att något anslag för ytterligare anskaffning

av tullkryssare icke nu måtte av riksdagen beslutas eller att ett belopp av

50,000 kronor måtte beräknas för ändamålet i årets stat;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

7

dels en inom första kammaren av herrar T. Julin och K. J:son Thulin väckt

motion (nr 73), i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta, att stadgandet

i kungl. kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 3G8), under B, punkt 3, stycket 3,

måtte utsträckas att omfatta en var, som före 1917 års utgång antagits till e. o.

kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och som med eller efter ingången

av år 1923 vunnit eller vinner befordran till ordinarie kammarskrivare;

dels en av sistnämnda motionärer väckt motion (nr 74), vari föreslagits,

att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tulltjänsteman, som omedelbart

före det nu gällande avlöningsreglementets ikraftträdande var förordnad å

tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession

efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller å tjänst, som jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets omorganisation, icke besättas

med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande eller i omedelbar

eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänsteman,

dels rätt att icke lida minskning i honom förut tillkommande förmån i

fråga om semester, varvid en månad alltid skall räknas som 30 dagar,

dels rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 369) (s. k. övergångsavlöning),

dels ock rätt till personligt dyrtidstillägg enligt kungl. kungörelsen den

15 juni 1921 (nr 356) och den 15 juni 1923 (nr 265);

dels en inom andra kammaren av herrar Cl. Lindskog och C. Lovén väckt

motion (nr 50), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att även för

tidsperioden 1 juli 1920—30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket,

förordnade å tjänst på extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession

efter å sådan tjänst förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med de

bestämmelser, som under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie tjänstemän;
dels

ock slutligen en inom andra kammaren av herrar A. Ljungberg och

A. Anderson i Råstock väckt motion (nr 105), vari hemställts, att riksdagen

ville besluta om sådan ändring i de särskilda bestämmelser (Svensk

författningssamling nr 368 år 1922), som från och med den 1 januari 1923

skola lända till efterrättelse beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen

och tullstaten, att de från och med den 1 juli 1924 må erhålla följande

lydelse, nämligen:

med ordinarie befattning — — — den ordinarie befattningen;

tjänsteman vid tullverket, — — — hänsyn icke tagas därtill;

tjänsteman, vilken omedelbart — —- — för kammarskrivare bestämda

lönegraden;

tjänsteman vid tullverket, — — — för varje tjänstgöringsdag;

tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1 8 lönegraderna enligt

avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,

må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i

tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla

erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Utskottets

yttrande.

vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant

sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för

tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan

egenskap äger åtnjuta läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,

må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,

såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarevård

jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän

vid tullstaten;

anslag, som vid vissa — — — för anslaget skall hållas;

Vid prövning av de sålunda i fråga om anslaget till tullverket och dess

befattningshavare framlagda förslagen har utskottet först till behandling

förehaft de motioner, som avse beredande av vissa förmåner utav avlönings

natur åt de i motionerna omförmälda grupper av befattningshavare.

Över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

från allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I detta utlåtande har lönenämnden inledningsvis erinrat om, hurusom det

förvaltningsområde, som i motionerna avsåges, sedan längre tid tillbaka, i

vad personalförhållandena anginge, intagit en viss särställning i jämförelse

med andra förvaltningsgrenar. Inom tullverket hade sålunda, vid sidan av

den ordinarie personalen, förefunnits vissa grupper av befattningshavare, som,

ehuru de icke innehaft ordinarie anställning, likväl ansetts böra i vissa

hänseenden jämnställas med ordinarie tjänstemän. En grupp av befattningshavare

med en dylik mellanställning mellan ordinarie tjänstemän och den

i vanlig mening icke-ordinarie eller extra personalen utgjordes av personer,

förordnade å tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar

succession efter sålunda förordnade tjänstemän. Vidare vore här att omnämna

de tjänstemän, vilka förordnats å befattningar, som Kungl. Maj:t

genom särskilda beslut förklarat skola, i avbidan på tullverkets omorganisation,

icke besättas med ordinarie innehavare utan uppehållas på förordnande,

ävensom de befattningshavare, vilka förordnats såsom succedenter i omedelbar

eller medelbar följd efter nämnda tjänstemän.

Nu angivna grupper av icke-ordinarie tjänstemän hade — i likhet med viss

annan personal, från vilken i detta sammanhang torde kunna bortses — tidigare

till följd av särskilda medgivanden kommit i åtnjutande av en del förmåner,

varigenom deras ställning, såsom nyss antytts, närmat sig den ordinarie personalens.

Sålunda hade dessa grupper av befattningshavare varit berättigade

till ortstillägg och tillfällig löneförbättring samt —- åtminstone vad vissa av

dem beträffade — ålderstillägg efter enahanda grunder, som varit gällande

i fråga om de ordinarie tjänstemännen. Vid införandet, från och med den

1 januari 1928, av det nya lönesystemet blevo ock ifrågavarande befattnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

9

havare delaktiga av de viktigaste bland de förmåner, som voro avsedda att

övergångsvis komma den ordinarie personalen till godo. I ett den 13 september

1922 avgivet yttrande med förslag till bestämmelser i fråga om övergång

på ny stat för tjänstemän vid vissa från och med den 1 januari 1923

nyreglerade verk hade ock allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,

att nämnden funnit det stå i överensstämmelse med de synpunkter, som varit

bestämmande vid löneregleringens genomförande, att vid övergångsbestämmelsernas

avfattning i vissa fall likställa nu omhandlade personalgrupper med

ordina rie tjänstemän. Härvid hade nämnden emellertid ansett sig böra ut

tryckligen och med styrka framhålla, att vad sålunda ifrågasatts angående

övergångsförhållandena för viss icke-ordinarie personal vid tullverket borde,

såsom uteslutande betingat av de dittills rådande egenartade förhållandena

vid detta verk, icke på något sätt få anses prejudicerande i fråga om de förmåner

i motsvarande hänseenden, som kunde böra tillerkännas befattningshavare

inom andra områden av statsförvaltningen. Ej heller borde, vad tullpersonalen

själv beträffade, de övergångsbestämmelser, som då kunde anses

av förhållandena motiverade, framdeles få åberopas till stöd för ett fortsatt

likställande i det ena eller andra avseendet av icke-ordinarie personal med de

ordinarie tjänstemännen.

Genom de av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1922 utfärdade bestämmelserna

i fråga om övergång till den från och med den 1 januari 1923 gällande lönestaten

för ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten hade,

i huvudsaklig överensstämmelse med lönenänmdens förslag, föreskrifter i nu

omhandlade hänseende meddelats beträffande såväl den förutvarande ordinarie

personalen som ock de grupper bland den tidigare icke-ordinarie personalen,

varom ovan nämnts.

I motionen nr 73 inom första kammaren har nu hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att stadgandet i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) under

B, punkt 3, tredje stycket måtte utsträckas att omfatta en var, som före 1917

års utgång antagits till e. o. kammarskrivare vid lokaltullförvaltningen och

som med eller efter ingången av år 1923 vunnit eller vinner befordran till

ordinarie kammarskrivare.

Den av motionärerna åberopade bestämmelsen är av följande lydelse:

»tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande

för tullverket innehar å tullverkets ordinarie eller extra stat uppförd kammarskrivarbefattning

och som övergår på den nya staten, skall, sedan han med

tillämpning jämväl av nämnda reglementes bestämmelser om tillgodoräknande

av tjänstetid kan anses hava tillhört den för kammarskrivarbefattning

avsedda lönegradens högsta löneklass i sex år, äga att under de för uppflyttning

i högre löneklass eljest föreskrivna villkor åtnjuta lön i närmast högre

löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde

den för kammarskrivare bestämda lönegraden.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Den ordinarie befattningen kammarskrivare vid tullverket tillhör, enligt

det nya avlöningsreglementet, 9:e lönegraden för manliga tjänstemän, vilken

lönegrad omfattar löneklasserna 12—16. Den högre löneklass, varom i berörda

stadgande är fråga, är alltså 17:e löneklassen för manliga tjänstemän.

Rörande tillkomsten av ovan återgivna bestämmelse hava motionärerna

erinrat om riksdagens uttalande i ämnet uti skrivelse den 3 juni 1922 (nr

276) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tullverkets

utgiftsstater för tiden 1 januari—30 juni 1923 m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

I motionen omnämnes därjämte det av generaltullstyrelsen i samband med

avgivandet av förslag till stater för tullverket under budgetåret 1923—1924

framställda förslaget om utsträckning av den förmån, om vilken här är fråga,

till alla dem, som före 1917 års utgång antagits till e. o. kammarskrivare

vid lokalförvaltningen.

Beträffande sistberörda förslag erinrade föredragande departementschefen,

jämlikt statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (VII H. T. sid. 55), hurusom

riksdagen uttryckligen begränsat ifrågavarande förmån till dem, som

före den nya statens ikraftträdande erhållit kammarskrivarbefattning å ordinarie

eller extra stat. Även om skäl kunde åberopas för en mindre snäv

gräns i detta avseende, ansåg sig departementschefen med hänsyn till detta

riksdagens uttalande icke böra föreslå någon utstäckning av förmånen i fråga.

Efter att hava framhållit vad sålunda i denna fråga förekommit har allmänna

civilförvaltningens lönenämnd i sitt ovanberörda utlåtande anfört

följande:

»Då motionärerna nu för sin del upptagit yrkandet, att den rätt till uppflyttning

i löneklass, som genom bestämmelsen i avd. B, punkt 3, tredje

stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 368) tillerkänts däri omförmälda,

å ordinarie eller extra stat uppförda kammarskrivare, måtte få tillgodonjutas

jämväl av de befattningshavare inom ifrågavarande tjänstekategori, som avsetts

i generaltullstyrelsens nyssberörda förslag, framställer sig, enligt lönenämndens

förmenande, till en början spörsmålet, av vilken anledning just den av

generaltullstyrelsen och motionärerna föreslagna tidpunkten, utgången av år

1917, ansetts böra vara den bestämmande härvidlag. Förklaringen torde

måhända kunna sökas bland annat däri, att en anställningstid i extra ordinarie

befattning, understigande 5 år, icke ansetts överskrida vad som i sådant

avseende kunde betraktas såsom det normala. Endast de befattningshavare,

vilkas extra ordinarie anställningstid överstege den nämnda, kunde därför

skäligen anses berättigade att komma i åtnjutande av här omhahdlade särskilda

förmån. Enligt vad i motionen uppgivits och eljest av lönenämnden

kunnat inhämtas, lära emellertid befordringsförhållandena för de extra ordinarie

kammarskrivarna för närvarande ställa sig så pass ogynnsamma, att

det knappast torde kunna förväntas, att ordinarie anställning erhålles av de

i motionen avsedda befattningshavarna förr än efter avsevärt längre tids

effektiv tjänstgöring än fem år.

Möjligen torde orsaken till valet av den i motionen angivna tidpunkten

till någon del få sökas jämväl i det förhållandet, att, enligt vad lönenämnden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

11

likaledes inhämtat, under åren 1918—1921 någon elevkurs icke varit anordnad

för befattningshavare inom ifrågavarande tjänstekategori.

Lönenämnden kan för sin del knappast finna den av motionärerna föreslagna

tidsbegränsningen erbjuda eu rationell lösning av den föreliggande

frågan.

Med hänsyn till att riksdagen tidigare medgivit, att icke blott befattningshavare,

vilka före löneregleringens genomförande innehaft ordinarie anställning

inom här ifrågavarande tjänstekategori, utan även de för nämnda tidpunkt

å extra stat uppförda kammarskrivarna finge tillgodonjuta här omhandlade

uppflyttning i löneklass, förefaller det lönenämnden följdriktigt, att,

vid en utsträckning av denna, ur löneregleringssynpunkt och i lönetekniskt

hänseende ovanliga förmån, densamma tillerkännes de inledningsvis omnämnda,

i vissa andra hänseenden med ordinarie tjänstemän likställda befattningshavare,

vilka omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande

bestritt förordnande i omedelbar eller medelbar succession efter befattningshavare

å extra stat eller förordnanden å vakanssatta tjänster ävensom succedenter

i omedelbar eller medelbar följd efter de sistnämnda. Härvid torde

särskilt böra beaktas, att det i allmänhet lärer hava berott på en tillfällighet,

huruvida en befattningshavare erhållit förordnande å extra stat eller å vakanssatt

tjänst samt, vad succedenterna beträffar, huruvida successionsförordnandet

föranletts av det ena eller andra slaget av huvudförordnande».

Lönenämnden kan sålunda icke anses hava intagit någon mera bestämd

ståndpunkt till det i nu förevarande motion framställda yrkandet och synes

nämnden i varje fall hava funnit sig icke kunna förorda en sådan utsträckning

av nu berörda förmån, som motionsvis ifrågasatts. Nämnden som icke

kunnat finna den av motionärerna föreslagna tidsbegränsningen erbjuda en

rationell lösning av den föreliggande frågan, har sålunda ansett följdriktigt,

att vid en utsträckning av denna, ur löneregleringssynpunkt och i lönetekniskt

hänseende ovanliga förmån, densamma tillerkändes de inledningsvis

omnämnda, i vissa andra hänseenden med ordinarie tjänstemän likställda

befattningshavare, vilka omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande

bestritt förordnanden i omedelbar eller medelbar succession efter befattningshavare

å extra stat eller förordnanden å vakantsatta tjänster ävensom succedenter

i omedelbar eller medelbar följd efter de sistnämnda. Då utskottet

emellertid icke kan förorda en dylik utsträckning, har utskottet sålunda än mindre

funnit sig kunna biträda motionärernas yrkande.

Vad härefter angår den inom första kammaren väckta motionen nr 74

hava motionärerna däri hemställt, att riksdagen måtte besluta att tillerkänna

tulltjänsteman, som omedelbart före det nu gällande avlöningsreglementets

ikraftträdande var förordnad å tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar

eller medelbar succession efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman eller

å tjänst, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut skolat, i avbidan på tullverkets

omorganisation, icke besättas med ordinarie innehavare utan upphållas på

förordnande, eller i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad

tjänsteman, dels rätt att icke lida minskning i honom förut tillkom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 86

mande förmån i fråga om semester, varvid en månad alltid skall räknas som

30 dagar, dels rätt till avlöningsbelopp, som omförmäles i Knngl. Maj:ts

kungörelse den 15 juni 1922 (nr 369) — så kallad övergångsavlöning —,

dels ock rätt till personligt dyrtidstillägg enligt Kungl. Maj:ts kungörelser

den 15 juni 1921 (nr 356) — bör vara den 15 juni 1922 (nr 356) — och

den 15 juni 1923 (nr 265).

Beträffande detta förslag bar lönenämnden anfört följande:

»I fråga först om den vissa befattningshavare övergångsvis medgivna rätten

att bibehålla av dem tidigare åtnjuten semesterförmån tillåter sig lönenämnden

erinra, hurusom 1902 års löneregleringskommitté i sitt den 3 november

1920 avgivna betänkande med utredning och förslag beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk (nr LXII) vid behandling av frågan om en tjänstemans rätt till

semesterledighet efter övergången till det ifrågasatta nya lönesystemet bland

annat (sid. 60) anförde, att då de i kommitténs förslag till avlöningsreglemente

angivna semestertiderna i vissa fall innebure en minskning i förhållande

till vad för det dåvarande i sådant hänseende gällde, kommittén förutsatte,

att, i likhet med vad som bestämts i fråga om kommunikationsverken,

dåvarande befattningshavare, som genom förslaget skulle erhålla förkortad

semester, genom övergångsbestämmelser komme att bibehållas vid sin dittillsvarande

rätt.

Kommittén ansåg (sid. 110) det i sådant hänseende böra stadgas, att, så

länge en dåvarande befattningshavare kvarstode i den tjänst, han innehade

vid tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, han borde personligen

varda bibehållen vid den större förmån i nämnda hänseende, som

enligt då gällande bestämmelser kunde hava varit honom tillerkänd.

Dessa löneregleringskommitténs uttalanden torde hava avsett allenast sådan

personal, som redan före övergången till den nya lönestaten innehaft ordinarie

anställning. I överensstämmelse härmed föreskrevs ock genom punkt

5 i kungörelsen den 10 oktober 1921 (nr 616) med bestämmelser i fråga om

övergång till de från och med den 1 januari 1922 gällande lönestaterna för

ordinarie tjänstemän vid statsdepartement med flera verk, att tjänsteman

efter övergång till den nya lönestaten ej skulle lida minskning i den honom

enligt den 31 december 1921 gällande avlöningsbestämmelser å hans ordinarie

tjänst tillkommande förmån i fråga om semester eller motsvarande tjänstledighet.

Härvid skulle månad alltid räknas som 30 dagar.

I skrivelse den 6 oktober 1921 med förslag till bestämmelser i ämnet

hade lönenämnden rörande denna punkt anfört, att den rätt att icke behöva

underkasta sig minskning i fråga om semester eller motsvarande tjänstledighet,

som däri avsåges, givetvis borde hänföra sig till befattningshavarens

ordinarie tjänst. Därest en ordinarie tjänsteman uppehölle sådan högre befattning

å extra stat eller eljest innehade sådant långvarigt förordnande, som

medfört större förmån i förevarande hänseende än som varit förenad med hans

ordinarie tjänst, borde sålunda hänsyn härtill icke tagas vid bestämmande

av semesters längd i hans ordinarie befattning efter övergången till den nya

staten.

Beträffande den personal vid tullverket, som överförts till den från och

med den 1 januari 1923 gällande lönestaten för ordinarie tjänstemän hos

generaltullstyrelsen och vid tullstaten har genom punkt A 5 i de av Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 13

Maj:t den 27 oktober 1922 härutinnan meddelade övergångsbestämmelserna

på liknande sätt föreskrivits, att tjänsteman ej må efter övergång till den

nya lönestaten lida minskning i den honom enligt den 31 december 1922

gällande avlöningsbestännnelser å hans ordinarie tjänst tillkommande förmån

i fråga om semester.

Rörande sistangivna bestämmelse anförde lönenämnden i sitt den 13 september

1922 avgivna förslag i ämnet, bland annat, att någon anledning icke syntes

föreligga att för tullverkets vidkommande frångå den uppfattning, som

kommit till uttryck i nämndens ovan återgivna förslag av den 6 oktober

1921 beträffande de från och med den 1 januari 1922 nyreglerade verken.

Såsom följd härav hade i nu berörda övergångsbestämmelser för tullverket

icke intagits föreskrift om rätt vare sig för tjänsteman, förordnad å extra

stat eller tilläggsstat, eller för tjänsteman, förordnad å ordinarie befattning,

som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande ej fått i vanlig ordning återbesättas,

eller för dem, som förordnats i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda

förordnad tjänsteman, att bibehållas vid den semester för mån, han

kunde hava ägt att i förordnandet åtnjuta.

För den icke-ordinarie personalens vidkommande föreskrevs — genom en

i kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagen övergångsbestämmelse

— att befattningshavare, vars tjänstgöring efter 1922 års ingång vore av

minst samma omfattning som under tiden närmast dessförinnan, icke skulle

i anledning av de nya avlöningsbestämmelserna lida minskning, i bland

annat, den förmån av semester, som tillkommit honom närmast före 1921

års slut. Denna bestämmelse har sedermera influtit jämväl i kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 371) angående ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 778).

Vad åter angår sådan personal, som i samband med de nya lönestaternas

ikraftträdande eller sedermera övergått från icke-ordinarie anställning till

ordinarie sådan, har densamma icke tillförsäkrats någon rätt att under angivna

omständigheter bibehållas vid tidigare tillgodonjliten semesterförmån.

Vare sig en av vederbörande tidigare innehavd befattning å extra stat blivit

uppförd å ordinarie stat eller befordran eljest i vanlig ordning ägt rum till

ordinarie tjänst, har det sålunda icke författningsenligt kunnat medgivas,

att tjänstemannen i den erhållna ordinarie anställningen finge räkna sig

till godo semesterförmån enligt de förut för honom såsom icke-ordinarie

befattningshavare i sådant hänseende gällande bestämmelserna.

Frågor rörande rätt att övergångsvis bibehållas vid tidigare åtnjuten

semesterrätt hava i åtskilliga fall under senare tid varit föremål för Kungl.

Majrts avgörande, antingen, efter ansökningar, i statsrådet, eller, till följd

av besvär uti regeringsrätten. I samtliga dylika fall, som kommit till lönenämndens

kännedom, hava de hittills på området gällande bestämmelserna

tillämpats restriktivt. Sålunda har Kungl. Maj:t dels genom utslag i regeringsrätten

den 21 juni 1922 och dels genom beslut i statsrådet den 18 november

1922 avslagit av förste aktuarien hos socialstyrelsen A. Jacobi gjorda

framställningar om rätt för honom — som förordnats att från och med den

1 januari 1920 tillsvidare vara förste aktuarie hos socialstyrelsen och den

13 april 1922 utnämnts och förordnats att vara förste aktuarie hos samma

styrelse — att åtnjuta semester under 45 dagar, i likhet med vad som varit

fallet före hans utnämning till ordinarie tjänst. Efter det vidare första

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

aktuarien hos riksförsäkringsanstalten O. A. Åkesson, som av Kungl. Maj:t

förordnats att från och med den 26 januari 1917 vara förste aktuarie å

extra stat hos riksförsäkringsanstalten, varmed följde rätt till 45 dagars

semester, samt den 16 december 1921 utnämnts och förordnats att från och

med den 1 januari 1922 vara förste aktuarie hos samma ämbetsverk, framställt

yrkande om rätt att fortfarande komma i åtnjutande av 45 dagars

semester, blev denna framställning genom utslag av regeringsrätten den 21

juni 1922 lämnad utan bifall. I vissa fall, då av icke-ordinarie befattningshavare

tidigare innehavda förordnanden upphört vid tidpunkten för löneregleringens

genomförande och från samma tid ersatts med andra förordnanden

i enlighet med de nya avlöningsbestämmelserna, har Kungl. Maj:t

likaledes avslagit gjorda framställningar om rätt för vederbörande att bibehållas

vid den semesterförmån, de tillgodonjutit under tiden för det äldre

förordnandet (se Kungl. Maj:ts särskilda utslag den 12 april 1923 på besvär

av t. f. sekreteraren hos socialstyrelsen O. Ekblom och t. f. aktuarien hos

samma styrelse A. J. Twengström i fråga om rätt till semester).

Ett medgivande för tullpersonalens del av den innebörd, som av motionärerna

under förevarande punkt ifrågasatts, komme, enligt lönenämndens

förmenande, utan tvivel att medföra konsekvenser av liknande art för åtskilliga

befattningsgrupper inom andra verk, särskilt sådana, varest befattningshavare

å extra stat eller annan icke-ordinarie personal i större utsträckning

regelbundet användes. Det förhållandet, att de personalgrupper, som

i motionen avses, i fråga om vissa förmåner blivit jämställda med de befattningshavare,

vilka redan före det nya lönesystemets genomförande varit

innehavare av ordinarie tjänster, torde ej heller med nödvändighet böra

medföra, att nu omhandlade befattningsgrupper även i andra avseenden

övergångsvis tillförsäkras dylik likställighet. I detta sammanhang torde få

erinras, att en del andra, för befattningshavare vid tullverket medgivna förmåner

av övergångsnatur, exempelvis rätten till kompensation för indragna

extra inkomster, uttryckligen förbehållits den före löneregleringens ikraftträdande

ordinarie personalen.

Enligt vad för lönenämnden uppgivits, lärer ock nu förevarande fråga för

tullpersonalens vidkommande äga ganska ringa praktisk betydelse. Genom

den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle nämligen längre semester än

som angives i 21 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) beredas

huvudsakligen de befattningshavare — de flesta i 9:e lönegraden —

vilka tidigare kunnat erhålla 30 dagars semester men numera, enligt berörda

stadgande i avlöningsreglementet, endast äga åtnjuta dylik ledighet under

25 dagar intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år. Efter uppuppnåendet

av sagda ålder kunna, enligt berörda föreskrift i avlöningsreglementet

ifrågavarande befattningshavare komma i åtnjutande av semester

under 35 dagar, varför övergångsbestämmelsen även för dem, som till en

början skulle draga fördel av densamma, efter hand komme att förlora sin

betydelse.

Lönenämnden anser för sin del på grund av vad nu anförts och då en

övergångsbestämmelse av sådan natur som den förevarande icke torde utan

särskilda skäl böra utsträckas till andra befattningsgrupper än dem, för vilka

den ursprungligen avsetts, tillräcklig anledning icke föreligga för ett bifall

till motionen i nu omhandlade del.

I anledning av vad motionärerna anfört rörande rätt till s. k. övergångsavlöning,

torde till en början få framhållas, att det i kungörelsen den 22 juni

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr B(j. 15

1921 (nr 453) lämnade medgivandet angående utbetalning, under viss förutsättning,

av övergångsavlöning till sådana befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, å vilka

avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) komme att från och med

den 1 januari 1922 äga tillämpning, ansetts gälla allenast befattningshavare,

vilka redan före övergången till den nya lönestaten innehaft ordinarie anställning.

1 överensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t genom särskilda utslag den

31 augusti 1922 — på besvär dels av amanuensen hos riksförsäkringsanstalten

O. E. Vinell m. 11. och dels av t. f. förste aktuarie!! hos socialstyrelsen

O. Westermark — avslagit av icke-ordinarie befattningshavare vid olika

verk framställda yrkanden rörande utbekommande av dylik övergångslön.

Beträffande befattningshavare å extra stat vid statsdepartement eller annat

verk, å vilket nyssnämnda avlöningsreglemente från och med den 1 januari

1922 vunnit tillämpning, meddelade Kungl. Maj:t emellertid genom kungörelse

den 31 december 1921 (nr 737) särskilda föreskrifter angående utbetalning

i förskott vid ingången av januari månad 1922 av vissa lönemedel,

med skyldighet för vederbörande att under årets lopp i angiven ordning

återbära det uppburna förskottet.

Vidare hava uti kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 369) intagits föreskrifter

angående övergångsavlöning till tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 från och med den 1 januari 1923 erhållit tillämpning.

Dessa bestämmelser torde, liksom motsvarande föreskrifter i kungörelsen

den 22 juni 1921 (nr 453), hava avseende allenast å befattningshavare, som

redan före övergången till det nya lönesystemet innehaft ordinarie tjänster.

Under erinran att, jämlikt 2 § i nyssnämnda avlöningsreglemente, avlöning

till ordinarie tjänsteman skall utbetalas i efterskott samt att 1922

års riksdag anvisat medel till bestridande av kostnaderna vid tullverket för

övergång till anordning med hela avlöningens utbetalning i efterskott, gjorde

generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922 framställning

om bemyndigande för styrelsen att till styrelsen underlydande befattningshavare,

uppförda å extra avlöningsstat för år 1922, utbetala enahanda

övergångsavlöning, som tillförsäkrats den ordinarie personalen vid

tullverket.

I häröver avgivet utlåtande den 16 december 1922 anförde lönenämnden,

bland annat, att enligt lönenämndens uppfattning vissa skäl väl syntes tala

för att bland de befattningshavare, som kunde komma i åtnjutande av berörda

förmån, inbegripa jämväl de personer, som vid slutet av år 1922

innehade förordnande å tjänst på tullverkets extra stat. Dessa befattningshavare

hade nämligen sedan längre tid tillbaka enligt särskilda av Kungl.

Maj:t och riksdagen fattade beslut kommit i åtnjutande av vissa förmåner,

som eljest blott ansetts böra tillkomma den ordinarie personalen, exempelvis

i fråga om ålderstillägg, läkarvård i andra fall än vid skada till följd av

olycksfall i tjänsten in. m. I andra betydelsefulla avseenden, såsom beträffande

rätten till kompensation för indragna extra inkomster (kungörelsen

den 15 juni 1922, nr 377), hade däremot befattningshavare å tullverkets

extra stat icke tillerkänts enahanda förmåner, som kommit ordinarie tjänstemän

vid verket till del.

I betraktande av sistnämnda förhållande och med hänsyn jämväl till de

genom kungörelsen den 31 december 1921 meddelade föreskrifterna angående

utbetalning i förskott av vissa lönemedel till befattningshavare å extra stat

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvalt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

ningen, ansåge sig lönenämnden visserligen icke kunna tillstyrka, att övergångslön

utan återbetalningsskyldighet skulle tillerkännas jämväl de dittills

å extra stat vid tullverket uppförda befattningshavarna, men ville lönenämnden

för sin del ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna

anledning föreligga att bereda ifrågavarande befattningshavare enahanda

förmån i fråga om förskottsutbetalning av vissa lönemedel vid övergången

till den nya lönestaten — med skyldighet att under år 1923 återbära uppburna

förskottsbelopp — som tidigare enligt kungörelsen den 31 december

1921 kommit befattningshavare å extra stat vid statsdepartement m, fl. verk

till del.

Genom beslut den 20 december 1922 fann Kungl. Maj:t generaltullstyrelsens

berörda framställning ej till annan åtgärd föranleda än att Kungl.

Maj:t föreskrev, att där befattningshavare vid tullverket, vilken under år

1922 åtnjutit avlöning från anslag å extra stat, icke vore berättigad uppbära

i kungörelsen den 15 juni 1922 med vissa föreskrifter i anledning av

ny definitiv lönereglering från och med år 1923 för befattningshavare vid

vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, omförmäld övergångsavlöning,

till sådan befattningshavare finge, på av honom gjord framställning,

vid ingången av januari månad 1923 i förskott utbetalas ett belopp,

motsvarande vad han såsom befattningshavare å extra stat ägt uppbära vid

början av december månad 1922 såsom lön för samma månad; att berörda

förskottsutbetalning sknlle bestridas från det anslag, varifrån medel till befattningshavarens

avlönande eljest utginge, samt att det utbetalda beloppet

skulle genom avdrag å befattningshavarens avlöning återbäras med en tolftedel

vid utgången av varje månad år 1923, dock att, därest befattningshavare

under samma år erhölle entledigande från sin anställning, vad av det förskotterade

beloppet kunde återstå skulle senast vid befattningshavarens avgång

ur tjänsten i sin helhet återbäras.

Med anledning av en utav hospitalens ekonomipersonals förbund i en till

Kungl. Maj:t ingiven skrift i ämnet gjord framställning meddelade Kungl,

Maj:t - genom brev den 30 december 1922 till medicinalstyrelsen liknande

föreskrifter angående utbetalning i förskott av vissa lönemedel till ickeordinarie

befattningshavare vid statens hospital och asyler.

Ett. bifall till det av motionärerna nu framförda yrkandet om beviljande

av övergångsavlöning utan återbetalningsskyldighet åt de i motionen omförmälda

tulltjänstemännen skulle, enligt lönenämndens mening, bliva prejudicerande

i fråga om åtskilliga grupper av befattningshavare med jämförlig

ställning inom andra förvaltningsområden, exempelvis riksförsäkringsanstalten.

Det torde nämligen icke med fog kunna göras gällande, att de för tullverket

speciella förhållanden, som i vissa avseenden skilja nu ifrågavarande befattningshavare

vid tullverket från tjänstemän å extra stat m. fl. .inom andra

förvaltningsgrenar, i och för sig skulle motivera tilldelandet åt de förra

men icke åt de senare av här omhandlade förmån. Enligt lönenämndens

mening bör den rätt, varom här är fråga — liksom vid övriga nyreglerade

verk — även för tullverkets del tillgodonjutas allenast av de tjänstemän,

vilka redan före övergången till det nya lönesystemet innehaft den fastare

anställning vid verket, som bestått i beklädandet av ordinarie befattning.

Någon anledning synes ej heller föreligga att nu, efter det mer än ett år är

förflutet från den övergång, som i vissa fall ansetts böra föranleda till särskilda

bestämmelser i syfte att för befattningshavarna ekonomiskt underlätta

själva övergången till efterskottsutbetalning av lönen, för vissa grupper av

icke-ordinarie personal medgiva eu förmån utöver vad som avsetts med de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

17

tidigare utfärdade bestämmelserna om förskottsutbetalning av viss lön, med

skyldighet för vederbörande att under år 1923 i viss ordning återbetala det

uppburna förskottet.

Lönenämnden anser sig därför icke kunna förorda, att motionärernas yrkande

under förevarande punkt må vinna bifall.

I fråga härefter om rätt för befattningshavare vid nyreglerade verk att

under vissa förutsättningar komma i åtnjutande av ''personligt dyrtidstillägg,

hava i de under de senaste åren utfärdade kungörelserna angående dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst meddelats i huvudsak likartade

bestämmelser rörande nämnda förmån. Sålunda har i § 4, mom. 2, av kungörelsen

den 15 juni 1923, nr 265, med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst föreskrivits, att. därest för befattningshavare,

som i mom. 1 avses (befattningshavare vid nyreglerade verk), löne•inkomsten

jämte dyrtidstillägg enligt samma mom. understiger vad som

skulle utgjort befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången till

den nya lönestaten jämte dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3 (avseende

oregleradc verk), befattningshavaren äger åtnjuta gottgörelse härför i form

av personligt dyrtidstillägg. Sådant personligt dyrtidstillägg må av befattningshavaren

tillgodonjutas allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning,

vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan befattning,

erhåller en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg enligt mom. 1

uppgår till den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skolat åtnjuta, om

han da kvarstått med den avlöning, han innehaft närmast före övergången

till den nya lönestaten, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt bestämmelserna

i § 3.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 3 februari 1922 av frågan om dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst (prop. nr 84, sid. 13) uttalade

föredragande departementschefen, att i enlighet med de bestämmelser,

som i anledning av kommunikationsverkens lönereglering först meddelades

angående personligt dyrtidstillägg (kungörelsen den 30 juni 1920,

nr 381), dylika tillägg givetvis endast borde tillkomma ordinarie befattningshavare.

Denna uppfattning synes ock hava vunnit godkännande i vissa av Kungl.

Maj:t under senare tid — dels i statsrådet och dels i regeringsrätten —

meddelade beslut. Sålunda har Kungl. Maj:t genom brev till riksförsäkringsanstalten

den 30 november 1922 förklarat en av nämnda anstalt gjord

framställning i fråga om personligt dyrtidstillägg eller annan avlöningsfyllnad

till vissa icke-ordinarie befattningshavare hos anstalten icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Uti ett den 31 augusti 1922 i regeringsrätten

meddelat utslag på besvär av åtskilliga icke-ordinarie befattningshavare

hos riksförsäkringsanstalten har Kungl. Maj:t, enär bestämmelserna

om personligt dyrtidstillägg ej vore å klagandena tillämpliga, funnit

besvären icke kunna bifallas.

I detta sammanhang må även erinras därom, att i den till 1923 års riksdag

avlåtna propositionen, nr 2, med förslag till kungörelse med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. icke

upptogs någon bestämmelse angående personligt dyrtidstillägg. Enligt föredragande

departementschefens uttalande syntes nämligen de ändrade förhållanden,

som då inträtt, medgiva borttagandet av ifrågavarande tillägg.

Dels stode nämligen en dylik åtgärd i överensstämmelse med den strävan

till förenkling, särskilt på förevarande område, som då med styrka gjorde

sig gällande och som, bland annat, inverkat på utformningen av departe
Bihanij

till riksdagens protokoll 192i. (> samt- 43 höft. (Sr SO.) ‘d

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

mentschefens förslag i fråga om huvudgrunderna för dyrtidstilläggen, dels

hade de personliga dyrtidstilläggen undan för undan förlorat i betydelse

med inträffade avlöningsförhöjningar och sänkta dyrtidstillägg.

Efter motionsvis därom framställt yrkande beslöt riksdagen emellertid,

att ovan angivna bestämmelse angående personligt dyrtidstillägg skulle gälla

jämväl för tiden efter utgången av juni 1923.

Med hänsyn bland annat till nu anförda förhållanden anser lönenämnden

för sin del, att någon utvidgning av hittills medgiven rätt för viss personal

att åtnjuta personligt dyrtidstillägg icke gärna bör ifrågakomma. Dylikt

tillägg bör enligt lönenämndens mening utgå allenast därest i betraktande

av befattningshavarnas ställning före löneregleringen rättvisa och

billighet kunna anses oundgängligen kräva, att de komma i åtnjutande av

sagda förmån efter övergången till det nya lönesystemet. Härvidlag synes

det naturligt att begränsa tilläggen till dem, som redan före löneregleringens

genomförande vunnit ordinarie anställning vid vederbörande verk.

För tullpersonalens vidkommande, och särskilt vad beträffar personalen inom

de tjänstegrupper, som avses i förevarande motion, torde för övrigt frågan

om personligt dyrtidstillägg under nuvarande förhållanden icke vara av

synnerligen stor räckvidd. Sålunda lära, enligt vad lönenämnden under

hand inhämtat, av den i Stockholm stationerade ordinarie personalen vid

tullverkets lokalförvaltning allenast ett trettiotal för närvarande åtnjuta

personligt dyrtidstillägg.

Enligt lönenämndens mening förefinnes icke heller något sådant — formellt

eller sakligt — samband mellan personligt lönetillägg och personligt

dyrtidstillägg, att den förra förmånens åtnjutande, såsom motionärerna

synas hålla före, i och för sig skulle motivera, att vederbörande jämväl

erhölle rätt till personligt dyrtidstillägg.

Då tillräckliga skäl icke synas lönenämnden hava anförts för att den personal,

varom nu är fråga, under härför gällande förutsättning skulle tillerkännas

personligt dyrtidstillägg, får lönenämnden, även vad beträffar

denna punkt, avstyrka bifall till motionen.»

Beträffande ifrågavarande motion har en av lönenämndens ledamöter

hyst en från nämnden i övrigt avvikande mening och framhållit, att,

även om vissa skäl kunde anföras mot ett bifall till motionen, den särställning,

som de i motionen avsedda befattningshavarna intagit före den

nya löneregleringens ikraftträdande, likväl syntes skäligen böra föranleda,

att de komme i åtnjutande av de i motionen ifrågasatta förmåner. Med

hänsyn till de vittgående konsekvenser, ett bifall till de i motionen framlagda

förslagen skulle komma att medföra och i betraktande av vad lönenämnden

i övrigt beträffande förslagen i fråga anfört, har utskottet emellertid

funnit sig böra ansluta sig till den ståndpunkt, nämnden intagit

och kan sålunda icke i någon del biträda motionärernas yrkanden.

Utskottet har härefter till behandling förehaft den inom andra kammaren

väckta motionen nr 50.

I denna motion har hemställts, att riksdagen måtte besluta att även för

tidsperioden 1 juli 1920—30 juni 1921 tillerkänna tjänstemän i tullverket,

förordnade å tjänst på extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

19

efter å sådan tjänst förordnade tjänstemän, ålderstillägg i enlighet med

de bestämmelser, som under sagda tid tillämpats å tullverkets ordinarie

tjänstemän.

Till belysande av detta yrkande torde följande omständigheter få bringas

i erinran.

I samband med anvisande av medel å extra stat till förstärkning under

år 1921 av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning godkände riksdagen

(enligt skrivelse den 21 juni 1920 nr 7, punkt 25) vissa i statsverkspropositionen

(1920: VII H. T. sid. 326) angivna avlöningsvillkor för

tjänstemän, förordnade å tjänster på extra stat, samt tjänstemän, förordnade

i omedelbar eller medelbar succession efter å sådana tjänster förordnade

befattningshavare. Enligt de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t

i anledning härav den 30 juni 1920 meddelades rörande ifrågavarande

tjänstemän, blevo dessa i åtskilliga avseenden likställda med å tullverkets

ordinarie stat uppförda befattningshavare. Sålunda skulle beträffande här

avsedda icke-ordinarie befattningshavare tillämpas bl. a. de i § 3 utav

avlöningsreglementet för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning den 18 juni 1910 givna bestämmelserna med

avseende å rätt att efter viss tids fortsatt tjänstgöring komma i åtnjutande

av i staten fastställda avlöningsförböjning.

Sedan riksdagen vidare bifallit Kungl. Maj:ts den 19 mars 1920 avlåtna

proposition med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för

civila befattningshavare i statens tjänst, utfärdades genom Kungl. Maj:ts

kungörelse den 7 maj 1920 (nr 212) sådana särskilda bestämmelser i fråga

om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen.

I kungörelsen föreskrevs bl. a., att ålderstillägg, vartill rätt kunde

uppkomma omedelbart med ikraftträdandet av de i kungörelsen givna bestämmelserna

och på grund av desamma, finge åtnjutas från och med den

1 juli 1920.

Tjänstemännen å extra stat vid tullverket och dessas succedenter kommo

däremot icke då i åtnjutande av den förmån, som genom kungörelsen i

fråga tillerkändes de ordinarie tjänstemännen bl. a. vid tullverket.

Då vid 1921 års riksdag fråga förevar om anvisande av medel till förstärkning

under år 1922 av arbetskrafterna bos generaltullstyrelsen och

vid tullverkets lokalförvaltning, faun riksdagen bl. a. skäligt (skrivelse

den 20 juni 1921, nr 372, sid. 7), att de förmåner, som enligt kungörelsen

den 7 maj 1920 från och med den 1 juli 1920 åtnjutits av den ordinarie

personalen vid tullverket, jämväl tillerkändes tjänsteman, förordnad å

tjänst på tullverkets extra stat eller i omedelbar eller medelbar succession

efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman, särskilt med avseende därå, att

§ 3 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid lokaltullförvaltningen m. fl.

samt övergångsbestämmelserna i samma reglemente ansetts böra tillämpas

å nämnda innehavare av förordnanden. Ålderstillägg, varom sålunda vore

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

fråga, syntes böra tillerkännas därtill berättigad från och med den 1 juli

1921.

I enlighet med riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse

den 22 juni 1921 (nr 445);

att för erhållande av ålderstillägg tjänsteman, förordnad å tjänst på

tullverkets extra stat eller i medelbar eller omedelbar succession efter å

sådan tjänst förordnad tjänsteman, finge tillgodoräknas den tid, han i

Statens tjänst utfört arbete, som kunde anses likvärdigt med eller av högre

Värde än det, han hade att å befattningen utföra; dock att, därest nämnda

tid icke varit sammanhängande eller befattningshavaren under samma tid

för arbetet åtnjutit vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma

utgående ersättning, på Kungl. Maj:t skulle ankomma att, efter särskild

prövning, i varje fall, avgöra, om och i vilken mån sådan tid finge räknas

befattningshavaren till godo;

att om befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser

skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i förmånligare

ställning, därest han befordrats till befattningen senare än som skett, befattningshavaren

finge tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen,

som erfordrades för att nämnda förhållande måtte utjämnas; samt

att sådant ålderstillägg finge åtnjutas från och med den 1 juli 1921.

I sitt över ifrågavarande motion nu avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anfört, att förmånen att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna viss föregående tjänstetid enligt särskilda grunder —

vilken förmån enligt lönenämndens förmenande vore att anse såsom eu

fristående sådan, icke att förblanda med den i vederbörande avlöningsbestämmelser

angivna generella rätten att efter viss tids tjänstgöring

komma i åtnjutande av ålderstillägg eller avlöningsförhöjning — hade,

såsom av den ovan lämnade redogörelsen ock framgår, enligt särskilda av

riksdagen fattade beslut tillerkänts ordinarie personal inom den civila statsförvaltningen

från och med den 1 juli 1920 och nu omhandlade icke-ordinarie

personal vid tullverket först ett år senare, eller från och med den 1

juli 1921. Att vissa personalgrupper sålunda senare än andra kommit i åtnjutande

av en särskild förmån utav avlöningsnatur, vore givetvis intet

ovanligt inom det successiva statliga löneregleringSarbetet, utan vore tvärtom

att anse såsom en synnerligen ofta återkommande företeelse. Då i vederbörande

riksdagsbeslut uttryckligt angivits de tidpunkter, från vilka den ena

och den andra gruppen av tjänstemän skulle bliva delaktiga av här omhandlade

rätt, hade detta icke, såsom motionärerna syntes antaga, enligt

lönenämndens mening berott på ett formellt förbiseende, att de i motionen

nämnda personalgrupperna tillerkänts förmånen i fråga först ett år senare

än den ordinarie personalen, utan syntes den utsträckning av berörda rätt

till vissa grupper av icke-ordinarie personal, som medgavs av 1921 års riksdag,

fullt avsiktligt hava bestämts att gälla från en senare tidpunkt än det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

21

ursprungliga medgivandet, vilket avsåge allenast de befattningshavare, som

erhållit den fastare anställningen såsom ordinarie tjänstemän.

Då, så vitt utskottet kunnat bedöma, någon omständighet icke tillkommit,

som kan motivera en utjämning härvidlag till förmån för de i motionen

avsedda befattningshavarna, med den ökade utgift för statsverket i form av

retroaktivt utanordnande av vissa lönebelopp, ett dylikt medgivande skulle

innebära, har utskottet i likhet med lönenämnden ansett sig icke heller

kunna tillstyrka nu ifrågavarande motion.

Vad vidare beträffar den inom andra kammaren väckta motionen, nr 105,

hava motionärerna däri hemställt, att riksdagen ville besluta om sådan

ändring i de särskilda bestämmelser (Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni

1922, nr 368), som från och med den 1 januari 1923 lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän vid generaltullstyrelsen och tullstaten, att från och

med den 1 juli 1924 måtte, i stället för den nuvarande bestämmelsen i avd.

B, mom. 3, femte stycket, gälla föreskrifter av följande lydelse:

»tjänsteman vid tullstaten, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna enligt

avdelning B eller 1—5 lönegraderna enligt avdelning C i 9 § av avlöningsreglementet,

må jämväl i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i

tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser, erhålla

erforderlig läkarevård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad, dock att

vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant

sjukdomsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön;

tjänsteman, som omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande för

tullverket tillhör generaltullstyrelsens ordinarie vaktbetjäning och i sådan

egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad,

må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst inom styrelsens vaktbetjäning,

såsom personlig förmån tillgodonjuta enahanda rätt till kostnadsfri läkarvård

jämte läkemedel, som, enligt vad nyss nämnts, tillkommer vissa tjänstemän

vid tullstaten.»

Den nu gällande föreskrift, som skulle ersättas av de sålunda föreslagna

bestämmelserna, lyder:

»tjänsteman, vilken omedelbart före avlöningsreglementets ikraftträdande

för tullverket därstädes innehar sådan befattning å ordinarie eller extra stat,

som i den nya staten är upptagen i lönegrad lägre än den för kammarskrivare

avsedda, och i sådan egenskap äger åtnjuta läkarvård jämte läkemedel

på tullverkets bekostnad, må, så länge han kvarstår i ordinarie tjänst

inom tullverket och icke tilldelas tullkontoristbefattning eller befattning i

samma grad som eller högre grad än kammarskrivare, såsom personlig förmån

tillgodonjuta, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,

erforderlig läkarvård jämte läkemedel på tullverkets bekostnad jämväl i

andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, dock att vård å

sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid sådant sjuk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 86.

domsfall bestridas av tullverkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön.»

Den av motionärerna nu påyrkade utsträckningen av här omliandlade förmån

överensstämmer med det av Kungl. Maj:t uti propositionen den 17

februari 1922 (nr 89) framlagda förslaget i ämnet. Rörande uppkomsten utav

förevarande fråga och densammas behandling inom riksdagen hava motionärerna

åberopat den redogörelse härutinnan, som lämnats i en vid 1923

års riksdag inom andra kammaren av samma motionärer väckt motion utav

liknande innehåll som den nu förevarande. Beträffande utvecklingen av

spörsmålet om rätt till kostnadsfri läkarvård vid tullverket torde utskottet

därför kunna inskränka sig till att hänvisa till den av motionärerna tidigare

förebragta utredningen.

Efter att hava framhållit, hurusom den vittomfattande frågan, i vilken

utsträckning befattningshavare vid den civila statsförvaltningen må böra

tillgodonjuta rätt att på vederbörande verks bekostnad erhålla behövlig

läkarvård, eventuellt jämte läkemedel, under senare tid varit föremål för

behandling i samband med löneregleringar inom ett flertal förvaltningsområden

och därvid föranlett bestämmelser på området av för olika verk

eller personalgrupper ganska skiftande innebörd, har allmänna civilförvaltningens

lönenämnd i sitt meromnämnda utlåtande beträffande denna förmåns

omfattning anfört följande:

»Den längst gående förmånen härutinnan torde hava tillerkänts kommunikationsverkens

personal. Enligt föreskrift i 26 § uti avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 (nr 343) erhåller tjänsteman vid nämnda verk på vederbörande

verks bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga

hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke

bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad

lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i

tjänsten. Närmare bestämmelser härutinnan hava för dessa verks vidkommande

meddelats uti avd. D av kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 529).

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) vunnit tillämpning, gäller, enligt 25 § i samma reglemente, att tjänsteman

erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på vederbörande

myndighets bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet

medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t meddelar. Därjämte har föreskrivits, att i den mån

vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseenden anses böra ifrågakomma,

skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan

besluta.

De närmare bestämmelser av allmängiltig omfattning, som för dessa verks

vidkommande aasetts erforderliga, hava meddelats genom 5 § uti kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser till ifrågavarande

avlöningsreglemente.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 23

För statens hospital och asyler hava härutöver lämnats vissa särskilda

föreskrifter uti avd. B, inom. 2 h) utav kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

36S). Enligt berörda författningsrum må sålunda befattningshavare vid

ifrågavarande verk, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under avdelning

B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets

9 §, även i andra fall än vid skada till följd av olyeksfall i tjänsten erhålla

erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande hospitals bekostnad,

dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må

vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under tid, då befattningshavaren

åtnjuter oavkortad lön; och må även andra inom hospital eller

asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt

åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan dem vid

anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare

bestämmelser. ...

Näst efter nu omförmälda befattningshavare vid kommunikationsverken

samt vid statens hospital och asyler torde, vad utsträckningen av här ifrågavarande

förmån angår, böra nämnas vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten.

Enligt 23 § i avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten gäller, att tjänsteman erhåller vid skada till

följd av olycksfall i tjänsten på lotsverkets bekostnad erforderlig läkarvård

jämt läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,

allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Insjuknar

tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,

under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även

i andra fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser, av verkets medel kunna erhålla ersättning

för sjukvårdskostnad; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik

vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel

under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön. Har tjänsteman i andra

fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom

utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma

om eller i vad man ersättning för sjukvårdskostnad må utgå av

verkets medel.

Genom brev den 30 november 1922 (avd. I, 7 §) har Kungl. Maj:t meddelat

närmare bestämmelser angående läkarvård jämte läkemedel m. m. för

befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I fråga om befattningshavare vid fångvårdsstaten — å vilka avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) är tillämpligt gäller^ enligt avd. B,

punkt 5, andra stycket, av kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 452), att tjänsteman,

tillhörande någon av 1—5 lönegraderna enligt avlöningsreglementets

9 §, avdelningarna B eller C, må även i andra fall än vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,

erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på fångvårdens bekostnad

; dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens medel under tid,

då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön.

I avd. B, punkt 7, fjärde stycket, av samma kungörelse hava enahanda bebestämmelser,

som nu sagts, meddelats att gälla beträffande tjänsteman vid

statens tvångsarbetsanstalter, tillhörande någon av 1—6 lönegraderna under

avd. B eller 1—3 lönegraderna under avd. C enligt avlöningsreglementets

9 §.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Liknande bestämmelser gälla även beträffande viss personal vid statens

uppfostringsanstalt å Bona (kungörelsen den 15 juni 1922, avd. B, mom. 1,

tredje stycket).

Vad slutligen beträffar personalen vid tullverket, gälla i fråga om denna,

förutom de för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen fastställda

generella föreskrifterna på området, jämväl de särskilda bestämmelserna

i avd. B, mom. 3, femte stycket, av kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 368).»

Sedan lönenämnden härefter framhållit, hurusom den sålunda lämnade

översikten gåve vid handen, att på här förevarande område icke rådde sådan

enhetlighet och likformighet, som ansetts i fråga om flertalet övriga löneförmåner

böra eftersträvas vid det nya lönesystemets anpassande å förhållandena

inom olika förvaltningsområden, har lönenämnden anfört, att med

hänsyn till den korta tid, som stått nämnden till buds för avgivande av

yttrande i frågan, nämnden för sin del icke vore i tillfälle att nu framlägga

något förslag till eller att angiva riktlinjerna för en mera omfattande

revision av bestämmelserna rörande kostnadsfri läkarvård för personal inom

den civila statsförvaltningen i syfte att åstadkomma större enhetlighet på

området. Att en sådan revision snarast möjligt måtte komma till stånd,

har emellertid synts lönenämnden utgöra ett bestämt önskemål ur såväl förvaltningsintressets

som de olika personalgruppernas synpunkt. Enligt vad

lönenämnden trott sig veta, hade ock frågan rörande omarbetning av gällande

bestämmelser rörande läkarvård till civila befattningshavare i statens tjänst,

åtminstone vad beträffade spörsmålet om vad denna förmån lämpligen borde

omfatta, varit föremål för övervägande, bland annat inom medicinalstyrelsen.

Den förnyade, allmänna utredning av hithörande spörsmål, som lönenämnden

för sin del, bland annat i anledning av den nu till behandling föreliggande

motionen, velat förorda, har synts nämnden böra avse såväl frågan om vilka

personalgrupper, som böra vara berättigade till erhållande av ifrågavarande

förmån, som ock den närmare innebörden av densamma, d. v. s. begränsningen

av rätten för tjänstemännen att under olika förhållanden på statens

bekostnad erhålla läkarbehandling, läkemedel, sjukhusvård, specialistvård

m. m. Att härvid kostnadsfrågan borde göras till föremål för ingående

undersökning har synts nämnden få anses självfallet.

I detta sammanhang har ock nämnden erinrat, att tjänstemännen vid

ny reglerade verk jämlikt 36 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451) samt motsvarande bestämmelser i andra avlöningsreglementen, i

vilka det nya lönesystemet kommit till användning, vore skyldiga att

underkasta sig minskning i eller upphörande av bland annat nu omhandlade

förmån.

Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående

ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast

lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka

ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

25

personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på

verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare

intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har utskottet icke kunnat

undgå att hysa betänkligheter mot en utsträckning, på sätt föreslagits, av

förmånen av fri läkarvård och detta så mycket mera som, enligt vad förut

vid upprepade tillfällen inom riksdagen framhållits, det icke lärer kunna

förnekas, att den redan nu medgivna förmånen i vissa fall utnyttjats på

ett sätt och i en utsträckning, som icke torde varit avsett. Utskottet vill

emellertid å andra sidan icke bestrida, att skäl kunna anföras för en utsträckt

rätt i förevarande hänseende. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten

av att så vitt möjligt enhetliga bestämmelser i ämnet varda meddelade,

har utskottet, som visserligen icke kan nu tillstyrka motionen, likväl

ansett riksdagen böra hos Kungl. Maj:t anhålla, att den av lönenämnden

ifrågasatta allmänna utredningen i förevarande fråga snarast möjligt varder

verkställd samt att det förslag till reviderade bestämmelser, som av denna

utredning må föranledas, varder för riksdagen framlagt.

Vidkommande slutligen de förslag i skilda hänseenden, Kungl. Maj:t

framlagt, har utskottet, vad först härvid avlöningsstaten för tullverket

beträffar, funnit sig böra biträda vad Kungl. Maj:t i fråga om denna stat

föreslagit riksdagen. Utskottet har sålunda icke haft något att erinra

emot det av generaltullstyrelsen förordade och av Kungl. Maj:t godtagna

tillvägagångssättet vid beräknandet av förslagsanslagen till ordinarie befattningshavare

vid tullverket, och har utskottet ej heller funnit skäl till

erinran vare sig mot storleken av de utav Kungl. Maj:t i fråga om denna

stat äskade anslagsbeloppen eller de förslag, Kungl. Maj:t i samband därmed

framlagt.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragnings- och övergångsstaterna

samt pensionsstaterna för tullverket har utskottet likaledes ansett sig böra

tillstyrka.

Vad däremot omkostnadsstaten beträffar, har utskottet i ett avseende

funnit sig icke kunna biträda vad Kungl. Maj:t i fråga om denna

stat föreslagit, och gäller detta framställningen om ett anslag å 180,000

kronor för anskaffande av ytterligare fyra tulljagare. Vad detta förslag

angår, får utskottet — på sätt ock motionsvis skett — erinra om,

att, då 1922 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beviljade medel för

anskaffande av tulljagare, riksdagen därvid framhöll, att, om riksdagen

principiellt anslöte sig till detta förslag rörande beskaffenheten av tulljagarna

— liksom för övrigt även till vad Kungl. Maj:t ifrågasatt angående

typerna för tullbåtarna — riksdagen därmed icke medgivit, att

ett större antal tulljagare finge på en gång anskaffas, innan någon prövning

av deras lämplighet ur olika synpunkter företagits. Riksdagen beviljade

sålunda medel för nybyggnad av allenast sex tulljagare i stället för, så
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

som Kungl. Maj:t ifrågasatt, tjugufyra. Tillika uttalade riksdagen, att,

innan ytterligare nyanskaffning beslutades, det jämväl borde utredas, om

de ytterligare jagare, som kunde komma att anskaffas, skulle bliva av

samma typ och få samma fart som de då föreslagna.

Enligt vad statsrådsprotokollet nu utvisar, hava först nyligen två av

de tulljagare, till vilkas byggande medel sålunda anvisats, blivit sjösatta

och insatta på sina respektive distrikt. Någon närmare erfarenhet om deras

lämplighet har alltså — på sätt departementschefen ock framhållit — ännu

icke kunnat ernås. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets mening

någon direkt olägenhet av ett uppskov med nyanskaffning av tulljagare

icke torde föreligga, får utskottet alltså avstyrka Kungl. Maj:ts förslag i

denna del. Vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit riksdagen i fråga om

omkostnadsstaten för tullverket har, på sätt ovan antytts, utskottet funnit

sig böra biträda.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

I) i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och herrar K. A. Anderssons, Ljungbergs och Osbergs

ovanberörda motioner (I: 34, II: 38 och 39),

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar vid tullverket

jämte de för vederbörande befattningshavare

avsedda lönegrader enligt den i 9 § av avlöningsreglementet

intagna löneplan skall bestämmas i enlighet

med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet

över finansärenden den 2 januari 1924 föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna

följande

Ordinarie stat.

A. Avlöning sstat.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsan
-

slag.................................

Vikariatsersättningar, för-

kr.

439,000

slagsanslag .....................

Arvode till tullverkets om-

»

20,000

budsman .......................

Avlöningar till icke-ordi- narie befattningshavare

»

2,000

m. m., förslagsanslag ...

»

160,000

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

27

Tullstaten.

Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsan
slag.

.............................

Vikariatsersättningar,/ör
slagsanslag
Arvoden

till två laboratorieföreståndare,

å högst

l, 000, respektive 500 kronor

för år räknat.........

Avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare

m. m., förslagsanslag

10,084,000

180,000

1,500

1,771,000 kr.

B. Indragnings- och övergångsstater.

Avlöningar till tjänstemän å indragnings-

och övergångsstater................. kr.

C. Pensionsstater.

Pensioner till avskedade

tjänstemän, förslagsanslag

............................... kr.

Pensioner till avlidna

tjänstemäns änkor och

barn, förslagsanslag...... »

Gottgörelse till tullstatens

enskilda pensionsinrättning

för mistade andelar

av avlöning vid

vakanta tjänster............ »

475,000

25,000

13,000 kr.

D. Omkostnadsstat.

Kostnader för avdömande

av tullmål, förslagsanslag

................................. kr. 37,300

Resekostnads- och traktainentsersättningar

m. m.,

förslagsanslag............... » 95,000

Hemliga utgifter............. * 4,000

Övriga kostnader för tullverket,

förslagsanslag » 1,457,530 kr.

12,657,500.

55,670.

513,000.

1,593,830.

Summa förslagsanslag kr. 14,820,000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

c) i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget för

tullverket med ett mot statens slutsumma svarande

belopp av 14,820,000 kronor, att direkt utgå av tullmedel

;

d) förklara, att sådan å den 31 december 1922 gällande

ordinarie stat eller å en äldre övergångsavlöningsstat

kvarstående tjänsteman vid tullstaten, som ej anmält

sig icke vilja övergå på den nya staten, må under

budgetåret 1924—1925 efter Kungl. Maj:ts bestämmande

komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg

till belopp, vilket kan anses stå i lämpligt förhållande

till den tjänstgöring, som må komma att krävas av

vederbörande, eller eljest kan prövas skäligt, dock

icke i något fall till högre belopp, för år räknat, än

som genom kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 444)

angående tillfälliga lönetillägg åt viss personal vid

tullverket för år 1922 blivit bestämt;

II) i anledning av herrar Ljungbergs och Andersons

i Råstock ovanberörda motion (II: 105) i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta

om, att av allmänna civilförvaltningens lönenämnd

ifrågasatt allmän utredning av spörsmålet om

kostnadsfri läkarvård för personal inom den civila statsförvaltningen

snarast möjligt varder verkställd samt att

det förslag till reviderade bestämmelser i ämnet, som

av denna utredning må föranledas, varder för riksdagen

framlagt;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion I: 74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50.

Stockholm den 13 maj 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

29

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hata närvarit:

tran törsta kammaren: herrar S. //. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. ./• G. SUdärtz, Ö. U.

B. Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. BergqviSt, J. G. inalles, K. A. Hallin, J. .fectnhson;

/. Bergman i Tännäs, G. Kobb och C. Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, A. Wiklltnd, S. Bengtsson i Norup,

C. It. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterhd, O. Olsson i KullenbergstOrp. J. Jöitsson i

Revinge, J. I). Norman, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, O. Nilsson i Örebro, A. E. Ljungberg

och S. Persson i Fritorp.

Reservationer:

tiv herrar A. C. Lindblad, 0. U. B. Olsson, J. G. Walles, I. Bergman

i Tännäs, C. Johansson i Hälsingborg, A. Anderson i Eåstock, C. R.

Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona,

O. Nilsson i Örebro och A. E. Ljungberg, som ansett utskottets yttrande

beträffande motionen II: 105 bort från och med sista stycket å sid. 24 hava

följande lydelse:

»Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående

ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast

lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka

ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den

personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på

verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende. Lönenämnden

har emellertid i förevarande sammanhang anmärkt, att, därest någon

utsträckning av de vid tullverket för närvarande gällande bestämmelserna

på förevarande område ansågs böra ifrågakomma, därvid syntes böra tagas

under övervägande, huvuvida icke kostnadsfri läkarvård jämväl i andra

fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten i främsta rummet borde

få åtnjutas av befattningshavarna inom lönegraderna B 1—B 4, nämligen

tullvakter, kustbevakningsbiträden, tillsyningsmän, kustvakter, förste kustvakter,

tulluppsyningsmän, kustuppsyningsmän och gränsuppsyningsmän.

Tjänstemännen inom dessa befattningsgrupper ha nämligen synts nämnden,

på grund av arbetets beskaffenhet och de förhållanden, under vilka detsamma

av dem utfördes, i allmänhet få anses mer än övriga grupper

vara i sin dagliga verksamhet utsatta för risken att därunder ådraga sig

sjukdom.

På av nämnden anfört skäl och med hänsyn till riksdagens tidigare

intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål har utskottet icke kunnat

undgå att hysa betänkligheter mot en utsträckning av förmånen av fri

läkarvård till de personalgrupper, som i motionen avses.

Emellertid synes det utskottet, att vissa billighetsskäl tala för, att sagda

förmån medgives åtminstone sådan personal vid tullverket, som på grund

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

av tjänstgöringens art kan anses böra i detta hänseende jämställas med

personalgrupper vid andra verk, vilka åtnjuta förmånen i fråga. Utskottet

syftar härvid närmast på vissa befattningshavare vid kommunikationsverken.

Vid den närmare undersökning, utskottet sålunda underkastat förevarande

spörsmål, har utskottet funnit det av lönenämnden ifrågasatta

utsträckandet av förmånen av fri läkarvård ur flera synpunkter vara att

förorda, och får utskottet alltså tillstyrka, att berörda förmån må i enlighet

med av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser tillkomma befattningshavare,

tillhörande lönegraderna B 1—B 4, vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning. Någon höjning av de av Kungl.

Maj:t nu äskade anslagen för läkarvård m. m. lärer, enligt vad utskottet

inhämtat, vid bifall härtill icke behöva ifrågakomma. Utskottet har alltså

funnit sig icke kunna helt tillmötesgå motionärernas yrkande;»

samt att utskottet bort förty hemställa,

»att riksdagen må

I) i anledning av — — — motioner (1: 34, II: 38

och 39),

a) besluta — — — föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna

följande

Ordinarie stat.

Summa förslagsanslag kronor 14,820,000.

c) i riksstaten — — — tullmedel;

d) förklara — — — bestämt;

II) i anledning av herrar Ljungbergs och Andersons

i Råstock ovanberörda motion (II: 105) besluta, att befattningshavare

vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!

gränsbevakning, tillhörande lönegraderna B 1—B 4,

vilken enligt nu gällande bestämmelser icke är berättigad

till fri läkarvård jämte läkemedel annat än vid

skada till följd av olycksfall i tjänsten, må från och

med den 1 juli 1924 på tullverkets bekostnad komma i

åtnjutande av sådan förmån jämväl i det fall, att behovet

av läkarvård icke är föranlett av skada till följd

av olycksfall i tjänsten;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion 1:74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50;»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 8(J.

31

av herrar 0. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman

och S. Persson i Fritorp, som ansett utskottets yttrande beträffande

motionen II: 105 bort från och med sista stycket å sid. 24 hava följande

lydelse:

»Intill dess en sådan allmän utredning, som av lönenämnden i det föregående

ifrågasatts, kommit till stånd, har det synts lönenämnden knappast

lämpligt att, på sätt motionärerna föreslagit, för ett enstaka verks del utsträcka

ifrågavarande förmån till nya personalgrupper eller medgiva den

personal, som redan i viss omfattning vore berättigad till läkarvård på

verkets bekostnad, en utvidgad rätt i sådant hänseende. Till denna lönenämndens

ståndpunkt ansluter sig ock utskottet, och kan utskottet alltså icke

biträda motionärernas yrkande;»

samt att utskottet bort förty hemställa,

»att riksdagen må

I) i anledning av — — — motioner (1: 34, II: 38

och 39),

a) besluta — — — föreslagits;

b) för budgetåret 1924—1925 för tullverket godkänna

följande

Ordinarie stat.

Summa förslagsanslag kr 14,820,000.

c) i riksstaten — — — tullmedel;

d) förklara —--bestämt;

II) avslå herrar Ljungbergs och Andersons i Råstock

motion 11:105;

III) avslå herrar Julins och Thulins motion 1:73;

IV) avslå samma motionärers motion I: 74;

V) avslå herrar Lindskogs och Lovéns motion II: 50.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket jäm s. 1 i texten