Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

1924-02-19 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1924:9, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1924 kl. 2 e. m

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken

samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

1:°) Uti den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 har inventarier.

Kungl. Maj:t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propo- [1.]*)

sitionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret

1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 13—20.

För inköp av inventarier hava anvisats, för åren 1920 och 1921 — inberäknat

anslagen å tilläggsstat — 700,000 respektive 1,200,000 kronor, för år

1922 800,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 400,000 kronor,

hör budgetaret 1923 1924 har för ändamalet anvisats ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

I avgivet förslag i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för budgetåret

1924—1925 anför, enligt vad i statsrådsprotokollet framhålles, gene.

ralpoststyrelsen bland annat, att styrelsen i sin skrivelse den 31 augusti

1922 med anslag3äskanden till 1923 års riksdag utgått ifrån, att ett ej

så obetydligt belopp av de under första halvåret 1923 för ifrågavarande

ändamål tillgängliga medel skulle befinnas vara odisponerat den 1 juli

1923. Styrelsen hade nämligen då med hänsyn till den fortsatta nedgången

i poströrelsen och emotsedd ytterligare reduktion i anskaffningskostnaderna

för flertalet inventarier ansett sig kunna för en kortare tid

uppskjuta en stor del inventarieinköp. Då numera en viss stabilisering i

prisnivån inträtt samt nedgången i poströrelsen ej endast upphört utan även

förbytts i stegring, måste styrelsen räkna med att under den närmaste tiden

ej endast göra sådana hitintills undanskjutna inventarieinköp, med vilka

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 6 samt. 9 käft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

2

icke längre kunde utan olägenhet anstå, utan dessutom på grund av trafikstegringen

något öka den eljest regelbundna anskaffningen. Vid sådant förhållande

syntes det tvivelaktigt, huruvida någon besparing på äldre riksstatsanslag

under titeln »inköp av inventarier» skulle förefinnas den 30 juni

1924, om än ett skenbart överskott kunde bliva för handen därigenom, att

en del av kostnaderna för transportanordningar i det under uppförande varande

centralpostbuset i Göteborg — vilka anordningar måste inmonteras

under byggnadsarbetets gång och skulle likvideras med medel ur inventarieanslaget

— vid sagda datum kunde vara obetalda. Dessa transportanordningar

både numera efter detaljerad utredning beräknats komma att i sin

helhet kosta cirka 175,000 kronor. Detta vore visserligen en i och för sig

betydande utgift, men denna måste dock betraktas som ofrånkomlig, då den

avsåge att göra det största postkontoret i rikets andra stad till ett fullt

modernt sådant, utrustat med arbetsbesparande mekaniska hjälpmedel, ägnade

att för framtiden möjliggöra besparingar i kontorets personalkostnader.

Framhållas finge därjämte, att ifrågavarande kostnad bleve en engångsutgift.

Styrelsen betonar vidare vikten för postverket av att hava medel tillgängliga

för att kunna snabbt tillgodogöra sig framkommande arbetsbesparande

maskiner och andra hjälpmedel, varigenom verkets driftkostnader kunde nedbringas

och allmänhetens berättigade krav på ett i möjligaste mån snabbt,

bekvämt och effektivt betjänande efterkommas.

För budgetåret 1924—1925 hemställer styrelsen om ett anslag för anskaffande

av inventarier å 900,000 kronor, och framhåller styrelsen, att detta

jämförelsevis höga belopp dock torde bliva tillräckligt, endast om styrelsen

beträffande användningen för nya ändamål läte sig ledas av den största avhållsamhet

och i fråga om nödig utveckling av redan igångsatt verksamhet

iakttoge sträng sparsamhet.

Av det begärda anslaget, 900,000 kronor, har av generalpoststyrelsen beräknats

åtgå: för den centrala upphandlingen av inventarier 125,000 kronor,

för de upphandlingar av möbler och andra inventarier, som verkställas av

distrikts- och lokalförvaltningarna, 275,000 kronor, för inköp av maskiner för

verkstadsdriften och tryckerirörelsen 100,000 kronor, för nytillverkning av

inventarier å postverkets verkstad 200,000 kronor samt för inköp av motorfordon

ävensom för bestridande av oförutsedda utgifter 200,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av styrelsens redogörelse framgår, att styrelsens anslagsäskande i huvudsak

avser sådana inventarieanskaffningar, som erfordras för poströrelsens

normala utveckling eller gå ut på att nedbringa kostnaderna, i synnerhet

för posttransporterna. Särskilt vad angår nyanskaffningarna av möbler samt

utökning av rörelsen vid postverkets verkstad, vill jag dock framhålla vikten

av att man här går fram med försiktighet och under nu rådande förhållanden

inskränker sig till det allra oundgängligaste.

Beträffande styrelsens strävan att söka nedbringa kostnaderna för posttransporterna

genom inrättande av automobilomnibustrafik för kombinerad

person- och postbefordran torde få meddelas, att, utöver de av styrelsen om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

o

förmälda automobillinjerna, Kungl. Haj:t den 1-1 september 1923, på styrelsens

därom gjorda framställning, bemyndigat styrelsen att försöksvis anordna

post- och passagerarbefordran med postverket tillhöriga automobiler

å linjerna Jörn—Arvidsjaur—Arjeplog inom Västerbottens och Norrbottens

län, Umeå—Robertsfors—Anäset i Västerbottens län samt Anundsjö—Asele—

Dorotea inom Västernorrlands och Västerbottens län. Vidare torde få omnämnas,

att sakkunniga för maskinell vägtrafik, till vilkas då pågående arbeten

1923 års riksdag hänvisat vid behandlingen av frågan om anslag till ifrågavarande

ändamål, den 31 maj 1923 avgivit betänkande angående regelbunden

automobiltrafik samt angående maskinell vägtrafik i de nordliga länen. De

sakkunniga, vilkas arbete väsentligen varit av inredande art och omfattat

bland annat de tekniska och trafikekonomiska förutsättningarna för den form

av maskinell vägtrafik, som i 1923 års förordning om motorfordon benämnes

linjetrafik, uttala i sitt berörda betänkande, bland annat:

''Linjetrafikens utveckling borde i stort sett liksom annan landvägstrafik

vara beroende på enskild företagsamhet. I det fall, att full nytta av linjetrafiken

såsom ett kompletterande led i kommunikationsväsendet icke kunde

uppnås enbart genom enskilt initiativ och då fråga vore om linjer av större

mått, ämnade att ersätta järnvägar och avsedda även för godstrafik, kunde

det tänkas ändamålsenligt, att bistånd lämnades av det allmänna. Om och

i vad mån härvidlag understöd eller medverkan från det allmännas sida borde

äga rum, syntes enligt de sakkunnigas mening böra bero på prövning i varje

särskilt fall. Vad särskilt de nordliga länen anginge, vore det lämpligt och

önskvärt, att staten — som även i övrigt tagit hand om kommunikationerna

i Norrland för att möjliggöra landets ekonomiska förkovran — jämväl ingrepe

för åstadkommande av automobilleder, särskilt som därigenom kraven

på dyrbara och förlustbringande järnvägsanläggningar kunde reduceras. Lämpligaste

formen för statlig medverkan vore, att statens järnvägar åtoge sig

trafikens upprättande och besörjande, varför sakkunniga föresloge, att åt

järnvägsstyrelsen måtte uppdragas att efter verkställd utredning avgiva förslag

om inrättande genom statens försorg av automobillinjer å sådana sträckor

i Norrland, där enskilt initiativ ej kunde påräknas. Beträffande postverket

ville de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att verket främst inriktade

sig på att såvitt möjligt för posttransporterna anlita befintliga automobillinjer

och att verket självt dreve linjetrafik för person- och postbefordran endast

undantagsvis å sträckor, där det visat sig svårt att till rimliga kostnader

få posttransporterna verkställda.’

Enligt vad jag inhämtat, ombesörjas numera posttransporterna i stor utsträckning

med anlitande av enskilda tillhöriga automobiler. Yad postverkets

egen linjetrafik beträffar, hava senast verkställda beräkningar i enlighet

med de av generalpoststyrelsen ovan omförmälda grunder för inkomst- och

utgiftsberäkning för postdiligenstrafiken givit vid handen, att det ekonomiska

resultatet av nämnda trafik torde komma att ställa sig för postverket fördelaktigt.

De siffror, som hittills föreligga, äro emellertid allenast approximativa,

då ännu icke någon större erfarenhet av ifrågavarande trafik,

särskilt vintertid, kunnat vinnas och trafiken sålunda kan sägas ännu stå

på försökets stadium. Då fråga framdeles uppkommer om inrättande av nya

automobillinjer, måste postverket givetvis i främsta rummet taga i betraktande,

huruvida därigenom någon avsevärdare minskning i kostnaden för posttransporter

kan vinnas. I dylikt sammanhang kan dock icke helt bortses

från den stora betydelse, postdiligenstrafiken kan äga för i kommunikationsavseende

eljest vanlottade trakter, särskilt under de tider av året, då vägarna

icke äro framkomliga för vanliga automobiler.

Vid ingången av budgetåret 1923—1924 förefanns, enligt vad jag inhämtat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

en reservation å inventarieanslaget å omkring 605,000 kronor. Trots denna

reservation anser generalpoststyrelsen det synnerligen tvivelaktigt, huruvida

någon besparing å sålunda under budgetåret 1923—1924 för ändamålet tillgängliga

medel, 1,105,000 kronor, skulle kunna föreligga vid utgången av

nämnda budgetår. I anslutning till vad ovan anförts torde det emellertid

kunna förutsättas, att belastningen av ifrågavarande anslag, särskilt i vad

avser utgifter för möbelanskaffning och utökning av rörelsen vid postverkets

tryckeri och verkstad ävensom för ytterligare anskaffning av automobiler,

skall hållas nere så mycket som möjligt, så att en icke obetydlig besparing

å anslaget kan förefinnas vid ingången av nästkommande budgetår, vidare

torde böra tagas i övervägande, huruvida icke inventarier, som anskaffas i

stället för förslitna, böra i större utsträckning än hittills ägt rum bekostas

av förnyelsefonden. Med hänsyn härtill och då under rådande förhållanden

den största försiktighet bör iakttagas jämväl i fråga om anvisande av medel

till utgifter för kapitalökning, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta förhöjning

av ifrågavarande anslag utöver det av föregående riksdag beviljade

beloppet, 500,000 kronor.»

Utskottets Innan utskottet övergår till behandling av förevarande punkt, anser

yttrande. s[g utskottet höra något beröra departementschefens inledningsvis framlagda

redogörelse för vissa verkställda utredningar rörande de särskilda

verkens kapital, möjligheterna till dettas förräntning samt de därmed sammanhängande

frågorna om verkens förnyelsefonder och taxor. I avseende å

det närmare innehållet av denna redogörelse får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 1—12.

Utan att i övrigt ingå på ett bedömande av de synpunkter, som departementschefen

därvid anfört, anser sig dock utskottet böra fästa uppmärksamheten

på den med sålunda behandlade spörsmål sammanhängande frågan om

beredande av kapital för kommunikationsverken och i vilken utsträckning

upplåning för sådant ändamål bör anlitas.

I den lämnade redogörelsen har ingen skillnad gjorts mellan lånekapital

och andra slag av kapitalinvestering i vidare mån än att i redogörelsen

omnämnes, hurusom det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet vid 1922

års slut utgjorde omkring 800 miljoner kronor eller omkring 76 procent av

hela det investerade kapitalet, under det att återstoden eller 246 miljoner

kronor utgjordes av skattemedel eller trafikmedel. Sistnämnda summa torde

enligt departementschefens mening till beloppet ungefärligen motsvara anläggningskostnaderna

för s. k. strategiska banor eller kulturbanor i den

mening, dessa benämningar vanligen nyttjas.

Utskottet vill bringa i erinran, hurusom 1916 års riksdag i skrivelse nr

186 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och

i vilken omfattning andra statsinkomster än lånemedel borde komma till

användande för statsbanebyggnaderna i Norrland. Riksdagen framhöll i

sagda skrivelse, att vid denna utredning även borde tagas hänsyn till övriga

utgifter för kapitalökning. Sedermera har 1919 års riksdag, i samband med

uppkommen fråga om avsättande av vissa inkomstmedel till en kapitalökningsfohd,

uttalat, att de förstnämnda spörsmålen om täckning av utgif
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

terna för kapitalökning stode i nära samband med sistnämnda ärende och

att fördenskull samtliga dessa spörsmål borde lösas i ett sammanhang.

Oavsett en blivande lösning av frågan om en kapitalökningsfond synes det

utskottet lämpligt att — med utgångspunkt från en företagen undersökning

rörande storleken av det i de olika verken nedlagda lånekapitalet i

förhållande till disponerat kapital och anskaffningsvärden — ett klarläggande

nu kommer till stånd rörande de riktlinjer, som under närmaste tiden böra

följas bland annat vid beredandet av täckning för beslutade kapitalökningar

vid dessa verk. Icke minst för bedömandet av spörsmålet i vad mån kraven

på förräntning av nedlagt kapital böra få inverka, då det gäller att åstadkomma

ett skäligt avvägande av de olika verkens taxor, synes ett dylikt

klarläggande vara av intresse.

Vad därefter angår de av departementschefen berörda frågorna om affärsverkens

taxor — vilka frågors avgörande, utom beträffande postverket, sedan

gammalt ansetts ankomma på Kungl. Maj:t — vill utskottet här endast erinra

att, enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, för telegrafverkets,

statens järnvägars och statens vattenfalls verks del är under övervägande

eller redan genomförts vissa nya nedsättningar i hittillsvarande avgifter. I anledning

av de anmärkningar, som från olika håll framställts gentemot den för

.statens vattenfallsverks energileveranser utarbetade nya rabattaxan, har därvid

ställts i utsikt en närmare omprövning rörande denna taxas verkningar

i fråga om de mindre konsumenterna på landsbygden, varvid också skulle

beaktas resultatet av en inom jordbruksdepartementet pågående undersökning

om de olika distributionsföretagens ekonomiska ställning och de åtgärder,

som härav kunde föranledas. Utskottet vill också framhålla, att frågan

om de vid statens vattenfallsverk tillämpade kraftavgifterna i annat sammanhang

på grund av vissa inom riksdagen väckta motioner kommer under riksdagens

behandling.

Beträffande slutligen spörsmålet om formerna för avsättning till förnyelse av

verkens anläggningar har, såsom av departementschefens redogörelse inhämtas,

denne anmodat verken att gemensamt överlägga om grunderna för avsättning till

och uttagning från de vid verken befintliga förnyelsefonder. Vad särskilt

statens järnvägar angår, kommer, enligt vad departementschefen erinrat,

frågan på grund av ett uttalande i statsrevisorernas berättelse under riksdagens

prövning, och har utskottet vid sin behandling av denna berättelse

att däröver avgiva utlåtande. I nu förevarande sammanhang anser sig utskottet

böra för riksdagen omförmäla, hurusom i statsverkspropositionen anmälts

disponerande av belopp ur statens järnvägars förnyelsefond till vissa

företag vid statens järnvägar, varibland två större, som nu synas påkalla

yttrande av riksdagen, nämligen elektrifieringen av statsbanan Stockholm—

Göteborg och fortsatt anskaffning av tryckluftbromsar. Efter tagen del av

de i detta hänseende vid statsverkspropositionen lämnade redogörelserna har

utskottet icke funnit anledning till erinran mot de härutinnan väckta förslagen.

På liknande sätt skall bestridas viss del av kostnaderna för ombyggnaden

av bangården i Lund samt omläggningen av västra stambanans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ingångslinje över Hammarbyleden och de igångsatta omändringsarbetena vid

Stockholms centralstation. Dessa ärenden hava emellertid redan av nästföregående

riksdag behandlats, varvid en dylik form för finansieringen avföretagen

lämnats utan erinran. Ett ifrågasatt beredande av medel från

förnyelsefonden för ombyggnad av bangården i Sundsvall förutsätter utskottet

framdeles kunna bliva föremål för riksdagens prövning i sammanhang med en

bebådad framställning om godkännande av avtal rörande vissa markbyten

m. m. i och för denna ombyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts under ifrågavarande punkt framställda förslag skulle

det av generalpoststyrelsen äskade beloppet, 900,000 kronor, nedsättas till

900,000 kronor. Utskottet får tillstyrka detta förslag, varvid utskottet utgått

ifrån att särskilt beträffande de i generalpoststyrelsens anslagsberäkningar

upptagna posterna för möbelanskaffning och för inventarier å postverkets

verkstad och blankettryckeri vissa begränsningar skola kunna äga rum.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Centralpost
2:o)

Kungl. Maj:t har vidare (punkt 2) föreslagit riksdagen att för slutförande

av arbetena med uppförande av centralposthus i Göteborg för budgetåret

1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 275,000 kronor.]

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20 och 21 av åberopade statsrådsprotokollet.

borg.

PO

Totalkostnaden för ifrågavarande vid 1915 års riksdag beslutade byggnadsföretag

har enligt senaste inom byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar

uppskattats till 7,790,000 kronor. Hittills har för ändamålet varit tillgängligt

ett belopp av i runt tal 7,514,800 kronor, vadan alltså för byggnadsföretaget,

vilket förväntas bliva fullbordat under budgetåret 1924—1925,

erfordras ytterligare ett belopp av omkring 275,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må för slutförande av arbetena med uppförande

av centralposthus i Göteborg för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett reservationsanslag av 275,000 kronor.

Posthus i

Hudiksvall.

[3.]

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att för fullbordande

av arbetena med uppförande i Hudiksvall av ett posthus, inrymmande jämväl

lokaler för telegrafverkets behov, för bndgetåret 1924—1925 anvisa ett

reservationsanslag av 196,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 21 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1923 års

riksdag medgivit, att för påbörjande av arbetet med uppförande å en postverket

tillhörig tomt i Hudiksvall, för en beräknad kostnad av 227,000 kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

nor, av ett posthus, inrymmande jämväl lokaler för telegrafverkets behov,

finge av odisponerade delar av de utav riksdagen för uppförande av posthus

i Krylbo tidigare anvisade anslag användas ett belopp av 50,000 kronor.

Därvid förutsattes, att återstående belopp skulle upptagas å riksstaten för

budgetåret 1924—1925, så att berörda byggnad skulle kunna tagas i anspråk

för sitt ändamål på hösten 1925, då hyreskontrakten för post- och telegrafverkens

nuvarande lokaler i Hudiksvall utlöpa.

Generalpoststyrelsen anför nu, att byggnadsstyrelsen meddelat, att i förenämnda

kostnadsbelopp, 227,000 kronor, icke medtagits en del arbeten, såsom

planering, stensättning samt anskaffande av staket och åskledare m. m.,

vilka arbeten givetvis borde komma till utförande och av byggnadsstyrelsen

beräknats draga en kostnad av 19,000 kronor. Den totala byggnadskostnaden

skulle därför komma att uppgå till 246,000 kronor. För ifrågavarande

ändamål skulle alltså erfordras ytterligare 196,000 kronor, och hemställer

generalpoststyrelsen om anvisande av detta belopp för nästkommande

budgetår.

Departementschefen anför följande:

»Med hänsyn till önskvärdheten av ifrågavarande byggnadsföretags snara

utförande torde härför utöver förut anvisat belopp erforderliga medel, numera

beräknade till 196,000 kronor, beviljas för budgetåret 1924—1925. Jag

vill härvid betona angelägenheten av att vid framläggande av förslag till

ett byggnadsföretag redan från början såvitt möjligt i kostnadsberäkningarna

upptagas alla de arbeten, som äro avsedda att utföras.»

Utskottet har icke velat motsätta sig, att ifrågavarande anslag beviljas, men

vill i anledning av vad i ärendet förekommit — i likhet med departementschefen

— framhålla angelägenheten av att kostnadsförslag, avsedda att ligga till grund

för anslagsäskanden, upprättas på ett sådant sätt, att ett i möjligaste mån

tillförlitligt omdöme om de blivande kostnaderna härå kan grundas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för fullbordande av arbetena med uppförande

i Hudiksvall av ett posthus, inrymmande jämväl

lokaler för telegrafverkets behov, för budgetåret 1924—1925

anvisa ett reservationsanslag av 196,000 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen medgiva att för inköp

av fastigheter för postverkets räkning, vilkas förvärvande icke utan

synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må

användas vissa besparade anslagsmedel om tillhopa 120,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 22—26.

Ovannämnda besparade anslagsmedel, som nu ansetts böra tagas i anspråk,

utgöra dels ett belopp av 25,000 kronor å 1921 års riksstat, anvisat för inköp

av viss tomt i Hallsberg, dels ock ett för tillbyggnad av postverkets

fastighet i Västervik å 1922 års riksstat anvisat reservationsanslag av

95,000 kronor..

Utskottets

yttrande.

Anslag till

inköp ar

fastigheter.

4.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Statsutskottets utlåtande Nr 9.

För inköp för postverkets räkning av fastigheter, vilkas förvärvande icke

utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,

har riksdagen för vart och ett av åren 1920, 1921 och 1922 anvisat

ett anslag av 200,000 kronor. Därjämte har 1923 års riksdag beträffande

budgetåret 1923 1924 medgivit, att för ifrågavarande ändamål finge av

odisponerade delar av de utav riksdagen för uppförande av posthus i Krylbo

tidigare anvisade anslag användas ett belopp av 156,894 kronor 37 öre.

I nästlidet års statsverksproposition meddelades, att anslagen för åren 1920

och 1921 i sm helhet samt av anslaget för år 1922 ett belopp av 25,525

kronor disponerats. Sedermera har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14

september 1923 återstoden av sistnämnda anslag eller 174,475 kronor tagits

i anspråk för inköp av fastigheten nr 1 i kvarteret Gripen i Luleå.

Av det för budgetåret 1923—1924 tillgängliga beloppet, 156,894 kronor

37 öre, hava jämlikt ovannämnda beslut den 14 september 1923 50,525 kronor

använts för gäldande av återstoden av köpeskillingen för nyssberörda fastighet

i Luleå.

I fråga om anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924—1925

har generalpoststyrelsen hemställt dels om användande av ovan omförmälda,

odisponerade, för tillbyggnad av postverkets fastighet i Västervik anvisade

belopp, 95,000 kronor, dels ock om anvisande av ytterligare ett belopp av

200,000 kronor. 11

Departementschefen, som funnit sig icke kunna tillstyrka ett av generalpoststyrelsen

väckt förslag om att ifrågavarande anslag måtte, i likhet med

vad som för telegrafverkets del medgivits, få användas jämväl för bebyggande

av fastigheter, har i övrigt i ärendet anfört följande:

i ,va<^ ja£> inhämtat, återstodo av tidigare beviljade anslag i december

1923 något över 106,000 kronor och förväntades icke, att anslaget skulle behöva

tagas i anspråk, innan riksdagen sammanträdde. Vid sådant förhållande

torde behållning å anslaget kunna beräknas föreligga vid ingången av

nästa budgetår. Härtill kommer, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21

december 1923 postverket äger fordran hos telegrafverket för en från postverket

a telegrafverket överlåten fastighet i Ystad (se 1920 års riksdags

skrivelse nr 391 A) med 62,600 kronor. Enligt nyssnämnda beslut äger

postverket använda fordringsbeloppet för ändamål, som tillgodoses med förevarande

anslag Vad härutöver kan anses erforderligt för ifrågavarande

ändamål kan erhållas från för andra ändamål beviljade men ej i anspråk

tågna anslag.. 1920 års riksdag anvisade nämligen för inköp för postverkets

rakning av viss tomt i Hallsberg för år 1921 ett reservationsanslag av 25,000

Kronor. 1 1921 års statsverksnroposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att berörda anslag, vilket då ännu icke tagits i anspråk för avsett

ändamål, finge användas för uppförande i Hallsberg av en byggnad för postoch

telegrafverkens samt statens järnvägars behov. Riksdagen, som emellertid

mke^ beviljade anslag för sistnämnda ändamål, ansåg vid sådant förhållande

något medgivande i fråga om förändrad disposition av ovannämnda

anslag å 25,000 kronor icke erforderligt. Sedermera förklarade Kungl. Maj:t

i-J1 ''^n,ivrr- me(^ iuköp av omförmälda tomt skulle anstå samt

att Kungl. Maj:t, efter, förslag av genera]poststyrelsen och inhämtande av

riksdagens yttrande, ville meddela föreskrift rörande användningen av det

lör berörda ändamål anvisade anslaget. Styrelsen har nu föreslagit, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

nämnda anslag skulle användas för inköp av viss angiven tomt i Umeå. Då

för närvarande icke kan avgöras, huruvida detta förslag kan föranleda framställning

till årets riksdag, lärer omförmälda anslag å 25,000 kronor lämpligen

kunna disponeras för under förevarande punkt angivet ändamål. Vidare

torde för samma ändamål på sätt styrelsen föreslagit böra tagas i anspråk

för tillbyggnad av postverkets fastighet i Västervik anvisade medel 95,000

kronor.

Dör medlens användning kommer, såsom hittills skett, redogörelse att lämnas

i följande års statsverksproposition.»

Enligt departementschefens förslag skulle för ifrågavarande ändamål ställas

till förfogande ett ytterligare belopp av 120,000 kronor. Då det synes utskottet

tillfyllest, om för ändamålet nu disponeras ovannämnda för tillbyggnad

av postverkets fastighet i Västervik anvisade anslag å 95,000 kronor,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att för inköp av fastigheter för

postverkets räkning, vilkas förvärvande icke utan synnerlig

olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,

må användas det å riksstaten för år 1922 för tillbyggnad

av postverkets fastighet i Västervik anvisade reservationsanslaget

av 95,000 kronor.

Telegrafverket.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 5) medgiva, att av i statsrådsprotokollet

omförmälda besparade anslagsmedel för telegrafverket må för

slutförande av arbetet med uppförande av en telegrafstationsbyggnad å telegrafverket

tillhörig tomt i Halmstad användas ett belopp av 165,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 27—29 av åberopade statsrådsprotokollet.

Av utredningen inhämtas, att sammanlagda beloppet, besparat å anslag till

företag vid telegrafverket, av vilkas utförande behov för närvarande icke

föreligger, utgör 974,000 kronor.

De besparade anslagsmedel, som nu närmast äro avsedda att tagas i anspråk,

äro emellertid följande:

vid av det av riksdagen å riksstaten för år 1918 för inköp

och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning anvisade

reservationsanslaget av 2,475,000 kronor, till den del

detsamma avsåg inköp av tomt samt uppförande av en förrådsbyggnad

i Krylbo för en sammanlagd kostnad av 85,000

kronor .....................kronor 65,000;

vid de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922

för uppförande av en gemensam byggnad för telegraf- och postverkens

behov i Sveg anvisade reservationsanslagen om tillhopa

250,000 kronor....................kronor 250,000;

eller tillhopa kronor 315,000.

Utskottets

yttrande.

Stationsbyggnad

i

Halmstad.

[5-]

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Förrådsbyggnad

i Hässleholm.

[6.]

Ifrågavarande summa är i statsverkspropositionen föreslagen att användas

till följande ändamål:

telegrafstationsbyggnad i Halmstad.........kronor 165.000: —,

förrådsbyggnad i Hässleholm............ » 50,000: —,

anslag till inköp och bebyggande av fastigheter ... » 100,000: —,

Summa kronor 315,000

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag medgav nästlid et års riksdag, att för

uppförande för en beräknad kostnad av 412,000 kronor av en telegrafstationsbyggnad

i Halmstad finge användas odisponerad del eller 200,000 kronor av

ett för annat ändamål anvisat anslag.

Telegrafstyrelsen hemställer nu, att, då arbetet med nybyggnaden i fråga

vore avsett att igångsättas snarast möjligt och kunde väntas bliva fullbordat

under budgetåret 1924—1925, återstoden av den beräknade byggnadskostnaden

eller 212,000 kronor måtte anvisas för sistnämnda budgetår.

Departementschefen har på grund av senaste verkställda beräkningar av

kostnaderna för ifrågavarande företag ansett, att det av telegrafstyrelsen äskade

beloppet 212,000 kronor bör kunna minskas med 50,000 kronor. Det för

arbetets slutförande erforderliga beloppet skulle sålunda kunna begränsas till

i runt tal 165,000 kronor.

Utskottet får, med tillstyrkande av förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda

besparade anslagsmedel för telegrafverket må för slutförande

av arbetet med uppförande av en telegrafstationsbyggnad å

telegrafverket tillhörig tomt i Halmstad användas ett belopp

av 165,000 kronor.

6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för telegrafverket må för färdigställande av

telegrafverkets förrådsbyggnad i Hässleholm användas ett belopp av 50,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 30 och 31 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning medgav 1917 års riksdag, att

för telegrafverkets räkning finge inköpas tomterna litt. C ab 20, 21, 22, 23,

24, 25, 26, 27 och 28 i Hässleholm för en köpeskilling av högst 17,000 kronor

och att å dessa tomter finge uppföras en förrådsbyggnad för en beräknad

kostnad av 65,000 kronor.

Tomten inköptes för en summa av 16,850 kronor. Byggnaden, vilken var

avsedd att innehålla dels en magasinslokal för grovmaterialier, dels uppvärmda

lokaler för telefonapparater, växelbord och dylikt, dels ock rum för

förrådets expedition m. m., kunde emellertid till följd av stegringen i

material- och arbetspriser icke uppföras i sin helhet för den beräknade kost
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

nåden. Allenast magasinslokalen för grovmaterialier, som färdigställdes

under år 1921, medtog en kostnad av 48,377 kronor. Telegrafstyrelsen blev

därför nödsakad att låta med uppförandet av den övriga delen av byggnaden

tills vidare anstå.

Av de för ändamålet avsedda medlen återstå sålunda för närvarande

odisponerade 16,773 kronor.

För uppförande av den återstående delen av förrådsbyggnaden har nu beräknats

en kostnad av i runt tal 65,000 kronor, att täckas med ovannämnda

odisponerade medel, 16,773 kronor, samt ett nyanvisat anslag, avrundat till

50.000 kronor.

Med hänsyn till de fördelar ur såväl organisationssynpunkt som ock i ekonomiskt

avseende, som stå att vinna genom slutförandet av ifrågavarande

byggnadsföretag, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka bifall

till det gjorda äskandet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det framlagda förslaget,

får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade

anslagsmedel för telegrafverket må för färdigställande

av telegrafverkets förrådsbyggnad i Hässleholm användas

ett belopp av 50,000 kronor.

7:o) Kung! Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att för inköp Anslag till

och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas förvärvan- Jeb ^"ande

de eller färdigställande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan aUfastisrpå

särskilt riksdagsbeslut, må av förut omförmälda besparade anslagsmedel för heter,

telegrafverket användas ett belopp av 100,000 kronor. [7.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 33 och 34

av åberopade statsrådsprotokollet.

För inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas

förvärvande eller färdigställande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas

i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, har riksdagen för år 1922 anvisat

ett belopp av 300,000 kronor. Beträffande tiden 1 januari—30 juni

1923 samt budgetåret 1923—1924 har riksdagen medgivit, att av de besparingar,

som uppkommit å tidigare beviljade anslag till uppförande av vissa

byggnader vid telegrafverket, finge för samma ändamål användas respektive

150.000 och 300,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har för budgetåret 1924—1925 äskat ett anslag av 300,000

kronor för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Såsom tidigare vid upprepade tillfällen framhållits, har det ofta visat

sig värdefullt att hava tillgång till ett anslag sådant som det nu ifrågavarande,

då det gällt att snabbt och på för staten fördelaktiga villkor förvärva

och bebygga fastigheter för telegrafverkets räkning. Jämväl för budgetåret

1924—1925 torde därför medel till detta ändamål böra ställas till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Kungl. Maj:ts disposition. I betraktande av att de för nästförflutna och

innevarande budgetperioder till förfogande ställda beloppen, tillhopa 450,000

kronor, ännu icke till någon del tagits i anspråk, torde emellertid en tillfällig

nedsättning till förslagsvis 100,000 kronor av den vanligen för ändamålet

utgående årliga summan vara berättigad.»

Utskottets Med hänsyn till befintliga besparingar å anslaget synes icke behövligt nu

yttrande. anvisa nya medel för ändamålet. Utskottet får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke må av riksdagen

bifallas.

Fortsatt ut- 8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för fortsatt utstatenstele-veckling

av s''fcatens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1924—1925

fou- och anvisa ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 35—38 av åberopade statsrådsrg

j protokollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen

för budgetåret 1923—1924 anvisat 15,000,000 kronor, varav 10,000,000

kronor voro avsedda till avbetalning enligt kontraktet med aktiebolaget

Stockholmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet i Stockholm

med omnejd.

För budgetåret 1924—1925 har telegrafstyrelsen beräknat ett belopp av

11,500,000 kronor motsvara det nödvändigaste behovet för ifrågavarande

ändamål. Härutöver erfordrades emellertid det belopp av 10,000,000 kronor,

som enligt revers till aktiebolaget Stockholmstelefon skulle erläggas den

1 juli 1924.

Telegrafstyrelsen framhåller vidare, att de av styrelsen nu äskade medlen

voro erforderliga icke blott för intagande av nytillkommande abonnenter och

i samband därmed nödvändiga utvidgningar av stationer och lokala telefonnät,

utan även för arbeten för riksnätets utvidgning. Ävenså skulle enligt

planen för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg kabel nedläggas

å sträckan Stockholm—Norrköping, för vilket ändamål telegrafstyrelsen

av verkets medel måste tillskjuta cirka 1,500,000 kronor utöver de

medel, som erhöllos från det av riksdagen beviljade anslaget för elektrifieringen.

Slutligen måste styrelsen vara beredd på att, därest förslaget angående

rundradioverksamhetens ordnande skulle genomföras, senast under

budgetåret 1924—1925 uppföra en eller flera s. k. avsändarstationer.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Beträffande den av telegrafstyrelsen berörda frågan angående rundradioverksamhetens

ordnande torde höra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut

den 29 juni 1923 godkänt vissa av mig föreslagna riktlinjer för ordnande av

denna verksamhet. Enligt dessa riktlinjer skulle anordnandet av för rundradioändamål

avsedda avsändarstationer ankomma på staten, som jämväl

skulle förbehålla sig äganderätten till stationerna. Utövandet av den egentliga

rundradioverksamheten skulle emellertid överlämnas åt den enskilda företagsamheten,

därvid statens stationer på lämpliga tider och villkor skulle ställas

till förfogande för ändamålet. Genom rundradioverksamhetens ordnande på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

nu antytt sätt skulle staten beredas möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt övervaka och träffa avgörande i fråga om stationernas konstruktion och

användning för rundradioändamål, vilket ansetts angeläget med hänsyn till

de vidsträckta möjligheterna att från avsändarstationerna nå allmänheten

med meddelanden av alla slag. Vidare skulle staten på detta sätt kunna

giva stationerna sådan konstruktion och belägenhet, att de med fördel vid

behov kunde brukas såsom reservstationer för telegrafverkets korrespondens

eller militära ändamål. Såsom ett skäl för statens övertagande av stationerna

har även åberopats deras ifrågasatta användning för undervisningsändamål,

för spridande av meddelanden från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

eller andra officiella meddelanden av olika slag. Enligt uppgift från telegrafstyrelsen

skulle tio stationer med en kilowatts antennenergi kunna tillgodose

landets behov av avsändarstationer för rundradioändamål.

Nu berörda riktlinjer förutsätta vidare, att ifrågavarande verksamhet åtminstone

till en början i ekonomiskt hänseende baseras på bland annat årliga

bidrag från innehavare av mottagningsapparater för avlyssnande av

rundradioutsändning. För att möjliggöra uttagandet av dessa bidrag har

det ansetts nödvändigt att fasthålla krav på särskild licens för rätt att innehava

mottagningsapparater. För erhållande av dylik licens, vilken skulle

gälla allenast ett år i sänder, skulle erläggas viss avgift, varav en del skulle

tillfalla staten och återstoden det företag, som komme att övertaga rundradioverksamheten.

Anskaffandet av licens skulle emellertid i möjligaste mån

underlättas, och har man tänkt sig, att allmänheten skulle beredas tillfälle

att allenast mot lämnande av de uppgifter, som kunde finnas erforderliga

för statens kontrollverksamhet, samt erläggande av den avgift, som kunde

bliva fastställd, erhålla dylik licens, vilken i så fall syntes böra tillhandahållas

genom telegrafverkets försorg, eventuellt även genom bemedling av

andra institutioner.

I samband med godkännandet av dessa riktlinjer har Kungl. Maj:t anbefallt

telegrafstyrelsen att efter de förberedande utredningar, som kunna finnas

erforderliga, på lämpligt sätt infordra anbud å rätt till bedrivande av rundradiorörelse

samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet,

vartill kan finnas anledning.

Ett ordnande av rundradioverksamheten på sätt ovan antytts förutsätter

emellertid, vad rätten att innehava mottagningsapparater beträffar, sådan

ändring av nu gällande lag om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd den 31 augusti 19U7,

att Kungl. Haj:t får befogenhet att i administrativ väg utfärda generella

bestämmelser rörande rundradioverksamheten. Förslag till sådan lagändring

torde komma att föreläggas årets riksdag.

Med anledning av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut är telegrafstyrelsen

för närvarande sysselsatt med utredning angående ordnandet av rundradioverksamheten

såväl i ekonomiskt som i tekniskt avseende. Huru än resultatet

av denna utredning må bliva, torde under budgetåret 1924—1925 icke

komma i fråga att uppföra mera än ett fåtal avsändarstationer. Kostnaderna,

som beräknas till omkring 115,000 kronor för station, torde böra bestridas

från anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende.

Enligt vad jag från telegrafstyrelsen inhämtat, hade i mitten av december

månad 1923 av för här ifrågavarande ändamål tillgängliga anslag ett belopp

av omkring 7,000,000 kronor ännu icke disponerats, vilken summa styrelsen

anser bliva tillräcklig för tiden intill den 1 juli 1924. Enär emellertid, enligt

uppgift frän telegrafstyrelsen, den redovisade kostnaden för arbeten under

första halvåret 1923 uppgick till en summa av 2,978,829 kronor 67 öre,

synes det, oaktat den ökning i telefon- och telegraftrafiken, som antagligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Omläggning

av västra

stambanans

ingångslinje

över

Hammarbyleden

samt

förbättrade

anordning

gar vid

Stockholms

centralstation

m. in.

[9.]

är att vänta, ävensom övriga av styrelsen anförda omständigheter, vilka

kunna medföra ökade krav på anläggningskapital under första halvåret 1924,

kunna antagas, att en icke oväsentlig del av nu tillgängliga medel skall

kunna sparas till budgetåret 1924—1925.

För fyllande av det mest trängande medelsbehovet under denna tid har

telegrafstyrelsen ansett ett belopp av 11,500,000 kronor vara erforderligt.

Det rådande statsfinansiella läget framtvingar emellertid även på denna

punkt en anslagsminskning. Med hänsyn till vad jag här ovan anfört angående

storleken av för närvarande disponibla medel, torde ock det av telegrafstyrelsen

äskade anslaget utan alltför allvarsamma olägenheter för utvecklingen

av statens telefon- och telegrafväsende kunna begränsas till ett belopp

av 7,500,000 kronor. Härutöver måste emellertid, liksom under år 1928,

anvisas det belopp av 10,000,000 kronor, som erfordras för inlösen av den å

köpesumman för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät utfärdade revers,

vilken förfaller till betalning den 1 juli 1924. Sammanlagda medelsbehovet

för budgetåret 1924—1925 skulle alltså utgöra 17,500,000 kronor. På sätt

chefen för finansdepartementet senare denna dag kommer att närmare utveckla

torde av nämnda belopp 7,000,000 kronor böra utgå av lånemedel och återstoden

av andra statsinkomster, vartill möjlighet beretts genom disponerande

av vissa kapitaltillgångar, som ursprungligen tillkommit genom rrpplåning.

I detta sammanhang ber jag att få erinra därom, att den till aktiebolaget

Stockholm stelefon den 1 juli 1923 fullgjorda likviden i enlighet med fullmäktiges

i riksgäldskontoret önskan skett med kontanta medel och icke

genom överlämnande av statsobligationer. Oberäknat förenämnda, den 1 juli

1924 förfallande inbetalning, återstår av ovanberörda köpesumma ännu

oguldet ett belopp av 6,973,583 kronor 91 öre, som förfaller till betalning

den 1 juli 1925.»

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen får utskottet

tillstyrka förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonocli

telegrafväsende för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag

av 17,500,000 kronor.

Statens järnvägar.

9:o) Beträffande statens järnvägar har Kungl. Maj:t (punkt 9) föreslagit

riksdagen att för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden

samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.

för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42 och 43 i åberopade statsrådsprotokollet.

Innan utskottet närmare ingår på frågan angående anslag till förevarande

byggnadsföretag, får utskottet här nedan angiva de enligt i statsverkspropositionen

lämnade redogörelse till järnvägsstyrelsens förfogande ställda anslag

eller delar därav, vilka icke längre äro behövliga för de ursprungliga ändamålen

utan kunna tagas i anspråk för andra ändamål. Dessa anslagsmedel

uppgå till sammanlagt 7,108,100 kronor enligt följande tablå:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

Tablå över besparade anslagsmedel.

Kronor

1) Beviljade anslag för arbeten, avseende spåranordningar i anslutning

till förefintliga spårsystem och husbyggnader, som ej längre

anses böra komma till utförande............... 388,100

2) Överskott å utförda arbeten, till vilka anslag beviljats under

huvudrubriken »Nya byggnader och anläggningar vid statens

trafikerade järnvägar».................... 1,000,000

3) Överskott å anslag för utläggande av ytterligare ett järnvägsspår

mellan Alingsås och Olskroken................ 300,000

4) Överskott å anslag för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön 300,000

5) Överskott å anslag för inköp av elektriska lokomotiv för linjen

Riksgränsen—Svartön.................... 3,000,000

6) För närvarande obehövligt anslag för uppförande av malmvagns
verkstad

vid Notviken.................... 380,000

7) Överskott å anslag för statsbanan Sveg—Brunflo....... 1,500,000

8) » » » » » Dagarn—Hultebo...... 60,000

9) » » » » » Umeå—Holmsund..... 180,000

Summa kronor 7,108,100

Enligt statsverkspropositionen äro nämnda besparingar avsedda att användas

på följande sätt:

Kronor.

Ombyggnad av bangården i Lund................ 400,000

Spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem..... 33,000

Dubbelspårsbyggnad Örebro—Hallsberg—Laxå . •........ 150,000

Skenfria vägkorsningar..................... 400,000

Elektriska belysningsanläggningar............... 150,000

Elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg.......... 4,000,000

Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare.......... 1,200,000

Statsbanan Forsmo—Hoting.................. 775,100

Summa kronor 7,108,100

Beträffande nu ifrågavarande byggnadsföretag har 1923 års riksdag för

ändamålet anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor för budgetåret

1923—1924.

För arbetenas fortsatta bedrivande under budgetåret 1924—1925 har järnvägsstyrelsen

hemställt om anvisande av ett anslag av 3,500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid förevarande ärendes behandling nästlidet år förutsattes, att återstoden

av erforderligt anslag eller 9,050,000 kronor skulle fördelas med ungefärligen

lika belopp under budgetåren 1924—1927. Från järnvägsstyrelsen har jag

inhämtat, att enligt en inom styrelsen upprättad plan för arbetets bedrivande

skulle behovet av medel under byggnadstiden ställa sig på följande sätt:

budgetåret 1923—1924 2,500,000 kronor, därav 650,000 kronor ur förnyelsefonden,

1924—1925 5,300,000 kronor, därav 1,150,000 kronor ur förnyelsefonden,

1925—1926 4,550,000 kronor, därav 1,500,000 kronor ur förnyelsefonden,

1926—1927 2,900,000 kronor, därav 600,000 kronor ur förnyelsefonden,

och 1927—1928 200,000 kronor. Härav framgår, att av det för

budgetåret 1923—1924 anvisade anslaget å 2,500,000 kronor ett belopp av

650,000 kronor nu beräknas icke komma att tagas i anspråk nyssnämnda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr f).

Ombyggnad

av ban gärde

nll Lund.

[10.]

Inköp av ett

bangårdsspår

i

Kiruna.

[11.]

budgetår utan först under budgetåret 1924—1925. Av det belopp, 4,150,000

kronor, som för sistnämnda budgetår skulle bebövas av lånemedel, erfordras

sålunda utöver redan beviljat anslag endast ett belopp av 3,500,000 kronor.

Med hänsyn bl. a. till svenska statens kontraktsenliga förpliktelser att den

1 januari 1927 hava vissa av ifrågavarande arbeten färdigställda lärer någon

förskjutning av den beräknade tiden för arbetenas utförande icke böra

äga rum. Då det tillika torde ligga i sakens natur, att under det tidigare

byggnadsskedet kapitalbehovet är jämförelsevis stort, synes ej skäl att nedsätta

det av styrelsen begärda anslaget.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans

ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1924—1925

anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

10:o) Kungl. Ma:jt har föreslagit riksdagen (punkt 10) att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad av

bangården i Lund användas ett belopp av 400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 44 av åberopade statsrådsproto

kollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1923

års riksdag, att av anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande ansetts

böra tills vidare anstå, finge för ombyggnad av bangården i Lund användas

ett belopp av 159,000 kronor. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknades

till 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor vore avsedda att bestridas

med förnyelsefondsmedel och återstående 900,000 kronor att anvisas

av riksdagen.

För fortsatt bedrivande av arbetena under budgetåret 1924—1925 har beräknats

erforderligt ett belopp av 400,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsväsenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad

av bangården i Lund användas ett belopp av 400,000 kronor.

lim) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11), vilket avser inköp av

ett Luossavaara—Kiirunuvaara aktiebolag tillhörigt spår, som är behövligt för

trafikarbetet å malm- och personbangårdarna i Kiruna, hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för inköp

av ett bangårdsspår i Kiruna användas ett belopp av 33,000

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut Dnbbelomförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anläggande na^oi-ebrö

av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till Laxå använ-—Hallsberg

das ett belopp av 150,000 kronor. —Laxå.

[12.]

Utredningen i ärendet, vilken återfinnes å sid. 48 och 49 av åberopade

statsrådsprotokollet, lämnar följande redogörelse angående för ifrågavarande

dubbelspårsbyggnad tidigare beviljade anslagsmedel.

»Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag beslutat

anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till

Laxå, och har kostnaden med tillämpning av de arbets- och materialpriser,

som voro rådande i mitten av år 1916, beräknats till 6,150,000 kronor. För

nämnda anläggning och därmed sammanhängande arbeten har riksdagen därefter

för åren 1918—1922 anvisat sammanlagt 6,750,000 kronor.

Med hänsyn till de stora kapital utlägg, som skulle erfordras för dubbelspårets

utförande i ursprungligen tänkt omfattning, och då möjligheter föreläge

att inskränka arbetena att tills vidare omfatta, förutom linjen Örebro

—Hallsberg, sträckan Hallsberg—Östansjö, ansåg 1921 års riksdag, att anläggningen

borde på dylikt sätt begränsas, varvid totalkostnaden för företaget

beräknades kunna nedbringas till 6,750,000 kronor, vilket belopp motsvarade

de sammanlagda anslag, som av riksdagen dittills anvisats för dubbelspåret.

Därefter har emellertid Kungl. Maj:t genom beslut deu 2 december 1921

ur det på 1921 års tilläggsstat beviljade reservationsanslaget å 9,000.000

kVonor för anordnande av vissa nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken

anvisat 200,000 kronor för arbeten å sträckan Östansjö—Laxå av ifrågavarande

dubbelspårsbyggnad. Genom detta beslut, varmed avsågs att bereda

sysselsättning åt ett antal eljest arbetslösa banarbetare, kunde emellertid på

intet vis anses avgjort, huruvida dubbelspårsbyggnaden skulle under närmaste

framtiden färdigställas jämväl å sträckan Östansjö—Laxå.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag framlades på förslag av

järnvägsstyrelsen en plan för avveckling av arbetena å ifrågavarande dubbelspårsbyggnad,

enligt vilken plan bandelen Laxå—Yretstorp skulle helt färdigställas,

medan ä återstående del,_ Yretstorp—Östansjö, endast skulle fullbordas

terrasserings- och trumläggningsarbetena. För ifrågavarande avvecklingsarbeten,

vilka beräknades draga en kostnad av 1,200,000 kronor, medgav

riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, beträffande

budgetåret 1923—1924, att av anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande ansetts böra tills vidare anstå, finge användas ett belopp av 600,000

kronor.»

Kostnaderna för ifrågavarande av vecklin gsarbeten hava nu, enligt av järnvägsstyrelsen

senast verkställda utredning, beräknats till 150,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för anläggande

av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till

Laxå användas ett belopp av 150,000 kronor.

13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) medgiva, att av Anordnande

'' 1 '' ~ av skenfria

vägkorsningar

in. m.

Flo.''

w w O Ö VA /

förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anBiliang

till riksdagens protokoll 1924. 6 sand. 9 käft. {År 9.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ordnande av skenfria vägskorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid 52—55 av

åberopade statsrådsprotokollet.

För anordnande av skenfria vägkorsningar har riksdagen för åren 1917—

1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 1,150,000 kronor.

1 sina framställningar med anslagsäskanden till 1922 och 1923 års riksdagar

framhöll järnvägsstyrelsen vikten av att järnvägstrafiken i största

möjliga mån gjordes oberoende av korsande gator och landsvägar med livligare

trafik men ansåg sig med hänsyn till det ekonomiska läget icke då böra

äska något anslag utöver de medel, som redan vore tillgängliga.

Då emellertid ifrågavarande, ur allmän samfärdselsynpunkt så viktiga

fråga icke kunde undanskjutas alltför länge av ekonomiska hänsyn samt det

på grund av automobiltrafikens snabba ökning måste anses önskvärt, att

byggande av skenfria vägkorsningar komme att bedrivas i större åstäckning

än vad hittills varit fallet, har järnvägsstyrelsen nu ansett sig böra återkomma

med sina äskanden under denna rubrik.

För budgetåret 1924—1925 anser styrelsen sålunda erforderligt ett belopp

av 500,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen anför i ärendet föjlande:

»Vikten av att öka trafiksäkerheten genom anordnande av skenfria vägkorsningar

har vid flera föregående tillfällen betonats. Under de senare

åren har emellertid denna fråga blivit alltmer brännande genom automobiltrafikens

starka ökning, som fört med sig ett stigande antal olyckor vid

vägkorsningar i banans plan. Det synes därför angeläget, att arbetet med

dylika vägkorsningars ersättande med ur trafiksäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande

anordningar fortsattes. För detta ändamål erfordras emellertid,

att utöver hittills anvisade anslag ytterligare medel ställas till

järnvägsstyrelsens förfogande, och har styrelsen i sådant avseende för

budgetåret 1924—1925 äskat ett belopp av 500,000 kronor. Därvid har styrelsen

tänkt sig, att detta belopp skulle få tagas i anspråk även för sådana

fall, där en vägkorsning i banans plan kunde ersättas med en omläggning

av vägen. Det kan visserligen synas ligga närmast till hands, att de väghållningsskyldiga

jämlikt 4 § väglagen förpliktas omlägga en sådan för

rörelsen obekväm allmän väg, men då en dylik omläggning ofta är till fördel

jämväl för järnvägen, bör hinder ej möta vare sig för järnvägen att utfästa

skäligt bidrag eller för vederbörande länsstyrelse att göra de väghåilningsskyldigas

förpliktelse att omlägga vägen beroende av dylikt bidrag.

Att uppställa några fasta regler för fördelningen av kostnaderna för dylik

omläggning eller för utförandet av en skenfri korsning å de väghållningsskyldiga

och järnvägen låter sig svårligen göra, utan måste denna fråga

överlämnas till prövning i varje särskilt fall. Därvid kommer givetvis att

särskilt beaktas frågan, huruvida samfärdseln å endera av de korsande trafiklederna

på grund av särskild omfattning huvudsakligen föranlett omläggningen

eller utförandet av korsningen. Emellertid synas de av järnvägsstyrelsen

i dess skrivelse uppställda kraven på medverkan från de väghållningsskyldiga

ingalunda överskrida vad från statens järnvägars sida i normala

fall skäligen kan och bör fordras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

19

Med hänsyn till den stora vikten av att söka i görligaste mån undanröja

de faror för samfärdseln, som korsning i plan mellan järnväg och allmän

väg vid livlig trafik ovedersägligen måste innebära, toi’de för ifrågavarande

ändamål ett jämförelsevis betydande anslag böra ställas till stvrelsens förfogande.

Dock synes det av styrelsen begärda beloppet kunna nedsättas till

40U,000 kronor.»

Utskottet, som anser sig böra ytterligare framhålla de av departementschefen

anförda synpunkterna rörande de skäliga krav, som i fråga om deltagandet

i kostnaderna för vägomläggningar av bär angivet slag kunna ställas

på vederbörande vägbållningsskyldiga, får, med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande

av slcenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000

kronor.

14:o) Kungl. Maj:t bar (punkt 14) föreslagit riksdagen medgiva, att av

förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska

belysningsanläggningar användas ett belopp av 150,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 55 och 56 av åberopade statsrådsprotokollet.

Dör utförande av elektriska belysningsanläggningar bär riksdagen för åren

1917 — 1920 och 1922 anvisat tillhopa 1,079,000 kronor. Ett av 1922 års riksda§

ytterligare för ändamålet anvisat belopp av 100,000 kronor bar jämlikt

beslut av statsmakterna år 1923 tagits i anspråk för andra arbeten än de

ursprungligen avsedda.

Järnvägsstyrelsen begär nu för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924

—1925 ett belopp av 700,000 kronor samt anför till stöd härför följande:

»Såsom styrelsen tidigare i samband med sina anslagsäskanden framhållit,

finner styrelsen det angeläget och ur såväl nationalekonomisk som personalbesparings-

^och eldsäkerhetssynpunkt fördelaktigt, att, där elektrisk energi

star att erhålla på gynnsamma villkor, fotogen- och annan belysning ersättes

med elektrisk dylik.

A linjen Stockholm—Göteborg har elektrisk belysning redan i rätt stor

omfattning kunnat införas å stationer ooch i bostadshus, varvid ström erhållits

från utomstående leverantörer. A en del stationer och andra platser

å denna linje saknas dock alltjämt möjlighet att erhålla energi för elektrisk

belysning. Dessa platser torde dock böra förses med dylik i samband med

linjens elektrifiering.

Emellertid bär nu, sedan beslut om elektrifiering av linjen Stockholm —

Göteborg kommit till stånd, verkställts utredning för utrönande, huruvida det

skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigt för statens järnvägar att samtidigt

med banelektrifieringen vidtaga sådana anordningar, att all, med undantag

tills vidare av slutstationerna Stockholm och Göteborg, för statens järnvägars

nuvarande och blivande fasta anläggningar därstädes behöflig energi

kunde uttagas från statens kraftnät för den elektriska driften.

Utskottets

yttrande.

Elektriska

belysnings
anlägg
ningar.

[14.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Kostnaderna för projektets genomförande kava beräknats till 1,000,000

kronor, varav för erforderliga elektriska ledningar 700,000 kronor ock för

transformatorer m. m. 300.000 kronor, vilket sistnämnda belopp kan avses

från de till styrelsens förfogande stående medlen för inköp av inventarier.

Strömförbrnkningen under är 1922 uppgick till 570,000 kilowattimmar ock

ström kostnaden till sammanlagt 153,000 kronor eller således omkring 27 öre

per kilowattimme. Därest strömmen levereras från statens järnvägars eget

nät, kan strömkostnaden beräknas minskad till omkring 34,000 kronor per

år, motsvarande cirka 6 öre per kilowattimme. För förräntning, amortering

ock underkåll av nyanläggningarna erhålles sålunda ett belopp av icke mindre

än 119,000 kronor eller nära 12 procent på anläggningskapitalet, varförutom

de pengar, som utgivas för strömmen, komma att stanna inom statsverket.

Dä ifrågavarande anläggning alltså ställer sig synnerligen fördelaktig ur

driftsekonomisk och statsekonomisk synpunkt, anser styrelsen, att densamma

bör komma till utförande.

Ännu kvarvarande behållningar å tidigare beviljade anslag för elektriska

belysningsanläggningar beräknas bliva tillräckliga för täckande av erforderligt

anslagsbehov för det successiva utförandet i övrigt av dylika arbeten

under budgetåret 1924—1925. Under denna rubrik erfordras alltså ej några

medel utöver det belopp, 700,000 kronor, som beräknats behövligt för utförande

av anordningar för elektrisk belysning å linjen Stockholm—Göteborg.»

Departementschefen, som ansett de föreslagna belysningsanordningarna å

linjen Stockholm—Göteborg icke stå i sådant samband med elektrifieringen

av nämnda bana, att de behöva fullständigt utföras jämsides med elektrifieringen,

har, med hänsyn jämväl till det statsfinansiella läget, föreslagit

nedsättning av det av styrelsen begärda beloppet från 700,000 kronor till

allenast 150,000 kronor.

Utskottets Av utredningen framgår, att järnvägsstyrelsens plan att i samband med

yttrande, elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg införa elektrisk belysning

ä stationerna och andra anläggningar utmed linjen med energi från

det för järnvägsdriften anlagda ledningsnätet skulle ställa sig för statsverket

ekonomiskt gynnsam och även ur andra synpunkter skulle medföra fördelar.

Även om utskottet med hänsyn härtill funnit det önskligt, att ifrågavarande

plan kunde genomföras hastigare än av departementschefen förutsättes,

har dock utskottet icke ansett sig böra föreslå någon höjning av det

i den uppgjorda finansplanen beräknade beloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska

belysningsanläggningar användas ett belopp av 150,000 kronor.

Elektrific- 15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut

ring av omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektrifieStockbolm

ring av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 4,000,000 kronor.

—Göteborg. Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 58—<30 av

[15-] åberopade statsrådsprotokollet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1920 års

riksdag för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg anvisat ett

reservationsanslag av 23,000,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t därefter infordrat yttranden från såväl 1920 års svagströmskommitté

som ock 1920 års järnvägselektrifieringskommitté i anledning

av vissa utav riksdagen uttalade erinringar beträffande den framlagda planen

för ifrågavarande företag, samt järnvägsstyrelsen hörts över de avgivna betänkandena,

har statsutskottet, som fått till ärendet hörande handlingar till

sig överlämnade, i memorial den 28 maj 1923, nr 131, behandlat frågan om

igångsättande av arbetena å elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—

Göteborg samt därvid, bland annat, uttalat, att utskottet funnit sådana skäl

förebragta för ett igångsättande av berörda företag, att utskottet ej velat

motsätta sig arbetets upptagande, därest Kungl. Maj:t efter ytterligare övervägande

och efter prövning av alla på frågan inverkande omständigheter

funne så lämpligen böra ske.

Genom brev den 15 juni 1923 har Kungl. Maj:t förordnat, att elektrifiering

skall äga rum av ifrågavarande statsbanelinje.

Järnvägsstyrelsen äskar nu för ifrågavarande arbeten ett belopp av 6,000,000

kronor för instundande budgetår.

Totalkostnaden för elektrifieringsarbetena, inklusive kostnaden för erforderliga

lokomotiv, har nu av järnvägsstyrelsen beräknats till 39,000,000 kronor,

varav för

omformarestationer, kontaktledningar m. m........ 18,000,000 kronor

elektriska lokomotiv.................. 10,000,000 »

svagströmskablar med flera anordningar för svagströmsledningar:

vid statens järnvägar............... 4,200,000 »

» telegrafverket................. 6,800,000 . »

Summa 39,000,000 kronor.

Av denna summa skall dock 5 miljoner kronor bestridas av medel från

statens järnvägars förnyelsefond. Återstående belopp, 34 miljoner kronor,

borde påföras statens järnvägar såsom kapitalökning.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»De av elektrifieringen föranledda arbetena å själva linjen Stockholm—Göteborg

komma i huvudsak att påbörjas först på våren 1924. Emellertid har

upphandling av större delen av den för elektrifieringen erforderliga materielen

verkställts under år 1923. Därjämte har Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923

bemyndigat järnvägsstyrelsen att antaga ett av en sammanslutning av svenska

fabrikanter avgivet anbud å leverans av 50 elektriska lokomotiv, avsedda

att användas å ifrågavarande bansträcka. Priset å lokomotiven uppgår enligt

nämnda anbud till 210,000 kronor för varje lokomotiv, vartill kommer 4,000

kronor för bromsutrustning m. m., vadan kostnaden för hela leveransen kommer

att med 700,000 kronor överstiga vad som ursprungligen beräknats. Med hänsyn

ej minst till önskvärdheten av att låta leveransen stanna inom landet ansågs

anbudet likväl böra antagas.

Vad angår behovet av anslag för nästa budgetår, skulle enligt en inom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

järnvägstyrelsen upprättad plan å ifrågavarande arbeten intill den 1 juli 1925

nedläggas 32,000,000 kronor. Såsom förut nämnts, hava för ändamålet redan

anvisats 23,000,000 kronor. Om härtill lägges det belopp, 5,000,000 kronor,

som förutsatts skola utgå av statens järnvägars förnyelsefond och som även

finnes disponibel för nästa budgetår, skulle för samma budgetår ytterligare

behöva tagas i anspråk ett belopp av 4,000,000 kronor. Detta belopp torde

lämpligea höra utgå av förut omförmälda besparade anslagsmedel.»

Med tillstyrkande av departementschefens förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1924 omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektrifiering

av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av

4,000,000 kronor.

Statsbanan 16:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) får utskottet hemSveg-Hede.

stäUa

16 1 7

att riksdagen för fullbordande av statsbanan Sveg—Hede

för budgetåret 1924—1925 må anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Inlandsba- 17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen medgiva, att av

uy"l”‘jg“nförut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för fortoch

sättande av arbetena å Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare användas

Gällivare. belopp av 1,200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 63 —65 av

åberopade statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar O. JBcrgqvist och C. 1. Asplund (nr 69) och den andra inom andra

k ammaren av herr E. Hage m. fl. (nr 47) har hemställts, att riksdagen måtte

besluta ställa till förfogande så stort belopp för fortsättande av arbetena å

inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare, att minst 1 miljon kronor kunna

för budgetåret 1924—1925 disponeras för fullföljande av byggandet av Inlandsbanans

norra del från Porjus till Jokkmokk.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får

utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt motion

har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark

m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Yolgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare ävensom

anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Yolgsjön—Stensele

till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats. För

arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag beslutade

sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande

gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

2

kronor, hava för åren 1917—1922, första halvåret 1923 samt budgetåret

1923— 1924 anvisats sammanlagt 26,700,000 kronor, därav för sistnämnda

budgetår 1,700,000 kronor. Därjämte har Kungl. Maj:t genom beslut den 2

december 1921 till bedrivande av nödhjälpsarbeten å inlandsbanan anvisat

350.000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit

tillgängliga 27,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att det med hänsyn till den långsamma takt,

vari arbetena å inlandsbanan sålunda skulle bedrivas, droge en avsevärd tid,

3 till 4 år, innan VindeläJven och Jokkmokk uppnåddes, varför styrelsen

icke ansett nödigt eller möjligt att redan nu upprätta noggrannare kostnadsberäkningar

för sträckorna Storuman—Yindelälven och Porjus—Jokkmokk.

Under förutsättning att det för rullande materiel å sträckan Vilhelmina—

Storuman avsedda och till större delen för sådant ändamål ännu icke disponerade

beloppet användes för utförande av arbeten under budgetåret 1924—

1925, skulle för arbetena å inlandsbanan för nämnda tid erfordras 1,600,000

kronor, och hemställde styrelsen om anvisande av detta belopp.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt införskaffad uppgift från järnvägsstyrelsen hava under de sista

åren nedlagts å inlandsbanan följande belopp, nämligen år 1920 3,326,972

kronor, år 1921 4,605,732 kronor och år 1922 2,634,430 kronor. Vid utgången

av september 1923 hade under året förbrukats ungefär 1,500,000 kronor och

väntades ytterligare komma att åtgå 800,000 kronor eller således för år 1923

2.300.000 kronor. Av förut beviljade anslag beräknades den 1 juli 1924

återstå 1,694,000 kronor, så att, om det av styrelsen nu begärda anslaget beviljades,

3,294,000 kronor komme att stå till förfogande under budgetåret

1924— 1925. Den jämförelsevis höga anslagsförbrukningen under åren 1920

och 1921 torde hava berott på då rådande höga material- och arbetspriser.

Kapital åtgången under år 1923 torde däremot få anses förhållandevis låg, vilket

lärer bero dels därpå, att ingen större materialanskaffningskostnad ingår bland

detta års utgifter, dels på att arbetena å linjen Porjus—Jokkmokk bedrivits

allenast i mindre omfattning, enär tillgänglig arbetskraft företrädesvis använts

till vägbyggnaden Porjus—Jokkmokk.

Enligt min mening föreligger det ej tillräckliga skäl att nu föreslå avvikelse

från den av riksdagen förutsatta arbetstakten. Sådan avvikelse har

ej heller av järnvägsstyrelsen ifrågasatts. Emellertid har jag inhämtat, att

arbetena kunna under budgetåret 1924—1925 på ett ändamålsenligt sätt bedrivas,

även om det av järnvägsstyrelsen begärda anslaget nedsättes till

1.200.000 kronor, i vilket fall sammanlagt 2,894,000 kronor skulle stå till förfogande.

Även med denna medelsanvisning torde finnas utsikt, att det under

år 1923 försenade arbetet på linjen Porjus—Jokkmokk kommer att bedrivas i

något ökad takt.»

Utskottet får tillstyrka Kung!. Maj:ts förevarande förslag.

Beträffande planerna för arbetenas bedrivande å linjen Porjus söderut mot

Jokkmokk har utskottet inhämtat, att möjlighet föreligger att under hösten

1925 bringa rälsläggningen fram till Vaikijaure, vilken plats är belägen omkring

5 kilometer norr om Jokkmokk på norra stranden av Lilla Lule älv.

För ändamålet erfordras emellertid, att en mindre del, högst 300,000—400,000

kronor, av de medel som inberäknat reservation å anslaget avsetts att

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbanan

Forsmo—

Boting.

[18.]

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

[19.]

Statsbanan

Jörn-Gnbb
lijanre.

[20.]

disponeras för södra delen av banan (sträckan Storuman—Vindelälven), men

som enligt de uppgjorda byggnadsplanerna sannolikt icke under nästkommande

budgetår torde hinna förbrukas, tillfälligt överflyttas till den norra

sträckan. Med bebjärtande av de motionsvis anförda synpunkterna vill

utskottet tillstyrka, att ett dylikt tillfälligt överflyttande av disponibla

medel äger rum mot framdeles ersättande, sedan nästkommande riksdag

ånyo prövat frågan.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen må, med bifall till Kung! Maj:ts förslag,

medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1924 omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må för fortsättande av arbetena

å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare användas ett belopp

av 1,200,000 kronor;

b) att de av herrar Bergqvist och Asplund samt herr Hage

m. fl. i ämnet väckta motioner må anses besvarade med vad utskottet

härovan anfört.

18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) får utskottet hemställa,

att riksdagen må

dels medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1924 omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må för fortsättning av statsbanan

Forsmo—Foting användas ett belopp av 775,100 kronor;

dels ock för samma ändamål för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett reservationsanslag av 424,900 kronor.

19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1924—1925 anvisa ett

reservationsanslag av 600,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

20:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit riksdagen (punkt 20) att i avvaktan på

den proposition, som kan komma att avlåtas i ämnet, för påbörjande av arbetena

å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 beräkna ett

reservationsanslag av 500,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

25

Statens vattenfallsverk.

21:o) Beträffande statens vattenfallsverk har Kungl. Maj:t (punkt 21) föreslagit

riksdagen att för kompletterings- och förbättringsarbeten å Troll häfte

kanal för badgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 76 och 77 av åberopade statsrådsprotokollet.

Under nu förevarande punkt har utskottet ansett sig böra till behandling

upptaga en inom andra kammaren av herr A. J. Johansson i Bro m. fl. väckt

motion (nr 131), vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja, helt eller delvis,

de enligt 1924 års statsverksproposition för statens vattenfallsverk för

kapitalökning begärda anslagen endast under villkor, att vattenfallsstyrelsen

sänker sina taxor för leverans av elektrisk energi till landsbygdens distributionsföreningar

i sådan mån, att de nya taxorna medföra samma lindring,

som de av motionärerna i motiveringen till motionen föreslagna.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får

utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande anslag är avsett för anskaffandet av vissa blockeringsanordningar

vid slussarnas manövermaskinerier och anordnande av avstängningsmur

m. m. i de gamla slusslederna samt för anordnande av bryggor vid vissa

mötesplatser m. m.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda

förslag.

Beträffande den av herr Johansson i Bro m. fl. motionsvis väckta frågan

om åvägabringande av ytterligare nedsättningar av vattenfalls verkens taxor

får utskottet hänvisa till vad utskottet inledningsvis under punkt l:o) i detta

avseende anfört. Att på sätt motionärerna yrkat göra frågorna om beviljandet

av fortsatta anslag till statens vattenfallsverk beroende av genomförandet

av vissa taxesänkningar synes utskottet icke kunna ifrågakomma.

Utskottet får alltså avstyrka motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med avslag å herr Johanssons i Bro m. fl.

ovanberörda motion, må för kompletterings- och förbättringsarbeten

å Trollhätte kanal för budgetåret 1924—1925 anvisa ett

reservationsansanslag av 50,000 kronor.

22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för ersättning

av skador å mark, vilka uppkommit under åren 1909—1910 i samband med

Trollhätte kraftstations första utbyggnad, för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 78 och 79 av statsrådsprotokollet.

Trollhätte

kanal.

[21-1

Utskottets

yttrande.

Trollhätte

kraftstations

första

utbysrgnad.

[22.1

L J

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 29 september 1923 begärt ett anslag

å 100,000 kronor för täckande av ersättningar för dämningsskada, uppkommen

i samband med utförande av den första utbyggnaden för Trollbätte

kraftverk.

I sin skrivelse meddelar styrelsen, att den i enlighet med Kungl. Maj:ts

och riksdagens medgivande (se prop. nr 192 till 1923 års riksdag) på sommaren

1923 träffat godvillig uppgörelse i tvisten om profilregleringen av

Göta älv från Trollhätcan till Vargön med de flesta strandägarna beträffande

åtskilliga tvistepunkter, som voro föremål för domstolarnas prövning. I samband

med denna förlikning hade uppgörelse även träffats angående nu ifrågavarande

dämningsskada. Styrelsen hade därvid ansett skäligt att på det

sätt tillmötesgå strandägarnas krav, att till dem, som enligt en av tillkallad

sakkunnig företagen värdering lidit skada av 1909—1910 års dämning å

mark, belägen under Grans horisont, och vilka befunnits villiga att ingå förlikning,

utbetalades ersättning med i omförmälda värdering upptagna belopp

jämte ränta, dock med en viss reduktion i det sålunda beräknade beloppet.

Den totala ersättningen, inberäknat kostnaderna för förlikningens genomförande,

skulle uppgå till sammanlagt 100,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:s förslag i ämnet, hemställer utskottet,

att riksdagen må för ersättning av skador å mark, vilka

uppkommit under åren 1909—1910 i samband med Trollbätte

kraftstations första utbyggnad, för budgetåret 1924—1925 anvisa

ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

23:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 23) hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordandet av Trollbätte kraftstations

tredje utbyggnad för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag

av 450,000 kronor.

24:o) I en inom första kammaren väckt motion (nr 22) av herr K. Sandegård

kraftstatio- har hemställts, att riksdagen måtte i överensstämmelse med vattenfallsstynen

vid Lilla relsens i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september gjorda hemställan för

Edet. fullbordande under budgetåret 1924—1925 av kraftstationen vid Lilla Edet

bevilja ett ytterligare anslag av 500,000 kronor, samt uttala, att de fortsatta

arbetena vid ifrågavarande anläggning icke skola hava natur av nödhjälpsarbete.

Vidare hava herrar A. Hansson i Trollhättan och C. P. Olsson i Mellerud

i en inom andra kammaren väckt motion (nr 41) gjort en likalydande hemställan.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Av den av departementschefen vid avlåtandet av årets statsverksproposition

lämnade redogörelsen för ifrågavarande företag (sid. 80 och 81 av statsrådsprotokollet)

inhämtas bland annat följande:

Trollhätte

kraftstations

tredje

utbyggnad.

[23.]

Motioner

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

27

För utförande av kraftstationen vid Lilla Edet hava för åren 1918—1922

anvisats 7,750,000 kronor, varjämte 1922 års riksdag funnit hinder icke möta

för Kungl. Maj:t att disponera intill ett belopp av högst 3,500,000 kronor

av de medel, som samma riksdag anvisat för arbetslöshetens bekämpande.

I samband härmed förklarade riksdagen i sin skrivelse den 24 mars 1922>

nr 62, att då arbetet till väsentlig del hade karaktären av nödhj årsarbete’

det syntes riksdagen skäligt, att även en viss reduktion i arbetslöner ägde

rum. För budgetåret 1923—1924 begärde vattenfallsstyrelsen ett anslag av

2.600.000 kronor för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen,

men ansåg dåvarande departementschefen, att med äskande av ett belopp om

500.000 kronor för vissa avslutnings- och kompletteringsarbeten kunde anstå

till nästa budgetår. I anslutning härtill beviljade riksdagen ett belopp

av 2,100,000 kronor. För utförande av ifrågavarande arbeten bar alltså

hittills ett belopp av sammanlagt 13,350,000 kronor stått till förfogande.

I skrivelse den 29 september 1923 hemställer vattenfallsstyrelsen, under

erinran att kostnaden för ifrågavarande anläggning i dess helhet beräknats

till 13,850,000 kronor, om beviljande av ett ytterligare anslag å 500,000 kronor.

Med förmälan, att styrelsen vid arbetet tillämpat en viss reduktion i

arbetslöner, anför styrelsen vidare följande:

»Då under innevarande sommar arbetslösheten hastigt minskade och arbetarna

till följd därav framställde sådana anspråk om höjning av de utgående

avlöningarna, som vattenfallsstyrelsen icke ansåg sig kunna bifalla, utbröt

strejk under juni månad. Sannolikt kommer vattenfallsstyrelsen vid arbetets

återupptagande att få betala något högre löner än förut. Följden härav

liksom av aen genom arbetsnedläggelsen förorsakade förlängningen av arbetstiden

kommer givetvis att bliva en viss ökning av den totala anläggningskostnaden.

Huruvida denna ändock kan komma att rymmas inom förut angivna

totalbelopp, 13,850,000 kronor, är så mycket svårare att uppgiva, som

ännu mycket avsevärda delar av arbetet återstå och man icke kan förutsäga,

huru långvarig den pågående arbetskonflikten kommer att bliva eller vilka

löner, som efter konfliktens lösning behöva betalas. Då emellertid anläggningen

torde komma att fullbordas under budgetåret 1924—1925, böra ovan

angivna resterande belopp, 500,000 kronor, upptagas å riksstat för ifrågan

varande år.»

Departementschefen anför för egen del följande:

»Enligt vad jag inhämtat från styrelsen, utgjorde den bokförda kostnaden

för ifrågavarande anläggning den 1 september 1923 6,750,000 kronor. Av

de anvisade medlen, 13,350,000 kronor, återstå således 6,600,000 kronor.

Med hänsyn till den långvariga arbetsnedläggelsen och därav följande framflyttning

av arbetets fullbordan samt då elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg

icke vid nuvarande energiförbrukning är beroende av Lilla

Edets kraftstations fullbordan, anser jag, att med äskande av ifrågavarande

belopp, 500,000 kronor, kan anstå till nästa år.»

Enligt utskottet tillbandakomna upplysningar bar den ovan omförmälda

arbetsnedläggelsen i början av februari månad upphört och arbetet vid kraftbyggnaden

återupptagits. Beträffande inverkan härav på frågan om bere

dande av ytterligare anslag till företaget bar utskottet vidare inhämtat, att

de för närvarande till förfogande stående medlen äro tillräckliga för arbete
-

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Vänerns

reglering.

[24.]

Ångkraftstationen

vid Västerås.

[25.]

Utskottets

yttrande.

nas fortsatta bedrivande i full utsträckning i avvaktan på nästkommande

riksdags prövning av ärendet. Något anvisande av nytt anslag är alltså

icke nu av nöden.

Yad därefter angår motionärernas yrkande att de fortsatta arbetena vid

företaget icke skola hava natur av nödhjälpsarbete, får utskottet endast erinra,

att sedan arbetena vid Lilla Edet sålunda numera återupptagits, den

närmaste anledningen till denna hemställan bortfallit, vadan motionen ej heller

i denna del synes påkalla något särskilt uttalande av riksdagen.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att de av herr Sandegård samt herrar Hansson och Olsson

i ämnet väckta motionerna icke må av riksdagen bifallas.

25:o) Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att i avbidan på

den proposition, som kan komma att avlåtas i ämnet, till bestridande av

kostnader i samband med domstolsbehandlingen av frågan om tillstånd till

Vänerns reglering för budgetåret 1924—1925 beräkna ett reservationsanslag

av 800,000 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för fullbordande

av ångkraftsstationen i Västerås för budgetåret 1924—1925 bevilja ett reservationsanslag

av 250,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 82 och 83 av statsrådsprotokollet.

För anläggning av en ångreservstation i Västerås hava hitintills beviljats

sammanlagt 7,415,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen begär nu ett ytterligare anslag av 250,000 kronor för

avslutande av första, andra och tredje utbyggnaderna av ifrågavarande ångkraftstation.

Departementschefen anför följande:

»I skrivelse den 29 september 1920 med hemställan om ytterligare anslag

för ångkraftstationen i Västerås uppgav vattenfallsstyrelsen, att, enligt verkställda

beräkningar, kostnaderna för tredje utbyggnaden skulle uppgå till

2,500,000 kronor. Efter vad jag inhämtat, kommer emellertid nämnda belopp

att överskridas med omkring 240,000 kronor och den verkliga kostnaden för

ifrågavarande utbyggnad således uppgå till ungefär 2,740,000 kronor. Någon

minskning i kostnaderna på grund av fallande konjunkturer har icke vunnits,

enär beställningarna för utbyggnaden måst göras, innan nedgång inträtt i prisnivån.

Till nyssnämnda kostnadsöverskott, 240,000 kronor, kommer kostnaden

för vissa mindre kompletteringsarbeten å kraftstationen i övrigt, uppgående

till omkring 10,000 kronor.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, hemställer

utskottet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 9.

29

att riksdagen må för fullbordande av ångkraftstationen i

Västerås för budgetåret 1924—1925 bevilja ett reservationsanslag

av 250,000 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t bar (punkt 26) föreslagit riksdagen att för utförande Bjstrii,u

av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid sta- tionsanläg?- tens kraftverk för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av nin!f“r tör

3,000,000 kronor. kraftverk.

[26.]

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten för statens kraftverk beviljade 1923 års riksdag för budgetåret 1923

—1924 ett reservationsanslag å 5,500,000 kronor samt medgav, att för samma

ändamål finge användas ett belopp av 1,000,000 kronor, som tidigare anvisats

för annat ändamål.

I skrivelse den 29 september 1923 har vattenfallsstyrelsen i förevarande

avseende hemställt om ett anslag å 4,000,000 kronor och därvid anfört bl. a.;

»För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten för statens kraftverk hava för tiden till den 1 juli 1924 beviljats

7 7,774,000 kronor av lånemedel, varjämte av anslag för arbetslöshetens bekämpande

beviljats 342,000 kronor skattemedel såsom bidrag till kostnaden

för elektrifiering av vissa delar av Norrbotten. Den bokförda kostnaden för

utförda distributionsanläggningar uppgick den 1 augusti 1923 till 74,890,000

kronor. Vid nämnda tidpunkt förefänns alltså ett disponibelt överskott av

3,226,000 kronor. Detta belopp motsvarar ungefär kostnaden för de anläggningar,

som komma på vattenfallsstyrelsens lott att utföra i samband med

elektrifieringen av stambanan Stockholm—Göteborg.»

Departementschefen anför följande:

»Beträffande ifrågavarande anslagsäskande har jag från vattenfallsstyrelsen

inhämtat, att för elektrifiering av statsbanan Stockholm—Göteborg folie på

vattenfallsverkens del anläggningar för omkring 3,000,000 kronor. Härav

erfordrades ungefär l,OUO,O0O kronor under budgetåret 1923—1924 och omkring

2,000,000 kronor under budgetåret 1924—1925. Såsom ovan nämnts,

kunna dessa kostnader täckas av medel från innevarande budgetårs anslag.

Det för budgetåret 1924—1925 begärda änslaget å 4,000.000 kronor borde

enligt vattenfallsstyrelsens mening finnas disponibelt för oförutsedda anläggningar,

som erfordrades, för att utvecklingen inom nuvarande distributionsområde

icke skulle förhindras. Behovet av dylika anläggningar uppkomme

i samband med underhandlingar om kraftavsättning, och för att kunna träffa

definitiva uppgörelser om kraftleverans, måste vattenfallsstyrelsen hava till

sitt förfogande nödiga anslag för utförande av sådana utvidgningar av bestående

transformatorstationer eller nybyggnad av linjer och stationer, som

krävdes för kraftleveransen.

Givetvis måste det för styrelsen vara av vikt att äga tillgång till nödiga

medel för en ändamålsenlig utveckling av kraftnätet. Såvitt nu är känt,

synas emellertid icke några stora utvidgningar av distributionsnätet vara

förestående. Tvärtom torde de tryckta tiderna komma att verka återhållande

i fråga om tillkomsten av nya abonnenter. Med hänsyn härtill anser jag

mig kunna föreslå en nedsättning i det av vattenfallsstyrelsen äskade beloppet

till 3,000,000 kronor.»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets Under hänvisning till den sålunda i ärendet lämnade utredningen, får utyttrande.

gkottet hemställa,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk

för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag av

3,000,000 kronor.

Gäldande av

merkostnad,

som uppstått

vid

byggande av

bro över

Indalsälven

vid Hannesforsen.

[27.]

28:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att från det av riksdagen för år

1922 anvisade reservationsanslaget av 1,000,000 kronor för

inköp av vattenfall och fastigheter samt för utförande av nyanläggningar,

i den mån sådana åtgärder erfordras för ändamålsenlig

utveckling av statens kraftverksrörelse och icke

kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas i avbidan på särskilt

riksdagsbeslut, må användas ett belopp av 83,600 kronor

för gäldande av den merkostnad, som uppstått genom att bron

över Indalsälven vid Hannesforsen samt tillfartsvägarna till

bron utförts med den höjd, som påkallas av tilltänkt anläggning

av en kraftstation vid Stadsforsen.

Sättet för 29:o) Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet ovan tillstyrkta

täckand”8 ans^aSen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande;

vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 19 februari 1924.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYARNZELIUS

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. Ii. Kvamzelius, A. C. Lindblad, C. J. G.

Swartz, O. TJ. B. Olsson, J. L. Widell, H. F. Lamm, (7. P. V. Nilsson i Gränebo,

J. Nilsson i Malmö, C. G. Ekman, E. A. Hallin, J. Jeansson och F. L. Lindqvist;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, O. H:son Waldén, P. Nils
son

i Bonarp, C. It. Jansson i Falun L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

J. Jönsson i Revinge, J. D. Norman, P. M. Olsson i Blädinge, E. Andersson

i Prästbol, J. Olofsson i Digernäs och S. E. Ljungkvis

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & S8ner.

240625

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:35 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj\t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för kapitalökning för budgetåre s. 3 i texten