Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar dels ock i ämnet väckta motioner.

1925-05-23 · 41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1925:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34-

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om undersökning angående monopolistiska

företag och sammanslutningar dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 110, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majrt, under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

följande inom riksdagens andra kammare väckta motioner, nämligen

nr 385 av herrar Järte, Nilsson i Antnäs, Lindman, Pettersson i Bjälbo,

Lindskog, Beskow, Anderson i Linköping, Bernström, Petersson i Lerbäcksbyn,

Lithamder, Nyländer, Magnusson i Tumhult, Björkman i Norrköping, Christenson,

Forssell och Olsson i Blädinge; samt

nr 386 av herrar Nyländer, Bernström, Lithander, Järte, Lindman och Magnusson

i Tumhult.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda

lagförslaget, samt de i motionerna framförda yrkandena och dessas motivering

tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen och motionerna, i den mån

ej redogörelse därför lämnas här nedan.

Kragan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt och

eventuellt kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar har

upprepade gånger varit föremål för övervägande inom riksdagen.

Vid 1910 års riksdag väcktes sålunda motion (II: 1 av friherre Palmstierna)

om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville snarast

möjligt låta utföra en undersökning angående inom landet befintliga karteller

och truster, i syfte att kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 29 käft. (Nr 34 ) 1

Historik.

1910 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

1911 års

riksdag.

1911 års

trustsakkunniga.

1913—1919

års riksdagar.

1920 års

riksdag.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

och arbetssätt m. m., samt att Kungl. Maj:t, med stöd av den erfarenhet, denna

undersökning komme att lämna, ville låta uppgöra och för riksdagen framlägga

förslag till sådana åtgärder, varigenom möjlighet bereddes att vinna en kontinuerlig

översikt av kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige.

Andra kammaren biföll det i motionen gjorda yrkandet, men första kammaren

avslog såväl motionen som ett av kammarens första tillfälliga utskott med anledning

av motionen framställt förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran,

^tt Kungl. Maj .t täcktes lata anordna en väsentligen statistisk utredning angående

inom landet befintliga kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt

ävensom åstadkomma en utredning om kartell- och trustfrågans läge i andra

stater.

Vid 1911 års riksdag återkom samme motionär med sin motion (II: 56). Även

nu stannade kamrarna i olika beslut. Någon riksdagens skrivelse kom således ej

heller nu till stånd.

Emellertid tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 22 december 1911 av

dåvarande chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag bl. a. att

verkställa utredning angående förekomsten inom landet av truster och karteller,

deras inverkan pa landets ekonomiska liv och framför allt på prisbildningen.

Efter det utredningen i nämnda hänseende under år 1913 tagit sin början, blev

densamma avbruten på grund av världskrigets utbrott och har sedermera icke av

de sakkunniga återupptagits.

Vid 1913, 1916 och 1917 års riksdagar samt vid 1919 års lagtima riksdag

väcktes motioner (1913 I: 96 av herr Lindh, II: 221 av herr Hamrin; 1916 I: 92

av herr Gerhard Magnusson, II: 215 av herr Bindley; 1917 II: 284 av herrar

Sterne och Waldén; 1919 II: 74 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.), avseende

monopolförhållanden inom särskilda näringsgrenar berörande handeln med petroleum,

mineraloljor, tillverkning och import av socker samt handeln och industrier

inom livsmedelsbranschen. Samtliga motionerna blevo emellertid avslagna under

hänvisning till bl. a. den åt trustsakkunniga uppdragna utredningen.

Vid 1917 års riksdag hemställdes därjämte i avgiven motion (II: 86 av friherre

Palmstierna) om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl.

Maj :t ville lämna de trustsakkunniga i uppdrag att verkställa utredning och

framlägga förslag till de åtgärder, vilka befunnes erforderliga för att i de fall,

då viktiga samhällsintressen berördes, samhällets krav måtte kunna gentemot

monopolföretag bevakas. Motionen bifölls av andra kammaren, men första

kammaren avslog densamma av den anledningen, att det åt de trustsakkunniga

givna uppdraget ansågs innefatta jämväl befogenhet att framlägga förslag till

lämpliga åtgärder i det åt de sakkunniga hänskjutna ämnet.

Vid 1920 års riksdag väcktes motioner (1:160 av herr Wohlin m. fl.; II: 253

av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Westman i Brobygård) om skrivelse till

Kungl. Maj :t angående skyndsamt utarbetande och framläggande till nästkommande

riksdag av en provisorisk lag rörande statskontroll över truster och

andra monopolistiska sammanslutningar inom industri och handel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J?.

Andra lagutskottet anförde huvudsakligen följande:

Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till sammanslutning i monopolistiskt

syfte, som i form av truster och karteller framträtt inom näringslivet i

vårt land liksom i de flesta andra länder, bör av statsmakterna följas med den

största uppmärksamhet. Att bildandet av truster och karteller i vissa avseenden

kan medföra nationalekonomiska fördelar, synes icke kunna bestridas. Genom

driftskoncentration, enhetlig arbetsledning, modernare organisation och varornas

standardisering kunna sålunda produktionskostnaderna nedbringas. På grund

av den större möjligheten att samtidigt överskåda det förefintliga behovet av

viss vara och tillverkningens storlek kan en sammanslutning av dylik art därjämte

undvika en icke önskvärd överproduktion.

Men såsom motionärerna med rätta framhållit kunna ifrågavarande sammanslutningar

inom näringslivet, om de få utveckla sig obundna och utan övervakning

från det allmännas sida, även medföra verkningar, vilka såväl ur nationalekonomisk

som social synpunkt äro ofördelaktiga och höra föranleda ett ingripande

både i samhällets och den enskilde konsumentens intresse. Möjligheten

till kapitalbesparing kan sålunda motverkas genom överkapitalisering, såsom

välbekanta exempel både från vårt eget och andra land givit vid handen. Så

länge den fria konkurrensen mellan flera företag inom samma område består,

är en faktor för handen, som verkar i riktning att skydda konsumenterna mot

alltför högt uppskruvade priser. I den mån en sammanslutning i monopolistiskt

syfte lyckas i sig förena alla eller det övervägande antalet företag inom samma

arbetsområde, bortfaller denna faktor, och erfarenheten har visat, att dylika

sammanslutningar i talrika fall begagnat sin maktställning icke blott till att

åsätta sina tillverkningar oskäligt höga en gros-pris utan även, i syfte att nedslå

konkurrens, till att förmå detaljhandlarna att ingå avtal om att endast saluhålla

sammanslutningens varor eller att försälja varor tillverkade av andra till

pris ej understigande sammanslutningens o. s. v.

De olägenheter de i nutidens näringsliv allt vanligare monopolistiska sammanslutningarna

visat sig innebära såväl ur det allmännas som den enskildes synpunkt,

där de fått ohejdat utveckla sig, hava föranlett, att problemet om lagstiftningens

ställning till dem trängt sig fram till beaktande inom det stora

flertalet av moderna kulturländer. De allvarliga studier och de talrika lagstiftningsåtgärder,

som i utlandet föranletts av ifrågavarande sammanslutningsrörelse,

hava lagt i dagen såväl problemets stora betydelse som även svårigheterna

att på ett tillfredsställande sätt reglera dessa företeelser inom näringslivet.

Aid lagstiftningen hava i detta avseende tre olika utvägar föreslagits och försökts

: förbud, förstatligande och kontroll.

Det förslag, utskottet anser sig böra framlägga, är i främsta rummet tillkommet

i syfte att få till stånd en myndighet med andra och bättre möjligheter

än en vanlig svensk kommitté att verkställa tillförlitliga utredningar om de monopolistiska

sammanslutningarnas verkningar inom vårt näringsliv, speciellt

med avseende å prissättningen å produkterna, för att på detta sätt erhålla erforderliga

utgångspunkter för bedömandet av frågan om de åtgärder, som böra

vidtagas. Det synes icke troligt, att med den utredningsmetod, som hittills

följts och som är den vid andra utredningar vanliga, ett resultat skall kunna

vinnas, vilket skulle i enlighet med den hittills följda planen kunna läggas

till grund för en definitiv lagstiftning, åtminstone synes ett sådant resultat icke

kunna vara att påräkna inom en nära framtid.

Utskottet avser närmast att få till stånd en efter våra förhållanden organiserad

myndighet med särskild befogenhet att inhämta erforderliga upplysningar.

Givetvis kan en sådan myndighets verksamhet anses innebära en viss kontroll

över de monopolistiska sammanslutningarna i vårt land, men denna kontroll skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutslcottets utlåtande Nr

Trustlag
stiftnings
kommitténs
tillsättande
1920.

icke innesluta en självständig befogenhet för den ifrågasatta myndigheten att

meddela sammanslutningarna anvisningar rörande skötseln av deras affärsdrift.

Under sådana förhållanden synes en provisorisk lagstiftning i föreliggande fall

icke kunna anses innebära ett förhastat experimenterande utan tvärtom vara ägnad

att genom sina verkningar förebygga dylikt.

I fråga om den ekonomiska verksamhet, som bör underkastas offentlig kontroll,

hava motionärerna angivit sammanslutningar inom »industri och handel». Ehuruväl

monopolföretag av större betydelse äro vanligast förekommande inom

industri och handel, finner utskottet intet avgörande skal, varför sådana monopolistiska

sammanslutningar inom andra gTenar av näringslivet skulle undantagas

från en blivande lags tillämpning.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande

om möjligt till nästkommande riksdag av en provisorisk lag rörande

statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom produktion,

handel och transportväsende.

Sju reservanter inom utskottet (herrar von Sneidern, von Sydow, von Koch,

Boberg, Gunnar Andersson, Andersson i Knäppinge och Karlsson i Gasabäck)

ansågo, att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av motionerna

måtte besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande truster och monopolistiska

sammanslutningar inom näringslivet samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

I motiveringen till denna reservanternas hemställan framhölls bl. a., att det

syntes dem icke uteslutet, att det kunde bliva angeläget, att de delar av den nya

lagstiftningen, vilka kunde anses mest av behovet påkallade, genomfördes före

övriga delar, samt att den särskilda varsamhet, som man på detta lagstiftningsområde

borde iakttaga, framginge av de svårigheter, med vilka den i utlandet

prövade lagstiftningen på området haft att kämpa.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 42 röster mot 16

och av andra kammaren med 71 röster mot 26. Minoriteterna röstade för reservationen.

Den 22 juni 1920 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,

med uppdrag att skyndsamt utarbeta och i god tid före nästkommande

riksdag avgiva förslag till en provisorisk lagstiftning rörande undersökning

och kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar

inom produktion, handel och transportväsen.

Vid ärendets behandling i statsrådet uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet

vissa riktlinjer för arbetet inom kommittén. Han yttrade därvid,

att till en början torde böra undersökas, vilka lagstiftningsåtgärder kunde

vara påkallade för att ingående upplysningar rörande monopolistiska sammanslutningars

förekomst och verksamhetsmetoder matte erhållas. Det vore nämligen

en allmän erfarenhet i de länder, där man gripit sig an med undersökningar

rörande trustväsendet och dess urartningar, att tillförlitliga uppgifter

ej kunde vinnas, utan att undersökningskommissionen utrustades med särskilda,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Så.

5

vidsträckta befogenheter. Förhållandena torde härutinnan icke vara annorlunda

i vårt land. Det kunde icke väntas, att eu utredning av samma art som den

hittills hos oss bedrivna skulle inom rimlig tid giva sådant resultat, att effektiva

åtgärder kunde på grundval därav vidtagas. Därest en särskild kommission

upprättades, med i lag given befogenhet att infordra upplysningar i här

ifrågavarande avseenden från olika slag av näringsföretag, kunde det emellertid

ifrågasättas, att denna kommission tillika erhölle uppdrag att själv fungera

såsom en provisorisk inspektionsmyndighet. Såväl i Danmark som i England

hade ett sådant system föreslagits. I anslutning till denna tankegång

torde sålunda den ifrågasatta preliminära undersökningen böra avse även frågan,

huruvida och i vilken omfattning en undersökningskommission, utrustad

med de befogenheter, som förut antytts, kunde lämpligen utöva verksamhet

jämväl som provisorisk trustinspektion. Innan en mera definitiv plan med

stöd av ett omfattande utredningsmaterial kunnat utföras för de åtgärder, som

borde ifrågakomma gentemot de med monopolistiska sammanslutningar förenade

missförhållanden, torde en blivande trustinspektions uppgift böra begränsas

till att, där sådana missförhållanden i särskilda fall konstaterats, dels avgiva

yttrande till Kungl. Maj:t angående arten av berörda missförhållanden

med redogörelse, innehållande nödigt upplysningsmaterial, dels ock, där omständigheterna

därtill föranledde, föreslå, att sagda redogörelse offentliggjordes

eller att särskilda åtgärder av statsmakterna vidtoges till skydd för konsumenternas

intressen.

Den 21 december 1921 avgav trustlagstiftningskommittén sitt betänkande

med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och

sammanslutningar. Huvudinnehållet i berörda lagförslag var följande:

Med monopolistiska företag och sammanslutningar förstås enligt förslaget

sådana företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning

utöva ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden

inom riket. Såsom monopolistisk sammanslutning skall jämväl anses

varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, som nu nämnts.

— För att, på sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.

beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall för en tid av

tre år inrättas en särskild myndighet, benämnd trustkommissionen och bestående

av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av dessa skola tre utses

bland personer, som äga erfarenhet och insikter inom de områden av näringslivet,

där monopolistiska företag och sammanslutningar företrädesvis förekomma,

tre bland personer, som kunna anses äga särskild kännedom om den konsumerande

allmänhetens erfarenheter och synpunkter, samt tre — därav kommissionens

ordförande — bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att

opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen

skola handläggas. Förslag å ledamöter inom den första av nämnda

grupper upprättas av kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen

av socialstyrelsen, och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av sådant

ärende lantbruksstyrelsen vara representerad. — Kommissionens uppgift skall

Innehållet

i trustlagstiftningskommitténs

betänkande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.

i första hand vara, att i den omfattning så finnes erforderligt för bedömande

av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag och sammanslutningar

samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,

åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och sammanslutningar

samt verkningarna därav inom riket. Ändå att nyss angivna förutsättning

icke är för handen, skall kommissionen emellertid hava att företaga

utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att monopolistiskt företag

eller sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på sätt, som i betydande

omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden. För fullgörande av

nu angivna uppgifter skall kommissionen hava att, i den mån den så finner

nödigt, förelägga vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att för

kommissionen eller dess ombud hålla tillgängliga alla handelsböcker med tillhörande

verifikationer samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna

upplysningar om företaget eller sammanslutningen, att bereda kommissionen

eller dess ombud tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas

för företaget eller sammanslutningen, samt att tillhandagå dem med

upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen, allt

med förbehåll att skyldighet dock ej finnes till röjande av yrkeshemlighet av

teknisk innebörd. Skulle kommissionen för fullföljande av upptagen utredning

så finna nödigt, skall kommissionen äga att förelägga jämväl annan än

vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att meddela upplysning

i visst avseende, dock ej i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen

anställd person under annan förutsättning än att företagets eller

sammanslutningens ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende.

Upplysning må, där den uppgiftsskyldige så önskar, i varje fall fullgöras

muntligen inför kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig

skall av kommissionen kunna kallas att för upplysningars avgivande personligen

inställa sig inför kommissionen. — Kommissionen skall vidare hava till

uppgift att till Kungl. Maj:t avgiva dels med stöd av verkställda utredningar

yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska företag

och sammanslutningar samt, därest förhållandena därtill föranleda, jämväl förslag

till sådan lagstiftning, dels redogörelse för verkställda utredningar beträffande

särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar eller grupper

därav, efter hand som dylika utredningar slutförts, och dels i den händelse

utredningen rörande visst företag eller viss sammanslutning skulle giva

vid handen, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar sin ställning

på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden,

förslag om särskilt ingripande från statens sida, där sådant av kommissionen

finnes böra ifrågakomma. -— Å Kungl. Maj:t skall ankomma att

meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. — Från tilllämpningen

av lagen undantagas, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,

sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande andra monopolistiska

företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse, skall det ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela undantag. — över kommissionens beslut må klagan

föras hos Kungl. Maj.''t. — Tredska att efterkomma av kommissionen med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

7

delat föreläggande bestraffas med böter till höga belopp och lämnande emot

bättre vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse. — Kommissionens

ledamöter och biträden är påbjuden viss tystnadsplikt vid påföljd för överträdelse

därav av bötes- eller fängelsestraff.

I den allmänna motiveringen till lagförslaget redogör trustlagstiftningskommittén

bland annat för moderna monopolbildningars uppkomst, former och verkningar

samt meddelar en genom kommitténs försorg upprättad förteckning över

monopolistiska sammanslutningar av större betydelse under de senaste åren

inom vårt lands industri, handel, hantverk, sjöfart, bank- och försäkringsväsen

samt jordbruk ävensom en ingående redogörelse för vissa särskilda dylika monopolbildningars

organisationsformer och verkningar, omfattande sockertrusten,

kvarnföreningen, havregrynskvarnarnas försäljningskartell, galoschfabrikantkartellen,

sammanslutningar inom järnvarubranschen och lantmännens mjölkförsäljningsförening.

Efter en avdelning om internationella monopolbildningar

och en om statens ämbetsverks erfarenheter av monopolbildningar lämnar

kommittén vidare en redogörelse för trust- och kartellagstiftning i vissa främmande

länder, där de ekonomiska förhållandena ansetts erbjuda större likheter

med vårt eget lands, nämligen i Eörenta staterna, England, Norge och Danmark.

Tvenne ledamöter i kommittén hava i särskilt yttrande uttalat, att den av

kommittén verkställda undersökningen rörande vissa monopolbildningar inom

vårt land ej jävat den iakttagelsen, att den planerade kommissionen icke

komme att tillföras arbetsuppgifter av större betydelse, så länge nuvarande

allmänna ekonomiska depressionstillstånd rådde.

Över trustlagstiftningskommitténs betänkande infordrade Kungl. Maj :t den 4

februari 1922 utlåtanden från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,

lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och kommerskollegium. Lantbruksstyrelsen

har i sin ordning över förslaget infordrat yttranden från hushållningssällskapen

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Socialstyrelsen har fått

emottaga yttranden i ärendet från landsorganisationen i Sverige, kooperativa

förbundet, Sveriges statstjänstemannanämnd, statstjänarnas dyrtidstilläggskommitté,

trafiktjänstemännens riksförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och försäkringstjänstemannaföreningen i Stockholm. Till kommerskollegium

åter hava inkommit yttranden från följande institutioner och sammanslutningar

inom näringslivet, nämligen Sveriges industriförbund, fullmäktige

i järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges hantverksorganisation,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,

Kanalflottans rederiförening, samtliga handelskamrar i riket

och Sveriges köpmannaförbund.

Rörande det huvudsakliga innehållet i de av ovan angivna ämbetsverk och

sammanslutningar avgivna utlåtandena hänvisas till propositionen.

Vid 1924 års riksdag väcktes motioner (I: 179 av herr K. G. Westman m. fl.;

II: 269 av herr Johansson i Kälkebo m. fl.) om skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan, att Kungl. Maj:t ville till årets riksdag framlägga förslag till lag
-

Yttranden

över

trustlag
stiftnings
kommitténs
betänkande.

1934 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

stiftning rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar

av företag inom vårt näringsliv. I motionerna påpekades, att trustlagstiftningskommitténs

betänkande icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag

till riksdagen, och framhölls, att den kris, som under de senaste åren hemsökt

näringslivet, emellertid icke i fråga om de monopolistiska bildningarnas

omfattning och inflytande på pris- och omsättningsförhållanden medfört sådana

ändringar, att åtgärder från statens sida blivit överflödiga. Slutligen

anfördes exempel till belysande av utvecklingen under de senare åren inom ett

par av de monopoliserade näringsgrenar, som berörts i trustlagstiftningskommitténs

betänkande.

Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen med anledning av motionerna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta fullfölja

den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande genom

lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar

å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Till stöd för sin hemställan anförde utskottet bl. a.: Emot trustlagstiftningskommitténs.

förslag både i de däröver avgivna yttrandena framställts tungt

vägande erinringar i skilda hänseenden; och torde det kunna förutsättas, att

från Kungl. Maj:ts sida ej vore att förvänta något förslag till lagstiftning i

ämnet i enlighet med de riktlinjer, som innefattades i kommitténs förslag. Ej

heller torde vad eljest i ärendet förekommit utgöra en borgen för att Kungl.

Maj:t utan förnyat initiativ från riksdagens sida funne anledning att ånyo

upptaga frågan i syfte att söka bringa densamma till en lösning. Med avseende

härå och då frågan vore av den samhälleliga vikt och betydelse, att den ej

utan olägenhet kunde undanskjutas, funne utskottet sig böra med anledning

av motionerna tillstyrka avlåtande av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t

i ämnet. Vid den ifrågasatta utredningen borde givetvis vederbörligt

beaktande lämnas åt de erinringar och uttalanden, som i yttrandena över

trustlagstiftningskommitténs betänkande gjorts beträffande bl. a. bestämningen

och avgränsningen av de monopolistiska sammanslutningar, som

avsåges att träffas av den kontrollerande verksamheten, arten av samma

verksamhet, de medel, som vid dess utövande kunde komma till användning för

stävjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning, formerna

för dylika medels tillitande, beredandet av nödig sekretess rörande de av respektive

företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter samt

den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m. I sistnämnda hänseende

hade föreslagits, att den ifrågasatta kontrollerande verksamheten skulle

uppdragas antingen åt en särskild trustinspektör eller en befattningshavare i

handelsdepartementet med rådgivande representanter, i bådadera fallen, för näringslivet

och konsumentintressena eller ock åt något av statens ämbetsverk såsom

kommerskollegium. Varken i nu nämnda eller övriga hithörande spörsmål

syntes med hänsyn till den föreslagna ytterligare utredningen i frågan riksdagen

nu lämpligen böra närmare uttala sig. Önskligt syntes emellertid vara,

att, därest för beredande av betryggande sekretess för berörda uppgifter jämte

andra i kommerskollegii yttrande omförmälda handlingar ändring av tryckfrihetsförordningen

befunnes erforderlig, förslag därom kunde om möjligt bliva

framlagt redan till 1924 års riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet derutinnan

tiden för genomförandet av den tilltänkta kontrollanordningen komme

att över hövan förskjutas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

9

Tre reservanter (herrar von Sydow, greve Spens och Magnusson i Skövde)

anförde: Då frågan genom en föregående riksdagsskrivelse blivit framlagd till

Kungl. Maj:ts prövning och eventuella åtgärd och då, särskilt med hänsyn till

de förändrade förhållanden, som inträtt efter nämnda riksdagsskrivelses avlåtande,

anledning synes saknas att nu göra en ytterligare hänvändelse till

Kungl. Maj:t i frågan, anse vi, att utskottet bort föreslå, att motionerna icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan votering.

Genom proposition (nr 219) framlades sedermera vid 1924 års riksdag förslag

till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, som av utskottet förordats.

Förslaget blev av riksdagen antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling; och har vid innevarande riksdag ärendets behandling i kamrarna

uppskjutits i avbidan på att utskottets utlåtande rörande nu förevarande proposition

nr 110 inkomme till kamrarna.

Då utskottet ansett det vara av intresse att erhålla en kompletterande framställning

av vad som åtgjorts eller föreslagits i utlandet efter det trustlagstiftningskommittén

avgivit sitt betänkande, har pa utskottets uppdrag utarbetats

en dylik kompletterande redogörelse över trust- och kartellagstiftning i vissa

främmande länder.

Redogörelsen omfattar förhållandena i allenast Norge, Danmark, ^tyskland

och England, men det har i densamma anmärkts, att frågan under den senaste

tiden varit aktuell jämväl i andra länder, såsom Frankrike och Tjeckoslovakien.

I Norge gäller fortfarande prislagen av den 6 augusti 1920 jämte tilläggslagar.

Lagen stadgar upplysningsplikt för envar icke endast för genomförandet

av prisregleringen och kontrollen utan även för undersökningar av monopol-

och storföretag samt konkurrensreglerande sammanslutningar. Dylika företag

och sammanslutningar äro vidare ålagda anmälningsplikt gentemot vederbörande

myndighet. . .

I år framlagd proposition om utfärdande av en »lov om kontroll med konkurranseinnskrenkninger

og prismisbruk» grundar sig i huvudsak pa trustkommissionens

år 1921 avgivna lagförslag samt den befintliga kontrollmyndighetens

erfarenheter under dess verksamhet. Lagförslaget, bibehåller i huvudsak

gällande bestämmelser om upplysningsplikt och anmälningsskyldighet och avser

allt privat förvärvsarbete med undantag av arbete i annans tjänst. Den

ifrågasatta kontrollen skulle utövas av ett prisråd, bestående av 5 ledamöter,

som utses av Konungen. Förslaget innehaller ett allmänt förbud mot att .under

förvärvsverksamhet taga eller fordra priser, som maste anses otillbörliga.

Finner vederbörande departement att av en sammanslutning eller genom avtal

fastställts priser, som äro oskäliga, kan departementet efter framställning från

prisrådet meddela prisreglerande bestämmelser.

Konungen äger, om han finner allmänna hänsyn så fordra, förordna om upplösning

av amnälningspliktiga sammanslutningar och hävande av avtal, beträffande

vilka anmälningsplikt enligt förslaget föreligger, och om upplösning av

aktiebolag, vilka måste anses som ett led i en konkurrensreglering.

Dessutom innehåller förslaget förbud under vissa omständigheter mot bojkott,

exklusivavtal och ogrundad prisskillnad.

I Danmark under januari i år framlagt förslag till lag om priskontroll, vilket

lagförslag dock icke hunnit slutbehandlas av folkrepresentationen, åsyftar

i första hand att giva regeringen ett medel till att framskaffa erforderligt ma
-

Proposition

om ändring

i tryckfrihet

sförordningen.

Utländsk

lagstiftning.

Norge.

Danmark.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

Tyskland.

England.

Utskottet.

tenal för upplysning om prisers skälighet och att möjliggöra ett ingripande

gentemot konstaterade oskäliga prisförhållanden.

Kontrollen skulle utövas av en kommission, bestående av 5 ledamöter, av

vilka handelsministern utser ordförande, medan de övriga utses av riksdagen

med en representant för vart och ett av de fyra största politiska partierna.

Genom i Tyskland den 2 november 1923 utfärdade kartellagen, Verordnunogegen

Missbrauch wirtschaftlicher Machtstellungen, hava karteller och liknande

ekonomiska sammanslutningar ställts under offentlig kontroll. Lagen

giver möjlighet i tvenne olika avseenden till bekämpande av organiserat maktmissbruk.

Till skydd för samhällsintresset, alltså för de utom de enskilda organisationerna

stående bredare folklagren, ger lagen sålunda i första hand

rikshushallningsministern och subsidiärt jordbruksministern befogenhet att omedelbart

ingripa^ mot skadliga sammanslutningar eller vissa handlingar av sådana

eller också att hänskjuta ärendet till behandling av den nyinrättade kartelldomstolen

Vidare är förordningen avsedd att skydda enskilda medlemmar

av sammanslutningar^mot obillig inskränkning av deras ekonomiska rörelsefrihet

med avseende pa produktion, omsättning och prisförhållanden genom att

lämna dem rätt till uppsägning av avtal. Angående uppsägningens berättigande

dömer kartelldomstolen. Denna specialdomstol består av en president

och 4 bisittare, och är ansluten till Reichswirtschaftsgericht.

I England tillsattes i november månad i fjol en kommission, Royal Commission

on Food Prices, med uppdrag att undersöka de förhållanden, som äro rådande

inom gross- och detaljhandel med livsmedel för allmän konsumtion, i den

män de påverka priserna, samt avgiva förslag å sådana åtgärder, som lämpligen

böra vidtagas. Kommissionen avgav sitt första utlåtande den 23 april i år samt

föreslog däri upprättandet av ett livsmedelsråd inom handelsdepartementet, vilket

skulle noggrant följa livsmedelsmarknaden samt utsända periodiska rapporter.

Rådet skulle bestå av tolv ledamöter, representerande ekonomiska, finansiella,

administrativa och konsumentintressen. Rådet skulle, då en allmän

trustlagstiftning ännu saknas, äga befogenhet att, om det förvissat sig om, att

enskild person, företag eller sammanslutning handlade mot det allmänna intresset,

göra föreställningar för att åvägabringa rättelse. Om detta icke ledde till

resultat, skulle redogörelse lämnas till handelsministern, som hade att framlägga

den för parlamentet. X övrigt skulle livsmedelsrådet icke fungera såsom

ett verkställande organ utan mera såsom medlare mellan producenter, handlande

och konsumenter.

Kommissionen har uttalat sig för nödvändigheten av att ett ingripande göres

för att skydda allmänheten mot missbruk av monopol och truster, men anser,

att för detta ändamål bör upprättas ett särskilt organ med fastställda befogenheter.

Frågan om vidtagande av positiva lagstiftningsåtgärder på detta område har

emellertid redan underställts parlamentets prövning, i det att sex representanter

för det liberala partiet nyligen väckt motion med förslag till lag om undersökmng

av truster och karteller och vidtagande av åtgärder till hämmande av

missbruk av dylika sammanslutningar. Förslaget, för vilket närmare redogöres

i bilagan, har ännu icke behandlats av parlamentet.

I likhet med departementschefen finner utskottet med erkännande av de gynnsamma

verkningar, som inom näringslivet förekommande monopolistiska sammanslutningar

äro ägnade att i mangt och mycket medföra för samhällslivet,

statliga kontrollåtgärder till förebyggande av avarter och missbruk i deras verksamhet

dock böra åvägabringas. Vid genomförande av dylika kontrollåtgär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.

11

der är det emellertid angeläget, att det förfares med erforderlig varsamhet, då

man här rör sig på ett jämförelsevis oprövat område, vilket, såsom erfarenheten

från andra länder nogsamt utvisar, erbjuder avsevärda svårigheter för ett väl

avvägt ingripande från det allmännas sida. Denna synpunkt har även understrukits

i avgivna utlåtanden över trustlagstiftningskommitténs förslag från

liandelskamrar och andra näringskorporationer, hushållningssällskap m. fl.

Det synes ock utskottet, som om i det föreliggande lagförslaget skänkts tillbörligt

beaktande åt nämnda från myndigheter och näringslivets målsmän sålunda

framförda synpunkt. Utskottet delar den av departementschefen uttalade

uppfattningen, att frågan lämpligen för närvarande bör lösas endast i viss

begränsad omfattning för att framdeles, sedan närmare erfarenheter — ej

minst från andra länder med genomförd lagstiftning å hithörande område —- vunnits, upptagas till förnyat övervägande.

Det lagförslag, som innefattas i den föreliggande propositionen, skiljer sig

till innebörden i betydelsefulla hänseenden från tidigare framkomna förslag å

ifrågavarande område.

Detta gäller i främsta rummet frågan om i vilken omfattning en undersöknings-

och kontrollverksamhet från statens sida bör för det ifrågavarande ändamålet

komma till stånd.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, föreslog trustlagstiftningskommittén,

att den av densamma ifrågasatta trustkommissionen i första

hand skulle verkställa utredning angående förekomsten och verkningarna av

monopolistiska företag och sammanslutningar inom riket i den omfattning så

funnes erforderligt för bedömandet av behovet av särskild lagstiftning och utarbetandet

av förslag därtill. Därjämte skulle emellertid åt kommissionen

tillika uppdragas att i fall av missbruk av monopolställning igångsätta undersökning

därom och föreslå åtgärder från statens sida till motverkande av dylikt

missförhållande. Kommissionen skulle alltså till karaktären vara huvudsakligen

en undersökningskommission, men därjämte erhålla en kontrollerande uppgift,

dock utan befogenhet att själv ingripa för att åvägabringa rättelse av uppdagade

missförhållanden.

I den vid fjolårets riksdag, i enlighet med andra lagutskottets hemställan,

avlåtna skrivelsen i ämnet till Kungl. Maj :t anhölls, att Kungl. Maj :t ville låta

fullfölja den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande

genom lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar

å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

Enligt det nu framlagda lagförslaget äger Konungen, när skäl därtill äro,

i fråga om företag eller sammanslutning inom näringslivet, som kan antagas

vara av monopolistisk natur, förordna, att undersökning skall äga rum rörande

företagets eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden

här i riket.

I motiven till lagförslaget erinrar departementschefen om, att anmärkningarna

mot trustlagstiftningskommitténs förslag i främsta rummet gingo ut därpå,

att detsammas genomförande skulle, särskilt under depressionstid, verka stö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

rande och betungande å de lojala företagen. I flera av de avgivna yttrandena

hade i överensstämmelse härmed gjorts gällande, att dessa företag icke borde

göras till föremål för undersökning eller ställas under kontroll, utan endast de,

som missbrukade monopolställningen. Därför borde man, åtminstone för det

närvarande, inskränka en närmare undersökning eller kontroll till fall, där särskild

anledning till undersökning syntes föreligga. Förutom önskvärdheten av

att ej göra större ingrepp än förhållandena påkallade talade för en sådan begränsning

av undersökningsverksamheten även den omständigheten, att därigenom

undvekes en tung och dyrbar anordning för densammas genomförande.

För den väsentliga begränsning i fråga om undersökningsverksamhetens omfattning,

som sålunda föreslås i propositionen, finner utskottet departementschefen

hava anfört vägande skäl. Det huvudsakliga syftet med ett ingripande

från statens sida i fråga om monopolbildningar måste enligt utskottets mening

vara att i möjligaste mån söka förebygga och stävja förekommande påtagliga

missbruk av dylika sammanslutningars ekonomiska maktställning utan att

lägga något hinder i vägen för deras sunda utveckling och lojala verksamhet till

gagn för såväl näringslivet som samhället i dess helhet.

Utskottet delar för övrigt den från många håll framförda synpunkten, att

blotta möjligheten till ett i lag reglerat statsingripande å ifrågavarande område

skall i avsevärd mån visa sig ägnad att motverka alltför stötande maktmissbruk

å området, samt att redan en undersökning och ett framläggande för offentligheten

av en monopolbildnings affärsmetoder mången gång skall komma att utöva

en starkt korrigerande inverkan.

Undersökningsmyndighetens uppgift är enligt det föreliggande förslaget begränsad

till att verkställa den undersökning, varom Konungen i det förekommande

fallet förordnat och att över undersökningens resultat avgiva redogörelse

till Kungl. Maj :t. Redogörelsen torde ock regelmässigt komma att åtföljas av

förslag till åtgärder, som kunna finnas av omständigheterna påkallade. Härvid

torde närmast komma i betraktande med nuvarande lagstiftning möjliga åtgärder,

såsom direkta hänvändelser till vederbörande företag eller sammanslutning,

offentliggörande av undersökningsresultatet i den mån sekretess därutinnan

icke skall iakttagas samt nedsättning eller suspension av gällande tullsatser

inom branschen. Även lagstiftningsåtgärder skulle kunna tänkas komma

att föreslås, särskilt om föregående undersökningar ådagalagt missbruk av enahanda

eller liknande art, vilka därförutan icke synas kunna stävjas.

Även beträffande den ifrågasatta undersökningsmyndighetens organisation

avviker propositionen från trustlagstiftningskommitténs förslag. Kommittén hade,

såsom förut nämnts, föreslagit inrättande av en särskild provisorisk myndighet,

trustkommissionen, bestående av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,

vilka indelats i tre grupper, var och en omfattande tre ledamöter, med olika

förutsättningar. Propositionen innebär icke inrättandet av en särskild myndighet

för undersökningars verkställande, utan dessa skulle uppdragas åt ämbetsmyndighet

eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna

personer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jf.

13

Genom flen sålunda föreslagna anordningen anser departementschefen, att

de från olika håll framkomna anmärkningarna mot den av trustlagstiftningskommittén

föreslagna trustkommissionen om att denna skulle bliva en allt för

stor och dyrbar apparat m. m., skulle förfalla.

I sin motion (II: 386) har herr Nyländer in. fl. föreslagit den ändringen i

det föreliggande lagförslaget, att i de fall, då undersökning icke skall verkställas

av ämbetsmyndighet, undersökningsuppdraget skulle lämnas åt minst tva särskilt

förordnade sakkunniga och erfarna personer, enär det icke vore lämpligt,

att ett så ömtåligt uppdrag, vartill bland annat hörde att utsätta och fälla till

vite, överlämnades, såsom enligt förslaget vore möjligt, åt eu enda person.

Då det emellertid enligt lagförslaget skall i varje särskilt fall ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma om undersökningsorganets sammansättning, synes

det enligt utskottets mening icke lämpligt att utesluta den möjligheten för

Kungl. Maj :t att i ett förekommande fall kunna överlämna undersökningens

verkställande åt en enda person. En dylik anordning kan möjligen med hänsyn

till bl. a. sekretessen tänkas någon gång vara att föredraga framför utseende av

ett flertal personer för ändamålet, varför utskottet avstyrker bifall till motionen

i denna del.

De föreskrifter i övrigt, som lagförslaget innehåller beträffande undersökningsmyndighetens

organisation, hava ej givit utskottet anledning till någon

erinran.

I fråga om lagens tillämpningsområde föreslår propositionen, att denna skulle

gälla företag eller sammanslutning av monopolistisk natur, som'' avser produktion

eller bearbetning av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse,

försäkringsrörelse eller transportverksamhet. Inom lagens räckvidd skulle sålunda

komma att falla näringsverksamhet i allmänhet. En närmare definition

på vad som är att räkna till monopolistiska företag och sammanslutningar lämnas

visserligen ej i lagen, men torde, på sätt departementschefen med fog erinrat,

beträffande företag eller sammanslutning, rörande vilket undersökning enligt

lagen av Kungl. Maj:t föranstaltas, näppeligen komma att råda någon

tvekan om dess ^monopolistiska karaktär.

Från vissa näringskorporationers sida hade i avgivna yttranden över trustlagstiftningskommitténs

förslag påyrkats, att såväl arbetare- som arbetsgivareorganisationer,

såsom varande sammanslutningar av monopolistisk natur

och ägnade att utöva ett synnerligen kraftigt inflytande på pris- och omsättningsförhållandena,

måtte indragas under den kontroll, som lagen avsåge.

Kommerskollegium förklarade sig icke kunna biträda detta yrkande samt

anförde till stöd för denna sin uppfattning följande: Den uppgift, som ett

kontrollerande organ över monopolistiska företag och sammanslutningar av

producenter finge sig förelagd, torde i och för sig vara tillräckligt omfattande

och svår att fylla. Att dessutom av en trust- och kartellinspektion förvänta

effektivt ingripande inom ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område,

som lönestriderna mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer utgjorde,

skulle tvivelsutan helt förrycka och omöjliggöra dess verksamhet. För beva
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31f.

kande av det allmännas intressen på detta område funnes ju dessutom redan särskilda

organ.

Departementschefen har förklarat sig biträda denna uppfattning och anser i

likhet med kommerskollegium, att ett ingripande i striderna mellan arbetsgivare

och arbetstagare icke bör äga rum i den ordning, som med den föreslagna lagen

avses, utan att såväl arbetarnas fackliga sammanslutningar som arbetsgivarnas

sammanslutningar för reglering av arbets- och löneförhållanden böra falla utom

lagens tillämpningsområde.

Genom den av herr Järte m. fl. väckta motionen (II: 385) har detta spörsmål

åter upptagits.

I motionen föreslås, att riksdagen, under förutsättning av godkännande i

huvudsak av lagförslaget, ville antaga följande ändrade lydelse av lagens 1 §,

däri det gjorda tillägget till motsvarande paragraf i propositionen kursiverats:
-

I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning

av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse

eller transportverksamhet, eller som eljest genom sin verksamhet kan

''inverka pa prisrörelsen och som kan antagas vara av monopolistisk natur, äger

ilonungen när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna lag

sags, skall ^äga ruin till utredning rörande företagets eller sammanslutningens

inmr„an ?.ris" e^er„omsättningsförhållanden här i riket.

o sf°d . r den sålunda föreslagna utvidgningen av lagens giltighetsomlåde

anföres i motionen, att alla de företag och sammanslutningar, vilka kunna

antagas hava förskaffat sig en monopolställning och därigenom oskäligt kunna

påverka prisrörelsen i stegrande riktning, böra indragas under den föreslagna

statskontrollen. Vidare anföres i motionen bl. a. följande:

Under de senaste åren har man fått bevittna, att sammanslutningar av arbetare

sota förskaffa sig en. fullständig monopolställning inom vissa yrken i

y ig avsikt att höja sina inkomster till ett löneläge, som icke står i överensmed

^äget11Pa arbetsmarknaden och andra arbetargruppers löner.

Att därigenom det allmänna prisläget påverkas i en för den stora allmänheten

synnerligen. ogynnsam riktning, ligger i öppen dag.

Man kan naturligtvis saga, att all fackföreningsrörelse avser en förbättring

av arbetarnas ställning i allmänhet och framför allt en höjning av deras inkomster.

Lönerörelsen måste emellertid i stort sett följa samma ekonomiska

lagar som varuprisrörelsen, och lika litet som varje stegring av varupriser

motiverar ett statligt inskridande mot de företag eller sammanslutningar, som

sätta priserna,__ lika litet höra löneökningar i allmänhet beröras av en monopolkontroll.

i bada fallen måste gränsen dragas mellan sådana höjningar, som

synas överensstämma med den allmänna ekonomiska utvecklingen, och de

f0?1 uppenbarligen^ icke fylla detta krav. I propositionen upptages icke till

behandling den svara frågan om »skäliga» eller »oskäliga» priser, utan där

iagges huvudvikten vid att undersökning skall göras, där man har anledning

misstänka missbruk av en monopolställning till prishöjning å viss vara högt

Plan> dar de.n fria konkurrensen inverkar prisreglerande. Under dessa

iornalianden anse vi oss ej heller behöva ingå på den ömtåliga prisfrågan,

utan stanna, vid monopolställningen, i den mån en sådan kan bevisas vara

före t intrig och tydligen utnyttjas för sättande av särskilt hög ersättning för

vara eller tjänst. Vi anse det nämligen vara oriktigt att endast fästa avseende

vid prisstegring å vara, då stegring ^av ersättning för tjänst ävenledes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Slf.

lo

kan drivas upp för högt på grund av förvärvad monopolställning. Mellan

arbete och vara finnes för visso en betydande principiell och praktisk åtskillnad,

men det är ofrånkomligt, att de båda i många fall lyda under alldeles

samma ekonomiska lagar.

Till belysning av monopolistiska fackföreningars verksamhet anföres i motionen

exempel på vissa företeelser inom byggnadsbranschen i Stockholm,

inom vissa arbetarorganisationer praktiserade s. k. registersystem samt s. k.

allianser mellan arbetare och arbetsgivare.

Att det förekommit och förekommer på pris- eller omsättningsförhållanden

här i riket verkande, allvarliga missbruk av den maktställning, som såväl arbetar-

som arbetsgivareorganisationer förskaffat sig, är obestridligt. Ifrågavarande

företeelser ligga dock enligt utskottets mening på ett annat plan, och

förhållandena äro så olika dem, som avses med den nu föreslagna lagstiftningen,

att de ej lämpligen böra inbegripas under denna.

För bevakande av det allmännas intressen å det med motionen avsedda området

finnas redan, såsom kommerskollegium framhåller, särskilda organ. Utskottet

vill sålunda erinra om, att socialstyrelsen enligt sin instruktion har att

taga befattning med hithörande slag av ärenden, såsom angående arbetsmarknaden

och förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare o. s. v., samt att följa

företeelserna inom sitt verksamhetsområde och efter omständigheterna vidtaga

eller hos Kungl. Maj:t förslå de åtgärder, vilka styrelsen därutinnan finner

påkallade.

Den föreslagna lagstiftningen avser ju i främsta rummet att möjliggöra för

undersökningsmyndigheten att införskaffa erforderliga uppgifter. I detta

hänseende äro förhållandena inom näringslivet med den hemlighet, varmed

avtal och dylikt där kringgärdas, och inom exempelvis fackföreningsrörelsen

väsentligt olika. En undersökning från vederbörande ämbetsmyndighet angående

exempelvis förut omförmälda arbetarregister eller förefintliga allianser

mellan arbetsgivare och arbetare torde näppeligen möta svårigheter, motsvarande

dem, som ifrågavarande lagstiftning avser att undanröja.

Utskottet vill även erinra om att, såvitt för utskottet är kant, den utländska

lagstiftningen på detta område icke omfattar arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

även om de förvärvat verklig monopolställning. I

I Norge skall sålunda den ifrågasatta lagstiftningen omfatta privat förvärvsverksamhet,

men icke arbete i annans tjänst. Sammanslutningar, som endast

hava till ändamål att reglera löne- eller andra arbetsförhållanden, äro vidare

uttryckligen undantagna från anmälningsplikt.

Ej heller det i Danmark framlagda förslaget till lag om priskontroll torde

avse att omfatta dylika sammanslutningar.

Enligt den i Tyskland den 2 november 1923 utfärdade kartellagen (Verordnung

gegen Missbrauch wirtschaftlicher Machtstellungen) falla under lagen avtal

och beslut, som innebära förpliktelser angående produktionens eller omsättningens

handhavande, tillämpningen av affärsvillkor eller bestämmelser angående

prissättningen, såsom syndikat, karteller, konventioner och dylika överenskommelser.

Redan genom denna formulering av bestämmelserna angående

lagens tillämpningsområde äro sålunda arbetarnas fackorganisationer uteslutna.

Även arbetsgivarorganisationer såsom rent socialpolitiska sammanslutningar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8 4.

falla emellertid utom lagen, vilken avser att reglera ekonomiska maktstrider

och icke sociala. Om en sammanslutning är både arbetsgivarorganisation och

kartell, vilket ofta är fallet i praktiken, har lagen endast giltighet beträffande

själva kartellavtalet eller under vissa omständigheter även kartellorganisationen.

I ett den 1 maj 1924 avgivet utslag har kartelldomstolens president närmare

motiverat denna ståndpunkt. Frågan gällde om ett arbetsgivarförbund skulle

falla under kartellagens bestämmelser och ett anslutet företag i enlighet med

dessa skulle hava rätt till uppsägning av sina medlemsförpliktelser. Kartelldomstolen

förklarades icke behörig i detta fall, enär arbetsgivarförbundet vore

att betrakta såsom en rent socialpolitisk sammanslutning, medan kartellagen

endast avsåge syndikat, karteller och liknande näringspolitiska organisationer.

Företaget i fråga hade icke velat bestrida förbundets karaktär av »arbetsgivarförbund»

men ville dock hava detsamma underställt kartellagen, emedan

förbundet genom lockout hade »produktionens handhavande» i sin hand och såtillvida

kunde förhindra produktionen och därmed utövade en ekonomisk maktställning.

Denna åsikt vore emellertid enligt presidentens förklaring oriktig.

Med uttrycket »produktionens handhavande» i kartellagens mening borde man

helt enkelt förstå en frivillig avtalsenlig reglering av varuproduktionen, som visserligen

under vissa omständigheter också kunde utsträcka sig till en inskränkning.

av produktionen, men som dock alltid måste hava ett ekonomiskt syfte

och icke hava till avsikt att inverka på gestaltningen av förhållandet mellan

arbetsgivare och arbetstagare.

I Förenta staterna stadgas enligt den 1890 antagna s. k. Shermanlagen för•

1MOQopolistiska avtal och sammanslutningar. Denna lag har vid flera

tillfällen tillämpats även på arbetarorganisationer. I detta hänseende hava förhållandena

ändrats genom den 1914 utfärdade Claytonlagen. I § 6 av denna

lag förklaras, att det mänskliga arbetet icke är en vara eller handelsartikel

och att ingen bestämmelse i antitrustlagarna skall tolkas som förbud mot arbetarorganisationer,

jordbruks- eller trädgårdsföreningar, som icke ha någon

grundfond eller drivas för att ge vinst. Bestämmelsen intogs efter framställning

från arbetarhall, da domstolarnas tolkning av Shermanlagen givit anledning

att befara, att arbetarorganisationer kunde upplösas såsom olagliga sammanslutningar.

Med stöd av det sålunda anförda finner utskottet ej anledning tillstyrka den

utvidgning av lagens tillämpningsområde, som föreslagits i motionen 11:385.

Då den föreslagna lagstiftningen, såsom förut berörts, avser i främsta rummet

att möjliggöra undersökningsmyndighetens utredningsarbete, är det naturligt,

att denna har för ändamålet utrustats med vidsträckta befogenheter att

inhämta erforderliga upplysningar beträffande under lagen fallande företag

och sammanslutningar.

Vid sidan av den i § 3 stadgade upplysningsplikten för styrelse, företrädare,

ledare cllei föreståndare för företag eller sammanslutning föresknves i § 4 en

allmän medborgerlig upplysningsskyldighet beträffande monopolbildning, som

gjorts till föremål för utredning.

Trustlagstiftningskommittén hade härutinnan framhållit, att ett stadgande

om sådan upplysningsplikt vore nödvändigt för att bereda trustkommissionen

möjlighet att, när anledning därtill förefunnes, fullständiga eller belysa uppgift

av positiv eller negativ art, som lämnades från deras sida, vilka intoge en

ledande ställning inom en monopolbildning. Vid bestämmande av den upplysningsplikt,

som sålunda avsåges, hade kommittén emellertid ansett sig böra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

17

beakta den i flera avseenden ömtåliga ställning, som underordnade befattningshavare

ofta intoge inom enskilda ekonomiska företag och sammanslutningar.

Med hänsyn härtill hade kommittén föreslagit, att trustkommissionen skulle

erhålla anvisning att i första rummet inhämta upplysning om företaget eller

sammanslutningen av dem, vilka såsom styrelse eller eljest ledde dess verksamhet,

och att först i andra hand, om så funnes behövligt, avfordra underordnad

befattningshavare upplysning i visst avseende rörande det företag eller den

sammanslutning, vari han vore anställd.

Med anledning av inkomna yttranden i fråga om dessa bestämmelser har departementschefen

därutinnan anfört följande:

Lika med kommittén finner jag nödvändigt, att undersökningsmyndigheten

medgives rätt att, då tillförlitlig utredning på annat sätt icke står att vinna,

förelägga även underordnad befattningshavare samt utomstående personer att

lämna erforderliga upplysningar. Att denna rätt bör användas varsamt ligger

i sakens natur.

Vad särskilt angår underordnad befattningshavare, beaktar jag till fullo de

invändningar, som framställts mot att ifrågavarande befattningshavare skola

kunna åläggas att avgiva upplysningar. Att helt befria dem från dylik''skyldighet

anser jag emellertid icke möjligt. Med den av kommittén i fråga om

underordnade befattningshavare särskilt föreslagna inskränkningen i rätten att

infordra upplysningar synes man i detta avseende hava gått så långt, som

utan undersökningsresultatets äventyrande kan göras. Att skälig tid bör beredas

ledningen att lämna upplysning, innan föreläggande gives underordnad befattningshavare,

torde emellertid böra tydligare angivas. Däremot anser jag

det icke tillfyllest, att underordnad må kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast

om överordnad vägrat att fullgöra dylik skyldighet. Den överordnade

skulle i sådant fall kunna genom en ofullständig eller missvisande uppgift förhindra

hänvändelse till den underordnade. Ett stadgande av innehåll, att underordnad

kunde vinna befrielse från upplysningsskyldighet, om han gjorde

troligt, att för honom allvarlig skada därigenom kunde uppstå, skulle kunna

medföra, att hot om repressalier från den överordnades sida omöjliggjorde hänvändelse

till den underordnade. I regel torde det befinnas ändamålsenligt, att,

sedan underordnad meddelat upplysning, ledningen erhåller tillfälle att yttra

sig däröver. Ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd torde dock icke

böra givas.

I herr Nyländers m. flis ovan berörda motion föreslås ett tillägg till § 4, enligt

vilket undersökningsmyndigheten väl lämnas rätt att under de i lagrummet

angivna förutsättningar inhämta upplysningar direkt av person, vilken är anställd

hos företag eller sammanslutning, som är föremål för undersökning.

Under hänvisning till av vissa näringskorporationer framställda yrkanden föreslås

i motionen intagande av en bestämmelse av innehåll, att det alltid skulle

beredas företagets eller sammanslutningens företrädare, föreståndare eller ledare

tillfälle att yttra sig över de upplysningar, som den hos företaget eller

sammanslutningen anställde lämnat.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att det av motionärerna

sålunda förordade tillvägagångssättet torde befinnas ändamålsenligt, men att

ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd icke torde böra givas i lagen. Det

kan sålunda tänkas, att undersökningsmyndigheten upptagit viss fråga till un
Bihanj

till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 29 käft. (Nr 34.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

dersökning och därom hört hos företaget eller sammanslutningen anställd personal,

men sedan funnit anledning att icke fullfölja den upptagna undersökningen.

I ett dylikt fall torde det givetvis icke vara erforderligt att höra företagets

ledning om de anställdas uppgifter. I den händelse emellertid eljest

hos företag eller sammanslutning anställd person lämnar upplysning, som befinnes

stå i strid mot uppgift, som bekommits från den, som företräder, förestår

eller leder företaget eller sammanslutningen, förutsätter utskottet, att undersökningsmyndigheten

städse skall lämna den senare tillfälle att avgiva yttrande

över de upplysningar, som den anställde lämnat.

Utskottet vill i övrigt beträffande tillämpningen av nu ifrågavarande lagrum

giva sin anslutning till departementschefens uttalande om att rätten att i förekommande

fall höra även underordnade befattningshavare samt utomstående

personer självfallet bör användas med varsamhet.

I § 7 av lagförslaget stadgas bland annat, att till undersökningsmyndigheten

inkomna handlingar, från densamma utgångna skrivelser samt hos densamma

förda protokoll och anteckningar av innehåll att beröra affärs- eller driftsförhållande

må utlämnas endast med Konungens särskilda tillstånd eller efter det

femton år förflutit från handlingens datum.

I den av herr Nyländer in. fl. väckta motionen föreslås, att den sålunda föreslagna

tidsperioden om femton år utsträckes till tjugufem år.

Med hänsyn till att det inom nu ifrågavarande affärsområden torde förekomma,

att avtal slutas för längre tidsperioder, samt även i övrigt olägenheter kunna

tänkas uppstå, om tiden för rätten till offentliggörande av hithörande handlingar

tilltages för knapp, får utskottet tillstyrka bifall till motionen i denna

del.

I övrigt har utskottet vid prövning av det föreliggande lagförslaget ej funnit

anledning till erinran beträffande de däri innefattade bestämmelserna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

icke i oförändrat skick av riksdagen antagits, måtte för

sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning

av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse

eller transportverksamhet och som kan antagas vara av monopolistisk natur,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8Jf.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äger Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna

lag sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens

inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.

2 §.

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt

ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna

personer. Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller

de förordnade personerna att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Undersökningsmyndigheten äge, när så befinnes erforderligt, förordna ledamot

av undersökningsmyndigheten eller, där undersökningens verkställande är

anförtrott åt ämbetsmyndighet, tjänsteman hos denna myndighet eller ock,

enligt av Konungen meddelade bestämmelser, annan person att vid visst tillfälle

eller i visst avseende vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande.

Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och

verksamhet meddelar Konungen.

3 §.

För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga den,

vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål

för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,

att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga

alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker

och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen

;

att bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga

anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;

att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar

angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet

äskas.

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk

innebörd.

Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings

avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.

4 §.

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, må undersökningsmyndigheten förelägga

jämväl annan än den, som jämlikt 3 § är upplysningsskyldig, att, på sätt i

nämnda paragraf är stadgat, i visst avseende meddela upplysning, som där

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jf.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sägs. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller sammanslutning

i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning angående

företaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats den, som företräder,

förestår eller leder företaget eller sammanslutningen, att i samma

avseende uttala sig.

5 §.

Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande

eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.

6 §.

över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas,

må klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.

7 §•

Till undersökningsmyndigheten inkomna

handlingar, från myndigheten

utgångna skrivelser samt hos myndigheten

förda protokoll och anteckningar

må utlämnas endast såvitt de icke röra

affärs- eller driftförhållande eller, i

den mån dylik handling är av sådant

innehåll, med Konungens särskilda

tillstånd eller efter det femton år förflutit

från handlingens datum.

I fall, där Konungens tillstånd, enligt vad nu sagts, erfordras för utlämnande

av redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till

Konungen, eller av annan handling, skall, innan Konungen låter handlingen

offentliggöras, tillfälle lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att

avgiva yttrande i ärendet. /

7 §•

Till undersökningsmyndigheten inkomna

handlingar, från myndigheten

utgångna skrivelser samt hos myndigheten

förda protokoll och anteckningar

må utlämnas endast såvitt de icke röra

affärs- eller driftförhållande eller, i

den mån dylik handling är av sådant

innehåll, med Konungens särskilda

tillstånd eller efter det tjugufem, år

förflutit från handlingens datum.

8 §.

Har någon i fall, som avses i 3 eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen

kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

Samma lag vare, där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning

enligt denna lag, i vidare mån än som kan anses erforderligt för

uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under

sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar

sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra

skada.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast

efter angivelse av målsäganden.

9 §.

Då vid domstol förekommer mål om förbrytelse, varom i 8 § sägs, må domstolen,

därest målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra

skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne förordna,

att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

10 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

11 §.

Den, som enligt 3 eller 4 § på kallelse inställer sig inför undersökningsmyndigheten,

äge att därför uppbära ersättning enligt grunder; som fastställas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

B) att motionerna II: 385 och 386 måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan under A) hemställt.

Stockholm den 23 maj 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Linder, Sigfrid Hansson,

greve Spens, von Kock, Alfred Petrén och Schedin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Hage, Magnusson

i Skövde, ödström, Johanson i Stockholm, Wallerius och Lindgren i Dingelvik.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Reservationer:

1) av herrar von Sydow och greve Spens, vilka anfört:

»Såsom utskottet erinrar, väcktes vid 1924 års riksdag motion om skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande till detta års riksdag av

förslag till lagstiftning rörande statskontroll rörande truster och andra monopolistiska

sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv. Andra lagutskottet

tillstyrkte en utredning i ämnet och angav såsom föremål för utredningen

»bestämningen och avgränsningen av de monopolistiska sammanslutningar,

som avsåges att träffas av den kontrollerande verksamheten, arten av

samma verksamhet, de medel, som vid des utövande kunde komma till användning

för stävjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning,

formerna för dylika medels tillitande, beredande av nödig sekretess rörande

de av resp. företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter

samt den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m.» Utskottets

förslag gillades av riksdagen och avläts i enlighet därmed skrivelse till Kungl.

Maj:t. Ser man nu efter, huruvida de sålunda av riksdagen uttalade önskemålen

om innebörden av en trustlagstiftning blivit tillgodosedda i det nu framlagda

lagförslaget, skall man finna, att detta knappast skett på mer än en

enda punkt. Kravet på beredande av nödig sekretess för uppgifter, som lämnas

till kontrollmyndigheten, är beaktat. Men någon bestämning och avgränsning

av de sammanslutningar, å vilka lagen skall äga tillämpning, kan

knappast sägas innefattas i lagförslaget, då det giver Kungl. Maj:t rätt att

företaga undersökning om snart sagt varje företag eller sammanslutning,

som kan antagas vara av monopolistisk natur. Lika litet är den kontrollerande

myndighetens art och organisation närmare fastställd, utan heror detta i

varje särskilt fall på Kungl. Maj:ts bestämmande. Medlen till förekommande

av missbruk av monopolställning och formerna för dylika medels tillitande

finnas icke i lagförslaget angivna. Det är alltså icke en sådan lagstiftning,

som riksdagen begärt, som här blivit framlagd av Kungl. Maj:t. I anledning

härav och då meddelandet åt Kungl. Maj:t av en maktbefogenhet, sådan scm

här föreslagits, under vissa omständigheter kan innebära en våda för det lojala

näringslivet, anse vi, att utskottet bort avstyrka bifall till propositionen.»

2) av herr Wallerius;

3) av herr Magnusson i Skövde, som anfört:

»Undertecknad har biträtt utskottets tillstyrkande av propositionen dels emedan

den föreslagna opartiska undersökningen av förekommande monopolistiska

sammanslutningar kan vara ägnad att motverka eventuella missbruk av deras

monopolställning, dels ock skingra missförstånd och misstro, som en mångårig

agitation i dessa frågor uppväckt. För ernående av ett tillfredsställande resul
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J/.

23

tat av den föreslagna lagstiftningen kräves dock, att densamma göres mera omfattande

samt icke direkt och medvetet utesluter sådana organisationer, som

praktisera mången gång mera effektiva monopolistiska metoder än som förekomma

inom enbart produktionssammanslutningar. Följaktligen böra icke fackliga

sammanslutningar lämnas utanför lagens räckvidd, då det är uppenbart,

att sådana mången gång kunna på grund av sin monopolistiska natur verka

mera prisfördyrande än enbara producentsammanslutningar. Det torde i detta

sammanhang böra beaktas, att fackorganisationerna bos oss synas vara på väg

mot allt mer omfattande tillämpning av dylika metoder. Det finnes då ingen

hållbar grund att från lagens tillämplighetsområde undantaga tjänstbarheter,

ty dessa äro för folkhushållningen om möjligt av än större betydelse än den

färdiga varan.

Utskottets hänvisning att »den utländska lagstiftningen på detta område

icke omfattar arbetsgivar- och arbetarorganisationer» är icke avgörande, emedan

lagstiftningen även utom lands befinner sig till stor del blott i förslagseller

försöksstadiet samt dessutom de berörda organisationerna där näppeligen

nått samma styrka som hos oss, och behovet av deras inrymmande i lagen sålunda

är mindre framträdande. Inom utskottet har ej vunnits full klarhet om

de utländska lagarnas eller förslagens omfattning.

Ej heller kan det anses riktigt .som kommerskollegium och utskottet framhåller,

att »för bevakande av det allmännas intresse finnes redan särskilda

organ». Socialstyrelsen eller annat undersökningsorgan lär icke utan lagstiftningens

hjälp tillhandahållas syndikalistiska fackföreningars register m. fl. erforderliga

uppgifter, varjämte, om socialstyrelsen verkställde en undersökning

i syfte att beivra fackliga sammanslutningars monopolistiska övergrepp, denna

åtgärd säkerligen från håll, där man nu mest energiskt motsätter sig lagens

utsträckning, skulle stämplas som ett överskridande av socialstyrelsens befogenhet.

Utskottet påpekar, att »den föreslagna lagstiftningen avser ju i främsta rummet

att möjliggöra för undersökning.smyndigheten att införskaffa erforderliga

uppgifter» och tillägger »att förhållandena inom näringslivet och fackföreningsrörelsen

äro väsentligt olika». — Vi hava i det föregående visat, hurusom

uppgifterna från fackliga sammanslutningar icke utan vidare äro tillgängliga

utan för deras utfående den officiella undersökningsmyndighetens auktoritet tarvas.

För så vitt med en trustlagstiftning verkligen avses att förhindra monopolistiska

sammanslutningar att missbruka sin ställning till att obehörigen fördyra

vissa nyttigheter för utomstående part — allmänheten — synes också

ofrånkomligt att låta lagen omfatta alla monopolistiska sammanslutningar.

Det måste därjämte med styrka betonas, att en undersökning företagen på

grund av stadganden i denna lag och med den befogenhet, som denna föriänar

undersökningsmyndigheten, kan genomföras med vida större grundlighet och

auktoritet än en enskild eller halvenskild företagen sådan. Hela det föreliggande

lagförslaget bygger väsentligen därpå, att blotta tillvaron av en undersökningsrätt

och publicerande av undersökningsresultaten skall verka återhållande

på benägenheten att missbruka en monopolställning. Men om enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

Kungl. Maj :ts och utskottets förslag väsentliga områden undantagas från

lagens tillämplighetsområde, blir lagen dels orättvist ensidig, dels i hög grad

ineffektiv.

Beträffande den i lagen avsedda undersökningsmyndigheten synes knappast

välbetänkt att uppdraga den å nämnda myndighet ankommande grannlaga undersökningen

åt en enda person; och har jag därför ansett, att utskottet bort i

detta avseende biträda det av herr Nyländer i motionen nr 11:386 gjorda

yrkandet.

På grund av det anförda hemställes alltså,

att 1 och 2 §§ i förevarande lagförslag måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning

av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse

eller transportverksamhet, eller som eljest genom sin verksamhet kan

inverka på prisrörelsen och som kan antagas vara av monopolistisk natur, äger

Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna lag

sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens

inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.

2 §•

Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt

ämbetsmyndighet eller åt två eller flera särskilt förordnade sakkunniga och

erfarna personer. Vid uppdragets--— — — meddelar Konungen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Slf.

25

Bilaga.

Trust- och kartellagstiftning i yissa främmande länder.

Av Nils Olof Nilsson.

Föreliggande redogörelse för trust- och kartellagstiftning i Norge, Danmark,

Tyskland och England ansluter sig till den av förf. lämnade översikten

i bilaga 4 till trustlagstiftningskommitténs betänkande och berör sålunda med

avseende på tiden endast de lagstiftningsåtgärder, som föreslagits eller vidtagits

efter år 1921. Det kan tilläggas att de lagstiftande myndigheterna

även i vissa andra länder, såsom Frankrike och Tjeckoslovakien under de

senaste månaderna haft under behandling förslag till vidtagande av dylika

åtgärder. Närmare upplysningar beträffande dessa länder ha emellertid vid

tiden för nedskrivandet härav icke varit tillgängliga. För det förslag, som

framkommit i Tjeckoslovakien, uppgives emellertid att den tyska lagstiftningen

fått tjäna som förebild.

Norge.

I Norge gäller fortfarande prislagen av den 6 augusti 1920 och tilläggs- Prislagen av

lagen av den 30 september 1921. I sin nuvarande avfattning stadgar lagen ^Hägg tupplysningsplikt

för envar icke endast för genomförandet av prisregleringen lagen av

och kontrollen utan även för undersökningar av monopol- och storföretag samt 1921.

konkurrensreglerande sammanslutningar och avtal. Dessutom innehåller lagen

bestämmelser om anmälningsplikt för dylika företag och sammanslutningar.

Dessa bestämmelser angående monopolsammanslutningarnas anmälningsplikt

och registrering voro emellertid endast avsedda som ett provisorium i avvaktan

på trustkommissionens förslag till definitiva åtgärder beträffande trust- och

kartellväsendet. .

Trustkommissionen avgav sitt betänkande den 29 augusti 1921 med förslag Trustlcomtill

åtgärder för motarbetande av trust- och kartellmissbruk. En utförlig redo- fletinhmde

görelse för detta förslag lämnas i trustlagstiftningskommitténs betänkande, 1921.

sid 254 0. ff., där även lagtexten återgivits.

Trustkommissionens förslag remitterades till olika myndigheter och korporationer

och blev utsatt för ganska stark kritik isynnerhet från näringsorganisationernas

sida. Det kom också att dröja ända till den 30 maj 1924 4924

innan proposition framlades av justitiedepartementet om utfärdande av en »lovpl p

om kontroll med urimelig vederlag og samfundsskadelig innskrenkening av den

frie konkurranse i privat erhvervsvirksomhed» (Ot. prp. nr 46). Propositionen

hade i åtskilliga hänseenden modifierat trustkommissionens förslag och beaktat

från myndigheters och näringslivets sida framförda önskemål.

Propositionen överlämnades till vederbörande utskott, men detta förklarade

i skrivelse den 23 juli 1924, att det ej haft nödig tid till förfogande för genomgående

av lagförslaget och hemställde därför, att det icke skulle upptagas

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31f.

till behandling av årets odelsting. Denna hemställan bifölls enhälligt den 1

augusti 1924.

1925 års Den 3 april i år framlade regeringen proposition om utfärdande av en »lov

proposition, om kontroll med konkurranscinnskr Bukning er og prismisbruk» (Ot. prp. nr 43).

Allmän moti- Ur den allmänna motiveringen till lagförslaget må anföras följande.

väring. Så länge inom en näringsgren finnes verklig konkurrens mellan närings
utövarna

har denna konkurrens genomgående en tendens att reglera marknaden

på ett sådant sätt att den stora allmänheten icke kommer att lida

skada. Men i det ögonblick ett företag slår hela marknaden under sig eller

de olika näringsidkarna inom en bransch uppträda i gemenskap eller efter gemensamma

bestämmelser, finnes i själva verket ingen annan faktor av ekonomisk

art, som kan begränsa deras herravälde över marknaden än den, som

ligger i konsumenternas ekonomiska förmåga. Vill man under dylika omständigheter

förhindra att de missbruka sin makt på konsumenternas bekostnad,

kan följaktligen icke vederbörande näringsgren överlämnas åt sig själv,

utan det allmänna bör ha rätt till kontroll och ingripande.

Intill 1914 hade det allmänna praktiskt taget intet medel i sin hand för

att förhindra dylika missbruk. En viss rätt härtill fick man genom den

under kriget införda offentliga prisregleringen (numera prislagen av den 6

augusti 1920 med tilläggslagar) och på grundval av denna har också offentlighetsprincipen

fått tillämpning på truster och karteller. Men prisregleringen

i dess nuvarande gestaltning är endast tänkt som provisorisk, och det är ej

heller tvivel underkastat att kampen mot missbruk från trusters och kartellers

sida icke kan föras tillräckligt effektivt enbart genom de åtgärder, som prisregleringslagen

ger befogenhet till.

De upplysningar, som trustkommissionen framlagt, visa, att i synnerhet kartellerna

spela en utomordentligt stor och alltjämt växande roll inom vårt näringsliv.

Justitiedepartementet är därför enigt med kommissionen i att man

bör vidtaga åtgärder av permanent natur för att hindra att de missbruka sin

maktställning.

Vissa olik- I fråga om de åtgärder, som borde tillgripas, har 1925 års proposition i större

1925rå™eUan sträckning än vad fallet var i förra årets proposition anslutit sig till trustpösition

och kommissionens förslag. 1925 års lagförslag upptager sålunda åtskilliga betrustkommis-

stämmelser, som uteslutits i 1924 års proposition, liksom man även i övrigt i

sionens för- större omfattning följt kommissionens förslag i punkter, där detta avviker från

nänmda proposition. I formellt hänseende skiljer sig propositionen ganska väproposition.

sentligt från kommissionsförslaget, i det man såväl i fråga om innehållets anordning

som beträffande avfattningen av vissa paragrafer företagit ganska betydande

ändringar. Detsamma gäller, om ock i något mindre grad, vissa praktiska

detaljer i lagförslaget.

Den viktigaste punkten, vari 1924 års proposition avvek från trustkommissionens

förslag, var i fråga om bibehållande av den redan nu gällande anmälningsplikten

för truster och karteller, vilken föreslagits skola slopas. I den

nu framlagda propositionen ansluter sig justitiedepartementet till ett uttalande

av prisdirektoratet och avråder bestämt från att anmälningssystemet slopas

utan föreslår att det bibehålies med vissa modifikationer, varom mera i det följande.

I fråga om åtskilliga andra bestämmelser i trustkommissionens förslag har

däremot den nu framlagda propositionen anslutit sig till förra årets och föreslagit

att de böra utgå.

Detta gäller sålunda de av trustkommissionen föreslagna bestämmelserna om

förbud mot de s. k. kontrollbolagen (§ 21), expropropriation av företag (§§ 24

och 25) samt om upplösning av aktiebolag (§ 27). Dessa bestämmelser sakna

motsvarighet i gällande lagstiftning och erfarenheten har ej heller enligt de
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.

27

partementets mening visat nödvändigheten av införandet av dylika föreskrifter.

I fråga om en annan bestämmelse om skyldighet för näringsidkare att medverka

vid kontrollen, vilken finnes i den nuvarande prislagen, har departementet ansett

att densamma icke borde göras permanent, då den vore en kristidsbestämruelse.

Lagförslagets § 1 stadgar att lagen gäller allt privat förvärvsarbete med Lagoua giltig

undantag av arbete i annans tjänst. Trustkommissionen hade ställt de s. k. fria 10 somra

yrkena utanför lagen. Departementet har emellertid ansett att de fria yrkena

även böra falla under lagen, bl. a. av den anledningen att prislagen i sin nuvarande

avfattning även omfattar dessa yrken. Visserligen förhåller det sig

så, heter det i motiveringen, att bestämmelser av direkt prisreglerande art torde

bliva jämförelsevis mindre tillämpliga på.förvärvsutövning av detta slag, eftersom

prestationernas personliga karaktär i väsentlig mån lägger binder i vägen

för ensartad behandling. Men det finnes andra viktiga bestämmelser i lagförslaget,

som torde ha sin tillämplighet och nytta, även då det gäller dessa förvärvsgrenar.

Överhuvud taget synes det icke föreligga tillräcklig anledning att

sätta dessa yrken i någon principiell särställning i den meningen, att man

tillåter dess utövare något som under straffpåföljd är förbjudet för andra.

Vidare har departementet i anslutning till 1924 års proposition slopat det

undantag, som trustkommissionen föreslagit i fråga om konsumentkooperativa

företag och sammanslutningar av dylika. Då dylika kooperativa företag i regel

icke ha monopolistisk karaktär, torde de ej heller i regel falla under lagens

bestämmelser om anmälningsplikt och kontroll i ^övrigt med monopolbildningar.

Att lagen i andra hänseenden får tillämpning pa dem torde da praktiskt taget

betyda att de bliva underkastade de allmänna prisbestämmelserna och förbud

mot bojkott, exklusivavtal o. s. v. Och att ifrågavarande företag i dessa

hänseenden icke böra ha större frihet än andra, synes uppenbart.

Den ifrågasatta kontrollen skulle utövas av ett prisråd, bestående av 5 leda- Prisrådet.

möter, som utses av Konungen. Ordföranden, som skall uppfylla villkoren för

att bliva ledamot av högsta domstolen, har en uppsägningstid av 6 månader,

medan de övriga ledamöterna i allmänhet tillsättas för tre år.

Till ledamot av prisrådet bör icke utses någon, som är anställd i eller har

betydande ekonomiskt intresse i företag eller sammanslutning, som är anmälningspliktig

enligt lagens bestämmelser.

Är en ledamot av prisrådet styrelsemedlem eller funktionär eller ekonomiskt

intresserad i ett företag, får han ej vara med vid behandlingen av en fråga,

som rör företaget.

Lämnas under behandlingen av en sak upplysningar om affärs- eller tekniska

hemligheter, får ledamot av rådet, som innehar eller är knuten till ett företag

av liknande art, ej deltaga i behandlingen.

Konungen meddelar närmare föreskrifter om organisationen av prisrådet och

dess arbete. Rådet skall varje år avgiva berättelse om sin verksamhet till

Konungen.

I lagförslagets §§ 6—9 meddelas bestämmelser om anmälningsplikt och re- Anmälnings

gistrering. ... plikt''

Såsom förut omnämnts, bibehåller propositionen i huvudsak det gällande anmälningssystemet,

dock med den modifikationen att anmälningsplikt icke föreligger

för konkurrensinskränkningar, som icke kunna anses vara av verklig

betydelse för marknadsförhållandena inom riket. Genom denna begränsning

har man velat undgå de onödiga anmälningar, som enligt gällande bestämmelser

framkallat åtskillig kritik. Ä andra sidan har man icke på någon punkt

utvidgat den nuvarande anmälningsplikten, liksom den närmare utformningen

av systemet på samma sätt som nu överlåtes åt Konungens bestämmande.

Till prisrådet skola enligt lagförslaget anmälas:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J/..

Upplys ningsplikt.

1. Sammanslutningar mellan näringsidkare, såvida de träffat eller ha till

ändamål att träffa bindande eller vägledande bestämmelser, som åsyfta reg''

lering av pris-, produktions- eller omsättningsförhallanden och som måste anses

vara av betydelse för marknadsförhållanden inom riket.

2. Avtal och anordningar, som antagas kunna få den verkan, som nu

nämnts.

3. Näringsidkare, som genom sin verksamhet måste anses ha väsentligt inflytande

på priserna för respektive varor eller prestationer på den norska marknaden

eller en större del av denna.

. I- Näringsidkare, som innehar eller förestår företag, som är underavdelning

av eller står under bestämmande inflytande av utländskt företag eller sammanslutning

av utländska företag, som måste anses ha väsentligt inflytande

på priserna för vederbörande varor eller prestationer i ett eller flera länder.

Uttryckligen undantagna från anmälningsplikt äro sammanslutningar, avtal

och anordningar, som endast ha till ändamål att reglera löne- eller andra arbetsförhållanden.

Prisrådet äger avgöra, om en sammanslutning, avtal eller företag är av sådan

art, att anmälan skall ingivas. Anmälningarna med bilagor skola efter prisrådets

närmare bestämmelser inregistreras i sin helhet eller i sina huvuddrag.

Inregistreringen skall ske pa sådant sätt att den icke medför onödig olägenhet

för vederbörande näringsidkare. Med prisrådets samtycke äger allmänheten

taga del av registret.

. Aktiebolag med aktiekapital eller tillgångar på minst 1 miljon kr., anmälnmgspliktiga

företag eller medlemmar i en sammanslutning eller kartell skola

inom 6 månader efter varje räkenskapsårs utgång till prisrådet insända sitt

bokslut med’ vinst- och förlusträkning samt balanskonto. Av räkenskaperna

skall framgå, hur eventuellt överskott använts.

feistnämnda bestämmelser, som upptagits efter framställning från prisdirektoratet,

åsyfta att ge prisrådet material till en permanent kontroll med karteller’

och_ storföretag. Missbruka dessa sin ställning till att förskaffa sig

oskälig vinst på den köpande allmänhetens bekostnad, måste ju denna vinst

komma till synes i bokslutet, om detta är korrekt upprättat. Det är därför

av väsentlig betydelse för kontrollen att prisrådet får tillfälle att taga del av det

ekonomiska årsresultatet.

Prisrådet offentliggör sådana anmälningar, som anses vara av intresse för de

norska marknadsförhållandena.

Angående prisrådets rätt att infordra upplysningar meddela §§ 10—13 närmare

bestämmelser.

Enligt dessa är envar skyldig att meddela prisradet de upplysningar om priser,

omsättning och andra förhallanden, som rådet påfordrar för fullgörande

av sitt uppdrag. Affärsböcker och affärshandlingar, styrelse- och förhandlingsprotokoll

äger prisrådet även rätt att granska. Om så finnes nödigt, äger prisrådet

fordra att de beslagtagas av polismyndigheten.

I denna ovillkorliga upplysningsplikt hade 1924 års proposition gjort väsentliga

inskränkningar. I det nu föreliggande förslaget har man dock ansett att

man icke på förhand kan uppställa någon begränsning med hänsyn till arten

av de upplysningar, som prisrådet äger kräva, utan att man därigenom riskerar

att minska kontrollens effektivitet. Redan den nu gällande prislagen innehåller,

såsom prisdirektoratet framhållit i ett avgivet yttrande, en allmän och

ovillkorlig _ rätt för prismyndigheterna att infordra upplysningar och det har

veterligen icke framkommit berättigade klagomål från något håll över det sätt,

varpa denna rätt omhänderhafts. Den nu föreslagna upplysningsplikten går

icke på någon punkt längre än nu gällande bestämmelser, vilkas nödvändig
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJ/.

29

het enligt departementets mening erfarenheten bekräftat. Även den utländska

trustlagstiftningen medgiver vederbörande myndigheter ovillkorlig rätt att infordra

upplysningar efter sitt eget bedömande.

Vidare stadgas, att meddelade upplysningar endast få offentliggöras eller på

annat sätt föras vidare, såvida prisrådet finner att allmänna hänsyn fordra

detta och det icke är fråga om tekniska hemligheter. Har vederbörande protesterat,

får offentliggörande icke ske utan efter Konungens bestämmande.

Enligt vad departementet framhåller i motiveringen, kan det nu icke vara

fråga om att helt och hållet upphäva rätten till offentlig prisreglering. Det

synes nu råda allmän enighet om att man måste ha en sådan befogenhet, där

konkurrensen är inskränkt genom truster och karteller. I 1924 års proposition

hade prisregleringens bibehållande föreslagits i dylika fall, dock endast

där konkurrensen var alldeles upphävd eller väsentligt inskränkt. Departementet

har emellertid i likhet med trustkommissionen ansett att offentlig prisreglering

kan behövas i alla de fall, där konkurrensen är begränsad, och detta

icke endast där den inskränkts genom truster och karteller, utan också där begränsningen

har andra orsaker, såsom importförbud, tullskydd eller patent.

På de områden, där konkurrensen icke är inskränkt, måste man medgiva, att

det föreligger väsentligt mindre behov för offentlig prisreglering.

I 1924 års proposition hade upptagits ett generellt förbud mot »att taga

eller fordra oskäligt pris eller vederlag», vars överträdande skulle medföra

bötesstraff eller fängelse intill 3 månader. Detta förbud har emellertid departementet

i den nu framlagda propositionen funnit gå något för långt, då priset

med hänsyn till föreliggande omständigheter icke kunde karakteriseras såsom

otillbörligt även om priset i och för sig vore orimligt. Den nu föreslagna

bestämmelsen (§ 14) innehåller förbud mot »att under förvärvsverksamhet taga

eller fordra priser, som måste anses otillbörliga».

Genom ett dylikt allmänt förbud mot otillbörliga priser förmenar man, att

ytterligare prisreglering kan undvaras inom områden, där konkurrensen icke

är inskränkt, och man skulle sålunda i varje fall på försök kunna skrida till ett

upphävande av gällande restriktioner på detta område.

Efter hemställan från prisdirektoratet föreslås införande av en bestämmelse,

att den, som säljer varor, icke får utan prisrådets samtycke fastställa minimipris

för återförsäljning.

Finner vederbörande departement att av en sammanslutning eller genom avtal

fastställts priser, prisnoteringar eller pristariffer, som äro oskäliga, eller att

ett storföretag tager oskäligt pris eller vinst, kan departementet efter framställning

från prisrådet meddela reglerande bestämmelser.

Detsamma gäller, om departementet finner att det i någon näring tages

oskäligt pris eller vinst och det icke där råder tillräckligt effektiv konkurrens.

Såsom ett led i en dylik reglering eller för att hindra kringgående av bestämmelserna

kan departementet även utfärda andra påbud och föreskrifter för vederbörande

näring. Det äger sålunda förbjuda, att varor, som köpts eller framställts

i syfte att försäljas, undanhållas från omsättningen.

Departementet äger vidare giva prisrådet befogenhet att utfärda påbud och

föreskrifter som nu nämnts.

Beslut om att vägra en näringsidkare inträde såsom medlem i en anmälningspliktig

sammanslutning inom hans bransch och beslut om att en medlem

av en sådan sammanslutning skall uteslutas måste för att vara giltigt fattas på

medlemssammanträde och med minst SU av de närvarande medlemmarnas röstetal.

Den, som utan rådets samtycke vägrats inträde eller uteslutits av andra

grunder än brott mot medlemsskyldigheten, kan fordra, att rådet undersöker

Priser och

vinst.

Särskilda bestämmelser

om sammanslutningar

och

konkurrensinskränkande

avtal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

Bojkott,

exklusivavtal

och ogrundad

prisskillnad.

saken. Prisrådet äger efter verkställd undersökning ålägga sammanslutningen

att upptaga vederbörande såsom medlem.

Avtal om att vara med i en anmälningspliktig sammanslutning eller avtal

kan utan prisrådets samtycke endast slutas för en tid av högst ett år eller med

en uppsägningsfrist av högst tre månader.

Anmäles icke en anmälningspliktig sammanslutning inom den stadgade fristen,

upphör medlemsskyldigheten, tills anmälan ingivits.

Ett anmälningspliktigt avtal eller anordning, som icke anmäles inom föreskriven

tid, upphör att vara bindande, tills anmälan ingivits.

Finner Konungen att allmänna hänsyn så fordra, äger han förordna om upplösning

av anmälningspliktiga sammanslutningar och om hävande av anmälningspliktiga

avtal eller anordningar. Likaså äger han förordna om upplösnig

av bolag, som måste anses som ett led i en konkurrensreglering. Konungen

meddelar närmare bestämmelser när och hur upplösningen skall verkställas och

kan också utse en styrelse till att förestå avvecklingen.

Departementet har i likhet med prismyndigheterna den uppfattningen att

särskilda bestämmelser erfordras för kontroll med konkurrensreglering rörande

anbud. Med hänsyn till att lagförslaget eljest godtager prisavtal och även

till att förslaget lämnar den möjligheten öppen att upphäva konkurrensreglerande

sammanslutningar och avtal, har man dock icke ansett sig böra föreslå

ett förbud mot konkurrensregleringar rörande anbud, utan funnit det tillräckligt

att intaga den bestämmelsen i förslaget att om en näringsidkare ingiver

anbud där pris eller villkor fastställts eller reglerats genom avtal, tyst

samförstånd eller annan anordning med annan näringsidkare, är han skyldig

meddela upplysning härom i anbudet.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser om bojkott, exklusivavtal och

ogrundad prisskillnad.

Det är sålunda förbjudet att utan prisrådets samtycke igångsätta näringsbojkott

(erhvervsmessig boikott) eller att uppmana till eller på annat sätt

medverka till sådan bojkott, såvida det kan vålla den, som bojkottas, förlust

eller betydande olägenhet.

Med »erhvervsmessig boikott» menas, att en eller flera näringsidkare av konkurrensregleringshänsyn

vägra inlåta sig i affärsförbindelse på sina vanliga

villkor med en annan näringsidkare eller med en konsument.

Såsom bojkott anses sålunda vägran, då anledning härtill är

att antalet näringsidkare önskas begränsat,

eller att den, som vägras affärsförbindelse, står utanför en anmälningspliktig

sammanslutning, avtal, anordning eller företag,

eller att han har andra priser eller affärsvillkor än dem, som fastställas eller

följas av andra näringsidkare,

eller att han icke uteslutande eller företrädesvis vill stå i affärsförbindelse

med en viss eller en begränsad krets av näringsidkare.

I fråga om exklusivavtalen innehåller lagförslaget förbud mot att utan samtycke

av prisrådet ingå avtal om att en näringsidkare uteslutande eller företrädesvis

eller på särskilt gynnsamma villkor skall stå i affärsförbindelse med

en viss eller en begränsad krets av näringsidkare eller konsumenter, då avtalet

kan vålla utomstående förlust eller betydande olägenhet.

Utan prisrådets samtycke får ej heller någon lämna eller emottaga rabatt

eller annat vederlag för att stå i sådan affärsförbindelse, som nu nämnts, eller

söka framtvinga sådan affärsförbindelse.

Prisrådet kan också förbjuda en näringsidkare att göra skillnad mellan kunder

eller distrikt med hänsyn till priser och andra affärsvillkor, då rådet fin
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34-

31

Kommunala

kontroll
nämnder.

ner att konkurrensen därigenom kan otillbörligt inskränkas eller försvåras, och

att skillnaden icke har sin grund i transportkostnader eller i hänsynstagande

till normal affärsverksamhet i övrigt.

Slutligen kan prisrådet förbjuda en näringsidkare att leverera varor eller

annat för ett uppenbarligen otillräckligt vederlag eller att köpa för ett oskäligt

högt pris, såvida rådet finner att konkurrensen därigenom kan otillbörligt inskränkas

eller försvåras och att syftet är att skada en konkurrent.

Konungen äger bestämma om inrättande av kommunala kontrollnämnder.

Närmare föreskrifter om dessa nämnders sammansättning meddelas av vederbörande

kommunala myndigheter och skola godkännas av vederbörande departement.

Finner kontrollnämnden att åtgärder i enlighet med denna lags bestämmelser

böra vidtagas, skall den insända anmälan till prisrådet.

Rådet äger bestämma att en kontrollnämnd äger inhämta upplysningar enligt

lagens bestämmelser och rådet kan ålägga en kontrollnämnd att inhämta

sådana upplysningar.

Den, som överträder lagen eller i enlighet med denna utfärdad bestämmelse

eller som medverkar härtill, straffas med böter intill 100,000 kronor eller med es *m“e ser

fängelse i högst tre månader eller med bäggedera. På samma sätt straffas

försök. Överträdelse anses som förseelse.

Lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1926. Samtidigt upphäves den nu

gällande lagen av den 6 augusti 1920 om prisreglering m. m. jämte tilläggslagar

och därmed sammanhängande föreskrifter.

Straff
-

Enligt vad stortingspresidenten uppgivit, torde emellertid lagförslaget icke

hinna slutbehandlas av innevarande års storting utan först januari nästa år

efter vederbörlig utskottsbehandling framläggas för stortinget.

Danmark.

Såsom omtalats i trustlagstiftningskommitténs betänkande, antog det danska > Trustfolketinget

i februari 1920 ett av den dåvarande regeringen framlagt lagfor- lo.v^,uSfi3

slag om »Öffentligt Tilsyn over visse Virksomheder». Förslaget gick ut på till- ai

sättande av ett särskilt kontrollråd på 16 ledamöter för att kontrollera enskilda

eller sammanslutna företag av monopolkaraktär inom produktion och omsättning.

På grundval av sina undersökningar skulle kontrollrådet avgiva yttranden

till inrikesministern, som sedan hade att bestämma vilka åtgärder som

skulle vidtagas till tillvaratagande av konsumenternas intressen.

Förslaget blev emellertid ej slutligt antaget utan behandlingen av detsamma

i Landstinget blev avbruten genom den på våren inträffade politiska krisen,

då regeringen fick avgå.

Under den följande tiden var dock frågan upprepade gånger på tal såväl Priskoninom

som utanför riksdagen. Från konsumenterna hördes ofta klagomål över tro^oy^^t''

de höga detaljpriserna och både näringsidkarna själva och den dåvarande regeringen

togo frågan under övervägande. På ett möte i Köpenhamn den 22

september 1921, vartill inbjudan utfärdats av representativa sammanslutningar

för detaljhandeln, grosshandeln, hantverk och industri samt konsumenterna, tillsattes

en priskontrollkommitté, som bestod av representanter för de inbjudande

föreningarna. Kommittén hade till uppgift dels att mottaga och undersöka

klagomål över oskäliga priser å allmänna förbrukningsartiklar, vare sig detta

hade sin grund i effektiva prisöverenskommelser mellan näringsidkare eller

tysta avtal, och dels att på eget initiativ upptaga till behandling och under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Valutakon
ferensens
uttalande
1923.

>Forbrugernes

Vcern.*

Regeringens

förslag till

lag om priskontroll

av

januari

1935.

söka hithörande prisförhållanden. Kommittén skulle införskaffa sina upplysningar

genom hänvändelse till vederbörande organisation eller enskilda näringsutövare.

Ledde en framställning från kommittén om ändring av priserna

icke till rimligt resultat, kunde den genom ett offentligt uttalande framlägga

förhållandena för allmänheten.

Jämsides med kommitténs arbete, som avslutades med utgången av 1922,

sedan den behandlat omkring 135 ärenden, lät dåvarande inrikesministern verkställa

vissa undersökningar om detaljpriserna för vissa livsförnödenheter. Den

dåvarande regeringen hade också under övervägande ett lagförslag om motarbetande

av prisöverenskommelser, men detta kom dock icke att framläggas

för riksdagen.

Den i slutet av 1923 sammanträdande valutakonferensen framhöll i sitt den

23 oktober avgivna utlåtande, att det vore en nödvändig uppgift att söka förhindra

att, privata näringsorganisationer eller andra sammanslutningar kunde

konstlat hålla prisnivån uppe ävensom att man borde ha uppmärksamheten riktad

på, huruvida detta icke skulle kunna förhindras genom offentliga undersökningar

och eventuellt genom kontrollåtgärder. Under förhandlingarna om

förslag till valutalag upptogs detta uttalande av dåvarande stats- och finansministern,

som framhöll, att regeringen vore villig att taga frågan om en lagstiftning

mot privata prisöverenskommelser under noggrant övervägande samt

även medverka till åtgärder i denna riktning.

Under den alltjämt rådande dyrtiden har senare, närmast till följd av den inträdda

prisstegringen å bröd, bildats en större konsumentsammanslutning

»Forbrugernes Vsern», som offentligt såväl i pressen som inför regeringen

framhållit betydelsen av att bekämpa prisstegringen.

„ Den nuvarande socialdemokratiska regeringen framlade i januari månad i

ar ett förslag till lag om priskontroll, varigenom man hoppades finna ett medel

att ingripa mot den rådande dyrtiden. Lagförslaget hade enligt vad som

f ramhalles i ^motiveringen framlagts icke endast med anledning av ovan relaterade

förhållanden utan också under inverkan av uttalanden, som framkommit

under valutarådets förhandlingar. Där hade man från olika håll påpekat, att det

till understödjande av strävandena att stabilisera den danska kronan vore

önskvärt, om en kontroll med priser och i synnerhet varupriser kunde genomföras.

Genom det föreliggande lagförslaget skulle man i första hand ge regeringen

ett medel att framskaffa erforderligt material för upplysning om prisförhållandena

och vidare möjliggöra ett ingripande gentemot en konstaterad oskälig

vinst.

I detta hänseende hade man funnit det lämpligast att söka inverka på priserna

genom förhandling med vederbörande näringsgren och genom offentliggörande

av resultatet av undersökningarna och förhandlingarna. Redan på

detta sätt hoppades man na ett gynnsamt resultat, då man kunde bygga på

en genom lag. fastställd skyldighet att lämna upplysningar, som i vissa fall

kunde, framtvingas genom straffpåföljd.

Enligt förslagets § 1 erhåller ministern för industri, handel och sjöfart bemj

ndigande att av alla och envar erhålla nödiga uppgifter till upplysning om

prisers skälighet. I motiveringen framhålles, att man här ej blott tänkt på

varupriser (detaljhandelspriser, grosshandelspriser och framställningskostnader),

. utan också frakter, lönekostnader o. d. kunna bli föremål för undersök11111^

De upplysningar som infordras skola icke begränsas till att avse

själva kalkylerna, utan också omfatta exempelvis förefintliga prisavtal o. d

inom den bransch, som undersökes.

I § 2 föreslås, att det inkomna materialet, skall överlämnas till en kommission,

bestående av 5 medlemmar, av vilka ministern utser ordföranden, medan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

33

do övriga utses av riksdagen med eu representant för vart och ett av de fyra

största politiska partierna.

Kommissionens medlemmar och dess medhjälpare ii ro underkastade tystnadsplikt

enligt strafflagens bestämmelser i fråga om de upplysningar de fått

taga del av i och för sitt uppdrag.

Kommissionen äger anlita nödigt sakkunnigt biträde för sina undersökningar

och har vidare till åliggande att förhandla med representanter för vederbörande

näringsgren och konsumenterna. Dessutom skall kommissionen avgiva yttrande

till ministern om resultatet av de verkställda undersökningarna och ministern

fattar sedan beslut om eventuellt offentliggörande av resultatet.

I den omständigheten att undersökningsresultatet kommer till allmänhetens

kännedom, kommer förmodligen, såsom det heter i motiveringen, att ligga en

kraftig uppfordran till vederbörande näringskretsar att för framtiden nöja

sig med att beräkna sig skälig vinst, så att det i de flesta fall icke skulle bli

nödvändigt att behöva använda sig av de bestämmelser, som föreslås i § 4,

enligt vilka ministern bemyndigas, att om en framställning från honom om

nedsättning av priserna icke efterkommes, ånyo framlägga saken för kommissionen

och sedan fastställa en skälig vinst, som blir gällande tillsvidare.

Ministerns beslut om fastställande av skälig vinst skall snarast möjligt framläggas

för riksdagen för godkännande eller förkastande.

Dessutom innehåller lagförslaget straffbestämmelser.

I mitten av mars månad framlade representanter för Venstrepartiet i folketinget

ett förslag till lag om skydd för närings- och arbetsfrihet. Huvudbestämmelsen

i detta förslag går ut på, att kollektiva avtal, .som röra pris-,

produktions- och dylika förhållanden och som åsyfta att begränsa den enskildes

närings- eller arbetsfrihet, hämma den fria konkurrensen och direkt eller indirekt

medföra monopol inom vederbörande näring, äro ogiltiga, och inga följder

av brott mot dylika avtal, vare sig ersättning, kontraktsböter eller dylikt, kunna

under någon form förlänas rättsverkan av domstolarna.

Kollektiva avtal mellan arbetare och arbetsgivare (enligt Lov av 4 Oktober

1919 om den fäste Volagiftsret) beröras icke av denna lag.

Vid bedömandet av om etti kollektivt avtal är av ovan angiven karaktär

eller icke, äga domstolarna tillkalla särskilda i pris-, produktions- och dylika

förhållanden sakkunniga och om så finnes nödigt för frågans fullständiga belysning,

tillsätta en undersökningsnämnd av sådana sakkunniga, vilka på grundval

av en närmare undersökning av förhållandena inom vederbörande näringsgren

härom skulle avlämna redogörelse till domstolarna.

Varje slag av ekonomisk eller personlig förföljelse av enskild i pris-, produktions-

och liknande förhållanden, däribland bojkott, som har till syfte att

begränsa den enskildes närings- eller arbetsfrihet, hämma den fria konkurrensen

och direkt eller indirekt införa monopol inom vederbörande näringsgren,

är olaglig och medför förutom ersättning för skada, som tillfogats vederbörande

genom förföljelsen, straffpåföljd av enkelt fängelse eller under förmildrande

omständigheter böter intill 100,000 kr. Åtal kan i dylika mål verkställas

av allmänna åklagaren eller av enskild person.

Dagen efter det Venstres representanter framlagt detta lagförslag framlade

representanter för det radikala partiet i folketinget ett förslag till »midlertidig

Lov om offentligt Tilsyn med visse Virksomheder», som ungefär är av

samma innehåll som det lagförslag, som år 1920 antogs av Folketinget.

Regeringsförslaget hänsköts till ett utskott, men detta hann icke avgiva

sitt utlåtande, innan den danska riksdagen hemförlovades strax före påsk.

Utskottet behandlade på .sitt sista sammanträde frågan om livsmedelsfördyringen

på vägen från producent till konsument och man enades om en hemställan

till regeringen att under sommaren företaga en grundlig undersökning av

dessa förhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 0 samt. 2 avd. 2,9 käft. (AV 34.) 3

Motioner i

ämnet av

venstre och

det radikala

paritet.

Utskottsbehandlingen

av regeringsförslaget.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.

Tyskland.

Deri märkligaste åtgärden på detta område efter världskriget är väl den

tyska kartellagen, »Verordnung gegen Missbrauch wirtshaftlicher Machtstellungen»,

som utfärdades den 2 november 1923 och trädde i kraft den 20 november

samma år.

Rikshushåll- Faktiskt fanns emellertid i Tyskland redan innan kartellagens utfärdande

''terfetTsam en v*ss s^tskontroll över kartellerna. Inom rikshushållningsministeriet hade

arbete med Pian ^rai1 omkring 1919 etablerat samarbete med centralorganisationerna för

näringarnas industrien, grosshandeln och detaljhandeln. Ministeriet sysselsatte sig i främcentralorga-

sta rummet med kartellernas åtgärder på det ekonomiskt- och organisationsnisationer

politiska området och strävade efter att uppställa vissa normer och gränser

1 frågor " *ör kartellernas verksamhet och att på detta sätt i nära kontakt med centralorganisationerna

låta utbilda en kartellsedvänja i anslutning till högsta domstolens

rättstillämpning.

För vinnande av detta syfte var rikshushållningsministeriet framför allt

verksamt på det organisatoriska området. Näringarnas centralorganisationer,

»Reichsverband der deutschen Industrie», »Zentralverband des deutschen

Grosshandels» och »Hauptgemeinsehaft des deutschen Einzelhandels», lämnade

härvid en värdefull medverkan, då det ju låg i deras eget intresse att i

egenskap av centralorganisationer upptäcka missbruk från leverantör- och avnämaresammanslutningar

och därigenom möjliggöra deras bekämpande men

också att genom beredvilligt samarbete söka förebygga ingripande från lagstiftningens

sida. Närmast var det fråga om att skapa förlikningsorgan inom

centralorganisationerna för samma näringsgrupper.

I slutet av 1920 upprättade sålunda det tyska industriförbundet ett kartellutskott,

»Kartellstelle», och även centralorganisationen för grosshandeln fick

ett särskilt utskott för kartellfrågor. Inre tvistigheter utjämnades i allmänhet

på detta sätt inom vederbörande centralorganisation och kommo därför alltmera

sällan till allmännare kännedom.

För tvister mellan olika näringsgrupper, mellan industri, grosshandel och

detaljhandel, fanns däremot intet särskilt organ, som kunde upptaga sådana till

behandling. På uppmaning av rikshushållningsministeriet beslöto därför de

tre centralorganisationerna för industrin, grosshandeln och detaljhandeln i slutet

av 1921 att upprätta en förlikningsinstitution, »Kartelleinigungsstelle», som

skulle ha till uppgift att söka åstadkomma en utjämning av motsatta intressen.

Vid förhandlingarna äger en representant för rikshushållningsministeriet deltaga

med yttrande- men ej beslutanderätt.

Upprättandet av »Kartelleinigungsstelle» innebar ett väsentligt framsteg

med hänsyn till utvecklingen av det enskilda förlikningsförfarandet i kartellfrågor.

Fastän institutionen under den första tiden icke togs vidare i anspråk,

kunde den dock ganska snart uppvisa resultat av sin verksamhet. Viktiga

tvistefrågor, vid vilkas biläggande flera olika näringsgrupper voro intresserade,

kommo snart under dess behandling. Att den ej anlitades i större utsträckning,

förklaras emellertid därav, att det ej fanns något lagligt tvång att

använda sig av den eller att infinna sig i och för förhandlingar.

Denna frånvaro av ett lagligt påtryckningsmedel märktes i synnerhet i fråga

om rikshushållningsministeriets bemödanden att åstadkomma en rättvis avvägning

i konflikter emellan kartellerna och de kooperativa föreningarna. De

senare voro dels genom särskilda bestämmelser i kartellorganisationernas stadgar

och dels genom ömsesidighets- och exklusivavtal mellan industri- och grosshandelssammanslutningar

avskurna från möjligheten att erhålla varor direkt

från producenten, fastän de kooperativa föreningarna genom sin organisation

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagulslcollels ullälandc Nr Sb.

35

voro i stånd att fylla grosshandelns funktioner. Den ogynnsamma behandlingen

var helt enkelt en följd av den kooperativa organisationsformen.

Efter åtskilliga fruktlösa försök lyckades man först på våren 1923 under

inflytande av riksdagsbeslutet om hemställan om framläggande av en kartelllag

få till stånd en förlikningsinstitution för behandling av tvister mellan karteller

och kooperativa föreningar.

De forsta förhandlingarna inför detta förlikningsutskott ägde ej rum förrän

i augusti 1923, sedan dess sammansättning reglerats på paritetisk grundval

med en representant för kooperationen och eu för den andra parten samt en

opartisk ledamot.

Jämte dessa mera organisatoriska uppgifter hade rikshushållningsministeriet

också att utöva en övervakande verksamhet. Inom ramen för den allmänna

prisregleringen kontrollerades även kartellernas prispolitik och här voro

kartellerna icke underkastade några särskilda bestämmelser.

Rikshushållningsministeriet hade ej heller före kartellagens ikraftträdande

någon speciallag till förfogande såsom lagligt påtryckningsmedel. Förutom

prejudikat från högsta domstolen och vissa bestämmelser i den allmänna

strafflagen kunde ministeriet huvudsakligen stödja sig på följande förordningar,

Yerordnung fiber Preispriifungsstellen vom 25. September 1915,

Verordnung fiber Auskunftspflicht vom 12. Juli 1917—11 och Verordnung

gegen Preistreiberei vom 8. Mai 1918.

Dessa tre förordningar erhöllo ny avfattning genom en förordning av den

13 juli 1923. På upplysningspliktsförordningen grunda sig huvudsakligen

ministeriets förfrågningar beträffande fastställande av sakförhållandena i

kartellfrågor, varför denna förordning utgör ett nödvändigt komplement till

kartellagen. Likaså äro de båda andra förordningarna och i synnerhet prisockerlagen

även efter kartellagens utfärdande av en viss betydelse för myndigheternas

åtgärder beträffande kartellerna.

De skäl, som närmast föranlett kartellagens utfärdande och dess ekonomiska

bakgrund, framgå av det officiella tillkännagivande, som beledsagade

förordningen vid dess offentliggörande.

Den utfärdade förordningen mot missbruk av ekonomiska maktställningar,

heter det häri, måste inställas inom ramen för de åtgärder, som riksregeringen

på grund av fullmaktslagen vidtager för att öka produktionen och befria näringslivet

från improduktiva hinder. Liksom genom upphävandet av viktiga

delar av demobiliseringsförordningarna rörligheten på arbetsmarknaden

återställts, så skola genom denna förordning osunda hinder för den fria konkurrensen

undanröjas.

Kartellernas produktions- och prispolitik har sedan flera månader varit

föremål för de häftigaste angrepp såväl från konsumenthåll som från

vissa produktionskretsar. Riksregeringen har ansett det som sin uppgift att

pröva de framställda klagomålens berättigande och vidtaga sina åtgärder

uteslutande efter objektiva grunder med hänsyn till allmänt ekonomiska synpunkter.

Det är obestridligt, att under inverkan av penningvärdets fall och

härigenom framkallade produktions- och avsättningsförhållanden på mångahanda

sätt de svåraste missförhållanden utvecklats inom producentorganisationerna.

I det kritiska läge, de ekonomiska konjunkturerna kommit sedan

förliden sommar och varigenom priserna på vissa tyska produkter drivits

upp över världsmarknadens prisnivå, är det ett allmänt intresse att genom

återställandet av en verklig marknadsfrihet på det eftertryckligaste sätt

bekämpa en konstlad inskränkning av produktionen, överdrivna riskpålägg

och priser, som icke äro motiverade genom de faktiska produktionskostnaderna,

samt att tvinga tillbaka produktionen och handeln till den ansvarskänsla

gentemot det allmänna bästa, som nu på många håll gått förlorad.

Kartellagens

huvudsakliga

innehåll.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lag-utskottets utlåtande Nr 34-

Såsom framgår av detta uttalande, var det ingalunda fråga om någon gest,

som ansågs nödvändig ur politiska synpunkter, utan regeringen var besluten

att lösa frågan rent sakligt. Härvid gällde det att sluta en kompromiss mellan

de båda ytterligheterna, av vilka den ena praktiskt taget gick ut på fullständigt

förbud mot och krossande av kartellerna, medan den andra liksom

förut ville ha den organisatoriska autonomien oantastad. Båda dessa strömningar

hade dessutom stöd även hos industrien själv, där å ena sidan vida

kretsar av den mot stark kapitalistisk koncentration strävande storindustrien

hoppades på friare händer genom kartellernas sönderfallande, medan å andra

sidan den mindre och medelstora industrien men också grosshandeln bekämpade

statsuppsikten såsom hämmande för organisationernas verksamhet.

Det slutliga resultatet återspeglar sig tydligt i lagens gestaltning. Den

har emellertid från kompetent håll fått det erkännandet, att den utgör en

synnerligen skicklig lösning av dessa svårförenliga motsatser.

Före redogörelsen för kartellagens huvudsakliga innehåll kan förutskickas

den anmärkningen, att lagen genom medvetet undvikande av skarpare begreppsbestämning

av de av lagen berörda ekonomiska organisationerna liksom av en

uttömmande uppräkning av de förseelser, de kunna göra sig skyldiga till, medgiver

en kontroll över alla existerande eller eventuellt nya organisationsformer,

hur de än maskera sina marknadspolitiska strävanden. Just med hänsyn till

erfarenheterna av lagstiftningen i Förenta staterna synes en dylik

elastisk ram vara lämplig, enär det där visat sig, att de kapitalistiska

organisationerna genom en skicklig förändring av sin yttre

klädnad jämförelsevis lätt kunnat undgå att drabbas av lagen. Kartellagen

utgår sålunda rent principiellt från den ståndpunkten, att den gäller organisationer

av varje rättslig form och ekonomisk struktur, såvida de innebära rättsliga

förpliktelser och utöva missbruk av en ekonomisk maktställning. Följden

härav är, att en av de båda huvudparagraferna i lagen, § 1 och de på denna

byggda bestämmelserna eller § 10, alltid kan vinna tillämpning när missbruk

av ekonomisk maktställning föreligger.

Kartellagen ingriper i tvenne slags rättsförhållanden. Å ena sidan

rättsförhållanden mellan medlemmar i syndikatkarteller, konventioner

och dylika överenskommelser (§§ 1—8, 19) och å den andra

sidan i rättsförhållanden mellan enskilda företag och sammanslutningar

av dylika samt tredje man (§§ 10 och 19). I fråga om kartellmedlemmarnas

rättsförhållanden till varandra spelar åter § 8 en särskild roll såtillvida

som den icke lämnar myndigheterna någon befogenhet att ingripa utan ger

medlemmarna av en kartell möjlighet till självhjälp. § 9 har en speciell uppgift

och intager i detta hänseende en särställning, i det man därigenom åsyftar att

lägga de skarpaste medlen för organisationstvånget under kontroll.

De viktigaste paragraferna innehålla i huvudsak följande bestämmelser. § 1

stadgar, att avtal och beslut, som innebära förpliktelser i fråga om handhavande

av produktion och omsättning, tillämpning av affärsvillkor och prissättningsförhållanden

(syndikat, karteller, konventioner och liknande överenskommelser)

skola ha skriftlig form.

§ 8 stadgar, att avtal och beslut av nämnda art kunna omedelbart uppsägas

av en part, om vägande skäl föreligger.

Som vägande skäl anses alltid om den uppsägandes ekonomiska rörelsefrihet

i synnerhet vid produktion, omsättning och prisgestaltningen obilligt inskränkes.

Vid tvist avgör kartelldomstolen på framställning av part, om uppsägningen

var berättigad.

§ 9 bestämmer, att säkerheter för avtal och beslut av nämnda slag icke få realiseras

utan att presidenten i kartelldomstolen lämnar sitt medgivande och ej

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J). 37

heller bojkott och andra liknande straffåtgärder vidlagas utan sådant medgivande.

Medgivande skall vägras, om åtgärden medför .skada för samhällsintresset

(Gesamtwirtschaft oder Gemeinwohl) eller obilligt inskränker vederbörandes

ekonomiska rörelsefrihet.

§ 10 stadgar att om affärsvillkor eller prissättningsförhållanden i fråga om

företag eller sammanslutningar av sådana äro ägnade att under utnyttjande av

en ekonomisk maktställning skada samhällsintresset, så kan kartelldomstolen

på yrkande av rikshushållningsministern göra det allmänna uttalandet att vederbörande

kunna frånträda avtal, som träffats under angivna förutsättningar.

Enligt § 4 kan rikshushållningsministern i fall ett avtal eller beslut av anförda

slag skadar samhällsintresset yrka hos kartelldomstolen, att avtalet eller

beslutet förklaras för ogiltigt, eller bestämma, att varje part i avtalet eller beslutet

omedelbart kan uppsäga avtalet eller frånträda beslutet.

Samhällsintresset skall i synnerhet anses hotat, om produktionen eller omsättningen

på ett nationalekonomiskt icke försvarligt sätt inskränkes, priserna

stegras eller hållas uppe, eller om vid stabil valuta tillägg göres för risker eller

om den ekonomiska friheten obilligt inskränkes genom bojkott vid inköp eller

försäljning eller genom fastställande av olika priser eller villkor.

Till skydd för samhällsintresset äger i första hand administrationen, rikshushållningsministern

och sub.sidiärt jordbruksministern inskrida mot skadliga

organisationer och dessas missbruk av den ekonomiska maktställningen.

Förvaltningen behöver emellertid ej själv vidtaga de enligt lagens bestämmelser

fastställda åtgärderna utan äger rätt att hänskjuta ärendet till en för ändamålet

inrättad specialdomstol, kartelldomstolen. Denna är en kollegial

domstolen ansluten till Reichswirtschaftsgericht, och består av 5 ledamöter.

Presidenten och hans ställföreträdare utses av rikspresidenten och måste hava

domarekompetens. Bisittarna utses av presidenten för Reichswirtschaftsgericht.

En bisittare är ledamot av denna domstol. Två bisittare utses med hänsyn till

de olika ekonomiska intressen, som komma under behandling, och slutligen

utses en sakkunnig person, som kan förväntas företräda allmänt väl oberoende

av de motstridande ekonomiska intressena. De tre sistnämnda ledamöterna utses

bland personer å en av rikshushållningsministern upprättad lista. I regel

brukar också en representant för vederbörande ministerium närvara vid domstolsförhandlingarna,

och äger han därvid yttranderätt. Kartelldomstolen utgör

första och sista instans inom sitt kompetensområde.

I överensstämmelse med moderna statsrättsliga principer utgör domstolen en

motvikt mot administrationen, åt vilken den huvudsakliga kontrollen överlämnats.

Redan före kartellagens utfärdande funnos emellertid vissa lagbestämmelser

till skydd mot missbruk av ekonomiska organisationer, men dessa kommo

endast till tillämpning i ytterst få fall. Anledningen härtill låg först och främst

på det civilprocessuella området. Det omständliga förfarandet vid civildomstolarna

och i synnerhet det förhållandet att man vid kartelltvister nästan alltid

gick igenom alla instanser ända till högsta domstolen avtrubbade verkningarna

av de befintliga lagbestämmelserna, då här ifrågavarande ekonomiskt rättsliga

företeelser ovillkorligen kräva ett snabbt avgörande. Dessa olägenheter har

man sökt avhjälpa genom kartelldomstolen.

Det är givetvis ännu för tidigt att fälla något avgörande omdöme om de verkningar

den nya lagstiftningen haft såväl för näringslivet och dess organisationsväsen

som för samhället i övrigt. I stort sett torde de dock kunna betecknas

såsom gynnsamma, och de farhågor, man inom vissa näringskretsar till en början

hyste, att lagstiftningen skulle verka nedbrytande på det ekonomiska sammanslutningsväsendet,

hava visat sig ogrundade.

Rikshushållningsministern, som fortlöpande hålles ä jour med kartelldoirt
-

Kartell
domstolcn
-

Kartelltagens

ver

ningar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutslcotlets utlåtande Nr 3Jf.

stolens verksamhet, och om de centrala näringsorganisationernas förlikningsverksamhet

hade i juli månad ett uttalande, där han konstaterade, att fortfarande

icke oansenliga missförhållanden förefunnos inom näringslivets organisationsväsen

och att alla lämpliga medel borde tillgripas för motverkande av

missbruk av ekonomisk maktställning.

_ Under de senaste månaderna hade emellertid försiggått betydande förändringar

under trycket av det ekonomiska läget, såsom väntad och avsedd följd

av den ur valutasynpunkter nödvändiga kreditinskränkningen, av vederbörande

näringskretsars egen insikt liksom också under inverkan av kartellagen.

Förhållandet mellan säljare och köpare hade sålunda förändrats i riktning

mot att underlätta affärsvillkoren, borttaga oberättigade risktillägg och ett

mindre strängt utkrävande av ingångna förpliktelser om priser m. m.

Då denna utveckling försiggått i stor utsträckning, så har myndigheternas

verksamhet på grundval av kartellagen eller, där ett ingripande icke behövdes,

redan tanken på kartellagens handhavande i väsentlig grad medverkat härtill.

På detta sätt har uppnåtts en ekonomisk omvandling av leverans- och betalningsvillkoren

inom affärslivet. Därvid hava också de av näringarnas centralorganisationer

inrättade förlikningsinstitutionerna såsom självförvaltningsorgan

utvecklat en livlig och, icke minst på grund av att kartellagen stått bakom,

resultatrik verksamhet.

I talrika fall har ministeriet haft anledning pröva skäligheten av de av

karteller och syndikat fastställda priserna med hänsyn till anpassningen efter

de förändrade ekonomiska- och valutaförhållandena. Även på detta område hava

sammanslutningarna på grund av anförda omständigheter nästan genomgående

tagit hänsyn till av ministeriet gjorda yrkanden.

Under sitt första verksamhetsår hade kartelldomstolen att sysselsätta sig

med i runt tal 180 olika karteller. Hela antalet karteller i Tyskland uppskattas

till 1,500 å 1,600.

Med försvinnande få undantag avsågo processerna uppsägningar enligt § 8

i kartellagen. I 44 fall nådde den uppsägande det avsedda resultatet, men i

39 vägrades honom rätt till omedelbart utträde.

Kartelldomstolen har vidare på framställning av rikshushållningsministern

avgivit ett par principiellt betydelsefulla utlåtanden, enligt vilka avnämaresammanslutningar,

såsom exempelvis av detaljhandlare och hantverkare kunna

komma under lagen, i fall de försöka genomdriva vissa inköpsvillkor gentemot

sina leverantörer, liksom också banksammanslutningar, som fastställa vissa gemensamma

villkor, falla under lagen.

Det kan helt naturligt ej här ifrågakomma att närmare ingå på kartelldomstolens

utslag. Det torde dock få framhållas att domstolen redan kunnat utarbeta

vissa grundsatser för kartellpolitiken, som visserligen hänföra sig till vissa

konkreta fall och därför ej tillåta några godtyckliga generaliseringar, men

som dock synas ägnade att lämna material till en blivande kodifiering av

kartellrätten och kartellpolitiken. Under de senaste månaderna hava inga mera

anmärkningsvärda förändringar inträffat i arten av de mål kartelldomstolen haft

att handlägga. Det synes dock som om de rena konjunkturuppsägningarna enligt

§ 8 allt mer skulle träda tillbaka för rent principiella tvistefrågor. Även

§ 9, som avser att lämna skydd mot det genom bojkott av alla slag utövade

yttre organisationstvånget, kommer i alltmer ökad omfattning till tillämpning.

En av Tysklands främste kännare av näringslivets organisationsväsen, grundaren

och utgivaren av Kartell-Rundschau Dr S. Tschierschky har nyligen i

ett föredrag uttalat sig om kartellagen och dess verkningar, ur vilket föredrag

följande torde förtjäna återgivas.

Den i varje fall för vissa industrikretsar -—- nämligen dem, som bruka identifiera

sina egna särintressen med det allmännas — brännande frågan, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

31)

Andra lagutsicoltets utlåtande Nr 3Ji.

donna statsuppsikt skall ingå såsom en beståndsdel av den tyska näringspolitiken

eller åter snart försvinna såsom en, vilket de också påstå, politisk tillfällighetsåtgärd,

synes mig endast kunna bevaras på det sätt, att staten inom

överskådlig tid icke under några omständigheter kan släppa ur händerna dessa

tyglar.

_ För övrigt kan man icke inge oppositionen mot kartellagen några förhoppningar

om dess upphävande. Lagen är ju närmast av administrativ art och

har som sådan det goda med sig att man undandrager sig den genom att anpassa

sig efter dess krav. Men att grundtanken i lagen skulle innebära en näringspolitiskt

betänklig tendens, vederlägges redan därigenom, att vida kretsar

inom näringslivet, särskilt inom industrien, krävt och kräva ett dylikt hinder

för obegränsad organisationsmakt.

England.

Det av Committee on Trusts år 1919 framlagda förslaget till lagstiftning om

truster och karteller och ett sedermera inom regeringen utarbetat lagförslag i

ämnet har icke varit före i parlamentet, om än frågan om åtgärders vidtagande

på omådet upprepade gånger debatterats.

Efter det Profiteering Acts på våren 1921 upphört att gälla och de på grundval

av denna lagstiftning upprättade kommittéerna upphört med sin undersökningsverksamhet,

hava emellertid åtskilliga undersökningar berörande vissa

branscher utförts, vari även det allmännas ställning till truster och karteller behandlats.

Det kan sålunda erinras om den s. k. Linlithgowkommittén (Departemental

Committee on Distribution and Prices of Agricultural Products), som

år 1923 avgivit flera redogörelser över priser och produktionskostnader å mjölk

och mejeriprodukter, spannmål, mjöl, bröd, etc.

_ En av Baldwins första regeringshandlingar var tillsättandet av en kommis- Roy al Comsion

på 15 medlemmar, därav tvenne kvinnor, under ordförandeskap av sir Auck- mission on

land Geddes för undersökning av livsmedelspriser (Royal Commission on Food Food FrlcesPrices).

Kommissionen, som tillsattes den 29 november i fjol, hade till uppdrag

att undersöka de förhållanden, som äro rådande inom gross- och detaljhandeln

med livsmedel för allmän konsumtion i den mån de påverka priserna

samt därvid särskilt hava uppmärksamheten riktad på skillnaden mellan det

pris producenten erhåller och det konsumenten får betala samt avge redogörelse

och förslag till de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas.

Kommissionen har under den förlidna vintern varit i livlig verksamhet och

har hållit 34 offentliga och 40 enskilda sammanträden samt avhört ett nittiotal

vittnen. Den 23 april i år avgav kommissionen sin första rapport, där det konstateras,

att handlandena inom vissa branscher hålla priserna på en

nivå, som icke kan anses ekonomiskt motiverad. Detta gäller i synnerhet

_ detaljhandeln, speciellt slaktare och bagare, vilka anses göra oskäliga

vinster. Även förhållandena på köttimportmarknaden synas oroande

för kommissionen, som icke anser uteslutet, att hela denna handel genom

fortsatt utveckling av sammanslutningsväsendet skulle komma i händerna på

ett allrådande monopol och kanske behärskas av fientligt sinnade intressen.

Kommissionen har icke några nya bestämda motåtgärder att föreslå för reducering

av livsmedelsprisen. Undersökningen har emellertid visat, att tillsättandet

av tillfälliga kommittéer och kommissioner icke är det lämpligaste

sättet att behandla denna fråga. Inga beståndande resultat eller varaktiga förbättringar

kunna uppnås genom ett organ, hur kompetent dess personal än må

vara, som sammanträder, avhör vittnen några brådskande veckor eller månader,

avgiver en redogörelse och sedan upplöses.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr

Kommissionen har därför kommit till den uppfattningen, att om det funnes

ett permanent statsorgan, som utövade en fortlöpande uppsikt över handeln med

de viktigare livsmedlen, kunde frågan om tillgången och priserna å livsmedel

behandlas mycket mera effektivt, än vad kommissionen varit i tillfälle till.

Kommissionen föreslår därför upprättandet av ett livsmedelsråd direkt lydande

under handelsdepartementet, som skulle ha till uppgift att följa livsmedelsmarknaden

och utgiva periodiska publikationer samt utfärda varningar om

det förutsåge knapphet. Intet nytt departement skulle upprättas. Kommissionen

hade i sikte upprättandet av ett organ, som genom att representera både

ekonomiska, finansiella, administrativa och konsumentintressen skulle vinna

allmänhetens förtroende och affärsvärldens aktning.

Livsmedelsrådet skulle bestå av 12 ledamöter med en ständig, av konungen

på handelsministerns förslag utsedd och helt avlönad ordförande, som ej finge

hava andra uppdrag. Av de övriga ledamöterna skulle en utses av jordbruks-,

en av hälsovårdsministern och en av Secretary for Scotland. Fyra andra skulle

utses av handelsministeriet och hava affärsmässig erfarenhet. Av dessa skulle

en vara chef i det engelska kooperativa förbundet. De övriga platserna i rådet

skulle besättas med representanter för konsumenterna, därav två kvinnor. Två

ledamöter skulle utses av Trades Union Congress och de båda övriga av lokala

myndigheter.

Ledamöterna skulle i regel tillsättas för en tid av fyra år.

Rådets förnämsta åliggande skulle vara att studera nuvarande och längre

fram eventuellt uppstående problem, som ha samband med tillförseln och priserna

på vete och kött, samt utsända periodiska rapporter.

Kommissionen kommer även in på frågan om truster och karteller. Med

hänsyn till den makt, som genom dylika sammanslutningar lägges i ett fåtal

personers händer, synes det kommissionen, som om tiden vore inne för upprättande

av ett organ med befogenhet att undersöka och kontrollera truster och

karteller, som pålägga otillbörligt höga priser å de tjänster de göra allmänheten

eller undertrycka konkurrensen huvudsakligen i syfte att uppehålla eller

öka sina egna vinster. Vi tvivla på att den allmänna meningen kommer att

känna sig lugn, förrän staten beväpnat sig själv med nödvändiga befogenheter

.att ingripa i fråga om antisociala handlingar från monopol, truster och karteller.

Men faran för missbruk av en monopolistisk maktställning är ej begränsad till

livsmedlen, och det vore enligt kommissionens mening oklokt att upprätta ett

speciellt organ för ett kraftigt ingripande mot antisociala tendenser inom denna

bransch och icke inom andra.

Det folie utom kommissionens uppgift att i detalj föreslå lämpligt organ

för ingripande mot truster och karteller i allmänhet men den erinrar om Committee

on Trusts, som år 1919 föreslog upprättandet av en domstol för detta

ändamål.

Så länge en allmän antitrustlagstiftning saknas, skulle emellertid icke livsmedelsrådet

vara utan nödiga befogenheter, utan äga bemyndigande att ha tillgång

till näringsidkares räkenskaper. Om rådet förvissat sig om att någon

person eller företag handlade mot det allmännas intresse, skulle det åligga

rådet att göra föreställningar för att åvägabringa rättelse. Om detta icke ledde

till resultat, skulle redogörelse ingivas till handelsministern, som sedan skulle

framlägga den för parlamentet.

Huruvida regeringen kommer att framlägga kommissionens förslag för parlamentet

under innevarande session, synes ännu vara ovisst.

Motion om Parlamentet torde emellertid redan under innevarande session få tillfälle att

truslkoniroll taga ställning till frågan om införande av en positiv lagstiftning på detta område.

Sex representanter för det liberala partiet hava nämligen för någon tid

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJ/.

41

sedan framlagt en motion med förslag till lag om undersökning av truster och

karteller och vidtagande av åtgärder till hämmande av missbruk av dylika

samm anslutningar.

Enligt förslaget skulle handelsdepartementet, om det, antingen efter framställning

från intresserad person eller på annat sätt, finner att skäl föreligger

för att företag eller sammanslutning av sådana utövar monopol eller väsentlig

kontroll över någon näringsgren och att på grund av ett dylikt monopol eller

dylik kontroll eller de sätt, på vilka det utövas, allvarligt men förorsakas eller

sannolikt kommer a,tt förorsakas någon näringsgren inom riket, äga att verkställa

en undersökning rörande beskaffenheten, omfattningen och verkningarna

av ett dylikt monopol eller dylik kontroll, och de sätt, varpå detta utövas.

Innan beslut fattades om verkställande av sådan undersökning skulle handelsdepartementet,

om det så funne lämpligt, träda i förbindelse med vederbörande

sammanslutning och den, som ingivit framställningen, samt försöka

åstadkomma en vänskaplig uppgörelse dem emellan.

Departementet skulle för verkställande av undersökning ha befogenhet att

inkalla och höra envar och fordra framläggande av handlingar och lämnande

av upplysningar, som kunna befinnas nödiga.

Handlingar och upplysningar, som lämnas enligt lagens bestämmelser,

skulle betraktas såsom konfidentiella. Departementet hade att framlägga redogörelse

över utförda undersökningar för parlamentet. Dylika redogörelser finge

icke innehålla uppgifter om affärshemligheter eller namn på kunder.

Om departementet genom en undersökning kommer till den uppfattningen,

att ett företag eller sammanslutning utövar monopol eller väsentlig kontroll

av sådan art, soin nämnts, kunde det, om så finnes lämpligt, tid efter annan bestämma,

att ett sådant företag eller sammanslutning skall avgiva upplysningar

om sin verksamhet på tider och sätt, som departementet äger föreskriva.

Kommer departementet efter verkställd undersökning till den uppfattningen,

att monopolet eller den kontrollerande sammanslutningen missbrukar eller sannolikt

kommer att missbruka sin makt genom utövande av sådan verksamhet eller

tillämpande av affärsmetoder, som äro stridande emot det allmänna intresset

och som höra förbjudas, skulle departementet äga förbjuda eller bestämma vissa

begränsningar i dylika förehavanden, antingen i allmänhet och ovillkorligen

eller med sådana villkor, inskränkningar och undantag, som kunna föreskrivas.

Motionen har ännu icke förevarit till behandling i underhuset.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 29 höft. (Nr SJh) 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:318 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar s. 18 i texten