Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

1925-04-20 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:22, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1925 kl. 11 f. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning med föreskrifter angående

medgivande i vissa fall av undantag från gällande

bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

I en den 20 mars 1925 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 209, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag

från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

1 mom. Därest inkomst eller förmögenhet, som skall tagas till beskattning

enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller inkomst, som skall tagas till beskattning enligt förordningen

nämnda dag om bevillning av fast egendom samt av inkomst, tilllika

är underkastad beskattning i främmande stat, äger Kungl. Maj:t att,

till förekommande av eller lindring i en dylik dubbelbeskattning, med den

främmande statens regering träffa överenskommelse om fördelning i beskattningshänseende

mellan Sverige och den främmande staten av inkomsten

eller förmögenheten eller ock att, under förutsättning av ömsesidighet

i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller viss förmögenhet

eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis

vara fri från taxering här i riket.

2 mom. Under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden

må Kungl. Maj:t tillika förordna, att för medborgare i främmande stat,

vilka författningsenligt äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna,

skola i fråga om beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt be
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 7 saml. 15 höft (Nr 22.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

skattningsbara beloppet samt av den till bevillning beskattningsbara inkomsten

ävensom i fråga om inträde av skatteplikt tillämpas samma grunder,

som enligt 18 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt

12 § 1, 2 och 3 mom. förordningen om bevillning av fast egendom samt av

inkomst eller särskilt fastställda motsvarande bestämmelser gälla för här

i riket mantalsskriven svensk medborgare.

2 %.

I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles, må Kungl. Maj:t förklara, att inkomst-

och förmögenhetsskatt eller kommunal progressivskatt skall av

skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest

skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till högre procenttal

av det på grundval av överenskommelsen eller förordnandet fastställda

beskattningsbara beloppet, än skatten skulle i genomsnitt utgjort

av det beskattningsbara belopp, som skulle fastställts, om hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller förordnandet. ,

3 §.

Överenskommelse med främmande stats regering angående frihet från

eller lindring i skatt enligt denna förordning skall upphöra att gälla senast

sex månader efter uppsägning.

4

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom i

1 och 2 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft å trettionde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Genom förordningen upphäves 15 § förordningen om bevillning av

fast egendom samt av inkomst.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda statsrådsprotokoll

vid ärendets föredragning anfört till motivering för förslaget

får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som i grundlagsenlig ordning begärt att av kammarrätten erhålla

yttrande över det med ifrågavarande proposition framlagda författningsförslaget,

har mottagit sådant yttrande, vilket återfinnes såsom bilaga till

detta betänkande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

Kammarrätten, som granskat förslaget ur skatteteknisk men icke ur statstinansiell

eller handelspolitisk synpunkt, bär förklarat sig till fullo dela den

av t. f. chefen för finansdepartementet i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning rörande behovet av en lagstiftning av

det slag, som här ifrågasatts.

Förslaget har föranlett följande erinringar från kammarrättens sida.

I fråga om 1 § 1 mom. i förslaget har kammarrätten velat fästa uppmärksamheten

vid att det nu framlagda författangsförslaget icke berör

frågan om beskattningen av främmande stat tillhörig, för dess beskickning

eller konsulat i Sverige avsedd fastighet.

Beträffande 1 § 2 mom. har kammarrätten ansett sig böra ifrågasätta,

om icke den Kungl. Maj:t i samma stadgande tillagda befogenheten bör

i så måtto fullständigas, att Kungl. Maj:t må kunna tillerkänna viss främmande

stats medborgare, som äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna,

samma rätt till avdrag för försäkringspremier och därmed likställda

avgifter, som enligt 10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

och 11 § 2 mom. 4:o) d) bevillningsförordningen tillkommer

svensk medborgare, som är i riket mantalsskriven.

Slutligen har kammarrätten i fråga om 2 § i förslaget framhållit önskvärdheten

av att densamma måtte i förtydligande syfte omformuleras.

Utskottet, som delar den av föredragande departementschefen uttalade

uppfattningen om behovet och lämpligheten av en lagstiftning av den art,

som innefattas i förevarande författningsförslag, har icke funnit anledning

till annan erinran mot samma förslag än i följande avseenden.

Enligt gällande skatteförfattningar är utlänning i sämre ställning i

skatteavseende än svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,

dels i fråga om beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet samt av den till bevillning beskattningsbara

inkomsten ävensom i fråga om inträde av skatteplikt och dels i fråga

om rätten till avdrag vid taxeringen till bevillning för inkomst samt till

inkomst- och förmögenhetsskatt för försäkringspremier och andra avgifter,

som utbetalats för den skattskyldiges och i förekommande fall även för

den andre makens liv-, kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring

ävensom för pupillförsäkring.

1 § 2 mom'', i förevarande förslag ger Kungl. Maj:t befogenhet att under

viss förutsättning förordna, att medborgare i främmande stat, vilka författningsenligt

äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna, skola i det

förstnämnda avseendet vara jämställda med svensk medborgare, som är

här i riket mantalsskriven.

I det andra avseendet skulle olikheten mellan utlänning och svensk i

beskattningsavseende under alla förhållanden bestå. I anslutning till vad

kammarrätten härom anfört vill det emellertid synas utskottet, som om det

under vissa förhållanden skulle kunna vara ägnat att befrämja avslutandet

Kammar
rätten.

Utskott et s

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

av sådana överenskommelser om ömsesidighet, som förutsättas i 1 § 2 mom.

i förslaget, därest Kungl. Maj:t bereddes möjlighet att undanröja även

sistnämnda olikhet. På grund därav föreslår utskottet en sådan omformulering

av stadgandet i fråga, att Kungl. Maj:t må kunna förordna,

att i nämnda moment avsedda medborgare i främmande stat skola äga

samma rätt till avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter,

som tillkommer här i riket mantalsskriven svensk medborgare.

På sätt kammarrätten anfört, får en sådan ändring icke anses innebära,

att Kungl. Maj:t skall vid träffandet av överenskommelse, varom här är

fråga, tillse, att svensk medborgare, som är bosatt inom den fördragsslutande

främmande statens område, kommer i åtnjutande av samma eller

likartad förmån. Ty i enlighet med vad t. f. chefen för finansdepartementet

i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalat, bör det

vid träffandet av överenskommelse med främmande stat vara till fyllest,

om en överensstämmelse i stort sett förefinnes mellan de förmåner, som

givas, och dem, som erhållas från respektive främmande länder.

Beträffande 2 § i förslaget föreslår utskottet i anledning av vad kammarrätten

i denna del erinrat en ändring i förtydligande syfte.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick bifallas,

måtte antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade förslag till

förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag

från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.1)

Kungl. Mai ds förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

1 mom. Därest inkomst eller förmögenhet, som skall tagas till beskattning

enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller inkomst, som skall tagas till beskattning enligt förordningen

nämnda dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,

tillika är underkastad beskattning i främmande stat, äger Kungl. Maj:t

att, till förekommande av eller lindring i en dylik dubbelbeskattning,

med den främmande statens regering träffa överenskommelse om fördel
)

Vid återgivande av förslagen hava de delar, som hava olika lydelse, kursiverats.f Spärrad

kursiv angiver, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

ning i beskattningshänseende mellan Sverige och den främmande staten

av inkomsten eller förmögenheten eller ock att, under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller

viss förmögenhet eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt

eller delvis vara fri från taxering här i riket.

2 mom. Under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden

må Kungl. Maj:t tillika förordna,

att för medborgare i främmande

stat, vilka författningsenligt

äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna,

skola i fråga om beräkning

av det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet

samt av den till bevillning

beskattningsbara inkomsten ävensom

i fråga om inträde av skatteplikt

tillämpas samma grunder, som

enligt 18 § förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt samt 12 § 1,

2 och 3 mom. förordningen om bevillning

av fast egendom samt av

inkomst eller särskilt fastställda

motsvarande bestämmelser gälla för

här i riket mantalsskriven svensk

medborgare.

2 $.

I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles,

må Kungl. Maj:t förklara,

att inkomst- och förmögenhetsskatt

eller kommunal progressivskatt

skall av skattskyldig utgöras

2 mom. Under förutsättning av

ömsesidighet i tillämpliga hänseenden

må Kungl. Maj:t tillika förordna,

såväl att medborgare i främmande

stat, vilka författningsenligt äro

eller böra vara här i riket mantalsskrivna,

skola äga samma rätt till

avdrag för försäkringspremier och

andra avgifter, som enligt 10 § förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt

och 11 § 2 mom.

4:o) d) förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst

tillkommer här i riket mantalsskriven

svensk medborgare, som

att för dylika medborgare i främmande

stat skola i fråga om beräkning

av det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet

samt av den till bevillning

beskattningsbara inkomsten ävensom

i fråga om inträde av skatteplikt

tillämpas samma grunder, som enligt

18 § förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt samt 12 § 1, 2

och 3 mom. förordningen angående

bevillning av fast egendom samt av

inkomst eller särskilt fastställda

motsvarande bestämmelser gälla för

här i riket mantalsskriven svensk

medborgare.

2 %.

I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles,

må Kungl. Maj:t förklara,

att inkomst- och förmögenhetsskatt

eller kommunal progressivskatt

skall av skattskyldig utgöras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda,

dock att skatten ej må komma att

uppgå till högre procenttal av det

på grundval av överenskommelsen

eller förordnandet fastställda beskattningsbara

beloppet, än skatten

skulle i genomsnitt utgjort av det

beskattningsbara belopp, som skulle

fastställts, om hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller förordnandet.

till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda,

dock att skatten ej må komma att

uppgå till större del, procentuellt

beräknad, av det på grundval av

överenskommelsen eller förordnandet

fastställda beskattningsbara beloppet,

än skatten skulle utgjort av

det beskattningsbara belopp, som

skulle fastställts, om hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller förordnandet.

3 §.

Överenskommelse med främmande stats regering angående frihet från

eller lindring i skatt enligt denna förordning skall upphöra att gälla

senast sex månader efter uppsägning.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom i

1 och 2 §§ sägs.

Denna förordning träder i kraft å trettionde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Genom förordningen upphäves 15 § förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst.

Stockholm den 20 april 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

härvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Rune, Roman, Bore!!,

Johan Bergman, Månsson i Hagaström, * Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson

i Kullersta, Lithander, Hedlund i Östersund, * Olsson i Golwasta,

Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, * Björnsson, * Heyman, Alexis Björkman *

och Svensson i Grindstorp.

ärv arit vid justeringen av betänkandet.

4 $.

Reservation

av herr Månsson i Hagaström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom nådig remiss den 3 innevarande april har Kungl. Maj:t anbefallt

kungl. kammarrätten att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna

yttrande över ett med Kungl. Maj:ts proposition, nr 209, till riksdagen

framlagt förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande

i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m.

Det i förevarande proposition innefattade författningsförslaget har kungl.

kammarrätten granskat ur skatteteknisk men icke ur statslinansiell eller

handelspolitisk synpunkt; och får kungl. kammarrätten såsom utlåtande i

ärendet anföra följande.

Kungl. kammarrätten, som till fullo delar den av tillförordnade chefen för

finansdepartementet i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade

uppfattning rörande behovet av en lagstiftning av det slag, som här ifrågasatts,

har icke funnit det remitterade författningsförslaget föranleda andra

erinringar från kungl. kammarrättens sida än följande.

Den rätt, som enligt 1 § 1 mom. i förslaget skulle tilläggas Kungl. Maj:t

att med främmande stat träffa viss överenskommelse rörande utlännings beskattning

i Sverige, skulle endast avse utlännings inkomst och förmögenhet

men icke utlännings bevillning underkastade fasta egendom i Sverige. Vid

sådant förhållande komme fortfarande att erfordras antingen framställningar

till riksdagen av det slag, som beträffande skatten för de engelska och franska

beskickningshusen i Stockholm innefattas i propositionerna nr 168 år 1917

respektive nr 211 år 1922, eller också en bestämmelse i våra skatteförfattningar

av det slag, som föreslås av 1921 års kommunalskattekommitté i 5 § 4 mom.

av dess förslag till kommunalskattelag, enligt vilket stadgande Konungen

skulle under förutsättning av ömsesidighet kunna medgiva, att främmande

stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat i Sverige avsedd fastighet

undantoges från beskattning.

Med ifrågavarande erinran har kungl. kammarrätten icke avsett att förorda

vare sig den ena eller andra utvägen att ordna frågan om beskattningen

av främmande staters beskickningshus i Sverige, utan har endast

velat fästa uppmärksamheten vid att berörda spörsmål icke blivit löst genom

det nu framlagda författningsförslaget.

Enligt 1 § 2 mom. i förslaget skulle Kungl. Maj;t under förutsättning av

ömsesidighet kunna förordna, att i fråga om inträde av skatteplikt samt

beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet

och den till bevillning beskattningsbara inkomsten skola för utlänning,

som är eller bör vara här i riket mantalsskriven, gälla samma bestämmelser

som för här i riket mantalsskriven svensk medborgare.

Med hänsyn därtill att sådan utlänning icke är såsom en här mantalsskriven

svensk medborgare underkastad vare sig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller bevillning för all sin inkomst skulle man visserligen kunna ifrågasätta,

om det kan anses principiellt riktigt att tillerkänna den förre samma

förmåner i beskattningsavseende som den senare. Då emellertid syftet med

förevarande bestämmelse icke lärer kunna vinnas under annan förutsättning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

än att det finnes möjlighet för Kungl. Maj:t att, under förutsättning av

ömsesidighet tillerkänna viss främmande stats medborgare samma förmåner

i beskattningsavseende som svenskarna själva, torde nyss antydda betänklighet

böra falla. Därvid kan emellertid å andra sidan ifrågasättas, om icke

den Kungl. Maj:t enligt förslaget tillagda befogenheten bör i så måtto fullständigas,

att Kungl. Maj:t må kunna tillerkänna viss främmande stats medborgare,

som är eller bör vara här i riket mantalsskriven, samma rätt till

avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter, som enligt

10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt och 11 § 2 mom.

4:o) d) bevillningsförordningen tillkommer svensk medborgare, som är i riket

mantalsskriven.

Det krav på ömsesidighet, som förslaget uppställer, finge emellertid under

sådana förhållanden givetvis icke drivas så långt, att man fordrade, att

svenska medborgare inom vederbörande främmande stats område jämväl erhölle

motsvarande skattefrihet för försäkringspremier. Tvärtom skulle en

sådan situation kunna tänkas uppkomma, att, därest Kungl. Maj:t icke ägde

rätt att meddela viss främmande stats medborgare den förmån, som ligger i

här berörda rätt till avdrag för försäkringspremier, detta förhållande skulle

kunna bereda Kungl. Maj:t svårighet att förskaffa de svenskar, som äro bosatta

inom den främmande statens område, fullt samma förmåner i beskattningshänseende

som denna stats egna medborgare.

I fråga om 2 § vill kungl. kammarrätten endast framhålla önskvärdheten

av att densamma avfattas på ett sådant sätt, att den tydligare än som nu

är fallet ger uttryck för den tankegång, som återfinnes i motiveringen till

paragrafen.

Stockholm den 9 april 1925.

På Kungl. Maj:ts och Rikets kammarrätts vägnar:

AXEL ÖSTERGREN.

Knut Kinberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från s. 3 i texten