Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker.

1925-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:41, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med

förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923

om sparbanker.

I en till riksdagen den 20 nästlidna mars avlåten proposition nr 184, som

hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att

antaga nedan intagna

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skall

införas en ny paragraf med beteckning 29a) av följande lydelse:

29 a §.

Utan särskilt tillstånd av Konungens befallningskavande äger sparbank

ej mottaga värdehandlingar till förvaring och förvaltning. Tillstånd till sådan

verksamhet må ej meddelas, med mindre förvaring och förvaltning av värdehandlingar

prövas, med hänsyn till sparbankens organisation och förvaringsanordningar

samt fonder, kunna med trygghet anförtros åt sparbanken.

Konungens befallningshavande äger föreskriva de villkor för verksamhetens

utövande eller de inskränkningar däri, som kunna anses erforderliga. Tillstånd

må återkallas, då förutsättningarna för tillståndets meddelande finnas

icke vidare föreligga; återkallas tillståndet, vare sparbanken pliktig att, så

snart ske kan, avveckla nämnda verksamhet.

Närmare bestämmelser om prövning för meddelande av tillstånd, som nu

sagts, må utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Har sparbank i enlighet med

föreskrift i reglemente, varå stadfästelse erhållits, senast den 1 april 1925

böijat verksamhet, varom i lagen förmäles, må dock verksamheten utan särskilt

tillstånd fortsättas till och med den 31 december 1925.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 31 käft. (Nr 41—42.) 890 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Av utredningen i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

Enligt den vid 1924 års riksdag genomförda förmynderskapslagstiftningen,

vilken trätt i kraft med detta års ingång, har bankernas medverkan i stor

utsträckning anlitats för genomförandet av eu förbättrad kontroll över förmyndares

förvaltning av omyndigs icke blott kapitaltillgångar utan jämväl

värdehandlingar.

I gällande bestämmelser i förmynder,skapslagen avses med bank sådan

bankinrättning, som äger i sin firma eller eljest vid beteckning av sin rörelse

använda ordet bank. Med hänsyn till de bestämmelser, som för närvarande

gälla i fråga om sparbanks rörelse, äger sparbank icke mottaga

värdehandlingar till förvaltning.

I samband med antagandet av ny förmynderskapslagstiftning anhöll 1924

års riksdag om utredning, huruvida genom ändring i lagen om sparbanker

möjlighet kunde beredas för förmyndare och gode män att i sparbank verkställa

sådan nedsättning av värdehandlingar, som enligt förslaget till lag

om förmynderskap skulle ske i riksbanken eller annan bank, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Över riksdagens skrivelse hava svenska sparbanksföreningen, svenska

bankföreningen, bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i Sveriges riksbank

avgivit yttranden.

Lagrådet har i utlåtande över förslaget anfört följande:

»Lagrådet finner visserligen några större fördelar av den nu föreslagna

lagstiftningen knappast vara att förvänta, men då åtminstone på vissa håll

någon lättnad av den börda, den nya förmynderskapslagstiftningen lagt på

förmyndare, härigenom skulle kunna vinnas, har lagrådet, som utgår ifrån,

att tillstånd enligt lagen endast med största varsamhet kommer att meddelas,

ansett sig ej böra avstyrka förslaget.»

Departementschefen har för egen del erinrat, hurusom sparbankerna i vårt

land hittills icke drivit verksamhet, avseende förvaring och förvaltning av

värdehandlingar. Den nya sparbankslagen syntes icke hava åsyftat en utvidgning

av sparbankernas uppgift till att omfatta jämväl sådan rörelse.

Genom införande i 1924 års förmynderskapslagstiftning av skyldighet för

förmyndare att i öppet förvar hos bank nedsätta omyndigs värdehandlingar

hade emellertid frågan om sparbanks rätt att för omförmälda ändamål mottaga

värdehandlingar erhållit särskild betydelse. Sålunda hade en dylik rätt

ansetts böra tillerkännas sparbankerna, dels ur förmyndarsynpunkt för att

åstadkomma viss lättnad i förmyndarens på grund av nedsättningstvånget

ökade börda, och dels från sparbanksliåll för att förhindra befarad konkurrens

mellan bankbolagen och sparbankerna om de omyndigas medel. Även om

frågans vikt i det stora hela kunde anses liava i någon mån överskattats,

syntes dock anledning icke föreligga att utesluta sparbankerna från varje

möjlighet att upptaga ifrågavarande verksamhetsform, och detta vare sig det

gällde omyndigs eller annans värdehandlingar. Principiellt sett borde hinder

icke möta mot en dylik utvidgning; med sparbanks egentliga uppgift

att till befordrande av sparsamheten mottaga sparmedel låter sig enligt departementschefens

mening väl förena en efter verksamhetens omfattning och

syfte begränsad förvarings- och förvaltningsrörelse.

En förutsättning för att sparbank borde få upptaga förvarings- och förvaltningsrörelse

synes vara, ej mindre att sparbanken kunde bereda värdehandlingarna

en bankmässig förvaring och förvaltning, än även att spar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banlou! skottets ullålande Nr 41. 3

bankens fonder vore av den storlek, att de kunde förväntas giva skälig

täckning — förutom för inlåningen in. in. — för en efter de nedsatta handlingarnas

värde och art normal förvarings- och förvaltningsrisk. Det borde

ankomma på prövning i värjo särskilt fall, huruvida förvaring och förvaltning

av värdehandlingar, med hänsyn till organisation, förvaringsanordningar

och fonder, kunde med trygghet anförtros åt sparbanken. Prövningen syntes

lämpligen böra överlämnas åt vederbörande länsstyrelse. För vinnande av

största möjliga enhetlighet i tillämpningen borde Kungl. Maj:t kunna meddela

närmare bestämmelser rörande dylik prövning. Därvid syntes kunna

uppställas vissa allmänna villkor för tillstånds erhållande, såsom i fråga om

organisation, förvaringsanordningar och fonder.

Ett av bank- och fondinspektionen föreslaget villkor, att sparbank för erhållande

av tillstånd skulle hava egna fonder uppgående till minst eu miljon

kronor, har departementschefen ansett sig icke kunna förorda. Härigenom

skiille bland annat endast ett fåtal sparbanker beredas möjlighet att utöva

den avsedda verksamheten och det särskilt ur förmyndarsynpunkt framhållna

villkoret om ändring i lagstiftningen näppeligen bliva tillgodosett.

Vid tillstånds meddelande borde länsstyrelsen kunna föreskriva särskilda

villkor för utövande av den på tillståndet grundade rätten. Sådana villkor

syntes i huvudsak komma att hänföra sig till förvaringSsäkerlieten, de nedsatta

handlingarnas bokföring, kontrollen med avseende å handlingarna och

dylikt. Men därjämte borde länsstyrelsen vara oförhindrad att lämna tillstånd

av nu förevarande slag med vissa inskränkningar.

Tillstånd borde även kunna återkallas av länsstyrelsen, då förutsättningarna

för tillstånds erhållande funnes icke vidare föreligga. Återkallades tillståndet,

borde sparbanken vara pliktig att så snart ske kunde avveckla den ifrågavarande

rörelsen.

I övrigt får utskottet hänvisa till innehållet i propositionen.

Såsom departementschefen erinrar, hava sparbankerna i vårt land hittills

icke drivit verksamhet, avseende förvaring och förvaltning av värdehandlingar.

Icke heller har genom den nya sparbankslagen åsyftats en utvidgning

av sparbankernas rörelse i nyss angivna avseende. Sedan emellertid

genom antagandet av ny förmynderskapslagstiftning förmyndare fått sig

ålagd bland annat skyldighet att i öppet förvar hos bank nedsätta omyndigs

värdehandlingar, har frågan om sparbanks rätt att för omförmälda

ändamål mottaga värdehandlingar erhållit särskild betydelse. Vid behandlingen

förlidet år av förslaget till ny lag om förmynderskap ansåg riksdagen

sig böra ifrågasätta, huruvida icke möjligen den börda, som den

nya lagstiftningen onekligen lade på förmyndaren genom här ovan angivna

skyldighet, skulle i viss mån kunna minskas, om nedsättning finge ske

jämväl i sparbank; och anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

den utredning i ärendet, som tidigare omnämnts, samt därefter för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda,

Enligt utskottets mening synes rent principiellt sett icke något vara att

erinra mot den utvidgning av sparbankernas verksamhet, varom här är fråga.

Med sparbanks egentliga uppgift att till befordrande av sparsamheten mottaga

sparmedel torde nämligen väl låta förena sig viss efter verksamhetens

omfattning och syfte begränsad förvarings- och förvaltningsrörelse. Enligt

det föreliggande förslaget har anförtrotts åt Kungl. Maj:ts befallnings
-

TJtskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

havande, vilken myndighet jämlikt sparbankslagen utövar tillsynen över

sparbank, att meddela tillstånd till verksamhet, som här avses; och har

Kungl. Maj:ts befallningshavande därvid att i varje särskilt fall pröva, huruvida

förvaring och förvaltning av värdehandlingar, med hänsyn till organisation,

förvaringsanordningar och fonder, kan med trygghet anförtros åt

sparbanken. Därjämte äger Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskriva de

villkor för verksamhetens utövande eller de inskränkningar däri, som kunna

anses erforderliga. Även om, såsom lagrådet framhåller, några större fördelar

av den föreslagna lagstiftningen näppeligen torde vara att förvänta,

lärer åtminstone på vissa håll någon lättnad av den börda, den nya för

mynderskapslagstiftningen lagt på förmyndaren, kunna vinnas. Under sådana

förhållanden och då man torde kunna utgå ifrån, att vid tillstånds meddelande

vederbörande tillsynsmyndighet iakttager nödig försiktighet, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 184 må vinna

riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendets slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Pettersson

i Olovstorp, Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra och Bodin; samt

av andra kammaren: herrar Borggren, Olsson i Berg, Byberg, Kloo, Svens
son

i Betingetorp, Höglund, Johansson i Edsbyn och Paulsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:170 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker. s. 1 i texten