Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr VI. 1

1925-05-05 · 55 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:71, Jordbruksutskottets utlåtande Nr VI. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

*

Jordbruksutskottets utlåtande Nr VI. 1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående till

befrämjande av växtförädling m. in. jämte i ämnet väckta

motioner.

Under punkt 86 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition hade

Kungl. Makt föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående

statsbidrag till befrämjande av växtförädling, som Kungl. Maj:t kunde komma

att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna för budgetåret 1925—

1926 ett belopp av 300,000 kronor.

I en till riksdagen den 23 mars 1925 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition nr 172 har Kungl. Maj:t därefter under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden föreslagit riksdagen
ej

mindre för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda extra anslag

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga

verksamhet samt för ledning av och samarbete med föreningens filialer

107,625 kronor,

dels ock till uppehållande av verksamheten vid föreningens filialer vid

Ultima, i Östergötland, Kalmar län, Västergötland, Värmland, Västernorrland

och Jämtland samt i Luleå 94,460 kronor,

eller sålunda tillhopa 202,085 kronor,

allt under av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna villkor;

än även medgiva, att den å Alnarps egendom med medel från egendomens

avkastning uppförda byggnaden för Lunds universitet för ärftlighetsforskning

må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas för

annat statsändamål enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 440 i andra kammaren av herr Nilsson i Tånga, vari hemställts,

att riksdagen måtte med bifall i övrigt till Kungl. Maj:t i propositionen

nr 172 framställda förslag för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda

extra anslag:

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga

verksamhet samt för ledning av och samarbete med föreningens filialer

111,100 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 sand. 28 höft. (Nr 71.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sveriges uisädesförenin

g.

Inrättande av

statens

centrala frökontrollanstalt.

i

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

dels ock till uppehållande av verksamheten vid föreningens filialer vid

Ultuna i Östergötland, Kalmar län, Västergötland, Värmland, Västernorrland

och Jämtland samt i Luleå 96,265 kronor

eller sålunda tillhopa 207,365 kronor allt under av departementschefen i

propositionen angivna villkor.

2) nr 292 i första kammaren av herr Bärg m. fl. likalydande med nr 442

i andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg, vari hemställts, att riksdagen

må för budgetåret 1925—1926 till understödjande av den praktiskt-vetenskapliga

verksamheten å Weibullsholm anvisa ett extra anslag å 75,000

kronor samt

3) nr 293 i första kammaren av herr Nilsson, Nils Anton och herr Andersson,

Elof likalydande med nr 441 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby

m. fl., vari med annan motivering än i motionerna I: 292 och II: 442 likaledes

hemställts, att riksdagen må för budgetåret 1925—1926 till understödjande

av den praktiskt-vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm anvisa

ett extra anslag å 75,000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,

hänvisas till motionerna.

Växtförädlingsverksamhet bedrives i Sverige i stort sett allenast av

Sveriges utsädesförening samt av firman W. Weibull vid Weibullsholms

växtförädlingsanstalt. Framhållas må dock den växtförädling, som förekommer

å institutionen för ärftlighetsforskning i Alnarp och, vad angår

köksväxter, vid Alnarps trädgårdar.

Sveriges utsädesförening har årligen från och med 1891 erhållit statsbidrag

till sin verksamhet.

Statsbidraget till Sveriges utsädesförening har under senare år i sin

helhet av riksdagen beviljats såsom extra anslag för varje budgetår. För

beloppets bestämmande har föreningen framlagt förslag till inkomst- och

utgiftsstat. Skillnaden mellan sammanlagda beloppet av utgifter av beskaffenhet

att kunna av statsmakterna godkännas och beräknade inkomster

har beviljats såsom statsanslag. Frånsett statsanslaget har föreningens

största inkomst utgjorts av den ersättning, som tillkommit föreningen på

grund av en av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse den 23 december

1918 med allmänna svenska utsädesaktiebolaget angående övertagandet av

från föreningen utgående eliter och nya sorter av lantbruksväxter. Denna

överenskommelse, enligt vilken ersättningen till föreningen för budgetåret

1924—1925 utgör 140,000 kronor, har av bolaget uppsagts till upphörande

från och med den 1 juli 1925.

Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition om inrättande

av en statens centrala frökontrollanstalt. Detta förslag blev av riksdagen

i huvudsak bifallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Genom likalydande motioner väcktes i bada kamrarna förslag, att riksdagen

måtte för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag bevilja 100,000

kronor till upprätthållande av den vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt

bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamheten. Yrkandet i motionerna

bifölls enligt beslut i gemensam omröstning. Då således motiveringen för

beslutet saknas, torde det vara anledning att något närmare redogöra för

ärendets behandling i riksdagen.

I motionerna anfördes sålunda följande:

»Med hänsyn till anstaltens ur det allmännas synpunkt utomordentligt

betydelsefulla verksamhet ävensom till vad ovan yttrats om speciallagstiftning

till skydd för nya växtvarieteter samt om svårigheten för en förädlingsanstalt

att bestå under långvarig depression, synes oss tidpunkten för statsmakterna

vara inne att med anslag stödja jämväl Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Ett ytterligare skäl för beviljande av statsbidrag, synes oss ligga däri, att

genom dylikt bidrag de framstående specialister, som äro fästa vid anstalten

och där förvärvat mångårig erfarenhet och träning skulle i det allmännas

intresse tillförsäkras fortsatt verksamhet just under de arbetsförhållanden,

som visat sig ägnade framstimulera så betydelsefulla resultat.

Vi underskatta icke de svårigheter för statsbidrags beviljande, som förefinnas

i det sakförhållandet, att den enskilda firman W. Weibull äger och

hittills under en följd av år — visserligen som särskild avdelning — successivt

organiserat Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt helt uppehållit dess

verksamhet. Vill man emellertid effektivt främja den betydelsefulla sak,

som här föreligger, synes oss dessa svårigheter vara överkomliga. Möjlighet

förefinnes ju att inom organisationens ram såsom självständig sektion avskilja

och genom sakkunnig myndighet övervaka, att statsbidraget enbart kommer

anstalten som sådan till del. Statsbidraget synes oss emellertid lämpligen

med hänsyn till företagets helt privata karaktär icke kunna utgå under

annan form än en årspremiering av växtförädlingsverksamheten. Det torde

sedermera ankomma på Kungl. Maj:t att uppställa vederbörliga garantier,

för att statsbidraget verkligen kommer den praktiskt vetenskapliga verksamheten

till godo och att verksamheten, så länge statsbidraget utgår, bibehålies

i den omfattning, som förutsatts vid bidragets beviljande. Numera omfattar

som bekant verksamheten sedan mer än ett tiotal år tillbaka samtliga viktigare

jordbruksväxter och dessutom grönsaksväxterna.

Vad angår storleken av det statsbidrag, som sålunda enligt vår mening

bör tillkomma anstalten, torde detta för att fylla sitt ändamål och med tanke

på storleken av motsvarande statsbidrag till Sveriges utsädesförening, med

vilken anstalten i effektiviteten av förädlingsverksamheten kan anses fullt

jämställd, icke böra sättas lägre än 100,000 kronor.»

Jordbruksutskottet, till vilket motionerna remitterades, infordrade yttrande

från lantbruksstyrelsen. Med anledning därav inkommo till sagda

styrelse skrivelser från Sveriges utsädesförening och firman Weibull.

Föreningen framförde därvid för lantbruksstyrelsen sina tvivel om det

nationalekonomiskt riktiga och i övrigt lämpliga att vid sidan om utsädesföreningens

växtförädlingsorganisation skapa ännu en likartad statsunder
-

Analatj till

firman Weibull

vid 1924

ars riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

stödd anstalt samt framhöll sin farhåga att en dylik åtgärd lomme att

omöjliggöra för utsädesföreningen att i samma omfattning och med lika

fullständigt tillgodogörande av de vetenskapliga arbetskrafterna som fornt

fortsätta ntsädesföreningens hittillsvarande verksamhet.

Firman Weibull framhöll häremot bland annat, att utsädesföreningen

uppenbarligen missuppfattat den föreliggande motionen, när föreningen

gjorde gällande, att denna avsåge att skapa en med utsädesföreningen likartad

statsunderstödd anstalt. Motionärerna hade uttryckligt framhållit, att det på

anförda skäl vore fråga om eu årspremiering av verksamheten vid ett företag

av privat karaktär, och hade förutsatt upphörandet av dylikt statsbidrag.

Ur lantbruksstyrelsens yttrande må följande återgivas:

»Mellan de två växtförädlingsanstalterna vid Svalöv och Weibullsholm

har helt naturligt en viss konkurrens under årens lopp kommit att uppstå.

Visserligen har man velat påstå, att denna konkurrens, såsom i sig innebärande

ett kraftigt incitament till uppbringande av respektive verksamhet

till högsta möjliga effektivitet, endast eller i varje fall i övervägande grad

skulle vara fördelaktig. Alldeles frånsett, att denna konkurrens, särskilt när

det gällt att ekonomiskt utnyttja förädlingsverksamhetens olika produkter,

understundom tagit mindre tilltalande former, håller lantbruksstyrelsen före,

att vissa andra obestridliga olägenheter varit därmed förbundna. Lantbruksstyrelsen

vill i detta hänseende erinra om den allt för stora produktion av

nya sorter, av vilka endast ett jämförelsevis mindre antal beteckna avgjorda

framsteg inom utsädesbranschen, som framtvingas av denna konkurrens och

som ej kan undgå att oroa och förvirra den praktiska växtodlingen. Till

nämnda missförhållande har för övrigt nog i sin mån medverkat jämväl

förädlingsanstalternas nära och intima förbindelse med merkantila företag i

utsädesbranschen, i vilkas intresse det förklarligt nog legat att varje säsong

kunna erbjuda den köpande allmänheten ''nyheter’ av olika slag.

Ett förhållande, som givetvis påkallar beaktande, äro också, att, när två

företag av ifrågavarande slag vart för sig arbeta på liknande uppgifter inom

samma verksamhetsområde, det svårligen kan undvikas, att obehövligt dubbelarbete

förekommer och att på ena hållet vunna erfarenheter eller forskningsresultat

icke bliva omedelbart tillgodogjorda på det andra hållet. Detta är

en naturlig följd av ledningens fördelning på olika händer och missförhållandet

minskas icke av rådande konkurrenshänsyn.

Erfarenheten av de under senare tiden inom Sverige rådande förhållanden

på detta område synes lantbruksstyrelsen giva vid handen, att olägenheterna

av den understundom såsom en fördel åberopade konkurrensen ur allmänna

jordbrukssynpunkter måste anses överväga eventuella fördelar därav. Lantbruksstyrelsen

vill i detta sammanhang erinra om det betydelsefulla och

framgångsrika förädlingsarbete, varigenom Sveriges utsädesförening bragt

landet att stil kanske främst på detta område under en tid, då någon konkurrens

inom landet icke föreianns.

En nödvändig förutsättning för att det allmänna skall kunna tillskyndas

största möjliga gagn därav, att genom statens ingripande det värdefulla förädlingsarbetet

vid Weibullsholm kan fortsättas, finner lantbruksstyrelsen

därför vara, att denna anstalt ställes under samma ledning som den av staten

hittills stödda verksamheten vid Svalöv. Genom en sådan anordning skulle

enligt lantbruksstyrelsens mening sundare och för vårt jordbruk ur alla

avseenden gynnsammare förhållanden på växtförädlingens område komma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 5

att bliva rådande pa samma gång som det otvivelaktigt mycket värdefull»

förädlingsmaterial, som förefinnes vid Weibullsholm, bleve bevarat och där

arbetande värdefulla krafter bleve satta i tillfälle fortsätta sitt gagnande

arbete.

Lantbruksstyrelsen baner det vara ofrånkomligt, att, därest det nuvarande

växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm skall understödjas med statsmedel,

detta i ekonomiskt avseende helt friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens

i förhållande till firman Weibull fullt självständiga fortbestånd.

Firman skulle då såsom en följd härav för rätten att tillgodogöra sig förädlingsanstaltens

arbete, i likhet med vad som är förhållandet vid Svalöv,

på visst överenskommet sätt bidraga till förädlingsverksamhetens upprätthållande.

Först då en utredning angående samtliga av lantbruksstyrelsen här anförda

ekonomiska synpunkter föreligger jämte kostnadsberäkning för upprätthållande

av växtförädlingsverksamheten, torde med någon större grad av säkerhet

kunna bedömas om och eventuellt i vilken omfattning statsbidrag för

ifrågavarande ändamål bör utgå.

Av vad ovan anförts torde framgå, att lantbruksstyrelsen icke anser sig

kunna tillstyrka motionerna i föreliggande form.

Lantbruksstyrelsen får därför tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner

på det sätt, att ett extra anslag av 100,000 kronor måtte ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts beprövande under bär ovan

angivna villkor användas för upprätthållande av den växtförädlingsverksamhet,

som hittills bedrivits vid Weibullsholm.»

Jordbruksutskottet yttrade för sin del:

»Utskottet vill till en början understryka de i det förestående återgivna

uttalanden, som röra den inhemska växtförädlingens stora betydelse för vårt

lands jordbruksproduktion. Vikten av att denna förädlingsverksamhet uppehälles

vid sin hittillsvarande ostridigt höga nivå är också enligt utskottets

mening en nationalekonomisk fråga av den största betydelse och räckvidd.

Såsom ock motionärerna framhållit, förefinnes ej möjlighet att erhålla patentskydd

för växtförädlingens resultat, och ligger därför i densammas natur en

viss svårighet att vid produktens övergång till den allmänna marknaden

tillgodogöra sig en inkomst, som står i rimlig proportion till nedlagda kostnader

och produktens nationalekonomiska värde. Då, såsom av den förut

lämnade redogörelsen torde framgå, fortbeståndet av en såsom synnerligen

betydelsefull erkänd gren av denna verksamhet, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,

på grund av berörda under nu rådande förhållanden skärpta svårigheter

kan äventyras, måste detta för utskottet framstå som en allvarlig

angelägenhet. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra taga i

övervägande spörsmålet om vidmakthållande av ifrågavarande växtföräölingsverksamhet.

Körande förutsättningarna i detta avseende hava framkommit

vissa mot varandra starkt avvikande meningar. Motionärerna och firman

Weibull anse tillräckligt, att genom vederbörlig inspektion och kontroll

övervakas, att eventuellt statsbidrag kommer den praktiskt vetenskapliga

verksamheten vid Weibullsholm helt tillgodo samt att denna verksamhet

bibehålies vid sin nuvarande omfattning. Lantbruksstyrelsen däremot uppställer

kravet på att, därest det nuvarande växtförädlingsarbetet vid Weibullsholm

skall understödjas av statsmedel, detta ’i ekonomiskt avseende helt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

friställes och att säkerhet skapas för verksamhetens i förhållande till firman

Weibull fullt självständiga fortbestånd’. Lantbruksstyrelsen har i detta

sammanhang, bland annat, gjort gällande, att från det allmännas synpunkt

övervägande nackdelar vore förenade med den konkurrens, som förekomme

mellan de båda företagen. Mot denna uppfattning, som delas av Sveriges

utsädesförening i Svalöv, har firman Weibull inlagt gensaga.

Vid skärskådande av detta spörsmål har utskottet emellertid icke funnit

sig i ärendets nuvarande skick kunna fatta ståndpunkt beträffande de på

sätt ovan nämnts framkomna skiljaktiga meningarna. Härvid vill utskottet

särskilt framhålla, att lantbruksstyrelsens riktlinjer torde syfta mot åtgärder,

medförande vittgående konsekvenser i olika avseenden. Vid sådant förhållande

har utskottet givetvis icke kunnat förorda åtgärder, som skulle

kunna binda statsmakterna i nu berörda hänseenden. Såsom även lantbruksstyrelsen

antytt, synes emellertid ett uppskov med statsingripande till

stöd för ifrågavarande växtförädlingsverksamhet kunna medföra fara för

fortbeståndet av denna verksamhet. Med hänsyn till de betydande värden

för den svenska växtodlingen, som därigenom skulle gå förlorade, har utskottet

därför ansett sig icke kunna underlåta tillstyrka, att redan för nästa

budgetår anslag ställes till Kungl. Maj:ts disposition för viktmakthållande

av växtförädlingsverksamheten å Weibullsholm. Det torde därvid böra

ankomma på Kungl. Maj:t att genom vederbörlig kontroll och inspektion

tillse, att detta anslag kommer ifrågavarande praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamhet

helt tillgodo ävensom att garantier vinnas för att

denna verksamhet under nämnda budgetår i huvudsak bibehåller sin nuvarande

omfattning. Utskottet har desto hellre ansett sig böra tillstyrka

beviljande av sådant anslag som ett erkännande på detta sätt av de för den

svenska jordbruksnäringen värdefulla resultat, vilka genom ifrågavarande

växtförädlingsanstalts mångåriga, hittills icke statsunderstödda verksamhet

uppnåtts, synes väl kunna motiveras. Emellertid bör i detta sammanhang

betonas, att riksdagen genom anvisande av berörda anslag givetvis icke får

anses bunden beträffande fortsatt anslagsbeviljande för ifrågavarande ändamål.

Såsom redan antytts bör enligt utskottets mening dylikt beviljande

föregås av ytterligare utredning rörande förutsättningarna för stödjande av

denna växtförädlingsverksamhet. Denna utredning bör givetvis vara allsidig

och inriktad på att klarlägga såväl behovet av understöd som ock de åtgärder,

vilka från statens sida i detta sammanhang kunna vara påkallade, ävensom

möjligheterna för genomförande av dessa åtgärder.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner må

1) för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 100,000 kronor

för att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas för upprätthållande av den

vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten

;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om allsidig utredning rörande frågan om vidmakthållande av växtförädlingsverksamheten

å Weibullsholm samt därefter till riksdagen inkomma med

den framställning i ämnet, vartill denna utredning må giva anledning.»

Vid jordbruksutskottets utlåtande voro fogade reservationer dels av tre

ledamöter, som ansågo, att motionerna ej borde föranleda annan åtgiird än

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om frågans utredning, och dels av

sex ledamöter, vilka förmenade, att motionerna icke borde föranleda någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 71.

riksdagens åtgärd, enär den utredning, som för frågans bedömande erfordrades,

torde komma att åvägabringas av Kungl. Maj:t med anledning av firman

Weibulls hos Kungl. Makt gjorda framställning.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 157 röster mot 31,

medan första kammaren antog sistnämnda reservation med 60 röster mot

56. Genom denna utgång förföll förslaget om skrivelse. I gemensamma

voteringen om anslaget samlade bifallsyrkandet 206 röster mot 86.

Av talarna för bifall till anslaget framhölls i främsta rummet vikten av

att förhindra nedläggande av verksamheten vid Weibullsholm. Härigenom

skulle nämligen stora värden gå förlorade, varjämte enligt vad åtskilliga

talare påpekade en ur liera synpunkter nyttig konkurrens med Svalöv skulle

försvinna. En ledamot framhöll härutinnan särskilt vikten av konkurrens

i merkantilt avseende. Åtskilliga ledamöter funno anslaget berättigat även

såsom erkännande för firmans arbete. Av flera talare framhölls uttryckligen,

att anslaget vore ett tillfälligt engångsanslag och att av blivande utredning

skulle bero, om för framtiden anslag borde beviljas.

Den 31 oktober 1924 anbefallde Kungl. Maj.t statskontoret att till firman

Weibull utbetala det av riksdagen för budgetåret 1924—1925 anvisade extra

anslaget av etthundratusen kronor för upprätthållande av den vid Weibullsholm

bedrivna praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten med 50,000

kronor omedelbart och återstoden efter den 1 januari 1925 och sedan med

intyg av lantbruksstyrelsen styrkts, att det förut utanordnade beloppet

kommit nämnda verksamhet helt till godo samt att verksamheten i huvudsak

bibehållits vid sin nuvarande omfattning och skulle det åligga firman att

för möjliggörande av erforderlig kontroll från lantbruksstyrelsens sida förete

firmans räkenskaper i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten

kunde utan svårighet särskiljas från firmans övriga utgifter.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1924 anhöll firman Weibull

om statsbidrag med 100,000 kronor jämväl för budgetåret 1925 1926 att

användas för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt

vetenskapliga verksamheten.

Firman, som vid skrivelsen fogat, bland annat, ett förslag till utgiftsstat

för Weibullsholms växtförädlingsanstalt för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926,

slutande å sammanlagt 199,525 kronor, har i skrivelsen efter redogörelse för

firmans verksamhet och erinran om vad vid 1924 års riksdag förekommit

med anledning av anslaget till firman, anfört följande:

»Det understöd för 1924—1925 till upprätthållande av den vid Weibullsholm

bedrivna växtförädlingsverksamheten, som sålunda genom riksdagens

beslut kommit firman till del, har möjliggjort denna verksamhets upprätthållande

i full utsträckning.

Ett liknande anslag är emellertid även för framtiden — firman åsyftade

därvid närmast en femårsperiod — av behovet påkallat. Firman tvingades

under högkonjunkturen, icke minst på föranledande av folkhushållningskommissionen,

att till det yttersta anstränga sig för att, i vad på firman

Firman Weibulls

begäran

om fortsatt

statsanslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

ankom, förse vårt lands jordbrukare med utsäde och frö. Verksamhetens ari

är sådan, att åtgärder härför måste vidtagas två till tre år i förväg, och

det ligger därför i sakens natur, att det bakslag, som så våldsamt efterträdde

högkonjunkturen, skulle särskilt för denna firma bliva kännbart. Skulle de

rena affärssynpunkterna bliva avgörande i fråga om växtförädlingsverksamhetens

upprätthållande, är det uppenbart, att en betydande inskränkning i

densamma med hänsyn till nuvarande konjunkturer inom jordbruket och utsädeshandeln

vore ofrånkomlig, men å andra sidan är det lika klart, att

detta såväl ur vetenskaplig som nationalekonomisk synpunkt vore mycket

att beklaga. Ett avbrott uti de vid firman fastade vetenskapsmännens arbete

skulle äventyra resultaten av många års forskning, och uteblivandet av

en enda förädling kan tänkas mångdubbelt uppväga statens ifrågasatta bidrag.

Det är från denna utgångspunkt firman ansett det vara sin skyldighet

att, innan någon omläggning av förädlingsverksamheten företages, genom nu

förevarande ansökan begära statens medverkan för dess upprätthållande i hittillsvarande

omfattning.»

L?eUe''™krav anlednin8 av denna firmans nya framställning infordrades utlåtande

på utredninj. fran lantbruksstyrelsen, som däri efter framhållande av växtförädlingens

stora betydelse anförde, bland annat:

»För bedömande av denna fråga synes det lantbruksstyrelsen nödvändigt,

att förutsättningarna för statens allmänna understödsverksamhet på ifrågavarande

område först i detalj klarlägges. Huru önskvärt lantbruksstyrelsen

än anser det vara, att växtförädlingen erhåller största möjliga stöd från

statens sida, synes nämligen sådant stöd endast böra komma ifråga, under

förutsättning att förädlingsverksamhetens organisation möjliggör effektiv kontroll

från det allmännas sida över verksamheten ävensom inordning av densamma

i ett system, som i största möjliga utsträckning säkerställer ett planmässigt

och ändamålsenligt arbete på ifrågavarande område och därmed också,

att beviljade statsmedel i möjligaste mån medföra avsett gagn ur allmän synpunkt.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att staten förut

gjort liknande synpunkter gällande vid understödjande av försöksverksamheten

på jordbruksområdet. Understöd för sådant ändamål utgår nämligen

icke utan att verksamheten ifråga i viss mån samordnats med och ställts under

kontroll av statens centrala anstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Skall statsunderstöd utgå till olika växtförädlingsanstalter, finner lantbruksstyrelsen

det vidare ur ekonomisk synpunkt vara nödvändigt, att understöden

till de särskilda anstalterna utgå efter så vitt möjligt likformiga,

principer samt att sadana anstalter träffas, att varje utslag av en i föreliggande

fall mindre lämplig konkurrens undvikes.

En nödvändig förutsättning härför synes emellertid vara, att växtförädlingsverksamheten

såväl organisatoriskt som ekonomiskt utgör en fullt fristående

institution.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande böra nyssnämnda och andra hithörande

spörsmål lämpligen göras till föremål för särskild utredning. Ett

slutgiltigt ställningstagande till föreliggande anslagsfråga synes nämligen

nödvändigt förutsätta, att en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet

i allmänhet på ifrågavarande område kommer till stånd. Av

denna utredning torde närmast böra framgå, dels vilka villkor i organisatoriskt

och ekonomiskt hänseende en verksamhet av dylikt slag i allmänhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jord bråktal tricot tal ti utlutande Nr 71. it

l>ör uppfylla för att överhuvudtaget böra understödjas med statsmedel, och

dels huruvida förutsättningar kunna skapas, under vilka den vid Weibullsholm

bedrivna växtförädlingsverksamheten må komma i åtnjutande av dylikt

understöd.

Berörda utredning torde i förstnämnda avseende böra verkställas under

beaktande av bland annat följande riktlinjer, nämligen:

1) att till statsunderstöd ifrågakommande växtförädlingsanstalt i organisa

toriskt avseende bör intaga eu fristående ställning;

2) att det ekonomiska förhållandet mellan till statsunderstöd ifrågakommande

växtförädlingsanstalt och med densamma eventuellt samarbetande

affärsfirma, som exploaterar resultaten av anstaltens verksamhet, i detalj

klarlägges, och bör härvid undersökas på vad sätt anstalten kan beredas en

även i ekonomiskt hänseende i förhållande till respektive firma fri och obunden

ställning;

3) att genom utredningen klarhet bör vinnas, i vad män ifrågavarande

affärsfirma bör deltaga i kostnaderna för förädlingsarbetet;

4) att i samband härmed bör undersökas, huruvida och eventuellt under

villka villkor ifrågavarande affärsfirma bör komma i åtnjutande av fördelen

utav en av staten erkänd frökontroll av eller genom vederbörande

växtförädlingsanstalt; samt

5) att utredningen bör så vitt möjligt utmynna i förslag till sådan organisation

av den statsunderstödda växtförädlingsverksamheten, att de för ändamålet

anvisade statsmedlen därigenom komma till den ur det allmännas synpunkt

bästa användning. Ur sådan synpunkt torde det befinnas önskvärt,

att såväl planläggningen i stort av förädlingsverksamheten som frågan om

utsläppande i marknaden av de genom ifrågavarande verksamhet utvunna

förädlingsresultat bliva föremål för enhetlig granskning.

Vad därefter angår den speciella del av utredningen, som avser eventuellt

understödjande av växtförädlingsanstalten vid Weibullsholm, synes man härvid

böra utgå därifrån, att staten själv reellt om också ej formellt nu bedriver

omfattande och framgångsrik växtförädlingsverksamliet, nämligen vid

Svalöv. Klargöras bör vidare, om denna verksamhet ensam och i dess nuvarande

omfattning kan fylla de krav, vilka våra dagars jordbruk ställer

på växtförädlingen såsom ett dess viktigaste hjälpmedel. Under förutsättning

att utredningen — såsom väl är troligt — giver vid handen, att rum finnes

för ytterligare arbete på detta område, torde nästa uppgift bliva att undersöka,

huru detta arbete lämpligen bör organiseras.

Närmast kan då synas ligga, att staten kraftigare understöder växtförädlingsanstalten

vid Svalöv, så att denna göres duglig att i högre grad än

hittills tillgodose föreliggande krav. En dylik anordning skulle antagligen

medföra avsevärda fördelar. Den skulle innebära ett påbyggande av en

redan förefintlig och såsom ändamålsenlig befunnen organisation, och den

skulle bereda största möjlighet till kontroll däröver, att anvisade medel

oavkortat komma avsett ändamål till godo. Den största fördelen skulle

emellertid bestå däri, att förädlingsverksamheten härigenom komme under

i organisatoriskt avseende enhetlig ledning. Därigenom skulle bland annat

vinnas, att onödigt dubbelarbete ävensom mindre tilltalande konkurrens

mellan olika statsunderstödda anstalter kunde undvikas. Det har visserligen

framhållits, att dubbelarbete inom växtförädlingsverksamheten på grund av

dennas säregna natur knappast kunde förekomma, och att sålunda utsikten

att uppnå värdefulla resul tat av verksamheten under alla förhållanden skulle

växa med omfattningen av densamma. Även om ett dylikt argument i viss

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

män kan anses berättigat, synes detsamma, varmed i själva verket växtförädlingsanstalter

till obegränsat antal skulle kunna motiveras, dock icke i

detta sammanhang kunna tillmätas större betydelse, då det här gäller tillse

ej endast att växtförädligsverksamhet i viss omfattning säkerställes, utan

jämväl att de härmed åstadkomna resultaten vinnas med minsta möjliga

kostnad.

Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten är emellertid

ett faktum, varifrån varken kan eller bör bortses vid övervägande av föreliggande

fråga. Såsom redan framhållits, har ifrågavarande verksamhet

varit av betydelse för jordbruksnäringen. Tidigare har särskilt arbetet med

förädling av rotfrukter varit framgångsrikt, och på senare tid hava goda

resultat uppnåtts även vid förädling av olika andra åkerbruksväxter, bland

vilka särskilt må nämnas höstvete. Även om den ekonomiska betydelsen

för landet av ifrågavarande förädlingsarbete icke får överskattas, vartill

kanske ansatser icke saknats, torde det sålunda vara odisputabelt, att verksamheten

varit till stor nytta för jordbruket.

Emellertid medför den nuvarande anordningen med två fristående med

varandra konkurrerande växtförädlingsantalter vissa olägenheter. Såsom

förut antytts torde, då intet verkligt samarbete mellan anstalterna förekommer,

näppeligen kunnat helt förhindras, att samma arbetsuppgifter

komma att sysselsätta forskare vid båda anstalterna, vilket i regel icke

torde vara ändamålsenligt. En viss konkurrens anstalterna emellan har ock

— stundom under mindre tilltalande former — framvuxit. Om man ock

ej får förbise, att en sund och lojal konkurrens även i ett fall som detta

kan vara fördelaktig, såsom innebärande ett incitament till ökade ansträngningar

att åstadkomma det allra bästa, så måste dock konstateras, att konkurrensen

medfört även följder av annat och mindre värdefullt slag. Så

torde den bland annat hava bidragit därtill, att åtskilliga nya sorter och

eliter, som icke betecknat några avgjorda framsteg ur förädlingssynpunkt,

kommit att utsläppas i marknaden, vilket snarare varit till skada än nytta

för jordbruket. Visserligen torde man kunna utgå därifrån, att det kritiska

övervakande, varmed den ena anstalten härutinnan följt den andra, i någon

mån vefbåt återhållande i detta avseende, men inflytandet av den omständigheten,

att anstalterna varit nära förbundna med merkantila företag i utsädesbranschen,

i vilkas intresse det legat att ofta hava nya sorter att utbjuda,

har dock i praktiken visat sig starkare. Konkurrenshänsyn torde

vidare vara bidragande orsak till att båda anstalterna kommit att koncentrera

sitt huvudsakliga arbete till ett tämligen begränsat område. Vid ett

på lämpligt sätt organiserat samarbete synas större förutsättningar vara för

handen, att förädlingsarbetet skall fördelas på olika växtslag i bättre överensstämmelse

med dessas relativa betydelse samt mera jämnt tillgodose olika

landsdelar.

Vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt finnes givetvis ett stort och

värdefullt material att tillvarataga. Under gångna år vunna forskningsresultat,

evad de föreligga i form av nya eliter eller eljest, böra komma

framtidens förädlingsverksamhet till godo. Likaledes böra vid anstalten

knutna, mera framstående arbetskrafter om möjligt även i fortsättningen

utnyttjas för växtförädlingsverksamheten.

Om sålunda de vid Weibullsholm förefintliga, ur växtförädlingssynpunkt

värdefulla tillgångarna befinnas böra tillvaratagas, synes utredningens nästa

uppgift bliva att undersöka, på vad sätt detta lämpligen skall ske. Två

alternativ synas tänkbara:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr ''71. 11

1) Den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten förenas i

ausb omfattning med motsvarande verksamhet vid Svalöv.

2) Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm upprätthålles vid särskild

anstalt.

Den här föreslagna utredningen torde böra klarlägga de skäl, som kunna

tala för eller emot vartdera av de båda anförda alternativen samt tillika

innefatta förslag till åtgärder i förevarande avseende, varvid, därest det

senare alternativet befinnes lämpligast, särskild uppmärksamhet bör ägnas

åstadkommande av ett sådant förhållande förefintliga växtförädlingsanstalter

emellan, att de i sin verksamhet i möjligaste mån komplettera varandra.

Den nu av firman Wcibull gjorda ansökningen om statsunderstöd till

Weibullsholms växtförädlingsanstalt torde, såsom redan antytts, icke höra

upptagas till slutlig prövning, förrän ifrågavarande utredning blivit utförd.

Utredningen synes böra anförtros åt en eller flera av Kungl. Maj:t utsedda

personer.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning i överensstäm ruelse med ovan

angivna riktlinjer i syfte att klarlägga, dels under vilka förutsättningar

staten hädanefter bör understödja växtförädlingsverksamheten i allmänhet,

dels ock huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt

lämpligen må inordnas i den statligt understödda verksamheten på

ifrågavarande område.»

Efter av Kungl. Maj:t den 31 oktober 1924 därtill erhållet bemyndigande

uppdrog chefen för jordbruksdepartementet samma dag åt två sakkunniga

personer att inom jordbruksdepartementet verkställa utredning i syfte att

klarlägga såväl under vilka förutsättningar staten hädanefter borde understödja

den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamheten i allmänhet

som även huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt

lämpligen skulle kunna inordnas i den statligt understödda

verksamheten på ifrågavarande område.

Därvid anförde departementschefen efter referat av lantbruksstyrelsens

utlåtande, följande:

»Lika med lantbruksstyrelsen finner jag ett slutligt bedömande av denna

fråga icke kunna i dess nuvarande skick äga rum. Av skäl, som lantbruksstyrelsen

närmare utvecklat, torde eu allsidig och ingående utredning angående

hithörande spörsmål vara av nöden, innan nyssberörda fråga upptages

till definitivt avgörande. Genom denna utredning bör klarläggas, ej

mindre under vilka förutsättningar den inom landet bedrivna växtförädlingsverksamheten

i allmänhet hädanefter bör understödjas med statsmedel

än även huruvida och eventuellt på vad sätt Weibullsholms växtförädlingsanstalt

lämpligen kan inordnas i den statligt understödda verksamheten på

ifrågavarande område. Beträffande de riktlinjer, som vid utredningens

verkställande böra följas, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad

lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit.»

Efter verkställd utredning hava de tillkallade sakkunniga den 16 mars

1925 avgivit betänkande i ämnet, varför utförlig redogörelse lämnats i statsrådsprotokollet

till förevarande proposition.

Tillkalland

av sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

vallövsan
stalten.

De sakkunnigas betänkande utmynnar beträffande den av Sveriges utsädesförening

bedrivna växtförädlingsverksamheten i följande hemställan

1) att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande godkänner av de sakkunniga

upprättat förslag till avtal mellan Sveriges utsädesförening och allmänna

svenska utsädesaktiebolaget;

2) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1925—

1926 anvisa såsom särskilda extra anslag

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskap
-

liga verksamhet samt för ledning av och samarbete

med föreningens filialer .................................. kronor 111,100

dels ock till uppehållande av föreningens filialer vid U1- tuna, i Östergötland, Kalmar län, Västergötland, Värmland,

Västernorrland och Jämtland samt i Luleå.......... » 96,265

eller sålunda tillhopa .................................... » 207,365,

allt under villkor

att ändring i föreningens stadgar ej må ske utan medgivande av Kungl.

Maj: t,

att föreningen träffar avtal med statens centrala frökontrollanstalt om

kontroll av allmänna svenska utsädesaktiebolagets hela utsädesförsäljning

i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag,

samt att föreningen kostnadsfritt å föreningens anstalt i Svalöv för

Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning upplåter erforderliga

lokaler med värme och ljus, däri inbegripet jämväl bostadsrum för

assistent och kvinnliga vaktmästarbiträdet, tillhandahåller försöksjord

och bekostar dess skötsel, avlönar förenämnda vaktmästarbiträde samt

drager försorg om att för studerande vid institutionen eventuellt erforderligt

logi kan för rimliga kostnader erbjudas i Svalöv;

3) att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva, att den å Alnarps

egendom med medel från egendomens avkastning uppförda byggnaden för

förenämnda institution må efter institutionens förflyttning till Svalöv användas

för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp enligt Kungl. Maj:ts

närmare bestämmelser;

4) att Kungl. Maj:t anbefaller lantbruksstyrelsen att efter hörande avstyrelsen

för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inkomma med förslag

till sådana bestämmelser;

5) att Kungl. Maj:t måtte såsom ersättning för övertagandet genom

allmänna svenska utsädesföreningen av vissa vid institutionen för ärftlighetsforskning

framställda nya sädessorter godtaga av allmänna svenska

utsädesaktiebolaget i sådant avseende avgiven förbindelse; samt

6) att Kungl. Maj:t måtte lämna utan bifall firman Weibulls ansökan

om vidare statsunderstöd till dess växtförädlingsanstalt.

De sakkunnigas förslag till nytt avtal mellan utsädesföreningen och allmänna

svenska utsädesaktiebolaget är av följande lydelse därvid jämsides

med huvudavtalet upptagas motsvarande bestämmelser i nu gällande avtal:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

13

Nuvarande avtalet.

Emellan Sveriges utsädesförening,

här nedan kallad föreningen, och allmänna

svenska utsädesaktiebolaget,

här nedan kallat bolaget, är denna

dag följande överenskommelse upprättad

angående övertagandet av

från föreningen utgående eliter och

nya sorter av lantbruksväxter.

4 *.

Föreningen förbinder sig att under

kontraktstiden uteslutande till bolaget

överlämna de nya sorter och eliter av

lantbruksväxter av olika slag, som av

föreningen anses färdiga att utsläppas

till allmän odling, samt medgiver

bolaget under samma tid rättighet

att ensamt under föreningens

kontroll och plomb saluhålla utsäde

av de övertagna förökningarna med

den inskränkning, som under 6 §

sägs. Å andra sidan förbinder sig

föreningen att icke under kontraktstiden

till annan överlämna något

kvantum av dessa sorter eller eliter

utom till behövliga försöksodlingar

och då under sådant förbehåll, att

på denna väg intet kan komma

ut i marknaden. Skulle förökning

av nya sorter eller eliter på grund

av föreningens förvållande dock äga

rum hos annan än bolaget, är bolaget

berättigat att av föreningen

fordra skadestånd till av skiljenämnd

fastställt belopp.

Föreslagna avtalet.

Mellan Sveriges utsädesförening,

bär nedan kallad föreningen, och

allmänna svenska utsädesaktiebolaget,

här nedan kallat bolaget, är

denna dag följande överenskommelse

upprättad angående övertagandet av

från föreningen utgående nya sorter

och eliter av lantbruksväxter.

1 $.

Föreningen förbinder sig att under

den tid, detta avtal varar, med

undantag, varom nedan i denna

paragraf och i 4 § sägs, uteslutande

till bolaget överlämna de nya sorter

och eliter av lantbruksväxter av olika

slag, som av föreningen anses färdiga

att utsläppas till allmän odling.

Vad sålunda stadgats skall dock

icke utgöra hinder för föreningen

att för behövliga försöksodlingar

utlämna utsäde av nya sorter eller

eliter. Föreningen är pliktig att

vid dylikt utlämnande vidtaga nödiga

åtgärder för att på denna väg

intet må komma ut i marknaden.

Skulle på grund av föreningens förvållande

förökning av nya sorter

eller eliter äga rum hos annan än

bolaget, är föreningen pliktig att

utgiva skadestånd till av skiljenämnd

fastställt belopp.

2 §.

Föreningen överlåter å bolaget, med

undantag, varom i 4 § sägs, ensamrätt

att under den tid, detta avtal

varar, å föreningens vägnar begära

och erhålla frövara av föreningens

sort eller elit betecknad som original

i plomberings- och insyningsbevis

samt att under sådan beteckning

saluhålla varan.

Föreningen förbinder sig att i den

utsträckning, som enligt gällande

bestämmelser erfordras för erhållande

av beteckningen original, låta

föreningens tjänstemän efter statens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Nuvarande avtalet.

5 $.

Bolaget förbinder sig att väl vårda,

föröka och under föreningens kontroll

och plomb i allmän marknad

saluhålla allt utsäde, som från föreningen

emottagits, dock med reservation

för sådana hinder, som möjligen

kunna vållas av missväxt,

dålig övervintring, växtsjukdomar

m. m.

6 § (1 och 2 st.).

Bolaget är berättigat att vägra

mottaga erbjudna nya sorter, vilka

det i så fall skall vara föreningen

förbehållet att överlåta åt annan till

förökning och försäljning under föreningens

kontroll och plomb.

Likaledes är bolaget berättigat, att,

om det anser en mottagen sort icke

längre värd att föras i handeln, efter

hos föreningen därom gjord anmälan

upphöra att tillhandahålla densamma

i marknaden med rätt för föreningen

att likaledes i sådant fall på sätt här

förut sagts till annan överlåta sorten

i fråga.

7 § (slutet).

Vidare är bolaget pliktigt att ställa

sig till efterrättelse av föreningens

styrelse---eventuellt utfärdade

förbud att vidare såsom utsäde försälja

av sort eller elit, som blivit uppblandad

eller av annan orsak befunnits

mindervärdig.

2 §.

Bolaget skall förfoga över så stort

och så välskött jordbruk, att förök
-

Föreslagna avtalet.

centrala frökontrollanstalts föreskrifter

insyna bolagets i Sverige befintliga

odlingar. Utom för fall, varom

i 4 § sägs, må föreningens tjänstemän

icke biträda vid insyning av

odling av föreningens sort eller elit

för annans räkning än bolagets.

3 §.

Bolaget förbinder sig att väl vårda,

föröka och under statens centrala

frökontrollanstalts kontroll och plomb

i allmän marknad saluhålla utsäde av

alla sorter, som från föreningen mottagits,

dock med reservation för sådana

hinder, som möjligen kunna vållas

av missväxt, dålig övervintiing, växtsjukdomar

m. m. och med undantag,

varom i 4 § sägs.

4 §.

Bolaget är berättigat att vägra

mottaga erbjuden ny sort eller elit,

vilken det i så fall skall vara föreningen

förbehållet att överlåta åt

annan till förökning och försäljning

såsom föreningens originalvara.

Likaledes är bolaget berättigat, att,

om det anser en mottagen sort eller

elit icke längre värd att föras i handeln,

efter hos föreningen därom

gjord anmälan upphöra att tillhandahålla

densamma i marknaden, med

rätt för föreningen att likaledes i

sådant fall på sätt här förut sagts

till annan överlåta sorten eller eliten

såsom originalvara.

5 %.

Bolaget förbinder sig att ej låta

såsom originalvara plombera eller

under sådan beteckning saluhålla

frövara av föreningens sort eller

elit, som föreningen i skriftligt meddelande

till bolaget förklarat vara

uppblandad eller av annan orsak

mindrevärdig.

6 $.

Bolaget skall förfoga dels över så

stort och så välskött jordbruk, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

15

Nuvarande avtalet.

ningen av från föreningen erhållna

utsäden under de första åren efter

mottagandet kan anses betryggad.

3 §.

Bolaget skall förfoga över tidsenliga

och vid besiktning, verkställd

genom föreningens styrelses försorg,

godkända magasinslokaler med alla

de rensnings- och sorteringsmaskiner

m. m., som befinnas vara nödiga

för utsädets vederbörliga skötsel.

7 § (början).

Bolaget förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse de rimliga föreskrifter

beträffande odling och förökning,

som av föreningens styrelse för bibehållande

av sorternas värde kan

finnas nödiga. Vidare är bolaget

pliktigt att ställa sig till efterrättelse

av föreningens styrelse meddelade

föreskrifter beträffande skötseln

av de övertagna sorterna

samt —--.

8 § (första stycket).

Bolaget skall i avseende på förökningen

och spridningen av de övertagna

sorterna underkasta sig den

kontroll å odlingsfält och magasin,

som föreningen anbefaller. Kontrollen

skall omfatta även de odlingar,

som efter medgivande av föreningen

anförtrotts åt andra jordbrukare,

samt ej mindre alla till de överlåtna

sorterna hörande grödor, som av bolaget

inköpas från vederbörande odlare

för försäljning som utsäde, än

även alla andra av bolaget i allmänna

marknaden förda utsädesvaror.

Kostnaderna för denna kontroll

bestridas i sin helhet av föreningen

i vad angår såväl löner och

material av alla slag som resor, porton,

frakter och därmed jämförliga

utgifter. För den händelse att bolagets

årliga försäljning av kontrollerad

och plomberad utsädesvara

skulle överstiga tre miljoner kronor,

erlägger bolaget till föreningen så
-

Föreslagna avtalet.

förökningen av från föreningen erhållna

utsäden under de första åren

efter mottagandet kan anses betryggad,

dels ock över tidsenliga och

vid besiktning, verkställd genom

föreningens styrelses försorg, godkända

magasinslokaler med alla de

rensnings- och sorteringsmaskiner

in. m., som befinnas vara nödiga

för utsädets vederbörliga skötsel.

7 §.

Bolaget förbinder sig att ställa sig

till efterrättelse ej mindre de rimliga

föreskrifter beträffande odling

och förökning, som av föreningens

styrelse för bibehållande av sorternas

värde kan finnas nödiga, än

även av föreningens styrelse meddelade

föreskrifter beträffande skötseln

av de övertagna sorterna.

8 §.

Bolaget förbinder sig såväl att i

avseende på förökningen och spridningen

av de från föreningen övertagna

sorterna och eliterna som ock

beträffande alla andra av bolaget i

allmänna marknaden förda utsädesvaror

underkasta sig den kontroll,

som statens centrala frökontrollanstalt

anbefaller. Kontrollen skall

sålunda innefatta dels för plombering

erforderlig kontroll över alla utsädesvaror

dels ock fältbesiktningskontroll

över sådana från föreningens sorter

och eliter härstammande grödor, som

bolaget därtill anmäler.

Kostnaden för denna kontroll

ävensom för föreningens tjänstemäns

i 2 § omförmälda biträde med insyningar

av bolagets odlingar bestridas

av bolaget efter avtal med

statens centrala frökontrollanstalt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Nuvarande avtalet. Föreslagna avtalet.

som ersättning för ökade kontrollkostnader

en halv (’/2) procent å den

överskjutande försäljningssumman.

9 *.

Bolaget förbinder sig att vid förökning av sådana från föreningen mottagna

sorter, som med ekonomisk fördel kunna inom landet odlas, icke

utan föreningens styrelses medgivande ingå avtal rörande odling i främmande

länder.

10 §.

Föreningens styrelse förbehålles rätt att yttra sig över de pris, till vilka

utsäden av de från föreningen bekomna sorterna tillhandahållas allmänheten.

6 § (sista stycket).

Bolaget är berättigat att framdeles

såsom hittills, i händelse någon

av annan förädlare än föreningen

framställd sort skulle befinnas

för dess marknad särskilt lämplig

eller möjligen överträffa någon av

föreningens sorter, med föreningens

styrelses medgivande förvärva rättighet

till sådan sorts förande i

handeln samt under föreningens

kontroll, plomb och skydd saluhålla

utsäde därav.

11 § (första stycket).

Bolaget är skyldigt att såsom ersättning

för de i denna överenskommelse

omförmälda förmåner till föreningen

erlägga en årlig avgift av

90,000 kronor, vilken avgift sedermera

årligen räknat från den 1 juli

1919 ökas med 10,000 kronor upp

till 140,000 kronor. Utbetalningen

av här stadgade avgift sker sålunda,

att bolaget vid varje kvartals slut

utbetalar till föreningen V6 av det

för året utfallande beloppet samt de

resterande 2/fi efter det bolagets räkenskaper

avslutats och ordinarie

bolagsstämma hållits, dock senast

den 1 december.

11 §.

Bolaget är berättigat att framdeles

såsom hittills, i händelse någon

av annan förädlare än föreningen

framställd sort skulle befinnas

för dess marknad särskilt lämplig

eller möjligen överträffa någon av

föreningens sorter, med föreningens

styrelses medgivande förvärva rättighet

till sådan sorts förande i handeln.

12 §.

Såsom ersättning för den bolaget

enligt denna överenskommelse tillförsäkrade

rätt erlägger bolaget till

föreningen

dels en årlig grundavgift av sextiotusen

(60,000) kronor,

dels ock, för den händelse att bolagets

årliga försäljning av föreningens

originalvaror skulle överstiga

1,500,000 kronor, en tilläggsavgift

av en procent av den överskjutande

försäljningssumman för dylika originalvaror.

Grundavgiften utbetalas med en

fjärdedel eller femtontusen (15,000)

kronor vid slutet av varje kvartal.

Tilläggsavgiften betalas så snart

bolagets räkenskaper avslutats och

ordinarie bolagsstämma hållits, dock

senast den 1 december.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

17

Nuvarande avtalet.

8 § (andra stycket).

Bolaget ställer till föreningens förfogande

den för dess försök erforderliga

arealen färdigberedd och väl

gödslad och erhåller därför en årlig

ersättning av 300 kronor per hektar

med villkor av överenskommelse om

platsen minst två (2) månader före

såningstiden.

Föreslagna avtalet.

13 §.

Bolaget förbinder sig att ställa

till föreningens förfogande den för

försöken erforderliga åkerarealen färdigberedd

och gödslad, för höstsäd

med kreatursgödsel enligt föreningens

önskan och därjämte 200

kg. superfosfat per hektar samt för

vårsäd med 200 kg. superfosfat per

hektar.

I ersättning för detta bolagets

åtagande, som gäller allenast under

förutsättning att föreningen giver

bolaget meddelande om önskad plats

minst två månader före såningstiden,

betalar föreningen till bolaget

en årlig avgift av 400 kronor per

hektar för höstsäd och 300 kronor

per hektar för vårsäd, dock att för

varje isolering minimiavgiften skall

utgöra 10 kronor.

14 §.

För främjande av ett gott samarbete mellan föreningen och bolaget skall

föreningen till sina styrelsesammanträden vara skyldig kalla av bolagets

styrelse utsett ombud, vilket må äga vid sammanträden närvara och i överläggningarna

men ej i besluten deltaga. Bolagets representant må äga rätt,

om han så påfordrar, erhålla sina yttranden förda till protokollet.

13 §.

Uppstår tvist rörande rätta tolkningen

av detta kontrakts bestämmelser

eller i förhållandet mellan

föreningen och bolaget samt deras

inbördes rättigheter och skyldigheter,

får saken icke dragas inför domstol,

utan skall avgöras enligt gällande

lag om skiljemän.

12 %.

Denna överenskommelse gäller från

och med den dag, Kungl. Maj:t bestämmer,

dock tidigast från och med

den 1 juli 1918, till dess uppsägning

bevisligen från någondera sidan skett,

i vilket fall överenskommelsen upphör

att gälla på dagen två år efter

den första juli, som följer närmast

efter uppsägningsdagen. Uppsägningsrätten

är ömsesidig.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt.

15 §.

Uppstår tvist rörande rätta tolkningen

av denna överenskommelse

eller i förhållandet mellan föreningen

och bolaget samt deras inbördes

rättigheter och skyldigheter, får

saken icke dragas inför domstol,

utan skall avgöras enligt gällande

lag om skiljemän.

16 %.

Denna överenskommelse gäller

från och med den 1 juli 1925, till

dess uppsägning bevisligen från någondera

sidan skett, i vilket fall

överenskommelsen upphör att gälla

på dagen två år efter den 1 juli,

som följer närmast efter uppsägningsdagen.

Uppsägning må ej ske förrän

tidigast till den 1 juli 1930.

Uppsägningsrätten är ömsesidig.

28 höft. (Nr 71.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Nuvarande avtalet.

Föreslagna avtalet.

1 $.

Som säkerhet för fullgörandet av

bolagets här nedan åtagna förbindelser

överlämnas antingen garantiförbindelse

av Skandinaviska Kreditaktiebolaget

å ett belopp av lägst

90,000 kronor, eller ock annan därmed

jämngod säkerhet.

17 §.

Som säkerhet för fullgörandet av

bolagets förbindelse enligt denna

överenskommelse överlämnas antingen

garantiförbindelse av Skandinaviska

Kreditaktiebolaget å ett belopp

av lägst 60,000 kronor eller ock

annan därmed jämngod säkerhet.

18 §.

Denna överenskommelse blir gällande endast om den för bolaget fastställda

bolagsordningen innehåller följande bestämmelser:

a) Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets styrelse, vilken av

bolaget erhåller dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglementet;
b)

ett ombud för statens räkning skall äga att årligen deltaga i granskningen

av bolagets räkenskaper och förvaltning samt därför av bolaget äga

åtnjuta dagtraktamente och reseersättning enligt 3:e klassen i resereglementet;

c) bolagets aktiekapital skall ut- c) bolagets aktiekapital skall ut
göra

lägst 1,500,000 kronor och göra lägst 2,000,000 kronor och

högst 4,500,000 kronor; högst 5,000,000 kronor;

d) ingen ändring i bolagsordningen i dessa i denna paragraf angivna hänseenden

får under tiden för uppgörelsens giltighet äga rum utan Kungl.

Maj:ts medgivande.

Detta avtal gäller endast under

förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande

och annulerar överenskommelsen

av den 12 december 1913.

Stockholm den 8 maj 1918.

(Underskrifter.)

Denna överenskommelse gäller

endast under förutsättning av Kungl.

Maj:ts godkännande och annulerar

överenskommelsen av den 23 december

1918.

Stockholm den 12 mars 1925.

(Underskrifter.)

Kungl. Maj:ts förevarande proposition, vari i anslutning till de sakkunnigas

förslag något anslag för upprätthållande av växtförädlingsverksamheten vid

Weibullsholm icke föreslagits, ansluter sig helt till vad de sakkunniga hemställt

i fråga om den av Sveriges utsädesförening bedrivna växtförädlingsverksamheten

med allenast viss mindre jämkning i fråga om anslagsbeloppet.

Beträffande frågan om tillgodogörande för det allmänna av resultaten av

förädlingsarbetet vid Svalöv har departementschefen anfört följande:

»De sakkunnigas utredning synes mig ådagalägga, att, åtminstone för

närvarande, resultaten av förädlingsarbetet vid Svalöv icke på ett lämpligare

sätt kan komma allmänheten till godo än genom överlåtelse till allmänna

svenska utsädesaktiebolaget.

Mot det för sådant ändamål av de sakkunniga upprättade och av parterna

godkända avtalsförslaget finner jag icke anledning att göra annan

erinran, än att den ersättning, holaget därigenom åtagit sig att betala för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

19

eningen, kan förefalla väl låg. Att jag dock anser mig böra tillstyrka avtalets

godkännande beror därpå, att bolaget, såsom de sakkunniga visat,

under senaste år på grund av jordbrukarnas minskade köpkraft saluhållit

föreningens förädlade utsäden till lägre priser än tidigare i jämförelse

med andra utsädesaffärers pris för icke förädlat utsäde. Vad de sakkunniga

framhållit om vikten av att statens representanter i föreningens och

bolagets styrelser övervaka prissättningen vill jag kraftigt understryka.

Att efter inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt ansvaret för

kontrollen över utsädesbolagets försäljning bör överflyttas till denna anstalt,

synes mig riktigt och i överensstämmelse med syftet med anstaltens

inrättande. Den föreslagna anordningen för kontrollens utövande torde

tillgodose såväl anstaltens som föreningens och holagets intressen.

Då, på sätt tidigare skett, riksdagen bör givas tillfälle att yttra sig om

avtalet mellan föreningen och bolaget, har jag ansett mig böra här redogöra

för de sakkunnigas betänkande och förslag även i denna del.

Den föreslagna förflyttningen av Lunds universitets ärftlighetsinstitution

synes mig från de synpunkter, chefen för jordbruksdepartementet har

att beakta, övervägande fördelaktig. Visserligen går lantbruksinstitutet

vid Alnarp miste om fördelen att hava institutionen i sin omedelbara närhet.

Denna olägenhet uppväges emellertid vida av den uppenbara fördelen

av att professorn Nilsson-Ehle med sin erkända skicklighet och erfarenhet

blir i tillfälle att samtidigt leda de teoretiska och praktiska försöken på

ärftlighetsområdet. Olägenheten för Alnarpsinstitutionen minskas i hög

grad därav, att kurserna vid ärftlighetsinstitutionen hållas under lantbruksinstitutets

ferier.

Att förlägga en statlig institution till en anstalt, som icke äges av staten

utan av en enskild sammanslutning, Sveriges utsädesförening, kan ju synas

egendomligt. Såsom de sakkunniga flera gånger i sitt betänkande

framhållit, är emellertid föreningen så organiserad, att staten utser flertalet

av föreningens styrelseledamöter, och föreningen har i anslagsavseende

i åtskilliga år tillbaka av statsmakterna betraktats närmast såsom en

statsinstitution. Det synes mig vid dessa förhållanden icke med hänsyn

till Svalövsanstaltens karaktär vara något att invända mot den föreslagna

förflyttningen, därest anslaget till Svalövsföreningen, på sätt de sakkunniga

föreslagit, förbindes med villkor att upplåta lokaler m. m. till ärftlighetsinstitutionen.

Riksdagen, som beviljat anslag från Alnarps egendom till institutionsbyggnaden

i Åkarp, beredes på detta sätt tillfälle att för sin del yttra sig

om institutionens förflyttning. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör riksdagens

medgivande begäras att för annat ändamål använda institutionsbyggnaden

i Åkarp.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har för mig förklarat, att han med

stöd av vederbörande myndigheters uttalanden och med hänsyn till Sveriges

utsädesförenings åtagande i fråga om studerande vid institutionen,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Viskottet.

anser sig för sin del kunna tillstyrka insitutionens förflyttning till Svalöv

ävensom tillstånd för professorn Nilsson-Ehle att med sitt professorsämbete

förena det vetenskapliga chefsskapet för Sveriges utsädesförenings

förädlingsanstalt.

Vad de sakkunniga anfört om tillgodogörandet av de praktiska resultaten

vid ärftlighetsinstitutionen föranleder icke någon min erinran. Därest

riksdagen icke bar något att erinra mot förflyttningen av institutionen,

är jag således beredd att tillstyrka, att den av Svalövsbolaget avlämnade

förbindelsen godtages såsom ersättning till staten för hittills vunna resultat.

Förbindelsen torde böra överlämnas till lantbrnksstyrelsen för bevakande

av statens rätt enligt densamma.»

Då såsom departementschefen ock uttalat något lämpligare sätt att

tillgodogöra allmänheten resultaten av förädlingsarbetet vid Svalöv än

genom överlåtelse till allmänna svenska utsädesaktiebolaget för närvarande

icke torde stå till buds, anser utskottet att ett nytt avtal bör på

sätt föreslagits komma till stånd. Med avseende å avtalsförslagets innehåll

vill utskottet under hänvisning till bestämmelsen i § 10 liksom

departementschefen understryka vad de sakkunniga framhållit om vikten

av att statens representanter i föreningens och bolagets styrelser övervaka

prissättningen.

Beträffande den i § 12 stadgade ersättning, som bolaget skall hava att

erlägga för den bolaget genom avtalet tillförsäkrade rätt har utskottet i

likhet med departementschefen icke kunnat undgå finna denna avgift förhållandevis

låg. Av propositionen framgår emellertid, att under föreliggande

förhållanden något bättre resultat icke kunnat vinnas. Med

hänsyn härtill har utskottet icke velat i frågans nuvarande läge ifrågasätta

någon ändring i förevarande avseende i det nu föreliggande avtalet,

men anser sig utskottet böra uttala en bestämd förväntan att Kungl. Maj:t

skall i god tid före avtalstidens utgång taga i övervägande de möjligheter,

som kunna finnas för att förädlingsresultatet vid Svalöv må kunna på ett

för staten ekonomiskt förmånligare sätt komma allmänheten till godo.

Yad härefter angår anslags beloppet till utsädesf öreningen för budgetåret

1925—1926 har departementschefen funnit en i de sakkunnigas utgiftsberäkning

upptagen post å 5,280 kronor för ytterligare dyrtidstillägg

med 5 procent för innevarande budgetår till föreningens tjänstemän böra

utgå, och anslaget har i anslutning härtill i propositionen upptagits med

ett sammanlagt belopp av 202,085 kronor.

I den av herr Nilsson i Tånga väckta motionen föreslås en höjning i

det av Kungl. Maj:t föreslagna anslaget med ovanberörda belopp, 5,280

kronor, för att därigenom bereda utsädesföreningens tjänstemän ovanberörda

ytterligare dyrtidstillägg.

För egen del vill utskottet under hänvisning till innevarande riksdags

beslut att för beredande av 5 procents ytterligare dyrtidstillägg för bud
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

21

getåret 1924—1925 åt tjänstemän hos svenska mosskulturföreningen i erforderlig

mån höja anslaget till denna förening förorda den nu väckta

motionen om ett till 207,365 kronor förhöjt belopp till Sveriges utsädesförening.

Mot Kungl. Maj:ts förslag beträffande förflyttningen av ärftlighetsinstitutionen

vid Åkarp och i samband därmed ifrågasatta åtgärder har utskottet

intet att erinra.

Beträffande den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten

föreslås såväl i de likalydande motionerna I: 292 och II: 442 som i de likalydande

motionerna I: 293 och II: 441 anvisande för budgetåret 1925—1926

av ett anslag av 75,000 kronor för upprätthållande av denna verksamhet.

Motionerna förete olikhet endast med avseende å motiveringen.

På sätt redan ovan erinrats framfördes förslaget om beviljande av ett

anslag å 100,000 kronor för budgetåret 1924—1925 för upprätthållande av

den vid Weibullsholm bedrivna praktiskt vetenskapliga verksamheten

genom två inom riksdagen väckta motioner, vilka blevo av jordbruksutskottet

tillstyrkta. Riksdagen beviljade anslaget efter gemensam votering,

vadan utskottets motivering för sitt tillstyrkande av motionerna bortföll i

riksdagens skrivelse i ärendet. Det bör emellertid erinras, att utskottet i

denna sin motivering uttalade, att riksdagen genom anvisande av berörda

anslag givetvis icke finge anses bunden beträffande fortsatt anslagsbeviljande

för ifrågavarande ändamål, och betonade utskottet tillika, att dylikt

beviljande i varje fall borde föregås av en allsidig utredning av frågan.

Sådan utredning igångsattes också på sätt ovan nämnts inom jordbruksdepartementet

efter det framställning från firman Weibull inkommit om anslag för

växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm jämväl för budgetåret 1925—

1926 och lantbruksstyrelsen däröver avgivet utlåtande. För utredningen uppdrogs

vissa av lantbruksstyrelsen föreslagna, i det föregående angivna riktlinjer.

Vid uppgörande av sitt förslag i detta avseende hade lantbruksstyrelsen

utgått från att statsunderstöd till växtförädlingen inom landet endast borde

komma i fråga under förutsättning att förädlingsverksamhetens organisation

möjliggjorde effektiv kontroll från det allmännas sida över verksamheten

ävensom inordning av densamma i ett system, som i största möjliga utsträckning

säkerställde ett planmässigt och ändamålsenligt arbete på ifrågavarande

område och därmed också, att beviljade statsmedel i möjligaste mån

medförde avsett gagn ur allmän synpunkt och hade styrelsen erinrat därom,

att staten förut gjort liknande synpunkter gällande vid understödjande av

försöksverksamheten på jordbruksområdet. Understöd för sådant ändamål

utginge nämligen icke utan att verksamheten ifråga i viss mån samordnats

med och ställts under kontroll av statens centrala anstalt för försöksväsendet

på jordbruksområdet.

Genom den på grundvalen av de lämnade direktiven verkställda utredningen

hava de sakkunniga kommit till det resultatet, att något vidare statsunderstöd

till firman Weibull icke bör ifrågakomma.

Weibulls
hotms
anstaltQR.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Innan de sakkunniga gått att avgiva sitt slutomdöme i den föreliggande

anslagsfrågan, hava de angivit den olika karaktären av de båda växtförädlingsanstalterna

i Svalöv och vid Weibullsholm på följande sätt.

»I styrelsen för den förra äger Kungl. Maj:t att tillsätta 5 av dess 7 ledamöter

och kan således bestämma ej mindre ledningen av anstaltens arbete

än även, såsom ju upprepade gånger skett, sättet och villkoren för tillgodogörandet

för allmänheten av anstaltens arbetsresultat. Med denna rätt

följer emellertid en nog så kännbar ekonomisk förpliktelse. Förhållandet

bar så utvecklat sig, att staten helt betalar anstaltens driftkostnader efter

avdrag av de inkomster, försäljningen av dess förädlingsresultat inbringar.

Svalövsanstalten är i själva verket att betrakta såsom en statsanstalt; därvid

framkomna resultat ära betalda och disponeras även helt av staten.

Anstalten vid Weibullsholm däremot är av helt annan karaktär. Den

tillhör ett enskilt affärsföretag och staten saknar varje inflytande å anstaltens

ledning eller tillgodogörandet av dess arbetsresultat.»

Härefter hava de sakkunniga anfört följande:

»I betrakande av dessa skiljaktigbeter kan det, enligt de sakkunnigas

mening, icke gärna ifrågasättas, att staten skall ikläda sig skyldighet att

bidraga till Weibullsholms växtförädlingsanstalt på samma sätt som till

den i Svalöv. Staten lär icke hava anledning att understödja Weibullsholmsanstalten

i vidare mån än densamma utför något arbete utöver det

vid statens egen anstalt. Det torde härvid icke i och för sig vara nog, att

Weibullsholmsanstalten genom sin blotta tillvaro skapar konkurrens. Tillräckligt

för statsunderstöd är ej heller blott den omständighet, att förädlingsarbete

bedrives även på Weibullsholm och större möjligheter till

vetenskapliga rön föreligger. Det måste föreligga förädlingsresultat antingen

vunna på andra områden än dem statens anstalt bearbetar eller

också i nationalekonomiskt värde väsentligt bättre än de vid statsanstalten

framkomna.

Ett statsunderstöd efter sådana grunder skulle närmast vara att anse såsom

en premie för utfört sambällsnyttigt arbete och en uppmuntran till

dettas fortsättande. En rationell grund för bestämmande av understödets

storlek är emellertid mycket svår att finna. Att räkna ut värdet av de speciella

resultat, man vill premiera, torde, även om det vore möjligt, icke

skänka någon grund för statsunderstödets storlek. Det lärer vara ofrånkomligt

att, även om statsunderstödet motiveras av allenast vissa resultat,

giva anstalten ett understöd i förhållande till hela dess driftkostnad. Men

om man finner, att vid statsanstalten, där staten disponerar hela arbetsresultatet,

kostnaden för staten belöper sig till exempelvis hälften av hela

driftkostnaden, måste det i fråga om en enskild anstalt, där man endast vill

premiera vissa resultat, uppenbart röra sig om en väsentligt mindre andel

i den enskilda anstaltens driftkostnad. Mer än en tredjedel mot bidraget

till statsanstaltens drift eller i det antagna exemplet alltså en sjättedel av

den enskilda anstaltens driftkostnad torde knappast kunna komma ifråga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

23

Med hänsyn till växtförädlingens karaktär av arbete på lång sikt torde

principiellt sett intet vara att erinra mot att, såsom firman Weibull ifrågasatt,

understödet bestämmes till ett anslag under en följd av år exempelvis

fem.

För att ett statsunderstöd även av denna natur skall kunna ifrågakomma,

måste emellertid föreligga ännu en omständighet. Det måste, enligt

de sakkunnigas förmenande, vara klart, att det förädlingsarbete, man

vill premiera, icke blivit helt betalt genom den förtjänst, som försäljningen

av arbetsresultatet inbragt. Är så förhållandet, torde statsunderstöd

icke kunna komma ifråga.

Om man efter dessa grunder, som de sakkunniga anse riktiga, söker att

bedöma firman Weibulls begäran om statsunderstöd för dess växtförädlingsanstalt,

så är det visserligen till en början lätt att slå fast, att anstalten

åtminstone på ett område, nämligen i fråga om köksväxter, gått utanför

Svalövsanstaltens arbetsuppgift. Svårare är att avgöra, om Weibullsholmsanstalten

på något med Svalövsanstalten gemensamt område överträffat

dess arbetsresultat. I sådant avseende har särskilt framhållits den

förra anstaltens vetesort Standard. Denna har, såsom av utredningen

framgår, vid officiella försök visat ett något bättre resultat än Svalövsanstaltens

Pansarvete.

De sakkunniga kunna i detta sammanhang icke underlåta påpeka den

kännbara bristen av statliga försöksstationer och vikten av att denna brist

blir avhjälpt. Med dylika stationer skulle frågan om Weibullsholms företräde

i något avseende kunna klart utredas. Såsom förhållandena nu äro,

torde det knappast vara möjligt att härom få ett av parterna såsom fullt

opartiskt respekterat utlåtande.

De sakkunniga finna det för sin del klart, att de resultat, som överhuvud

taget kunna motivera ett statsunderstöd, i allt fall icke kunna, med tilllämpning

av de förordade grunderna, föranleda till att statsunderstödet

sättes högre än till en jämförelsevis ringa andel av anstaltens hela förädlingskostnad.

Härefter skulle gälla att undersöka, huruvida förtjänsten av de förädlingsresultat,

man vill premiera, täckt kostnaderna för arbetet. En sådan

undersökning kan emellertid icke verkställas. Det går icke att utreda huru

mycket av kostnaderna för en förädlingsanstalt belöper sig på arbetet med

en viss sort. Man måste räkna med hela förädlingskostnaden och därav

härflytande förtjänst. Den härutinnan verkställda utredningen — om än,

såsom de sakkunniga redan framhållit, i åtskilliga avseenden bristfällig —

giver vid handen, att man icke gör firman Weibull orätt, om man räknar

med att förtjänsten av hela förädlingsarbetet i det allra närmaste betalat

arbetskostnaden.

De sakkunniga finna fördenskull, att det firman Weibull av 1924 års

riksdag beviljade statsunderstöd å 100,000 kronor mer än väl täcker det

belopp, som efter de av de sakkunniga angivna grunder kunde komma i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottet.

fråga såsom sammanlagt statsbidrag till firman Weibull under en period

av minst fem år. De sakkunniga förbise icke, att firman Weibull förklarat

det begärda statsunderstödet oundgängligen nödvändigt för att firman

skall kunna uppehålla växtförädlingsanstalten och således för att ännu ej

bearbetade resultat icke skola gå förlorade. Utredningen torde, enligt de

sakkunnigas förmenande, giva grundad anledning antaga, att så länge firman

kan fortsätta sin affärsverksamhet, kommer den också att uppehålla

den förtjänstbringande förädlingen. Ett ytterligare understöd till firman

Weibull erfordras icke för förädlingsanstalten i och för sig. Att för dess

fortbestånd lämna statsunderstöd för uppehållande av affärsföretaget,

torde icke kunna komma ifråga. Skulle firman av någon anledning avveckla

affärsföretaget, kommer frågan om bevarandet av växtförädlingsanstaltens

arbete i ett helt annat läge.»

Departementschefen har huvudsakligast på de av de sakkunniga anförda

skäl kommit till uppfattningen att ytterligare statsbidrag för upprätthållande

av växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm ej bör beviljas.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande från lantbruksstyrelsen

över de uppgifter i motionerna 1:292 och I: 442 samt I: 293 och

1:441, som icke innefattas i Kungl. Maj:ts proposition, vilket utlåtande

jämte genom lantbruksstyrelsen infordrat yttrande från Sveriges utsädesförening

ävensom en i anledning härav till utskottet inkommen skrift från

direktören H. Weibull finnas i bilaga fogade vid detta utlåtande.

Utskottet vill till en början framhålla, att utskottet alltjämt till fullo

uppskattar den vid Weibullsholm bedrivna förtjänstfulla verksamhet, vilken

varit av stor betydelse för landets växtodling, och statsmakternas erkännande

härav har ju ock kommit till uttryck i det förlidet år beviljade anslaget,

vilket närmast torde hava varit att betrakta såsom en nationalbelöning.

Vid sitt ståndpunktstagande till frågan om anvisande av anslag för uppehållande

av växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm jämväl för budgetåret

1925—1926 har utskottet i anslutning till sitt förlidit år gjorda uttalande

att frågan om anvisande av ytterligare understöd för ifrågavarande

ändamål måste göras beroende på närmare utredning helt naturligt måst

bygga sin uppfattning på den i ärendet nu föreliggande utredningen, vilken,

även om den såsom de sakkunniga själva framhållit i vissa avseenden kan

förete brister enligt utskottets mening icke på sätt i motionerna 1:293 och

II: 441 gjorts gällande till sin allmänna läggning ger rum för någon berättigad

erinran.

Innan utskottet närmare upptager den föreliggande frågan, vill utskottet

framhålla, att utskottet icke ingår på ett bedömande av de olika vetenskapliga

metoder, vilka förekomma vid växtförädlingsanstalterna vid Svalöv oc

Weibullsholm, eller av de möjligheter i vetenskapligt avseende, som där erbjuda

sig.

Av berörda utredning har utskottet funnit framgå, att de förutsättningar

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 25

Horn enligt utskottets mening torde böra vara för handen för fortsatt anslags

beviljande för upprätthållande av Weibullsholms växtförädlingsanstalt, icke

förefinnas. Sålunda hava under utredningens gång gjorda undersökningar

om möjligheten av en sammanslagning med växtförädlingsanstalten vid

Svalöv ådagalagt oframkomligheten av denna väg liksom ock att en uppdelning

på lämpligt sätt av den vid ifrågavarande anstalter bedrivna verksamheten

visat sig ogenomförbar, varigenom eljest nödig enhetlighet och

kontroll å verksamheten skulle kunnat vinnas och säkerhet ernås för ett

planmässigt och ändamålsenligt arbete å ifrågavarande område. Beträffande

frågan om fortsatt understöd till firman Weibull för uppehållande av dess

växtförädlingsanstalt utan samband med Svalövsanstalten är därtill att

märka den av firman jämsides med växtförädlingsverksamheten och i nära

anknytning till denna bedrivna mycket omfattande affärsrörelsen i utsädesbranschen.

I förevarande avseende synes utredningen, så vitt det för de

sakkunniga varit möjligt att härom göra en beräkning, giva vid handen,

att förtjänsten av själva förädlingsverksamheten i det allra närmaste betalt

kostnaderna för densamma, ett förhållande som motionärerna herr Bärg m. fl.

och herr Lövgren i Nyborg icke heller velat bestrida. Under sådana omständigheter

skulle det föreslagna anslaget till huvudsakligaste del komma

att utgöra ett understödjande av det av firman Weibull i samband med växtförädlingsarbetet

bedrivna, affärsföretaget, något som emellertid enligt utskottets

mening måste vara ägnat väcka betänkligheter med hänsyn till de

konsekvenser, vartill ett sådant beslut med avseende å andra företag skulle

kunna leda.

I detta sammanhang har utskottet icke kunnat underlåta beröra vad i

motionerna 1:292 och 11:442 uttalats därom att Svalövsanstalten och

utsädesbolaget betraktade såsom enhet skulle hava haft och alltjämt ha

samma förutsättningar som firman Weibull att utan statsunderstöd ekonomiskt

uppbära sin förädlingsverksamhet. Utskottet vill härvid först

framhålla, att det med hänsyn till dessa båda institutioners inbördes ställning

icke lärer vara möjligt betrakta dem såsom en enhet. Vidare förbise

motionärerna den enligt utskottets mening mycket viktiga omständigheten

att Svalövsanstalten, vilken leder sitt ursprung tillbaka till 1880-talet,

allt ifrån början inriktat sin verksamhet på den för landet i ekonomiskt

avseende mest betydelsefulla stråsädesförädlingen och att denna anstalt

på sätt i det föregående närmare utvecklats är ställd i nära beroende av

staten med därav följande begränsade handlingsfrihet, under det att firman

Weibull med ett enskilt affärsföretags större möjlighet av smidighet och

anpassning ända tills jämförelsevis sent datum uteslutande bedrivit rotfruktsförädling

och i viss utsträckning köksväxtförädling. Med hänsyn

härtill och med kännedom om den vida större möjligheten att under

längre tid ekonomiskt utnyttja vunna resultat av rotfrukts- och köksväxtförädling

i jämförelse med resultatet av stråsädesförädling synes skillnaden

i det ekonomiska resultatet beträffande de bada ifrågavarande an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Utskottets

hemställan.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

stalterna helt förklarlig. Utskottet vill i nu ifrågavarande avseende för

övrigt hänvisa till lantbruksstyrelsens förenämnda härvid fogade utlåtande.

Av det sålunda anförda torde framgå, att utskottet icke kan tillstyrka

motionerna om fortsatt anslag till upprätthållande av växtförädlingsanstalten

vid Weibullsholm.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och motionen II: 440 samt med

avslag å motionerna 1: 292 och 293 samt II: 441 och 442

1) för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda

extra anslag

dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning

av och samarbete med föreningens filialer 111,100 kronor,

, dels ock till uppehållande av verksamheten vid för
eningens

filialer vid Ultuna, i Östergötland, Kalmar

län, Västergötland, Värmland, Västernorrland och Jämtland

samt i Luleå 96,265 kronor,

eller sålunda tillhopa 207,365 kronor, allt under

av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna

villkor;

2) medgiva, att den å Alnarps egendom med medel

från egendomens avkastning uppförda byggnaden för

Lunds universitet för ärftlighetsforskning må efter

institutionens förflyttning till Svalöv användas för

annat statsändamål enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser.

Stockholm den 22 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån första kammaren: herrar Hellström, Persson, Nils*, Sederholm, Nilsson i Kabbarp,

Boberg, Gabrielsson, Andersson i Fältenborg och Luter kort samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby* Hedlund i

Häste, Vahlstedt, Lorichs, Gustafson i Vimmerby, Björk och Johansson i Hallagården.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

27

Reservationer

1) av herr Andersson i Fältenborg, Hedlund i Häste, Lorichs, Gustafson i

Vim mer by och Johanson i Hallagården, som ansett att utskottets utlåtande

i nedan intagna delar bort hava följande lydelse.

Växtförädlingsverksamhet bedrives i Sverige i stort sett allenast av Sveriges

utsädesförening samt firman W. Weibull vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Framhållas må dock den växtförädling, som förekommer å institutionen

för ärftlighetsforskning i Alnarp och, vad angår köksväxter, vid

Alnarps trädgårdar. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle ärftlighetsinstitutionen,

vars verksamhet är av övervägande teoretisk art, överflyttas

till Svalöf. Köksväxtförädlingen vid Alnarps trädgårdar är av den art och

ringa omfattning, att den i detta sammanhang kan lämnas åt sido (se prop.

sid. 2).

»Efter av Kungl. Maj:t---lantbruksstyrelsen härutinnan föreslagit.»

»Sedan allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöf uppsagt det med Sveriges

utsädesförening gällande avtalet — enligt vilket bolaget har att till föreningen

lämna ett bidrag av 140,000 krono!'' för år såsom ersättning för

övertagande av föreningens eliter och nya sorter av lantbruksväxter — att

upphöra med innevarande budgetår, och under hänvisning, bland annat, till

att staten för budgetåret 1924—1925 beviljat anslag till den med bolaget

konkurrerande verksamheten vid Weibullsholm erbjudit en ersättning av

allenast 60,000 kronor för en fortsatt avtalsperiod, framkom efter underhandlingar

mellan föreningen och bolaget ett förslag till nytt avtal, enligt

vilket bolaget skulle hava att erlägga en årlig avgift av 80,000 kronor för

år. Med anledning av föreningens ansökan om godkännande av detta avtal

förklarade lantbruksstyrelsen, att ersättningen till föreningen syntes anmärkningsvärt

låg, men att grunden för frågans bedömande syntes kunna erhållas

vid den av lantbruksstyrelsen med anledning av Weibullsholms växtförädlingsanstalts

förenämnda framställning ifrågasatta utredning. Föreningens

ansökan överlämnades därefter till de sakkunniga.

Efter verkställd utredning — — — intet att erinra.

Såsom framgår av det föregående har Kungl. Maj:t i samband med framläggande

av förevarande proposition funnit sig icke böra tillstyrka beviljandet

av fortsatt anslag till understödjande av Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

På grundvalen av de utav lantbruksstyrelsen uppdragna och av departementschefen

anbefallda riktlinjerna hade redan förenämnda sakkunniga kommit

Tillkallande

av sakkunniga.

Weibullsholm.

De sakkunniga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departe

merit schefcn.

Motionerna.

28 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

till det resultatet, att något vidare statsunderstöd till firman Weibull icke

borde ifrågakomma.

Innan de sakkunniga gått att avgiva---. Skulle firman av någon

anledning avveckla affärsföretaget, kommer frågan om bevarandet av växtförädlingsanstalten

i ett helt annat läge.»

Departementschefens yttrande rörande anslag till Weibullsholm torde även

här böra återgivas:

»Vad slutligen angår frågan om ytterligare anslag till firman Weibull,

finner jag i likhet med de sakkunniga, att en väsentlig skillnad får göras

mellan Weibullsholm och anstalten å Svalöf. Utom det att staten i fråga om

den senare har ett inflytande och kan utöva kontroll, som firman Weibull

icke underkastat sig, och som, efter vad utredningen giver vid handen, icke

heller för närvarande kan åvägabringas, tillkommer den omständigheten, att

Svalöfsanstalten under en lång följd av år blivit inriktad på, att dess bestånd

tryggas av staten; det torde icke vara ur det allmännas synpunkt

lämpligt, att även Weibullsholms växtförädlingsverksamhet göres beroende

av statens understöd. En förutsättning för statsbidrag åt sistnämnda verksamhet

torde därför böra vara, att detta gives tillfällig karaktär och allenast

avser att utgöra ett stöd vid rådande lågkonjunktur, under ytterligare förutsättning

givetvis, att anstaltens verksamhet kan anses särskilt allmännyttig

och att premiering och uppmuntran till fortsättning på den grund bör ske.

Det lärer icke kunna förnekas, att sistnämnda förutsättning är fylld ifråga

om Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Även torde utredningen hava givit

vid handen, att de ekonomiska möjligheterna för en växtförädlingsverksamhet

just nu äro i viss man svaga. Det kan under sådana omständigheter

förefalla, som om ett visst mindre statsbidrag åt firman Weibull skulle vara

motiverat. Jag har också vid prövningen av ärendet allvarligt övervägt,

om jag icke borde föreslå, att ett dylikt bidrag på exempelvis 20,000 kronor

måtte för nästa budgetår beviljas ovannämnda firmas växtförädlingsverksamhet

men funnit skälen emot beviljandet av ifrågavarande anslag väga

tyngst. Särskilt synes mig vad de sakkunniga anfört med avseende å det

av förra årets riksdag för samma ändamål beviljade anslagets storlek i förhållande

till vad utredningen visat böra vara rimligt i fråga om statsbidrag

åt nämnda verksamhet avgjort tala emot ytterligare anslag, åtminstone för

de allra närmaste åren. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka, att

anslag nu beviljas firman Weibull. Att jag det oaktat härförut redogjort

för de sakkunnigas betänkande även i donna del, är föranlett därav, att

riksdagen med hänsyn till frågans behandling där föregående år synes mig

böra erhålla del av utredningens resultat. Jag torde senare få ånyo anmäla

detta ärende för Kungl. Maj:t.»

Beträffande den vid Weibullsholm bedrivna växtförädlingsverksamheten

föreslås såväl i de likalydande motionerna I: 292 och II: 442 som i de likalydande

motionerna I: 293 och II: 441 anvisande för budgetåret 1925—1926

av ett anslag av 75,000 kronor för upprätthållande av denna verksamhet.

Motionerna förete olikhet endast med avseende å motiveringen.

Av motionernas mera allmänna motivering torde här få återgivas följande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 71.

29

I motionerna 1:292 och 11:442 anföres i detta avseende:

»Enligt vår mening hava de sakkunniga å ena sidan icke tillräckligt

uppskattat värdet av det arbete till lantbrukets fromma, som utförts på

Weibullsholm, och å den andra sidan väsentligt överdrivit de hinder av

principiell art mot fortsatt tillfälligt understöd med statsmedel, vilka härletts

av artskillnaden i organisation mellan Svalöfsanstalten och Weibullsholm.

Svalöfsanstaltens förädlingsprodukter komma nämligen åtminstone för den

närmaste femårsperioden liksom hittills att med monopolrätt merkantilt utnyttjas

av ett enskilt affärsföretag, allmänna svenska utsädesaktiebolaget,

här nedan kallat Svalöfsbolaget. Svalöfsanstalten tillsammans med Svalölsbolaget

kunna och böra därför åtminstone tills vidare betraktas som en sammanhängande

enhet, vilken tyvärr av många skäl synes vara svår att upplösa.

För den utsädesköpande jordbrukaren måste i varje fall skillnaden i

organisation mellan firman Weibuil och denna enhet te sig som rent formell

och utan varje praktisk betydelse. I verkligheten bedömer han deras värde

rätt och slätt efter värdet av det utsäde, han kan få från det ena eller andra

av dessa företag. Och framför allt sätter han värde på den konkurrens

ifråga om kvalitéer och priser, som tillförsäkras honom genom tillvaron av

två med varandra tävlande båda av synnerligen hög standard. Och det

värde, som dessa båda företag kunna visa sig äga för den enskilde jordbrukaren,

är enligt vårt förmenande också helt och hållet avgörande för

deras nationalekonomiska värde. Skulle detta visa sig vara stort, bör icke

det enas karaktär av enskilt företag få utgöra ett hinder för ett tillfälligt

statsunderstöd under en besvärlig konjunktur, åtminstone icke förrän det

visats, antingen att det statliga inslaget i den gynnade konkurrentens ledning

icke blott teoretiskt kunnat bli utan också faktiskt blivit en väsentlig

orsak till denna konkurrents överlägsenhet i ett eller annat avseende — eller

att frånvaron av statligt inflytande på det helt enskilda företagets ledning

föranlett ogynnsamma förhållanden eller osunda utvecklingstendenser hos detta.

Härutinnan brister enligt vår mening de sakkunnigas bevisning. Utan att

på något sätt vilja förringa värdet av Svalöfsanstaltens arbete anse vi oss

på grund särskilt av de utlåtanden, som avgivits av sådana opartiska experter

på växtförädling som professor Herman Nilsson-Ehle och chefen för statens

centrala frökontrollanstalt, kunna konstatera, att det växtförädlingsarbete,

som utförts på Weibullsholm, givit synnerligen värdefulla resultat, fullt jämförliga

med Svalöfsanstaltens. Så har Weibullsholm långt före Svalöfsanstalten

tagit upp förädlingen av rotfruktsfröer, och sedan Svalöfsanstalten,

för att stödja sitt försäljningsbolag i den rent affärsmässiga konkurrensen

på detta område, tagit upp jämväl rotfruktsförädlingen på sitt program, har

det icke kunnat visas, att denna anstalt trots det starka statliga inslaget i dess

ledning lyckats överträffa det enskilda företaget. Ifråga om stråsäd och vallväxter,

vilka varit föremål för båda anstalternas arbete, hava utförda praktiska

försök ännu icke generellt kunnat giva ett bestämt och obestridligt utslag

till förmån för det ena eller andra, detta delvis därför att vårt land

ännu, såsom de sakkunniga med beklagande framhålla, saknar nödiga statliga

försöksstationer. Beträffande vete, det för södra Sverige ekonomiskt

mest betydelsefulla sädesslaget, synes det emellertid vara obestridligt, att

Weibullsholm just nu åtminstone står avgjort framför Svalöfsanstalten.

Vad angår de verksamhetsgrenar, som icke äro gemensamma för de båda

anstalterna, vilja vi särskilt fästa uppmärksamheten vid Weibullsholms förädling

av köksväxter, vilken enligt chefen för statens centrala förkontroll
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

anstalt är värd allt erkännande (se prop. sid. 113). Icke minst med hänsyn

till svårigheten för vår nuvarande befolkning att finna lönande arbetstillfällen,

synes det mera trädgårdsmässiga jordbruket i närheten av större konsumtionscentra

kunna komma att spela en mycket större roll än det hittills

gjort. Självfallet är då, att ett efter våra naturförhållanden inriktat arbete

på förädlingen av våra köksväxter kan få en vida större nationalekonomisk

och social betydelse, än man hittills velat tillmäta densamma. Vi tillåta oss

i detta avseende hänvisa till vad nuvarande jordbruksministern härom yttrat

i jordbruksdepartementets nyligen utkomna 25-årsskrift. Weibullsholmsanstalten

har sålunda i dubbel måtto fyllt de viktigaste av de villkor, vilka

enligt de sakkunnigas mening böra vara uppfyllda, för att en sådan anstalt

skall kunna anses förtjänt av statsunderstöd, i det att den på samma arbetsområden

som Svalöfsanstalten vunnit resultat av högre nationalekonomiskt

värde än denna och dessutom på områden, som denna icke bearbetat, frambragt

resultat, som redan nu äro av stor betydelse och sannolikt komma att

få än större.

Visserligen skulle detta måhända närmast motivera en premiering av redan

vunna resultat, och en sådan premiering skulle kanske allra bäst motiveras

av en jämförelse mellan de belopp, som av allmänna medel utbetalats till de

båda anstalterna. Av bilagan till Kungl. Maj:ts prop. nr 172 (s. 32) framgår,

att Svalöfsanstalten av staten samt landsting och hushållningssällskap

erhållit anslag t. o. m. 1923 på inalles 2,564,400 kronor, under det att

Weibullsholm för sin verksamhets bedrivande oss veterlig! icke erhållit

annat offentligt understöd än det av förra årets riksdag beviljade beloppet

på 100,000 kronor. Skillnaden emellan dessa belopp är naturligtvis faktiskt

mycket större än den siffermässiga differensen, om man med hänsyn till ränta

och sänkt penningvärde omräknar Svalöfsanstaltens anslag till nuvärde,

även om den såsom skäligt är reduceras med de belopp, som kunna anses

falla på Svalöfsfilialerna.

Om ock denna differens i och för sig kunde utgöra skäl nog för en premiering

av Weibullsholms förädlingsarbete, skulle det icke kommmit ifråga från

vår sida att påyrka en sådan, eftersom ifrågavarande anstalt ingått som ett

väsentligt led i ett rent privat affärsföretag, vars ledning alltjämt önskar

låta dess arbete i fortsättningen bibehålla sin hittillsvarande karaktär. Men

då på grund av konjunkturförhållandena affärsföretaget icke torde kunna

upprätthålla växtförädlingsanstalten utan ekonomiskt stöd utifrån, må det

vara berättigat att peka på denna avsevärda differens som ett kraftigt skäl

för sådant stöd, så framt man är angelägen om att se växtförädlingsverksamheten

på Weibullsholm fortsättas.»

Motionärerna uttala vidare att erfarenheterna beträffande firman Weibulls

verksamhet utan statsunderstöd före 1914 bekräftade antagandet, att en växtförädlingsverksamhet

i samband med utsädesförsäljning kunde vara ekonomiskt

lönande under normala konjunkturer, och motionärerna förutsatte

därför ingalunda permanent statsunderstöd åt Weibullsholm. Det vore endast

den nu rådande lågkonjunkturen, som kunde motivera detta. Denna gjorde

sig för en utsädesfirma kännbar framförallt därigenom, att jordbrukarna icke

kunde i tillnärmelsevis samma utsträckning som under normala tider köpa

dyrare utsäde, men också genom de dryga räntekostnaderna för ett i förhållande

till de flesta övriga handelsgrenars mycket högt rörelsekapital. Härav

finge naturligtvis icke dragas den slutsatsen, att motionärerna skulle vara

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

31

beredda att påyrka statsunderstöd åt firman Weibull såsom ett av lågkonjunkturen

drabbat affärsföretag, lika litet som motionärerna ville förutsätta,

att de sakkunniga skulle genom förordat statsunderstöd åt Svalövsanstalten

vilja komma dess försäljningsbolag som sådant till ekonomisk hjälp.

Motionärerna finna i detta sammanhang icke de skäl vara övertygande,

som de sakkunniga anfört för sin optimistiska uppfattning, att firman Weibull

komme att fortsätta med sin förädlingsverksamhet i nuvarande omfattning

lika länge som med sin affärsverksamhet.

Från angivna förutsättningar uppställa motionärerna frågan huruvida

staten bör taga risken av att se den sedan länge vid Weibullsholm bedrivna

växtförädlingsverksamheten upphöra eller fortsättas i väsentligt minskad omfattning,

för att slippa ifrån under ett fåtal år utgående statsunderstöd.

Otvivelaktigt — anse motionärerna — komme ett statsingripande, om och

när Weibullsholmsanstalten nedlades att draga större kostnader än ett tillfälligt

understöd nu. Att de sakkunniga velat taga en sådan risk nu kunde

motionärerna icke förklara på annat sätt än att de framför allt på grund av

bristen på fullt tillförlitligt och tillräckligt prövningsmaterial icke kunnat

komma till en deciderad mening i det som enligt motionärernas uppfattning

borde vara avgörande, det nämligen, om det är ett viktigt samhällsintresse,

att växtförädlingsverksamheten på Weibullsholm bibehålies i sin nuvarande

omfattning vid sidan av och i tävlan med den under statlig ledning stående

Svalövsanstaltens. Motionärerna påpeka därvid, att det ingalunda från alla

håll obetingat erkännes att så är fallet samt erinra om de skäl häremot, som

lantbruksstyrelsen gjort gällande, såsom frestelsen att utsläppa nya sorter av

tvivelaktigt värde och därmed oroa jordbrukaren samt vidare, att det med

två av varandra oberoende anstalter icke kunde undvikas, att obehövligt

dubbelarbete förekomme och att det på andra hållet gjorda erfarenheter icke

bleve omedelbart tillgodogjorda på det andra.

Beträffande det första av dessa skäl, påpeka motionärerna, att den av

chefen för statens centrala frökontrollanstalt anförda statistiken (prop. sid.

114) visade att firman Weibull ifråga om antalet utsläppta nya saluförda

sorter varit betydligt mera återhållsam än Svalövsanstalten, ävensom att de

sakkunniga själva funnit en sådan olägenhet av konkurrensen av helt naturliga

skäl icke behövde befaras

Beträffande faran av dubbelarbete hava motionärerna anfört följande:

»Vad åter beträffar risken för ett onödigt dubbelarbete och därav följande

nationalekonomiskt slöseri, synas de sakkunniga däremot vilja tillmäta denna

en relativt stor betydelse, i det de utan nämnvärda förbehåll ansluta sig till

vad Svalövsanstaltens tjänstemän härutinnan anfört. Dessa senare söka

visa, att utsikterna för frambringandet av värdefulla resultat av växtförädlingsarbetet,

då detta bedrives av flera arbetskrafter på samma område, icke

tillnärmelsevis ökas i direkt proportion med antalet arbetande och kostnaderna

därför (prop. sid. 137). Om detta vore riktigt, borde ju också kunna

visas, varför just det antal arbetskrafter, som nu sysselsättas vid Svalöv,

med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna för jordbruk i Sverige

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

utgör det rätta antalet. Det kunde vara tacksamt att här ge sig in på en

mera ingående kritik av den vetenskapliga analogibevisning, som utmynnar

i en slutsats, sådan som den nyss anförda, men det torde vara tillräckligt

att påpeka, att hela denna bevisning bl. a. förutsätter, att det vetenskapliga

växtförädlingsarbetet väsentligen skulle bestå i ett rent mekaniskt utförande

av massförsök.»

Att så ingalunda kan vara fallet finna motionärerna självklart, samt anföra

såsom belysande den rent ekonomiska uppskattning av professor Nilsson-Eliles

individuella kapacitet som kommit till synes vid uppgörelsen av

det nya avtalet med Svalövsbolaget.

Då frågorna om »dubbelarbete» och olägenheter av konkurrens även avhandlats

i motionerna I: 293 och II: 441 torde i detta sammanhang följande

därur böra anföras:

Efter att hava konstaterat, att de sakkunniga i flera väsentliga avseenden

frångått de synpunkter, lantbruksstyrelsen lagt på berörda frågor, anföra

motionärerna:

»I den en gång stora stridsfrågan huruvida konkurrensen mellan Svalöv

och Weibuilsholm medförde övervägande fördelar eller nackdelar synes sålunda

de sakkunniga närmast ha kommit till det resultatet, att denna konkurrens

vore nyttig (prop. sid. 134—136), ehuru de sakkunniga icke anse

denna konkurrens vara ’nog skäl’ för att ge anslag till Weibuilsholm (prop.

sid. 139).

Beträffande olägenheten av ’dubbelarbetet’ å Svalöv och Weibuilsholm

synas däremot de sakkunniga i någon mån hålla på förefintligheten av dylik

olägenhet (prop. sid. 136—137). De sakkunniga anföra nämligen på denna

punkt dels ett uttalande av firman Weibull och dels ett av Svalevsföreningens

tjänstemän. Svalövstjänstemännen komma till det resultatet, att ''utsikterna

för erhållande av värdefulla resultat av växtförädlingsarbetet, då det bedrives

av flera arbetskrafter på samma område och under liknande yttre förhållanden,

icke tillnärmelsevis ökas i direkt proportion med antalet arbetande och

kostnaderna därför’, samt hänvisa till följande enligt deras uppgift för försök

i allmänhet gällande formel.»

''Enligt den vid medelfelsberäkningen tillämpade principen erfordras, för

att säkerheten hos en försöksserie skall anses som fördubblad, att försökens

antal äro fyrdubblade, och för tre gånger ökad säkerhet nio gånger så många

försök, d. v. s. den ökade säkerheten stiger icke i direkt proportion med

antalet försök utan blott i förhållande till kvadratroten ur detta antal.’

»De sakkunniga finna utan vidare motivering riktigheten härav i stort

sett icke kunna jävas. Det vill synas som om den teoretiska uppfattning, de

sakkunniga sålunda bibringas i fråga om ''dubbelarbete’ måste hava varit

grundläggande för den annars oförklarliga undervärdering av Weibullsholms

betydelse från det allmännas synpunkt, som de sakkunniga i sin slutliga

motivering (prop. sid. 139—140) göra sig skyldiga till. Då de sakkunniga

nämligen efterlysa det arbete man på Weibuilsholm utför ’utöver’ det vid

''statens egen anstalt’, ligger tydligen bakom den uppfattningen, att allt

växtförädlingsarbete vid respektive anstalter, som företer vissa yttre likheter,

skulle så att säga ''täcka’ vartannat och alltså utgöra ett från det allmännas

synpunkt onödigt dubbelarbete. Vi vilja här allenast framhålla, att detta

måste innebära en fullständigt felaktig uppställning av problemet, ty den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

33

praktiska erfarenheten visar otvetydigt, att man i varje särskilt fall vid dt''

båda anstalterna sysselsätter sig med för landets växtodling vitala och givande

problem Vi ha med andra ord långt kvar till uppnåendet av en sådan

kvantitativ och kvalitativ ''mättnad’ på växtförädlingsverksamhetens område

att ovanberörda av Svalövstjänstemännen framkastade teoretiska konstruktion

kan hava någon som helst praktisk betydelse.»

I detta sammanhang hänvisa motionärerna till ett av docenten HeribertNilsson

gjort uttalande i ämnet, vari denne gör gällande, att den av Svalövstjänstemännen

uppställda teorien icke kunde hava någon som helst betydelse

för den praktiska växtförädlingen, där det framför allt gällde »att

få ut en vinst» under de teoretiskt tänkbara betingelserna.

I sistberörda motioner, vilka innehålla ett bemötande i detalj av de sakkunnigas

utredningsresultat, återfinnes i övrigt huvudsakligen samma syn

på förevarande anslagsfråga, som den i motionerna I: 292 och II: 442 angivna.

Här torde dock ur desamma böra anföras följande.

Efter att hava uttalat såsom sin åsikt, att de sakkunniga icke tillräckligt

hållit i sikte den rationella utgångspunkten för frågans bedömande — uppskattningen

av Weibullsholmsanstaltens värde från det allmännas synpunkt

— anföra motionärerna:

»Ty avgörande härvidlag måste givetvis verka kunskapen om vilka värden,

som i detta hänseende stå på spel, sedda i relation till de direkta krav,

som ställas på statskassan i och för understödjande av verksamheten. Ehuru

självfallet några skarpt delade meningar icke råda i detta avseende, kan

dock enligt vår mening konstateras, att insikten om denna betydelse eller

rättare sagt huru stor densamma är, icke ännu tillräckligt genomträngt det

allmänna medvetandet. Det synes oss därför nödvändigt, att till en början

få konstaterat såsom ostridigt omfattningen av de värden, man härvidlag

har att taga i betraktande.

I detta hänseende vilja vi framhålla, att det härutinnan rör sig om synnerligen

stora nationalekonomiska värden. Landvinningarna på växtförädlingens

område avspegla sig i miljoner kronor ökad inkomst för jordbruket,

och klart borde vara, att landet under inga förhållanden nationalekonomiskt

sett har råd att undvara sådana resultat. Det kan beklagas, att en fullt

exakt och uttömmande statistisk beräkning över dessa värden för vårt lands

vidkommande icke kan uppvisas, men då det gäller att förskaffa sig en någorlunda

riktig uppfattning om sakens proportioner, torde det vara tillräckligt

att anlita ett stickprov beträffande ett visst växtförädlingsresultat.»

I anslutning härtill framlägga motionärerna en av tjänstemännen vid

Weibullsholms växtförädlingsanstalt, docenten Heribert-Nilsson och agronomen

S. O. Berg, uppgjord kalkyl över Standardvetets värde, utvisande att

denna sorts utlämnande skulle betyda en årlig vinst för det svenska jordbruket

av omkring 2,343,750 kronor.

Beträffande värdet av Weibullsholms växtförädligsanstalt från rent vetenskaplig

synpunkt anföra dessa motionärer bland annat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 10 saml. 28 höft. (Nr TI.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

»I detta sammanhang torde oek vara på sin plats att något belysa värdet

av Weibullsholms växtförädlingsanstalt från rent vetenskaplig synpunkt.

Enligt vad som torde vara rätt allmänt känt och av ett flertal av motionärerna

genom besök på anstalten konstaterats, måste även den rent vetenskapliga

forskningen uppmuntras på ett för en privat växtförädlingsverksamhet

enastående sätt. Detta har också vitsordats av tvenne av samtidens mest

framstående ärflighetsforskare, nämligen'' professor E. Barn- i Berlin och E.

von Tschermak-Seysenegg i Wien (prop. 50—52). Men även den i den rent

vetenskapliga bedömningen ej initierade kan genom att följa anstaltens utveckling

i den översikt över Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som årligen

ntgives, konstatera, huru även den vetenskapliga verksamheten uppbyggts

synnerligen planmässigt och under friast möjliga former. Man finner

här, att samtliga botanister kommit till anstalten som filosofie studerande

eller filosofie kandidater, men att under åren 1913—1924 samtliga förvärvat

filosofie doktorsgrad genom undersökningar, utförda vid Weibullsholm. Ej

mindre än trenne av dessa ha på sina undersökningar förvärvat docentur.

Av dessa är tvenne docenter i ärftlighetslära, således just det ämne, som

utgör basis för växtförädlingsarbetet. Att den vidsynthet och den uppmuntran,

som från ledningen av Weibullsholm visats de där arbetande

vetenskapliga krafterna, ej blott avsatt resultat i form av vetenskaplig produktion

utan även stimulerat den rent praktiska verksamheten, visas bäst i

det hastiga tempo, med vilket Weibullsholm genom sina sorter arbetat sig

fram till en av ingen bestridd jämnbördig ställning med Svalöv.»

I fråga om differenser i metodik och förädlingsmål mellan de båda växtförädlingsanstalterna

anföra motionärerna åtskilliga av förädlingspecialisterna

vid Weibullsholm anförda fakta och synpunkter, utmynnande i ett uttalande

från motionärernas sida, att det syntes dem odisputabelt både att förädlingsresultatet

vore en verksamhet, där rent kvalitativa differenser i mål och

metod gjorde sig gällande och att starka impulser till förädlingsarbetets förnyelse

till ideel* och förädlingsvägar utgått från Weibullsholm.

Beträffande den av de sakkunniga framlagda beräkningen över den ekonomiska

förtjänsten av växtförädlingsverksamheten hava dessa motionärer

bland annat anfört följande:

»Det torde i övrigt vara överflödigt att närmare ingå på den i detta avseende av

de sakkunniga förebragta merprisberäkningen. De sakkunniga hava själva

framhållit, att den är bristfällig. Såsom försvar för densamma har emellertid

gjorts gällande att icke något annat sätt att räkna kunnat föreslås från Svalöfs

och Weibullsholms sida. Sistberörda anmärkning kunna vi icke finna hava

någon betydelse i sak. Klart är ju att skall en dylik undersökning ha något

vitsord bör man vara övertygad om att den är riktig och icke bristfällig.

Denna merprisberäkning leder de sakkunniga till resultatet, att förädlingsarbetet.

— vid Weibullsholm—»i det allra närmaste betalt arbetskostnaden (prop. sid.

141). Något senare betecknas samma verksamhet av de sakkunniga såsom

»förtjänstbringande». Det synes oss nödvändigt att se på denna fråga något

iaei''a praktiskt och icke basera sig på teoretiska spekulationer. Det faktiska

förhållandet är, att »merpriset > under nuvarande konjunkturer icke låter

sig uttaga. För att uppehålla växtförädlingsverksamheten måste dock prisen

i det längsta hållas uppe, men detta leder a andra sidan till minskning i

omsättningen. Sålunda kan anföras, att firman Weibulls omsättning av rot
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 35

fruktsfröer under denna konjunktur nedgått med mer än eu tredjedel, vilket

inneburit eu direkt minskning av firmans årliga inkomst med omkring

100,000 kronor. Genom den rådande depressionen inom jordbruksnäringen

har nämligen priset blivit den ensamt avgörande faktorn. Även de sakkunniga

och departementschefen beröra detta förhållande, som i själva verket

synes oss vara grunden för firman Weibulls behov av understöd från statens

sida. I detta sammanhang vilja vi söka draga några slutsatser från i handlingarna

tillgängliga upplysningar.»

Sina allmänna synpunkter på frågan hava dessa motionärer slutligen sammanfattat

på följande sätt:

»På de skäl, som framgå av de förut anförda, hålla vi bestämt före, att

staten icke bör taga den risken av att, i händelse av uteblivet statsunderstöd,

verksamheten vid Weibullsholm nedbrytes. Det är oss omöjligt att i

detta avseende dela de sakkunnigas uppfattning rörande denna risk. Vad

särskilt beträffar det uttalandet av de sakkunniga, att om firman Weibull

av någon anledning skulle avveckla affärsföretaget, frågan om bevarandet

av växtförädlingsanstalten komme i ett annat läge, få vi framhålla, att detta

uttalande synes oss vittna om en något lättvindig syn på saken. Det synes

oss klart, att komme frågan i ett sådant läge, då hade staten försuttit sina

möjligheter i förevarande avseende, och föga eller intet skulle vara att rädda

av de värden, varom här är fråga.

Det torde nämligen vara för den, som något känner uppkomsten, utvecklingen

och karaktären av firman Weibulls insats på växtförädlingens område

uppenbart, att ett sönderbrytande genom firmans avvecklande av den utomordentligt

väl genomförda organisation, verksamheten vid Weibullsholm för

närvarande såsom helhet företer, praktiskt taget skulle medföra ett förintande

av den för landets jordbruk vitala kraftkälla, som växtförädlingsarbetet

därstädes nu ostridigt utgör. Även om utvägar i dylikt fall skulle

kunna utfinnas för räddandet utav något av det då föreliggande arbetsmaterialet

— exempelvis genom dess överförande till Svalöv — vore givetvis

möjligheterna avklippta för framställandet av nytt sådant material och därmed

det viktigaste värdet försvunnet. Med vetskap om värdet av fortbeståndet

utav denna verksamhet synes det oss därför från synpunkten av

statens eget intresse ofrånkomligt att inskrida för säkerställandet av detta

fortbestånd.

De svårigheter häremot, som av de sakkunniga rests, synas oss på grund

av sin påtagligt formella karaktär böra frånkännas avgörande betydelse.

Fråga är ju dock här om en angelägenhet av verklig betydelse, rörande

sig om miljonvärden med väsentligt inflytande på landets ekonomiska liv.

Den allvarliga innebörden härav framstår i nuvarande tider desto skarpare,

då jordbruksnäringen har att lita till den bärkraft, som kvalitativt och

kvantitativt förbättrad produktion kan ge. Det må tillåtas oss finna, att det

skulle innebära en hjälplöshet hos staten, därest den icke skulle kunna åstadkomma

de nödiga åtgärderna i förevarande avseende.»

Vad vidare beträffar beloppet av anslaget hava såväl i motionerna I: 292

och II: 442 som I: 293 och II: 441 detsamma för budgetåret 1925—1926 beräknats

enligt samma grunder, vilka närmare utvecklats i sistnämnda motioner

enligt följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

»Den rationella grunden för bestämmande av uuderstödets storlek synes

oss icke vara omöjlig att finna. Den övre gränsen betecknas utav den direkta

kostnaden för den vetenskapliga verksamhetens upprätthållande. Då denna

verksamhet emellertid under alla förhållanden medelbart och omedelbart ger

firman ekonomiskt utbyte har firman, såsom det synes, med behörigt hänsynstagande

till föreliggande erfarenheter, begränsat sin begäran till halva

denna kostnad. Den undre gränsen har firman själv på ett enkelt och följdriktigt

sätt velat göra beroende utav, om firmans rörelse lämnat någon nettovinst

eller icke. Har förädlingsarbetet blivit betalt genom den förtjänst,

som försäljningen av arbetsresultatet inbragt, anser firman själv, att något

statsunderstöd icke bör komma i fråga. När statsunderstödets storlek allt

efter resultatet av firmans verksamhet får röra sig mellan dessa gränser,

synes oss varje betänklighet mot att under angivna förhållanden understödja

en enskild firmas allmännyttiga på mönstergill, vetenskaplig grund fotade

verksamhet böra bortfalla. Alternativt har firman i sin skrivelse den 18

mars 1925 ifrågasatt, att en mera bestämd beräkningsgrund för anslaget

skulle erhållas genom att fastställa detsamma till ungefärligen samma belopp

som tjänstemännens löner vid anstalten uppgå till, eller omkring 75,000

kronor. Med hänsyn till svårigheten att hos ett företag av denna karaktär

bestämma vad som är kostnader för växtförädling synes vissa skäl kunna

tala för en dylik beräkningsgrund, och vi ha funnit oss för egen del böra

förorda densamma för nästkommande budgetår.»

I motionerna I: 292 och II: 442 har härom anförts följande:

»Det synes ej heller omöjligt att finna en tillfredsställande grund för beräknande

av ett rimligt statsunderstöds storlek. Om det framför allt gäller

att över lågkonjunkturen hålla samman den stab av praktiska botanister,

som hittills varit verksamma på Weibullsholm, för att de skola bliva i stånd

att bevara redan vunnet växtförädlingsmaterial och fullfölja sina pågående

arbeten, synes det vara lämpligt, att staten under ett fåtal år, högst fem,

lämnar ett understöd, som högst motsvarar avlöningen åt denna personal,

mot det att firman Weibull som vederlag för rätten att merkantilt utnyttja

deras arbetsresultat, bekostar nödiga lokaler, försöksjord och vad som i övrigt

kräves för deras arbeten. Vi anse för detta ändamål ett statsunderstöd av

75,000 kronor med hänsyn till den utredning de sakkunniga härutinnan

lämnat någorlunda tillräckligt om ock knappt.»

I fråga om sättet för beviljande av anslaget och villkoren för detsammas

åtnjutande synas de olika motionernas åsikter huvudsakligen sammanfalla.

Då motionerna I: 293 och II: 441 mera utförligt behandlat dessa spörsmål

torde här ur dessa böra anföras följande:

»Härvid torde böra knytas vissa villkor. Givetvis böra dessa villkor sträcka

sig längre än de, som gälla beträffande det för innevarande budgetperiod

till sagda verksamhet utgående anslaget. Sålunda synes — förutom kontroll

av att anslaget kommer förädlingsverksamheten helt till godo och att denna

uppehälles i sin hittillsvarande omfattning — lämpligen böra anordnas särskild

inspektion av anstalten genom av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga

representanter. Härigenom skulle kunna vinnas visshet om att anstaltens

verksamhet ledes enligt sunda och från allmänna synpunkter riktiga principer;

och borde dessa representanter härom avgiva yttrande i samband med

eventuell fråga om ytterligare fortsatt statsunderstöd för verksamheten. Det

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

37

torde härvidlag även böra ankomma på dessa statens representanter att

granska och yttra sig beträffande priserna ä firmans utsädesvaror. Eu på

sålunda angivet sätt anordnad kontroll synes oss innebära fullt tillräcklig

garanti för att det ifrågasatta statsunderstödet skulle komma att tjäna sitt

ändamål. Under förutsättning av anvisande på nu föreslaget sätt av anslag

till anstalten torde Kungl. Maj:t till nästa riksdag kunna framlägga utredning

ej mindre huruvida ytterligare fortsatt anslag för ändamålet erfordras

än även vilka villkor — utöver de förenämnda — må anses påkallade för

åtnjutande av sådant anslag. I sistnämnda avseende finna vi böra beaktas

vad firman Weibull för sin del ifrågasatt rörande begränsad vinstmöjlighet.»

Här torde böra erinras, att i sistnämnda motioner uttalats, att de sakkunnigas

utredning rörande möjligheterna att anordna kontroll av verksamheten

på Weibullsholm vore ofullständig. I sammanhang härmed framhålla

motionärerna, att särskilt med hänsyn därtill, att firman Weibull vid åtnjutande

av ett tillfälligt understöd skulle hava en betydligt känsligare ställning

till staten än verksamheten vid Svalöf med dess mera stabila position

i fråga om statsbidrag, det synes synnerligen troligt, att firman skulle finna

med sitt intresse förenligt att tillgodose de synpunkter på verksamheten,

som från det allmännas sida kunde framkomma.

Utskottet — — — vid detta utlåtande.

Några skarpt delade meningar synas numera icke råda därom, att den vid

Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedrivna verksamheten kan anses vara

av särskilt allmännyttig karaktär. I detta avseende tillåter sig utskottet

hänvisa till departementschefens förut återgivna värdesättning av denna

verksamhet. Med hänsyn till den vidlyftiga utredning, som i förevarande

avseende finnes tillgänglig rörande från Weibullsholm utsläppta värdefulla

stammar samt det vid anstalten förefintliga lovande växtförädlingsmaterialet,

torde det icke vara nödvändigt att nu ingå på någon ytterligare redogörelse

härutinnan. Framhållas må dock, att Weibullsholm utsläppt den för närvarande

främsta vetesorten i vårt land, att anstalten sedan länge intagit en

ledande ställning i fråga om förädlingen av rotfruktsfröer, samt att densamma

praktiskt taget står ensam inom vårt land på grönsaksväxtförädlingens

område.

I fråga om det kanske något mindre kända värdet av Weibullsholm

från rent vetenskaplig synpunkt innehålla motionerna i ämnet, såsom

förut berörts, synnerligen belysande uppgifter. Utskottet kan icke underlåta

att för sin del understryka anstaltens betydelse i detta hänseende.

I anslutning till vad som i detta avseende anfördes av jordbruksutskottet

vid 1924 års riksdag får utskottet även nu uttala, att det måste framstå

såsom ett synnerligen allvarligt förhållande, att fortbeståndet av denna

såväl från nationalekonomisk och kulturell synpunkt ostridigt högst

värdefulla verksamhet är äventyrat.

I likhet med motionärerna kan icke heller utskottet dela den av de

sakkunniga framförda uppfattningen, att firman Weibull kommer att upp
-

Viskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

rätthålla ifrågavarande verksamhet lika länge som sin affärsverksamhet.

Särskilt synes det utskottet vara uppenbar fara för handen, att en sådan

del av verksamheten som grönsaksförädlingen, vilken enligt de i utredningen

lämnade uppgifterna synes draga en årlig kostnad av omkring

40,000 kronor men som enligt de sakkunnigas merpriskalkyl icke lämnar

större årsvinst än omkring 4,500 kronor, kan komma att nedläggas.

Såsom framgår av utredningen i ärendet bryta sig meningarna fort.

farande skarpt ifråga om förutsättningarna för ett statens fortsatta understödjande

av ifrågavarande verksamhet. Å ena sidan göres gällande, att

en nödvändig förutsättning i detta avseende måste vara att Weibullsholm

inordnas i ett från statens sida enhetligt lett system för landets växtförädlingsverksamhet,

å andra sidan framhålles värdet av Weibullsholm

såsom en fristående och med Svalöf i vetenskapligt och merkantilt avseende

tävlande verksamhet. Dessa motsatta meningar bottna huvudsakligen

i olikartade uppfattningar om konkurrensens värde, olägenheten av dubbelarbete,

faran av utsläppande av för många sorter m. in. med härav följande

skiljaktiga åsikter rörande behovet av enhetlig och ingripande statlig

överledning på hithörande område.

Utskottet vill erinra, att jämväl vid behandlingen vid 1924 års riksdag

av frågan om anslag till Weibullsholm dessa meningsskiljaktigheter starkt

framkommo. I sitt förenämnda utlåtande i frågan uttalade jordbruksutskottet,

att utskottet icke i ärendets dåvarande skick kunnat fatta ståndpunkt

angående de i berörda avseende framkomna skiljaktiga meningarna.

Härvid ville utskottet särskilt framhålla, att lantbruksstyrelsens riktlinjer

syntes syfta mot åtgärder, medförande vittgående konsekvenser i olika

avseenden.

Genom den gjorda utredningen har i vissa avseenden större klarhet

vunnits i fråga om faktiska förhållanden på hithörande område — sålunda

hava de sakkunniga konstaterat värdet av den merkantila konkurrensen

för ökad spridning av förädlat utsäde. De sakkunniga hava vidare funnit

det icke böra befaras, att konkurrensen mellan växtförädlingsföretagen

skulle medföra utsläppandet av sorter av tvivelaktigt värde.

Ä sin sida har också firman Weibull ställt sig mera tillmötesgående

gentemot kravet på kontroll av firmans verksamhet.

Detta oaktat synes berörda principiella meningsskiljaktigheter kvarstå.

Vid bedömande av anslagsfrågan från nu omhandlade synpunkt har det

synts utskottet icke vara möjligt att på grundval av föreliggande utredning

fatta någon bestämd ståndpunkt. Vid sådant förhållande har utskottet ansett

sig böra överväga, huruvida icke — bortsett från de teoretiska tvistefrågorna

— skäl kunde anses föreligga för ett statens ingripande till understödjande

av Weibullsholmsanstalten. Med den uppfattning utskottet har

om det praktiska värdet av denna anstalt, från statsnyttans synpunkt, har

det därvid synts utskottet som om, fullt tillräckliga skäl funnes för ett dylikt

understödjande av anstalten även i dess nuvarande egenskap av fristående

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 71. 39

enskild verksamhet; helst som utskottet, i enlighet med vad lirmaii Weibull

och motionärerna åsyfta, hyser den uppfattningen, att statens understödjande

av verksamheten vid Weibullsholm allenast bör avse en nödig handräckning

under rådande ogynnsamma konjunkturer.

Utskottet vill betona, att ett fortsatt understödjande på detta sätt av växtförädlingsanstalten

vid Weibullsholm ingalunda står i strid med den uppfattning

i frågan, som riksdagens majoritet förlidet år gav tillkänna. Såsom

tydligt framgår av jordbruksutskottets utlåtande vid 1924 års riksdag innebal''

detta närmast ett avståndstagande från lantbruksstyrelsens uppfattning

i fråga om inordnandet av Weibullsholm i det statliga växtförädlingssystemet.

Härtill kommer, att utskottet genom vad i sådant Hänseende från firman

Weibulls och motionärernas sida föreslagits finner praktiskt sett goda möjligheter

föreligga för att en tillfredsställande kontroll och övervakning från statens

sida i samband med anslagets åtnjutande må kunna komma till stånd. Utskottet

får i detta sammanhang erinra om den i motionerna I: 293, II: 441 uttalade

åsikten, att särskilt med hänsyn till, att firman Weibull vid åtnjutande av

ett tillfälligt understöd skulle hava en betydligt känsligare ställning till

staten än verksamheten vid Svalöf med dess mera stabila position i fråga

om statsbidrag, det syntes synnerligen troligt, att firman skulle finna med

sitt intresse förenligt att tillgodose de synpunkter på verksamheten, som från

det allmännas sida kunde framkomma.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna ifrågasatts vill

utskottet föreslå, att för nästkommande budgetår anvisas ett extra anslag

av 75,000 kronor för uppehållande av den praktiskt-vetenskapliga växtförädlingsverksamheten

å Weibullsholm. Utskottet får härvid erinra, att i

budgeten för detta budgetår beräknats ett belopp av 300,000 kronor; vid

bifall till vad i propositionen samt i motionen II: 440 föreslagits skulle ett

belopp av (300,000 — 207,365) = 92,635 kronor finnas tillgängliga för här

föreslaget ändamål. Såsom villkor härför synes böra gälla — förutom kontroll

av att anslaget kommer förädlingsverksamheten helt till godo och att

denna uppehälles i sin hittillsvarande omfattning — särskild inspektion av

anstalten genom av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga representanter. Härigenom

skulle kunna vinnas visshet om att anstaltens verksamhet ledes enligt

sunda och från allmänna synpunkter riktiga principer; och böra dessa representanter

härom avgiva yttrande i samband med eventuell fråga om

ytterligare fortsatt statsunderstöd för verksamheten. Het torde härvidlag

även böra ankomma på dessa statens representanter att granska och yttra

sig beträffande priserna å firmans utsädesvaror. En på sålunda angivet

sätt anordnad kontroll synes utskottet innebära fullt tillräcklig garanti för

att det ifrågasatta statsunderstödet skulle komma att tjäna sitt ändamål.

Under förutsättning av anvisande på nu föreslaget sätt av anslag till anstalten

torde Kungl. Maj:t till nästa riksdag kunna framlägga utredning ej

mindre huruvida ytterligare fortsatt anslag för ändamålet erfordras än även

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottets

hemställan.

vilka villkor — utöver de förenämnda — må anses påkallade för åtnjutande

av sådant anslag. I sistnämnda avseende finner utskottet böra beaktas vad

firman Weibull för sin del ifrågasatt rörande begränsad vinstmöjlighet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt motionerna 1:292 och 293 ävensom

II: 440, 441 och 442

1) för budgetåret 1925—1926 anvisa såsom särskilda

extra anslag

a) dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning av

och samarbete med föreningens filialer 111,100 kronor,

dels till uppehållande av verksamheten vid föreningens

filialer vid Ultuna, i Östergötland, Kalmar län, Västergötland,

Värmland, Västernorrland och Jämtland samt

i Luleå 96,265 kronor, allt under av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivna villkor,

b) till understödjande av den praktiskt vetenskapliga

verksamheten å Weibullsholm 75,000 kronor

eller sålunda tillhopa 282,365 kronor,

2) medgiva, att den å Alnarps egendom med medel

från egendomens avkastning uppförda byggnaden för

Lunds universitet för ärftlighetsforskning må efter institutionens

förflyttning till Svalöv användas för annat

statsändamål enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmelser. 2

2) av herrar Luterkort och Vahlstedt, som ansett, att utskottet jämväl

bort tillstyrka vad i motionerna I: 292 och 293 samt II: 441 och 442 hemställts.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

41

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss har Kungl. Maj:t anbefallt kungl. lantbruksstyrelsen att

till Eder avgiva utlåtande över till Eder remitterade motionerna nr I: 292

och II: 442 likalydande samt nr I: 293 och II: 441 likalydande, angående

anslag till befrämjande av växtförädling m. m., såvitt angår i motionerna

förekommande uppgifter utöver de i Kungl. Maj:ts proposition nr 172

ingående.

Då vissa av de, särskilt i sistnämnda båda motioner förekommande uppgifter,

varöver lantbruksstyrelsen anbefallts att utlåta sig, synas härröra sig

huvudsakligen från ledningen av Weibullsholms växtförädlingsanstalt och

där anställda tjänstemän samt utmynna i vissa uttalanden angående växtförädlingen

vid Svalöv och där vunna resultat, har lantbruksstyrelsen, som

icke själv äger den för klarläggande av dessa frågor erforderliga speciella

sakkunskapen, berett Sveriges utsädesförening tillfälle att yttra sig i

ämnet.

Med överlämnande av utsädesföreningens yttrande, får lantbruksstyrelsen

anföra följande:

Vad först beträffar motionerna nr I: 292 och II: 442 torde egentligen

endast en fråga behöva närmare beröras av lantbruksstyrelsen. Det väsentliga

i den av motionärerna här anförda motiveringen synes enligt styrelsens

förmenande vara det på sid. 4, sista stycket, gjorda påståendet, att

»Svalövsanstalten och Svalövsbolaget betraktade som enhet måste ha haft

och alltjämt ha exakt samma förutsättningar som firman Weibull att utan

statsunderstöd ekonomiskt uppbära sin förädlingsverksamhet>\ Av detta

påstående draga motionärerna helt naturligt den slutsatsen, att de skäl,

som göras gällande mot statsanslag till växtförädlingen vid Weibullsholm,

med samma rätt böra gälla som skäl för indragande av fortsatt statsanslag

åtminstone till huvudanstalten vid Svalöv och att, då utredningen visar

en sådan åtgärd omöjlig beträffande Svalöv, det också är skäligt, att staten

åtminstone någon tid framåt bidrager till upprätthållande av verksamheten

vid Weibullsholm.

Denna motionärernas slutledning, som i och för sig kan synas riktig,

torde närmast bero därpå, att de sakkunniga icke särskilt belyst orsakerna

till att den framlagda utredningen angående de merpriser, som respektive

företag enligt sina kataloguppgifter kunnat tillgodogöra sig för de genom

förädlingen framkomna originalsortema, visat så mycket gynnsammare

resultat för Weibullsholm än för Svalöv.

För belysande av angivna fråga lämnas här nedanstående sammanställning

för åren 1922—24 av den för vardera företaget beräknade försäljningssumman,

procentiskt fördelad på de från vardera förädlingsverksamheten

härstammande sorter:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Svalöv Weibull

stråsäd ................................................ 79.7 % 23.9 %

baljväxter ........................................... 3.2 % 2.5 %

vallväxter............................................ 4.8 % 8.5 %

rotfruktsfrö ........................................ 9.6 % 62.5 %

Potatis................................................... 2.7 X 0.7 X

köksväxtfrö ........................................ — 1.9 %

summa lOO.o % lOO.o %

_j\v. denna sammanställning framgår sålunda tydligt, huru starkt försäljningen

av rotfruktsfrö påverkar firman Weibulls omsättning av egen

förädling. Detta förhållande finner lantbruksstyrelsen också naturligt, då

firman länge drivit förädling av rotfrukter, under det att Svalöv först på

senare tid upptagit denna gren av förädlingsarbetet. Därtill kommer att

rotfrukter och åtminstone vissa köksväxter ställa sig för förädlaren ekonomiskt

vida gynnsammare än lantbruksväxter i allmänhet. Förklaringen

härtill är att söka i det förhållandet, att i fråga om de förstnämnda

växtslagen någon reproduktion av sorterna genom annan än förädlaren

så gott som aldrig sker, åtminstone icke inom vårt land. Till följd härav

äger förädlaren möjlighet att år efter år ekonomiskt utnyttja resultaten

av sitt arbete, vilket som bekant endast i mycket ringa grad är fallet med

stråsäd, baljväxter och potatis. En ytterligare fördel tillkommer förädlaren

av rotfrukter, vall- och köksväxter därigenom, att en prisstegring av dylika

frövaror med sin jämförelsevis obetydliga utsädesmängd ur produktionssynpunkt

l)etyder jämförelsevis litet. Ett mycket stort antal odlare låta

sig också av ett till och med ganska avsevärt stegrat pris icke avskräckas

från att inköpa förädlade stammar. Detta förhållande har även kunnat

av vederbörande firmor med fördel utnyttjas. Sålunda har det merpris,

ifrågavarande firmor kunnat betinga sig för sina förädlade sorter och

stammar utöver vad andra firmor erhållit för närmast jämförligt utsäde,

varit förhållandevis större för nu nämnda fröslag än för utsäde av spannmål.

Detta framgår närmare av följande sammanställning, som angiver

det av Svalöv och Weibull för olika slag av förädlade utsäden erhållna

merpriset, uttryckt i procent av vederbörande företags totala försäljningssumma

för samma slags utsäde:

Svalöv

Weibull

för vårstråsäd......................

................. 5.9 %

9.5 %

» höstsäd ...........................

................. 6.1 %

6.6 %

» baljväxter.......................

................. 4.5 %

0.8 %

» vallväxtfrö ...................

................. 12.4 X

13.5 %

» rotfruktsfrö ...................

................. 12.o %

14.3 %

» potatis ...........................

................. 22.3 %

19.4 X

» köksväxtfrö....................

................. —

16.0 %

Sammanställas dessa siffror med de förut anförda beträffande fördelningen

på olika växtslag av den beräknade försäljningssumman, visar det

sig, att firman Weibull, till följd därav, att dess försäljning till så huvudsaklig

del omfattar rotfrukter, vallväxter och köksväxter, kunnat sätta

sina pris så högt, att genomsnittliga mervärdet å firmans hela försäljning

utgöra 12.5 procent emot 6.8 procent för Svalöv.

Dessa siffror angiva enligt lantbruksstyrelsens förmenande tydligt skälen

därtill, att det ekonomiska utnyttjande av förädlingsverksamhetens

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

43

vid Weibullsholm. resultat ställt sig så mycket gynnsammare än vad fallet

varit vid Svalöv, på samma gång som de otvetydigt påvisa ohållbarheten''

av motionärernas påstående angående de båda anstalternas fullt lika förutsättningar

att utan statsunderstöd ekonomiskt uppbära sin förädlingsverksamhet,

åtminstone såvitt angår förfluten och närvarande tid. Enligt

lantbruksstyrelsens bestämda förmenande måste förhållandet förbliva

likartat jämväl under åtminstone de närmaste åren.

Vidkommande nu ifrågavarande motioner bär lantbruksstyrelsen i

övrigt intet att anföra, utöver vad utsädesföreningen i sitt yttrande framhållit.

Beträffande motionerna nr I: 293 och nr II: 441 finner lantbruksstyrelsen

sig till en början böra något närmare belysa vissa av motionärerna å sid. 11,

sista stycket, gjorda erinringar angående lantbruksstyrelsens ståndpunkt

till den vid 1924 års riksdag väckta motionen om statsanslag till växtförädlingsverksamheten

å Weibullsholm. Lantbruksstyrelsen har, såsom av

motionärerna påpekats, framhållit, att konkurrensen mellan de två växtförädlingsanstalterna

vid Svalöv och Weibullsholm, då intet direkt samarbete

dem emellan äger rum, medför en alltför stor produktion av nya

sorter, vilket förorsakar oro och förvirring för den praktiska växtodlingen,

samt att under nuvarande förhållanden det svårligen kan undvikas, att

ett visst dubbelarbete förekommer, olägenheter som enligt styrelsens förmenande

mer än uppväga de fördelar, en konkurrens onekligen i vissa avseenden

kan antagas medföra. I motsats till den åsikt, motionärerna givit

till känna å sid. 14, finner lantbruksstyrelsen riktigheten av styrelsens uppfattning

— vars motivering närmare framgår av det citat, som anföres i

omförmälda proposition nr 172, sid. 6 — hava blivit ytterligare styrkt genom

den verkställda sakkunnigutredningen. Så konstatera de sakkunniga,

att det icke lärer kunna förnekas, att konkurrensen medför frestelse

för den ena firman att utsläppa en sort, som endast föga skiljer sig från

annan handelsförd sort (sid. 135). Vad utsädesföreningens tjänstemän anfört

beträffande olägenheterna av dubbelarbetet, lärer enligt de sakkunnigas

förmenande i stort sett icke kunna jävas.

I än högre grad finner lantbruksstyrelsen sin uppfattning bestyrkt genom

vad motionärerna framhållit och utsädesf öreningen med anledning

härav anfört i fråga om de vid respektive anstalter förefintliga, redan

färdiga och under förökning varande nya sorter, som äro avsedda att

inom kort föras ut i marknaden. En sammanställning av dessa uppgifter

visar, att de svenska jordbrukarna — utöver redan marknadsförda varor

— under den närmaste tiden torde hava att välja på ytterligare

5 sorter höstvete, därav 2 från Weibullsholm,

2 » höstråg » 1 » » ,

6 » havre, » 4 » » ,

5 » korn, » 3 » » ,

2 » gulärter, » 1 » »

Härom skulle icke vara något att såga, om samtliga dessa sorter i något

ur produktionssynpunkt verkligt betydelsefullt avseende överträffade

andra i marknaden förefintliga sorter. Växtförädlingsverksamhet, som,

utan intimt samarbete bedrives av olika anstalter och vars resultat i första

rummet skola utnyttjas i enskild kommersiell verksamhet, måste enligt

lantbruksstyrelsens förmenande resultera i en onödigt stor produktion av

sorter, vilkas verkliga värde vid utsläppandet i handeln ofta nog icke är

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

tillräckligt konstaterat. Lantbruksstyrelsen anser sig böra understryka

vad utsädesföreningen i detta avseende anfört.

Vad här anförts torde väl utgöra bevis nog för faran av överproduktion

utav nya sorter, på samma gång som det enligt lantbruksstyrelsens förmenande

otvetydigt påvisar åtminstone en sida av den olägenhet, dubbelarbetet

medför. Hade de olika förädlarnas sorter redan på ett tidigt stadium

jämförts och arbetet fortsatts endast med den eller de sorter, som

visat sig innebära verkliga framsteg, hade efter vad lantbruksstyrelsen

kan finna mycket och dyrbart försöks- och förökningsarbete kunnat undvikas.

Varje praktiskt förfaren jordbrukare torde för övrigt dela lantbruksstyrelsens

synpunkt angående de svårigheter, utsläppandet av onödigt

många nya sorter vållar genom att oroa och förvirra den praktiska växtodlingen.

Med känd livlig argumentering om varje ny sorts företräde

framför alla andra, föras dessa i marknaden av de merkantila företagen,

utan att för de lämnade uppgifterna förefinnes den säkerhet, som endast

en gemensam överledning av förädlingen och gemensam bedömning av

förädlingsprodukternas värde torde kunna giva.

Lantbruksstyrelsen vidhåller alltså sin uppfattning, att det ur såväl

organisatorisk som ekonomisk synpunkt måste betraktas som en bristfällig

anordning, om för växtförädlingen eventuellt tillgängliga medel delas

mellan flera inom i stort sett samma område arbetande, med varandra

konkurrerande förädlingsanstalter, i varje fall därest icke betryggande

anordningar träffas, varigenom åtminstone ovan anförda olägenheter undvikas.

Beträffande vad i samma motioner anförts rörande betydelsen av växtförädlingen

vid Weibullsholm och den gjorda jämförelsen med växtförädlingen

vid Svalöv, vill lantbruksstyrelsen hänvisa till vad utsädesföreningen

härutinnan anfört. Enligt vad styrelsen kan finna, har föreningen

i sitt yttrande, under uttalande av sitt fulla erkännande av betydelsen

utav Weibullsholms-anstaltens verksamhet, dock givit frågan dess

rätta dimensioner. I likhet med föreningen anser sig även lantbruksstyrelsen,

alltjämt liksom tillförene, hava skäl att vitsorda Weibullsholmsanstaltens

värderika insats på växtförädlingens område, men anser sig

dock böra ifrågasätta, huruvida icke denna insats i förevarande motioner

givits en omfattning och en betydelse, vilka knappast kunna sägas motsvaras

av verkligheten.

Rörande de olikheter i verksamheten, som föranleda utredningens olika

resultat beträffande behovet av statsanslag till Svalöv och Weibullsholm,

har lantbruksstyrelsen redan uttalat sig med anledning av motionen nr

1:192.

I fråga om beräkningsgrunden för ett eventuellt statsanslag till Weibullsholm

hava motionärerna stannat för den uppfattningen, att anslag

borde utgå med det belopp, vartill tjänstemännens löner vid anstalten uppgå,

en beräkningsgrund, som knappast kan sägas vara i och för sig bärande.

Skall den emellertid vid eventuellt bifall — helt eller delvis — till

ifrågavarande motioner tillgripas såsom måttstock för statsunderstödets

storlek, lärer dock först en utredning böra verkställas, varav framgår ej

mindre i vad mån förenämnda tjänstemäns hela tid ägnas åt det rent

vetenskapliga arbetet vid förädlingsanstalten, än även med vilka belopp,

inberäknat eventuellt förekommande naturaförmåner samt provisioner och

dylikt, de olika tjänstemännens löner utgå. Det lärer nämligen under

ovan angiven förutsättning vara nödvändigt tillse, att ett eventuellt stats
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 45

understöd till förenämnda löner ej utmätes efter annat och eventuellt rikligare

mått än det, varmed statsmakterna tillmätt motsvarande löner vid

Svalöv.

Lantbruksstyrelsen har i annat sammanhang uttalat, att ökade anslag

till växtförädling givetvis måste ur jordbrukets synpunkt hälsas med tillfredsställelse.

Denna uppfattning hyser styrelsen fortfarande. Det gäller

dock enligt styrelsens förmenande att härvid tillse, att de medel, som för

detta ändamål kunna ställas till förfogande, också bliva så använda, att

de bliva i största möjliga utsträckning fruktbärande.

Stockholm den 5 maj 1925.

ERIK INSULANDER.

Georg v. Zweigbergk.

Utsädesföreningens yttrande.

Till Kungl. lantbruksstyrelsen.

Sedan riksdagens jordbruksutskott anhållit om kungl. lantbruksstyrelsens

utlåtande över de uppgifter i motionerna nr 292 och 293 i första kammaren

(likalydande med motionerna nr 440 och 441 i andra kammaren), som icke

innefattas i Kungl. Maj:ts proposition den 23 mars 1925, nr 172, angående

anslag till befrämjande av växtförädling m. m., och kungl. styrelsen berett

Sveriges utsädesförening tillfälle att yttra sig i ärendet, får föreningen härmed

vördsamt anföra följande.

Syftet med de nämnda motionerna är, såsom av deras motivering och slutyrkande

framgår, detsamma, nämligen att bereda fortsatt statsunderstöd åt

Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Utan att vilja ingå på frågan om huruvida statsanslag till Weibullsholm

bör beviljas eller icke eller ett eventuellt statsanslags storlek, anser sig föreningen

dock nödsakad göra en del erinringar med anledning av vissa i

motionerna lämnade uppgifter, vilka, om de få stå oemotsagda, kunna befaras

giva anledning till en oriktig uppfattning om föreningens verksamhet

och därigenom menligt påverka dess anseende och ställning utåt. Självfallet

får detta vårt yttrande icke uppfattas så som skulle föreningens tjänstemän

underskatta betydelsen av det arbete, som bedrives vid Weibullsholm, eller

värdet av de resultat, som verkligen framgått därav.

I motionerna framhålles, dels att förädlingsverksamheten vid Weibullsholm

bedrives på ett annorlunda och i viss mån bättre sätt än vid Svalöv,

dels att de vid förstnämnda anstalt hittills frambringade sorterna överträffat

utsädesföreningens förädlingsprodukter och dels att utsikterna för erhållande

av nya värdefulla sorter från Weibullsholm under den närmaste tiden skulle

vara särskilt stora. Vi skola i det följande var för sig något belysa dessa

förhållanden samt därtill foga några anmärkningar rörande en del andra i

motionerna gjorda uttalanden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Börande de vid Weibullsholm tillämpade arbetsmetoderna framhålles bl. a.

(sid. 27), att Svalöv skulle från Weibullsholm ha upptagit en ny korsningsprincip.

Med anledning härav må blott i korthet anmärkas, att denna princip

i anslutning till teorien om många arvenheters inverkan på en och samma

ärftliga egenskap utarbetats och fullt tydligt uttalats från Svalöv redan år

1908, d. v. s. långt innan den ännu började tillämpas på Weibullsholm. Sålunda

skriver professor Nilsson-Ehle i Sveriges utsädesförenings tidskrift

1908, sid. 169: »för höjande av avkastningsförmågan genom korsningar har

principen blivit att korsa de olika, höyst avkastande sorterna med varandra».

Härvidlag ha visserligen även närstående linjer, uppdragna ur en

och samma sort, såsom probsteierhavren, korsats med varandra, men naturligtvis

har den allmänna principen ej begränsats härtill, utan ha ju, såsom

av talrika redogörelser i nämnda tidskrift och annorstädes framgår, för

samma ändamål, d. v. s. för erhållande av transgressioner av avkastningsförmåga,

tidighet, härdighet, stråstyvhet o. s. v., även sorter med olika härstamning

korsats med varandra, t. ex. Dansk Smaahvede x Extra Squarehead

II (1907), v. Lochows Gelbhafer x Segerhavre (1914), Gullkorn x

Hannchen (1908) o. s. v. Kiktigt är, att man på Svalöv, för avsiktligt erhållande

av transgressioner av avkastningsförmågan utöver förut kända maxima,

hållit på användande av föräldrasorter, som i detta avseende tillhöra de högst

stående, enär man på den vägen i stort sett säkrast kommer framåt; men

planmässig transgressionsförädling har också ständigt tillämpats hos andra

slags korsningar, där det i övrigt gällt att förena olika slags egenskaper, och

då ofta mellan sorter med mycket olika egenskaper och härstamning, högre

och lägre avkastning o. s. v. Då docent Heribert Nilsson för stegring avkastningsförmågan

utfört korsningar mellan olika högre och lägre avkastande

sorter av olika typ, så är detta således blott en nära till hands liggande

utvidgning av principen, vars upptagande på Weibullsholm är erkännande

värt, men det kan alldeles icke betecknas som någon ny princip, vmrs betydelse

dessförinnan skulle varit de på Svalöv arbetande vetenskapsmännen

förborgad. 1

Den på Weibullsholm vid rågförädlingen tillämpade metodiken har otvivelaktigt

sin betydelse, då den bidragit till att ytterligare klargöra spörsmålet

om korsbefruktande växters förädling. Någon ny princip innebär den dock

icke utan är närmast att beteckna som en utvidgning av den redan tidigare

av Shull, Bast m. fl. i Amerika använda metoden för majsförädling, eu

metod som givetvis upptagits även vid rotfruktsförädlingen på Svalöv.

Vi kunna för övrigt instämma däruti, att i samband med det vetenskapliga

arbetet på Weibullsholm åtskilliga impulser till förädlingsarbetets förnyelse

utgått därifrån, men tillbakavisa bestämt förädlingsspecialisternas vid

Weibullsholm antydan (sid. 28 nederst), att man vid Svalöv med hänsyn

till detta förädlingsarbetets alltjämt fortskridande förnyelse genom fortsatta

vetenskapliga undersökningar skulle företräda en rent negativ ståndpunkt. Vi

behöva blott erinra om den i hela den internationella växt förädlings litteraturen

erkända uppbyggnad av vetenskapliga grundvalar för växtförädlingen,

som skett vid Svalöv, från dess första början och sedan alltjämt, genom påvisandet

av de konstanta småformerna hos självbefruktarne, genom utredningen

av kvalitativa egenskapers ärftlighetsförhållande vid korsningar och

på senare tid icke blott genom fortsatta omfattande rent genetiska ärftlig
-

1 En översikt över transgressionsförädlingen på Svalöv hos vete och havre har lämnats i

tidskrift för lantmän 1917, sid. 367—373, 383—391.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

47

hetsundersökningar (publicerade i Hereditas, Sveriges utsädesförenings tidskrift,

Nordisk Jordbruksforskning o. s. v.) utan även genom stort anlagda

fysiologiska undersökningar (rörande kölddöd och vinterhärdighet m. m.),

blombiologiska undersökningar o. s. v.

Rörande de hittills vid Svalöv och Weibullsholm frambringade sorterna

framhålles i motionen nr 292 (sid. 3) att »ifråga om stråsäd och vallväxter,

vilka varit föremål för båda anstalternas arbete, hava utförda praktiska

försök ännu icke kunnat giva ett bestämt och obestridligt utslag till förmån

för det ena eller andra» men att beträffande vete »synes det emellertid vara

obestridligt, att Weibullsholm just nu åtminstone står avgjort framför

Svalövsanstalten». Och i samma motion (sid. 4) säges generellt, att Weibullsholmsanstalten

»på samma arbetsområden som Svalöv sanstalten vunnit

resultat av högre nationalekonomiskt värde än denna». Och i motionen

nr 293 anföres slutligen (sid. 19) ur firman Weibulls erinringar den 18 mars

1925 enligt motionärernas mening »synnerligen belysande uppgifter» rörande

de framkomna värdena av växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm.

I vad dessa uttalanden gälla utslag av hittills utförda praktiska försök och

Weibullsholmsanstaltens generella överlägsenhet i fråga om vunna resultat,

stå de emellertid i uppenbar strid med de slutsatser, till vilka de sakkunniga

kommit. Under hänvisning i övrigt till den av dem verkställda utredningen

må ytterligare följande anföras.

Ifråga om liöstvete för södra Sverige har Weibullsholm, såsom också utsädesföreningen

erkänt, genom Standardvetet nått ett avgjort framsteg.

De sona re årens försök i västra Sverige synes dock visa, att sortens användning

är begränsad. För mellersta Sverige måste de tidigare och mera härdiga

Svalövssorterna fortfarande, trots vissa gynnsamma resultat för Standard, få

anses som de mest värdefulla. Vidare må framhållas, dels att överlägsenheten

i hektolitervikt hos Standardvetet endast gäller i förhållande till vissa

Svalövssorter, dels att denna högre rymdvikt icke i och för sig medför någon

bättre bakningsduglighet, d. v. s. högre kvalitet i egentlig mening.

Av vårvete har från Svalöv utlämnats fyra var för sig värdefulla sorter;

då Weibullsholm åtminstone ej i större omfattning sysslat med förädling av

detta sädesslag, har självfallet ej heller några sorter därav kunnat lämnas

till jordbruket.

Rörande höstråg nödgas firman Weibull erkänna, att dess stormråg II är

underlägsen de båda Svalövssorterna stjärnråg och stålråg i avkastning, men

det framhålles, att sorten genom sin större stråstyrka likväl har ett mervärde

iiver vad Svalöv frambringat. Det torde vara tillräckligt att rörande de

nämnda tre sorterna anföra det omdöme, som Prof. L. Forsberg i sin senaste

redogörelse för sortförsöken i Malmöhus län på grundval av försöksresultaten

för åren 1919—1924 fäller: »Stormrågen äger visserligen en stråstyrka, som

överträffar den hos stål- och stjärnrågen, och har jämväl något kortare stråhöjd,

men stormrågen besitter en allt för låg kärnavkastningsförmåga, förutom

att den har betydligt sämre kämkvalitet — dess holländska vikt har i försöken

legat 3 skålpund under stålrågen — för att den skall kunna sägas

hava något odlingsberättigande på länets fastmarksjordar». Det må endast

tilläggas, att resultaten från rågförsöken på andra platser givit i huvudsak

samma resultat som de i Malmöhus län.

Den vid Weibullsholm frambringade vithavre sorten eko är otvivelaktigt en

sort med framstående avkastningsförmåga. Dess jämförelsevis sena mognad

gör emellertid användningen starkt begränsad och den låga hektolitervikten,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

som man i uppgifterna — liksom för rågen — förbisett, reducera i sin mån

värdet.

Någon svarthavre sort liar ännu icke förts i handeln från Weibullsholm.

Detsamma gäller korn, såväl tvåradskorn som sexrads.

De på Svalöv frambringade örfsorterna hava i försöken så gott som genomgående

visat sig överlägsna motsvarande Weibullsholmssorter.

Ifråga om rotfrukter ha de anförda försöken i Malmöhus län visserligen

visat en ringa överlägsenhet för Weibulls stammar av betor och rovor, men

däremot icke för kålrötter och morötter. En sammanställning av samtliga

hittills i olika delar av vårt land utförda försök med olika rotfruktsstammar

visar emellertid icke någon bestämd överlägsenhet för vare sig Weibullsholms

eller Svalövs stammar. Detta förhållande har upprepade gånger framhållits

av opartiska försöksledare.

Rörande potatisen må blott erinras, att från Svalöv utlämnats fem sorter,

av vilka de tre såväl i försöken som vid odling i stort givit goda resultat

och delvis fått stor spridning, under det att båda de Weibullsholmssorter,

som hittills utlämnats, i försöken givit mindre goda resultat.

Vad slutligen vallväxterna beträffar, så äro de hittills utkomna sorterna

därav endast prövade i så ringa omfattning, att något slutgiltigt omdöme om

desamma icke kan lämnas. Så mycket kan dock sägas, att om någon skillnad

till den ena eller andra anstaltens favör finnes, så ligger den till förmån

för Svalöv.

Av det anförda framgår, att i fråga om redan till odling i stort utlämnade

sorter är Svalöv avgjort ledande ifråga om råg, vårvete, korn,

svarthavre, ärter och potatis. Av vithavre äro Svalövssorterna för landet

i sin helhet av större betydelse, även om den vid Weibullsholm frambringade

ekohavren under vissa förhållanden visat sig överlägsen i avkastningsförmåga.

Beträffande rotfrukter och vallväxter ligga Svalöv och Weibullsholm i stort

sett jämnsides, möjligen med något företräde för vissa rotfruktsstammar från

Weibullsholm och vissa sorter av vallväxter från Svalöv. Endast ifråga om

höstvetet kan Weibullsholm genom sitt Standard vete sägas för närvarande

vara överlägset Svalöv, detta dock endast för södra Sverige.

I motion nr 293 har (sid. 21) starkt poängterats »de värden, som anstalten

vid Weibullsholm kan förväntas komma med i framtiden». I det därefter

följande lämnas också en redogörelse för de under förökning varande nya

sorter, vilka antagas komma i handeln under de närmaste åren. Till belysande

av ifrågavarande sorters värde anföras bland annat vissa sifferuppgifter rörande

sorternas avkastningsförmåga i förhållande till redan i marknaden varande

Svalövssorter. Såsom bevismaterial för nämnda sorters betydelse i framtiden

äro emellertid sådana jämförelser i detta sammanhang värdelösa. Självfallet

arbetas även vid Svalöv alltjämt på frambringandet av nya sorter, och

flera sådana, vilka i försöken visat sig överlägsna redan odlade sorter, finnas

även för närvarande i förökning, några därav i sådan omfattning, att de

redan under nästa och därpå närmast följande år komma i marknaden.

Endast en jämförelse mellan dessa nya sorter från Svalöv och Weibullsholm

kan visa deras inbördes värde och endast i den mån de nya sorterna från

Weibullsholm överträffa eller åtminstone äro fullt jämngoda med de samtidigt

från Svalöv utkommande kunna de tydligen anses representera något av

betydelse och värde för jordbruket. Men om detta giva de i motionen

lämnade uppgifterna om nya sorter av åkerbruksväxter från Weibullsholm

ingen som helst upplysning.

Som exempel på det anförda rörande nya sorter från Svalöv må här blott

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande AV 71.

-I!)

omnämnas, att under de båda närmaste åren utkomma, såvitt intet oförutsett

inträffar, följande sorter: höstvete 098(5 b (tidig sort för södra Sverige),

0987 b (senare sort för samma område) oeh 0841 (tidig, härdig sort med god

bakningsförmåga för mellersta Sverige); råg 0451 (för mellersta Sverige);

vithavre 01164 (vit odal för Norrland) oeh 01182 (tidig som guldregn); korn

0190 (lika tidig med och ännu stråstyvare än gullkorn) och prinsess II (för

södra Sverige); ärt 0123 (tidig gulfröig kokärt för Norrland); hundäxing

1111 (ersättning för Skandia). Att dessa nya sorter överlämnats till förökning

beror givetvis på att de i försöken — såväl vid Svalöv oeh utsädesföreningens

filialer som i lokala försök — visat sig överlägsna de bästa

redan odlade Svalövssorterna. I de fall, då de jämförts med i motionen uppräknade

Weibullsholmssorter, ha de också i odlingsvärde visat sig fullt jämförliga

med eller överlägsna närmast motsvarande av dessa.

I motion nr 292 anmärkes (sid. 4) »att Svalövsanstalten och Svalövsbolaget

betraktade som eu enhet måste ha haft och alltjämt ha exakt samma

förutsättningar som firman Weibull att utan statsunderstöd ekonomiskt uppbära

sin förädlingsverksamhet». Utan att här vilja ingå på frågan om den

avgift, som utsädesbolaget hittills erlagt eller enligt det nya avtalet skall

erlägga, är riktigt avvägd, anse vi oss dock böra framhålla, att denna

motionärernas uppfattning ej kan vara riktig. Genom de i kontrakt mellan

utsädesföreningen och bolaget fastställda bestämmelserna bär bolagets rörelsefrihet

i vissa avseenden blivit betydligt inskränkt. Utsädesbolaget har icke

heller samma möjlighet att för sin affärsverksamhet utnyttja utsädesföreningens

tjänstemän, som firman Weibull har ifråga om Weibullsholms. Och

den omständigheten, att det här dock faktiskt föreligger två olika företag

med var sin ledning och organisation måste även i sin mån medverka till

ökade omkostnader för verksamheten i sin helhet. Denna utsädesföreningens

fristående ställning torde emellertid från det allmännas synpunkt medföra

så stora fördelar, att dessa mer än väl uppväga de därmed förenade ökade

kostnaderna.

I detta sammanhang synes också böra anmärkas, att vissa i motionen

gjorda uttalanden rörande utsädesbolaget icke äro fullt riktiga eller i varje

fall lätt kunna verka vilseledande. Sålunda får man av uttalanden i såväl

motionen nr 292 (sid. 5) som 293 (sid. 13) närmast den uppfattningen, att

det är bolaget, som vid sina förhandlingar med utsädesföreningen och hos

de sakkunniga framtvingat professor Nilsson-Ehles anställning som föreståndare

för utsädesföreningen och ärftlighetsinstitutionens förflyttning från

Åkarp till Svalöv. Verkliga förhållandet är, att utsädesföreningens förvaltningsutskott

redan den 28 juli 1924 beslöt föreslå styrelsen att hos professor

Nilsson-Ehle göra framställning om att han måtte åtaga sig befattningen

som utsädesföreningens föreståndare och att styrelsen den 31 i samma månad

fattade beslut i enlighet härmed. Tanken på ärftlighetsinstitutionens förflyttning

till Svalöv har också framkommit vid underhandlingar mellan

utsädesföreningens förvaltningsutskott och professor Nilsson-Ehle. Utsädesbolaget

har icke haft någon del i tillkomsten eller utarbetandet av detta

förslag. Först sedan de förberedande underhandlingarna slutförts, har bolaget

fått del av förslaget och därvid omfattat detsamma med så stort intresse,

att det vid de slutliga förhandlingarna om avgiften som villkor för

sitt sista erbjudande även uppställt genomförandet av sagda förslag. Emellertid

må det anmärkas, att denna professor Nilsson-Ehles anställning som

föreståndare ingalunda, såsom av motionärernas uttalanden kan synas framgå,

varit den enda anledningen till det förhöjda anbudet. De viktigaste skälen

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 2S höft. (Nr 7 V. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

härför ha otvivelaktigt varit dels bolagets sedan förhandlingarnas början något

förbättrade ekonomiska ställning samt det ljusare läget för jordbruket och

utsädeshandeln, dels de sakkunnigas bestämda krav på ett högre anbud,

därest uppgörelse över huvud taget skulle komma till stånd.

Rörande utsädesbolagets nu nämnda avgift framhålles i motion nr 20.‘i

(sid. 31), »att bolaget betalar i runt tal en tredjedel utav de kostnader det

vetenskapliga arbetet och utsädeskontrollen medföra». I kostnaderna för

det vetenskapliga arbetet medräknas härvid utsädesföreningens samtliga utgifter

för de delvis på respektive ortsmyndigheters och riksdagens initiativ

tillkomna och numera med statsunderstöd helt bekostade filialerna. Dessa

ha emellertid tillkommit uteslutande för att befordra ett tillgodogörande i

största möjliga utsträckning av förädlingsarbetets resultat inom olika delar

av landet. I förefintligheten av filialerna ligger också en grundväsentlig

olikhet mellan utsädesföreningens förädlingsorganisation och andra inom

landet arbetande förädlingsanstalters. Tack vare den vid dessa försöksstationer

ständigt fortgående prövningen av de vid huvudanstalten uppdragna

sorterna och det under senare år vid desamma målmedvetet bedrivna lokala

förädlingsarbetet har utsädesföreningen vid sin sortuppdragning kunnat i

möjligaste mån taga sikte på hela landets och dess olika delars speciella

krav på ett gott odlingsmaterial. Tydligen har den också därigenom i särskilt

hög grad möjlighet att tillgodose de allmänna ocli rent nationalekonomiska

krav, som statsmakterna med all rätt kunna ställa på dess förädlingsverksamhet.

För den mellanhand, som liar att förmedla försäljningen

av utsädesföreningens sorter, kunna filialerna däremot oj vara av på långt

när så stor betydelse, att den motsvarar kostnaderna för deras verksamhet.

I betraktande av detta sakförhållande måste givetvis också utsädesbolagets

avgift i förhållande till utsädesföreningens hela utgiftssumma betraktas på

annat sätt än som skett i motionen.

I anslutning till det nu rörande organisationen av utsädesföreningens

verksamhet anförda bör också med anledning av i motion nr 293 (sid. 15—-16)

gjorda uttalanden kraftigt understrykas, att föreningen med sin av statsmakterna

fullständigt beroende ledning och sina av staten helt bekostade

filialer med all rätt kan realiter betraktas som en statsanstalt. Den är,

såsom eu förutvarande chef för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfr.

Petterson, uttryckt saken, till gagnet om också icke till namnet en statsanstalt.

1 motion nr 292 (sid. 6) anmärkes pa tal om det vid förekomsten av tvä.

eller flera förädlingsanstalter oundvikliga dubbelarbetet, att det »borde ju

ocksä^ kunna visas, varför just det antal arbetskrafter, som nu sysselsättas

vid Svalöv, med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna för jordbruk

i Sverige utgör det rätta antalet». Härtill kan svaras, att om det än ej

kali bevisas, att antalet är det absolut riktiga, sa har dock deri nuvarande

arbetsfördelningen vid utsädesföreningens huvudanstalt tillkommit på grundval

av de under förädlingsarbetets gång gjorda erfarenheterna. Då förädlingsarbete

med nya växtslag har ansetts höra upptagas och detta krävt

ökade arbetskrafter, ha sådana, sa snart medel härför erhållits, blivit anställda.

Och da nu exempelvis förädlingsarbetena med vallväxter anses

behöva ske i sådan omfattning, att eu vetenskapsman svårligen kan hinna

leda dessa, har föreningen för avsikt att verkställa en ändamålsenlig uppdelning

av dessa arbeten och om möjligt anställa ytterligare en vetenskapligt

skolad arbetskraft härför. Men det har självfallet aldrig kunnat falla utsädesföreningens

ledning in att anställa två vetenskapsmän eller arbetskrafter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 51

i övrigt för att de skulle sysselsätta sig med samma arbete, utan att den

ene vet vad den andre gör.

På tal om detta dubbelarbete må för övrigt blott framhållas, att deri i

motion nr 293 (sid. 15) åberopade kritiken av de uttalanden härom, sota

förut gjorts från Svalöf, på intet sätt rubbar huvudsaken i detta yttrande,

nämligen det av mångårig erfarenhet bestyrkta faktum, att utsikterna för

ernående av värdefulla resultat vid förädlingsarbetet icke ökas i proportion

med antalet på samma område arbetande.

I utarbetandet av detta yttrande hava deltagit t. f. föreståndaren, professor

Nilsson-Ehle, avdelningsföreståndarna Tedin, Åkerman och Sylvén,

assistenterna Sundelin och Lundberg samt undertecknad sekreterare.

Svalöv den 2 maj 1925.

För Sveriges utsädesförening:

H. NILSSON-EHLE.

Erik W. Ljung.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Då de sakkunniga på ett iögonenfallande sätt försummat eu utredning

av den fråga, som bort vara huvudfrågan, nämligen i vad mån Welbullsholm

producerat sorter, som hava ett nationalekonomiskt plusvärde utöver

hittills utsläppta Svalövssorter av samma växtart, har helt naturligt

motionärernas uppmärksamhet alldeles särskilt varit riktad på denna

fråga. I fråga om de redan föreliggande sorterna, hava de ansett sig böra

i motionen intaga de erinringar, som firman Weibull i skrivelse till chefen

för jordbruksdepartementet av den 18 mars 1925 gjort i frågan, då de

anse dessa uppgifter synnerligen belysande. Sedan riksdagens jordbruksutskott

remitterat motionerna till kungl. lantbruksstyrelsen för yttrande

över i dessa förekommande uppgifter, vilka ej ingå i Kungl. Majrts proposition

och lantbruksstyrelsen berett Sveriges utsädesförenings tjänstemän

tillfälle att yttra sig i saken, föreligger nu från dessa båda håll yttranden,

dels över de produkter, som från de båda växtförädlingsanstaltema

redan föreligga i handeln, dels över de, som kunna väntas inom

närmaste åren utkomma, d. v. s. av förädlarna själva som förhoppningsfulla

ansedda nya sorter.

I den nämnda skrivelsen av den 18 mars hävdade firman Weibull, att

med dess sorter Standardvete och Ekohavre förelåge sorter, som enligt

föreliggande officiella försök överträffade de från Svalöv föreliggande

sorterna i vete och vithavre, fast dessa till på köpet voro hela sortgrupper.

Riktigheten härav har i Svalövsinlagan ej kunnat bestridas — då

ju naturligtvis de officiella försökssiffrorna ej kunna utfalla olika vid

omräkning på Svalöv och Weibullsholm — lika litet som detta kunnat

göras med avseende på Weibullsholms överlägsenhet i rotfrukter under

senaste femårsperiod. Utsädesföreningens tjänstemän komma också till

följande av dem kursiverade slutsats i sortfrågan: »Av det anförda fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•">2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

f/år, att i fråga om redan till odling i stort utlämnade sorter, är Svalör

avgjort ledande i fråga om råg, vårvete, korn, svarthavre, ärter och potatis.

» Detta skulle således vara Svalövs motsvarande överlägsenhet. Härvid

kan emellertid ej rätt gärna det för bedömningens riktighet viktiga

faktum förbises, att vårveteförädling ej bedrives på Weibullsholm och att

av korn och svarthavre ännu ingen ny sort utsläppts i handeln. Svalövs

överlägsenhet i dessa fall är således för närvarande av lättbegripligt slag.

Lika lättbegriplig är Weibullsliolms överlägsenhet i grönsaker, fast denna

ej påpekats i nämnda inlaga, ehuru grönsakerna omfatta en hel avdelning

vid Weibullsholm. Det återstår då endast av de överlägsna växtslagen

råg, ärter och potatis. Att Stjärn- och Stålrågen äro överlägsen

Storm II i avkastning kan ju på grund av de officiella försökens utslag

ej förnekas. Men vi hava förut pointerat, att det i detta fall gällt ett

annat, speciellt för den svagstråiga rågen viktigt förädlingsmål, nämligen

ett vetestyvt strå. Detta har nåtts och härmed är förutsättningen

given för en kombination av denna stråtyp och högre avkastning genom

korsning. Att sorten därför representerar ett mervärde i förädlingsavseende

kan ej bestridas, även om den ej betecknar detta i avkastningshänseende.

Vad vidare den påstådda överlägsenheten i ärter och potatis beträffar.

sa bygger den på ett ringa antal försök, och dessutom äro de vid

de olika anstalterna framkomna sorterna till sina egenskaper så olika,

att de knappast äro jämförbara. Weibulls ärtsort Ambrosia är avsevärt

tidigare än samtliga Svalövs kokärtsorter, så att den kan odlas som förfrukt

till höstsäd, och fyller således i detta avseende ett behov, som aldrig

tillfredsställts av någon Svalövssort, fast dessa äro flera. Weibulls Monopolärt

är överlägsen Svalövs Soloärt i avkastning av grönmassa, men ej i

fröskörd. Dessa båda sorter fylla således var sitt behov, "Weibulls potatissorter

Sigyn och Imperia äro resistentare mot bladrullsjuka än samtliga

Svalövssorter och således odlingsvärdare i rullsjuketrakter, under det

att Svalövssorterna stundom äro detta i rullsjukefria trakter. De hittills

utsläppta sorterna i ärter och potatis hava så speciella egenskaper, att de

komplettera snarare än konkurrera med varandra. Lantbruksstyrelsens

genom utsädesföreningens tjänstemän igångsatta utredning har således

ej kunnat förtaga riktigheten av vårt förut gjorda och av motionärerna

upptagna uttalande, att vad den intensivast bedrivna förädlingen — nämligen

förädlingen av stråsäd — beträffar, är Weibullsholm överlägset i

vete och i det till sin odlingsomfattning ojämförligt viktigaste stråsädesslaget,

nämligen vithavre, Svalöv endast överlägset i råg. Det bär naturligtvis

i detta sammanhang ett fundamentalt intresse att skaffa sig ett

begrepp om vad dessa plusvärden betyda, och motionärerna hava också

med klar insikt om detta från Weibullsholms tjänstemän införskaffat sig

en kalkyl på, vad Standardvetets meravkastning kan anses betyda i nationalekonomisk

vinst som ett rent penningvärde. Denna kalkyl resulterade

i att sortens utlämnande betyder möjligheten till en ökad årlig vinst för

det svenska jordbruket av inemot två och en halv miljon kronor. Riktigheten

av denna kalkyl har ej bestritts varken av lantbruksstyrelsen eller

utsädesföreningens tjänstemän.

Då de för Ekohavren med avseende på dess meravkastning lämnade

uppgifterna ej heller varit möjliga att bestrida, torde det i detta samman

bang vara av vikt att genom en liknande kalkyl göra sig en uppfattning

om denna sorts ekonomiska plusvärde. Sorten har överträffat Svalövs

nyaste vithavreförädling, Kungshavre, med 4 procent, den äldre sorten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. .">1!

Se ger liav re, med 2 procent, i avkastning, men samtidigt denna sort med

2 procent i kärnhalt. Ekohavrens överlägsenhet kan således sättas till 4

procent (iver de hasta motsvarande Svalövssorterna. Dess odlingsområde

sammanfaller vidare med Segerhavrens. Den är eu universalsort för

Göta- och Svealand i likhet med denna. Visserligen söker Svalövsinlagair

förringa sortens betydelse genom att framhålla, att sortens »jämförelsevis

sena mognad gör emellertid anviindningen begränsad». Detta påstående

är emellertid gripet fullkomligt ur luften, ty försökssiffrorna visa tvärtom,

att Ekohavren i Svealand, där dess »senhet» borde lagt hinder i vägen

för dess odling, givit bättre avkastningsresultat än i Götaland. I själva

verket är denna »senhet» endast ett par dagar senare mognad för sorten

än Seger och liktidig mognad med Kungshavre, vilken ej brukar betecknas

som sen från Svalöv. Ekohavren kan därför utan tvekan anses som

odlingsbar i hela Göta- och Svealand, utom på enstaka trakter, som behöva

en tidigare sort än Seger, nämligen Guldregn. Antager man, att

Ekohavren kan odlas på halva landets havreareal (undantag utgör Norrland

och möjligen vissa delar av norra Svealand, vidare Svarthavre- och

Guldregnsområdena), torde man emellertid räkna starkt i underkant.

Landets havreskörd utgör vidare ungefär 10,000,000 säckar. Antages vidare,

att halva denna skörd är vithavre av Segertyp — vilket återigen

är att räkna starkt i underkant, emedan skörden från Nordsverige är

oerhört mycket lägre än för Sydsverige — och att Ekohavre med sin 4

procent högre avkastning än Segertyperna i stället odlades, så skulle eu

meravkastning av 200,000 säckar erhållas. Efter ett pris av 15 kronor per

säck skulle detta i årlig ekonomisk vinst för landet utgöra 3,000,000 kronor.

Ekohavrens nationalekonomiska mervärde är alltså ännu större än Standardvetets,

men detta hava de sakkunniga alldeles glömt bort. Endast eu

granskning av stråsädessorternas värde giver således till resultat, att

Standard betecknar möjligheten till en meravkastning av omkring två

och en halv miljon kronor och Eko till tre miljoner kronor. Liknande utredningar

skulle naturligtvis kunna göras med avseende på andra sorter,

för så vitt så omfattande försök, som med de nämnda, förelåge. Det

synes emellertid, som om den frågan, huruvida Weibullsholms växtförädlingsanstalt

producerat något plusvärde utöver Svalövsanstalten, redan

med resultatet av dessa på omfattande och av ingen bestridda försökssiffror

byggda beräkningar, skulle vara klart besvarad. Och det synes

vidare, som om den frågan, huruvida det kan vara lönande för staten att

utgiva 75,000 kronor till en anstalt, som redan ger staten tillbaka i ökad

avkastning endast med sina nya stråsädessorter miljoner kronor, ej skulle

vara svår att besvara från ekonomisk synpunkt. Huruvida därför lantbruksstyrelsen

har rätt i sitt yttrande, att Weibullsholms »insats givits

en omfattning och en betydelse, vilka knappast kunna sägas motsvaras

av verkligheten», därpå giva dessa siffror svar. På anmodan av motionärerna

hava Weibullsholms förädlingsspecialister inkommit med uppgifter

på de sorter, som kunna förväntas utkomma i marknaden inom närmaste

tiden. Då åtskilliga av dessa sorter prövats under en lång årsserie, hava

vi naturligtvis även anfört försökssiffror för sorterna i förhållande. till

gängse standardsorter. Av Svalövstjänstemännen göres nu gällande, att

dessa sakna betydelse, emedan man ej vet, huru dessa sorter ställa sig till

iivenledes från Svalöv bebådade nya sorter. Då emellertid dessa endast

uppräknas, och varken deras egenskaper eller avkastning beröres, stå vi

inför detta argument svarslösa. Däremot förryckes emellertid ingenting

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

i våra uppgifter, att dessa sorter stå över våra egna bästa sorter, som i

sin tur i vissa fall bevisligen stå över de bästa Svalövssorterna.

Dessa nya löften från de båda anstalterna har tydligen givit lantbruksstyrelsen

anledning att blåsa nytt liv i den tynande älsklingstanken om

för många sorter. Det är ju svårt att inse, huru det överhuvudtaget skall

■vara möjligt att tillgodogöra det svenska lantbruket växtförädlingens

resultat på annat sätt än genom utsläppandet av nya sorter. Endast den

omständigheten, att dylika synas föreligga, bör väl därför ej rimligen

kunna ge anledning till oro. Av de fyra handelssorterna från Weibullsholm

äro tre för specialområden, nämligen Arla för Guldregnsområdet,

Bergslags för övre Svealand och nedre Norrland och Argus för svarthavreområdet.

Den nya vithavresorten, Drott, är för vithavreområdet.

Att den ej utsläppes oprövad torde de jämna, åttaåriga försöken visa.

Dessutom ingår sorten i de officiella försöken från och med i år. Skulle

den där ej visa sin överlägsenhet, kommer den naturligtvis ej att utsläppas.

Och liknande blir förhållandet med övriga omnämnda sorter, liksom,

våga vi antaga, med avseende på Svalövs förhoppningsfulla sorter.

Lantbruksstyrelsen anvisar emellertid även en väg ut ur denna för hastiga

sortproduktion. Den skriver: »Hade de olika förädlarnas sorter re
dan

på ett tidigt stadium jämförts och arbetet fortsatts endast med den

eller de sorter, som visat sig innebära verkliga framsteg, hade efter vad

lantbruksstyrelsen kan finna mycket och dyrbart försöks- och förökningsarbete

kunnat undvikas.» Häri har lantbruksstyrelsen onekligen mycket

rätt, men man endast frågar sig, om den växtförädlare står att uppbringa,

som på ett tidigt stadium kan finna den sort, som innebär ett verkligt

framsteg. Då kunna vi lugnt överlämna hela landets växtförädling utan

undantag åt honom.

Hade däremot lantbruksstyrelsen föreslagit, att försöksväsendet utbyggdes

med fasta försöksstationer, där de vid förädlingsanstalterna som mervärda

befunna sorterna underkastades effektivare prövning än vad som

vid hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet är möjligt, och balett

större antal sorter kunde prövas än vad som nu är möjligt, så skulle

detta förslag av landets samtliga växtförädlare givetvis omfattats med

största intresse. På detta sätt undvekes visserligen ej utan utbyggdes i

stället ett dyrbart försöksarbete. Och denna anordning kunde ju ingenting

åtgöra med avseende på ett genare framställande av de nya sorterna,

ilen att staten härigenom på ett eller helt annat sätt skulle tillvarataga sitt

eget intresse, samtidigt som den gagnade växtförädlingsarbetet genom att

övertaga slutprövningen av sorterna, är självfallet.

Om således produktionen av nya sorter är så långt ifrån att vara en

fara att den snarare är växtförädlingens mål, så kan samma ogrundade

rädsla påvisas med avseende på lantbruksstyrelsens uppfattning med avseende

på dubbelarbetet. Denna lantbruktsstyrelsens andra huvudtanke

hade av de sakkunniga ansetts bestyrkt genom ett intyg från Svalövstjänstemännen,

att utsikten till nya resultat ej stiger med antalet arbetande

personer på området, utan endast med kvadratroten på detta antal. Sedan

det ohållbara i detta påstående från teoretisk synpunkt efter anmodan av

motionärerna påvisats av docent Heribert-Nilsson, ha Svalövstjänstemännen

i sitt senaste yttrande frångått sitt försök, att på teoretisk väg bevisa

dubbelarbetets olägenhet. Men, säga de, detta rubbar på intet sätt huvudsaken

i detta yttrande, nämligen det av mångårig erfarenhet bestyrkta

faktum, att utsikterna för ernående av värdefulla resultat vid förädlings
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 55

arbetet icke ökas i proportion med antalet på samma område arbetande.

Var är beviset härför? Var är det av mångårig erfarenhet bestyrkta beviset

härför? Den nämnda uppfattningen motsäges ju i varje fall av den

svenska växtförädlingen, vilkens resultat icke varit rikare än sedan de

båda växtförädlingsanstalterna trädde i full funktion. Och härvid har

ej varit utan betydelse, vad motionärerna yttrat och vari Svalövstjänstemännen

instämma, att »åtskilliga impulser till förädlingsarbetets förnyelse»

utgått från Weibullsholm. Att liknande påverkan gjort sig gällande

från Svalöv med avseende på Weibullsholm är naturligt. Men en påverkan

som består i ömsesidiga impulser i teoretiskt och praktiskt avseende

kan ju ingalunda kallas ett ömsesidigt dubbelarbete.

Weibullsholm den 10 maj 1925.

Vördsammast

för Weibullsholms Växtförädlingsanstalt

HARRY WEIBULL.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till befrämjande av växtförädling m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten