Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av publik jord.

1925-05-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av publik jord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande

av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer

av publik jord.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan

omförmälda, inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen:

1) två likalydande, nr 123 i första kammaren av herr Johan J hansson

m. fl. samt nr 118 i andra kammaren av herr Gardell i Gans m. fl., i

vilka hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville gå

i författning om vidtagande av sådan ändring av grunderna för utarrendering

av ecklesiastika boställen, att arrendator, vars kontrakt slutits

under åren 1916—1922, må äga rätt att före den 31 december 1925

uppsäga kontraktet, i vilket fall ny sakkunnig värdering av fastighetens

arrendevärde äger rum, och arrendevillkoren, avseende tiden från den 14

mars 1926, därefter fastställas, varefter arrendet på de fastställda villkoren

hembjudes den föregående arrendatorn, som äger rätt att inom förelagd tid

antaga arrendet på de nya fastställda villkoren. Avger han ej dylik förklaring,

skall han äga rätt att den 14 mars 1926 frånträda sitt förutvarande

arrende.

2) två likalydande, nr 124 i första kammaren av herr Johan Johansson

m. fl. samt nr 119 i andra kammaren av herr Gardell i Gans m. fl., i vilka

hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville gå

i författning om vidtagande av sådan ändring av grunderna för utarrendering

av kronans jordbruk sdomäner, att arrendator, vars kontrakt slutits under

åren 1916—1922, må äga rätt att före den 31 december 1925 uppsäga

kontraktet, i vilket fall ny sakkunnig värdering av fastighetens arrendevärde

äger rum, och arrendevillkoren, avseende tiden från den 14 mars 1926,

därefter fastställas, varefter arrendet på de fastställda villkoren hembjudes

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 saml. 30 höft. (Nr 73—74.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

den föregående arrendatorn, som äger rätt att inom förelagd tid antaga arrendet

på de nya fastställda villkoren. Avger han ej dylik förklaring, skall

han äga rätt att den 14 mars 1926 frånträda sitt förutvarande arrende.

3) nr 125 i första kammaren av herr Ingeström, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att de kronoarrendatorer, som under år 1916—1921 emottagit

sina arrenden, må äga att, om de så önska, uppsäga sina arrenden

till upphörande 14 mars 1926;

och att de arrendatorer, som innehava sina arrenden med optionsrätt efter

särskild uppskattning, må om de så önska och uppskattningen skett under

åren 1916—1921 äga påkalla ny uppskattning och därför åtnjuta den nedsättning

i arrendeavgiften, som må prövas skälig.

4) nr 188 i andra kammaren av herrar Olsson i Ramsta och Hedlund i

Östersund, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de prästgårdsoch

kronoarrendatorer, som under år 1916—1921 emottagit sina arrenden,

må äga att, där de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande 14

mars 1926, och att de arrendatorer, som innehava sina arrenden med optionsrätt

efter särskild uppskattning, må, om de så önska och uppskattningen

skett under åren 1916—1921, äga påkalla ny uppskattning och därefter åtnjuta

den nedsättning i arrendevillkoren, som må anses skälig.

Beträffande de skäl, som åberopats såsom stöd för dessa framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom av motionärerna erinrats har såväl 1923 som 1924 frågan om beredande

av lindring i våra arrendatorers av publik jord arrendevillkor förelegat

till prövning inom riksdagen.

I enlighet med av jordbruksutskottet i utlåtande (nr 28) gjord hemställan

föranledde de vid 1923 års riksdag i ämnet väckta motionerna icke någon

riksdagens åtgärd.

Jordbruksutskottets motivering var följande:

Det principspörsmål, som framkommer i motionerna, nämligen frågan

huruvida staten bör träda hjälpande emellan, då den enskilde till följd av

inträffad konjunkturväxling kommit i en förlustbringande situation vid fullgörande

av med staten ingånget avtal, har under de senare åren vid ett

flertal tillfällen varit föremål för riksdagens bedömande. I berörda hänseende

tillåter sig utskottet erinra om den vid 1920 års riksdag slutligt behandlade

frågan om ersättning till vissa entreprenörer. Statsutskottet hade

i utlåtande (nr 195) i anledning av vissa inom riksdagen i nyssnämnda

syfte väckta motioner hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning,

huruvida och i så fall i vad mån samt under vilka villkor ersättning kunde

beredas de entreprenörer för statsverkets räkning, som utan egen förskyllan

på grund av efter krigsutbrottet inträffade prisstegringar åsamkats förluster.

Denna statsutskottets hemställan avslogs av riksdagens båda kamrar. De

skäl, som lågo till grund för riksdagens avslagsbeslut och vilka närmare

framgå av de inom kamrarna förda debatterna, torde i främsta rummet vara

att söka i de synnerligen vittgående konsekvenser, som vore att befara av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

3

medgivande av ifrågavarande slag, ävensom att grundvalen för statsverkets

avtal med enskilda därigenom betänkligt skulle rubbas, vartill komme, att

utredningen och prövningen av de särskilda fallen skulle ställa vederbörande

myndigheter inför hart när olösliga uppgifter. Den principiella ståndpunkt,

som sålunda fastslagits vid 1920 års riksdag, torde sedermera hava varit

vägledande vid avgörandet av likartade ärenden.--------

Vad beträffar nu förevarande motioner har utskottet visserligen funnit att

även i detta fall billighetsskäl kunna anföras för däri föreslagna åtgärder

till lindrande av ifrågavarande arrendatorers ställning. Det synes emellertid

böra beaktas, att vissa arrendatorer under högkonjunkturen torde hava varit

i tillfälle att göra betydande vinster. Vidare tillåter sig utskottet åberopa

vad kammarkollegium i sitt förenämnda utlåtande anfört beträffande den

lindring ifråga om ny byggnadsskyldighet samt tjänstbarheter, som det inträdda

prisfallet medfört för ett stort antal prästgårdsarrendatorer. Härjämte

vill utskottet särskilt understryka vad kammarkollegium anfört i fråga om

konsekvenserna av det ifrågasatta allmänna medgivandet för vederbörande

arrendatorer att uppsäga under högkonjunkturerna ingångna arrendeavtal.

En sådan uppsägningsrätt skulle nämligen, såsom kollegium framhållit,

medföra, att en avsevärd del av landets publika jord komme att samtidigt

utbjudas på förnyade mer eller mindre långvariga arrenden på grundvalen

av arrendevärderingar, företagna vid en tidpunkt, då konjunkturerna för

jordbruksnäringen till synes befinna sig i ett bottenläge; det i och för sig

behjärtansvärda syftet att söka bispringa de personer, vilkas arrendeskyldigheter

på grund av förändrade tidsförhållanden verkligen överstege deras

förmåga och vilka i själva verket måste antagas utgöra ett fåtal, skulle icke

kunna motivera en åtgärd av angivna vittutseende innebörd. A andra sidan

skulle — såsom kollegium likaledes framhållit — åstadkommandet av ett

rättvist och på rationella grunder vilande urval av de fall, beträffande vilka

icke blott arrendatorns iråkade svårigheter utan även samtidigt intresset för

det allmänna såsom jordägare kunde motivera ett partiellt eftergivande av

den förres enligt kontrakt åtagna skyldigheter, ställa vederbörande statsmyndigheter,

som därmed betroddes, inför en ytterst vansklig för att icke säga

olöslig uppgift.

Vid 1924 års riksdag intogo såväl jordbruksutskottet som riksdagen

samma ståndpunkt.

Såsom framgår av det föregående har riksdagen under senare tider av

principiella skäl ställt sig avvisande gentemot framförda krav å förändring

i gällande arrendeavtal rörande publik jord. Det har visserligen synts uppenbart,

att billighetshänsyn i vissa fall talade för medgivande av lindring i

under högkonjunkturen ingångna arrendeavtal, men de principiella betänkligheterna

hava hittills tillmätts avgörande betydelse.

Ehuru utskottet nu ansett sig böra tillstyrka, att åtgärder från statens sida

i förevarande avseende vidtagas, vill utskottet samtidigt uttala, att utskottet

givetvis fortfarande anser berörda principer såsom regel böra vara vägledande

vid bedömandet av frågor av detta slag.

Då det för utskottet gällt att nu taga ståndpunkt till förevarande frågor,

har utskottet utgått därifrån, att ett avsevärt antal arrendatorer av publik

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

jord för närvarande torde vara bundna för lång tid framåt vid arrendeavgifter,

som med hänsyn till rådande konjunkturer måste anses vara oskäligt

höga. Detta torde medföra, att många av dessa arrendatorer i längden icke

kunna fullgöra sina enligt arrendeavtalen åtagna förpliktelser. Borgensmän

få träda emellan och arrendatorn kommer i dylika fall i en belägenhet, där

han synes vara i uppenbart behov av hjälp från statens sida. Dylik hjälp

synes böra lämnas genom lindring i arrendevillkoren. Härtill kommer, att

staten uppenbarligen har ett direkt intresse av de publika egendomarnas

tillbörliga skötsel, och tydligt är, att det obestånd, vari arrendatorerna råka,

i längden måste äventyra de av dem arrenderade egendomarnas avkastningsförmåga.

Vad beträffar de särskilda av motionärerna ifrågasatta åtgärderna i förevarande

avseende, så har utskottet icke i ärendets nuvarande skick funnit

det möjligt att taga bestämd ståndpunkt till desamma. Det vill dock synas

utskottet, som om starka skäl talade emot förslaget att medgiva uppsägningsrätt.

Gjordes en sådan uppsägningsrätt allmän, bleve, enligt utskottets mening,

konsekvenserna härav synnerligen vittutseende. Skulle åter frågan

om rätt till uppsägning göras beroende av prövning i varje särskilt fall,

skulle det bliva synnerligen svårt att finna de rationella grunderna för en

dylik prövning. Däremot synes den andra av motionärerna föreslagna utvägen,

nämligen att medgiva nedsättning av arrendeavgift efter förnyad,

av vederbörande arrendator bekostad uppskattning vara mera framkomlig.

Utskottet finner det emellertid oundgängligt att, innan riksdagen träffar

ett slutligt avgörande i denna fråga, utredning och förslag i ämnet från

Kungl. Maj:ts sida föreligger. Endast härigenom torde kunna bliva på nöjaktigt

sätt klarlagt, vilka åtgärder som från statens sida i förevarande avseende

kunna och böra ifrågakomma.

I detta sammanhang får utskottet framhålla, att, såvitt angår ecklesiastika

arrendeavtal, Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att inhämta de medgivanden

i förevarande avseende, från det innevarande år sammanträdande kyrkomötets

sida, som må vara erforderliga.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I:

123, 124, 125 samt II: 118, 119, 188, må i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning i vad mån arrendatorer av krono- och ecklesiastik

jord, vilkas kontrakt grunda sig å under högkonjunkturen

verkställda uppskattningar, övertagit sina arrenden på villkor,

som kunna antagas hava försatt dem i svårigheter att fullgöra

ingångna förbindelser, samt för riksdagen framlägga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

5

förslag till de åtgärder, vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den 23 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Persson, Nils, Boberg, Elisson, Ingeström, greve

Wachtmeister och Luferkort; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,

Carlström, Uddenberg i Karlskoga, Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste och

Björk.

av greve Wachtmeister.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:338 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande av lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av publik jord. s. 12 i texten