Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för landstingsman utse personliga suppleanter.

3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1925:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för landstingsman utse personliga suppleanter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1925 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för

landstingsman utse personliga suppleanter.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 85, har herr Dahl hemställt,

»att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 13 § 3 mom. i lagen

den 20 juni 1924 om landsting, att vid utseende av suppleanter för landstingsman

främst måtte tagas i räkning de namn, som må vara särskilt upptagna

såsom suppleanter för den ifrågavarande landstingsmannen».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Då efter initiativ av riksdagen år 1922 infördes bestämmelser bland annat

i landstingsförordningen, avseende möjlighet till användning av spaltad valsedel

för utmärkande av särskilda suppleanter, förbisågs att vidtaga ändring i föreskrifterna

om förfarandet vid utseende av suppleanter, varigenom vållats, att

då två särskilda suppleantnamn upptagits, det senare av dessa ej kommer i

beaktande, och således anordningen delvis förlorar sin effektivitet.

Den sålunda olämpliga bestämmelsen har influtit i den nya landstingslagen.»

Såsom motionären erinrar, vidtogs genom beslut vid 1922 års riksdag sådan

ändring i dåvarande förordningen om landsting, att möjlighet bereddes till användande

av spaltad valsedel vid val av landstingsmän och suppleanter för

dessa. Enligt de sålunda tillkomna nya bestämmelserna, som oförändrade upptagits

i gällande lag om landsting, kunna i de fall, då spaltad valsedel användes,

å sedelns högra sida uppföras högst två namn, avseendö val av suppleanter

för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet upptagna namnen.

Därjämte må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver det antal

landstingsmän valet avser; dessa namn gälla jämväl, i den mån desamma icke

tagas i anspråk vid själva landstingsmannavalet, val av suppleant för avgången

landstingsman.

Syftet med dessa bestämmelser har varit att bereda möjlighet till en sådan

anordning, att de röstande sättas i tillfälle att giva sitt votum åt två eventuella

efterträdare för viss representant, och i enlighet härmed borde de å

den spaltade sedelns högra sida upptagna namnen först ifrågakomma vid räkning

till suppleanter. Vid här ifrågavarande bestämmelsers tillkomst genomfördes

emellertid icke de ändringar i reglerna för sammanräkningsförfarandet

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 samt. 13 käft. (Nr 14.) 1

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Ni 14.

vid utseende av suppleanter för landstingsman, som för tillgodoseende av det

nämnda syftet varit erforderliga. Enligt dessa regler skall för parti, som erhåller

mera än en plats, endast en suppleant räknas för varje landstingsman,

och dessa suppleanter utgöra ersättare i viss angiven ordning för en var

landstingsman. Om valsedlarna upptaga två särskilda suppleantnamn för viss

landstingSmätt; kolonier det senare av dessa namn alltså icke ifråga vid sammanräkningen.

Rättigheten att å valsedelns högra sida upptaga det senare

suppleantnamnet blir alltså fullständigt utan betydelse.

Enligt Utskottets mening toåste det anses överensstämma med syftet i den

år 1922 vidtagna lagändringen, att bestämmelserna om utseende av suppleanter

ändras på sådant sätt, att de två namn, som kunna vara upptagna å högra

sidan av spältåd valsedel, komma i fråga före övriga namn. För utarbetande

av erforderliga lagändringar lärer emellertid eu mera ingående utredning vara

påkallad och förutsätter utskottet) att förslag i ämriet skall kunna framläggas

till nästkommande riksdag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i ättledning av motionen I: 85, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, ottt utarbetande av förslag till

äådanä ähdringår i gällande bestämmelser angående utseende

av suppleanter för landstingsmän, att de namn, som å spaltad

valsedel kunna vara upptagna å sedelös högra sida såsom särskilda

Suppléatttnamn för Viss lattdstingsman, erhålla företräde

framför övriga å sedeln upptagna nåmn.

Stockholm den 81 mars 1925.

Få konstitutionsutskottets vägnar:

AUG. SÄ VSTRÖM.

Närvarande: Herrar von Geijer,* Sävström, Strömberg, Hellberg* Reuterskiöld,*

David Bergström, G. W. Hansson, Dahl, Larsén, N. J. M. Svensson,

Österström, Bäckström,* K. A. Westman, Andersson i Igelboda, Björkinan

i Norrköping, Karlsson i Vådstena, Sjöström, ForsSell, Fast och

Almquist i Göteborg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

;s

Reservation

av In- Reuterskiöld, som yrkat, att utskottet skulle, i anledning av motionen,

hemställa om utredning av frågan, huruvida och på vad sätt behovet av flera

särskilda suppleanter för eu var landstingsman skulle kunna lämpligast tillgodoses,

och som till motivering av detta yrkande anfört följande: »Påståendet,

att den nuvarande avfattningen av bestämmelserna om suppleantval till

landsting skulle bero av ett förbiseende, är felaktigt, även om en eller annan

av dem, som medverkat till avfattningens fastställande, därvid utgått från

oriktiga förutsättningar och sålunda trott sig vinna mera än som verkligen

kunde vinnas med nu gällande avfattning. Skillnaden mellan landstings- och

förstakammarval, beträffande suppleanter, ligger främst däri, att de förra

skola verkställas samtidigt med landstingsmannens val, de senare först om

eller när ledighet bland de valda kammarledamöterna uppstår. För kammarvalen

kan det därför vara av intresse att hava två särskilda suppleantnamn

för varje riksdagsmannakandidat, varemot samma intresse i mycket ringa grad

— och endast som säkerhetsåtgärd, därest ett parti blott skulle få en enda

plats bland landstingsmännen — förefinnes vid landstingsvalen. Skillnaden

mellan dessa båda val ligger därnäst i den omständigheten, att de eu gång

valda landstingssuppleanterna, vilka icke vid inträffad möjlig avgång under

perioden kompletteras genom ny sammanräkning, inbördes ersätta varandra

inom varje parti, i följd varav införts regeln, att parti, som blott fått eu

landstingsmannaplats, dock får utse två suppleanter. Skall denna regel bibehållas,

och något annat har aldrig varit avsett, måste antingen texten avfattas

så som skett, och alltså för varje landstingsman inom parti, som fått mer än

eu plats, utses blott eu personlig suppleant, eller också de större partierna

ytterligare premieras genom att, i likhet med en-plats-partierna, erhålla dubbelt

så många suppleanter som antalet landstingsplatser.

Om man alltså nu vill gå in för val av två särskilda suppleanter för en

var landstingsman, blir följdriktigt nödvändigt att också undersöka, huruvida

samtidigt därmed nyssnämnda fördubbling antingen skall genomföras utan

kompensation för en-plats-partierna i form av ökat antal suppleanter även för

dem, eller föranleda upphävande av regeln om succession av ett partis alla

suppleanter inbördes, eller på annat sätt regleras. Då dessa följder icke böra

lämnas vid en utredning obeaktade och då utskottet, efter min mening, till

undanrödjande av varje missförstånd rörande utskottets kännedom om dessa

följder, bort klart framhålla, att utredningen icke må begränsas till allenast

sättet för ett tillgodogörande i större utsträckning av de båda särskilda suppleantnamnen,

när de förekomma, har jag ansett utskottets kläm böra på det

vidare sätt avfattas, som ovan angivits. Detta har dessutom synts nödigt, då

ett eventuelit beaktande av båda de särskilda suppleantnamnen måste medföra

vissa modifikationer i fråga om tillåtna antalet allmänna och gemen

samma suppleantnamn, så vida full rättvisa skall skipas efter här gällande

grunder.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:131 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för landstingsmän utse personliga suppleanter. s. 7 i texten