Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.

1925-04-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1925:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1925 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om offentligheten av vissa handlingar.

I särskilda, inom första kammaren väckta motioner, nr 193—195, har herr

Lindhagen hemställt:

a) i motionen nr 193,

»att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte förelägga riksdagen förslag

om sådant tillägg till tryckfrihetsförordningen, varigenom med erforderliga

undantag kommunala handlingars offentlighet hlir tydligt lagfästad.»

b) i motionen nr 194,

»att riksdagen ville hos regeringen anhålla om ett övervägande, i vad man

publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrättningars

och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av

offentlig myndighet eller representation, samt framläggande för riksdagen av

förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande

kan föranleda.»

c) i motionen nr 195,

»att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte — utöver vad i motionerna

nr 193 och 194 ifrågasatts — jämväl överväga, huruvida och i vad

mån övriga s. k. juridiska personers handlingar böra underkastas offentlighet,

samt för riksdagen framlägga det förslag om tillägg till tryckfrihetsförordningen,

som av detta övervägande kan föranledas.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom i motiveringen till motionen 1:193 erinras, är det omtvistat, huruvida

den i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen uttryckta grundsatsen om offentlighet

för »allmänna ärenden rörande handlingar» skall anses gälla även kommunala

handlingar. Å ena sidan har man framhållit, att kommuner och kommunala

handlingar icke nämnas i omförmälda stadgande, och härur dragit den

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 sand. 16 Käft. (Nr 17.)

Utskottets

yttrande.

Motionen

I: 193.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

slutsatsen, att de icke falla under stadgandets tillämpningsområde. Å andra

sidan har det gjorts gällande, att de i stadgandet förekommande uttrycken

»publika verk» och »publika korporationer» äro tillräckligt vidsträckta för att

innefatta kommunala organ och att alltså offentlighetsgrundsatsen bör tilllämpas

jämväl beträffande kommunala handlingar. I praxis ha vid olika

tillfällen skilda tolkningar tillämpats. År 1905 bifölls i alla instanser ett

yrkande om att få taga del av ett i en fångvårdsstyrelse fört protokoll; i

högsta domstolens utslag framhölls, att protokollet i fråga vore att hänföra

till sådana allmänna ärenden rörande handlingar, varom stadgas i § 2 4:o

tryckfrihetsförordningen (H 1905:368). Vid ett senare tillfälle har däremot

högsta domstolen i plenum, med 10 röster mot 10, avslagit ett liknande yrkande

beträffande ett i en drätselkammare fört protokoll (H. 1914:506).

I kommunallagarna ha beträffande vissa slag av kommunala handlingar införts

bestämmelser, varigenom rätt att taga del av dessa handlingar stadgats.

Sålunda bestämmes i §§ 25 och 53 av förordningen om kommunalstyrelse på

landet, att var och en skall äga rätt att hos kommunalstämmas, respektive

kommunalnämnds ordförande taga avskrift av stämmans eller nämndens protokoll

och få densamma avgiftsfritt bestyrkt. Motsvarande bestämmelser återfinnas

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd § 19 beträffande

kyrkostämmas protokoll samt i förordningen om kommunalstyrelse

i stad § 43 beträffande stadsfullmäktiges protokoll, dock att i sistnämnda fall

ej klargöres, om bestyrkandet skall ske avgiftsfritt. Någon allmän bestämmelse

om ifrågavarande handlingars ställning i här berörda hänseende finnes

ej i någon av kommunallagarna.

Förslag om att i tryckfrihetsförordningen införa uttrycklig bestämmelse om

kommunala handlingars offentlighet ha vid flera tillfällen varit före. I det

förslag till ny tryckfrihetsförordning, som av konstitutionsutskottet framlades

vid 1872 års riksdag, likställdes kommunala handlingar med övriga offentliga

handlingar (§ 4); såsom motivering för denna sin ståndpunkt framhöll utskottet

endast, att önskemål i denna riktning allmänt uttalats inom riksdagens

kamrar. Några år senare, vid 1875 års riksdag, hemställdes i en enskild motion,

att bestämmelse om kommunala handlingars offentlighet skulle införas

i tryckfrihetsförordningen. Vid detta tillfälle intog emellertid konstitutionsutskottet,

som visserligen förklarade sig vara ense med motionären »om nyttan

och nödvändigheten därav, att jämväl de kommunala myndigheterna äro för

sina göranden och låtanden underkastade offentlighetens kontroll», den ståndpunkten,

att den påyrkade offentligheten kunde anses framgå av tryckfrihetsförordningens

gällande lydelse och att erforderliga ytterligare bestämmelser i

ämnet icke nödvändigt behövde införas i grundlagen. En i viss mån liknande

uppfattning kom till synes i det år 1887 framlagda förslaget till tryckfrihetslag,

i det att man här utgick från, att frågan om kommunala handlingars offentlighet

lämpligen kunde regleras av kommunallagstiftningen.

Av de kommitterade, som tillsattes år 1909 för att utreda frågan om revision

av tryckfrihetsförordningen och som år 1912 avgåvo ett »betänkande med

förslag till tryckfrihetsordning», gjordes hithörande frågor till föremål för en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

ingående undersökning. Kommitterade framhöllo härvid, alt del vore av

synnerlig vikt att avlägsna den rådande oklarheten i fråga om kommunala

handlingars offentlighet och att det icke kunde vara föremål för någon tvekan,

i vilken riktning detta borde ske (betänkandet sid. 133 ff.). »Om det allmänt

erkännes, att offentlighetsgrundsatsen på statsförvaltningens område visat goda

och betydelsefulla verkningar, synas nämligen inga övertygande skäl kunna

förebringas, varför densamma icke jämväl skall lända till gagn på det kommunala

verksamhetsområdet, som i våra dagar tagit en så storartad omfattning

och alltjämt utvidgas.» Regleringen av denna fråga borde enligt kommitterades

mening principiellt ske genom bestämmelse i tryckfrihetsförordningen,

icke genom specialstadganden i de skilda kommunalförfattningarna.

Ett dylikt förfaringssätt vore även av praktiska skäl påkallat, då härigenom

ämnet bleve reglerat i eu lag. Införandet av bestämmelser i detta hänseende

i de skilda kommunala författningarna skulle, enligt vad de kommitterade

hölle före, medföra allehanda olägenheter, detta särskilt med hänsyn till den

mångfald författningar, som härvid komme i fråga.

I enlighet med denna sin uppfattning införde 1912 års kommitterade i förslaget

till ny tryckfrihetsordning bestämmelser om kommunala handlingars offentlighet

(kap. 2, § 1, mom. 2), varjämte särskilda stadganden föreslogos

angående undantag från offentlighetsgrundsatsen i denna punkt (kap. 2, § 2,

mom. 3, § 8, mom. 5).

Efter framläggandet av 1912 års tryckfrihetskommitterades utredning har

frågan om utarbetande av bestämmelser rörande kommunala handlingars

offentlighet icke varit före. Visserligen anhöll riksdagen år 1921 i skrivelse

till Kungl. Maj :t att en revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser

måtte föranstaltas i enlighet med vissa i skrivelsen uppdragna

riktlinjer, men frågan om de kommunala handlingarnas ställning berördes

icke i detta sammanhang. Då beslut om verkställande av den begärda utredningen

fattades av Kungl. Maj:t den 5 december 1924 blev ej heller här berörda

fråga föremål för behandling, ehuruväl i departementschefens yttrande

framhölls, att vid utredningen även torde komma under övervägande, huruvida

den allmänna regeln om handlingars offentlighet borde erhålla ändrad

avfattning.

Till den uppfattning om behovet av lagstadgad offentlighet för kommunala

handlingar, som vid flera tillfällen kommit till uttryck och som av 1912 års

tryckfrihetskommitterade ingående motiverats, kan utskottet ansluta sig.

Med hänsyn till den kraftiga utveckling, som den kommunala förvaltningen

under senare tid undergått, och de maktpåliggande uppgifter, som för närvarande

åligga densamma, synes det naturligt och lämpligt att även på detta

område tillämpa publicitetsprincipen. Då i tryckfrihetsförordningen den

grundsatsen uttryckes, att »allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll

och beslut, av vad beskaffenhet de vara må» skola vara för en var tillgängliga,

därest de tillhöra offentliga verk och korporationer, lärer offentlighetsprincipens

lagfästande för de kommunala handlingarnas vidkommande endast inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 77.

Motionen

I: 194.

bära, att de vid tryckfrihetsförordningens tillkomst omfattade grundtankarna

tillämpas på nu rådande förhållanden.

Att ett uttryckligt stadgande är erforderligt för att garantera offentlighetsgrundsatsens

tillämpning pa det kommunala området, framgår av den givna

redogörelsen för rättspraxis. Den osäkerhet, som här kommit till synes, gör

det särskilt angeläget att skapa otvetydiga rättsregler i ämnet.

I likhet med 1912 års tryckfrihetskommitterade håller utskottet före, att

principen om kommunala handlingars offentlighet bör komma till uttryck i

tryckfrihetsförordningen och icke utformas endast genom bestämmelser i kommunalförfattningarna.

Liksom beträffande publika handlingar 1 övrigt, synes

det påkallat, att för ifrågavarande område generella och enhetliga regler tillskapas

och att dessa inarbetas i en författning. En fördelning av hithörande

bestämmelser på de skilda kommunala författningarna torde icke blott vara

svår att praktiskt genomföra utan även kunna leda till olägenheter vid lagtillämpningen.

Ehuru alltså enligt utskottets mening kommunala handlingar 1 princip höra

likställas med andra offentliga handlingar, vill utskottet betona nödvändigheten

av att vid de nya rättsreglernas utformning taga hänsyn till i vissa avseenden

föreliggande skiljaktigheter och i anslutning härtill utarbeta särskilda

bestämmelser för de kommunala handlingarnas vidkommande. Sålunda

torde det knappast vara lämpligt att för kommunala funktionärer utan inskränkning

stadga sådan skyldighet att i avskrift tillhandahålla begärda handlingar,

som för statsämbetsmän är föreskriven. I detta hänseende torde de

nj a bestämmelserna snarare böra ansluta sig till de stadganden i kommunala

författningar, enligt vilka vederbörande kommunala tjänstemän endast äro

skyldiga att bestyrka av sökanden tagen avskrift.

Därjämte bör givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda undantag

från offentlighetsgrundsatsen som kunna vara erforderliga för de kommunala

handlingarnas del. Härvid är bland annat av vikt att tillgodose kommunernas

behov av sekretess i vissa angelägenheter av ekonomisk innebörd. Likaledes

torde kommunala myndigheters handlingar, i vad de röra enskildas personliga

förhållanden, böra genom särskilda stadganden undandragas offentligheten.

Frågan om offentlighetsgrundsatsens tillämpning beträffande allmänna inrättningars

och stiftelsers handlingar gjordes jämväl till föremål för undersökning

av 1912 års tryckfrihetskommitterade. Kommitterade framhöllo härvid,

att det torde vara visst, att i den omfattning en inrättning eller stiftelse

förvaltades av en myndighet, som själv folie under offentlighetsprincipen,

denna sistnämnda ock gällde inrättningen eller stiftelsen själv. Offentlighetsprincipen

borde emellertid icke, enligt kommitterades mening, begränsas

härtill, utan jämväl utsträckas till andra områden, där motsvarande skäl

talade för dess tillämpning. Såsom en given förutsättning för en dylik

utsträckning av principen borde gälla, att den verksamhet, varom

fråga vore,, tjänade och uppbures av ett allmänt intresse. Detta vore

1 viss mening fallet med inrättningar och stiftelser med andra än rent

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

5

privata ändamål. Från denna utgångspunkt kommo de kommittera de till den

slutsatsen, att offentlighetsprincipens utsträckning till inrättningar och stiftelser

egentligen borde göras beroende av prövning för varje särskild inrättning

eller stiftelse av dess ändamål såsom det enda rättesnöret vid bedömandet.

Fn dylik begreppsbestämning vore emellertid praktiskt knappast genomförbar.

Såsom en i stort sett lämplig formell fixering av den grundsats, från vilken

man utgick, föreslogo därför de kommitterade, att offentlighetsprincipen skulle

bestämmas gälla för »allmänna, av Konungen stadfästade inrättningar och

stiftelser». Härvid skulle det likväl ankomma på Konungen att för särskilt

fall förordna undantag från offentlighetsprincipens tillämpning på detta

område.

Enligt utskottets mening förtjäna de av de kommitterade angivna, i den

föreliggande motionen åberopade skälen för en utsträckning av publicitetsgrund

satsen till vissa allmänna inrättningar och stiftelser allt beaktande. Det

lärer vara en följdriktig utveckling av nu gällande grundsatser att låta offentligheten

vinna insteg jämväl beträffande vissa bär ifrågavarande institutioner,

''dika till sitt väsen äro offentliga och vilkas handlingar i icke ringa utsträckning

äro av den »allmänna» karaktär, varom tryckfrihetsförordningen talar.

Detta synes bl. a. vara fallet i fråga om vissa offentliga undervisningsanstalter,

såsom högskolorna i Stockholm och Göteborg, samt åtskilliga inrättningar

och stiftelser, vilka i offentligt intresse omhänderhava donationer och

andra penningmedel.

Enligt utskottets mening bör alltså, såsom i motionen föreslås, en utredning

rörande här berörda fråga åvägabringas. Det synes angeläget, att frågan om

vilka inrättningar och stiftelser, som i princip böra likställas med andra offentliga

inrättningar, härvid upptages till förnyad och ingående prövning.

Spörsmålet angående behovet av särskilda undantag från offentlighetsgrundsatsen

på detta område samt i vad mån denna fråga lämpligen kan lösas genom

diskretionär prövning från fall till fall bör givetvis även uppmärksammas.

Det i denna motion väckta förslaget om utredning angående offentlighetsgrundsatsens

tillämpning beträffande juridiska personer överhuvud innefattar

tydligen ett bestämt avsteg från de principer, som för närvarande äro grundläggande

för vår tryckfrihetsförordnings bestämmelser i detta hänseende och

som, enligt de övriga här behandlade motionerna, endast skulle till sin giltighet

utsträckas. Under det att för närvarande offentlighetsprincipen endast gäller

allmänna ärenden rörande handlingar, tillhörande myndigheter och korporationer

med allmänna ändamål, skulle enligt motionen principen kunna komma

i tillämpning även beträffande handlingar av icke allmän karaktär, tillhörande

juridiska personer, vilka fullfölja rent privata intressen. En lagstiftning

i denna riktning skulle alltså innebära ett uppenbart frångående av de

grundtankar, som uppbära de nu gällande publicitetsbestämmelserna, och offentligheten

skulle härigenom intränga även på rent privata områden.

Jämte detta principiella skäl mot ett bifall till motionen vill utskottet även

framhålla, att en lagstiftning i av motionen angiven riktning praktiskt vore

Motionen

I: 193.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

synnerligen svår att på ett tillfredsställande sätt genomföra. Det torde nämligen

knappast låta sig göra att på detta område giva offentlighetsgrundsatsen

verklig effektivitet utan att samtidigt eftersätta det legitima behov av

sekretess, som här förefinnes, och som även av motionären erkännes. Enligt

utskottets mening böra de syften, som motionären angiver, vinnas på helt andra

vägar än den här föreslagna.

På grund av anförda skäl får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av motionen 1:193, måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till sådana

ändringar i tryckfrihetsförordningen, varigenom, med erforderliga

undantag, kommunala handlingars offentlighet blir

tydligt lagfästad.

b) att riksdagen, i anledning av motionen 1:194, måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om ett övervägande, i vad mån

publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade

inrättningars och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen

eller stiftelsen ej förvaltas av offentlig myndighet eller

representation, samt framläggande för riksdagen av förslag

till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta

övervägande kan föranleda.

c) att motionen 1:195 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 april 1925.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. VON GEI JER.

Närvarande:

Vid behandling av motionen 1:193:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.

Hansson, Dahl, Larsén, A. TF. Johansson, Nils Anton Nilsson, Magnusson i Tumhult*,

Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, IJallén, Andersson i Igelboda*, Sjöström,

Forssell, Fast och Svensson i Grönvik.

Vid behandling av motionen 1:191f:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.

Hansson, Dahl, Larsén, A. TF. Johansson, Nils Anton Nilsson, Österström, Gustafson

i Kasenberg*, Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, Hallén, Björkman i Norrköping*,

Karlsson i Vadstena*, Sjöström, Svensson i Grönvik och Jensen.

Vid behandling av motionen 1: 195:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.

Hansson, Dahl, Stendahl*, Larsén, A. TT''''. Johansson, Österström, Gustafson i Kasenberg*,

Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, Hallén, Björkman i Norrköping*, Karlsson

i Vadstena*, Sjöström, Svensson i Grönvik och Jensen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Ni'' 77.

7

Reservationer:

Beträffande punkterna a) och b) i utskottets hemställan

av herr Reuterskiöld, som anfört: »Varje försök att förklara kommunala

handlingar för publika, i tryckfrihetsförordningens mening, på den väg, som

motionären och utskottet anvisat, leder ofrånkomligen till två följder, av vilka

motionären klart insett den ena och utskottet den andra utan att dock därav

avskräckas från att beträda densamma. Den ena följden blir den, att lagstiftningen

icke kan stanna vid allenast kommunala handlingar, utan måste

omedelbart eller efter hand omfatta även inrättningars och stiftelsers samt

till sist över huvud s. k. juridiska personers handlingar, åtminstone i den mån

dessa juridiska personer erhålla sin rättssubjektivitet genom offentlig myndighets

åtgärd eller beslut; för denna följd ryggar visserligen utskottet tillbaka,

men motionären pekar på den såsom alldeles naturlig. Å andra sidan blir

följden den, att, sedan principen om dessa handlingars publicitet fastslagits,

huvudarbetet måste inriktas på att bestämma de nödvändiga undantagen från

den i och för sig felaktiga principen; här har motionären visserligen insett,

att undantag icke kunna undgås, men han har icke, såsom utskottet, kommit

till det resultat, att lagstiftningen väsentligen behöves för att slå fast undantagen:

det är ganska anmärkningsvärt, att inom utskottet intresset varit vida

mindre för principen än för undantagen — behovet av en säkrare grund för

vägran att utlämna kommunala handlingar än den lagen nu anses giva, har

i utskottet, såsom det vill synas, nästan varit det utslagsgivande motivet för

dess tillstyrkande av motionärens yrkanden i två av motionerna.

I själva verket skulle frågan om kommunala handlingars publicitet vida

lättare och bättre lösas, om praxis finge fritt utveckla sig vidare från den

redan nu i tryckfrihetsförordningen givna definitionen på offentliga handlingar,

nämligen »allmänna ärenden rörande handlingar». Därmed är nämligen

handlingens eget innehåll, men icke den myndighet eller den institution, där

den finnes, angivet som grund för avgörandet av frågan om en handlings offentlighet

eller icke-offenlighet. Med visst fog kan sägas, att, när fråga är

om statens offentliga myndigheter, alla deras handlingar angå allmänna ärenden

och förty äro offentliga, såsom även av tryckfrihetsförordningen skarpt

betonats. Men så snart fråga blir om s. k. publika korporationer, kommuner och

över huvud andra institutioner än rent statliga, ställer sig saken annorlunda:

deras handlingar kunna icke presumera^ »angå allmänna ärenden», men om

och så snart detta kan visas vara fallet, skall handlingen enligt redan gällande

rätt anses som offentlig: var gränsen här går mellan »allmänna ärenden»

och andra ärenden, torde genom praxis, där denna en gång finge sikte

pa förhållandet, utan svårighet låta sig avgöra. Det mycket omtalade rätts!

all, då 10 justitieråd stodo mot 10, har vanligen tolkats alldeles för vidsträckt,

men ger, om det ses mot bakgrunden av de faktiska förhållanden, som

där förelågo till bedömande, en god bekräftelse på den här antydda regelns

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

giltighet — i där omhandlade fall rörde det sig icke om »allmänna ärenden» i

lagens mening.

Yarken kommuner, universitet eller andra publika korporationer äro uteslutande

detta, utan i första hand privata rättssubjekt med egen förmögenhetsförvaltning.

Och de handlingar, som röra denna, kunna ej anses som offentliga,

varemot alla handlingar, som angå självförvaltningsärenden, dem

subjektet enligt åläggande från staten har att handhava, äro »handlingar rörande

allmänna ärenden». Om och i den mån undantag från offentlighetsprincipen

beträffande dessa kunna anses nödiga, böra de inbegripas under de

allmänna undantag, som tryckfrihetsförordningen nu innehåller med hänsyn

till statliga myndigheters handlingar. Att denna katalog på undantag bör

överses och bättras, därom råder intet tvivel, men härom har riksdagen på

utskottets förslag redan avlåtit skrivelse till Kungl. Maj:t, som desslikes gått

i författning om utredning av detta spörsmål. Någon anledning att nu ytterligare

tillskriva Kungl. Maj:t i denna sak, innan ens utredningsresultatet föreligger,

lärer icke kunna påvisas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett utskottet böra hemställa,

att motionerna av herr Lindhagen I: 193, 194, 195 ang.

vissa handlingars offentlighet ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Beträffande punkten b) i utskottets hemställan

av herrar von Geijer, Nils Anton Nilsson, Gustafson i Kasenberg, Pehrsson

i Göteborg, Björkman i Norrköping och Svensson i Grönvik, som ansett,

att utskottet beträffande motionen 1:94 bort hemställa, att densamma icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande punkten c) i utskottets hemställan

av herrar David Bergström och Österström, vilka ansett det förtjäna att

av Kungl. Maj:t tagas i övervägande huruvida och i vad mån yttermera s. k.

juridiska personers handlingar böra underkastas offentlighet och fördenskull

yrkat att utskottet skulle hemställa, att riksdagen i anledning av motionen

I: 195 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t framställa en anhållan om utredning

och eventuellt förslag till riksdagen jämväl i detta avseende.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251482

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:312 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om offentligheten av vissa handlingar. s. 1 i texten