Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förrättande av kommunaloch stadsfullmäktigeval vid samma förrättning som val av landstingsman.

1925-03-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1925:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förrättande av kommunaloch stadsfullmäktigeval vid samma förrättning som val av landstingsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1925 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

förrättande av kommunal- och stadsfullmäktigeval

vid samma förrättning som val av landstingsman.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 23, liar herr Olsson i Gävle

m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om

utredning och förslag till sådana ändringar i gällande förordningar, att val

av kommunal- och stadsfullmäktige må kunna äga rum vid samma förrättning

som val av landstingsman».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motiveringen till förevarande motion framhålles, väckte samma

motionär vid 1924 års riksdag en motion (nr 12 i andra kammaren) av i huvudsak

samma innehåll som den nu framlagda; i denna motion åsyftades emellertid,

att val av kommunal- och stadsfullmäktige obligatoriskt skulle äga

rum på samma dag som val av landstingsman, under det att den i år föreliggande

motionen förutsätter, att en dylik anordning skulle erhålla fakultativ

karaktär. I sitt utlåtande (nr 14) rörande den vid föregående riksdag väckta

motionen i ämnet anförde konstitutionsutskottet följande:

»De politiska och kommunala valen hava som bekant under de senaste åren

varit föremål för ett omfattande reformarbete i syfte att nedbringa antalet

valstrider och säkerställa mot ett förminskat valdeltagande på grund av alltför

ofta återkommande val. När 1917 års riksdag tog de första stegen i detta

hänseende, anvisades i huvudsak tre utvägar för vinnande av sagda syfte,

nämligen dels förlängning av mandatstiden för andra kammarens ledamöter,

dels upphörande av den successiva förnyelsen av landstingen och de kommunala

fullmäktigförsamlingarna samt dels koncentration av de olika ifrågakommande

valen.

Med avseende å den första av dessa utvägar tog redan nämnda års riksdag

så till vida ståndpunkt, som den beslöt vilande, år 1920 definitivt antagna

grundlagsändringar om utökning av valperioden för andra kammaren från tre

till fyra år. Även den andra ifrågasatta reformen — avskaffande av systemet

med successiv förnyelse av landsting samt stads- och kommunalfullmäktige

— har sedermera genom beslut av 1919 och 1922 års lagtima riksdagar

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 samt. 9 käft. (Nr 9.)

Utskottets

yttrande.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr

9.

forverUigtrts Och samtidigt med dessa åtgärder har också den tredje möjlig,

heten för ernående av det avsedda syftemålet i viss mån utnyttjats varig!

X„t!ndXbtt°rd7r “trmitS med alI»"aa‘ ™!a„na„ hifst,

, 1 ‘ an?rakammarvaI gången samt landstingsmanna- och

iullmakhgval mom en någorlunda begränsad tidsperiod andra gången

satis attPmeP H r “ “ h“ e“elIerlid ””d« d»«a reformarbete ifråoasatts

att taga ytterligare ett steg i sistnämnda hänseende, nämligen genom

Eede “V ;r !''"f:''aam,a'' °°h falla>åttigevale» till en enda valforSs

ml äril “Vlatandftr d»“ i »kärande frågor, som

ovSbeSrda L '' ,-7''ma Sdag 1 “““”S av ”“‘föregående rikidags

Sven “t vad m» i 7 , Otidigt underströks emellertid

fea dl bägi v,7 ''0reVlr“<it sytt« -*”H» k"”"a vinna genom att sammanskott^-iS,

lTT ,,SS °rlate t,drymd - sil“”da På sätt sedermera

förande ti,fou ÄÄ £2£“’ ” “ ~

om provning av fragaii om den successiva förnyelsens upphörande, kommo

namnda sakkunniga, såsom framgår av deras år 1921 avgivna betänkande

II, beträffande uppslaget att sammanföra landstingsmannavalen och fullmaktigvalen

vid ett valtillfälle till samma resultat som föredragande departe

mentschefen ar 1918. Eu dylik dubbel valförrättning skulle enligt de Sa£

unnigas mening medföra svårigheter och förväxlingar för väljare och val

fattare, helst som fråga vore om val med olika rösträttsbestämmelser och

va jarkarer. Därjämte framhölls, att det behov av större vallokaler eller yt

terligare uppdelning i valdistrikt, som säkerligen komme att yppa sig vid den

ifrågasätta reformens genomförande, på sina håll knappast kunde tillgodoses

rättare^ f)TT ^ aV brist på tillräckligt antal dugliga valför
attare.

Och da man redan slagit in på vägen att förrätta olika slag av val

i ett sammanhang, nämligen i fråga om stadsfullmäktige och särskild! första

kammarelektorer i städer där sådana förekommo, erinrade de sakkunnig s „t

hgen, att även om dylikt dubbelval utan stör/e olägenhetÄsS

i de största staderna med deras goda tillgång på såväl lämpliga vallokfL

Tiitt, ,7^7™ i7maaKra”de ‘ands“ngs”iannaval

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ,9.

3

av städs-, kommunal- och municipalfullmäktiges successiva förnyelse. Kungl.

Maj :t föreslog till och med uttryckliga stadganden därom, att fullmäktigevalen

icke finge förläggas till samma dag som landstingsmannavalen, medan enligt

kommunalförfattningssakkunnigas förslag möjlighet skulle hava lämnats öppen

för kommunerna att åtminstone i regel kunna besluta en dylik anordning.

I anledning av denna proposition väcktes visserligen motion om gemensam

valförrättning för fullmäktig- och landstingsmannaval å den för de sistnämnda

bestämda dagen, men i enlighet med hemställan av konstitutionsutskottet, som

förklarade sig härutinna hysa samma betänkligheter som kommunalförfattningssakkunniga

och föredragande departementschefen, vann propositionen i förevarande

hänseende riksdagens bifall.

När konstitutionsutskottet nu på grund av föreliggande motion ånyo har att

taga ställning till frågan om fullmäktigvalens förläggande till samma dag som

landstingsmannavalen, finner sig utskottet först och främst böra understryka,

att ur principiell synpunkt önskvärdheten av denna reform icke torde kunna bestridas.

Med utgångspunkt från 1917 års riksdags ovan omnämnda program

skulle densammas genomförande otvivelaktigt innebära ett följdriktigt tillägg

till de åtgärder, som redan vidtagits för nedbringande av antalet valstrider och

förekommande av valtrötthet. Enligt utskottets mening kan det knappast sägas,

att härutinnan för närvarande nåtts ett fullt tillfredsställande resultat. För

ifrågavarande syfte var 1922 års beslut om sammanförande av fullmäktig- och

landstingsmannaval inom en begränsad tidsperiod tydligtvis ej av något större

värde. I varje fall betydde det en förbättring allenast med avseende å valstriderna.

På deltagandet i valen lär däremot den nya ordningen snarast hava en

ofördelaktig inverkan, då två sålunda tätt på varandra följande val torde kännas

mera betungande för väljarna och föranleda mindre anslutning vid det senare

tillfället, än som behövde bliva fallet, om en längre period skilde förrättningarna

åt.

Att åter valens företagande i ett sammanhang skulle underlätta deltagandet

ligger i sakens natur. Mindre påtagliga bleve väl fördelarna därav i städerna

och eljest i valdistrikt, där väljarna hava nära till vallokalerna, då ju å ena sidan

inställelsen i dessa fall icke är förknippad med några särskilda svårigheter och

å andra sidan förrättningens mera komplicerade beskaffenhet kan komma att

verka fördröjande på densamma och för den skull förorsaka längre väntan för

den enskilde valmannen. Men inom valdistrikt med större avstånd spela uppenbarligen

de besvär, som äro förbundna med inställelsen, en så betydande roll

för valdeltagandet, att största möjliga lättnad däri måste eftersträvas.

Av principiell innebörd har gentemot den ifrågasatta reformen egentligen

endast gjorts en erinran, nämligen att fullmäktigvalens sammanförande med

landstingsmannavalen skulle medföra, att även de förra finge den delvis politiska

i stället för rent kommunala karaktär, som tillkommer de senare på grund

av landstingens uppgift att jämväl utse ledamöter av första kammaren. Farhågorna

för en sådan verkan av reformen synes dock utskottet icke tillräckligt

grundade, för att de i och för sig skulle avhålla från densammas förverkligan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

de, lika litet som dylika farhågor tidigare ansetts hindra sammanförande till gemensam

förrättning av stadsfullmäktigval och de enbart politiska valen av särskilda

elektorer för utseende av förstakammarledamöter.

Vad som emellertid hittills varit avgörande för den föreliggande frågans öde

har, såsom ovan framhållits, väsentligen varit de svårigheter, som man förmodat

möta vid tillämpningen av den föreslagna ordningen. Dels har härvid erinrats,

att mångenstädes för densamma erforderliga resurser i fråga om vallokaler

eller valförrättare skulle komma att saknas, och dels har man gjort gällande,

att den gemensamma förrättningen knappast skulle kunna äga rum utan oreda

och förväxlingar för både väljare och valförrättare.

Beträffande den första av dessa invändningar vill utskottet icke förneka, att

den kan hava fog för sig i vad den gäller tillgången på vallokaler. Redan under

nuvarande förhållanden lämna till buds stående lokaler på sina håll åtskilligt

övrigt att önska i fråga om utrymme vid större tillströmning av väljare. Och

då man givetvis har att räkna med att anhopningar av valmän på grund av tidsutdräkt

med röstsedlarnas avlämnande skulle behöva förekomma i högre grad

vid den mera krävande valförrättning, som här ifrågasatts, torde bristerna i

nu berörda hänseende därvid bliva ännu kännbarare. I den mån vidare uppdelning

i valdistrikt än hittills bleve nödvändig på grund av det ökade arbetet med

valens förrättande eller detta, såsom motionärerna tänkt sig, skulle ske särskilt

för vartdera valet, ehuru samtidigt och på samma plats inom varje valdistrikt,

komme säkerligen också mångenstädes att yppa sig svårigheter att uppbringa

de ytterligare lokaler, som för ändamålet vore behövliga.

Med hänsyn till eventualiteter av sistberörda slag är det tydligtvis också, som

erinran gjorts, att ett större antal valförrättare kunde bliva erforderligt. Den

tvekan, som därvid hysts, huruvida detta behov allestädes kunde fyllas, synes

utskottet numera knappast berättigat. I kommuner av den storlek, att denna

fråga över huvud taget kan bliva aktuell, torde efter erfarenheten att döma

ingen större svårighet föreligga att uppbringa såsom valförrättare lämpliga

personer i den omfattning, som ytterligare skulle krävas.

I stort sett tror sig utskottet jämväl kunna vidhålla denna uppfattning inför

det gjorda påpekandet, att ett dylikt dubbelval skulle innebära ökade möjligheter

till förväxlingar eller andra felaktigheter från valledarnas sida och följaktligen

ställa avsevärt större anspråk på dessa. Med en lämplig uppdelning

av göromålen mellan förrättarna synas de särskilda förutsättningarna för misstag

vid ett val av ifrågavarande slag kunna väsentligen neutraliseras. Och i betraktande

av det tillfredsställande sätt, varpå valförrättningarna numera skötas,

sedan överhuvud taget erfarenhet om dithörande uppgifter vunnits, synes

det utskottet liksom motionärerna oberättigat att hysa tvivelsmål om att icke

något ökade anspråk skulle kunna ställas på valförrättarna.

Ej heller kan utskottet dela de uttalade farhågorna, att den gemensamma

valförrättningen skulle medföra oreda och förvirring för väljarna. Såsom av

motionärerna och jämväl här tidigare erinrats, förekommer ju redan nu en med

den ifrågasatta alldeles likartad dubbelförrättning vid utseende av stadsfullmäktige

och förstakammarelektorer i städer, som ej tillhöra landsting. Därvid har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

5

icke visat sig, att denna mera komplicerade uppgift för valmännen erbjudit

några särskilda svårigheter. Med iakttagande av motsvarande särskilda anordningar,

som pläga träffas vid sistberörda val, torde på den grund en vidgad tilllämpning

av samma förfaringssätt utan betänkligheter av nu ifrågavarande art

kunna godtagas.

Sammanfattar utskottet sina nu gjorda uttalanden i föreliggande spörsmål,

blir resultatet, att utskottet finner, att motionens syfte bör så vitt möjligt tillgodoses,

men att den ifrågasatta nya ordningen icke bör givas den obligatoriska

karaktär, som motionärerna föreslagit. Utskottet anser sig sålunda icke kunna

tillstyrka motionärernas skrivelseförslag, men finner sig i stället böra föreslå

riksdagen att bos Kungl. Maj :t göra framställning om förslag till en sådan

lösning av frågan, att gemensamt förrättande av landstingsmanna- och fullmäktigval

må kunna äga rum i kommuner, som så finna lämpligt. För att möjliggöra

detta krävas tydligtvis icke några större avvikelser från gällande bestämmelser

om ordningen för ifrågavarande val. Redan nu ligger det i kommunernas

egen hand att inom viss ram precisera dagen för fullmäktigvalet. En ändring

av gällande bestämmelser i ämnet därhän, att kommunerna härvid, för

såvitt finnes lämpligt, kunna välja den för landstingsmannavalen stadgade valdagen,

tredje söndagen i september, såsom valdag även för utseende av sina

fullmäktige, kan utan svårighet vidtagas. Därutöver tarvas givetvis också, såsom

redan antytts, en eller annan mindre tilläggsbestämmelse, som närmare reglerar

förfaringssättet, då ett dylikt dubbelval anses böra äga rum. Enligt utskottets

mening ligger härvid närmast till hands att låta nuvarande föreskrifter

beträffande gemensamt elektors- och stadsfullmäktigval tjäna till ledning. Den

härifrån avvikande ordning, som motionärerna antytt, med en faktisk uppdelning

av den gemensamma förrättningen i två fristående, fast samtidiga förrättningar

synes utskottet mindre tilltalande.»

Under hänvisning till denna motivering hemställde 1924 års konstitutionsutskott

om avlåtande av en skrivelse till Kungl. Maj :t av samma innebörd som

den i föreliggande motion föreslagna. Denna utskottets hemställan bifölls av

andra kammaren med 93 röster mot 81, men avslogs av den första med 60

röster mot 56, vadan frågan denna gång förföll.

Enligt utskottets mening äga de skäl, som av 1924 års konstitutionsutskott

anfördes för begäran om utredning i den uti nu förevarande motion angivna

riktning, fortfarande full giltighet, vadan utskottet får hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionen II: 23, måtte besluta

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till sådana

ändringar i gällande förordningar, att val av kommunal- och

stadsfullmäktige må kunna äga rum vid samma förrättning som

val av landstingsmän.

Stockholm den 21 mars 1925.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, Hellberg, Reuterskiöld, David Bergström,

G. W. Hansson, Dahl, N. S. Norling*, Larsén, A. W. Johansson, Vrång,

Magnusson i Tumhult, Gustafson i Kasenberg*, Bäckström, K. A. Westman, Hallén,

Björkman i Norrköping*, Karlsson i Vadstena*, Sjöström och Fast*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar von Geijer, Dahl, Vrång, Magnusson i Tumhult, Gustafson i

Kasenberg, K. A. Westman och Björkman i Norrköping, som ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Vid konstitutionsutskottets utlåtande nr 14 vid 1924 års riksdag, vari hemställdes

om skrivelse till Kungl. Maj:t av samma innehåll som den nu föreslagna,

var fogad en reservation med yrkande om avslag å denna hemställan.

I denna reservation, som av första kammaren bifölls, anfördes bl. a. följande:

»Frågan om de olika kommunala valens koncentration utgör ett led i det omfattande

reformarbete, som under senare tider utförts i vårt land i syfte att

nedbringa antalet valstrider och säkerställa mot ett förminskat valdeltagande

på grund av alltför ofta återkommande val.

Förslag i den riktning, motionen anvisar, eller att sammanföra landstingsmannavalen

och fullmäktigvalen till en enda förrättning har vid upprepade tillfällen

varit föremål för statsmakternas skärskådande. Även om vissa principiella

skäl skulle kunna anföras till stöd för densamma, hava vissa praktiska

svårigheter synts lägga hinder i vägen för en dylik anordning. Särskilt

har det framhållits, att huru man än sökte ordna en sådan gemensam förrättning

för de bägge slagen av val, densamma måste befaras bliva en källa till

oreda och förvirring, helst här vore fråga om val med olika valrättsbestämmelser

och väljarkårer. De mot förslaget resta betänkligheterna föranledde också

Kungl. Maj:t att vid framläggandet av 1922 års proposition angående avskaffande

av den successiva förnyelsen av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige

uttryckligen föreslå, att fullmäktigevalen icke finge förläggas

till samma dag som landstingsmannavalen. I anledning av propositionen väcktes

motion om sammanförande av fullmäktige- och landstingsmannavalen, men

biföllo båda kamrarna Kungl. Maj:ts tillstyrkan av propositionens förslag i

denna del oförändrad.»

Då de skäl, som sålunda anförts, fortfarande torde vara bärande och inga

nya omständigheter förebragts efter detta så nyligen fattade beslut, får utskottet

hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 0

7

2) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet ej bort tillstyrka utredningen

i fråga under annan förutsättning än att utredningen bleve fullt allsidig,

så att därvid även toges i betraktande, huruvida ej fakultativt landstingsvalen

skulle kunna i olika valkretsar framflyttas till den tid, då stads- och

kommunalfullmäktigevalen äga rum, och ej blott de senare tillbakaflyttas till

den nu enhetliga tiden för landstingsvalen, vilken i regel icke är lämplig för

fullmäktigval, varvid tillika måste övervägas, i vilken ordning tid för landstingsval

skulle för de olika valkretsarna bestämmas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:130 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förrättande av kommunaloch stadsfullmäktigeval vid samma förrättning som val av landsting smän. s. 1 i texten