Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1925-05-22 · 55 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:112, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

<Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

ny definitiv lönereglering för landshövdingarna

och befattningshavare vid länsstyrelserna in. in.

jämte i ämnet väckta motioner. (3:e avd.)

I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1925—1926 hade

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 90—94 samt 100, 104, 106

och 107) föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde

komma att i ämnet avlåtas, i riksstaten beräkna

dels till landshövdingarna ett ordinarie förslagsanslag av 540,000 kronor,

dels till befattningshavare vid länsstyrelserna ett ordinarie förslagsanslag

av 3,140,000 kronor,

dels det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar

m. m. till 9,000 kronor,

dels det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos länsstyrelserna

m. m. till 675,000 kronor,

dels till beredande av ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus

län ett extra anslag av 200 kronor,

dels det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till 550,000 kronor,

dels det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved

in. m. till 1,200,000 kronor,

dels till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med

dem jämförliga befattningshavare ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor,

dels ock för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 13 mars

1925 dagtecknad proposition, nr 183, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall

från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tillämpning

å landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samBihang

till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 55 höft. (Nr 112.) iou 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

band därmed de vissa av sistnämnda befattningshavare tillkommande sportler

skola till statsverket indragas;

dels besluta, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen

under femte huvudtiteln må införas följande:

Verk och befattningar

Femte huvudtiteln.

Avdelning och

lönegrad enligt

löneplanen

Landsstaten.

L andshövdingarna.

Landshövdingar.............................................................................. A 4

Länsstyrelserna.

Landssekreterare ............................................................................. B 30

Landskamrerare............................................................................ B 30

Länsassessorer ............................................................... B 27

Länsnotarier av l:a klass ............................................................ B 22

Länsbokhållare av l:a klass ........................................................... B 22

Länsnotarier av 2:a klass ............................................................. B 21

Länsbokhållare av 2:a klass........................................... B 21

Landskanslister.................. B 15

Landskontorister ............................................................................ B 15

Förste expeditionsvakter.................................................................. B 7

Kansli- eller kameralbiträden ........................................................ B 7

Expeditionsvakter............................................................................ B 5

Kontorsbiträden .......................................................................... B 4

Skrivbiträden ................................................................................ B 2

dels bestämma antalet landshövdingar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

24 landshövdingar.............................................................................. A 4

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna

på sätt departementschefen angivit;

dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och

utan hänsyn till vad i sagda författningsrum finnes däremot stridande skall

i fråga om landshövdingbefattningar och befattningar vid länsstyrelserna

gälla,

att med landshövdingbefattning icke må förenas uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag

eller såsom funktionär i dylikt bolag,

att med annan tjänst än landshövding-, landssekreterare landskamrerareller

länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet

angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns

stat;

s. 3 Kontrollera mot PDF

<Statsutskottets utlåtande Nr 112.

3

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om landshövdingar och befattningshavare

vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda

avlöuingsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förfiyttningsskyldighet

skall med uttrycket '' det verk, han tillhör eller varunder han

lyder», förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

dels besluta, att i stället för vad i 22 och 23 §§ i berörda avlöningsreglemente

stadgas skola i fråga om landshövding gälla följande bestämmelser:
1.

a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill

i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den

omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda

förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding

antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i

stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för

varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad

genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation

avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg

anskaffats, bekostas av statsverket.

b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke

Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse

de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens

ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig

att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och

åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.

Kör enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig

sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom

anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom

skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande

fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens

tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena

skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna

honom skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj ds bestämmande.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna

skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall

avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från

det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning

skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,

å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest

landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

c. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ning, som i brist på överenskommelse bestämmes av Kung! Maj:t, upplåta

nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet

samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas

till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter,

som av Kung! Maj:t utfärdas;

dels besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig

utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp, för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ... 3,500 kronor

i Gotlands län ................................................................................ 1,500 »

i övriga län...................................................................................... 2,500 »

dels godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,

som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda

avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under

åren 1922—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger

vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för

budgetåret 1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda

överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att

det sålunda bestämda särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel

från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga

beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet

med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda

personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning

till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående

stycke angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den

nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av

sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att

uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt

lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kung! Maj:t i sådant

hänseende meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamrerare

må särskilda föreskrifter likaledes av Kung! Maj:t meddelas, att gälla

utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till

annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande

särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,

utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,

till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida

den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

5

eller icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade

avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna

personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,

som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.

Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan

något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,

skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort

efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den

rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

dels besluta, att, där landshövding eller ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse,

å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från och

med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning

som tillfällig löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången

av juli månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning, han

vid utgången av juni månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad

1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit

gällande;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk

lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande landshövdingar

och befattningshavare vid länsstyrelserna;

dels godkänna följande stat för landshövdingar och befattningshavare vid

länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till landshövdingar, förslagsanslag.................................... 540,000

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag.

.........•.............................................................................. 2,590,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

............................................................v............................ 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag

...................................................... 260,000

Övergångslön, förslagsanslag ........................................ 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m..................................... 9,000

Summa kronor 4,358,700

Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande belopp, för år

räknat:

Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län ............................................ 6,000 kronor

Landshövdingen i Malmöhus län .............................. ............................ 4,800 »

envar av övriga landshövdingar................................................................. 3,600 »

Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida och i vad mån

sådant bidrag må av landshövding uppbäras under annan ledighet än semester, bestämmes

av Kungl Maj:t.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

dels besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår å sådan äldre

avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig

minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket

av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för

mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen

må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna

tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan

utrönas;

[dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen

landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till

landshövdingarna, det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid

länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar

m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos

länsstyrelserna m. m. — under avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten

under rubriken landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna

uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 4,358,700 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden

i Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 200 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsätta det

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000

kronor till 550,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppföra det

ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med

1,200,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga lönetillägg åt

vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;

dels ocJc under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg

åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta motioner,

nämligen,

inom första kammaren:

nr 262 av herr J. B. Johansson, vilken föreslagit,

att riksdagen vid löneregleringen för landshövdingarna och länsstyrelsen

på grundval av propositionen nr 183 må vidtaga följande ändringar i och

tillägg till Kungl. Maj:ts förslag:

att länsnotarie!- och länsbokhållare av l:a klass hänföras till lönegraden

B 23;

att landskanslist- och landskontoristbefattningarna uppdelas i två klasser,

varvid landskanslister och landskontorister av l:a klass hänföras till löne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112. 7

graden B 17 samt landskanslister och landskontorister av 2:a klass hänföras

till lönegraden B 15;

att i det föreslagna antalet ordinarie befattningshavare vid länststyrelserna

göres den ändring, att dels vid landskansli eller landskontor, dill- propositionen

upptager G eller 5 landskanslist-, respektive landkontoristbefattningar,

2 av dessa befattningar uppföras såsom landskanslister respektive landskontorister

av l:a klass, dels vid landskansli eller landskontor, varest propositionen

upptager 4, 3 eller 2 landskanslist- respektive landskontoristbefattningar,

1 av dessa befattningar uppföres såsom landskanslist respektive landskontorist

av l:a klass, dels ock övriga landskanslister och landskontorister

uppföras såsom landskanslister respektive landskontorister av 2:a klass;

att 3 § avlöningsreglementet ävensom det i propositionen föreslagna stadgandet,

att med landshövdingebefattning iake må förenas uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag

eller såsom funktionär i dylikt bolag ej skall äga tillämpning på landshövding,

som övergår från nu gällande lönestat till den nya lönestaten;

att avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare skall

utgå med följande belopp för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ...... 4,500 kronor

i Gotlands län ............................................................................... 2,500 »

i övriga län...................................................................................... 3,500 »

att beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,

som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,

tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920

—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger

vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret

1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda

överskott, dock högst 7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det

sålunda bestämda lönetillägget skall successivt avskrivas på sätt Kungl.

Maj:t föreslagit;

att landshövding, som ej övergår på den nya lönestaten, skall äga uppbära

tillfällig löneförbättring till enahanda belopp och under enahanda villkor

som för budgetåret 1924—1925, att utgå från förslagsanslaget till avlöningar

till landshövdingar; samt

att staten för landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna

ävensom motsvarande riksstatsanslag höjes med det belopp, som erfordras

vid bifall till ovan framställda förslag; och

nr 269 av herr Th. Borell, som hemställt,

att riksdagen, då riksdagen går att fatta beslut i den fråga, som avses i

Kungl. Maj:ts proposition nr 183, må bestämma, att länsnotarier och länsbokhållare

av första klass skola placeras i lönegraden 24 B i den nya löneplanen,

motsvarande lönegraden B 15 i den förutvarande löneplanen, ävensom

anvisa de medel, som en sådan placering påkallar; samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

inom andra kammaren:

nr 389 av herr L. L. Lorichs, som hemställt att riksdagen måtte besluta,

att uti avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsförvaltningen

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från den

1 juli 1925 under rubriken Landsstaten upptagas

Länsstyrelserna.

Landsfogde ..............................

... B 28

nr 409 av herr E. Laurén, vilken föreslagit, att riksdagen må besluta, att

landskanslist- och landskontoristtjänsterna måtte upptagas i nionde lönegraden

(nya sextonde löneklassen);

nr 410 av herr Ilj. Holmgren, som hemställt, att landskanslister och landskontorister

skola placeras i sextonde lönegraden med rätt till uppflyttning

i högsta löneklassen inom sjuttonde lönegraden efter tjugu tjänsteår;

nr 411 av densamme, som i denna motion föreslagit, att landssekreterarna

måtte varda bibehållna vid förmånen av, förutom stämpelprovision,

jämväl arvode för exekutiva försäljningar av fast egendom, detta arvode

dock till för år högst 4,000 kronor;

nr 412 av herr B. Christenson i Södertälje m. fl., vilka gjort enahanda

hemställan som i motionen nr 269 i första kammaren;

nr 413 av herr A. Wallerius m. fl., vilka föreslagit, att riksdagen — vid

bestämmandet av den nya löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare

vid länsstyrelserna m. m. och i samband med att avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, förordnas skola äga tillämpning —

måtte besluta, att landskanslister och landskontorister skola införas i lönegraden

B. 10 (nya B. 17) i berörda avlöningsreglemente; samt

nr 414 av herr C. W. O. Höglund m. fl., vilka hemställt, att riksdagen

ville besluta, att vid förestående lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare

vid länsstyrelserna, landskanslister och landskontorister hänföras

till lönegraden B. 10 (nya 17:e) enligt avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement med flera verk.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

I. Landshövdingarna.

Vid redogörelsen för de förslag till lönereglering för landshövdingarna,

1902 års löneregleringskommitté och 1924 års landsstatslönesakkunniga framlagt,

har departementschefen till en början upptagit det av löneregleringskommittén

väckta förslaget om förändring i sättet för landshövdingebefatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

9

ningarnas tillsättande ot-li angivit sin ställning till förslaget ifråga samt därefter

övergått till behandling av de olika huvudformerna av löneförmåner,

som nu tillkomma landshövdingarna eller för dem ifrågasatts.

Yad då först angår frågan om landshövdings tillsättande genom förordnande

tillsvidare eller, såsom nu är fallet, medelst fullmakt, hade 1902 års

löneregleringskommitté kommit till den upiifattningen, att landshövdingarna,

särskilt med avseende å deras egenskap av förtroendeämbetsmän, borde hänföras

till sådana i 5 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk avsedda ordinarie tjänstemän,

som tillsättas genom förordnande tillsvidare.

Fråga om

landshövdings

tillsättande

genom förordnande

tills

vidare eller

medelst fullmakt.

Lönoreglcrings
kommittén.

Landstatsslönesakkunniga hava däremot på anförda skäl ansett fog icke De sakkunniga,

icke förefinnas för en förändring i sättet för landshövdingarnas tillsättande.

Statskontoret har i fråga om formen för landshövdingbefattningarnas till- Statskontoret,

sättande förklarat sig i likhet med de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl

till ändring i den hävdvunna anställningsformen medelst fullmakt.

Yad nu ifrågavarande spörsmål beträffar har departementschefen anfört Departementsf

oljande: chefen.

»För tillämpning av förordnandesystemet vid tillsättandet av vissa tjänster

i ledande ställning — särskilt vid statens affärsdrivande verk men även inom

andra förvaltningsgrenar — kunna helt visst åberopas fullgiltiga skäl, vilka

ock lett till att detta system i allt vidare utsträckning kommit till användning

för dylika poster. I fråga om landshövdingarna synes mig dock tillräcklig

anledning icke föreligga att övergiva den nuvarande fastare anställningsformen

medelst fullmakt och i stället tillämpa systemet med förordnande

tills vidare. Några särskilda motiv härför hava ej blivit av löneregleringskommittén

anförda. Då härtill kommer, att ett bibehållande av den nuvarande

anställningsformen för landshövdingarna, såsom av det följande torde

framgå, icke erbjuder några egentliga svårigheter ur löneregleringssynpunkt,

saknar jag anledning att tillstyrka den av kommittén ifrågasatta förändringen.

I likhet med de sakkunniga och statskontoret anser jag sålunda, att

landshövdingarna fortfarande, såsom hittills, böra tillsättas genom fullmakt.»

Beträffande härefter de olika huvudformer av löneförmåner, som nu tillkomma

landshövdingarna eller för dem ifrågasatts, har å sid. 4—5 i statsrådsprotokollet

eu redogörelse lämnats för de kontanta löneförmåner, landshövdingarna

alltsedan 1870-talet åtnjutit.

Av denna redogörelse framgår, att — frånsett dyrtidstillägg och tillfällig

löneförbättring å 4,000 kronor — landshövdings kontanta lön för närvarande

utgör 13,000 kronor med undantag för landshövdingarna i Göteborgs och

och Bohus län samt Malmöhus län, vilkas kontanta lön uppgår till 17,000

respektive 15,500 kronor.

Löneregleringskomnrittén har ansett, att vid den nu avsedda definitiva

löneregleringen de avlöningar i form av arvoden, som — frånsett bostadsförmån

m. m. — skulle tillerkännas landshövdingarna, ej böra sättas högre

Kontanta

avlöningsförmåner.

Bidrag till

representationskostnader.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

De sakkunniga.

än de arvoden, som tillkomma de i 1 mom. av 5 § uti avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 upptagna generaldirektörer, eller 19,000 kronor,

och, med någon liten avrundning nedåt, ej lägre än den lön, 17,040 kronor,

som tillkommer de generaldirektörer med fullmakt eller konstitutorial, som

hänförts till tredje lönegraden, avdelning A (A 3), i den i 9 § av sagda reglemente

upptagna löneplanen. Minsta arvodesbeloppet för landshövding skulle

alltså enligt kommitténs förslag utgöra 17,000 kronor, eller samma arvodesbelopp,

som enligt 5 § 2 mom. i avlöningsreglementet tillkommer statssekreterare.

Med tagen hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra

förekommande omständigheter och förhållanden har kommittén ansett högsta

arvodesbeloppet, 19,000 kronor, böra tillkomma landshövdingarna i Göteborgs

och Bohus samt i Malmöhus län, samt arvode å 17,000 kronor landshövdingarna

i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands,

Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Övriga tretton landshövdingar

borde enligt kommitténs mening erhålla arvoden å 18,000 kronor eller

det belopp, som utgör lön för de till fjärde lönegraden, avdelning A (A 4),

i den i 9 § upptagna löneplanen hänförda tjänstemän (justitieråd och regeringsråd).

Såsom den i propositionen lämnade utredningen (sid. 6—7) utvisar, hava

de landsstatsakkunniga funnit sig icke kunna biträda löneregleringskommitténs

förslag utan hava de sakkunniga på anförda skäl föreslagit, att landshövdingarna

måtte hänföras till lönegraden A 4 av den i 9 § av avlöningsreglementet

intagna löneplan och sålunda komma i åtnjutande av de lönebelopp,

som inom berörda lönegrad gälla för den ortsgrupp, vartill vederbörande

residensstad hänförts.

Emellertid hava de sakkunniga ansett, att icke ens avlöning enligt löneplanens

högsta grad för manliga tjänstemän i chefsställning räckte till för

att bereda landshövdingarna de inkomster i tjänsten, de nödvändigt behövde

för tjänstens behöriga skötande, utan hava de sakkunniga föreslagit beredande

åt ifrågavarande befattningshavare av särskilt bildrag till bestridande

av vissa med deras tjänsteställning och ämbetsutövning förbundna kostnader

av speciell natur.

I fråga om de skäl, de sakkunniga i sådant avseende anfört, tillåter sig

utskottet hänvisa till sid. 20—21 i statsrådsprotokollet.

Beträffande storleken arr de bidrag utav ifrågavarande art, som borde tillkomma

landshövdingarna, hade de sakkunniga ansett, att, enär erfarenheten

sedan gammalt bestyrkt, att representationskostnaderna av vissa anledningar

ställde sig högre för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus

län än för landshövdingarna i de övriga länen, landshövdingarna i de

båda förstnämnda länen borde erhålla något högre bidrag än de andra. Då

representationskostnaderna syntes ställa sig högst i Göteborgs och Bohus

län, borde landshövdingen därstädes tilldelas ett årligt bidrag till dessas

bestridande med 6,000 kronor, under det att till landshövdingen i Malmöhus

län borde utgå 4,800 kronor och till en var av de övriga landshövdingarna

3,600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stalsutskottets utlåtande Nr t 12

1 1

Statskontoret tiar ansett sig böra tillstyrka bifall till de sakkunnigas för- statskontoret,

slag i fråga om lönebeloppen, varvid ämbetsverket bland annat erinrat, hurusom

det vore allmänt erkänt, att avlöningsförhållandena för landshövdingarna

vore otillfredsställande. Att hänföra landshövdingarna till lägre lönegrad än

den av de sakkunniga föreslagna, eller den högsta för manliga tjänstemän i

chefs- eller därmed jämförlig ställning, syntes statskontoret ej kunna ifrågasättas.

Yad de särskilda representationsbidragen anginge, har statskontoret ej

heller haft något att erinra emot, att dylika bidrag tilldelades landshövdingarna

liksom ej heller mot de ifrågasatta beloppen.

I fråga om de lönebelopp, som skäligen böra tillkomma landshövdingarna, Departcmontsliar

departementschefen anfört följande: chefen.

»Behovet av en effektiv lönereglering för landshövdingarna, vilkas nuvarande

fasta avlöning bestämdes redan år 1874, torde få anses obestridligt såväl i

betraktande av de ansvarsfulla och mångsidiga uppgifter, vilka åligga dessa

befattningshavare i deras ledande ställning inom rikets lokala förvaltning,

som ock med hänsyn till de löneförbättringar, som på senare tid beretts

andra tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning. Av största vikt

är även att vid landshövdingbefattningarnas liksom vid övriga tjänsters

tillsättande kunna bortse från andra synpunkter än sådana, som enligt

gällande grundlagsstadgande böra vara ensamt avgörande härvidlag. Jag

delar sålunda tillfullo den uppfattning i berörda avseenden, vilken kommit

till uttryck såväl i löneregleringskommitténs förslag som i de över detsamma

avgivna utlåtandena.

I fråga om de erforderliga lönebeloppen kan väl skillnaden mellan ett

avvägande av den fasta grundlönen enligt, å ena sidan, kommitténs och, å

andra sidan, de sakkunnigas förslag icke i och för sig anses synnerligen

stor. Härvid bör dock tagas i betraktande, att de sakkunniga föreslagit, att

landshövdingarna tillika skola tilldelas särskilda representationsbidrag till

avsevärda belopp. Till denna fråga får jag tillfälle att längre fram återkomma.

Ur löneteknisk synpunkt föreligger emellertid en viktig skillnad

mellan kommitténs och de sakkunnigas förslag beträffande själva avlöningen.

Enligt det förra skulle landshövdingarna inordnas bland de tjänstemän,

som avses i 2 kap. uti avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451), och

i likhet med dessa tilldelas arvode, för år räknat. Ehuru landshövdingarna,

till skillnad från övriga i nämnda kapitel upptagna tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande tillsvidare, äro placerade å skilda orter inom landet, har

kommittén vid bestämmandet av arvodesbeloppen icke tagit hänsyn till

dyrortsförhållandena utan uppdelat befattningarna efter länens folkmängd

m. fl. faktorer uti tre avlöningsgrader. De sakkunnigas förslag åter, enligt

vilket landshövdingarna skulle hänföras till den grupp av befattningshavare,

som avses i 3 kap. i avlöningsreglementet och uppbära sin avlöning i form

av lön, innebär, att någon indelning i olika avlöningsgrader icke skulle

ifrågakomma, varemot lönebeloppen skulle komma att variera på de olika

dyrorterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Enär åliggandena för landshövdingarna i stort sett äro desamma, även

om arbetsbördan på grund av länens större eller mindre folkmängd m. fl.

förhållanden kan vara ej oväsentligt olika, synes det mig i hög grad vanskligt

att verkställa en rättvis och bestående gradering av befattningarna efter

deras vikt och det dem påvilande arbetet. Ett system, enligt vilket avlöningarna

bestämmas till olika belopp allt efter levnadskostnadernas storlek

i de särskilda residensstäderna, synes mig därför lämpligare och naturligare,

synnerligast om därjämte, såsom jag vill föreslå, ett särskilt representationsbidrag

fastställes att utgå med högre belopp i vissa län än i andra.

Enär landshövdingarna, såsom jag tidigare framhållit, lära fortfarande

böra tillsättas genom fullmakt, och då de i 3 kap. uti avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 givna bestämmelserna, med en del jämkningar på särskilda

punkter, utan olägenhet torde kunna vinna tillämpning även beträffande

ifrågavarande befattningshavare, synes det mig riktigast, att lönen till landshövdingarna

bestämmes att utgå enligt den i avdelning A av 9 § uti sagda

avlöningsreglemente intagna löneplanen. På sätt de sakkunniga föreslagit

torde landshövdingarna därvid böra i fråga om lönen jämställas med justitieråd

och regeringsråd och sålunda hänföras till lönegraden A 4. Inom sagda

lönegrad förekommer allenast en löneklass, och utgör lönen å billigaste ort

16,200 kronor och å dyraste ort 18,000 kronor för år räknat.

Den lönereglering, varom nu är fråga, avser bland annat att i största

möjliga utsträckning göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid

sidan av statstjänsten. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, hurusom

i 3 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. verk stadgats förbud — villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare

av ordinarie befattning att därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss

beskaffenhet. I 2 mom. av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat,

att med ordinarie befattning ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med

Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av

vad slag det vara må. Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom

vissa lönegrader, annan vederbörande myndighet kan dock medgiva undantag

härutinnan efter prövning att det uppdrag eller den befattning, varom i

varje särskilt fall är fråga, icke kan anses inverka hinderligt för utövande

av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan

verksamhet böra givetvis i samband med löneregleringen bliva gällande

även för landshövdingarna. I ett avseende synes det till och med föreligga

anledning att för de sistnämndas vidkommande föreskriva en viss skärpning

av bestämmelserna i fråga. Med landshövdingbefattning bör nämligen enligt

min uppfattning icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot

i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning

såsom funktionär i dylikt bolag. Enligt mitt förmenande måste det anses

olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

13

affärsföretag, om vilka kär är fråga, sättas i tillfälle att för sina syften tillgodogöra

sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma eu

landshövding.

Något undantag från nu angivna regel lärer icke böra medgivas. Däremot

anser jag icke anledning förefinnas att förhindra, att landshövding,

efter vederbörligt tillstånd, må kunna innehava liknande uppdrag eller befattning

hos hypoteksbank eller annan därmed jämförlig inrättning. Yad

sådan inrättning beträffar, synas nämligen icke föreligga samma skäl för ett

förbud i berörda hänseende, som måste anses avgörande, då fråga är om

vanliga affärsbanker.»

Vad härefter frågan om särskilt representationsbidrag för landshövdingarna

angår, har departementschefen yttrat:

»I likhet med de sakkunniga finner jag under nuvarande förhållanden

vägande skäl tala för att landshövdingarna utöver förmånerna av fast lön

jämte fri bostad och möbleringsbidrag tilldelas ett särskilt årligt belopp

såsom bidrag till bestridande av de med ämbetet förenade representationskostnaderna.

De av de sakkunniga i sådant avseende föreslagna beloppen

synas mig icke giva anledning till erinran. Representationsbidrag torde

sålunda böra utgå till landshövdingen i Göteborgs och Bohus län med 6,000

kronor, till landshövdingen i Malmöhus län med 4,800 kronor samt till envar

av övriga landshövdingar med 3,600 kronor, allt för år räknat. Då med

landshövdings tjänstledighet för olika ändamål i allmänhet icke torde följa

nämnvärd inskränkning i dennes representativa skyldigheter, synes det mig

icke behövligt att, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskriva, att representationsbidraget

ej må uppbäras under tjänstledighet, överskjutande viss tid.

Då emellertid i vissa fall — såsom då landshövding under längre tid drabbats

av sjukdom eller erhållit ledighet för enskilda angelägenheter — sådana

förhållanden kunna tänkas föreligga, att representationsbidraget icke skäligen

bör utgå, torde det böra bero på prövning av Kungl. Maj:t, huruvida

och i vad mån representationsbidraget, som i allmänhet torde böra utbetalas

i samma ordning som lönen, må tillgodonjutas under annan ledighet än

semester.»

Enligt Kungl. Maj:ts på beslut av 1884 års riksdag grundade skrivelse Bosiadstill

statskontoret och domänstyrelsen den 30 maj 1884 angående lands- fönnån m-m

hövdingelöneregleringsfondens indragning till statsverket m. in. åtnjuta landshövdingarna

rätt till bostad i länsresidensen samt rätt att begagna de därtill

hörande trädgårdar och parkanläggningar.

Sedan löneregleringskommittén lämnat en kortfattad redogörelse för stor- Löneleken

av de tomtområden eller andra områden med planteringar och träd- kommittén

gårdar, som tillhöra landshövdingbostäderna, har kommittén i fråga om

den fortsatta dispositionen av bostadslägenhet med trädgård eller parkanläggning

för landshövdingarna anfört följande:

»I de förmåner beträffande bostadslägenhet med tillhörande trädgård och

parkanläggning, vilka för närvarande tillkomma landshövdingarna i de skilda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

länen, bör enligt kommitténs mening ingen rubbning ske, så länge nuvarande

landshövding kvarstår vid sin befattning. Däremot anser kommittén, att

blivande innehavare av landshövdingebefattning bör vara underkastad ändring

härutinnan.

Helt säkert kommer den fortgående ökningen av länsstyrelsernas arbetsuppgifter

med därav betingad ökning av arbetskrafterna att här och var

nödvändiggöra en utvidgning av länsstyrelsens ämbetslokaler. Där så inträffar,

kan det visa sig vara för statsverket fördelaktigast, att landshövdingens

bostadslägenhet i länsresidenset tages i anspråk för den erforderliga

utvidgningen, och det kan härvid även befinnas lämpligast, att landshövdingen

tillsvidare icke förses med bostad i kronan tillhörig byggnad

utan i stället anvisas för hans räkning förhyrd bostadslägenhet.

På grund härav och då staten, där sådant även av annan orsak kan erfordras,

bör vara oförhindrad att vidtaga ändring i dispositionen av en åt landshövding

upplåten bostadslägenhet och att låta anstå med anskaffande åt

landshövding av bostad i kronan tillhörig byggnad, anser kommittén föreskrift

böra meddelas därom, att, där åt landshövding upplåten bostadslägenhet

erfordras för annat statsändamål, landshövdingen skall vara skyldig att

avstå från lägenheten och tillsvidare åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet

av den omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer.

Likaså bör enligt kommitténs mening landshövding hava skyldighet att

underkasta sig sådan minskning av den honom anvisade bostadslägenheten,

som skäligen må kunna ske.

Emellertid synes billigheten kräva, att staten icke utan tvingande skäl

begagnar sig av landshövdings skyldighet i dessa hänseenden, därest icke

landshövdingen redan vid tillträdandet av sin befattning haft anledning att

räkna med eu ändring i förhållandena. Enligt kommitténs mening bör därför,

när landshövding avgår från sin befattning, utredas, huruvida och i vad

mån behov av ändring i dispositionen av landshövdingens bostadslägenhet

då föreligger eller förväntas under den närmaste tiden kunna ifrågakomma.

Skulle landshövding på grund av ändrad disposition av hans bostadslägenhet

nödgas flytta till annan honom anvisad bostadslägenhet, lärer statsverket

böra ersätta kostnaderna för flyttningen, och likaså bör, därest landshövding

genom sådan flyttning eller i följd av en vid tillträdandet av befattningen

icke påräknad mera väsentlig rubbning i bostadsförhållandena vållas

skada eller förlust, statsverket hålla honom skadeslös.»

Kommittén har därjämte förordat en successiv reglering av storleken utav

de åt landshövdingarna anvisade bostadslägenheterna m. m., i vilket avseende

kommittén anfört:

»Enligt vad redan antytts, äro i en del län den åt landshövdingen anvisade

bostadslägenheten och till densamma hörande markområden större, än

som kräves för landshövdingens eget behov, så att landshövdingen kunnat

till annan upplåta delar därav. Då härigenom landshövdingarnas likställighet

i avlöningshänseende sinsemellan rubbas, anser kommittén, att vid

nuvarande landshövdings avgång från tjänsten genom Kungl. Maj:ts försorg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

bör undersökas, huruvida landshövdingens dittillsvarande bostadslägenhet

med tillhörande markområden må vara större än som kan anses skäligt med

hänsyn till vad i allmänhet landshövding bestås, och att, i den mån så är

förhållandet, vad som icke anvisas nya tjänsteinnehavaren, bör övertagas av

staten för att av vederbörande myndighet förvaltas och, där så lämpligen

kan ske, göras för statsverket inkomstbringande. I överensstämmelse med

sin uppfattning härutinnan anser kommittén, att den nu till landshövdingen

i Örebro län från Örebro stad utgående årliga ersättningen för en till staden

överlåten fastighet bör vid nuvarande landshövdingens avgång indragas till

statsverket.

Det liar synts kommittén, att landshövding bör vara skyldig att bebo

honom av kronan anvisad bostadslägenhet; dock torde Kungl. Maj:t böra

kunna medgiva undantag härifrån, där särskilda förhållandena därtill föranleda.

I fråga om avträdande av bostadslägenhet med därtill hörande område

borde enligt kommitténs mening gälla, att landshövding eller, om han avlidit,

hans dödsbo skulle avträda lägenheten å den fardag, som infölle näst

efter tre månader från det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit,

dock att avflyttning skulle ske, därest landshövding beviljades avsked i enlighet

med egen begäran, å den fardag, som infölle näst efter avgången,

samt, därest landshövding från tjänsten entledigades, å tid, som av Kungl.

Maj:t bestämdes.»

För närvarande bestrider statsverket tre fjärdedelar av kostnaden för uppvärmning

av landshövding tillagd boställslägenhet och påvilar sålunda vederbörande

landshövding allenast en fjärdedel av denna kostnad.

Med hänsyn till de svårigheter, som vore förbundna med tillämpningen

av bestämmelserna att statsverket bidroge till kostnaderna för uppvärmning

av landshövdings boställslägenhet, har kommittén ansett, att statsverkets

bidrag borde utsträckas att gälla utom själva uppvärmningskostnaden jämväl

utgifterna för bränsle, som användes för tvätt, bak eller annat hushållsändamål,

och detta vare sig landshövdingen hade sin bostad i kronan tillhörig

byggnad eller bostad anvisats honom i en av statsverket förhyrd lägenhet.

Ur kostnadssynpunkt syntes kommittén betänkligheter däremot icke behöva

hysas, då därigenom statsverkets hittillsvarande utgifter för ifrågavarande

ändamål icke syntes komma att mera nämnvärt ökas.

Ehuru, vid bifall till vad kommittén sålunda ifrågasatte, bestämmelserna

i ämnet syntes bliva mindre svåra att tillämpa än de nuvarande, syntes dock

till åstadkommande av en riktig och likformig tillämpning Kungl. Maj:t böra

utfärda närmare bestämmelser i ämnet, under beaktande av de av kommittén

framförda synpunkterna.

Vid 1884 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag därom att landshövdingelöneregleringsfondens

behållning vid samma års utgång i kontant, utestående

uppbörd och utlånta medel måtte reserveras för att, i den mån rån
-

Landshövding

b östäder

nas

uppvärmning.

Kommittén.

Möblering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Reservant inom

löneregleringskommittén.

De sakkunniga.

Bibehållande

av systemet

med tjänster

bostad åt

landshövding

arn a.

tan å densamma lämnade tillgång, användas till att förse landshövdingarnas

boställsvåningar med de inventarier av större och varaktigare värde, som av

Kungl. Maj:t funnes erforderliga.

Till stöd för detta förslag hade föredragande departementschefen anfört,

att, så länge en tillträdare av ett landshövdingeresidens icke finge mottaga

detsamma annat än, så att säga, med tomma väggar, förmånen av fri bostad

vore förbunden med ganska kännbara ekonomiska uppoffringar för de nödvändigtvis

tämligen rymligt tilltagna bostadslokalernas förseende med nödiga

möbler och andra inventarier, uppoffringar så stora, att icke alltid den för

ämbetet mest lämplige kunde vara i tillfälle att underkasta sig dem. Utgifterna

härför kunde nämligen för en landshövding, som icke ägde tillräcklig

enskild förmögenhet, föranleda vid ämbetets tillträdande en skuldsättning,

till vars amortering lönen sedermera icke annat än undantagsvis

lämnade tillgång. Vid ett tillfälle, nämligen år 1866, hade det ock visat sig

behövligt att åt den då tillträdande landshövdingen i Jämtlands län bereda

medel till anskaffande av inom länsresidenset erforderliga möbler.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vann emellertid icke riksdagens bifall.

Frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas möblering

har berörts av en reservant inom löneregleringskommittén, som hemställt,

att i landshövdingarnas förmån av fri bostadslägenhet skulle ingå

skyldighet för statsverket att bekosta och underhålla möbleringen till en

större matsal jämte två eller tre för representation avsedda rum. Enligt

nämnda reservants uppfattning vore det svårt att utan närmare kännedom

om de skilda lägenheternas beskaffenhet bedöma, i vilken omfattning statsverket

borde åtaga sig möblering av landshövdingarnas bostadslägenhet.

Emellertid syntes man med ledning av det år 1913 av dåvarande överintendentsämbetet

uppgjorda, på infordrade upplysningar grundade förslaget kunna

utgå från, att möbleringen borde omfatta en större matsal jämte två ä tre

rum, avsedda för erforderlig representation. Till möbleringen borde räknas

inventarier av större och varaktigare värde, däribland även ljuskronor, speglar,

större golvmattor och gardiner.

De sakkunniga hava, i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning,

som gjorts gällande av löneregleringskommittén, såsom sin mening

framhållit, att det icke, åtminstone ej under nuvarande förhållanden, kunde

anses lämpligt att övergå från systemet med tillhandahållande av tjänstebostad

åt landshövdingarna till beredande åt dessa befattningshavare av hyresersättning

med skyldighet för dem att själva ombesörja anskaffandet av

lämplig bostad. I betraktande av landshövdingens ställning inom länet och

de representationsplikter, som otvivelaktigt alltjämt vore förbundna med

ämbetets utövning, vore det i de flesta fall knappast möjligt att på ett tillfredsställande

sätt ordna bostadsfrågan för landshövdingarna utan anlitande av de

staten tillhöriga residensbyggnaderna. Emellertid vore det enligt de sakkunnigas

uppfattning även av största vikt, att landshövdingen icke måtte behöva

disponera över en större och för honom dyrbarare bostad än som kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlutande År 112.

IT

anses behövlig och med lians ställning förenlig. I första hand syntes det

därför böra undersökas, huruvida möjlighet förolåge att åstadkomma eu reduktion

av sådana till landshövdingarna upplåtna bostadslägenheter, som

kunde anses onödigt stola, och dyrbara för bostadsinnehavaren. Rörande

sättet och ordningen för en dylik reduktion syntes intet väsentligt vara att

erinra mot vad av löneregleringskommittén i sådant hänseende ifrågasatts.

Aven om alla de åtgärder i nu angivna hänseende, som kunde befinnas Möbleringspraktiskt

genomförbara, så snart möjlighet därtill förelåge, bleve förverk- bidrag.

ligade, måste man dock, enligt de sakkunnigas mening, räkna med att landshövdingarna

även framdeles, åtminstone i de fiesta fall, komme att hava till

sig upplåtna bostadslägenheter, som till storleken väsentligt överstege de

bostäder, vilka i allmänhet innehades av i avlöningshänseende jämförliga

befattningshavare. För att kunna fullständigt utnyttja dessa bostäder måste

landshövdingarna på rummens möblering m. m. nedlägga kostnader, som

icke kunde anses stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän

avsedda kontanta avlöningsförmånerna. Det förelåge därför, enligt de

sakkunnigas åsikt, ett oavvisligt behov att tillse, i vad mån staten kunde

bidraga till berörda kostnader.

Till en nytillträdande landshövding, som icke finge möblering in natura

av vissa rum, borde enligt de sakkunnigas mening utgå kontant möbleringsbidrag

å 12,000 kronor.

I fråga om uppvärmning av landshövdingarnas bostäder samt disposition

av dithörande markområden hava de sakkunniga förklarat sig ej hava något

att erinra mot vad löneregleringskommittén anfört och hemställt.

Beträffande den ifrågasatta skyldigheten för landshövding att avstå från statskontoret,

honom tilldelad boställslägenhet mot erhållande av annan lägenhet liksom

att underkasta sig skälig minskning av boställslägenlieten har statskontoret

framhållit, att då den nya löneregleringen och vad i sammanhang därmed

föreslagits innefattade högst väsentligt förbättrade förmåner, det icke kunde

anses obilligt, om även nuvarande landshövdingar, därest de överginge på

ny stat, bleve underkastade ifrågavarande skyldigheter, särskilt som både

flyttningskostnad och eventuell ersättning för skada eller förlust skulle

gäldas av statsmedel. Även vid eu dylik utsträckning av här avsedda skyldigheter

syntes det kunna förväntas, att någon ändring i fråga om nuvarande

landshövdingars boställslägenlieter icke komme att under deras tjänstetid

vidtagas, för så vitt ej starka skäl därför förelåge.

Att statsverket, på sätt de sakkunniga hemställt, åtoge sig möbleringen

av vissa för representation avsedda rum i landshövdingarnas boställslägenlieter

samt underhållet av möblerna har synts statskontoret icke vara mer

än rimligt. Däremot har statskontoret uttalat sin tvekan rörande förslaget

att kontant möbleringsbidrag eventuellt skulle kunna i stället utgå, enär

staten härigenom skulle kunna få gälda dylikt bidrag upprepade gånger vid

samma befattning inom relativt kort tidrymd och tillräcklig anledning syntes

saknas att utbetala kontant ersättning, för den händelse en landshövding

skulle önska att i representationsrummen använda egna möbler.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 55 käft. (Nr 112.) 1044 35 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Departements
chefen.

Beträffande frågan om landshövdings rätt till fri bostad och statsverkets

bidrag till uppvärmning av landshövdingarnas bostadslägenheter samt för

möblering har departementschefen anfört följande:

»I likhet med löneregleringskommittén och de sakkunniga anser jag det

av praktiska skäl och med hänsyn till rådande förhållanden icke böra

ifrågasättas att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande

systemet, enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i länsresidenset,

i samband varmed följer rätt till begagnande av därtill eventuellt

hörande trädgård och parkanläggningar. Emellertid torde man böra

räkna med att det inom en mer eller mindre nära framtid blir nödvändigt

att på olika håll verkställa en reglering av landshövdingarnas boställslägenheter

antingen för möjliggörande av erforderlig utvidgning utav länsstyrelsernas

eller andra statsmyndigheters ämbetslokaler eller i syfte att befria

landshövdingen från att behöva disponera över eu större och för honom

dyrbarare bostad än som kan anses skälig med hänsyn till hans ställning

och representativa uppgifter. Det torde därför böra föreskrivas, att, där

åt landshövding upplåten bostadslägenhet i dess helhet eller delvis erfordras

för annat statsändamål eller där särskilda förhållanden eljest därtill

föranleda, landshövdingen skall vara skyldig att antingen avstå från lägenheten

eller ock underkasta sig den minskning av densamma, som må anses

skälig. I förra fallet bör landshövding vara skyldig att övertaga annan lämplig

lägenhet, för den händelse sådan genom statsverkets försorg kan beredas

honom, eller ock att åtnöjas med kontant hyresersättning.

Efter en undersökning, på sätt löneregleringskommittén föreslagit, för utrönande

av huruvida de åt landshövdingarna för närvarande upplåtna bostadslägenheterna

med tillhörande markområden kunna anses onödigt stora torde

vad som härvidlag eventuellt överskjuter det skäliga böra övertagas av staten.

Såsom statskontoret framhållit, lärer det icke kunna anses obilligt, att även

nuvarande landshövdingar, därest de övergå på ny stat, bliva underkastade skyldigheten

att vidkännas inskränkningar i berörda hänseenden. Då det synes

önskvärt, att erforderliga regleringar av landshövdingarnas bostäder m. in.

må kunna genomföras utan onödigt dröjsmål, torde sålunda anledning saknas

att, på sätt kommittén ifrågasatt, föreskriva, att nuvarande landshövdingar,

även om de ingå på de nya avlöningsbestämmelserna, skola vara bibehållna

vid sina hittillsvarande rättigheter i fråga om bostadslägenheter med tillhörande

områden.

Mot vad löneregleringskommittén föreslagit dels i fråga om gottgörelse

för flyttningskostnad eller skadeersättning i vissa fall åt landshövding, som

på grund av ändrad disposition av den honom anvisade bostadslägenheten

nödgats flytta, dels ock beträffande tiden för avträdandet av landshövdings

bostadslägenhet i olika fall, synes mig någon erinran icke vara att framställa.

Likaså torde få anses skäligt, att landshövding eller, om han avlidit,

hans dödsbo skall i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes

av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten för

landshövdingens vikarie eller efterträdare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 1/2. 1!)

Vad angår de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande

av landshövdingarnas bostadslägenheter, anser jag, på do av löneregleringskommittén

anförda skäl, att statsverkets bidrag bör utsträckas till att gälla,

utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle, som erfordras

till vissa hushållsändamål. Närmare föreskrifter härutinnan torde

böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Den av de sakkunniga framförda frågan om bidrag från statens sida till

landshövdingbostädernas möblering anser jag vara av den vikt, att densamma

bör lösas i samband med den nu tillämnade löneregleringen. Med

hänsyn såväl därtill att den bostad, landshövding får till sig upplåten och

åliigges att bebo, i regel är väsentligt större än den, som andra befattningshavare

i närmast jämförlig ställning pläga förskaffa sig, som ock till de

representationsplikter, vilka allmänt anses förbundna med landshövdingens

ämbetsutövning, synes staten icke böra undandraga sig att lämna ett väsentligt

bidrag till möbleringen av dennes bostad. Samtidigt som detta bidrag

göres verkligt effektivt torde böra tillses, att detsamma icke kommer att

verka allt för ojämnt med hänsyn till det i de särskilda fallen föreliggande

behovet. Bidraget bör enligt min mening utgå i sådan form, att staten

uppsätter och underhåller fullständig möblering av några rum i landshövdingens

bostad. Antalet av de rum, som sålunda skulle möbleras genom

statens försorg, torde lämpligen böra bestämmas till högst fyra inom varje

länsresidens, och bör uppsättningens storlek och sammansättning i övrigt

givetvis lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt fall och med

fullt beaktande av ändamålsenlighetens krav. Den anskaffade uppsättningen

bör givetvis förbliva statsverkets egendom. Att på sätt de sakkunniga ifrågasatt,

under vissa förutsättningar i stället utbetala ett kontant möbleringsbidrag

till landshövdingen, som därigenom bleve i tillfälle att för den erhållna

summan förskaffa sig egna möbler, synes mig icke lämpligt, då detta,

såsom statskontoret framhållit, skulle kunna medföra onödigt ofta återkommande

kostnader av här ifrågavarande slag vid en och samma tjänst, varjämte

vissa landshövdingar därigenom skulle beredas en privatekonomiskt

större förmån än andra. Anskaffandet genom statens försorg i nyssnämnda

utsträckning av möblering till landshövdingresidensen torde böra ske

successivt vid efter den 1 juli 1925 inträffande landshövdingskiften. Självfallet

bör tillsvidare endast en uppsättning avses för varje residens. Kostnaden

per uppsättning torde böra beräknas till högst 20,000 kronor. Då i

medeltal tre landshövdingar tillsättas under en period av två år, synes den

genomsnittliga årskostnaden tillsvidare böra beräknas till 30,000 kronor.

Denna kostnad bör enligt min mening lämpligen utgå av det under femte

huvudtiteln upptagna expensanslaget. Till frågan om detta anslags bestämmande

återkommer jag i det följande.»

Vidkommande till en början frågan om sättet för landshövdings tillsättande

hava, såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, delade meningar

härutinnan gjort sig gällande. Å ena sidan har sålunda Kungl. Maj:t, i lik
-

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

het med landsstatslönesakkunniga och statskontoret, liävdat den uppfattningen,

att landshövdingarna borde såsom hittills tillsättas medelst fullmakt,

under det att å andra sidan 1902 års löneregleringskommitté såsom

sin åsikt framhållit, att det för vissa befattningar gällande förordnandesystemet

även borde tillämpas å landshövdingarna.

Vid det övervägande, utskottet ägnat detta spörsmål, har utskottet icke

funnit tillräckliga skäl förebragta för en ändring i den nu gällande ordningen

härutinnan, och anser sig utskottet alltså böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag i denna del.

Yad härefter angår de för landshövdingarna föreslagna kontanta avlöningsbeloppen,

har utskottet först upptagit till behandling frågan, huruvida, på

sätt Kungl. Maj:t föreslagit, avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

den 22 juni 1921 bör å dem tillämpas eller huruvida icke, såsom

innevarande års riksdag beslutat i fråga om vissa befattningshavare vid

universiteten, ett särskilt lönescliema bör för dem utarbetas och särskilda

avlöningsbestämmelser komma till tillämpning. Utskottet har härvid kommit

till den slutsatsen, att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke

lämpar sig för andshövdingarna, och synes utskottet flertalet av reglementets

bestämmelser, därest de skulle gälla för landshövdingarna, komma att sakna

reellt underlag. Utskottet vill särskilt framhålla, att då, på sätt Kungl. Maj.t

föreslagit och utskottet nedan förordar, landshövdingarna även hädanefter

torde böra bibehållas vid dem tillkommande förmån av fri boställslägenhet

ävensom statsbidrag till bostadslägenhetens uppvärmning — faktorer, som i

relativt hög grad inverka på frågan, till vilken dyrortsgrupp vederbörande

residensstad är hänförd — en differentiering i löneförmånerna med hänsyn

till placeringsorten näppeligen synes utskottet vara motiverad beträffande nu

ifrågavarande befattningshavare.

Såsom ovan nämnts, hade 1902 års löneregleringskommitté med tagen

hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra förekommande

omständigheter och förhållanden föreslagit, att de avlöningar i form av

arvoden, som skäligen syntes böra tillkomma landshövdingarna, borde bestämmas

till 19,000 kronor för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län

samt i Malmöhus län, till 17,000 kronor för landshövdingarna i Uppsala,

Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands,

Jämtlands och Västerbottens län samt till 18,000 kronor för övriga landshövdingar.

Kungl. Maj.t har, såsom ock förut omförmälts, i likhet med landsstatslönesakkunnige

föreslagit, att landshövdingarna borde i fråga om lön hänföras

till lönegraden A 4, enligt vilken lönegrad lönen å billigaste ort utgör

16,200 kronor och å dyraste ort 18,000 kronor för år räknat. Härtill skulle

emellertid komma — förutom kallortstillägg — representationsbidrag.

Enligt vad ovan anförts, har utskottet kommit till den uppfattningen,

att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för landshövdingarna,

utan synes utskottet en särskild lönestat och särskilda avlöningsvillkor

böra gälla för dessa befattningshavare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

21

I fråga om de erforderliga lönebeloppen bär utskottet i likhet med Kungl.

Maj:t ansett det ligga i statens intresse, att löneförmånerna å ifrågavarande

befattningar tillmätas så, att vid deras tillsättande hänsyn endast må behöva

tagas till vederbörandes lämplighet och icke därjämte till förmågan att bära

med befattningens tillträdande och innehavande förenade ekonomiska uppoffringar.

Enligt utskottets mening synes det för den skull uppenbart, att

ur denna synpunkt löneregleringskommitténs förslag icke kan anses tillfredsställande

och måste, på sätt av statskontoret framhållits, detta anses erkänt

av 1924 års riksdag genom dess beslut att höja den tillfälliga föreförbättringen

för landshövdingarna till sådant belopp, att avlöning jämte dyrtidstillägg

kommit att i flera fall överstiga vad som skulle utgå vid tillämpning

av kommitténs förslag.

Med beaktande av nu berörda synpunkter och då enligt utskottets bestämda

uppfattning det i flera hänseenden icke kan anses lämpligt, att

landshövdingarna förutom fast lön tillerkännas särskilt representationsbidrag,

har utskottet, som för visso inser nödvändigheten av att vid lönesättningen

för landshövdingarna tillbörlig hänsyn tages till de kostnader av olika slag,

som äro förenade med uppehållande av landsliövdingebefattningarna, ansett sig

böra föreslå, att landshövdingarna, vilkas åligganden i stort sett måste anses

vara desamma i de olika länen, komma i åtnjutande av en fast lön å 21,000

kronor med undantag dock för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs

och Bohus län, vilka senare torde böra såsom hittills i lönehänseende

intaga en särställning. Fog för någon skillnad i löneförmåner dessa senare

emellan synes emellertid utskottet icke förefinnas, utan torde de böra i

avlöningshänseende hädanefter likställas, och synes utskottet lönen för dem

skäligen kunna bestämmas till 23,500 kronor.

Av nedanstående tablå framgår, huru de av utskottet sålunda förordade

avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av

Kungl. Maj:t föreslagna:.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Län

Orts-

grupp

i r— -

Nuvarande

Enligt Kungl. Maj:ts

förslag

Enligt

ut-

skottets

förslag.

Lön

Lön

Tillfällig

löne-

förbätt-

ring

1 Summa

Lön

Represen-

tations-

bidrag

Summa

Stockholms............

G

13 000

4 000

17 000

18 000

3 600

21 600

21 000

Uppsala ...............

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21 000

Södermanlands ......

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Östergötlands .......

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Jönköpings............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Kronobergs............

B

13 000

4000

17 000

16 500

3 600

20100

21000

Kalmar.,................

D

13 000

4 000

17000

17 100

3 600

20 700

21000

Gotlands................

C

13000

4000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Blekinge................

D

13 000

4 000

17000

17 100

3 600

20 700

21000

Kristianstads.........

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Malmöhus .............

E

15 500

4 000

19 500

17 400

4 800

22 200

23 500

Hallands.........

D

13 000

4000

17 000

17100

3 600

20 700

21000

Göteborgs o. Bohus

F

17 000

4 000

21000

17 700

6 000

23 700

23 500

Alvsborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Skaraborgs ...........

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

V ärmlands ..........

E

13000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Örebro..................

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Västmanlands .......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

Kopparbergs .........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21 000

Gävleborgs............

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21 000

V ästernorrlands......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

Jämtlands ............

F

13 000

4000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

V ästerbottens.........

E

13 000

4 000

17 000

17 460

3 600

‘)21 060

21000

Norrbottens ........

G

13 000 |

4 000

17 000

18 195

3 600

‘) 21 795

21000

Vid bifall till Kungl. Maj.ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner

och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.

Enligt utskottets förslag skulle lönerna för år räknat stanna vid tillhopa

509,000 kronor.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen avsett,

att den lönereglering, varom nu är fråga, skulle i största möjliga utsträckning

göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.

Departementschefen har härvid erinrat om, hurusom i 3 § av avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk stadgats förbud

— villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare av ordinarie befattning att

därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. I 2 mom.

*) Med kallortstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År H''2.

2.‘i

av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat, att med ordinarie befatt

ning ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som vore försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller

blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.

Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom vissa lönegrader, annan

vederbörande myndighet kunde dock medgiva undantag härutinnan efter

prövning, att det uppdrag eller den befattning, varom i varje särskilt fall

vore fråga, icke kunde anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan

verksamhet hava synts departementschefen böra bliva gällande även för

landshövdingarna i samband med löneregleringen. I ett avseende har det till

och med synts departementschefen föreligga anledning att för de sistnämndas

vidkommande föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna i fråga. Med

landshövdingbefattning borde nämligen enligt departementschefens uppfattning

icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning såsom funktionär

i dylikt bolag. Enligt departementschefens förmenande måste det anses

olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande

affärsföretag, om vilka här vore fråga, sattes i tillfälle att för sina syften

tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma

eu landshövding.

Något undantag från nu angivna regel har synts departementschefen icke

böra medgivas. Däremot har departementschefen ansett anledning icke förefinnas

att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt tillstånd, kunde

innehava liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank eller annan

därmed jämförlig inrättning. Yad sådan inrättning beträffade, syntes nämligen

icke föreligga samma skäl för ett förbud i berörda hänseende, som

måste anses avgörande, då fråga vore om vanliga affärsbanker.

Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock utskottet, och

har utskottet vid sitt förslag till lönereglering tagit hänsyn till ifrågavarande

spörsmål. Såsom i motionen nr 262 i första kammaren framhållits, skulle

emellertid, därest förbud i samband med löneregleringen stadgades för

landshövdingarna att med ämbetet förena uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom

funktionär i dylikt bolag, detta förbud för flertalet av de nuvarande landshövdingarna

innebära, att löneregleringen i verkligheten skulle medföra en

inkomstminskning. Utskottet har fördenskull funnit billighetsskäl tala för,

att nuvarande innehavare av landshövdingebefattningar må, i dén utsträckning

förhållandena det medgiva, bibehållas vid de uppdrag av nu nämnda

slag, de eventuellt innehava. Ett skäl härtill synes ock utskottet ligga däri,

att. i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet nedan förordar,

nytillträdande landshövding skulle komma i åtnjutande av förmånen att på

statsverkets bekostnad erhålla möbler till vissa rum, en förmån, varav de

nuvarande landshövdingarna icke erhållit del.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Xr 112.

I nu nämnda utsträckning bar utskottet funnit sig böra biträda de i nyssberörda

motion väckta förslagen, i vad dessa angå landshövdingarnas lönereglering,

varemot utskottet icke funnit skäl föreligga att i övriga delar tillstyrka

motionärens förslag beträffande sagda befattningshavare.

Yad härefter angår frågan om landshövdings rätt till fri bostad, har utskottet

i likhet med departementschefen ansett det icke böra ifrågasättas,

att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande systemet,

enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i länsresidenset.

Utskottet delar emellertid departementschefens uppfattning därom, att, där

åt landshövding upplåten bostadslägenhet erfordras för annat statsändamål,

eller där särskilda förhållanden eljest därtill föranleda, landshövding skall

vara skyldig att antingen avstå från lägenheten eller ock underkasta sig den

minskning av densamma, som må anses skälig. I förra fallet torde sålunda

landshövding, på sätt ock departementschefen föreslagit, vara skyldig att

övertaga annan lämplig lägenhet eller ock åtnöjas med kontant hyresersättning.

Mot vad Kungl. Maj:t i övrigt i detta sammanhang föreslagit i fråga om

landshövdingars skyldighet att underkasta sig reglering i åt dem nu upplåtna

boställslägenheter och markområden samt beträffande gottgörelse för flyttningskostnad,

skadeersättning i vissa fall och tiden för avträdandet av bostadslägenhet

har utskottet icke haft något att erinra.

I fråga om de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande av

landshövdingarnas boställslägenheter bär av skäl, som 1902 års löneregleringskommitté

anfört, statsverkets bidrag ansetts böra utsträckas till att

gälla, utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle,

som erfordras till vissa huskållsändamål. Då detta förslag synes utskottet

väl motiverat, får utskottet sålunda tillstyrka förslaget härutinnan.

I samband med förevarande förslag om ny definitiv lönereglering för

landshövdingarna tiar departementschefen, såsom ovan antytts, till prövning

upptagit frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas

möblering. Enligt departementschefens förslag skulle bidraget ifråga utgå i

sådan form, att staten uppsatte och underhölle fullständig möblering av högst

fyra rum inom varje länsresidens, och borde uppsättningens storlek och

sammansättning i övrigt lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt

fall och med beaktande av ändamålsenlighetens krav.

Då; på sätt i propositionen framhållits, man alltjämt på grund av landshövdingarnas

representationskostnader torde få räkna med, att, även om åtgärder

för reduktion av landshövdingarnas boställslägenheter i något fall

genomföras, landshövdingarna jämväl hädanefter komma att hava till sig

upplåtna boställslägenheter, som till storleken väsentligen överstiga deras

personliga behov, och kostnaderna för möblering för den skull icke komma

att stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän avsedda

kontanta avlöningsförmånerna, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

bidrag från statens sida lämnas för landshövdingbostädernas möblering.

Bidraget synes ock utskottet lämpligast böra utgå i den form och i den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Sr 112. 25

omfattning, departementschefen föreslagit, och hava de ifrågasatta kostnaderna

härför icke givit utskottet anledning till erinran.

Med hänsyn till utskottets allmänna ståndpunkt till frågan om det civila

avlöningsreglementets tillämpning å landshövdingarna har utskottet icke

funnit iindamålsenligt att bringa sagda reglementes föreskrifter i fråga om

semesterrätt, förflyttningsskyldighet, löneförmåner under annan ledighet än

semester in. m. i tillämpning beträffande landshövdingarna. Därest de av

utskottet ovan förordade föreskrifterna i fråga om landshövdings rätt att

med sin befattning förena annan tjänst eller uppdrag varda behörigen iakttagna,

anser utskottet nu gällande särskilda bestämmelser i förut berörda

hänseenden tillfredsställande, men lärer det böra uppdragas åt Kungl.

Maj:t att utfärda de definitiva föreskrifter härutinnan, som kunna befinnas

erforderliga.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle, i likhet med vad som skett vid löneregleringar

under de senaste åren, landshövdingarnas löner utbetalas i

efterskott och såsom följd härav vid övergången till den nya lönestaten en

särskild övergångslön utanordnas. Mot förslaget härutinnan har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Slutligen får utskottet tillstyrka, att nu gällande bestämmelser rörande

rätt för landshövding att vid vissa resor av statsverket åtnjuta resekostnadsoc-h

tvaktamentsersättning enligt gällande resereglemente jämväl hädanefter må

äga tillämpning.

II. Länsstyrelserna.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, avgav 1902 års löneregleringskommitté

den 11 maj 1923 utlåtande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid länsstyrelserna.

Efter det yttranden över sagda förslag avgivits av samtliga länsstyrelser

och av övriga vederbörande myndigheter, hava förberörda landsstatslönesakkunniga

den 30 september 1924 avgivit förslag i ämnet.

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, grundar sig den nuvarande organisationen

av länsstyrelserna och landsstaten i övrigt — utom vad beträffar

landshövdingarna — samt de för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande

avlöningsbestämmelserna i huvudsak på 1917 års riksdags beslut i

anledning av Kungl. Maj:ts till nämnda års riksdag avlåtna proposition nr

211 angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för

tjänstemännen därstädes m. m. I sin skrivelse den 31 maj 1917, nr 216,

anmälde riksdagen bl. a., att densamma godkänt avlöningsstat och övergångsstat

för landsstaten utom beträffande landshövdingarna, att tillämpas

från och med år 1918.

Senare hava uti berörda avlöningsstat allenast vissa smärre ändringar

vidtagits.

För närvarande utgå till här avsedda befattningshavare vid länsstyrelserna

— med bortseende från vissa kvinnliga biträden, vilka uppbära avlöning

enligt äldre avlöningsbestämmelser — följande löneförmåner:

Nuvarande

avlöningsförhållanden

m. m.

1917 års

organisation.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

/Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

1

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Landssekreterare ...........................

Landskamrerare .........;..

5,000

5,000

/ 2,500

\ ‘) 2,900

1 2,500

\l) 2,900

(Lönen kan efter 5 år höjas med 600

f kronor.

Länsassessor .................................

3,600

1,800

| Lönen kan efter 5 år höjas med 5Ö0j

! kronor och efter 10 år med ytter- | ligare 500 kronor.

Länsnotarie av l:a lönegraden.........

Länsnotarie av 2: a lönegraden.........

j Länsbokhållare av l:a lönegraden ...

1 Länsbokhållare av 2:a lönegraden ...

2,200

2,000

2,200

2,000

1,4001

l,200l

1,400 f

1,200)

(Lönen kan efter 5 år höjas med 500

1 kronor, efter 10 är med ytterligare

) 500 kronor och efter 15 år med

l än ytterligare 500 kronor.

j Landskanslist............

| Landskontorist ..............................

1,500

1,500

9001

900J

| Lönen kan efter 5 år höjas med 400

kronor, efter 10 År med ytterligare

| 400 kronor och efter 15 År med

( än ytterligare 400 kronor.

Kvinnligt biträde av 2 a lönegraden

Kvinnligt biträde av l:a lönegraden

1,300

1,100

5001

300/

(Lönen kan efter 5 år höjas med 200

| kronor, efter 10 år med ytterligare

1 200 kronor och efter 15 år med

[ än ytterligare 200 kronor.

I

Vaktmästare .................................

900

550 1

.

fLönen kan efter 3 år höjas med 100

1 kronor, efter 6 år med ytterligare

| 100 kronor och efter 9 år med

| än ytterligare 100 kronor.

Härutöver åtnjutes ortstillugg av följande befattningshavare med nedan

angivna belopp, nämligen:

I Stockholms

län.

Landssekreterare ............................................... 000

Landskamrerare................................................... 000

Länsassessor......................................................... 400

Länsnotarie av l:a lönegraden........................... 300

Länsnotarie av 2:a lönegraden..................... 300

Länsbokhållare av l:a lönegraden..................... 300

Länsbokhållare av 2:a lönegraden..................... 300

Landskanslist ...................................................... 200

Landskontorist ................................................... 200

Kvinnligt biträde av 2:a lönegraden .............. 200

Kvinnligt biträde av l:a lönegraden ............... 200

Vaktmästare .......................... 150

I Göteborgs och Bohus, *)

Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och

Norrbottens län.

300

300

200

150

150

150

150

100

100

100

100

75

Enligt § 3 i kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) med däri senare

vidtagen ändring skall, därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle

*) I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

2) Ortstillägget till vissa befattningshavare vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län

av extr& anslag. \ ad beträffar vaktmästarna därstädes ingfir ortstillägget i dem

tillkommande tillfälliga lönotillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 112.

och lyse, anvisas åt vaktmästare, som icke enligt stat åtnjuter fria sådana

förmåner, av lönen avstås, för bostad med bränsle, av befattningshavare i

Stockholm 300 kronor och av befattningshavare i Göteborg, så länge örtstillägg

till honom utgår, i Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå 225 kronor

för år samt för lyse av samtliga nämnda befattningshavare 25 kronor om

året. Av sådana befattningshavare å annan ort och av befattningshavare i

Göteborg, så framt ortstillägg till honom icke utgår, skall under enahanda

förutsättning för berörda förmåner avstås av lönen respektive 150 och 25

kronor om året.

Tillfälligt lönetillägg utgår för budgetåret 1924—1925 enligt följande

grunder:

Landssekreterare |

Landskamrerare (

Länsassessor......................................

Länsnotarie av l:a lönegraden ]

Länsbokhållare av l:a lönegraden)

Länsnotarie av 2:a lönegraden |

Länsbokhållare av 2:a lönegraden)

Landskanslist |

Landskontorist}

I Stockholms

län

I Väster- norrlands,

Väster- bottens och

Norrbottens

län

I Övriga

län

1,000

1,000

1,000

1,000

950

900

850

850

850

800

750

750

650

625

600

Jämlikt av 1923 års riksdag fattat beslut, som vid 1924 års riksdag förnyats,

utgå därjämte tillfälliga lönetillägg enligt särskilda grunder till vissa

vaktmästare, bland annat vaktmästarna vid länsstyrelserna.

Innan departementschefen redogjort för de förslag till lönereglering för

länsstyrelsernas tjänstemän, vilka avgivits av löneregleringskommittén och

landsstatslönesakkunniga, har departementschefen uppehållit sig vid en fråga,

som är av betydelse särskilt för ett ordnande av landssekreterares och landskamrerares

avlöningsförhållanden men som även berör övriga tjänstemän,

vilka hos länsstyrelserna hava sig anförtrott att föredraga ärenden, nämligen

frågan om de till dessa befattningshavare utgående sportlerna. Departementschefen

har härvid erinrat, att vid de under senare tid företagna löneregleringarna

för tjänstemän, som dittills uppburit sportler, man såsom regel,

för den händelse sportlerna icke indragits till statsverket eller fått bortfalla,

i de nya avlöningsvillkoren inryckt bestämmelse, att tjänstemännen skulle

vara skyldiga att underkasta sig minskning eller upphörande av sportelinkomsterna.

Sådan bestämmelse meddelades ock, då nu gällande lönereglering

för landsstaten år 1917 beslutades.

Sportelfrågan har ingående behandlats av såväl löneregleringskommittén

som de sakkunniga. Eu redogörelse för de förslag, kommittén och de sakkunniga

avgivit, återfinnes å sid. 26—34 och 43—45 i statsrådsprotokollet.

Sportel

frågaa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Landssekreterare»

och lätt dskamrerares

lönes fållning.

Lönc
reglerings
kommiftén.

Yttranden över

löneregleringskommitténs

förslag i fråga

om landssekreterares

och landskamrerares

löneförmåner.

De

sakkunniga.

Då sportelfrågans lösning på det närmaste sammanhänger med den löneställning,

som kan bliva bestämd för avdelningscheferna inom länsstyrelserna,

hava dessa frågor i propositionen behandlats i ett sammanhang.

Löneregleringskommittén har framhållit, att landssekreterare och landskamrerarna

hittills i avseende å den fasta avlöningen ansetts böra närmast

jämställas med tredje gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk. Då dessa

vid senaste löneregleringen placerats i 20:de lönegraden under avdelningen

B i löneplanen, har kommittén ansett landssekreterare och landskamrerare

icke kunna uppföras i högre lönegrad. Emellertid har kommittén funnit

vissa omständigheter tala för att avdelningscheferna hos länsstyrelserna

komme att intaga en mera gynnad ställning i avlöningshänseende än byråcheferna

i centrala ämbetsverk, och har kommittén i sådant hänseende föreslagit,

att landssekreterare och landskamrerare skulle komma i åtnjutande

av särskild avlöningsförstärkning, till storleken beroende bland annat av

länens besvärlighet. Kommittén har härvid indelat länen i fem grupper, och

skulle avlöningsförstärkningen enligt kommitténs förslag utgöra

för l:a befattningsgruppen högst................................................... 500 kronor

» 2:a » » 1,500 »

» 3:e » » 2,500 »

» 4:e » » 3,500 »

» öre » » 4,000 »

Vissa länsstyrelser hava uttalat sig rörande kommitténs förslag till inordnande

av landssekreterarna och landskamrerarna i lönegraden B 20. Sålunda

hava länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs

och Bohus, Örebro och Norrbottens län ansett, att i och för sig intet

syntes vara att erinra mot eu dylik placering. Andra länsstyrelser hava

däremot funnit den av kommittén föreslagna placeringen av ifrågavarande

befattningshavare allt för låg. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit,

att landssekreterare- och landskamrerarebefattningarna i fråga om göromålens

art och betydelse samt arbetsbördans storlek syntes fullt kunna jämföras

med många befattningar, vilka hänförts till lönegraden A 1.

Den av kommittén föreslagna löneförstärkningen åt länsstyrelsens avdelningschefer

har av länsstyrelserna i allmänhet befunnits allt för lågt beräknad,

varjämte påyrkats, att densamma måtte bestämmas till fasta belopp

och icke, på sätt kommittén föreslagit, till högst vissa belopp. Även statskontoret

och riksräkenskapsverket hava förordat, att förstärkningsbeloppen

måtte fastställas till fixa belopp, varvid förstnämnda ämbetsverk förklarat

sig icke hava något att erinra mot de utav kommittén föreslagna siffrorna.

Landsstatslönesakkunniga hava för sin del föreslagit, att landssekreterare

och landskamrerare skulle inordnas i en ny lönegrad å löneplan B, den 22:a,

i vilken begynnelselönen skulle ligga två löneklasser högre än i den nuvarande

20:e (nya 30:e) lönegraden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

M etluu löneregleringskommittén beträffande de särskilda uvlöningsförstärk

ningarna för ifrågavarande befattningshavare föreslagit belopp från 500 kronor

till högst 4,000 kronor, hava de sakkunniga stannat för lägst 1,500 kronor

och högst 3,500 kronor.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att såsom kompensation för indragna

sportler måtte till ordinarie landssekreterare eller landskamrerare,

som uppfördes å den nya avlöningsstaten och i vilkens sammanlagda avlöning,

tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—

1994 — eller den kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten

jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler överstege aisavlöningen

för budgetåret 1925—1926, utbetalas personligt lönetillägg, motsvarande berörda

överskott, dock högst 7,200 kronor, med iakttagande att lönetillägget,

vilket borde minskas eller upphöra i den mån avlöningen a ny stat ökades,

skulle under loppet av nio år avskrivas med en niondel om året. Utbetalningen

skulle ske i enahanda ordning, som beträffande avlöning i allmänhet

är stadgad.

Vid beräkningen av de sportler, som skulle ligga till grund för bestämmande

av nu ifrågavarande personliga lönetillägg, borde enligt de sakkunnigas

mening bortses från den stämpelförsäljningsprovision, som kunde hava uppburits

av vederbörande tjänstemän. I fråga om tillgodonjutandet av dylik

provision borde nämligen någon förändring icke inträda genom löneregleringens

ikraftträdande.

Departementschefen har beträffande landssekreterarnas och landskamrerarnas

lönefråga anfört följande:

»Den av de sakkunniga föreslagna metoden för bestämmande av löneförmånerna

för landssekreterare och landskamrerare, kan jag i stort sett godtaga,

ehuru med reservation beträffande vissa punkter.

Vad till en början beträffar de till ifrågavarande avdelningschefer, liksom

till vissa andra tjänstemän hos länsstyrelserna, hittills utgående sportlerna,

anser jag i likhet med såväl kommittén som de sakkunniga, att dessa — med

undantag av provisionen för stämpelförsäljning böra i samband med löneregleringen

indragas till statsverket. Denna indragning torde, på sätt föreslagits,

böra omfatta jämväl det i vissa fall utgående arvodet för försäljning

av ''"utmätt fast egendom samt ersättningen för de bestyr med allmänningskogarnas

ekonomiska förvaltning, som i en del län uppdragits åt lansstyrelsernas

avdelningschefer.

Såsom kompensation för indragna sportler torde landssekreterama och

landskamrerarna under den av de sakkunniga angivna förutsättningen hora

uppbära personliga lönetillägg, vilka tillägg synas böra minskas och successivt

avskrivas i enlighet med de sakkunnigas förslag. Det av dessa ifrågasatta

maximibeloppet, 7,200 kronor, förefaller mig dock onödigt högt tilltaget,

varför jag vill hemställa, att maximum härvidlag måtte bestammas

till enahanda belopp, som tillämpats vid tull- och telegrafverken, eller 5,400

kronor.

I fråga om den fasta lönenivån för landssekreterare och landskamrerare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

k;m (let, enligt mitt förmenande, även med fullt beaktande av dessa avdelningschefers

ledande ställning inom länsstyrelsen samt deras mångsidiga

och högt kvalificerade arbetsuppgifter, icke anses tillräckligt motiverat att

för dem bestämma en högre placering å löneskalan än som ansetts böra tillkomma

de med bemälda avdelningschefer tidigare i sådant hänseende jämställda

byråcheferna inom den allmänna civilförvaltningen. Härvid måste

enligt mitt förmenande även tagas i betraktande, att om, såsom jag har för

avsikt att föreslå, en fast avlöningsförstärkning utöver själva lönen beredes

länsstyrelsernas avdelningschefer, den sammanlagda fasta avlöningen för

ifrågavarande befattningshavare vid en ännu högre placering å löneskalan skulle

komma att allt för mycket överstiga eller närma sig lönerna eller arvodena

till vissa tjänstemän, vilka innehava chefsställning direkt under Kungl. Haj:t

eller tillhöra de grupper av befattningshavare, som tillsättas genom förordnande

enligt andra kapitlet i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451).

Jag ansei sålunda, att lönen till landssekreterare och landskamrerare bör,

på sätt löneregleringskommittén föreslagit, utgå enligt den hittillsvarande

lönegraden B 20, vilken lönegrad, enligt de av riksdagen i anledning av förslag

uti innevarande års stats verk sproposition antagna ändringarna i nyssberörda

avlöningsreglemente, kommer att erhålla beteckningen B 30.

I betraktande såväl av avdelningschefernas inom länsstyrelserna ämbetsställning

och arbetsuppgifter över huvud, som ock av deras tidigare inkomster

i tjänsten, anser jag emellertid, i likhet med de sakkunniga, att, på det

att löneregleringen för dessa befattningshavare icke må bliva alltför ogynnsam,

någon fast avlöningsförstärkning bör beredas dem utöver själva lönen och oberoende

av huruvida sådan ersättning för indragna sportler, som av mig nyss

föreslagits, kommer att utgå eller icke. En dylik avlöningsförstärkning torde,

för att tillräckligt fylla sitt ändamål, icke böra bestämmas lägre än de sakkunniga

föreslagit. Utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande

lön torde landssekreterare och landskamrerare sålunda böra uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län......... 3,500 kronor

i Gotlands län .............................................................................. 1 500 »

i övriga län...................................................................................... 9,500

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att föreningen Sveriges landskamrerare

i en till Kungl. Maj:t den 8 december 1924 ingiven skrift bland

annat framhållit, att vid ett godkännande av de sakkunnigas förslag till lönereglering

för länsstyrelsernas avdelningschefer landskamrerarna i motsats

till landssekreterare i allmänhet icke skulle komma i åtnjutande av personligt

lönetillägg. Orsaken härtill syntes vara den, att de sakkunniga icke

tagit hänsyn till den omständigheten, att landskamrerarnas sportelinkomster

i motsats till landssekreterarnas redan blivit genom kungörelsen den 15 juni

1922 de! kraftigaste beskurna. Det sålunda påpekade förhållandet, vilket

för övrigt i ej ringa mån torde komma att förändras genom den av mig föreslagna

nedsättningen av den fasta lön, som av de sakkunniga ifrågasatts.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr J/2. 31

anser jag emellertid icke böra föranleda till rubbning av de föreslagna grunderna

för personligt lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare.

Löneregleringskoimnittén har, med hänsyn till de åligganden, som tillhör

de vid länsstyrelserna anställda länsassessorerna, och de krav på skicklighet

och arbetsförmåga, som ställes på dem, ansett sig för dem böra

föreslå placering i den nuvarande lönegraden B 16 (nyantagna lönegraden

B 26).

I fråga om länsassessorernas placering å löneskalan hava länsstyrelserna

allmänt uttalat, att nämnda befattningshavare bort placeras i högre lönegrad

än den av kommittén föreslagna B 16. Vissa länsstyrelser hava sålunda

ifrågasatt deras hänförande till nuvarande lönegraden B 17 (nya B 27) under

det att andra icke ansett ens denna placering erbjuda tillräckliga löneförmåner

för här avsedda befattningshavare utan föreslagit dessas inordnande

i lönegraden B 18 (nya B 28).

De sakkunniga hava föreslagit, att länsassessorsbefattningarna måtte hänföras

till lönegraden B 17 (nya B 27) i den allmänna löneplanen.

I fråga om länsassessorsbefattningarnas placering i lönehänseende har departementschefen

anfört följande:

»I likhet med de sakkunniga anser jag den av löneregleringskommittén

föreslagna placeringen av länsassessorerna i den nuvarande lönegraden B 16

vara för låg. Då å andra sidan dessa befattningshavares ställning inom länsstyrelserna

icke synes berättiga till deras hänförande till lönegraden B 18,

som normalt utgör byrådirektörsgraden inom den allmänna civilförvaltningen,

anser jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag om länsassessorernas

inordnande i den nuvarande lönegraden B 17, som efter ikraftträdandet

av de senast beslutade ändringarna i avlöningsreglementet kommer att erhålla

beteckningen B 27.

Ett av länsstyrelsen i Malmöhus län framställt, men av löneregleringskommittén

avstyrkt förslag om inrättande av andre länsassessorstjänster anser

jag under nuvarande förhållanden icke böra föranleda till någon åtgärd.»

Vad länsnotariernas och länsbokliållares lönegradsplacering beträffar, har

löneregleringskommittén föreslagit, att länsnotarier och länsbokhållare i nuvarande

första eller högsta lönegraden under beteckning länsnotarier och

länsbokhållare av l:a klass måtte placeras i lönegraden B 14 (nya B 22) samt

att länsnotarier och länsbokhållare i nuvarande andra eller lägsta lönegraden

under beteckning länsnotarier och länsbokhållare av 2:a klass måtte hänföras

till lönegraden B 13 (nya B 21) enligt det nya avlöningsreglementet.

Den löneställning, som sålunda av löneregleringskommittén tillämnats

dessa befattningshavare, har i de över förslaget avgivna yttrandena av ett

flertal länsstyrelser betecknats såsom allt för låg. Vissa länsstyrelser hava

emellertid ansett kommitténs förslag härutinnan kunna godtagas. StatsJeon
-

Läns
assessorcr
Lönorogle
ringskom
mittén.

Yttranden i

anledning av

Ittneregleringskommitténs

förslag beträffande

länsassessorerna.

De sakkunniga.

Departements
chefen.

Länsnotarier

och länsbokhållare.

Löne
reglerings
kommittén.

Yttranden

över lönercglcringskommitténs

förslag

beträffande

länsnotarier

och

länsbokhållare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

De sakkunniga.

Departements
chefen.

Land skanslister

och

landskontorist

er.

Lönereglerings
kommittén.

Yttranden över

löneregleringskommitténs

förslag beträffande

landskanslistcr

och

landskontoristcr.

De sakkunniga.

Departements
chefen.

torrt har uttalat den uppfattningen, att skillnaden i avlöningsförmåner för,

å ena sidan, länsnotarie!- respektive länsbokhållare av l:a klass och, å andra

sidan, dylika tjänstemän av 2:a klass enligt kommitténs förslag bleve allt

för obetydlig. Enligt ämbetsverkets mening kunde en placei-ing av de lägre

tjänstekategorierna i lönegraden B 12 anses tillfyllest.

De sakkunniga hava föreslagit, att länsnotarie!- och länsbokhållare av l:a

klass måtte placeras i lönegraden B 15 (nya B 24) samt länsnotarie! och

länsbokhållare av 2:a klass i lönegraden B 13 (nya B 21) enligt den allmänna

löneplanen.

Departementschefen har beträffande nu ifrågavarande befattningshavare

anfört:

»I likhet med löneregleringskommittén och de sakkunniga anser jag, att

den nuvarande gruppindelningen av ifrågavarande befattningar bör bestå

samt att den lägre av de båda grupperna — länsnotarie! av 2:a klass och

länsbokhållare av 2:a klass — bör hänföras till den nuvarande lönegraden

B 13, eller, såsom den kommer att benämnas, B 21. Beträffande den högre

gruppen, d. v. s. motsvarande befattningar av l:a klass, synes mig vad de

sakkunniga anfört icke utgöra tillräckligt skäl till ett frångående av löneregleringskommitténs

förslag, enligt vilket befattningarna i fråga skulle hänföras

till den nuvarande lönegraden B 14. Jag vill sålunda beträffande dessa

befattningar förorda sistnämnda placering, motsvarande å den nyantagna

löneplanen lönegraden B 22.»

Löneregleringskommittén har ansett skäligt, att landskanslister och landskontorister

placeras i lönegraden B 8 (nya B 15) enligt den allmänna löneplanen.

Denna placering har i åtskilliga av de över löneregleringskommitténs förslag

avgivna yttrandena ansetts för låg i förhållande till de arbetsuppgifter,

som ålåge dessa befattningshavare. Av länsstyrelserna hava sålunda en del

föreslagit befattningarnas hänförande till 10:e (nya 17:e) lönegraden och

andra deras inordnande i 9:e (nya 16:e) lönegraden. Tvenne länsstyrelser

— i Malmöhus län samt i Göteborgs och Bohus län — hava ifrågasatt eu

uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna i en högre

och en lägre grad. Ett liknande förslag har framlagts av statsJcontoret.

Beträffande landskanslister och landskontorister hava de sakkunniga, som

ävenledes ifrågasatt en uppdelning av dessa befattningar, föreslagit, att till

lönegraden B 10 (nya B 17) måtte hänföras befattningarna landskanslist av

l:a klass och landskontorist av l:a klass samt till lönegraden B 8 (nya B 15)

befattningarna landskanslist av 2:a klass och landskontorist av 2:a klass.

Beträffande dessa tjänstemäns lönegradplacering har departementschefen

anfört följande:

»Jag torde böra omnämna, att efter det de sakkunnigas utlåtande avgivits

inkommit vissa framställningar, avseende landskanslisternas och landskontoristernas

lönereglering. Sålunda har länsstyrelsen i Gotlands län i skrivelse

till Kungl. Maj.-t den 12 december 1924 hemställt, att, därest den av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

:s;;

de sakkunniga föreslagna uppdelningen av landskanslist- och landskontoristbefattningarna

i två grader vunne godkännande, landskanslister i sagda

län måtte hänföras till den högre graden. I en till mig ingiven framställning

av den 14 december 1924 har föreningen Sverige* landskanslister

och landskontorister hemställt om min medverkan därtill att vid förestående

lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna antingen samtliga

landskanslister och landskontorister — med bibehållande av förutvarande

löneskillnad mellan å ena sidan dessa tjänstemän och å andra

sidan länsnotarie!'' och länsbokhållare av andra lönegraden samt under

förutsättning att sistnämnda tjänstemän komme att placeras enligt de sakkunnigas

förslag måtte inordnas i lönegraden B 11 enligt avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk eller, därest

landskanslist- och landskontoristtjänsterna, såsom de sakkunniga föreslagit,

bleve uppdelade i två klasser, l:a klasstjänsterna måtte hänföras till lönegraden

L 11 och 2:a klasstjänsterna till lönegraden B 10. För den händelse

dessa önskemal icke skulle kunna tillgodoses, har föreningen alternativt

föreslagit, att landskanslister och landskontorister av l:a klass måtte placeras

i lönegraden B 10 och landskanslister och landskontorister av 2:a klass i

lönegraden B 9 med rätt för dem att efter 15 års ordinarie tjänstgöring

uppflyttas i högsta löneklassen i respektive lönegraden B 11 och lönegraden

B 10. Slutligen hava landskanslister och landskontorister i åtskilliga län i

till Kungl. Maj:t ingivna framställningar anhållit, att i sammanhang med

blivande lönereglering för länsstyrelserna måtte meddelas föreskrift av innehåll

att för att kunna utnämnas till landskanslist eller landskontorist skulle

erfordras att hava avlagt minst realskoleexamen eller innehava ett däremot

svarande kunskapsmått.

Syftemålet med det av vissa myndigheter framställda och av de sakkunniga

upptagna förslaget till uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna

i en högre och en lägre grad är givetvis att bereda tillfälle

för de dugligaste tjänstemännen inom dessa kategorier att genom befordran

inom det tjänsteområde de tillhöra komma i åtnjutande av bättre löneförmåner

än som kunde beredas dem, därest befattningsgrupperna förbleve

odelade. Ur administrativ synpunkt och med hänsyn till göromål ens art

toide däremot icke föreligga något särskilt behov av den föreslagna uppdelningen.

Ett påvisbart sådant behov torde emellertid numera på alla områden

få anses utgöra förutsättning för en ytterligare differentiering av

tjänsterna inom den civila statsförvaltningen. Härtill kommer, att det starkt

kan dragas i tvivelsmål, huruvida det angivna ändamålet skulle i avsedd

utsträckning främjas genom den ifrågasatta uppdelningen. De högre befattningarna

kunna nämligen icke reserveras uteslutande för landskanslister

och landskontorister av den lägre graden, utan ligger det nära till hands

att antaga, att vid den även av de sakkunniga förordade tillämpningen

av allmänna befordringsprinciper företräde ej sällan kommer att givas åt

sökande från andra områden. För de tjänstemän vid länsstyrelserna, om

vilka nu är fråga, torde fördelen av en uppdelning sålunda bliva ganska

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 55 Käft. (Nr 112.) loa 25 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ringa, under det att med anordningens genomförande skulle följa ökad risk

för att vissa befattningar, tillhörande berörda tjänstegrupper, komme att

rekryteras från utomstående håll. Jag anser mig på grund av vad nu anförts

icke böra biträda förslaget om uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna

i två klasser, utan vill jag föreslå, att den nuvarande

organisationen med allenast en klass bibehålies.

Ej heller anser jag skäl föreligga att tillmötesgå det från tjänstemannahåll

framställda önskemålet om högre teoretiska kompetensfordringar för att

kunna utnämnas till landskanslist eller landskontorist. De odelade befattningsgrupperna

synas mig icke böra placeras högre å löneskalan än som av

löneregleringskommittén föreslagits, eller i nuvarande lönegraden B 8, motsvarande,

enligt den nyantagna löneplanen, lönegraden B 15.

Kvinnliga Löneregleringskommittén har framhållit, att vid de verk och myndigheter,

bitraden. ^ vilkas befattningshavare avlöningsreglementet för statsdepartement med

reglerings- liera verk vunnit tillämpning, förutvarande kvinnliga biträden av andra lönekommittén.

graden i regel blivit hänförda till lönegraden C 3 enligt nämnda reglemente

under benämningen kanslibiträden och kvinnliga biträden av förutvarande

första eller lägsta lönegraden till lönegraden C 2 under benämningen kontorsbiträden.

De kvinnliga biträden, som vid nämnda verk och myndigheter betecknades

såsom »kanslibiträden», motsvarades vid riksbankens särskilda kontor

och vid riksgäldskontoret av s. k. »kameralbiträden».

Kommittén hade ansett lämpligt, att vid länsstyrelserna med deras olika

avdelningar, landskanslien och landskontoren, kvinnliga biträden, hänförliga till

lönegraden C 3, betecknades såsom »kansli- eller kameralbiträden, kvinnliga».

Vidare har kommittén erinrat, att i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 funnes upptagen för kvinnliga tjänstemän eu lägre lönegrad (C 1) än

den lönegrad (C 2), till vilken hörde »kontorsbiträden, kvinnliga». Kommittén,

som föreslagit inrättandet av denna lägsta avlöningsgrad i anslutning

till direktiv av vederbörande departementschef, hade emellertid därvid

uttalat, att i avseende å de dåvarande innehavarna av dittillsvarande första

gradens skrivbiträdesbefattningar någon rubbning icke borde kunna ifrågasättas,

utan syntes dem böra fortfarande tillerkännas de förmaner, som vore

eller komme att bliva förenade med denna eller däremot svarande grad.

Kommittén hade emellertid hemställt om åtgärder för åstadkommande, efter

utredning, av ledigblivande kvinnlig befattnings av lönegraden C 2 ersättande

med befattning av lönegraden C 1. Föreskrifter i sådant hänseende hade ock

sedermera meddelats i Kungl. Maj:ts cirkulär den 31 december 1920 (nr 915).

Då kommittén nu upptoge befintliga kvinnliga biträdesbefattningar av

första lönegraden vid länsstyrelserna såsom kontorsbiträden, kvinnliga,

hörande till lönegraden C 2 enligt avlöningsreglementet, förutsatte kommittén

givetvis, att vid uppkommande vakanser komme att prövas, huruvida ej den

lediga befattningen borde ersättas med befattning, hörande till lönegraden C 1.

De sakkunniga. J)e sakkunniga hava icke funnit anledning till erinran mot löneregleringskommitténs

förslag att tillsvidare upptaga de kvinnliga biträdesbefattning
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

35

ama llos länsstyrelserna inom lönegraderna 0 3 och 0 2. Emellertid Lava

de sakkunniga ock ansett, att i tjänsteförteckningen för liinsstyrelserna hör

införas jämväl kvinnliga skrivbiträdesbefattningar i lönegraden Öl.

Departementschefen har beträffande nu ifrågavarande befattningshavare Departomeutsanfört

följande: chefen.

> Enligt de av innevarande års riksdag beslutade ändringarna i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, har den

nuvarande kvinnliga befattningen skrivbiträde, i lönegraden Öl, inordnats i

lönegraden B 2. Befattningen kontorsbiträde (nu i lönegraden C 2) har hänförts

till lönegraden B 4 och befattningen kanslibiträde (nu i lönegraden C 3)

till lönegraden B 7. Den nuvarande kvinnliga befattningen kontorsskrivare

(i lönegraden C 5) har under förändrad benämning, kan sb skrivare, hänförts

till lönegraden B 11.

På de skäl, som angivits av löneregleringskommittén och de sakkunniga,

anser jag, att de vid länsstyrelserna anställda kvinnliga biträdena böra vid

löneregleringen hänföras, de till den högre graden hörande, till lönegraden

B 7, under benämningen kansli- eller Icameralbiträden, och de till den lägre

graden hörande, till lönegraden B 4, under benämningen kontor sbiträden. För

möjliggörande, i enlighet med vad kommittén och de sakkunniga utvecklat,

av vissa befattningars omreglering synes därjämte i tjänsteförteckningen för

länsstyrelserna böra införas befattningen skrivbiträde, i lönegraden B 2. Däremot

anser jag, att med frågan om upptagande för länsstyrelsernas del av en befattning

i lönegraden B 11, motsvarande kansliskrivarna, bör tillsvidare anstå.»

Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle vaktmästare hos länssty- vaktmästare

relserna, liksom fallet vore beträffande vaktmästare i allmänhet vid centrala (expeditiZl

ämbetsverk, under benämningen expeditionsvakter hänföras till lönegraden ZstTZtdi

B 1 (nya B 5) i den allmänna löneplanen. Kommittén, som icke ansett sig tionlvakter).

kunna tillstyrka bifall till en av statens vaktmästares förening gjord hem- Isneregieringsställan

därom, att i de fall, då minst två vaktmästare vore anställda hos kommitténlänsstyrelse,

den ena av dem skulle vara förste vaktmästare och åtnjuta därmed

förenade förmåner, har emellertid i detta sammanhang erinrat om innehållet

i 10 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser

till avlöningsreglementet. Enligt nämnda författningsrum gällde, att,

därest åt expeditionsvakt eller förste expeditionsvakt såsom bostad anvisats

lägenhet i samband med ämbetslokalen, han skulle hava skyldighet att å

tider, då arbete i ämbetslokalen ej påginge, hava tillsyn över lokalen samt

att, i den mån det ej ålåge honom att själv verkställa eldning, städning och

rengöring däri, övervaka, att dessa bestyr verkställdes i behörig ordning

och med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att, enligt vederbörande

myndighets bestämmande, utföra eller ombesörja andra bestyr med avseende

å lokalen. Därest ifrågavarande åligganden vore av större omfattning och

så av verkets styrelse prövades skäligt, kunde ersättning jämlikt 31 § i avlöningsreglementet

utgå med belopp, som av verksstyrelsen fastställdes, dock

högst med 300 kronor för år räknat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Yttranden öyer

löneregleringskommitténs

förelag i fråga

om Taktmästarna.

Do

sakknnniga.

Löneregleringskommittén hade ansett, att, för den händelse åliggande av

nämnda slag uppdroges åt expeditionsvakt, som ej fått sig såsom bostad

anvisad lägenhet i samband med arbetslokalen, möjlighet torde finnas att,

om så prövades skäligt, bereda honom särskild ersättning jämlikt nyssberörda

paragraf i avlöningsreglementet.

Kommitténs förslag i fråga om vaktmästarna har av vissa länsstyrelse^''

biträtts, varvid i en del fall framhållits, att anledning ej förefunnes att göra

skillnad mellan de båda vaktmästare — en å landskansliet och en å landskontoret

— som funnes anställda hos vederbörande länsstyrelse. Andra

länsstyrelser hava däremot i de avgivna yttrandena uttalat sig till förmån

för ett av statens vaktmästares förening framställt yrkande, att en av de

vid varje länsstyrelse anställda vaktmästarna måtte, under benämningen

förste expeditionsvakt, placeras i lönegraden B 3 (nya B 7). Härvid har

särskilt framhållits önskvärdheten av att någon befordringsmöjlighet bereddes

de tjänstemän, om vilka nu är fråga.

De sakkunniga hava meddelat, att de i denna fråga haft muntliga överläggningar

med representanter för statens vaktmästares förening och därvid

bl. a. inhämtat, att uppdrag, som avsåges i 10 § av kungörelsen den 31 december

1921 (nr 753), stundom tilldelats även förste expeditionsvakter inom

den allmänna civilförvaltningen, varför jämställdhet med dessa tjänstemän

icke skulle ernås genom den av löneregleringskommittén ifrågasatta anordningen

att expeditionsvakter inom lönegraden B 1 vid länsstyrelserna i förekommande

fall skulle kunna komma i åtnjutande av särskild ersättning enligt

nämnda författningsrum.

De sakkunniga hava vidare anfört följande.

»I detta sammanhang torde ock kunna erinras, att i fråga om befordringsmöjligheterna

för tjänstemän inom vaktmästargraden länsstyrelserna i jämförelse

med flertalet övriga förvaltningsområden intaga en undantagsställning

så till vida, som nämnda tjänstemän vid länsstyrelserna i regel icke

kunna vinna befordran till högre befattningar därstädes, under det att motsvarande

tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar — åtminstone sådana,

där lokalförvaltningar med betydande personalbestånd förekomma — i en

del fall kunna påräkna befordran, för den händelse de göra sig förtjänta därav.

Det vill synas de sakkunniga, som om det förelåge fog för yrkandet, att

en av de vid varje länsstyrelse för vaktmästargöromål anställda ordinarie

tjänstemännen måtte tilldelas ställningen av förste expeditionsvakt och

såsom sådan hänföras till lönegraden B 3. De sakkunniga vilja dock härvid

framhålla, att vid tillsättandet av dessa högre tjänster icke bör förfaras på

sådant sätt, att till dylik befattning städse befordras expeditionsvakt vid

den länsslvrelse, där den högre tjänsten är ledig, utan torde rekryteringen

till sistnämnda tjänst på sätt vid befordringar i allmänhet äger rum, böra

verkställas efter urval mellan därför meriterade och lämpliga befattningshavare

vid olika länsstyrelser eller från andra områden.

Enligt de sakkunnigas förslag bör sålunda i tjänsteförteckningen för länsstyrelserna

upptagas befattningarna förste expeditionsvakt i lönegraden B 3

(nya B 7) och expeditionsvakt i lönegraden B 1 (nya B 5).»

s. 37 Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlåtande Nr 112.

37

Departementschefen har i denna fråga anfört:

»I likhet med de sakkunniga anser jag, att i tjänsteförteckningen för länsstyrelserna

böra upptagas befattningarna expeditionsvakt i den nya lönegraden

B 5, motsvarande den nuvarande lönegraden B 1, samt förste expeditionsvakt

i den nya lönegraden B 7, motsvarande den nuvarande lönegraden

B 3. Yad angår fördelningen av här avsedda befattningar på de båda graderna,

synes mig intet vara att erinra mot vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit.»

Beträffande frågan om rätten till förening av tjänster har departementschefen

i likhet med de sakkunniga ansett, att med annan tjänst vid länsstyrelse

än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorstjänst bör kunna

få förenas tjänst å kommuns stat, under förutsättning att vederbörande myndighet

— som i dylikt fall torde vara länsstyrelsen — efter prövning att

ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig!

för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få

mottagas och tills vidare bibehållas.

Beträffande förflyttningsskyldigheten har departementschefen föreslagit,

att — i fråga om befattningshavare vid länsstyrelserna — vid tillämpning av

de i 13 § 3 mom. 1 punkten i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)

givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet med uttrycket

»det verk, han tillhör eller varunder han lyder» skall förstås landsstaten i

allmänhet, utan begränsning till det egna länet.

Den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts

av övergången till efterskottsutbetalning av hela lönen, har ansetts böra

tillämpas även vid löneregleringen för länsstyrelsernas tjänstemän.

I fråga om lönerna till den vid länsstyrelserna anställda icke-ordinarie

personalen har departementschefen i likhet med statskontoret och de sakkunniga

ansett, att dessa löner böra regleras efter i huvudsak enahanda

grunder, som gälla för dylik personal vid verk, beträffande vilka avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) vunnit tillämpning.

I nu gällande riksstat är under femte huvudtiteln, avdelningen landsstaten,

uppfört ett ordinarie bestämt anslag till tjänstemän och betjänte vid

länsstyrelserna, från vilket anslag enligt gällande avlöningsstat för landsstaten

utom beträffande landshövdingarna bestridas avlöningar — frånsett

ålderstillägg — till ordinarie befattningshavare hos länsstyrelserna. Från

det under samma avdelning upptagna ordinarie bestämda anslaget till landshövdingarna

utgå avlöningarna till dessa befattningshavare.

Den nu föreslagna löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare

vid länsstyrelserna har synts departementschefen böra medföra, att

avlöningskostnaderna för nämnda två grupper av befattningshavare sammanföras

i ett anslag. Ifrågavarande anslag har synts böra uppföras under

avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten såsom ett ordinarie förslagsanslag,

benämnt Jandshövding ar och befattningshavare vid länsstyrelserna.

Departements
chefon.

Särskilda

avlöningsbestämmelser

m. m.

Förening av

tjänster.

Förflyttnings
skyldighet.

Gvergånga
lön.

Icke-ordlnarie

personal.

Kostnadsberäkning

och stater.

Anslag till

landshövdingar

och

befattningshavare

vid

länsstyrelserna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Extra

biträden hos

länsstyrelserna.

Sakkunniga

till biträde

vid utredningar

In. in.

Antalet ordinarie

befattningshavare

vid länsstyrelserna.

I detsamma syntes böra ingå dels den tidigare nämnda anslagsposten till

landshövdingarna 540,000 kronor, dels vederbörliga anslagsposter till avlöningar

till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, vikariatsersättningar,

avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, personligt

lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare samt övergångslön

och dels slutligen vissa anslagsposter till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

samt till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.

Till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna skulle enligt Kungl.

Maj ds förslag uppföras följande anslagsposter, utgörande tillhopa 3,134,700

kronor:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag kronor 2,590,700: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. . » 50,000:_

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,

förslagsanslag................................................ » 124,000:_

Personligt lönetillägg till landssekreterare och lands
.

. kamrerare, förslagsanslag............................................... » 260,000:_

Övergångslön, förslagsanslag............................................... » 110,000:_

Till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. är i nu gällande riksstat uppfört

ett ordinarie reservationsanslag av 450,000 kronor.

I statsverkspropositionen för budgetåret 1925—1926 har beräknats ett

ordinarie reservationsanslag till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. av

675,000 kronor. Departementschefen har nu på av statskontoret anförda

skäl ansett, att sagda anslag bör såsom en till nämnda belopp fixerad anslagspost

under benämningen »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m.» inordnas under det ordinarie förslagsanslaget till landshövdingar och

övriga befattningshavare vid länsstyrelserna.

Från och med budgetåret 1923—1924 har anslaget till sakkunniga till biträde

vid utredningar m m. i riksstaten upptagits med 6,000 kronor.

I anslutning till av statskontoret därom framställt förslag har departementschefen

funnit det för ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet från

och med nästa budgetår böra beräknas till 9,000 kronor och i form av särskild

anslagspost inordnas under staten för landshövdingar och befattningshavare

vid länsstyrelserna samt ingå i det mot nämnda stat svarande ordinarie

förslagsanslaget.

Vad antalet ordinarie befattningar vid de särskilda länsstyrelserna beträffar

har Kungl. Maj:t föreslagit, att detta antal måtte bestämmas på föl
-

jande sätt:

Stockholms län.

Befattningar.

Antal.

Befattningar.

Antal.

Landssekreterare ...................

........ 1

Landskanslister .......................

...... 6

Landskamrerare .....................

........ 1

Landskontorister .....................

...... 5

Länsassessorer ......................

........ 2

Kansli- eller kameralbiträden...

...... 2

Länsnotarie av l:a klass .......

........ 1

Kontorsbiträden........................

...... 4

Länsnotarie av 2:a klass .......

........ 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass .

Länsbokhållare av 2:a klass .

........ 1

........ 1

Expeditionsvakt ........................

...... 1

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''utlåtande Nr 112,

39

Uppsala län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskanslister ............................

2

Landskamrerare....................

......... 1

Landskontorister .........................

. 3

Länsassessorer.......................

2

Kontorsbiträden ..........................

.. 2

Länsnotarie av l:a klass ... .

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt .........................

.. 1

Södermanlands län.

Landssekreterare ...............

....... 1

Landskontorister .........................

.. 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsassessorer.......................

2

Kontorsbiträden..........................

2

Länsnotarie av l:a klass .....

.........I

Förste expeditionsvakt ...............

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

........i

Expeditionsvakt............................

.. 1

Landskanslister ....................

... 3

Östergötlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskanslister ...........................

.. 5

Landskamrerare ...................

........ 1

Landskontorister .........................

.. 5

Länsassessorer.......................

2

Kansli- eller kameralbiträden.......

.. 2

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Kontorsbiträden............................

2

Länsnotarie av 2:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

. I

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt ............................

.. 1

Länsbokhållare av 2:a klass

......... 1

Jönköpings län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .........................

.. 3

Landskamrerare ....................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträden......

.. 2

Länsassessorer......................

2

Kontorsbiträden............................

. 3

Länsnotarie av l:a klass .....

........i

Förste expeditionsvakt ................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

.........i

Expeditionsvakt ...........................

.. 1

Landskanslister ...................

......... 3

Kronobergs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister ........................

.. 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

1

Länsassessorer......................

........ 2

Kontorsbiträden...........................

.. 2

Länsnotarie av l:a klass .. ..

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt............................

.. 1

T jan rl skår! sl i st,pr ....................

_________ 2

Kalmar län.

Landssekreterare .................

........ 1

Landskontorister .........................

.. 4

Landskamrerare ...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsassessorer.......................

......... 2

Kontorsbiträden............................

2

Länsnotarie av l:a klass .....

....... 1

Förste expeditionsvakt ................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt............................

.. 1

Landskanslister ....................

......... 3

Gotlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .........................

2

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Kontorsbi träde..............................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Landskanslist .......................

......... 1

Expeditionsvakt............................

. 1

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Blekinge län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister .......................... 3

Landskamrerare.............................. 1 Kontorsbiträden.............................. 2

Länsassessorer................................ 2 Förste expeditionsvakt ................ 1

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Expeditionsvakt............................. 1

Landskanslister .............................. 2

Kristianstads län.

Landssekreterare .......................... 1 Landskanslister .............................. 3

Landskamrerare .............................. 1 Landskontorister ........................... 3

Länsassessorer................................. 2 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsnotarie av l:a klass .............. 1 Kontorsbiträden.............................. 3

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1 Expeditionsvakt ............................. 1

Malmöhus län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 6

Landskamrerare.............................. 1 Landskontorister ........................... 3

Länsassessorer................................. 2 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Kontorsbiträden............................. 3

Länsnotarie av 2:a klass ............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakter........................... 2

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 2

Hallands län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister ........................... 3

Landskamrerare.............................. 1 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsassessorer................................. 2 Kontorsbiträde........................ 1

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Landskanslister .............................. 2

Göteborgs och Bohus län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 3

Landskamrerare.............................. 1 Landskontorister ........................... 5-

Länsassessorer . •........................... 2 Kansli- eller kameralbiträden ...... 2

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Kontorsbiträden.............................. 3

Länsnotarie av 2:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1

Älvsborgs län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 5

Landskamrerare............................ 1 Landskontorister .......................... 4

Länsassessorer................................ 2 Kansli- eller kameralbiträden ...... 2

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Kontorsbiträden............................ 3

Länsnotarie av 2:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1

Skaraborgs län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister .......................... 4

Landskamrerare.............................. 1 Kansli- eller kameralbiträde......... 1

Länsassessorer................................. 2 Kontorsbiträde ............................. 1

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Landskanslister .............................. 3

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

41

Värmlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskanslister ........................

..... 5

Landskamrerare....................

......... 1

Landskontorister .....................

..... 4

Länsassessorer.......................

......... 2

Kontorsbiträden........................

...... 3

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

..... 1

Länsbokhållare av 2:a klass

......... 1

Örebro län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 4

Landskamrerare...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer ....................

2

Kontorsbiträden.......................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt.......................

...... 1

Landskanslister ....................

........ 3

Västmanlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskontorister ....................

..... 3

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer.......................

........ 2

Kontorsbiträden........................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ....................

2

Kopparbergs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister ....................

...... 3

Landskamrerare...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsassessorer......................

2

Kontorsbiträden.......................

...... 3

Länsnotarie av l:a klass .....

........ 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ....................

......... 4

Gävleborgs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 3

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsassessorer.......................

......... 2

Krmtorsbitraf]p,n ........................

...... 4

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ...............

........ 4

Västernorrlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskanslister ........................

...... 4

Landskamrerare ....................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 3

Länsassessorer.......................

2

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Kontorsbiträden........................

...... 4

Länsnotarie av 2:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Jämtlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

T jarl fl skon tori stor .....................

...... 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer......................

......... 2

Kontorsbiträden........................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt.......................

..... 1

Landskanslister ....................

......... 3

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Västerbottens län.

Landssekreterare ...................

........ 1

Landskontorister ......................

.... 4

Landskamrerare ......................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträde .....

..... 1

Länsassessorer.........................

........ 2

Kontorsbiträden..........................

..... 3

Länsnotarie av l:a klass......

........ 1

Förste expeditionsvakt .............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass .

........ 1

Expeditionsvakt.........................

..... 1

Landskanslister......................

........ 3

Norrbottens län.

Landssekreterare ..................

........ 1

Landskontorister .......................

..... 3

Landskamrerare......................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträde .....

..... 1

Länsassessorer ......................

........ 2

Kontorsbiträden..........................

..... 2

Länsnotarie av l:a klass.......

........ 1

Förste expeditionsvakt .............

..... 1

Länsnotarie av 2:a klass .......

........ 1

Expeditionsvakt........................

..... 1

Landskanslister ......................

........ 3

Ersättning Beträffande tjänstemän vid länsstyrelserna, som kvarstå å sådan äldre avför

mistade löningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig

tjänstemän, minskning eller upphörande av sportler, har departementschefen ansett förekvarstaende,

skrift höra meddelas därom, att dylik tjänsteman skall, vid indragning till

löningsstat. statsverket av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse

för mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst,

tjänstemannen må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under

den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna

inkomst kan utrönas.

Övergångs- De särskilda övergångsbestämmelser, som erfordras i anledning av lönebestämmelsei.

rog]erjngell) }iava förutsatts skola, i anslutning till riksdagens medgivande i

sådant avseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl. verk, i vederbörlig ordning meddelas.

Ortstillägg Från det för budgetåret 1924—1925 beviljade extra anslaget å 3,600 krotlfor/den

^ nor ^ ortstillägg åt vissa befattningshavare vid landsstaten i Göteborgs

Göteborgs och och Bohus län beredes för närvarande dylik förmån till länsstyrelsernas

Bohus lan. ordinarie tjänstemän, med undantag av vaktmästare, ävensom till landsfogden

i länet. Ortstillägget till sistnämnda befattningshavare utgör 200 kronor

för år. Genomföres det nu föreliggande löneregleringsförslaget för länsstyrelserna

från och med ingången av budgetåret 1925 — 1926, kan nu ifrågavarande

anslag inskränkas till att avse beredande av ortstillägg åt nyssnämnde

landsfogde och anslagets belopp nedsättas till 200 kronor. I anslutning

härtill skulle anslagstiteln ändras till »ortstillägg till landsfogden i Göteborgs

och Bohus län».

Ålderstillägg. Det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg var i riksstaten för bud•getåret

1923—1924 upptaget till 600,000 kronor. För budgetåret 1924—1925

har anslaget med hänsyn till belastningen å de särskilda anslagen för år

1922 och för första halvåret 1923 höjts till 650,000 kronor.

Genomföres lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna i enlighet

med det nu framlagda förslaget, har anslaget ansetts kunna väsentligt

nedsättas, förslagsvis med 125,000 kronor. Anslaget skulle följaktligen för

nästa budgetperiod upptagas till (675,000—125,000) 550,000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr It''2.

43

Det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. in.

är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget till 1,200,000 kronor.

På i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, sid. 291) angivna skäl

erfordras till bestridande av kostnaderna för anskaffning och underhåll av

möbler och andra inventarier för länsstyrelsernas räkning en höjning av

ifrågavarande expensanslag för budgetåret 1925—1926 med 40,000 kronor.

Härjämte skulle anslaget ytterligare belastas med kostnaden för möblering

av landshövdingbostäderna, beräknad till 30,000 kronor för år. A andra

sidan har i propositionen nr 59 angående anslag till polisväsendet i riket

in. m. vid framläggande av förslag om anvisande av ett särskilt anslag till

vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet utgåtts

ifrån att ett bifall därtill skulle för budgetåret 1925—1926 medföra en minskad

belastning å nu ifrågavarande expensanslag med 75,000 kronor.

Under nu angivna förhållanden skulle sålunda förevarande anslag för nästa

budgetår upptagas med oförändrat belopp, 1,200,000 kronor.

1923 års riksdag har i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

anvisat medel för budgetåret 1923—1924 till beredande av tillfälliga

lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

att utgå efter närmare angivna grunder.

Jämväl för budgetåret 1924—1925 har riksdagen beviljat medel till ifrågavarande

ändamål att användas enligt grunder motsvarande de för budgetåret

1923—1924 gällande.

Under femte huvudtiteln har i riksstaten för vartdera av nyssnämnda

två budgetår upptagits ett extra förslagsanslag till beredande av tillfälliga

lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

I statsverkspropositionen har på föredragning av chefen för finansdepartementet

framlagts förslag om beredande av dylika lönetillägg åt ifrågavarande

personalgrupper jämväl för budgetåret 1925—1926 enligt grunder motsvarande

dem, som nu tillämpas. Detta förslag har numera av riksdagen bifallits.

Yad angår storleken av det anslag, som för ändamålet erfordras under

femte huvudtiteln för nästa budgetår, har anslaget, med hänsyn till den

föreslagna löneregleringen och i överensstämmelse med den i statsverkspropositionen

verkställda beräkningen, ansetts kunna minskas med 6,500

kronor till 9,500 kronor.

Såsom chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen (»Utgifterna:

Dör flera huvudtitlar gemensamma frågor», avdelning III, sid. 7) framhållit,

har anslaget till dyrtidstillägg under femte huvudtiteln, i avvaktan på förslag

om den nu ifrågavarande löneregleringen, i budgetförslaget allenast beräknats.

Dyrtidstilläggen till landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna

hava enligt de för nyreglerade verk gällande grunderna nu ansetts uppgå till,

vad beträffar landshövdingarna, omkring 50,000 kronor, och, vad angår befattningshavarna

vid länsstyrelserna, omkring 445,000 kronor. Då dyrtidstilläggen

till övriga befattningshavargrupper under femte huvudtiteln uppskattats

till ett belopp av omkring 5,000,000 kronor, har det extra förslagsanslaget

för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för

Skrivmaterialicr

och

expenser, ved

m. m.

Tillfälliga

lönetillägg åt

vissa vaktmästare

och

med dem

jämförliga

befattningshavare.

Dyrtids
tillägg.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Utskottets

yttrande.

budgetåret 1925—1926 under nämnda huvudtitel upptagits till i statsverkspropositionen

beräknat belopp, 5,500,000 kronor.

Vid den prövning, utskottet ägnat Kungl. Maj:ts förslag till ny definitiv

lönereglering för länsstyrelsernas befattningshavare, har utskottet i allt väsentligt

ansett sig kunna biträda detsamma. Endast i några punkter har

utskottet på anförda skäl funnit sig böra frångå de särskilda förslag, KungL

Maj:t framlagt.

Vad då till en början landssekreterarnas och landskamrerarnas löneställning

beträffar, har utskottet först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida

och i vad mån ifrågavarande befattningshavare m. fl. tjänstemän hoslänsstyrelserna

jämväl hädanefter böra bibehållas vid dem nu tillkommande

rätt till sportler eller huruvida icke denna förmån bör i samband med löneregleringen

upphöra och sportlerna indragas till statsverket.

Vid det övervägande, utskottet ägnat detta spörsmål, har utskottet icke

funnit skäl föreligga att frångå den väg, varpå man vid löneregleringar under

senare åren slagit in, eller att sportlerna i samband med lönereglering bortfalla

eller indragas till statsverket. I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit,

synes utskottet sålunda lämpligt att även i samband med förevarande

lönereglering indragning av utgående sportler vidtages. I likhet med Kungl.

Maj:t anser dock utskottet, att den provision å försålda stämplar, som enligt

gällande föreskrifter tillkomma tjänstemän vid landsstaten på grund av

deras tjänsteställning, icke bör beröras av denna indragning. I motionen

nr 411 inom andra kammaren har yrkats, att landssekreterarna måtte varda

bibehållna vid förmånen av, förutom stämpelprovision, jämväl arvode för

exekutiva försäljningar av fast egendom, detta arvode dock till högst 4,000

kronor för år räknat. Även'' om vissa skäl kunna anföras för ett bibehållande

av detta arvode, har utskottet dock, såsom nämnts, ansett sig icke

böra tillstyrka, att undantag härför göres.

Såsom kompensation för de indragna sportlerna skulle enligt Kungl.

Maj:ts förslag till ordinarie landssekreterare och landskamrerare, som uppföras

å den nya lönestaten och vilkas sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring

däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—1924 — eller den

kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten — jämte under samma

tid i medeltal uppburna sportler överstege årsavlöningen för budgetåret

1925—1926, utgå personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock

högst 5,400 kronor, med iakttagande att lönetillägget, vilket borde minskas

eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet

av nio år avskrivas med en niondel om året. I motionen nr 262 inom första

kammaren har föreslagits, att den tidsperiod, som skulle läggas till grund för

sportelberäkningen, måtte något utsträckas och avse medeltalet sportler för

åren 1920—1924 i stället för åren 1922—1924, ävensom att maximibeloppet

måtte bestämmas till 7,200 kronor. Med hänsyn till det förhållandet att landskamrerarna,

på grund av den beskärning av uppbördsprovisionerna, som år

1922 vidtogs, måste anses komma i en i förhållande till landssekreterarna

mindre gynnsam ställning i fråga om det personliga lönetillägget, därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

4f)

den tidsperiod, Kungl. Majd föreslagit, skulle läggas till grund för sportelberäkningen,

bär ock utskottet ansett sig böra ansluta sig till motionärens

förslag i denna del, men kan utskottet däremot icke förorda, att maximibeloppet

sättes högre än Kungl. Maj:t ifrågasatt. För att ingen tvekan må

behöva råda i fråga om storleken av den sportelinkomst, som må tillkomma

landskamrerarna under innevarande år, vill utskottet hava uttalat, att enligt

utskottets mening hälften av 1925 års sportelinkomster torde böra tillkomma

befattningshavarna i fråga.

Vidkommande härefter den fasta lönenivån för landssekreterarna och landskamrerarna

har utskottet i likhet med departementschefen ansett tillfyllest,

att lönen för befattningshavarna ifråga bestämmes i enlighet med Kungl. Maj ds

förslag och att de sålunda hänföras till lönegraden B 30 i den av riksdagen

godkända nya löneplanen.

Utöver den fasta lönen torde på skäl, departementschefen anfört, en fast

avlöningsförstärkning böra beredas avdelningscheferna hos länsstyrelserna

•och detta oberoende av huruvida ersättning för indragna inkomster kommer

att utgå eller ej. I fråga om storleken av denna avlöningsförstärkning

hava emellertid delade meningar gjort sig gällande. Enligt Kungl. Majds

förslag, som ansluter sig till det av landsstatslönesakkunniga härutinnan

framlagda, skulle avlöningsförstärkningen till landssekreterare och landskamrerare

utgå, för år räknat, med 3,500 kronor i Stockholms, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, med 1,500 kronor i Gotlands län samt med

2,500 kronor i övriga län. Motionsvis har yrkats, att denna förstärkning

måtte bestämmas till respektive 4,500, 2,500 och 3,500 kronor. Utskottet

har efter övervägande ansett sig icke kunna förorda högre löneförstärkning

än Kungl. Majd sålunda ifrågasatt och kan alltså icke ansluta sig till motionärens

förslag.

Vidkommande härefter länsassessorernas lönegradsplacering innebär Kungl.

Majds förslag, att dessa skulle i löneliänseende hänföras till nuvarande lönegraden

B 17, motsvarande i den av riksdagen antagna nya löneplanen lönegraden

B 27. Förslaget härutinnan har utskottet funnit sig böra biträda.

Vad däremot den föreslagna lönegradsplaceringen för länsnotarier och

länsbokhållare av l:a klass beträffar, har utskottet ansett, att den placering

i lönegrad, Kungl. Majd för dem föreslagit, måste anses väl låg. De arbetsuppgifter

och det ansvar, som under senaste tid i allt större omfattning pålagts

dessa befattningshavare, och den föredragningsskyldighet, som i allmänhet

dem åvilar, har utskottet sålunda funnit motivera, att de i lönehäneeende

beredas en bättre ställning än Kungl. Maj ds förslag innebär. Utskottet

får för sin del föreslå, att länsnotarier och länsbokhållare av l:a klass

hänföras till lönegraden B 24, och ansluter sig alltså utskottet härutinnan

till det i motionen nr 269 i första kammaren väckta förslaget.

Kungl. Majds förslag i fråga om länsnotariernas och länsbokhållarnas av

2:a klass lönegradsplacering får utskottet tillstyrka.

I fråga om landskanslisternas och landskontoristernas placering i lönehänseende

innebär Kungl. Majds förslag, att dessa befattningshavare skulle

hänföras till den nya lönegraden B 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Yad dessa befattningshavare angår, hade landsstatslönesakkunniga för sin

del upptagit tanken på en uppdelning av befattningarna i en högre och eu

lägre grad, en tanke, som nu ock motionsvis framförts i riksdagen. Enligt

det av landsstatslönesakkunniga framlagda förslaget, till vilket förslag

motionen i fråga ansluter sig, skulle till lönegrad B 17 hänföras landskanslister

och landskontorister av l:a klass samt till lönegrad B 15 befattningarna

landskanslist av 2:a klass och landskontorist av 2:a klass. Av de

skäl, departementschefen anfört mot ett dylikt förslags genomförande, har

utskottet emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka en sådan uppdelning.

Förutom nu nämnda förslag om ifrågavarande befattningars uppdelning

samt deras hänförande till 17:e respektive 15:e lönegraden hava motionsvis

inom riksdagen olika yrkanden framställts beträffande befattningarnas placering

i lönehänseende. Att placera landskanslister och landskontorister i

högre lönegrad än Kungl. Maj:t föreslagit har utskottet dock ansett icke

böra ifrågakomma, utan har det synts utskottet vara en skälig placering, om

dessa tjänstemän hänföras till den nya 15:e lönegraden. Utskottet kan sålunda

icke tillstyrka de i ämnet väckta motionerna.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de kvinnliga biträdenas och expeditionsvakternas

placering i lönegrad hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Yad Kungl. Maj:t föreslagit om särskilda avlöningsbestämmelser, övergångslön

och löner till icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna har utskottet

ock ansett sig kunna biträda.

Ej heller har utskottet funnit något att erinra emot de av Kungl. Maj:t

framlagda kostnadsberäkningarna med undantag av vad som följer av utskottets

ståndpunkt till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om landshövdingarnas

lönereglering samt av utskottets ställning till länsnotariernas och länsbokhållarnas

av l:a klass placering i lönegrad. Utskottets förslag i sistberörda

hänseende medför en kostnadsökning av i runt tal 46,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag ifråga om beräkningen av övriga i nu föreliggande

proposition äskade anslag hava icke givit utskottet anledning till anmärkning.

Yad slutligen angår det i motionen nr 389 i andra kammaren väckta förslaget

i fråga om lönereglering för landsfogdarna, vill utskottet erinra om,

att, enligt vad av årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 281,

framgår, förberörda landsstatslönesakkunniga till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande

och förslag i detta ärende, vilket förslag för närvarande är föremål

för Kungl. Maj:ts övervägande. Att vid sådant förhållande nu biträda motionärens

förslag kan enligt utskottets mening icke ifrågakomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

A) i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition och

herr J. B. Johanssons motion, I: 262, samt med bifall till herrar

Borells och Christensons i Södertälje m. fl. motioner, I: 269

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

47

och II: 412, ävensom med avslag å herrar Lauréns, Holmgrens,

Wallenius’ in. h. och Höglunds in. h. motioner, II: 409, 410,

411, 413 och 414,

I) fastställa följande ordinarie stat för landshövdingarna, att

tillämpas från och med den 1 juli 1925:

1 landshövding (i Malmöhus län) ................................. 23,500

1 » (i Göteborgs och Bohus län) ............ 23,500

1 » (i Stockholms län)............................... 21,000

21 landshövdingar (i övriga län)....................................... 441,000

Summa kronor 509,000

II) besluta att i fråga om landshövding följande bestämmelser

skola gälla:

1. a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans

hus med därtill i förekommande fall hörande planterat område

(bostadslägenhet) av den omfattning, som av Kungl. Maj:t för

varje särskilt län fastställts. Där särskilda förhållanden därtill

föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding

antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock,

i stället |för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp,

som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter

bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom

avsedd bostad genom statens försorg vara försedd med möblering

för högst fyra till representation avsedda rum. Underhållet

av möblering, som genom statens försorg anskaffats,

bekostats av statsverket.

b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet,

såframt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter

annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt

lända till efterrättelse de särskilda bestämmelser, som äro eller

varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning

av länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål,

är landshövding skyldig att å tid, som av Kungl.

Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och åtnöjas med åt

honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.

För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att

underkasta sig sådan minskning av bostadslägenheten, som

skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition

av den honom anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

statsverket gottgöra honom skälig flyttningskostnad efter Kungl.

Maj:ts bestämmande i förekommande fall. Har genom sådan

flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens

tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena

skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket

lämna honom skälig skadeersättning, likaledes efter

Kungl. Maj:ts bestämmande.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall

än de i c angivna skall gälla, att landshövding eller, om han

avlidit, hans dödsbo skall avträda lägenheten å den fardag, som

infaller näst efter tre månader från det landshövdingen från

tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning skall ske, där

landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,

å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten,

samt, därest landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som

av Kungl. Maj:t bestämmes.

e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i

den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes

av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten

för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad

bostadslägenhet samt för bränsle, som i lägenheten använts

för liushållsändamål, bekostas till tre fjärdedelar av statsverket

i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t

utfärdas;

III) besluta, att, där ordinarie landshövding enligt hittills gällande

bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl

i staten upptagen avlöning, som tillfällig löneförbättring — i

förskott, vid ingången av juli månad 1925 till honom skall på

statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad

han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni

månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925,

om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande;

IY) höja det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu

318,500 kronor, med 225,000 kronor till 543,500 kronor;

Y) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1925 med

nedan angivna undantag äga tillämpning å befattningshavare

vid länsstyrelserna, samt att i samband därmed de vissa av

nämnda befattningshavare tillkommande sportler skola till

statsverket indragas;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

49

Yl) besluta, att uti deu till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen

under femte huvudtiteln må införas följande:

Avdelning och

Verk och befattningar lönegrad enligt

löneplanen

Femte huvudtiteln

Landsstaten.

Länsstyrelserna.

Landssekreterare ........................................................ B 30

Landskamrerare.......................................................... B 30

Länsassessorer .......................................................... B 27

Länsnotarie av l:a klass .......................................... B 24

Länsbokhållare av l:a klass....................................... B 24

Länsnotarier av 2:a klass .......................................... B 21

Länsbokhållare av 2:a klass...................................... B 21

Landskanslister......................................................... B 15

Landskontorister................................................... B 15

Förste expeditionsvakter........................................... B 7

Kansli- och kameralbiträden.............. B 7

Expeditionsvakter ...................................................... B 5

Kontorsbiträden ........................................... B 4

Skrivbiträden ............................... B 2

VII) bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de

särskilda länsstyrelserna på sätt i statsrådsprotokollet över

socialärenden den 13 mars 1925 angivits;

Vill) besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet

stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum finnes

däremot stridande skall i fråga om befattningar vid länsstyrelserna

gälla,

att med annans tjänst än landssekreterare landskamrerareller

länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda

3 § i avlöningsreglementet angivna förutsättning kunna

förenas tjänst å kommuns stat;

IX) föreskriva, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare

vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i

ovannämnda avlöningsreglemente givna bestämmelserna om

tjänstemans förflyttningsskyldighet skall med uttrycket »det

verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås landsstaten

i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

X) besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var

för sig utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön

uppbära avlöningsförstärkning med följande belopp,för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län ............................. 3,500 kronor

i Gotlands län......................................................... 1,500 »

i övriga län ............ 2,500 »

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 55 höft. (Nr 112.) 1014 25 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

XI) godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,

som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att

den, vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring

däri inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under

samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes

avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret

1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande

berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat,

med iakttagande, att det sålunda bestämda särskilda lönetilllägget

skall avskrivas: med en niondel från och med den 1 juli

1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet

från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är

avskrivet med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall

berörda särskilda personliga lönetillägg minskas i den mån

tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre

löneklass ökas utöver den i föregående stycke angivna sammanlagda

avlöningen omedelbart efter övergången till den nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare

på grund av sjukdom eller av annan anledning skola i fråga

om tjänstemannens rätt att uppbära avlöningsförstärkning och

för honom eventuellt fastställt personligt lönetillägg gälla de

särskilda bestämmelser, som av Kung!. Maj:t i sådant hänseende

meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och

landskamrerare må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl.

Maj:t meddelas, att gälla utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet

givna bestämmelserna.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning

till annan tjänst skola i fråga om landssekreterare

och landskamrerare följande särskilda föreskrifter lända till

efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen

ansökan eller, utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens

förfarande i tjänsten, till befattning inom samma eller

lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida den nya stationeringsorten

tillhör samma ortsgrupp som den gamla eller icke,

med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade

avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt

uppburna personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten

uppbära den avlöningsförstärkning, som tilläventyrs kan vara

med densamma förenad.

Yarder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan

och utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

51

samma eller lägre lönegrad, skall lian, likaledes oberoende av

vilken ortsgrupp, lians stationeringsort efter förflyttningen tillhör,

bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den rätt till

personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

XII) besluta, att, där ordinarie tjänsteman, vid länsstyrelse,

å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från

och med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande

bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen —

såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli

månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning,

han vid utgången av juni månad 1925 innehar, i

förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

XIII) förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement

med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga

delar gälla även beträffande befattningshavare vid länsstyrelserna;
XIV)

godkänna följande stat för befattningshavare vid länsstyrelserna,

att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelse,

förslagsanslag ............................................. 2,636,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och lands
kamrerare,

förslagsanslag.......................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och lands
kamrerare,

förslagsanslag ........................................ 260,000

Övergångslön, förslagsanslag......................................... 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m......... 9,000

Summa kronor 3,864,700

XV) besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår

å sådan äldre avlöningsstat, med vilken icke är förbunden

skyldighet att underkasta sig minskning eller upphörande av

sportler, skall, vid indragning till statsverket av sportler för

befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för

mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst,

tjänstemannen må anses hava åtnjutit av sålunda indragna

sportler under den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande

tio år, därför denna inkomst kan utrönas;

XVI) under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande

under avdelningen landsstaten uppförda anslag, nämligen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna,

det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid

utredningar m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till

extra biträden hos länsstyrelserna m. m. — under avdelningen

överståthållarämbetet och landsstaten under rubriken befattningshavare

vid länsstyrelserna uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av 8,864,700 kronor;

XVII) under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg

till landsfogden i Göteborgs och Bohus län för budgetåret

1025—1926 anvisa ett extra anslag av 200 kronor;

XVIII) under femte huvudtiteln under avdelningen diverse

nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu

650,000 kronor, med 100,000 kronor, till 550,000 kronor;

XIX) under femte huvudtiteln under avdelningen diverse

uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och

expenser, ved m. m. med 1,200,000 kronor;

XX) under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga

lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag

av 9,500 kronor;

XXI) under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna

för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag

av 5,500,000 kronor.

B) avstå herr Loriclis ovanberörda motion, II: 389.

Stockholm den 22 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, A. F. Vennersteiit Oscar Olsson,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, J. G. Walles, E. A. Hallin,

E. J. G. Bosén, A. B. Booth, G. Kobb, J. B. Johansson i Fredrikslund och G. A.

Carlsson i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund,

C. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlssm-Frosterud, O. Olsson

i Kullenbergstorp, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M.

Olsson i Blädinge, B. J:son Holmgren och S. Persson i Fritorp.

Reservationer:

1) beträffande landshövdingarna av herr J. G. Walles, vilken ansett, att

utskottets yttrande borde häva följande lydelse:

»Vidkommande till en början--------kommitténs förslag.

Med beaktande av nu berörda synpunkter och då utskottet, på sätt Kung!

Maj:t föreslagit, ansett, att landshövdingarna, förutom fast lön, torde böra

komma i åtnjutande av representationsbidrag, samt då enligt utskottets me
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

53

ning åliggandena för landshövdingarna i stort sett äro desamma i de olika

länen har utskottet funnit skäligt, att eu och samma lön bestämmes för samtliga

landshövdingar, under det att representationsbidragen synas utskottet böra

utgå med olika belopp. Utskottet vill föreslå, att den fasta lönen för landshövdingarna

bestiimmes till 18,000 kronor samt att representationsbidragen

fastställas på följande sätt: nämligen för landshövdingen i Göteborgs och

Bohus län till 7,000 kronor, för landshövdingen i Malmöhus län till 6,000

kronor, för landshövdingen i Gotlands län till 1,500 kronor, för landshövdingarna

i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Västmanlands,

Jämtlands och Västerbottens län till 2,500 kronor samt för övriga

landshövdingar till 3,000 kronor.

Av nedanstående tablå framgår, huru de av utskottet sålunda förordade

avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av

Kungl. Maj:t föreslagna:

L ä n

Orts-

grupp

Nuvarande

Enligt Kungl. Majits

förslag

Enligt utskottets

förslag

Lön

Till-

fällig

löneför-

bättring

Summa

Lön

Repre-

senta-

tions-

bidrag.

Summa

Lön

Repre- sen ta- tions- bidrag

Summa

Stockholms............

G

13 000

4 000

17 000

18 000

3 600

21 600

18 000

3 000

21000

Uppsala ...............

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

2 500

20 500

Södermanlands ......

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

2 500

20 500

Östergötlands ......

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

3 000

21 000

Jönköpings............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

3 000

21 000

Kronobergs.........

B

13 000

4 000

17 000

16 500

3 600

20 100

18 000

2 500

20 500

Kalmar.................

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Gotlands ...............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

1500

19 500

Blekinge ...............

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

2 500

20 500

Kristianstads .........

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

3 000

21 000

Malmöhus ............

E

15 500

4 000

19 500

17 400

4 800

22 200

18 000

6 000

24 000

Hallands ...............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

2 500

20 500

Göteborg och Bohus

F

17 000

4 000

21000

17 700

6 000

23 700

18 000

7 000

25 000

Alvsborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Skaraborgs............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Värmlands ............

E

13 000

4 000 17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

3 000

21000

Örebro..................

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

3 000

21000

Västmanlands.........

F

13 000

''4 000

17 000

17 700

3 600

21 300

18 000

2 500

20 500

Kopparbergs .........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

3 000

21 000-

Gävleborgs............

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21 300

18 000

3 000

21 000

Västemorrlands......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

18 000

3 000

21 000|

Jämtlands ............

F

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

2 500

20 500

Västerbottens.........

E *)

13 000

4 000

17 000

17 460

3 600

21060

18 000

2 500

20 500|

K orrbottens ........

G1)

13 000

4 000

17 000

18 195

3 600

21795

18 000

3 000|

21 ooo!

'') Med kallortstillägg.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner

och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.

Enligt utskottets förslag skulle motsvarande kostnader utgöra 505,500 kronor.

Såsom av statsrådsprotokollet — — — — — — — må äga tillämpning»,

samt att utskottet förty bort hemställa,

A) att riksdagen må-----413 och 414,

I) fastställa följande ordinarie stat för landshövdingarna, att

tillämpas från och med den 1 juli 1925:

Stat:

Lön

1 landshövding..................

........................................ 18,000:

23 landshövdingar...............

....................................... 414,000: —

Summa kronor 432,000: —

Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande

belopp, för år räknat:

Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län........................ 7,000 kronor

Landshövdingen i Malmöhus län ...................................... 6,000 »

Landshövdingarna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens

län, envar......................................................... 3,000 »

Landshövdingarna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens

län, envar ......................................................... 2,500 »

Landshövdingen i Gotlands län .......................................... 1,500 »

Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida

och i vad mån sådant bidrag må av landshövding uppbäras under

ledighet, bestämmes av Kungl. Maj:t.

H) ------------------

m) =---— —-----.---------;

IV) höja det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu

318,500 kronor, med 221,500 kronor till 540,000 kronor;

V-XXI) -

2) beträffande landshövdingarna samt länsnotarier och länsbokhållare av l:a

klass av herr 0. Olsson i Kullenbergstorp, vilken beträffande landshövdingarna

gjort enahanda yrkande som herr Walles samt därjämte ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag ifråga om länsnotariernas av

l:a klass och länsbokhållarnas av l:a klass placering i lönegrad, och på grund

härav hemställt, att anslaget till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna

måtte upptagas med 2,590,700 kronor och statens slutsumma till

3,818,700 kronor;

3) beträffande personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare

av herrar A. F. Vennersten, E. A. Hallin, A. E. Eooth, J. B. Johansson i

Fredrikslund och B. F:son Holmgren, som yrkat bifall till det i motionen nr

262 i första kammaren väckta förslaget, att beträffande ordinarie lands
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

55

sekreterare och ordinarie landskamrerare, som övergå till den nya lönestaten,

skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring

däri inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under

samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes avlöning,

däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret 1925—1926, skall tilldelas

personligt lönetillägg, motsvararande berörda överskott, dock högst

7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det sålunda bestämda lönetillägget

skall successivt avskrivas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit;

4) beträffande landskanslister och landskontorister av herrar A. C. Lindblad,

A. F. Vennersten, A. R. Rooth, J. B. Johansson i Fredrikslund, S. Bengtsson

i Norup och B. F:son Holmgren, vilka yrkat, att landskanslister och landskontorister

måtte hänföras till lönegraden B 16 och till följd härav anslaget

till avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna måtte bestämmas

till 2,685,700 kronor och slutsumman av staten för befattningshavarna

vid länsstyrelserna till 3,913,700 kronor.

5) av herr S. Persson i Fritorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelse s. 1 i texten