Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.

1925-05-25 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

1

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till

allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925, dagtecknad proposition

(nr 95) har Kungl. Maj:t under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag begärt riksdagens yttrande

över ett propositionen bilagt förslag till allmänt resereglemente.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förslag till resereglemente är av följande lydelse:

Allmänt resereglemente.

1 §.

Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här

finnes bestämt.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 61 höft. (Nr 128.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Klass A

Klass B

Klass C

I klass plats

11 klass plats

III klass plats

Enskild hytt

med högst 2

Ilyttplats

Salongsplats

liggplatser

Avgift för 1

Avgift för 1

Avgift för 1

plats

plats

plats

Avgift för 2

Avgift för 2

Avgift för 2

platser

platser

platser

Avgift för 1

Avgift för 1

Avgift för 1

person samt 15

person samt 15

person samt 15

öre pr km.

öre pr km.

öre pr km.

30 öre pr km.

30 öre pr km.

30 öre pr km.

Lega för 1 häst

Lega för 1 häst

Lega för 1 häst

samt 15 öre prisamt 15 öre pr

samt 15 öre pr

km.

km.

km.

Färdsätt

Järnväg ..

Fartyg

/

...............I

/

...............1

Spårväg............................

Omnibus ........................

TaxeautQmobil................

Motorcykel, av förrättningsman per- j

sonligen drivet resdon eller fot->

vandring.......................................j

Hästskjuts eller annat färdsätt än|

ovan nämnts................................1

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för tågbiljett till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom omnibus.

Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som

för resan kunnat ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av

dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad

till högre belopp än maximilegan, äger han undfå gottgörelse

för vad han visar sig hava utgivit.

I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.

2 §.

När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning med ettdera av nedannämnda traktamentsbelopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

3

T rakt a ments belopp

! I :

För dag ........................ 15 kronor j 13 kronor 11 kronor 9 kronor 7 kronor

n natt ........................| 9 „ j 8 „ ] 7 „ | (i „ j 5

Tillhopa för dygn) 24 kronor (21 kronor) 18 kronor) 15 kronor1 12 kronor

Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen

och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §.

En vid detta reglemente fogad bilaga angiver, till vilken reseklass

respektive befattningshavare hänföres, samt honom tillkommande traktamentsbelopp

(bilaga l).1

Befattningshavare, som icke är upptagen i nämnda bilaga, åtnjuter resekostnads-

och traktamentsersättning efter vad som gäller för närmast jämförlig

befattningshavare.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,

åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 %.

Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som

för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med

högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat

sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål

samt för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad

eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda

kostnad skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår

till förrättningsmannen av statsmedel.

Förrättningsman vare icke skyldig att färdas med omnibus i annat

fall än då han samma dag han avreser från en ort dit återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de

därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden

för statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 i

För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg

1 Här utesluten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,

köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda

området.

6 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift skall erläggas för viss

minimiväglängd. I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas

för samma väglängd.

Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.

7 i

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av

sådan biljett skolat tillkomma den resande.

8 %.

När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande

personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller

fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för

hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa

resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga

förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta

kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom

rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära

ersättning motsvarande kilometerpenningarna.

9 %.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande

av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av

honom erlagd dylik avgift.

10 §.

Nödgas förrättningsmän vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll

sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

5

ning beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott

fortgått.

11 %.

Har vid resa med järnväg förrätta! ngsman nattetid begagnat plats i

sovvagn, utgår gottgörelse för sovplats i den vagnsklass, som jämlikt 1 §

är bestämd för den reseklass, förrättningsmannen tillhör.

12 §.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är

ban berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock

icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande

resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels

anlitande.

13 %.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring

eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till

följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning

för vad han styrker sig hava i sådant avseende utgivit.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då

han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg; då transportmedel

enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;

eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för

förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.

Med transportmedel avses i denna paragraf icke av förrättningsmannen

personligen drivet resdon.

16 §.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där

han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning

för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning

för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,

om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt

uppdrag där kvarstannar.

17 %.

Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger

förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och

som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande

3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed

jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket han har sin bostad eller tjänstgöring.

18 §.

I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller

kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å

järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.

19 $.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt

sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning

tillbringar utom hemorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 $.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av

den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente

för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger

han att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin

helhet för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt

detta reglemente.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

7

22 §.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande

myndighet lämnas honom.

23 §.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnshus

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid

sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning

om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 $.

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom sex månader efter

det resan eller förrättningen avslutats.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas

oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt

detta reglemente bör utgå.

26 §.

Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom

rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre

traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet

uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten

till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd

i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Motioner.

Detta reglemente träder i kraft den---.

Genom detta reglemente upphäves

dels resereglemente! den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda

författningar eller föreskrifter flnnes stadgat rörande förrättningsmans

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i

resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna

bestämmelser,

dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för

förrättningsman, som enligt resereglemente! är berättigad till resekostnadsersättning,

att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift

för inskrivning av resgods.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av herr T. Julin väckt motion, nr 222,

däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av yttrande över Kungl. Majcts

förslag till nytt resereglemente ville som sin mening uttala,

beträffande § 1:

att vid begagnande av samfärdsmedel, som erbjuda olika reseklasser, ersättningen

för biljett bör utgå efter priset i den klass den resande enligt

bestämmelserna i § 3 äger rätt att använda;

att vid resa å landsväg, där motorfordon med av offentlig myndighet fastställda

taxor kunnat komma till användning, ersättning bör utgå enligt

dylik taxa även för det fall, att resande använt samfärdsmedel eller resesätt,

för vilket sådan taxa icke finnes fastställd;

beträffande § 2:

att de föreslagna traktamentsbeloppen för dag böra genomgående ökas med

1 krona under samtidigt minskande av de föreslagna traktamentena för natt

med motsvarande belopp;

beträffande § 3:

att de vid förslagets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,

vilka genom det nya förslaget skulle komma att hänföras till lägre reseklass

än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande reglemente, böra

genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt;

beträffande § 11:

att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset

för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts; samt

beträffande § 18:

att förrättningsman, som nattetid med järnväg eller fartyg inträffar på

eller avreser från annan ort än hemorten, bör hava rätt till såväl fri sovplats

som traktamente för natt;

dels en inom andra kammaren av herr P. S. Hedlund i Häste väckt

motion, nr 322, däruti hemställts, att riksdagen måtte i sitt svar till Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

9

Maj:t gorå det uttalande, att § 21 i förslaget till allmänt resereglemente

bör givas sådan lydelse, att den icke bliver tillämplig beträffande statens

lantbruksingenjörer och lantmätare, utan dessa liksom hittills tillförsäkras

rätt till traktamentsersättning genom särskilt resereglemente i likhet med de

för dessa befattningshavare nu gällande av den 31 december 1920;

dels en inom samma kammare av herr P. Granath m. fl. väckt motion,

nr 323, däruti hemställts;

att de i propositionen föreslagna klasserna fyra och fem må sammanslås

till en klass med fastställt traktamente av 15 kronor per dygn samt att

reseklass C må komma att gälla befattningshavare i lönegraderna B 1—15,

samt att motsvarande ändring må vidtagas beträffande militära och civilmilitära

befattningshavare,

att § 17 i det föreslagna resereglemente! må ändras därhän att i stället

för bestämmelsen om att resetraktamente icke må få åtnjutas, därest icke

gränsen för stads, köpings eller därmed jämförligt samhälle överskrides med

3 kilometer, må stipuleras, att dylikt traktamente icke må utgå, därest icke

resan utsträckes till område, som ligger 4 kilometer ifrån stads, köpings eller

därmed jämförligt områdes centrum;

dels en inom samma kammare av herr O. N. Olsson i Broberg väckt

motion, nr 324, däruti hemställts, att i 1 § må ur tabellen utgå orden

»Motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon eller fotvandring»;

samt att 6 § får följande lydelse: »Besekostnadsersättning utgår icke för

längre väg än som verkligen tillryggalagts, dock att i de fall, då hästskjuts

eller annat i 1 § ej särskilt uppräknat färdsätt använts och resans längd

överstiger 2, men är kortare än 5 kilometer, såväl hästlega som kilometerpenningar

må utgå för 5 kilometer. Överskjutande del av kilometer räknas

såsom hel kilometer;

dels en inom samna kammare av herrar C. Brännberg och J. W. Mårtenson

väckt motion, nr 369, däruti hemställts, att riksdagen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ville besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att

verkställa utredning angående ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt

uppdrag och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen

kan föranleda;

dels en inom samma kammare av herr A. Forssell väckt motion, nr 372,

däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av yttrande över Kungl. Maj:ts

förslag till nytt resereglemente, som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition

nr 95, ville som sin mening uttala

beträffande 1 §:

att vid begagnande av samfärdsmedel, som erbjuda olika reseklasser, ersättningen

för biljett bör utgå efter priset i den klass den resande enligt

bestämmelserna i 3 § äger rätt att använda;

att vid färd med motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon

och vid fotvandring ersättning bör utgå med 50 öre per kilometer i klass A,

s. 10 Kontrollera mot PDF

1907 års resereglemente.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

40 öre per kilometer i klass B och 30 öre per kilometer i klass C samt vid

färd med taxeautomobil, hästskjuts eller annat färdsätt, än i 1 § omnämnts,

kilometerpenningarna höra utgå med respektive 25, 20 och 15 öre;

beträffande 2

att traktamentsbeloppen för dygn höra ökas från respektive 24, 21, 18

och 15 kronor till respektive 30, 25, 20 och 16 kronor samt traktamentsbeloppen

för natt minskas med 1 krona för samtliga traktamentsklasser;

beträffande 3 §:

att de vid förslagets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,

vilka genom det nya förslaget skulle komma att hänföras till lägre reseklass

än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande reglemente,

böra genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt;

beträffande 4 §:

att vid resor, där såväl järnväg som omnibus skäligen kan användas,

förrättningsman bör äga rätt att alltid erhålla ersättning för resa med

järnväg;

beträffande 11 §:

att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset

för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts;

beträffande 18 §:

att förrättningsman, som mellan kl. 10 e. m. och kl. 8 f. m. avreser

från eller inträffar på annan ort än hemorten, skall hava rätt till såväl

fri sovplats som nattraktamente,

dels ock en inom samma kammare av herr A. Johansson i Krogstorp

väckt motion, nr 373, däruti hemställts, att riksdagen i sin blivande skrivelse

till Kungl. Maj:t ville erinra dels att i 8 § torde företagas de ändringar,

som beträffande sagda paragraf finnas erforderliga för tillgodoseende av i

motionen angivna önskemål i avseende å densamma, och dels att i den blivande

författningen torde från 25 § i de sakkunnigas förslag upptagas förbudet

att, fransett ett undantagsfall, uppbära traktamente för tid, som ej verkligen

använts för resa eller förrättning, ävensom upplysning om de fall, i

vilka förrättningsman skulle äga att tillgodonjuta besparing.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Nu gällande resereglementet av den 13 december 1907 innehåller i huvudsak

följande bestämmelser.

Befattningshavarna äro indelade i sex klasser med traktamente för dygn

av resp. 21, 19, 16, 13, 10 och 8 kronor (1907 respektive 15, 13, 11, 8, 6

och 4 kronor). Till l:a klassen hänföras ledamöter av statsrådet, presidenter,

generaler och generallöjtnanter jämte ett fåtal andra högre ämbetsmän, till

2:a klassen landshövdingar, expeditionschefer, cheferna för de centrala äm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 11

hetsverken i allmänhet, biskopar, generalmajorer, överstar m. fl., till 3:e

klassen hovrättsråd, byråchefer, sekreterare, kamrerare, överstelöjtnanter och

majorer m. fl., till 4:e klassen notarier, revisorer, postmästare, postexpeditörer,

kyrkoherdar, komministrar, kaptener, löjtnanter och underlöjtnanter

m. fl., till 5:e klassen landsfiskaler, landskanslister, nämndemän, verkmästare

och underofficerare m. fl. samt till 6:e klassen manliga tjänstemän vid

kommunikationsverken i lönegraderna 1—4, kronojägare, fjärdingsmän,

korpraler samt manskap vid armén och marinen m. 11.

Vid resa å järnväg erhålla de tre forsta klasserna ersättning för plats i

1 klassens vagn, 4:e och 5:e klasserna för plats i II klassens vagn och 6:e

klassen för plats i III klassens vagn. På ångbåt hava de tre första klasserna

dubbel hyttplats, 4:e klassen en hyttplats, 5:e klassen salongsplats och 6:e klassen

däcksplats eller, vid resa nattetid, billigaste plats under däck. Vid färd med

skjuts erhålla de fyra högsta klasserna ersättning efter 2 hästar och de två

lägsta klasserna efter 1 häst. (1 §.)

Då förrättningsman färdas avgiftsfritt å kronans fartyg eller å statens

järnvägar eller eljest åtnjuter fri resa på ångfartyg eller järnväg, må kostnad

för biljett icke beräknas. (2 §.)

Resekostnadsersättning må icke beräknas med högre belopp än som skulle

hava utgått, om förrättningsmannen begagnat den väg och det fortskaffningssätt,

som varit lämpligast såväl med hänsyn till resans ändamål som

för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad.

(6 §.)

Om icke något av de i 1 § omförmälda fortskäft n i ngsmede 1 kunnat användas,

utgår ersättningen såsom för skjuts. Har vid sådan färd den resande

nödgats vidkännas högre kostnad, må han undfå ersättning för vad

han styrker sig hava utgivit. (7 §.)

Om tur- och retur-, kombinerad eller annan dylik biljett kunnat för resa

användas, må reseersättningen icke utgå med högre belopp än sådan biljett

betingat. (8 §.)

Har vid resa med järnväg förrättningsman under minst fyra timmar begagnat

sig av plats i sovvagn, utgår gottgörelse för den avgift, han för

sådan plats erlagt, dock ej med högre belopp än avgiften för den vagnsklass,

för vilken ersättning utgår. Där vid resa å järnväg biljett till den

vagnsklass, efter vilken jämlikt 1 § ersättning åtnjutes, ej får lösas utan

att avgift för sovplats tillika erlägges, må gottgörelse för biljett till sådan

vagnsklass utgå allenast för det fall, att den resande begagnat sig av sovplats

i samma vagnsklass. (9 §.)

Resa till nattkvarter ersättes i vissa fall, dock icke med högre belopp än

som svarar mot den verkliga kostnaden. (10 §.)

För kostnad för hämtning av skjuts ävensom för väntning erhålles jämväl

viss ersättning. (11 §.)

Resekostnadsersättning utgår icke för färd inom stads, köpings eller annat

därmed jämförligt samhälles planlagda område. För färd med skjuts, som

icke överstiger 2 kilometer, må ej heller ersättning beräknas. Resekostnadsersättning

må icke utgå för annan eller längre väg än som verkligen tillryggalagts,

dock att i de fall, då hästskjuts anlitats för färd överstigande

2 men kortare än 5 kilometer, skjutsersättning utgår för sistnämnda väg

längd. (13 §.)

Äkdonslega och beställningspenningar ersättas med särskilda, för de olika

klasserna bestämda belopp. För erlagda väg-, bro- och färjavgifter utgår

ersättning. (14 §.)

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it s

förslag.

12 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utgift för transport av erforderliga redskap, instrument och dylikt ersättes

(15 $.)

Då vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande

personer, som åtnjuta resekostnadsersättning enligt resereglementet, samtidigt

färdas samma väg och resekostnadsersättning skall utgå såsom för skjuts,

må för en var av färddeltagarna, så vitt angår den gemensamma färdsträckan,

icke beräknas högre skjutslega än för en häst. (16 §).

När resa skett med skjuts, må traktamente icke — utöver den tid som

åtgått till själva förrättningen — beräknas för flera dygn än som med tillryggaläggande

av 60 kilometer i dygnet skulle erfordras. (17 §).

Skulle under förrättningsresa uppehåll inträffa genom naturhinder, sjukdom

eller av annan giltig anledning, må traktamente utgå även för den

tid, varunder uppehållet ägt rum. (18 §.)

Traktamente får icke åtnjutas vid förrättning inom det planlagda området

för stad, köping eller annat därmed jämförligt samhälle, varest förrättningsman

är bosatt, eller på avstånd ej överstigande 2 kilometer från

hans bostad eller, där denna är belägen inom nämnda planlagda område,

från gränsen för detta område. (20 §.)

För resa i statens ärende utom rikets gränser utgår ersättning efter de

grunder, som äro eller för varje fall varda bestämda. (24 §).

Genom särskild kungörelse den 25 februari 1916 har bestämts, att förrättningsman,

som vid färd å järnväg låtit verkställa inskrivning av resgods,

äger åtnjuta ersättning för vad av avgiften härför belöper å en vikt av 25

kilogram; dock att sådan ersättning icke må utgå, därest den resande samma

dag han avrest från en plats dit återvänder.

På grundval av en utav särskilda sakkunniga verkställd utredning, över

vilken vederbörande myndigheter yttrat sig, har Kungl. Maj ds nu förevarande

förslag utarbetats.

I fråga om behovet av en revision har departementschefen framhållit, att

allmän enighet syntes råda därom, att nya bestämmelser rörande resekostnads-

och traktamentsersättning för förrättningar i statens ärenden vore

erforderliga.

Behovet av ändrade bestämmelser berodde framför allt på tillkomsten av

nya färdmedel, i första rummet automobilen. Enligt beslut av 1924 års

riksdag hade skjutsstadgan undergått åtskilliga ändringar, varigenom automobilen

inordnats bland de i stadgan avsedda mera regelmässiga färdmedlen.

Även beträffande dagtraktamentena vore det nuvarande reglementet i behov

av ändring. För längre färder, varmed regelmässigt måste förenas nattlogi

utom hemmet, vore nämligen traktamentena, särskilt i de lägsta reseklasserna,

alltför låga. Detta uppmuntrade till korta, ur besparingssynpu likt

olämpliga resor.

Slutligen vore resereglementet jämväl på andra punkter — trots under

senare år vidtagna ändringar — otillfredsställande, både så till vida, att

ersättningen i vissa fall vore för hög, och på det sätt, att i andra fall alltför

låg ersättning utginge. Indelningen i rese- och traktamentsklasser vore också

i behov av jämkningar.

De betänkligheter mot att utfärda nytt resereglemente, varåt tidigare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 13

givits uttryck, syntes numera ej böra stå hindrande i vägen för att söka

ersätta det gällande reglementet med mera tidsenliga bestämmelser. Prisnivån

hade under de senaste tre åren undergått eu betydande stabilisering.

Indextalet för allmänna levnadskostnader, som den 1 januari 1921 var 271

och ett år senare nedgått till 216, var den 1 januari 1923 190 och under

de två följande åren hade det ej undergått större rubbningar än till 176

den 1 januari 1924 och 178 vid senaste årsskiftet. Under sådana förhållanden

syntes man nu kunna gå till fastställandet av ett nytt allmänt resereglemente.

Jämväl för de särskilda förvaltningsgrenar — kommunikationsverken

m. fl. — för vilka särskilda bestämmelser rörande rese- och

traktamentsersättning nu gällde eller ansåges erforderliga, syntes nya föreskrifter

i förevarande avseende böra utarbetas.

Vid revisionen av resereglementet hade man sökt avväga kostnadsersättningen

så, att statens utgifter för rese- och traktamentspenningar ungefärligen

skulle kunna hållas inom den nuvarande ramen.

Beträffande de i förslaget tillämpade allmänna grundsatserna har departementschefen

vidare framhållit, att ehuruväl de sakkunniga icke byggt sitt

förslag på självkostnadsprincipen och ehuruväl denna princip rönt understöd

av allenast en av de i ärendet hörda myndigheterna, hade, då principen i

och för sig vore tilltalande och då dess tillämpning i resereglementet skulle

i hög grad förenkla bestämmelserna i detsamma, vid ärendets behandling

inom finansdepartementet tagits under övervägande, huruvida icke sagda

princip i allt fall borde komma till användning i ökad utsträckning.

Även om departementschefen för sin del ej befarade, att ett tillämpande

av självkostnadsprincipen annat än undantagsvis skulle medföra missbruk,

ansåge han dock, att vägande skäl mot principens generella genomförande

kvarstode, detta med hänsyn framför allt till svårigheten att anordna en

tillfredsställande kontroll å de verkliga resekostnaderna. Särskilt gällde

detta i fråga om landsvägsfärder. Beträffande resor å järnväg och fartyg

hade departementschefen däremot funnit sig kunna förorda självkostnadsprincipens

tillämpning, då det i allmänhet icke synts vara något statsintresse

förenat med att förrättning smännen vid dagsresor å tåg och fartyg begagna

sig av billigare plats än den, efter vilken ersättning utgår, och såmedelst

bereda sig en ej obetydlig vinst. I övrigt har departementschefen ansett

sig icke kunna förorda någon omläggning i nu förevarande avseende av

principerna för bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättning

för förrättning i statens ärenden.

Innan utskottet ingår i närmare granskning av de olika bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts förslag till allmänt resereglemente, anser sig utskottet böra

till behandling upptaga ett spörsmål av mera allmän räckvidd.

Tidigare har resereglementet utfärdats av Kungl. Maj:t, utan att riksdagens

medverkan härtill ansetts erforderlig. Under de senaste åren har

emellertid Kungl. Maj:t ansett sig böra underställa riksdagens prövning

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

vissa frågor om rese- och traktamentsersättning. I förevarande proposition

har Kungl. Maj:t nu begärt riksdagens yttrande över ett förslag till nära

nog fullständigt nytt resereglemente. Härav framgår, att utvecklingen gått

därhän, att riksdagens medverkan i allt större utsträckning tagits i anspråk

vid fastställandet av resereglementets bestämmelser. Med hänsyn till den

avgörande betydelse resereglementet äger för beräknandet av ett flertal anslag

under de olika huvudtitlarna, synes det utskottet, som om därför numera

bör från riksdagens sida intagas den ståndpunkten, att resereglementet, i

likhet med flertalet andra reglementen, som avse statens befattningshavare

tillkommande förmåner, bör fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt.

Detta utesluter givetvis icke, att förrättningsmännens fördelning å

särskilda rese- och traktamentsklasser sker av Kungl. Maj:t. Utskottet förutsätter

dock, att dessförinnan vederbörande lönenämnder beredas tillfälle att

yttra sig i denna fråga.

Utskottet övergår härefter att närmare behandla det föreliggande förslaget

till resereglemente. Härvid har utskottet till en början funnit, att förslaget

innehåller åtskilliga nya bestämmelser med ganska stor räckvidd. Sålunda

hava i förslaget upptagits icke blott ett flertal nya färdsätt, utan även en

genomgående revision skett av de i det nuvarande reglementet intagna bestämmelserna

angående dagtraktamente. En sådan ingående förändring i

resereglementets föreskrifter måste givetvis bliva av stor betydelse för statsförvaltningen

i allmänhet. Särskilt gäller detta de myndigheter, som hava

att verkställa granskning av ingivna reseräkningar, och det synes utskottet,

som om särskilt för dessa myndigheters del det vore fördelaktigt, att en

viss tid fastställdes, under vilken ett nytt resereglementes lämplighet kunde

bliva ur olika synpunkter prövad. Även i ett annat avseende torde det

emellertid vara av vikt att, innan ett resereglemente slutligt fastställes, erhålla

den erfarenhet, som kan anses möjlig att vinna. Utskottet syftar härvid

på de ekonomiska konsekvenser i avseende å utgifterna under anslagen till reseoch

traktamentspenningar, som torde bliva en följd av en förändring i resereglementets

allmänna grunder. Enär någon närmare utredning härom icke föreligger

i Kungl. Maj:ts proposition, har utskottet ansett sig böra söka erhålla

åtminstone någon mera bestämd uppfattning om vilka kostnader, som reglementsförslaget

skulle föra med sig. Utskottet har därför låtit verkställa en

omräkning i enlighet med reglementsförslagets föreskrifter av till statskontoret

ingivna reseräkningar från åtskilliga befattningshavare. En närmare

redogörelse för resultatet härav framgår av nedanstående sammanställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

15

Ersättning enligt

resereglemente

1907 ars

med

Ersättning enligt Kungl.

Maj:ts förslag till nytt

resereglemente

Minsk- |

ning

Befattningshavare

trakta- ments- e isätt- ning

rese-

ersätt-

ning

summa

trakta-

ments-

ersätt-

ning

rese-

ersätt- ning 1

summa

Ökning

Förste byråinspektör i

kontrollstyrelsen ...

48

—

167

20

215

2 0

39

—

84

2 0

123

2 0

—

—

92

-j

Förste byråinspektör i

kontrollstyrelsen •••

400

—

4G7

—

867

—

429

—

335

40

764

40

—

102

601

Byråinspektör i kon-

trollstyrelsen ......

144

—

269

2 5

413

25

149

—

173

25

322

25

—

—

91

— 1

Statskonsulent.........

3,264

1,615

90

4,879

90

4,172

—

1,450

80

5,622

SO

742

90

—

— i

E. byråingenjör i lånt-

bruksstyrelsen ......

494

—

2,832

00

3,326

90

1 663

—

1,962

81

2,625

81

—

701

09

Futtigvårdskonsulent..

260

—

779

8 0

1,039

30

325

—

680

15

1,005

15

—

34

15

Y rkesinspektörsassi-

stent ..................

195

—

266

50

461

50

249

—

271

40

520

40

58

90

—

— i

E lantmätare .........

1,712

75

86

30

1,799

05

2,287

50

82

20

2,369

70

570

05

—

Gymnastikinspektör...

576

—

793

85

1.369

8 5

612

—

835

75

1,447

7 5

77

90

—

_!

Folkskoleinspektör ...

1,168

—

1,881

—

3,049

—

1,397

—

1,573

70

2,970

70

—

78

SO

Lantbruksstipendiat...

200

—

338

96

538

95

288

—

469

70

757

70

218

7 5

—

—

1,669 10

1,099 14

Nettoökning 569.96!

1 Ersättningen beräknad under förutsättning att taxeautombil i allmänhet kommit till

användning.

Av sammanställningen synes det utskottet framgå, att reglementsförslaget

icke kan anses för statsverket medföra någon kostnadsbesparing i förhållande

till nu gällande bestämmelser. Huruvida någon kostnadsökning skulle bliva

följden av detsammas tillämpning, har utskottet icke av tillgängligt materiel

kunnat bedöma. En genomgående överflyttning av kostnaderna från resekostnader

till traktamentskostnader föranleder däremot förslaget. Det torde

emellertid böra uppmärksammas, att Kungl. Maj:t ifrågasatt, att särskilda

föreskrifter beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare, vilka på

grund av sin tjänstgöring ofta måste företaga resor, borde meddelas, i avsikt

att för dessas del under vissa förutsättningar reducera traktamentsersättningarna.

Huru en tillämpning av dessa särskilda föreskrifter kommer

att ställa sig, synes icke kunna bedömas med ledning av de meddelade uppgifterna.

Jämväl inplaceringen av de särskilda befattningshavarna m. fl. i olika

rese- och traktamentsklasser måste utöva ett väsentligt inflytande på de

kostnader, reglementsförslaget skulle föra med sig. Några fullständiga uppgifter

härom hava icke förelagts riksdagen, och riksdagen torde alltså hava

svårt att bedöma det ekonomiska resultatet härav.

De ovan anförda synpunkterna beträffande resekostnaderna vid reglementsförslagets

tillämpning hava stärkt utskottet i den uppfattningen, att ett

definitivt fastställande av reglementet icke för närvarande bör ske. Ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

skottet vill därför föreslå, att reglementet allenast provisoriskt fastställes att

lända till efterrättelse under omkring två års tid, för att därunder erfarenheter

rörande dess tillämpning på olika områden må kunna samlas, varefter

riksdagen synes kunna besluta om reglementets definitiva antagande.

Vid en närmare granskning av reglementsförslagats olika detaljer har

utskottet kommit till den uppfattningen, att, även om det nu endast gäller

ett provisoriskt reglemente, vissa förändringar i Kungl. Maj:ts förslag böra

göras. Till en början synes det utskottet, som om antalet av de olika färdsätt,

som av Kungl. Maj:t i reglementets 1 § föreslagits skola införas, kunde

i någon mån minskas. Härvid synes såväl »omnibus» som »motorcykel, av

förrättningsmannen personligen drivet resdon eller fotvandring» böra såsom

färdsätt ur reglementet utgå. Härvid är att märka, att det knappast kan

åläggas förrättningsman att begagna sig av dylika färdsätt och att de såväl

på grund härav som av praktiska skäl icke särdeles ofta torde ifrågakomma.

I de fall, då något av nyssnämnda färdsätt skulle komma till

användning, synes ersättning böra få beräknas efter samma grunder, som

stadgats för hästskjuts.

Vad därefter beträffar den i 2 § berörda frågan om traktamentsersättningens

belopp, har utskottet icke funnit något att erinra mot att särskilda

traktamentsbelopp för dag och natt bestämmas, och delar utskottet den av

Kungl. Maj:t uttalade uppfattningen, att nattraktamente icke må medgivas,

då ersättning för sovplats utgår. Den av Kungl. Maj:t föreslagna redueeceringen

av de nuvarande traktamentsklassernas antal från 6 till 5 har utskottet

ansett kunna medföra en kostnadsökning, som för närvarande ej kan

bedömas. Utskottet har därför ansett sig böra föreslå, att antalet traktamentsklasser

bibehålies vid 6 och att alltså ytterligare en traktamentsklass införes,

upptagande 9 kronor i traktamentsersättning för dygn. Härav föranledes

givetvis en förskjutning av förrättningsmännens inplacering i de olika klasserna.

De i motionen nr 222 anförda skälen för överflyttande av en krona

i varje traktamentsklass från nattraktamentet till dagtraktamentet har utskottet

funnit vara bärande och har därför velat föreslå härav påkallad

jämkning i traktamentsbeloppen.

Enligt utskottets förslag bör traktamentsersättningen i de särskilda klasserna

bestämmas på följande sätt:

Traktamentsklasser.

AB C D E F

För dag ........................ 16 14 12 10 8 6

För natt ....................... 8 7 6 5 4 3

Tillhopa för dygn 24 21 18 15 12 9.

I anledning av vad utskottet sålunda beträffande 1 och 2 §§ föreslagit,

erfordras vissa jämkningar beträffande därefter följande paragrafer. Detta

har även av utskottet iakttagits vid uppgörande av det vid detta utlåtande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

17

fogade förslag till allmänt resereglemente (bilaga). Beträffande vissa andra

detaljer i reglementsförslaget har emellertid utskottet, huvudsakligen med

anledning av därom motionsvis framställda yrkanden, ansett sig böra föreslå

vissa förändringar.

Sålunda har utskottet ansett lämpligt, att ersättning för sovplatsbiljett

å järnväg utgår efter samma grunder, som av Kungl. Maj:t föreslagits i

fråga om ersättning för tågbiljett, och att alltså ersättning för sovplatsbiljett

bör utgå efter den vagnsklass, som verkligen kommit till användning. Härav

påkallas jämkningar i såväl 1 som 11 §§..

Beträffande den i 8 § intagna bestämmelsen i fråga om förrättningsresa,

där tvä eller flera i samma förrättning deltagande personer hava färdats

samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller annat fortskaffningsmedel

har utskottet allenast velat framhålla, att dessa bestämmelser icke rimligtvis

böra så tolkas, att vederbörande förrättningsmäns bekvämlighet onödigtvis

åsidosättes. Sålunda synes man exempelvis icke böra fordra, att, då en

mindre automobil kommer till användning, flera personer än två behöva

beredas plats i densamma.

Vad 19 § beträffar, har utskottet allenast velat föreslå den formella jämkningen,

att ordet »hemorten» ändras till »bostads- eller tjänstgöringsorten».

Vad beträffar föreskriften i 24 § att räkning å resekostnads- och traktamentsersättning

bör, där hinder icke möter, vara till vederbörande myndighet

inkommen inom sex månader efter det resan eller förrättningen

avslutats, synes den jämkningen böra göras, att tidsbegränsningen bestämmes

till tre månader. Därjämte synes böra i paragrafen inflyta en föreskrift

därom, att, då förskott av statsmedel uppburits för viss resa, ersättningsräkningen

skall avgivas inom den kortare tid, som vederbörande

myndighet må faställa. Härigenom synes nämligen utskottet en redan

för närvarande ofta tillämpad praxis, att viss kortare tid fastställes för

redovisning, böra utsträckas att gälla åtminstone alla de fall, då en befattningshavare

för resas företagande uppburit förskott.

Slutligen har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, huruvida det icke

måste anses nödvändigt att tidpunkten för reglementets ikraftträdande

något framflyttas. Otvivelaktigt måste det för vederbörande förrättningsmän

och myndigheter medföra högst betydande olägenheter om reglementet

redan den 1 juli 1925 skulle träda i kraft. Framförallt måste utfärdandet

av den mängd av särskilda följdförfattningar, som tillhöra reglementet,

kräva åtskillig tid och därjämte böra vederbörande beredas möjlighet

att taga del av de nya föreskrifterna, innan desamma skola träda

i tillämpning. Utskottet anser därför lämpligt, att reglementet träder i

kraft från och med den 1 augusti 1925 för att gälla till och med den 30

juni 1927.

Utskottet vill härefter beröra ett par av de motionsvis framförda yrkandena,

vilka icke avse jämkning i reglementets särskilda paragrafer. Vad

då beträffar den i motionen nr 369 i andra kammaren väckta frågan om

Bihang till riksdagens protokoll 1925. G sand. 61 höft. (Nr 128.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utredning av spörsmålet om ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt

uppdrag, anser utskottet visserligen denna fråga icke höra av riksdagen

till prövning upptagas, men synes det utskottet önskvärt, att en

undersökning, huruvida mera generella bestämmelser härom erfordras,

verkställes av Kungl. Maj:t. Vad därefter angår de väckta förslagen om

att de vid reglementets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,

vilka genom det nya reglementet skulle komma att hänföras till

lägre reseklass än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande

reglemente, böra genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt,

synes utskottet skäl icke föreligga att biträda dessa yrkanden.

I anledning av de motionsvis framställda yrkanden, vilka icke berörts

av vad utskottet här ovan uttalat, har utskottet icke ansett sig för närvarande

böra föreslå några förändringar i reglementsförslaget. Det synes

nämligen utskottet, som om, först sedan närmare erfarenhet rörande tilllämpningen

av det nya reglementet vunnits, en granskning av detsamma

även med hänsyn till de i motionerna berörda synpunkterna bör vidtagas.

Till slut har utskottet i detta sammanhang velat beröra det av riksdagens

revisorer vid upprepade tillfällen behandlade spörsmålet om eu

ändamålsenlig planläggning av vederbörande förrättningsmäns tjänsteresor

samt rörande myndigheternas skyldighet att vaka häröver. Då betydande

besparingar å reseanslagen lära kunna uppstå, därest noga övervakas,

att förrättningsmännens resor ordnas på det såväl med hänsyn till

förrättningarnas utförande som med avseende på kostnadernas nedbringande

lämpligaste sättet, har utskottet ansett sig böra särskilt uttala sin förväntan,

att Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder för ändamålet, som kunna

befinnas påkallade.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, bär utskottet låtit utarbeta

bifogade förslag till allmänt resereglemente, i vilket förslag utskottet

jämväl vidtagit vissa smärre, här ovan ej berörda formella jämkningar.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevavarande

proposition samt herr Julins, herr Olssons i

Broberg och herr Forssells ovanberörda motioner (I: 222,

II: 324 och 372) ävensom med avslag å herr Hedlunds

i Häste, herr Granaths in. fl., herrar Brännbergs och

Mårtensons samt herr Johanssons i Krogstorp förenämnda

motioner (II: 322, 323, 369 och 373) må för

sin del antaga vid detta utlåtande fogade förslag till

allmänt resereglemente.

Stockholm den 25 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

19

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. E. Vennerslen,

Oscar Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, F.. A. Hallin. C. /. Asplund.

K. E. Andersson i Eliantorp, G. Kobb och C. A. Carlsson i Gävle; samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Rastock, A. Wiklund, C. R. Jansson i

Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Erosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. Af. Olsson i Blädinge,

B. F:son Holmgren och E. Andersson i Prestbol.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Bilaga.

Förslag

till

Allmänt resereglemente.

1 §•

Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här

finnes bestämt.

Färdsätt

I

Klass 1

Klass II

Klass III

Järnväg ....................................

I klass plats

II klass plats

III klass plats!

Fartyg .......................................

1

.....1

Enskild hytt

med högst 2

liggplatser

Ilyttplats

Salongsplats

Spårväg.......................................

/

.....1

Avgift för 1

plats

Avgift för 1

plats

Avgift för 1 j

plats

Taxeautomobil ...........................

1

1

Avgift för 1

person samt 15

öre pr km.

Avgift för 1

person samt 15

öre pr km.

Avgift för 1

person samt 15|

öre pr km.

j Hästskjuts eller annat färdsätt

ovan nämnts .......................

än i

1

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

km.

Lega för 1 häst

samt 15 öre pr

km.

Lega för 1 häst:

samt 15 öre prj

km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom s. k. linjetrafik.

Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa,

som för resan kunnat ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av

dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad

*

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

21

till högre belopp än maxirailegan, äger han undfå gottgörelse för vad han

visar sig hava utgivit.

I kilometerpenningarnu inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.

2 %.

När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning

skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,

i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta sådan

ersättning enligt någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamentsklasser

A B

C D

1

E

F

För dag ...........

......... 16 kronor 14 kronor

•

12 kronor 10 kronor

8 kronor

6 kronor

„ natt

........ 8 - 1 7 „

6 „ 5 „

4 „

3 „

Tillhopa för

dygn 24 kronor 21 kronor

18 kronor! 15 kronor

12 kronor

9 kronor

Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen

och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §•

Kungl. Maj.t bestämmer till vilken rese- och traktamentsklass, förrättning

sman är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga om

den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,

åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 %.

Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som

för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med

högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat

sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål samt

för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad

eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda kostnad

skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår till förrättningsmannen

av statsmedel.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden

för statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 %.

För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg

utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,

köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område

och ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock

ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda

området.

6 %.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.

7 §•

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma den resande,

8 §•

När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande

personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller

fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för

hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa

resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga

förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel oeh mot ersättning förskjuta

kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,

åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom

rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära

ersättning motsvarande kilometerpenningarna.

9 §.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande

av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av

honom erlagd dylik avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

•23

10 §.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resu för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll

sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersättning

beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott

fortgått.

11 %.

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sig av sådan plats.

12 §.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är

han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock

icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande

resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels

anlitande.

13 §.

Besekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring

eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till

följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 $.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning.

15 %.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då

han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg, då transportmedel

enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;

eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för

förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.

16 $.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationöort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där

han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,

bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning

för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning

för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,

om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt

uppdrag där kvarstannar.

17 %.

Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger

förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och

som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande

3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed

jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom vilket

han har sin bostad eller tjänstgöring.

18 §.

I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller

kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å

järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.

19 §.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt

sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning

tillbringar utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 i

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av

den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

25

för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han

att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet

för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta

reglemente.

22 i

Därest förrättning-sman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande

myndighet lämnas honom.

23 i

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:.

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid

sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning

om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 §.

Bakning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader

efter det resan eller förrättningen avslutats, dock att, därest förskott enligt

22 § uppburits, räkning skall avgivas inom den kortare tid, som av

vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas

oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt

detta reglemente bör utgå.

26

Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom

rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 61 höft. (Nr 128 J

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkäilnes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre

traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet

uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten

till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd

i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 augusti 1925 och gäller till och

med den 30 juni 1927.

Genom detta reglemente upphäves

dels resereglementet den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda

författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i

resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna

bestämmelser,

dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för

förrättningsman, som enligt resereglementet är berättigad till resekostnadsersättning,

att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift

för inskrivning av resgods.

Stockholm, Isaac Marcns’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten