Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.
1925-05-25 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1925:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
1
Nr 128.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925, dagtecknad proposition
(nr 95) har Kungl. Maj:t under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden samma dag begärt riksdagens yttrande
över ett propositionen bilagt förslag till allmänt resereglemente.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande förslag till resereglemente är av följande lydelse:
Allmänt resereglemente.
1 §.
Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande
förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här
finnes bestämt.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 61 höft. (Nr 128.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Klass A
Klass B
Klass C
I klass plats
11 klass plats
III klass plats
Enskild hytt
med högst 2
Ilyttplats
Salongsplats
liggplatser
Avgift för 1
Avgift för 1
Avgift för 1
plats
plats
plats
Avgift för 2
Avgift för 2
Avgift för 2
platser
platser
platser
Avgift för 1
Avgift för 1
Avgift för 1
person samt 15
person samt 15
person samt 15
öre pr km.
öre pr km.
öre pr km.
30 öre pr km.
30 öre pr km.
30 öre pr km.
Lega för 1 häst
Lega för 1 häst
Lega för 1 häst
samt 15 öre prisamt 15 öre pr
samt 15 öre pr
km.
km.
km.
Färdsätt
Järnväg ..
Fartyg
/
...............I
/
...............1
Spårväg............................
Omnibus ........................
TaxeautQmobil................
Motorcykel, av förrättningsman per- j
sonligen drivet resdon eller fot->
vandring.......................................j
Hästskjuts eller annat färdsätt än|
ovan nämnts................................1
Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för tågbiljett till högre vagnsklass
än som verkligen använts.
Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning
av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke
ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.
Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom omnibus.
Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som
för resan kunnat ifrågakomma.
Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av
dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad
till högre belopp än maximilegan, äger han undfå gottgörelse
för vad han visar sig hava utgivit.
I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.
2 §.
När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning med ettdera av nedannämnda traktamentsbelopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
3
T rakt a ments belopp
! I :
För dag ........................ 15 kronor j 13 kronor 11 kronor 9 kronor 7 kronor
n natt ........................| 9 „ j 8 „ ] 7 „ | (i „ j 5
Tillhopa för dygn) 24 kronor (21 kronor) 18 kronor) 15 kronor1 12 kronor
Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.
Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen
och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.
3 §.
En vid detta reglemente fogad bilaga angiver, till vilken reseklass
respektive befattningshavare hänföres, samt honom tillkommande traktamentsbelopp
(bilaga l).1
Befattningshavare, som icke är upptagen i nämnda bilaga, åtnjuter resekostnads-
och traktamentsersättning efter vad som gäller för närmast jämförlig
befattningshavare.
Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan
tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga
om den ersättning, som skall utgå.
Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,
åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.
Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre
tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.
4 %.
Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som
för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med
högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat
sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål
samt för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad
eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda
kostnad skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår
till förrättningsmannen av statsmedel.
Förrättningsman vare icke skyldig att färdas med omnibus i annat
fall än då han samma dag han avreser från en ort dit återkommer.
Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de
därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden
för statsverket i största möjliga mån nedbringas.
5 i
För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.
Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg
1 Här utesluten.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,
köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages
med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och
ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning
jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda
området.
6 §.
Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,
där ej enligt gällande taxa avgift skall erläggas för viss
minimiväglängd. I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas
för samma väglängd.
Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.
7 i
Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett
kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning
icke utgå med högre belopp än som vid användande av
sådan biljett skolat tillkomma den resande.
8 %.
När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande
personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller
fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för
hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa
resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga
förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta
kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom
att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom
rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.
Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära
ersättning motsvarande kilometerpenningarna.
9 %.
Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande
av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av
honom erlagd dylik avgift.
10 §.
Nödgas förrättningsmän vid förrättning företaga särskild resa för erhållande
av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna
i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar
traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll
sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersätt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
5
ning beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott
fortgått.
11 %.
Har vid resa med järnväg förrätta! ngsman nattetid begagnat plats i
sovvagn, utgår gottgörelse för sovplats i den vagnsklass, som jämlikt 1 §
är bestämd för den reseklass, förrättningsmannen tillhör.
12 §.
Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel
som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är
ban berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock
icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande
resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels
anlitande.
13 %.
Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring
eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till
följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.
14 §.
Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av
redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han
för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning
för vad han styrker sig hava i sådant avseende utgivit.
15 §.
Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då
han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg; då transportmedel
enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;
eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för
förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.
Med transportmedel avses i denna paragraf icke av förrättningsmannen
personligen drivet resdon.
16 §.
Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens
bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där
han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande
av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.
Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej
berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets
gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning
för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.
Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt
uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning
för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,
om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt
uppdrag där kvarstannar.
17 %.
Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger
förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och
som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande
3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed
jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom
vilket han har sin bostad eller tjänstgöring.
18 §.
I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller
kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å
järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.
19 $.
Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt
sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå
även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.
Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta
sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning
tillbringar utom hemorten.
20 §.
Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka
kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen
för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,
som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna
ägt rum var för sig.
21 $.
Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av
den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente
för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman
under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger
han att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin
helhet för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt
detta reglemente.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
7
22 §.
Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,
må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande
myndighet lämnas honom.
23 §.
I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:
resans ändamål;
författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen
ägt rum;
tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning
och resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnshus
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen
i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.
När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda
men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid
sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning
om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.
24 $.
Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke
möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom sex månader efter
det resan eller förrättningen avslutats.
25 §.
Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas
oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt
detta reglemente bör utgå.
26 §.
Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom
rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.
Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente
än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre
traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet
uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten
till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd
i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Motioner.
Detta reglemente träder i kraft den---.
Genom detta reglemente upphäves
dels resereglemente! den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda
författningar eller föreskrifter flnnes stadgat rörande förrättningsmans
rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i
resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna
bestämmelser,
dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för
förrättningsman, som enligt resereglemente! är berättigad till resekostnadsersättning,
att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift
för inskrivning av resgods.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herr T. Julin väckt motion, nr 222,
däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av yttrande över Kungl. Majcts
förslag till nytt resereglemente ville som sin mening uttala,
beträffande § 1:
att vid begagnande av samfärdsmedel, som erbjuda olika reseklasser, ersättningen
för biljett bör utgå efter priset i den klass den resande enligt
bestämmelserna i § 3 äger rätt att använda;
att vid resa å landsväg, där motorfordon med av offentlig myndighet fastställda
taxor kunnat komma till användning, ersättning bör utgå enligt
dylik taxa även för det fall, att resande använt samfärdsmedel eller resesätt,
för vilket sådan taxa icke finnes fastställd;
beträffande § 2:
att de föreslagna traktamentsbeloppen för dag böra genomgående ökas med
1 krona under samtidigt minskande av de föreslagna traktamentena för natt
med motsvarande belopp;
beträffande § 3:
att de vid förslagets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,
vilka genom det nya förslaget skulle komma att hänföras till lägre reseklass
än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande reglemente, böra
genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt;
beträffande § 11:
att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset
för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts; samt
beträffande § 18:
att förrättningsman, som nattetid med järnväg eller fartyg inträffar på
eller avreser från annan ort än hemorten, bör hava rätt till såväl fri sovplats
som traktamente för natt;
dels en inom andra kammaren av herr P. S. Hedlund i Häste väckt
motion, nr 322, däruti hemställts, att riksdagen måtte i sitt svar till Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
9
Maj:t gorå det uttalande, att § 21 i förslaget till allmänt resereglemente
bör givas sådan lydelse, att den icke bliver tillämplig beträffande statens
lantbruksingenjörer och lantmätare, utan dessa liksom hittills tillförsäkras
rätt till traktamentsersättning genom särskilt resereglemente i likhet med de
för dessa befattningshavare nu gällande av den 31 december 1920;
dels en inom samma kammare av herr P. Granath m. fl. väckt motion,
nr 323, däruti hemställts;
att de i propositionen föreslagna klasserna fyra och fem må sammanslås
till en klass med fastställt traktamente av 15 kronor per dygn samt att
reseklass C må komma att gälla befattningshavare i lönegraderna B 1—15,
samt att motsvarande ändring må vidtagas beträffande militära och civilmilitära
befattningshavare,
att § 17 i det föreslagna resereglemente! må ändras därhän att i stället
för bestämmelsen om att resetraktamente icke må få åtnjutas, därest icke
gränsen för stads, köpings eller därmed jämförligt samhälle överskrides med
3 kilometer, må stipuleras, att dylikt traktamente icke må utgå, därest icke
resan utsträckes till område, som ligger 4 kilometer ifrån stads, köpings eller
därmed jämförligt områdes centrum;
dels en inom samma kammare av herr O. N. Olsson i Broberg väckt
motion, nr 324, däruti hemställts, att i 1 § må ur tabellen utgå orden
»Motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon eller fotvandring»;
samt att 6 § får följande lydelse: »Besekostnadsersättning utgår icke för
längre väg än som verkligen tillryggalagts, dock att i de fall, då hästskjuts
eller annat i 1 § ej särskilt uppräknat färdsätt använts och resans längd
överstiger 2, men är kortare än 5 kilometer, såväl hästlega som kilometerpenningar
må utgå för 5 kilometer. Överskjutande del av kilometer räknas
såsom hel kilometer;
dels en inom samna kammare av herrar C. Brännberg och J. W. Mårtenson
väckt motion, nr 369, däruti hemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ville besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att
verkställa utredning angående ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt
uppdrag och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen
kan föranleda;
dels en inom samma kammare av herr A. Forssell väckt motion, nr 372,
däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av yttrande över Kungl. Maj:ts
förslag till nytt resereglemente, som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition
nr 95, ville som sin mening uttala
beträffande 1 §:
att vid begagnande av samfärdsmedel, som erbjuda olika reseklasser, ersättningen
för biljett bör utgå efter priset i den klass den resande enligt
bestämmelserna i 3 § äger rätt att använda;
att vid färd med motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon
och vid fotvandring ersättning bör utgå med 50 öre per kilometer i klass A,
1907 års resereglemente.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
40 öre per kilometer i klass B och 30 öre per kilometer i klass C samt vid
färd med taxeautomobil, hästskjuts eller annat färdsätt, än i 1 § omnämnts,
kilometerpenningarna höra utgå med respektive 25, 20 och 15 öre;
beträffande 2
att traktamentsbeloppen för dygn höra ökas från respektive 24, 21, 18
och 15 kronor till respektive 30, 25, 20 och 16 kronor samt traktamentsbeloppen
för natt minskas med 1 krona för samtliga traktamentsklasser;
beträffande 3 §:
att de vid förslagets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,
vilka genom det nya förslaget skulle komma att hänföras till lägre reseklass
än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande reglemente,
böra genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt;
beträffande 4 §:
att vid resor, där såväl järnväg som omnibus skäligen kan användas,
förrättningsman bör äga rätt att alltid erhålla ersättning för resa med
järnväg;
beträffande 11 §:
att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset
för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts;
beträffande 18 §:
att förrättningsman, som mellan kl. 10 e. m. och kl. 8 f. m. avreser
från eller inträffar på annan ort än hemorten, skall hava rätt till såväl
fri sovplats som nattraktamente,
dels ock en inom samma kammare av herr A. Johansson i Krogstorp
väckt motion, nr 373, däruti hemställts, att riksdagen i sin blivande skrivelse
till Kungl. Maj:t ville erinra dels att i 8 § torde företagas de ändringar,
som beträffande sagda paragraf finnas erforderliga för tillgodoseende av i
motionen angivna önskemål i avseende å densamma, och dels att i den blivande
författningen torde från 25 § i de sakkunnigas förslag upptagas förbudet
att, fransett ett undantagsfall, uppbära traktamente för tid, som ej verkligen
använts för resa eller förrättning, ävensom upplysning om de fall, i
vilka förrättningsman skulle äga att tillgodonjuta besparing.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Nu gällande resereglementet av den 13 december 1907 innehåller i huvudsak
följande bestämmelser.
Befattningshavarna äro indelade i sex klasser med traktamente för dygn
av resp. 21, 19, 16, 13, 10 och 8 kronor (1907 respektive 15, 13, 11, 8, 6
och 4 kronor). Till l:a klassen hänföras ledamöter av statsrådet, presidenter,
generaler och generallöjtnanter jämte ett fåtal andra högre ämbetsmän, till
2:a klassen landshövdingar, expeditionschefer, cheferna för de centrala äm
-
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 11
hetsverken i allmänhet, biskopar, generalmajorer, överstar m. fl., till 3:e
klassen hovrättsråd, byråchefer, sekreterare, kamrerare, överstelöjtnanter och
majorer m. fl., till 4:e klassen notarier, revisorer, postmästare, postexpeditörer,
kyrkoherdar, komministrar, kaptener, löjtnanter och underlöjtnanter
m. fl., till 5:e klassen landsfiskaler, landskanslister, nämndemän, verkmästare
och underofficerare m. fl. samt till 6:e klassen manliga tjänstemän vid
kommunikationsverken i lönegraderna 1—4, kronojägare, fjärdingsmän,
korpraler samt manskap vid armén och marinen m. 11.
Vid resa å järnväg erhålla de tre forsta klasserna ersättning för plats i
1 klassens vagn, 4:e och 5:e klasserna för plats i II klassens vagn och 6:e
klassen för plats i III klassens vagn. På ångbåt hava de tre första klasserna
dubbel hyttplats, 4:e klassen en hyttplats, 5:e klassen salongsplats och 6:e klassen
däcksplats eller, vid resa nattetid, billigaste plats under däck. Vid färd med
skjuts erhålla de fyra högsta klasserna ersättning efter 2 hästar och de två
lägsta klasserna efter 1 häst. (1 §.)
Då förrättningsman färdas avgiftsfritt å kronans fartyg eller å statens
järnvägar eller eljest åtnjuter fri resa på ångfartyg eller järnväg, må kostnad
för biljett icke beräknas. (2 §.)
Resekostnadsersättning må icke beräknas med högre belopp än som skulle
hava utgått, om förrättningsmannen begagnat den väg och det fortskaffningssätt,
som varit lämpligast såväl med hänsyn till resans ändamål som
för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad.
(6 §.)
Om icke något av de i 1 § omförmälda fortskäft n i ngsmede 1 kunnat användas,
utgår ersättningen såsom för skjuts. Har vid sådan färd den resande
nödgats vidkännas högre kostnad, må han undfå ersättning för vad
han styrker sig hava utgivit. (7 §.)
Om tur- och retur-, kombinerad eller annan dylik biljett kunnat för resa
användas, må reseersättningen icke utgå med högre belopp än sådan biljett
betingat. (8 §.)
Har vid resa med järnväg förrättningsman under minst fyra timmar begagnat
sig av plats i sovvagn, utgår gottgörelse för den avgift, han för
sådan plats erlagt, dock ej med högre belopp än avgiften för den vagnsklass,
för vilken ersättning utgår. Där vid resa å järnväg biljett till den
vagnsklass, efter vilken jämlikt 1 § ersättning åtnjutes, ej får lösas utan
att avgift för sovplats tillika erlägges, må gottgörelse för biljett till sådan
vagnsklass utgå allenast för det fall, att den resande begagnat sig av sovplats
i samma vagnsklass. (9 §.)
Resa till nattkvarter ersättes i vissa fall, dock icke med högre belopp än
som svarar mot den verkliga kostnaden. (10 §.)
För kostnad för hämtning av skjuts ävensom för väntning erhålles jämväl
viss ersättning. (11 §.)
Resekostnadsersättning utgår icke för färd inom stads, köpings eller annat
därmed jämförligt samhälles planlagda område. För färd med skjuts, som
icke överstiger 2 kilometer, må ej heller ersättning beräknas. Resekostnadsersättning
må icke utgå för annan eller längre väg än som verkligen tillryggalagts,
dock att i de fall, då hästskjuts anlitats för färd överstigande
2 men kortare än 5 kilometer, skjutsersättning utgår för sistnämnda väg
längd. (13 §.)
Äkdonslega och beställningspenningar ersättas med särskilda, för de olika
klasserna bestämda belopp. För erlagda väg-, bro- och färjavgifter utgår
ersättning. (14 §.)
Kungl. Maj it s
förslag.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utgift för transport av erforderliga redskap, instrument och dylikt ersättes
(15 $.)
Då vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande
personer, som åtnjuta resekostnadsersättning enligt resereglementet, samtidigt
färdas samma väg och resekostnadsersättning skall utgå såsom för skjuts,
må för en var av färddeltagarna, så vitt angår den gemensamma färdsträckan,
icke beräknas högre skjutslega än för en häst. (16 §).
När resa skett med skjuts, må traktamente icke — utöver den tid som
åtgått till själva förrättningen — beräknas för flera dygn än som med tillryggaläggande
av 60 kilometer i dygnet skulle erfordras. (17 §).
Skulle under förrättningsresa uppehåll inträffa genom naturhinder, sjukdom
eller av annan giltig anledning, må traktamente utgå även för den
tid, varunder uppehållet ägt rum. (18 §.)
Traktamente får icke åtnjutas vid förrättning inom det planlagda området
för stad, köping eller annat därmed jämförligt samhälle, varest förrättningsman
är bosatt, eller på avstånd ej överstigande 2 kilometer från
hans bostad eller, där denna är belägen inom nämnda planlagda område,
från gränsen för detta område. (20 §.)
För resa i statens ärende utom rikets gränser utgår ersättning efter de
grunder, som äro eller för varje fall varda bestämda. (24 §).
Genom särskild kungörelse den 25 februari 1916 har bestämts, att förrättningsman,
som vid färd å järnväg låtit verkställa inskrivning av resgods,
äger åtnjuta ersättning för vad av avgiften härför belöper å en vikt av 25
kilogram; dock att sådan ersättning icke må utgå, därest den resande samma
dag han avrest från en plats dit återvänder.
På grundval av en utav särskilda sakkunniga verkställd utredning, över
vilken vederbörande myndigheter yttrat sig, har Kungl. Maj ds nu förevarande
förslag utarbetats.
I fråga om behovet av en revision har departementschefen framhållit, att
allmän enighet syntes råda därom, att nya bestämmelser rörande resekostnads-
och traktamentsersättning för förrättningar i statens ärenden vore
erforderliga.
Behovet av ändrade bestämmelser berodde framför allt på tillkomsten av
nya färdmedel, i första rummet automobilen. Enligt beslut av 1924 års
riksdag hade skjutsstadgan undergått åtskilliga ändringar, varigenom automobilen
inordnats bland de i stadgan avsedda mera regelmässiga färdmedlen.
Även beträffande dagtraktamentena vore det nuvarande reglementet i behov
av ändring. För längre färder, varmed regelmässigt måste förenas nattlogi
utom hemmet, vore nämligen traktamentena, särskilt i de lägsta reseklasserna,
alltför låga. Detta uppmuntrade till korta, ur besparingssynpu likt
olämpliga resor.
Slutligen vore resereglementet jämväl på andra punkter — trots under
senare år vidtagna ändringar — otillfredsställande, både så till vida, att
ersättningen i vissa fall vore för hög, och på det sätt, att i andra fall alltför
låg ersättning utginge. Indelningen i rese- och traktamentsklasser vore också
i behov av jämkningar.
De betänkligheter mot att utfärda nytt resereglemente, varåt tidigare
Statsutskottets utlåtande Nr 128. 13
givits uttryck, syntes numera ej böra stå hindrande i vägen för att söka
ersätta det gällande reglementet med mera tidsenliga bestämmelser. Prisnivån
hade under de senaste tre åren undergått eu betydande stabilisering.
Indextalet för allmänna levnadskostnader, som den 1 januari 1921 var 271
och ett år senare nedgått till 216, var den 1 januari 1923 190 och under
de två följande åren hade det ej undergått större rubbningar än till 176
den 1 januari 1924 och 178 vid senaste årsskiftet. Under sådana förhållanden
syntes man nu kunna gå till fastställandet av ett nytt allmänt resereglemente.
Jämväl för de särskilda förvaltningsgrenar — kommunikationsverken
m. fl. — för vilka särskilda bestämmelser rörande rese- och
traktamentsersättning nu gällde eller ansåges erforderliga, syntes nya föreskrifter
i förevarande avseende böra utarbetas.
Vid revisionen av resereglementet hade man sökt avväga kostnadsersättningen
så, att statens utgifter för rese- och traktamentspenningar ungefärligen
skulle kunna hållas inom den nuvarande ramen.
Beträffande de i förslaget tillämpade allmänna grundsatserna har departementschefen
vidare framhållit, att ehuruväl de sakkunniga icke byggt sitt
förslag på självkostnadsprincipen och ehuruväl denna princip rönt understöd
av allenast en av de i ärendet hörda myndigheterna, hade, då principen i
och för sig vore tilltalande och då dess tillämpning i resereglementet skulle
i hög grad förenkla bestämmelserna i detsamma, vid ärendets behandling
inom finansdepartementet tagits under övervägande, huruvida icke sagda
princip i allt fall borde komma till användning i ökad utsträckning.
Även om departementschefen för sin del ej befarade, att ett tillämpande
av självkostnadsprincipen annat än undantagsvis skulle medföra missbruk,
ansåge han dock, att vägande skäl mot principens generella genomförande
kvarstode, detta med hänsyn framför allt till svårigheten att anordna en
tillfredsställande kontroll å de verkliga resekostnaderna. Särskilt gällde
detta i fråga om landsvägsfärder. Beträffande resor å järnväg och fartyg
hade departementschefen däremot funnit sig kunna förorda självkostnadsprincipens
tillämpning, då det i allmänhet icke synts vara något statsintresse
förenat med att förrättning smännen vid dagsresor å tåg och fartyg begagna
sig av billigare plats än den, efter vilken ersättning utgår, och såmedelst
bereda sig en ej obetydlig vinst. I övrigt har departementschefen ansett
sig icke kunna förorda någon omläggning i nu förevarande avseende av
principerna för bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättning
för förrättning i statens ärenden.
Innan utskottet ingår i närmare granskning av de olika bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts förslag till allmänt resereglemente, anser sig utskottet böra
till behandling upptaga ett spörsmål av mera allmän räckvidd.
Tidigare har resereglementet utfärdats av Kungl. Maj:t, utan att riksdagens
medverkan härtill ansetts erforderlig. Under de senaste åren har
emellertid Kungl. Maj:t ansett sig böra underställa riksdagens prövning
Utskottets
yttrande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
vissa frågor om rese- och traktamentsersättning. I förevarande proposition
har Kungl. Maj:t nu begärt riksdagens yttrande över ett förslag till nära
nog fullständigt nytt resereglemente. Härav framgår, att utvecklingen gått
därhän, att riksdagens medverkan i allt större utsträckning tagits i anspråk
vid fastställandet av resereglementets bestämmelser. Med hänsyn till den
avgörande betydelse resereglementet äger för beräknandet av ett flertal anslag
under de olika huvudtitlarna, synes det utskottet, som om därför numera
bör från riksdagens sida intagas den ståndpunkten, att resereglementet, i
likhet med flertalet andra reglementen, som avse statens befattningshavare
tillkommande förmåner, bör fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt.
Detta utesluter givetvis icke, att förrättningsmännens fördelning å
särskilda rese- och traktamentsklasser sker av Kungl. Maj:t. Utskottet förutsätter
dock, att dessförinnan vederbörande lönenämnder beredas tillfälle att
yttra sig i denna fråga.
Utskottet övergår härefter att närmare behandla det föreliggande förslaget
till resereglemente. Härvid har utskottet till en början funnit, att förslaget
innehåller åtskilliga nya bestämmelser med ganska stor räckvidd. Sålunda
hava i förslaget upptagits icke blott ett flertal nya färdsätt, utan även en
genomgående revision skett av de i det nuvarande reglementet intagna bestämmelserna
angående dagtraktamente. En sådan ingående förändring i
resereglementets föreskrifter måste givetvis bliva av stor betydelse för statsförvaltningen
i allmänhet. Särskilt gäller detta de myndigheter, som hava
att verkställa granskning av ingivna reseräkningar, och det synes utskottet,
som om särskilt för dessa myndigheters del det vore fördelaktigt, att en
viss tid fastställdes, under vilken ett nytt resereglementes lämplighet kunde
bliva ur olika synpunkter prövad. Även i ett annat avseende torde det
emellertid vara av vikt att, innan ett resereglemente slutligt fastställes, erhålla
den erfarenhet, som kan anses möjlig att vinna. Utskottet syftar härvid
på de ekonomiska konsekvenser i avseende å utgifterna under anslagen till reseoch
traktamentspenningar, som torde bliva en följd av en förändring i resereglementets
allmänna grunder. Enär någon närmare utredning härom icke föreligger
i Kungl. Maj:ts proposition, har utskottet ansett sig böra söka erhålla
åtminstone någon mera bestämd uppfattning om vilka kostnader, som reglementsförslaget
skulle föra med sig. Utskottet har därför låtit verkställa en
omräkning i enlighet med reglementsförslagets föreskrifter av till statskontoret
ingivna reseräkningar från åtskilliga befattningshavare. En närmare
redogörelse för resultatet härav framgår av nedanstående sammanställning.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
15
Ersättning enligt
resereglemente
1907 ars
med
Ersättning enligt Kungl.
Maj:ts förslag till nytt
resereglemente
Minsk- |
ning
Befattningshavare
trakta- ments- e isätt- ning
rese-
ersätt-
ning
summa
trakta-
ments-
ersätt-
ning
rese-
ersätt- ning 1
summa
Ökning
Förste byråinspektör i
kontrollstyrelsen ...
48
—
167
20
215
2 0
39
—
84
2 0
123
2 0
—
—
92
-j
Förste byråinspektör i
kontrollstyrelsen •••
400
—
4G7
—
867
—
429
—
335
40
764
40
—
102
601
Byråinspektör i kon-
trollstyrelsen ......
144
—
269
2 5
413
25
149
—
173
25
322
25
—
—
91
— 1
Statskonsulent.........
3,264
1,615
90
4,879
90
4,172
—
1,450
80
5,622
SO
742
90
—
— i
E. byråingenjör i lånt-
bruksstyrelsen ......
494
—
2,832
00
3,326
90
1 663
—
1,962
81
2,625
81
—
701
09
Futtigvårdskonsulent..
260
—
779
8 0
1,039
30
325
—
680
15
1,005
15
—
34
15
Y rkesinspektörsassi-
stent ..................
195
—
266
50
461
50
249
—
271
40
520
40
58
90
—
— i
E lantmätare .........
1,712
75
86
30
1,799
05
2,287
50
82
20
2,369
70
570
05
—
Gymnastikinspektör...
576
—
793
85
1.369
8 5
612
—
835
75
1,447
7 5
77
90
—
_!
Folkskoleinspektör ...
1,168
—
1,881
—
3,049
—
1,397
—
1,573
70
2,970
70
—
78
SO
Lantbruksstipendiat...
200
—
338
96
538
95
288
—
469
70
757
70
218
7 5
—
—
1,669 10
1,099 14
Nettoökning 569.96!
1 Ersättningen beräknad under förutsättning att taxeautombil i allmänhet kommit till
användning.
Av sammanställningen synes det utskottet framgå, att reglementsförslaget
icke kan anses för statsverket medföra någon kostnadsbesparing i förhållande
till nu gällande bestämmelser. Huruvida någon kostnadsökning skulle bliva
följden av detsammas tillämpning, har utskottet icke av tillgängligt materiel
kunnat bedöma. En genomgående överflyttning av kostnaderna från resekostnader
till traktamentskostnader föranleder däremot förslaget. Det torde
emellertid böra uppmärksammas, att Kungl. Maj:t ifrågasatt, att särskilda
föreskrifter beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare, vilka på
grund av sin tjänstgöring ofta måste företaga resor, borde meddelas, i avsikt
att för dessas del under vissa förutsättningar reducera traktamentsersättningarna.
Huru en tillämpning av dessa särskilda föreskrifter kommer
att ställa sig, synes icke kunna bedömas med ledning av de meddelade uppgifterna.
Jämväl inplaceringen av de särskilda befattningshavarna m. fl. i olika
rese- och traktamentsklasser måste utöva ett väsentligt inflytande på de
kostnader, reglementsförslaget skulle föra med sig. Några fullständiga uppgifter
härom hava icke förelagts riksdagen, och riksdagen torde alltså hava
svårt att bedöma det ekonomiska resultatet härav.
De ovan anförda synpunkterna beträffande resekostnaderna vid reglementsförslagets
tillämpning hava stärkt utskottet i den uppfattningen, att ett
definitivt fastställande av reglementet icke för närvarande bör ske. Ut
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
skottet vill därför föreslå, att reglementet allenast provisoriskt fastställes att
lända till efterrättelse under omkring två års tid, för att därunder erfarenheter
rörande dess tillämpning på olika områden må kunna samlas, varefter
riksdagen synes kunna besluta om reglementets definitiva antagande.
Vid en närmare granskning av reglementsförslagats olika detaljer har
utskottet kommit till den uppfattningen, att, även om det nu endast gäller
ett provisoriskt reglemente, vissa förändringar i Kungl. Maj:ts förslag böra
göras. Till en början synes det utskottet, som om antalet av de olika färdsätt,
som av Kungl. Maj:t i reglementets 1 § föreslagits skola införas, kunde
i någon mån minskas. Härvid synes såväl »omnibus» som »motorcykel, av
förrättningsmannen personligen drivet resdon eller fotvandring» böra såsom
färdsätt ur reglementet utgå. Härvid är att märka, att det knappast kan
åläggas förrättningsman att begagna sig av dylika färdsätt och att de såväl
på grund härav som av praktiska skäl icke särdeles ofta torde ifrågakomma.
I de fall, då något av nyssnämnda färdsätt skulle komma till
användning, synes ersättning böra få beräknas efter samma grunder, som
stadgats för hästskjuts.
Vad därefter beträffar den i 2 § berörda frågan om traktamentsersättningens
belopp, har utskottet icke funnit något att erinra mot att särskilda
traktamentsbelopp för dag och natt bestämmas, och delar utskottet den av
Kungl. Maj:t uttalade uppfattningen, att nattraktamente icke må medgivas,
då ersättning för sovplats utgår. Den av Kungl. Maj:t föreslagna redueeceringen
av de nuvarande traktamentsklassernas antal från 6 till 5 har utskottet
ansett kunna medföra en kostnadsökning, som för närvarande ej kan
bedömas. Utskottet har därför ansett sig böra föreslå, att antalet traktamentsklasser
bibehålies vid 6 och att alltså ytterligare en traktamentsklass införes,
upptagande 9 kronor i traktamentsersättning för dygn. Härav föranledes
givetvis en förskjutning av förrättningsmännens inplacering i de olika klasserna.
De i motionen nr 222 anförda skälen för överflyttande av en krona
i varje traktamentsklass från nattraktamentet till dagtraktamentet har utskottet
funnit vara bärande och har därför velat föreslå härav påkallad
jämkning i traktamentsbeloppen.
Enligt utskottets förslag bör traktamentsersättningen i de särskilda klasserna
bestämmas på följande sätt:
Traktamentsklasser.
AB C D E F
För dag ........................ 16 14 12 10 8 6
För natt ....................... 8 7 6 5 4 3
Tillhopa för dygn 24 21 18 15 12 9.
I anledning av vad utskottet sålunda beträffande 1 och 2 §§ föreslagit,
erfordras vissa jämkningar beträffande därefter följande paragrafer. Detta
har även av utskottet iakttagits vid uppgörande av det vid detta utlåtande
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
17
fogade förslag till allmänt resereglemente (bilaga). Beträffande vissa andra
detaljer i reglementsförslaget har emellertid utskottet, huvudsakligen med
anledning av därom motionsvis framställda yrkanden, ansett sig böra föreslå
vissa förändringar.
Sålunda har utskottet ansett lämpligt, att ersättning för sovplatsbiljett
å järnväg utgår efter samma grunder, som av Kungl. Maj:t föreslagits i
fråga om ersättning för tågbiljett, och att alltså ersättning för sovplatsbiljett
bör utgå efter den vagnsklass, som verkligen kommit till användning. Härav
påkallas jämkningar i såväl 1 som 11 §§..
Beträffande den i 8 § intagna bestämmelsen i fråga om förrättningsresa,
där tvä eller flera i samma förrättning deltagande personer hava färdats
samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller annat fortskaffningsmedel
har utskottet allenast velat framhålla, att dessa bestämmelser icke rimligtvis
böra så tolkas, att vederbörande förrättningsmäns bekvämlighet onödigtvis
åsidosättes. Sålunda synes man exempelvis icke böra fordra, att, då en
mindre automobil kommer till användning, flera personer än två behöva
beredas plats i densamma.
Vad 19 § beträffar, har utskottet allenast velat föreslå den formella jämkningen,
att ordet »hemorten» ändras till »bostads- eller tjänstgöringsorten».
Vad beträffar föreskriften i 24 § att räkning å resekostnads- och traktamentsersättning
bör, där hinder icke möter, vara till vederbörande myndighet
inkommen inom sex månader efter det resan eller förrättningen
avslutats, synes den jämkningen böra göras, att tidsbegränsningen bestämmes
till tre månader. Därjämte synes böra i paragrafen inflyta en föreskrift
därom, att, då förskott av statsmedel uppburits för viss resa, ersättningsräkningen
skall avgivas inom den kortare tid, som vederbörande
myndighet må faställa. Härigenom synes nämligen utskottet en redan
för närvarande ofta tillämpad praxis, att viss kortare tid fastställes för
redovisning, böra utsträckas att gälla åtminstone alla de fall, då en befattningshavare
för resas företagande uppburit förskott.
Slutligen har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, huruvida det icke
måste anses nödvändigt att tidpunkten för reglementets ikraftträdande
något framflyttas. Otvivelaktigt måste det för vederbörande förrättningsmän
och myndigheter medföra högst betydande olägenheter om reglementet
redan den 1 juli 1925 skulle träda i kraft. Framförallt måste utfärdandet
av den mängd av särskilda följdförfattningar, som tillhöra reglementet,
kräva åtskillig tid och därjämte böra vederbörande beredas möjlighet
att taga del av de nya föreskrifterna, innan desamma skola träda
i tillämpning. Utskottet anser därför lämpligt, att reglementet träder i
kraft från och med den 1 augusti 1925 för att gälla till och med den 30
juni 1927.
Utskottet vill härefter beröra ett par av de motionsvis framförda yrkandena,
vilka icke avse jämkning i reglementets särskilda paragrafer. Vad
då beträffar den i motionen nr 369 i andra kammaren väckta frågan om
Bihang till riksdagens protokoll 1925. G sand. 61 höft. (Nr 128.) 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Utredning av spörsmålet om ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt
uppdrag, anser utskottet visserligen denna fråga icke höra av riksdagen
till prövning upptagas, men synes det utskottet önskvärt, att en
undersökning, huruvida mera generella bestämmelser härom erfordras,
verkställes av Kungl. Maj:t. Vad därefter angår de väckta förslagen om
att de vid reglementets ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,
vilka genom det nya reglementet skulle komma att hänföras till
lägre reseklass än den, till vilken de äro berättigade enligt nu gällande
reglemente, böra genom övergångsbestämmelser bibehållas vid denna rätt,
synes utskottet skäl icke föreligga att biträda dessa yrkanden.
I anledning av de motionsvis framställda yrkanden, vilka icke berörts
av vad utskottet här ovan uttalat, har utskottet icke ansett sig för närvarande
böra föreslå några förändringar i reglementsförslaget. Det synes
nämligen utskottet, som om, först sedan närmare erfarenhet rörande tilllämpningen
av det nya reglementet vunnits, en granskning av detsamma
även med hänsyn till de i motionerna berörda synpunkterna bör vidtagas.
Till slut har utskottet i detta sammanhang velat beröra det av riksdagens
revisorer vid upprepade tillfällen behandlade spörsmålet om eu
ändamålsenlig planläggning av vederbörande förrättningsmäns tjänsteresor
samt rörande myndigheternas skyldighet att vaka häröver. Då betydande
besparingar å reseanslagen lära kunna uppstå, därest noga övervakas,
att förrättningsmännens resor ordnas på det såväl med hänsyn till
förrättningarnas utförande som med avseende på kostnadernas nedbringande
lämpligaste sättet, har utskottet ansett sig böra särskilt uttala sin förväntan,
att Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder för ändamålet, som kunna
befinnas påkallade.
I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, bär utskottet låtit utarbeta
bifogade förslag till allmänt resereglemente, i vilket förslag utskottet
jämväl vidtagit vissa smärre, här ovan ej berörda formella jämkningar.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevavarande
proposition samt herr Julins, herr Olssons i
Broberg och herr Forssells ovanberörda motioner (I: 222,
II: 324 och 372) ävensom med avslag å herr Hedlunds
i Häste, herr Granaths in. fl., herrar Brännbergs och
Mårtensons samt herr Johanssons i Krogstorp förenämnda
motioner (II: 322, 323, 369 och 373) må för
sin del antaga vid detta utlåtande fogade förslag till
allmänt resereglemente.
Stockholm den 25 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
19
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
Irån första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. E. Vennerslen,
Oscar Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, F.. A. Hallin. C. /. Asplund.
K. E. Andersson i Eliantorp, G. Kobb och C. A. Carlsson i Gävle; samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Rastock, A. Wiklund, C. R. Jansson i
Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Erosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. Af. Olsson i Blädinge,
B. F:son Holmgren och E. Andersson i Prestbol.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Bilaga.
Förslag
till
Allmänt resereglemente.
1 §•
Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här
finnes bestämt.
Färdsätt
I
Klass 1
Klass II
Klass III
Järnväg ....................................
I klass plats
II klass plats
III klass plats!
Fartyg .......................................
1
.....1
Enskild hytt
med högst 2
liggplatser
Ilyttplats
Salongsplats
Spårväg.......................................
/
.....1
Avgift för 1
plats
Avgift för 1
plats
Avgift för 1 j
plats
Taxeautomobil ...........................
1
1
Avgift för 1
person samt 15
öre pr km.
Avgift för 1
person samt 15
öre pr km.
Avgift för 1
person samt 15|
öre pr km.
j Hästskjuts eller annat färdsätt
ovan nämnts .......................
än i
1
Lega för 1 häst
samt 15 öre pr
km.
Lega för 1 häst
samt 15 öre pr
km.
Lega för 1 häst:
samt 15 öre prj
km.
Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass
än som verkligen använts.
Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning
av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke
ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.
Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom s. k. linjetrafik.
Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa,
som för resan kunnat ifrågakomma.
Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av
dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad
*
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
21
till högre belopp än maxirailegan, äger han undfå gottgörelse för vad han
visar sig hava utgivit.
I kilometerpenningarnu inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.
2 %.
När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta sådan
ersättning enligt någon av nedannämnda traktamentsklasser.
Traktamentsklasser
A B
C D
1
E
F
För dag ...........
......... 16 kronor 14 kronor
•
12 kronor 10 kronor
8 kronor
6 kronor
„ natt
........ 8 - 1 7 „
6 „ 5 „
4 „
3 „
Tillhopa för
dygn 24 kronor 21 kronor
18 kronor! 15 kronor
12 kronor
9 kronor
Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.
Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen
och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.
3 §•
Kungl. Maj.t bestämmer till vilken rese- och traktamentsklass, förrättning
sman är att hänföra.
Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan
tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga om
den ersättning, som skall utgå.
Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,
åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.
Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre
tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.
4 %.
Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som
för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med
högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat
sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål samt
för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad
eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda kostnad
skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår till förrättningsmannen
av statsmedel.
Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de
22
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden
för statsverket i största möjliga mån nedbringas.
5 %.
För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.
Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg
utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,
köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages
med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område
och ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock
ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda
området.
6 %.
Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,
där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.
I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma
väglängd.
Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.
7 §•
Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett
kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning
icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan
biljett skolat tillkomma den resande,
8 §•
När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande
personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller
fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för
hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa
resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga
förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel oeh mot ersättning förskjuta
kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom
att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom
rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.
Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära
ersättning motsvarande kilometerpenningarna.
9 §.
Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande
av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av
honom erlagd dylik avgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
•23
10 §.
Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resu för erhållande
av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna
i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar
traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll
sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersättning
beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott
fortgått.
11 %.
För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid
begagnat sig av sådan plats.
12 §.
Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel
som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är
han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock
icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande
resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels
anlitande.
13 §.
Besekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring
eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till
följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.
14 $.
Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av
redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han
för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning.
15 %.
Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då
han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg, då transportmedel
enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;
eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för
förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.
16 $.
Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens
bostad, stationöort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där
han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande
24 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.
Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej
berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets
gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,
bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning
för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.
Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt
uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning
för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,
om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt
uppdrag där kvarstannar.
17 %.
Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger
förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och
som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande
3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed
jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom vilket
han har sin bostad eller tjänstgöring.
18 §.
I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller
kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å
järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.
19 §.
Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt
sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå
även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.
Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta
sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning
tillbringar utom bostads- eller tjänstgöringsorten.
20 §.
Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka
kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen
för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,
som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna
ägt rum var för sig.
21 i
Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av
den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente
Statsutskottets utlåtande Nr 128.
25
för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman
under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han
att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet
för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta
reglemente.
22 i
Därest förrättning-sman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,
må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande
myndighet lämnas honom.
23 i
I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:.
resans ändamål;
författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen
ägt rum;
tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning
och resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen
i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.
När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda
men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid
sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning
om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.
24 §.
Bakning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke
möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader
efter det resan eller förrättningen avslutats, dock att, därest förskott enligt
22 § uppburits, räkning skall avgivas inom den kortare tid, som av
vederbörande myndighet må fastställas.
25 §.
Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas
oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt
detta reglemente bör utgå.
26
Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom
rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 61 höft. (Nr 128 J
3
26 Statsutskottets utlåtande Nr 128.
Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkäilnes högre traktamente
än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre
traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet
uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten
till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd
i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.
Detta reglemente träder i kraft den 1 augusti 1925 och gäller till och
med den 30 juni 1927.
Genom detta reglemente upphäves
dels resereglementet den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda
författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans
rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i
resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna
bestämmelser,
dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för
förrättningsman, som enligt resereglementet är berättigad till resekostnadsersättning,
att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift
för inskrivning av resgods.
Stockholm, Isaac Marcns’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten