Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925— 192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
1925-04-24 · 82 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 75 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1925:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925— 192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr G.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1925 kl. 6 e. in.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—
192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avel.)
Departementet.
l:o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har
Kungl. Maj.t under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
(punkt 1)
dels bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdeparte
-
mentet på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ........... —
1 expeditionschef, arvode enligt 5 i avlöningsreglementet ............... —
3 kansliråd.............................................................................................. B 30
4 förste kanslisekreterare....................................................................... B 26
1 registrator........................................................................ B 22
4 andre kanslisekreterare....................................................................... B 21
1 förste expeditionsvakt ........................................................................ B 7
2 förste kanslibiträden ................................................................,.......... B 7
2 expeditionsvakter................................................................................ B 5
4 kanslibiträden ...................................................................................... B 4
dels godkänna följande stat för kommunikationsdepartementet att tillämpas
från och med budgetåret 1925—1926:
Stat: Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 168,500
Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 4,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 17,700
Summa 190,200.
'') Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 6 höft. (Nr 6.) 733 25 1
Departementets
avdelning
av Kungl.
Maj.ts kansli.
[I-]1)
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
dels och i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med..................... kronor 190,200.
Beträffande motiveringen för detta förslag liar departementschefen åberopat
vad chefen för finansdepartementet den 31 december 1924 vid behandling
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört angående ordnandet
av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden, vartill
utskottet tillåter sig hänvisa.
Riksdagen har numera fattat beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden.
Detta beslut, som bland annat innebär, att kvinnliga befattningshavare
icke skola vara berättigade åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i vederbörande
lönegrad i den för manliga och kvinnliga befattningshavare beslutade
gemensamma löneplanen, föranleder, att den i staten för kommunikationsdepartementet
ingående anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän
kan nedsättas med 900 kronor till 167,600 kronor samt att anslaget
till departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli i följd härav kan
begränsas till 189,300 kronor. Likaså föranledes av riksdagens beslut förändring
i benämningen av de i 7:e och 4:e lönegraderna upptagna förste
kanslibiträdes- och kanslibiträdesbefattningama till kanslibiträde respektive
kontor sbiträde.
Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får alltså hemställa,
att riksdagen må
a) bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdepartementet
på följande sätt:
Befattning.
Lönegrad.
statssekreterare, arvode enligt
5 § i avlöningsregle-
mentet.......................................
.................................. —
expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle-
mentet.......................................
................................... —
kansliråd..................................
................................ B 30
förste kanslisekreterare............
.................................. B 26
registrator .................................
................................... B 22
andre kanslisekreterare...........
................................... B 21
förste expeditionsvakt..............
.................................... B 7
kanslibiträden ..........................
.................................... B 7
expeditionsvakter ....................
.................................... B 5
kontorsbiträden ......................
................................... B 4
b) godkänna följande stat för
kommunikationsdepartementet
att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottet/) utlåtande Nr 0.
.‘5
Stat: Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 167,600
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 4,(XX)
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 17,700
Summa 189,300.
samt
e) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med 189,300
kronor.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för upprätthållande
av departementets verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra anslag av 28,420 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 2 och 3 av åberopade statsrådsprotokollet.
För upprätthållande av departementets verksamhet utgår för budgetåret
1924—1925, utöver det ordinarie anslaget, ett extra anslag å 28,420 kronor.
Anslaget iir avsett till avlönande av följande befattningshavare med nedan
-
riämnda belopp för år räknat, nämligen:
- Kronor.
en extra byråchef för regeringsrättsföredragningen .............................. 10,020
» > » » tekniska ärenden................................................... 12,000
» särskild föredragande för stadsplaneärenden.................................... 6,400
Summa 28,420.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för upprätthållande av departementets verksamhet
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av
28,420 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på följande sätt:
Befattning. Lönegrad.
1 överdirektör .......................................................................................... A 2
2 byråchefer och ledamöter....................................................................... B 30
1 byrådirektör och ledamot..................................................................... B 28
2 förste byråingenjörer ............................ B 26
3 byråingenjörer...........................................................................,............. B 21
1 notarie .................................................................................................... B 21
1 registrator, tillika aktuarie ................................................................... B 21
1 revisor och bokhållare........................................................................... B 21
1 förste expeditionsvakt............................................................................ B 7
Departe
mentets
verksamhet.
[2-]
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
''[3.]
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
2 förste kanslibiträden
2 expeditionsvakter ...
3 kanslibiträden ........
dels godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnad sstyrelsen att tilllämpas
från och med budgetåret 1925—1926:
Slät: Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 135,100
Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................... 3,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m......................... 29,700
Summa 168,300.
dels oclc i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med 168,300 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 3—5 i statsrådsprotokollet.
Det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som för
år 1922 utgick med 169,000 kronor och för första halvåret 1923 med hälften
av detta belopp, nedsattes genom _ minskning av den i anslaget ingående
posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. för budgetåret
1923—1924 till 165,500 kronor, till vilket belopp anslaget upptogs jämväl
för budgetåret 1924—1925.
Till förstärkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter beviljades
för år 1922 ett extra anslag av 57,600 kronor och för tiden 1 januari
—30 juni 1923 hälften av detta belopp eller 28,800 kronor. Yissa av hänsyn
till den statsfinansiella situationen vidtagna personalinskränkningar inom
styrelsen möjliggjorde, att anslaget för budgetåret 1923—1924 kunde sänkas
till 44,000 kronor samt för budgetåret 1924—1925 ytterligare till 40,000
kronor.
För budgetåret 1925—1926 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt
om ett extra anslag till styrelsens verksamhet av 44,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Jag anhåller till en början att få erinra därom, att min företrädare i
statsrådsämbetet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1924
tillkallat sakkunniga för utredning av den tidigare vid flera tillfällen berörda
frågan om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Utredningens
igångsättande föranleddes närmast av önskan att med en fastare
organisation ersätta de helt provisoriska anordningar, som det visat sig
nödvändigt att vidtaga för tillgodoseende av särskilt länsstyrelsernas behov
av teknisk sakkunskap vid behandlingen av frågor rörande vägväsendet och
au tom obiltrafiken. I de sakkunnigas uppdrag ingår emellertid givetvis att
utreda de statliga organisationsspörsmålen inom alla viktigare grenar av
väg- och vattenbyggnadsväsendet, bland annat jämväl den senast i statsverkspropositionen
till 1923 års riksdag berörda frågan om ordnande av den
statliga kontrollen över de enskilda järnvägarna. På grund av utredningsarbetets
omfattande beskaffenhet har detsamma, enligt vad jag inhämtat,
B 7
B 5
B 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
icke kunnat fortskrida så långt, att förslag i ämnet hinner föreläggas innevarande
års riksdag. Frågorna om anslagen till väg- och vattenbyggnadsväsendet
för budgetåret 1925—1926 torde sålunda icke komma att beröras
av utredningens resultat.
Det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommer emellertid
att röna inverkan av det ovan berörda förslaget angående, bland annat,
ordnande av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden.
Vid bifall till detta förslag skulle nämligen erfordras en höjning av
de i styrelsens stat ingående anslagsposterna för avlöningar till ordinarie
tjänstemän och för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. med
respektive 2,100 kronor och 700 kronor, vadan alltså statens slutsumma skulle
höjas från 165,500 kronor med tillhopa 2,800 kronor till 168,300 kronor.
Yad beträffar det extra anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet så må erinras därom, att styrelsen enligt bestämmelserna angående
fördelningeu av automobilskattemedlen från och med år 1924 erhållit
en helt ny arbetsuppgift. Motorfordonstrafikens starka utveckling med därav
följande behov av vägförbättringar m. m. har gjort, att talrika anspråk på
delaktighet i automobilskattemedlen framställts. Den med hänsyn till vikten
av ifrågavarande medels ändamålsenliga användning nödvändiga sovringen av
föreliggande framställningar och den erforderliga granskningen av uppgjorda
arbetsplaner har, enligt vad jag inhämtat, medfört ett betydande arbete.
Sålunda har en av byråingenjörerna i styrelsen under större delen av år
1924 varit sysselsatt så gott som enbart med ärenden rörande automobilskattemedel.
Genom kungörelserna den 23 maj och den 20 juni 1924 rörande
statsbidrag till färdigställande av vissa av Norrlands och Södra Sveriges
statsarbeten påbörjade arbetsföretag ha dessutom ytterligare göromål ålagts
styrelsen. Under sådana förhållanden synes det påkallat att för budgetåret
1925—1926 höja det extra anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet till samma belopp, som anvisats för budgetåret 1923—1924, eller
44,000 kronor. Jag anser mig alltså böra tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
framställning i detta avseende.»
Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit utskottet anledning till
annan erinran än att utskottet med hänsyn till riksdagens beslut i fråga om
ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden funnit anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kunna nedsättas med 800 kronor eller från 135,100 kronor
till 134,300 kronor samt anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
sålunda’ kunna begränsas till 167,500 kronor. Utskottet har härjämte iakttagit
den förändrade benämning å vissa tjänster, som enligt riksdagens
beslut borde vidtagas.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen på följande sätt:
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Befattning. Lönegrad.
1 överdirektör ................ A 2
2 byråchefer och ledamöter............................................. B 30
1 byrådirektör och ledamot............................................. B 28
2 förste byråingenjörer ................................................. B 26
3 byråingenjörer............................................................. B 21
l .notarie .......................................................................... B 21
1 registrator, tillika aktuarie .......................................... B 21
1 revisor och bokhållare ................................................ B 21
1 förste expeditionsvakt................................................. B 7
2 kanslibiträden .............................................................. B 7
2 expeditionsvakter ........................................................ B 5
3 kontorsbiträden ........................................,............... B 4
b) godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:
Stat: Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 134,300
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 3,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 29,700
Summa 167,500.
samt
c) i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till väg- vch vattenbyggnadsstyrelsen med
167,500 kronor.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet.
[4-]
4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) får utskottet hemställa
att
riksdagen må till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra anslag av 44,000 kronor.
Ytterligare
medel till avlöning
av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens
distrikts - tjänstemän.
[6.]
5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom ytterligare medel till avlöning av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktst]änstemän för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra anslag av 4,500 kronor.
Stipendier åt
medlemmar
av väg- och
vattenbyggnadskåren.
[7-]
6:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) hemställer utskottet,
att riksdagen må i riksstaten uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren
utan angivet belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
7
7:u) I förslaget till riksstat liar Kungl. Maj:t (punkt 8) upptagit ordinarie Expenser för
reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten med oförändrat belopp "arbeten.
45,(HJO kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 7—9 av åberopade statsrådsprotokollet.
Till expenser för allmänna arbeten, d. v. s. huvudsakligen till bestridande
av rese- och inspektionskostnader i anledning av den kontroll m. in.
av allmänna arbeten, som det åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
verkställa genom sina tjänstemän, har sedan flera år utgått ett ordinarie reservationsanslag
av 45,000 kronor. Detta belopp har emellertid visat sig otillräckligt
för ändamålet. Det årliga medelsbehovet har nämligen för de senaste
åren beräknats uppgå till 90,000—100,000 kronor. Utöver det ordinarie
anslaget hava därför måst anvisas anslag å extra stat, för vardera av
budgetperioderna 1922 och 1923 — 1924 uppgående till 50,000 kronor.
För budgetåret 1924—1925 beräknade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anslagsbehovet — däri inberäknat jämväl vad som kunde åtgå för styrelsens
flyttning till nya ämbetslokaler — till 95,000 kronor. Redan vid ingången
av budgetåret 1923—1924 hade emellertid å anslaget förefunnits en reservation
av över 23,000 kronor och föredragande departementschefen ansåg sig
därför kunna förvänta, att en icke obetydlig besparing å anslaget skulle stå
till buds jämväl vid ingången av budgetåret 1924—1925. Vidare beräknades
den av styrelsen omnämnda flyttningen till nya lokaler icke kunna komma
till stånd under sistnämnda budgetår. Med hänsyn härtill och då all möjlig
sparsamhet ifråga om utgifterna från anslaget syntes påkallad, ansågs en
nedsättning av den av styrelsen begärda summan till 65,000 kronor kunna
ske. Utöver det ordinarie anslaget äskades därför ett extra anslag av blott
20.000 kronor, vilket ock av riksdagen beviljades.
Den uttalade förmodan om reservation å anslaget vid innevarande budgetårs
början har besannats, i det att enligt budgetredovisningen ett belopp
av icke mindre än 48,198 kronor 49 öre kvarstod oanvänt den 1 juli 1924.
För budgetåret 1925—1926 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet
beräknat, förutom det ordinarie anslaget med oförändrat belopp,
45.000 kronor, jämväl ett förstärkningsanslag av 20,000 kronor. Sistnämnda
anslag vore avsett till täckande av kostnaderna för flyttning av styrelsens
lokaler till den nya ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren.
Departementschefen anför följande:
»Beträffande den framtida belastningen av ifrågavarande anslag är att
märka, att denna kommer att i viss mån röna inverkan av de bestämmelser,
som meddelats i kungörelsen den 31 oktober 1924 angående dispositionen
av anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet. I samband med genomförandet
nästlidet år av den ändring i 60 § i lagen angående vägliållningsbesvärets
utgörande på landet, att statsbidraget till vägunderhållet hädanefter
skall i vissa fall utgå efter de verkliga underhållskostnaderna, har det
framstått såsom nödvändigt att skapa effektivare kontroll över väghållningsdistriktens
räkenskaper samt användningen av de för underhållsarbeten av
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr b''.
Utskottets
yttrande.
Förstärkning
av anslaget
till expenser
för allmänna
arbeten.
[9.]
sedda medlen. I enlighet med ett av väg-och vattenbyggnadsstyrelsen jämte
särskilda sakkunniga för utredning angående omläggning av väghållningsdistriktens
räkenskaper avgivet förslag har för sådant ändamål i förenämnda
kungörelse intagits stadgande därom, att i de fall, då statsbidraget skall
beräknas å den verkliga underhållskostnaden, vägstyrelses rekvisition av bidraget
skall vara åtföljd av intyg angående denna kostnad enligt vägkassaus
räkenskaper, utfärdat av en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnad
sakkunnig person. Ersättningen till de sålunda förordnade sakkunniga personerna
kommer att gäldas från anslaget till expenser till allmänna arbeten.
Den ökning av anslagets belastning, som härav föranledes, lärer emellertid
icke bliva mera betydande.
Under budgetåret 1923—1924 uppgingo utgifterna för expenser för allmänna
arbeten till allenast obetydligt över 70,000 kronor. Det torde därför
kunna förväntas, att belastningen å anslaget för budgetåret 1924—1925 kommer
att avsevärt understiga den av styrelsen tidigare ■— inklusive flyttningskostnad
— beräknade summan av 95,000 kronor. Då emellertid de för samma
budgetår för ändamålet tillgängliga medlen belöpa sig till över 113,000 kronor,
torde man böra räkna med att vid ingången av budgetåret 1925—1926
hava att tillgå eu reservation, vilken lärer kunna överslagsvis beräknas till
minst 30,000 kronor.
Under förutsättning att all möjlig begränsning i styrelsens inspektionsverksamhet
allt fortfarande iakttages, torde alltså, såsom styrelsen också
antager, medelsbehovet härför under budgetåret 1925—1926 kunna i huvudsak
tillgodoses medelst anvisande av allenast det ordinarie anslaget å 45,000
kronor. Emellertid tillkommer den extra kostnaden för styrelsens flyttning
till den nya ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren, vilken, enligt vad
jag under rubriken »Byggnadsväsende^» kommer att närmare omnämna,
väntas bliva färdigställd under våren 1926. Själva flyttningen lärer icke
behöva draga större kostnader. Enligt vad jag inhämtat, blir det emellertid
vid inflyttningen i de nya lokalerna nödvändigt att anskaffa nya möbler till
ett flertal rum. Med iakttagande av nödig sparsamhet torde dock en summa
av 10,000 kronor vara tillräcklig för täckande av de i samband med flyttningen
uppkommande kostnaderna.»
Utskottet, som i likhet med departementschefen anser, att ifrågavarande
extra anslag bör kunna begränsas till 10,000 kronor, får nu beträffande det
ordinarie anslaget hemställa,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1925—1926
uppföra det ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten med oförändrat belopp, 45,000 kronor.
- 8:o) I enlighet med Kungi. Maj:ts förslag (punkt 9) och under hänvisning
till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till
expenser för allmänna arbeten för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra anslag av 10,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 9
9:o) Kungl. Maj:t bär i förslaget till riksstat uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till vägundersökningar med oförändrat belopp, 90,000 kronor
(punkt 10).
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—11 i
statsrådsprotokollet.
Förutom det ordinarie reservationsanslaget till vägundersökningar, vilket
sedan år 1921 utgått med 90,000 kronor för år räknat, har, då detsamma
visat sig otillräckligt, för ändamålet anvisats extra förstärkningsanslag, för
vart och ett av åren 1921 och 1922 med 90,000 kronor, för första halvåret
1923 med 100,000 kronor och för budgetåret 1923—-1924 med 180,000 kronor.
Sistnämnda belopp äskades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämväl för
budgetåret 1924—1925. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag nedsattes
emellertid det extra anslaget för detta budgetår till 130,000 kronor.
I syfte att för framtiden minska belastningen å anslaget och samtidigt
ernå en välbehövlig sovring av framställningarna om vägundersökningar vidfoga
nästlidet år med riksdagens bifall en förändring ifråga om villkoren för
åtnjutande av statsbidrag till sådana företag. Beträffande undersökningar,
vartill förrättningsman icke förordnats redan före innevarande budgetårs
början, stadgades nämligen, att vederbörande intressenter skola själva bestrida
dels, såsom förut, alla hantlangningskostnader dels oc7c minst en tredjedel
av övriga undersökningskostnader. Beträffande viktiga företag i betungade
väghållningsdistrikt kan dock viss nedsättning av intressenternas
andel ske.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu beräknat, att 1924—1925 års
anslag skall vara i stort sett tillräckligt för att betala de under detta
budgetår inkommande och granskade arbetsplanerna. Ersättningen för återstående
under arbete varande arbetsplaner, vilka ej torde föreligga färdiggranskade
förr än efter den 1 juli 1925, har av styrelsen beräknats till 99,000
kronor, vilket belopp skulle komma att belasta anslaget för 1925—1926.
Enligt vad styrelsen uppgivit, har hos styrelsen samlats omkring 200
framställningar om förordnanden för vägundersökningar, vilka av vederbörande
länsstyrelse beslutats skola med statsmedel upprättas.
På grund av riksdagens beslut, att intressenterna skola med en tredjedel
deltaga i undersökningskostnaderna, hava samtliga dessa 200 till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen insända framställningar blivit återsända till länsstyrelserna
för att av vägstämmor och länsstyrelser ånyo prövas, huruvida
och i vilken ordning vägundersökningarna böra utföras under de nya för
förordnanden efter den 1 juli 1924 gällande villkoren. Dessa framställningar
hava ännu ej återkommit, varför det icke varit möjligt för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att med någon större grad av noggrannhet angiva
det föreliggande behovet av statsmedel för nya undersökningar. Styrelsen
anser sig emellertid kunna förberedelsevis beräkna, att härav endast omkring
150 stycken återkomma till styrelsen. Av dessa beräknas endast två tredjedelar
bliva av vederbörande undersökningsförrättare färdigställda och i väg
-
Vägunder
sökningar.
no.]
10
Statsxitslcottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
och vattenbyggnadsstyrelsen under budgetåret granskade. Dessa vägförslag
till ett antal av cirka 100 hava av styrelsen beräknats betinga en kostnad
av omkring 120,000 kronor, och skola, enligt de nya bestämmelserna, härav
på statsverket komma två tredjedelar eller 80,000 kronor.
Departementschefen har i frågan anfört följande:
»Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, torde de för budgetåret
1924—1925 tillgängliga medlen förslå till betalning av de undersamma
tid redovisade undersökningsförrättningarna. Någon avsevärdare reservation
a anslaget lärer emellertid icke uppstå. Yad beträffar styrelsens uppskattning
av medelsbehovet för budgetåret 1925—1926 synes intet vara att erinra
mot densamma i vad den avser före den 1 juli 1924 utfärdade förordnanden.
Däremot kan det ifrågasättas, huruvida de framställningar, som på grund av
de ändrade bestämmelserna om statsbidragets utgående återsänts till vederbörande
för att tagas under förnyad omprövning, komma att under budgetåret
1925 — 1926 färdigställas till det antal styrelsen förmodar. Härtill kommer,
att, oaktat den nyinförda skyldigheten för intressenterna att själva bestrida
en avsevärd del av undersökningskostnaden givetvis helt automatiskt medför
en gallring av framställningarna till såväl antal som beskaffenhet, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen dock måste noggrant övervaka, att allenast viktigare
företag och blott sådana, som under den närmaste tiden kunna komma till
utförande, bliva föremål för undersökning.
Med hänsyn härtill anser jag någon nedsättning av den äskade summan
kunna äga rum, därvid jag samtidigt förutsätter, att det tidigare tillämpade
systemet med undersökningskostnadernas förskotterande under ofta långa
tidsperioder antingen av vederbörande tjänstemän eller intressenterna må
kunna helt avvecklas. Beträffande anslagsbeloppet må framhållas, att förevarande
anslag under senare år i allmänhet kommit till användning jämväl
till gäldande av kostnaderna för undersökningar rörande broarbeten, detta
med hänsyn till det samband, vari de ofta stå till vägföretag. På grund
av den växande tunga automobiltrafiken torde det, såsom i det följande omnämnes,
under de kommande åren bli nödvändigt att utföra broombyggnader
i ganska avsevärd omfattning. På grund härav synes en minskning av det
äskade anslaget med mera än 20,000 kronor ej vara tillrådlig. Utöver det
ordinarie anslaget skulle sålunda äskas ett extra anslag av 70,000 kronor.»
Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, lärer det ordinarie
anslaget till vägundersökningar böra uppföras med oförändrat belopp, 90,000
kronor, varjämte ett extra anslag å 70,000 kronor synes böra för ändamålet
beviljas.
Utskottet får alltså under nu förevarande punkt hemställa,
att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra
det ordinarie reservationsanslaget till vägundersökningar
med oförändrat belopp, 90,000 kronor.
«Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
10:o) I enlighet med Kung!. Maj:ts förslag (punkt 11) och under hänvisning
till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till vägunderundersöhiingar
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag
av 70,000 kronor.
ll;o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till förbättring
och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga gator och vägar
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 11 och
12 av statsrådsprotokollet.
I enlighet med det förslag, chefen för finansdepartementet framlagt i det
såsom bilaga till årets statsverksproposition under rubrik Inkomsterna
fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 2 januari 1925, skulle
de skattemedel, som för varje år inflyta jämlikt förordningarna den 2 juni
1922 om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar eller
jämlikt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit
eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Kungl. Maj:t enligt 18 § i
förstnämnda förordning må hava meddelat (automobilskattemedel), hädanefter
komma att uppföras å riksstatens inkomstsida. Samtidigt härmed skulle mot
berörda inkomsttitel svarande anslag till gatu- och vägväsendet uppföras å
riksstatens utgiftssida, varvid med hänsyn till den olikhet, som jämlikt
gällande författningar råder mellan städer och landsbygd ifråga om sättet
för automobilskattemedlens disposition, utgifterna skulle fördelas på två
anslag, ett till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken
viktiga gator och vägar och ett till motsvarande arbeten på landsbygden.
Ifrågavarande anslag, som ansetts böra erhålla karaktären av reservationsanslag,
att direkt utgå av automobilskattemedel, hava upptagits å sjätte
huvudtiteln under rubriken »väg- och vattenbyggnadsväsendet». Av det belopp
om sammanlagt 15,000,000 kronor, varmed automobilskattemedlen föreslagits
skola uppföras å riksstatens inkomstsida, hava jämlikt gällande bestämmelser
20 procent eller 3,000,000 kronor tillgodoförts städerna och 80
procent eller 12,000,000 kronor landsbygden.
Mot förevarande förslag om att uppföra automobilskattemedlen å riksstaten,
vilket förslag tillkommit på grund av framställning från riksdagen,
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Med tillstyrkande jämväl
i övrigt av Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda framställning,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till förbättring och underhåll av städernas
för automobiltrafiken viktiga gator och vägar för budgetåret 1925
—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000, kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel.
Förstärkning
av anslaget
till vägun da - sa k ning av.
•[il.]
Förbättring
och underhåll
av städernas
för automobiltr
afik eu viktiga
gator
och vägar.
[12.]
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Förbättring
och underhåll
av för autom
obil tr aflken
viktiga vägar
och broar å
landsbygden
in. m.
[13.]
12:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 13) föreslagit riksdagen att till förbättring
och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden
m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 11 och 12 av statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta motioner nämligen, inom
första kammaren, nr 7 av herrar A. Elisson och Ernst Svensson, nr 34 av
herr C. G. Ekman m. fl. samt nr 50 av herrar Henrik Andersson och N.
Gabrielsson och inom andra kammaren, nr 13 av herr G. Johanson i Hallagården
m. fl., nr 43 av greve It. Hamilton m. fl. samt nr 59 av herr P. Persson
i Trången m. fl.
I den av herrar Elisson och Ernst Svensson väckta motionen har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att 4 § i förordningen den 20 juni 1924
om fördelning av automobilskattemedel skall erhålla följande lydelse:
Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt
viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av sådana vägar
och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad
försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för
automobiltrafiken. Vad — -— — — — — —------— — —
förordnas.
Herr C. G. Ekman m. fl. hava i den av dem väckta motionen yrkat,
att riksdagen, vid anvisande av det i statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln,
punkt 13, uppförda anslaget till förbättring och underhåll av för
automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden m. in., att direkt
utgå av automobilskattemedel, måtte för sin del besluta och hos Kungl. Maj:t
begära sådan ändring i kungl. förordningen den 20 juni 1924 och kungl.
kungörelsen den 21 november samma år angående fördelning av automobilskattemedel,
att av den landsbygden tillkommande andel av dessa medel
erforderligt belopp ställes till förfogande för utdelning enligt av motionärerna
angivna grunder till de väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits
till underhåll medelst vägkassan.
Herrar Henrik Andersson och Gabrielsson hava i den av dem väckta
motionen hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring av gällande
författningar rörande automobilskattemedlens användning, att, sedan dessa
medel fördelats länsvis, väghållningsdistrikten, oavsett vad i övrigt må vara
stadgat om vägkassas övertagande av väghållningen såsom villkor för
bidrags erhållande, måtte tillförsäkras skälig ersättning för den merkostnad,
automobiltrafiken medför för det egentliga vägunderhållet, att utgå på det sätt,
som kan finnas lämpligast.
Statsutskottets utlåtande Nr G. 13
Herr Johansons i Hallagården in. 11. motion är likalydande med ovanberörda,
av herrar Elisson och Ernst Svensson väckta motion, greve Hamiltons m. fl.
motion är likalydande med herr C. G. Ekmans in. fl. förberörda motion
och den av herr Persson i Trången in. fl. väckta motionen är likalydande
med ovan omförmälda av herrar Henrik Andersson och Gabrielsson väckta
motion.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve Hamilton in. fl. väckta
motionerna föreslås, att av den andel av automobilskattemedlen, som tillkommer
landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till förfogande för
att beträffande de viighållningsdistrikt inom landet, där samtliga vägar
övertagits till underhåll medelst vägkassan, användas för tilldelning av ett
ytterligare väghållningsbidrag å 15 procent utöver det ordinarie bidrag av
30 procent, som nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle komma ett
ytterligare tilläggsbidrag att utgå efter vissa angivna grunder till likaledes
sådana särskilt betungade väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vagar övertagits
till underhåll medelst vägkassan.
Att automobilskattemedlen böra komma till användning jämväl för att
bereda lättnader i själva vägunderhållet och för täckande av de merutgifter,
som automobiltrafiken otvivelaktigt medfört för de underhållsskyldige, är
av riksdagen redan tidigare fastslaget. I detta avseende får utskottet erinra
bland annat om en vid senaste riksdag vidtagen förändring i gällande författning,
varigenom avsågs att åt kraven på bidrag till själva vägunderhållet
bereda full likställighet med de föreliggande intressena av att från automobilskattemedlen
lämnades understöd till ombyggnads- och förbättringsarbeten.
Otvivelaktigt bär vid den första och enda fördelning av automobilskattemedlen,
som hittills ägt rum, den största anparten av dessa gått till förbättrande
åtgärder. Från sakkunnigt håll har emellertid för utskottet framhållits,
hurusom detta förklarades därav, att vägstyrelserna vid sina ansökningar
om bidrag satt i förgrunden behovet av att till eu början söka grundförbättra
vägarna, så att de över huvud taget kunde trafikeras av motorfordon
utan oskäligt höjande av underhållskostnaden. Genom en förbättrad avdikning
och en förstärkning av vägbanan bleve nämligen det framtida
underhållet billigare. På detta sätt lomme alltså de till förbättringar
anslagna medlen indirekt vägunderhållet till godo i en icke ringa utsträckning.
Det vore således av den allra största betydelse, att automobilskattemedlen
särskilt under dessa första år till övervägande del komme förbättringsarbetena
till godo och därmed indirekt underhållsarbetena.
Gentemot motionärernas yrkande kan vidare framhållas, att genom den allmänna
fördelning över landets vägunderhållsdistrikt av viss del av automobilskattemedlen,
som i motionerna föreslagits, visserligen ett allmänt ökat
bidrag till vägunderhållet skulle erhållas, men knappast säkerhet vinnas för
att just de väghållningsdistrikt, som äro särskilt betungade av exempelvis
JJtshottets
yttrande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
eu stor genomlöpande antomobiltrafik, erhölle den däremot svarande lättnad
i vägunderhållet, som får anses vara ett huvudsyfte med automobilskattemedlen.
Påvisats har också för utskottet, hurusom en tilldelning till vägdi
strikten av grundbidrag på det sätt, motionärerna tänkt sig, skulle med>
föra, att för vissa län detta grundbidrag bleve större än länets hela andel
av automobilskattemedlen. Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade
skattebeloppen och skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de
hädanefter tillkommande skatteandelarne. Norrbottens läns andel utgjorde
exempelvis år 1924 omkring 77,000 kronor, under det att den ytterligare
andel av 15 % av vägunderhållskostnaden, som enligt i motionerna angiven
norm skulle falla på detta län, borde kunna approximativt angivas till
300,000 kronor.
A andra sidan torde ett genomförande av det motionsvis framförda förslaget
innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av automobilskattemedlen
själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga anpart.
Ett beslut i av motionärerna angiven riktning torde också, enligt
vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad trygghet för vägdistriktens
ekonomi samt ökat intresse för övergång till ett mera tidsenligt underhåll
genom vägkassorna och härigenom i stort sett till en besparing för
landet i sin helhet i avseende å vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas
fördelningen av medlen samt övervakandet av deras rätta användning.
Då underhållsmedlen på detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder
komme att tilldelas vägkassorna, bleve det nämligen icke längre nödvändigt
att som hittills övervaka att tilldelade belopp användes till vissa bestämda
vägars underhåll efter på förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen
inskränkas till att avse, huru vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte
distriktets vägunderhåll.
De ovan antydda betänkligheterna ur synpunkten av en rättvis fördelning
å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt, i olika hög grad betungade
av antomobiltrafik, torde också kunna förminskas genom att i motionerna
angiven fördelningsprocent sänktes från 15 till exempelvis högst 10 procent,
varvid ytterligare utjämningsbidrag i av motionärerna föreslagen form ej
skulle utgå. I samband därmed torde den allmänna, nu till 20 procent bestämda
och till Kungl. Maj:ts förfogande ställda utjämningsandelen kunna
sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt till visst bidrag till vägunderhållet
från automobilskattemedlen innebär nämligen, såsom ovan visats, i och för
sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de hårdast betungade
landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit i skatt. För
att icke till ett dylikt ökat allmänt underhållsbidrag alltför stor del av
automobilskattemedlen skulle komma att disponeras, torde vidare en maximigräns
böra sättas för vad som totalt i förhållande till influtna dylika medel
finge härför disponeras, så att exempelvis under inga förhållanden finge på
detta sätt till ökat ^^underhållsbidrag utbetalas mer än 30 procent av vad
som för ett visst år funnes sammanlagt i automobilskattemedel disponibelt
för landsbygden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr (i.
In
Om än alltså utskottet finner vissa billighetsskäl tala för ifrågavarande
motionsvis framförda förslag och jämväl hyser den uppfattningen, att detsamma
med vissa — på grundval av verkställda nödiga utredningar — vidtagna
modifikationer skulle kunna innebära en godtagbar grund för åstadkommande
av eu bättre fördelning och utjämning av automobilskattemedlen,
anser sig dock utskottet icke nu böra framkomma med någon hemställan i
dylik riktning. Såsom synnerligen angeläget betraktas nämligen på sakkunnigt
håll, att innan ändringar i nuvarande författning vidtagas, någon
erfarenhet av nu gällande bestämmelsers verkningar vunnits. Ännu hava
blott ett års medel blivit utdelade; detta har därjämte skett under en tid,
då övergången från naturaunderhåll till distriktens övertagande av vägunderhållet
först börjat på fullt allvar tränga sig fram, utan att dock eu dylik
övergång i större omfattning ännu hunnit genomföras. Nödvändigt anses
också vara att vinna utredning om automobiltrafikens omfattning i de olika
länen och å de olika vägarna, denna trafiks åverkan å vägarna och det föreliggande
behovet av vägförbättringar och vägunderhåll. Såsom ett önskemål
har därjämte uttalats, att för varje vägdistrikt upprättas plan för dylika arbeten,
avseende några år framåt, exempelvis fem år, vilka planer därefter borde
för varje län av länsstyrelserna granskas och sammanställas. Först sedan
utredningar av antydd art verkställts och dylika planer upprättats samt
klarhet vunnits rörande storleken av de kostnader, som oundgängligen nödiga
förbättringsarbeten för ernående av ett något så när ekonomiskt underhåll
bort betinga, torde en mera säker grundval för revision av fördelningsbestämmelserna
i nu angivna liksom i andra hänseenden kunna vinnas.
Ett enhetligt och fullt rationellt ordnande av vägdistriktens bokföring är
också en fråga, som blir av allt större vikt ju mera medel, som ställas till
vägdistriktens disposition. Ett i detta avseende av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med tillhjälp av särskilda sakkunniga utarbetat förslag är för närvarande
utremitterat till länsstyrelser och andra myndigheter för granskning.
Yissa förslag hava också framkommit om möjlighet att erhålla bidrag till
nya angelägna särändamål, exempelvis i fråga om bekostande av önskvärda
förbättringar i säkerhetsanordningarna vid järnvägsövergångar, där risken
för kollisionsolyckor är mera framträdande.
Det synes alltså enligt utskottets mening icke tillrådligt att för närvarande
skrida till något fastställande av ändrade grunder för automobilskattemedlens
fördelning. De jämkningar i riktning mot större hänsynstagande
till de väghållningsskybliga, som kunna anses önskvärda, torde kunna genomföras
inom ramen av gällande bestämmelser. Sålunda torde den i utfärdade
allmänna villkor uppställda fordran att för åtnjutande av bidrag från automobilskattemedlen
erfordras, att vägdistrikten själva till en tredjedel bekosta
det förbättrings- eller underhållsarbete, för vilket bidrag sökes, kunna i viss
mån eftergivas, så att kravet på distriktets egna bidrag, där särskilt ömmande
förhållanden härtill böra föranleda, sänkes till exempelvis eu fjärdedel eller
femtedel.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Undersökningar
av mindre
hamnar och
farleder.
[14.]
Yad angår de övriga väckta motionerna, vilka samtliga avse utsträckning
av rätten till underhållsbidrag jämväl till sådana vägdistrikt, inom vilka
vägkassan icke övertagit underhållet, vill utskottet erinra, att vissa i liknande
syfte vid föregående riksdag motionsvis gjorda yrkanden av riksdagen
avslagits.
Utskottet, som med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser de i
ämnet väckta motionerna icke nu böra påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida, vill dock till sist, i anslutning till den vid senaste riksdag
beslutade ändringen i automobilskatteförordningen, framhålla angelägenheten
av att vid skeende fördelningar av automobilskattemedel tillbörligen beaktas
de vägliållningsskyldiges krav att erhålla en rättvis lättnad i en genom
automobiltrafikens tillväxt betydligt ökad väghållningsbörda.
Under åberopande härav och med hänvisning i övrigt till vad utskottet
under nästföregående punkt anfört om uppförande av automobilskattemedlen
å riksstateri, hemställer utskottet,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å de av herrar Elisson och E. Svensson
samt H. Andersson och Gabrielsson, Johanson i Hallagården
m. fl. och Persson i Trången m. fl. väckta motionerna (I: 7
och 50 samt II: 13 och 59), må till förbättring och underhåll
av för automobiltrafiJcen viktiga vägar och broar å landsbygden
m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;
b)
att de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve Hamilton
m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 34 och II: 43) må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
13:o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen att till undersökningar
av mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande av planer
till anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade
med vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 12 och 13 av åberopade statsrådsprotokollet.
Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i ärendet anfört, att de av styrelsen
redan utfärdade undersökningsförordnanden, vilka kunde väntas bliva redovisade
under budgetåret 1925—1926, ansåges skola draga eu kostnad av
22,000 kronor. Om därjämte för sådana nya undersökningar och arbetsplaner,
som erfordrades beträffande brådskande broombyggnader, beräknades
ett belopp av 11,000 kronor, skulle medelsbehovet för nästkommande budgetår
uppgå till ej mindre än 45,000 kronor.
Departementschefen har framhållit, hurusom till gäldande av kostnaderna
för undersökningar rörande broarbeten anslaget till vägundersökningar torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
*Statsutskottets utlåtande Kr G.
IT
såsom hittills komma att i allmänhet anlitas. Därjämte finge kostnaderna
för sådana arbetsplaner, som komma till utförande medels bidrag av automobilskattemedel,
gäldas av dessa medel. Med hänsyn även till nödvändigheten
att iakttaga den strängaste sparsamhet och då det icke syntes
kunna med visshet antagas, att redan utfärdade förordnanden hunne i den
utsträckning, styrelsen beräknat, komma att redovisas under budgetåret
1925—192ö, ansåge sig departementschefen icke kunna tillstyrka någon höjning
av anslaget under denna punkt utöver den, som föregående år vidtogs.
Departementschefen ville jämväl beträffande detta anslag betona nödvändigheten
av att planer uppgjordes endast beträffande sådana företag, som beräknades
kunna bliva utförda under närmaste tiden.
Med tillstyrkande av Kungi. Majds förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till undersökningar av mindre hamnar och
farleder ävensom till upprättande av planer till anläggning eller
ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade med
vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.
$
14:o) Kungl. Majd har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till understödjande
av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
av åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
reservationsanslag av 850,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 14—17 i
åberopade statsrådsprotokollet.
Till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder anvisades för år 1922
1.100.000 kronor och för första halvåret 1923 hälften av detta belopp eller
550.000 kronor. Oaktat medelsbehovet för ändamålet ständigt ökats, vidtogos
härefter av statsfinansiella skäl nedsättningar i anslaget. För budgetåret
1923—1924 anvisades sålunda 800,000 kronor och för budgetåret 1924—
1925 ett ytterligare till 700,000 kronor minskat belopp.
Med hänsyn till de rådande ekonomiska förhållandena har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett sig böra undersöka i vad mån någon lättnad i anslagsbehovet
kunde beredas med anlitande av automobilskattemedel. De
undersökningar, som i dessa avseenden gjorts av styrelsen angående de
särskilda länen, hade föranlett styrelsen antaga, att för budgetåret 1925—
1926 ett belopp av i runt tal högst 1,800,000 kronor av automobilskattemedlen
kunde förväntas komma till användning för brobyggnadsändamål
och alltså till direkt lättnad för den allmänna brobyggnadsfondens krav, av
styrelsen uppskattade till 3,200,000 kronor, och syntes sålunda för budgetåret
1925—1926 till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader böra anvisas ett extra reservationsanslag av 1,400,000 kronor.
Jämväl departementschefen har ansett att en höjning av förevarande anslag
framstode såsom nödvändig. Att i full utsträckning tillmötesgå vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens äskande kunde emellertid under nuvarande för
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. G saml. G höft. {Nr 6.) 733 25 2
Understödjande
av
brobyggnader
och, företrädesvis
mindre,
hamnbyggnader.
[15.]
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
anläggning
eller förbättring
av vägar
m. m.
[16.]
hållanden ej ifrågasättas. Departementschefen ansåge sig emellertid böra
förorda, att anslaget höjdes till 850,000 kronor.
I likhet med departementschefen finner utskottet erforderligt, att en höjning
av nu utgående anslag för här ifrågavarande ändamål vidtages och
finner sig utskottet böra tillstyrka det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen må till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och
farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 850,000 kronor.
15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anläggning av nya
samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 17—19 i
åberopade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet förebild till behandling två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 8, av herr L. Tjällgren
rn. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 10, av herr P. Persson i
Trången m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte för anläggning av nya
samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom bidrag till anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen anvisat för år 1922
5,000,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 hälften av detta belopp
eller 2,500,000 kronor. Av statsfinansiella skäl inskränktes anslaget
för budgetåret 1923—1924 till 3,600,000 kronor och för innevarande budgetår
till 3,000,000 kronor.
Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att enligt verkställd överslagsberäkning
skulle under de närmaste åren för vägbyggnadsverksamheten
erfordras ett årligt anslag av 9,500,000 kronor. Genom automobilskattemedlen
kunde emellertid en minskning i anspråken på bidrag från förevarande
anslag beredas, och har styrelsen efter närmare övervägande ansett
sig kunna med hänsyn till automobilskattemedlen beräkna en största nedsättning
av anslagskravet för budgetåret 1925—1926 med omkring 2,000,000 kronor.
Styrelsen bär i enlighet härmed för nästkommande budgetår för ändamålet
äskat ett anslag av 7,500,000 kronor.
Departementschefen anför i ärendet, bland annat, följande:
»De vägförbättringsarbeten, som nu framstå såsom angelägnast, avse i
flertalet fall sträckor med stark motorfordonstralik och äro alltså sådana,
som kunna och i möjligaste mån böra understödjas med automobilskatte
-
Statsutskottets utlåtande Xr 6.
19
medel. Eu stor del av de mera viktiga förbättringsarbetena — och andra
kunna icke för närvarande ifrågasättas —- torde därför komma att utföras
med bidrag av sådana medel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller visserligen, att genom den
föregående år verkställda tilldelningen av automobilskattemedlen endast ringa
lättnad bereddes med avseende å de inneliggande kraven på bidrag från vägfondon.
Oavsett den väsentliga ökning, som numera ägt rum av automobilskattemedlen,
må påpekas, att nämnda förhållande i viss mån torde sammanhänga
därmed, att en avsevärd del av de hos styrelsen inneliggande ansökningarna
om statsbidrag äro flera — ända till tio — år gamla. Dessa framställningar
hänföra sig alltså ofta till beslut om vägföretags utförande, vilka fattats
under helt andra ekonomiska betingelser och trafikförhållanden än de nu
rådande. De torde också sannolikt i många fall vara av den art, att de
kunna utan större olägenhet tills vidare undanskjutas. Någon verkligt enhetlig
uppfattning om de föreliggande vägbehoven torde dock näppeligen stå
att ernå, med mindre än att schematiska flerårsplaner upprättas för varje
län ifråga om vägväsendets utveckling i olika avseenden, vilka planer sedan
göras till föremål för central samarbetning för hela landet. Med tillkomsten
av sådana planer blir det också möjligt att bättre överblicka grunderna för
tilldelning av medel från det flertal olika anslagstitlar, som numera finnes.
Frågan om flerårsplaner beröres i de anvisningar rörande vägväsendet och
automobiltrafiken, som under sistlidne mars utgåvos från kommunikationsdepartementet,
och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen senare anmält,
att det vore styrelsens avsikt att snarast åvägabringa närmare utredning i
fråga om fierårsplanerna.
I avvaktan på det klarläggande av de olika vägbehoven, som härmed skulle
erhållas, ävensom på ytterligare erfarenhet angående automobilskattemedlens
användning synes det angeläget att iakttaga särskild försiktighet i fråga om
utökningen av de olika väganslagen.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner jag mig nödsakad att inskränka
anslagsäskandet under denna punkt till samma belopp, som anvisades
för innevarande budgetperiod eller 3,000,000 kronor.»
På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas
tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.
Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att
tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922
års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan
för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett betydligt kraftigare
sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda
landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000
kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av
arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde
vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad utskottet från arbetslöshetskommissionen
inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor, för vilken summa beräknades
hava åstadkommits allmänna vägar till en sammanlagd längd av
Utskottets
yttrande.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
cirka, 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts och även med tagen
hänsyn till att den av automobilväsendet påkallade omdaningen av landets
vägväsen i första hand avser förbättringar å det redan förefintliga vägnätet,
föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av landet behov av nya vägförbindelser,
för vilkas åstadkommande påkallas statens medverkan. Icke minst
gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och annorstädes, vilkas nuvarande
isolering från övrig bygd utgör ett avgörande hinder för deras framåtskridande.
Statens bidrag till vägbyggnader utgå för närvarande från ett flertal olika
anslag. Förutom till det under förevarande punkt upptagna allmänna viigbyggnadsanslaget
hava på senare tid medel årligen anvisats till anläggning
av enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar, vilka tre anslagstitlar
så småningom tvingat sig fram med hänsyn särskilt till de norrländska förhållandena.
Att märka är att den sålunda skedda uppdelningen å olika
anslag genomförts så gott som oberoende av den sedan gammalt förefintliga
och i väglagen upptagna indelningen av landets allmänna vägnät i landsvägar
och bygdevägar.
Jämväl från det under nästföregående punkt upptagna anslaget till brobyggnader
samt från automobilskattemedlen utgå bidrag till vägbyggnadsarbeten.
Om än givetvis av förhållandena kan vara påkallat att bidragen till vägbyggnadsväsendet
uppdelas på ett flertal anslag alltefter de olika samfärdseländamål,
anslagen avse att tjäna, torde den nuvarande uppdelningen dock
knappast kunna sägas uppfylla tillbörliga krav på klarhet och överskådlighet.
Den bristande avgränsning av de olika anslagens ändamål, som utmärker
densamma, jämte dess i vissa stycken mindre tidsenliga karaktär är ägnad
att framkalla osäkerhet för den anslagssökande samt jämväl svårigheter, då
det gäller att åstadkomma en rationell avvägning av anslagen och en rättvis
fördelning av dessa alltefter de skiftande behoven i olika landsdelar.
Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan
om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma
en bättre överblick över vägbeliovet å olika orter genom upprättande
av fler år splaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets
lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till
föremål för central bearbetning för hela landet.
Utskottet finner ur olika synpunkter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta
utredningarna rörande vägbyggnads väsendet med därtill hörande skilda spörsmål
snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga
om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning
medfört, vill dock utskottet framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid
de blivande övervägandena torde böra fasthållas, att åt de statsunderstödda
vägföretagen kan givas eu efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att
icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska
normer framtvingas anläggningar, som stå i ett mindre rimligt förhållande
till den å dessa framlöpande trafiken. Detta gäller i synnerhet företag, som
äro avsedda att åstadkommas med bidrag från anslagen till enklare vägar,
ödebygdsvägar och utfartsvägar.
Statsutskottets utlåtande Nr ti.
21
Vad särskilt angår de med anslaget för enklare vägar utförda anläggningarna,
synas dessa i fråga om byggnadssätt i verkligheten kommit att nära
sammanfalla med den i väglagen omtalade bygdevägstypen, ett förhållande
som synes stå i strid med vad som ursprungligen av statsmakterna avsågs
då nämnda vägtyp år 1913 infördes.
Det är för utskottet klint, att icke blott i Norrland utan även inom landets
sydliga delar stort intresse flerstädes förefinnes för en allmännare användning
av en enklare vägtyp, avsedd att sätta glest befolkade skogstrakter i
förbindelse med odlad bygd ocli landets övriga kommunikationsnät. På
många håll har man, såsom i eu av herr von Sneidern väckt motion närmare
belyses, länge insett det berättigade i dessa skogsbygdens krav på
vägar, men funnit mindre lämpligt att för erhållande av statsbidrag till eu
väg genom eu glesbebyggd skogstrakt nödgas bygga eu förbindelse lika stabil
och lika dyrbar som den, som kräves i den tättbebyggda delen av vägdistriktet
med dess livliga samfärdsel.
Dessa synpunkter förtjäna enligt utskottets mening allt beaktande. Med
fasthållande av att nöjaktig avdikning med anläggandet av erforderliga
trummor och broar bör åstadkommas, torde vid anläggningar av dessa
enklare vägar, som i regel äro avsedda för en ringa samfärdsel, kunna väsentligt
eftergivas övriga tekniska fordringar exempelvis i avseende å lutningsförliållanden,
vägbredd, vägbanans gipsning och hårdgöring m. m. Sålunda
torde vägbredden i allmänhet kunna begränsas till 2,5—3 meter under förutsättning
att mötesplatser anläggas vid kurvor, stigningar och i övrigt i mån
av behov. Avståndet mellan vägdikena torde dock i allmänhet böra tilltagas
så stort att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik underlättas.
Yad utskottet sålunda anfört, torde särskilt äga tillämpning å de förekommande
ödebygdsväganläggningarna, vilka för närvarande utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg, men som i allmänhet synas draga
mycket höga kostnader, i synnerhet om i betraktande tages dessa anläggningars
karaktär av nödtorftiga förbindelseleder genom fjälltrakter och andra
synnerligen glest befolkade landsdelar. Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upplysts, beräknas dessa vägar, anlagda med eu vägbredd
av 2,5 meter, för närvarande kosta i medeltal omkring kronor 6: 50 för meter
eller över det dubbla av det belopp av 3 kronor som angavs såsom sannolikt
i den år 1918 i ämnet framlagda propositionen. För utskottet är ock
känt att för ett genomsnittspris understigande sistnämnda belopp för närvarande
kan i Norrland åstadkommas goda vägförbindelser.
Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,
kontroll och arbetsledning] vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag
i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras på ett
sådant sätt att detta syfte kan vinnas.
Då nu ett allmänt övervägande av vissa allmänna riktlinjer för den framtida
utvecklingen av landets vägväsen synes förestå, har utskottet ansett sig
böra framlägga dessa synpunkter. Utskottet vill därvid uttala eu förväntan
att den utredning av hithörande spörsmål, som av departementschefen omnämnts,
gives en allsidig karaktär, så att jämsides med de från sakkunnigt
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
håll framförda tekniska kraven jämväl allmänna ekonomiska och praktiska
behov ssynpunkter kunna vinna tillbörligt beaktande.
Yad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör
under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, får utskottet,
under hänvisning till vad departementschefen i detta avseende anfört,
tillstyrka, att anslaget bestämmes till av Kungl. Maj:t föreslaget belopp,
3,000,000 kronor. Utskottet, som alltså icke ansett sig kunna biträda de
motionsvis gjorda framställningarna om höjning av denna summa, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å de av herr Tjällgren m. fl. och herr Persson i Trången
m. fl. i ämnet väckta motionerna i vad de skilja sig från Kungl.
Maj:ts förslag, må för anläggning av nya samt förkättring eller
omläggning av haclciga eller eljest mindre goda vägar för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att för anläggning
av enklare vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 600,000 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 19—20 i
statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
till behandling en inom första kammaren av herr A. von Sneidern väckt motion,
nr 94, däri hemställts, att riksdagen måtte för anläggning av enklare vägar anvisa
för budgetåret 1925—1926 ett extra reservationsanslag av800,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Medan allmänna vägbyggnadsanslaget kommer till användning huvudsakligen
endast för landsvägar eller vägar, som hava större betydelse för den
allmänna samfärdseln, har anslaget till enklare vägar tillkommit för att nödtorftigt
tillgodose behovet av kommunikationer inom befolkningsfattiga trakter
av riket, i främsta rummet de fyra nordligaste länen. Detta anslag avser
att möjliggöra anläggandet av vägar, som visserligen icke uppfylla de fordringar,
vilka ställas på landsväg i fråga om bredd, lutningsförhållanden, bärighet o. s. v.,
men som dock äro körbara alla tider på året, således även vår och höst.
Enligt en den 21 oktober 1921 i ämnet utfärdad kungörelse, nr 656, tillkommer
det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, efter prövning och fastställelse
av plan för väganläggningen, bevilja bidrag till densamma med
högst */s av beräknat kostnadsbelopp. I undantagsfall kan, efter prövning av
Kungl. Maj:t, högre anslag utgå. Ärenden, som avse bidrag till väganläggningar
inom andra län än de fyra nordligaste, höra alltid under Kungl. Maj:ts prövning.
För vart och ett av åren 1919—1921 har riksdagen anvisat ett anslag
av 750,000 kronor för anläggning av enklare vägar i rikets fyra nordligaste
Anläggning
av enklare
väqar.
[17.]
iSldtsutsldttelK utlåtande Nr 6.
23
län. För år 1922 liöjdes anslaget till 1,500,000 kronor, och samtidigt utsträcktes
dess användning till att avse anläggning av enklare vägar i hela
landet. Sedermera hava emellertid nedsättningar av anslaget vidtagits, för
budgetåret 1923—1924 till 825,000 kronor och för budgetåret 1924—1925 till
000,000 kronor, varvid emellertid förutsatts, att beloppet skulle i främsta
rummet komma de nordligare länen tillgodo. Så har också skett, i det att
anslaget för nämnda två budgetperioder i sin helhet tilldelats Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu anfört, att för tillgodoseende
av det beräknade löpande årsbehovet samt för avarbetande under en tid av
tio år av den uppkomna 1 iris ten i anslagsmedel ett årligt anslag av 2,700,000
kronor vore erforderligt. Med hänsyn till befintliga reservationer hade styrelsen
emellertid funnit sig böra för budgetåret 1925—1926 äska allenast
2,000,000 kronor.
Uti förevarande ärende har departementschefen för sin de] yttrat följande:
»Den 1 juli 1924 förefanns å ifrågavarande anslag en reservation av
1,433,872 kronor 31 öre. Större delen härav är visserligen disponerad för
olika företag. Enligt vad jag inhämtat, hade emellertid vid ingången av december
månad nästlidet år av de Västernorrlands län tilldelade beloppen
en summa av 324,100 kronor ännu icke anvisats till särskilda företag och
av de andra än de fyra nordligaste länen tilldelade medlen återstodo ännu
att fördela 66,800 kronor. Med hänsyn bland annat härtill anser jag mig
icke kunna för närvarande tillstyrka, att anslaget upptages till högre belopp
än för innevarande budgetår eller 600,000 kronor. I likhet med vad som förutsatts
beträffande anslagen för de tre senaste budgetperioderna synes detta belopp
böra huvudsakligen avses för Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.»
Med åberopande av den av departementschefen lämnade utredningen och utskottets
under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, får yu,andeutskottet
tillstyrka, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes till
det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 600,000 kronor. Utskottet, som
alltså icke ansett sig kunna biträda det motionsvis framställda yrkandet om
en höjning av anslaget till 800,000 kronor, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å herr von Sneiderns motion, i vad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, må för anläggning av enlclare vägar för
budgetåret 1925—192C anvisa ett extra reservationsanslag av
600,000 kronor.
17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen dels för fullbordande
av väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i Nox-rbottens län för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor
dels och för påbörjande av anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo
och Saivomuotka i samma län anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000
kronor.
Väg
anläggning
Parkajoki—
Muodoslombolo—
Muonionalusta
samt
Muodoslombolo—
Saivomuotka.
[18.]
24
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 20—24 i
åberopade statsrådsprotokollet.
Under senare år liava särskilda åtgärder av statsmakterna vidtagits för
åstadkommande av vägförbindelse i Muonio älvdal utmed finska gränsen.
Från Övertorneå — järnvägens nuvarande slutstation — till Pajala samt
vidare därifrån till Areavaara har sedan länge funnits väg. Från Areavaara
till Alanen Kihlangijoki har med statsunderstöd fram dragits en enklai-e väg.
Vägdelen Alanen Kihlangijoki—Parkajoki har färdigställts med medel från
1918 och 1919 års anslag till enklare vägar. Med anlitande av samma anslag
för Norrbottens län för år 1920 samt en för möjliggörande av arbetets
snabbare bedrivande provisoriskt hit överförd andel av det Västernorrlands
län för år 1919 tillkommande motsvarande anslaget påbörjades härefter vägarbetet
å sträckan från Parkajoki norrut. Sedan fråga uppkommit om anvisande
av särskilt anslag för fullbordande av sträckan Parkajoki—Muonionalusta,
har riksdagen för detta företag till och med innevarande budgetår anvisat
särskilda anslag å tillhopa 580,000 kronor, varav emellertid 75,000
kronor avsetts för återbetalande av förenämnda förskott från Västernorrlands
läns medel till enklare vägar. Under år 1924 färdigställdes vägen, vilken
är en s. k. enklare väg med en bredd av omkring 3.5 meter, i huvudsak
fram till byn Muodoslombolo. Sedan numera beslut fattats om förflyttning
av kyrkan och prästgården i Muonionalusta till denna by, har en ändring
den tidigare planen för företaget vidtagits i så måtto att sträckan mellan
de båda sistnämnda platserna beslutats skola utföras allenast såsom ödebygdsväg.
Denna sträcka väntas bliva fullbordad innevarande år.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu meddelat, att eu verkställd utredning
givit vid handen, att ett belopp av 35,000 kronor komrae att utöver
tidigare anvisade medel erfordras för vägföretagets färdigställande. Därest
de för vägbyggnaden anskaffade inventarierna efter arbetets slut överfördes
till och debiterades ödebygdsvägarna, skulle emellertid totalkostnaderna för
arbetet minskas med omkring 10,000 kronor. I överensstämmelse härmed
liar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att för fullbordande av väganläggningen
Parkajoki—Muonionalusta måtte för budgetåret 1925—1926
anvisas ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.
Vad angår frågan om gränsvägens fortsättande norr om Muodoslombolo,
har länsstyrelsen i Norrbottens län i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga förlag om
fortsättning av vägbyggnaden Parkajoki—Muodoslombolo fram till byn Saivomuotka
i Karesuando socken samt för påbörjande av detta företag äska ett
anslag av förslagsvis 100,000 kronor. I häröver avgivet utlåtande har vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen förordat länsstyrelsens förslag, varjämte chefen
för generalstaben i infordrat yttrande förklarat, att ur försvarets synpunkt
intet vore att erinra mot vägbyggnadens fortsättande.
Departementschefen har framhållit, hurusom sista delen av vägsträckan
fram till Muonionalusta icke torde kunna slutföras förrän under sommaren
Statsutskottets utlåtande Nr b‘. 25
1925, vadan arbetena på vägens fortsättning icke torde kunna under budgetåret
1925—1920 bliva mera omfattande. Eu summa av 50,000 kronor syntes
därför vara för ändamålet tillräcklig, även om däruti inräknades det belopp
av 10,000 kronor, som borde avses för övertagande av inventarierna från
vägföretaget Parkajoki—Muonionalusta.
Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) för fullbordande av väganläggniny mellan ParTcajolci och
Muonionalusta i Norrbottens län för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor;
b) för påbörjande av anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo
och Saivomuotica i samma län anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.
18:o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att för anläggning
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra reservationsanslag av 250,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 24—29 i
förutberörda statsrådsprotokoll.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet föreliaft
till behandling tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren, nr 93, av herr O. Bergqvist och den andra inom andra kammaren,
nr 215, av herr A. H. Hedström m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att utöver det av Kungl. Maj:t föreslagna extra reservationsanslaget
250,000 kronor för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1925—1926 anvisa ytterligare 350,000 kronor eller inalles
600,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över
fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen
icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig — en nödvändig
förutsättning för att väganläggning enligt väglagen skall kunna ifrågakomma
— likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att
främja landets uppodlande och bebyggande. (Lag om ödebygdsvägar den
13 juni 1919, nr 287.)
Ödebygdsväg är avsedd att anläggas på enklaste sätt men dock så, att
den är körbar under den tid av året då marken är bar.
Enligt kungörelse i ämnet den (i februari 1920, nr 32, prövas ansökan
Utskottets
yttrande.
Anläggning
av ödebygdsvägar
i
Norrbottens,
Västerbottens,
Jämtlands.
Västernorrlands
samt
vissa delar av
Kopparbergs
län.
[19.]
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
om bidrags erhållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kan bevilja
statsunderstöd upp till 9 tiondelar av den beräknade anläggningskostnaden,
oavsett kostnaden för mark och vissa materialier, såsom jord,
sten och virke m. m., vilka materialier skola kostnadsfritt tillhandahållas av
intressenterna.
Arbetet utföres genom statens försorg och handhaves av en av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen utsedd arbetsledare. Sålunda anlagd väg får underhållas
med anlitande av statsanslag »intill dess vägbanan erhållit erforderlig
stadga», då underhållsskyldigheten övergår på vederbörande väghållningsdistrikt.
Sedan nödvändigheten att bereda den isolerade och i ekonomiskt hänseende
svagt utrustade befolkningen i övre Norrlands fjälltrakter och
vidsträckta skogsområden nödtorftiga vägförbindelser allt mera framträtt
och efter det frågan varit föremål för närmare utredning av särskilt tillkallade
sakkunniga, anvisade 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts förslag
för år 1919 dels till anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län 400,000 kronor, dels till anläggning
av utfartsvägar i samma län 100,000 kronor. Anslag till dessa ändamål hava
därefter regelbundet utgått, till en början med samma belopp som för år
1919 och senare med av hänsyn till det statsfinansiella läget reducerade
summor. För innevarande budgetår äro anslagen uppförda med 250,000
respektive 65,000 kronor.
Frågan om utsträckt användning av förberörda båda anslag upptogs vid
nästlidet års riksdag i anledning av vissa motioner. Riksdagen framhöll
härvid, att ehuru riksdagen icke ansåge sig kunna för det dåvarande företaga
någon höjning av de utav Kungl. Maj:t äskade beloppen, frågan om
en utökning av anslagen, så att jämväl andra delar av landet än de nordligaste
länen kunde komma i åtnjutande av bidrag från desamma, borde
tagas under övervägande.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»De hittills för anläggande av ödebygdsvägar anvisade medlen, tillhopa
2.435.000 kronor, hava, i enlighet med vad som förutsatts vid anslagets tillkomst'',
fördelats med huvudparten på de två nordligaste länen, av vilka
Norrbottens län erhållit nära 1,000,000 kronor och Västerbottens län omkring
800,000 kronor. Jämtlands län har tilldelats 550,000 kronor, medan
för Västernorrlands län avsetts allenast 100,000 kronor. Av detta senare
belopp har endast en mindre del eller 30,000 kronor tilldelats visst vägföretag,
medan återstoden, då inga ansökningar om bidrag föreligga, ännu är helt
odisponerad. Vad åter de tre förstnämnda länen angår, så komma de tillgängliga
medlen att i sin helhet åtgå för redan under arbete varande 17
vägföretag, för vilkas färdigställande skulle därutöver behövas omkring
920.000 kronor. Från dessa län inneligga dessutom ansökningar om utförande
av ytterligare 9 ödebygdsvägar med en beräknad totalkostnad av 645,500
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande AV 6.
Tt
Beträffande don ifrågasatta utvidgningen av anslagets användning till att
avse jämväl Kopparbergs län, torde förhållandena i de norra gränstrakterna
av Dalarna i förevarande avseende vara fullt jämförliga med dem, som råda
i de mera nordliga områden, där ödebygdsvägar hittills ansetts böra komma
till utförande. Dessa trakter av Dalarna utgöras av vidsträckta fjäll- och
skogsmarker med en gles, under torftiga förhållanden levande befolkning,
som för förbindelser med mera odlade nejder är så gott som uteslutande
hänvisad till gångstigar.
Vidare må framhållas, att vissa av de av länsstyrelsen i Kopparbergs län
ifrågasatta vägarna komme att stå i sammanhang med ödebygdsvägar i södra
delen av Härjedalen, särskilt den nyligen slutförda vägen mellan Sörvattnet
och Lovsdalen. Framdragande av ödebygdsvägar i norra delen av Kopparbergs
län framstår därför snarast som eu av de likartade förhållandena
framkallad utvidgning av ödebygdsvägarna i södra delen av Jämtlands län.
Fördelen av att på detta sätt ernå sammanhängande vägförbindelser, om än
av enklaste slag, mellan förut från varandra så gott som helt isolerade landsdelar
får icke förbises.
Av sålunda angivna skäl anser jag mig kunna förorda, att ödebygdsvägsanslaget
utsträckes till att avse de nordliga gränstrakterna av Kopparbergs
län. En ytterligare utvidgning av anslagets användning — vare sig till övriga
delar av Kopparbergs län eller till andra län — torde däremot åtminstone
för den närmaste framtiden ej böra ifrågakomma. Häremot tala såväl statsfinansiella
skäl som den omständigheten, att förevarande vägtyp ännu ej är
tillräckligt prövad och att endast ringa erfarenhet föreligger rörande det
lämpligaste sättet för vägarnas utförande m. m. Jag vill i detta sammanhang
meddela, att länsstyrelsen i Värmlands län i en skrivelse, vartill jag får anledning
att återkomma under följande punkt, förklarat, att länsstyrelsen efter
vidtagen undersökning rörande vägbeliovet ansåge sig icke böra för länets
del ifrågasätta något anslag för anläggande av ödebygdsvägar.
Vad beträffar storleken av det anslag, som bör äskas för nästkommande
budgetår, kan jag icke förorda, att detta upptages till högre belopp än för
budgetåret 1924—1925 eller 250,000 kronor. Huruvida någon del härav behöver
avses för Kopparbergs län och i så fall huru mycket kan icke nu
bedömas, enär någon tid torde förflyta, innan mera definitiva förslag till
ödebygdsvägar i detta län föreligga. Under alla förhållanden måste emellertid
den alldeles övervägande delen av anslaget komma Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län till godo. För att i möjligaste mån undvika beskärning
av beloppen för dessa län lärer det kunna ifrågasättas, huruvida
icke i fall av behov någon del av de Västernorrlands län tilldelade men till
större delen odisponerade medlen kunde provisoriskt överföras till Kopparbergs
län.
Med anledning av vad riksdagens revisorer yttrat rörande förhållandena
vid vissa ödebygdsvägar anser jag mig böra understryka vikten av att anordningarna
i fråga om upprättande av förslag samt arbetsledning och inspektion
m. in. vid dessa företag icke i något fall göras vidlyftigare och kost
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Anläggning
av utfartsvägar
i Norrland,
Dal ar ne
och Värmland.
[20.]
sammare än som är behövligt. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens med anledning
av statsrevisorernas påpekanden avgivna yttrande, vilket kommer att
i annat sammanhang föreläggas riksdagen, har styrelsen meddelat, att vissa
förenklingar härutinnan redan vidtagits. Yad angår frågan om det tekniska
utförandet av ödebygd svägarna så avsågs ju, då anslag för ändamålet första
gången ställdes till förfogande, att vägarna icke i allmänhet skulle utföras
bredare eller starkare, än att de vore framkomliga för hästfordon. De senare
åren hava emellertid medfört en genomgripande förändring i vägtrafikens
art genom motorfordonens oerhörda tillväxt i antal. Dessa fordon möjliggöra,
att transporter, särskilt på längre sträckor, kunna ske vida snabbare
och samtidigt mindre kostsamt än förr. Ej minst för de nordligare länen
med deras stora avstånd hava motorfordonen därför fått eu genomgripande
betydelse. Detta förhållande måste givetvis inverka även på förevarande
fråga. Det torde därför vara förklarligt, att ödebygdsvägarna kommit att ifråga
om bredd och hårdgöring utföras efter något större fordringar än som från
början varit avsett. Emellertid är det min avsikt att upptaga frågan om
denna vägtyp till närmare utredning ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt,
vilket lämpligen kan ske i samband med utredningar, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen igångsatt beträffande normer för de olika vägtyperna
i allmänhet. I avvaktan på resultatet av denna utredning synes dock på de
under utförande varande vägarna det hittills använda byggnadssättet i huvudsak
böra tillämpas. Uppenbarligen bör dock största enkelhet vid utförandet
iakttagas, så att kostnaderna hållas i möjligaste mån nere.»
Aven om utskottet funnit de skäl, som av motionärerna anförts till stöd
för eu höjning av anslaget till ödebygdsvägar, behjärtansvärda, har dock
utskottet icke ansett sig kunna förorda, att för ifrågavarande ändamål för
nästkommande budgetår disponeras högre belopp än i statsverkspropositionen
föreslagits.
Utskottet får alltså, under hänvisning till vad utskottet under punkt 15:o)
anfört, hemställa,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å de av herr Bergqvist och herr Hedström in. fl. i ämnet
väckta motionerna må, för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa
delar av Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra reservationsanslag av 250,000 kronor.
19:o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för anläggning
av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 175,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 29—34 i
åberopade statsrådsprotokollet. I
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
till behandling två till utskottet remitterade likalydande motioner, väckta
Statsutskottets utlåtande AV ti.
29
den ena inom första kammaren (nr 92) av lierr O. Uergqvist, och den andra,
inom andra kammaren (nr 14(S) av herr N. E. Nilsson i Antniis m. fl., däri
hemställts, att riksdagen måtte besluta höja det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, 6:e huvudtiteln, punkt 20, begärda beloppet 175,000 kronor för anläggning
av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925
—1926 till 225,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Bidraget till anläggande av utfartsvägar är avsett att åstadkomma körbara
förbindelser till avlägset belägna byar eller större gårdar i kust- och skogslanden
i de fyra nordligaste länen.
I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda
»enklare vägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,
valka genom 1919 års lag om ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda
med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt
icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras
anläggande eller underhåll tvångsiis kunna av vederbörande kommuner uttagas.
Enligt kungörelse i ämnet den 11 oktober 1918 nr 886 åligger det vederbörande
länsstyrelse att handlägga frågor om bidrag för anläggning av utfartsvägar.
Förutsättning för att några bidrag må beviljas från ifrågavarande
anslag, som av Kungl. Maj:t fördelas på de olika ifrågakommande länsstyrelserna,
är, att vederbörande landsting anvisat medel, uppgående till minst
15 % av det belopp, som sålunda blivit länet tilldelat av statsmedel.
Statsbidrag bör i regel utgå med högst x/i—1/3 av den beräknade kostnaden
för anläggningen.
Kontrakt ingås mellan länsstyrelserna och intressenterna i anläggningen.
Detta kontrakt skall bland annat innefatta skyldighet för intressenterna att
framdeles imderhålla vägen.
Såsom under nästföregående punkt berörts, har riksdagen jämväl beträffande
anslaget till utfartsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län ansett det böra tagas under omprövning, i vad mån en
utökning av anslaget till att avse även andra delar av landet borde och
kunde ifrågakomma.
Detta spörsmål har nu åter upptagits såväl av länsstyrelsen i Värmlands
län som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Länsstyrelsen i fråga har sålunda hemställt, att anslaget till utfartsvägar
måtte komma till användning jämväl inom Värmlands län samt att anslaget
i samband därmed måtte höjas med skäligt belopp.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i infordrat yttrande över länsstyrelsens
berörda framställning framhållit, att det syntes med billighet och rättvisa
förenat, att anslag till utfartsvägar icke förbehölles de fyra nordligaste
länen utan utsträcktes till jämväl övriga sådana delar av landet, som därav
30
Statsutskottets utlåtande Nr 6*.
vore i behov och där förhållandena i avseende å natur, befolkningstäthet
och det allmänna vägnätets beskaffenhet vore likartade med de i de nordligaste
länen rådande. Styrelsen har ansett sig böra förorda, att anslaget
för Norrbottens län höjes från nuvarande 20,000 till 50,000 kronor, för Västerbottens
län från nuvarande 30,000 till 60,000 kronor, för Jämtlands län från
nuvarande 10,000 till 20,000 kronor och för Västernorrlands län från nuvarande
5,000 till 15,000 kronor. För vartdera av Gäveborgs, Kopparbergs
och Värmlands län har styrelsen ansett samma belopp böra utgå, som hittills
anvisats åt Jämtlands län eller 10,000 kronor.
Efter att hava lämnat redogörelse för anslagets hittillsvarande användning
m. m. anför departementschefen bland annat följande:
»Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid, att förevarande
statsbidrag väl motsvarat de till detsamma knutna förväntningarna, i det
att det visat sig vara en synnerligen lämplig form av understöd för vägväsendets
utveckling i de trakter, för vilka detsamma avsetts. En utvidgning
av anslagets användning torde även, som förut antytts, komma att bidraga till
att kraven på det allmänna vägnätet hållas inom skäliga gränser. I den mån
därför, som i andra delar av landet betingelserna med avseende å bebyggelsens
täthet och folkets ekonomiska bärkraft samt vägnätets utsträckning och tillstånd
må befinnas väsentligt likartade med de i övre Norrland rådande,
torde de mera principiella betänkligheterna mot en dylik utvidgning av
anslagets användning till jämväl sådana landsdelar böra träda i bakgrunden.
Så är utan tvivel fallet i fråga om åtminstone de nordligare delarna av
Värmlands och Kopparbergs län samt, ehuru redan i mindre grad, Gävleborgs
län. Jag anser mig därför icke böra motsätta mig det föreliggande förslaget
att jämväl de nu nämnda länen må under i allmänhet gällande villkor komma
i åtnjutande av anslaget till utfartsvägar. Därvid vill jag uttryckligen framhålla
vikten av att beträffande samma län ytterlig varsamhet iakttages med
avseende å statsbidrags medgivande, så att understöd lämnas allenast sådana
företag, som äro av ett trängande behov påkallade och som eljest icke skulle
kunna bringas till utförande. Vidare synas i allmänhet endast utfartsvägar
av mera avsevärd längd böra för dessa län komma i fråga till erhållande av
bidrag. I likhet med vad som stadgats vid utsträckning till hela riket av
anslaget till enklare vägar, torde tillsvidare för nyss nämnda läns vidkommande
böra gälla, att förekommande frågor om anslagsfördelning skola underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
Med hänsyn till ovan angivna omständigheter framstår eu väsentlig höjning
av förevarande anslag såsom ofrånkomlig. Huvudparten av anslaget
måste allt framgent tillgodokomma de fyra nordligaste länen, och endast
mindre belopp avses för övriga län. Då den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda beräkningen av medelsbehovet icke synes för hög, anser
jag mig böra förorda, att anslaget upptages till det av styrelsen äskade beloppet
eller 175,000 kronor.»
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 31
Såsom i motionerna närmare påvisas, skulle genom mindre bidrag från
ifrågavarande till utfartsvägar avsedda anslag kunna möjliggöras tillkomsten
av vissa vägföretag, som i avseende å den allmänna nyttan av företaget äro
av eller närma sig allmän vägs natur. Detta gäller exempelvis kortare vägsträckor,
avsedda att med allmänna vägnätet förbinda byar, mellan vilka
allmän bygdeväg med statsanslag redan utförts, men som icke kunnat erhålla
statsbidrag för att uppnå vägförbindelse med angränsande stora landsväg.
Med hänsyn till den utveckling av norrländska vägväsendet, som alltså med
eu jämförelsevis liten utgift från statens sida på detta sätt skulle kunna
åstadkommas, vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande anslag, på sätt motionsvis
yrkats, höjes från av Kungi. Maj:t föreslagna beloppet av 175,000
kronor till 225,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds förslag och med
bifall till de av herr Bergqvist m. fl. och herr Nilsson i Antnäs
m. fl. i ämnet väckta motionerna, må för anläggning av utfartsvägar
i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925
—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 225,000 kronor.
20:o) Kungl. Majd har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för beredande
av tilläggsbidrag till vissa företag, för vilka medel anvisats från anslagen till
bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av backiga
eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder
ävensom till anläggning av enklare vägar, utöver förut för ändamålet anvisade
medel, bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt därav för budgetåret
1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 100,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 34—38 i
åberopade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet förehaft till behandling en inom andra
kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr 24, däri yrkats, att riksdagen
måtte besluta att för beredande av tilläggsbidrag till vissa företag,
för vilka medel anvisats från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt
förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar, till
understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggning av enklare
vägar, utöver förut för ändamålet'' anvisade medel, bevilja ett belopp av
1,500,000 kronor samt därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag
anvisa ett belopp av 300,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
I syfte att den från och med krigsåren inträdda avsevärda ökningen
av kostnaderna för med statsbidrag understödda väg-, bro- och hamnanlägg
-
Utskottets
yttrande.
Tilläggsbidrag
till
vissa väganläggnings-
och
brobyggnadsin.
fl. företag.
[21.]
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
ningsföretag icke skulle komma att helt belasta vederbörande intressenter,
beslöt 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj ds framställning att för beredande
av tilläggsbidrag till vissa sådana företag bevilja ett belopp av
5,000,000 kronor. Detta belopp bär sedermera i olika poster i sin helhet av
riksdagen anvisats.
Enligt de för dispositionen av ifrågavarande anslag fastställda grunderna
kan tilläggsbidrag till visst företag utgå å den del av den verkliga kostnaden,
som överskjuter den enligt fastställd arbetsplan beräknade kostnaden ökad
med en tiondel. Å sålunda överskjutande belopp utgår bidraget med högst
samma andel, vartill tidigare statsbidrag till företaget bestämts. Till en
början beviljades tilläggsbidrag i allmänhet till det sålunda angivna maximum.
Kraven på anslaget visade sig emellertid mycket stora, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 september 1921, att
det år 1918 beviljade beloppet om 5,000,000 kronor icke komrne att förslå, varför
styrelsen ämnade framdeles inkomma med begäran om ytterligare anslag
för ändamålet. Med anledning härav gjordes i statsverkspropositionen till
1922 års riksdag det uttalandet, att det vore i hög grad tveksamt, huruvida
ytterligare anslag finge påräknas, samt att fördelningen av dittills beviljade
medel därför borde så anordnas, att vidare anslagskrav för ändamålet måtte
kunna från styrelsens sida undvikas. I enlighet med detta uttalande vidtog
styrelsen från början av år 1922 eu avsevärd minskning av tilläggsbidragens
storlek, så att desamma därefter beviljades till i medeltal blott 43 procent
av det högsta medgivna beloppet. Under de två senaste åren bär någon ny
tilldelning från anslaget icke förekommit, enär styrelsen ansett sig böra reservera
återstående medel, 1,000,000 kronor, till dess kraven på bidrag från
alla härtill berättigade företag kunde överskådas.
I anledning av vid nästlidna riksdag motionsvis gjorda framställningar
om anvisande av medel till ytterligare tilläggsbidrag av nu angivet slag, uttalade
riksdagen, att innan en utredning företagits, avseende att utröna,
bland annat, antalet väganläggningar, som till bidrag kunde komma i fråga,
föreliggande behov i de särskilda fallen med hänsynstagande till vederbörande
distrikts ekonomiska ställning o. s. v., det knappast syntes möjligt
att träffa avgörande, under vilka former den tidigare beslutade avvecklingen
av ifrågavarande ersättning för kristidens kostnader skulle kunna ske på ett
rättvist sätt och utan alltför stora ökade utgifter för statsverket. Riksdagen
anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande de
grunder, som hädanefter borde följas vid tilldelandet av bidrag från förevarande
anslag samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu verkställt den sålunda begärda
utredningen. Av denna utredning framgår, att för den händelse tilläggsbidrag
skulle utgå till hela det belopp, som enligt gällande bestämmelse
högst kan komma ifråga, erfordrades till redan godkända företag, som ännu
icke erhållit något tilläggsbidrag, ett belopp av 2,795,200 kronor samt till
ännu ej godkända företag 2,567,800 kronor, eller sammanlagt 5,363,000 kronor.
iStatsutskottets utlåtande Nr 6.
33
Styrelsen liar ansett dot synnerligen önskvärt, att åtminstone den proportion
å bidragen, som i medeltal kunnat medgivas, sedan den snävare begränsningen
gjordes, även kunde i medeltal bibehållas för de återstående företag,
som kunde ifrågakomma till bidrag. Under förutsättning, att det statsfinansiella
läget medgåve en dylik ökad hjälp till vägdistrikten, har styrelsen
sålunda beräknat de sammanlagda ytterligare bidragen till i runt tal 43
av det nämnda totalbeloppet, 5,363,000 kronor; efter fråndrag av det för
ändamålet redan tillgängliga beloppet av 1,000,000 kronor har styrelsen
ansett sig böra för ändamålet upptaga ett med hänsyn till vissa kostnadsberäkningars
osäkerhet avrundat belopp av 1,500,000 kronor, eller samma
beknip, om vars anvisande hemställan gjorts vid 1924 års riksdag.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda siffrorna giva vid handen,
att den del, som ännu återstår odisponerad av det år 1918 beviljade beloppet,
endast i ringa mån kan täcka de föreliggande kraven på tilläggsbidrag.
Med anlitande av enbart dessa medel skulle alltså tilldelningen från anslaget
för framtiden kunna uppgå till allenast en bråkdel av den enligt gällande
författning medgivna. Då såsom ovan nämnts bidrag under tidigare år oftast
utgått till högsta möjliga belopp, komme härigenom skilda företag att i
mycket olika grad understödjas med statsmedel. Denna ojämnhet i tilldelningen
föranledes icke av vederbörande intressenters större eller mindre
behov av bidrag för merkostnadernas täckande utan är allenast beroende på
den tid, inom vilken respektive företag kunnat slutföras. Under frågans behandling
vid nästlidet års riksdag påpekades, att ofta just de ekonomiskt
svagt ställda väghållningsdistrikten icke i samma grad som de mera bärkraftiga
förmått slutföra arbetena å sådan tid, att de kunnat komma under omprövning
för erhållande av tilläggsbidrag medan dessa ännu medgåvos i full
utsträckning. Den av knappheten på medel nödvändiggjorda inskränkningen
i understödens storlek skulle härigenom komma att till stor del drabba just
de intressenter, som det eljest varit mest angeläget att bistå.
Det synes därför synnerligen önskvärt, att ytterligare medel ställas till
förfogande, så att de största ojämnheterna i förevarande avseende kunde avhjälpas
och kraven på understöd för merkostnadernas gäldande åtminstone
i trängande fall bleve i skälig omfattning tillgodosedda. Av statsfinansiella
skäl torde det emellertid icke vara möjligt att i full utsträckning tillmötesgå
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens begäran. Jag anser mig sålunda icke
kunna förorda, att för ändamålet avses större belopp än 1,000,000 kronor,
varvid jag givetvis förutsätter, att ytterligare anslag ej senare äskas för ändamålet.
Med denna summa jämte vad av förut beviljat anslag nu linnes reserverat
skulle för företag, som ännu ej kommit i åtnjutande av tilläggsbidrag,
tilldelningen i medeltal kunna uppgå till omkring 37 procent av
den i gällande författning högst medgivna. Emellertid måste det givetvis
vid den kommande fördelningen av medlen noga tillses, att anslagsbegränsningen
hårdast drabbar de ekonomiskt mera välsituerade väghållningsdistrikten,
så att de mest betungade må komma i åtnjutande av verksamt
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 6 käft. (Nr 6.) 733 25 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Väg antågg~
ning Tärna
hyrkoby—
Sluss fors.
[22.]
understöd för täckande av merkostnaderna. Denna princip kar ju kommit
till uttryck redan i gällande författning, där det särskilt utsäges, att vid
bestämmandet av tilläggsbidragets storlek hänsyn skall tagas även till vederbörande
intressenters ekonomiska bärkraft. Aven torde särskilt avseende
böra fästas vid om merkostnaden blivit mera betydande. Härutinnan kunde
ifrågasättas att från erhållande av bidrag helt utesluta sådana företag, där
merkostnaden ej överstigit den beräknade med exempelvis 20 %. Enligt vad
jag inhämtat, har emellertid en så ringa kostnadsökning uppkommit endast
vid ett fåtal av företagen, varför en uttrycklig föreskrift om dylik begränsning
ej skulle äga någon större betydelse. Ej heller i övrigt torde beträffande
nu stadgade grunder för bidragets tilldelning några ändringar vara påkallade.
Yad särskilt angår maximigränsen för bidraget torde det kunna befinnas
önskvärt att även hädanefter i vissa undantagsfall bereda full kompensation
för merkostnaderna i samma utsträckning, som understöd i övrigt
ansetts böra lämnas vederbörande företag.
Beträffande det erforderliga anslagsbeloppet för budgetåret 1925—1926
är att märka, att, ehuru sådana företag, som påbörjats senare än med anlitande
av 1920 års fonder, ej ansetts böra åtnjuta bidrag från anslaget, en
avsevärd del av ifrågakommande företag ännu icke avslutats. Då härjämte
för närvarande finnas reserverade medel för ändamålet till ett belopp av
1,000,000 kronor synes för nästkommande budgetår behöva anvisas endast
en mindre del, förslagsvis 100,000 kronor, av det nu ifrågasatta ytterligare
anslaget.»
Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka att för ifrågavarande ändamål
disponeras större belopp än i statsverkspropositionen föreslagits, hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å den av herr Lindmark i ämnet väckta motionen, i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må för beredande
av tilläggsbiårag till vissa företag, för vilka medel anvisats från
anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring
eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar,
till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder ävensom
till anläggning av enklare vägar, utöver förut för ändamålet
anvisade medel bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt
därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag
anvisa ett belopp av 100,000 kronor.
21:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 22) föreslagit riksdagen, att för anläggning
av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 38 i
förutberörda statsrådsprotokoll.
Statsutskottets utlåtande Nr 6*.
35
Departementschefen liar inhämtat, att ifrågavarande vägarbete med all
sannolikhet icke torde kunna avslutas förr än på sommaren 1926. Det av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för vägens färdigställande såsom behövligt
ansedda anslagsbeloppet, 300,000 kronor, torde därför, enligt departementschefens
mening, till en mindre del, förslagsvis 50,000 kronor, kunna utan
större olägenhet överskjutas till budgetåret 1926—1927.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må för anläggning av väg mellan Tärna hyr kolig
och Slussfors för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 250,000 kronor.
22:o) Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 149, av herr G. Rosen m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 202,
av herr A. WiJclund m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte för påbörjande
av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster om järnvägen belägna bygderna
på extra stat för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 100,000
kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Den i motionerna framlagda planen för vägförbindelser mellan inlandsbanan
och de väster om denna belägna orterna, vilken plan är grundad på
en av länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet gjord framställning, upptager
följande vägförbindelser, för vilka kostnaderna skulle uppgå till nedannämnda
belopp:
vägen inlandsbanan—Dikanäs (utmed Vojmsjön) ............ kronor 258,500: —
vägen Långvattnet—Forsmark .......................................... » 306,300: —
vägen Luspen—Slussfors enligt länsstyrelsens överslags
kalkyl.
................................................................................ » 304,000: —
vägen Sorsele kyrkoplats till Gillisnuole enligt länsstyrelsens
beräkning ...................................................... » 300,000: —
eller tillhopa kronor 1,168,800: —
Såsom i motionerna närmare påvisas, har i utredningarna angående järn- utskottets
vägsbyggnader i lappmarken upprepade gånger framhållits vikten av att om- yttrande.
kringliggande bygd genom väganläggningar sattes i förbindelse med järnvägen.
Det har sålunda redan från början förutsatts, att ett vägnät skulle
komma att anknyta sig till inlandsbanan. Så anförde 1919 års riksdag i
skrivelse nr 203 angående ifrågasatt vägförbindelse till Tärna kyrkoby, »att
en uppoffring från statens sida i syfte att knyta här ifrågavarande isolerade
fjällbefolkning närmare samman med det egna landet, så att den icke längre
bleve för sin existens beroende av vårt grannland, vore en fosterländsk
gärning, vars betydelse icke kunde överskattas». I anslutning härtill beslöts
Motioner
angående
utfartsvägar
till inlandsbanan
inom
Västerbottens
län.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Förbättring
av Visby
hamn.
[23.]
Utskottets
yttrande.
vid 1920 års riksdag åstadkommandet på statens bekostnad av en vägförbindelse
mellan Tärna kyrkoby och Slussfors, vilken vägförbindelse, på sätt
under näst föregående punkt omförmäles, inom den närmaste framtiden torde
bliva färdigställd.
Vad riksdagen anförde beträffande Tärna socken, äger, såsom av motionärerna
framhållits, emellertid sin tillämpning även i fråga om övriga ifrågavarande
socknars fjällbygd, som nu saknar utfartsvägar. Behovet av dylika
ytterligare vägförbindelser förutsattes också såsom sannolikt, då vid 1920
års riksdag beslut fattades rörande ovannämnda vägförbindelse Tärna—
Slussfors.
Om än alltså motionärernas yrkande måste anses vara till syftet behjärtansvärt,
torde dock knappast definitiv ståndpunkt till frågan nu från riksdagens
sida böra fattas. För ett dylikt ställningstagande förutsättes enligt utskottets
mening, att en närmare plan utarbetas rörande sättet och ordningen för de
ifrågasatta väganläggnin garnas åstadkommande med särskilt hänsynstagande
till möjligheterna att för ändamålet erhålla bidrag från väghållningsdistrikt
eller landsting. Vid denna plans utarbetande torde också böra beaktas
vikten av att de blivande väganläggningarna erhålla ett enkelt utförande,
som svarar mot deras allmänna karaktär av förbindelseleder genom glest
befolkade trakter, samt att i övrigt sådana organisatoriska anordningar träffas,
att byggnadskostnaderna i möjligaste mån kunna begränsas.
Utskottet, som förutsätter att ifrågavarande utredningar skola hinna slutföras
i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års
riksdag, får hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte dels låta föranstalta om utredning rörande
behovet av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster om
banan belägna bygderna, dels ock för riksdagen framlägga -det
förslag i ämnet, vartill nämnda utredning kan giva anledning.
23:o) Under punkt 23) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att av det
såsom bidrag till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn
beviljade anslaget å 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra
reservationsanslag anvisa ett belopp av 125,000 kronor.
Utredningen i frågan återfinnes å sid. 38—39 av förutberörda statsrådsprotokoll.
Under erinran att av det utav 1919 års riksdag beviljade anslaget å 750,000
kronor till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn, 125,000
kronor, ännu icke blivit av riksdagen anvisade, vill utskottet, då ifrågavarande
arbeten väntas i sin helhet bliva slutförda under innevarande år, tillstyrka,
att berörda återstod av statsbidraget nu anvisas.
I enlighet härmed hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
att riksdagen må av det såsom bidrag till bestridande av kostnader
för förbättring av Visby hamn beviljade anslaget av
750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag
anvisa ett belopp av 125,000 kronor.
24:o) Kung], Maj:t bär (punkt 24) föreslagit riksdagen medgiva, att för bedrivande
av arbeten å till fiskekamnsgruppen I hörande hamnbyggnader må
av de till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslag användas ett
belopp av 250,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39—42 i åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels en inom
första kammaren av herrar Johan Nilsson i Kristianstad och E. B. Andersson
i Fältenborg väckt motion (nr 36) däri hemställts, att riksdagen måtte medgiva,
att för påbörjande av anläggning av en skydds- och fiskehamn vid
Torekov i enlighet med det av styrelserna och de sakkunnige senast framagda
förslaget av den 15 februari 1924 må av de till företag inom fiskehamnsgruppen
II anvisade anslag användas ett belopp av 100,000 kronor, dels ock
en inom andra kammaren av herr O. Isacsson väckt motion, nr 69, däri hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla om utredning
angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen
i Yitemölla, samt att Kung! Maj:t måtte till riksdagen inkomma
med de förslag, vartill utredning kan föranleda.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Sedan den s. k. fiskehamnskommissionen år 1909 framlagt förslag om
utförande genom statens försorg eller med bidrag av statsmedel av vissa
fiskehamnar vid rikets kuster, beslöt riksdagen år 1911 och följande år utförande
i första hand av sammanlagt 26 hamnar, vilka skulle byggas och
underhållas genom statens försorg.
Sedermera beslöt 1921 års riksdag vissa ändringar beträffande planen för
utförande av statens fiskehamnsbyggnader. Beslutet gick bland annat ut på
att, för påskyndande av vissa smärre i huvudsak av muddringar bestående
hamnförbättringar, av dessa skulle bildas en särskild grupp (fiskehamnsgrupp
II), vilken skulle komma till utförande jämsides med övriga fiskehamnar
(fiskehamnsgrupp I).
Efter det 1922 års riksdag anhållit om utredning i huvudsaklig överensstämmelse
med av riksdagen angivna riktlinjer rörande statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet
och de ekonomiska förutsättningarna för densamma, har
Kungl. Maj:t på grundval av utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
lantbruksstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga verkställd utredning för riksdagen
åren 1923 och 1924 framlagt förslag i ämnet (prop. nr 114/1923 och
157/1924), vilka förslag av riksdagen bifallits. Statsmakternas beslut, vilka
i huvudsak anslutit sig till de av ämbetsverken och de sakkunniga avgivna
Utförande av
vissa fiskehamnar.
[24.j
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
förslagen, innebära, att flera angivna tidigare beslutade företag icke eller i
allt fall ej för närvarande skulle komma till utförande samt att i övrigt
arbetena å då ännu ej påbörjade hamnbyggnader skulle utföras i viss angiven
ordning.
Arbetena vid Herrevik och Byviken förutsattes skola bedrivas samtidigt.
Jämsides med företag inom fiskehamnsgrupperna I och II skulle utföras
arbeten för iståndsättande av hamnen vid Baskemölla i Kristianstads län,
för vilket sistnämnda arbete kostnaderna skulle bestridas från de av riksdagen
till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslagen. Samtliga
nu angivna hamnar skulle utföras och underhållas genom statens försorg.
I sin ovanberörda utredning hade ämbetsverken och de sakkunniga föreslagit
vissa förbättringar av de nuvarande hamnanordningarna vid Abbekås
i Malmöhus och Torekov i Kristianstads län. I förenämnda proposition,
nr 157, till 1924 års riksdag anförde emellertid departementschefen, att vad
särskilt Abbekås anginge ytterligare utredning i visst angivet avseende
syntes behövlig. Då den av departementschefen förordade arbetsplanen för
byggande i begränsad omfattning av fiskehamnar icke krävde ett slutligt
ställningstagande till berörda båda hamnbyggnader vid 1924 års riksdag,
syntes därmed kunna anstå, till dess ytterligare medel vid följande års
riksdag behövde äskas. I enlighet härmed upptogos omförmälda båda hamnbyggnader
icke i Kung! Maj:ts förslag till 1924 års riksdag.
Till utförande av sådana fiskehamnar, som avses i förevarande sammanhang,
har riksdagen hittills anvisat sammanlagt 13,868,000 kronor, varjämte
för muddringshamnar beviljats tillhopa 1,250,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att för färdigställande
av nu pågående hamnbyggnader samt påbörjande av ytterligare något
företag under gruppen I måtte för budgetåret 1925—1926 anvisas 400,0Q0
kronor.
I detta sammanhang har styrelsen erinrat, att rik sräkenskaps verket under
förmenande, att till viss personal vid fiskehamnsbyggena utbetalda dyrtidstillägg
bort avföras från fiskeliamnsanslaget i stället för som skett från dyrtidstilläggsanslaget,
anmodat styrelsen att vidtaga härför erforderliga omföringsåtgärder.
På grund av styrelsens bestridande av anmärkningen vore
emellertid frågan härom för närvarande underkastad kammarrättens prövning.
För den händelse riksräkenskapsverkets mening skulle bliva slutgiltigt
fastställd, kunde emellertid, utöver den kostnad för hamnarbetenas slutförande,
som ovan angivits, cirka 210,000 kronor komma att av fiskeliamnsanslaget
behöva tillgodoföras dyrtidstilläggsanslagen.
Vidkommande fiskehamnsgruppen II har styrelsen anfört, att kostnaderna
för de numera beslutade 13 företagen enligt vid ovanberörda utredningar
verkställda beräkningar uppginge till sammanlagt 660,700 kronor samt för
hamnförbättringen vid Baskemölla till 147,700 kronor eller sålunda tillhopa
808,400 kronor, vadan ett överskott av 441,600 kronor funnes att disponera
för annat ändamål. Av de av riksdagen beslutade hamnarna vore åtgärder
vidtagna för påbörjande av arbetena vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs
Statsutskottets utlåtande Nr S.
39
och Baskemölla, vilka beräknades draga en kostnad av sammanlagt 331,100
kronor, vadan återstoden av ovannämnda totalsumma, 808,400 kronor, eller
477,300 kronor belöpte på de tio ännu ej igångsatta företagen inom
gruppen II.
Departementschefen har i förevarande ärende anfört följande:
»Något ytterligare anslag för utförande av de till fiskehamn sgruppen II
hörande företag behöver, såsom av det anförda framgår, ej äskas av riksdagen,
utan beräknas å hittills för detta ändamål anvisade medel uppkomma
ett överskott av omkring 440,000 kronor.
Beträffande de till fiskeliamnsgruppen I hörande hamnbyggnaderna må
erinras, hurusom i nästlidet års statsverksproposition ifrågasattes att låta
anstå med påbörjandet av den förhållandevis dyrbara fiskeliamnsbyggnaden
vid Herrevik, och meddelades därvid, att utredning igångsatts angåend
lämpligheten av ett uppskov härutinnan.
Sedan förenämnda fiskehamnssakkunniga inkommit med infordrad utredning
i frågan och därvid förklarat sig avstyrka uppskov med utförande av
omförmälda företag, har Kung! Maj:t den 30 maj 1924 förklarat, att hamnbyggnaden
vid Herrevik skulle omedelbart påbörjas. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
här ovan meddelat, hava i enlighet med statsmakternas
beslut arbetena å hamnanläggningen vid Byviken ävenledes blivit igångsatta.
Samtliga äldre fiskekamnsbyggnader, som ej beröras av statsmakternas
åren 1923 och 1924 fattade beslut och som ej äro hänförliga till muddringshamnar,
äro numera fullbordade. Bör utförande av återstående sex till fiskehamnsgruppen
I hänförliga hamnar hava statens kostnader beräknats uppgå
till omkring 1,700,000 kronor, varav för Herrevik och Byviken tillhopa 906,700
kronor. Vid ingången av löpande budgetår hade styrelsen för dessa två
hamnbyggnader disponibelt ett belopp av omkring 705,000 kronor. Styrelsen
äskar nu för budgetåret 1925—1926 ytterligare 400,000 kronor för bedrivande
av arbeten, tillhörande ifrågavatande grupp. Då emellertid under rådande
förhållanden fiskehamnsbyggandet måste bedrivas i mera begränsad omfattning,
anser jag mig icke kunna tillstyrka, att större belopp för ändamålet
avses för nämnda budgetår än 250,000 kronor. Härmed skulle under samma
budgetår hamnbyggnaderna vid Herrevik och Byviken kunna färdigställas
samt möjligen ytterligare något företag kunna påbörjas, vilket dock ej torde
böra ske, innan frågan underställts Kungl. Maj:ts prövning. Emellertid
synes det ej nödvändigt att begära anvisande av nytt anslag, utan vill jag
föreslå, att för ändamålet tages i anspråk motsvarande belopp av det överskott,
som beräknas uppkomma å de till företag inom fiskeliamnsgruppen II
anvisade anslagen.
Vad angår de ifrågasatta hamnbyggnaderna vid Abbekås och Torekov,
hava de förut omförmälda utredningarna rörande nämnda företag ännu ej
slutförts, och synes utan olägenhet med avgörande i frågan kunna anstå
ännu ett år.
Beträffande slutligen det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda
spörsmålet om gäldande av kostnaderna för dyrtidstillägg till viss personal
40
aStatsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Understödjande
av mindre
fiskehamnsbyggnader.
[25.1
vid styrelsens liamnavdelning torde för närvarande i avvaktan på den slutliga
utgången av det av styrelsen omförmälda anmärkningsmålet någon åtgärd
icke böra vidtagas. Därest berörda kostnader slutligen prövas böra
utgå av till fiskehamnsbyggnaderna anvisade anslag, torde frågan om beredande
av medel därtill få underställas följande års riksdag.»
Utskottet får tillstyrka Kungi. Majds förevarande förslag. I avseende å
den i ämnet väckta motionen om att medgivande måtte lämnas till ett
omedelbart igångsättande av hamnbyggnaden vid Torekov, får utskottet hänvisa
till vad departementschefen i detta avseende anfört. Såsom härav framgår,
har på skäl, som departementschefen angivit, prövningen av frågan om
igångsättande av detta ytterligare hamnföretag ansetts böra uppskjutas ännu
ett år.
Yad därefter angår förenämnda motion om iståndsättande av fiskehamnen
i Vitemölla, har utskottet funnit de i motionen påpekade förhållandena förtjäna
en undersökning. Då utskottet sålunda tillstyrker den i motionen
begärda utredningen, sker det dock under betonande att därmed ingen ståndpunkt
intagits i fråga om den ordning, vari eventuella anslag till byggnadsarbeten
å ifrågavarande hamn böra förekomma i tävlan med andra anslagskrav
av liknande art.
Utskottet hemställer
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å den av herrar Johan Nilsson i Kristianstad och
E. B. Andersson i ämnet väckta motionen, må medgiva, att
för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen I hörande
hamnbyggnader må av de till företag inom fiskehamnsgruppen
II anvisade anslag användas ett belopp av 250,000 kronor.
b) att riksdagen med bifall till herr Isacssonä ovanberörda
motion må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av
fiskehamnen i Vitemölla, samt att Kungl. Maj:t må till riksdagen
inkomma med det förslag, vartill utredning kan föranleda.
25:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen, att till understödjande
av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen
till utförande i första hand föreslagna för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 42—44 i
åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet förehaft till behandling två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 9, av herrar
K. A. Andersson och I. Svensson och den andra inom andra kammaren, nr
12, av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, to. fl., i vilka hemställts, att riks
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6'',
41
dagen måtte till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de
av fiskeliamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av
fiskeliamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna har riksdagen
anvisat för år 1920 150,000 kronor, för vart och ett av åren 1921 och 1922
300,000 kronor, för första halvåret 1923 100,000 kronor och för budgetåret
1923—-1924 50,000 kronor eller sålunda tillhopa 900,000 kronor.
Av sistberörda belopp har Kungi. Maj:t anvisat den 25 februari 1921 för
påbörjande och fortsättande av arbetet med iståndsättande av Borstahusens
, fiskehamn 225,000 kronor, den 31 december 1921 för påbörjande av upprensning
av Hunnebostrands fiskehamn m. m. 250,000 kronor och för anläggning
av fiskehamn vid Yeijern 77,400 kronor, den 7 februari 1924 för
påbörjande av fiskehamnsanläggning vid Svanshall 100,000 kronor samt den
13 november 1924 för iståndsättande av Älabodarnas och Vikhögs fiskehamnar
respektive 53,100 och 75,600 kronor eller sålunda tillhopa 781,100
kronor, vadan 118,900 kronor återstå odisponerade.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu anfört, att den sammanlagda
beräknade kostnaden för samtliga de fiskehamnar, för vilka på grund av begärda
undersökningar kunde förväntas, att understöd från nu ifrågavarande
fond skulle komma att sökas, uppginge för närvarande till 5,299,400 kronor,
motsvarande ett statsbidrag av tillhopa 4,769,460 kronor, och har styrelsen
hemställt om ett anslag för budgetåret 1925—1926 av 300,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»För att bereda möjlighet att under budgetåret 1925—1926 kunna tilldela
ytterligare ett eller annat mindre fiskehamnsföretag statsunderstöd torde
anslag för ifrågavarande ändamål böra anvisas för nämnda budgetår. Med
hänsyn till rådande förhållanden anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka
beviljande av högre belopp än 100,000 kronor.
Enligt statsmakternas beslut skola fiskehamnsbyggnaderna inom grupperna
I och II utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning
samt kostnaderna för denna utgå från de till nämnda hamnbyggnader anvisade
medlen. Jämlikt av riksdagen godkända villkor och bestämmelser
rörande statsbidrag från nu förevarande anslag, intagna i kungörelsen den
27 juni 1919 (nr 490), skola de mindre fiskehamnar, som erhålla dylikt statsbidrag,
utföras och underhållas genom styrelsens hamnavdelning. På sätt
styrelsen anfört, synes det rimligt, att även från för dessa företag beviljade
medel i lämplig utsträckning utgå bidrag till kostnaderna för hamnavdelningens
verksamhet. Därest riksdagen icke uttalar någon erinran däremot,
vill jag därför föreslå Kung! Maj:t föreskriva, att kostnaderna för upprätthållande
av hamnavdelningen jämväl skola bestridas från medel, som av
Utskottets
yttrande.
Undersökningar
m. m.
för vissa
mindre fiskeliamnsbyggnader.
[26.]
42 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Kungl. Maj:t anvisas till mindre fiskeliamnsbjggnader från förevarande
anslag.
I detta sammanhang må framhållas, att i enlighet med de direktiv, som
lämnades vid igångsättande av nn pågående utredning av frågan om ändrad
organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet och därmed sammanhängande
spörsmål, vederbörligt beaktande torde komma att ägnas det förhållandet,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning huvudsakligen handhar
arbeten, vilka beräknas bliva slutförda inom en begränsad tidsperiod.»
Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet,
som icke kunnat biträda motionärernas förslag, hemställa:
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å de av herrar K. A. Andersson och I. Svensson samt
herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i ämnet väckta motionerna,
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till understödjande
av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen
till utförande i första hand föreslagna för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av
100,000 kronor.
26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen, att dels till undersökningar
och upprättande av arbetsplaner för sådana fiskehamnar, som äro
avsedda att erhålla statsbidrag från anslaget till understödjande av mindre
fiskehamnsbyggnader, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,000 kronor, dels ock besluta, att beträffande undersökning, vartill
förrättningsman förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande av
statsbidrag från ifrågavarande anslag gälla vissa av departementschefen i
förberörda statsrådsprotokoll angivna villkor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 44—45
av statsrådsprotokollet ifråga.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Då samma skäl, som beträffande anslagen till vägundersökningar och till
undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m. åberopats för statsmakternas
beslut nästlidet år att begränsa statens bidrag till undersökningskostnaden,
torde föreligga jämväl i fråga om nu förevarande anslag, vill jag
tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag härutinnan. För erhållande
av statsbidrag från detta anslag torde alltså böra uppställas det
villkor, att vederbörande intressenter, förutom all erforderlig hantlangning,
vari enligt gängse praxis inbegripas förmän för liantlangningsmanskap, båtar
och sådana undersökningsredskap, som icke äro att hänföra till instrumenter,
skola enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beprövande bekosta lägst 10
och högst 33 Va procent av den övriga undersökningskostnaden.
Enligt vad jag inhämtat, föreligga ett 40-tal planer till mindre fiskehamnar
färdiga. Då det torde dröja länge, innan flertalet av dessa hamnar kan
Statsutskottets utlåtande Nr (i. 43
komma till utförande, torde böra tillses, att nya undersökningar i minsta
möjliga omfattning verkställas och att de medel, som finnas eller under den
närmaste tiden kunna komma att anvisas, i första hand användas till erforderlig
revidering av äldre planer, därvid särskilt bör beaktas möjligheten
att nedbringa kostnaderna. Då ovan förordade ändring av villkoren för statsbidragets
utbetalande torde komma att medföra en minskning i anspråken
på förevarande anslag, anser jag mig därför och med hänsyn jämväl till
förefintlig reservation å äldre anslag böra föreslå en nedsättning av det
av styrelsen äskade beloppet till 2,000 kronor.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i ärendet framställda förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må
a) till undersökningar och upprättande av arbetsplaner för sådana
fiskehamnar, som äro avsedda att erhålla statsbidrag från
anslaget till understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader, för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av
2,000 kronor;
b) besluta, att beträffande undersökning, vartill förrättningsman
förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande
av statsbidrag från ifrågavarande anslag gälla de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925
angivna grunder.
27:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen, att till bestridande
av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten å genom statens
.försorg tillkomna fiskeliamnsanläggningar för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 45—46 i åberopade
statsrådsprotokollet.
Till bestridande av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten
å genom statens försorg tillkomna fiskekamnsanläggningar har riksdagen
anvisat för budgetåret 1923—1924 30,000 kronor och för budgetåret
1924 — 1925 10,000 kronor. Med förevarande anslag är avsett att bekosta
sådana större reparations- och muddringsarbeten å nämnda fiskekamnsanläggningar,
som kunna anses gå utöver det normala underhållsarbetet. Av
hittills beviljade medel återstå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
meddelande allenast obetydligt över 1,000 kronor.
Såsom av departementschefen framhållits, är medelsbehovet för nu ifrågavarande
ändamål i första hand beroende på rena naturhändelser, vadan detsamma
icke kan bliva föremål för någon tillförlitlig beräkning. Med hänsyn
till det ringa belopp, som av hittills beviljade medel återstår disponibelt,
anser sig emellertid utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
alltså,
Reparation av
större skador
å statens
fiskehamnsanläggningar.
[27.]
Utskottets
yttrande.
44
Statsutskottets utlutande Nr 6.
Upprensning
.av och fyrbelysning
i
vissa farleder
i Mälaren.
[28.]
att riksdagen må till bestridande av kostnader för större reparations-
och muddringsarbeten å genom statens försorg tillkomna
fiskehamnsanläggningar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
28:o) Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen, att för slutförande
av arbetena med upprensning av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande
av fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 46 —49 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1918
års lagtima riksdag beslutat, att upprensning av farlederna i Mälaren vid
Agnesund, Kolsundet, Kvicksund och Bockholmssund finge utföras i huvudsaklig
överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag. I detta
förslag förutsattes, att till följd av upprensningen av Kvicksund ombyggnad
måste ske av dåvarande bro för Oxelösund—Klen—Västmanlands järnväg,
därvid bron skulle förses med brobana, avsedd jämväl för landsvägstrafik.
För ifrågavarande ändamål har riksdagen för åren 1919 — 1921 samt budgetåret
1924—1925 anvisat tillhopa 600,000 kronor, därav för sistnämnda budgetår
150,000 kronor.
För budgetåret 1925—1926 har vattenfallsstyrelsen hemställt om anvisande
av ett anslag av 370,000 kronor. Av detta belopp avse 150,000 kronor
upprensning av Kolsundet, 150,000 kronor upprensning av övriga farleder
samt 70,000 kronor fyrbelysning i sistnämnda farleder.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande anslagsäskande har departementschefen
anfört följande.
»Av skäl, som nästlidet år anfördes, anser jag, att med upprensning av
Kolsundet till 4 meters djup alltjämt bör anstå. Däremot torde det för
övriga upprensningsarbeten i Mälaren erforderliga slutanslaget, 150,000 kronor,
i enlighet med vad år 1924 förutsattes, böra anvisas för budgetåret
1925—1926.
För att de upprensade farlederna och därmed även den efter ombyggnad
åter öppnade Södertälje kanal skola kunna halt fylla sitt ändamål att möjliggöra
trafik å Mälaren med mera djupgående fartyg, torde det vara nödvändigt,
att berörda farleder förses med för ändamålet erforderlig fyrbelysning.
Jag vill därför tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag härutinnan samt att
det för ändamålet erforderliga beloppet, 70,000 kronor, ställes till lotsstyrelsens.
förfogande under nästkommande budgetår. Med hänsyn till det
samband, anordnandet av fyrbelysning äger med övriga åtgärder för ifrågavarande
farleders iordningställande för den större sjöfarten, torde det för
det förra ändamålet nu förordade anslaget jämväl böra anvisas under sjätte
huvudtiteln.»
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 45
Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
hemställer,
att riksdagen må för slutförande av arbetena med upprensning
av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande av
fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.
Vägunderhållet och skjutsväsendet.
Bidrag till
vägunderhållet
å
landet.
Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet,
vilket är avsett till gäldande av den enligt 60 § väglagen på staten belöpande
andelen av kostnaden för detta ändamål, utgjorde för vald och ett av
åren 1919—1922 2,700,000 kronor, för första halvåret 1923 — med hänsyn därtill,
att större delen av utbetalningarna verkställas i slutet av varje år —
480,000 kronor och för budgetåret 1923—1924 3,200,000 kronor. För budgetåret
1924—1925 höjdes anslaget till 4,700,000 kronor.
Från anslaget hava utbetalts under år 1920 omkring 3,670,000 kronor,
under år 1921 omkring 4,190,000 kronor, under år 1922 omkring 4,860,000
kronor, under första halvåret 1923 omkring 628,000 kronor och under budgetåret
1923—1924 omkring 5,864,000 kronor.
Departementschefen har framhållit, att den alltmer ökade belastningen av
anslaget hade sin grund i den fortgående utvidgningen av vägnätet samt de
allt större krav, som med den stigande automobiltrafiken kommit att ställas
på vägunderhållet. I vissa fall syntes emellertid under kristiden verkställda
uppskattningar vara orimligt höga och följaktligen hava medfört utbetalandet
av ett oskäligt stort statsbidrag. Genom beslut den 21 augusti 1924 hade
ock Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelserna i samtliga län att förständiga
vederbörande landsfogdar att verkställa undersökning, huruvida inom något
väghållningsdistrikt de uppskattade kostnaderna för vägunderhållet inom
distriktet skäligen kunde anses överstiga de verkliga underhållskostnaderna,
och, därest så funnes vara förhållandet, hos vederbörande länsstyrelse göra
framställning om ny uppskattning.
Då någon ändring i gällande grunder för statsbidraget ej för närvarande
syntes böra ifrågasättas med anledning av de bidrag av automobilskattemedel,
som komme väghållningsdistrikten tillgodo, vore en avsevärd förhöjning
av ifrågavarande anslag nödvändig.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj-.ts förevarande förslag får utskottet hemställa,
29:o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet från dess nuvarande
belopp, 4,700,000 kronor, med 800,000 kronor till 5,500,000 kronor.
Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till sid. 49—oO i
åberopade statsrådsprotokollet.
Kostnad
för vägdelninqar.
[30.]
Understöd åt
synnerligt
betungade
väghållning sdistrikt.
[31.]
46 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till vägunderhållet på landet från dess nuvarande belopp
4,700,000 kronor med 800,000 kronor till 5,500,000 kronor.
30:o) Kungl. Maj:t liar (punkt 30) föreslagit riksdagen att för bestridande
av statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor.
Under erinran att ifrågavarande anslag tillkommit med anledning av stadgandet
i 84 § väglagen, att, då vägdelning enligt nämnda lag äger rum första
gången, halva kostnaden härför skall bestridas av statsverket, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må för bestridande av statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra förslagsanslag av 2,000 kronor.
31:o) Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till understöd åt
synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.
Beträffande motiveringen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 50—51
i åberopade statsrådsprotokollet.
Till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt har riksdagen
anvisat för vart och ett av åren 1907—1921 150,000 kronor, för år 1922
250,000 kronor, för första halvåret 1923 250,000 kronor samt för vart och
ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 200,000 kronor. Det för sistnämnda
budgetår anvisade beloppet är avsett till beredande av dylikt understöd
för år 1925.
Departemenschefen anför i ärendet, bland annat, följande:
»Enligt av riksdagen fastställda huvudgrunder för understödens utgående,
intagna i kungörelsen den 10 juni 1912 (nr 137) angående dispositionen av
anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, skall vid
tilldelning av understödet hänsyn tagas bland annat till distrikts kostnad
för vägunderhållet under viss angiven tidsperiod, och stadgas, att såsom
underhållskostnad härvid skall anses för indelad väg det av vederbörande
särskilda nämnd satta uppskattningsbelopp och för icke indelad väg samt
bro och färja ävensom för vinterväghållningen vägkassans verkliga utgifter
för ändamålet, allt med avdrag av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet
eller andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.
Såsom tidigare omnämnts, har 1924 års riksdag antagit sådan ändring av
60 § väglagen, att beträffande väghållningsdistrikt, där hela distriktets vägnät
övertagits till underhåll medelst vägkassan, det ordinarie statsbidraget skall
beräknas å distriktets verkliga kostnad för vägunderhållet. Med anledning
härav torde för sådana distrikt motsvarande jämkning böra äga rum i bestämmelserna
om beräkning av ifrågavarande extraordinära statsbidrag. Om
Statsutskottets utlåtande Nr fi.
47
riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, torde jag alltså framdeles få
förelägga Kungl, Maj:t förslag till de ändringar i föreskrifterna angående
dispositionen av förevarande anslag, som i sådant syfte kunna befinnas erforderliga.
»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen
ifrågasatta ändringen i avseende å sättet för beräkningen av understöd
till väghållningsdistrikt där hela vägunderhållet övertagits av vägkassan,
får med tillstyrkande jämväl i övrigt av förevarande förslag hemställa,
att riksdagen må till understöd åt synnerligt betungade väghällningsdistrikt
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
reservationsanslag av 200,000 kronor.
32:o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till understöd
åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag
av 25,500 kronor.
Till understöd åt svenska vägföreningen hava anslag anvisats för åren
1917—1922 samt budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, för sistnämnda
budgetår med 19,000 kronor.
I enlighet med riksdagens år 1918 fattade ståndpunkt hava anslagen till
föreningen från och med år 1919 icke beviljats till högre belopp än som
motsvarade föreningens utgifter för kurser och föredrag. Med anledning
därav att utgifterna för vägmästarkurser, vägdagar och föredrag under år
1923 understigit det för sagda år beviljade statsbidraget, anbefallde Kungl.
Maj:t genom brev den 30 maj 1924 statskontoret att till föreningen utbetala
medel från ovanberörda anslag å 19,000 kronor i den mån föreningen genom
intyg av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen visade, att de skulle komma till
användning för vägdagar, utbildningskurser för yrkesmän i vägunderhåll samt
föredrag rörande vägväsendet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t har föreningen anhållit om ett statsbidrag
för år 1925 av 35,000 kronor. I häröver avgivet utlåtande har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förordat ett belopp av 26,000 kronor — motsvarande
i avrundat tal föreningens verkliga utgifter under år 1924 för vägmästarkurs,
fem vägdagar och vägföredrag samt för utgivande av föreningens tidskrift —
under villkor att under år 1925 på lämpliga platser i olika delar av landet
anordnas minst fem vägdagar samt en utbildningskurs för yrkesmän i vägunderhåll
i huvudsaklig överenstämmelse med av styrelsen i skrivelse den
30 april 1924 angivet program ävensom att tidskriften utgives med oförminskat
omfång.
För egen del har departementschefen yttrat:
»Med hänsyn till vägfrågans nuvarande läge och då vägunderhållets överflyttande
på vägkassorna i allt större utsträckning äger rum, är det av vikt,
att föreningen sättes i stånd- att fortfarande i önskvärd omfattning bedriva
sitt gagnande arbete för spridande av upplysning rörande lämpliga arbetsmetoder
och organisationsformer för väghållningens utförande samt för ut
-
Utskottets
yttrande.
Svenska vägföreningen.
[32.]
48
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Bidrag till
sljuts entreprenader.
[33.]
bildning av kompetenta arbetsledare. Därvid kan föreningens kela landet
■omfattande verksamhet bidraga till att befordra en viss entydighet i väghållningen
och på samma gång bringa de inom olika landsändar vunna erfarenheterna
till allmän kännedom.
Jämväl för år 1925 synes därför statsbidrag böra beredas föreningen.
Enligt föreningens förslag till budget för år 1925 belöpa sig kostnaderna
för vägmästarkurs, vägdagar, föredrag och undervisningsmateriel vid kurserna
och föredragen till 25,500 kronor, och vill jag tillstyrka, att anslag till detta
belopp beviljas föreningen. I likhet med vad skedde nästlidet år förutsätter
jag därvid, att Kung! Maj:t icke kommer att ställa anslaget till föreningens
förfogande i vidare mån än föreningen kan visa, att medlen komma till användning
för avsett ändamål.
I övrigt torde för anslagets åtnjutande böra av Kung!. Maj:t föreskrivas
villkor, i tillämpliga delar överensstämmande med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit.»
Med tillstyrkande av Kung! Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd åt svenska vägföreningen för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.
33:o) Kungl. Maj:t har (punkt 33) föreslagit riksdagen att minska det
ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader från dess nu
varande belopp 500,000 kronor med 110,000 kronor till 390,000 kronor.
Det ordinarie anslaget till bidrag till skjutsentreprenader, som utgått för
vart och ett av åren 1919—1922 med 400,000 kronor och för tiden 1 januari
—30 juni 1923 med 250,000 kronor, är för vart och ett av budgetåren 1923—
1924 och 1924—1925 upptaget med 500,000 kronor.
Utbetalningarna från anslaget hava under år 1921 uppgått till omkring
809,000 kronor, under år 1922 till omkring 710,000 kronor, under första halvåret
1923 till omkring 365,000 kronor och under budgetåret 1923—1924 till
omkring 712,000 kronor.
Såsom departementschefen framhållit, hava till följd av automobiltrafikens
starka utveckling ett avsevärt antal skjutsanstalter numera indragits, varför
anspråken på statsbidrag till skjutsväsendet torde komma att i ej ringa omfattning
nedgå. Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas
de belopp, som erfordras för gäldande under budgetåret 1925—1926 av på
staten belöpande andel av entreprenadbidragen till skjutsanstalterna i riket
uppgå till sammanlagt endast omkring 390,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjutsentreprenader från dess nuvarande belopp,
500,000 kronor, med 110,000 kronor till 390,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
;54:o) Kungl. liar (punkt 34) föreslagit riksdagen att till bestridande
av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor att i första hand utgå av inflytande
registreringsavgifter för automobiler.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 55—58 i åberopade
statsrådsprotokollet.
Registrering
av ant omobiler.
[34.]
För berörda ändamål har riksdagen under en följd av år anvisat extra
förslagsanslag att i första hand utgå av inflytande registreringsavgifter för
automobiler. För budgetåret 1923—1924 beviljades för ändamålet 20,800
kronor och för budgetåret 1924—1925 22,000 kronor. Från anslaget gäldas
dels kostnaderna för utgivande och tillhandahållande åt rikets polismyndigheter
av publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik», dels kostnader
för tryckning av blanketter in. m. till automobilregistret, dels ock
•ersättning till den räkenskapsförare hos överståthållarämbetet, som handhar
uppbörden av registreringsavgifter m. m. för motorfordon. I enlighet med
vad som meddelades i statsverkspropositionen till nästlidet års riksdag, hava
därjämte utgifterna för anskaffande av de i förordningen om motorfordon
påbjudna s. k. besiktningsskyltarna ansetts böra bekostas från förevarande
anslag. Huvudparten av utgifterna har belöpt å publikationen »Meddelanden
angående automobiltrafik».
Nämnda publikation lärer numera icke kunna anses i tillräcklig grad fylla
det därmed avsedda ändamålet, då densamma är synnerligen tidsödande och
besvärlig att använda genom sitt stora omfång och på grund därav att uppgifter
från ett och samma län äro splittrade i ett flertal häften. Ävenledes
anses de upplysningar, som kunna erhållas ur publikationen, icke alltid
fullt tillförlitliga, beroende på den i förhållande till numera vanliga täta
äganderättsväxlingar och nummerbyten alltför långa tiden mellan anteckningen
i registret och dess kungörande i tryck.
Hos generalstaben föres sedan länge ett centralregister över alla motorfordon
i riket, avsett för militära ändamål men innehållande i huvudsak alla
de uppgifter rörande motorfordon och deras ägare, varav polismyndigheterna
äro i behov. Genom att för civila ändamål tillgodogöra sig detta redan befintliga
register skulle man — efter någon mindre komplettering — för en förhållandevis
obetydlig kostnad erhålla ett fullständigt centralregister över samtliga
motorfordon i riket, från vilket behövliga upplysningar kunde med lätthet
tillhandahållas polismyndigheterna.
I stället för att erhålla publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»
skulle alltså dessa myndigheter hänvisas att inhämta erforderliga
uppgifter rörande motorfordon antingen från detta centralregister eller, om
sådant undantagsvis skulle befinnas förmånligare, direkt hos vederbörande
länsstyrelse. För möjliggörande av registrets förande skulle de utdrag ur
respektive automobilregister, som nu insändas till överståthållarämbetet för
att tryckas, i stället direkt tillställas centralregistret. Beslut om återkallelse
av körkort, rörande vilka generalstabens register icke innehåller några upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.) 733 23 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr G.
gifter och vilka fortfarande torde böra på något sätt centralt kungöras, skullekunna
intagas i tidningen »Polisunderrättelser».
Ett förberedande förslag i nu angivna hänseende har för yttrande underställts
överståthållarämbetet, chefen för generalstaben samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
‘vilka antingen tillstyrkt eller förklarat sig intet hava att
erinra mot detsamma.
Departementschefen anför för egen del följande:
»På i det föregående anförda skäl och med stöd av de avgivna yttrandena
finner jag mig böra föreslå, att publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»
skall från och med ingången av nästkommande budgetår upphöra,
och att i stället upplysningar rörande motorfordon och deras ägareskola
tillhandahållas från det hos generalstaben förda centralregistret, vilket,
bör för ändamålet i erforderlig mån kompletteras, samt beslut om återkallelse
av körkort kungöras i tidningen »Polisunderrättelser». Det må i detta
sammanhang framhållas, att tillskapandet av ett för jämväl andra än militära
myndigheter tillgängligt fullständigt centralregister över alla motorfordon i
riket vore av värde genom den möjlighet det skulle bereda till en synnerligen
önskvärd bättre överblick över det för våra väg- och trafikförhållandennumera
så viktiga automobilväsendet.
De ökade kostnader, som genom berörda åtgärder skulle åsamkas generalstaben,
torde, då de icke föranledas av något militärt behov utan uteslutande
avse civila ändamål, böra bestridas från nu ifrågavarande anslag. För
det löpande arbetet med registrets förande samt tillhandahållandet av uppgifter
till polismyndigheterna torde böra avses ett särskilt kvinnligt biträde,
för vars avlöning — inberäknat dyrtidstillägg — lärer böra beräknas omkring
3,OCX) kronor för år. Till en början och innan registret hunnit fullständigas
samt tidvis även sedermera torde emellertid ytterligare arbetskraft
bliva erforderlig utöver den, som redan nu finnes i generalstaben tillgänglig..
Vidare måste de särskilda kostnaderna för telefon, papper, blankettryck
in. m. ersättas. Till dessa ändamål samt för ersättning för arbetet med
registreringens övervakande m. m. torde förslagsvis böra avses omkring
3,500 kronor. Totalkostnaderna kunna alltså för budgetåret 1925—1926 förslagsvis
beräknas till 6,500 kronor.
Till täckande av övriga utgifter, som skola bestridas från förevarande
anslag, nämligen för tryckning av blanketter in. m. till de hos länsstyrelserna
förda automobilregistren, för ersättning till förenämnda räkenskapsförare hos
överståthållarämbetet samt för anskaffande av ytterligare besiktningsskyltar
torde böra avses ett belopp av omkring 1,500 kronor.
Överflyttningen av kungörandet av beslut rörande återkallande av körkort
till tidningen »Polisunderrättelser» kommer givetvis att medföra någon ökning
av utgifterna för denna publikation, överslagsvis beräknad till 1,500
kronor för år. Efter samråd med chefen för socialdepartementet finner jag
mig emellertid böra föreslå, att denna ökade kostnad bestrides från de till
denna tidnings utgivande anvisade medel.'' Under förevarande punkt komme
alltså anslagsbehovet att uppgå till 8,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6''. 51
Därest den nu ifrågasatta omläggningen av sättet för tillgodoseende av
polismyndigheternas behov av uppgifter rörande automobilväsendet skulle
befinnas medföra behov av någon mindre jämkning av stadgandena i motorfordonsförordningen,
torde vidtagandet av sådan få ankomma på Kungl
Maj: t.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna omläggningen
av ifrågavarande registrering av automobiler, får hemställa,
att riksdagen må till bestridande av utgifter för registrering
av automobiler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor, att i första hand utgå av inflytande
registreringsavgifter för automobiler.
Byggnadsväsende!.
35:o) Beträffande vad Kungl. Maj:t (punkterna 35—36) förslagit angående
anvisande av anslag för budgetåret 1925—1926 dels till byggnadsstyrelsen,
dels ock för upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet, kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
36:o) Kungl. Maj:t har (punkt 37) föreslagit riksdagen att för beredande
av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 60 i åberopade
statsrådsprotokollet.
För beredande av lokaler för vissa av byggnadsstyrelsens byråer har riksdagen
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 25,500 kronor.
Jämlikt Kungl. Majrts beslut den 18 juli 1924 skola lokaler beredas byggnadsstyrelsen
i den under uppförande varande ämbetsbyggnaden å tomten
nr 3 i kvarteret Murmästaren i Stockholm, vilken byggnad beräknas bliva
färdig att tagas i bruk våren 1926. Emellertid kan det givetvis icke förutses,
huruvida byggnadsstyrelsen kan före den 1 oktober 1926 lyckas bliva
löst från hyresavtalet beträffande förhyrda lokaler för vissa styrelsens
byråer. Härtill kommer, att styrelsen har att erlägga viss hyresersättning
till landshövdingen i Stockholms län för den del av den till honom anslagna
boställsvåningen, som upplåtits till statsverket för byggnadsstyrelsens räkning
och vari en av styrelsens byråer är inrymd. För budgetåret 1925—
1926 skulle alltså samma anslag som under innevarande budgetår vara erforderligt
för beredande av lokaler åt ämbetsverket i fråga.
Utskottets
yttrande.
Byggnads
styrelsen,
byggnads
styrelsens
verksamhet.
[35—36.]
Beredande
av lokaler för
vissa byggnadsstyrelsens
byråer.
[37.]
Anskaffande
av möbler
för byggnadsstyrelsens
nya ämbetslokaler
m. in.
[38.]
Utskottets
yttrande.
52 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet
hemställa
att riksdagen må för beredande av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens
byråer för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 25,500 kronor.
37:o) Kungl. Maj:t har (punkt 38) föreslagit riksdagen att för anskaffande
av möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m. för budgetåret
1925 — 1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till sid. 61—62 i
åberopade statsrådsprotokollet.
Såsom under nästföregående punkt omförmälts, skall byggnadsstyrelsen
beredas ämbetslokaler i ämbetsbyggnaden å tomten nr 3 i kvarteret Murmästaren
i Stockholm. Det nu begärda anslaget är avsett för täckande av
kostnaderna för de nya ämbetslokalernas möblering och förseende med
armatur m. m.
Såsom byggnadsstyrelsen framhållit, skulle nyanskaffning av möbler erfordras
i första hand för styrelsens sessionsrum. Vidare skulle komplettering
erfordras av möblemangen i generaldirektörens och byråchefernas
tjänsterum liksom ock i övriga tjänsterum. Härjämte förefunnes behov av
en uppsättning av skåp för förvaring av styrelsens växande förråd av ritningar,
kartor m. m. Slutligen erfordrades medel för anskaffande av ny
armatur, mattor och gardiner liksom ock för reparation av styrelsens gamla
inventarier. För flyttning av styrelsens nuvarande inventarier, bibliotek,
arkiv m. m. till de nya ämbetslokalerna krävdes ock medel. Inalles har
byggnadsstyrelsen beräknat ett belopp av 66,000 kronor vara för berörda
ändamål erforderliga.
Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att medel till ett belopp
av 50,000 kronor beredes för anskaffande av möbler m. m. i byggnadsstyrelsens
nya ämbetslokaler ävensom för bestridande av kostnaderna för
styrelsens flyttning till nämnda lokaler. Då för en sådan avsevärd extraordinär
utgift icke lämpligen syntes departementschefen böra tagas i anspråk
sjätte huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,
syntes särskilt anslag för ändamålet böra av riksdagen anvisas.
Såsom framgår av den lämnade utredningen, har det av byggnadsstyrelsen
begärda beloppet av departementschefen ansetts böra begränsas till 50,000.
Då det torde vara ofrånkomligt, att medel för ovan angivna ändamål ställas
till förfogande, har utskottet ansett sig böra tillstyrka förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för anskaffande av möbler för byggnadsstyrelsens
nya ämbetslokaler m. rn. för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr Li. 53
38:o) Kungl. Maj:t har (punkt 39) föreslagit riksdagen att till bestridande
av kostnader för utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63 i åberopade statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål bär riksdagen för vartdera av budgetåren
1923—1924 och 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 25,000
kronor. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1924 har byggnadsstyrelsen
anmält, att vid tiden för skrivelsens avlåtande å anslaget för
budgetåret 1923—1924 förefunnes en reservation av 7,311 kronor, och har
styrelsen hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret
1925—1926 anvisas ett belopp av 20,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till bestridande av kostnader för utredningar
rörande tillämnade byggnadsföretag rn. in. för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
39:o) Kungl. Maj:t har (punkt 40) föreslagit riksdagen att till avlöning av
länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 31,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—68 i åberopade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet förehaft till behandling en inom andra
kammaren av herr P. IL Sjöblom väckt motion, nr 209, däri hemställts att
riksdagen måtte besluta, att till avlöning av länsarkitekter för budgetåret
1925—1926 anvisa, utöver det av Kungl. Maj:t i 1925 års statsverksproposition
äskade extra anslaget av 31,000 kronor, ytterligare 4,000 kronor till
avlöning av biträde åt länsarkitekten i Stockholms län, eller tillsammans
35.000 kronor.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Till avlöning av länsarkitekter har riksdagen på extra stat anvisat för
vart och ett av åren 1918—1922 25,000 kronor, för första halvåret 1923
12,500 kronor och för vart och ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925
25.000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har nu, under erinran om sin redan år 1923 härutinnan
gjorda hemställan, föreslagit, att arvodet till länsarkitekten i Kopparbergs
m. fl. läns distrikt måtte höjas från 4,000 kronor till 5,000 kronor.
Vidare har styrelsen nu, liksom tidigare, hemställt, att tre nya länsarkitekttjänster,
en vax med arvode av 5,000 kronor, inrättas samt att de nya länsarkitekterna
tilldelas följande tjänstgöringsdistrikt, nämligen en Göteborgs
och Bohus län samt Hallands län, en Älvsborgs och Skaraborgs län samt
en Värmlands och Örebro län. Styrelsen bär härvid anfört, att det vore
Utredning ur
rörande tillämnade
byggnadsföretag.
[39].
Läns
arkitekter.
[40.]
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
till betänklig skada för det allmänna, om länsarkitektinstitutionens utveckling
skulle ytterligare fördröjas, och liar styrelsen särskilt i detta avseende
framhållit de väsentliga olägenheter, icke minst ur ekonomisk synpunkt, som
ett okontrollerat samhällsbebyggande medförde för såväl den enskilde som
de blivande samhällena.
Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, att den redan
nästlidet år konstaterade ökningen i arbetsbördan för länsarkitekten i Kopparbergs,
Västmanlands och Gävleborgs läns distrikt syntes numera hava
nått en sådan omfattning, att en återgång till det av denne befattningshavare
tidigare uppburna arvodesbeloppet, 5,000 kronor, torde få anses
skälig.
Beträffande den föreslagna utvidgningen av länsarkitektinstitutionen har
departementschefen framhållit, att behovet av en dylik utvidgning på senare
tid blivit allt mera kännbart. Särskilt syntes detta behov med styrka göra
sig gällande i ett avseende, nämligen i fråga om övervakandet av stadsplanebildningen
och byggnadsverksamheten i de många smärre samhällen, som
uppstått eller alltjämt vore under bildande i olika delar av landet. Denna
synpunkt hade ock betonats i de framställningar om tillgodoseende av behovet
av länsarkitekter, som gjorts av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs och Värmlands län. Då länsarkitektinstitutionens nytta
numera torde få anses allmänt erkänd, syntes tiden vara inne för en utvidgning
av berörda institution. Departementschefen ansåge sig dock med hänsyn
till rådande ekonomiska förhållanden icke kunna tillstyrka, att nu mer
än eu länsarkitektbefattning inrättades, och borde arvodet till den nye länsarkitekten
bestämmas till samma belopp som under budgetåret 1925—-1926
skulle utgå till flertalet av de nuvarande länsarkitekterna, eller 5,000 kronor.
Beträffande frågan, i vilket eller vilka län den nya befattningen skulle placeras,
syntes det böra få ankomma på Kung! Maj:t att därom fatta beslut,
sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan förelåge.
Vid bifall till departementschefens förslag skulle alltså anslaget från och
med nästkommande budgetår utgå med ett till 31,000 kronor förhöjt belopp.
Beträffande den i ämnet väckta motionen om ökat anslag till länsarkitekten
i Stockholms län, företrädesvis betingat av den anhopning av göromål,
som uppkommit på grund av den pågående livliga bebyggelsen inom
länet, vill utskottet inledningsvis framhålla, hurusom ur åtskilliga synpunkter
framstår som ett viktigt önskemål, att de i olika delar av landet alltjämt
uppväxande samhällena redan från begynnelsen erhålla en ändamålsenlig
planläggning. Behovet av statens medverkan i detta avseende har också
uppmärksammats av statsmakterna; i sådant syfte vidtogos vid 1924 års
riksdag vissa ändringar i gällande fastighetslagstiftning, innebärande ökad
befogenhet — och skyldighet — för myndigheterna att reglerande ingripa
vid begynnande samhällsbildningar. Det torde dock under alla förhållanden
framstå som klart, att dessa ingripanden endast kunna äga rum i begränsad
Statsutskottets utlåtande Nr 6. '' 55
omfattning. I första hand lärer alltjämt få överlämnas åt den enskildes
ansvar att sörja för dessa nya samhällens lämpliga daning. Utskottet håller
ock före, att även på andra vägar än i motionen angivits statens intresse
av att dylika orter med livlig bebyggelse icke oordnat uppstå och utveckla
nig, skola kunna tillvaratagas och befrämjas. Sålunda är att märka, hurusom
själva styckningen av den mark, varå ett blivande samhälle skall växa
fram, ofta utföres av lantmätare, vilken därvid i sin mån kan öva inflytande
i riktning mot en sund fastighetsbildning. Av påtaglig vikt är ock
att vid handläggningen av hithörande ärenden vederbörlig samverkan äger
rum mellan lantmätaren och den inom länet anställde länsarkitekten.
Vidkommande det nu motionsvis gjorda förslaget om ett nytt biträde åt
länsarkitekten i Stockholms län må erinras, att länsstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 12 februari 1925 gjort en liknande framställning, i det att
länsstyrelsen begärt, att utöver det anslag av 8,000 kronor, vilket från och
med år 1923 utgått till länsarkitekten i Stockholms län — och varav 6,000
kronor avsetts till avlöning åt honom och 2,000 kronor disponerats för
kvinnlig kontorshjälp — ett ytterligare belopp av 4,000 kronor redan under
innevarande år måtte ställas till förfogande för ett arkitektbiträde. I denna
skrivelse åberopas, hurusom länsarkitekten vid upprepade tillfällen anmält,
.att han icke såge sig i stånd att som sig borde handlägga den mängd av
ärenden, som från länsstyrelsen till honom hänskötes; länsstyrelsen hade
dock i det längsta velat undvika att framkomma med något ytterligare anslagskrav.
Att anspråken på tillgång till fackutbildad hjälp åt länsstyrelsen i Stockholms
län på detta sätt vuxit, har, såsom av motionen och länsstyrelsens
skrivelse inhämtas, sin förklaring i den alltjämt fortgående starka bebyggelsen
i Stockholmstrakten, vilken bebyggelse på sista tiden genom automobilväsendets
utveckling kraftigt stegrats och tagit sig uttryck i uppkomsten av
ett stort antal nya egnahemsområden utefter de till staden inlöpande landsvägarna.
Inom Danderyds socken räknas för närvarande sex dylika nya
samhällsbildningar, inom Sollentuna nio, inom Spånga socken fyra o. s. v.
Av eu i länsstyrelsens framställning förefintlig statistisk redogörelse inhämtas,
att ensamt avsöndringsärendena stegrats från 499 år 1921 till 1,855
år 1924 och totala antalet tjänsteärenden under samma tidsperioder från
870 till 2,297. Denna alltjämt växande arbetsbörda har av länsstyrelsen
betecknats som oöverkomlig trots ett intensivt arbete från vederbörande
tjänsteinnehavares sida.
Av den sålunda och i övrigt lämnade utredningen har utskottet funnit
framgå, att den arbetskraft, som för närvarande står till förfogande för bestridande
av länsarkitektgöromålen i Stockholms län, är otillräcklig och att
de framförda kraven på ökat anslag till detta ändamål icke utan olägenhet
torde låta sig undanskjutas. Enligt vad från byggnadsstyrelsen upplysts,
kan näppeligen någon annan länsarkitekt än den i Stockholms län tänkas
bliva i behov av dylikt biträde, i det att den begärda arbetsförstärkningen
i detta fall vore betingad av de för Stockholms län säregna förhållanden.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Trots den tvekan, som för närvarande i allmänhet måste råda beträffande varje
åtgärd i riktning mot en utvidgning av länsarkitektinstitutionen, har utskottet
med hänsyn till ovan angivna omständigheter ansett sig kunna tillstyrka,
att i enlighet med motionärens yrkande nu anvisas ett anslag av 4,000 kronor
för tillfälligt anställande av ett fackutbildat biträde åt länsarkitekten i
nämnda län.
Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot KungL
Maj:ts under denna punkt gjorda framställning, får hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med bifall till den i ämnet väckta motionen, må
till avlöning av länsar/äte/cter för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra anslag av 35,000 kronor.
Lyshållning 40:o) Under erinran att Kungl. Maj:ts under denna punkt framställda
”för kronans förslag är betingat bland annat av de ökade utgifterna för gaturenhållningen
publika hus vid statens fastigheter i Stockholm får utskottet, med tillstyrkande av KungL
i Stockholm. y[aj:ts förslag, hemställa,
[41.]
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till lyshållning
m. fl. utgifter för kronam publika hus i Stockholm, nu
65,000 kronor, med 35,000 kronor till 100,000 kronor.
Byggnader
och reparationer.
[42.]
41:o) Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att öka det ordinarie
reservationsanslaget till byggnader och reparationer från dess nuvarande
belopp 420,000 kronor med 30,000 kronor till 450,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 69—78 av åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, vilket
under åren 1915—1921 utgått med 370,000 kronor och för år 1922 höjts till
450.000 kronor, har därefter upptagits för tiden 1 januari—30 juni 1923 med
225.000 kronor, för budgetåret 1923—1924 med 450,000 kronor och för budgetåret
1924—1925 med 420,000 kronor.
Till förstärkning av det ordinarie anslaget eller täckande av motsedd brist
i samma anslag har riksdagen på tilläggsstat för åren 1918—1922 ävensom
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat särskilda medel, varemot för
tiden därefter dylika förstärkningsanslag icke upptagits i riksstaten.
Under förevarande punkt har departementschefen till behandling upptagit
två spörsmål av principiell innebörd, som äga betydelse för anslagets beräkning,
nämligen dels huruvida inflytande hyresmedel från under styrelsens
vård stående egendomar alltjämt böra tillgodoföras anslaget, dels ock om
sättet för bestridande av kostnader för anskaffning av möbler m. m. för länsstyrelsernas
behov.
Beträffande hyresinkomsterna yttrar departementschefen följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande AV 6‘.
r»7
»Hyresinkomsterna från statens under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar uppgå numera till betydande belopp. För budgetåret 1925—1926
beiäknas desamma sålunda till i runt tal 5,000 kronor för landsortsfastigheterna
och 380,000 kronor för Stockliolmsfastiglieterna, i vilket sistnämnda
belopp dock ej ingå hyror från egendomen Rosenbad nr 5, beträffande
vilken fastighet Kung]. Maj:t för innevarande budgetår föreskrivit, att hyresavkastningen
skall tillgodoföras deri i riksstaten uppförda inkomsttiteln
»Diverse inkomster». Om man inräknar hyresinkomsterna för sistnämnda
fastighet, 24,845 kronor, skulle hyresmedlen för budgetåret 1925—1926 uppgå
till sammanlagt omkring 410,000 kronor. Uppenbarligen måste det vara för
byggnadsstyrelsen olägligt, att storleken av tillgängliga medel till reparationsoch
underhållsarbeten å kronans fastigheter skall vara i avsevärd man beroende
joå, den ovissa omständigheten, huruvida hyresmedel komma att i
beiäknad omfattning inflyta. Att hyresmedlen hitintills ej uppförts å riksstatens
inkomstsida har huvudsakligen varit beroende därpå, att man velat
avvakta den pågående utredningen om inrättande av en fond för kronans
publika hus, vilken fond borde tillgodogöras nämnda medel. Då emellertid
fragan om bildande av en dylik fond ej kan vinna sin lösning till nu stundande
budgetår, synes intet vara att erinra mot att hyresmedlen provisoriskt
upptagas direkt å riksstatens inkomstsida och icke längre tillgodoföras anslaget
till byggnader och reparationer. Chefen för finansdepartementet, med
vilken jag i detta ärende samrått, har förklarat sig dela denna min uppfattning
och i likhet med riksräkenskapsverket ansett medlen böra upptagas som
en särskild inkomsttitel Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård
stående egendomar.’»
Efter samråd med chefen för socialdepartementet har föredragande departementschefen
vidare förordat byggnadsstyrelsens förslag att kostnaderna
för anskaffning och underhåll av möbler och andra inventarier för länsstyrelsernas
rakning, vilka kostnader hittills utgått från nu förevarande till
byggnader och reparationer avsedda anslag, skulle komma att bestridas i
samma ordning som för andra statens myndigheter. Härmed komme belastningen
av anslaget till byggnader och reparationer att minskas med i
runt tal 40,000 kronor, vilket belopp i stället skulle utgå från femte huvudtitelns
förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser-, ved m. m.
I avseende å själva anslagsberäkningen för nästkommande budgetår erinrar
departementschefen, hurusom byggnadsstyrelsen hemställt, dels att det ordinarie
reservationsanslaget till byggnader och reparationer måtte i riksstaten
upptagas med ett från 420,000 kronor till 450,000 kronor förhöjt belopp,
dels ock att till förstärkning av detta anslag måtte för budgetåret 1925—1926
anvisas ett extra anslag av o45,000 kronor; och anför departementschefen
i detta avseende för egen del vidare följande:
»Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle sålunda för budgetåret 1925—1926
anslag till byggnader och reparationer erfordras till sammanlagt belopp av
995,000 kronor under förutsättning att hyresmedlen ej vidare tillföras anslaget
samt att detta ej heller skulle belastas med kostnader för anskaf
-
58
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Förstärkning
av anslaget
till byggnader
och
reparationer.
[43.]
fandet och underhållet av möbler för länsstyrelsernas räkning. Om enahanda
beräkningsgrunder tillämpas beträffande det för budgetåret 1924—1925 beviljade
anslaget, skulle detta motsvara tillgängliga medel om tillhopa 750,000
kronor (420,000 + 370,000 — 40,000). Förslaget innebär sålunda en medelsökning
av 245,000 kronor, varvid jämväl är att beakta, att från det nästlidet
år beviljade anslaget skulle utgå vissa av styrelsen ej beräknade reparationskostnader
för länsresidensen i Kristianstad och Östersund om tillhopa 70,000
kronor.
Även för budgetåret 1925—1926 begär byggnadsstyrelsen medel för vissa
arbeten å länsresidensen. Sålunda har styrelsen i skrivelse den 23 september
1924 föreslagit, att värmeledning måtte införas i Linköpings och Halmstads
slott för en beräknad kostnad om tillhopa 107,000 kronor. Ehuru beaktansvärda
skäl anförts till stöd för denna framställning, finner jag mig dock av
statsfinansiella skäl nödsakad föreslå, att med ifrågavarande arbeten må anstå
till ett kommande år. Ej heller anser jag mig kunna förorda, att en av
byggnadsstyrelsen i särskilda skrivelser den 18 december 1923 och den 16
oktober 1924 gjord framställning om medel för uppförande av en garagebyggnad
vid länsresidenset i Karlstad nu underställes riksdagen.
Då det alltjämt icke kan undvikas, att även önskvärda men icke oundgängligen
nödvändiga reparationer i avbidan på bättre tider tills vidare eftersättas,
torde ifrågavarande anslag kunna nedsättas till 800,000 kronor, varmed
ändock en ej oväsentlig ökning skulle äga rum i jämförelse med vad
för innevarande budgetår varit disponibelt. Berörda belopp torde lämpligen
kunna fördeles sålunda, att 450,000 kronor äskas som ordinarie anslag och
återstoden eller 350,000 kronor som förstärkningsanslag.»
Den i huvudsak av budgettekniska skäl föreslagna omläggningen av sättet
för redovisningen av hyresinkomsten från statens fastigheter samt beredandet
av medel för anskaffning av inventarier åt länsstyrelserna har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungi. Maj:ts förslag om anvisande
till byggnader och reparationer av dels ett ordinarie anslag av 450,000 kronor,
dels ock ett förstärkningsanslag av 350,000 kronor, hemställer utskottet
under nu förevarande punkt,
att riksdagen må öka det ordinarie reservationsanslaget till
byggnader och reparationer från dess nuvarande belopp 420,000
kronor med 30,000 kronor till 450,000 kronor.
42:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 43) och under åberopande
av vad utskottet yttrat under nästföregående punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av anslaget till byggnader
och reparationer för budgetåret 1925—1925 anvisa ett extra
anslag av 350,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
59
43:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj.ts i punkt 44 gjorda förslag och
med förmälan att utskottet icke liar något att erinra mot att av det belopp,
som anvisas för budgetåret 1925—1926 för fortsättande av arbetena med
Stockholms slotts restaurering, 5,000 kronor användas för kulturhistoriska
undersökningar i samband med restaureringsarbetets utförande, hemställer
utskottet,
att riksdagen må för arbetena med yttre restaurering av Stockholms
slott för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 175,000 kronor.
44:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) och under erinran
att utskottet i avgivet utlåtande, nr 49, i anledning av riksdagens år 1924
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för
tiden 1 juli 1923—30 juni 1924, punkt 7:o), ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på vikten av att anspråken från vederbörande statsinstitutioner
på lokalutrymmen inom ifrågavarande båda nybyggnader liksom i allmänhet
begränsades att icke omfatta mera än som för ändamålet oundgängligen
erfordrades, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
av det belopp, 8,722,360 kronor, som beviljats för uppförande
å tomten nr 3 i kvarteret Murmästaren och i kvarteret Kandidaten
av byggnader för inrymmande av i huvudstaden förlagda ämbetsverk
och statsinstitutioner m. m., för budgetåret 1925—1926 såsom
extra reservationsanslag anvisa
för fullbordande av ämbetsbyggnaden å nämnda tomt i kvarteret
Murmästaren ett belopp av 510,000 kronor,
samt för fullbordande av ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten
ett belopp av 300,000 kronor.
45:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 46) och under erinran,
att det under förevarande punkt begärda beloppet utgör anslag för slutförande
av nedan nämnda förstärkningsarbeten, hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av grunden under den
södra av riksbankens förra byggnader vid Järntorget i Stockholm
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 120,000 kronor.
46:o) Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att för anordnande
av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen och
konsthögskolans avdelning för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.
Yttre restau
rering av
Stockholms
slott.
[44.]
Uppförande
av ämbetsbyggnader
å
tomten nr
3 i kvarteret
Murmästaren
samt i
kvarteret
Kandidaten.
[45.]
Förstärkning
av grunden
under den
södra av
riksbankens
förra byggnader
vid
Järntorget i
Stockholm.
[46.]
Beredande av
lokaler för
statens reproduktionsanstalt
m. m.
[47.]
60 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 81—85 av statsrådsprotokollet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag avser, såsom av det anförda
framgår, att bereda lantmäteriundervisningen och statens reprodutionsanstalt
nya lokaler i stället för dem, som måste lämnas vid den förestående rivningen
av Östermalms gamla läroverk, samt att samtidigt vinna en lösning av lokalfrågan
för konsthögskolans avdelning för dekorativ konst. För sådant ändamål
skulle reproduktionsanstalten inrymmas i skogshögskolans gamla byggnader
i Nobelparken, varest för närvarande en del av rikets allmänna kartverk
är inrymt. För lantmäteriundervisningen skulle upplåtas vissa lokaler
i fastigheten nr 10 vid Västra Trädgårdsgatan, vilka nu disponeras dels av
rikets allmänna kartverk, dels ock av eu del av konsthögskolans avdelning
för dekorativ konst. Sistnämnda avdelning, som nu har sina lokaler splittrade
på tre ställen, skulle åter erhålla tillräckliga utrymmen i fastigheten
nr 1 vid Sergelgatan, varest dess nuvarande lokaler skulle utvidgas med lokaler,
vilka för närvarande enligt kontrakt förhyras av A. Börtzells tryckeriaktiebolag
såsom innehavare av generalstabens litografiska anstalt. I sådant
syfte har sistnämnda kontrakt enligt Kungl. Majds bemyndigande uppsagts
till upphörande den 1 april 1926. På våren 1926 beräknas vidare ämbetsbyggena
i kvarteren Kandidaten och Murmästaren bliva färdiga till inflyttning;
och rikets allmänna kartverk skulle då kunna taga i besittning sina
planerade lokaler därstädes i utbyte mot de lokaler, som kartverket skulle
hava att avstå för de förut nämnda institutionernas räkning.
Det nu ifrågavarande förslaget är, såsom byggnadsstyrelsen i sin skrivelse
framhållit, i viss mån ett provisorium, vars varaktighet givetvis är svår att
på förhand bestämma, men som dock beräknas bli bestående för en avsevärd
tidrymd framåt. Då man för närvarande ej kan överblicka reproduktionsanstaltens
framtida omfattning och då frågan om lantmäteriundervisningens
slutliga ordnande är föremål för utredning, måste det givetvis anses olämpligt
att genom nybyggnad söka tillgodose lokalbehoven för dessa institutioner.
En förhyrning av lokaler inom enskild fastighet torde från statsverkets synpunkt
icke bliva vare sig praktiskt eller ekonomiskt fördelaktig. Lämpliga
lokaler för reproduktionsanstaltens tunga maskiner, vilka kräva ett utrymme
av omkring 800 kvm., torde betinga ett pris av omkring 25 kronor
per kvm. eller cirka 20,000 kronor per år och torde, utom i särskilt starkt
konstruerade fastigheter, icke stå att uppbringa utan att statsverket direkt
eller indirekt bidrager till kostnaderna för erforderliga förstärkningsarbeten.
Till jämförelse må nämnas, att de förstärkningsarbeten, som vidtogos inom
anstaltens nuvarande lokaler i Östermalms gamla läroverk vid anstaltens
inflyttning den 1 oktober 1919, betingade en kostnad av omkring 12,000
kronor, varjämte Stockholms stad med ungefär samma belopp bidrog till
andra erforderliga arbeten, som dock icke voro direkt hänförliga till förstärkningsarbeten.
Under alla förhållanden måste man undvika, att anstalten
alltför snart utsättes för de betydande kostnaderna och olägenheterna av
ytterligare en flyttning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr (i. (51
Tjuder förut angivna förhållanden torde därför den av byggnadsstyrelsen
föreslagna omdispositionen av lägenheter inom statsverkets egna fastigheter
vara den lämpligaste utvägen. De beräknade kostnaderna för de erforderliga
omändringsarbetena, tillhopa 138,500 kronor, äro visserligen betydande, men
härvid må erinras, att denna kostnad till icke oväsentlig del avser arbeten,
som medföra modernisering och förbättring av de nu ifrågavarande fastigheterna
och därför öka dessas värde, för vilket ändamål de än må komma
att senare tagas i anspråk. Sålunda betingar t. ex. inom skogshögskolans
gamla byggnader indragning av erforderliga värme-, ljus- och andra ledningar
en kostnad av omkring 30,000 kronor.
Enligt vad kunnat inhämtas, torde man få vara beredd på att rivningen av
den gamla läroverksbyggnaden å Östermalm påbörjas under hösten 1926,
före vilken tid de nya lokalerna sålunda böra vara iordningställda. Erågan
om beredande av medel härtill bör därför underställas innevarande års
riksdag. Skulle det komma att visa sig, att tidpunkten för rivningen framflyttas,
kan ifrågasättas, att statsverket, åtminstone så vitt angår reproduktionsanstaltens
lokaler, i det längsta begagnar sig av den nu gällande förhyrningen,
varutinnan det emellertid lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att
träffa avgörande. Den årliga hyran utgör nu sammanlagt 21,800 kronor,
varav belöper å reproduktionsanstaltens lokaler 10,800 kronor, som i första
hand utgå av inkomster av anstalten.
Emellertid kan, enligt vad jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, en fördelning
av det äskade anslagsbeloppet ske på två budgetår, och jag vill föreslå,
att 80,000 kronor upptagas å staten för budgetåret 1925—1926.»
Efter att vid avlagda besök inom vederbörande institutioner hava tagit
närmare kännedom om de nuvarande lokalförhållandena och härutinnan
ifrågasatta ändringar får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet anser sig likvisst böra erinra, hurusom närmaste anledningen
till ifrågavarande flyttningsålgärder varit en från Stockholms stads sida
verkställd uppsägning av de för lantmäteriundervisningen och statens reproduktionsanstalt
förhyrda lokalerna inom Östermalms gamla läroverk, vilken
byggnad är avsedd att rivas. Då nämnda lokaler emellertid alltjämt synas
för sitt ändamål fullt tillfredsställande, vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att ett uppskov med de ifrågasatta utflyttnings- och rivningsåtgärderna
om möjligt utverkas. Härigenom skulle bland annat vinnas, att den med
omfattande ändringsarbeten förenade flyttningen av reproduktionsanstalten
till skogshögskolans. gamla byggnad i Nobelparken åtminstone tillsvidare
skulle kunna undvikas.
Under alla förhållanden torde dock medel för de nya lokalanordningarna
böra i av departementschefen angiven omfattning ställas till förfogande. Med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer därför utskottet,
att riksdagen må för anordnande av lokeder för statens reproduktionsanstalt,
lantmäteriundervisningen och konsthögskolans avdelning
för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.
Utskottets
yttrande.
Förhyrande
av bostad åt
landshövdingen
i
Västernorrlands
län.
[48.]
Anskaffande
av möbler
m. m. för
länsstyrelsens
i Kalmar län
ämb etslokal er.
[49.]
62 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) hemställer utskottet,
att riksdagen må till förhyrande av hostad åt landshövdingen
i Vaster norrlands län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 7,000 kronor.
48:o) Kungl. Maj:t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att för anskaffande
av möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. m. för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
För tillbyggnad till landsstatshuset i Kalmar har riksdagen på tilläggsstat
för år 1921, för år 1922 samt för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat tillhopa
140,000 kronor. Berörda tillbyggnad har utförts under åren 1922 och
1923, varjämte i samband därmed verkställts vissa ändringsarbeten i landsstatshuset.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av byggnadsstyrelsen överlämnad skrivelse
har nu länsstyrelsen i Kalmar län hemställt om anvisande av ett anslag av
23,400 kronor för anskaffande av möbler m. m. i de sålunda utvidgade ämbetslokalerna.
Till stöd härför har länsstyrelsen i huvudsak anfört följande:
Länsstyrelsens båda avdelningar, som förut disponerat, landskansliet 2
medelstora och 1 större rum samt landskontoret 3 medelstora och 1 större
rum, hade genom tillbyggnaden och uppdelning av vart och ett av nämnda
större rum i två rum till sitt förfogande erhållit, landskansliet 8 tjänsterum
jämte 1 frukostrum och landskontoret 9 tjänsterum jämte 1 frukostrum.
Därjämte inrymde landsstatshuset sessionssal och 2 mindre ämbetsrum för
landshövdingen ävensom arkivrum.
Då det möbelförråd, varöver länsstyrelsen förfogade, icke lämnade tillgång
till möblering av de nytillkomna lokalerna, hade på framställning av länsstyrelsen
byggnadsstyrelsen anvisat medel till elektrisk armatur och vissa
möbler, som ansåges omedelbart erforderliga, därest de nya rummen skulle
kunna komma till användning. För rummens nödtorftiga möblering hade i
övrigt måst anlitas från de egentliga tjänsterummen utrangerade gamla bord
och stolar, som dittills använts i arkivlokalerna eller varit undanställda å
landsstatsliusets vind.
Någon fullständig möblering av rummen hade givetvis härmed icke kunnat
åstadkommas, vilket förhållande syntes framgå av vad som i instrumentet
över årets besiktning å landsstatshuset antecknats rörande länsstyrelsens
inventarier. Därjämte tilläte sig länsstyrelsen framhålla, att möblerna i de
förutvarande tjänsterummen i allmänhet vore av enkel beskaffenhet och till
en del gamla och otidsenliga, att, då möblerna i rummen anskaffats på skilda
tider, de föga överensstämde med varandra, att i alla rummen med undantag
av sessionssalen saknades gardiner, enär de förut befintliga gardinerna
såsom förslitna måst utrangeras, att endast i landshövdingens ena rum
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 63
funnes golvmatta av ylle samt att elektriska belysningen i sessionssalen
icke vore tillfredsställande, enär salen icke kunde nöjaktigt upplysas medelst
där befintliga takbelysningar.
Da det synts länsstyrelsen synnerligen angeläget, att frågan om de nya
tjänstelokalernas ändamålsenliga möblering snarast bleve löst och att jämväl
en ommöblering av länsstyrelsens gamla lokaler i sammanhang därmed
komme till stånd, hade länsstyrelsen uppgjort ett av möbleringsplan åtföljt
förslag till nyanskaffning av möbler m. in.
Enligt infordrat kostnadsförslag skulle för ifrågavarande ändamål erfordras
ett anslag av 23,400 kronor.
Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot de ifrågavarande
anskaffningarna eller de härför beräknade kostnaderna.
Departementschefen har med tillstyrkande av länsstyrelsens ifrågavarande
förslag yttrat, att lian visserligen i annat sammanhang förordat ett av byggnadsstyrelsen
framlagt förslag, enligt vilket kostnaderna för anskaffning och
underhåll av möbler och andra inventarier för länsstyrelserna skulle bestridas,
i stället för, såsom nu är fallet, från anslaget till byggnader och reparationer,
från femte huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. Då emellertid nämnda för länsstyrelsernas mera ordinära
inventarieanskaffning avsedda medel icke lämpligen syntes böra tagas i anspråk
för en så avsevärd, huvudsakligen av lokalutvidgning föranledd utgift
som den förevarande, borde särskilt anslag för ändamålet anvisas.
På grund av den företagna utvidgningen av länsstyrelsens i Kalmar ämbetslokaler
lärer behov av komplettering av därvarande möbelinredning föreligga.
Utskottet, som förutsätter att vid anslagets användning tillbörlig sparsamhet
iakttages, får hemställa,
att riksdagen må för anskaffande av möbler för länsstyrelsens
i Kalmar län ämbetslokaler m. ni. för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.
49:o) I en till riksdagen den 27 februari 1925 avlåten, till statsutskottet
för förberedande behandling hänvisad proposition (nr 69) har Kungl. Maj:t
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att för utvidgning
av länsstyrelsens i Västerbottens län ämbetslokaler för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1924 har länsstyrelsen i Västerbottens
län anmält, att länsstyrelsen vore i behov av utvidgade ämbetslokaler
samt hemställt om vidtagande av åtgärder i sådant syfte. Till stöd
för sin framställning i ämnet har länsstyrelsen anfört följande:
På landskansliet måste nu länsassessorn och de båda länsnotarierna arbeta
i ett och samma rum. Av den övriga personalen vore fem personer,
Utskottets
yttrande.
Utvidgning
av länsstyrelsens
i
Västerbottens
län ämbetslokaler.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Ersättning
åt statens
järnvägar för
av Kungl.
Maj:t medgivna
lindringar
i
befordringsmål''gift
ernå för
vissa resor.
[50.]
Sveriges
riksförbund
uv frivilliga
brandkårer.
[51.]
av vilka en maskinskriverska, placerade i ett rum ocli sex i ett annat. För
tvenne maskinskriverskor hade utrymme måst beredas genom avbalkning
av tamburen, där de hade åt sig anvisat ett utrymme av ungefär 8 kvadratmeters
yta. Utvidgning av landskansliets lokaler kunde ske därigenom, att
den till länsstyrelsens vaktmästare upplåtna bostaden, som låge intill landskansli,
förändrades till tjänstelokaler för landskansliet. Bostad åt vaktmästaren
kunde i stället beredas i den till länsi’esidenset hörande flygelbvggnaden,
och kunde landshövdingen erhålla ersättning för de utrymmen,
som därigenom komme att fråntagas honom, genom uppförande av en mindre
byggnad av trä.
Aven landskontorets lokaler vore till det yttersta tagna i anspråk. Större
lokaler skulle kunna erhållas genom att för landskontoret toges i anspråk
det av lantränteriet tidigare disponerade valvet i bottenvåningen ävensom
en del av det nuvarande vaktmästarrummet, vilket för närvarande vore större
än behovet krävde.
Länsstyrelsens sessionssal, som vid flera tillfällen visat sig för liten, kunde
utvidgas genom att till densamma lades en del av det utrymme, som för
närvarande upptoges av den alltför stora trappuppgången till landshövdingens
boställsvåning.
Av utredningen i ärendet framgår, att länsstyrelsens i Västerbottens län
nuvarande lokaler äro ur utrymmessynpunkt synnerligen otillfredsställande
och att ett stort behov föreligger av någon utvidgning av desamma. Utskottet
har därför ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag;
och hemställer alltså utskottet,
att riksdagen må för utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens
län ämbetslokaler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
extra reservationsanslag av 25,000 kronor.
Diverse.
50:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50) får utskottet hemställa,
att riksdagen må för beredande av ersättning åt statens järnvägar
för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
förslagsanslag av 60,000 kronor.
51:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga
brandkårer för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 1 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
65
52:o) I enlighet med Kung], Maj:ts förslag (punkt 52) hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till utgivande genom svenska
brandsJcyddsföremngen av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra anslag av 400 kronor.
53:o) Kungl. Maj:t har (punkt 53) föreslagit riksdagen att för understödjande
av svenska aeroklubbens verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra anslag av 5,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 91—92 i
åberopade statsrådsprotokollet.
Till understöd åt svenska aeroklubben, tidigare benämnd svenska aeronautiska
sällskapet, har riksdagen anvisat för vart och ett av åren 1920—1922
6.000 kronor samt för vart och ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925
5.000 kronor.
I skrivelse till Kungl. Maj:t har klubben gjort framställning om statsbidrag
under budgetåret 1925—1926 med ett till 10,000 kronor förhöjt belopp.
Med hänsyn till den betydelse, klubbens verksamhet äger för flygväsendets
utveckling, har departementschefen ansett klubben böra tilldelas statsunderstöd
jämväl för budgetåret 1925—1926. Av statsfinansiella skäl har
departementschefen emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka någon förhöjning
av anslaget utöver vad som anvisats under innevarande och närmast
föregående budgetår.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för understödjande av svenska aeroklubbens
verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag
av 5,000 kronor.
54:o) I fråga om Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54) om anslag till befrämjande
av lufttrafik kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
55:o) Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att till täckande av
vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 93—94 i förberörda
statsrådsprotokoll.
I samband med uppdrag åt järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag
till definitiv plan för anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda
m. m. anbefallde Kungl. Maj:t genom brev den 30 juni 1913 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att, efter samråd med järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen
och chefen för generalstaben, verkställa undersökning samt inkomma med
utredning och förslag beträffande möjligheten dels att genom förbättring av
Haparandas nuvarande uthamn Salmis åstadkomma en hamn, som åtminstone
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 6 höft. (Nr 6.) 739 25 5
Tidskriften
» Brandskydd».
[52.]
Svenska
aeroklubben.
[53.]
Befrämjande
av lufttrafik.
[54.]
Täckande av
•Assa av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen
förskottsvis
bestridda
utgifter.
[55.]
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
66
för någon tid framåt kunde anses fylla skäliga anspråk i fråga om skyddat
läge, djuplek och rymlighet, och dels att genom anordnande av annan
hamnplats tillgodose ifrågavarande orters behov av sjökommunikationer
ävensom beträffande kostnaderna för de olika alternativ, som kunde ifrågakomma.
I sammanhang med uppdrag åt järnvägsstyrelsen att verkställa fullständig
undersökning angående anläggning av en statsbana från Morjärvs järnvägsstation
efter Kalix älv till Nederkalix anbefallde Kung! Maj.t vidare genom
brev den 3 augusti 1917 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, efter samråd
med järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen och chefen för generalstaben, verkställa
undersökning samt inkomma med utredning och förslag angående anläggning
yji[ ifrågavarande järnvägs slutpunkt i trakten av Nederkalix av en hamn
ävensom beträffande kostnaderna för hamnanläggningen.
I sin skrivelse angående anslagsäskanden för budgetåret 1925—1926 har
nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat en redogörelse över de utredningar,
som i anledning av berörda uppdrag hittills blivit verkställda, samt
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte besluta, att med vidare fullföljande av
omförmälda utredningar måtte anstå i avbidan på förnyad anmälan eller på
beslut av Kungl. Maj:t. Då styrelsen saknade medel att ersätta de av
styrelsen förskotterade kostnaderna för de hittills verkställda undersökningarna,
enligt granskade räkningar uppgående sammanlagt till 62,730 kronor
31 öre, har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra
framställning om anvisande av anslag för berörda kostnaders täckande.
I häröver den 27 september 1924 avgivet utlåtande har statskontoret anfört,
att då några medel för omförmälda förskjutna kostnaders ersättande
icke stode till förfogande, särskilt anslag härför torde få anvisas av riksdagen.
Departementschefen har anfört, att det icke syntes lämpligt, att med de
förskjutna kostnaderna för de på grund av uppdragen hittills utförda undersökningarna
belasta anslagen till undersökningar av mindre hamnar och farleder,
utan syntes, såsom ock ämbetsverken föreslagit, för berörda utgifters
täckande böra anvisas ett särskilt anslag, vilket lämpligen kunde avrundas
till 62,800 kronor.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majds förevarande förslag får utskottet
hemställa,
att riksdagen må till täckande av omförmälda, av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.
56:o) Beträffande Kungl. Maj ds förslag om anvisande av anslag under
sjätte huvudtiteln för beredande av tillfällig löneförbättring under budgetåret
1925—1926 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt
60) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket
utskottet skolat härigenom får för riksdagen
anmäla.
Tillfällig
löneförbättring
för viss
personal
inom den
civila statsförvaltningen.
[60.]
Statsutskottets utlåtande Nr G.
67
57:o) Kungl. Maj:t liar (punkt 61) föreslagit riksdagen att för bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för
budgetåret 1925 1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag
av 180,000 kronor.
Sedan riksdagen numera fattat beslut i fråga om de allmänna grunderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst in. fl. får utskottet,
som icke haft något att erinra mot det under förevarande huvudtitel för
ändamålet äskade anslaget, hemställa
att riksdagen må för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret
1925 1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag
av 180,000 kronor.
58:o) Kungl. Maj:t har (punkt 62) föreslagit riksdagen att för beredande
av ersättning åt direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa för
postavgifter i samband med till kassans pensionärer verkställd utbetalning
av krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari 1918—30 juni 1923 för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 20,600 kronor.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 98—100 i åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt har utskottet
förehaft till behandling en inom första kammaren av herr J. B. Johansson
i Fredrikslund väckt motion, nr 20, däri hemställts om avslag å
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har 1919 års riksdag för
beredande av ersättning åt direktionen för statens järnvägars änke- och
pupillkassa för kostnader m. m. i samband med verkställd utbetalning av
krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
vid statens järnvägar på tilläggsstat för år 1919 anvisat ett
förslagsanslag, högst, 1,650 kronor. I berörda kostnader ingingo, bland
annat, postavgifter vid krigstidshjälpens utbetalande.
Direktionen för nämnda kassa har nu gjort framställning ifråga om vissa
kostnader för utbetalning av krigstidstillägg, extra krigstidstillägg och dyrtidstillägg
till kassans pensionärer under tiden 1 januari 1918—30 juni 1923
och härvid anfört i huvudsak följande:
I anledning av att från och med den 1 juli 1923 dyrtidstilläggen å de
från statens järnvägars änke- och pupillkassa utgående pensionerna gäldades
av statens järnvägars trafikmedel i stället för att såsom dittills tillhandahållas
efter rekvisition från statskontoret hade direktionen med skrivelse
den 1 april 1924 till statskontoret översänt en av direktionens kamrerare
den 20 mars 1924 upprättad redovisning över de medel, som för berörda
Dyrtidstillägg
åt befattningshavare
i
statens tjänst.
[61.]
Utskottets
yttrande.
Ersättning
till statens
järnvägars
änke- och
pupillkassa
för vissa
kostnader i
i samband
med utbetalning
av krigstids-
och
dyrtidstillägg.
[62.]
68
Statsutskottets utlåtande Nr fi.
ändamål under tiden från och med den 1 januari 1918 till och med den 30
juni 1923 lyftats hos statskontoret. Av denna redovisning framginge bland
annat, att för nämnda tid såsom krigstidstillägg, extra krigstidstillägg och
dyrtidstillägg åt kassans pensionärer utbetalats tillhopa 7,436,635 kronor
80 öre samt att därutöver av de för ifrågavarande ändamål lyftade anslagsmedel
20,545 kronor 2 öre tagits i anspråk för bestridande av de av utbetalningarna
föranledda portokostnaderna. Emellertid hade statskontoret, då
nämnda anslag icke finge användas för täckande av dylika portokostnader
samt, såvitt statskontoret hade sig bekant, något bemyndigande därtill icke
lämnats direktionen, anmärkt till återbetalning omförmälda för portokostnaderna
disponerade belopp, 20,545 kronor 2 öre.
För sin del funne direktionen det icke stå i strid med ändamålet för
ifrågavarande anslag att påföra dem portokostnaderna för medlens distribuering.
Oavsett huru härmed kunde förhålla sig, syntes det tillika uppenbart,
att då ifrågavarande kostnader föranletts uteslutande av statsmakternas
beslut om dyrtidstillägg åt kassans pensionstagare, kassan icke kunde vara
pliktig att vidkännas dessa för tillgodoseende av ett vid sidan av kassans
verksamhetsområde liggande statsintresse vållade utgifter, utan torde dessa
kostnader böra stanna å statsverket. Den omständigheten, att det här rörde
sig om portokostnader, syntes även utgöra ett särskilt skäl för staten att
taga kostnaderna på sig, då ju å ena sidan beloppet gått tillbaka till statsverket
utan att staten kunde sägas hava fått vidkännas något däremot svarande
direkt utlägg, och å andra sidan kassan, som i motsats till de flesta
liknande inrättningar saknade fribrevsrätt, i annat fall komme att försättas
i en ofördelaktig undantagsställning.
Att statsmakterna också tidigare varit av den meningen, att direktionen
borde beredas gottgörelse av statsmedel för kostnaderna för distribution av
statsbidrag av här ifrågavarande slag, framginge av ovanberörda beslut av
1919 års riksdag.
Direktionen har härefter hemställt, att Kungl. Maj:t matte lata bero vid
direktionens åtgärd att för portokostnaderna gottgöra sig av omförmälda
anslagsmedel nu ifrågavarande belopp av 20,545 kronor 2 öre — vilket belopp
direktionen i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i ärendet ansett sig
för närvarande icke böra återbära till statskontoret — eller, därest detta ej
kunde bifallas, att direktionen måtte av andra medel beredas motsvarande
gottgörelse.
I över framställningen avgivet utlåtande har statskontoret anfört, bland
annat, att därest Kungl. Maj:t skulle finna ersättning böra tillkomma statens
järnvägars änke- och pupillkassa för nu ifrågavarande kostnader — och,
ehuru kassan åtnjöte icke obetydliga indirekta bidrag av statsmedel, skulle
ett medgivande i sådan riktning kunna anses motiverat av den omständigheten,
att ifrågavarande kassa i olikhet med övriga större kassor för beredande
av pension åt efterlevande efter statstjänare icke ägde rätt till kostnadsfri
postbefordran samt att ifrågavarande kostnad kunde anses föranledd
av portoavgifter vid försändandet av dyrtidstilläggsbeloppen — syntes fram
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 69
ställning böra göras hos riksdagen om anvisande av härför erforderliga
medel.
Itiksräkenskapsverket har i ärendet yttrat, att dyrtidstilläggen utgjorde
en så betydande förmån för kassans pensionärer, vilkas intressen kassan
hade att tillgodose, att densamma icke kunde anses hava fog till anspråk på
att de kostnader, som föranletts av utbetalningarna av dyrtidstilläggen, skulle
ersättas av statsmedel. Oberoende härav har ämbetsverket framhållit, att
riksdagen, såvitt ämbetsverket kunnat utröna, vid beslutandet om dyrtidstilläggen
icke förutsatt, att dessa medel skulle få användas till omkostnader,
förbundna med utbetalning av desamma. Vid sådant förhållande ansåge
riksräkenskapsverket i likhet med statskontoret, att, därest Kungl. Maj:t
skulle finna ersättning böra tillkomma statens järnvägars änke- och pupillkassa
för nu ifrågavarande kostnader, framställning borde göras till riksdagen
om anvisande av härför erforderliga medel.
Departementschefen anför följande:
»Enär statens järnvägars änke- och pupillkassa torde vara den enda kassa
för pensionering av änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst,
som icke åtnjuter tjänstebrevsrätt, vill jag med hänsyn till riksdagens tidigare
beslut i liknande frågor ej motsätta mig, att kassan beredes ersättning av
statsmedel för av kassan bestridda postavgifter vid utbetalandet av krigstids-
och dyrtidstillägg till kassans pensionärer för tiden den 1 januari 1918—
30 juni 1923. För tiden därefter, då utgifterna för dyrtidstillägg skola utgå
av statens järnvägars medel, torde med hänsyn till bland annat viss ifrågasatt
omreglering av statens bidrag till kassan anspråk ej komma att göras
på ersättning för merkostnader av angiven art.
Det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget eller i avrundat
tal 20,600 kronor, torde böra hos riksdagen äskas för budgetåret 1925—1926.»
De medel, som av Kungl. Maj:t äskas under förevarande punkt, äro avsedda
såsom ersättning till statens järnvägars änke- och pupillkassa för de
utgifter, kassan åsamkats på grund av distribuering av de utav Kungl.
Maj:t och riksdagen beviljade krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari
1918—30 juni 1923 till avlidna befattningshavares efterlevande. Enär kassan
icke i likhet med andra liknande inrättningar har tjänstebrevsrätt, har nämligen
kassan haft att vidkännas särskilda utgifter i form av portoavgifter vid
krigs- och dyrtidstilläggens utsändande till kassans pensionstagare.
Såsom framgår av utredningen i ärendet, har riksdagen tidigare beviljat
ifrågavarande kassa särskilt anslag för täckande av kostnader i samband
med verkställd utbetalning av krigstidstillägg. Liknande ersättning har ock
av riksdagen vid olika tillfällen medgivits prästerskapets änke- och pupillkassa.
Med hänsyn härtill har utskottet icke velat motsätta sig Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet, som alltså icke kunnat biträda den i ämnet väckta
motionen, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å den av herr J. B. Johanssons i Fred
-
Utskottets
yttrande.
Trycknings
kostnader.
[63.]
Övriga
ordinarie
anslag.
70 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
rikslund i ämnet väckta motionen, må för beredande av ersättning
åt direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa
för postavgifter i samband med till kassans pensionärer verkställd
utbetalning av krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1
januari 1918—30 juni 1923 för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett extra anslag av 20,600 kronor.
59:o) I en den 20 nästlidne mars till riksdagen avlåten proposition (nr 169)
bär Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av ett anslag å 115,800
kronor för beredande av viss ersättning åt aktiebolaget Torf.
Beträffande denna framställning avgiver utskottet denna dag särskilt
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
60:o) Kungl. Maj:t har upptagit det ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader
med oförändrat belopp 10,080 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget
till tryckningskostnader med oförändrat belopp, 10,080
kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning, som för jämnande
av huvudtitelns slutsumma kan bliva erforderlig.
61:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetar äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring ej föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1925—1926 upptagas med oförändrat belopp.
Stockholm den 24 april 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVABNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.
71
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. O. Lindblad, A. F.
Vennersten, Oscar Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, G. G. Ekman,
J. G. Walles, E. A. Hallin, G. I. Asplund, J. Jeansson och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A, Wiklund,
P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge,
J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm;
med undantag därav att herr A. R. Roolh deltagit i behandlingen av ''punkterna
1—12 i stället för herr Bergqvist och punkterna 13—61 i stället för herr Hallin\
att i behandlingen av punkterna 13—61 deltagit herr G. Johansson i Hälsingborg
i stället för herr Oscar Olsson,
herr G. A. Carlsson i Gävle i stället för herr G. G. Ekman och
herr J. B. Johansson i Fredrikslund i stället för herr J. Jeansson; samt
att herr E. Andersson i Prästbol i stället för herr E. Kristensson deltagit i behandlingen
av punkterna 26—61.
Reservationer:
Vid punkt 12:o) (förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
vägar och broar å landsbygden m. in.), av herrar. S. It. Kvarnzelius, C. P.
V. Nilsson i Gränebo, C. G. Ekman, E. A. Hallin, A. B. Boofh, A. Wiklund,
P. Nilsson i Bonarp, P. M. Olsson i Blädinge och J. Olofsson i Digernäs,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:
»I de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve It. Hamilton m. fl. väckta
motionerna föreslås, att av den andel av automilskattemedlen, som tillkommer
landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till förfogande för att beträffande
de väghållningsdistrikt inom landet, där samtliga vägar övertagits till
underhåll medelst vägkassan, användas för tilldelning av ett ytterligare väghållningsbidrag
å 15 procent utöver det ordinarie bidrag av 30 procent, som
nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle komma ett ytterligare tillläggsbidrag
att utgå efter vissa angivna grunder till likaledes sådana särskilt
betungade väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan.
Motionärerna anföra, att en enstämmig uppfattning tidigare rått därom,
att automobilskattemedlen borde användas dels och framförallt till beredande
av ersättning för den merkostnad, som automobiltrafiken medförde för vägunderhållet
och dels till förbättring av för automobiltrafiken viktiga vägar,
men att vid utformandet av nu gällande bestämmelser angående fördelningen
av dessa medel en märkbar förskjutning till förmån för de rena vägförbättringarna
kommit till uttryck. Fördenskull anse de en förnyad prövning
av principerna för fördelningen av dessa medel behövlig och detta så mycket
mer, som de nu inflytande beloppen stigit till tredubbla summan mot vad
som från början beräknats. I detta sammanhang anföra motionärerna följande:
-
72
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
''Med hänsyn härtill och med åberopande av ovan anförda uttalanden
angående avsikten med automobilbeskattningen anse vi, att en förändring
i de provisoriskt gällande grunderna för fördelning av den landsbygden
tillkommande delen av automobilskattemedlen bör vidtagas i sådan riktning,
att vägdistrikten tillförsäkras någon del därav som ett direkt, utan särskild
ansökan utgående bidrag till ersättning för av den ökade motortrafiken
åsamkad merkostnad för vägunderhållet. Vi våga påstå, att skälen
härtill äro ännu mycket starkare nu än för något år sedan, allteftersom
motortrafiken tagit större omfattning och vägförstöringen därför på många
håll blivit oerhört mycket svårare. Väghållningsbesväret har verkligen i
vissa trakter blivit den tyngsta skattepålagan och särskilt i distrikt, där
vägkassan övertagit underhållet, bli de kontanta skatteutgifterna mångenstädes
synnerligen betungande. Vi bringa i erinran, hurusom vid riksdagsbehandlingen
av väglagsförslaget år 1922 från skilda håll erkändes det berättigade
i kravet på förändringar i grunderna för beräkningen av vägfyrktalet,
så att någon lättnad skulle beredas fastighetsägarna. Särskilt framhölls
nödvändigheten av att vid en övergång från systemet med vägunderhåll in
natura till systemet med väghållningsbesvärets utgörande helt i kontanta
penningar ägarna av jordbruksfastighet skyddades mot alltför höga krav på
kontant utlägg. Delvis genom statsmakternas åtgöranden och delvis genom
av den ökade trafikfrekvensen betingad nödvändighet ha emellertid ett stort
antal vägdistrikt nu övergått från systemet med naturaprestationer till underhåll
medelst vägkassan, och därmed har följt en försämring i jordägarnas
ställning, som i dessa penningknappa tider kännes som en mångdubbel
skattehöjning. Härav följer, att behovet av bidrag från automobilskattemedlen
är störst för sådana distrikt, där vägunderhållet helt övertagits av
vägkassan, en omständighet som av fjolårets riksdag jämväl beaktats, då sådana
distrikt tillförsäkrades rätt att erhålla det ordinarie statsbidraget till
vägunderhållet tilldelat efter de verkligen havda kostnaderna. Då vi beträffande
av oss förordade bidrag av automobilskattemedel föreslå även denna
förmån begränsad till de väghållningsdistrikt, som övertagit underhållet å
samtliga vägar medelst vägkassan, ha vi ingalunda förbisett den orättvisa,
som vederfares de distrikt, vilka ännu icke övergått till detta system, men
då det icke lärer finnas några utsikter att kunna vinna framgång för ett förslag
om regelmässiga bidrag till dylika distrikt, ha vi ansett oss böra begränsa
vårt förslag så som ovan nämnts. Yi förutsätta, att någon anordning
skall kunna träffas, som ger möjlighet att efter ansökan bevilja bidrag även
åt de distrikt, som bibehålla det gamla systemet med nådeunderhåll, men vi
hålla också före, att om denna vår motion av riksdagen bifalles, så komma
allt flera vägdistrikt att så småningom övergå och därmed uppfylla fordringarna
för delaktighet av automobilskattemedlen. För att påverka vägdistrikten i
sådan riktning måste emellertid en bestämd, garanterad förmån erbjudas
dem och ej blott som nu endast i utsikt ställda och på myndigheternas
avgörande beroende periodiska tillskott, som därtill fordra åtagande av egna
prestanda till avsevärda belopp. Så länge kravet på tillskott med en tredje
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
73
del av egna medel upprättliålles, kunna för övrigt de fattigaste vägdistrikten
aldrig tänka att nå något av de hägrande miljonerna. Den ur vägtrafiksynpunkt
glädjande tendensen till allmännare övergång till ett rationellt och
efter tidens krav lämpat vägunderhållssystem torde säkerligen komma att
avstanna, om ej ökade förmåner kunna beredas distrikten i gengäld för de
större kostnader, som ett rationellt vägunderhåll till en början ostridigt
kräver.’
Att såsom motionärerna framhålla automobilskattem edlen böra komma till
användning jämväl för att bereda lättnader i själva vägunderhållet och för
täckande av de merutgifter, som automobiltrafiken otvivelaktigt medför för
de underhållsskyldiga, är av riksdagen redan tidigare fastslaget. Tydligen
har vid den första och enda fördelningen av automobilskattemedlen, som
hittills ägt rum, den största anparten gått till förbättrande åtgärder. Enligt
vad som uppgivits skulle fördelningen mellan olika behov procentuellt ställa
sig på ungefärligen följande sätt. 72 procent har gått till omläggning, breddning
och förbättring av vägar, 4 procent till omlagda och nya broar, 10
procent till underhåll, inberäknat inköp av vägmaskiner, 2 procent till bättre
beläggning av vägytan och 2 procent till konsulenter och forskning.
Det synes utskottet uppenbart att denna fördelning icke fyller måttet
med hänsyn till avsikten med automobilskattemedlen. Det är anmärkningsvärt
att största delen av de utdelade beloppen faktiskt kommit samma ändamål
till godo som avses med det ordinarie anslaget till omläggning och förbättring
av vägar, under det att en överraskande låg procent tillkommit det
egentliga vägunderhållet. Härvid är också att märka det vägdistrikten för
erhållande av bidrag av automobilskattemedlen i regel måste tillskjuta minst
en tredjedel av kostnaden för företaget ifråga, vårföre bidrag under nu gällande
former näppeligen kan sägas medföra någon skattelättnad för väghållarne.
Att inkomna ansökningar huvudsakligen avsett vägförbättringar är
förklarligt, då förordningens hittillsvarande avfattning ingett vederbörande
föreställningen, att det endast därigenom vore möjligt att komma i åtnjutande
av någon del av dessa medel.
Det kan icke förnekas att ett genomförande av det motionsvis framförda
förslaget skulle innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av
automobilskattemedlen själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga
anpart. Ett beslut i av motionärerna angiven riktning skulle också
obestridligen, enligt vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad
trygghet för vägdistriktens ekonomi samt ökat intresse för övergång från
naturaunderhåll till ett mera tidsenligt underhåll genom vägkassorna och
härigenom i stort sett till en besparing för landet i sin helhet i avseende å
vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas fördelningen av medlen
samt övervakandet av deras rätta användning. Då underhållsmedlen på
detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder komme att tilldelas vägkassorna,
bleve det nämligen icke längre nödvändigt att som hittills övervaka,
att tilldelade belopp användes till vissa bestämda vägars underhåll efter på
förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen inskränkas till att avse, hur
vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte distriktets vägunderhåll.
74
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Emellertid liar för utskottet påvisats, hurusom en tilldelning till vägdistrikten
av grundbidrag på det sätt motionärerna tänkt sig skulle medföra,
att för vissa län detta grundbidrag bleve större än länets hela andel
av bilskattemedlen. Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade bilskattebeloppen,
och skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de
hädanefter tillkommande skattebeloppen. Norrbottens läns andel utgjorde
exempelvis år 1924 omkring 77,000 kronor, under det att 15 procent av
underhållskostnaderna för vägarna i detta län torde få uppskattas till ett
betydligt högre belopp. I detta sammanhang vill utskottet erinra om svårigheterna
att för dessa beräkningar erhålla några fasta hållpunkter, då
medelsbehovet blir beroende dels av huru stora de verkliga kostnaderna för
vägunderhållet komma att visa sig vara och dels av i huru stor utsträckning
vägdistrikten övergå till underhållets övertagande medelst vägkassan.
Detsamma gäller dock även beräkningen av det ordinarie statsbidraget till
vägunderhållet, som anvisas under annan punkt å huvudtiteln, i den mån
detta avser de distrikt som övergått till underhåll medelst vägkassan. Härvidlag
är det endast erfarenheten som kan ge vägledning och riksdagen blir
jämväl årligen satt i tillfälle att pröva behovet med hänsyn till de tillgängliga
medlen.
Utskottet finner sig emellertid böra förorda en användning av automobilskattemedlen
i enlighet med grundtanken i de ovannämnda motionerna men
förutsätter givetvis därvid att anordningen är att betrakta som provisorisk,
likasom hela systemet för fördelningen av dessa medel, och att frågan om
bilskattens användning slutgiltigt kommer att ordnas i samband med genomförandet
av ny väglagstiftning. Då tidpunkten för en sådan kan vara oviss,
finner utskottet det dock icke försvarbart att nu undanskjuta frågan om en
revidering av de grunder för fördelningen, som skola gälla intill dess.
Med hänsyn till ovan påtalade förhållande att i vissa län hela den länet
tillkommande andel av automobilskatten skulle åtgå till här avsedda fasta
underhållsbidrag, torde en maximigräns böra sättas för vad som på detta
sätt finge av medlen disponeras och synes denna begränsning lämpligen
kunna sättas så, att högst det länet tillkommande beloppet finge användas
för ändamålet. I de fall, då detta belopp ej försloge till en fördelning efter
den bestämda procenten, finge reduktion av procentsatsen ske för alla de
delaktiga vägdistrikten inom länet. För att icke vägförbättringar och dylikt
i dessa län tilläventyrs skulle bliva lidande, torde få förutsättas en något
större tilldelning av de medel, som med 20 procent av den landsbygden tillkommande
delen av bilskatten överlämnas till Kungi. Maj:t att tilldelas länen
som fyllnadsbelopp. För att icke otillbörligt begränsa tillgången till
sådana medel finner utskottet det icke vara tillrådligt att bifalla motionärernas
förslag att av ifrågavarande medel tillföra länen ytterligare tilläggsbidrag
i utjämningssyfte. Det torde få ankomma på den framtida medelstillgången,
huruvida en sådan anordning, som utskottet finner rättvis, framdeles
i någon form kan genomföras.
Vid ett bifall till vad utskottet här förordat komme det fast utgående
Statsutskottets utlåtande Nr G.
75
underhållsbidraget till vägväsendet i de distrikt, där allt vägunderhåll övertagits
av vägkassan, att utgå med 30 procent plus 15 procent av de verkliga
kostnaderna, därvid de 30 procenten utgå av statsmedel i egentlig bemärkelse
och de 15 procenten av automobilskattemedel med den begränsning,
som ovan förutsatts för vissa län. Utskottet vill erinra, att förslag om
höjning av statsbidraget till vägunderhållet tidigare varit föremål för riksdagens
prövning men måst avvisas av finansiella skäl. Genom automobilbeskattningens
införande liar nu möjlighet erbjudit sig att tillmötesgå detta
rättvisa och billiga krav utan att ytterligare belasta budgeten. För fördelning
efter hittills gällande grunder, vilka förutsättas i övrigt orubbade, torde
ändock komma att av bilskatten återstå betydande belopp.
Yad angår de övriga väckta motionerna, vilka samtliga avse utsträckning
av rätten till underhållsbidrag jämväl till sådana vägdistrikt, inom vilka vägkassan
icke övertagit underhållet, vill utskottet erinra, att vissa i liknande
syfte vid föregående riksdag framförda yrkanden av riksdagen avslogos. De
skäl, som därvid anfördes emot en generell utsträckning av rätten till underhållsbidrag
av bilskattemedel även till sådana vägdistrikt, finner utskottet
icke kunna frankännas giltighet. Emellertid synes det härvidlag böra finnas
möjlighet att inom ramen av nu gällande bestämmelser i någon mån tillgodose
de i motionerna framförda önskemålen. Utskottet vill i det syftet
uttala, att hinder ej synes böra möta att även till sådana vägdistrikt, vilka
icke övertagit underhållet på vägkassan, bidrag av automobilskattemedel
skall kunna utgå till anskaffandet av maskinella anordningar för vägarbetena,
exempelvis stenkrossar, vägvältar, väghyvlar o. dyl. Då sådana redskap anskaffas
och drivas genom vägstyrelsens försorg, har ju faktiskt vägunderhållet
i den delen redan övertagits av vägkassan, även om de naturahållsskyldiga
fortfarande utföra det övriga underhållsarbetet och svara för vägens
beskaffenhet. Anskaffandet av maskinella anordningar för vägväsendet är,
enligt utskottets mening, av sådant intresse för det allmänna, att understöd
från bilskattemedlen för ändamålet ej gärna kan förvägras endast av det
skälet, att vederbörande distrikt ej funnit sig böra övergå till nytt system
för underhållet. Då utskottet vill förorda en sådan tolkning av gällande
bestämmelser i nu åsyftade avseende, hemställes, att motionerna icke måtte
därutöver till någon åtgärd föranleda.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning i övrigt
till vad utskottet under nästföregående punkt anfört om uppförande av
automobilskattemedlen å riksstaten, hemställer utskottet,
a) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och i anledning av de av herr C. G. Ekman m. fl. och
greve Hamilton m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 34 och
II: 43) må till förbättring och underhåll av för automobiltrafken
viktiga vägar och broar å landsbygden ni. m. samt till underhåll
av vägarna i sådana väghållning sdistrikt, vars samtliga vägar
övertagits till underhåll medelst vägkassan, för budgetåret 1925—
76
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 12,000,000 kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel, under föreskrift tillika
att av ovannämnda anslag erforderliga medel skola ställas till
förfogande för de myndigheter, som utdela den enligt 60 § i
väglagen på staten belöpande andelen av kostnaden för vägunderhållet
på landet, att med belopp, motsvarande hälften
av vad som enligt nämnda paragraf tillkommer väghållningsdistrikt,
tilldelas sådana väghållningsdistrikt, vars samtliga
vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan;
b) att de av herrar Elisson och E. Svensson samt H. Andersson
och Gabrielsson, Johanson i Hallagården m. fl. och
Persson i Trången m. fl. väckta motionerna (I: 7 och 50 samt
II: 13 och 59) må anses besvarade med vad utskottet ovan
anfört.»
Vid punkt 15:o) (bidrag till anläggning eller förbättring av vägar m. m.)
av herrar 8. II. Kvarnzélius, O. Bergqvist, J. G. Walles och A. It. Eooth,
vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas
tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.
Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att
tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922
års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan
för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett. betydligt kraftigare
sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda
landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000
kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av
arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde
vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad utskottet från arbetslöshetskommissionen
inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor, för vilken summa beräknades
hava åstadkommits allmänna vägar till en sammanlagd längd av
cirka 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts och även med tagen
hänsyn till att den av automohilväsendet påkallade omdaningen av landets
vägväsen i första hand avser förbättringar å det redan förefintliga vägnätet,
föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av landet behov av nya vägförbindelser,
för vilkas åstadkommande påkallas statens medverkan. Icke minst
gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och annorstädes, vilkas nuvarande
isolering från övrig bygd utgör ett avgörande hinder för deras framåtskridande.
Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan
om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma
en bättre överblick över vägbehovet å olika orter genom upprättande
av flerårsplaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets
lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till
föremål för central bearbetning för hela landet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
77
Utskottet finner ur olika synpuukter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta
utredningarna rörande vägbyggnadsväsendet med därtill hörande skilda spörsmål
snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga
om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning
medfört, vill dock utskottet framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid
de blivande övervägandena torde böra fastliållas, att åt de statsunderstödda
vägföretagen kan givas en efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att
icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska
normer framtvingas anläggningar, som icke stå i rimligt förhållande till den
å dessa framlöpande trafiken.
Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,
kontroll och arbetsledning vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag
i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras på ett
sådant sätt att detta syfte kan vinnas.
Vad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör
under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, får utskottet,
med hänsyn till de skäl, som av motionärerna åberopats för en höjning
av anslaget, tillstyrka, att för nästkommande budgetår för ändamålet
anvisas ett belopp av 4,000,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och de
av herr Tjällgren m. fl. och herr Persson i Trången m. fl.
i ämnet väckta motionerna må för anläggning av nya samt
förbättring eller)'' omläggning av backiga eller eljest mindre goda
vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 4,000,000 kronor.»
Vid punkt 18:o) (anläggning av ödebygdsvägar) av herrar S. II. Kvarnzelius,
O. Bergtrast, J. G. Walles, C. I Asplund, Ii. V. Bydén, P. Nilsson i
Bonarp och J. Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som funnit de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för
höjning av anslaget till ödebygdsvägar synnerligen behj ärtans värda, har ansett
sig icke kunna underlåta att förorda en ökning av detta anslag utöver
vacl Kungl. Maj:t äskat. Med hänsyn till de statsfinansiella svårigheterna
finner sig utskottet dock icke kunna tillstyrka högre belopp än det riksdagen
beviljade för år 1919 och följande år eller 400,000 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och de
av herr Bergqvist och herr Hedström m. fl. i ämnet väckta
motionerna må, för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
reservationsanslag av 400,000 kronor.»
78
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Vid punkt 24:o) (utförande av vissa fiskehamnar) av herrar J. B. Johansson
i Fredrikslund, P. Nilsson i Bonarp och S. Persson i Fritorp.
Vid punkt 25:o) (mindre fiskehamnsbyggnader) av herrar P. Nilsson i Bonarp,
0. Olsson i Kullenbergstorp och S. Persson i Fritorp, vilka ansett att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till de av herrar K. A. Andersson och I. Svensson samt
herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i ämnet väckta motionerna,
må till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än
de av fiskehamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.»
Vid punkt 58:o) (ersättning till statens järnvägars änke- och pupillkassa) av
herrar C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. B. Johansson i Fredrikslund,
P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,
J. Olofsson i Digernäs och 8. Persson i Fritorp vilka ansett att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen med bifall till den i ämnet väckta motionen
. må avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
*
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Verkliga utgifter.
VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
A. Departementet.
1
Departementschefen ...............................
24,000
2
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-
slagsanslag .....................................
189,300
3
Departementets verksamhet ........................
28,420
;
Säger för departementet
213,300
28,420
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
i
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag......
167,500
2
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet ........
44,000
3
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän..
30,000
4
Ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbygg-
nadsstyrelsens distriktstjänstemän ................
4,500
5
Stipendier åt medlemmar .av väg- och vattenbyggnads-
kåren, reservationsanslag ........................
—
6
Expenser för allmänna arbeten, reservationsanslag ....
45,000
7
Förstärkning av reservationsanslaget till expenser för
allmänna arbeten ...............................
10,000
8
Vägundersökningar, reservationsanslag ...............
90,000
9
Förstärkning av reservationsanslaget till vägundersök-
ningar ....................................
70,000
10
Vägar och kommunikationer, reservationsanslag.......
20,000
11
Förbättring och underhåll av städernas för automobil-
trafiken viktiga gator och vägar, reservationsanslag,
att direkt utgå av automobilskattemedel ............
3,000,000
12
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken vik-
*
tiga vägar och broar å landsbygden m. m., reserva-
tionsanslag, att direkt utgå av automobilskattemedel
12,000,000
13
Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m.,
reservationsanslag ...............................
20,000
14
Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader m. m., reservationsanslag ..
850,000
15
Anläggning eller förbättring av vägar m. m., reserva-
tionsanslag .....................................
3,000,000
16
Anläggning av enklare vägar, reservationsanslag ......
600,000
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 6 höft. (Nr 6.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
17
Väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i
Norrbottens län, reservationsanslag ................
25,000
18
Enklare väg mellan Muodoslombolo och Saivomuotka i
Norrbottens län, reservationsanslag ................
50,000
19
Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbot-
tens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs län, reservationsanslag ..............
250,000
20
Anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och
Värmland, reservationsanslag......................
225,000
21
Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads-
m. fl. företag, reservationsanslag ..................
100,000
22
Anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors.
reservationsanslag................................
250,000
23
Förbättring av Visby hamn, reservationsanslag.........
125,000
24
Understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader, reser-
vationsanslag ...................................
100,000
25
Undersökningar m. m. för vissa mindre fiskehamns-
byggnader, reservationsanslag ....................
2,000
26
Slörre reparations- och muddringsarbeten å statens fiske-
hamnsanläggningar, reservationsanslag..............
20,000
27
Upprensning av och fyrbelysning i vissa farleder i Mäla-
ren, reservationsanslag ...........................
220,000
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet
352,500
20,965,500
C. Vägunderhållet och skjutsväsendet.
1
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag ....
5,500,000
2
Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, för-
slagsanslag .....................................
2,000
3
Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt,
reservationsanslag ..............................
200,000
4
Svenska vägföreningen .............................
25,500
5
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ........
390,000
6
Utgifter för registrering av automobiler, förslagsanslag.
att utgå i första hand av inflytande avgifter för re-
gistrering av automobiler ........................
8,000
Säger för vägunderhållet och skjutsväsendet
5,890,000
235,500
D. Byggnadsväsendet.
Byggnadsstyrelsen m. m.:
1 1
Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag .................
* 257,000
2
Byggnadsstyrelsens verksamhet ...................
* 97,000
3
Lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer........
25,500
4
Möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m.,
1
reservationsanslag .............................
50,000
* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
anslag
Kronor
5
Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg- nader, reservationsanslag .......................
3,500
C
Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m., reservationsanslag ......................
20,000
35,000
7
Länsarkitekter .................................
Kronans publika hus:
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i
Stockholm, förslagsanslag ......................
260,500
227,500
8
100,000
450,000
9
10
Byggnader och reparationer, reservationsanslag.....
Förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och
reparationer ..................................
350.000
175.000
510.000
300.000
120.000
80,000
11
Yttre restaurering av Stockholms slott, reservationsan- slag .........................................
12
Ämbetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i Stockholm,
reservationsanslag .............................
13
Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm,
reservationsanslag .............................
14
Förstärkning av grunden under den södra av riksban- kens förra byggnader vid Järntorget i Stockholm,
reservationsanslag .............................
15
Lokaler för statens reproduktionsanstalt m. m., reser- vationsanslag .................................
16
Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Väster- norrlands län ................................
7,000
17
Möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler
m m., reservationsanslag ......................
23,400
18
Utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens län äm-
25,000
19
Ändrings- och reparationsarbeten inom fastigheterna
nr 5 och 6 i kvarteret Rosenbad i Stockholm, reser-
* 200,000
550,000
1,790,400
«
Säger för byggnadsväsende!
810,500
2,017,900
1
E. Diverse.
Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj :t med- givna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor,
30,000
1,000
400
2
Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer .........
3
4
5,000
** 700,000
62,800
5
6
Täckande av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
* Beloppet redan beviljat av riksdagen.
** Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie
Extra
anslag
anslag
Kronor
Kronor
7
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.......
100,000
8
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, för-
slagsanslag ......................................
3,600,000
9
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reserva-
tionsanslag ....................................
'' 40,000
10
Extra utgifter, reservationsanslag ...................
20,000
11
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
80,000
12
Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den ci-
vila statsförvaltningen, förslagsanslag ..............
* 9,000
13
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-
slagsanslag .....................................
180,000
14
Ersättning till direktionen för statens järnvägars änke-
och pupillkassa för postavgifter i samband med till
kassans pensionärer verkställd utbetalning av krigs-
tids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari 1918—30
juni 1923 ......................................
20,600
15
Viss ersättning åt aktiebolaget Torf..................
** 115,800
16
Tryckningskostnader, förslagsanslag .................
10,080
Säger för diverse
3,850,080
1,124,600
Summa
11,116,380
24,371,920;
* Av Kung!. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
** Härom har särskilt utlåtande avgivits.
:
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1925:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tryckningskost a1 i texten
- Rskr. 1925:178 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag dels för anläggning av ödébygdsvägar, dels ock fö s. 15 i texten
- Rskr. 1925:6a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1925—1926 under s. 1 i texten