Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925— 192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

1925-04-24 · 82 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925— 192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr G.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1925 kl. 6 e. in.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—

192G av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,

innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avel.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har

Kungl. Maj.t under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen

(punkt 1)

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdeparte
-

mentet på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ........... —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 i avlöningsreglementet ............... —

3 kansliråd.............................................................................................. B 30

4 förste kanslisekreterare....................................................................... B 26

1 registrator........................................................................ B 22

4 andre kanslisekreterare....................................................................... B 21

1 förste expeditionsvakt ........................................................................ B 7

2 förste kanslibiträden ................................................................,.......... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................ B 5

4 kanslibiträden ...................................................................................... B 4

dels godkänna följande stat för kommunikationsdepartementet att tillämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 168,500

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................................... 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 17,700

Summa 190,200.

'') Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 6 höft. (Nr 6.) 733 25 1

Departementets

avdelning

av Kungl.

Maj.ts kansli.

[I-]1)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

dels och i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med..................... kronor 190,200.

Beträffande motiveringen för detta förslag liar departementschefen åberopat

vad chefen för finansdepartementet den 31 december 1924 vid behandling

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört angående ordnandet

av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden, vartill

utskottet tillåter sig hänvisa.

Riksdagen har numera fattat beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden.

Detta beslut, som bland annat innebär, att kvinnliga befattningshavare

icke skola vara berättigade åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad i den för manliga och kvinnliga befattningshavare beslutade

gemensamma löneplanen, föranleder, att den i staten för kommunikationsdepartementet

ingående anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän

kan nedsättas med 900 kronor till 167,600 kronor samt att anslaget

till departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli i följd härav kan

begränsas till 189,300 kronor. Likaså föranledes av riksdagens beslut förändring

i benämningen av de i 7:e och 4:e lönegraderna upptagna förste

kanslibiträdes- och kanslibiträdesbefattningama till kanslibiträde respektive

kontor sbiträde.

Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdepartementet

på följande sätt:

Befattning.

Lönegrad.

statssekreterare, arvode enligt

5 § i avlöningsregle-

mentet.......................................

.................................. —

expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle-

mentet.......................................

................................... —

kansliråd..................................

................................ B 30

förste kanslisekreterare............

.................................. B 26

registrator .................................

................................... B 22

andre kanslisekreterare...........

................................... B 21

förste expeditionsvakt..............

.................................... B 7

kanslibiträden ..........................

.................................... B 7

expeditionsvakter ....................

.................................... B 5

kontorsbiträden ......................

................................... B 4

b) godkänna följande stat för

kommunikationsdepartementet

att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet/) utlåtande Nr 0.

.‘5

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... 167,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 4,(XX)

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 17,700

Summa 189,300.

samt

e) i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till

departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med 189,300

kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för upprätthållande

av departementets verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra anslag av 28,420 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 2 och 3 av åberopade statsrådsprotokollet.

För upprätthållande av departementets verksamhet utgår för budgetåret

1924—1925, utöver det ordinarie anslaget, ett extra anslag å 28,420 kronor.

Anslaget iir avsett till avlönande av följande befattningshavare med nedan
-

riämnda belopp för år räknat, nämligen:

- Kronor.

en extra byråchef för regeringsrättsföredragningen .............................. 10,020

» > » » tekniska ärenden................................................... 12,000

» särskild föredragande för stadsplaneärenden.................................... 6,400

Summa 28,420.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för upprätthållande av departementets verksamhet

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av

28,420 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 överdirektör .......................................................................................... A 2

2 byråchefer och ledamöter....................................................................... B 30

1 byrådirektör och ledamot..................................................................... B 28

2 förste byråingenjörer ............................ B 26

3 byråingenjörer...........................................................................,............. B 21

1 notarie .................................................................................................... B 21

1 registrator, tillika aktuarie ................................................................... B 21

1 revisor och bokhållare........................................................................... B 21

1 förste expeditionsvakt............................................................................ B 7

Departe
mentets
verksamhet.

[2-]

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

''[3.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

2 förste kanslibiträden

2 expeditionsvakter ...

3 kanslibiträden ........

dels godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnad sstyrelsen att tilllämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

Slät: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 135,100

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................... 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m......................... 29,700

Summa 168,300.

dels oclc i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen med 168,300 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 3—5 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som för

år 1922 utgick med 169,000 kronor och för första halvåret 1923 med hälften

av detta belopp, nedsattes genom _ minskning av den i anslaget ingående

posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. för budgetåret

1923—1924 till 165,500 kronor, till vilket belopp anslaget upptogs jämväl

för budgetåret 1924—1925.

Till förstärkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter beviljades

för år 1922 ett extra anslag av 57,600 kronor och för tiden 1 januari

—30 juni 1923 hälften av detta belopp eller 28,800 kronor. Yissa av hänsyn

till den statsfinansiella situationen vidtagna personalinskränkningar inom

styrelsen möjliggjorde, att anslaget för budgetåret 1923—1924 kunde sänkas

till 44,000 kronor samt för budgetåret 1924—1925 ytterligare till 40,000

kronor.

För budgetåret 1925—1926 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt

om ett extra anslag till styrelsens verksamhet av 44,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Jag anhåller till en början att få erinra därom, att min företrädare i

statsrådsämbetet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1924

tillkallat sakkunniga för utredning av den tidigare vid flera tillfällen berörda

frågan om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Utredningens

igångsättande föranleddes närmast av önskan att med en fastare

organisation ersätta de helt provisoriska anordningar, som det visat sig

nödvändigt att vidtaga för tillgodoseende av särskilt länsstyrelsernas behov

av teknisk sakkunskap vid behandlingen av frågor rörande vägväsendet och

au tom obiltrafiken. I de sakkunnigas uppdrag ingår emellertid givetvis att

utreda de statliga organisationsspörsmålen inom alla viktigare grenar av

väg- och vattenbyggnadsväsendet, bland annat jämväl den senast i statsverkspropositionen

till 1923 års riksdag berörda frågan om ordnande av den

statliga kontrollen över de enskilda järnvägarna. På grund av utredningsarbetets

omfattande beskaffenhet har detsamma, enligt vad jag inhämtat,

B 7

B 5

B 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

icke kunnat fortskrida så långt, att förslag i ämnet hinner föreläggas innevarande

års riksdag. Frågorna om anslagen till väg- och vattenbyggnadsväsendet

för budgetåret 1925—1926 torde sålunda icke komma att beröras

av utredningens resultat.

Det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommer emellertid

att röna inverkan av det ovan berörda förslaget angående, bland annat,

ordnande av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden.

Vid bifall till detta förslag skulle nämligen erfordras en höjning av

de i styrelsens stat ingående anslagsposterna för avlöningar till ordinarie

tjänstemän och för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. med

respektive 2,100 kronor och 700 kronor, vadan alltså statens slutsumma skulle

höjas från 165,500 kronor med tillhopa 2,800 kronor till 168,300 kronor.

Yad beträffar det extra anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet så må erinras därom, att styrelsen enligt bestämmelserna angående

fördelningeu av automobilskattemedlen från och med år 1924 erhållit

en helt ny arbetsuppgift. Motorfordonstrafikens starka utveckling med därav

följande behov av vägförbättringar m. m. har gjort, att talrika anspråk på

delaktighet i automobilskattemedlen framställts. Den med hänsyn till vikten

av ifrågavarande medels ändamålsenliga användning nödvändiga sovringen av

föreliggande framställningar och den erforderliga granskningen av uppgjorda

arbetsplaner har, enligt vad jag inhämtat, medfört ett betydande arbete.

Sålunda har en av byråingenjörerna i styrelsen under större delen av år

1924 varit sysselsatt så gott som enbart med ärenden rörande automobilskattemedel.

Genom kungörelserna den 23 maj och den 20 juni 1924 rörande

statsbidrag till färdigställande av vissa av Norrlands och Södra Sveriges

statsarbeten påbörjade arbetsföretag ha dessutom ytterligare göromål ålagts

styrelsen. Under sådana förhållanden synes det påkallat att för budgetåret

1925—1926 höja det extra anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet till samma belopp, som anvisats för budgetåret 1923—1924, eller

44,000 kronor. Jag anser mig alltså böra tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

framställning i detta avseende.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit utskottet anledning till

annan erinran än att utskottet med hänsyn till riksdagens beslut i fråga om

ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden funnit anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

kunna nedsättas med 800 kronor eller från 135,100 kronor

till 134,300 kronor samt anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

sålunda’ kunna begränsas till 167,500 kronor. Utskottet har härjämte iakttagit

den förändrade benämning å vissa tjänster, som enligt riksdagens

beslut borde vidtagas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen på följande sätt:

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Befattning. Lönegrad.

1 överdirektör ................ A 2

2 byråchefer och ledamöter............................................. B 30

1 byrådirektör och ledamot............................................. B 28

2 förste byråingenjörer ................................................. B 26

3 byråingenjörer............................................................. B 21

l .notarie .......................................................................... B 21

1 registrator, tillika aktuarie .......................................... B 21

1 revisor och bokhållare ................................................ B 21

1 förste expeditionsvakt................................................. B 7

2 kanslibiträden .............................................................. B 7

2 expeditionsvakter ........................................................ B 5

3 kontorsbiträden ........................................,............... B 4

b) godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 134,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 29,700

Summa 167,500.

samt

c) i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra det ordinarie

förslagsanslaget till väg- vch vattenbyggnadsstyrelsen med

167,500 kronor.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet.

[4-]

4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) får utskottet hemställa
att

riksdagen må till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra anslag av 44,000 kronor.

Ytterligare

medel till avlöning

av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens

distrikts - tjänstemän.

[6.]

5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom ytterligare medel till avlöning av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktst]änstemän för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra anslag av 4,500 kronor.

Stipendier åt

medlemmar

av väg- och

vattenbyggnadskåren.

[7-]

6:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten uppföra det ordinarie reservationsanslaget

till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren

utan angivet belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

7:u) I förslaget till riksstat liar Kungl. Maj:t (punkt 8) upptagit ordinarie Expenser för

reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten med oförändrat belopp "arbeten.

45,(HJO kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 7—9 av åberopade statsrådsprotokollet.

Till expenser för allmänna arbeten, d. v. s. huvudsakligen till bestridande

av rese- och inspektionskostnader i anledning av den kontroll m. in.

av allmänna arbeten, som det åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att

verkställa genom sina tjänstemän, har sedan flera år utgått ett ordinarie reservationsanslag

av 45,000 kronor. Detta belopp har emellertid visat sig otillräckligt

för ändamålet. Det årliga medelsbehovet har nämligen för de senaste

åren beräknats uppgå till 90,000—100,000 kronor. Utöver det ordinarie

anslaget hava därför måst anvisas anslag å extra stat, för vardera av

budgetperioderna 1922 och 1923 — 1924 uppgående till 50,000 kronor.

För budgetåret 1924—1925 beräknade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anslagsbehovet — däri inberäknat jämväl vad som kunde åtgå för styrelsens

flyttning till nya ämbetslokaler — till 95,000 kronor. Redan vid ingången

av budgetåret 1923—1924 hade emellertid å anslaget förefunnits en reservation

av över 23,000 kronor och föredragande departementschefen ansåg sig

därför kunna förvänta, att en icke obetydlig besparing å anslaget skulle stå

till buds jämväl vid ingången av budgetåret 1924—1925. Vidare beräknades

den av styrelsen omnämnda flyttningen till nya lokaler icke kunna komma

till stånd under sistnämnda budgetår. Med hänsyn härtill och då all möjlig

sparsamhet ifråga om utgifterna från anslaget syntes påkallad, ansågs en

nedsättning av den av styrelsen begärda summan till 65,000 kronor kunna

ske. Utöver det ordinarie anslaget äskades därför ett extra anslag av blott

20.000 kronor, vilket ock av riksdagen beviljades.

Den uttalade förmodan om reservation å anslaget vid innevarande budgetårs

början har besannats, i det att enligt budgetredovisningen ett belopp

av icke mindre än 48,198 kronor 49 öre kvarstod oanvänt den 1 juli 1924.

För budgetåret 1925—1926 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet

beräknat, förutom det ordinarie anslaget med oförändrat belopp,

45.000 kronor, jämväl ett förstärkningsanslag av 20,000 kronor. Sistnämnda

anslag vore avsett till täckande av kostnaderna för flyttning av styrelsens

lokaler till den nya ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren.

Departementschefen anför följande:

»Beträffande den framtida belastningen av ifrågavarande anslag är att

märka, att denna kommer att i viss mån röna inverkan av de bestämmelser,

som meddelats i kungörelsen den 31 oktober 1924 angående dispositionen

av anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet. I samband med genomförandet

nästlidet år av den ändring i 60 § i lagen angående vägliållningsbesvärets

utgörande på landet, att statsbidraget till vägunderhållet hädanefter

skall i vissa fall utgå efter de verkliga underhållskostnaderna, har det

framstått såsom nödvändigt att skapa effektivare kontroll över väghållningsdistriktens

räkenskaper samt användningen av de för underhållsarbeten av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr b''.

Utskottets

yttrande.

Förstärkning

av anslaget

till expenser

för allmänna

arbeten.

[9.]

sedda medlen. I enlighet med ett av väg-och vattenbyggnadsstyrelsen jämte

särskilda sakkunniga för utredning angående omläggning av väghållningsdistriktens

räkenskaper avgivet förslag har för sådant ändamål i förenämnda

kungörelse intagits stadgande därom, att i de fall, då statsbidraget skall

beräknas å den verkliga underhållskostnaden, vägstyrelses rekvisition av bidraget

skall vara åtföljd av intyg angående denna kostnad enligt vägkassaus

räkenskaper, utfärdat av en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnad

sakkunnig person. Ersättningen till de sålunda förordnade sakkunniga personerna

kommer att gäldas från anslaget till expenser till allmänna arbeten.

Den ökning av anslagets belastning, som härav föranledes, lärer emellertid

icke bliva mera betydande.

Under budgetåret 1923—1924 uppgingo utgifterna för expenser för allmänna

arbeten till allenast obetydligt över 70,000 kronor. Det torde därför

kunna förväntas, att belastningen å anslaget för budgetåret 1924—1925 kommer

att avsevärt understiga den av styrelsen tidigare ■— inklusive flyttningskostnad

— beräknade summan av 95,000 kronor. Då emellertid de för samma

budgetår för ändamålet tillgängliga medlen belöpa sig till över 113,000 kronor,

torde man böra räkna med att vid ingången av budgetåret 1925—1926

hava att tillgå eu reservation, vilken lärer kunna överslagsvis beräknas till

minst 30,000 kronor.

Under förutsättning att all möjlig begränsning i styrelsens inspektionsverksamhet

allt fortfarande iakttages, torde alltså, såsom styrelsen också

antager, medelsbehovet härför under budgetåret 1925—1926 kunna i huvudsak

tillgodoses medelst anvisande av allenast det ordinarie anslaget å 45,000

kronor. Emellertid tillkommer den extra kostnaden för styrelsens flyttning

till den nya ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren, vilken, enligt vad

jag under rubriken »Byggnadsväsende^» kommer att närmare omnämna,

väntas bliva färdigställd under våren 1926. Själva flyttningen lärer icke

behöva draga större kostnader. Enligt vad jag inhämtat, blir det emellertid

vid inflyttningen i de nya lokalerna nödvändigt att anskaffa nya möbler till

ett flertal rum. Med iakttagande av nödig sparsamhet torde dock en summa

av 10,000 kronor vara tillräcklig för täckande av de i samband med flyttningen

uppkommande kostnaderna.»

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser, att ifrågavarande

extra anslag bör kunna begränsas till 10,000 kronor, får nu beträffande det

ordinarie anslaget hemställa,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1925—1926

uppföra det ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten med oförändrat belopp, 45,000 kronor.

- 8:o) I enlighet med Kungi. Maj:ts förslag (punkt 9) och under hänvisning

till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till

expenser för allmänna arbeten för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra anslag av 10,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 9

9:o) Kungl. Maj:t bär i förslaget till riksstat uppfört det ordinarie reservationsanslaget

till vägundersökningar med oförändrat belopp, 90,000 kronor

(punkt 10).

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—11 i

statsrådsprotokollet.

Förutom det ordinarie reservationsanslaget till vägundersökningar, vilket

sedan år 1921 utgått med 90,000 kronor för år räknat, har, då detsamma

visat sig otillräckligt, för ändamålet anvisats extra förstärkningsanslag, för

vart och ett av åren 1921 och 1922 med 90,000 kronor, för första halvåret

1923 med 100,000 kronor och för budgetåret 1923—-1924 med 180,000 kronor.

Sistnämnda belopp äskades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämväl för

budgetåret 1924—1925. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag nedsattes

emellertid det extra anslaget för detta budgetår till 130,000 kronor.

I syfte att för framtiden minska belastningen å anslaget och samtidigt

ernå en välbehövlig sovring av framställningarna om vägundersökningar vidfoga

nästlidet år med riksdagens bifall en förändring ifråga om villkoren för

åtnjutande av statsbidrag till sådana företag. Beträffande undersökningar,

vartill förrättningsman icke förordnats redan före innevarande budgetårs

början, stadgades nämligen, att vederbörande intressenter skola själva bestrida

dels, såsom förut, alla hantlangningskostnader dels oc7c minst en tredjedel

av övriga undersökningskostnader. Beträffande viktiga företag i betungade

väghållningsdistrikt kan dock viss nedsättning av intressenternas

andel ske.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu beräknat, att 1924—1925 års

anslag skall vara i stort sett tillräckligt för att betala de under detta

budgetår inkommande och granskade arbetsplanerna. Ersättningen för återstående

under arbete varande arbetsplaner, vilka ej torde föreligga färdiggranskade

förr än efter den 1 juli 1925, har av styrelsen beräknats till 99,000

kronor, vilket belopp skulle komma att belasta anslaget för 1925—1926.

Enligt vad styrelsen uppgivit, har hos styrelsen samlats omkring 200

framställningar om förordnanden för vägundersökningar, vilka av vederbörande

länsstyrelse beslutats skola med statsmedel upprättas.

På grund av riksdagens beslut, att intressenterna skola med en tredjedel

deltaga i undersökningskostnaderna, hava samtliga dessa 200 till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen insända framställningar blivit återsända till länsstyrelserna

för att av vägstämmor och länsstyrelser ånyo prövas, huruvida

och i vilken ordning vägundersökningarna böra utföras under de nya för

förordnanden efter den 1 juli 1924 gällande villkoren. Dessa framställningar

hava ännu ej återkommit, varför det icke varit möjligt för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att med någon större grad av noggrannhet angiva

det föreliggande behovet av statsmedel för nya undersökningar. Styrelsen

anser sig emellertid kunna förberedelsevis beräkna, att härav endast omkring

150 stycken återkomma till styrelsen. Av dessa beräknas endast två tredjedelar

bliva av vederbörande undersökningsförrättare färdigställda och i väg
-

Vägunder
sökningar.

no.]

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsxitslcottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

och vattenbyggnadsstyrelsen under budgetåret granskade. Dessa vägförslag

till ett antal av cirka 100 hava av styrelsen beräknats betinga en kostnad

av omkring 120,000 kronor, och skola, enligt de nya bestämmelserna, härav

på statsverket komma två tredjedelar eller 80,000 kronor.

Departementschefen har i frågan anfört följande:

»Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, torde de för budgetåret

1924—1925 tillgängliga medlen förslå till betalning av de undersamma

tid redovisade undersökningsförrättningarna. Någon avsevärdare reservation

a anslaget lärer emellertid icke uppstå. Yad beträffar styrelsens uppskattning

av medelsbehovet för budgetåret 1925—1926 synes intet vara att erinra

mot densamma i vad den avser före den 1 juli 1924 utfärdade förordnanden.

Däremot kan det ifrågasättas, huruvida de framställningar, som på grund av

de ändrade bestämmelserna om statsbidragets utgående återsänts till vederbörande

för att tagas under förnyad omprövning, komma att under budgetåret

1925 — 1926 färdigställas till det antal styrelsen förmodar. Härtill kommer,

att, oaktat den nyinförda skyldigheten för intressenterna att själva bestrida

en avsevärd del av undersökningskostnaden givetvis helt automatiskt medför

en gallring av framställningarna till såväl antal som beskaffenhet, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen dock måste noggrant övervaka, att allenast viktigare

företag och blott sådana, som under den närmaste tiden kunna komma till

utförande, bliva föremål för undersökning.

Med hänsyn härtill anser jag någon nedsättning av den äskade summan

kunna äga rum, därvid jag samtidigt förutsätter, att det tidigare tillämpade

systemet med undersökningskostnadernas förskotterande under ofta långa

tidsperioder antingen av vederbörande tjänstemän eller intressenterna må

kunna helt avvecklas. Beträffande anslagsbeloppet må framhållas, att förevarande

anslag under senare år i allmänhet kommit till användning jämväl

till gäldande av kostnaderna för undersökningar rörande broarbeten, detta

med hänsyn till det samband, vari de ofta stå till vägföretag. På grund

av den växande tunga automobiltrafiken torde det, såsom i det följande omnämnes,

under de kommande åren bli nödvändigt att utföra broombyggnader

i ganska avsevärd omfattning. På grund härav synes en minskning av det

äskade anslaget med mera än 20,000 kronor ej vara tillrådlig. Utöver det

ordinarie anslaget skulle sålunda äskas ett extra anslag av 70,000 kronor.»

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, lärer det ordinarie

anslaget till vägundersökningar böra uppföras med oförändrat belopp, 90,000

kronor, varjämte ett extra anslag å 70,000 kronor synes böra för ändamålet

beviljas.

Utskottet får alltså under nu förevarande punkt hemställa,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppföra

det ordinarie reservationsanslaget till vägundersökningar

med oförändrat belopp, 90,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

«Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

10:o) I enlighet med Kung!. Maj:ts förslag (punkt 11) och under hänvisning

till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till vägunderundersöhiingar

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag

av 70,000 kronor.

ll;o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till förbättring

och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga gator och vägar

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000

kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 11 och

12 av statsrådsprotokollet.

I enlighet med det förslag, chefen för finansdepartementet framlagt i det

såsom bilaga till årets statsverksproposition under rubrik Inkomsterna

fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 2 januari 1925, skulle

de skattemedel, som för varje år inflyta jämlikt förordningarna den 2 juni

1922 om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar eller

jämlikt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit

eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Kungl. Maj:t enligt 18 § i

förstnämnda förordning må hava meddelat (automobilskattemedel), hädanefter

komma att uppföras å riksstatens inkomstsida. Samtidigt härmed skulle mot

berörda inkomsttitel svarande anslag till gatu- och vägväsendet uppföras å

riksstatens utgiftssida, varvid med hänsyn till den olikhet, som jämlikt

gällande författningar råder mellan städer och landsbygd ifråga om sättet

för automobilskattemedlens disposition, utgifterna skulle fördelas på två

anslag, ett till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken

viktiga gator och vägar och ett till motsvarande arbeten på landsbygden.

Ifrågavarande anslag, som ansetts böra erhålla karaktären av reservationsanslag,

att direkt utgå av automobilskattemedel, hava upptagits å sjätte

huvudtiteln under rubriken »väg- och vattenbyggnadsväsendet». Av det belopp

om sammanlagt 15,000,000 kronor, varmed automobilskattemedlen föreslagits

skola uppföras å riksstatens inkomstsida, hava jämlikt gällande bestämmelser

20 procent eller 3,000,000 kronor tillgodoförts städerna och 80

procent eller 12,000,000 kronor landsbygden.

Mot förevarande förslag om att uppföra automobilskattemedlen å riksstaten,

vilket förslag tillkommit på grund av framställning från riksdagen,

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Med tillstyrkande jämväl

i övrigt av Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda framställning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till förbättring och underhåll av städernas

för automobiltrafiken viktiga gator och vägar för budgetåret 1925

—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000, kronor,

att direkt utgå av automobilskattemedel.

Förstärkning

av anslaget

till vägun da - sa k ning av.

•[il.]

Förbättring

och underhåll

av städernas

för automobiltr

afik eu viktiga

gator

och vägar.

[12.]

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Förbättring

och underhåll

av för autom

obil tr aflken

viktiga vägar

och broar å

landsbygden

in. m.

[13.]

12:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 13) föreslagit riksdagen att till förbättring

och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden

m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 11 och 12 av statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande inom riksdagen väckta motioner nämligen, inom

första kammaren, nr 7 av herrar A. Elisson och Ernst Svensson, nr 34 av

herr C. G. Ekman m. fl. samt nr 50 av herrar Henrik Andersson och N.

Gabrielsson och inom andra kammaren, nr 13 av herr G. Johanson i Hallagården

m. fl., nr 43 av greve It. Hamilton m. fl. samt nr 59 av herr P. Persson

i Trången m. fl.

I den av herrar Elisson och Ernst Svensson väckta motionen har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att 4 § i förordningen den 20 juni 1924

om fördelning av automobilskattemedel skall erhålla följande lydelse:

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma

visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken särskilt

viktiga vägar och broar inom länet samt till underhåll av sådana vägar

och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad

försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för

automobiltrafiken. Vad — -— — — — — —------— — —

förordnas.

Herr C. G. Ekman m. fl. hava i den av dem väckta motionen yrkat,

att riksdagen, vid anvisande av det i statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln,

punkt 13, uppförda anslaget till förbättring och underhåll av för

automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden m. in., att direkt

utgå av automobilskattemedel, måtte för sin del besluta och hos Kungl. Maj:t

begära sådan ändring i kungl. förordningen den 20 juni 1924 och kungl.

kungörelsen den 21 november samma år angående fördelning av automobilskattemedel,

att av den landsbygden tillkommande andel av dessa medel

erforderligt belopp ställes till förfogande för utdelning enligt av motionärerna

angivna grunder till de väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits

till underhåll medelst vägkassan.

Herrar Henrik Andersson och Gabrielsson hava i den av dem väckta

motionen hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring av gällande

författningar rörande automobilskattemedlens användning, att, sedan dessa

medel fördelats länsvis, väghållningsdistrikten, oavsett vad i övrigt må vara

stadgat om vägkassas övertagande av väghållningen såsom villkor för

bidrags erhållande, måtte tillförsäkras skälig ersättning för den merkostnad,

automobiltrafiken medför för det egentliga vägunderhållet, att utgå på det sätt,

som kan finnas lämpligast.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G. 13

Herr Johansons i Hallagården in. 11. motion är likalydande med ovanberörda,

av herrar Elisson och Ernst Svensson väckta motion, greve Hamiltons m. fl.

motion är likalydande med herr C. G. Ekmans in. fl. förberörda motion

och den av herr Persson i Trången in. fl. väckta motionen är likalydande

med ovan omförmälda av herrar Henrik Andersson och Gabrielsson väckta

motion.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve Hamilton in. fl. väckta

motionerna föreslås, att av den andel av automobilskattemedlen, som tillkommer

landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till förfogande för

att beträffande de viighållningsdistrikt inom landet, där samtliga vägar

övertagits till underhåll medelst vägkassan, användas för tilldelning av ett

ytterligare väghållningsbidrag å 15 procent utöver det ordinarie bidrag av

30 procent, som nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle komma ett

ytterligare tilläggsbidrag att utgå efter vissa angivna grunder till likaledes

sådana särskilt betungade väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vagar övertagits

till underhåll medelst vägkassan.

Att automobilskattemedlen böra komma till användning jämväl för att

bereda lättnader i själva vägunderhållet och för täckande av de merutgifter,

som automobiltrafiken otvivelaktigt medfört för de underhållsskyldige, är

av riksdagen redan tidigare fastslaget. I detta avseende får utskottet erinra

bland annat om en vid senaste riksdag vidtagen förändring i gällande författning,

varigenom avsågs att åt kraven på bidrag till själva vägunderhållet

bereda full likställighet med de föreliggande intressena av att från automobilskattemedlen

lämnades understöd till ombyggnads- och förbättringsarbeten.

Otvivelaktigt bär vid den första och enda fördelning av automobilskattemedlen,

som hittills ägt rum, den största anparten av dessa gått till förbättrande

åtgärder. Från sakkunnigt håll har emellertid för utskottet framhållits,

hurusom detta förklarades därav, att vägstyrelserna vid sina ansökningar

om bidrag satt i förgrunden behovet av att till eu början söka grundförbättra

vägarna, så att de över huvud taget kunde trafikeras av motorfordon

utan oskäligt höjande av underhållskostnaden. Genom en förbättrad avdikning

och en förstärkning av vägbanan bleve nämligen det framtida

underhållet billigare. På detta sätt lomme alltså de till förbättringar

anslagna medlen indirekt vägunderhållet till godo i en icke ringa utsträckning.

Det vore således av den allra största betydelse, att automobilskattemedlen

särskilt under dessa första år till övervägande del komme förbättringsarbetena

till godo och därmed indirekt underhållsarbetena.

Gentemot motionärernas yrkande kan vidare framhållas, att genom den allmänna

fördelning över landets vägunderhållsdistrikt av viss del av automobilskattemedlen,

som i motionerna föreslagits, visserligen ett allmänt ökat

bidrag till vägunderhållet skulle erhållas, men knappast säkerhet vinnas för

att just de väghållningsdistrikt, som äro särskilt betungade av exempelvis

JJtshottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

eu stor genomlöpande antomobiltrafik, erhölle den däremot svarande lättnad

i vägunderhållet, som får anses vara ett huvudsyfte med automobilskattemedlen.

Påvisats har också för utskottet, hurusom en tilldelning till vägdi

strikten av grundbidrag på det sätt, motionärerna tänkt sig, skulle med>

föra, att för vissa län detta grundbidrag bleve större än länets hela andel

av automobilskattemedlen. Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade

skattebeloppen och skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de

hädanefter tillkommande skatteandelarne. Norrbottens läns andel utgjorde

exempelvis år 1924 omkring 77,000 kronor, under det att den ytterligare

andel av 15 % av vägunderhållskostnaden, som enligt i motionerna angiven

norm skulle falla på detta län, borde kunna approximativt angivas till

300,000 kronor.

A andra sidan torde ett genomförande av det motionsvis framförda förslaget

innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av automobilskattemedlen

själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga anpart.

Ett beslut i av motionärerna angiven riktning torde också, enligt

vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad trygghet för vägdistriktens

ekonomi samt ökat intresse för övergång till ett mera tidsenligt underhåll

genom vägkassorna och härigenom i stort sett till en besparing för

landet i sin helhet i avseende å vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas

fördelningen av medlen samt övervakandet av deras rätta användning.

Då underhållsmedlen på detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder

komme att tilldelas vägkassorna, bleve det nämligen icke längre nödvändigt

att som hittills övervaka att tilldelade belopp användes till vissa bestämda

vägars underhåll efter på förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen

inskränkas till att avse, huru vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte

distriktets vägunderhåll.

De ovan antydda betänkligheterna ur synpunkten av en rättvis fördelning

å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt, i olika hög grad betungade

av antomobiltrafik, torde också kunna förminskas genom att i motionerna

angiven fördelningsprocent sänktes från 15 till exempelvis högst 10 procent,

varvid ytterligare utjämningsbidrag i av motionärerna föreslagen form ej

skulle utgå. I samband därmed torde den allmänna, nu till 20 procent bestämda

och till Kungl. Maj:ts förfogande ställda utjämningsandelen kunna

sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt till visst bidrag till vägunderhållet

från automobilskattemedlen innebär nämligen, såsom ovan visats, i och för

sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de hårdast betungade

landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit i skatt. För

att icke till ett dylikt ökat allmänt underhållsbidrag alltför stor del av

automobilskattemedlen skulle komma att disponeras, torde vidare en maximigräns

böra sättas för vad som totalt i förhållande till influtna dylika medel

finge härför disponeras, så att exempelvis under inga förhållanden finge på

detta sätt till ökat ^^underhållsbidrag utbetalas mer än 30 procent av vad

som för ett visst år funnes sammanlagt i automobilskattemedel disponibelt

för landsbygden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

In

Om än alltså utskottet finner vissa billighetsskäl tala för ifrågavarande

motionsvis framförda förslag och jämväl hyser den uppfattningen, att detsamma

med vissa — på grundval av verkställda nödiga utredningar — vidtagna

modifikationer skulle kunna innebära en godtagbar grund för åstadkommande

av eu bättre fördelning och utjämning av automobilskattemedlen,

anser sig dock utskottet icke nu böra framkomma med någon hemställan i

dylik riktning. Såsom synnerligen angeläget betraktas nämligen på sakkunnigt

håll, att innan ändringar i nuvarande författning vidtagas, någon

erfarenhet av nu gällande bestämmelsers verkningar vunnits. Ännu hava

blott ett års medel blivit utdelade; detta har därjämte skett under en tid,

då övergången från naturaunderhåll till distriktens övertagande av vägunderhållet

först börjat på fullt allvar tränga sig fram, utan att dock eu dylik

övergång i större omfattning ännu hunnit genomföras. Nödvändigt anses

också vara att vinna utredning om automobiltrafikens omfattning i de olika

länen och å de olika vägarna, denna trafiks åverkan å vägarna och det föreliggande

behovet av vägförbättringar och vägunderhåll. Såsom ett önskemål

har därjämte uttalats, att för varje vägdistrikt upprättas plan för dylika arbeten,

avseende några år framåt, exempelvis fem år, vilka planer därefter borde

för varje län av länsstyrelserna granskas och sammanställas. Först sedan

utredningar av antydd art verkställts och dylika planer upprättats samt

klarhet vunnits rörande storleken av de kostnader, som oundgängligen nödiga

förbättringsarbeten för ernående av ett något så när ekonomiskt underhåll

bort betinga, torde en mera säker grundval för revision av fördelningsbestämmelserna

i nu angivna liksom i andra hänseenden kunna vinnas.

Ett enhetligt och fullt rationellt ordnande av vägdistriktens bokföring är

också en fråga, som blir av allt större vikt ju mera medel, som ställas till

vägdistriktens disposition. Ett i detta avseende av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med tillhjälp av särskilda sakkunniga utarbetat förslag är för närvarande

utremitterat till länsstyrelser och andra myndigheter för granskning.

Yissa förslag hava också framkommit om möjlighet att erhålla bidrag till

nya angelägna särändamål, exempelvis i fråga om bekostande av önskvärda

förbättringar i säkerhetsanordningarna vid järnvägsövergångar, där risken

för kollisionsolyckor är mera framträdande.

Det synes alltså enligt utskottets mening icke tillrådligt att för närvarande

skrida till något fastställande av ändrade grunder för automobilskattemedlens

fördelning. De jämkningar i riktning mot större hänsynstagande

till de väghållningsskybliga, som kunna anses önskvärda, torde kunna genomföras

inom ramen av gällande bestämmelser. Sålunda torde den i utfärdade

allmänna villkor uppställda fordran att för åtnjutande av bidrag från automobilskattemedlen

erfordras, att vägdistrikten själva till en tredjedel bekosta

det förbättrings- eller underhållsarbete, för vilket bidrag sökes, kunna i viss

mån eftergivas, så att kravet på distriktets egna bidrag, där särskilt ömmande

förhållanden härtill böra föranleda, sänkes till exempelvis eu fjärdedel eller

femtedel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Undersökningar

av mindre

hamnar och

farleder.

[14.]

Yad angår de övriga väckta motionerna, vilka samtliga avse utsträckning

av rätten till underhållsbidrag jämväl till sådana vägdistrikt, inom vilka

vägkassan icke övertagit underhållet, vill utskottet erinra, att vissa i liknande

syfte vid föregående riksdag motionsvis gjorda yrkanden av riksdagen

avslagits.

Utskottet, som med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser de i

ämnet väckta motionerna icke nu böra påkalla någon särskild åtgärd från

riksdagens sida, vill dock till sist, i anslutning till den vid senaste riksdag

beslutade ändringen i automobilskatteförordningen, framhålla angelägenheten

av att vid skeende fördelningar av automobilskattemedel tillbörligen beaktas

de vägliållningsskyldiges krav att erhålla en rättvis lättnad i en genom

automobiltrafikens tillväxt betydligt ökad väghållningsbörda.

Under åberopande härav och med hänvisning i övrigt till vad utskottet

under nästföregående punkt anfört om uppförande av automobilskattemedlen

å riksstateri, hemställer utskottet,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å de av herrar Elisson och E. Svensson

samt H. Andersson och Gabrielsson, Johanson i Hallagården

m. fl. och Persson i Trången m. fl. väckta motionerna (I: 7

och 50 samt II: 13 och 59), må till förbättring och underhåll

av för automobiltrafiJcen viktiga vägar och broar å landsbygden

m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;
b)

att de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve Hamilton

m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 34 och II: 43) må anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört.

13:o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen att till undersökningar

av mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande av planer

till anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade

med vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 20,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 12 och 13 av åberopade statsrådsprotokollet.

Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i ärendet anfört, att de av styrelsen

redan utfärdade undersökningsförordnanden, vilka kunde väntas bliva redovisade

under budgetåret 1925—1926, ansåges skola draga eu kostnad av

22,000 kronor. Om därjämte för sådana nya undersökningar och arbetsplaner,

som erfordrades beträffande brådskande broombyggnader, beräknades

ett belopp av 11,000 kronor, skulle medelsbehovet för nästkommande budgetår

uppgå till ej mindre än 45,000 kronor.

Departementschefen har framhållit, hurusom till gäldande av kostnaderna

för undersökningar rörande broarbeten anslaget till vägundersökningar torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

*Statsutskottets utlåtande Kr G.

IT

såsom hittills komma att i allmänhet anlitas. Därjämte finge kostnaderna

för sådana arbetsplaner, som komma till utförande medels bidrag av automobilskattemedel,

gäldas av dessa medel. Med hänsyn även till nödvändigheten

att iakttaga den strängaste sparsamhet och då det icke syntes

kunna med visshet antagas, att redan utfärdade förordnanden hunne i den

utsträckning, styrelsen beräknat, komma att redovisas under budgetåret

1925—192ö, ansåge sig departementschefen icke kunna tillstyrka någon höjning

av anslaget under denna punkt utöver den, som föregående år vidtogs.

Departementschefen ville jämväl beträffande detta anslag betona nödvändigheten

av att planer uppgjordes endast beträffande sådana företag, som beräknades

kunna bliva utförda under närmaste tiden.

Med tillstyrkande av Kungi. Majds förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till undersökningar av mindre hamnar och

farleder ävensom till upprättande av planer till anläggning eller

ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade med

vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 20,000 kronor.

$

14:o) Kungl. Majd har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till understödjande

av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning

av åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

reservationsanslag av 850,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 14—17 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning av åar och farleder anvisades för år 1922

1.100.000 kronor och för första halvåret 1923 hälften av detta belopp eller

550.000 kronor. Oaktat medelsbehovet för ändamålet ständigt ökats, vidtogos

härefter av statsfinansiella skäl nedsättningar i anslaget. För budgetåret

1923—1924 anvisades sålunda 800,000 kronor och för budgetåret 1924—

1925 ett ytterligare till 700,000 kronor minskat belopp.

Med hänsyn till de rådande ekonomiska förhållandena har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansett sig böra undersöka i vad mån någon lättnad i anslagsbehovet

kunde beredas med anlitande av automobilskattemedel. De

undersökningar, som i dessa avseenden gjorts av styrelsen angående de

särskilda länen, hade föranlett styrelsen antaga, att för budgetåret 1925—

1926 ett belopp av i runt tal högst 1,800,000 kronor av automobilskattemedlen

kunde förväntas komma till användning för brobyggnadsändamål

och alltså till direkt lättnad för den allmänna brobyggnadsfondens krav, av

styrelsen uppskattade till 3,200,000 kronor, och syntes sålunda för budgetåret

1925—1926 till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader böra anvisas ett extra reservationsanslag av 1,400,000 kronor.

Jämväl departementschefen har ansett att en höjning av förevarande anslag

framstode såsom nödvändig. Att i full utsträckning tillmötesgå vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens äskande kunde emellertid under nuvarande för
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. G saml. G höft. {Nr 6.) 733 25 2

Understödjande

av

brobyggnader

och, företrädesvis

mindre,

hamnbyggnader.

[15.]

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till

anläggning

eller förbättring

av vägar

m. m.

[16.]

hållanden ej ifrågasättas. Departementschefen ansåge sig emellertid böra

förorda, att anslaget höjdes till 850,000 kronor.

I likhet med departementschefen finner utskottet erforderligt, att en höjning

av nu utgående anslag för här ifrågavarande ändamål vidtages och

finner sig utskottet böra tillstyrka det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen må till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och

farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 850,000 kronor.

15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anläggning av nya

samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 17—19 i

åberopade statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet förebild till behandling två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 8, av herr L. Tjällgren

rn. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 10, av herr P. Persson i

Trången m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte för anläggning av nya

samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom bidrag till anläggning av nya samt förbättring eller omläggning

av backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen anvisat för år 1922

5,000,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 hälften av detta belopp

eller 2,500,000 kronor. Av statsfinansiella skäl inskränktes anslaget

för budgetåret 1923—1924 till 3,600,000 kronor och för innevarande budgetår

till 3,000,000 kronor.

Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att enligt verkställd överslagsberäkning

skulle under de närmaste åren för vägbyggnadsverksamheten

erfordras ett årligt anslag av 9,500,000 kronor. Genom automobilskattemedlen

kunde emellertid en minskning i anspråken på bidrag från förevarande

anslag beredas, och har styrelsen efter närmare övervägande ansett

sig kunna med hänsyn till automobilskattemedlen beräkna en största nedsättning

av anslagskravet för budgetåret 1925—1926 med omkring 2,000,000 kronor.

Styrelsen bär i enlighet härmed för nästkommande budgetår för ändamålet

äskat ett anslag av 7,500,000 kronor.

Departementschefen anför i ärendet, bland annat, följande:

»De vägförbättringsarbeten, som nu framstå såsom angelägnast, avse i

flertalet fall sträckor med stark motorfordonstralik och äro alltså sådana,

som kunna och i möjligaste mån böra understödjas med automobilskatte
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Xr 6.

19

medel. Eu stor del av de mera viktiga förbättringsarbetena — och andra

kunna icke för närvarande ifrågasättas —- torde därför komma att utföras

med bidrag av sådana medel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller visserligen, att genom den

föregående år verkställda tilldelningen av automobilskattemedlen endast ringa

lättnad bereddes med avseende å de inneliggande kraven på bidrag från vägfondon.

Oavsett den väsentliga ökning, som numera ägt rum av automobilskattemedlen,

må påpekas, att nämnda förhållande i viss mån torde sammanhänga

därmed, att en avsevärd del av de hos styrelsen inneliggande ansökningarna

om statsbidrag äro flera — ända till tio — år gamla. Dessa framställningar

hänföra sig alltså ofta till beslut om vägföretags utförande, vilka fattats

under helt andra ekonomiska betingelser och trafikförhållanden än de nu

rådande. De torde också sannolikt i många fall vara av den art, att de

kunna utan större olägenhet tills vidare undanskjutas. Någon verkligt enhetlig

uppfattning om de föreliggande vägbehoven torde dock näppeligen stå

att ernå, med mindre än att schematiska flerårsplaner upprättas för varje

län ifråga om vägväsendets utveckling i olika avseenden, vilka planer sedan

göras till föremål för central samarbetning för hela landet. Med tillkomsten

av sådana planer blir det också möjligt att bättre överblicka grunderna för

tilldelning av medel från det flertal olika anslagstitlar, som numera finnes.

Frågan om flerårsplaner beröres i de anvisningar rörande vägväsendet och

automobiltrafiken, som under sistlidne mars utgåvos från kommunikationsdepartementet,

och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen senare anmält,

att det vore styrelsens avsikt att snarast åvägabringa närmare utredning i

fråga om fierårsplanerna.

I avvaktan på det klarläggande av de olika vägbehoven, som härmed skulle

erhållas, ävensom på ytterligare erfarenhet angående automobilskattemedlens

användning synes det angeläget att iakttaga särskild försiktighet i fråga om

utökningen av de olika väganslagen.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner jag mig nödsakad att inskränka

anslagsäskandet under denna punkt till samma belopp, som anvisades

för innevarande budgetperiod eller 3,000,000 kronor.»

På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas

tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.

Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att

tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922

års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan

för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett betydligt kraftigare

sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda

landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000

kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av

arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde

vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad utskottet från arbetslöshetskommissionen

inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor, för vilken summa beräknades

hava åstadkommits allmänna vägar till en sammanlagd längd av

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

cirka, 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts och även med tagen

hänsyn till att den av automobilväsendet påkallade omdaningen av landets

vägväsen i första hand avser förbättringar å det redan förefintliga vägnätet,

föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av landet behov av nya vägförbindelser,

för vilkas åstadkommande påkallas statens medverkan. Icke minst

gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och annorstädes, vilkas nuvarande

isolering från övrig bygd utgör ett avgörande hinder för deras framåtskridande.

Statens bidrag till vägbyggnader utgå för närvarande från ett flertal olika

anslag. Förutom till det under förevarande punkt upptagna allmänna viigbyggnadsanslaget

hava på senare tid medel årligen anvisats till anläggning

av enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar, vilka tre anslagstitlar

så småningom tvingat sig fram med hänsyn särskilt till de norrländska förhållandena.

Att märka är att den sålunda skedda uppdelningen å olika

anslag genomförts så gott som oberoende av den sedan gammalt förefintliga

och i väglagen upptagna indelningen av landets allmänna vägnät i landsvägar

och bygdevägar.

Jämväl från det under nästföregående punkt upptagna anslaget till brobyggnader

samt från automobilskattemedlen utgå bidrag till vägbyggnadsarbeten.

Om än givetvis av förhållandena kan vara påkallat att bidragen till vägbyggnadsväsendet

uppdelas på ett flertal anslag alltefter de olika samfärdseländamål,

anslagen avse att tjäna, torde den nuvarande uppdelningen dock

knappast kunna sägas uppfylla tillbörliga krav på klarhet och överskådlighet.

Den bristande avgränsning av de olika anslagens ändamål, som utmärker

densamma, jämte dess i vissa stycken mindre tidsenliga karaktär är ägnad

att framkalla osäkerhet för den anslagssökande samt jämväl svårigheter, då

det gäller att åstadkomma en rationell avvägning av anslagen och en rättvis

fördelning av dessa alltefter de skiftande behoven i olika landsdelar.

Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan

om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma

en bättre överblick över vägbeliovet å olika orter genom upprättande

av fler år splaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets

lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till

föremål för central bearbetning för hela landet.

Utskottet finner ur olika synpunkter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta

utredningarna rörande vägbyggnads väsendet med därtill hörande skilda spörsmål

snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga

om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning

medfört, vill dock utskottet framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid

de blivande övervägandena torde böra fasthållas, att åt de statsunderstödda

vägföretagen kan givas eu efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att

icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska

normer framtvingas anläggningar, som stå i ett mindre rimligt förhållande

till den å dessa framlöpande trafiken. Detta gäller i synnerhet företag, som

äro avsedda att åstadkommas med bidrag från anslagen till enklare vägar,

ödebygdsvägar och utfartsvägar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ti.

21

Vad särskilt angår de med anslaget för enklare vägar utförda anläggningarna,

synas dessa i fråga om byggnadssätt i verkligheten kommit att nära

sammanfalla med den i väglagen omtalade bygdevägstypen, ett förhållande

som synes stå i strid med vad som ursprungligen av statsmakterna avsågs

då nämnda vägtyp år 1913 infördes.

Det är för utskottet klint, att icke blott i Norrland utan även inom landets

sydliga delar stort intresse flerstädes förefinnes för en allmännare användning

av en enklare vägtyp, avsedd att sätta glest befolkade skogstrakter i

förbindelse med odlad bygd ocli landets övriga kommunikationsnät. På

många håll har man, såsom i eu av herr von Sneidern väckt motion närmare

belyses, länge insett det berättigade i dessa skogsbygdens krav på

vägar, men funnit mindre lämpligt att för erhållande av statsbidrag till eu

väg genom eu glesbebyggd skogstrakt nödgas bygga eu förbindelse lika stabil

och lika dyrbar som den, som kräves i den tättbebyggda delen av vägdistriktet

med dess livliga samfärdsel.

Dessa synpunkter förtjäna enligt utskottets mening allt beaktande. Med

fasthållande av att nöjaktig avdikning med anläggandet av erforderliga

trummor och broar bör åstadkommas, torde vid anläggningar av dessa

enklare vägar, som i regel äro avsedda för en ringa samfärdsel, kunna väsentligt

eftergivas övriga tekniska fordringar exempelvis i avseende å lutningsförliållanden,

vägbredd, vägbanans gipsning och hårdgöring m. m. Sålunda

torde vägbredden i allmänhet kunna begränsas till 2,5—3 meter under förutsättning

att mötesplatser anläggas vid kurvor, stigningar och i övrigt i mån

av behov. Avståndet mellan vägdikena torde dock i allmänhet böra tilltagas

så stort att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik underlättas.

Yad utskottet sålunda anfört, torde särskilt äga tillämpning å de förekommande

ödebygdsväganläggningarna, vilka för närvarande utföras genom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg, men som i allmänhet synas draga

mycket höga kostnader, i synnerhet om i betraktande tages dessa anläggningars

karaktär av nödtorftiga förbindelseleder genom fjälltrakter och andra

synnerligen glest befolkade landsdelar. Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upplysts, beräknas dessa vägar, anlagda med eu vägbredd

av 2,5 meter, för närvarande kosta i medeltal omkring kronor 6: 50 för meter

eller över det dubbla av det belopp av 3 kronor som angavs såsom sannolikt

i den år 1918 i ämnet framlagda propositionen. För utskottet är ock

känt att för ett genomsnittspris understigande sistnämnda belopp för närvarande

kan i Norrland åstadkommas goda vägförbindelser.

Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,

kontroll och arbetsledning] vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag

i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras på ett

sådant sätt att detta syfte kan vinnas.

Då nu ett allmänt övervägande av vissa allmänna riktlinjer för den framtida

utvecklingen av landets vägväsen synes förestå, har utskottet ansett sig

böra framlägga dessa synpunkter. Utskottet vill därvid uttala eu förväntan

att den utredning av hithörande spörsmål, som av departementschefen omnämnts,

gives en allsidig karaktär, så att jämsides med de från sakkunnigt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

håll framförda tekniska kraven jämväl allmänna ekonomiska och praktiska

behov ssynpunkter kunna vinna tillbörligt beaktande.

Yad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör

under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, får utskottet,

under hänvisning till vad departementschefen i detta avseende anfört,

tillstyrka, att anslaget bestämmes till av Kungl. Maj:t föreslaget belopp,

3,000,000 kronor. Utskottet, som alltså icke ansett sig kunna biträda de

motionsvis gjorda framställningarna om höjning av denna summa, får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å de av herr Tjällgren m. fl. och herr Persson i Trången

m. fl. i ämnet väckta motionerna i vad de skilja sig från Kungl.

Maj:ts förslag, må för anläggning av nya samt förkättring eller

omläggning av haclciga eller eljest mindre goda vägar för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000

kronor.

16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att för anläggning

av enklare vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 600,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 19—20 i

statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft

till behandling en inom första kammaren av herr A. von Sneidern väckt motion,

nr 94, däri hemställts, att riksdagen måtte för anläggning av enklare vägar anvisa

för budgetåret 1925—1926 ett extra reservationsanslag av800,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Medan allmänna vägbyggnadsanslaget kommer till användning huvudsakligen

endast för landsvägar eller vägar, som hava större betydelse för den

allmänna samfärdseln, har anslaget till enklare vägar tillkommit för att nödtorftigt

tillgodose behovet av kommunikationer inom befolkningsfattiga trakter

av riket, i främsta rummet de fyra nordligaste länen. Detta anslag avser

att möjliggöra anläggandet av vägar, som visserligen icke uppfylla de fordringar,

vilka ställas på landsväg i fråga om bredd, lutningsförhållanden, bärighet o. s. v.,

men som dock äro körbara alla tider på året, således även vår och höst.

Enligt en den 21 oktober 1921 i ämnet utfärdad kungörelse, nr 656, tillkommer

det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, efter prövning och fastställelse

av plan för väganläggningen, bevilja bidrag till densamma med

högst */s av beräknat kostnadsbelopp. I undantagsfall kan, efter prövning av

Kungl. Maj:t, högre anslag utgå. Ärenden, som avse bidrag till väganläggningar

inom andra län än de fyra nordligaste, höra alltid under Kungl. Maj:ts prövning.

För vart och ett av åren 1919—1921 har riksdagen anvisat ett anslag

av 750,000 kronor för anläggning av enklare vägar i rikets fyra nordligaste

Anläggning

av enklare

väqar.

[17.]

s. 23 Kontrollera mot PDF

iSldtsutsldttelK utlåtande Nr 6.

23

län. För år 1922 liöjdes anslaget till 1,500,000 kronor, och samtidigt utsträcktes

dess användning till att avse anläggning av enklare vägar i hela

landet. Sedermera hava emellertid nedsättningar av anslaget vidtagits, för

budgetåret 1923—1924 till 825,000 kronor och för budgetåret 1924—1925 till

000,000 kronor, varvid emellertid förutsatts, att beloppet skulle i främsta

rummet komma de nordligare länen tillgodo. Så har också skett, i det att

anslaget för nämnda två budgetperioder i sin helhet tilldelats Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu anfört, att för tillgodoseende

av det beräknade löpande årsbehovet samt för avarbetande under en tid av

tio år av den uppkomna 1 iris ten i anslagsmedel ett årligt anslag av 2,700,000

kronor vore erforderligt. Med hänsyn till befintliga reservationer hade styrelsen

emellertid funnit sig böra för budgetåret 1925—1926 äska allenast

2,000,000 kronor.

Uti förevarande ärende har departementschefen för sin de] yttrat följande:

»Den 1 juli 1924 förefanns å ifrågavarande anslag en reservation av

1,433,872 kronor 31 öre. Större delen härav är visserligen disponerad för

olika företag. Enligt vad jag inhämtat, hade emellertid vid ingången av december

månad nästlidet år av de Västernorrlands län tilldelade beloppen

en summa av 324,100 kronor ännu icke anvisats till särskilda företag och

av de andra än de fyra nordligaste länen tilldelade medlen återstodo ännu

att fördela 66,800 kronor. Med hänsyn bland annat härtill anser jag mig

icke kunna för närvarande tillstyrka, att anslaget upptages till högre belopp

än för innevarande budgetår eller 600,000 kronor. I likhet med vad som förutsatts

beträffande anslagen för de tre senaste budgetperioderna synes detta belopp

böra huvudsakligen avses för Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.»

Med åberopande av den av departementschefen lämnade utredningen och utskottets

under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört, får yu,andeutskottet

tillstyrka, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes till

det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 600,000 kronor. Utskottet, som

alltså icke ansett sig kunna biträda det motionsvis framställda yrkandet om

en höjning av anslaget till 800,000 kronor, får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å herr von Sneiderns motion, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, må för anläggning av enlclare vägar för

budgetåret 1925—192C anvisa ett extra reservationsanslag av

600,000 kronor.

17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen dels för fullbordande

av väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i Nox-rbottens län för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor

dels och för påbörjande av anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo

och Saivomuotka i samma län anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000

kronor.

Väg
anläggning

Parkajoki—

Muodoslombolo—

Muonionalusta

samt

Muodoslombolo—
Saivomuotka.

[18.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 20—24 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Under senare år liava särskilda åtgärder av statsmakterna vidtagits för

åstadkommande av vägförbindelse i Muonio älvdal utmed finska gränsen.

Från Övertorneå — järnvägens nuvarande slutstation — till Pajala samt

vidare därifrån till Areavaara har sedan länge funnits väg. Från Areavaara

till Alanen Kihlangijoki har med statsunderstöd fram dragits en enklai-e väg.

Vägdelen Alanen Kihlangijoki—Parkajoki har färdigställts med medel från

1918 och 1919 års anslag till enklare vägar. Med anlitande av samma anslag

för Norrbottens län för år 1920 samt en för möjliggörande av arbetets

snabbare bedrivande provisoriskt hit överförd andel av det Västernorrlands

län för år 1919 tillkommande motsvarande anslaget påbörjades härefter vägarbetet

å sträckan från Parkajoki norrut. Sedan fråga uppkommit om anvisande

av särskilt anslag för fullbordande av sträckan Parkajoki—Muonionalusta,

har riksdagen för detta företag till och med innevarande budgetår anvisat

särskilda anslag å tillhopa 580,000 kronor, varav emellertid 75,000

kronor avsetts för återbetalande av förenämnda förskott från Västernorrlands

läns medel till enklare vägar. Under år 1924 färdigställdes vägen, vilken

är en s. k. enklare väg med en bredd av omkring 3.5 meter, i huvudsak

fram till byn Muodoslombolo. Sedan numera beslut fattats om förflyttning

av kyrkan och prästgården i Muonionalusta till denna by, har en ändring

den tidigare planen för företaget vidtagits i så måtto att sträckan mellan

de båda sistnämnda platserna beslutats skola utföras allenast såsom ödebygdsväg.

Denna sträcka väntas bliva fullbordad innevarande år.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu meddelat, att eu verkställd utredning

givit vid handen, att ett belopp av 35,000 kronor komrae att utöver

tidigare anvisade medel erfordras för vägföretagets färdigställande. Därest

de för vägbyggnaden anskaffade inventarierna efter arbetets slut överfördes

till och debiterades ödebygdsvägarna, skulle emellertid totalkostnaderna för

arbetet minskas med omkring 10,000 kronor. I överensstämmelse härmed

liar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att för fullbordande av väganläggningen

Parkajoki—Muonionalusta måtte för budgetåret 1925—1926

anvisas ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.

Vad angår frågan om gränsvägens fortsättande norr om Muodoslombolo,

har länsstyrelsen i Norrbottens län i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen framlägga förlag om

fortsättning av vägbyggnaden Parkajoki—Muodoslombolo fram till byn Saivomuotka

i Karesuando socken samt för påbörjande av detta företag äska ett

anslag av förslagsvis 100,000 kronor. I häröver avgivet utlåtande har vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen förordat länsstyrelsens förslag, varjämte chefen

för generalstaben i infordrat yttrande förklarat, att ur försvarets synpunkt

intet vore att erinra mot vägbyggnadens fortsättande.

Departementschefen har framhållit, hurusom sista delen av vägsträckan

fram till Muonionalusta icke torde kunna slutföras förrän under sommaren

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr b‘. 25

1925, vadan arbetena på vägens fortsättning icke torde kunna under budgetåret

1925—1920 bliva mera omfattande. Eu summa av 50,000 kronor syntes

därför vara för ändamålet tillräcklig, även om däruti inräknades det belopp

av 10,000 kronor, som borde avses för övertagande av inventarierna från

vägföretaget Parkajoki—Muonionalusta.

Under hänvisning till den i ärendet lämnade utredningen hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) för fullbordande av väganläggniny mellan ParTcajolci och

Muonionalusta i Norrbottens län för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor;

b) för påbörjande av anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo

och Saivomuotica i samma län anvisa ett extra reservationsanslag

av 50,000 kronor.

18:o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att för anläggning

av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands

samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 24—29 i

förutberörda statsrådsprotokoll.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet föreliaft

till behandling tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren, nr 93, av herr O. Bergqvist och den andra inom andra kammaren,

nr 215, av herr A. H. Hedström m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att utöver det av Kungl. Maj:t föreslagna extra reservationsanslaget

250,000 kronor för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs

län för budgetåret 1925—1926 anvisa ytterligare 350,000 kronor eller inalles

600,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över

fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen

icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig — en nödvändig

förutsättning för att väganläggning enligt väglagen skall kunna ifrågakomma

— likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att

främja landets uppodlande och bebyggande. (Lag om ödebygdsvägar den

13 juni 1919, nr 287.)

Ödebygdsväg är avsedd att anläggas på enklaste sätt men dock så, att

den är körbar under den tid av året då marken är bar.

Enligt kungörelse i ämnet den (i februari 1920, nr 32, prövas ansökan

Utskottets

yttrande.

Anläggning

av ödebygdsvägar

i

Norrbottens,

Västerbottens,

Jämtlands.

Västernorrlands

samt

vissa delar av

Kopparbergs

län.

[19.]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

om bidrags erhållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kan bevilja

statsunderstöd upp till 9 tiondelar av den beräknade anläggningskostnaden,

oavsett kostnaden för mark och vissa materialier, såsom jord,

sten och virke m. m., vilka materialier skola kostnadsfritt tillhandahållas av

intressenterna.

Arbetet utföres genom statens försorg och handhaves av en av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen utsedd arbetsledare. Sålunda anlagd väg får underhållas

med anlitande av statsanslag »intill dess vägbanan erhållit erforderlig

stadga», då underhållsskyldigheten övergår på vederbörande väghållningsdistrikt.

Sedan nödvändigheten att bereda den isolerade och i ekonomiskt hänseende

svagt utrustade befolkningen i övre Norrlands fjälltrakter och

vidsträckta skogsområden nödtorftiga vägförbindelser allt mera framträtt

och efter det frågan varit föremål för närmare utredning av särskilt tillkallade

sakkunniga, anvisade 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts förslag

för år 1919 dels till anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län 400,000 kronor, dels till anläggning

av utfartsvägar i samma län 100,000 kronor. Anslag till dessa ändamål hava

därefter regelbundet utgått, till en början med samma belopp som för år

1919 och senare med av hänsyn till det statsfinansiella läget reducerade

summor. För innevarande budgetår äro anslagen uppförda med 250,000

respektive 65,000 kronor.

Frågan om utsträckt användning av förberörda båda anslag upptogs vid

nästlidet års riksdag i anledning av vissa motioner. Riksdagen framhöll

härvid, att ehuru riksdagen icke ansåge sig kunna för det dåvarande företaga

någon höjning av de utav Kungl. Maj:t äskade beloppen, frågan om

en utökning av anslagen, så att jämväl andra delar av landet än de nordligaste

länen kunde komma i åtnjutande av bidrag från desamma, borde

tagas under övervägande.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De hittills för anläggande av ödebygdsvägar anvisade medlen, tillhopa

2.435.000 kronor, hava, i enlighet med vad som förutsatts vid anslagets tillkomst'',

fördelats med huvudparten på de två nordligaste länen, av vilka

Norrbottens län erhållit nära 1,000,000 kronor och Västerbottens län omkring

800,000 kronor. Jämtlands län har tilldelats 550,000 kronor, medan

för Västernorrlands län avsetts allenast 100,000 kronor. Av detta senare

belopp har endast en mindre del eller 30,000 kronor tilldelats visst vägföretag,

medan återstoden, då inga ansökningar om bidrag föreligga, ännu är helt

odisponerad. Vad åter de tre förstnämnda länen angår, så komma de tillgängliga

medlen att i sin helhet åtgå för redan under arbete varande 17

vägföretag, för vilkas färdigställande skulle därutöver behövas omkring

920.000 kronor. Från dessa län inneligga dessutom ansökningar om utförande

av ytterligare 9 ödebygdsvägar med en beräknad totalkostnad av 645,500

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 6.

Tt

Beträffande don ifrågasatta utvidgningen av anslagets användning till att

avse jämväl Kopparbergs län, torde förhållandena i de norra gränstrakterna

av Dalarna i förevarande avseende vara fullt jämförliga med dem, som råda

i de mera nordliga områden, där ödebygdsvägar hittills ansetts böra komma

till utförande. Dessa trakter av Dalarna utgöras av vidsträckta fjäll- och

skogsmarker med en gles, under torftiga förhållanden levande befolkning,

som för förbindelser med mera odlade nejder är så gott som uteslutande

hänvisad till gångstigar.

Vidare må framhållas, att vissa av de av länsstyrelsen i Kopparbergs län

ifrågasatta vägarna komme att stå i sammanhang med ödebygdsvägar i södra

delen av Härjedalen, särskilt den nyligen slutförda vägen mellan Sörvattnet

och Lovsdalen. Framdragande av ödebygdsvägar i norra delen av Kopparbergs

län framstår därför snarast som eu av de likartade förhållandena

framkallad utvidgning av ödebygdsvägarna i södra delen av Jämtlands län.

Fördelen av att på detta sätt ernå sammanhängande vägförbindelser, om än

av enklaste slag, mellan förut från varandra så gott som helt isolerade landsdelar

får icke förbises.

Av sålunda angivna skäl anser jag mig kunna förorda, att ödebygdsvägsanslaget

utsträckes till att avse de nordliga gränstrakterna av Kopparbergs

län. En ytterligare utvidgning av anslagets användning — vare sig till övriga

delar av Kopparbergs län eller till andra län — torde däremot åtminstone

för den närmaste framtiden ej böra ifrågakomma. Häremot tala såväl statsfinansiella

skäl som den omständigheten, att förevarande vägtyp ännu ej är

tillräckligt prövad och att endast ringa erfarenhet föreligger rörande det

lämpligaste sättet för vägarnas utförande m. m. Jag vill i detta sammanhang

meddela, att länsstyrelsen i Värmlands län i en skrivelse, vartill jag får anledning

att återkomma under följande punkt, förklarat, att länsstyrelsen efter

vidtagen undersökning rörande vägbeliovet ansåge sig icke böra för länets

del ifrågasätta något anslag för anläggande av ödebygdsvägar.

Vad beträffar storleken av det anslag, som bör äskas för nästkommande

budgetår, kan jag icke förorda, att detta upptages till högre belopp än för

budgetåret 1924—1925 eller 250,000 kronor. Huruvida någon del härav behöver

avses för Kopparbergs län och i så fall huru mycket kan icke nu

bedömas, enär någon tid torde förflyta, innan mera definitiva förslag till

ödebygdsvägar i detta län föreligga. Under alla förhållanden måste emellertid

den alldeles övervägande delen av anslaget komma Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län till godo. För att i möjligaste mån undvika beskärning

av beloppen för dessa län lärer det kunna ifrågasättas, huruvida

icke i fall av behov någon del av de Västernorrlands län tilldelade men till

större delen odisponerade medlen kunde provisoriskt överföras till Kopparbergs

län.

Med anledning av vad riksdagens revisorer yttrat rörande förhållandena

vid vissa ödebygdsvägar anser jag mig böra understryka vikten av att anordningarna

i fråga om upprättande av förslag samt arbetsledning och inspektion

m. in. vid dessa företag icke i något fall göras vidlyftigare och kost
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Anläggning

av utfartsvägar

i Norrland,

Dal ar ne

och Värmland.

[20.]

sammare än som är behövligt. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens med anledning

av statsrevisorernas påpekanden avgivna yttrande, vilket kommer att

i annat sammanhang föreläggas riksdagen, har styrelsen meddelat, att vissa

förenklingar härutinnan redan vidtagits. Yad angår frågan om det tekniska

utförandet av ödebygd svägarna så avsågs ju, då anslag för ändamålet första

gången ställdes till förfogande, att vägarna icke i allmänhet skulle utföras

bredare eller starkare, än att de vore framkomliga för hästfordon. De senare

åren hava emellertid medfört en genomgripande förändring i vägtrafikens

art genom motorfordonens oerhörda tillväxt i antal. Dessa fordon möjliggöra,

att transporter, särskilt på längre sträckor, kunna ske vida snabbare

och samtidigt mindre kostsamt än förr. Ej minst för de nordligare länen

med deras stora avstånd hava motorfordonen därför fått eu genomgripande

betydelse. Detta förhållande måste givetvis inverka även på förevarande

fråga. Det torde därför vara förklarligt, att ödebygdsvägarna kommit att ifråga

om bredd och hårdgöring utföras efter något större fordringar än som från

början varit avsett. Emellertid är det min avsikt att upptaga frågan om

denna vägtyp till närmare utredning ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt,

vilket lämpligen kan ske i samband med utredningar, som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen igångsatt beträffande normer för de olika vägtyperna

i allmänhet. I avvaktan på resultatet av denna utredning synes dock på de

under utförande varande vägarna det hittills använda byggnadssättet i huvudsak

böra tillämpas. Uppenbarligen bör dock största enkelhet vid utförandet

iakttagas, så att kostnaderna hållas i möjligaste mån nere.»

Aven om utskottet funnit de skäl, som av motionärerna anförts till stöd

för eu höjning av anslaget till ödebygdsvägar, behjärtansvärda, har dock

utskottet icke ansett sig kunna förorda, att för ifrågavarande ändamål för

nästkommande budgetår disponeras högre belopp än i statsverkspropositionen

föreslagits.

Utskottet får alltså, under hänvisning till vad utskottet under punkt 15:o)

anfört, hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å de av herr Bergqvist och herr Hedström in. fl. i ämnet

väckta motionerna må, för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa

delar av Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

19:o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för anläggning

av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 175,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 29—34 i

åberopade statsrådsprotokollet. I

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft

till behandling två till utskottet remitterade likalydande motioner, väckta

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV ti.

29

den ena inom första kammaren (nr 92) av lierr O. Uergqvist, och den andra,

inom andra kammaren (nr 14(S) av herr N. E. Nilsson i Antniis m. fl., däri

hemställts, att riksdagen måtte besluta höja det i Kungl. Maj:ts proposition

nr 1, 6:e huvudtiteln, punkt 20, begärda beloppet 175,000 kronor för anläggning

av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925

—1926 till 225,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Bidraget till anläggande av utfartsvägar är avsett att åstadkomma körbara

förbindelser till avlägset belägna byar eller större gårdar i kust- och skogslanden

i de fyra nordligaste länen.

I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda

»enklare vägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,

valka genom 1919 års lag om ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda

med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt

icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras

anläggande eller underhåll tvångsiis kunna av vederbörande kommuner uttagas.

Enligt kungörelse i ämnet den 11 oktober 1918 nr 886 åligger det vederbörande

länsstyrelse att handlägga frågor om bidrag för anläggning av utfartsvägar.

Förutsättning för att några bidrag må beviljas från ifrågavarande

anslag, som av Kungl. Maj:t fördelas på de olika ifrågakommande länsstyrelserna,

är, att vederbörande landsting anvisat medel, uppgående till minst

15 % av det belopp, som sålunda blivit länet tilldelat av statsmedel.

Statsbidrag bör i regel utgå med högst x/i—1/3 av den beräknade kostnaden

för anläggningen.

Kontrakt ingås mellan länsstyrelserna och intressenterna i anläggningen.

Detta kontrakt skall bland annat innefatta skyldighet för intressenterna att

framdeles imderhålla vägen.

Såsom under nästföregående punkt berörts, har riksdagen jämväl beträffande

anslaget till utfartsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och

Västernorrlands län ansett det böra tagas under omprövning, i vad mån en

utökning av anslaget till att avse även andra delar av landet borde och

kunde ifrågakomma.

Detta spörsmål har nu åter upptagits såväl av länsstyrelsen i Värmlands

län som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Länsstyrelsen i fråga har sålunda hemställt, att anslaget till utfartsvägar

måtte komma till användning jämväl inom Värmlands län samt att anslaget

i samband därmed måtte höjas med skäligt belopp.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i infordrat yttrande över länsstyrelsens

berörda framställning framhållit, att det syntes med billighet och rättvisa

förenat, att anslag till utfartsvägar icke förbehölles de fyra nordligaste

länen utan utsträcktes till jämväl övriga sådana delar av landet, som därav

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6*.

vore i behov och där förhållandena i avseende å natur, befolkningstäthet

och det allmänna vägnätets beskaffenhet vore likartade med de i de nordligaste

länen rådande. Styrelsen har ansett sig böra förorda, att anslaget

för Norrbottens län höjes från nuvarande 20,000 till 50,000 kronor, för Västerbottens

län från nuvarande 30,000 till 60,000 kronor, för Jämtlands län från

nuvarande 10,000 till 20,000 kronor och för Västernorrlands län från nuvarande

5,000 till 15,000 kronor. För vartdera av Gäveborgs, Kopparbergs

och Värmlands län har styrelsen ansett samma belopp böra utgå, som hittills

anvisats åt Jämtlands län eller 10,000 kronor.

Efter att hava lämnat redogörelse för anslagets hittillsvarande användning

m. m. anför departementschefen bland annat följande:

»Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid, att förevarande

statsbidrag väl motsvarat de till detsamma knutna förväntningarna, i det

att det visat sig vara en synnerligen lämplig form av understöd för vägväsendets

utveckling i de trakter, för vilka detsamma avsetts. En utvidgning

av anslagets användning torde även, som förut antytts, komma att bidraga till

att kraven på det allmänna vägnätet hållas inom skäliga gränser. I den mån

därför, som i andra delar av landet betingelserna med avseende å bebyggelsens

täthet och folkets ekonomiska bärkraft samt vägnätets utsträckning och tillstånd

må befinnas väsentligt likartade med de i övre Norrland rådande,

torde de mera principiella betänkligheterna mot en dylik utvidgning av

anslagets användning till jämväl sådana landsdelar böra träda i bakgrunden.

Så är utan tvivel fallet i fråga om åtminstone de nordligare delarna av

Värmlands och Kopparbergs län samt, ehuru redan i mindre grad, Gävleborgs

län. Jag anser mig därför icke böra motsätta mig det föreliggande förslaget

att jämväl de nu nämnda länen må under i allmänhet gällande villkor komma

i åtnjutande av anslaget till utfartsvägar. Därvid vill jag uttryckligen framhålla

vikten av att beträffande samma län ytterlig varsamhet iakttages med

avseende å statsbidrags medgivande, så att understöd lämnas allenast sådana

företag, som äro av ett trängande behov påkallade och som eljest icke skulle

kunna bringas till utförande. Vidare synas i allmänhet endast utfartsvägar

av mera avsevärd längd böra för dessa län komma i fråga till erhållande av

bidrag. I likhet med vad som stadgats vid utsträckning till hela riket av

anslaget till enklare vägar, torde tillsvidare för nyss nämnda läns vidkommande

böra gälla, att förekommande frågor om anslagsfördelning skola underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till ovan angivna omständigheter framstår eu väsentlig höjning

av förevarande anslag såsom ofrånkomlig. Huvudparten av anslaget

måste allt framgent tillgodokomma de fyra nordligaste länen, och endast

mindre belopp avses för övriga län. Då den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda beräkningen av medelsbehovet icke synes för hög, anser

jag mig böra förorda, att anslaget upptages till det av styrelsen äskade beloppet

eller 175,000 kronor.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 31

Såsom i motionerna närmare påvisas, skulle genom mindre bidrag från

ifrågavarande till utfartsvägar avsedda anslag kunna möjliggöras tillkomsten

av vissa vägföretag, som i avseende å den allmänna nyttan av företaget äro

av eller närma sig allmän vägs natur. Detta gäller exempelvis kortare vägsträckor,

avsedda att med allmänna vägnätet förbinda byar, mellan vilka

allmän bygdeväg med statsanslag redan utförts, men som icke kunnat erhålla

statsbidrag för att uppnå vägförbindelse med angränsande stora landsväg.

Med hänsyn till den utveckling av norrländska vägväsendet, som alltså med

eu jämförelsevis liten utgift från statens sida på detta sätt skulle kunna

åstadkommas, vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande anslag, på sätt motionsvis

yrkats, höjes från av Kungi. Maj:t föreslagna beloppet av 175,000

kronor till 225,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds förslag och med

bifall till de av herr Bergqvist m. fl. och herr Nilsson i Antnäs

m. fl. i ämnet väckta motionerna, må för anläggning av utfartsvägar

i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret 1925

—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 225,000 kronor.

20:o) Kungl. Majd har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för beredande

av tilläggsbidrag till vissa företag, för vilka medel anvisats från anslagen till

bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av backiga

eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder

ävensom till anläggning av enklare vägar, utöver förut för ändamålet anvisade

medel, bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt därav för budgetåret

1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 100,000

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 34—38 i

åberopade statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet förehaft till behandling en inom andra

kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr 24, däri yrkats, att riksdagen

måtte besluta att för beredande av tilläggsbidrag till vissa företag,

för vilka medel anvisats från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt

förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar, till

understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning av åar och farleder ävensom till anläggning av enklare

vägar, utöver förut för ändamålet'' anvisade medel, bevilja ett belopp av

1,500,000 kronor samt därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag

anvisa ett belopp av 300,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

I syfte att den från och med krigsåren inträdda avsevärda ökningen

av kostnaderna för med statsbidrag understödda väg-, bro- och hamnanlägg
-

Utskottets

yttrande.

Tilläggsbidrag

till

vissa väganläggnings-

och

brobyggnadsin.

fl. företag.

[21.]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ningsföretag icke skulle komma att helt belasta vederbörande intressenter,

beslöt 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj ds framställning att för beredande

av tilläggsbidrag till vissa sådana företag bevilja ett belopp av

5,000,000 kronor. Detta belopp bär sedermera i olika poster i sin helhet av

riksdagen anvisats.

Enligt de för dispositionen av ifrågavarande anslag fastställda grunderna

kan tilläggsbidrag till visst företag utgå å den del av den verkliga kostnaden,

som överskjuter den enligt fastställd arbetsplan beräknade kostnaden ökad

med en tiondel. Å sålunda överskjutande belopp utgår bidraget med högst

samma andel, vartill tidigare statsbidrag till företaget bestämts. Till en

början beviljades tilläggsbidrag i allmänhet till det sålunda angivna maximum.

Kraven på anslaget visade sig emellertid mycket stora, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 september 1921, att

det år 1918 beviljade beloppet om 5,000,000 kronor icke komrne att förslå, varför

styrelsen ämnade framdeles inkomma med begäran om ytterligare anslag

för ändamålet. Med anledning härav gjordes i statsverkspropositionen till

1922 års riksdag det uttalandet, att det vore i hög grad tveksamt, huruvida

ytterligare anslag finge påräknas, samt att fördelningen av dittills beviljade

medel därför borde så anordnas, att vidare anslagskrav för ändamålet måtte

kunna från styrelsens sida undvikas. I enlighet med detta uttalande vidtog

styrelsen från början av år 1922 eu avsevärd minskning av tilläggsbidragens

storlek, så att desamma därefter beviljades till i medeltal blott 43 procent

av det högsta medgivna beloppet. Under de två senaste åren bär någon ny

tilldelning från anslaget icke förekommit, enär styrelsen ansett sig böra reservera

återstående medel, 1,000,000 kronor, till dess kraven på bidrag från

alla härtill berättigade företag kunde överskådas.

I anledning av vid nästlidna riksdag motionsvis gjorda framställningar

om anvisande av medel till ytterligare tilläggsbidrag av nu angivet slag, uttalade

riksdagen, att innan en utredning företagits, avseende att utröna,

bland annat, antalet väganläggningar, som till bidrag kunde komma i fråga,

föreliggande behov i de särskilda fallen med hänsynstagande till vederbörande

distrikts ekonomiska ställning o. s. v., det knappast syntes möjligt

att träffa avgörande, under vilka former den tidigare beslutade avvecklingen

av ifrågavarande ersättning för kristidens kostnader skulle kunna ske på ett

rättvist sätt och utan alltför stora ökade utgifter för statsverket. Riksdagen

anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande de

grunder, som hädanefter borde följas vid tilldelandet av bidrag från förevarande

anslag samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu verkställt den sålunda begärda

utredningen. Av denna utredning framgår, att för den händelse tilläggsbidrag

skulle utgå till hela det belopp, som enligt gällande bestämmelse

högst kan komma ifråga, erfordrades till redan godkända företag, som ännu

icke erhållit något tilläggsbidrag, ett belopp av 2,795,200 kronor samt till

ännu ej godkända företag 2,567,800 kronor, eller sammanlagt 5,363,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 6.

33

Styrelsen liar ansett dot synnerligen önskvärt, att åtminstone den proportion

å bidragen, som i medeltal kunnat medgivas, sedan den snävare begränsningen

gjordes, även kunde i medeltal bibehållas för de återstående företag,

som kunde ifrågakomma till bidrag. Under förutsättning, att det statsfinansiella

läget medgåve en dylik ökad hjälp till vägdistrikten, har styrelsen

sålunda beräknat de sammanlagda ytterligare bidragen till i runt tal 43

av det nämnda totalbeloppet, 5,363,000 kronor; efter fråndrag av det för

ändamålet redan tillgängliga beloppet av 1,000,000 kronor har styrelsen

ansett sig böra för ändamålet upptaga ett med hänsyn till vissa kostnadsberäkningars

osäkerhet avrundat belopp av 1,500,000 kronor, eller samma

beknip, om vars anvisande hemställan gjorts vid 1924 års riksdag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda siffrorna giva vid handen,

att den del, som ännu återstår odisponerad av det år 1918 beviljade beloppet,

endast i ringa mån kan täcka de föreliggande kraven på tilläggsbidrag.

Med anlitande av enbart dessa medel skulle alltså tilldelningen från anslaget

för framtiden kunna uppgå till allenast en bråkdel av den enligt gällande

författning medgivna. Då såsom ovan nämnts bidrag under tidigare år oftast

utgått till högsta möjliga belopp, komme härigenom skilda företag att i

mycket olika grad understödjas med statsmedel. Denna ojämnhet i tilldelningen

föranledes icke av vederbörande intressenters större eller mindre

behov av bidrag för merkostnadernas täckande utan är allenast beroende på

den tid, inom vilken respektive företag kunnat slutföras. Under frågans behandling

vid nästlidet års riksdag påpekades, att ofta just de ekonomiskt

svagt ställda väghållningsdistrikten icke i samma grad som de mera bärkraftiga

förmått slutföra arbetena å sådan tid, att de kunnat komma under omprövning

för erhållande av tilläggsbidrag medan dessa ännu medgåvos i full

utsträckning. Den av knappheten på medel nödvändiggjorda inskränkningen

i understödens storlek skulle härigenom komma att till stor del drabba just

de intressenter, som det eljest varit mest angeläget att bistå.

Det synes därför synnerligen önskvärt, att ytterligare medel ställas till

förfogande, så att de största ojämnheterna i förevarande avseende kunde avhjälpas

och kraven på understöd för merkostnadernas gäldande åtminstone

i trängande fall bleve i skälig omfattning tillgodosedda. Av statsfinansiella

skäl torde det emellertid icke vara möjligt att i full utsträckning tillmötesgå

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens begäran. Jag anser mig sålunda icke

kunna förorda, att för ändamålet avses större belopp än 1,000,000 kronor,

varvid jag givetvis förutsätter, att ytterligare anslag ej senare äskas för ändamålet.

Med denna summa jämte vad av förut beviljat anslag nu linnes reserverat

skulle för företag, som ännu ej kommit i åtnjutande av tilläggsbidrag,

tilldelningen i medeltal kunna uppgå till omkring 37 procent av

den i gällande författning högst medgivna. Emellertid måste det givetvis

vid den kommande fördelningen av medlen noga tillses, att anslagsbegränsningen

hårdast drabbar de ekonomiskt mera välsituerade väghållningsdistrikten,

så att de mest betungade må komma i åtnjutande av verksamt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 6 käft. (Nr 6.) 733 25 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Väg antågg~

ning Tärna

hyrkoby—

Sluss fors.

[22.]

understöd för täckande av merkostnaderna. Denna princip kar ju kommit

till uttryck redan i gällande författning, där det särskilt utsäges, att vid

bestämmandet av tilläggsbidragets storlek hänsyn skall tagas även till vederbörande

intressenters ekonomiska bärkraft. Aven torde särskilt avseende

böra fästas vid om merkostnaden blivit mera betydande. Härutinnan kunde

ifrågasättas att från erhållande av bidrag helt utesluta sådana företag, där

merkostnaden ej överstigit den beräknade med exempelvis 20 %. Enligt vad

jag inhämtat, har emellertid en så ringa kostnadsökning uppkommit endast

vid ett fåtal av företagen, varför en uttrycklig föreskrift om dylik begränsning

ej skulle äga någon större betydelse. Ej heller i övrigt torde beträffande

nu stadgade grunder för bidragets tilldelning några ändringar vara påkallade.

Yad särskilt angår maximigränsen för bidraget torde det kunna befinnas

önskvärt att även hädanefter i vissa undantagsfall bereda full kompensation

för merkostnaderna i samma utsträckning, som understöd i övrigt

ansetts böra lämnas vederbörande företag.

Beträffande det erforderliga anslagsbeloppet för budgetåret 1925—1926

är att märka, att, ehuru sådana företag, som påbörjats senare än med anlitande

av 1920 års fonder, ej ansetts böra åtnjuta bidrag från anslaget, en

avsevärd del av ifrågakommande företag ännu icke avslutats. Då härjämte

för närvarande finnas reserverade medel för ändamålet till ett belopp av

1,000,000 kronor synes för nästkommande budgetår behöva anvisas endast

en mindre del, förslagsvis 100,000 kronor, av det nu ifrågasatta ytterligare

anslaget.»

Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka att för ifrågavarande ändamål

disponeras större belopp än i statsverkspropositionen föreslagits, hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å den av herr Lindmark i ämnet väckta motionen, i vad

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må för beredande

av tilläggsbiårag till vissa företag, för vilka medel anvisats från

anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring

eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar,

till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre,

hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder ävensom

till anläggning av enklare vägar, utöver förut för ändamålet

anvisade medel bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt

därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag

anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 22) föreslagit riksdagen, att för anläggning

av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 38 i

förutberörda statsrådsprotokoll.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6*.

35

Departementschefen liar inhämtat, att ifrågavarande vägarbete med all

sannolikhet icke torde kunna avslutas förr än på sommaren 1926. Det av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för vägens färdigställande såsom behövligt

ansedda anslagsbeloppet, 300,000 kronor, torde därför, enligt departementschefens

mening, till en mindre del, förslagsvis 50,000 kronor, kunna utan

större olägenhet överskjutas till budgetåret 1926—1927.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för anläggning av väg mellan Tärna hyr kolig

och Slussfors för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 250,000 kronor.

22:o) Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 149, av herr G. Rosen m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 202,

av herr A. WiJclund m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte för påbörjande

av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster om järnvägen belägna bygderna

på extra stat för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 100,000

kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Den i motionerna framlagda planen för vägförbindelser mellan inlandsbanan

och de väster om denna belägna orterna, vilken plan är grundad på

en av länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet gjord framställning, upptager

följande vägförbindelser, för vilka kostnaderna skulle uppgå till nedannämnda

belopp:

vägen inlandsbanan—Dikanäs (utmed Vojmsjön) ............ kronor 258,500: —

vägen Långvattnet—Forsmark .......................................... » 306,300: —

vägen Luspen—Slussfors enligt länsstyrelsens överslags
kalkyl.

................................................................................ » 304,000: —

vägen Sorsele kyrkoplats till Gillisnuole enligt länsstyrelsens

beräkning ...................................................... » 300,000: —

eller tillhopa kronor 1,168,800: —

Såsom i motionerna närmare påvisas, har i utredningarna angående järn- utskottets

vägsbyggnader i lappmarken upprepade gånger framhållits vikten av att om- yttrande.

kringliggande bygd genom väganläggningar sattes i förbindelse med järnvägen.

Det har sålunda redan från början förutsatts, att ett vägnät skulle

komma att anknyta sig till inlandsbanan. Så anförde 1919 års riksdag i

skrivelse nr 203 angående ifrågasatt vägförbindelse till Tärna kyrkoby, »att

en uppoffring från statens sida i syfte att knyta här ifrågavarande isolerade

fjällbefolkning närmare samman med det egna landet, så att den icke längre

bleve för sin existens beroende av vårt grannland, vore en fosterländsk

gärning, vars betydelse icke kunde överskattas». I anslutning härtill beslöts

Motioner

angående

utfartsvägar

till inlandsbanan

inom

Västerbottens

län.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Förbättring

av Visby

hamn.

[23.]

Utskottets

yttrande.

vid 1920 års riksdag åstadkommandet på statens bekostnad av en vägförbindelse

mellan Tärna kyrkoby och Slussfors, vilken vägförbindelse, på sätt

under näst föregående punkt omförmäles, inom den närmaste framtiden torde

bliva färdigställd.

Vad riksdagen anförde beträffande Tärna socken, äger, såsom av motionärerna

framhållits, emellertid sin tillämpning även i fråga om övriga ifrågavarande

socknars fjällbygd, som nu saknar utfartsvägar. Behovet av dylika

ytterligare vägförbindelser förutsattes också såsom sannolikt, då vid 1920

års riksdag beslut fattades rörande ovannämnda vägförbindelse Tärna—

Slussfors.

Om än alltså motionärernas yrkande måste anses vara till syftet behjärtansvärt,

torde dock knappast definitiv ståndpunkt till frågan nu från riksdagens

sida böra fattas. För ett dylikt ställningstagande förutsättes enligt utskottets

mening, att en närmare plan utarbetas rörande sättet och ordningen för de

ifrågasatta väganläggnin garnas åstadkommande med särskilt hänsynstagande

till möjligheterna att för ändamålet erhålla bidrag från väghållningsdistrikt

eller landsting. Vid denna plans utarbetande torde också böra beaktas

vikten av att de blivande väganläggningarna erhålla ett enkelt utförande,

som svarar mot deras allmänna karaktär av förbindelseleder genom glest

befolkade trakter, samt att i övrigt sådana organisatoriska anordningar träffas,

att byggnadskostnaderna i möjligaste mån kunna begränsas.

Utskottet, som förutsätter att ifrågavarande utredningar skola hinna slutföras

i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års

riksdag, får hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte dels låta föranstalta om utredning rörande

behovet av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster om

banan belägna bygderna, dels ock för riksdagen framlägga -det

förslag i ämnet, vartill nämnda utredning kan giva anledning.

23:o) Under punkt 23) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att av det

såsom bidrag till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn

beviljade anslaget å 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra

reservationsanslag anvisa ett belopp av 125,000 kronor.

Utredningen i frågan återfinnes å sid. 38—39 av förutberörda statsrådsprotokoll.

Under erinran att av det utav 1919 års riksdag beviljade anslaget å 750,000

kronor till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn, 125,000

kronor, ännu icke blivit av riksdagen anvisade, vill utskottet, då ifrågavarande

arbeten väntas i sin helhet bliva slutförda under innevarande år, tillstyrka,

att berörda återstod av statsbidraget nu anvisas.

I enlighet härmed hemställer utskottet,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

37

att riksdagen må av det såsom bidrag till bestridande av kostnader

för förbättring av Visby hamn beviljade anslaget av

750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag

anvisa ett belopp av 125,000 kronor.

24:o) Kung], Maj:t bär (punkt 24) föreslagit riksdagen medgiva, att för bedrivande

av arbeten å till fiskekamnsgruppen I hörande hamnbyggnader må

av de till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslag användas ett

belopp av 250,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39—42 i åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels en inom

första kammaren av herrar Johan Nilsson i Kristianstad och E. B. Andersson

i Fältenborg väckt motion (nr 36) däri hemställts, att riksdagen måtte medgiva,

att för påbörjande av anläggning av en skydds- och fiskehamn vid

Torekov i enlighet med det av styrelserna och de sakkunnige senast framagda

förslaget av den 15 februari 1924 må av de till företag inom fiskehamnsgruppen

II anvisade anslag användas ett belopp av 100,000 kronor, dels ock

en inom andra kammaren av herr O. Isacsson väckt motion, nr 69, däri hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla om utredning

angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen

i Yitemölla, samt att Kung! Maj:t måtte till riksdagen inkomma

med de förslag, vartill utredning kan föranleda.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Sedan den s. k. fiskehamnskommissionen år 1909 framlagt förslag om

utförande genom statens försorg eller med bidrag av statsmedel av vissa

fiskehamnar vid rikets kuster, beslöt riksdagen år 1911 och följande år utförande

i första hand av sammanlagt 26 hamnar, vilka skulle byggas och

underhållas genom statens försorg.

Sedermera beslöt 1921 års riksdag vissa ändringar beträffande planen för

utförande av statens fiskehamnsbyggnader. Beslutet gick bland annat ut på

att, för påskyndande av vissa smärre i huvudsak av muddringar bestående

hamnförbättringar, av dessa skulle bildas en särskild grupp (fiskehamnsgrupp

II), vilken skulle komma till utförande jämsides med övriga fiskehamnar

(fiskehamnsgrupp I).

Efter det 1922 års riksdag anhållit om utredning i huvudsaklig överensstämmelse

med av riksdagen angivna riktlinjer rörande statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet

och de ekonomiska förutsättningarna för densamma, har

Kungl. Maj:t på grundval av utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

lantbruksstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga verkställd utredning för riksdagen

åren 1923 och 1924 framlagt förslag i ämnet (prop. nr 114/1923 och

157/1924), vilka förslag av riksdagen bifallits. Statsmakternas beslut, vilka

i huvudsak anslutit sig till de av ämbetsverken och de sakkunniga avgivna

Utförande av

vissa fiskehamnar.

[24.j

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

förslagen, innebära, att flera angivna tidigare beslutade företag icke eller i

allt fall ej för närvarande skulle komma till utförande samt att i övrigt

arbetena å då ännu ej påbörjade hamnbyggnader skulle utföras i viss angiven

ordning.

Arbetena vid Herrevik och Byviken förutsattes skola bedrivas samtidigt.

Jämsides med företag inom fiskehamnsgrupperna I och II skulle utföras

arbeten för iståndsättande av hamnen vid Baskemölla i Kristianstads län,

för vilket sistnämnda arbete kostnaderna skulle bestridas från de av riksdagen

till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslagen. Samtliga

nu angivna hamnar skulle utföras och underhållas genom statens försorg.

I sin ovanberörda utredning hade ämbetsverken och de sakkunniga föreslagit

vissa förbättringar av de nuvarande hamnanordningarna vid Abbekås

i Malmöhus och Torekov i Kristianstads län. I förenämnda proposition,

nr 157, till 1924 års riksdag anförde emellertid departementschefen, att vad

särskilt Abbekås anginge ytterligare utredning i visst angivet avseende

syntes behövlig. Då den av departementschefen förordade arbetsplanen för

byggande i begränsad omfattning av fiskehamnar icke krävde ett slutligt

ställningstagande till berörda båda hamnbyggnader vid 1924 års riksdag,

syntes därmed kunna anstå, till dess ytterligare medel vid följande års

riksdag behövde äskas. I enlighet härmed upptogos omförmälda båda hamnbyggnader

icke i Kung! Maj:ts förslag till 1924 års riksdag.

Till utförande av sådana fiskehamnar, som avses i förevarande sammanhang,

har riksdagen hittills anvisat sammanlagt 13,868,000 kronor, varjämte

för muddringshamnar beviljats tillhopa 1,250,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att för färdigställande

av nu pågående hamnbyggnader samt påbörjande av ytterligare något

företag under gruppen I måtte för budgetåret 1925—1926 anvisas 400,0Q0

kronor.

I detta sammanhang har styrelsen erinrat, att rik sräkenskaps verket under

förmenande, att till viss personal vid fiskehamnsbyggena utbetalda dyrtidstillägg

bort avföras från fiskeliamnsanslaget i stället för som skett från dyrtidstilläggsanslaget,

anmodat styrelsen att vidtaga härför erforderliga omföringsåtgärder.

På grund av styrelsens bestridande av anmärkningen vore

emellertid frågan härom för närvarande underkastad kammarrättens prövning.

För den händelse riksräkenskapsverkets mening skulle bliva slutgiltigt

fastställd, kunde emellertid, utöver den kostnad för hamnarbetenas slutförande,

som ovan angivits, cirka 210,000 kronor komma att av fiskeliamnsanslaget

behöva tillgodoföras dyrtidstilläggsanslagen.

Vidkommande fiskehamnsgruppen II har styrelsen anfört, att kostnaderna

för de numera beslutade 13 företagen enligt vid ovanberörda utredningar

verkställda beräkningar uppginge till sammanlagt 660,700 kronor samt för

hamnförbättringen vid Baskemölla till 147,700 kronor eller sålunda tillhopa

808,400 kronor, vadan ett överskott av 441,600 kronor funnes att disponera

för annat ändamål. Av de av riksdagen beslutade hamnarna vore åtgärder

vidtagna för påbörjande av arbetena vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr S.

39

och Baskemölla, vilka beräknades draga en kostnad av sammanlagt 331,100

kronor, vadan återstoden av ovannämnda totalsumma, 808,400 kronor, eller

477,300 kronor belöpte på de tio ännu ej igångsatta företagen inom

gruppen II.

Departementschefen har i förevarande ärende anfört följande:

»Något ytterligare anslag för utförande av de till fiskehamn sgruppen II

hörande företag behöver, såsom av det anförda framgår, ej äskas av riksdagen,

utan beräknas å hittills för detta ändamål anvisade medel uppkomma

ett överskott av omkring 440,000 kronor.

Beträffande de till fiskeliamnsgruppen I hörande hamnbyggnaderna må

erinras, hurusom i nästlidet års statsverksproposition ifrågasattes att låta

anstå med påbörjandet av den förhållandevis dyrbara fiskeliamnsbyggnaden

vid Herrevik, och meddelades därvid, att utredning igångsatts angåend

lämpligheten av ett uppskov härutinnan.

Sedan förenämnda fiskehamnssakkunniga inkommit med infordrad utredning

i frågan och därvid förklarat sig avstyrka uppskov med utförande av

omförmälda företag, har Kung! Maj:t den 30 maj 1924 förklarat, att hamnbyggnaden

vid Herrevik skulle omedelbart påbörjas. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

här ovan meddelat, hava i enlighet med statsmakternas

beslut arbetena å hamnanläggningen vid Byviken ävenledes blivit igångsatta.

Samtliga äldre fiskekamnsbyggnader, som ej beröras av statsmakternas

åren 1923 och 1924 fattade beslut och som ej äro hänförliga till muddringshamnar,

äro numera fullbordade. Bör utförande av återstående sex till fiskehamnsgruppen

I hänförliga hamnar hava statens kostnader beräknats uppgå

till omkring 1,700,000 kronor, varav för Herrevik och Byviken tillhopa 906,700

kronor. Vid ingången av löpande budgetår hade styrelsen för dessa två

hamnbyggnader disponibelt ett belopp av omkring 705,000 kronor. Styrelsen

äskar nu för budgetåret 1925—1926 ytterligare 400,000 kronor för bedrivande

av arbeten, tillhörande ifrågavatande grupp. Då emellertid under rådande

förhållanden fiskehamnsbyggandet måste bedrivas i mera begränsad omfattning,

anser jag mig icke kunna tillstyrka, att större belopp för ändamålet

avses för nämnda budgetår än 250,000 kronor. Härmed skulle under samma

budgetår hamnbyggnaderna vid Herrevik och Byviken kunna färdigställas

samt möjligen ytterligare något företag kunna påbörjas, vilket dock ej torde

böra ske, innan frågan underställts Kungl. Maj:ts prövning. Emellertid

synes det ej nödvändigt att begära anvisande av nytt anslag, utan vill jag

föreslå, att för ändamålet tages i anspråk motsvarande belopp av det överskott,

som beräknas uppkomma å de till företag inom fiskeliamnsgruppen II

anvisade anslagen.

Vad angår de ifrågasatta hamnbyggnaderna vid Abbekås och Torekov,

hava de förut omförmälda utredningarna rörande nämnda företag ännu ej

slutförts, och synes utan olägenhet med avgörande i frågan kunna anstå

ännu ett år.

Beträffande slutligen det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda

spörsmålet om gäldande av kostnaderna för dyrtidstillägg till viss personal

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

aStatsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Understödjande

av mindre

fiskehamnsbyggnader.

[25.1

vid styrelsens liamnavdelning torde för närvarande i avvaktan på den slutliga

utgången av det av styrelsen omförmälda anmärkningsmålet någon åtgärd

icke böra vidtagas. Därest berörda kostnader slutligen prövas böra

utgå av till fiskehamnsbyggnaderna anvisade anslag, torde frågan om beredande

av medel därtill få underställas följande års riksdag.»

Utskottet får tillstyrka Kungi. Majds förevarande förslag. I avseende å

den i ämnet väckta motionen om att medgivande måtte lämnas till ett

omedelbart igångsättande av hamnbyggnaden vid Torekov, får utskottet hänvisa

till vad departementschefen i detta avseende anfört. Såsom härav framgår,

har på skäl, som departementschefen angivit, prövningen av frågan om

igångsättande av detta ytterligare hamnföretag ansetts böra uppskjutas ännu

ett år.

Yad därefter angår förenämnda motion om iståndsättande av fiskehamnen

i Vitemölla, har utskottet funnit de i motionen påpekade förhållandena förtjäna

en undersökning. Då utskottet sålunda tillstyrker den i motionen

begärda utredningen, sker det dock under betonande att därmed ingen ståndpunkt

intagits i fråga om den ordning, vari eventuella anslag till byggnadsarbeten

å ifrågavarande hamn böra förekomma i tävlan med andra anslagskrav

av liknande art.

Utskottet hemställer

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å den av herrar Johan Nilsson i Kristianstad och

E. B. Andersson i ämnet väckta motionen, må medgiva, att

för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen I hörande

hamnbyggnader må av de till företag inom fiskehamnsgruppen

II anvisade anslag användas ett belopp av 250,000 kronor.

b) att riksdagen med bifall till herr Isacssonä ovanberörda

motion må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av

fiskehamnen i Vitemölla, samt att Kungl. Maj:t må till riksdagen

inkomma med det förslag, vartill utredning kan föranleda.

25:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen, att till understödjande

av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen

till utförande i första hand föreslagna för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 42—44 i

åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet förehaft till behandling två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 9, av herrar

K. A. Andersson och I. Svensson och den andra inom andra kammaren, nr

12, av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, to. fl., i vilka hemställts, att riks
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6'',

41

dagen måtte till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de

av fiskeliamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av

fiskeliamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna har riksdagen

anvisat för år 1920 150,000 kronor, för vart och ett av åren 1921 och 1922

300,000 kronor, för första halvåret 1923 100,000 kronor och för budgetåret

1923—-1924 50,000 kronor eller sålunda tillhopa 900,000 kronor.

Av sistberörda belopp har Kungi. Maj:t anvisat den 25 februari 1921 för

påbörjande och fortsättande av arbetet med iståndsättande av Borstahusens

, fiskehamn 225,000 kronor, den 31 december 1921 för påbörjande av upprensning

av Hunnebostrands fiskehamn m. m. 250,000 kronor och för anläggning

av fiskehamn vid Yeijern 77,400 kronor, den 7 februari 1924 för

påbörjande av fiskehamnsanläggning vid Svanshall 100,000 kronor samt den

13 november 1924 för iståndsättande av Älabodarnas och Vikhögs fiskehamnar

respektive 53,100 och 75,600 kronor eller sålunda tillhopa 781,100

kronor, vadan 118,900 kronor återstå odisponerade.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu anfört, att den sammanlagda

beräknade kostnaden för samtliga de fiskehamnar, för vilka på grund av begärda

undersökningar kunde förväntas, att understöd från nu ifrågavarande

fond skulle komma att sökas, uppginge för närvarande till 5,299,400 kronor,

motsvarande ett statsbidrag av tillhopa 4,769,460 kronor, och har styrelsen

hemställt om ett anslag för budgetåret 1925—1926 av 300,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»För att bereda möjlighet att under budgetåret 1925—1926 kunna tilldela

ytterligare ett eller annat mindre fiskehamnsföretag statsunderstöd torde

anslag för ifrågavarande ändamål böra anvisas för nämnda budgetår. Med

hänsyn till rådande förhållanden anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka

beviljande av högre belopp än 100,000 kronor.

Enligt statsmakternas beslut skola fiskehamnsbyggnaderna inom grupperna

I och II utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning

samt kostnaderna för denna utgå från de till nämnda hamnbyggnader anvisade

medlen. Jämlikt av riksdagen godkända villkor och bestämmelser

rörande statsbidrag från nu förevarande anslag, intagna i kungörelsen den

27 juni 1919 (nr 490), skola de mindre fiskehamnar, som erhålla dylikt statsbidrag,

utföras och underhållas genom styrelsens hamnavdelning. På sätt

styrelsen anfört, synes det rimligt, att även från för dessa företag beviljade

medel i lämplig utsträckning utgå bidrag till kostnaderna för hamnavdelningens

verksamhet. Därest riksdagen icke uttalar någon erinran däremot,

vill jag därför föreslå Kung! Maj:t föreskriva, att kostnaderna för upprätthållande

av hamnavdelningen jämväl skola bestridas från medel, som av

s. 42 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Undersökningar

m. m.

för vissa

mindre fiskeliamnsbyggnader.

[26.]

42 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kungl. Maj:t anvisas till mindre fiskeliamnsbjggnader från förevarande

anslag.

I detta sammanhang må framhållas, att i enlighet med de direktiv, som

lämnades vid igångsättande av nn pågående utredning av frågan om ändrad

organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet och därmed sammanhängande

spörsmål, vederbörligt beaktande torde komma att ägnas det förhållandet,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning huvudsakligen handhar

arbeten, vilka beräknas bliva slutförda inom en begränsad tidsperiod.»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet,

som icke kunnat biträda motionärernas förslag, hemställa:

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å de av herrar K. A. Andersson och I. Svensson samt

herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i ämnet väckta motionerna,

i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till understödjande

av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen

till utförande i första hand föreslagna för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av

100,000 kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen, att dels till undersökningar

och upprättande av arbetsplaner för sådana fiskehamnar, som äro

avsedda att erhålla statsbidrag från anslaget till understödjande av mindre

fiskehamnsbyggnader, för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 2,000 kronor, dels ock besluta, att beträffande undersökning, vartill

förrättningsman förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande av

statsbidrag från ifrågavarande anslag gälla vissa av departementschefen i

förberörda statsrådsprotokoll angivna villkor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 44—45

av statsrådsprotokollet ifråga.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då samma skäl, som beträffande anslagen till vägundersökningar och till

undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m. åberopats för statsmakternas

beslut nästlidet år att begränsa statens bidrag till undersökningskostnaden,

torde föreligga jämväl i fråga om nu förevarande anslag, vill jag

tillstyrka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag härutinnan. För erhållande

av statsbidrag från detta anslag torde alltså böra uppställas det

villkor, att vederbörande intressenter, förutom all erforderlig hantlangning,

vari enligt gängse praxis inbegripas förmän för liantlangningsmanskap, båtar

och sådana undersökningsredskap, som icke äro att hänföra till instrumenter,

skola enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beprövande bekosta lägst 10

och högst 33 Va procent av den övriga undersökningskostnaden.

Enligt vad jag inhämtat, föreligga ett 40-tal planer till mindre fiskehamnar

färdiga. Då det torde dröja länge, innan flertalet av dessa hamnar kan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (i. 43

komma till utförande, torde böra tillses, att nya undersökningar i minsta

möjliga omfattning verkställas och att de medel, som finnas eller under den

närmaste tiden kunna komma att anvisas, i första hand användas till erforderlig

revidering av äldre planer, därvid särskilt bör beaktas möjligheten

att nedbringa kostnaderna. Då ovan förordade ändring av villkoren för statsbidragets

utbetalande torde komma att medföra en minskning i anspråken

på förevarande anslag, anser jag mig därför och med hänsyn jämväl till

förefintlig reservation å äldre anslag böra föreslå en nedsättning av det

av styrelsen äskade beloppet till 2,000 kronor.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i ärendet framställda förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) till undersökningar och upprättande av arbetsplaner för sådana

fiskehamnar, som äro avsedda att erhålla statsbidrag från

anslaget till understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader, för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av

2,000 kronor;

b) besluta, att beträffande undersökning, vartill förrättningsman

förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande

av statsbidrag från ifrågavarande anslag gälla de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 2 januari 1925

angivna grunder.

27:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen, att till bestridande

av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten å genom statens

.försorg tillkomna fiskeliamnsanläggningar för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 45—46 i åberopade

statsrådsprotokollet.

Till bestridande av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten

å genom statens försorg tillkomna fiskekamnsanläggningar har riksdagen

anvisat för budgetåret 1923—1924 30,000 kronor och för budgetåret

1924 — 1925 10,000 kronor. Med förevarande anslag är avsett att bekosta

sådana större reparations- och muddringsarbeten å nämnda fiskekamnsanläggningar,

som kunna anses gå utöver det normala underhållsarbetet. Av

hittills beviljade medel återstå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

meddelande allenast obetydligt över 1,000 kronor.

Såsom av departementschefen framhållits, är medelsbehovet för nu ifrågavarande

ändamål i första hand beroende på rena naturhändelser, vadan detsamma

icke kan bliva föremål för någon tillförlitlig beräkning. Med hänsyn

till det ringa belopp, som av hittills beviljade medel återstår disponibelt,

anser sig emellertid utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

alltså,

Reparation av

större skador

å statens

fiskehamnsanläggningar.

[27.]

Utskottets

yttrande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlutande Nr 6.

Upprensning

.av och fyrbelysning

i

vissa farleder

i Mälaren.

[28.]

att riksdagen må till bestridande av kostnader för större reparations-

och muddringsarbeten å genom statens försorg tillkomna

fiskehamnsanläggningar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

28:o) Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen, att för slutförande

av arbetena med upprensning av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande

av fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 46 —49 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1918

års lagtima riksdag beslutat, att upprensning av farlederna i Mälaren vid

Agnesund, Kolsundet, Kvicksund och Bockholmssund finge utföras i huvudsaklig

överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag. I detta

förslag förutsattes, att till följd av upprensningen av Kvicksund ombyggnad

måste ske av dåvarande bro för Oxelösund—Klen—Västmanlands järnväg,

därvid bron skulle förses med brobana, avsedd jämväl för landsvägstrafik.

För ifrågavarande ändamål har riksdagen för åren 1919 — 1921 samt budgetåret

1924—1925 anvisat tillhopa 600,000 kronor, därav för sistnämnda budgetår

150,000 kronor.

För budgetåret 1925—1926 har vattenfallsstyrelsen hemställt om anvisande

av ett anslag av 370,000 kronor. Av detta belopp avse 150,000 kronor

upprensning av Kolsundet, 150,000 kronor upprensning av övriga farleder

samt 70,000 kronor fyrbelysning i sistnämnda farleder.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande anslagsäskande har departementschefen

anfört följande.

»Av skäl, som nästlidet år anfördes, anser jag, att med upprensning av

Kolsundet till 4 meters djup alltjämt bör anstå. Däremot torde det för

övriga upprensningsarbeten i Mälaren erforderliga slutanslaget, 150,000 kronor,

i enlighet med vad år 1924 förutsattes, böra anvisas för budgetåret

1925—1926.

För att de upprensade farlederna och därmed även den efter ombyggnad

åter öppnade Södertälje kanal skola kunna halt fylla sitt ändamål att möjliggöra

trafik å Mälaren med mera djupgående fartyg, torde det vara nödvändigt,

att berörda farleder förses med för ändamålet erforderlig fyrbelysning.

Jag vill därför tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag härutinnan samt att

det för ändamålet erforderliga beloppet, 70,000 kronor, ställes till lotsstyrelsens.

förfogande under nästkommande budgetår. Med hänsyn till det

samband, anordnandet av fyrbelysning äger med övriga åtgärder för ifrågavarande

farleders iordningställande för den större sjöfarten, torde det för

det förra ändamålet nu förordade anslaget jämväl böra anvisas under sjätte

huvudtiteln.»

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 45

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

hemställer,

att riksdagen må för slutförande av arbetena med upprensning

av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande av

fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.

Vägunderhållet och skjutsväsendet.

Bidrag till

vägunderhållet

å

landet.

Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet,

vilket är avsett till gäldande av den enligt 60 § väglagen på staten belöpande

andelen av kostnaden för detta ändamål, utgjorde för vald och ett av

åren 1919—1922 2,700,000 kronor, för första halvåret 1923 — med hänsyn därtill,

att större delen av utbetalningarna verkställas i slutet av varje år —

480,000 kronor och för budgetåret 1923—1924 3,200,000 kronor. För budgetåret

1924—1925 höjdes anslaget till 4,700,000 kronor.

Från anslaget hava utbetalts under år 1920 omkring 3,670,000 kronor,

under år 1921 omkring 4,190,000 kronor, under år 1922 omkring 4,860,000

kronor, under första halvåret 1923 omkring 628,000 kronor och under budgetåret

1923—1924 omkring 5,864,000 kronor.

Departementschefen har framhållit, att den alltmer ökade belastningen av

anslaget hade sin grund i den fortgående utvidgningen av vägnätet samt de

allt större krav, som med den stigande automobiltrafiken kommit att ställas

på vägunderhållet. I vissa fall syntes emellertid under kristiden verkställda

uppskattningar vara orimligt höga och följaktligen hava medfört utbetalandet

av ett oskäligt stort statsbidrag. Genom beslut den 21 augusti 1924 hade

ock Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelserna i samtliga län att förständiga

vederbörande landsfogdar att verkställa undersökning, huruvida inom något

väghållningsdistrikt de uppskattade kostnaderna för vägunderhållet inom

distriktet skäligen kunde anses överstiga de verkliga underhållskostnaderna,

och, därest så funnes vara förhållandet, hos vederbörande länsstyrelse göra

framställning om ny uppskattning.

Då någon ändring i gällande grunder för statsbidraget ej för närvarande

syntes böra ifrågasättas med anledning av de bidrag av automobilskattemedel,

som komme väghållningsdistrikten tillgodo, vore en avsevärd förhöjning

av ifrågavarande anslag nödvändig.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj-.ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

29:o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie

förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet från dess nuvarande

belopp, 4,700,000 kronor, med 800,000 kronor till 5,500,000 kronor.

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till sid. 49—oO i

åberopade statsrådsprotokollet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kostnad

för vägdelninqar.

[30.]

Understöd åt

synnerligt

betungade

väghållning sdistrikt.

[31.]

46 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till vägunderhållet på landet från dess nuvarande belopp

4,700,000 kronor med 800,000 kronor till 5,500,000 kronor.

30:o) Kungl. Maj:t liar (punkt 30) föreslagit riksdagen att för bestridande

av statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

Under erinran att ifrågavarande anslag tillkommit med anledning av stadgandet

i 84 § väglagen, att, då vägdelning enligt nämnda lag äger rum första

gången, halva kostnaden härför skall bestridas av statsverket, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må för bestridande av statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

31:o) Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till understöd åt

synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Beträffande motiveringen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 50—51

i åberopade statsrådsprotokollet.

Till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt har riksdagen

anvisat för vart och ett av åren 1907—1921 150,000 kronor, för år 1922

250,000 kronor, för första halvåret 1923 250,000 kronor samt för vart och

ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 200,000 kronor. Det för sistnämnda

budgetår anvisade beloppet är avsett till beredande av dylikt understöd

för år 1925.

Departemenschefen anför i ärendet, bland annat, följande:

»Enligt av riksdagen fastställda huvudgrunder för understödens utgående,

intagna i kungörelsen den 10 juni 1912 (nr 137) angående dispositionen av

anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, skall vid

tilldelning av understödet hänsyn tagas bland annat till distrikts kostnad

för vägunderhållet under viss angiven tidsperiod, och stadgas, att såsom

underhållskostnad härvid skall anses för indelad väg det av vederbörande

särskilda nämnd satta uppskattningsbelopp och för icke indelad väg samt

bro och färja ävensom för vinterväghållningen vägkassans verkliga utgifter

för ändamålet, allt med avdrag av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet

eller andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.

Såsom tidigare omnämnts, har 1924 års riksdag antagit sådan ändring av

60 § väglagen, att beträffande väghållningsdistrikt, där hela distriktets vägnät

övertagits till underhåll medelst vägkassan, det ordinarie statsbidraget skall

beräknas å distriktets verkliga kostnad för vägunderhållet. Med anledning

härav torde för sådana distrikt motsvarande jämkning böra äga rum i bestämmelserna

om beräkning av ifrågavarande extraordinära statsbidrag. Om

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr fi.

47

riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, torde jag alltså framdeles få

förelägga Kungl, Maj:t förslag till de ändringar i föreskrifterna angående

dispositionen av förevarande anslag, som i sådant syfte kunna befinnas erforderliga.

»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen

ifrågasatta ändringen i avseende å sättet för beräkningen av understöd

till väghållningsdistrikt där hela vägunderhållet övertagits av vägkassan,

får med tillstyrkande jämväl i övrigt av förevarande förslag hemställa,

att riksdagen må till understöd åt synnerligt betungade väghällningsdistrikt

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

reservationsanslag av 200,000 kronor.

32:o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till understöd

åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag

av 25,500 kronor.

Till understöd åt svenska vägföreningen hava anslag anvisats för åren

1917—1922 samt budgetåren 1923—1924 och 1924—1925, för sistnämnda

budgetår med 19,000 kronor.

I enlighet med riksdagens år 1918 fattade ståndpunkt hava anslagen till

föreningen från och med år 1919 icke beviljats till högre belopp än som

motsvarade föreningens utgifter för kurser och föredrag. Med anledning

därav att utgifterna för vägmästarkurser, vägdagar och föredrag under år

1923 understigit det för sagda år beviljade statsbidraget, anbefallde Kungl.

Maj:t genom brev den 30 maj 1924 statskontoret att till föreningen utbetala

medel från ovanberörda anslag å 19,000 kronor i den mån föreningen genom

intyg av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen visade, att de skulle komma till

användning för vägdagar, utbildningskurser för yrkesmän i vägunderhåll samt

föredrag rörande vägväsendet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har föreningen anhållit om ett statsbidrag

för år 1925 av 35,000 kronor. I häröver avgivet utlåtande har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förordat ett belopp av 26,000 kronor — motsvarande

i avrundat tal föreningens verkliga utgifter under år 1924 för vägmästarkurs,

fem vägdagar och vägföredrag samt för utgivande av föreningens tidskrift —

under villkor att under år 1925 på lämpliga platser i olika delar av landet

anordnas minst fem vägdagar samt en utbildningskurs för yrkesmän i vägunderhåll

i huvudsaklig överenstämmelse med av styrelsen i skrivelse den

30 april 1924 angivet program ävensom att tidskriften utgives med oförminskat

omfång.

För egen del har departementschefen yttrat:

»Med hänsyn till vägfrågans nuvarande läge och då vägunderhållets överflyttande

på vägkassorna i allt större utsträckning äger rum, är det av vikt,

att föreningen sättes i stånd- att fortfarande i önskvärd omfattning bedriva

sitt gagnande arbete för spridande av upplysning rörande lämpliga arbetsmetoder

och organisationsformer för väghållningens utförande samt för ut
-

Utskottets

yttrande.

Svenska vägföreningen.

[32.]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Bidrag till

sljuts entreprenader.

[33.]

bildning av kompetenta arbetsledare. Därvid kan föreningens kela landet

■omfattande verksamhet bidraga till att befordra en viss entydighet i väghållningen

och på samma gång bringa de inom olika landsändar vunna erfarenheterna

till allmän kännedom.

Jämväl för år 1925 synes därför statsbidrag böra beredas föreningen.

Enligt föreningens förslag till budget för år 1925 belöpa sig kostnaderna

för vägmästarkurs, vägdagar, föredrag och undervisningsmateriel vid kurserna

och föredragen till 25,500 kronor, och vill jag tillstyrka, att anslag till detta

belopp beviljas föreningen. I likhet med vad skedde nästlidet år förutsätter

jag därvid, att Kung! Maj:t icke kommer att ställa anslaget till föreningens

förfogande i vidare mån än föreningen kan visa, att medlen komma till användning

för avsett ändamål.

I övrigt torde för anslagets åtnjutande böra av Kung!. Maj:t föreskrivas

villkor, i tillämpliga delar överensstämmande med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit.»

Med tillstyrkande av Kung! Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd åt svenska vägföreningen för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.

33:o) Kungl. Maj:t har (punkt 33) föreslagit riksdagen att minska det

ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader från dess nu

varande belopp 500,000 kronor med 110,000 kronor till 390,000 kronor.

Det ordinarie anslaget till bidrag till skjutsentreprenader, som utgått för

vart och ett av åren 1919—1922 med 400,000 kronor och för tiden 1 januari

—30 juni 1923 med 250,000 kronor, är för vart och ett av budgetåren 1923—

1924 och 1924—1925 upptaget med 500,000 kronor.

Utbetalningarna från anslaget hava under år 1921 uppgått till omkring

809,000 kronor, under år 1922 till omkring 710,000 kronor, under första halvåret

1923 till omkring 365,000 kronor och under budgetåret 1923—1924 till

omkring 712,000 kronor.

Såsom departementschefen framhållit, hava till följd av automobiltrafikens

starka utveckling ett avsevärt antal skjutsanstalter numera indragits, varför

anspråken på statsbidrag till skjutsväsendet torde komma att i ej ringa omfattning

nedgå. Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas

de belopp, som erfordras för gäldande under budgetåret 1925—1926 av på

staten belöpande andel av entreprenadbidragen till skjutsanstalterna i riket

uppgå till sammanlagt endast omkring 390,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till skjutsentreprenader från dess nuvarande belopp,

500,000 kronor, med 110,000 kronor till 390,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

;54:o) Kungl. liar (punkt 34) föreslagit riksdagen att till bestridande

av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor att i första hand utgå av inflytande

registreringsavgifter för automobiler.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 55—58 i åberopade

statsrådsprotokollet.

Registrering

av ant omobiler.

[34.]

För berörda ändamål har riksdagen under en följd av år anvisat extra

förslagsanslag att i första hand utgå av inflytande registreringsavgifter för

automobiler. För budgetåret 1923—1924 beviljades för ändamålet 20,800

kronor och för budgetåret 1924—1925 22,000 kronor. Från anslaget gäldas

dels kostnaderna för utgivande och tillhandahållande åt rikets polismyndigheter

av publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik», dels kostnader

för tryckning av blanketter in. m. till automobilregistret, dels ock

•ersättning till den räkenskapsförare hos överståthållarämbetet, som handhar

uppbörden av registreringsavgifter m. m. för motorfordon. I enlighet med

vad som meddelades i statsverkspropositionen till nästlidet års riksdag, hava

därjämte utgifterna för anskaffande av de i förordningen om motorfordon

påbjudna s. k. besiktningsskyltarna ansetts böra bekostas från förevarande

anslag. Huvudparten av utgifterna har belöpt å publikationen »Meddelanden

angående automobiltrafik».

Nämnda publikation lärer numera icke kunna anses i tillräcklig grad fylla

det därmed avsedda ändamålet, då densamma är synnerligen tidsödande och

besvärlig att använda genom sitt stora omfång och på grund därav att uppgifter

från ett och samma län äro splittrade i ett flertal häften. Ävenledes

anses de upplysningar, som kunna erhållas ur publikationen, icke alltid

fullt tillförlitliga, beroende på den i förhållande till numera vanliga täta

äganderättsväxlingar och nummerbyten alltför långa tiden mellan anteckningen

i registret och dess kungörande i tryck.

Hos generalstaben föres sedan länge ett centralregister över alla motorfordon

i riket, avsett för militära ändamål men innehållande i huvudsak alla

de uppgifter rörande motorfordon och deras ägare, varav polismyndigheterna

äro i behov. Genom att för civila ändamål tillgodogöra sig detta redan befintliga

register skulle man — efter någon mindre komplettering — för en förhållandevis

obetydlig kostnad erhålla ett fullständigt centralregister över samtliga

motorfordon i riket, från vilket behövliga upplysningar kunde med lätthet

tillhandahållas polismyndigheterna.

I stället för att erhålla publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»

skulle alltså dessa myndigheter hänvisas att inhämta erforderliga

uppgifter rörande motorfordon antingen från detta centralregister eller, om

sådant undantagsvis skulle befinnas förmånligare, direkt hos vederbörande

länsstyrelse. För möjliggörande av registrets förande skulle de utdrag ur

respektive automobilregister, som nu insändas till överståthållarämbetet för

att tryckas, i stället direkt tillställas centralregistret. Beslut om återkallelse

av körkort, rörande vilka generalstabens register icke innehåller några upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.) 733 23 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr G.

gifter och vilka fortfarande torde böra på något sätt centralt kungöras, skullekunna

intagas i tidningen »Polisunderrättelser».

Ett förberedande förslag i nu angivna hänseende har för yttrande underställts

överståthållarämbetet, chefen för generalstaben samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

‘vilka antingen tillstyrkt eller förklarat sig intet hava att

erinra mot detsamma.

Departementschefen anför för egen del följande:

»På i det föregående anförda skäl och med stöd av de avgivna yttrandena

finner jag mig böra föreslå, att publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»

skall från och med ingången av nästkommande budgetår upphöra,

och att i stället upplysningar rörande motorfordon och deras ägareskola

tillhandahållas från det hos generalstaben förda centralregistret, vilket,

bör för ändamålet i erforderlig mån kompletteras, samt beslut om återkallelse

av körkort kungöras i tidningen »Polisunderrättelser». Det må i detta

sammanhang framhållas, att tillskapandet av ett för jämväl andra än militära

myndigheter tillgängligt fullständigt centralregister över alla motorfordon i

riket vore av värde genom den möjlighet det skulle bereda till en synnerligen

önskvärd bättre överblick över det för våra väg- och trafikförhållandennumera

så viktiga automobilväsendet.

De ökade kostnader, som genom berörda åtgärder skulle åsamkas generalstaben,

torde, då de icke föranledas av något militärt behov utan uteslutande

avse civila ändamål, böra bestridas från nu ifrågavarande anslag. För

det löpande arbetet med registrets förande samt tillhandahållandet av uppgifter

till polismyndigheterna torde böra avses ett särskilt kvinnligt biträde,

för vars avlöning — inberäknat dyrtidstillägg — lärer böra beräknas omkring

3,OCX) kronor för år. Till en början och innan registret hunnit fullständigas

samt tidvis även sedermera torde emellertid ytterligare arbetskraft

bliva erforderlig utöver den, som redan nu finnes i generalstaben tillgänglig..

Vidare måste de särskilda kostnaderna för telefon, papper, blankettryck

in. m. ersättas. Till dessa ändamål samt för ersättning för arbetet med

registreringens övervakande m. m. torde förslagsvis böra avses omkring

3,500 kronor. Totalkostnaderna kunna alltså för budgetåret 1925—1926 förslagsvis

beräknas till 6,500 kronor.

Till täckande av övriga utgifter, som skola bestridas från förevarande

anslag, nämligen för tryckning av blanketter in. m. till de hos länsstyrelserna

förda automobilregistren, för ersättning till förenämnda räkenskapsförare hos

överståthållarämbetet samt för anskaffande av ytterligare besiktningsskyltar

torde böra avses ett belopp av omkring 1,500 kronor.

Överflyttningen av kungörandet av beslut rörande återkallande av körkort

till tidningen »Polisunderrättelser» kommer givetvis att medföra någon ökning

av utgifterna för denna publikation, överslagsvis beräknad till 1,500

kronor för år. Efter samråd med chefen för socialdepartementet finner jag

mig emellertid böra föreslå, att denna ökade kostnad bestrides från de till

denna tidnings utgivande anvisade medel.'' Under förevarande punkt komme

alltså anslagsbehovet att uppgå till 8,000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6''. 51

Därest den nu ifrågasatta omläggningen av sättet för tillgodoseende av

polismyndigheternas behov av uppgifter rörande automobilväsendet skulle

befinnas medföra behov av någon mindre jämkning av stadgandena i motorfordonsförordningen,

torde vidtagandet av sådan få ankomma på Kungl

Maj: t.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna omläggningen

av ifrågavarande registrering av automobiler, får hemställa,

att riksdagen må till bestridande av utgifter för registrering

av automobiler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag

av 8,000 kronor, att i första hand utgå av inflytande

registreringsavgifter för automobiler.

Byggnadsväsende!.

35:o) Beträffande vad Kungl. Maj:t (punkterna 35—36) förslagit angående

anvisande av anslag för budgetåret 1925—1926 dels till byggnadsstyrelsen,

dels ock för upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet, kommer

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet

skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

36:o) Kungl. Maj:t har (punkt 37) föreslagit riksdagen att för beredande

av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 60 i åberopade

statsrådsprotokollet.

För beredande av lokaler för vissa av byggnadsstyrelsens byråer har riksdagen

för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 25,500 kronor.

Jämlikt Kungl. Majrts beslut den 18 juli 1924 skola lokaler beredas byggnadsstyrelsen

i den under uppförande varande ämbetsbyggnaden å tomten

nr 3 i kvarteret Murmästaren i Stockholm, vilken byggnad beräknas bliva

färdig att tagas i bruk våren 1926. Emellertid kan det givetvis icke förutses,

huruvida byggnadsstyrelsen kan före den 1 oktober 1926 lyckas bliva

löst från hyresavtalet beträffande förhyrda lokaler för vissa styrelsens

byråer. Härtill kommer, att styrelsen har att erlägga viss hyresersättning

till landshövdingen i Stockholms län för den del av den till honom anslagna

boställsvåningen, som upplåtits till statsverket för byggnadsstyrelsens räkning

och vari en av styrelsens byråer är inrymd. För budgetåret 1925—

1926 skulle alltså samma anslag som under innevarande budgetår vara erforderligt

för beredande av lokaler åt ämbetsverket i fråga.

Utskottets

yttrande.

Byggnads
styrelsen,

byggnads
styrelsens
verksamhet.

[35—36.]

Beredande

av lokaler för

vissa byggnadsstyrelsens

byråer.

[37.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

Anskaffande

av möbler

för byggnadsstyrelsens

nya ämbetslokaler

m. in.

[38.]

Utskottets

yttrande.

52 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet

hemställa

att riksdagen må för beredande av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens

byråer för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 25,500 kronor.

37:o) Kungl. Maj:t har (punkt 38) föreslagit riksdagen att för anskaffande

av möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m. för budgetåret

1925 — 1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till sid. 61—62 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Såsom under nästföregående punkt omförmälts, skall byggnadsstyrelsen

beredas ämbetslokaler i ämbetsbyggnaden å tomten nr 3 i kvarteret Murmästaren

i Stockholm. Det nu begärda anslaget är avsett för täckande av

kostnaderna för de nya ämbetslokalernas möblering och förseende med

armatur m. m.

Såsom byggnadsstyrelsen framhållit, skulle nyanskaffning av möbler erfordras

i första hand för styrelsens sessionsrum. Vidare skulle komplettering

erfordras av möblemangen i generaldirektörens och byråchefernas

tjänsterum liksom ock i övriga tjänsterum. Härjämte förefunnes behov av

en uppsättning av skåp för förvaring av styrelsens växande förråd av ritningar,

kartor m. m. Slutligen erfordrades medel för anskaffande av ny

armatur, mattor och gardiner liksom ock för reparation av styrelsens gamla

inventarier. För flyttning av styrelsens nuvarande inventarier, bibliotek,

arkiv m. m. till de nya ämbetslokalerna krävdes ock medel. Inalles har

byggnadsstyrelsen beräknat ett belopp av 66,000 kronor vara för berörda

ändamål erforderliga.

Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att medel till ett belopp

av 50,000 kronor beredes för anskaffande av möbler m. m. i byggnadsstyrelsens

nya ämbetslokaler ävensom för bestridande av kostnaderna för

styrelsens flyttning till nämnda lokaler. Då för en sådan avsevärd extraordinär

utgift icke lämpligen syntes departementschefen böra tagas i anspråk

sjätte huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,

syntes särskilt anslag för ändamålet böra av riksdagen anvisas.

Såsom framgår av den lämnade utredningen, har det av byggnadsstyrelsen

begärda beloppet av departementschefen ansetts böra begränsas till 50,000.

Då det torde vara ofrånkomligt, att medel för ovan angivna ändamål ställas

till förfogande, har utskottet ansett sig böra tillstyrka förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för anskaffande av möbler för byggnadsstyrelsens

nya ämbetslokaler m. rn. för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Li. 53

38:o) Kungl. Maj:t har (punkt 39) föreslagit riksdagen att till bestridande

av kostnader för utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63 i åberopade statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål bär riksdagen för vartdera av budgetåren

1923—1924 och 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 25,000

kronor. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1924 har byggnadsstyrelsen

anmält, att vid tiden för skrivelsens avlåtande å anslaget för

budgetåret 1923—1924 förefunnes en reservation av 7,311 kronor, och har

styrelsen hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret

1925—1926 anvisas ett belopp av 20,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till bestridande av kostnader för utredningar

rörande tillämnade byggnadsföretag rn. in. för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

39:o) Kungl. Maj:t har (punkt 40) föreslagit riksdagen att till avlöning av

länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 31,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—68 i åberopade statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet förehaft till behandling en inom andra

kammaren av herr P. IL Sjöblom väckt motion, nr 209, däri hemställts att

riksdagen måtte besluta, att till avlöning av länsarkitekter för budgetåret

1925—1926 anvisa, utöver det av Kungl. Maj:t i 1925 års statsverksproposition

äskade extra anslaget av 31,000 kronor, ytterligare 4,000 kronor till

avlöning av biträde åt länsarkitekten i Stockholms län, eller tillsammans

35.000 kronor.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Till avlöning av länsarkitekter har riksdagen på extra stat anvisat för

vart och ett av åren 1918—1922 25,000 kronor, för första halvåret 1923

12,500 kronor och för vart och ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925

25.000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har nu, under erinran om sin redan år 1923 härutinnan

gjorda hemställan, föreslagit, att arvodet till länsarkitekten i Kopparbergs

m. fl. läns distrikt måtte höjas från 4,000 kronor till 5,000 kronor.

Vidare har styrelsen nu, liksom tidigare, hemställt, att tre nya länsarkitekttjänster,

en vax med arvode av 5,000 kronor, inrättas samt att de nya länsarkitekterna

tilldelas följande tjänstgöringsdistrikt, nämligen en Göteborgs

och Bohus län samt Hallands län, en Älvsborgs och Skaraborgs län samt

en Värmlands och Örebro län. Styrelsen bär härvid anfört, att det vore

Utredning ur

rörande tillämnade

byggnadsföretag.

[39].

Läns
arkitekter.

[40.]

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

till betänklig skada för det allmänna, om länsarkitektinstitutionens utveckling

skulle ytterligare fördröjas, och liar styrelsen särskilt i detta avseende

framhållit de väsentliga olägenheter, icke minst ur ekonomisk synpunkt, som

ett okontrollerat samhällsbebyggande medförde för såväl den enskilde som

de blivande samhällena.

Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, att den redan

nästlidet år konstaterade ökningen i arbetsbördan för länsarkitekten i Kopparbergs,

Västmanlands och Gävleborgs läns distrikt syntes numera hava

nått en sådan omfattning, att en återgång till det av denne befattningshavare

tidigare uppburna arvodesbeloppet, 5,000 kronor, torde få anses

skälig.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av länsarkitektinstitutionen har

departementschefen framhållit, att behovet av en dylik utvidgning på senare

tid blivit allt mera kännbart. Särskilt syntes detta behov med styrka göra

sig gällande i ett avseende, nämligen i fråga om övervakandet av stadsplanebildningen

och byggnadsverksamheten i de många smärre samhällen, som

uppstått eller alltjämt vore under bildande i olika delar av landet. Denna

synpunkt hade ock betonats i de framställningar om tillgodoseende av behovet

av länsarkitekter, som gjorts av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,

Skaraborgs och Värmlands län. Då länsarkitektinstitutionens nytta

numera torde få anses allmänt erkänd, syntes tiden vara inne för en utvidgning

av berörda institution. Departementschefen ansåge sig dock med hänsyn

till rådande ekonomiska förhållanden icke kunna tillstyrka, att nu mer

än eu länsarkitektbefattning inrättades, och borde arvodet till den nye länsarkitekten

bestämmas till samma belopp som under budgetåret 1925—-1926

skulle utgå till flertalet av de nuvarande länsarkitekterna, eller 5,000 kronor.

Beträffande frågan, i vilket eller vilka län den nya befattningen skulle placeras,

syntes det böra få ankomma på Kung! Maj:t att därom fatta beslut,

sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan förelåge.

Vid bifall till departementschefens förslag skulle alltså anslaget från och

med nästkommande budgetår utgå med ett till 31,000 kronor förhöjt belopp.

Beträffande den i ämnet väckta motionen om ökat anslag till länsarkitekten

i Stockholms län, företrädesvis betingat av den anhopning av göromål,

som uppkommit på grund av den pågående livliga bebyggelsen inom

länet, vill utskottet inledningsvis framhålla, hurusom ur åtskilliga synpunkter

framstår som ett viktigt önskemål, att de i olika delar av landet alltjämt

uppväxande samhällena redan från begynnelsen erhålla en ändamålsenlig

planläggning. Behovet av statens medverkan i detta avseende har också

uppmärksammats av statsmakterna; i sådant syfte vidtogos vid 1924 års

riksdag vissa ändringar i gällande fastighetslagstiftning, innebärande ökad

befogenhet — och skyldighet — för myndigheterna att reglerande ingripa

vid begynnande samhällsbildningar. Det torde dock under alla förhållanden

framstå som klart, att dessa ingripanden endast kunna äga rum i begränsad

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. '' 55

omfattning. I första hand lärer alltjämt få överlämnas åt den enskildes

ansvar att sörja för dessa nya samhällens lämpliga daning. Utskottet håller

ock före, att även på andra vägar än i motionen angivits statens intresse

av att dylika orter med livlig bebyggelse icke oordnat uppstå och utveckla

nig, skola kunna tillvaratagas och befrämjas. Sålunda är att märka, hurusom

själva styckningen av den mark, varå ett blivande samhälle skall växa

fram, ofta utföres av lantmätare, vilken därvid i sin mån kan öva inflytande

i riktning mot en sund fastighetsbildning. Av påtaglig vikt är ock

att vid handläggningen av hithörande ärenden vederbörlig samverkan äger

rum mellan lantmätaren och den inom länet anställde länsarkitekten.

Vidkommande det nu motionsvis gjorda förslaget om ett nytt biträde åt

länsarkitekten i Stockholms län må erinras, att länsstyrelsen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 12 februari 1925 gjort en liknande framställning, i det att

länsstyrelsen begärt, att utöver det anslag av 8,000 kronor, vilket från och

med år 1923 utgått till länsarkitekten i Stockholms län — och varav 6,000

kronor avsetts till avlöning åt honom och 2,000 kronor disponerats för

kvinnlig kontorshjälp — ett ytterligare belopp av 4,000 kronor redan under

innevarande år måtte ställas till förfogande för ett arkitektbiträde. I denna

skrivelse åberopas, hurusom länsarkitekten vid upprepade tillfällen anmält,

.att han icke såge sig i stånd att som sig borde handlägga den mängd av

ärenden, som från länsstyrelsen till honom hänskötes; länsstyrelsen hade

dock i det längsta velat undvika att framkomma med något ytterligare anslagskrav.

Att anspråken på tillgång till fackutbildad hjälp åt länsstyrelsen i Stockholms

län på detta sätt vuxit, har, såsom av motionen och länsstyrelsens

skrivelse inhämtas, sin förklaring i den alltjämt fortgående starka bebyggelsen

i Stockholmstrakten, vilken bebyggelse på sista tiden genom automobilväsendets

utveckling kraftigt stegrats och tagit sig uttryck i uppkomsten av

ett stort antal nya egnahemsområden utefter de till staden inlöpande landsvägarna.

Inom Danderyds socken räknas för närvarande sex dylika nya

samhällsbildningar, inom Sollentuna nio, inom Spånga socken fyra o. s. v.

Av eu i länsstyrelsens framställning förefintlig statistisk redogörelse inhämtas,

att ensamt avsöndringsärendena stegrats från 499 år 1921 till 1,855

år 1924 och totala antalet tjänsteärenden under samma tidsperioder från

870 till 2,297. Denna alltjämt växande arbetsbörda har av länsstyrelsen

betecknats som oöverkomlig trots ett intensivt arbete från vederbörande

tjänsteinnehavares sida.

Av den sålunda och i övrigt lämnade utredningen har utskottet funnit

framgå, att den arbetskraft, som för närvarande står till förfogande för bestridande

av länsarkitektgöromålen i Stockholms län, är otillräcklig och att

de framförda kraven på ökat anslag till detta ändamål icke utan olägenhet

torde låta sig undanskjutas. Enligt vad från byggnadsstyrelsen upplysts,

kan näppeligen någon annan länsarkitekt än den i Stockholms län tänkas

bliva i behov av dylikt biträde, i det att den begärda arbetsförstärkningen

i detta fall vore betingad av de för Stockholms län säregna förhållanden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Trots den tvekan, som för närvarande i allmänhet måste råda beträffande varje

åtgärd i riktning mot en utvidgning av länsarkitektinstitutionen, har utskottet

med hänsyn till ovan angivna omständigheter ansett sig kunna tillstyrka,

att i enlighet med motionärens yrkande nu anvisas ett anslag av 4,000 kronor

för tillfälligt anställande av ett fackutbildat biträde åt länsarkitekten i

nämnda län.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot KungL

Maj:ts under denna punkt gjorda framställning, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med bifall till den i ämnet väckta motionen, må

till avlöning av länsar/äte/cter för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra anslag av 35,000 kronor.

Lyshållning 40:o) Under erinran att Kungl. Maj:ts under denna punkt framställda

”för kronans förslag är betingat bland annat av de ökade utgifterna för gaturenhållningen

publika hus vid statens fastigheter i Stockholm får utskottet, med tillstyrkande av KungL

i Stockholm. y[aj:ts förslag, hemställa,

[41.]

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till lyshållning

m. fl. utgifter för kronam publika hus i Stockholm, nu

65,000 kronor, med 35,000 kronor till 100,000 kronor.

Byggnader

och reparationer.

[42.]

41:o) Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att öka det ordinarie

reservationsanslaget till byggnader och reparationer från dess nuvarande

belopp 420,000 kronor med 30,000 kronor till 450,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 69—78 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, vilket

under åren 1915—1921 utgått med 370,000 kronor och för år 1922 höjts till

450.000 kronor, har därefter upptagits för tiden 1 januari—30 juni 1923 med

225.000 kronor, för budgetåret 1923—1924 med 450,000 kronor och för budgetåret

1924—1925 med 420,000 kronor.

Till förstärkning av det ordinarie anslaget eller täckande av motsedd brist

i samma anslag har riksdagen på tilläggsstat för åren 1918—1922 ävensom

för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat särskilda medel, varemot för

tiden därefter dylika förstärkningsanslag icke upptagits i riksstaten.

Under förevarande punkt har departementschefen till behandling upptagit

två spörsmål av principiell innebörd, som äga betydelse för anslagets beräkning,

nämligen dels huruvida inflytande hyresmedel från under styrelsens

vård stående egendomar alltjämt böra tillgodoföras anslaget, dels ock om

sättet för bestridande av kostnader för anskaffning av möbler m. m. för länsstyrelsernas

behov.

Beträffande hyresinkomsterna yttrar departementschefen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 6‘.

r»7

»Hyresinkomsterna från statens under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar uppgå numera till betydande belopp. För budgetåret 1925—1926

beiäknas desamma sålunda till i runt tal 5,000 kronor för landsortsfastigheterna

och 380,000 kronor för Stockliolmsfastiglieterna, i vilket sistnämnda

belopp dock ej ingå hyror från egendomen Rosenbad nr 5, beträffande

vilken fastighet Kung]. Maj:t för innevarande budgetår föreskrivit, att hyresavkastningen

skall tillgodoföras deri i riksstaten uppförda inkomsttiteln

»Diverse inkomster». Om man inräknar hyresinkomsterna för sistnämnda

fastighet, 24,845 kronor, skulle hyresmedlen för budgetåret 1925—1926 uppgå

till sammanlagt omkring 410,000 kronor. Uppenbarligen måste det vara för

byggnadsstyrelsen olägligt, att storleken av tillgängliga medel till reparationsoch

underhållsarbeten å kronans fastigheter skall vara i avsevärd man beroende

joå, den ovissa omständigheten, huruvida hyresmedel komma att i

beiäknad omfattning inflyta. Att hyresmedlen hitintills ej uppförts å riksstatens

inkomstsida har huvudsakligen varit beroende därpå, att man velat

avvakta den pågående utredningen om inrättande av en fond för kronans

publika hus, vilken fond borde tillgodogöras nämnda medel. Då emellertid

fragan om bildande av en dylik fond ej kan vinna sin lösning till nu stundande

budgetår, synes intet vara att erinra mot att hyresmedlen provisoriskt

upptagas direkt å riksstatens inkomstsida och icke längre tillgodoföras anslaget

till byggnader och reparationer. Chefen för finansdepartementet, med

vilken jag i detta ärende samrått, har förklarat sig dela denna min uppfattning

och i likhet med riksräkenskapsverket ansett medlen böra upptagas som

en särskild inkomsttitel Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar.’»

Efter samråd med chefen för socialdepartementet har föredragande departementschefen

vidare förordat byggnadsstyrelsens förslag att kostnaderna

för anskaffning och underhåll av möbler och andra inventarier för länsstyrelsernas

rakning, vilka kostnader hittills utgått från nu förevarande till

byggnader och reparationer avsedda anslag, skulle komma att bestridas i

samma ordning som för andra statens myndigheter. Härmed komme belastningen

av anslaget till byggnader och reparationer att minskas med i

runt tal 40,000 kronor, vilket belopp i stället skulle utgå från femte huvudtitelns

förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser-, ved m. m.

I avseende å själva anslagsberäkningen för nästkommande budgetår erinrar

departementschefen, hurusom byggnadsstyrelsen hemställt, dels att det ordinarie

reservationsanslaget till byggnader och reparationer måtte i riksstaten

upptagas med ett från 420,000 kronor till 450,000 kronor förhöjt belopp,

dels ock att till förstärkning av detta anslag måtte för budgetåret 1925—1926

anvisas ett extra anslag av o45,000 kronor; och anför departementschefen

i detta avseende för egen del vidare följande:

»Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle sålunda för budgetåret 1925—1926

anslag till byggnader och reparationer erfordras till sammanlagt belopp av

995,000 kronor under förutsättning att hyresmedlen ej vidare tillföras anslaget

samt att detta ej heller skulle belastas med kostnader för anskaf
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Förstärkning

av anslaget

till byggnader

och

reparationer.

[43.]

fandet och underhållet av möbler för länsstyrelsernas räkning. Om enahanda

beräkningsgrunder tillämpas beträffande det för budgetåret 1924—1925 beviljade

anslaget, skulle detta motsvara tillgängliga medel om tillhopa 750,000

kronor (420,000 + 370,000 — 40,000). Förslaget innebär sålunda en medelsökning

av 245,000 kronor, varvid jämväl är att beakta, att från det nästlidet

år beviljade anslaget skulle utgå vissa av styrelsen ej beräknade reparationskostnader

för länsresidensen i Kristianstad och Östersund om tillhopa 70,000

kronor.

Även för budgetåret 1925—1926 begär byggnadsstyrelsen medel för vissa

arbeten å länsresidensen. Sålunda har styrelsen i skrivelse den 23 september

1924 föreslagit, att värmeledning måtte införas i Linköpings och Halmstads

slott för en beräknad kostnad om tillhopa 107,000 kronor. Ehuru beaktansvärda

skäl anförts till stöd för denna framställning, finner jag mig dock av

statsfinansiella skäl nödsakad föreslå, att med ifrågavarande arbeten må anstå

till ett kommande år. Ej heller anser jag mig kunna förorda, att en av

byggnadsstyrelsen i särskilda skrivelser den 18 december 1923 och den 16

oktober 1924 gjord framställning om medel för uppförande av en garagebyggnad

vid länsresidenset i Karlstad nu underställes riksdagen.

Då det alltjämt icke kan undvikas, att även önskvärda men icke oundgängligen

nödvändiga reparationer i avbidan på bättre tider tills vidare eftersättas,

torde ifrågavarande anslag kunna nedsättas till 800,000 kronor, varmed

ändock en ej oväsentlig ökning skulle äga rum i jämförelse med vad

för innevarande budgetår varit disponibelt. Berörda belopp torde lämpligen

kunna fördeles sålunda, att 450,000 kronor äskas som ordinarie anslag och

återstoden eller 350,000 kronor som förstärkningsanslag.»

Den i huvudsak av budgettekniska skäl föreslagna omläggningen av sättet

för redovisningen av hyresinkomsten från statens fastigheter samt beredandet

av medel för anskaffning av inventarier åt länsstyrelserna har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungi. Maj:ts förslag om anvisande

till byggnader och reparationer av dels ett ordinarie anslag av 450,000 kronor,

dels ock ett förstärkningsanslag av 350,000 kronor, hemställer utskottet

under nu förevarande punkt,

att riksdagen må öka det ordinarie reservationsanslaget till

byggnader och reparationer från dess nuvarande belopp 420,000

kronor med 30,000 kronor till 450,000 kronor.

42:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 43) och under åberopande

av vad utskottet yttrat under nästföregående punkt hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till byggnader

och reparationer för budgetåret 1925—1925 anvisa ett extra

anslag av 350,000 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

59

43:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj.ts i punkt 44 gjorda förslag och

med förmälan att utskottet icke liar något att erinra mot att av det belopp,

som anvisas för budgetåret 1925—1926 för fortsättande av arbetena med

Stockholms slotts restaurering, 5,000 kronor användas för kulturhistoriska

undersökningar i samband med restaureringsarbetets utförande, hemställer

utskottet,

att riksdagen må för arbetena med yttre restaurering av Stockholms

slott för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 175,000 kronor.

44:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) och under erinran

att utskottet i avgivet utlåtande, nr 49, i anledning av riksdagens år 1924

församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för

tiden 1 juli 1923—30 juni 1924, punkt 7:o), ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på vikten av att anspråken från vederbörande statsinstitutioner

på lokalutrymmen inom ifrågavarande båda nybyggnader liksom i allmänhet

begränsades att icke omfatta mera än som för ändamålet oundgängligen

erfordrades, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

av det belopp, 8,722,360 kronor, som beviljats för uppförande

å tomten nr 3 i kvarteret Murmästaren och i kvarteret Kandidaten

av byggnader för inrymmande av i huvudstaden förlagda ämbetsverk

och statsinstitutioner m. m., för budgetåret 1925—1926 såsom

extra reservationsanslag anvisa

för fullbordande av ämbetsbyggnaden å nämnda tomt i kvarteret

Murmästaren ett belopp av 510,000 kronor,

samt för fullbordande av ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten

ett belopp av 300,000 kronor.

45:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 46) och under erinran,

att det under förevarande punkt begärda beloppet utgör anslag för slutförande

av nedan nämnda förstärkningsarbeten, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av grunden under den

södra av riksbankens förra byggnader vid Järntorget i Stockholm

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 120,000 kronor.

46:o) Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att för anordnande

av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen och

konsthögskolans avdelning för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926

anvisa ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

Yttre restau

rering av

Stockholms

slott.

[44.]

Uppförande

av ämbetsbyggnader

å

tomten nr

3 i kvarteret

Murmästaren

samt i

kvarteret

Kandidaten.

[45.]

Förstärkning

av grunden

under den

södra av

riksbankens

förra byggnader

vid

Järntorget i

Stockholm.

[46.]

Beredande av

lokaler för

statens reproduktionsanstalt

m. m.

[47.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 81—85 av statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag avser, såsom av det anförda

framgår, att bereda lantmäteriundervisningen och statens reprodutionsanstalt

nya lokaler i stället för dem, som måste lämnas vid den förestående rivningen

av Östermalms gamla läroverk, samt att samtidigt vinna en lösning av lokalfrågan

för konsthögskolans avdelning för dekorativ konst. För sådant ändamål

skulle reproduktionsanstalten inrymmas i skogshögskolans gamla byggnader

i Nobelparken, varest för närvarande en del av rikets allmänna kartverk

är inrymt. För lantmäteriundervisningen skulle upplåtas vissa lokaler

i fastigheten nr 10 vid Västra Trädgårdsgatan, vilka nu disponeras dels av

rikets allmänna kartverk, dels ock av eu del av konsthögskolans avdelning

för dekorativ konst. Sistnämnda avdelning, som nu har sina lokaler splittrade

på tre ställen, skulle åter erhålla tillräckliga utrymmen i fastigheten

nr 1 vid Sergelgatan, varest dess nuvarande lokaler skulle utvidgas med lokaler,

vilka för närvarande enligt kontrakt förhyras av A. Börtzells tryckeriaktiebolag

såsom innehavare av generalstabens litografiska anstalt. I sådant

syfte har sistnämnda kontrakt enligt Kungl. Majds bemyndigande uppsagts

till upphörande den 1 april 1926. På våren 1926 beräknas vidare ämbetsbyggena

i kvarteren Kandidaten och Murmästaren bliva färdiga till inflyttning;

och rikets allmänna kartverk skulle då kunna taga i besittning sina

planerade lokaler därstädes i utbyte mot de lokaler, som kartverket skulle

hava att avstå för de förut nämnda institutionernas räkning.

Det nu ifrågavarande förslaget är, såsom byggnadsstyrelsen i sin skrivelse

framhållit, i viss mån ett provisorium, vars varaktighet givetvis är svår att

på förhand bestämma, men som dock beräknas bli bestående för en avsevärd

tidrymd framåt. Då man för närvarande ej kan överblicka reproduktionsanstaltens

framtida omfattning och då frågan om lantmäteriundervisningens

slutliga ordnande är föremål för utredning, måste det givetvis anses olämpligt

att genom nybyggnad söka tillgodose lokalbehoven för dessa institutioner.

En förhyrning av lokaler inom enskild fastighet torde från statsverkets synpunkt

icke bliva vare sig praktiskt eller ekonomiskt fördelaktig. Lämpliga

lokaler för reproduktionsanstaltens tunga maskiner, vilka kräva ett utrymme

av omkring 800 kvm., torde betinga ett pris av omkring 25 kronor

per kvm. eller cirka 20,000 kronor per år och torde, utom i särskilt starkt

konstruerade fastigheter, icke stå att uppbringa utan att statsverket direkt

eller indirekt bidrager till kostnaderna för erforderliga förstärkningsarbeten.

Till jämförelse må nämnas, att de förstärkningsarbeten, som vidtogos inom

anstaltens nuvarande lokaler i Östermalms gamla läroverk vid anstaltens

inflyttning den 1 oktober 1919, betingade en kostnad av omkring 12,000

kronor, varjämte Stockholms stad med ungefär samma belopp bidrog till

andra erforderliga arbeten, som dock icke voro direkt hänförliga till förstärkningsarbeten.

Under alla förhållanden måste man undvika, att anstalten

alltför snart utsättes för de betydande kostnaderna och olägenheterna av

ytterligare en flyttning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (i. (51

Tjuder förut angivna förhållanden torde därför den av byggnadsstyrelsen

föreslagna omdispositionen av lägenheter inom statsverkets egna fastigheter

vara den lämpligaste utvägen. De beräknade kostnaderna för de erforderliga

omändringsarbetena, tillhopa 138,500 kronor, äro visserligen betydande, men

härvid må erinras, att denna kostnad till icke oväsentlig del avser arbeten,

som medföra modernisering och förbättring av de nu ifrågavarande fastigheterna

och därför öka dessas värde, för vilket ändamål de än må komma

att senare tagas i anspråk. Sålunda betingar t. ex. inom skogshögskolans

gamla byggnader indragning av erforderliga värme-, ljus- och andra ledningar

en kostnad av omkring 30,000 kronor.

Enligt vad kunnat inhämtas, torde man få vara beredd på att rivningen av

den gamla läroverksbyggnaden å Östermalm påbörjas under hösten 1926,

före vilken tid de nya lokalerna sålunda böra vara iordningställda. Erågan

om beredande av medel härtill bör därför underställas innevarande års

riksdag. Skulle det komma att visa sig, att tidpunkten för rivningen framflyttas,

kan ifrågasättas, att statsverket, åtminstone så vitt angår reproduktionsanstaltens

lokaler, i det längsta begagnar sig av den nu gällande förhyrningen,

varutinnan det emellertid lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att

träffa avgörande. Den årliga hyran utgör nu sammanlagt 21,800 kronor,

varav belöper å reproduktionsanstaltens lokaler 10,800 kronor, som i första

hand utgå av inkomster av anstalten.

Emellertid kan, enligt vad jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, en fördelning

av det äskade anslagsbeloppet ske på två budgetår, och jag vill föreslå,

att 80,000 kronor upptagas å staten för budgetåret 1925—1926.»

Efter att vid avlagda besök inom vederbörande institutioner hava tagit

närmare kännedom om de nuvarande lokalförhållandena och härutinnan

ifrågasatta ändringar får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet anser sig likvisst böra erinra, hurusom närmaste anledningen

till ifrågavarande flyttningsålgärder varit en från Stockholms stads sida

verkställd uppsägning av de för lantmäteriundervisningen och statens reproduktionsanstalt

förhyrda lokalerna inom Östermalms gamla läroverk, vilken

byggnad är avsedd att rivas. Då nämnda lokaler emellertid alltjämt synas

för sitt ändamål fullt tillfredsställande, vill utskottet framhålla önskvärdheten

av att ett uppskov med de ifrågasatta utflyttnings- och rivningsåtgärderna

om möjligt utverkas. Härigenom skulle bland annat vinnas, att den med

omfattande ändringsarbeten förenade flyttningen av reproduktionsanstalten

till skogshögskolans. gamla byggnad i Nobelparken åtminstone tillsvidare

skulle kunna undvikas.

Under alla förhållanden torde dock medel för de nya lokalanordningarna

böra i av departementschefen angiven omfattning ställas till förfogande. Med

tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer därför utskottet,

att riksdagen må för anordnande av lokeder för statens reproduktionsanstalt,

lantmäteriundervisningen och konsthögskolans avdelning

för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Förhyrande

av bostad åt

landshövdingen

i

Västernorrlands

län.

[48.]

Anskaffande

av möbler

m. m. för

länsstyrelsens

i Kalmar län

ämb etslokal er.

[49.]

62 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

47:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) hemställer utskottet,

att riksdagen må till förhyrande av hostad åt landshövdingen

i Vaster norrlands län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 7,000 kronor.

48:o) Kungl. Maj:t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att för anskaffande

av möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. m. för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

För tillbyggnad till landsstatshuset i Kalmar har riksdagen på tilläggsstat

för år 1921, för år 1922 samt för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat tillhopa

140,000 kronor. Berörda tillbyggnad har utförts under åren 1922 och

1923, varjämte i samband därmed verkställts vissa ändringsarbeten i landsstatshuset.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av byggnadsstyrelsen överlämnad skrivelse

har nu länsstyrelsen i Kalmar län hemställt om anvisande av ett anslag av

23,400 kronor för anskaffande av möbler m. m. i de sålunda utvidgade ämbetslokalerna.

Till stöd härför har länsstyrelsen i huvudsak anfört följande:

Länsstyrelsens båda avdelningar, som förut disponerat, landskansliet 2

medelstora och 1 större rum samt landskontoret 3 medelstora och 1 större

rum, hade genom tillbyggnaden och uppdelning av vart och ett av nämnda

större rum i två rum till sitt förfogande erhållit, landskansliet 8 tjänsterum

jämte 1 frukostrum och landskontoret 9 tjänsterum jämte 1 frukostrum.

Därjämte inrymde landsstatshuset sessionssal och 2 mindre ämbetsrum för

landshövdingen ävensom arkivrum.

Då det möbelförråd, varöver länsstyrelsen förfogade, icke lämnade tillgång

till möblering av de nytillkomna lokalerna, hade på framställning av länsstyrelsen

byggnadsstyrelsen anvisat medel till elektrisk armatur och vissa

möbler, som ansåges omedelbart erforderliga, därest de nya rummen skulle

kunna komma till användning. För rummens nödtorftiga möblering hade i

övrigt måst anlitas från de egentliga tjänsterummen utrangerade gamla bord

och stolar, som dittills använts i arkivlokalerna eller varit undanställda å

landsstatsliusets vind.

Någon fullständig möblering av rummen hade givetvis härmed icke kunnat

åstadkommas, vilket förhållande syntes framgå av vad som i instrumentet

över årets besiktning å landsstatshuset antecknats rörande länsstyrelsens

inventarier. Därjämte tilläte sig länsstyrelsen framhålla, att möblerna i de

förutvarande tjänsterummen i allmänhet vore av enkel beskaffenhet och till

en del gamla och otidsenliga, att, då möblerna i rummen anskaffats på skilda

tider, de föga överensstämde med varandra, att i alla rummen med undantag

av sessionssalen saknades gardiner, enär de förut befintliga gardinerna

såsom förslitna måst utrangeras, att endast i landshövdingens ena rum

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 63

funnes golvmatta av ylle samt att elektriska belysningen i sessionssalen

icke vore tillfredsställande, enär salen icke kunde nöjaktigt upplysas medelst

där befintliga takbelysningar.

Da det synts länsstyrelsen synnerligen angeläget, att frågan om de nya

tjänstelokalernas ändamålsenliga möblering snarast bleve löst och att jämväl

en ommöblering av länsstyrelsens gamla lokaler i sammanhang därmed

komme till stånd, hade länsstyrelsen uppgjort ett av möbleringsplan åtföljt

förslag till nyanskaffning av möbler m. in.

Enligt infordrat kostnadsförslag skulle för ifrågavarande ändamål erfordras

ett anslag av 23,400 kronor.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot de ifrågavarande

anskaffningarna eller de härför beräknade kostnaderna.

Departementschefen har med tillstyrkande av länsstyrelsens ifrågavarande

förslag yttrat, att lian visserligen i annat sammanhang förordat ett av byggnadsstyrelsen

framlagt förslag, enligt vilket kostnaderna för anskaffning och

underhåll av möbler och andra inventarier för länsstyrelserna skulle bestridas,

i stället för, såsom nu är fallet, från anslaget till byggnader och reparationer,

från femte huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,

ved m. m. Då emellertid nämnda för länsstyrelsernas mera ordinära

inventarieanskaffning avsedda medel icke lämpligen syntes böra tagas i anspråk

för en så avsevärd, huvudsakligen av lokalutvidgning föranledd utgift

som den förevarande, borde särskilt anslag för ändamålet anvisas.

På grund av den företagna utvidgningen av länsstyrelsens i Kalmar ämbetslokaler

lärer behov av komplettering av därvarande möbelinredning föreligga.

Utskottet, som förutsätter att vid anslagets användning tillbörlig sparsamhet

iakttages, får hemställa,

att riksdagen må för anskaffande av möbler för länsstyrelsens

i Kalmar län ämbetslokaler m. ni. för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.

49:o) I en till riksdagen den 27 februari 1925 avlåten, till statsutskottet

för förberedande behandling hänvisad proposition (nr 69) har Kungl. Maj:t

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att för utvidgning

av länsstyrelsens i Västerbottens län ämbetslokaler för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1924 har länsstyrelsen i Västerbottens

län anmält, att länsstyrelsen vore i behov av utvidgade ämbetslokaler

samt hemställt om vidtagande av åtgärder i sådant syfte. Till stöd

för sin framställning i ämnet har länsstyrelsen anfört följande:

På landskansliet måste nu länsassessorn och de båda länsnotarierna arbeta

i ett och samma rum. Av den övriga personalen vore fem personer,

Utskottets

yttrande.

Utvidgning

av länsstyrelsens

i

Västerbottens

län ämbetslokaler.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Ersättning

åt statens

järnvägar för

av Kungl.

Maj:t medgivna

lindringar

i

befordringsmål''gift

ernå för

vissa resor.

[50.]

Sveriges

riksförbund

uv frivilliga

brandkårer.

[51.]

av vilka en maskinskriverska, placerade i ett rum ocli sex i ett annat. För

tvenne maskinskriverskor hade utrymme måst beredas genom avbalkning

av tamburen, där de hade åt sig anvisat ett utrymme av ungefär 8 kvadratmeters

yta. Utvidgning av landskansliets lokaler kunde ske därigenom, att

den till länsstyrelsens vaktmästare upplåtna bostaden, som låge intill landskansli,

förändrades till tjänstelokaler för landskansliet. Bostad åt vaktmästaren

kunde i stället beredas i den till länsi’esidenset hörande flygelbvggnaden,

och kunde landshövdingen erhålla ersättning för de utrymmen,

som därigenom komme att fråntagas honom, genom uppförande av en mindre

byggnad av trä.

Aven landskontorets lokaler vore till det yttersta tagna i anspråk. Större

lokaler skulle kunna erhållas genom att för landskontoret toges i anspråk

det av lantränteriet tidigare disponerade valvet i bottenvåningen ävensom

en del av det nuvarande vaktmästarrummet, vilket för närvarande vore större

än behovet krävde.

Länsstyrelsens sessionssal, som vid flera tillfällen visat sig för liten, kunde

utvidgas genom att till densamma lades en del av det utrymme, som för

närvarande upptoges av den alltför stora trappuppgången till landshövdingens

boställsvåning.

Av utredningen i ärendet framgår, att länsstyrelsens i Västerbottens län

nuvarande lokaler äro ur utrymmessynpunkt synnerligen otillfredsställande

och att ett stort behov föreligger av någon utvidgning av desamma. Utskottet

har därför ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag;

och hemställer alltså utskottet,

att riksdagen må för utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens

län ämbetslokaler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

extra reservationsanslag av 25,000 kronor.

Diverse.

50:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50) får utskottet hemställa,

att riksdagen må för beredande av ersättning åt statens järnvägar

för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna

för vissa resor för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

förslagsanslag av 60,000 kronor.

51:o) I anledning av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga

brandkårer för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av 1 000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

65

52:o) I enlighet med Kung], Maj:ts förslag (punkt 52) hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom bidrag till utgivande genom svenska

brandsJcyddsföremngen av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra anslag av 400 kronor.

53:o) Kungl. Maj:t har (punkt 53) föreslagit riksdagen att för understödjande

av svenska aeroklubbens verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra anslag av 5,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 91—92 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Till understöd åt svenska aeroklubben, tidigare benämnd svenska aeronautiska

sällskapet, har riksdagen anvisat för vart och ett av åren 1920—1922

6.000 kronor samt för vart och ett av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925

5.000 kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har klubben gjort framställning om statsbidrag

under budgetåret 1925—1926 med ett till 10,000 kronor förhöjt belopp.

Med hänsyn till den betydelse, klubbens verksamhet äger för flygväsendets

utveckling, har departementschefen ansett klubben böra tilldelas statsunderstöd

jämväl för budgetåret 1925—1926. Av statsfinansiella skäl har

departementschefen emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka någon förhöjning

av anslaget utöver vad som anvisats under innevarande och närmast

föregående budgetår.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för understödjande av svenska aeroklubbens

verksamhet för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag

av 5,000 kronor.

54:o) I fråga om Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54) om anslag till befrämjande

av lufttrafik kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

55:o) Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att till täckande av

vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 93—94 i förberörda

statsrådsprotokoll.

I samband med uppdrag åt järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag

till definitiv plan för anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda

m. m. anbefallde Kungl. Maj:t genom brev den 30 juni 1913 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, efter samråd med järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen

och chefen för generalstaben, verkställa undersökning samt inkomma med

utredning och förslag beträffande möjligheten dels att genom förbättring av

Haparandas nuvarande uthamn Salmis åstadkomma en hamn, som åtminstone

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 6 höft. (Nr 6.) 739 25 5

Tidskriften

» Brandskydd».

[52.]

Svenska

aeroklubben.

[53.]

Befrämjande

av lufttrafik.

[54.]

Täckande av

•Assa av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen

förskottsvis

bestridda

utgifter.

[55.]

s. 66 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

66

för någon tid framåt kunde anses fylla skäliga anspråk i fråga om skyddat

läge, djuplek och rymlighet, och dels att genom anordnande av annan

hamnplats tillgodose ifrågavarande orters behov av sjökommunikationer

ävensom beträffande kostnaderna för de olika alternativ, som kunde ifrågakomma.

I sammanhang med uppdrag åt järnvägsstyrelsen att verkställa fullständig

undersökning angående anläggning av en statsbana från Morjärvs järnvägsstation

efter Kalix älv till Nederkalix anbefallde Kung! Maj.t vidare genom

brev den 3 augusti 1917 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, efter samråd

med järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen och chefen för generalstaben, verkställa

undersökning samt inkomma med utredning och förslag angående anläggning

yji[ ifrågavarande järnvägs slutpunkt i trakten av Nederkalix av en hamn

ävensom beträffande kostnaderna för hamnanläggningen.

I sin skrivelse angående anslagsäskanden för budgetåret 1925—1926 har

nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat en redogörelse över de utredningar,

som i anledning av berörda uppdrag hittills blivit verkställda, samt

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte besluta, att med vidare fullföljande av

omförmälda utredningar måtte anstå i avbidan på förnyad anmälan eller på

beslut av Kungl. Maj:t. Då styrelsen saknade medel att ersätta de av

styrelsen förskotterade kostnaderna för de hittills verkställda undersökningarna,

enligt granskade räkningar uppgående sammanlagt till 62,730 kronor

31 öre, har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra

framställning om anvisande av anslag för berörda kostnaders täckande.

I häröver den 27 september 1924 avgivet utlåtande har statskontoret anfört,

att då några medel för omförmälda förskjutna kostnaders ersättande

icke stode till förfogande, särskilt anslag härför torde få anvisas av riksdagen.

Departementschefen har anfört, att det icke syntes lämpligt, att med de

förskjutna kostnaderna för de på grund av uppdragen hittills utförda undersökningarna

belasta anslagen till undersökningar av mindre hamnar och farleder,

utan syntes, såsom ock ämbetsverken föreslagit, för berörda utgifters

täckande böra anvisas ett särskilt anslag, vilket lämpligen kunde avrundas

till 62,800 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majds förevarande förslag får utskottet

hemställa,

att riksdagen må till täckande av omförmälda, av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter för budgetåret

1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.

56:o) Beträffande Kungl. Maj ds förslag om anvisande av anslag under

sjätte huvudtiteln för beredande av tillfällig löneförbättring under budgetåret

1925—1926 för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt

60) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket

utskottet skolat härigenom får för riksdagen

anmäla.

Tillfällig

löneförbättring

för viss

personal

inom den

civila statsförvaltningen.

[60.]

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G.

67

57:o) Kungl. Maj:t liar (punkt 61) föreslagit riksdagen att för bestridande

av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för

budgetåret 1925 1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag

av 180,000 kronor.

Sedan riksdagen numera fattat beslut i fråga om de allmänna grunderna

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst in. fl. får utskottet,

som icke haft något att erinra mot det under förevarande huvudtitel för

ändamålet äskade anslaget, hemställa

att riksdagen må för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret

1925 1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag

av 180,000 kronor.

58:o) Kungl. Maj:t har (punkt 62) föreslagit riksdagen att för beredande

av ersättning åt direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa för

postavgifter i samband med till kassans pensionärer verkställd utbetalning

av krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari 1918—30 juni 1923 för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 20,600 kronor.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till sid. 98—100 i åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt har utskottet

förehaft till behandling en inom första kammaren av herr J. B. Johansson

i Fredrikslund väckt motion, nr 20, däri hemställts om avslag å

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har 1919 års riksdag för

beredande av ersättning åt direktionen för statens järnvägars änke- och

pupillkassa för kostnader m. m. i samband med verkställd utbetalning av

krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

vid statens järnvägar på tilläggsstat för år 1919 anvisat ett

förslagsanslag, högst, 1,650 kronor. I berörda kostnader ingingo, bland

annat, postavgifter vid krigstidshjälpens utbetalande.

Direktionen för nämnda kassa har nu gjort framställning ifråga om vissa

kostnader för utbetalning av krigstidstillägg, extra krigstidstillägg och dyrtidstillägg

till kassans pensionärer under tiden 1 januari 1918—30 juni 1923

och härvid anfört i huvudsak följande:

I anledning av att från och med den 1 juli 1923 dyrtidstilläggen å de

från statens järnvägars änke- och pupillkassa utgående pensionerna gäldades

av statens järnvägars trafikmedel i stället för att såsom dittills tillhandahållas

efter rekvisition från statskontoret hade direktionen med skrivelse

den 1 april 1924 till statskontoret översänt en av direktionens kamrerare

den 20 mars 1924 upprättad redovisning över de medel, som för berörda

Dyrtidstillägg

åt befattningshavare

i

statens tjänst.

[61.]

Utskottets

yttrande.

Ersättning

till statens

järnvägars

änke- och

pupillkassa

för vissa

kostnader i

i samband

med utbetalning

av krigstids-

och

dyrtidstillägg.

[62.]

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr fi.

ändamål under tiden från och med den 1 januari 1918 till och med den 30

juni 1923 lyftats hos statskontoret. Av denna redovisning framginge bland

annat, att för nämnda tid såsom krigstidstillägg, extra krigstidstillägg och

dyrtidstillägg åt kassans pensionärer utbetalats tillhopa 7,436,635 kronor

80 öre samt att därutöver av de för ifrågavarande ändamål lyftade anslagsmedel

20,545 kronor 2 öre tagits i anspråk för bestridande av de av utbetalningarna

föranledda portokostnaderna. Emellertid hade statskontoret, då

nämnda anslag icke finge användas för täckande av dylika portokostnader

samt, såvitt statskontoret hade sig bekant, något bemyndigande därtill icke

lämnats direktionen, anmärkt till återbetalning omförmälda för portokostnaderna

disponerade belopp, 20,545 kronor 2 öre.

För sin del funne direktionen det icke stå i strid med ändamålet för

ifrågavarande anslag att påföra dem portokostnaderna för medlens distribuering.

Oavsett huru härmed kunde förhålla sig, syntes det tillika uppenbart,

att då ifrågavarande kostnader föranletts uteslutande av statsmakternas

beslut om dyrtidstillägg åt kassans pensionstagare, kassan icke kunde vara

pliktig att vidkännas dessa för tillgodoseende av ett vid sidan av kassans

verksamhetsområde liggande statsintresse vållade utgifter, utan torde dessa

kostnader böra stanna å statsverket. Den omständigheten, att det här rörde

sig om portokostnader, syntes även utgöra ett särskilt skäl för staten att

taga kostnaderna på sig, då ju å ena sidan beloppet gått tillbaka till statsverket

utan att staten kunde sägas hava fått vidkännas något däremot svarande

direkt utlägg, och å andra sidan kassan, som i motsats till de flesta

liknande inrättningar saknade fribrevsrätt, i annat fall komme att försättas

i en ofördelaktig undantagsställning.

Att statsmakterna också tidigare varit av den meningen, att direktionen

borde beredas gottgörelse av statsmedel för kostnaderna för distribution av

statsbidrag av här ifrågavarande slag, framginge av ovanberörda beslut av

1919 års riksdag.

Direktionen har härefter hemställt, att Kungl. Maj:t matte lata bero vid

direktionens åtgärd att för portokostnaderna gottgöra sig av omförmälda

anslagsmedel nu ifrågavarande belopp av 20,545 kronor 2 öre — vilket belopp

direktionen i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i ärendet ansett sig

för närvarande icke böra återbära till statskontoret — eller, därest detta ej

kunde bifallas, att direktionen måtte av andra medel beredas motsvarande

gottgörelse.

I över framställningen avgivet utlåtande har statskontoret anfört, bland

annat, att därest Kungl. Maj:t skulle finna ersättning böra tillkomma statens

järnvägars änke- och pupillkassa för nu ifrågavarande kostnader — och,

ehuru kassan åtnjöte icke obetydliga indirekta bidrag av statsmedel, skulle

ett medgivande i sådan riktning kunna anses motiverat av den omständigheten,

att ifrågavarande kassa i olikhet med övriga större kassor för beredande

av pension åt efterlevande efter statstjänare icke ägde rätt till kostnadsfri

postbefordran samt att ifrågavarande kostnad kunde anses föranledd

av portoavgifter vid försändandet av dyrtidstilläggsbeloppen — syntes fram
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 69

ställning böra göras hos riksdagen om anvisande av härför erforderliga

medel.

Itiksräkenskapsverket har i ärendet yttrat, att dyrtidstilläggen utgjorde

en så betydande förmån för kassans pensionärer, vilkas intressen kassan

hade att tillgodose, att densamma icke kunde anses hava fog till anspråk på

att de kostnader, som föranletts av utbetalningarna av dyrtidstilläggen, skulle

ersättas av statsmedel. Oberoende härav har ämbetsverket framhållit, att

riksdagen, såvitt ämbetsverket kunnat utröna, vid beslutandet om dyrtidstilläggen

icke förutsatt, att dessa medel skulle få användas till omkostnader,

förbundna med utbetalning av desamma. Vid sådant förhållande ansåge

riksräkenskapsverket i likhet med statskontoret, att, därest Kungl. Maj:t

skulle finna ersättning böra tillkomma statens järnvägars änke- och pupillkassa

för nu ifrågavarande kostnader, framställning borde göras till riksdagen

om anvisande av härför erforderliga medel.

Departementschefen anför följande:

»Enär statens järnvägars änke- och pupillkassa torde vara den enda kassa

för pensionering av änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst,

som icke åtnjuter tjänstebrevsrätt, vill jag med hänsyn till riksdagens tidigare

beslut i liknande frågor ej motsätta mig, att kassan beredes ersättning av

statsmedel för av kassan bestridda postavgifter vid utbetalandet av krigstids-

och dyrtidstillägg till kassans pensionärer för tiden den 1 januari 1918—

30 juni 1923. För tiden därefter, då utgifterna för dyrtidstillägg skola utgå

av statens järnvägars medel, torde med hänsyn till bland annat viss ifrågasatt

omreglering av statens bidrag till kassan anspråk ej komma att göras

på ersättning för merkostnader av angiven art.

Det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget eller i avrundat

tal 20,600 kronor, torde böra hos riksdagen äskas för budgetåret 1925—1926.»

De medel, som av Kungl. Maj:t äskas under förevarande punkt, äro avsedda

såsom ersättning till statens järnvägars änke- och pupillkassa för de

utgifter, kassan åsamkats på grund av distribuering av de utav Kungl.

Maj:t och riksdagen beviljade krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari

1918—30 juni 1923 till avlidna befattningshavares efterlevande. Enär kassan

icke i likhet med andra liknande inrättningar har tjänstebrevsrätt, har nämligen

kassan haft att vidkännas särskilda utgifter i form av portoavgifter vid

krigs- och dyrtidstilläggens utsändande till kassans pensionstagare.

Såsom framgår av utredningen i ärendet, har riksdagen tidigare beviljat

ifrågavarande kassa särskilt anslag för täckande av kostnader i samband

med verkställd utbetalning av krigstidstillägg. Liknande ersättning har ock

av riksdagen vid olika tillfällen medgivits prästerskapets änke- och pupillkassa.

Med hänsyn härtill har utskottet icke velat motsätta sig Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet, som alltså icke kunnat biträda den i ämnet väckta

motionen, får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och med avslag å den av herr J. B. Johanssons i Fred
-

Utskottets

yttrande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Trycknings
kostnader.

[63.]

Övriga

ordinarie

anslag.

70 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

rikslund i ämnet väckta motionen, må för beredande av ersättning

åt direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa

för postavgifter i samband med till kassans pensionärer verkställd

utbetalning av krigstids- och dyrtidstillägg för tiden 1

januari 1918—30 juni 1923 för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett extra anslag av 20,600 kronor.

59:o) I en den 20 nästlidne mars till riksdagen avlåten proposition (nr 169)

bär Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av ett anslag å 115,800

kronor för beredande av viss ersättning åt aktiebolaget Torf.

Beträffande denna framställning avgiver utskottet denna dag särskilt

utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

60:o) Kungl. Maj:t har upptagit det ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader

med oförändrat belopp 10,080 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget

till tryckningskostnader med oförändrat belopp, 10,080

kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning, som för jämnande

av huvudtitelns slutsumma kan bliva erforderlig.

61:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

budgetar äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring ej föreslagits.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten

för budgetåret 1925—1926 upptagas med oförändrat belopp.

Stockholm den 24 april 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVABNZELIUS.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.

71

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. O. Lindblad, A. F.

Vennersten, Oscar Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, G. G. Ekman,

J. G. Walles, E. A. Hallin, G. I. Asplund, J. Jeansson och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A, Wiklund,

P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. A. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge,

J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm;

med undantag därav att herr A. R. Roolh deltagit i behandlingen av ''punkterna

1—12 i stället för herr Bergqvist och punkterna 13—61 i stället för herr Hallin\

att i behandlingen av punkterna 13—61 deltagit herr G. Johansson i Hälsingborg

i stället för herr Oscar Olsson,

herr G. A. Carlsson i Gävle i stället för herr G. G. Ekman och

herr J. B. Johansson i Fredrikslund i stället för herr J. Jeansson; samt

att herr E. Andersson i Prästbol i stället för herr E. Kristensson deltagit i behandlingen

av punkterna 26—61.

Reservationer:

Vid punkt 12:o) (förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

vägar och broar å landsbygden m. in.), av herrar. S. It. Kvarnzelius, C. P.

V. Nilsson i Gränebo, C. G. Ekman, E. A. Hallin, A. B. Boofh, A. Wiklund,

P. Nilsson i Bonarp, P. M. Olsson i Blädinge och J. Olofsson i Digernäs,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande

lydelse:

»I de av herr C. G. Ekman m. fl. och greve It. Hamilton m. fl. väckta

motionerna föreslås, att av den andel av automilskattemedlen, som tillkommer

landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till förfogande för att beträffande

de väghållningsdistrikt inom landet, där samtliga vägar övertagits till

underhåll medelst vägkassan, användas för tilldelning av ett ytterligare väghållningsbidrag

å 15 procent utöver det ordinarie bidrag av 30 procent, som

nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle komma ett ytterligare tillläggsbidrag

att utgå efter vissa angivna grunder till likaledes sådana särskilt

betungade väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan.

Motionärerna anföra, att en enstämmig uppfattning tidigare rått därom,

att automobilskattemedlen borde användas dels och framförallt till beredande

av ersättning för den merkostnad, som automobiltrafiken medförde för vägunderhållet

och dels till förbättring av för automobiltrafiken viktiga vägar,

men att vid utformandet av nu gällande bestämmelser angående fördelningen

av dessa medel en märkbar förskjutning till förmån för de rena vägförbättringarna

kommit till uttryck. Fördenskull anse de en förnyad prövning

av principerna för fördelningen av dessa medel behövlig och detta så mycket

mer, som de nu inflytande beloppen stigit till tredubbla summan mot vad

som från början beräknats. I detta sammanhang anföra motionärerna följande:
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

''Med hänsyn härtill och med åberopande av ovan anförda uttalanden

angående avsikten med automobilbeskattningen anse vi, att en förändring

i de provisoriskt gällande grunderna för fördelning av den landsbygden

tillkommande delen av automobilskattemedlen bör vidtagas i sådan riktning,

att vägdistrikten tillförsäkras någon del därav som ett direkt, utan särskild

ansökan utgående bidrag till ersättning för av den ökade motortrafiken

åsamkad merkostnad för vägunderhållet. Vi våga påstå, att skälen

härtill äro ännu mycket starkare nu än för något år sedan, allteftersom

motortrafiken tagit större omfattning och vägförstöringen därför på många

håll blivit oerhört mycket svårare. Väghållningsbesväret har verkligen i

vissa trakter blivit den tyngsta skattepålagan och särskilt i distrikt, där

vägkassan övertagit underhållet, bli de kontanta skatteutgifterna mångenstädes

synnerligen betungande. Vi bringa i erinran, hurusom vid riksdagsbehandlingen

av väglagsförslaget år 1922 från skilda håll erkändes det berättigade

i kravet på förändringar i grunderna för beräkningen av vägfyrktalet,

så att någon lättnad skulle beredas fastighetsägarna. Särskilt framhölls

nödvändigheten av att vid en övergång från systemet med vägunderhåll in

natura till systemet med väghållningsbesvärets utgörande helt i kontanta

penningar ägarna av jordbruksfastighet skyddades mot alltför höga krav på

kontant utlägg. Delvis genom statsmakternas åtgöranden och delvis genom

av den ökade trafikfrekvensen betingad nödvändighet ha emellertid ett stort

antal vägdistrikt nu övergått från systemet med naturaprestationer till underhåll

medelst vägkassan, och därmed har följt en försämring i jordägarnas

ställning, som i dessa penningknappa tider kännes som en mångdubbel

skattehöjning. Härav följer, att behovet av bidrag från automobilskattemedlen

är störst för sådana distrikt, där vägunderhållet helt övertagits av

vägkassan, en omständighet som av fjolårets riksdag jämväl beaktats, då sådana

distrikt tillförsäkrades rätt att erhålla det ordinarie statsbidraget till

vägunderhållet tilldelat efter de verkligen havda kostnaderna. Då vi beträffande

av oss förordade bidrag av automobilskattemedel föreslå även denna

förmån begränsad till de väghållningsdistrikt, som övertagit underhållet å

samtliga vägar medelst vägkassan, ha vi ingalunda förbisett den orättvisa,

som vederfares de distrikt, vilka ännu icke övergått till detta system, men

då det icke lärer finnas några utsikter att kunna vinna framgång för ett förslag

om regelmässiga bidrag till dylika distrikt, ha vi ansett oss böra begränsa

vårt förslag så som ovan nämnts. Yi förutsätta, att någon anordning

skall kunna träffas, som ger möjlighet att efter ansökan bevilja bidrag även

åt de distrikt, som bibehålla det gamla systemet med nådeunderhåll, men vi

hålla också före, att om denna vår motion av riksdagen bifalles, så komma

allt flera vägdistrikt att så småningom övergå och därmed uppfylla fordringarna

för delaktighet av automobilskattemedlen. För att påverka vägdistrikten i

sådan riktning måste emellertid en bestämd, garanterad förmån erbjudas

dem och ej blott som nu endast i utsikt ställda och på myndigheternas

avgörande beroende periodiska tillskott, som därtill fordra åtagande av egna

prestanda till avsevärda belopp. Så länge kravet på tillskott med en tredje
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

73

del av egna medel upprättliålles, kunna för övrigt de fattigaste vägdistrikten

aldrig tänka att nå något av de hägrande miljonerna. Den ur vägtrafiksynpunkt

glädjande tendensen till allmännare övergång till ett rationellt och

efter tidens krav lämpat vägunderhållssystem torde säkerligen komma att

avstanna, om ej ökade förmåner kunna beredas distrikten i gengäld för de

större kostnader, som ett rationellt vägunderhåll till en början ostridigt

kräver.’

Att såsom motionärerna framhålla automobilskattem edlen böra komma till

användning jämväl för att bereda lättnader i själva vägunderhållet och för

täckande av de merutgifter, som automobiltrafiken otvivelaktigt medför för

de underhållsskyldiga, är av riksdagen redan tidigare fastslaget. Tydligen

har vid den första och enda fördelningen av automobilskattemedlen, som

hittills ägt rum, den största anparten gått till förbättrande åtgärder. Enligt

vad som uppgivits skulle fördelningen mellan olika behov procentuellt ställa

sig på ungefärligen följande sätt. 72 procent har gått till omläggning, breddning

och förbättring av vägar, 4 procent till omlagda och nya broar, 10

procent till underhåll, inberäknat inköp av vägmaskiner, 2 procent till bättre

beläggning av vägytan och 2 procent till konsulenter och forskning.

Det synes utskottet uppenbart att denna fördelning icke fyller måttet

med hänsyn till avsikten med automobilskattemedlen. Det är anmärkningsvärt

att största delen av de utdelade beloppen faktiskt kommit samma ändamål

till godo som avses med det ordinarie anslaget till omläggning och förbättring

av vägar, under det att en överraskande låg procent tillkommit det

egentliga vägunderhållet. Härvid är också att märka det vägdistrikten för

erhållande av bidrag av automobilskattemedlen i regel måste tillskjuta minst

en tredjedel av kostnaden för företaget ifråga, vårföre bidrag under nu gällande

former näppeligen kan sägas medföra någon skattelättnad för väghållarne.

Att inkomna ansökningar huvudsakligen avsett vägförbättringar är

förklarligt, då förordningens hittillsvarande avfattning ingett vederbörande

föreställningen, att det endast därigenom vore möjligt att komma i åtnjutande

av någon del av dessa medel.

Det kan icke förnekas att ett genomförande av det motionsvis framförda

förslaget skulle innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av

automobilskattemedlen själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga

anpart. Ett beslut i av motionärerna angiven riktning skulle också

obestridligen, enligt vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad

trygghet för vägdistriktens ekonomi samt ökat intresse för övergång från

naturaunderhåll till ett mera tidsenligt underhåll genom vägkassorna och

härigenom i stort sett till en besparing för landet i sin helhet i avseende å

vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas fördelningen av medlen

samt övervakandet av deras rätta användning. Då underhållsmedlen på

detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder komme att tilldelas vägkassorna,

bleve det nämligen icke längre nödvändigt att som hittills övervaka,

att tilldelade belopp användes till vissa bestämda vägars underhåll efter på

förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen inskränkas till att avse, hur

vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte distriktets vägunderhåll.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Emellertid liar för utskottet påvisats, hurusom en tilldelning till vägdistrikten

av grundbidrag på det sätt motionärerna tänkt sig skulle medföra,

att för vissa län detta grundbidrag bleve större än länets hela andel

av bilskattemedlen. Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade bilskattebeloppen,

och skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de

hädanefter tillkommande skattebeloppen. Norrbottens läns andel utgjorde

exempelvis år 1924 omkring 77,000 kronor, under det att 15 procent av

underhållskostnaderna för vägarna i detta län torde få uppskattas till ett

betydligt högre belopp. I detta sammanhang vill utskottet erinra om svårigheterna

att för dessa beräkningar erhålla några fasta hållpunkter, då

medelsbehovet blir beroende dels av huru stora de verkliga kostnaderna för

vägunderhållet komma att visa sig vara och dels av i huru stor utsträckning

vägdistrikten övergå till underhållets övertagande medelst vägkassan.

Detsamma gäller dock även beräkningen av det ordinarie statsbidraget till

vägunderhållet, som anvisas under annan punkt å huvudtiteln, i den mån

detta avser de distrikt som övergått till underhåll medelst vägkassan. Härvidlag

är det endast erfarenheten som kan ge vägledning och riksdagen blir

jämväl årligen satt i tillfälle att pröva behovet med hänsyn till de tillgängliga

medlen.

Utskottet finner sig emellertid böra förorda en användning av automobilskattemedlen

i enlighet med grundtanken i de ovannämnda motionerna men

förutsätter givetvis därvid att anordningen är att betrakta som provisorisk,

likasom hela systemet för fördelningen av dessa medel, och att frågan om

bilskattens användning slutgiltigt kommer att ordnas i samband med genomförandet

av ny väglagstiftning. Då tidpunkten för en sådan kan vara oviss,

finner utskottet det dock icke försvarbart att nu undanskjuta frågan om en

revidering av de grunder för fördelningen, som skola gälla intill dess.

Med hänsyn till ovan påtalade förhållande att i vissa län hela den länet

tillkommande andel av automobilskatten skulle åtgå till här avsedda fasta

underhållsbidrag, torde en maximigräns böra sättas för vad som på detta

sätt finge av medlen disponeras och synes denna begränsning lämpligen

kunna sättas så, att högst det länet tillkommande beloppet finge användas

för ändamålet. I de fall, då detta belopp ej försloge till en fördelning efter

den bestämda procenten, finge reduktion av procentsatsen ske för alla de

delaktiga vägdistrikten inom länet. För att icke vägförbättringar och dylikt

i dessa län tilläventyrs skulle bliva lidande, torde få förutsättas en något

större tilldelning av de medel, som med 20 procent av den landsbygden tillkommande

delen av bilskatten överlämnas till Kungi. Maj:t att tilldelas länen

som fyllnadsbelopp. För att icke otillbörligt begränsa tillgången till

sådana medel finner utskottet det icke vara tillrådligt att bifalla motionärernas

förslag att av ifrågavarande medel tillföra länen ytterligare tilläggsbidrag

i utjämningssyfte. Det torde få ankomma på den framtida medelstillgången,

huruvida en sådan anordning, som utskottet finner rättvis, framdeles

i någon form kan genomföras.

Vid ett bifall till vad utskottet här förordat komme det fast utgående

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G.

75

underhållsbidraget till vägväsendet i de distrikt, där allt vägunderhåll övertagits

av vägkassan, att utgå med 30 procent plus 15 procent av de verkliga

kostnaderna, därvid de 30 procenten utgå av statsmedel i egentlig bemärkelse

och de 15 procenten av automobilskattemedel med den begränsning,

som ovan förutsatts för vissa län. Utskottet vill erinra, att förslag om

höjning av statsbidraget till vägunderhållet tidigare varit föremål för riksdagens

prövning men måst avvisas av finansiella skäl. Genom automobilbeskattningens

införande liar nu möjlighet erbjudit sig att tillmötesgå detta

rättvisa och billiga krav utan att ytterligare belasta budgeten. För fördelning

efter hittills gällande grunder, vilka förutsättas i övrigt orubbade, torde

ändock komma att av bilskatten återstå betydande belopp.

Yad angår de övriga väckta motionerna, vilka samtliga avse utsträckning

av rätten till underhållsbidrag jämväl till sådana vägdistrikt, inom vilka vägkassan

icke övertagit underhållet, vill utskottet erinra, att vissa i liknande

syfte vid föregående riksdag framförda yrkanden av riksdagen avslogos. De

skäl, som därvid anfördes emot en generell utsträckning av rätten till underhållsbidrag

av bilskattemedel även till sådana vägdistrikt, finner utskottet

icke kunna frankännas giltighet. Emellertid synes det härvidlag böra finnas

möjlighet att inom ramen av nu gällande bestämmelser i någon mån tillgodose

de i motionerna framförda önskemålen. Utskottet vill i det syftet

uttala, att hinder ej synes böra möta att även till sådana vägdistrikt, vilka

icke övertagit underhållet på vägkassan, bidrag av automobilskattemedel

skall kunna utgå till anskaffandet av maskinella anordningar för vägarbetena,

exempelvis stenkrossar, vägvältar, väghyvlar o. dyl. Då sådana redskap anskaffas

och drivas genom vägstyrelsens försorg, har ju faktiskt vägunderhållet

i den delen redan övertagits av vägkassan, även om de naturahållsskyldiga

fortfarande utföra det övriga underhållsarbetet och svara för vägens

beskaffenhet. Anskaffandet av maskinella anordningar för vägväsendet är,

enligt utskottets mening, av sådant intresse för det allmänna, att understöd

från bilskattemedlen för ändamålet ej gärna kan förvägras endast av det

skälet, att vederbörande distrikt ej funnit sig böra övergå till nytt system

för underhållet. Då utskottet vill förorda en sådan tolkning av gällande

bestämmelser i nu åsyftade avseende, hemställes, att motionerna icke måtte

därutöver till någon åtgärd föranleda.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning i övrigt

till vad utskottet under nästföregående punkt anfört om uppförande av

automobilskattemedlen å riksstaten, hemställer utskottet,

a) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och i anledning av de av herr C. G. Ekman m. fl. och

greve Hamilton m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 34 och

II: 43) må till förbättring och underhåll av för automobiltrafken

viktiga vägar och broar å landsbygden ni. m. samt till underhåll

av vägarna i sådana väghållning sdistrikt, vars samtliga vägar

övertagits till underhåll medelst vägkassan, för budgetåret 1925—

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 12,000,000 kronor,

att direkt utgå av automobilskattemedel, under föreskrift tillika

att av ovannämnda anslag erforderliga medel skola ställas till

förfogande för de myndigheter, som utdela den enligt 60 § i

väglagen på staten belöpande andelen av kostnaden för vägunderhållet

på landet, att med belopp, motsvarande hälften

av vad som enligt nämnda paragraf tillkommer väghållningsdistrikt,

tilldelas sådana väghållningsdistrikt, vars samtliga

vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan;

b) att de av herrar Elisson och E. Svensson samt H. Andersson

och Gabrielsson, Johanson i Hallagården m. fl. och

Persson i Trången m. fl. väckta motionerna (I: 7 och 50 samt

II: 13 och 59) må anses besvarade med vad utskottet ovan

anfört.»

Vid punkt 15:o) (bidrag till anläggning eller förbättring av vägar m. m.)

av herrar 8. II. Kvarnzélius, O. Bergqvist, J. G. Walles och A. It. Eooth,

vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas

tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.

Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att

tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922

års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan

för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett. betydligt kraftigare

sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda

landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000

kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av

arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde

vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad utskottet från arbetslöshetskommissionen

inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor, för vilken summa beräknades

hava åstadkommits allmänna vägar till en sammanlagd längd av

cirka 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts och även med tagen

hänsyn till att den av automohilväsendet påkallade omdaningen av landets

vägväsen i första hand avser förbättringar å det redan förefintliga vägnätet,

föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av landet behov av nya vägförbindelser,

för vilkas åstadkommande påkallas statens medverkan. Icke minst

gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och annorstädes, vilkas nuvarande

isolering från övrig bygd utgör ett avgörande hinder för deras framåtskridande.

Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan

om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma

en bättre överblick över vägbehovet å olika orter genom upprättande

av flerårsplaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets

lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till

föremål för central bearbetning för hela landet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

77

Utskottet finner ur olika synpuukter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta

utredningarna rörande vägbyggnadsväsendet med därtill hörande skilda spörsmål

snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga

om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning

medfört, vill dock utskottet framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid

de blivande övervägandena torde böra fastliållas, att åt de statsunderstödda

vägföretagen kan givas en efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att

icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska

normer framtvingas anläggningar, som icke stå i rimligt förhållande till den

å dessa framlöpande trafiken.

Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,

kontroll och arbetsledning vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag

i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras på ett

sådant sätt att detta syfte kan vinnas.

Vad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör

under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, får utskottet,

med hänsyn till de skäl, som av motionärerna åberopats för en höjning

av anslaget, tillstyrka, att för nästkommande budgetår för ändamålet

anvisas ett belopp av 4,000,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och de

av herr Tjällgren m. fl. och herr Persson i Trången m. fl.

i ämnet väckta motionerna må för anläggning av nya samt

förbättring eller)'' omläggning av backiga eller eljest mindre goda

vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 4,000,000 kronor.»

Vid punkt 18:o) (anläggning av ödebygdsvägar) av herrar S. II. Kvarnzelius,

O. Bergtrast, J. G. Walles, C. I Asplund, Ii. V. Bydén, P. Nilsson i

Bonarp och J. Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som funnit de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för

höjning av anslaget till ödebygdsvägar synnerligen behj ärtans värda, har ansett

sig icke kunna underlåta att förorda en ökning av detta anslag utöver

vacl Kungl. Maj:t äskat. Med hänsyn till de statsfinansiella svårigheterna

finner sig utskottet dock icke kunna tillstyrka högre belopp än det riksdagen

beviljade för år 1919 och följande år eller 400,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och de

av herr Bergqvist och herr Hedström m. fl. i ämnet väckta

motionerna må, för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av

Kopparbergs län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

reservationsanslag av 400,000 kronor.»

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Vid punkt 24:o) (utförande av vissa fiskehamnar) av herrar J. B. Johansson

i Fredrikslund, P. Nilsson i Bonarp och S. Persson i Fritorp.

Vid punkt 25:o) (mindre fiskehamnsbyggnader) av herrar P. Nilsson i Bonarp,

0. Olsson i Kullenbergstorp och S. Persson i Fritorp, vilka ansett att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med

bifall till de av herrar K. A. Andersson och I. Svensson samt

herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. i ämnet väckta motionerna,

må till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än

de av fiskehamnskommissionen till utförande i första hand föreslagna

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag

av 300,000 kronor.»

Vid punkt 58:o) (ersättning till statens järnvägars änke- och pupillkassa) av

herrar C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. B. Johansson i Fredrikslund,

P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge,

J. Olofsson i Digernäs och 8. Persson i Fritorp vilka ansett att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen med bifall till den i ämnet väckta motionen

. må avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

*

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen ...............................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag .....................................

189,300

3

Departementets verksamhet ........................

28,420

;

Säger för departementet

213,300

28,420

B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

i

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag......

167,500

2

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet ........

44,000

3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän..

30,000

4

Ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbygg-

nadsstyrelsens distriktstjänstemän ................

4,500

5

Stipendier åt medlemmar .av väg- och vattenbyggnads-

kåren, reservationsanslag ........................

—

6

Expenser för allmänna arbeten, reservationsanslag ....

45,000

7

Förstärkning av reservationsanslaget till expenser för

allmänna arbeten ...............................

10,000

8

Vägundersökningar, reservationsanslag ...............

90,000

9

Förstärkning av reservationsanslaget till vägundersök-

ningar ....................................

70,000

10

Vägar och kommunikationer, reservationsanslag.......

20,000

11

Förbättring och underhåll av städernas för automobil-

trafiken viktiga gator och vägar, reservationsanslag,

att direkt utgå av automobilskattemedel ............

3,000,000

12

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken vik-

*

tiga vägar och broar å landsbygden m. m., reserva-

tionsanslag, att direkt utgå av automobilskattemedel

12,000,000

13

Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m.,

reservationsanslag ...............................

20,000

14

Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader m. m., reservationsanslag ..

850,000

15

Anläggning eller förbättring av vägar m. m., reserva-

tionsanslag .....................................

3,000,000

16

Anläggning av enklare vägar, reservationsanslag ......

600,000

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 6 höft. (Nr 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

17

Väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i

Norrbottens län, reservationsanslag ................

25,000

18

Enklare väg mellan Muodoslombolo och Saivomuotka i

Norrbottens län, reservationsanslag ................

50,000

19

Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbot-

tens, Jämtlands, Västernorrlands samt vissa delar av

Kopparbergs län, reservationsanslag ..............

250,000

20

Anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och

Värmland, reservationsanslag......................

225,000

21

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads-

m. fl. företag, reservationsanslag ..................

100,000

22

Anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors.

reservationsanslag................................

250,000

23

Förbättring av Visby hamn, reservationsanslag.........

125,000

24

Understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader, reser-

vationsanslag ...................................

100,000

25

Undersökningar m. m. för vissa mindre fiskehamns-

byggnader, reservationsanslag ....................

2,000

26

Slörre reparations- och muddringsarbeten å statens fiske-

hamnsanläggningar, reservationsanslag..............

20,000

27

Upprensning av och fyrbelysning i vissa farleder i Mäla-

ren, reservationsanslag ...........................

220,000

Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet

352,500

20,965,500

C. Vägunderhållet och skjutsväsendet.

1

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag ....

5,500,000

2

Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, för-

slagsanslag .....................................

2,000

3

Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt,

reservationsanslag ..............................

200,000

4

Svenska vägföreningen .............................

25,500

5

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ........

390,000

6

Utgifter för registrering av automobiler, förslagsanslag.

att utgå i första hand av inflytande avgifter för re-

gistrering av automobiler ........................

8,000

Säger för vägunderhållet och skjutsväsendet

5,890,000

235,500

D. Byggnadsväsendet.

Byggnadsstyrelsen m. m.:

1 1

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag .................

* 257,000

2

Byggnadsstyrelsens verksamhet ...................

* 97,000

3

Lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer........

25,500

4

Möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m.,

1

reservationsanslag .............................

50,000

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

5

Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg- nader, reservationsanslag .......................

3,500

C

Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

m. m., reservationsanslag ......................

20,000

35,000

7

Länsarkitekter .................................

Kronans publika hus:

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Stockholm, förslagsanslag ......................

260,500

227,500

8

100,000

450,000

9

10

Byggnader och reparationer, reservationsanslag.....

Förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och

reparationer ..................................

350.000

175.000

510.000

300.000

120.000

80,000

11

Yttre restaurering av Stockholms slott, reservationsan- slag .........................................

12

Ämbetsbyggnad i kvarteret Murmästaren i Stockholm,

reservationsanslag .............................

13

Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm,

reservationsanslag .............................

14

Förstärkning av grunden under den södra av riksban- kens förra byggnader vid Järntorget i Stockholm,

reservationsanslag .............................

15

Lokaler för statens reproduktionsanstalt m. m., reser- vationsanslag .................................

16

Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Väster- norrlands län ................................

7,000

17

Möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler

m m., reservationsanslag ......................

23,400

18

Utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens län äm-

25,000

19

Ändrings- och reparationsarbeten inom fastigheterna

nr 5 och 6 i kvarteret Rosenbad i Stockholm, reser-

* 200,000

550,000

1,790,400

«

Säger för byggnadsväsende!

810,500

2,017,900

1

E. Diverse.

Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj :t med- givna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor,

30,000

1,000

400

2

Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer .........

3

4

5,000

** 700,000

62,800

5

6

Täckande av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

* Beloppet redan beviljat av riksdagen.

** Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

7

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.......

100,000

8

Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, för-

slagsanslag ......................................

3,600,000

9

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reserva-

tionsanslag ....................................

'' 40,000

10

Extra utgifter, reservationsanslag ...................

20,000

11

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

80,000

12

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den ci-

vila statsförvaltningen, förslagsanslag ..............

* 9,000

13

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slagsanslag .....................................

180,000

14

Ersättning till direktionen för statens järnvägars änke-

och pupillkassa för postavgifter i samband med till

kassans pensionärer verkställd utbetalning av krigs-

tids- och dyrtidstillägg för tiden 1 januari 1918—30

juni 1923 ......................................

20,600

15

Viss ersättning åt aktiebolaget Torf..................

** 115,800

16

Tryckningskostnader, förslagsanslag .................

10,080

Säger för diverse

3,850,080

1,124,600

Summa

11,116,380

24,371,920;

* Av Kung!. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

** Härom har särskilt utlåtande avgivits.

:

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tryckningskost a1 i texten
  2. Rskr. 1925:178 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag dels för anläggning av ödébygdsvägar, dels ock fö s. 15 i texten
  3. Rskr. 1925:6a Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1925—1926 under s. 1 i texten