Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1925-05-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:70, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

1

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående försäljning

av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1925 dagtecknad proposition,

nr 47, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—Timmersdala

järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag för

en köpesumma av 125,000 kronor och på villkor i övrigt i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av nämnda bolag den 20 december 1924 avgivet

anbud; dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes till

nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor och på villkor i övrigt

i huvudsaklig överensstämmelse med berörda anbud, järnvägen må upphöra

att häfta såsom pant för statens fordran på grund av beviljat statslån

för järnvägens anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,

i följd varav i järnvägen meddelad inteckning för det överstigande

beloppet må dödas; att i sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro

järnvägsaktiebolag i likvidation må befrias från sin ansvarighet för

nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må i järnvägen innestå

såsom lån, att jämte ränta betalas på villkor, som ovan angivits.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet förehaft

till behandling följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,

nämligen dels två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren av herrar K. Heyman och G. Strömberg, nr 199, och den

andra inom andra kammaren av herr A. Hansson i Trollhättan, nr 277,

vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr

47, samt att driften å järnvägen Trollhättan—Nossehro må genom statens

försorg uppehållas, dels två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren av herr Edward Larson m. fl., nr 200, och den andra

inom andra kammaren av herrar H. Bäcklund och C. Vahlstedt, nr 276,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 37 höft. (Nr 70.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

vari yrkats, att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas i vad

densamma berör Skara—Timmersdala järnväg, dels ock en inom andra

kammaren av herr J. Hedin väckt motion, nr 278, vari hemställts, att

försäljningsvillkoren måtte kompletteras med bestämmelser, varigenom rätt

till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av järnväg till Mariestad

säkerställdes på billiga och skäliga villkor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I proposition, nr 177, framlade Kungl. Maj:t för nästlidet års riksdag

förslag angående försäljning av den staten tillhöriga Skara—Timmersdala

järnväg samt nedskrivning av ett för anläggning av Trollhättan—Nossebro

järnväg beviljat statslån.

I skrivelse till Kungl. Maj:t, nr 203, anmälde riksdagen, att riksdagen

avslagit propositionen, varjämte riksdagen i anledning av i ämnet väckta

motioner anhöll om utredning rörande möjligheterna för staten dels att

övertaga Trollhättan—Nossebro järnväg dels ock att i sin ägo fortfarande

bibehålla Skara—Timmersdala järnväg.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava nu järnvägsstyrelsen och

fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka erhållit uppdrag att verkställa den

av riksdagen begärda utredningen, meddelat, att denna omhänderhafts av

en delegation av fyra personer, nämligen byråchefen i järnvägsstyrelsen

G. Englund, förste aktuarien därstädes E. Malmkvist, riksgäldsfullmäktigen,

professorn G. Kobb och riksgäldssekreteraren J. Hägglund, och hava fullmäktige

med sin skrivelse överlämnat den av de delegerade verkställda

utredningen. Fullmäktige hava vidare meddelat, att, innan berörda utredning

avlämnats, förhandlingar ägt rum mellan av fullmäktige utsedda

delegerade samt representater för Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

angående försäljning till bolaget av Skara—Timmersdala och Trollhättan—Nossebro

järnvägar, att bolaget i anledning härav inkommit med

nytt anbud å inköp av nämnda järnvägar till samma pris och på i övrigt

huvudsakligen samma villkor, som tidigare erbjudits, dock med tillägg

att staten skulle äga framdeles inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande

deras bokförda värde, samt att av likvidatorerna för Trollhättan—Nossebro

järnvägsaktiebolag två ej ansett sig kunna tillstyrka anbudets antagande,

varemot den tredje för sin del tillstyrkt detsamma.

De sålunda av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag i anbud den

20 december 1924 erbjudna villkoren äro av följande innebörd:

För Trollhättan—Nossebro järnväg,

att köpeskillingen bestämmes till 225,000 (tvåhundratjugofemtusen) kronor,

att bolaget för köpeskillingens hela belopp erhåller statslån på vanliga

villkor mot säkerhet av första inteckning i järnvägen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 70. 3

att bolaget äger rätt trafikera järnvägen såsom särskild järnväg med förenklad

drift,

att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp motsvarande

dass enligt vederbörande räkenskaper bokförda värde,

att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag skall äga rätt överlåta

järnvägen och koncessionen på särskilt nytt bolag till deras enligt vederbörande

räkenskaper bokförda värden, vilket skall äga övertaga betalningsansvaret

för då oguldet belopp av statslån mot skyldighet för Västergötland

—Göteborgs järnvägsaktiebolag att garantera detsammas riktiga inlösen och

med skyldighet för det nya holaget att på förenämnda villkor överlåta järnvägen

till staten, om så påfordras,

samt att, därest inlösen av järnvägen framdeles skulle komma till stånd,

staten skall vara skyldig inlösa förutom järnvägen jämväl den rullande

materiell, som Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag vid inlösningstillfället

hade förvärvat i och för trafikeringen av järnvägen, till pris och

myckenhet, som, därest enighet därom ej skulle uppnås, skall av skiljemän

bestämmas.

För Skara—Timmersdala järnväg,

att köpeskillingen bestämmes till 125,000 (etthundratjugofemtusen) kronor,

att bolaget för köpeskillingens hela belopp erhåller statslån på vanliga

villkor mot säkerhet av första inteckning i järnvägen,

att bolaget äger rätt trafikera järnvägen såsom särskild järnväg med förenklad

drift,

att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp motsvarande

dess enligt vederbörande räkenskaper bokförda värde,

att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag skall äga rätt överlata.

järnvägen och koncessionen på särskilt nytt bolag till deras enligt vederbörande

räkenskaper bokförda värden, vilket skall äga övertaga betalningsansvaret

för då oguldet belopp av statslån mot skyldighet för Västergötland

—Göteborgs järnvägsaktiebolag att garantera detsammas riktiga inlösen och

mot skyldighet för det nya bolaget att på förenämnda villkor överlåta järnvägen

till staten, om så påfordras,

samt att, därest inlösen av järnvägen framdeles skulle komma till stånd,

staten skall vara skyldig inlösa förutom järnvägen jämväl den rullande

materiell, som Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag vid inlösnings-tillfället

hade förvärvat i och för trafikeringen av järnvägen, till pris och

myckenhet, som, därest enighet därom ej kan uppnås, skall av skiljemän

bestämmas; samt

att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag ersätter statens järnvägar

vad under förvaltningen av Skara—Timmersdala järnväg detsamma fått

vidkännas i kapitalutlägg eller nettoförlust för denna järnväg intill 1923

års utgång eller tillhopa 8,850 kronor 58 öre.

Detta anbud är bindande för Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

under förutsättning, att detsamma med avseende å bägge järnvägarna antages

före slutet av lagtima riksdagen 1925.

Ifrågavarande delegerade hava vid sin undersökning av de föreliggande

frågorna kommit till följande slutsatser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 70.

1. Såväl Skara—Timmersdala järnvägs användande såsom länk i inlandsbanan

som Trollhättan—Nossebro järnvägs fortsättning till statsbanestationen

Vårgårda (eller Herrljunga) samt ombyggnad till normalspårig kan

icke undgå att leda till mycket stora förluster för statens del, förluster av

helt annan storleksordning än de relativt små summor, som hittills nedlagts

i banorna. Vida förmånligare är alltså att bibehålla desamma i sitt nuvarande

skick.

2. Även i sitt nuvarande skick kunna banorna inom överskådlig framtid

icke beräknas få något som helst affärsvärde i statens ägo utan fastmer

kräva årliga tillskott av medel från andra inkomstkällor. En försäljning

till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag på tidigare erbjudna villkor

skulle följaktligen för statsverket vara ekonomiskt fördelaktigt, trots att staten

därmed gör en bokföringsmässig förlust. Den ifrågasatta nedskrivningen

innebär nämligen intet annat än en sådan avskrivning av för högt upptagna

tillgångar, vilken allmänt förekommer inom affärsverksamheten. Genom försäljning

till vederhäftig köpare erhåller staten i allt fall ränta å en del av

det nedlagda kapitalet,

3. Skulle ett avtal med Västergötland—Göteborgs järnväg icke kunna

träffas, vore för staten den ekonomiskt fördelaktigaste lösningen, att driften

nedlades och realiserbara tillgångar försåldes. Då väl något sådant icke

låter sig gorå, föreslås — under förutsättning att något anbud om köp icke

kan erhållas att för Skara—Timmersdala järnvägs räkning nuvarande

driftförhållanden alltfort bibehållas och egen rullande materiel alltså icke

anskaffas. För Trollhättan—Nossebro järnvägs räkning däremot torde —

för den händelse försäljning icke kan komma till stånd — den statsfinansiellt

fördelaktigaste lösningen uppnås genom ett trafikavtal med Västergötland—Göteborgs

järnväg, vilket bolag möjligen skulle åtaga sig en sådan

trafikering. Eventuellt skulle man också kunna tänka få till stånd något

arrende på längre tid mot en skälig, låg arrendesumma.

4. För av banorna berörda bygders befolkningar kan en övergång i

Västergötland—Göteborgs järnvägs ägo icke betyda annat än en förbättring.

Endast på det sättet synas trafikanterna kunna hoppas erhålla såväl sänkta

eller åtminstone icke höjda avgifter som så småningom förbättrade förbindelser.

— Att — med banorna i statens ägo — statsverket för uppnående

av ett sådant ändamål skulle ikläda sig högre förluster än nödvändigt, synes

däremot uteslutet.

Orsaken till de bättre förhållanden, som kunna förväntas under Västergötland—Göteborgs

järnvägs trafikering, är givetvis icke, att detta bolag

skulle vara mera berett än statsverket att taga förluster för banans del, utan

beror nämnda förhållande på dels de väsentligt minskade kostnader, som

kunna inträda för en järnväg, som får trafikeras i direkt förbindelse med

ett större nät, dels den indirekta nytta Västergötland—Göteborgs järnväg

har av att trafiken å anslutande bana hålles uppe.

Järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige hava för egen del förklarat sig

tillstyrka antagande av det föreliggande köpeanbudet.

Ivungl. Maj:ts förevarande framställning, vilken till sin huvudsakliga

innebörd sammanfaller med den vid sistlidne riksdag i ämnet avlåtna propositionen

innefattar förslag om försäljning av Skara—Timmersdala järn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 10. 5

väg och Trollhättan—Nosseb ro banan till Västergötland Göteborgs järnvägsaktiebolag

i egenskap av ägare av angränsande smalspåriga järnvägsnät.

I avseende å de närmare omständigheter, som påkallat statens ingripande

i denna angelägenhet, vill utskottet här endast erinra, att ifrågavarande

båda företag alltifrån sin tillkomst i stort sett gått med förlust och aldrig

förmått gälda räntor å lyftade statslån. Såsom fordringsägare i Skara—

Timmersdalabanan nödgades staten år 1920 inropa denna på exekutiv auktion.

Trollhättan Nossebro järnvägsaktiebolag trädde år 1923 i likvidation, vilken

ännu icke avslutats. De beviljade statslånen uppgå till respektive 352,500

och 555,000 kronor. År 1920 hade enligt tillgängliga uppgifter skuldsumman

för den förra järnvägen, oguldna räntor å statslån inberäknat, vuxit

till över 560,000 kronor, och år 1923 uppgick det senare företagets skuld till

staten till 785,000 kronor. Av dessa belopp skulle nu genom den föreslagna

försäljningen stå att återvinna allenast cirka 350,000 kronor.

Att staten för dessa båda lokala banföretag måst vidkännas förluster av

så avsevärd omfattning, framstår såsom ett anmärkningsvärt förhållande,

och föranleder utskottet att, i anslutning till ett i annat sammanhang vid

innevarande riksdag gjort uttalande, framhålla vikten av att statens medverkan

icke lämnas enskilda järnvägsföretag med alltför svaga ekonomiska

betingelser.

Resultaten av den utredning, som nu på föranledande av 1924 års riksdag

av utsedda delegerade verkställts, hava till sin riktighet i vissa avseenden

bestritts i väckta motioner, vari påyrkats, att de inkomna köpeanbuden å

banorna måtte förkastas samt att åt statens järnvägar måtte anförtros uppgiften

att ombesörja den framtida driften å banorna.

De skäl härför, som av motionärerna anförts, hava synts utskottet icke

kunna frånkännas ett visst berättigande, då det nu gäller för staten att avstå

från så stora kapitalbelopp, som försäljningen innebär. Utskottet nödgas dock

för egen del framhålla de betänkligheter, som måste möta mot att i strid mot de

sakkunnigas och de i ärendet hörda myndigheternas mening bibehålla banorna

i statens hand, desto mer som ett dylikt alternativ förutsätter ytterligare

kapitalutlägg från statens sida, dels för anskaffning av rullande materiel —

vilken hittills tillhandahållits av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

— dels ock för täckning av eventuellt uppkommande driftunderskott.

Att märka är ock, hurusom omsorgen och ansvaret för denna plans genomförande

helt avsetts att läggas på staten.

Mest vägande för utskottet har dock varit olämpligheten för statens järnvägar

att sköta driften av två så från varandra och statsbanenätet i övrigt

skilda bandelar, vilka ju organiskt höra samman med det smalspåriga järnvägsnätet

i Västergötland. Genom ett inordnande i detta järnvägsnät bör

driften lättare kunna handhavas till gagn för de orter bandelarna genomlöpa.

Utskottet har därför ansett sig inför järnvägsstyrelsens förnyade framställning

om försäljning av ifrågavarande banor böra tillstyrka Kungl.

Maj:ts proposition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

()

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Men om än utskottet i betraktande av nu anförda omständigheter ansett

den i propositionen framlagda avvecklingsplanen böra i huvudsak godtagas,

liar dock utskottet funnit vissa i motionerna gjorda erinringar vara av beskaffenhet

att föranleda mindre jämkningar i de blivande köpevillkoren.

Sålunda torde, i enlighet med vad i en av de väckta motionerna hemställts,

försäljningsvillkoren böra kompletteras med bestämmelser, varigenom

rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av en blivande eventuell

järnväg till Mariestad säkerställes på billiga och skäliga villkor. Enligt vad

från järnvägsstyrelsen upplysts, torde detta önskemål kunna uppnås genom

att i blivande köpekontrakt förbehåll göres om rätt till dylik anslutning

enligt de bestämmelser, vilka vid ny enskild järnvägs anslutning till statens

järnvägars station för närvarande tillämpas och som anses för den anslutande

banan vara väsentligt förmånligare än vad som plägar erhållas vid liknande

uppgörelser mellan två enskilda järnvägar. Västergötlands—Göteborgs

järnvägsaktiebolag, har ock under hand förklarat sig villigt godtaga ett

dylikt ytterligare köpevillkor. Likaledes har medgivande av bolaget lämnats

att i blivande köpekontraktet må — med tanke på en eventuell framtida

bana från Nossebro till Vårgårda eller annan punkt på stambanan Stockholm—Göteborg

— intagas villkor om rätt för en dylik bana till anslutning

vid Nossebro enligt nyssnämnda bestämmelser, dock att den nya banan bör

förpliktas gälda ränta jämväl på skälig del av de äldre anläggningskostnaderna

för stationen vid Nossebro.

Det vidare motionsvis gjorda påpekandet om behovet av att anställningsförhållandena

för den nuvarande personalen vid Skara—Timmersdala järnväg

säkerställas torde likaledes förtjäna beaktande. Åt nämnda personal liksom

ock den vid Trollhättan —Nossebrobanan anställda personalen torde dock

erforderlig trygghet kunna beredas genom att i blivande köpekontrakt intages

den vid liknande överlåtelser sedvanliga personalklausulen av innebörd

att köparen gentemot befintlig personal ikläder sig de förpliktelser, som

vid överlåtelsen åvila säljaren.

I Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolags anbud den 20 december

1924, vilket, såsom ovan nämnts, legat till grund för den i ämnet avlåtna

propositionen, finnes beträffande båda järnvägarna intaget såsom

villkor, att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp,

motsvarande dess enligt »vederbörande räkenskaper bokförda värde». Av

departementschefen har förutsatts, att detta villkor jämväl skulle intagas

i järnvägsbolagets blivande koncessioner å järnvägarna.

I anslutning till vad motionsvis i detta hänseende anförts, vill utskottet

framhålla angelägenheten av att denna statens rätt till återförvärv erhåller

möjligast betryggande utformning. Den av motionärerna antydda formella

svårigheten att enligt gällande lag köpehandling rörande fast egendom

icke må innefatta villkor om rätt att framdeles vinna egendomen åter, vid

risk att dylikt villkor skall vara lagligen utan verkan, torde kunna undvikas

genom att stadgandet om statens rätt att återköpa banorna icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

7

inflyter i de blivande köpekontrakten, utan — på sätt eljest plägar ske —

ereättes av en bland koncessionsvillkoren intagen inlösningsbestämmelse.

Denna bestämmelse bör innefatta rättighet för staten att framdeles, när

staten så påfordrar, inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande deras enligt

vederbörliga räkenskaper bokförda värde, eller bör genom annan

formulering givas sådan innebörd, att därav tydligt framgår, att den framtida

återlösningssumman icke må överstiga av bolaget erlagd köpeskilling

för banorna jämte därå sedermera nedlagda kostnader för behövliga utvidgnings-

och förbättringsarbeten, allt dock med behöriga avdrag på

grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må medgiva dels att den statsverket

för närvarande tillhöriga Skara—Timmersdala järnväg

må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnVägsaktiebolag

för en köpesumma av 125,000 kronor, dels

ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes

till nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor,

järnvägen må upphöra att häfta såsom pant för statens

fordran på grund av beviljat statslån för järnvägens

anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,

i följd varav i järnvägen meddelad inteckning

för det överstigande beloppet må dödas; att i

sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag

i likvidation må befrias från sin ansvarighet

för nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må

i järnvägen innestå såsom lån, att jämte ränta betalas;

allt på villkor i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse

med ett av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

den 20 december 1924 avgivet anbud, dock

med iakttagande av här ovan angivna tillägg och ändringar.

b) att de av herrar Heyman och Strömberg, E. Larsson,

Bäcklund och Vahlstedt, Hansson i Trollhättan samt

Hedin i ämnet väckta motionerna (1:199 och 200 samt

II: 276—278) må anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 5 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten, Oscar

Olsson, O. Bergqvist, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson, K. E. Andersson i Eliantorp,

G. Kobb och C. A. Carlsson i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, L. J.CarlssonFrosterud,

O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P M. Olsson i Blädinge,

E. Andersson i Prästbol, S. Persson i Fritorp, C. Lindskog, O. Andersson i Höör, A. Danielsson

och O. E. F. Järte.

Reservation

*

av herrar A. F. Vennersten, C. I. Asplund och A. Danielsson, vilka

ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts — — — värdeminskning.

Enligt vad för utskottet upplysts har, på initiativ från Trollhättans

stad, en undersökning igångsatts om möjligheterna att genom nya insatser

från intresserade i Trollhättan—-Nossebro järnvägsaktiebolag åstadkomma

ett nytt lokalt bolag för övertagande av driften å banan. Härigenom

har avsetts att vinna trygghet för ett framtida trafikerande av

banan, bättre anpassat efter ortens krav än vad som befarats bliva fallet,

om banan övertages av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.

Dessa från lokalt håll framkomna synpunkter torde enligt utskottets

mening icke höra frånkännas visst beaktande. Utskottet anser sig därför

böra uttala, att, därest under närmaste tiden planerna på att åstadkomma

ett nytt bolag för övertagande av Trollhättan—Nossebro järnväg skulle

kunna förverkligas, hinder icke bör möta för Kungl. Maj:t att underkasta

ärendet den förnyade omprövning, som härav kan påkallas.

Under åberopande — — —.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten