Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

1925-02-17 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:9, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1925 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken

samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

1 :o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) .Inköp av

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har lnven^1''ier‘

Kungl. Maj :t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propositio- L -J /

nen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret

1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet

sid. 1—7.

För inköp av inventarier hava anvisats, för åren 1920 och 1921 — inberäknat

anslagen å tilläggsstat — 700,000 respektive 1,200,000 kronor, för år 1922

800,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 400,000 kronor. För vartdera

av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har för ändamålet anvisats ett

reservationsanslag av 500,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 12 september 1924 anhållit om ett

anslag för ovannämnda ändamål av 950,000 kronor.

Ifrågavarande anslag är avsett för inköp av vissa för posttjänsten nödvändiga

artiklar, sådana som skriv-, räkne- och stämpelmaskiner, bokföringsmaskiner,

kassaförvaringsrum, vissa skåp, fack, stolar och andra möbler, postväskor,

velocipeder, vågar, kontorsur, mattor m. m.; vidare har för anskaffning

av maskiner och verktyg till postverkets verkstad, blankettryckeri med bokbinderi

samt frimärkstryckeri ett belopp av cirka 100,000 kronor ansetts erforderligt.

Dessutom skulle ett belopp av 250,000 kronor från anslaget disponeras

för vidare utveckling av diligenstrafiken och postverkets lokala motorfordonsdrift

ävensom för ytterligare inköp av elektriska plattformsvagnar, s. k.

traktorer, att användas för posttransporter å bangårdarna.

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 6 sand. 9 höft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Departementschefen, som föreslagit en nedsättning av det begärda anslagsbeloppet

till 700,000 kronor, har i ärendet anfört följande:

»Av styrelsens redogörelse framgår, att styrelsens anslagsäskande till den mest

betydande delen avser sådana inventarieanskaffningar, som erfordras för poströrelsens

normala utveckling eller påkallas av den nya postgirorörelsens införande.

Om dessa inventarieanskaffningar, på sätt under nuvarande förhållanden

måste ske, inskränkas till det allra oundgängligaste, synes en nedsättning

möjlig i de av styrelsen i dessa hänseenden äskade beloppen.

Den av styrelsen anordnade trafiken med automobilomnibusar för kombinerad

person- och postbefordran har numera pågått under så lång tid, därav en hel

vinter, att man kan något överblicka dess resultat. Sålunda har, enligt vad jag

inhämtat, trafiken å samtliga postdiligenslinjer under vintern 1923—1924, om

än å linjerna i Norrlands kusttrakter en del rubbningar vållats av snöförhållandena,

i stort sett kunnat utföras på ett fullt tillfredsställande sätt. Passagerarfrekvensen

har varit jämförelsevis livlig å samtliga linjer; å några linjer bär

dock postverket haft att uthärda en hård konkurrens från enskilda företagare,

vilka i flera fall dragit fördel av den vägröjning, som de för framkomlighet i

djup snö särskilt konstruerade postdiligenserna utfört. För tiden från trafikens

början å respektive linjer intill den 1 juli 1924 hava på samtliga linjer inkomsterna

av passageraravgifterna uppgått till 177,209 kronor 65 öre och utgifterna

för driften, däri inberäknade jämväl kostnader för automobilernas underhåll och

reparation samt ränta och amortering å det i fordonen nedlagda kapitalet ävensom

försäkringsavgifter, till 266,499 kronor Öl öre, vadan utgifterna överstigit

inkomsterna med 89,289 kronor 86 öre. Då emellertid postverket samtidigt å

dessa linjer beräknas hava i kostnader för posttransporter inbesparat

132,360 kronor, har inrättande av ifrågavarande diligenstrafik intill ovannämnda

dag medfört en minskning av postverkets utgifter för pöstbefordringen å

omförmälda vägsträckor med 43,070 kronor 14 öre eller med ungefär en tredjedel.

Den hittillsvarande erfarenheten av denna postverkets rörelsegren synes

alltså giva vid handen, att postverkets kostnader för posttransporterna därigenom

i rätt avsevärd mån kunnat nedbringas. Ifrågavarande trafik har därjämte

ej minst för övre Norrland en synnerligen viktig uppgift såsom ägnad att

förbättra kommunikationerna i flera i dylikt avseende eljest mycket vanlottade

trakter, särskilt under de tider av året, då vägarna icke äro framkomliga för

vanliga automobiler. Det synes därför önskvärt, att medel i en ej alltför begränsad

omfattning ställas till förfogande för ytterligare utveckling av denna

omnibustrafik.

Vid ingången av budgetåret 1924—1925 förefanns, enligt vad jag inhämtat,

en reservation å inventarieanslaget å omkring 327,000 kronor, vadan, med inberäknande

av det beviljade anslaget å 500,000 kronor, tillhopa 827,000 kronor

äro tillgängliga under nämnda budgetår. Det torde kunna förutsättas, att belastningen

av ifrågavarande anslag hålles nere så mycket som möjligt, så att

någon besparing å anslaget kan förefinnas vid ingången av nästkommande budgetår.

Med hänsyn härtill och då, såsom ovan antytts, vissa begränsningar torde

kunna äga rum i avseende å den inventarieanskaffning, varför medel nu av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0. 3

styrelsen äskas, anser jag inig böra föreslå en nedsättning i styrelsens anslagsäskande

till 700,000 kronor.»

Om i betraktande tages, att för inventarieanskaffningen vid postverket jämväl

stå till förfogande de avsättningar, som årligen göras till verkets förnyelsefond,

framstår det nu begärda beloppet, även efter den av departementschefen

förordade nedsättningen till 700,000 kronor, såsom tämligen betydande.

Det synes emellertid vara av vikt att icke en alltför stor beskärning företages

i anslag, vilka av generalpoststyrelsen begäras för anskaffning av de nya

mekaniska hjälpmedel av olika slag, som med teknikens fortskridande utveckling

numera erfordras för ett rationellt bedrivande av poströrelsen inom dess

skilda grenar. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

någon ytterligare nedsättning av anslaget. Vad särskilt angår den av

postverket bedrivna passagerarbefordringen å vissa sträckor, företrädesvis i

Norrland, vill utskottet erinra, att frågan om igångsättandet av dylik trafik utefter

en landsvägslinje alltid underkastas Kungl. Maj:ts prövning, varvid järnvägsstyrelsens

yttrande först plägar inhämtas.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majrts förslag i ämnet, hemställer utskottet,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets behov

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 700,000 kronor.

Telegrafverket.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) beträffande telegrafverket föreslagit riksdagen

medgiva, att för inköp av för telegrafverkets räkning av riksbankshuset

i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må av i statsrådsprotokollet omförmälda

besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av

365,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—14 av statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förslag avser inköp för telegrafverkets räkning av riksbankshuset

i Falun — där post och telegraf för närvarande äro inrymda — för ett

pris av 265,000 kronor samt fastighetens om- och tillbyggnad, så att post- och

telegrafverken erhölle mera tillfredsställande lokaler inom byggnaden, varvid

dock riksbanken alltjämt tillsvidare skulle beredas tillfälle disponera sitt nuvarande

utrymme inom fastigheten.

Tillbyggnaden av fastigheten och omändringsarbetena inom densamma äro

avsedda att utföras i huvudsaklig överensstämmelse med ett av professorn

Lallerstedt uppgjort förslag. Detta förslag hade ursprungligen, enligt vad den

i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen utvisar, avsett tillbyggnad, av

huset med en flygel i två våningar jämte källarvåning och omfattande:

i källarvåningen förrådslokaler m. m. för telegrafverket samt reservutrymme

för postkontoret,

Utskottets

yttrande.

Inköp av

fastighet

in. in. i

Falun.

[2.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

på nedre botten utrymme för utvidgning av postkontoret samt lokal för överkoppling

och reläer m. m. för telefonstationen, och

en trappa upp telefonsal.

För att söka nedbringa kostnaden har telegrafstyrelsen sedermera, på sätt

styrelsen i skrivelse den 27 augusti 1924 meddelat, låtit utarbeta ett nytt förslag,

grundat på en något kortare tillbyggnad, men med större höjd och med tillgodogörande

även av en del av den gamla vinden till telefonsal. Kostnaden

har härigenom kunnat nedbringas till 180,000 kronor, varav emellertid 80,000

kronor komma på ändringar inom den gamla byggnaden och därför böra avföras

på driftkostnader. Det behövliga anslaget för kapitalökning reduceras

sålunda till 100,000 kronor.

Rörande finansieringen av de kapitalökningsanslag för telegrafverket för budgetåret

1925—1926, varom vore fråga, har departementschefen anfört följande:

»Innan jag ingår på den närmare behandlingen av telegrafstyrelsens äskanden

under denna rubrik, torde få erinras, att i nästlidet års statsverksproposition

anmäldes, att åtskilliga tidigare beviljade anslag för telegrafverket icke inom

de närmaste åren syntes komma att tagas i anspråk för sitt ursprungliga ändamål,

såvitt kunde förutses, åtminstone ej i full omfattning. Dessa medel voro

följande:

1) av det av riksdagen å riksstaten för år 1918 för inköp

och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning

anvisade reservationsanslaget av 2,475,000 kronor, till den

del detsamma avsåg inköp av tomt samt uppförande av en

förrådsbyggnad i Krylbo för en sammanlagd kostnad av

85,000 kronor . ...................................... kronor 65,000;

2) av det av riksdagen å riksstaten för år 1921 för inköp

av fastigheten nr 13 i kvarteret Pelarbacken större i Stockholm

samt för påbörjande därstädes av en telefonstationsbyggnad

anvisade reservationsanslaget av 351,000 kronor. . » 89,000;

3) det av riksdagen å samma riksstat för inköp av fastig
heten

nr 4 i kvarteret Morellträdet i Stockholm samt för påbörjande

därstädes av en telefonstationsbyggnad anvisade reservationsanslaget

av 400,000 kronor.............. » 400,000;

4) de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922

för uppförande av en gemensam byggnad för telegraf- och

postverkens behov i-Sveg anvisade reservationsanslagen om

tillhopa 250,000 kronor...................... ........... » 250,000;

5) de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922

för tillbyggnad av den telegrafverket tillhöriga byggnaden

å fastigheten nr 20 i Söderhamns första kvarter anvisade

reservationsanslagen om tillhopa 170,000 kronor » 170,000;

eller tillhopa kronor 974,000.

Departementschefen föreslog, att av berörda belopp de för uppförande av förrådsbyggnad

i Krylbo och stationsbyggnad i Sveg avsedda medlen om tillhopa

315,000 kronor skulle i första hand tagas i anspråk för en del av de ändamål,

för vilka telegrafstyrelsen äskat nya anslag. Då av sistberörda belopp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

genom statsmakternas beslut endast disponerades 215,000 kronor, återstå alltså

av ifrågavarande besparade anslagsmedel 759,000 kronor.

Telegrafstyrelsen anmäler nu, att de under åren 1923 och 1924 avslutade

husbyggnadsarbetena kunnat utföras för avsevärt lägre belopp än det beräknade

och att sålunda å anslagen till stationsbyggnader i Enköping, Strömsund, Vilhelmina

och Motala uppkommit besparingar å tillhopa minst 250,000 kronor.

Sammanlagt finnas sålunda anslagsmedel för telegrafverket till ett belopp

av omkring 1,000,000 kronor disponibla för nya kapitalökningsutgifter. Telegrafstyrelsen

har hemställt om beredande av medel för av styrelsen föreslagna

ändamål med tillhopa 1,031,000 kronor. På sätt jag nedan under varje särskild

punkt kommer att närmare utveckla, anser jag mig emellertid ej kunna

föreslå, att mer än sammanlagt 441,000 kronor nu disponeras, och torde detta

belopp i första hand utgå dels av återstående 100,000 kronor å förberörda

för uppförande av förrådsbyggnad i Krylbo och stationsbyggnad i Sveg avsedda

medel om tillhopa 315,000 kronor, dels av ovannämnda besparingar, sammanlagt

omkring 250,000 kronor, å anslag för stationsbyggnader i Enköping,

Strömsund, Vilhelmina och Motala, dels ock av icke disponerad del å 89,000

kronor av det för inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Pelarbacken större i

Stockholm m. m. anvisade anslaget.»

Med hänsyn till den i propositionen lämnade utredningen om det stora behovet

av förbättrade lokaler för telegrafverket i Falun vill utskottet tillstyrka,

att ifrågavarande om- och tillbyggnadsplan, om vars genomförande förslag

redan år 1919 framlades från telegrafstyrelsen, förverkligas i den något begrän.

sade omfattning, som nu avses.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att för inköp för telegrafverkets

räkning av riksbankshuset i Falun samt tillbyggnad av nämnda

hus må av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel

för telegrafverket användas ett belopp av 365,000 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen medgiva, att för inköp

för telegrafverkets räkning av tomten nr 3 i kvarteret Granen i Södertälje

med därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet omförmälda besparade

anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av 23,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet

sid. 15 och 16.

I Södertälje äro telegrafverkets telefon- och telegrafstationer inrymda i

två särskilda, från varandra helt skilda lägenheter. Anledningen härtill är,

enligt vad telgrafstyrelsen framhållit, följande. Då telegrafverket år 1918

inköpte aktiebolaget Stockholmstelefons samtliga telefonanläggningar, fanns

i Södertälje, förutom telegrafverkets i en förhyrd lägenhet inrymda station,

Utskottets

yttrande.

Inköp av

tomt i

Södertälje.

[3.]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

jämväl eu av nämnda bolag inrättad telefonstation, vilken var inrymd i en av

bolaget för ändamålet i samhället förhyrd lägenhet. Genom berörda köp övertog

telegrafverket bolagets hyreskontrakt till ifrågavarande lägenhet. Att vid

sammanslagningen av näten inrymma lokalerna för telegrafverkets hela verksamhet

i Södertälje i endera lägenheten var emellertid av utrymmesskäl omöjligt.

Det befanns då ändamålsenligast att tills vidare så ordna lokalfrågan,

att telegrafverkets telefonstation flyttades från den av telegrafverket förhyrda

lägenheten till den från bolaget övertagna.

Att en och samma stations lokaler äro inrymda i två fastigheter, anses vara

en otillfredsställande anordning, allra helst i fråga om en station av Södertälje

storlek. På detta sätt försvåras icke blott möjligheten för stationsföreståndaren

att effektivt övervaka arbetet på de olika avdelningarna utan även ett effektivt

utnyttjande av personalen.

För att framdeles kunna vid tillfälle genom nybyggnad på lämplig redan nu

reserverad tomt avhjälpa dessa missförhållanden och i avsikt att i möjligaste

mån undvika att nedlägga onödiga kostnader å ett jordkabelnät, som vid en

nödvändig framtida förflyttning av telefonstationen kanske måste omläggas,

har ifrågavarande tomtområde ansetts böra inköpas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att för inköp för telegrafverkets

räkning av tomten nr 3 i kvarteret Granen i Södertälje med

därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp

av 23,000 kronor.

Gäldande av

skuld, intecknad

i fastighet i

Nynäshamns

köping.

[4.]

4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för telegrafverket må för gäldande av skuld,

intecknad i den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 142 i

kvarteret Malmen i Nynäshamns köping, användas ett belopp

av 53,000 kronor.

Fortsatt ut- 5:o) Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för fortsatt utstatemTtele-

veckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1925—192G anfon-

och visa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

väsende" Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20—24 av åberopade statsrådsproto[5

] kollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen

för budgetåret 1924—1925 anvisat 17,500,000 kronor, varav 10,000.000

kronor voro avsedda till avbetalning enligt kontraktet med aktiebolaget Stock
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

7

holmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet i Stockholm med omnejd.

I skrivelse den 27 augusti 1924 har telegrafstyrelsen gjort framställning

om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1925—1926.

Styrelsen meddelar härvid till en början, att av tidigare för ändamålet anvisade

medel vid 1923 års utgång återstodo 12,947,639 kronor 44 öre, att

av de för arbetsåret 1924 sålunda tillgängliga medlen 20,447,639 kronor

44 öre ett belopp av 12,087,875 kronor beräknades disponeras under år 1924

samt att återstoden, 8,359,764 kronor 44 öre, syntes komma att förslå för tiden

till den 1 juli 1925.

Styrelsen anför vidare, att ökningen i abonnentantal nu syntes vara i det

närmaste normal och att man måste förutse en ännu större ökning, när de

nyligen nedsatta abonnemangstaxorna hunne göra sig gällande och ingå i allmänhetens

medvetande. Denna ökning medförde ökad kapitalinvestering, icke

blott direkt för de nya abonnenternas inkoppling, utan även för anordnande

av nya reserver i kabelnät och stationer. Men det vore icke nog att förutse

medel för dessa nödvändiga utvidgningar samt de stora stationernas automatisering;

även för riksnätets utvidgning måste arbeten företagas, dels genom

anläggning av nya ledningar på sådana sträckor, där trafiken blivit för stor,

dels genom nedläggande av kablar, där detta ur trafik- och underhållssynpunkt

bleve ändamålsenligt. Likaså måste medel finnas till förfogande för radiorörelsens

utveckling och förbättring. För en eventuell telefonkabel till Finland

syntes böra beräknas ett belopp av omkring 2,000,000 kronor. Styrelsen beräknade,

att ett anslag av 12,000,000 kronor skulle motsvara det nödvändigaste

behovet för telefon- och telegrafväsendets utveckling under budgetåret 1925—

1926.

Beträffande betalning av ännu ogulden del av köpeskillingen för aktiebolaget

Stockholmstelefons telefonnät har styrelsen omförmält, hurusom Allmänna telefonaktiebolaget

L. M. Ericsson, vilket bolag övertagit aktiebolaget Stockholmstelefons

rättigheter och skyldigheter, till telegrafstyrelsen meddelat, att i början

av år 1927 rätt till konvertering inträdde för annat bolagets obligationslån och

att bolaget hade för avsikt att då till ett lån sammanföra sina nuvarande obligationslån.

Bolaget hade därför hos telegrafstyrelsen anhållit, att tidpunkten för

erläggandet av betalningen för tolv den 1 juli 1925 förfallande köpeskillingsreverser

å var och en 500,000 kronor eller sammanlagt 6,000,000 kronor måtte

framflyttas till den 1 april 1927, samt förklarat sig villigt att, under förutsättning

att denna bolagets ansökan bifölles, sänka den nu å reverserna med 6 %

utgående räntan till samma räntesats, som statsverket den 1 juli 1925 kunde

komma att betala för penningmedel, som vid denna tidpunkt av detsamma upplånades.

Däremot vore alltjämt avsett, att en av staten utställd, likaledes sagda den 1

juli 1925 förfallande ytterligare köpeskillingsrevers å 973,583 kronor 91 öre

jämte ränta på förfallodagen skulle gäldas, vartill åtginge i runt tal 1,000,000

kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att för fortsatt utveck
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

ling av statens telefon- och telegrafväsende måtte för budgetåret 1925—1926

anvisas 13,000,000 kronor.

Departementschefen har ansett att det av telegrafstyrelsen begärda beloppet

borde sänkas till 10,000,000 kronor och har därvid anfört bl. a. följande:

»I sitt anslagsäskande för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende

för budgetåret 1925—1926 har telegrafstyrelsen inbegripit ett belopp

av omkring 2,000,000 kronor för Sveriges andel i kostnaderna för en telefonkabel

till Finland. Beträffande denna fråga må erinras, att 1922 års riksdag,

med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 263, i ämnet, medgivit, att en telefonkabel,

som vore avsedd att inköpas från utlandet och att utläggas mellan

Sverige och Finland över Åland, finge, i vad anginge Sveriges andel, i riket

tullfritt införas, och får riksdagen sålunda härmed anses hava tagit ställning

till frågan om förevarande kabels utläggande. Därest beslut under närmaste

tiden kommer att fattas om Finlands deltagande i kostnaderna för ifrågavarande

kabel, torde medel från .svensk sida böra för ändamålet beredas under budgetåret

1925—1926.

Vad angår frågan om gäldande av återstående ogulden del av köpeskillingen

för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät, synes ej vara något att erinra

mot telegrafstyrelsens framställning om uppskov med inlösen av ovan omförmälda

tolv reverser å tillhopa 6,000,000 kronor. Jag har därför för avsikt att

framdeles föreslå Kungl. Maj:t att medgiva dylikt uppskov på de av telegrafstyrelsen

och fullmäktige i riksgäldskontoret angivna villkor. Vid bifall härtill

skulle nu medel endast behöva äskas för inlösen av ovan omförmälda revers

å 973,583 kronor 91 öre.

För fyllande av det mest trängande medelsbehovet under budgetåret 1925—

1926 för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har styrelsen

förutom medel för inlösen av nyssnämnda revers ansett ett belopp av 12,000,000

kronor erforderligt. På grund av rådande ekonomiska förhållanden och då det

icke synes uteslutet, att av tidigare för ifrågavarande ändamål anvisade medel

en väsentlig del skall kunna besparas till budgetåret 1925—1926, anser jag

mig böra föreslå en nedsättning i styrelsens anslagsäskande sålunda, att för

fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende — inberäknat medel

för anläggande av ovanberörda kabel samt för inlösen av omförmälda revers å

973,583 kronor 91 öre — för budgetåret 1925—1926 anvisas 10,000,000 kronor.

Jag förutsätter härvid, att för den händelse omförmälda kabelanläggning ej

kommer till stånd under nämnda budgetår, ett mot kostnaderna härför svarande

belopp reserveras till följande budgetår.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar det av Kungl. Maj :t

under denna punkt äskade anslaget jämväl ett belopp av omkring 2,000,000

kronor till en telefonkabel mellan Sverige och Finland. Beträffande det härutinnan

åberopade, av 1922 års riksdag fattade beslutet vill utskottet erinra,

att detta endast avsåg den begränsade frågan huruvida vid import av en dylik

kabel till Sverige, avsedd att sedermera utläggas mellan de båda länderna,

dispens borde lämnas från skyldighet att i vanlig ordning vid införsel till riket

erlägga tull.

Om utskottet likvisst anser önskvärt att ifrågavarande nya kabelförbindelse

mellan Sverige och Finland kan komma till stånd, och finner goda skäl tala för

företagets förverkligande, i den mån de ekonomiska betingelserna härför visa

sig föreligga, vill dock utskottet framhålla, hurusom frågan om möjligheterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

till kabelanläggningens genomförande alltjämt synes befinna sig på ett sådant

förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva finnas

tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926.

Med hänsyn härtill har utskottet ansett det av Kungl. Maj:t begärda anslagsbeloppet

kunna begränsas till 8,000,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

under denna punkt framställda förslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch

telegrafväsende för budgetåret 1925- 1926 anvisa ett reservationsanslag

av 8,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för omläggning Omläggning

av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade an- avs/am.

ordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926 an- banans Invisa

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. fve/lVani
Beträffande

utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 29—33 av marbyleden

åberopade statsrådsprotokoll. bättrade an
ordningar
Med

anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställ- ^imstocc^''.

ning i ämnet har 1923 års riksdag dels bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss tralstation

angiven förutsättning å statens vägnar godkänna det mellan delegerade för

staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avta- L ,J

let rörande Stockholms bangårdsfråga, dels ock för de i berörda avtal

avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje över

Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation

m. m. för budgetåret 1923—1924 anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000

kronor. Därefter har för ändamålet för budgetåret 1924—1925 anvisats ett

reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

Sedan ovanberörda förutsättning uppfyllts, har Kungl. Maj :t genom brev den

25 maj 1923 å statens vägnar godkänt förenämnda avtal samt uppdragit åt

järnvägsstyrelsen att utföra ifrågavarande arbeten ävensom att vidtaga övriga

på styrelsen ankommande åtgärder för bringande i verkställighet av avtalet.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava beräknats till 15,450,000 kronor,

och har det förutsatts, att 3,900,000 kronor skola utgå av förnyelsefondsmedel

och 11,550,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt anslag.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad, i nästlidet års statsverksproposition

omförmäld plan för arbetenas bedrivande skulle behovet av medel

under byggnadstiden ställa sig på följande sätt: budgetåret 1923—1924

2,500,000 kronor, därav 650,000 kronor ur förnyelsefonden, 1924—1925

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5.300.000 kronor, därav 1,150,000 kronor ur förnyelsefonden, 1925—1926

4.550.000 kronor, därav 1,500,000 kronor ur förnyelsefonden, 1926—1927

2.900.000 kronor, därav 600,000 kronor ur förnyelsefonden, och 1927—1928

200.000 kronor. De för de två förstnämnda budgetåren erforderliga anslagsbeloppen,

tillhopa 6,000,000 kronor, hava, såsom ovan antytts, beviljats, och

i enlighet med berörda plan skulle nu för budgetåret 1925—1926 anvisas ett anslag

av 3,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsens av departementschefen tillstyrkta förslag innebär emellertid,

att för arbetenas bedrivande för nästkommande budgetår allenast ett anslag

å 1,000,000 kronor skulle anvisas.

Såsom motivering härför har järnvägsstyrelsen anfört bl. a. följande:

_ De hittills bedrivna yttre arbetena både till största delen varit förlagda

till Norrtulls station, vars ombyggnad beräknades vara i allt huvudsakligt

fullbordad redan hösten 1924 och vars kostnader kunnat hållas inom ramen

för det på sin tid uppgjorda kostnadsförslaget. Vidare hade bedrivits

terrasseringsarbeten för västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden,

varjämte å centralstationen vissa förberedande röjnings- och spårläggnings-

med flera arbeten igångsatts. Vidkommande åter bron över Hamrnarbyleden

hade konstruktions- och andra förberedande arbeten härför bedrivits

i sådan omfattning, att man våren 1924 var beredd att infordra entreprenadanbud

å vissa delar av brobyggnadsarbetet. Vid samma tidpunkt begärdes

emellertid från Stockholms stad, att utredning på stadens bekostnad

skulle verkställas rörande möjligheten att kombinera den blivande järnvägsbron

med en för gatutrafik avsedd bio. Oaktat en dylik utredning säkerligen

komme . att draga ut på tiden, så att järnvägsbron icke skulle hinna fullbordas

inom den i ovannämnda avtal härför stipulerade tiden, den 1 januari

1927, ansåg sig styrelsen böra tillmötesgå staden i fråga om detta utredningsarbete,

varvid styrelsen dock uttryckligen reserverade sig beträffande

den tidigare överenskomna tidpunkten för brons fullbordande.

Enär Stockholms stad ännu icke fattat beslut i fråga om eventuell anläggning

av omhandlade gatubro, vore styrelsen icke nu beredd att framlägga

en omarbetad plan för arbetenas bedrivande i stället för den, som legat till

gr^nd för ovan omförmälda plan för medelsbehovet under byggnadstiden.

Så mycket vore emellertid redan nu uppenbart, att det i sagda plan för

budgetåret 1925—1926 upptagna beloppet av kapitalökningsmedel eller

8.050.000 kronor, varav för själva Arstabron 2,300,000 kronor, endast till

mindre del komme att erfordras under sagda år. Styrelsen beräknade sålunda

nu, att av sistnämnda belopp endast 250,000 kronor skulle behöva

disponeras under nämnda budgetär, varigenom hela det ytterligare anslagsbehovet

för budgetåret 1925—1926 skulle nedbringas till 1,000,000 kronor.

Dessutom har Kungl. Maj:t, enligt vad under nu behandlade punkt av statsverkspropositionen

bringas till riksdagens kännedom, den 23 maj 1924 bemyndigat

järnvägsstyrelsen att disponera ett belopp av 470,000 kronor från förnyelsefonden

för uppförande av ett nytt ilgodsmagasin i bangårdens sydvästra hörn

vid Vintervägen i stället för att, som förut avsetts, förlägga ilgodsrörelsen

till de gamla magasinen vid norra station. Denna flyttning anses, enligt vad

utskottet från järnvägsstyrelsen inhämtat, medföra avsevärda fördelar huvudsakligen

i följande hänseenden:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

Om ilgodsrörelsen skulle förlagts till de gamla magasinen vid norra stationen

hade allra största delen av ilgodsvagnarna., nämligen de, som inkomma och avgå

med de på bangårdens västra sida expedierade södra tågen, måst växlas från

sistnämnda sida över till östra sidan av spårsystemet på norra stationen, därvid

korsande huvudtågvägarna norrifrån. Detta undvikes nu och all växling

såväl till ilgodsmagasinen som till den där bredvid belägna postbangården kan

nu ske på en och samma sida om stationens spårsystem.

För sådant ilgods åter, som medtages i persontågens resgods vagnar och som

måste inlastas i eller lossas från dessa vagnar, då persontågen stå inne vid plattformarna,

blir ilgodsmagasinets nu fastställda läge ävenledes mycket förmånligt.

Ovan angivna lättnader i växlingsarbetet ha beräknats medföra en årlig

besparing av i runt tal 50,000 kronor.

Härtill kommer ytterligare att de gamla magasinen vid norra stationen nu

kunna i större utsträckning uthyras till privata personer, medförande icke obetydligt

ökade hyresinkomster.

Beträffande frågan om behovet av medel för nya arbeten har departementschefen

anfört, att, enligt vad han av järnvägsstyrelsens skrivelse samt övriga

tillhand akomna uppgifter inhämtat, vissa till styrelsens förfogande ställda anslag

eller delar därav icke längre vore behövliga för de ursprungliga ändamålen

utan kunde tagas i anspråk för andra arbeten. Dessa anslagsmedel uppginge till

sammanlagt 3,810,000 kronor, pa sätt nedanstående tablå utvisar.

Tablå över besparade anslagsmedel.

1) Beräknat överskott å anslag för anläggande av ytterligare ett

järnvägsspår mellan Tranås och Aneby samt Bodafors och Sävsjö

...................................................

2) Beräknat ytterligare överskott å anslag för anläggande av ytterligare

ett järnvägsspår mellan Aneby och Bodafors (Sandsjö)..

3) Överskott å utförda arbeten, till vilka anslag beviljats under

huvudrubriken »Nya byggnader och anläggningar vid statens

trafikerade järnvägar» ............o.....................

4) Överskott å anslag för statsbanan Umea—Holmsund. .........

5) Överskott å anslag för statsbanan Sveg—Brunflo..........

6) Överskott å för statens järnvägar disponerade delar av anslag

till uppförande av bostadshus till tjänstemän vid kommunikationsverken

..................................o- • ....... •

7) Beräknat överskott å anslag för införande av genomgående tryck - luftbroms beträffande statens järnvägars rullande materiel ....

Summa kronor 3,810,000.

På sätt av det följande framgår, har Kungl. Maj :t framställt förslag om att

dessa besparingar nu måtte tagas i anspråk för vissa utgifter, till vilka kapitalökningsanslag

eljest i vanlig ordning skulle beretts.

Enligt det år 1923 ingångna avtalet mellan staten och Stockholms stad skulle

bron över Årstaviken vara fullbordad till den 1 januari 1927. Genom den utredning

om möjligheterna att förena järnvägsbron med en gatubro, .som på för
-

Kronor.

100,000

200,000

1,100,000

100.000

200,000

910,000

1,200,000

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

anstaltande av staden på sista tiden igångsatts, har emellertid tiden för utförandet

av ifrågavarande arbete kommit att förskjutas.

På grund härav kan det belopp av 3,050,000 kronor, som enligt tidigare framlagd

finansplan för anordnande av västra ingångslinjen och ombyggnaderna

vid centralstationen och Norrtull skulle erfordras för budgetåret 1925—1926,

reduceras till 1,000,000 kronor.

Om än alltså intet ytterligare budgetanslag nu erfordras till ifrågavarande

olika ändamål utöver vad som tidigare angivits, utan tvärtom medelsbehovet

tillfälligtvis kunnat reduceras, förutsättes likvisst, att utgifterna för omdaningen

av Stockholms centralstation skola överstiga det belopp, vartill de vid

framläggandet av propositionen i ämnet till 1923 års riksdag uppskattades.

Bangårdsombyggnaden antages nämligen numera komma att draga en kostnad

av sammanlagt omkring 4,700,000 kronor mot i februari 1923 beräknade

3,600,000 kronor. Hela denna merkostnad liksom behovet i övrigt av medel

till själva centralstationsombyggnaden skulle dock bestridas från statens järnvägars

förnyelsefond och alltså icke föranleda ny medelsanskaffning.

I betraktande av att denna ökning delvis föranletts av vissa vidtagna ändringar

i den tidigare byggnadsplanen, har utskottet ansett sig böra ägna frågan

särskild uppmärksamhet. Utskottet, som vid avlagt besök å bangården tagit

de pågående ombyggnadsarbetena i betraktande, har härutöver från järnvägsstyrelsen

införskaffat ytterligare upplysningar i ärendet.

Av den utredning, som därvid förebragts, har utskottet funnit klarlagt, att

det av järnvägsstyrelsen senast framlagda byggnadsprogrammet av år 1924,

särskilt vad själva stationsbyggnaden beträffar, innebär så påtagliga förbättringar

gentemot tidigare uppgjord plan (»1921 års bangårdsförslag»), att den

kostnadsökning, som härav föranledes, icke bör få utgöra hinder för det nya

förslagets genomförande. Vid den omändring av den nuvarande banhallen till

en helt inbyggd väntsal, som är avsedd att företagas, skall enligt den nya planen

den nuvarande takkonstruktionen, i motsats till vad som tidigare tänkts,

icke bibehållas utan utbytas mot en högre välvd takkonstruktion av trä, under

vilken en rad fönster skola anordnas längs banhallens sidor. Härigenom skulle

icke blott uppnäs en i arkitektoniskt avseende mera tilltalande konstruktion, som

icke vanprydes av en massa järnstag, utan därjämte erhållas betydligt förbättrade

dagsbelysningsförhållanden i den för närvarande tämligen mörka hallen.

Ytterligare har vunnits att, utöver de sittvråar, som enligt 1921 års program

skulle för tredje klass resande anordnas i olika delar av vänthallen, en

större tredje klass väntsal med buffé kunnat anordnas å en upphöjning i södra

delen av banhallen. Genom den sålunda verkställda entresoleringen har jämväl

det under själva väntsalen förekommande utrymmet kunnat tillvaratagas

för garderobsutrymmen m. m.

Kostnadsökningen för stationshusets ombyggnad är enligt en utskottet av

järnvägsstyrelsen lämnad uppgift beräknad till 595,000 kronor. Därav komma

omkring 180,000 kronor på en förutsedd höjning av arbetslönerna, vilken höjning

jämväl till större delen skulle drabbat även 1921 års förslag. Återstående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

kostnadsökning utgör således omkring 415,000 kronor. En icke obetydlig del

av denna höjning bär järnvägsstyrelsen ansett kunna uppvägas av ökade arrenden

och hyror för buffé och i Vänthallen anordnade butiker, ökningen av dessa

inkomster har uppskattats till 10,000 ä 15,000 kronor per år, motsvarande förrän

tningen av ett kapital av 200,000—300,000 kronor. Resten av kostnadsökningen

skulle bl. a. uppvägas av att en ny takkonstruktion givetvis har längre

varaktighet och är lättare att underhålla än en gammal redan mycket medfaren

takkonstruktion.

Vad därefter bangårdsanordningarna angår, måste enligt 1921 års förslag

hela spårsystemet hopträngas på grund av att ett Stockholms stad tillhörigt

område inom gamla Klaragasverkets tomt sköt in som en fyrkant i bangårdens

sydvästra del. Härigenom nödvändiggjordes en ogynnsam förskjutning av spår

och plattf ormsanordningarna för lokaltrafiken å norra stambanan och å Västeråsbanan

i nordlig riktning med särskilda expeditionslokaler för denna trafik.

Med användande av de nya områdena väster om bangården, vilka numera till

järnvägen upplåtits från staden, kan nu genomföras icke blott en önskvärd

breddning av plattformarna utan även en förskjutning av anordningarna för

lokaltrafiken söderut, så att de, till fördel för den resande allmänheten genom

hela den avgående trafikens koncentrering till en plats, bliva belägna i ett sammanhang

med själva centralstationen och så att, till lättnad jämväl vid trafikens

skötsel, de för lokaltrafiken erforderliga expeditions- med flera lokalerna

kunna anordnas i centralstationshuset. Genom de vidtagna förändringarna i

planen har också vunnits, att växling av godsvagnar i tågvägarna i stort sett

kan undvikas.

Kostnadsökningen för själva bangårdsarbetet beräknas nu till 505,000 kronor.

Av denna summa anses ett belopp av omkring 180,000 kronor erforderligt

på grund av att man, med hänsyn till den kända tendensen till stegring av

byggnadsarbetarnas löner, ansett sig nödsakad räkna med c:a 20 procent högre

arbetslöner än då kostnadsberäkningarna för 1921 års bangårdsförslag verkställdes

i slutet av år 1922. Av järnvägsstyrelsen har därvid framhållits, att

även kostnaderna för genomförande av 1921 års förslag hade måst ökas med

inemot sistnämnda belopp av nu angivna skäl. Återstående del av kostnadsökningen,

325,000 kronor, anses mer än väl kompenserad genom en minskning

av personalbehovet med 7 man för skötsel av en särskild lokalstation, vilket

beräknas motsvara en minskning av de årliga driftkostnaderna med omkring

25,000 kronor.

Som en sammanfattning av det ovan anförda vill utskottet uttala, att ifrågavarande

bangårdsförslag av år 1924 otvivelaktigt ur teknisk synpunkt och

med avseende å den resande allmänhetens bekvämlighet har stora företräden

framför den tidigare för 1923 års riksdag framlagda planen. Och då ur ekonomisk

synpunkt ej heller ifrågavarande nya förslag synes kunna giva anledning

till några befogade erinringar, tvekar icke utskottet att tillstyrka förslaget

till genomförande i enlighet med den nu utarbetade planen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Ombyggnad

av bangården

i Lund.

[7.]

Ombyggnad

av bangården

vid

Stockholms

södra

station.

[8.]

TJtskottets

yttrande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926

anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att av i

ovannämnda statsrådsprotokoll omförmälda besparade anslagsmedel för statens

järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas ett belopp av

341,000 kronor.

Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag står i överensstämmelse med ett vid

1923 års riksdag fattat beslut, enligt vilket bangården i Lund skulle ombyggas

för en beräknad kostnad av 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor skulle

bestridas av förnyelsefondsmedel och 900,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel,

nämligen 159,000 kronor för budgetåret 1923—1924, 400,000 kronor för

budgetåret 1924—1925 och återstående nu begärda belopp av 341,000 kronor

för nästkommande budgetår. Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad

av bangården i Lund användas ett belopp av 341,000 kronor.

8:o) Kungl. Majrt har (punkt 8) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad

av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp av 100,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 34 och 35 av åberopade statsrådsprotokollet.

Kostnaderna för de sålunda ifrågasatta arbetena äro av järnvägsstyrelsen

beräknade till 750,000 kronor. Härav bör emellertid, enligt vad styrelsen

framhållit, ett belopp av sammanlagt 150,000 kronor i varje fall utgå i de närmaste

årens driftkostnadsstater för inhämtande av det enligt ovanstående eftersatta

underhållet. Av det återstående beloppet anser styrelsen efter uppskattning,

att 500,000 kronor böra bestridas med medel ur förnyelsefonden och en

mindre del, 100,000 kronor, utgå ur anslagsmedel såsom kapitalökning.

Enligt vad utskottet vid avlagt besök iakttagit, befinna sig anläggningarna

vid Stockholms södra station i ett sådant bristfälligt skick, att uppenbarligen

omedelbara åtgärder för deras iståndsättning påkallas.

Utskottet får med tillstyrkande av ifrågavarande förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad

av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp

av 100,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 15

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande av

spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas ett belopp

av 3G2.000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 36—39 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det av Kungl Maj:t begärda anslaget fördelar sig på följande poster:

Plats

Förlängning

av mötesspår

och utläggning

av ett tredje

tågspår

Utdrags-, fri- lastnings- och

uppställnings- spår

I distriktet.

Värtan..........................

59,000

Huddinge.........................

48,000

—

II distriktet.

Strömtorp.........................

64,000

_

III distriktet.

Ängelholm........................

40,000

_

IV distriktet.

Ange...........................

_

56,000

V distriktet.

Kiruna..........................

95,000

Summa kronor

247,000

115,000

862,000

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»På grund av den ökade trafiken vid Huddinge och Värtan torde de föreslagna

utvidgningarna vid dessa stationer icke kunna undanskjutas. Jämväl anläggningarna

vid Strömtorp, Ängelholm och Kiruna synas nu böra komma till stånd,

då därigenom banans trafikkapacitet och trafiksäkerheten ökas samtidigt som

större möjlighet beredes att använda längre godståg och sålunda utnyttja dragkraften

hos de stora godstågslokomotiven.

Vad beträffar utökningen av spårutrymmena vid Ange, så hava riksdagens

revisorer i sin nyligen avgivna berättelse fäst uppmärksamheten på de betydande

belopp, som under senare år nedlagts å nämnda station i syfte att där

skapa en centralpunkt i det norrländska järnvägsnätet för arbetet med omrangering

och omlastning av godsvagnar. Samtidigt har framhållits, att färdigbyggandet

av Ostkustbanan kunde å den jämsides löpande delen av norra

stambanan medföra sådana betydande omkastningar i trafikavseende, att därav

kunde betingas vissa även Ange berörande tåg- och driftsomläggningar. I

anledning av styrelsens nu framlagda förslag om spårsystemets utvidgning

Spftrnnordn

ingår i

anslutning

till förefintliga

spårsy

slem.

[9.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Gångbroar

och gåugtuunlar.

[10.]

Dubbel
spårsbygg
naderna
-

hava revisorerna framhållit de starka betänkligheter, som måste möta mot att

under nuvarande tidsläge och innan klarhet vunnits om det norrländska järnvägsnätets

sannolika framtida gestaltning företaga ytterligare utvidgning å

nämnda station.

Ett sådant mindre arbete som utförandet av de nu ifrågasatta spåranordningarna

torde emellertid ej hava någon betydelse för möjligheterna att i framtiden

ordna godstransporterna å de norrländska järnvägslinjerna på annat sätt

än nu är fallet, om detta skulle befinnas påkallat. Å andra sidan har det,

enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, visat sig, att, oaktat de redan nedlagda

kostnaderna på rangeringsbangården vid Ange, spårutrymmet därstädes senast

under sistförfluten vinter icke varit tillräckligt, så att det till och med inträffat,

att stationen icke kunnat på vederbörlig tid mottaga alla ankommande

vagnar, utan en del måst avkopplas å angränsande stationer för att med senare

tåglägenhet vidaresändas till Ange. Vid bifall till styrelsens förslag

skulle möjlighet beredas till en längre driven rationalisering av driften och arbetet

kunna förenklas så mycket, att även skälig ränta och amortering å det

nedlagda kapitalet skulle erhållas. Ehuru under nuvarande tidsläge all försiktighet

uppenbarligen bör iakttagas i fråga om nya kapitalinvesteringar, har

det därför synts mig kunna ifrågasättas, om det kan anses ekonomiskt förtänksamt

att uppskjuta utförandet av denna spåranordning under den obestämda

tid, som torde förflyta, innan klarhet vunnits beträffande frågan om en eventuell

omläggning av transportplanerna. Då härtill kommer, att omkring hälften

av kostnaden för arbetet i fråga avser utgifter för spårmateriel, som lätteligen

kan komma till användning å annat håll, har jag ej velat motsätta mig, att

styrelsens begäran om anslag för detta arbete nu underställes riksdagen.»

Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört får utskottet,

med hänsyn jämväl till de upplysningar, som utskottet under hand från järnvägsstyrelsen

införskaffat, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande

av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem

användas ett belopp av 362,000 kronor.

10 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts framställda förslag (punkt 10) hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för gångbroar

och gångtunnlar användas ett belopp av 50,000 kronor.

11 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11), att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten å

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

dubbelspårsbyggnaden från Tranås till Ancby och från Boda fors till Sävsjö

användas ett belopp av 465,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42 och 43 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition bär 1918 års lagtima riksdag beslutat

anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby och

från Sandsjö, numera benämnt Bodafors, till Sävsjö, varför kostnaden i sin

helhet med tillämpande av år 1915 rådande arbets- och materialpriser beräknats

till 5,558,300 kronor.

I 1923 års statsverksproposition förordades en av järnvägsstyrelsen år 1922

framlagd plan för avveckling av arbetena å ifrågavarande anläggning. Enligt

denna plan skulle arbetena avbrytas, sedan sträckan Bodafors—Sävsjö blivit

rälslagd samt å sträckan Tranås—Aneby trumläggnings- och terrasseringsarbetena

färdigställts.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag innebär, att med ändring av tidigare

beslutad avvecklingsplan dubbelspår skulle utläggas å den 12 kilometer

långa sträckan Frinnaryd—Aneby, där tågförseningar för närvarande ofta

uppkomma.

Med hänsyn till den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen,

vill utskottet tillstyrka förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten

å dubbelspår sbyggnaden från Tranås till Aneby och från

Bodafors till Sävsjö användas ett belopp av 465,000 kronor.

12 :o) Under erinran, hurusom Kungl. Maj:ts under förevarande punkt gjorda

framställning avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar vid

äldre lokomotivstallar, elektrifiering av vändskivor m. in., får utskottet, med

tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för anordningar

för förbättrad driftsekonomi vid vissa lokomotivstationcr användas

ett belopp av 50,000 kronor.

13 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för husbyggnader användas

ett belopp av 440,000 kronor.

Under den eljest förekommande anslagsgruppen »Husbyggnader» föreslår

järnvägsstyrelsen endast ett nytt arbete, nämligen förlängning av vagnhallen

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 0 samt. 9 käft. (Nr 9.)

Tran ås—

Aneby och

Itodafors

(Sandsjö)—

Sävsjö.

[1U]

Utskottets

yttrande.

Anordningar

för

förbättrad

driftsekonomi

vid

vissa lokomotivstationer.

L12.]

Husbygg
nader.

[13.]

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Inlösen

in. in. av

vissa järn*

vägshotell.

[14.]

vid Hagalund övre, och begär styrelsen härför ett belopp av 440,000 kronor.

Till stöd härför anför styrelsen:

»De flesta tågsätt, som avses för uppställning inom den nuvarande 150 meter

långa hallen, äro numera vid driftsteknikens utveckling så långa, att de icke

helt rymmas där inom. Tågsätten måste för den skull isärväxlas, men är

utrymmet inom vaguhallen ändock så otillräckligt, att alltid en del vagnar

får uppställas utanför densamma. Härigenom uppkomma ökningar i kostnaderna

för isärväxling och hopkoppling, vagnarnas värmning samt under den

kallaste tiden upptining av frusna ledningar m. m. Avenså uppkommer

ökning av uppvärmningskostnaderna, emedan halldörrarna under de tätare

växlingarna och bromsprovningarna måste stå öppna, varigenom hallen avsevärt

utkyies.

Den årliga besparing, som skulle ernås genom en tillbyggnad av vagnhallen

och som med någorlunda säkerhet låter sig beräknas, kan efter avdrag

av ökningen i underhållskostnad för den ökade hallen anslås till 18,000

kronor.

Dessutom torde böra beaktas, att utomhus uppställd rullande materiel

kräver större underhåll. Några exakta siffror kunna dock icke härför uppgivas,

men alldeles visst komma de ovan angivna besparingarna att väl

motsvara kraven på förräntning.

Slutligen skulle genom tillbyggnaden erhållas en välbehövlig ökning av eu

del utrymmen särskilt för de löpande småreparationerna, vilket är av stor

betydelse i synnerhet vid helger och eljest förekommande trafikstegringar.»

Utskottet, som avlagt besök vid ifrågavarande vagnhall, får, med tillstyrkande

av framställningen om anslag till förlängning av densamma, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för husbyggnader

användas ett belopp av 440,000 kronor. 14

14 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen dels att för gäldande

av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen

med tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och

Krylbo för budgetåret 1925—-1926 anvisa ett anslag av 875,000 kronor, därav

800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel; dels ock att för

iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår bevilja ett reservationsanslag

av 325,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 47—51 av åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Det anslagskrav, varom i detta sammanhang är fråga, har nödvändiggjorts

därav, att statens järnvägar mot sitt bestridande av domstolarna ålagts skyldighet

att från de privata innehavarna inlösa järnvägshotellen i Storvik, Bollnäs,

Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo, sedan förutsättningarna för en lönande privatdrift

av desamma bortfallit med förlusten av rätt till utskänkning av vin

och Öl. Medel måste sålunda ställas till järnvägsstyrelsens förfogande till gäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

iStalsutskofietx nlldlaiule Nr 9. I!)

(laude; av lösenbeloppen med tillhörande räntor cell rättegångskostnader, allt

uppgående efter avdrag för viss statens järnvägars motfordran till ett avrundat

belopp av 875,000 kronor. Därjämte har det befunnits nödvändigt ikläda statsverket

vissa kostnader för att sätta byggnaderna i erforderligt stånd. Dessa

kostnader, för närvarande beräknade till 325,000 kronor, föranledas därav, att

underhållet av byggnaderna blivit — med få undantag — eftersatt, varjämte

föreskrivna brandsäkerhetsåtgärder endast delvis blivit vidtagna. Beträffande

anslag för sistnämnda''ändamål vill jag icke motsätta mig, att sådant nu beviljas,

om jag ock förutsätter varsamhet i fråga om medlens användande, med hänsyn

till att ifrågavarande företag icke kunna förväntas bliva förräntade. Enligt

vad jag under hand inhämtat, bär oek järnvägsstyrelsen, som delar denna

min uppfattning, hos vederbörande länsstyrelser sökt dispens från iakttagandet

av bestämmelserna i hotell- och pensionatstadgan, i den mån styrelsen ansett

erforderligt. I enlighet med vad statsrevisorerna i sin nyligen avgivna berättelse

föreslagit, anser jag det även böra tagas under omprövning, huruvida det

fortfarande är behövligt att å samtliga sex platser uppehålla hotell- och restaurangrörelse

genom statens järnvägars försorg eller huruvida något av hotellen

kan helt eller delvis användas för annat statens ändamål. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att i mån av behov utanordna berörda anslagsbelopp

av 325,000 kronor, sedan resultatet av denna utredning föreligger.

Såsom ovan sagts, har järnvägsstyrelsen under hänvisning till svårigheten

att förränta lösenkapitalet framhållit önskvärdheten av att anslag lämnas på

sådant sätt, att det icke medför ökning av statsbaneegendomens bokförda kapitalvärde.

Då statens järnvägars kapitalkonto för närvarande påföres varje

anslag, som beviljas att utgå av lånemedel, avser järnvägsstyrelsen med denna

hemställan närmast, att anslaget i fråga icke tages av lånemedel utan beviljas

att utgå på annat sätt, vare sig av skattemedel eller genom anlitande av någon

av statsverkets fonder.

Med hänsyn särskilt därtill, att det här gäller en verksamhet, vilken ligger

utanför statens järnvägars egentliga uppgifter och som icke heller eljest kan

räknas för produktiv, synes det mig skäligt, att anslaget endast till den del

förräntning kan påräknas gäldas av lånemedel, medan återstoden bör bestridas

av andra statsinkomster. I sistnämnda avseende torde medlen, med hänsyn till

omständigheterna i förevarande fall, kunna utgå från statsverkets fond av rus-,

drycksmedel.

En inom järnvägsstyrelsen verkställd, från kommunikationsdepartementet infordrad

utredning ger vid handen, att de nu ifrågavarande hotellen, sedan de

blivit iståndsätta, torde kunna efter 5 % förränta ett kapital av 393.000 kronor.

Vid sådant förhållande torde lämpligen -— jämte det särskilt reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, äskas till bestridande av kostnaderna,

325.000 kronor, för hotellens iståndsättande — av det erforderliga anslaget för

gäldande av fastställd inlösen jämte därmed förbundna kostnader, i runt tal

875.000 kronor, 800,000 kronor höra utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

och återstående 75,000 kronor av lånemedel. Chefen för finansdepartementet,

med vilken jag i ärendet samrått, har förklarat sig dela denna min uppfattning.

Utskottet har icke velat motsätta sig, att medel för ovannämnda ändamål

ställas till förfogande i av Kungl. Maj :t föreslagen omfattning.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är avsikten, att ifrågavarande belopp

av 325,000 kronor skall till järnvägsstyrelsen utanordnas allenast i mån

av behov och efter verkställd utredning om behövligheten att framdeles å re
-

U tskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

spektive platser fortsätta med hotellrör elsen. Utskottet förutsätter, att vid

nämnda utredning med skäligt hänsynstagande till den resande allmänhetens

krav på tillgång till överliggningsmöjligheter jämväl beaktas de föreliggande

betingelserna för rörelsens framtida bedrivande på ett ur ekonomisk synpunkt

nöjaktigt sätt.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot att av den summa, som

erfordras för själva inlösen av hotellen, ett belopp av 800,000 kronor ma utgå

från rusdrycksmedelsfonden, får hemställa,

'' att riksdagen må

a) för gäldande av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna

kostnader, av järnvägshotellen med tillhörande anläggningar

i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 875,000 kronor,

därav 800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

;

b) för istånds ältande av nämnda hotell för samma budgetår

bevilja ett reservationsanslag av 325,000 kronor.

15 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande av

skenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000

kronor.

16 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade

anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska

belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.

17 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels medgiva, att av

r]en stock-" förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriJeholm—

" fiering av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 1,327,000 kronor;

Göteborg. (|e]s ock för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservations
£17-^

anslag av 5,673,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»För att åskådliggöra, huru arbetena med elektrifieringen fortskridit och i

vad mån medel härför i början av november månad 1924 redan förbrukats och

beräknas därefter ytterligare åtgå, har jag från järnvägsstyrelsen infordrat uppgifter,

sammanställda i följande tablå:

Skeufria

vägkorsningar

in. in.

[15.]

Elektriska

belysnings
aulägg
ningar.

[16.]

Elektrilie
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

Förbrukat

Omformar-

stationer

Kontakt-

ledningar

Ändring av svagströms- ledningar

Diverse

kostnader

Lokomotiv J

Statens

järnvägars

Telegraf-

verkets

Va 24 ... .

1,173,000

5,765,000

1,829,500

6,663,500

284,000

6,825,000

V» 25 . . . .

1,673,000

6,765,000

3,329,500

>

744,000

»

V* 25 . . . .

2,473,000

7,965,000

3,829,500

>

1,244,000

>

V» 25 ... .

3,173,000

8,945,000

3,949,500

»

1,444,000

7,825,000

Vio 25. . . .

3,798,000

10,015,000

»

»

1,749,000

8,825,000 !

Vi -26 ... .

3,998,000

11,215,000

>

>

1,949,000

9,925,000

V* 26 . . . .

T)

11,890,000

>

>

1,999,000

10,500,000

Som av tablån .framgår, beräknas arbetena bliva i sin helhet slutförda till

omkring den 1 april 1926. Med hänsyn härtill torde hela det av styrelsen äskade

beloppet böra beviljas för budgetåret 1925-—1926. I nästa års statsverksproposition

torde kunna framläggas en fullständig redogörelse över kostnaderna för

omförmälda arbeten.»

Under erinran att av det begärda anslaget 7,000,000 kronor ett belopp av

1,327,000 kronor kan utgå av besparade anslagsmedel, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må för elektrifiering av linjen

Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 1,327,000 kronor;

b) för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa ett

reservationsanslag av 5,673,000 kronor.

18 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för fortsättande

av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925

—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 56 och 57 av åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen anför följande:

»Järnvägsstyrelsens anslagskrav för nya statsbanebyggnader under budgetåret

1925—1926 avse endast fortsättningsanslag till redan beslutade banbyggnader.

Även om det ur sta.tsfinansiell synpunkt alltjämt är nödvändigt att

söka hålla dessa anslag i görligaste mån nere, måste dock tillses, att anslagen

icke tillmätas mindre än att ett ekonomiskt bedrivande av arbetena möjliggöres.

Därjämte synes den omständigheten icke heller böra lämnas ur räkningen, att

statens järnvägars byggnadsverksamhet för närvarande befinner sig i starkt avtagande.

Sålunda färdigställdes Sveg—Brunflobanan redan under år 1922. Under år

1924 hava arbetena till största delen fullbordats vid Sveg—Hedebanan, som

öppnades för allmän trafik i november 1924, och under år 1925 komma arbetena

att huvudsakligen avslutas vid statsbanan Forsmo—Hoting. Som motvikt

Inlandsbanan

mellan

Volgsjön

och Gällivare.

[18.]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbanan

Forsmo—

Hottng.

[19.]

Statsbanan

Hall näs - Stensele.

[20.]

till denna minskning i järnvägsbyggandet bär endast statsbanebyggnaden Jörn

•—Gubblijaure tillkommit. I fråga om de större byggnadsarbetena vid de trafikerade

.statsbanorna återstå snart endast Stockholms bangårdsombyggnader,

sedan arbetena vid Malmö bangårdsombyggnader samt dubbelspårsbyggnaderna

Örebro—Hallsberg—Laxå och Tranås—Aneby—Sävsjö, i den män de icke redan

äro färdiga, komma att bliva fullbordade under år 1925. Denna minskning

i byggnadsverksamheten måste föra med sig minskade möjligheter till arbetarstammens

sysselsättande. Enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen, vöro

vid de nya statsbanebyggena och de större arbetena vid de trafikerade banorna

under åren 1923 och 1924 i medeltal per år sysselsatta cirka 2,700 arbetare.

Under budgetåret 1925—1926 beräknas däremot vid bifall till järnvägsstyrelsens

anslagsäskanden icke kunna beredas arbete åt en större arbetsstyrka än

2.000 man.

Vidkommande anslaget till inlandsbanan har jag ur nu angivna synpunkter

och med hänsyn jämväl till de av nästlidet års riksdag gjorda uttalanden om

sättet för arbetenas bedrivande norrifrån ansett mig böra förorda järnvägsstyrelsens

framställning.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fortsättande av arbetena å inlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

19 :o) Med tillstyrkan av Kungl. Maj:ts under punkt 19 framställda förslag

hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av statsbanan Forsmo—

Holing för budgetåret 1925-—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 750,000 kronor.

20 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att till fortsättningav

statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

I nästlidet års statsverksproposition föreslog departementschefen på framställning

av järnvägsstyrelsen, att arbetena å tvärbanan Hällnäs—Stensele tills

vidare icke skulle upptagas ovanför Lycksele, och i enlighet härmed äskade

Kungl. Maj:t anslag för budgetåret 1924—1925 endast för fullbordande av

bandelen Hällnäs—Lycksele med ett belopp av 600,000 kronor. Riksdagen beslöt

emellertid i anledning av därom väckta motioner, att arbetena skulle fortsättas

även väster om Lycksele, samt anvisade för budgetåret 1924—1925

1.100.000 kronor, varav 500,000 kronor voro avsedda till påbörjande av arbetena

å sträckan Lycksele—Stensele (Storuman).

Järnvägsstyrelsen begär nu för fortsättande av arbetena å sistnämnda sträcka

ett anslag å 1,500,000 kronor samt anför härutinnan följande:

»Kostnaden för delen Lycksele—Storuman har i fjol uppgivits till approximativt

9,500,000 kronor (exklusive rullande materiel). Någon nj? kostnadsberäkning

har icke nu utförts, enär en exaktare kostnadsuppgift icke kan

åstadkommas förrän efter slutförandet av renstakning av bandelen i fråga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

23

Med anledning av eu från Stensele sockens kommunalfullmäktige till järnvägsstyrelsen

inkommen framställning, att byggandet av nämnda handel

måtte påbörjas från Storuman, bär styrelsen låtit uppgöra tvenne alternativa

approximativa byggnadsplan^ avseende dels att arbetena skola bedrivas

från såväl Storuman som Lycksele, dels att de skola bedrivas endast från

Lycksele, och har styrelsen hos länsstyrelsen i Västerbottens län hemställt

om uttalande över vilkendera av de alternativa byggnadsplanerna enligt

länsstyrelsens förmenande med hänsyn till nyttan för av banan berörda orter

anses böra förordas. Sedan länsstyrelsen i svarsskrivelse den 3 september 1924

anfört, att det för den befolkning, som beröres av banbygget, torde vara fördelaktigare,

om banbyggnaden påbörjas samtidigt från bada hållen, har länsstyrelsen

för sin del förordat detta alternativ.

De nämnda approximativa byggnadsplanerna utgå båda från den förutsättning,

att för vartdera av budgetaren från och med 1925—192(1 till och med

1930—1931 skulle för bananläggningen erfordras ett anslag av 1,500,000 kronor.

Enligt den nu av länsstyrelsen förordade planen vore arbetena avsedda

att bedrivas så, att rälsläggningen år 1925 skulle nå Stensele kyrkoby, år

192(1 Barsele och Betsele respektive norr- och söderifrån, år 1927 Gunnarn

(Bastuträsk) respektive Avalund, år 1928 Kattisavan söderifrån samt år 1929

uppnå bron över Ume älv såväl norr- som söderifrån.

Med stöd av vad länsstyrelsen sålunda anfört och enär arbetets bedrivande

samtidigt från bandelens båda ändpunkter icke skulle innebära några större

olägenheter ur arbetsledningssynpunkt, får järnvägsstyrelsen för sin del tillstyrka,

att arbetet å denna statsbanebyggnad måtte få bedrivas enligt den

av länsstyrelsen förordade planen.»

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Förslaget om byggnadsarbetenas bedrivande från såväl Storuman som

Lycksele grundas huvudsakligen därpå, att detta skulle vara fördelaktigare för

den befolkning, som beröres av banbyggnaden, samtidigt som detta arbetssätt

icke skulle innebära några större olägenheter ur arbetsledningssynpunkt. Vid

bedömande av frågan ur befolkningens synpunkt torde böra beaktas ■— förutom

att befolkningen efter den blivande banbyggnaden redan kommit i åtnjutande av

betydande fördelar genom järnvägsnätets utsträckande till Storuman och nu

senast till Lycksele — att vid byggandet enbart söderifrån järnvägen dock fortast

kommer att nå byggnaderna från det håll, åt vilket desamma hava sin gamla

naturliga förbindelse. Då därtill kommer, att, enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen,

tidsvinsten med avseende å järnvägsförbindelses erhållande vid

byggandet även norrifrån skulle för exempelvis Gunnarn (Bastuträsk) — en av

de viktigaste berörda byarna, belägen på ett avstånd av 32 kilometer från Storuman

och 71 kilometer från Lycksele — komma att utgöra endast ett år, synas

några mera avgörande skäl ur befolkningens synpunkt icke föreligga för arbetenas

igångsättande även norrifrån. Vad så angår frågan, sedd ur byggnadsorganisatorisk

synpunkt, förefaller det uppenbart, att, även om uppdelning

av arbetet kan genomföras utan större olägenheter, det dock måste ställa sig

ekonomiskt fördelaktigare att använda det jämförelsevis ringa årliga belopp, som

torde vara att påräkna för ifrågavarande benbyggnad, på ett håll i stället för

att uppdela detsamma, varförutom man vid det uppdelade arbetssättet dock

måste binda sig vid större årliga anslag för banbyggnaden än som vid arbetets

bedrivande från ett håll skulle vara ur arbetsekonomisk synpunkt strängt nödiga.

Vid angivna förhållanden anser jag mig icke böra åtminstone för närvarande

biträda järnvägsstyrelsens förslag om att banbyggnaden i fråga igångsattes

även norrifrån.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Statsbanan

Jörn—Gubblijaure.

[21.]

Lilla Edets

kraftstation.

[22.]

Vidkommande anslagsbeloppet har departementschefen funnit intet att erinra

mot järnvägsstyrelsens förslag.

Utskottet, som i likhet med departementschefen finner lämpligt, att banbyggnaden

tillsvidare endast bedrives söderifrån, varigenom järnvägen kommer

fortast att nå bygderna från det håll, åt vilket befolkningen har sina gamla

naturliga förbindelser, får hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hållnäs—

Stensele för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

21 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att till fortsättning

av statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kr.

Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har 1917 års

riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Jörn å norra stambanan till

Gublijaure vid inlandsbanan för en med tillämpning av de före kristidens början

år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknad anläggningskostnad

av 8,180,000 kronor. För påbörjande av arbetena å bananläggningen har 1924

års riksdag för budgetåret 1925—1926 anvisat 500,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

»Då styrelsen förmenar, att någon forcering av de fortsatta arbetena å

ifrågavarande statsbana i och för densammas färdigställande inom viss bestämd

tid icke kan för närvarande anses motiverad, har styrelsen icke funnit

lämpligt att redan nu upprätta någon fixerad byggnadsplan, efter vilken

arbetena å meranämnda statsbanebyggnad böra under de närmaste åren uppdelas,

utan föreslår endast beviljande av så stort anslag för budgetåret 1925—

1926, att arbetena kunna bedrivas på ett ur organisatorisk synpunkt ej allt

för ogynnsamt sätt. Styrelsen anser sålunda, att under nyssnämnda budgetår

endast terrassering, trumläggning och en del mindre broarbeten lämpligen

böra komma till utförande å sträckan Jörn—Glomrnersträsk, och beräknar

för sådant ändamål ett anslagsbelopp av 1,000,000 kronor erforderligt.»

Utskottet får, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Jörn—

Gubblijaure för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Statens vattenfall sverk.

22 :o) Beträffande statens vattenfallsverk har Kungl. Maj:t (punkt 22) föreslagit

riksdagen att för fullbordande av arbetena med första utbyggnaden av

Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''utlutande Nr 0. 25

Departementschefen anför bl. a. följande:

»Enligt vad jag inhämtat från styrelsen, lyckades man i februari 1924- komma

till en provisorisk uppgörelse i arbetskonflikten vid Lilla Edets kraftstation.

Till följd härav återupptogos arbetena å anläggningen samt kunde fortgå till

i maj 1924, då arbetsnedläggelse åter inträffade, vilken pågick till i början av

december 1924. Av de anvisade medlen, 13,350,000 kronor, hade, såsom i

nästliden års statsverksproposition meddelades, till den 1 september 1923 i

företaget nedlagts 6,750,000 kronor. För tiden till den 1 november 1924 hava

förbrukats ytterligare 1,500,000 kronor, vadan då återstodo omkring 5,100,000

kronor. Å anläggningen äro murverks- och vattenbyggnadsarbetena i huvudsak

utförda, och återstå överbyggnaden å själva generatorstationen, inredningen i

nämnda station och ställverksbyggnaden samt monteringen av maskiner, turbiner

och övriga rörliga delar i kraftstationen. Då anläggningen sannolikt kommer

att färdigställas under loppet av nästkommande budgetår, torde det av styrelsen

begärda beloppet, 500,000 kronor, böra anvisas av denna riksdag.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av arbetena med första

utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—

1926 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för reglering av

Suorvasjöarna för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av

750.000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 68—70 av-statsrådsprotokollet.

För reglering av de s. k. Suorvasjöarna har riksdagen å riksstat och tillläggsstat

för åren 1919—1922 samt å riksstaten för första halvåret 1923 och

budgetåret 1923—1924 anvisat tillhopa 10,700,000 kronor, varjämte Kungl.

Maj:t genom beslut den 18 november 1922 för nödhjälpsarbeten å ifrågavarande

anläggning anvisat 1,500,000 kronor. För anläggningen hava sålunda disponerats

tillhopa 12,200,000 kronor.

Kostnaderna för omförmälda anläggning, vilka hösten 1919 uppskattades

till 6,600,000 kronor och i början av år 1921 till 8,700,000 kronor, beräknades

av vattenfallsstyrelsen hösten sistnämnda år till ej mindre än 10,700,000 kronor,

däri inbegripet ett belopp av 200,000 kronor för täckande av vissa kostnader

för undersökningar och utredningar, som föregått upprättande av förslagen

till regleringen. Som orsak till denna betydande kostnadsökning angå

vos de mycket stora förberedande arbetena, transportkostnaderna och de allmänna

kostnaderna, vilka varit svåra att i förväg beräkna och visat sig stiga

till högre belopp än som förut antagits. Dessutom uppgavs, att bergets sprickfyllda

beskaffenhet föranlett, att höga extrakostnader måste upptagas för murningsarbeten

i regleringstunnlarna och för de provisoriska avdämnmgarna i

älvgrenarna. I skrivelse den 30 september 1922 beräknade vattenfallsstyrelsen

på grund av ytterligare kostnadsökning totalkostnaderna för företaget till

12.200.000 kronor, och berodde enligt styrelsens uppgift denna kostnadsökning

Reglering

av Suorvasjöarna.

[23.]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutshottets utlåtande Nr 9.

på berggrundens oväntat dåliga beskaffenhet och andra vidriga naturförhållanden,

som svårligen på förhand kunnat förutses. Såsom ovan omförmälts, hava

av statsmakterna beviljats medel, motsvarande tillhopa sistberörda totalkostnadsbelopp,

12,200,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1923 med anslagsäskanden till 1924 års riksdag

för kraftverksanläggningar och regleringsföretag meddelade vattenfallsstyrelsen,

att ifrågavarande anläggning under sommaren 1923 i huvudsak fullbordats

i det första utbyggnadsstadiet och att endast vissa kompletteringsarbeten

återstode. Vederbörande vattendomstol, som redan medgivit viss dämningsrätt,

komme sannolikt i slutet av år 1923 eller början av år 1924 meddela utslag

i målet beträffande hela den uppdämning, som genom regleringsdammarnas

första utbyggnad kunde åstadkommas, och därvid fastställa de närmare villkoren

därför. Genom en del tillstötande omständigheter komme de dittills

anslagna medlen för anläggningen icke att förslå, men då de i samband med

domstolsbehandlingen stående kostnaderna då ännu icke kunde bedömas och

även en del ytterligare utgifter voro svåra att fixera, ansåge styrelsen, att slutredogörelse

borde lämnas först under år 1924.

Vattenfallsstyrelsen har nu i skrivelse den 30 september 1924 hemställt, att

för reglering av Suorvasjöarna måtte för budgetåret 1925—1926 anvisas ett

tilläggsanslag av 750,000 kronor.

Departementschefen anför följande:

»Den uppkomna ytterligare merkostnaden för ifrågavarande regleringsarbeten

är, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, beroende därpå, att berggrunden

under reglerings dammarna varit mera sprickfylld och av i övrigt än sämre

beskaffenhet än man kunnat antaga vid tidigare tillfällen. För att kunna

erhålla fast och tät grund för dammarna har man därför måst nedgå avsevärt

djupare än man under hösten 1922 kunnat räkna med, vilket nödvändiggjort

utförande av särdeles kostsamma sprängnings- och betonggjutningsarbeten, som

ytterligare fördyrats genom vid arbetenas utförande rådande svåra temperaturoch

väderleksförhållanden. Även om kostnadsökningen alltså torde så gott

som uteslutande vara att tillskriva omständigheter, som icke på förhand kunnat

förutses, finner jag i likhet med styrelsen synnerligen beklagligt, att utgifterna

för anläggningen kommit att så avsevärt överstiga tidigare beräknade belopp.

Medel torde emellertid böra beredas för täckande av den uppkomna bristen.

Beträffande frågan, huruvida det av vattenfallsstyrelsen nu äskade slutliga

tilläggsanslaget är tillräckligt, må meddelas, att däri även ingår ersättning för

de kostnader,_ som, enligt vad styrelsen nu kan beräkna, komma att föranledas

av den ännu icke avslutade domstolsbehandlingen av regleringsfrågan och vilka

äro av beskaffenhet att böra gäldas av byggnadsanslagen för regleringsdammarna.

»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört, hemställer

utskottet,

att riksdagen må för reglering av Suorvasjöarna för budgetåret

1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 750.000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

27

24 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att dels besluta, att

statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med maskininstallation

för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av

0,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med nämnda kraftstation

för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 70—7G av

åberopade statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr J. Hedin m. fl. väckt motion, nr 203, har

hemställts, att riksdagen må besluta dels att statens kraftstation vid Norrforsen

i Ume älv skall anläggas enligt den år 1924 godkända planen å älvens södra

sida, dock med de konstruktiva ändringar, som vid närmare undersökning befunnits

lämpliga, dels att det av Kungl. Maj:t föreslagna reservationsanslaget å

4,000,000 kronor för fortsatta arbeten vid nämnda kraftverk säukes till 3,600,000

kronor, dels ock att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får utskottet

hänvisa till motionen.

Beträffande nämnda motion har utskottet erhållit från vattenfallsstyrelsen i

vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga fogats vid detta

utlåtande. (Bil. 1.)

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 210, beslöt 1924 års riksdag,

att ett statens kraftverk skulle anläggas vid Norr forsen i Ume älv, samt

anvisade för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924—1925 ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor. Beträffande de av Kungl. Maj:t framlagda

två alternativen för kraftstationens utbyggande — en anläggning på norra

stranden med en kapacitet av 10,000 kilowatt för en beräknad kostnad av

4,650,000 kronor och en anläggning på södra stranden med en leveransförmåga

av 12,000 kilowatt för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor — fann riksdagen

företräde böra givas åt det större alternativet men ansåg avgörandet

härutinnan böra förbehållas åt Kungl. Maj :t. Slutligen medgav riksdagen, att

med Umeå stad finge träffas avtal angående leverans av elektrisk energi från

det blivande kraftverket i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till

avtal, som bilagts vattenfallsstyrelsens till grund för ovannämnda proposition

liggande skrivelse den 7 mars 1924.

Genom beslut den 20 juni 1924 har Kungl. Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen

att med Umeå stad träffa dylikt avtal. Vidare har Kungl. Maj:t den

4 juli 1924 bemyndigat styrelsen att anlägga ett statens kraftverk vid Norrforsen

på högra (södra) stranden av Ume älv med maskininstallation för en effekt

av omkring 12,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor,

varjämte ovanberörda, för budgetåret 1924—1925 anvisade anslag ställts till

styrelsens förfogande.

Kraftstationen

vid Norr

forsen.

[24.]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

I skrivelse den SO september 1924 bär vattenfallsstyrelsen gjort framställning

om ifrågavarande kraftstations utbyggnad för en större effekt än

den beslutade samt anhållit om anvisande av medel för fortsättande av arbetena

å kraftstationen under budgetåret 1925—1926.

Därefter har styrelsen i skrivelse den 25 november 1924 framlagt mera

fullständiga utredningar angående utformningen av och kostnaderna för kraftstationens

utbyggnad för större effekt.

Efter att hava redogjort för vissa konstruktiva ändringar, som vidtagits i

avseende å den allmänna planen för stationsanläggningen, övergår vattenfallsstyrelsen

i nämnda sin skrivelse till frågan om stationens utbyggande för en

större kapacitet och yttrar därvid bl. a. följande:

»Vattenfallsstyrelsen har emellertid även ansett sig böra undersöka möjligheten

att vid den så fastställda dämningshöjden öka kraftstationseffekten utöver normalt

12,000 kilowatt. Denna effekt har från början valts dels därför att den

var den praktiskt taget minsta, som kunde ifrågasättas vid förläggning av kraftstationen

på södra stranden och sålunda ledde till relativt låga anläggningskostnader,

dels därför att det icke ansågs befogat att utöver den relativt säkra kraftavsättningen

utbygga mer än c:a 5,000 kilowatt. Då numera kontrakt ingåtts

om avsättning av c:a 12,000 kilowatt och då stationens räntabilitet blivit tryggad,

har styrelsen ansett det vara befogat att ifrågasätta ökad utbyggnad i den

mån sådan kan göras till synnerligen låg kostnad per kilowatt. Och en sådan

möjlighet föreligger vid denna utbyggnad, i det att man utan ökning av vare sig

kostnaderna för dammanläggningar och avlopp stunneln eller de allmänna omkostnaderna

och huvudsakligen genom att förstora tubintag, tillopp stuber, turbiner

och sugrör kan för relativt ringa kostnader uttaga en effekt av normalt 15,000

och maximalt 18,000 kilowatt, motsvarande normalt 65, maximalt 83 in3 per

sekund. Även beträffande detta utbyggnadsalternativ gäller, att möjligheten

att under praktisk drift belasta stationen över 15,000 kilowatt blir beroende av

belastningens jämnhet, eventuell sammankoppling med andra kraftanläggningar

m. m. Enligt den praxis vattenfallsstyrelsen följt vid tidigare vattenkraftsi

ationer utgår styrelsen även här från normaleffekten, d. v. s. 15,000 kilowatt.»

Då det nu ifrågasatta förslaget till förändrat utförande av kraftstationen är

väsentligt gynnsammare än det, som våren 1924 kunde framläggas, samt merkostnaden

är obetydlig, finner vattenfallsstyrelsen det uppenbart, att kraftstationen

bör utföras enligt förevarande förslag, och äskar styrelsen för ändamålet

för budgetåret 1925—1926 ett belopp av 4,000,000 kronor. Då turbinerna

till kraftstationen måste beställas senast i början av år 1925, anser styrelsen

det angeläget att snarast erhålla riksdagens beslut i ärendet.

Vad slutligen angår utsikterna och området för avsättning av kraft från

kraftstationen, anför styrelsen:

»Beträffande avsättningsmöjligheterna för kraften får styrelsen anföra, att

det just med hänsyn till den låga produktionskostnaden för kraften vid Norrfors

icke bör vara någon svårighet att få avsättning för kraften. Även om detta

kraftbelopp icke skulle vinna avsättning inom de närmaste åren, så är dock

blotta tillvaron av en så billig kraftkälla en kraftig sporre till utveckling inom

här ifrågavarande avsättningsområde.

Det har uttryckts farhågor för att vattenfallsstyrelsen skulle — med stöd av

den konkurrensförmåga detta låga pris förlänar åt styrelsen — börja kraftöver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ntatsutxkottcts utldlanilr, Nr 0.

2!)

röring i stor omfattning till området Sundsvall- —Härnösand—-Solidtoä trots

överflödet på kraft i detta distrikt. Vattenfallsstyrelsen har emellertid icke

uågra sådana planer. Styrelsen anser det visserligen vara självklart, att Norrforsen

skall förr eller senare elektriskt sammankopplas med statens vattenfall i

Ångermanälven, Fjällsjöälven och Indalsälven. Dessa böra i sin ordning sammanknytas

med statens centralblock av kraftanläggningar i mellersta Sverige.

Medan sistnämnda förbindelseledning är projekterad som eu stamlinje för c:a

200.000 volt och för överföring av 50,000 ä 100,000 kilowatt i riktning mot

söder, bör den sammanbindningslinje, som utföres mellan Norrfors och Ängermanälven

vara av mycket anspråkslösa dimensioner; den bär planerats utförd

för 40,000 volts spänning och med en överföringsförmåga av c:a 4,000 kilowatt.

Den förra linjen kan liknas vid en stambana, som kontinuerligt kommer att

transportera stora mängder kraft från nedre Norrland söderut. Den senare linjen

är att likna vid en landsväg, över vilken kraft kan efter behov transporteras

i mindre mängder i ena eller andra riktningen. Man bar befarat, att vattenfallsstyrelsen

skulle bygga en ''stambana’ från Ume älv till Ångermanälven. Vattenfallsstyrelsen

har endast tanke på eu ''landsväg'', och i den mån över denna kommer

att lämnas kraft söder om Örnsköldsvik, bliva kraftleveranserna med hänsyn

till linjens överföringsförmåga begränsade till c:a 4,000 kilowatt. Åvståndet

Norrforsen—Ångermanälven är 25 % större än avståndet Stockholm—Dalälven

och ungefär hälften så stort som avståndet från Älvkarleby till Motala.

Nämnas bör, att vattenfallsstyrelsen för ett par månader sedan på länsstyrelsens

i Västernorrlands län anmodan och efter uppmaning från åtskilliga av de

större industrierna börjat en utredning om Sundsvall—Härnösand—Solleftcåområdets

förseende med kraft. Det råder nämligen sedan många år tillbaka

kontinuerlig kraftbrist inom dessa områden, och sannolikt skulle, om kraft kunde

vid större leveranser tillhandahållas till samma pris som i de nordligare delarna

av landet, industrien och städerna därstädes för närvarande kunna konsumera

10.000 å 20,000 kilowatt vattenkraft utöver nuvarande förbrukning. Vid sitt

utredningsarbete har styrelsen emellertid förutsatt, att om styrelsen skulle omhändertaga

denna kraftproduktion, så skulle därför utbyggas något av statens

vattenfall i Indalsälven, Ångermanälven eller Fjällsjöälven. På sakens nuvarande

ståndpunkt är det emellertid ej möjligt och torde även vara obehövligt att

avgöra, i vad mån staten framdeles bör åtaga sig denna kraftförsörjning eller ej.

Vattenfallsstyrelsen vill med dessa uppgifter angiva, huru Norrforsen kommer

att inordnas i statens del av kraftproduktionen, och göra klart, att Norr forsen

även för framtiden av styrelsen avses för mera lokala uppgifter. Även om

det skulle uppstå meningsskiljaktigheter rörande lämpligheten av en anspråkslös

sammanbindningslinje Norrforsen—Ångermanälven — varest staten naturligtvis

förr eller senare kommer att utbygga sina fall — och rörande lämpligheten att

från denna sammanbindningslinje leverera mindre kraftbelopp utanför Norrforsens

hemområde, som kan anses sluta i trakten av Örnsköldsvik, så bör det enligt

styrelsens mening icke inverka på frågan om Norrforsverkets utvidgning

till 15,000 kilowatt. Även vid begränsning av Norrforsens distribution till

nämnda hemområde bör det icke vara svårt att tack vare det låga produktionspriset

få lönande avsättning för det kraftbelopp, som kan erhållas från det enligt

nu föreliggande förslag utvidgade Norrforsverket. Latenta kraftbehov och

industriella utvecklingsmöjligheter kunna på sådant sätt tillgodoses.»

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då beslut av riksdagen fattades om anläggande av kraftstationen vid Norrforsen,

hade man att räkna med en säker kraftavsättning av omkring 7,000 kilowatt,

varför, även om hänsyn toges till de goda avsättningsmöjligheterna för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

energi, det icke ansågs ekonomiskt att utbygga kraftstationen för större kapacitet

än att den kunde tillfredsställande förräntas eller för högst 12,000 kilowatt.

Emellertid hava sedermera ytterligare avtal om kraftavsättning kommit

tillstånd, så att redan nu en distribution från kraftstationen är säkerställd av

omkring 12,000 kilowatt, därav det huvudsakliga kraftbeloppet är avsett för

Umeå och trakterna däromkring och för Örnsköldsvik samt ett mindre belopp

för trakterna omkring Ångermanälven. Då sålunda kraftstationens leveransförmåga

redan nu är i det närmaste helt utnyttjad, men goda utsikter

torde förefinnas till ytterligare kraftavsättning inom ifrågavarande delar av

Västerbotten, här vattenfallsstyrelsen ansett sig böra föreslå kraftstationens utbyggande

för en något större kapacitet. Enligt styrelsens förslag skulle utan

ändring av stationen i övrigt allenast genom anordnande av större tubintag,

tilloppstuber, turbiner och sugrör kraftstationens produktionsförmåga kunna

höjas till normalt 15,000 kilowatt eller med 25 procent, medan den därav betingade

ökningen av byggnadskostnaderna endast skulle bliva 640,000 kronor

eller 10 1/2 procent. Anläggningskostnaden för varje kilowatt, som enligt nu

fastställd plan utgör omkring 504 kronor, skulle sålunda kunna nedbringas till

omkring 446 kronor. Det billigare kraftpris, som härigenom vinnes, är naturligen

agnat att stimulera efterfrågan på elektrisk energi inom kraftstationens

distributionsområde, och genom den därav föranledda ökade kraftavsättningen

ökas möjligheterna till en ännu bättre förräntning av företaget. Det torde jämväl

böra framhållas, att, därest en utvidgning av kraftstationen skulle äga rum

först efter stationens färdigställande, en sådan åtgärd för ökning av dess kapacitet

lärer medföra både större tekniska svårigheter och högre kostnader än

om kraftstationen redan från början anordnas för den större kapaciteten. __ Även

oavsett den av styrelsen planerade kraftavsättningen till trakterna vid Ångermanälven

synes därför en utbyggnad av kraftstationen vid Norrforsen i enlighet

med vattenfallsstyrelsens nu föreliggande förslag såväl ur tekniska som

statsekonomiska synpunkter vara så fördelaktig, att härav väl motiveras en

ökning i statens utgifter för kapitalökning, som eljest på grund av rådande

förhållanden icke skulle kunnat ifrågasättas. På grund av vad sålunda anförts

anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande kraftstation redan från

början utbygges för en kapacitet av normalt 15,000 kilowatt på sätt vattenfallsstyrelsen

föreslagit. Då enligt ovanberörda avtal med Umeå stad kraftstationen

skall leverera energi till staden från och med den 1 juli 1926, torde någon

nedsättning icke lämpligen böra vidtagas i det av styrelsen för fortsättande av

arbetena å kraftstationsbyggnaden för budgetåret 1925—1926 äskade beloppet.

4,000,000 kronor.

Vad slutligen angår den av vattenfallsstyrelsen berörda frågan om tillhandahållande

av kraft åt trakterna omkring Ångermanälven, torde i avvaktan

på resultatet av den hos styrelsen pågående utredningen angående tillgodoseende

av kraftbehovet därstädes något uttalande från min sida ej vara erforderligt.

Jag vill emellertid i detta sammanhang omnämna, att vattenfallsstyrelsen

i skrivelse den 6 december 1924 anmält, att styrelsen på anhållan av

länsstyrelsen i Västernorrlands län verkställt vissa förberedande undersökningar

rörande kraftfrågorna i nämnda län samt meddelat länsstyrelsen, under

vilka allmänna förutsättningar vattenfallsstyrelsen skulle kunna distribuera

kraft från en kraftstation vid Stadsforsen i Indalsälven, därest en sådan bleve

av statsmakterna beslutad. Under förutsättning att den fortsatta utredningen

av denna kraftfråga skulle giva vid handen, att en utbyggnad av ett statens

vattenfall i dessa trakter borde komma till stånd, kunde det möjligen bliva

nödvändigt att redan inom den närmaste framtiden framlägga förslag om detta

kraftstationsbygge.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0. 31

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag- avser, att kraftstationen vid

Norrforsen skulle anläggas efter en något utvidgad plan, varvid redan från

början tub-intagens utsprängning skulle göras mera omfattande och de båda

turbinerna tilltagas större än som tidigare förutsatts. På detta sätt skulle

stationens leveransförmåga ökas från 12,000 till 15,000 kilowatt. Denna utökning

av kapaciteten med cirka 25 % beräknas kunna genomföras utan att

dock kostnaderna komma att stiga med mer än omkring 10 procent eller från

6,050,000 kronor till 6,090,000 kronor.

Enligt vad verkställda utredningar utvisa, kan inom den närmast avsedda

landsdelen (av elektrifieringskommittén benämnd »Ume älvs kraftdistrikt»)

energibehoven under den närmaste framtiden väntas växa till sådan storlek,

att enbart med hänsyn till dessa en anläggning av nu angiven omfattning torde få

anses motiverad. Redan av denna anledning anser sig utskottet kunna tillstyrka,

att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet, desto

mer som denna nu kan erhållas för en jämförelsevis ringa merkostnad, medan

däremot framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara ändringsarbeten.

Härtill kommer emellertid ytterligare att, på sätt av den lämnade utredningen

närmare framgår, en omedelbar avsättning av hela det energibelopp, för

vilket anläggningen projekterats, kan anses tryggad genom att en mindre del

av kraften levereras längre söderut till trakten av Ångermanälven (Ådalen).

Denna trakt räknas visserligen i allmänhet höra till det på vattenfall synnerligen

rika Indalsälven—Ångérmanälvens kraftdistrikt. För närvarande råder

dock inom detta distrikt, trots den förefintliga rikedomen på av staten och enskilda

ägda kraftkällor, stor brist på elektrisk energi. Avtal har, såsom av vattenfallsstyrelsen

i dess här återgivna skrivelse av den 29 januari 1925 upplyses,

redan träffats om leverans av intill 2,300 kilowatt till en industri i

Ådalen under förbehåll att koncession kan utverkas å erforderlig kraftledning.

Genom denna leverans beräknas Norr forsanläggningens belastning bliva så ökad,

att kraftpriset vid övriga leveranser från stationen enligt föreliggande kontrakt

genomgående sänkes med 4 kronor per kilowatt och år.

I den i ämnet väckta motionen har nu hemställts, att tillsvidare beslut endast

måtte fattas om anläggningens utförande efter den år 1924 av Ilungl. Maj:t

fastställda planen samt att anslag icke måtte lämnas till kraftledningens fortsättning

till Ådalen. Utskottet, som icke kan biträda de i motionen anförda

synpunkterna, vill framhålla, att det knappast rimligen torde kunna påfordras,

att staten, i väntan på utformningen och genomförandet av andra planer på

utbyggnad av vattenfall i dessa trakter, avstår från ifrågavarande avsättning

av en begränsad kraftkvantitet till Ådalen. Enligt vad för utskottet upplysts,

ställer sig denna leverans för staten ekonomiskt fördelaktig; med utlägg av

en jämförelsevis obetydlig merkostnad för en förlängd kraftledning till Nyland

vinnes en omedelbar gynnsam förräntning av Norrforsens kraftverk

jämte därtill hörande distributionsnät. På detta, sätt skulle också ett betydelsefullt

stöd kunna lämnas en viss mindre del av konsumenterna inom Ådalen,

Utskottets

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Distributionsan

läggningar

och

därmed

sammanhängande

arbeten.

[25.]

vilka för närvarande på grund av den i trakten rådande kraftbristen endast med

svårighet kunna erhålla sina behov av energi tillgodosedda.

I avseende å den utsträckning av ovannämnda kraftledning söderut, som för

ändamålet erfordras, är också att märka, att denna, enligt vad från vattenfallsstyrelsen

påvisats, till största delen får karaktären av en naturlig och framdeles

erforderlig kustledningslinje inom Ume älvs kraftdistrikt. Endast till

en obetydlig del genomlöper denna ledning det område, som plägar anses hänförligt

till Ångermanälven—Indalsälvens kraftdistrikt. Även vad detta sydligare

belägna distrikt beträffar, torde ock ledningen framdeles, sedan kraftproduktionen

inom detta distrikt rationellt ordnats, bliva till nytta såsom en

sammanbindningslinje för utjämning av energitillgångarna inom de båda kraftområdena.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, som under

punkt 25 :o) avgiver förslag beträffande ifrågavarande motion, i vad den avser

sänkning av anslaget för distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten, nu hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å den av herr Hedin m. fl. i ämnet

väckta motionen, i vad den avser statens kraftstation vid Norrforsen,

a) besluta, att statens kraftstation vid Norr för sen i Ume älv

skall anläggas med maskininstallation för en effekt av normalt

15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,690,000 kronor;
b)

för fortsättande av arbetena med nämnda kraftstation för

budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av

4,000,000 kronor.

25 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för utförande

av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,200,000

kronor.

Såsom utskottet härovan under punkt 24 :o) omförmält, har herr J. Hedin

m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion (nr 203) hemställt bl. a., att

riksdagen måtte besluta, att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000

kronor.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten för statens kraftverk har 1924 års riksdag för budgetåret 1924—1925

anvisat ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

33

I skrivelse den 27 september 1924 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1925—1926 äskat ett anslag å 3,000,000 kronor. Till

stöd härför yttrar styrelsen:

»För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten för statens kraftverk har för tiden intill den 1 juli 1925 beviljats

80.774.000 kronor av lånemedel. Den bokförda kostnaden för därmed utförda

distributionsanläggningar uppgick den 1 augusti 1924 till omkring 76,300,000

kronor. Vid nämnda tidpunkt förefanns alltså ett disponibelt överskott av

4.474.000 kronor. De återstående kostnaderna för de anläggningar, som det

åligger vattenfallsstyrelsen att utföra i samband med elektrifieringen av stambanan

Stockholm—Göteborg, uppgingo vid samma tidpunkt till omkring

3,000,000 kronor. För fullbordande av redan beslutade anläggningar inom

de äldre kraftverken erfordras omkring 550,000 kronor och för utförande av

distributionsanläggningar i anslutning till Norrfors kraftstation för överenskomna

energileveranser bland annat till städerna Umeå och Örnsköldsvik omkring

1,000,000 kronor. Om för ännu icke beslutade anläggningar och oförutsedda

ändamål beräknas ett belopp av 2,924,000 kronor, skulle under tiden

1 augusti 1924—1 juli 1926 i distributionsanläggningar komma att nedläggas

följande summor:

för järnvägselektrifieringen.........kronor 3,000,000: —-

» redan kontrakterade leveranser från Norrfors

kraftverk............ * 1,000,000: —

» fullbordande av andra beslutade anläggningar

................ » 550,000: —

» ännu icke beslutade anläggningar . . . . > 2,924,000: —

Summa kronor 7,474,000: —

Då som ovan nämnts den 1 augusti 1924 ännu återstod oförbrukat av förut

beviljade anslag 4,474,000 kronor, erfordras sålunda för budgetåret 1925—- 1926 ett nytt anslag å 3,000,000 kronor.»

Ifrågavarande av vattenfallsstyrelsen begärda belopp av 3,000,000 kronor har

departementschefen ansett kunna nedsättas till 2,200,000 kronor.

Under hänvisning beträffande ovannämnda motion till vad utskottet härom

under punkt 24 :o anfört, får utskottet, som icke finner någon sänkning i det av

departementschefen förordade beloppet, 2,200,000 kronor, böra vidtagas, tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å den av herr Hedin m. fl. i ämnet väckta motionen,

i vad den avser nu förevarande anslag, må för utförande av

distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeheten

vid statens kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisa

ett reservationsanslag av 2,200,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 9 Käft. (Nr 9.)

Utskottets

yttrande.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Sättet för

anslagens

täckande.

26 :o) Utskottet, som under punkt 14 ro) härovan framställt förslag om anlitande

av rusdrycksmedelsfonden för anskaffning av medel till inlösen av vissa

järnvägshotell, kommer i övrigt beträffande sättet för täckande av de utav utskottet

ovan tillstyrkta anslagen att framdeles under riksdagen avgiva yttrande;

vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 17 februari 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, H. F. Lamm, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C, G.

Ekman, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson och J. B. Johansson i Fredrilcslund;
från

andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, J. D. Norman, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson

i Blädinge, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och A. Danielsson.

Reservationer:

vid punkt 24 (kraftstationen vid Norrforsen) av herr J. D. Norman, vilken

ansett, att utskottets motivering bort hava, följande lydelse:

»Vattenfallsstyrelsens------- ---- 6,690,000 kronor.

Enligt-----till sådan storlek, att en anläggning av nu angiven om
fattning

torde få anses motiverad. Utskottet anser sig därför kunna tillstyrka,

att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet, desto mer

som denna nu kan erhållas för en jämförelsevis ringa merkostnad, medan däremot

framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara ändringar.

Däremot kan utskottet icke tillstyrka byggandet av en kraftledning söder

om Örnsköldsvik. Vattenfallsstyrelsen meddelar visserligen, att den redan träffat

avtal om leverans av kraft till industri i Ådalen utan annat förbehåll än

att koncession lämnas för den erforderliga kraftledningen. Utskottet finner det

anmärkningsvärt, att vattenfallsstyrelsen, med de tydliga direktiv som lämnats

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

35

i 1924 års proposition, vilken vann riksdagens bifall, och vari tydligen utsagts,

att med Norrforsens utbyggande avsågs att skapa ett kraftverk för Västerbottens

kustland, likväl ansett sig kunna kontraktera om kraft mitt inne

i ett annat kraftdistrikt, som självt har riklig tillgång på kraft. Detta kan

icke vara ägnat att befrämja planmässigheten i kraftledningsnätets utveckling

i dessa trakter. Det bör i detta sammanhang erinras om att departementschefen

i förra årets proposition rörande Norrforsen jämväl förutsatt, att vattenfallsstyrelsen

skulle ''begränsa sitt medelsbehov under den närmaste tiden genom

att beträffande de av riksdagen nyligen beviljade anslagen iakttaga all möjlig

återhållsamhet, och gäller detta särskilt nya distributionsanläggningar i sådana

fall, där tvekan kan råda om lämpligheten av omedelbara åtgärder från

styrelsens sida’. Det hade därför varit naturligare, om vattenfallsstyrelsen beträffande

kraftleveransen till Ådalen jämlikt i styrelsens instruktion möjliggjord

väg undersökt, om icke kraftbehovet kunnat täckas på annat sätt, innan

kontrakt om kraftleverans dit tecknats. Enligt vad utskottet erfarit planeras

nu uppförandet av ett kraftverk vid Hammarforsen genom försorg av Sundsvalls

stad och Hammarforsens kraftaktiebolag under medverkan beträffande

ledningsnätet jämväl av andra kraftföretag i Sundsvallsdistriktet och Ådalen.

Tillkomsten av detta kraftverk blir givetvis försvårat, om vattenfallsstyrelsen

får fullfölja sitt uppsåt med kraftleverans från Norrforsen.

Ifråga om det träffade avtalet tar utskottet för givet, att vattenfallsstyrelsen

icke kunnat helt bortse från möjligheten att få för kraftledningens byggande

erforderliga medel beviljade av riksdagen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet, som under

punkt 25 :o) avgiver förslag beträffande ifrågavarande motion, i vad den avser

sänkning av anslaget för distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten, nu hemställa,,

vid punkt 25 (distributionsanläggningar m. m.) av herr I. D. Norman, vilken

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning beträffande ovannämnda motion till vad utskottet härom

under punkt 23 :o) anfört, får utskottet, som finner en sänkning ungefärligen

motsvarande anläggningskostnaden för en kraftledning flrnsköldsvik—Dynäs

i det av departementschefen förordade beloppet, 2,200,000 kronor, kunna vidtagas,

tillstyrkes den i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med

bifall till den av herr Hedin m. fl. i ämnet väckta motionen, i

vad den avser nu förevarande anslag, må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten

vid statens kraftverk för budgetåret 1925—-1926 anvisa

ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Bilaga 1.

(punkt 24:o))

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss har vattenfallsstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande

rörande motion nr 203 i riksdagens andra kammare av herr Hedin m. fl. i anledning

av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående

statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv. På grund härav får vattenfallsstyrelsen

härmed anföra följande.

Då vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1924 hos Kung], Maj:t föreslog

utbyggnad av Norrforsen, hade vattenfallsstyrelsen endast undersökt kraftbehoven

inom den närmast Ume älvs utlopp belägna delen av Västerbottens

kustland, från. Nysätra till Nordmaling. Det är av denna orsak, som vattenfallsstyrelsen

i nämnda skrivelse endast berör distributionen inom detta område.

I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet rörande propositionen

angående, anläggande av Norrfors kraftverk motiveras detta visserligen

med »kraftförsörjningen i Västerbottens kustland», liksom i vattenfallsstyrelsens

framställning. Men det finns icke i propositionen något uttryck tydande

pa förbud att överföra Norrforskraft utanför länsgränsen. Vad i propositionen

sagts om Norrfors kraftverks beroende av den lokala kraftavsättningen •—•

inom Västerbottens kustland — är utan tvivel fortfarande riktigt. Men därav

kan man givetvis icke draga den slutsatsen, att Norrfors kraftverk icke

skulle hava någon uppgift att fylla utanför länsgränsen.

Då frågan behandlades i statsutskottet, hade Örnsköldsviks stad — efter propositionens

avlämnande — förfrågat sig om kraft dels för stadens eget behov,

dels för ett träsliperi, som planerades i staden. Detta meddelades muntligen

i statsutskottet, varvid det särskilt från en representant för Västerbotten framhölls

lämpligheten av att Norrfors-kraft överfördes till Örnsköldsvik. I statsutskottets

utlåtande angives på grund härav: »Men dessutom föreligga, enligt

vad i propositionen påvisats och ytterligare under utskottets behandling av ärendet

styrkts, andra liknande stora leveransmöjligheter (utom Umeå stad) —

exempelvis till träsliperier för tillverkning av mekanisk trämassa och andra

industriföretag, vilka förbruka betydande kraftbelopp». På tal om utbyggnadsstorleken

säger utskottet: »Det synes därför utskottet vara med ekonomiskt

förutseende överensstämmande, att utbyggnaden äger rum efter det större alternativet,

d. v. s. med kraftstationen förlagd till södra stranden, varigenom

en leveransförmåga av 12,000 kilowatt skulle erhållas».

Vattenfallsstyrelsen anser statsutskottets ovanstående uttalanden innebära, att

Norrforsverkets distribution icke skulle begränsas till »hemområdet», utan att

utskottet förordade det större utbyggnadsalternativet, emedan det möjliggjorde

kraftleverans utanför hemområdet och sannolikt skulle giva förbättrad förräntning

av det i kraftverket nedlagda kapitalet.

Vid behandlingen inom riksdagens kamrar har intet framkommit, som motsäger

denna styrelsens uppfattning.

Leveransen till Örnsköldsvik har möjliggjorts genom tillkomsten av ett träsliperi

därstädes. Att kraft kunnat tillhandahållas från Norrfors — trots full

förräntning av överföringsanläggningarna Norrfors—Örnsköldsvik samt ett normalt

utgångspris i Norrfors -— till.ett pris väsentligt gynnsammare än det, som

kunde ernås från en av Örnsköldsvik ifrågasatt egen kraftstation, får väl anses

vara det bästa beviset för att överföringen till Örnsköldsvik är rationell.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

37

Vad beträffar den i motionen oinförmälda kraftleveransen till Ångermanälven,

får vattenfallsstyrelsen meddela, att styrelsen träffat avtal om leverans av

intill 2,300 kilowatt till en industri i Ådalen utan annat förbehåll, än att koncession

lämnas för den erforderliga kraftledningen. Nämnda industri erhåller

visserligen f. n. ungefär hälften av detta effektbelopp från en enskild leverantör,

men har uppgivit sig icke kunna påräkna leveransens förlängning, då avtalet

härom om 1 1/2 år utlöper, än mindre kunna erhålla det ytterligare kraftbelopp,

varav den har behov. Det kraftpris, styrelsen erhållit av denna abonnent, medgiver

full förräntning och amortering jämväl av den på grund av denna leverans

behövliga kraftledningen. Det är sålunda så mycket högre än kraftpriset i

Örnsköldsvik som motsvarar den större överföringslängden.

Leveransen till Ådalen är en indirekt följd av leveransen till Örnsköldsvik.

Den hade givetvis aldrig ifrågasatts, om icke ledningen till Örnsköldsvik beslutats

på grund av avtalet med Örnsköldsvik. Leveransen till Ådalen har visserligen

icke varit berörd, varken i propositionen eller i statsutskottet, därför

att någon tanke på dylik leverans då icke existerade. Men densamma medför

så väsentliga fördelar både för Norrfors kraftverk, för dess konsumenter i allmänhet

och för det företag, som skall använda kraften, att vattenfallsstserelsen

ansett det fullt berättigat att fortsätta ledningsnätet ned till Ådalen.

Genom den sålunda kontrakterade Ådalsleveransen blir nämligen kraftstationens

belastning så ökad, att enligt bestämmelserna i tidigare tecknade kontrakt

priset för kraften nedgår med 4:— kr. pr kilowatt och år. Den bättre utnyttjningen

medför bättre räntabilitet för Norrfors kraftverk, och konsumenten får

sitt behov av kraft till lågt pris tryggat.

Kraftledningen mellan Örnsköldsvik och Ångermanälven, som enligt vad ovan

nämnts kan amorteras redan genom det nu träffade avtalet, kan emellertid dessutom

komma till användning för transitering, om ock i jämförelsevis blygsam

omfattning, av i enskilda kraftstationer genererad effekt för förbrukning av

andra industrier. För någon överföring av större energibelopp till Ångermanälven

kan den däremot ej tjäna.

För närvarande äro följande kraftbelopp avsatta:

Umeå stad....................... 5,500 kilowatt

Örnsköldsviks stad................... 350— 1,000 >

Träsliperi i Örnsköldsvik ................ 2,500— 3,500 »

Adalen........................ 1,800— 2,300 »

Summa 10,150—12,300 kilowatt

Inclusive överföringsförlnster.............. 10,800—13,100 »

Det nu avsatta kraftbeloppet utgör vid starten 10,800 kilowatt, men torde redan

efter ett år vara uppe i 12,000 ä 13,000 kilowatt.

Såsom i propositionen angives, kan den av föregående års riksdag beslutade

stationen avgiva normalt 12,000, maximalt 13,750 kilowatt. Den motsvarar

alltså ungefär den nuvarande kraftavsättningen.

De 3,000 kilowatt, som genom den nu föreslagna ökningen kunna utvinnas,

torde omedelbart vinna avsättning, varvid högst 1,500 kilowatt avses för avsättning

söder om Örnsköldsvik.

Då man erhåller den föreslagna ökade storleken av Norrforsanläggningen till

ett så billigt pris, att, enligt vad i propositionen upplyses, det utgör högst

213:—• kronor per kilowatt, motsvarande en årskostnad av högst c:a 20:— kr.

per kilowatt och år, har styrelsen ansett det ur nationalekonomisk synpunkt

alldeles självklart, att en dylik utvidgning bör komma till stånd, eftersom avsättning

visat sig förefinnas för större kraftbelopp än som kunde tagas i beräkning

vid frågans behandling vid 1924 års riksdag. Det borde väl icke ens från

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

motionärernas sida vara något att erinra mot, att man genom kraftverkets förstoring

erhåller en under alla förhållanden synnerligen billig kostnad å den tillkomna

effekten. På samma gång denna medför en nedsättning i abonnenternas

kraftpris, komma de anslutna industriernas konkurrensmöjligheter därigenom i

viss mån att stärkas. Ej heller lär det väl kunna anses vara något fel, att man

härigenom skulle ernå bättre förräntning av de av staten nedlagda kostnaderna

för vattenfallets inköp och för dess utnyttjande.

Vad angår motionärernas påpekande, att elektrifieringskommittén i sina riktlinjer

för kraftförsörjningens framtida ordnande icke funnit behov föreligga av

en kraftledning mellan Ume älv och Ådalen, vill vattenfallsstyrelsen endast

framhålla dels att kommittén, i vilken undertecknade Hansen och Borgquist voro

ledamöter, själv förklarat sina riktlinjer motsvara endast en lösning av problemet

bland många andra, dels att här ej är fråga om någon större överföringslinje

på nämnda sträcka, dels slutligen att kommittén givetvis icke vid upprättande

av sina planer kunde hava kännedom om de speciella faktorer, som numera

gjort kraftledningen Norrfors—Örnsköldsvik—Nyland (Ådalen) lämplig.

Då vattenfallsstyrelsen i anslutning till vad ovan sagts varken kan finna

några formella eller reella skäl mot bifall till Kungl. Maj :ts proposition om det

för kraftstationens förstoring erforderliga ökade anslaget, och då beställning av

maskineriet för anläggningen måste ske utan uppskov för att kraftstationen skall

kunna bliva färdigställd inom beräknad tid, får styrelsen hemställa, att statsutskottet

måtte avstyrka motionärernas hemställan och tillstyrka bifall till

Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition i oförändrad form.

Motionärerna hava dessutom hemställt om nedsättning i det av Kungl. Maj:t

begärda reservationsanslaget för vattenfallsstyrelsens distributionsanläggningar.

Styrelsen vill med anledning därav framhålla, att styrelsen hos Kungl. Maj:t

begärt uppförande av ett anslag av 3,000,000 kr., men att Kungl. Maj:t i propositionen

redan nedsatt detta belopp till 2,200,000 kr. Med hänsyn härtill och

till vad förut anförts beträffande Norrforsverkets distributionsområde får styrelsen

härmed hemställa, att statsutskottet ville avstyrka motionärernas förslag

jämväl i denna del.

Stockholm den 29 jan. 1925.

E. VILH. HÅNSEN.

W. Borgquist.

Sam Malmfors.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

250560

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:52 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar s. 1 i texten