Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25

1926-05-04 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:25, Andra lagutskottets utlåtande Nr 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 14 juni 1918 om fattigvården in. in. dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 106, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

1:°) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården, och

2:o) lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924

(nr 361) om samhällets barnavård.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

följande i anledning därav väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 280 av herr Lyberg m. fl.; samt

inom andra kammaren:

nr 394 av herr Ericson i Boxholm m. fl.;

nr 404 av herr Ericson i Boxholm m. fl.;

nr 408 av herr Lindley m. fl.;

nr 409 av herr Magnusson i Tumhult; och

nr 412 av herr Holmström i Gävle.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

lagförslagen, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen, i

den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan.

För vad motionärerna hemställt redogöres närmare här nedan under de

särskilda paragraferna i det under 1) här ovan avsedda lagförslag. Vidkommande

de skäl, som anförts för de i motionerna framställda yrkandena,

tillåter sig utskottet, i den mån desamma icke här nedan återgivas, hänvisa

till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 25.) 963 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Propositio
nen.

Utskottet.

Motionerna

I: 280 och

II: 408.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 2d.

Det i förevarande proposition innefattade förslaget till ändringar i fattigvårdslagen

liar till huvudsakligt syfte att nedbringa antalet fattigvårdsprocesser.

Det i samband därmed avlämnade förslaget till ändringar i

lagen om samhällets barnavård har motsvarande syfte beträffande målen

enligt denna lag.

De i fattigvårdslagen föreslagna förändringarna avse huvudsakligen vissa

förtydliganden i 40—42 §§, bestämmelser i 50 och 51 §§ i syfte att

nedbringa antalet tvister om ersättningsbelopps storlek, komplettering av

stadgandena i 52 § om sökande fattigvårdsstyrelses utredningsskyldighet,

utbyggande av anmaningsförfarandet, varom stadgas i 53 och 54 §§, de

i 55 § intagna preskriptionsbestämmelserna, införande i 56 § av stadgan

den om påföljder för vissa försummelser av fattigvårdssamhälle, vissa

tillägg till bestämmelserna i 58 och 59 §§ samt införande i fattigvårdslagen

under 62 § av bestämmelser om ränta å fattigvårdskostnad och

ersättning för rättegångskostnader i fattigvårdsmål, varjämte vissa följdändringar

i andra paragrafer av lagen än de här nämnda erfordrats.

Mot det sålunda angivna syftet har utskottet, som av den framlagda

utredningen funnit, att snara och effektiva åtgärder äro för ändamålet av

behovet påkallade, givetvis icke någon erinran att framställa, och anser

sig utskottet hava grundade skäl för den förhoppningen, att de i propositionen

föreslagna åtgärderna skola visa sig i stort sett ägnade att befrämja

det angivna syftet. På några punkter har utskottet emellertid

funnit anledning framställa vissa erinringar och omarbeta förslaget. I

fråga därom får utskottet hänvisa till nedanstående under de särskilda

paragraferna lämnade redogörelse för utskottets uppfattning, i den män

densamma avviker från den mening, åt vilken Kungl. Maj:t i propositionen

givit uttryck.

Lagen om ändring i vissa delar av lagen om fattigvården.

40—42 §§.

I de förut omnämnda lika lydande motionerna I: 280 av herr Lyberg in. fl.

och II: 408 av herr Lindlcy in. fl. har erinrats därom, att svenska landstingsförbundet

i framställning till Kungl. Maj:t den 13 december 1923 samt

i det yttrande, som förbundet avgivit över det till grund för propositionen

liggande förslaget, framställt bland annat önskemål om viss ekonomisk

medansvarighet för primärkommunerna beträffande vårdkostnad enligt 40—

42 §§ i fattigvårdslagen, om kortvarig lasarettsvårds undantagande från

landstings ersättningsskyldighet samt om vissa förtydligande bestämmelser

beträffande ersättning för vård av kroniskt sjuka. I motionerna har vidare

erinrats bland annat därom, att i vissa av de yttranden, som avgivits

över det till grund för propositionen liggande förslaget dels ifrågasatts

tillskapande av större fattigvårdsdistrikt än de nuvarande såsom ett effek
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 3

tivt medel för fattigvårdsprocessernas nedbringande dels anmärkts att förslaget

alltför ensidigt inriktats på att minska antalet fattigvårdsprocesser

utan att taga hänsyn till att de föreslagna bestämmelserna inverkade på

målens beskaffenhet och ökade arbetet dels ock påpekats den betydelse,

som ett offentliggörande av andra av kammarrätten tillämpade normer än

den s. k. kammarrättens taxa kunde tänkas medföra. I motionerna har

yrkats dels avslag å de i propositionen föreslagna bestämmelserna angående

vårdersättnings beräknande — vartill utskottet återkommer vid behandlingen

av 50 och 51 §§ i förslaget — dels ock, att riksdagen måtte besluta

»i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan härom jämte frågan

om vårdavgifter i allmänhet för å lasarett och sjukstugor intagna utomlänspatienter’

ävensom de övriga spörsmål, som i enlighet med vad ovan

framhållits inverka på frågan om nedbringande av antalet fattigvårdsprocesser,

måtte i ett sammanhang underkastas en allsidig utredning, samt

att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna

utredning kan giva anledning.»

I motionen II: 409 har herr Magnusson i Tumhult hemställt, »att riksdagen

ville för sin del besluta, att i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

följande ändringar skola göras:

1) i § 41 sista stycket skall uttrycket ''hälften av vårdkostnaden’ ändras

till ’en fjärdedel av vårdkostnaden’, samt

2) i § 42 skall införas bestämmelse därom, att ersättning av landstinget

skall lämnas först efter det vårdtiden överskridit 15 dagar per

kalenderår, oavsett om vården pågått i en följd eller i omgångar, och att

sådan ersättning skall lämnas endast för den tid, som överskrider dessa

15 dagar».

Under det att de i propositionen föreslagna åtgärderna huvudsakligen

inrikta sig på fattigvårdslagens processuella bestämmelser, syfta förevarande

motioner längre, i det att där, särskilt i fråga om bestämmelserna i 40—

42 §§ fattigvårdslagen, ifrågasättas ändringar av rätt så djupgående betydelse

för lagens innehåll i materiellt avseende.

Såsom även i motionerna I: 280 och II: 408 påpekats, ligger frågan

om ändring i dessa bestämmelser under Kungl. Maj:ts prövning på grund

av framställning i ämnet från svenska landstingsförbundet. Det synes vid

sådant förhållande utskottet icke lämpligt att, innan frågan blivit av Kungl.

Maj:t slutligt utredd, intaga ståndpunkt till de av herr Magnusson i Tumhult

i motionen II: 409 väckta ändringsförslagen.

Utskottet får vidare erinra därom, att innevarande riksdag i skrivelse

till Kungl. Maj:t (nr 5 A p. 66) anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt framlägga förslag rörande statsbidrag till sjukhem för kroniskt sjuka.

Då vid Kungl. Maj:ts utredning av denna fråga även landstingens bidragsskyldighet

torde komma att beröras, synes det utskottet icke erforderligt

att hos Kungl. Maj:t göra en sådan framställning, som i nu förevarande

del ifrågasättes i motionerna I: 280 och II: 408.

Motionen

II: 409.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Proposi
tionen.

Motionerna

I:280,

II: 408 och

II: 412-

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Ehuru utskottet av skäl, som nyss anförts, sålunda icke finner någon

särskild riksdagens framställning i ämnet av behovet påkallad, anser sig

utskottet dock icke böra underlåta att understryka behovet av att åtgärder

vidtagas för att det i 41 § fattigvårdslagen förekommande uttrycket »personer,

som lida av annan kronisk eller obotlig sjukdom än» etc. får den

avsedda tillämpningen. Missförhållanden torde nämligen liava förekommit

i såväl den ena som andra riktningen. För utskottet har nämligen uppgivits

dels, att det sökts ersättning för vård av sådana personer, som

icke avsetts med bestämmelsen i fråga, och dels att landsting vägrat ersättning

i sådana fall, där ersättning med hänsyn till sjukdomens beskaffenhet

bort utgå.

I detta sammanhang vill utskottet uttala den förhoppningen, att möjligheten

av att utsträcka 40 § fattigvårdslagen till att avse även blivande

statsanslag för fallandesjuka vederbörligen beaktas.

50 och Öl §§.

Kungl. Maj:ts förslag under dessa paragrafer innefattar till en början i

51 § första stycket ett uttryckligt angivande i lagen av de dömande

myndigheternas rätt till prövning av skäligheten av de ersättningsbelopp,

som yrkas i fattigvårdsmål.

Därjämte stadgas i 51 § andra stycket, att ersättningsbeloppen skulle

kunna, beträffande vård å anstalt eller inrättning, om och i den utsträckning

förhållandena det påkallade, samt för tid, som befunnes lämplig, med

tillämpning av ovan angivna skälighetsgrund, fastställas på förhand av

Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnade.

I 51 § tredje stycket stadgas likväl det undantaget, att ersättning för

dagavgift för vård å länslasarett eller av landsting underhållen sjukstuga

eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning skulle utgå

allenast efter det lägsta belopp, som i sådant hänseende bestämts för å

anstalten eller inrättningen intagna patienters vård.

I fråga om sistnämnda undantag har det i propositionen medgivits, att

härigenom skulle åstadkommas en överflyttning i viss mån av fattigvårdsbördan

från hemortskommunen till vistelsekommunen och från hemortskommunens

landsting till vistelsekommunens landsting samt att undantaget

kunde komma att strida mot huvudregeln, att ersättning för fattigvård

skall utgå med skäligt belopp, men hava skäl av praktisk natur varit avgörande

för Kungl. Maj:t.

Emot förslaget i nu avhandlade del, särskilt i vad angår nämnda undantag,

hava anmärkningar framställts i de motioner, som väckts, I: 280 av

herr Lyberg m. fl., II: 408 av herr Linäley m. fl. och II: 412 av herr

Holmström i Gävle.

I de båda förstnämnda motionerna har yrkats, »att riksdagen måtte

besluta, dels avslå de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 106 föreslagna

bestämmelserna angående vårdersättnings beräknande, dels i skrivelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 5

till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan härom jämte frågan om vårdavgifter

i allmänhet för å lasarett och sjukstugor intagna utomlänspatienter’ ävensom»

vissa andra spörsmål — vilka av utskottet berörts under 40—42 §§

— »måtte i ett sammanhang underkastas en allsidig utredning, samt att

Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning

kan giva anledning».

I motionen II: 412 har yrkats, »att riksdagen må besluta att för det

närvarande avslå den i Kungl. Maj:ts proposition nr 106 i § 51 föreslagna

ändringen syftande till att en högre taxa för utomläns- respektive

utomstadspatienter icke må tillämpas».

I de båda förstnämnda motionerna har — liksom i propositionen —

erinrats därom, att ifrågavarande undantag innebure ett avsteg från fattigvårdslagens

grundprincip, att hemkommunen och hemlandstinget skola bära

fattigvårdskostnaderna för inom deras områden hemmahörande understödstagare.

I samtliga motionerna har påpekats, att undantaget i fråga bröte

mot den nuvarande ordningen, att vederbörande landsting eller stad utanför

landsting själv ägde bestämma avgifterna vid sina respektive sjukvårdsinrättningar.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den i 51 § första

stycket intagna huvudregeln om skäligheten såsom grund för vårdersättnings

beräknande.

Enligt utskottets mening är det emellertid icke tillrådligt att i fattigvårdslagstiftningen

införa ett så väsentligt avsteg från den angivna huvudregeln,

som den i 51 § tredje stycket föreslagna undantagsbestämmelsen

skulle innebära. Utskottet håller sålunda före, att även för vård å länslasarett

och av landsting underhållna sjukstugor och med länslasarett

likställda sjukvårdsinrättningar ersättning skall utgå med skäligt belopp

för erforderlig vård. Utskottet kan likväl icke dela den i de båda förstnämnda

motionerna uttalade uppfattningen, att den omständigheten, att

Kungl. Maj:ts förslag icke kan i oförändrat skick bifallas, bör föranleda,

att frågan om vårdersättnings beräknande och därmed sammanhängande

frågor böra underkastas ytterligare utredning. Med hänsyn till den stora

betydelsen av att hithörande spörsmål snarast möjligt vinna sin lösning,

har utskottet funnit det synnerligen angeläget att söka finna en lösning,

som lika effektivt som Kungl. Maj:ts förslag verkar till nedbringande av

antalet fattigvårdsprocesser rörande ersättningsbeloppens storlek, utan att

avvikelse sker från fattigvårdslagens bärande principer i den utsträckning,

som förekommit i Kungl. Maj:ts förslag.

En sådan lösning kan enligt utskottets mening ske därigenom att,

beträffande ersättningsbeloppen för vård å de i 51 § tredje stycket omförmälda

anstalterna, samma regler komma att gälla som beträffande ersättningsbeloppen

för annan fattigvård. Även de ersättningsbelopp, som

skola erläggas för vård å sjukstugor, länslasarett och liknande sjukvårds
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

inrättningar böra givetvis, till underlättande av de dömande myndigheternas

arbete, kunna bestämmas på förhand i administrativ väg på sätt som

i Kungl. Maj:ts förslag avsetts i fråga om ersättning för vård å andra anstalter.

I nu angivet syfte torde tredje stycket i Öl § i Kungl. Maj:ts

förslag utgå.

Utskottet har visserligen funnit det synnerligen angeläget, att det arbete,

som kommer att erfordras av myndigheterna för ett dylikt fastställande av

ersättningsbelopps storlek, icke göres så omfattande och betungande, att

det uppväger eller ens tenderar att uppväga den minskning i arbetet med

fattigvårdsmålens avgörande, som skulle ernås genom ifrågavarande bestämmelse.

Då emellertid det material, som erfordras för bestämmande

av ersättningsbeloppens storlek, vad angår länslasaretten och därmed likställda

sjukvårdsinrättningar, torde i stort sett finnas inom medicinalstyrelsen,

synes det icke vara förenat med några större olägenheter att bestämma,

att den tariff angående vårdersättnings storlek, som må på förhand fastställas

av Konungen eller vederbörande myndighet, får avse alla slag av

anstalter.

Då behovet av en dylik tariff torde vara störst just vad angår länslasarett

och med dem likställda sjukvårdsinrättningar, förutsätter utskottet,

att ersättningsbelopp komma att för dem i föreslagen ordning

fastställas. Vad de av landstingen underhållna sjukstugorna angår, bör

det med hänsyn till att å dem i regel endast torde vårdas s. k. inomlänspatienter,

för vilkas vård några oskäligt höga avgifter icke lära fordras,

bliva beroende på utredning, om något fastställande av ersättningsbeloppen

för dem erfordras.

Vad angår de grunder, efter vilka ersättningsbeloppen skola fastställas,

har det i propositionen i stort sett endast angivits, att beloppet skulle

utgöra skälig kostnad för erforderlig vård. Frågan om vilka anstaltsutgifter

skola få inverka på beloppets storlek skulle vara beroende på Kungl.

Maj:ts eller vederbörande myndighets avgörande. Utskottet har icke ansett

sig böra i vidare mån inlåta sig på frågan härom än att utskottet velat

betona, att enligt utskottets uppfattning bland de på beloppets storlek

inverkande utgifterna icke synas böra inräknas utgifter för ny-, till- och

ombyggnader, för nyanskaffning av inventarier, för ränta och amortering

av kapital, som nedlagts i anstaltens byggnader och inventarier eller

för avskrivning å värdet av byggnader och inventarier, men däremot årliga

underhållskostnader, eventuellt beräknade efter medeltal för viss period,

beträffande såväl byggnader som inventarier samt kostnader för ersättning

av förbrukade inventarier.

Beträffande den tidrymd, för vilken en tariff bör upprättas, vill utskottet

giva uttryck åt den uppfattningen, att densamma till en början

icke bör vara längre än ett år.

Vad särskilt angår länslasaretten, av landsting underhållna sjukstugor

och andra, med länslasarett likställda, sjukvårdsinrättningar, torde det

vara uteslutet att fastställa högre ersättningsbelopp än som av dem själva

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 7

fordras för vård av s. k. utomlänspatienter. Det torde knappast vara

nödvändigt att fastställa ett särskilt belopp för varje dylik inrättning,

utan synas i händelse av behov inrättningarna kunna, efter någon lämplig

fördelningsgrund, uppdelas i ett antal grupper, varvid ersättningsbeloppet

dock icke får för någon sjukvårdsinrättning inom en viss grupp överstiga

det lägsta inom gruppens sjukvårdsinrättningar förekommande självkostnadspriset,

beräknat enligt ovan angivna grunder.

Utskottet förutsätter slutligen, att de ersättningsbelopp, som komma

att fastställas, bliva bindande icke blott vid ersättning fattigvårdssamhällen

emellan utan även vid uppgörelser med andra parter i fattigvårdsmål.

Länslasaretten, sjukstugorna och de med länslasaretten likställda sjukvårdsinrättningarna

skulle icke äga att avfordra fattigvårdssamhällena högre

belopp än som sålunda fastställts. Ett konsekvent genomförande av utskottets

förslag kräver följaktligen, att sådana ändringar i läsarettsstadgan

och eventuellt sjukstugestadgan, varigenom dessa sjukvårdsinrättningars

rätt i förevarande avseende blir författningsenligt reglerad, bliva av Kungl.

Maj:t genomförda.

53 §.

I syfte att tydligt utmärka, att det i 53 § 1 mom. förekommande

ordet »ofördröjligen» icke innebär, att den sökande fattigvårdssamhälle i

52 § ålagda utredningsskyldigheten må i något avseende eftersättas på

grund av förpliktelsen att ofördröjligen göra anmaning, har utskottet ansett

sig böra föreslå, att efter ordet »ofördröjligen» insättas orden »efter det

att den i 52 § föreskrivna utredning ägt rum».

56 §.

Utskottet har icke funnit annan anledning till erinran mot paragrafen

i dess av Kungl. Maj:t föreslagna lydelse än att däri intagna bestämmelse

om rätt för länsstyrelse att giva part vissa förelägganden vid

vite synes böra utgå. Enligt § 51 mom. 2 i landshövdingeinstruktionen

den 12 april 1918 (nr 198) äger vederbörande föredragande hos länsstyrelse

giva enskild part sådant föreläggande, varom här är fråga.

Genom nu ifrågavarande bestämmelse skulle det beredas länsstyrelse möjlighet

att även gent emot annan än enskild part, här närmast fattigvårdsstyrelserna,

utfärda förelägganden vid vite. En dylik befogenhet synes

emellertid utskottet icke erforderlig, utan snarare ägnad att väcka betänkligheter.

Den av utskottet föreslagna ändringen av 56 § föranleder, att av nu

ifrågavarande bestämmelse i 56 § betingad, av Kungl. Maj:t föreslagen

omformulering av 81 § i fattigvårdslagen icke behöver vidtagas.

Av skäl, som närmare angivas under 62 §, hava de av Kungl. Maj:t

föreslagna bestämmelserna om ränta ansetts lämpligen böra intagas under

ett särskilt moment, 3 mom., i 56 §, varvid desamma undergått eu

mindre, av överflyttningen föranledd omformulering.

Utskottet

Utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Motionen

I: 394.

Utskottet.

Rättegångs

kostnader.

Motionen

I: 404.

58 §.

Genom att bestämmelserna om ränta icke upptagas i en särskild paragraf

i slutet av 8 kap. i fattigvårdslagen utan inpassas i 56 § kommer

det icke utan vidare stadgande att, såsom enligt Kungl. Maj:ts

förslag varit avsett, åligga fattigvårdssamliälle att gälda ränta jämväl, då

detsamma enligt 58 § förpliktats utgiva ersättning för fattigvårdskostpad.

Då emellertid den vidtagna omplaceringen av räntebestämmelserna givetvis

icke innebär någon ändring i sak i Kungl. Maj:ts i propositionen angivna

ståndpunkt i förevarande fråga, synes under 3 mom. i 58 § böra intagas

en hänvisning till 56 § 3 mom., som innehåller bestämmelserna om ränta.

59 §.

I den förut omnämnda motionen, I: 394, har herr Ericson i Boxholm

m. fl. hemställt, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl.

Maj:ts proposition nr 106, att 59 § erhåller sådan lydelse, att orden

''skall sökas inom juni månad året efter det’ utbytas mot orden ''skall

sökas före utgången av året efter det’ etc».

Till stöd för motionen har åberopats bland annat, att vissa avgifter,

t. ex. vårdavgift till hospital, erläggas förskottsvis för nästinstundande

halvår samt att det icke vore lämpligt att föreskriva, att ersättning skulle

sökas hos landsting före utgången av juni månad året efter det, varunder

en dylik avgift förskottsvis utgivits för första halvåret av följande år.

Utskottet har visserligen funnit, att den av Kungl. Maj: t föreslagna

formuleringen överensstämmer, bortsett från själva tidsbegränsningen, med

motsvarande bestämmelse i 61 § rörande ansökan om gottgörelse av staten,

och därjämte inhämtat, att enligt praxis ansökan om gottgörelse av staten,

vilken ansökan ingivits inom rätt tid (februari månad) året efter det, å

vars första halvår dylik vårdavgift belöper — och således icke året efter

det att avgiften erlagts — upptagits till prövning (se Fattigvårdsmål, årg.

1921, ref. 47). Enär emellertid den föreslagna bestämmelsen måste anses

otydlig samt det icke torde vara förenat med några större olägenheter att

utsträcka ansökningstiden på sätt motionärerna hemställt, synes motionen

böra bifallas.

62 §.

I den av herr Ericson i Boxholm m. fl. väckta motionen, I: 404, har

yrkats, »att riksdagen må vidtaga den förändringen i Kungl. Maj:ts förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

m. in. att 2 mom. av 62 § av nämnda lag samt 2 mom. av 70 §

av förslaget till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6

juni 1924 om samhällets barnavård må utgå».

Till stöd för motionen har i huvudsak anförts, att det bleve svårt för

länsstyrelserna att tillerkänna sådana fattigvårdsstyrelser, som icke haft några

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

9

direkta utgifter för fattigvårdsmåls handläggning, någon rättegångskostnadsersättning,

att hänvisning till motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken

icke syntes innebära tillräcklig anvisning för länsstyrelserna, efter

vilka grunder rättegångskostnadsersättning skulle utdömas, att ersättning

för rättegångskostnader allenast torde tillkomma sådana fattigvårdsstyrelser,

som genom anlitandet av juridiskt biträde och utbetalandet av ersättning

till detta styrkte sig hava gjort vissa utlägg i det mål, varom fråga vore,

att såsom följd härav de större kommunerna med egna ombudsmän för

fattigvårdsmåls handläggning bleve i hög grad gynnade, samt att målens

handläggning hos vederbörande myndigheter i avsevärd grad kunde försvåras

och tiden för deras handläggning kunde befaras bliva utsträckt på

grund av tvister just om huruvida rättegångskostnadsersättning borde utgå

eller ej. De föreslagna bestämmelserna om rättegångskostnadsersättning

i fattigvårdsmål borde enligt motionärernas mening icke inflyta i fattigvårdslagen.

Däremot syntes det fortfarande vara lämpligt, att kammarrätten

och vederbörande länsstyrelser, liksom nu vore fallet, ägde, när

särskilda omständigheter kunde sådant föranleda, utdöma viss rättegångskostnad.

Ehuru fattigvårdslagen nu icke innehåller något stadgande om rätt till

ersättning för rättegångskostnader, förekommer likväl med stöd av motiverna

för 1918 års fattigvårdslag utdömande av sådan ersättning dels

regelmässigt för läkarintyg och annan kostnad för anskaffande av bevisning

i processen och dels, fastän mera undantagsvis, för annan kostnad

i rättegången. Vid här angivna förhållande har det icke synts utskottet

nödvändigt att i fattigvårdslagen införa en direkt bestämmelse om en

sådan rätt. Med hänsyn till vad chefen för socialdepartementet enligt

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet yttrat därom, att parter

i fattigvårdsmål först på allra senaste tiden börjat framställa yrkanden

om ersättning för rättegångskostnader, synes det tvärtom utskottet vara

lämpligt att avvakta, i vilken riktning den praxis kommer att gå, som

de dömande myndigheterna komma att följa i avseende å utdömande av

ersättning för rättegångskostnader, innan några särskilda lagstiftningsåtgärder

på området vidtagas. Sedan närmare erfarenhet därom vunnits,

torde det bliva lättare att avgöra, om det kräves särskilda för ändamålet

utformade regler eller ej.

Därest bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader skall utgå,

erfordras icke någon ändring av 78 § i lagen om fattigvården, varjämte

härav föranledes, att av bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader

betingade, av Kungl. Maj:t föreslagna stadganden i 67 § och

81 § 4 mom. i fattigvårdslagen icke vidare erfordras.

Mot de föreslagna bestämmelserna om ränta har utskottet icke funnit

anledning till erinran. Utskottet vill endast betona, att enligt dess upp
-

Utskottet.

Kanta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

fattning fattigvårdssamliälle, som utgivit ränta, icke skall äga rätt till ersättning

därför av vare sig annat fattigvårdssamliälle, staten, landsting eller enskild

person. Att så även varit Kungl. Maj:ts mening, synes utskottet

framgå av såväl den angivna grunden för räntebestämmelserna eller avsikten

att motverka okynnesprocesser och hela det sätt, på vilket räntebestämmelserna

uppbyggts, särskilt den omständigheten att ränta skall

utgå endast efter process om huvudstolen, som även och framför allt att

särskilda bestämmelser, som innefatta eu dylik rätt till ersättning för utgiven

ränta, icke föreslagits till införande i fattigvårdslagen.

Då utskottet, enligt vad nyss är anfört, avstyrker godkännande av 62 §

2 mom., synas de i 1 mom. av samma paragraf i Kungl. Maj:ts förslag

intagna bestämmelserna om ränta lämpligen böra flyttas till 56 §. Härigenom

vunnes den fördelen, att det icke behövde vidtagas vare sig något

överförande av 62 § i gällande lag från 9 kap. till 8 kap. i lagen eller den

sammanslagning av de nuvarande 62 och 63 §§, som varit nödvändig för

att vinna lämplig plats åt bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader.

Därest nämnda sammanslagning av 62 och 63 §§ i nu gällande lag

icke verkställes, bliva jämväl de i propositionen föreslagna ändringarna i

64, 68 och 79 §§ fattigvårdslagen obehövliga. Slutligen betingas även

härav viss omformulering av 67 § i Kungl. Maj:ts förslag.

63 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke enligt utskottets förslag

den sammanslagning av 62 och 63 §§ i gällande lag, som Kungl. Maj:ts

förslag innefattar. Således bibehålies 62 § i fattigvårdslagen vid sin nu

gällande lydelse, och 63 § undergår icke någon annan förändring än den

erforderliga hänvisningen till 51 §.

64 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 64 §

i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

67 §.

Då eu sammanslagning av de nu gällande 62 och 63 §§ icke är avsedd

att äga rum, bör den i 67 § nu förefintliga hänvisningen till dessa paragrafer

bibehållas oförändrad.

Enär utskottet avstyrkt den i 62 § 2 mom. av Kungl. Maj:ts förslag

innefattade bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader, bör den

i 67 § intagna hänvisningen till nyssnämnda stadgande utgå.

Därest bestämmelserna om ränta, på sätt utskottet föreslagit, flyttas till

56 §, synes till undvikande av otydlighet den i 67 § nu förekommande

hänvisningen till 56 § böra begränsas så, att den icke kommer att omfatta

jämväl de där intagna räntebestämmelserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 11

68 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 68 §

i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

78 §.

I överensstämmelse med utskottets under 62 § uttalade uppfattning,

att bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader icke böra införas

i fattigvårdslagen, bör det föreslagna nya 6 mom. i 78 § utgå och 7

mom. i Kungl. Maj:ts förslag således bibehållas vid sin nuvarande iiummerbeteckning

såsom 6 mom. i paragrafen. Då i övrigt icke någon ändring

ifrågasatts i paragrafen i dess nu gällande lydelse, bör densamma

följaktligen i sin helhet utgå ur förslaget.

79 §.

Av skäl, som anförts under 62 §, erfordras icke någon ändring i 79 §

i dess nu gällande lydelse, vadan paragrafen bör utgå ur förslaget.

81 §.

Under hänvisning till vad utskottet anfört under 56 § får utskottet

avstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i 81 §, som sammanhänga

med förslaget om rätt för länsstyrelse att giva part vissa förelägganden

vid vite.

Ehuru utskottet, på sätt anförts under 62 §, avstyrkt införande i fattigvårdslagen

av en direkt bestämmelse om ersättning för rättegångskostnader

i fattigvårdsmål, synes det utskottet lämpligt att det, då sådan ersättning

likväl kan utdömas, i processhindrande syfte i 81 § 1 mom. av fattigvårdslagen

införes den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen om att

talan ej må hos kammarrätten föras allenast beträffande kostnader i målet

hos länsstyrelsen. De bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader,

som innehållas i 81 § 4 mom. i Kungl. Maj:ts förslag, böra däremot utgå.

Lagen om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om samhällets

barnavård.

I Kungl. Maj ds förevarande lagförslag erfordras de ändringar, som

sammanhänga med utskottets avstyrkande av de föreslagna bestämmelserna

i fattigvårdslagen om ersättning för rättegångskostnader och rätt för länsstyrelse

att giva part vissa förelägganden vid vite.

För vinnande av full överensstämmelse, på sätt som avsetts, mellan

fattigvårdslagen och lagen om samhällets barnavård i nu förevarande delar

synes i 70 § av sistnämnda lag böra införas en hänvisning till 67 § i

fattigvårdslagen i syfte att vad där stadgas om vilka uppgifter och handlingar

skola bifogas ansökan samt om målets behandling må bliva gäl
-

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

lande även i mål, som anhängiggöra enligt 70 § i lagen om samhällets

barnavård.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl. Maj:ts

proposition nr 106 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen

bifallas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (ur 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 62 § i

lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

skall överföras från dess 9

till dess 8 kap. samt att 40—42 §§,

50-60 §§, 62—64 §§, 67, 68, 78,

79 och 81 §§ i samma lag skola i

nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

40

Härigenom förordnas, att 40—42

§§, 50—60 §§, 63, 67 och 81 §§ i

lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

skola i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

§•

1 mom. Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behov av fattigvård

enligt 1 §, erlagt avgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka

eller sinnesslöa, för vilken ersättning ej kunnat uttagas av den vårdade

eller för honom försörjningspliktig person, och äro ej sådana omständigheter

för handen, att gottgörelse för vården enligt vad i 60 § sägs skall

lämnas av staten, då äger det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt,

att för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det

landsting, inom vars område fattigvårdssamhället är beläget.

Lag samma — — -— ändamålet godkänd.

1 fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård skall utgå,

skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Har åt sinnessjuk, som är i behov av fattigvård enligt 1 §,

beretts vård å kommunal anstalt, vilken godkänts såsom anstalt i den

ordning Konungen bestämt, äger det fattigvårdssamhälle, som har att ansvara

för vårdkostnaden, att under de förutsättningar, som för erhållande av ersättning

enligt 1 mom. stadgas, av vederbörande landsting erhålla gottgörelse

för hälften av vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 1 mom.

sägs. Landstinget äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de

ytterligare villkor, som kunna befinnas lämpliga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

41 §.

1 mom. Där fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller

för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamkälles

rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift och annan vårdkostnad vad

i 40 § 1 mom. sägs.

2 mom. Därest genom — — — intagen fattig.

Har fattigvårdssamliälle åt fattiga sjuka, som i nästföregående stycke

avses, å särskild, samhället eller annan tillhörig, anstalt eller å eu vid

fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står

under läkares tillsyn, berett vård, som av förste provinsialläkare intygas

vara tillfredsställande, äger det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,

av vederbörande landsting erhålla gottgörelse för hälften av

vårdkostnaden, till beloppet bestämd på sätt i 40 § 1 mom. sägs. Landstinget

äger för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de villkor, som

kunna befinnas lämpliga.

42 §.

Där fattig för vård intagits å länslasarett eller av landsting underhållen

sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning,

gäller om fattigvårdssamhälles rätt att utfå gottgörelse för utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad vad i 40 § 1 mom. sägs.

50 §.

1 mom. Fattigvårdssamliälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon,

vilken har hemortsrätt inom annat samhälle, är, oavsett om skyldeman eller

annan bort jämlikt 3 eller 4 § ansvara för understödstagarens försörjning,

berättigat att erhålla ersättning för fattigvården av det senare samhället i

den omfattning och i den ordning, som här nedan sägs.

2 mom. Ersättning enligt 1 mom. utgår ej för fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser att

sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen

lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningslij älp.

51 §.

Ersättning för lämnad vård utgår med det belopp, vartill kostnaden

därför skäligen kan uppskattas.

Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar, äger,

om och i den utsträckning förhållandena det påkalla, samt för tid, som

befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande, fastställa det belopp, med

vilket, enligt nyss angiven grund, för vård å anstalt eller inrättning ersättning

skall i olika fall utgå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ersättning för dagavgift för vård

å länslasarett eller av landsting underhållen

sjukstuga eller å annan, med

länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning

utgår dock allenast efter det lägsta

belopp, som i sådant hänseende bestämts

för å anstalten eller inrättningen intagna

patienters vård.

52 §.

1 mom. Har fångvårdsstyrelse lämnat fattigvård, för vilken den vill

söka ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av landsting eller av

staten, skall styrelsen ofördröjligen genom förhör med den nödställde eller

andra, som kunna meddela upplysning i ämnet, införskaffa ingående utredning

rörande

a) den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,

b) fattigvårdsbeliovet och anledningen därtill,

c) fattigvård, som han förut åtnjutit,

d) senaste mantalsskrivningsort, eller, om den nödställde ej skulle äga

hemortsrätt därstädes, annan ort, varest han antages hava hemortsrätt, samt

e) personer, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras

ekonomiska ställning.

Vid dylikt förhör skall särskilt utredas, huruvida för den nödställde

sökts eller erhållits pension eller understöd jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring eller om han eljest erhåller understöd av annan eller

har egna tillgångar.

Är den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande

de under a), c) och d) omförmälda eller i nästföregående stycke avsedda,

inhämtas jämväl rörande make eller föräldrar.

De erhållna upplysningarna skola fullständigt upptagas i protokoll, vars

riktighet skall bestyrkas genom underskrift av den, som hållit förhöret,

samt så vitt möjligt av den, med vilken förhöret hållits.

Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat av ovan angivna avseenden,

skall detta anmärkas i protokollet.

2 mom. Fångvårdsstyrelse!! bör från vederbörande myndigheter eller

annorledes söka införskaffa utredning i de i 1 mom. angivna hänseenden,

i vilka tillförlitliga eller fullständiga uppgifter icke kunnat vinnas genom

hållna förhör.

53 §. 53 §.

1 mom. Fångvårdsstyrelse, som 1 mom. Fångvårdsstyrelse, som

vill, att annat fattigvårdssamhälle skall vill, att annat fattigvårdssamhälle skall

utgiva ersättning för fattigvård eller utgiva ersättning för fattigvård eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 1 5

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

övertaga försörjningsskyldiglieten för övertaga försörj längs skyldigheten för

behövande, skall därom ofördröjligen behövande, skall därom ofördröjligen

hos fångvårdsstyrelse!! i detta sam- efter det att den i 52 § föreskrivna

hälle göra skriftlig anmaning. utredning ägt rum hos fattigvårds
styrelsen

i detta samhälle göra skriftlig

anmaning.

Anmaning skall innehålla eu så vitt möjligt specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden,

i vad den då kan angivas, med upplysning om tiden för

utbetalningen och för vård, för vilken ersättning yrkas, samt de grunder,

efter vilka den begärda ersättningen beräknats, ävensom uppgift, huruvida

vården fortfar eller vid tiden för anmaningens tillställande upphört.

Yid anmaningen skola i avskrift fogas ej mindre protokoll över förhör

enligt 52 § än även de övriga handlingar, på vilka fattigvårdsstyrelsen

kan vilja stödja sitt krav på ersättning.

2 mom. Fattigvårdsstyrelse, vilken erhållit anmaning, som i 1 mom.

avses, har att inom trettio dagar efter anmaningens mottagande därå avgiva

skriftligt svar.

Därest det framställda kravet icke alls eller icke till alla delar godkännes,

skall fattigvårdsstyrelse i svaret fullständigt angiva anledningen

till bestridandet samt i avskrift bifoga de handlingar, som styrelsen kan

vilja i sådant hänseende åberopa.

Medgives kravet delvis, skall i svaret jämväl angivas, efter vilka grunder

det godkända beloppet beräknats.

3 mom. Tillställande av anmaning ävensom av svar därå må ske genom

allmänna posten, och gäller därvid rekommendationsbevis å försändelsen

såsom bevis om tillställandet därav och mottagningsbevis såsom bevis om

dagen för försändelsens mottagande.

54 §.

1 mom. Bestrider fattigvårdsstyrelsen framställt krav eller har svar

icke avgivits inom tid, som i 53 § 2 mom. är föreskriven, äger den

fattigvårdsstyrelse, som gjort anmaningen, att hos Konungens befallningsliavande

i länet anhängiggöra sin talan.

Vid den skrift, varigenom talan anhängiggöres, skola fogas ej mindre,

vid påföljd, som i 56 § 1 mom. 2 stycket sägs, bevis, att anmaning skett,

tillika med avskrifter av anmaningen och erhållet svar därå jämte vidfogade

handlingar än även de bevis i övrigt, som fattigvårdsstyrelsen vill

åberopa.

2 mom. Har anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamliälle, men anledning

sedermera yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat

fattigvårdssamhälle, må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning

hos dess fattigvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning

må ock föras, därest vid förhör enligt 52 § eller eljest upplysning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

icke vunnits, vilket samhälle ersättnings- eller försörjningsskyldigheten

åligger.

Fattigvårdsstyrelse, som utan föregående anmaning anliängiggör talan,

liar att vid ansökningen foga de uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas

i anmaning, samt, där så ske kan, de handlingar, som enligt samma

paragraf skola medfölja denna.

55 §.

Talan, som i 54 § sägs, skall anliängiggöras inom etthundratjugu dagar,

efter det fattigvård, för vilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå,

eller gottgörelse för sådan vård av den sökande fattigvårdsstyrelsen utgivits

till annan, som i dess ställe eller mot dess ansvarsförbindelse lämnat

vården. Yäckes ej talan inom sådan tid, skall rätten till ersättning för

fattigvårdskostnad, som utgivits mer än etthundratjugu dagar före det

ansökningen hos Konungens befallningshavande gjordes, anses förfallen.

Yad sålunda stadgats gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse, hos

vilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig till alla delar godkänna

kravet, men ersättning sedermera ej lämnats.

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande hör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen

i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som

eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom

parterna eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må

vara behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives

angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger

Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade

skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke

upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger

jämväl förelägga part att inkomma

med upplysningar, förklaringar eller

yttranden vid vite från och med fem

till och med etthundra kronor eller

vid äventyr att målet avgöres i befintligt

skick. När förelagt vite försittes,

äger Konungens befallningshavande

fälla till sådant vite. Vite,

som sålunda ådömes, tillfaller kronan

och förvandlas efter allmän lag.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt

inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning

av Konungens befallningshavande därstädes.

Konungens befallningshavande äger

jämväl förelägga part att inkomma

med upplysningar, förklaringar eller

yttranden vid äventyr att målet avgöres

i befintligt skick.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Fattigvårdssamhälle, vilket

i mål, som i denna paragraf avses,

förpliktats att utgiva ersättning för

fattigvårdskostnad, åligger tillika att

å utdömda belopp samt å belopp, varom

parterna i utslaget må hava hänvisats

att i brist av åsämjande föra särskild

talan och som avse vård under tiden

till och med dagen för Konungens

befallningshavandes utslag, gälda ränta

efter fem för hundra om året från ingången

av kalenderkvartalet näst efter

det, då kostnaden utgavs, till dess betalning

sker, dock att ränta icke i

något fall utgår för tiden före ingången

av kalenderkvartalet näst efter

dagen för delgivning av den till

Konungens befallning shav ande i målet

ingivna ansökningen.

57 §.

Har fattigvårdssamhälle---avhämta honom.

Hemsändning, som---leva åtskilda.

Yppas i fråga om hemsändning olika meningar mellan vederbörande

fattigvårdsstyrelser, eller bestrider understödstagaren eller, där han ej själv

kan tillvarataga sin rätt, sådan honom närstående person, som i nästföregående

stycke av denna paragraf sägs, att hemsändning får ske, må sådan

ej äga rum, utan att Konungens befallningskavande, efter det vederbörande

blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats, därtill lämnat

tillstånd; och gäller om behandling av sådant mål vad i 56 § 1 mom.

3 stycket sägs.

Hemortssamhälle är — — — är erforderlig

Ö''

58 .§■

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter

åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av

fattigvårdssamhälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller hemortssamhälle

är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan

uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden

för vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats

för ifrågavarande vard, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället

är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamhälle angående ersättning, som nu sagts,

anhängiggöres hos Konungens befallningskavande. Sådan talan skall

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 22 höft. (Nr 25.) %3 26 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

väckas inom ettliundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr,

om det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats

mer än ettliundratjugu dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande

gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens

befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse

lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i

1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård

skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,

bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,

som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller

om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

I fråga om fattigvårdssamhälles

skyldighet att gälda ränta skall vad

i 56 § 3 mom. stadgas äga motsvarande

tillämpning.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för

det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför

fattigvårdssamliälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad,

varom i 40, 41 och 42 §§

förmäles, skall sökas inom juni månad

året efter det, då kostnaden av fattigvårdssamhället

utgivits, vid äventyr,

om det försummas, att rätt till gottgörelse

för den kostnad skall anses

förfallen. Har fråga om skyldighet

att vidkännas kostnaden varit föremål

för tvist mellan fattigvårdssamhällen

eller talan mot enskild eller har ansökning

gjorts om gottgörelse för kostnaden

från staten, skall talan väckas

inom juni månad året efter det, då

Konungens befallningshavandes utslag

eller beslut i ersättningsfrågan vunnit

laga kraft mot samhället eller, om

utslaget eller beslutet överklagats,

efter det då kammarrättens utslag

blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad,

varom i 40, 41 och 42 §§

förmäles, skall sökas före utgången

av året efter det då kostnaden av

fattigvårdssamhället utgivits, vid äventyr,

om det försummas, att rätt till

gottgörelse för den kostnad skall anses

förfallen. Har fråga om skyldighet

att vidkännas kostnaden varit föremål

för tvist mellan fattigvårdssamhällen

eller talan mot enskild eller har ansökning

gjorts om gottgörelse för kostnaden

från staten, skall talan väckas

före utgången av året efter det, då

Konungens befallningshavandes utslag

eller beslut i ersättningsfrågan vunnit

laga kraft mot samhället eller, om

utslaget eller beslutet överklagats,

efter det då kammarrättens utslag

blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) avskrift av protokoll över förhör enligt 52 §;

b) specificerad uppgift å fattigvårdskostnaden med angivande särskilt

för varje understödstagare av tiden för utbetalningen och för vård, för

vilken ersättning yrkas, samt de grunder, efter vilka den begärda gottgörelsen

beräknats; skolande uppgiften, där den ej åtföljes av behöriga

verifikationer, vara till riktigheten styrkt av fattigvårdsstyrelsens ordförande

eller kassaförvaltare; samt

c) utredning rörande de personers hemortsrätt, ansökningen gäller, samt

redogörelse för de åtgärder, som må hava vidtagits för utbekommande

av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av staten eller enskild

person, därvid i berörda hänseenden meddelade utslag eller beslut böra

bifogas.

Därest gottgörelse helt eller delvis vägras för vårdkostnad, som här

sägs, äger fattigvårdsstyrelsen att, med bifogande i avskrift av ansökningshandlingarna,

hos Konungens befallningshavande föra talan om utfående

av den sökta gottgörelsen. Sådan talan skall, vid äventyr, som i 1 stycket

sägs, väckas inom etthundratjugu dagar från det meddelande erhölls om

landstingets beslut; och gäller om målets behandling i motsvarande tilllämpning

vad i 56 § 1 mom. stadgas.

60 §.

1 mom. För fattigvård —- — —-av staten.

2 mom. Har, efter — — — såsom fattigvård.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, om fattigvården meddelats, innan

någon av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart

därefter. Därest hemortssamhället fått ersätta av annan utgiven fattigvård,

erhålles gottgörelse endast så vitt berörda tid av tre år förflutit,

innan hemortssamhället antingen mottagit anmaning, som i 53 § sägs,

eller, i de fall, då enligt 54 § 2 mom. talan om ersättning för utgiven

fattigvård må föras utan föregående anmaning, erhållit del av den till Konungens

befallningshavande i målet ingivna ansökning.

3 mom. Gottgörelse, som — — — enskild person.

Fattigvård, som omförmäles i 50 § Fattigvård, som omförmäles i 50 §

2 mom. 1 styclcet, gottgöres av staten 2 mom., gottgöres av staten endast

endast för det fall, att understöds- för det fall, att understödstagaren

tagaren icke är svensk medborgare, icke är svensk medborgare.

4 mom. I fråga om det belopp, varmed gottgörelse för lämnad vård

skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

62 §.

1 mom. Fattigvårdssamhälle, som (62 § bibehålies vid sin nu gälförpliktats

att utgiva ersättning för lande lydelse. — Ang. 62 § 1 mom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets

(Kungl. Maj.ts förslag.)

fattigvårdskostnad, åligger tillika att

å utdömda belopp samt å belopp, varom

parterna i utslaget må hava hänvisats

att i brist av åsämjande föra särskild

talan och som avse vård under tiden

till och med dagen för Konungens befallningshav

andes utslag, gälda ränta

efter fem för hundra om året från

ingången av kalenderkvartalet näst efter

det, då kostnaden utgavs, till dess betalning

sker, dock att ränta icke i

något fall utgår för tiden före ingången

av kalenderkvartalet näst efter dagen

för delgivning av den till Konungens

befallningshavande i målet ingivna ansökningen.

2 mom. I fråga om tvister, som

i detta kapitel avses, skall vad i rättegångsbalken

stadgas angående rättegångskostnad

äga motsvarande tilllämpning.

utlåtande Nr 25.

(Utskottets förslag.)

i Kungl. Maj:ts förslag jfr 56 § 3

mom. i utskottets förslag.)

9 KAP.

Om fattigvårdssamhälles rätt

mot understöd sta gare och

för dem försörjningspliktiga

personer.

63 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelse äger att

av den, som åtnjutit fattigvård, uttaga

ersättning därför, i den mån styrelsen

icke finner skäl till eftergift. För

fattigvård, som någon erhållit, innan

han fyllt sexton år, må ersättning

dock icke uttagas ur hans arbetsförtjänst.

Har någon mottagits till stadigvarande

försörjning, äger fattigvårdsstyrelsen

omhändertaga egendom, som

vid mottagandet tillhör understödstagaren

eller, medan han åtnjuter försörjning,

tillfaller honom, samt därav

(Kapitelrubriken bibehålles vid den

placering, den äger i gällande lag.)

63 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

21

(Kurtgl. Maj:ts förslag.)

bereda sig ersättning för fattigvård,

som lämnas honom. Fattigvårdsstyrclsen

äger hos vederbörande polismyndighet

erhålla handräckning för

sådan egendoms omhändertagande.

2 mom. Har fattigvårdssamhälle

tillskyndats kostnad för fattigvård,

som enligt 1 § lämnats någon, för

vilkens försörjning skyldeman eller

annan enligt 3 eller 4 § bort ansvara,

äger fångvårdsstyrelse!! att av

den, vilken ansvarigheten åligger, uttaga

ersättning för denna kostnad, i

den mån styrelsen icke finner skäl

till eftergift.

Har någon, som enligt dom eller

avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva

underhållsbidrag till barn eller

adoptivbarn, försummat att fullgöra

denna plikt, och har fattigvård till

följd härav måst lämnas den underhållsberättigade,

då äger fattigvårdsstyrelsen

ej sådan rätt till ersättning,

som i första stycket sägs, mot den

av föräldrarna eller adoptivföräldrarna,

som icke gjort sig skyldig till försummelse

av sin underhållsskyldighet.

I fall, som här avses, skall i

fattig vårdsstyrelsens protokoll göras

anteckning om anledningen till fattigvårdsbehovet

och den begränsning i

fattigvårdsstyrelsens rätt till ersättning,

som nu är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning

för lämnad vård skall enligt

detta moment utgå, skall vad i 51 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

64 §.

Lär fattigvårdssamhälle för vård

å sjukvårdsinrättning eller å förbättrings-

eller uppfostringsanstalt eller

till åtgärder för förebyggande av fram
-

(TJtskottets förslag.)

Har fattigvårdssamhälle — — —

— — — — till eftergift.

Har någon, som

är sagd.

I fråga om det belopp, varmed ersättning

för lämnad vård skall enligt

denna paragraf utgå, skall vad i 51 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

(64 § bibehålies vid sin nu gällande

lydelse.)

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

tida fattigvårdsbehov eller för ändamål,

som i 37 § 2 stycket sägs, anslagit

särskilda medel till fattigvårdsstyrelsens

förfogande, ankommer det

på fattigvårdssamhället att bestämma,

huruvida ersättningsskyldighet, varom

i 63 § stadgas, skall äga rum för

understöd, som utlämnas av dessa

medel.

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning

enligt 63 § ävensom om utgivande

av försörjningsbidrag, som i

66 § sägs, anhängiggöres hos Konungens

befallningshavande i länet.

Yid ansökningen skola fogas de uppgifter,

som jämlikt 53 § skola innehållas

i anmaning, samt, där så ske

kan, de handlingar, som enligt samma

paragraf skola medfölja denna; och

gäller om målets behandling i motsvarande

tillämpning vad i 56 §

stadgas.

I fråga om ersättning för kostnader

hos Konungens befallningshavande skall

vad i 62 § 2 mom. sägs äga motsvarande

tillämpning.

68 §.

Om tiden för anhängiggörande av

talan om ersättning enligt 63 § skall

vad enligt allmänna lagen gäller om

preskription av fordran äga tillämpning.

78 §.

1 mom. Över fattigvårdsstyrelses

— — — Konungens befallningshavande.

2 mom. Oavsett huruvida — —■

— missförhållandets avhjälpande.

En var---eller fattigvårds
konsulent.

(Utskottets förslag.)

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning

enligt 62 och 63 §§ ävensom

om utgivande av försörjningsbidrag,

som i 66 § sägs, anhängiggöres

hos Konungens befallningshavande

i länet. Yid ansökningen

skola fogas de uppgifter, som jämlikt

53 § skola innehållas i anmaning,

samt, där så ske kan, de handlingar,

som enligt samma paragraf skola medfölja

denna; och gäller om målets

behandling i motsvarande tillämpning

vad i 56 § 1 och 2 mom. stadgas.

(68 § bibeliålles vid sin nu gällande

lydelse.)

(78 § bibehålies vid sin nu gällande

lydelse.)

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

23

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Över varning — — —

varningens befogenhet.

4 mom. Över fattigvårdsstyrelsens

— — — vad i 1 mom. sägs.

5 mom. Fattigvårdsstyrelse, som

— — — erhållit del.

6 mom. I fråga om ersättning för

kostnader hos Konungens befallningshavande

i sådana mål enligt 1 mom.,

som avse vägran av fattigvårdsstyrelse

att lämna fattigvård eller sättet för

fattigvårds meddelande, och i mål, som

avses i 2 mom., skall vad i 62 §

2 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.

7 mom. Utdrag av fattigvårdseller

anstaltsstyrelses protokoll i ärende,

som i denna § sägs, skall utan avgift

tillhandahållas den, som är i behov

därav för klagan över styrelsens beslut.

79 §.

Är någon missnöjd med handräckning,

som av polismyndighet meddelats

enligt 63 § 1 mom. 2 stycket för omhändertagande

av egendom, som där

sägs, eller jämlikt 72 § för inställande

till arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt,

må han däröver anföra

besvär hos Konungens befallning skavande

inom trettio dagar från handräckningens

fullbordande.

(79 § bibekålles vid sin nu gäl

lande lydelse.)

81 §.

1 mom. År någon —--hos

kammarrätten.

Lag samma vare i fråga om Konungens

befallningshavandes beslut, varigenom

någon i mål, som i 1 stycket

avses, blivit dömd till utgivande av

vite.

Talan må dock ej hos kammarrätten

föras allenast beträffande ränta å

81 §''

1 mom. År någon missnöjd med

Konungens befallningshavandes utslag

i mål om fullgörande av försörjningsplikt,

eller om hemsändning eller om

ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad

eller i mål, som

omförmälas i 78 § 1 och 2 mom.,

må han däröver anföra besvär hos

kammarrätten; dock må talan hos

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Majds förslag.)

fattigvårdskostnad eller kostnader i

målet hos Konungens befallningshavande.

Besvären skola innan klockan tolv

å trettionde dagen efter den, då

klaganden erhållit del av utslaget eller

beslutet, avlämnas till Konungens befallningshavande,

som över besvären

infordrar vederbörandes förklaring och,

sedan sådan inkommit, till kammarrätten

insänder handlingarna i målet

jämte bevis om utslagets eller beslutets

delgivning och eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — —

3 mom. Har mål, som rör viss

persons hemortsrätt och fattigvårdssamhälles

därav beroende anspråk på

ersättning för hans fattigvård, förevarit

hos Konungens befallningshavande

i särskilda län, och anföras

besvär över det i huvudsaken sist

meddelade utslaget, då må ock i sammanhang

därmed föras klagan över

annat dessförinnan i målet meddelat

beslut, som eg avser utdömande av vite,

och må sådant beslut ej utgöra hinder

för sakens prövning i dess helhet.

4 mom. I fråga om ersättning för

kostnaderna hos kammarrätten i mål

om fullgörande av försörjningsplikt,

om hemsändning samt om ersättning

för fattigvårds- eller hemsändningskostnad

ävensom i mål, som omförmälas

i 78 § 6 mom., skall vad i

62 § 2 mom. stadgas äga motsvarande

tillämpning.

5 mom. Konungens befallningshavandes

utslag, som i 1 mom. avses,

ävensom kammarrättens utslag i dylika

mål skola skyndsamt genom Konungens

befallningshavandes försorg

delgivas, förutom sökande och klagande,

jämväl förklarande i de fall,

(Utskottets förslag.)

kammarrätten ej föras allenast beträffande

ränta å fattigvårdskostnad

eller kostnader i målet hos Konungens

befallningshavande.

Besvären skola---eget ut
låtande.

— föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — —

dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes

— — — anfordran tillhandahållas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då antingen genom utslaget försörjnings-

eller ersättningsskyldighet honom

ådömts eller ock målet av honom

såsom sökande först anhängiggjorts;

och skall bevis om delgivningen av

Konungens befallningshavande vederbörande

vid anfordran tillhandahållas.

6 mom. Yad i 1 och 5 mom. 5 mom. Yad i — — — avses

stadgas skall i tillämpliga delar gälla i 61 § 1 mom.

i fråga om besvär över Konungens

befallningshavandes beslut i ärende,

som avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,

att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;

att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall

tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan

skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet;

att bestämmelserna om ränta å fattigvårdskostnad icke skola gälla i fråga

om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, eller för vilken fattigvårdssamhälle

förpliktats att utgiva ersättning i mål, däri ansökning inkommit

till Konungens befallningshavande före den 1 januari 1927; samt

att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer

i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse

deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser

sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 65 §, 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen

den 6 juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

65 §.

I avseende — —- — — och kommun.

I avseende å skyldighet att erlägga I avseende å skyldighet att erlägga

ränta å kostnad för omhändertaget ränta å kostnad för omhändertaget

barn ävensom i avseende å rättegångs- barn gäller i tillämpliga delar vad för

kostnad gäller i tillämpliga delar vad motsvarande fall är stadgat i 56 §

för motsvarande fall är stadgat i 62 § 3 mom. i lagen om fattigvården,

i lagen om fattigvården.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

68 §.

2 mom. För kostnaden — — — barnets föräldrar.

Anspråk på — — — de sina.

Make, som — — — för barnet.

Har barn — — — för barnet.

I fråga om det belopp, varmed ersättning för kostnad för omhändertaget

barn skall enligt detta moment utgå, gäller i tillämpliga delar vad för

motsvarande fall är stadgat i Öl § i lagen om fattigvården.

70 §.

Talan om — — — — — — — — — — — — — i länet.

Om den — — — — — — — — — — — —- han finnes.

I fråga om ersättning för kostnader

hos länsstyrelsen skall vad i 62 §

2 mom. i lagen om fattigvården stadgas

äga motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. År någon missnöjd med

länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget

barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning

i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för

hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av

arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete,

eller

e) gottgörelse av staten jämlikt

63 §,

må han däröver anföra besvär hos

kammarrätten.

Lag samma vare i fråga om länsstyrelses

beslut, varigenom någon i mål,

som i första stycket avses, blivit dömd

till utgivande av vite.

I fråga om de uppgifter och handlingar,

vilka skola fogas vid ansökning,

som här avses, samt i fråga om

målets behandling skall vad i 67 § i

lagen om fattigvården stadgas äga

motsvarande tillämpning.

84 §.

1 mom. År någon missnöjd med

länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget

barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning

i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för

hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av

arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete,

eller

e) gottgörelse av staten jämlikt

63 §,

må han däröver anföra besvär hos

kammarrätten; dock må talan hos

kammarrätten ej föras allenast beträffande

ränta å kostnad för omhändertaget

barn eller kostnader i

målet hos länsstyrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Talan må dock ej hos kammarrätten

föras allenast beträffande ränta å

kostnad för omhändertaget barn eller

kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola innan klockan tolv

å trettionde dagen efter den, då

klaganden erhållit del av utslaget

eller heslutet, avlämnas till länsstyrelsen,

som över besvären infordrar

vederbörandes förklaring och, sedan

sådan inkommit, till kammarrätten

insänder handlingarna i målet jämte

bevis om utslagets eller heslutets delgivning

och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget

3 mom. I fråga om ersättning

för kostnaderna hos kammarrätten i

mål, som i 1 mom. a), h) och c) av

ses, skall vad i 62 § 2 mom. i lagen

om fattigvården stadgas äga motsvarande

tillämpning.

4 mom. Bestämmelserna i 81 § 3

och 5 mom. i lagen om fattigvården

skola äga motsvarande tillämpning

beträffande mål enligt denna lag.

5 mom. Över kammarrättens beslut

i mål och ärenden, som avses i

denna lag, må ej klagan föras.

(Utskottets förslag.)

Besvären skola —--eget ut
låtande.

3 mom. Bestämmelserna i — —

■ denna lag.

4 mom. Över kammarrättens —

■ — klagan föras.

föreskriven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

B) att motionerna I: 280 samt II: 394, 404, 408, 409

och 412 måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan

under A) hemställt.

Stockholm den 4 maj 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. Gr. WESTMAN.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Proposi
tionen.

Utskottet.

Motionerna

1:280 och

II: 408.

Proposi
tionen.

Utskottet.

Utskottet.

Motionen

1:394.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, greve Spens, von

Stockenström, Petrén, Martin Svensson, Åkerberg och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson

i Skövde, Ödström, Johansson i Kälkebo, Johansson i Sollefteå och Pettersson i Hällbacken.

Reservation:

av lierrar K. G. Westman, greve Spens, Luterkort och Johansson i

Kälkebo, vilka ansett, att utskottet icke bort tillstyrka införande i fattigvårdslagen

och lagen om samhällets barnavård av bestämmelser om ränta

samt att i följd härav utskottets utlåtande bort i nedan angivna delar

hava följande ändrade lydelse:

»Genom en den 12 februari 1926 dagtecknad = utskottets förslag--

— — hänvisa till motionerna.

Det i förevarande proposition = utskottets förslag — — -—- nämnda

erfordrats.

Mot det sålunda angivna syftet har utskottet, som av den framlagda

utredningen funnit, att snara och effektiva åtgärder äro för ändamålet av

behovet påkallade, givetvis icke någon erinran att framställa. På några

punkter har utskottet emellertid funnit anledning framställa vissa erinringar

och omarbeta förslaget. I fråga därom får utskottet hänvisa till

nedanstående under de särskilda paragraferna lämnade redogörelse för

utskottets uppfattning, i den mån densamma avvikit från den mening, åt

vilken Kungl. Maj:t i propositionen givit uttryck.

Lagen om ändring i vissa delar av lagen om fattigvården.

40—42 §§.

I de förut omnämnda = utskottets förslag — — — vederbörligen

beaktas.

50 och Öl §§.

Kungl. Maj:ts förslag under dessa paragrafer = utskottets förslag —

— — bliva av Kungl. Maj:t genomförda.

53 §.

I syfte att = utskottets förslag — — — utredning ägt rum».

56 §.

Utskottet har icke = utskottets förslag---icke behöver vidtagas.

59 §.

I den förut omnämnda motionen, I: 394, har = utskottets förslag —

— — synes motionen böra bifallas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 29

62 §.

Beträffande förslaget om ränta å fattigvårdskostnad, får utskottet erinra

därom, att andra lagutskottet vid 1925 års riksdag (se utlåtande nr 13)

uttalat, att enligt utskottets uppfattning det överensstämde med billighet

och rättvisa, att fattigvårdssamhälle finge gälda ränta å fattigvårdskostnad,

som annan förskotterat, ehuru utskottet dock måste erkänna, att vissa

praktiska svårigheter uppställde sig särskilt i fråga om ränteberäkning

vid åläggande av betalningsskyldighet för framtiden. Att skäl finnas för

tveksamhet rörande lämpligheten av ränteinstitutets införande i fattigvårdslagen

har även kommit till uttryck i flera av de yttranden, vilka i ämnet

avgivits av hörda myndigheter och korporationer. Vid sådant förhållande

synes det utskottet lämpligast, att man först avvaktar, i vad mån övriga

av Kungl. Maj:t föreslagna och av utskottet tillstyrkta åtgärder i syfte

att nedbringa antalet fattigvårdsprocesser komma att inverka å fattigvårdsmålens

antal, och anser sig utskottet således icke böra tillstyrka, att bestämmelser

om ränta å fattigvårdskostnad nu införas i fattigvårdslagen.

I den av herr Ericson i Boxholm m. fl. väckta = utskottets förslag —

— — — för ändamålet utformade regler eller ej.

Därest de av Kungl. Maj:t i 62 § föreslagna bestämmelserna om ränta

och ersättning för rättegångskostnader uteslutas, behöver icke vidtagas vare

sig något överförande av 62 § i fattigvårdslagen från 9 kap. till 8 kaji.

i lagen eller den sammanslagning av 62 och 63 §§, som varit nödvändig

för att vinna lämplig plats åt nämnda bestämmelser. I så fall erfordras

icke heller någon ändring av 78 § fattigvårdslagen eller de av Kungl.

Maj:t föreslagna stadganden i 67 § och 81 § 4 mom. i samma lag,

som sammanhänga med bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnader.

Under nyss angiven förutsättning bör vidare den i 81 § av Kungl.

Maj:t föreslagna bestämmelsen om begränsad klagorätt beträffande ränta utgå.

Om nämnda sammanslagning av 62 och 63 §§ i nu gällande lag icke

verkställes, bliva jämväl de i propositionen föreslagna ändringarna i 64,

68 och 79 §§ fattigvårdslagen obehövliga. Slutligen betingas även härav

viss omformulering av 67 § i Kungl. Maj:ts förslag.

63 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — —- — hänvisningen till 51 §.

64 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

67 §.

Då en sammanslagning = utskottets förslag — — — stadgande utgå.

Ränta.

Rättegångs
kostnader.

Jlotionen

I: 404.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

68 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

78 §.

I överensstämmelse = utskottets förslag — — — utgå ur förslaget.

79 §.

Av skäl, som = utskottets förslag — — — bör utgå ur förslaget.

81 §.

Under hänvisning = utskottets förslag — — — vid vite.

Då utskottet, på sätt anförts under 62 §, avstyrkt införande i fattigvårdslagen

av bestämmelser om ränta, torde motsvarande bestämmelse i

81 § i Kungl. Maj:ts förslag jämväl böra utgå.

Ehuru utskottet == utskottets förslag — — — böra däremot utgå.

Övergångsbestämmelserna.

I enlighet med vad utskottet under 62 § anfört därom, att bestämmelser

om ränta icke böra införas i fattigvårdslagen, bör det stycke i övergångsbestämmelserna

enligt Kungl. Maj:ts förslag, som handlar om ränta, utgå

ur förslaget.

Lagen om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om samhällets

barnavård.

I Kungl. Maj:ts förevarande lagförslag erfordras de ändringar, som

sammanhänga med utskottets avstyrkande av de föreslagna bestämmelserna

i fattigvård slagen om ränta, ersättning för rättegångskostnader och rätt för

länsstyrelse att giva part vissa förelägganden vid vite.

För vinnande av = utskottets förslag — — — lagen om samhällets

barnavård.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl. Maj:ts

proposition nr 106 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen

bifallas, måtte för sin del antaga följande

l:o) Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården.

Härigenom förordnas = utskottets förslag — — — ändrade lydelse:

40 §.

(— utskottets förslag.)

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

31

41 §.

(== utskottets förslag.)

42 §.

(= utskottets förslag.)

50 §.

(== utskottets förslag.)

51 §.

(= utskottets förslag.)

52 §.

(= utskottets förslag.)

53 §•

(= utskottets förslag.)

54 §.

(= utskottets förslag.)

55 §.

(= utskottets förslag.)

56 §.

1 mom. Konungens befallningshavande liör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen

i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som

eljest kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom parterna

eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må vara

behövlig för målets prövning.

Har fattigvårdssamhälle försummat iakttaga vad i 54 § 1 mom. föreskrives

angående de handlingar, som skola fogas vid ansökningen, äger

Konungens befallningshavande föreskriva viss tid, inom vilken det försummade

skall fullgöras, vid äventyr, om det underlåtes, att ansökningen icke

upptages till vidare behandling.

Konungens befallningshavande äger jämväl förelägga part att inkomma

med upplysningar, förklaringar eller yttranden vid äventyr att målet avgöres

i befintligt skick.

2 mom. Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt

inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning

av Konungens befallningshavande därstädes.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

57 §.

(= utskottets förslag.)

58 §.

1 mom. Där allmän anstalt eller inrättning jämlikt gällande föreskrifter

åt någon lämnat underhåll och vård, varför den vill erhålla ersättning av

fattigvårdssamliälle, som i egenskap av vistelsesamhälle eller liemortssamhälle

är pliktigt att sörja därför, skall anstalten eller inrättningen utan

uppskov bevisligen underrätta fattigvårdsstyrelsen i samhället om tiden för

vårdens början. Har ansvarsförbindelse från styrelsen icke lämnats för

ifrågavarande vård, skall samtidigt göras uttrycklig förfrågan om samhället

är villigt att utgiva ersättning för vården.

Talan mot visst fattigvårdssamliälle angående ersättning, som nu sagts,

anhängiggöres hos Konungens befallningshavande. Sådan talan skall väckas

inom etthundratjugu dagar från det vården börjat utgå, vid äventyr, om

det försummas, att rätt till ersättning för vård, som lämnats mer än etthundratjugu

dagar före det ansökningen hos Konungens befallningshavande

gjordes, skall anses förfallen.

Yad sålunda stadgats angående tiden för väckande av talan hos Konungens

befallningshavande gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse

lämnat ansvarsförbindelse för vården eller i anledning av förfrågan, som i

1 stycket sägs, förklarat sig villig att till alla delar utgiva ersättning

därför.

2 mom. I fråga om det belopp, varmed ersättning för lämnad vård

skall enligt denna paragraf utgå, skall vad i 51 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

3 mom. Vid anhängiggörande av talan, som i denna paragraf avses,

bör anstalten eller inrättningen, där så ske kan, meddela sådana upplysningar,

som skola upptagas i protokoll, varom i 52 § förmäles; och gäller

om målets behandling vad i 56 § 1 mom. 1 och 3 styckena sägs.

4 mom. Vad nu stadgats skall i tillämpliga delar äga giltighet för

det fall att offentlig myndighet åt någon lämnat underhåll och vård, varför

fattigvårdssamhälle är pliktigt att giva ersättning.

59 §.

(= utskottets förslag.)

60 §.

(= utskottets förslag.)

63 §.

(= utskottets förslag.)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

33

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 62 och 63 §§ ävensom

om utgivande av försörjningsbidrag, som i 66 § sägs, anhängiggöres bos

Konungens befallningshavande i länet. Vid ansökningen skola fogas de

uppgifter, som jämlikt 53 § skola innehållas i anmaning, samt, där så

ske kan, de handlingar, som enligt samma paragraf skola medfölja denna;

och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning vad i 56 §

stadgas.

81 §.

1 mom. Är någon missnöjd med Konungens befallningsliavandes utslag

i mål om fullgörande av försörjningsplikt, eller om hemsändning

eller om ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i mål,

som omförmälas i 78 § 1 och 2 mom., må han däröver anföra besvär

hos kammarrätten; dock ma talan hos kammarrätten ej föras allenast beträffande

kostnader i målet hos Konungens befallningshavande.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — — föreskriven ordning.

3 mom. Har mål, som — — — dess helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes---anfordran tillhanda
hållas.

5 mom. Vad i---avses i 61 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927; därvid dock skall iakttagas,

att belopp, som avses i 51 § 2 stycket, må fastställas före nämnda dag;

att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård icke skall

tillämpas i fråga om fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan

skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet; samt

att i annan lag eller författning förekommande hänvisning till de paragrafer

i lagen om fattigvården, som genom denna lag ändras, skall avse

deras vid varje tid gällande lydelse, med iakttagande av vad i dessa övergångsbestämmelser

sägs.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 68 § 2 mom., 70 och 84 §§ i lagen den 6

juni 1924 om samhällets barnavård skola i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1926 9 saml. 2 avd. 22 ha/t. (Nr 25J S63 26 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

68 §

(= utskottets förslag.)

70 §.

(= utskottets förslag.)

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten; dock må talan hos

kammarrätten ej föras allenast beträffande kostnader i målet hos länsstyrelsen.

Besvären skola — — — eget utlåtande.

2 mom. Är utslaget — — — föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i — — — denna lag.

4 mom. Över kammarrättens — — — klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

B) att motionerna I: 280 samt II: 394, 404, 408, 409

och 412 måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan

under A) hemställt.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:248 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om än äring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården m s. 3 i texten