Bankoutskottets utlåtande Nr 50
1926-05-14 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1926:50, Bankoutskottets utlåtande Nr 50
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. ]Haj:ts proposition angående inordnande
i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. under ändrat namn av statens pensionsanstalt
av vissa grupper av befattningshavare jämte i
ämnet väckta motio7ier.
Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
hade Kungl. Maj:t, i avbidan på propositioner i vederbörande
ämnen, under nedannämnda punkter föreslagit riksdagen:
under punkt 12: att i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget
till statens andel i kostnaden för pensionering av lasarettsläkare till 15,000
kronor;
under punkt 14: att i riksstaten under elfte huvudtiteln beräkna ett ordinarie
anslag av 157,276 kronor till bidrag till pensionering av änkor och barn
efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.; samt
under punkt 16: att i riksstaten för budgetåret 1926—1927 under elfte
huvudtiteln såsom bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare
m. fl. beräkna ett ordinarie förslagsanslag å 55,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 25 februari
1926 dagtecknad proposition nr 198, som hänvisats till bankoutskottet,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
må erhålla ändrat namn av statens pensionsanstalt;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till delaktighet i
nämnda pensionsanstalt för de av föredragande departementschefen i ovanberörda
statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1926
därtill förordade grupper av befattningshavare vidtaga ändring av det för
pensionsanstalten gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse med
ett såsom bilaga till samma statsrådsprotokoll fogat förslag;
dels, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln uppBihang
till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 34 käft. (År 50.) 1
2
Banhoutshottets utlåtande Nr 50.
förda ordinarie förslagsanslaget till statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare, under samma huvudtitel och rubriken: statens andel
i kostnaden för pensionering av vissa överåriga lasarettsläkare uppföra ett
ordinarie förslagsanslag av 15,000 kronor;
dels i riksstaten med oförändrat belopp uppföra det nu under nämnda
huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.
å 157,276 kronor;
dels och, med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln och
rubriken: bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare in. fl.
upptagna ordinarie förslagsanslaget, under samma huvudtitel och rubriken:
bidrag till kostnaderna för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt
inordnade grupper av befattningshavare uppföra ett extra förslagsanslag av
43,000 kronor.
Nyssnämnda förslag till ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt
är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.
Till utskottet hava hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
a) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 285 av herr AImhvist och den andra inom andra kammaren under nr
413 av herr Bengtsson i Norup, i vilka hemställts, »att riksdagen måtte, vid
behandlingen av frågan om inordnande i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare in. fl. av vissa grupper av befattningshavare, besluta sådana
ändringar i anstaltens reglemente, som möjliggöra, för erhållande av
erforderlig tjänstgöringstid, en sammanräkning av dels lärartjänstgöring vid
olika skolor dels, beträffande folkhögskolorna, lärarinne- och husmoderstjänstgöring
vid dessa skolor»; samt
b) en inom första kammaren av herr Österström, väckt motion nr 288,
vari yrkats
dels att riksdagen ville med ändring av vad som i Kungl. Maj:ts proposition
föreslagits bestämma, att pensionsunderlagen för föreståndare, lärare
och lärarinnor vid dövstumskolorna skola utgöras av 3A utav utgående löner,
dock högst 6,000 kronor och att vissa i reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt intagna övergångsstadganden alltjämt må få äga giltighet,
dels och att riksdagen ville besluta, att delaktighet i statens pensionsanstalt
måtte beredas även dövstumpastorer, med tjänsten såsom uteslutande
sysselsättning för dem själva, samt för deras änkor och barn och att med
hänsyn tagen till i motionen angivna för dövstumpastorer utgående löner
pension måtte beredas dem efter enahanda grunder som dövstumlärare.
Beträffande motiveringen till såväl propositionen som motionerna tillåter
sig utskottet att, i den mån redogörelse här nedan ej lämnas, hänvisa till
desamma.
Hankoutskottets utlåtande Nr 50.
3
Kungl. Maj:ts föreliggande proposition innefattar förslag i följande ämnen,
nämligen:
beredande av pensionsrätt åt befattningshavare vid vissa vårdanstalter,
förbättring av lasarettsläkares pensioner och beredande av pensionsrätt åt
läkare vid tuberkulossjukhus,
indragning av lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa,
indragning av dövstumlärarnas pensionsanstalt,
beredande av pensionsrätt åt lärare vid fortsättningsskolor och anstalter
för yrkesundervisning.
Da dessa pensionsfrågor ansetts böra lösas därigenom, att ifrågavarande
grupper av befattningshavare, respektive änkor och barn efter befattningshavare
få pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., varigenom anstaltens verksamhetsområde skulle utsträckas till nya
viktiga grupper, har det synts lämpligt att anstaltens benämning ändras till
statens pensionsanstalt.
Den 14 januari 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt sakkunniga inom ecklesia- Pensionsrätt
stikdepartementet för utredning av vissa pensionsfrågor att tillsammans med ^gshavare
statens fattigvardsinspektör verkställa utredning i fråga om pensionering av vid vissa vårdmanliga
föreståndare vid av staten, landsting, kommun eller annan samfäl- anstalterlikhet
inrättad anstalt för vård av fattiga, sjuka, barn eller åldringar eller
för sådant ändamål, som omförmäles i 33 § i lagen om fattigvården den
14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av allmännyttig natur, som idkar dylik
vård, ävensom beträffande i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande
anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt må bliva delaktig
av pension genom statens försorg. De sakkunniga avgåvo yttrande och förslag
i ämnet den 10 december 1921 samt, med anledning av mot detta förslag
gjorda erinringar, nytt förslag den 13 december 1922. Det förra avsåg
samtliga fast anställda befattningshavare vid dessa anstalter, det senare endast
föreståndare och föreståndarinnor.
I anledning av inom riksdagen väckta motioner anhöll 1925 års riksdag
(skrivelse nr 133), att Kungl. Maj.t måtte taga under övervägande frågan
om utsträckt pensionsrätt för befattningshavare inom fattigvård och barnavård
samt efter den ytterligare utredning, som kunde finnas erforderlig, för
riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.
Riksdagen framhöll, att det såväl ur statsfinansiell synpunkt som med hänsyn
till organisatoriska förhållanden syntes försiktigast att ej utsträcka
pensioneringen till andra befattningshavare vid dessa anstalter än föreståndare
och föreståndarinnor.
Efter erhållet bemyndigande tillkallade chefen för socialdepartementet en
sakkunnig att biträda med den av riksdagen begärda utredningen.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Den sakkun- Den sakkunniges förslag bereder pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt
niges förslag. förestån(jare, föreståndarinnor vid av staten, landsting, kommun eller annan
samfällighet anordnad anstalt för vård av fattiga, sjuka, invalider, barn eller
åldringar.
De särskilda bestämmelser, som skulle gälla för dessa befattningshavare,
innehålla i huvudpunkterna följande.
Då minimiårsavlöning icke fastställts för dessa befattningar genom författning,
skulle de enligt § 5 regleras av statsmyndighet, innan de kunde
förenas med pensionsrätt. Sådan reglering anses ej erforderlig beträffande
befattning vid vårdanstalt, som anordnats av stat, landsting eller stad, som
icke deltager i landsting.
Tjänstepensionsunderlaget bestämmes av pensionsanstalten enligt de grunder,
som i allmänhet gälla ifråga om enligt § 5 reglerade befattningar. Huvudbestämmelsen
är, att pensionsunderlaget ej får överstiga 2/s av den fastställda
minimiårsavlöningen i högsta lönegraden.
Familjepensionsunderlaget är 300 kronor + 20 procent av tj änstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern är 65 år för män och 62 år för kvinnor.
För hel pension fordras 30 tjänstår. Om tjänstårens antal är lägre, bestämmes
den avkortade pensionen efter försäkringsteknisk beräkning, vilket
medför en starkare avkortning än om den skedde i förhållande till tjänstårens
antal.
Tillstånd att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder må ej av
huvudmannen beviljas, med mindre socialstyrelsen därtill lämnat sitt medgivande.
Det må ej lämnas för mer än ett år i sänder och icke i något
fall utsträckas utöver 5 år efter uppnådd pensionsålder.
Den, som uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern,
och som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
avgår från sin befattning, erhåller pension som beräknas försäkringstekniskt.
Befattningshavares familjepensionsavgift är enligt förslaget 20 procent av
familjepensionsunderlaget för man och 1 procent för kvinna; dessa avgifter
beräknas vara fullt tillräckliga. Den erforderliga tjänstepensionsavgiften
beräknas vara 14 procent av tj änstepensionsunderlaget.
Beträffande engångsavgifter för retroaktiv tillämpning av pensionsanstaltens
reglemente har den sakkunnige föreslagit att staten — i anslutning till
vad som tidigare skett i liknande fall — skulle, under förutsättning att befattning
regleras före ingången av år 1928, efterskänka hälften av den engångskostnad,
som eljest skulle drabba huvudmannen. Något statsbidrag
till befattningshavarens engångsavgift skulle däremot ej utgå.
Myndig- Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,
yttranden socialstyrelsen, pensionsanstaltens styrelse och statens fattigvårdsinspektör,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banlcoutsfcottets utlåtande Nr 50.
o
vilka samtliga tillstyrkt förslaget dock med vissa ändringar. Dessa avse
huvudsakligen följande punkter.
1) Bland vårdanstalterna böra medtagas även anstalter för alkoholistvård.
Detta föreslås av socialstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör.
2) Bestämmelserna böra omfatta även stiftelse av allmännyttig natur, som
utövar nu ifrågavarande vårdverksamhet. Detta förordas av statskontoret och
statens fattigvårdsinspektör, som påpeka att husmoder vid sådan stiftelse kan
få pensionsrätt enligt § 60 i reglementet.
3) Statskontoret och pensionsanstaltens styrelse föreslå, att husmoder vid
dessa vårdanstalter och stiftelser flyttas från § 60 till den §, som kommer
att omfatta föreståndare och föreståndarinnor och att även husmödrar
vid sådana vårdanstalter, som nu icke äro nämnda i § 60 c), få pensionsrätt.
4) Pensionsanstaltens styrelse förordar, att pensionsåldern för föreståndarinnor
bör vara 60 år liksom den nu är för husmödrar. Statens fattigvårdsinspektör
understryker även kraftigt, att pensionsåldern ej må sättas högre än 60
år i betraktande av det slitande arbete, som åligger dessa befattningshavare.
5) Socialstyrelsen uttalar den uppfattningen, att fråga om anstånd med avgång
efter uppnådd pensionsålder bör beträffande befattningshavare vid alkoholistanstalt
avgöras av socialstyrelsen, men beträffande andra anstalter av
vederbörande länsstyrelse. Statens fattigvårdsinspektör anser, att prövningen
bör överlämnas till honom efter hörande av vederbörande fattigvårds- och
bamavårdskonsulenter, enär han med sin kännedom om förhållanden på anstaltsvårdens
område bäst torde kunna bedöma dessa ofta ömtåliga frågor.
6) Pensionsanstaltens styrelse föreslår, att tjänstepensionsavgiften bestämmes
till 5 procent för befattningshavare samt för landsting eller kommun,
men till 9 procent för annan huvudman. Statens fattigvårdsinspektör påpekar,
att åtskilliga föreståndarinnor (såsom husmödrar) hos andra huvudmän
än landsting eller kommun intagits i pensionsanstalten enligt kap. VI
mot lägre avgifter av huvudmännen än enligt förslaget.
7) Statens fattigvårdsinspektör gör anmärkning mot bestämmelsen, att
minskning av huvudmans engångsavgift ej får ske, med mindre befattningen
reglerats och anmälts för pensionsanstalten före utgången av år 1927.
Han föreslår tidsfristens utsträckande till åtminstone två år.
Departementschefen har funnit önskvärt, att denna pensionsfråga löses i Departenära
anslutning till den sakkunniges förslag. I fråga om de anmärkningar, mentsche£e
som av de hörda myndigheterna framställts mot förslaget, har departementschefen
anslutit sig till vad som ovan refererats under punkterna 1), 2), 4)
och 7).
Beträffande punkt 3) ansluter sig departementschefen till statskontorets förslag,
att husmödrar vid alla de vårdanstalter, vilkas föreståndare och före
-
6
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 50.
ståndarinnor avses av förslaget (även vid dem som nu icke nämnas i § 60 c),
skola erhålla pensionsrätt. Detsamma synes böra gälla om sjuksköterskor.
Vad angår punkt 5), biträder departementschefen socialstyrelsens mening
med den modifikation, att det bör föreskrivas, att länsstyrelsen skall inhämta
yttrande av statens inspektör för fattigvård och barnavård.
Vad angår punkt 6), anser departementschefen, att tjänstepensionsavgiften
bör bestämmas till 5 procent för såväl befattningshavare som huvudman,
vilket överensstämmer med vad som redan gäller i fråga om husmoderbefattningar.
I olikhet med den sakkunnige anser departementschefen, att alla befattningar
böra regleras, innan de förenas med pensionsrätt.
Det synes departementschefen lämpligt, att ifrågavarande föreståndare och
föreståndarinnor inordnas i reglementets kap. VI, dit husmödrarna nu höra.
Bestämmelserna hava ansetts höra träda i kraft den 1 januari 1927.
Antalet befattningshavare, som kunna komma att omfattas av den föreslagna
pensioneringen, har beräknats till 210. Under första tillämpningsåret
kommer statens bidrag till deras pensionsavgifter att uppgå till 4,000 kronor
och statens ränta på de efterskänkta engångsavgifterna till 8,000 kronor, allt
under förutsättning att alla dessa befattningshavare genast omfattas av pensioneringen.
Beträffande frågan, huruvida de föreslagna pensionsunderlagen böra med
avseende å de tilläggsförmåner, som därå borde få åtnjutas, betraktas såsom
nyreglerade eller oreglerade, har departementschefen i likhet med den sakkunnige
ansett pensionerna vara att anse såsom nyreglerade. Till stöd härför
har departementschefen anfört följande:
»Nu ifrågavarande befattningars avlöningsförmåner komma att regleras
enligt § 5 för beredande av pensionsrätt i statsanstalten. Det bör alltså kunna
antagas, att avlöningarna avvägas efter nuvarande förhållanden. Pensionsanstalten
äger att bestämma pensionsunderlaget efter den reglerade lönen,
dock med iakttagande att det icke blir högre, än att det står i skäligt förhållande
till pensionsunderlaget för jämförlig befattning i statens tjänst
eller med pensionsrätt i anstalten. Vid denna jämförelse bör pensionsanstalten
taga hänsyn till om pensionen i den tjänst varmed jämförelsen göres
är oreglerad, och vara oförhindrad att sätta pensionsunderlaget lika med denna
tjänsts pensionsunderlag, ökat med författningsenligt pensionstillägg och
pensionsförhöjning, därest den nyreglerade befattningens avlöningsförmåner äro
så höga, att de motsvara det sålunda bestämda pensionsunderlaget. Huvudmannen
kan alltså genom att vid befattningens reglering bestämma avlöningen
tillräckligt hög bereda befattningshavaren pension, som svarar mot
den pension, jämte eventuellt pensionstillägg och pensionsförhöjning, som
tillkommer innehavaren av jämförlig befattning i statens tjänst eller med
pensionsrätt i statsanstalten. Pensionen är därför att betrakta som reglerad,
även om densamma icke blir så hög, som nu sades, därför att huvudmannen
reglerar avlöningen till lägre belopp än som gäller för jämförlig befattningshavare
i ett nyreglerat statens verk.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Pensionering av lasarettsläkare handhaves för närvarande av lasarettsläkarnas
pensionskassa, vars reglemente fastställts den 13 november 1903 och som
började sin verksamhet den 1 januari 1904.
Pensionsåldern är 65 år. Pensionen är 4,000 kronor, oberoende av
tjänstårens antal. Vid avgång i förtid på grund av sjukdom eller försvagad
hälsa utgår avkortad pension. Rätt till familjepension finnes icke. Kassan
förvaltas av styrelsen för statens pensionsanstalt. Samtidigt med fastställandet
av kassans reglemente utfärdades en kungörelse, enligt vilken lasarettsläkare,
som den 1 januari 1904 var mer än 45 år gammal och därför
icke berättigad till inträde i kassan, under vissa villkor erhöll rätt till en
pension vid 65 års ålder av 3,000 kronor, därav 1,500 kronor skulle betalas
av vederbörande landsting eller stad och 1,500 kronor av staten.
Svenska lasarettsläkarföreningen har år 1921 gjort framställning, att bättre
pensioner måtte beredas lasarettsläkama, därigenom att de finge pensionsrätt
i statens pensionsanstalt, svarande mot ett tjänstepensionsunderlag av 6,000
kronor och ett familjepensionsunderlag av 1,500 kronor. Lasarettsläkarnas
pensionskassa skulle enligt föreningens hemställan indragas i pensionsanstalten
och dess överskott tillgodoräknas delägarna till bestridande av engångsavgiften
för familjepensioneringen.
Svenska sanatorieläkarföreningen hemställde samma år om pensionsrätt i
statens pensionsanstalt åt överläkarna vid samtliga av landsting och städer
— med undantag av Stockholm och Göteborg — underhållna vårdanstalter
för lungtuberkulösa, vilka äro underställda tuberkulossjukhusstadgan, ävensom
överläkaren vid svenska livförsäkringsbolags sauatorieförenings sanatorium.
Föreningen föreslog samma pensionsunderlag som de av lasarettsläkarföreningen
föreslagna.
Över dessa ansökningar hava yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter.
På uppdrag av chefen för socialdepartementet har ovannämnde sakkunnige
utarbetat förslag till ordnande av dessa pensionsfrågor. Detta förslags huvudbestämmelser
äro följande.
Lasarettsläkarnas pensionskassa indrages den 1 januari 1927 i statens
pensionsanstalt, som övertager dess tillgångar och förbindelser till pensionärer
och delägare. Om delägare före den 1 juli 1927 anmäler sig vilja
kvarstå vid pensionsrätt enligt kassans reglemente, bibehåller han sina
rättigheter och skyldigheter enligt detsamma, dock med viss höjning av
pensionen, motsvarande hans beräknade andel i kassans överskott.
Kassans delägare, som icke gorå sådan anmälan, få pensionsrätt för sig
och sina efterlevande enligt särskilda bestämmelser i pensionsanstaltens reglemente.
Pensionsrätt i statsanstalten enligt dessa bestämmelser beredes jämväl
åt följande befattningshavare:
a) den som efter utgången av år 1926 av Kungl. Maj.t utnämnes till
tjänst, vilken skulle medfört delaktighet i lasarettsläkarnas pensionskassa,
Förbättrad
pensionering
av lasarettsläkare
samt
pensionsrätt
åt tuberkulosläkare.
Den sakkunniges
förslag.
8
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 50.
Departe
mentschefen.
b) av Kungl. Maj:t utnämnd överläkare vid statsunderstödd vårdanstalt,
som avses i stadgan om tuberkulossjukhus och som äges samt helt eller
delvis underhålles av landsting eller stad, som icke deltager i landsting,
c) överläkare vid sanatorium, som äges av svenska livförsäkringsbolags
sanatorieförening.
Undantagna äro dock läkarna vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna
i Stockholm och Göteborg, vid Stockholms stads och läns sjukhus, vid
sjukhusen i Uppsala och Lund ävensom överläkarna vid av Stockholms
stad eller Göteborgs stad underhållna vårdanstalter för lungtuberkulösa och
vid de sanatorier, som ägas av Konung Oscar II:s jubileumsfond.
För i a) eller b) nämnd läkarbefattning fordras icke någon reglering enligt
§ 5 av anstaltens reglemente. Däremot fordras sådan reglering beträffande
den i c) omförmälda befattningen.
Tjänstepensionsunderlaget föreslås till 6,000 kronor för i a) eller b) nämnd befattning.
För den i c) nämnda befattningen bestämmes det enligt för statsanstalten
vanliga regler beträffande enligt § 5 reglerade befattningar, dock
högst till 6,000 kronor.
Familjepensionsunderlaget är 300 kronor + 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern är 65 år för man och 62 år för kvinna. För hel pension
fordras 30 tjänstår. Vid mindre antal tjänstår avkortas pensionen enligt
försäkringsteknisk beräkning.
Anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder må ej lämnas av huvudmannen
utan medicinalstyrelsens medgivande.
Den som uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern,
och på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga avgår
från sin befattning, erhåller pension, som beräknas försäkringstekniskt.
Befattningshavares familj epensionsavgift är 20 procent (1 procent för
kvinna) av familjepensionsunderlaget. Denna avgift beräknas vara fullt tillräcklig.
Hans tjänstepensionsavgift är 6 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Huvudmannens avgift är 4 procent av detsamma; dock är den dubbelt
så stor för svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening. Den totala
erforderliga tjänstepensionsavgiften beräknas vara 14 procent (beräknad
efter en räntefot av 4 procent).
I fråga om engångsavgiften för befattningshavare, som icke varit delägare
i lasarettsläkarnas pensionskassa, föreslås det, att staten skall efterskänka
hälften av huvudmannens (ej befattningshavarens) engångsavgift enligt § 9
mom. 1, under förutsättning att befattningen anmäles för pensionsanstalten
före den 1 januari 1928.
Departementschefen har i huvudsak anslutit sig till den sakkunniges förslag,
dock med vissa av framställda erinringar föranledda jämkningar. Sålunda
har departementschefen ansett tjänstepensionsavgiften böra bestämmas
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 50.
9
till 5 procent av pensionsunderlaget för såväl befattningshavare som huvudmän,
med undantag för svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening, vars
avgift skulle utgöra 9 procent. Departementschefen har ej funnit anledning
föreligga att efterskänka någon del av nämnda sanatorieförenings
engångsavgift.
I fråga om övergångsstadgandena för delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa
har departementschefen anfört följande:
♦ Jag föreslår, att denna kassa indrages i statsanstalten den 1 juli 1926.
Denna indragning skall dock icke medföra någon ändring i delägarnas skyldigheter
och rättigheter förr än efter utgången av år 1926. Och den, som
utnämnes till lasarettsläkare under senare hälften av detta år, erhåller samma
villkor i statsanstalten, som han skulle haft i kassan. Dessa delägare
hava rätt att före årets utgång anmäla, att de önska kvarstå på kassans villkor.
Om sådan anmälan icke göres, blir statsanstaltens reglemente gällande för
befattningshavaren från den 1 januari 1927, dock med följande modifikationer
i fråga om tjänstepensionsrätten.
Delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa har rätt till 4,000 kronors pension
vid 65 års ålder oberoende av tjänstårens antal. Härför erlägges för och av
honom dels eu grundavgift av 200 kronor, dels viss tilläggsavgift. Jag
föreslår, att han får bibehålla rätt till denna pension, dock med sådant avdrag,
som motsvarar de tilläggsavgifter, som skulle varit att ytterligare erlägga
av och för honom, om kassans reglemente fortfarande varit gällande;
om han vill betala dessa återstående tilläggsavgifter, står det honom fritt,
och nämnda reduktion av pensionen sker då icke. Utöver denna pension
får han rätt till den pension, som enligt pensionsanstaltens reglemente svarar
mot ett tjänstepensionsunderlag av 2,000 kronor. Vid sistnämnda pensions
beräkning tillgodoräknas honom tjänstår från 35 års ålder eller den
högre ålder, då han fick lasarettsläkarbefattning.
Engångsavgift för delägaren beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag av
2,000 kronor och utan hänsyn till familjepensionsrätten. Staten efterskänker
hälften av den del av avgiften, för vilken huvudmannen icke äger att uttaga
ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren.
Att engångsavgift ej beräknas för hela tjänstepensionsrätten utan endast
för den som svarar mot 2,000 kronors pensionsunderlag beror tydligen därpå
att pensionsanstalten övertager från kassan premiereserven för den andra delen.
Att engångsavgift ej beräknas för familjepensionsrätten beror därpå att
pensionsanstalten övertager från kassan större tillgångar än som motsvarar
dess premiereserv. Överskottet beräknas vara ungefär 200,000 kronor. Till
täckande av engångsavgift för familjepensionsrätten åtgår ungefär hälften
av detta överskott.
Av återstående överskott disponeras enligt förslaget en mindre del på följande
sätt.
Den, som den 31 december 1926 åtnjuter pension enligt kassans villkor,
får bibehålla denna pension även därefter, dock med den höjning därav, som
beräknas motsvara den på kassans premiereserv för honom belöpande andelen
i kassans överskott. Liknande bestämmelse föreslås med avseende
på delägare, som före den 1 januari 1927 anmäler sig vilja kvarstå på
kassans villkor.
Återstående överskott tillfaller pensionsanstalten.
10
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 50.
Indragning
av lärarnas
vid elementarläroverken
nya änke- och
pupillkassa.
De sakkunnigas
förslag.
Vad jag sålunda föreslår i fråga om användningen av kassans överskott
överensstämmer med vad lasarettsläkarnas förening och medicinalstyrelsen
föreslagit. Statskontoret och en del av landstingen hava däremot ansett,
att överskottet borde användas till gäldande av engångsavgifterna för tjänstepensionerna
på sådant sätt, att såväl befattningshavarnas som huvudmännens
och statens avgifter därigenom minskades. Enligt min åsikt kunna emellertid
huvudmännen icke göra anspråk på någon andel i överskottet, då de erhålla
mer än fullgod ersättning därför genom att staten övertager hälften av deras
engångsavgifter. Och staten får enligt mitt förslag ungefär hälften av överskottet.
Att befattningshavarnas andel i detsamma disponeras för betalning av
deras engångsavgifter för familjepensioneringen och ej för tjänstepensioneringen,
synes mig icke kunna ge anledning till någon erinran, då de själva
önskat denna användning.»
Pensioneringen beräknas komma att omfatta 111 lasarettsläkare och 25
överläkare vid tuberkulossjukhus. Under första tillämpningsåret kommer
statens bidrag till deras pensionsavgifter att uppgå till 8,500 kronor samt
statens ränta å de efterskänkta engångsavgifterna till 8,000 kronor, allt
under förutsättning att alla dessa läkare genast omfattas av pensioneringen.
Departementschefen har på anförda skäl ansett de förslagna pensionsbeloppen
vara att betrakta såsom nyreglerade utom i fråga om förutvarande
delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa, som kvarstå på kassans villkor.
Frågan om förbättring av pensionerna åt efterlevande efter delägarna i
elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, vars reglemente stadfästes den
8 december 1911 (nr 155), har sedan flera år varit föremål för framställningar
och utredningar. Av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt
nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga framlade förslag i ärendet den
13 december 1922. Då tiden befanns för kort för att tillåta ett definitivt
ställningstagande till frågan, framlades i proposition till 1923 års riksdag
(nr 221) endast förslag om en provisorisk höjning av utgående pensioner.
Penna proposition bifölls och sådan förhöjning har därefter utgått.
Nyssnämnda sakkunnigas förslag innebär, att ifrågavarande kassa indrages
i statens pensionsanstalt. Genom sådan indragning skulle vinnas fördelen
av ökad soliditet, förenkling i förvaltningsbestyren samt likformighet i
familjepensioneringen mellan elementarläroverkens och den allmänna folkundervisningens
lärarpersonal.
Enligt statsanstaltens reglemente är befattnings familjepensionsunderlag
alltid 300 kronor -f- 20 procent av tjänstepensionsunderlaget. I regel är
änkas pension lika med befattningens familjepensionsunderlag och barnpensionerna
vissa procent därav. En jämförelse mellan de nu gällande och
de föreslagna änkepensionerna ställer sig på följande sätt:
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50. 11
Änkepension
Befattning
Delak tig- lietsbelopp i
kassan
enligt nu
gällande reg- lemente
enligt stats
anstaltens
reglemente
Rektor vid högre allmänt läroverk . . .
. . . 4,000
900
1,420
Lektor ........................
. . . 4,000
900
1,220
Rektor vid realskola .............
. . . 3,700
840
1,220
Adjunkt.......................
. . . 3,400
780
1,100
Genom ovannämnda beslut av riksdagen hava de reglementsenliga pensionerna
provisoriskt höjts med 200 kronor.
Delägares årsavgift är nu dels under tjänstetiden 3 procent av delaktighetsbeloppet,
dels efter avgång med pension 2 procent av detsamma.
Kassan åtnjuter ett statsbidrag av 157,267 kronor, vilket beviljats delvis
som ersättning för den tjänst- och nådårsrätt, som tidigare tillkommit elementarlärarna.
När nya befattningar inrättats, har det förut beviljade statsbidraget
höjts. De sakkunniga hava vid avgiftsberäkningen utgått från
att befattningshavarna fortfarande skulle åtnjuta statsbidrag och att deras
avgifter skulle så bestämmas, att summan av de erforderliga statsbidragen
för nuvarande befattningar ej bleve större än det nu till kassan utgående
bidraget. De hava funnit, att befattningshavarens avgift under dessa förutsättningar
kan sättas till 3,9 procent av tjänstepensionsunderlaget och statsbidraget
till 67 kronor + 0,8 procent av tjänstepensionsunderlaget. För säkerhets
skull höja de avgiften till 4 procent.
Enligt förslaget skall familjepensioneringen omfatta även lärare vid tekniska
fackskolor och tekniska gymnasier, under det nuvarande reglemente
för kassan endast nämner tekniska elementarskolor. Även föreslås utvidgning
till de ordinarie kvinnliga lärarna, för vilka avgiften föreslås skola vara
V6 procent av tjänstepensionsunderlaget och familjepensionsunderlaget lika
med manlig befattningshavares. Dessa avgifter beräknas vara tillräckliga
utan statsbidrag.
De sakkunniga visa, att, om deras förslag varit genomfört den 1 januari
1922, skulle kassan då haft ett överskott av ungefär 1,000,000 kronor. Om
då en lönereglering varit genomförd, som placerat lärarna i de lönegrader,
som de själva begärt, och alltså tjänstepensionsunderlagen samt i följd därav
familjépensionsunderlagen väsentligt höjts, beräkna de sakkunniga, att kassan
likväl skulle haft ett odisponerat överskott av mer än 500,000 kronor.
Departementschefen, som ansett frågans lösning icke böra uppskjutas i
avvaktan på en allmän reform av statstjänstemannens familjepensionering,
har i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas förslag. Departementschefen
anför i frågan bland annat följande:
»När folkskollärarnas änke- och pupillkassa indrogs i statsanstalten, gjordes
en försäkringsteknisk utredning, enligt vilken de tillgångar, som stats
-
Departe
mentschefen.
12
Bankoutslcottets utlåtande Nr 50.
anstalten övertog, voro tillräckliga att täcka anstaltens övertagna förbindelser,
beräknade efter de tjänstepensionsunderlag, som fastställts i den vid samma
tid beslutade löneregleringen för folkskollärarna. Något överskott fanns ej.
För de lärarkårer, som hava delaktighet i elementarlärarnas änke- och
pupillkassa, har förslag till ny lönereglering utarbetats av lärarnas lönekommitté,
vars betänkande avgivits den 15 augusti 1923. Men frågan har
av statsfinansiella skäl uppskjutits. Hade den föreslagna löneregleringen
genomförts, medan änke- och pupillkassan ännu är självständig, och
hade enligt kassans reglemente familjepensionsunderlagen varit bestämda
till 300 kronor + 20 procent av tjänstepensiousunderlagen, skulle dess tillgångar
tagits i anspråk till höjande av familjepensionsunderlagen. Det
synes därför riktigt, att det överskott, som vid kassans indragning finnes, i
första hand reserveras till att täcka den höjning av statsanstaltens ansvarighet,
som kommer att ske, när nästa lönereglering sker.
Enligt de sakkunnigas beräkning kommer emellertid kassans överskott
att bliva väsentligt större än det belopp, som behövs för nästa lönereglering.
Det synes då billigt, att vad som efter densamma finnes kVar av
överskottet må reserveras för ifrågavarande lärarkårer såsom en regleringsfond
till förbättring av deras familj epensioner. Om så ej skedde skulle
denna änkekassas intagningsvillkor bliva ogynnsammare än de, som beviljades
folkskollärarnas änkekassa, vilken ej lämnade något överskott utöver
vad som motsvarade den övertagna ansvarigheten.
I § 34 b) av statsanstaltens reglemente föreskrives, att i vissa fall familjepension
skall beräknas försäkringstekniskt. Vid tillämpning av denna föreskrift
på nu ifrågavarande befattningshavare, skall sådan beräkning ske,
om den avlidne börjat räkna tjänstår för pension först efter fyllda 32 år.
Genom beräkningen nedsättes familjepensionen på sådant sätt, att den motsvarar
den årsavgift, som skulle varit tillräcklig för full familjepension, om
den erlagts från 32 års ålder. Föreskriften är motiverad av att;det ej
fordras någon retroaktivavgift av den, som börjar avgiftsbetalningén vid
högre ålder. Då det ej finnes någon dylik bestämmelse i kassans reglemente,
ehuru ej heller enligt detta retroaktivavgift kräves, har denna föreskrift
väckt starka betänkligheter bland lärarna. Och skolöverstyrelsen yrkade,
att densamma icke borde äga tillämpning på nu ifrågavarande befattningar.
I ett senare utlåtande har skolöverstyrelsen hemställt, att om
detta yrkande ej kunde bifallas, kassans överskott finge disponeras till
kompensation av genom sådan beräkning föranledd minskning.
Jag anser mig icke kunna tillstyrka, att nämnda föreskrift upphäves beträffande
dessa lärare, med mindre det vid en blivande revision av statsanstaltens
reglemente skulle befinnas, att den kan och bör upphävas även beträffande
vissa andra befattningshavargrupper, t. ex. folkskollärarna. Däremot
ansluter jag mig till skolöverstyrelsens senare hemställan, att kassans
överskott må användas till att bereda kompensation för av föreskriften föranledd
nedsättning av pensionen åt efterlevande efter nuvarande delägare.
Det framgår av de sakkunnigas beräkning, att överskottet är så stort, att
det härigenom beredes befattningshavarna säker utsikt, att full familjepension
skall komma att utgå, obero
även till efterlevande efter lärare, som utnämnts efter kassans indragning
men före nästa lönereglering för elementarlärarna.»
årsberäkningens början. Rätten
)
att få fyllnadspension synes J*öra utsträckas
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
13
Kassans indragning i statsanstalten har föreslagits böra ske den 1 juli 1926.
Då även de nya familj epensionsunderlagen bestämmas efter avlöningsförmåner,
vilkas reglering uppskjutits, hava pensionerna ansetts allt fortfarande
böra betraktas som oreglerade utom beträffande pensioner enligt föreslagna
nya grunder åt efterlevande efter chef, ledamot och byråchef i skolöverstyrelsen.
Delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt äro föreståndare och lärare vid
a) dövstumskolor, inrättade av skoldistrikt enligt lagen av den 31 maj
1889, samt vissa enskilda dövstumundervisningsanstalter,
b) folkhögskolor,
c) sinnesslöanstalter,
d) vanföreanstalter.
Lärare i övningsämnen eller slöjd vid dövstumskolor äro dock uteslutna
från delaktighet. Endast »ordinarie» eller »fast anställda» lärare kunna
bliva delägare.
Hel pension utgår i regel med s/t av delägarens delaktighetsbelopp. Detta är
för föreståndare och ämneslärare vid folkhögskola lika med den kontanta
lönen i högsta lönegraden enligt gällande bestämmelser angående deras minimiavlöning
samt för övningslärare vid sådan skola lika med den reglerade
lönen. För övriga delägare må delaktighetsbeloppet ej bestämmas
högre än hans kontanta lön i högsta lönegraden samt ej heller högre och
med visst undantag ej heller lägre än följande belopp:
a) vid dömstumskolor:
lägst 3,200 högst 4,500 kronor för manlig föreståndare
» 1,600 » 3,000 » » kvinnlig »
» 1,600 » 3,000 » » manlig lärare
» 1,200 » 2,000 » » kvinnlig »
b) vid sinnesslöanstalter:
lägst 3,200 högst 4,000 kronor för manlig föreståndare*)
» 1,600 » 2,000 kronor för kvinnlig föreståndare
» 1,000 » 1,600 » » manlig eller kvinnlig lärare.
c) vid vanföreanstalter:
lägst 1,600 högst 2,000 kronor för kvinnlig föreståndare
» 1,000 » 1,600 » » manlig eller kvinnlig lärare.
Under det folkhögskollärarnas delaktighetsbelopp äro avpassade efter
deras nuvarande löneförmåner, är detta icke fallet med de övriga delägarnas.
Aven de högsta medgivna delaktighetsbeloppen äro ofta avsevärt lägre än
de nu utgående kontanta lönerna. I följd härav hava dessa lärarkårer
*) För manlig föreståndare vid arbetshem gälla samma gränsbelopp som för kvinnlig
föreståndare.
Indragning av
dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Sakkunnigas
förslag.
upprepade gånger begärt, att bestämmelserna skulle ändras, framställningar
som vunnit skolöverstyrelsens stöd.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse av den 14 november 1922 hemställt, att,
därest ej proposition till 1923 års riksdag framlades om dövstumundervisningens
förstatligande, högsta delaktighetsbeloppen för dövstumlärarna måtte sättas
lika med minimiavlöningen i högsta lönegraden eller
6.000 kronor för manlig föreståndare,
5.000 * » kvinnlig »
5.000 » » manlig lärare
4.000 * » kvinnlig »
Sedermera har med stöd av en inom skolöverstyrelsen verkställd utred
ning
om löneförhållandena under hand av styrelsen föreslagits, att de högsta
delaktighetsbeloppen för övriga ovan nämnda lärare skulle höjas till
5.000 kronor för manlig föreståndare vid sinnesslöanstalt,
4.000 » » kvinnlig » » » eller vanföreanstalt,
2,500 » » manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt eller van
föreanstalt.
Frågan om omorganisation av dövstumlärarnas pensionsanstalt har behandlats
av särskilda år 1920 tillkallade sakkunniga. Deras betänkande avgavs
den 30 december 1922 och innehåller i huvudsak följande.
De sakkunniga föreslå, att dövstumlärarnas pensionsanstalt inordnas i
statens pensionsanstalt. De befattningar, som äga delaktighet i den förra
eller enligt dess reglemente framdeles kunna få det, skola alltså kunna
förenas med pensionsrätt i den senare. De sakkunniga föreslå denna rätts
utsträckning till sådana lärarbefattningar vid ifrågavarande läroanstalter,
som icke haft tillträde till dövstumlärares pensionsanstalt, samt till lärarbefattning
vid anstalter för vård och undervisning av blinda.
För föreståndare, fast anställda ämneslärare samt vissa extra ordinarie
och vikarierande ämneslärare vid folkhögskolor har minimiårsavlöning fastställts
i författning. Detta är däremot icke fallet i fråga om övriga lärare.
Enligt § 5 i statsanstaltens reglemente skola därför dessas befattningar regleras,
innan de kunna förenas med pensionsrätt i statsanstalten. Därutöver
bör ej annat villkor fordras, än att läroanstalten åtnjuter statsunderstöd.
Fastställelse av reglering torde böra meddelas av skolöverstyrelsen.
Enligt förslaget skall pensionsåldern vara 65 år för manlig och 60 år för
kvinnlig befattningshavare och antalet tjänstår för hel pension 33 år. Avkortning
skall ske i förhållande till antalet felande tjänstår.
Tjänstepensionsunderlaget föreslås skola vara 2/s av den fastställda minimiårsavlöningen
i högsta lönegraden. Befattningshavare och huvudmän skola
erlägga tjänstepensionsavgifter, som stå i samma förhållande till hel pension
som enligt nu gällande reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt,
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
15
nämligen 3 Va procent, respektive 6 2/s procent av tjänstepensionsunderlaget.
Dessa avgifter beräknas vara tillräckliga.
Övergångsbestämmelser föreslås i syfte att förebygga, att någon nuvarande
befattningshavare blir lidande på pensionsregleringen.
Statskontoret och pensionsanstaltens styrelse hava tillstyrkt sakkunnigas
förslag med vissa ändringar i detaljer.
Skolöverstyrelsen däremot — som synes utgå ifrån att dövstumlärarnas
pensionsanstalt först i samband med dövstumundervisningens förstatligande
lämpligen borde inordnas i statsanstalten — förordar i princip förslaget
men tillstyrker ytterligare utredning i frågan. I avvaktan därpå bör enligt
överstyrelsens mening den av överstyrelsen föreslagna höjningen av delaktighetsbeloppen
göras genom ändring i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Till motivering anföres huvudsakligen följande.
Enligt de sakkunnigas förslag blir pensionsunderlagets höjning beroende
av att huvudmännen reglera befattningarna. Men det kan ej utan vidare
förutsättas, att t. ex. alla dövstumskoldistrikt skola vara beredda att utan
dröjsmål gripa sig an med sådan reglering, som är en tidsödande och icke
sällan ganska svårlöst angelägenhet med ingående förhandlingar mellan
huvudmannen och vederbörande statsmyndighet angående befattningshavarnas
behörighets-, anställnings-, tjänstgörings- och lönevillkor. Det synes därför
skolöverstyrelsen, att vid indragningen av dövstumlärarnas pensionsanstalt
sådana bestämmelser böra träffas, att behovet av särskild reglering i
största möjliga utsträckning kan undvikas.
Dessutom gör skolöverstyrelsen anmärkning mot vissa detaljer i förslaget,
främst pensionsålderns höjning från 60 till 65 år. Överstyrelsen erinrar
om att pensionsåldern för folkhögskollärarna år 1913 sänktes från 65 till
60 år och finner dess höjning icke motiverad, utan tvärtom synnerligen betänklig
ur undervisningens synpunkt.
Departementschefen har funnit, att denna frågas lösning ej bör uppskjutas
längre och att den bör ske i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag,
dock med vissa ändringar däri. Pensionsåldern har ansetts böra fortfarande
vara 60 år för såväl manlig som kvinnlig lärare.
Skolöverstyrelsens önskemål att regleringen av ifrågavarande tjänster kunde
så vitt möjligt undvikas har departementschefen ansett böra tillmötesgås.
Härom samt beträffande förslaget i övrigt anför departementschefen bland
annat:
»Vad angår dövstumskolorna är det att märka, att 1889 års lag om dövstumundervisningen
innehåller sådana bestämmelser angående de »ordinarie» lärarnas
behörighets-, anställnings- och tjänstgöringsvillkor, att regleringen endast
skulle komma att avse avlöningen. Då det nu ej är avsikten att ställa några
fordringar på skoldistrikten med avseende på avlöningen utöver dem, som
Myndig
heternas
yttranden.
Departe
mentschefen.
p
16
BanTcoutslcottets utlåtande Nr 50.
redan äro uppfyllda, utan endast att bereda lärarna pensioner, som äro avpassade
efter redan beviljade löneförmåner, synes det ej erforderligt att
fordra någon reglering. Jag föreslår därför, att dövstumskola må kunna
utan reglering få ordinarie tjänst förenad med rätt till pension i statsanstalten
efter ett tjänstepensionsunderlag, som ej överstiger s/4 av det högsta delaktighetsbelopp,
som skolöverstyrelsen föreslagit för tjänsten. Högsta tjänstepensionsunderlaget
blir alltså:
4,500 kronor för manlig föreståndare vid dövstumskola
3,750 » >» kvinnlig » » »
3,750 » » manlig lärare » »
3,000 » » kvinnlig » » »
I fråga om sinnesslö- och vanföreanstalter finnes det däremot icke i lag
eller författning några bestämmelser angående lärarnas behörighets-, anställnings-
eller tjänstgöringsvillkor utöver stadgandet i reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt, att de skola vara anställda för visst antal år eller
tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt. Vid sådant förhållande synes
det mig icke kunna ifrågasättas, att staten skulle bereda dessa lärare väsentligt
höjda pensioner utan att erhålla inflytande på nämnda villkor. Men
däremot finnes det intet hinder att överflytta dessa anstalters lärares pensionsrätt
från dövstumlärarnas pensionsanstalt till statsanstalten utan tjänstereglering,
om ingen höjning av pensionsrätten sker. Jag föreslår alltså, att
reglering enligt § 5 i statsanstaltens reglemente skall fordras i fråga om
lärarbef åtta ing vid sinnesslö- eller vanföreanstalt, endast om huvudmannen
önskar höja pensionsrätten eller om befattningen ej förut varit förenad med
pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
På detta sätt vinnes en mjuk övergång från den gamla till den nya
ordningen. Särskilt må framhållas att det synes lämpligt att undvika
tjänsteregleringar vid dövstumskolorna, enär frågan om dövstumundervisningens
förstatligande sannolikt inom kort måste finna sin lösning. Skolöverstyrelsen
har upprepade gånger gjort framställning om sådan reform
av denna undervisning. Även efter förstatligandet böra lärarna hava pensionsrätt
i statsanstalten. Men det synes icke lämpligt att genom reglering
av enskilda tjänster föregripa den allmänna tjänstereglering, som torde
vara att vänta i samband med statens övertagande av dovstumundervisni
ngen.
Därjämte vill jag framhålla önskvärdheten av att, såsom även de sakkunniga
föreslagit, jämväl extra ordinarie lärare och vikarier vid här ifrågavarande
undervisningsanstalter erhålla möjlighet till pensionsrätt under samma
villkor, som gälla för de i kap. IV av statsanstaltens reglemente nu omförmälda
befattningshavare, samt att lärare i övningsämnen vid blind- och dövstumskolor
i fråga om pensionsrätt jämställes med ämneslärare.
Jag tänker mig, att statsanstalten skall övertaga dövstumlärarnas pensionsanstalts
förbindelser den 1 juli 1926 utan ändring av delägarnas eller huvudmännens
rättigheter och skyldigheter. Huvudman för dövstumskola skall
dock äga rätt att före den 1 januari 1927 höja befattnings delaktighetsbelopp
intill de maximibelopp, som skolöverstyrelsen föreslagit för föreståndare
och lärare vid dövstumskolor. För denna höjning skall ingen annan engångsavgift
krävas än den som svarar mot höjningen av familjepensionsrätten.
Delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt skall äga rätt att före den 1
januari 1927 anmäla, att han önskar bibehålla sina rättigheter och skyldig
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlutande Nr 50.
IT
heter enligt nämnda anstalts reglemente (eventuellt med nämnd höjning av
delaktighetsbeloppet). Om sådan anmälan icke sker, skall statsanstaltens
reglemente bliva gällande för befattningshavaren från den 1 januari 1927
och hans tjänstepensionsunderlag vara lika med s/< av hans förra delaktighetsbelopp.
Om detta före nämnda dag höjts intill ovan angivna maximibelopp,
må det genom reglering av huvudmannen enligt § 5 ej sedermera
höjas.
Om befattnings tjänstepensionsunderlag höjes efter nämnda dag men före
den 1 januari 1929, synes det mig likaledes billigt, att staten efterskänker
huvudmannens hela engångsavgift för tjänstepensionens förhöjning och
sålunda kräver endast den engångsavgift, som motsvarar befattningshavarens
andel i kostnaden för tjänstepensionens förhöjning samt hela kostnaden för
familjepensionens förhöjning. För denna engångsavgift äger huvudmannen
enligt § 9 mom. 2 uttaga ersättning av befattningshavaren genom löneavdrag,
som bestämmas av pensionsanstalten. Denna lindring i huvudmannens
engångsavgift överensstämmer med vad som beviljats i fråga om övriga
lärarbefattningar, som omförmälas i kap. IV.
Om befattning anmäles först efter den 1 januari 1929 för beredande av
pensionsrätt i statsanstalten, föreslår jag även samma lindring i huvudmannens
engångsavgift, som beviljats med avseende på övriga till detta
kap. IV hörande lärarbefattningar. Den innebär att staten efterskänker
hälften av den engångsavgift, för vilken huvudmannen icke äger rätt till
ersättning av befattningshavaren.»
Vad angår statens kostnad för pensionsregleringen erfordras icke något
bidrag till pensionsavgifterna, enär de beräknas vara tillräckliga. Om alla
lärarbefattningar vid dövstumskolor, sinnesslö- och vanföreanstalter reglerades
och lönerna bestämdes till belopp, som huvudmännen i infordrade
uppgifter ansett skäliga, beräknas räntan på statens engångskostnad för
tjänstepensionernas förhöjning bliva 20,000 kronor om året.
Beträffande frågan om pensionerna äro att anse som reglerade eller ej,
har departementschefen, under erinran om vad som yttrats beträffande befattningshavare
vid vissa vårdanstalter, anfört följande.
»Enligt 1925 års bestämmelser är pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt
att anse som öreglerad. Detsamma bör därför gälla om pension
från statsanstalten i befattning, som varit förenad med delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt och som icke erhållit högre pensionsunderlag i
statsanstalten än s/i av dess förra delaktighetsbelopp. Det bör även gälla
om dövstumlärarbefattning, vars pensionsunderlag visserligen höjts, men
dock ej överstiger 3/i av de maximibelopp, intill vilka delaktighetsbeloppen
enligt förslaget kunna höjas före utgången av år 1926. Dessa motsvara
nämligen nuvarande minimilöner och det är enligt förslaget, av förut angivna
skäl, icke medgivet huvudmännen att genom reglering få pensionsunder
lagen ytterligare höjda.
Om lärarbefattning vid annan anstalt än dövstumskola, som haft delaktighet
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, blivit nyreglerad genom författning
eller enligt § 5, är pension i densamma att betrakta som reglerad.
Detsamma gäller om sådan lärarbefattning, vid dövstumskola eller annan
anstalt, som icke haft delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och därför
måst nyregleras för inträde i statsanstalten.»
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 34 höft. (Nr SO.)
o
18
Jlankouts/cottets utlåtande Nr 50.
Pensionsrätt
åt Ifirare vid
fortsättningsskolor
och
anstalter för
yrkesundervisning.
De sakkunnigas
förslag.
Tillkallade sakkunniga för utredning rörande pensionsförhållandena för
lärare vid fortsättningsskolor och yrkesundervisningsanstalter hava föreslagit,
att ifrågavarande lärare skola erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt
och inordnas i kap. IV av dess reglemente, vilket kapitel omfattar jämväl
folkskollärarna. Enär det icke i någon författning stadgats viss minimiårsavlöning
för dessa lärarbefattningar, fordras det enligt § 5 i anstaltens
reglemente, att de skola regleras, innan de kunna förenas med pensionsrätt.
Fastställelse å skedd reglering bör ankomma på skolöverstyrelsen att
meddela.
Fortsättningsskolorna äro för närvarande kommunala och åtnjuta statsbidrag
till lärarnas avlöning. I följd härav behövs det i fråga om deras
lärare enligt de sakkunnigas mening intet annat villkor för pensionsrättens
beviljande än ovannämnda reglering. Skulle någon enskild skola komma att
inrättas, som av skolöverstyrelsen godkännes som fortsättningsskola, böra
dess lärare även få pensionsrätt, liksom fallet nu är med lärare vid enskild
skola, som av skolöverstyrelsen godkänts som folkskola.
Kommunal yrkesundervisningsanstalt åtnjuter statsunderstöd under villkor,
bland andra, att den är anordnad i enlighet med stadgan för den kommunala
yrkesundervisningen. Enskild yrkesundervisningsanstalt kan efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall erhålla statsunderstöd under
vissa förutsättningar, innebärande bland annat att anstalten skall vara underkastad
gällande föreskrifter angående statsunderstödda enskilda anstalter för
yrkesundervisning. Då sålunda statsunderstöd lämnas, endast om skolorna äro
ändamålsenligt organiserade, och skolöverstyrelsen har inseende över dem,
erfordras det enligt de sakkunnigas mening intet annat villkor för pensionsrättens
beviljande — utöver förenämnda reglering — än att anstalterna
åtnjuta statsunderstöd.
Enligt förslaget skall jämväl statsunderstött seminarium för utbildande av
lärare för yrkesundervisning kunna erhålla pensionsrätt åt sina lärare, under
villkor att befattningarna regleras.
Pensionsåldern och antalet tjänstår för hel pension skola vara desamma
som för folkskollärare (60 levnadsår, 33 tjänstår). Avkortning skall ske i
förhållande till antalet felande tjänstår.
Tjänstepensionsunderlaget skall bestämmas enligt de grunder, som ovan
angivits beträffande dövstumlärare in. fl. Familjepensionsunderlaget skall
vara 300 kronor + 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Befattningshavaren skall, liksom folkskollärare, erlägga en tjänstepensionsavgift
av 3 Vs procent av tjänstepensionsunderlaget. Aven hans familjepensionsavgift
bestämmes på samma sätt som för folkskollärare (för man 40 kronor
+ 2 2/s procent av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor + 7«
procent av tjänstepensionsunderlaget). Huvudman för enskild läroanstalt
skall erlägga en pensionsavgift av 6 2/s procent av tjänstepensionsunderlaget.
Däremot skall ingen sådan avgift erläggas för lärare vid kommunal läroanstalt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
19
De sakkunniga föreslå, att staten beviljar huvudmännen samma lindring
i engångsavgifterna, som beviljats i fråga om andra till kap. 1Y hörande
lärarbefattningar. Detta innebär, att staten efterskänker huvudmannens (ej
befattningshavarens) hela engångsavgift, om befattningen anmäles före den
1 januari 1929, och halva engångsavgiften, om befattningen anmäles senare.
Departementschefen har förordat, att denna pensionsfråga löses i överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, dock med vissa detaljändringar, som
föranledas av anmärkningar, vilka framställts av de hörda myndigheterna
eller ansetts eljest böra vidtagas. Bland dessa ändringar må särskilt framhållas,
att de sakkunnigas förslag i fråga om lindring av huvudmännens
engångsavgifter i så måtto ändrats, att enskild huvudman får sådan lindring
endast efter prövning av Kungl. Maj:t och endast i fråga om befattning,
som anmäles före den 1 januari 1929, samt att för honom endast hälften av
den engångsavgift efterskänkes, för vilken han icke äger att uttaga ersättning
genom löneavdrag för befattningshavaren.
Departementchefen har emellertid med styrka framhållit, att vid reglering
enligt, § 5 för inordnande i pensionsanstalten av befattning vid fortsättningsskola
eller yrkesundervisningsanstalt noga bör iakttagas, att reglering icke
medgives för andra befattningar än dem, som äro förenade med en så omfattande
tjänstgöring vid vederbörande undervisningsanstalt, respektive den
kurs eller avdelning av anstalten, för vilken statsbidrag utgår, att denna tjänstgöring
kan anses utgöra befattningshavarens huvudsakliga sysselsättning.
Tjänstgöringen anses böra utgöra minst 20 timmars undervisning i veckan
och sträcka sig över större delen av året. Särskilt synes vid reglering av
befattning vid enskild anstalt för yrkesundervisning och dennas förseende
med rätt till pension från anstalten, de myndigheter, som äga att handlägga
dessa frågor, böra vidtaga en ingående prövning, huruvida förutsättningar
föreligga för medgivande av pensionsrätt. En dylik varsamhet anses
vara med nödvändighet påkallad av den stora skiftningen i uppgifter och
organisation, som utmärker de enskilda yrkesundervisningsanstalterna.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1927.
Räntan på statens kostnad för den av de sakkunniga föreslagna lindringen
i huvudmännens engångsavgifter beräknas uppgå till 40,000 kronor, om
alla nuvarande befattningar regleras före den 1 januari 1929. Statens bidrag
till pensionsavgifterna för dessa befattningar beräknas bliva 53,000 kronor.
Departementschefen har funnit ifrågavarande befattningshavares pensioner
vara att anse som reglerade.
I enlighet med förslag i statsverkspropositionen har riksdagen beslutit
att i riksstaten för nästa budgetår under elfte huvudtiteln med oförändrade
belopp uppföra följande anslag till statsanstalten:
Departe
mentschefen.
Anslag till
statens pensionsanstalt.
20
BankoutsJcottets utlåtande Nr 50.
Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering....... kronor 5,310,000: —
Pensionsavgifter till densamma, förslagsanslag....... » 3,255,000: —
Det förra anslaget avser räntan på anstaltens fondbrist, vilken betraktas
som en statens skuld till anstalten. Vid anstaltens inrättande ansåg man,
att denna skuld väl ej behövde amorteras, men att den ej borde ökas år för
år genom bristande räntebetalning. Det bestämdes därför att fondbristen
skulle beräknas vart femte år. En beräkning av anstaltens ställning vid
1922 års slut, visade att i följd av nya befattningsgruppers intagande fondbristen
så ökats, att dess ränta med 842,000 kronor översteg det beviljade
anslaget. Någon ökning ansågs dock med hänsyn till den statsfinansiella
ställningen icke böra ske. I följd härav har givetvis fondbristen ytterligare
ökats och anslaget blivit än mer otillräckligt att täcka räntan å densamma.
Även de pensionsregleringar, som nu föreslås, komma att öka anstaltens
fondbrist. Den största ökningen uppkommer därigenom, att statsanstalten
får övertaga dövstumlärarnas pensionsanstalts förbindelser. I denna anstalt
har nämligen någon fondbildning icke ägt rum, utan inflytande avgifter av
huvudmän och befattningshavare använts till bestridande av utgående pensioner
och omkostnader. De sakkunniga hava uppskattat fondbristen till
ungefär 3,500,000 kronor (beräknat efter 4 procent). Skulle den ej ökas år
för år, skulle staten alltså behöva till dövstumlärarnas pensionsanstalt erlägga
en årlig ränta av 140,000 kronor utöver det belopp, som erfordras till
bestridande av utgående pensioner, i den mån inflytande avgifter icke
räcka till. I samband med inrättandet genom beslut av 1905 års riksdag
av dövstumlärarnas pensionsanstalt iklädde sig nämligen riksdagen (skrivelse
nr 147) viss garanti för anstaltens utgifter. Om nu statens pensionsanstalt
övertager förbindelserna, bör alltså nyssnämnda ränta i sinom tid
betalas av staten till denna pensionsanstalt genom höjning av ifrågavarande
anslag.
I jämförelse med nu omförmälda ökningar av räntan på fondbristen äro
de ökningar därav, som förorsakas av övriga föreslagna pensionsregleringar
relativt mindre betydande. Det framgår av den förut lämnade redogörelsen,
att dessa ökningar approximativt uppskattats till sammanlagt omkring
76,000 kronor.
Enligt anstaltens reglemente skall ny beräkning av anstaltens ställning
göras under år 1927. Då det ansetts önskvärt, att storleken av det erforderliga
anslaget må vara känt vid uppgörande av riksstaten för år 1927—
1928, har departementschefen förklarat sig komma att anmoda pensionsanstalten
att verkställa dylik beräkning redan under loppet av innevarande
år. Därvid kommer givetvis hänsyn att tagas jämväl till den ökning i fondbristen,
som uppkommer vid bifall till nu föreslagna pensionsregleringar.
Beträffande frågan i vad mån förslagsanslaget till pensionsavgifter till
NanJcoutskottets utlåtande Nr 50. 21
statsanstalteu behöver ökas i följd av de föreslagna pensionsregleringarna
innehåller propositionen i huvudsak följande.
Enligt förslaget skall lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa indragas i statens pensionsanstalt, varvid det förutsatts att dessa
lärare fortfarande skola hava rätt till statsbidrag till sina avgifter, beräknat
på sådant sätt, att dess totalbelopp blir ungefär detsamma, som enligt nu
gällande grunder. Kassans tillgångar skola tills vidare hållas avskilda från
pensionsanstaltens övriga medel. Det i riksstaten för budgetåret 1926—1927
uppförda ordinarie anslaget till bidrag till pensionering av änkor och barn
efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. å 157,276
kronor, har under nu angivna förhållanden ansetts böra med oförändrat
belopp upptagas i riksstaten för budgetåret 1926—1927 och ställas till förfogande
av styrelsen för statsanstalteu för det med anslaget avsedda ändamålet.
Enligt vad förut anförts kan, under förutsättning av allmän tillslutning
till den föreslagna pensioneringen, statens årsbidrag till pensionsavgifterna
uppskattas till sammanlagt omkring 65,500 kronor. I betraktande av att
dessa pensionsregleringar ej skola ske förrän efter utgången av år 1926,
kan statens bidrag till pensionsavgifter för desamma för budgetåret 1926—
1927 ej uppskattas till mer än cirka 33,000 kronor. Härtill komma emellertid
de bidrag, som för senare hälften av år 1926 skola utgå till förutvarande
delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa. De uppgå till ungefär
10,000 kronor.
I statsverkspropositionen har Kung! Maj:t föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare m. fl. beräkna ett
ordinarie förslagsanslag å 55,000 kronor. Efter inordnande av dövstumlärarnas
pensionsanstalt i statens pensionsanstalt komma de pensionsavgifter,
som erläggas av delägarna i den förra anstalten och deras huvudmän, att
vara tillräckliga. Den i dövstumlärarnas pensionsanstalt förefintliga /ondbristen
har ansetts böra upptagas till behandling vid den försäkringstekniska
beräkning, vilken under år 1926 kommer att företagas för utrönande av
motsvarande brist i statens pensionsanstalt. Först när erforderlig utredning
föreligger beträffande hela fondbristen i statsanstalten anses åtgärd
böra vidtagas för höjande av det till statsanstalten utgående fasta anslaget.
Det såsom bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare
in. fl. reserverade beloppet av 55,000 kronor erfordras följaktligen icke nu
för detta ändamål utan har funnits lämpligen böra tagas i anspråk för gäldande
av statens bidrag till pensionsavgifterna för vissa befattningshavargrupper,
som föreslagits skola inrangeras i statens pensionsanstalt. Det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstumlärare
in. fl. har därför ansetts böra uteslutas ur riksstaten och i
stället under elfte huvudtiteln och rubriken: bidrag till kostnaderna för
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Utskottet.
pensionering av vissa i statens pensionsanstalt inordnade grupper av befattningshavare
upptagas ett extra förslagsanslag å 43,000 kronor.
Till statsbidrag till kostnaden för de avgiftsfria pensionerna åt överåriga
lasarettsläkare, vilka icke blivit delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa,
föreslås ett nytt ordinarie förslagsanslag å 15,000 kronor i stället för det
hittillsvarande anslaget för statens andel i kostnaden för pensionering av
lasarettsläkare.
Utskottet har ansett sig kunna i huvudsak biträda de förslag, som av
Kungl. Maj:t framlagts i förevarande proposition. Då statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. vid bifall till dessa förslag skulle få
sitt verksamhetsområde utsträckt till åtskilliga nya befattningshavargrupper
av skilda slag, har utskottet i likhet med föredragande departementschefen
funnit lämpligt att anstaltens benämning ändras till statens pensionsanstalt.
Den förändrade benämningen torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1926.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande pensionsrätt för föreståndare och föreståndarinnor
vid fattigvårds- och barnavårdsanstaller samt personal vid vissa
övriga vårdanstalter ansluter sig till de önskemål, som uttalats av 1925 års
riksdag och har — frånsett viss detaljanmärkning, till vilken utskottet i det
följande återkommer — icke givit anledning till erinran.
Vad angår förslaget om pensionsrätt för vissa läkare, har utskottet funnit
behovet av förbättrad pensionering för lasarettsläkare vara uppenbart. Likaså
anser utskottet det vara påkallat att en ordnad pensionering åvägabringas
för läkare vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Utskottet har ock ansett sig
böra tillstyrka att staten för denna frågas lösning lämnar sin medverkan i
huvudsak enligt de grunder, som av Kungl. Maj:t föreslagits. Beträffande
tuberkulossjukvårdsanstalternas läkare omfattar Kungl. Maj:ts förslag
frånsett livförsäkringsbolagens sanatorieförenings anstalt — allenast överläkare
vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter, som avses i stadgan för tuberkulossjukhus
och som ägas samt helt eller delvis underhållas av landsting
eller stad, som ej deltager i landsting. Inom utskottet har ifrågasatts pensionsrättens
utsträckning jämväl till överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier,
vilka äro underkastade tuberkulossjukhusstadgans bestämmelser men
icke ägas av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Utskottet, som
finner goda skäl föreligga för beredande av pensionsrätt åt sistnämnda befattningshavare
enligt i huvudsak samma grunder, som föreslagits beträffande
överläkare vid svenska livförsäkringsbolags sanatorieförenings sanatorium, har
likväl ansett sig icke böra framlägga förslag om pensionsrättens utsträckning
till nu angivna befattningar utan närmare utredning angående de särskilda
villkor och övergångsstadganden m. in., som må erfordras beträffande ifrågavarande
befattningar. Utskottet har emellertid ansett sådan utredning böra
verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg; och torde, om anledning därtill
förefinnes, förslag i ämnet böra föreläggas nästkommande års riksdag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
23
Enligt förslaget skulle lasarettsläkarnas pensionskassa indragas i pensionsanstalten
den 1 juli 1926, dock att härmed icke skulle följa någon ändring
i delägarnas rättigheter och skyldigheter före ingången av år 1927. Kungl.
Maj:ts förslag medför, att medicinalstyrelsen efter den 1 juli 1926 får rätt
att medgiva lasarettsläkare anstånd med avgång ur tjänst vid uppnådd pensionsålder.
Utskottet vill erinra, att 1925 års riksdag i anledning av väckta
motioner bemyndigade Kungl. Maj:t (riksdagens skrivelse nr 44) att under
vissa villkor medgiva anstånd med avsked för lasarettsläkare. Då detta bemyndigande
emellertid utgår med juni månad 1926 och enligt vad utskottet
inhämtat skyldighet att avgå ur tjänst på grund av uppnådd åldersgräns
för en lasarettsläkare inträder den 1 juli 1926, torde det vara erforderligt
att Kungl. Maj:t bemyndigas att under de förutsättningar, som avsågos i
nyssnämnda riksdagsskrivelse, bevilja anstånd med avsked tills vidare intill
dess frågan om kvarstående i tjänst kan prövas i den ordning, som efter
den 1 juli 1926 skulle bliva gällande. Utskottet framställer i det följande
förslag härutinnan.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att enligt bestämmelse i § 18
mom. 2 av pensionsanstaltens reglemente må, där ej annorlunda stadgas i
de för vederbörande befattning gällande särskilda bestämmelserna, befattningshavare
som uppnått pensionsåldern, på i nämnda bestämmelser angivna
villkor av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen därest och så
länge han prövas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock
icke längre än under fem år. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sådant
tillstånd till kvarstående i tjänst beträffande läkare kunna meddelas efter
medgivande av medicinalstyrelsen. Utskottet anser emellertid att anstånd
med avsked varken beträffande lasaretts- eller tuberkulossjukhusläkare bör
kunna medgivas för längre tid än högst två år utöver uppnådd pensionsålder.
Föreskrift härom lärer böra intagas bland de särskilda bestämmelserna
under kap. VI i pensionsanstaltens reglemente.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande indragning av lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa samt förbättring av pensionerna för delägare
i nämnda kassa m. m. anser sig utskottet böra i huvudsak biträda.
Beträffande mom. 3 och 4 av övergångsstadgandena till det ifrågasatta kap.
IX vill utskottet emellertid erinra, att 1925 års riksdag (skrivelse nr 11 A,
punkt 8) förklarat hinder icke möta för att till pensionsberättigade efterlevande
efter delägare i kassan finge under år 1926 utgå, utöver pensionsförmåner
enligt gällande bestämmelser, ett belopp beräknat för ensam änka
till 200 kronor och för övriga efterlevande i proportion därtill. Den sålunda
medgivna provisoriska förhöjningen skulle nu komma att ersättas av de i
nyssnämnda moment av övergångsstadgandena angivna förmånerna. Då
dessa förmåner skulle utgå från och med den 1 juli 1926, torde föreskrift
böra meddelas om den provisoriska förhöjningens upphörande från nämnda
tidpunkt.
24
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50.
Beträffande mom. 5 och 6 av övergångsstadgandena till ifrågavarande
kap. IX har utskottet icke kunnat undgå att finna, att däri innefattade
förslag rörande en särskild pensionsregleringsfond skulle medföra en tämligen
invecklad förvaltning. Utskottet har ock haft under övervägande, huruvida
icke eu förenkling härutinnan skulle kunna åstadkommas. Den föreslagna
pensionsregleringsfonden skulle enligt förslaget användas dels till
utfyllnad av pensioner, som på grund av befattningshavares tillträde till
tjänst efter uppnådda 32 år ej kunna enligt de allmänna reglerna utgå med
fulla belopp utan skola beräknas försäkringstekniskt enligt § 34 mom. 1 b)
av reglementet, dels ock till täckande av kostnaderna för förhöjning av
familjepensionsunderlagen vid en blivande lönereglering för ifrågavarande
personal. De gjorda beräkningarna synas giva vid handen att kassans tillgångar
äro fullt tillräckliga för båda dessa ändamål.
Enligt vad utskottet inhämtat har hittills vunnen erfarenhet beträffande
efterlevande till folkskollärare visat, att försäkringsteknisk beräkning av pensionerna
endast i undantagsfall förekommer. Stadgandet i § 34 mom. 1 b)
synes sålunda beträffande dessa befattningshavare vara utan större betydelse.
Därest en utredning skulle giva vid handen, att föreskriften kan upphävas
beträffande denna delägargrupp, som är anstaltens ojämförligt största, vill
det synas som om särskilda betänkligheter icke skulle möta att i enlighet
med vad skolöverstyrelsen hemställt upphäva den jämväl i fråga om de i
kap. IX avsedda befattningshavarna, även om det måhända skulle visa sig,
att föreskriften i dessa fall vore av något större betydelse. Utskottet finner
för sin del önskvärt, att en närmare undersökning verkställes beträffande
frågan, huruvida och i vad mån stadgandet i § 34 mom. 1 b) må kunna
upphävas med avseende å nu berörda och måhända även andra grupper av
delägare i pensionsanstalten.
Därest en sådan undersökning — vilken om möjligt synes böra slutföras
före den tidpunkt då den ifrågasatta pensionsregleringsfonden enligt förslaget
skulle uppläggas — skulle visa att bestämmelsen i fråga kan undvaras för
de i kap. IX avsedda lärargruppernas vidkommande, lärer det böra övervägas
huruvida icke, oavsett om en lönereglering för dessa grupper inom
de närmaste åren kan komma till stånd eller ej, en särskild regleringsfond
må kunna undvikas och pensionsanstalten i stället övertaga änke- och pupillkassans
alla tillgångar med skyldighet att fullgöra de förpliktelser, som
enligt förslaget skulle åvila regleringsfonden i samband med en kommande
lönereglering.
För den händelse emellertid den här berörda frågan icke skulle kunna
ordnas på sätt utskottet antytt, vill det i varje fall synas, att det överskott,
som kan återstå i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa sedan de båda
i det föregående omförmälda ändamålen blivit tillgodosedda, bör tillfalla pensionsanstalten.
Något liknande har av Kung!. Maj:t föreslagits i fråga om
överskott i lasarettsläkarnas pensionskassa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
BankoutsJcottets utlåtande Nr 50.
‘25
Vad angår frågan om indragning av dövstumlärarnas pensionsanstalt och
därmed sammanhängande förslag, delar utskottet den i statsrådsprotokollet
uttalade meningen att en förbättring av pensionsvillkoren för flertalet delägare
i nämnda pensionsanstalt icke längre bör undanskjutas. Vidkommande
personal vid dövstumskolor har det, med hänsyn till önskvärdheten att under
nuvarande förhållanden beträffande dövstumundervisningsväsendet undvika
krav på reglering av tjänsterna, föreslagits att ordinarie tjänst vid dövstumskola
skulle kunna inom viss tid utan reglering förenas med pensionsrätt
efter tjänstepensionsunderlag, ej överstigande 3A av de högsta delaktighetsbelopp,
som av skolöverstyrelsen föreslagits år 1922 och som avpassats efter
då gällande minimilöner i de högsta lönegraderna. Såsom framhållits dels
i förberörda motion 1: 288 och dels i en till utskottet ingiven framställning
från svenska dövstumlärarsällskapet, överensstämma emellertid de lönebelopp,
som sålunda skulle läggas till grund för pensionsunderlagens bestämmande,
icke med nu utgående minimilöner, enär vissa löneförhöjningar ägt rum
efter avgivandet av skolöverstyrelsens framställning år 1922. Med avseende
å denna fråga vill utskottet framhålla, att enligt Kungl. Maj:ts förslag pensionerna
till ifrågavarande befattningshavare skulle beträffande de tilläggsförmåner,
som må utgå å desamma, betraktas såsom oreglerade. Vid bestämmandet
av delaktighetsbelopp och därav beroende tjänstepensionsunderlag torde
alltså viss hänsyn böra tagas till delaktighetsbelopp eller tjänstepensionsunderlag
för jämförliga befattningshavare, som erhålla oreglerade pensioner. Närmast till
hands torde ligga en jämförelse med delaktighetsbeloppen för den i dövstumlärarnas
pensionsanstalt jämväl delaktiga lärarpersonalen vid folkhögskolorna.
Delaktighetsbeloppen för sistnämnda personal äro nu följande:
för manlig föreståndare lägst kronor 5,000: — högst kronor 6,400: —
» kvinnlig » » > 4,200: —- » » 5,000: -—
» manlig lärare » » 4,500: — » » 5,200: —
» kvinnlig » » » 3,600: — » » 4,100: -—
De av Kungl. Maj:t föreslagna delaktighetsbeloppen för dövstumlärarna
utgöra:
för manlig föreståndare..........kronor 6,000: —
» kvinnlig » » 5,000: —
» manlig lärai-e .............. » 5,000: —
» kvinnlig » » 4,000: —
Denna jämförelse visar enligt utskottets mening att de föreslagna delaktighetsbeloppen
måste anses stå i skäligt förhållande till delaktighetsbeloppen
för motsvarande personal vid folkhögskolorna. Ett liknande resultat giver
en jämförelse med de oreglerade pensionsunderlagen för lärarpersonal vid
allmänna läroverk och folkskoleseminarier.
Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
någon höjning av de föreslagna delaktighetsbeloppen, därest pensionerna
skola betraktas såsom oreglerade. Att å andra sidan höja delaktig
-
26
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 50.
lietsbeloppen till sådan nivå att pensionerna kunna betraktas såsom nyreglerade
och bestämma att de skola så behandlas, synes utskottet knappast
vara lämpligt, så länge den på dagordningen stående frågan om dövstum - undervisningsväsendets förstatligande ännu icke vunnit sin lösning samt
löne- och pensionsreglering ej heller ägt rum för lärarpersonal vid statliga
läroanstalter. Utskottet avstyrker alltså motionärens framställning i nu förevarande
del.
I nyssberörda motion 1: 288 liksom ock i den till utskottet inkomna framställningen
från dövstumlärarsällskapet har förslag framställts om pensionering
av dövstumpräster. Utskottet delar den i motionen uttalade uppfattningen
om önskvärdheten av att en pensionering för ifrågavarande befattningshavare
kommer till stånd; och synes detta lämpligen höra ske genom
beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt åt sådana dövstumpräster,
för vilka den ifrågavarande befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig
sysselsättning. Mot förslaget skulle måhända kunna anföras att ett ordnande
av denna pensionsfråga skulle kunna anstå i avvaktan på den väntade
omorganisationen av dövstumundervisningsväsendet i samband med
föreslaget förstatligande av detsamma. Enligt utskottets mening är emellertid
frågan av den vikt, att ett längre uppskov om möjligt bör undvikas.
Då utskottet emellertid av skäl, som ovan antytts i fråga om pensionering
av läkare vid kustsanatorier, funnit sig icke böra nu framlägga förslag i
ämnet, har utskottet ansett sig böra föreslå att utredning i frågan verkställes
genom Kungl. Maj:ts försorg; och torde, därest förslag om dövstumundervisningens
omorganisation ej kommer att föreläggas 1927 års riksdag, framställning
i nu förevarande ämne böra förväntas till nämnda riksdag.
I förevarande motion I: 288 har vidare anförts, att av propositionen icke
tydligt framginge, huruvida övergångsstadgandena i det nuvarande reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt skulle fortfarande äga giltighet.
Med avseende härå vill utskottet framhålla följande. I de föreslagna övergångsstadgandena
till kap. IV mom. 3 b) stadgas, att från den 1 juli
1926 i fråga om den, som den 30 juni 1926 var delägare i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, skall gälla vad i nämnda anstalts reglemente
stadgas angående pensionsavgifter och tjänstepensionsrätt. Härav måste
anses framgå, att jämväl övergångsbestämmelserna i dövstumlärarnas
pensionsanstalts reglemente skola fortfarande gälla i fråga om den, som
den 30 juni 1926 var delägare i anstalten. Det står sådan delägare fritt
att enligt mom. 3 c) i samma övergångsstadganden före den 1 januari 1927
anmäla sig vilja kvarstå på de gamla pensionsvillkoren, om han finner dem
för sig fördelaktigare. Men även om sådan anmälan ej sker, lärer han ej
kunna förlora någon rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning, enär sådan rätt
måste tillkomma honom enligt § 22 mom. 1 a) av statsanstaltens reglemente,
i vilket sistnämnda författningsrum ändring ej föreslagits. Någon särskild
föreskrift i det av motiouären berörda avseendet torde alltså icke vara erforderlig.
27
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Vad härefter beträffar Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande av pensionsrätt
åt lärare vid fortsättnings skolor och anstalter för yrkesundervisning,
har utskottet icke funnit anledning till erinran mot detta förslag. I detta
sammanhang har utskottet till behandling förehaft det i förberörda motioner
I: 285 och II: 413 framställda förslaget. Motionärerna påyrka att i pensionsanstaltens
reglemente skulle intagas en av tillkallade sakkunniga föreslagen
bestämmelse, åsyftande att möjliggöra att den vid en lärarbefattnings reglering
stadgade tjänstgöringen skulle kunna i viss utsträckning fullgöras i
annan befattning, som avses i anstaltens reglemente. Att denna bestämmelse
ej influtit i det av Kungl. Maj it framlagda förslaget torde hava föranletts
av att statens pensionsanstalt i avgivet utlåtande i frågan den 1
februari 1926 ansett en sådan bestämmelse överflödig. Anstalten framhöll i
utlåtandet, att det redan förut inträffat, att innehavare av reglerad befattning
haft sin tjänstgöring delvis förlagd under annan huvudman och att
detta förutsatts vid själva tjänsteregleringen. Motionärernas syfte synes alltså
kunna vinnas utan den av dem önskade föreskriften.
Beträffande eu vanligen förekommande kombination av lärarinnetjänst
vid folkhögskola med husmodersbefattning vid skolans elevhushåll tillkommer
emellertid den svårigheten att tjänstereglering av dessa befattningar
skall godkännas av olika myndigheter — respektive skolöverstyrelsen och
Kungl. Maj:t — och att befattningarna höra under olika kapitel i reglementet
med delvis olika pensions villkor. Då en sådan kombinerad tjänst på det
hela taget torde kunna jämställas med eller betraktas såsom en lärarinnetjänst,
vilket motionärerna också framhållit, synes det vara lämpligt att tjänsten
i pensionshänseende behandlas såsom lärarinnebefattning. För att möjliggöra
detta torde i § 41 av reglementet böra införas en bestämmelse av
innehåll att lärarinna vid folkhögskola, vilken tillika är anställd såsom husmoder
vid skolans elevhushåll, skall för hela sin tjänstgöring vara i pensionshänseende
att anse såsom lärarinna.
Beträffande här ovan ej behandlade, av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar
i reglementet för statens pensionsanstalt har utskottet icke haft något att erinra.
I detta sammanhang vill utskottet emellertid påpeka, att i § 42 av det framlagda
förslaget till ändringar i reglementet befattning såsom ordinarie ämneslärare
vid skeppsgosseskola (kungörelse den 20 juni 1924 nr 239) synes hava
uteglömts. Beträffande formuleringen av § 60 mom. 1 d) och e) må anmärkas
att förslagets avfattning medgiver pensionsrätt endast för befattningshavare
vid anstalt. Författningsrummen torde höra formuleras i anslutning
till nuvarande lydelsen av § 60 c) (kungörelse den 31 december 1925 nr 513.)
Vad föredragande departementschefen anfört och föreslagit i fråga om
anslag till statens pensionsanstalt föranleder icke någon utskottets erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
28
Bankoutshottets utlåtande Nr 50.
A) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifråga
varande proposition och förenämnda motion I: 288, må
1) medgiva att statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. må från och med den 1 juli 1926 erhålla
ändrat namn av statens pensionsanstalt;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att för beredande av rätt till
delaktighet i nämnda pensionsanstalt för de av föredragande
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 25 februari 1926 därtill förordade grupper
av befattningshavare vidtaga ändring av det för pensionsanstalten
gällande reglementet i huvudsaklig överensstämmelse
med härvid fogade förslag, dock med iakttagande av
vad utskottet här ovan anfört;
3) med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till statens andel i
kostnaden för pensionering av lasarettsläkare, under samma
huvudtitel och rubriken: statens andel i kostnaden för pensionering
av vissa överåriga lasarettsläkare uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av 15,000 kronor;
4) i riksstaten med oförändrat belopp uppföra det nu
under nämnda huvudtitel upptagna ordinarie anslaget till
bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in. å 157,276
kronor;
5) med uteslutande ur riksstaten av det under elfte huvudtiteln
och rubriken: bidrag till kostnaderna för pensionering
av dövstumlärare m. fl. upptagna ordinarie förslagsanslaget,
under samma huvudtitel och rubriken: bidrag till kostnaderna
för pensionering av vissa i statens pensionsanstalt
inordnade grupper av befattningshavare uppföra ett extra
förslagsanslag av 43,000 kronor;
6) bemyndiga Kungl. Maj:t att, utan hinder av bestämmelserna
i § 18 av reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa
den 13 november 1903 (nr 117, sid. 1), bevilja
delägare i nämnda pensionskassa, vilken under år 1926 uppnår
65 levnadsår och som befinnes fortfarande kunna i tjänsten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, tillstånd
att kvarstå i tjänst tillsvidare intill dess att frågan
om kvarstående i tjänst kan prövas i den ordning, som
efter lasarettsläkarnas pensionskassas indragning i statens
pensionsanstalt bliver gällande; samt
7) hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning rörande beredande av pensionsrätt i
Bankoutslcottets utlåtande Nr 50.
29
statens pensionsanstalt för dels överläkare vid statsunderstödda
kustsanatorier, dels ock dövstumpräster ävensom för
riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda;
B) att förenämnda motioner I: 285 och II: 413 må anses
besvarade genom vad utskottet här ovan anfört; samt
C) att ovanberörda motion I: 288, i den mån densamma
icke kan anses besvarad med vad utskottet i det föregående
anfört och hemställt, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 14 maj 1926.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERTKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp, Dalberg, Enhörning,
Johansson i Friggeråker, Bondeson, Ström och Östergren samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Bäcklund, Lovén, Ryberg,
Höglund, Wikström och Uddenberg i Varberg.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Bilaga.
Förslag
till
ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt.1)
Kap. I.
Om anstaltens förvaltning.
§ 3.
Pensionsanstalten övertager---— —
barnmorskornas pensionsanstalt,
lasarettsläkarnas pensionskassa,
dövstumlärarnas pensionsanstalt,
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.
§ 12.
Pension åt efterlevande sökes hos pensionsanstalten.
b) vederbörande huvudmans eller, beträffande befattningshavare vid någon
av statens läroanstalter, vederbörande rektor eller föreståndares intyg,
utvisande-----
Kap. II.
Allmänna bestämmelser om tjänstepension.
§ 23.
1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattning gällande särskilda bestämmelserna,
är tjänstepensionsunderlaget 2/s av den i gällande författning
eller vid godkänd reglering enligt § 5 fastställda minimiårsavlöningen eller,
där flera lönegrader finnas sålunda fastställda, av den kontanta minimiårsavlöningen
i högsta lönegraden; dock att där minimiårsavlöningen växlar
med tjänstgöringens omfattning, pensionsunderlaget skall av pensionsanstalten
bestämmas efter den minimiårsavlöning i högsta lönegraden, som svarar
mot den omfattning av tjänstgöringen, som kan väntas i medeltal komma
att åligga befattningshavaren. Där befattning är förenad med naturaförmåner,
skall vid pensionsunderlagets bestämmande avlöningen ökas med
deras av pensionsanstalten beräknade värde, varvid värdet av bostad och
bränsle skall upptagas till 1/s av avlöningen i övrigt.
Befattnings tjänstepensionsunderlag må ej överstiga 6,000 kronor.
'') Till ändringar av mera redaktionell art har i förslaget icke tagits hänsyn.
Bankouisko t tets utlåtande Nr 50.
31
2. Om enligt mom. 1 pension sunderlaget för enligt § 5 reglerad befattning
skulle bliva så högt, att det prövas icke stå i skäligt förhållande till
pensionsunderlaget för jämförlig befattning i statens tjänst eller annan jämförlig
befattning med pensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av
staten understödd pensionsinrättning, skall pensionsanstalten sätta pensionsunderlaget
lägre.
3. Om innehavare av befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med
tjänstepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt
eller pensionsfond, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag
tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättes den förra befattningens tjänstepensionsunderlag
till sådant belopp, att deras summa blir 6,000 kronor.
4. Om två eller flera med pensionsrätt i denna pensionsanstalt förenade
befattningar innehavas av samma person, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag
enligt detta reglemente tillsammans överstiga 6,000 kronor,
nedsättas de i sådant förhållande, att deras summa blir 6,000 kronor.
5. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
övergår från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,
må efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det högre
tjänstepensionsunderlaget, därest han i den förra befattningen räknat minst
15 tjänstår.
Övergångsbestämmelse.
Där på grund av äldre bestämmelser tjänstepensionsunderlaget för en befattning
av pensionsanstalten bestämts till högre belopp än enligt bestämmelserna
i mom. 1 och 2, skall pensionsunderlaget bibehållas oförändrat,
intill dess löneförmånerna ändras genom författning eller ny reglering enligt
§ 5.
Kap. III.
. Allmänna bestämmelser om familjepension.
§ 33.
1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattning gällande särskilda bestämmelserna
är familjepensionsunderlaget lika med det belopp, som med 300
kronor överstiger 20 procent av dess tjänstepensionsunderlag; dock att om
två eller flera befattningar innehavas av samma person deras familjepensionsunderlag
nedsättas i sådant förhållande, att deras summa med 300
kronor överstiger 20 procent av tjänstepensionsunderlagens summa.
Befattnings familjepensionsunderlag må icke överstiga 2,000 kronor.
2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med
familj epensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt,
och om befattningarnas familjepensionsunderlag tillsammans överstiga
2,000 kronor, nedsättes den förra befattningens familjepensionsunderlag
till sådant belopp, att deras summa blir 2,000 kronor.
32
B ankout skottets utlåtande Nr 50.
Kap. IV.
Särskilda bestämmelser angående folkskollärare m. fl.
§ 41.
De rättigheter och —--- — — befattningshavare;
a) lärare vid folkskola, nomadskola eller fortsättningsskola,
b) lärare vid högre folkskola, kommunal mellanskola eller statsunderstödd
folkhögskola,
g) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande
tjänar samma ändamål som folkskola, fortsättningsskola, småskoleseminarium
eller skyddshem,
h) lärare vid av staten inrättad eller understödd anstalt för vård eller
undervisning av blinda, dövstumma, sinnesslöa eller vanföra, såvida icke
sådan befattning är förenad med tjänstepensionsrätt i annan av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,
i) lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning
eller vid statsunderstött kommunalt eller enskilt seminarium
för utbildande av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål
eller i kvinnlig slöjd.
Undantagna äro —----medgivna ålder.
Lärarbefattning vid fortsättningsskola eller under i) omförmäld läroanstalt
eller seminarium må icke förenas med pensionsrätt, om icke befattningen är
förenad med så omfattande tjänstgöring vid statsunderstödd kurs eller avdelning
vid anstalten, att denna tjänstgöring utgör befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning under större delen av året.
Sålunda----------—--annan tjänstgöring.
§ 42.
De rättigheter och skyldigheter, som med avseende å familjepensioneringen
stadgas i §§ 1—17 och i §§ 32—51 tillkomma jämväl ordinarie folkskolinspektör
i statens tjänst.
Övergång sstadg anden.
3 a) Lärare, vars lön--— — — i nämnda pensionsinrättning.
b) Från den 1 juli 1926 gäller i fråga om den, som den 30 juni 1926
var delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt, vad i nämnda anstalts reglemente
stadgas angående pensionsavgifter och tjänstepensionsrätt, dock att
delaktighetsbeloppet må på framställning av huvudmannen höjas i fråga om
lärare vid dövstumskola till högst 6,000 kronor för manlig föreståndare,
5.000 kronor för kvinnlig föreståndare eller manlig ordinarie lärare och
4.000 kronor för kvinnlig ordinarie lärare.
Vad här stadgats gäller även om den, som under senare hälften av år
Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 33
1926 erhåller befattning, som varit förenad med pensionsrätt i dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
c) Om befattningshavare, som i b) sägs, ej före den 1 januari 1927 anmäler
sig önska kvarstå på dessa villkor, skall vad i statens pensionsanstalts
reglemente stadgas bliva gällande för honom från sagda dag, varvid tjänstepensionsunderlaget
skall vara lika med 3/4 av hans förra delaktighetsbelopp.
d) Även om genom reglering enligt § 5 minimiårsavlöning för i b) nämnd
befattning höjts över de belopp, som i b) sägs, må dock tjänstepensionsunderlaget
för sådan befattning ej sättas högre än 8A av nämnda belopp.
5 a) När huvudman för läroanstalt som omförm äles i § 41 a)—h) är skyldig
att enligt § 9 mom. 1 erlägga engångsavgift, beräknas den på följande sätt.
Från den enligt nämnda bestämmelse beräknade engångsavgiften dragés det
belopp, för vilket huvudmannen enligt samma § mom. 2 må uttaga ersättning
genom löneavdrag av befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är
lika med halva återstoden, ökad med nämnda belopp.
b) Om huvudman för kommunal fortsättningsskola eller under § 41 i) omförmäld
kommunal läroanstalt reglerar befattning enligt § 5 och anmäler densamma
före den 1 januari 1929 för beredande av pensionsrätt åt innehavaren, skall
engångsavgiften ej utgå med högre belopp än det, för vilket huvudmannen
enligt § 9 mom. 2 må uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren;
detsamma gäller, om huvudman för folkhögskola eller i § 41 mom.
h) omförmäld läroanstalt före den 1 januari 1929 anmäler befattning, som
ej varit förenad med pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt, eller
erhåller höjning av tjänstepensionsunderlaget för befattning, som varit förenad
med sådan pensionsrätt, utöver det som enligt mom. 3 blivit gällande
för befattningen den 1 januari 1927.
c) Om huvudman för enskild fortsättningsskola eller under § 41 i) omförmäld
enskild läroanstalt reglerar befattning enligt § 5 och anmäler densamma
före den 1 januari 1929 för beredande av pensionsrätt åt innehavaren,
skall engångsavgiften beräknas, såsom i a) sägs, där Konungen prövar skäligt
medgiva sådan beräkning.
10. Om i § 41 mom. i) omförmäld befattningshavare, när befattning anmäles
för beredande av pensionsrätt, uppnått 60 års ålder, må pensionsrätt
tillkomma honom, endast om han, därest reglementet får retroaktiv giltighet
för honom, räknar minst 10 tjänstår.
Kap. VI.
Särskilda bestämmelser angående vissa läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och
befattningshavare vid vårdanstalter.
§ 60.
1. De rättigheter och —---—--— befattningshavare:
a) av Kungl. Maj:t efter utgången av år 1926 utnämnd ordinarie lasarettsläkare
vid länslasarett eller på likartat sätt anordnad sjukvårdsinrätt
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 34 käft. (Nr 50.) 3
34
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50.
lång, vilken äges och helt eller delvis underhåll av landsting eller stad,
som ej deltager i landsting, och vilken icke är att hänföra till sjukstuga,
b) av Kung! Maj:t utnämnd överläkare vid statsunderstödd vårdanstalt,
som avses i stadgan för tuberkulossjukhus och som äges samt helt eller
delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,
c) överläkare vid sanatorium, som äges av svenska livförsäkringsbolags
sanatorieförening,
d) föreståndare, föreståndarinna och husmoder vid av staten, landsting,
kommun eller annan samfällighet anordnad anstalt för vård av fattiga, sjuka,
alkoholister, invalider, barn eller åldringar eller ock vid stiftelse av allmännyttig
natur, vilken övar dylik vård,
e) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning staten
lämnar bidrag, samt sjuksköterska vid i d) omförmäld vårdanstalt eller
stiftelse, eller i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförligt
företag för därstädes anställd personal och dess familjer; dock att i
fråga om befattning av sistnämnda art för beredande av pensionsrätt skall
fordras, att sjukvårdens organisation godkänts av Konungen eller den myndighet
Konungen förordnar samt att i samband med sådant godkännande
skälig garanti för vårdens upprätthållande prövats vara för handen.
f) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
g) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.
2. Tillsvidare och intill dess annorlunda förordnas äro dock undantagna
läkarna vid de kommunala sjukvårdsinrättningarna i Stockholm, vid Stockholms
stads och läns sjukhus Eira, vid sjukhusen i Uppsala och Lund ävensom
överläkarna vid av Stockholms stad underhållen vårdanstalt för lungtuberkulösa
och vid de sanatorier, som ägas av Konung Oscar II:s jubileumsfond.
3. Vad i § 5 stadgas om reglering av befattning skall icke äga tillämpning
å de i mom. la) — c) angivna. Befattningshavare, som avses i mom.
1 a), är skyldig att tillhöra pensionsanstalten. Detsamma skall gälla för den,
som efter utgången av år 1926 bliver innehavare av befattning, som i mom.
1 b) sägs.
§ 61.
Tjänstepensionsunderlaget utgör för befattning, som avses i § 60 mom.
1 a)—-c), 6,000 kronor och för befattning, som avses i §60 mom. 1 e), 1,000
kronor.
För övriga befattningshavare, som omförmälas i § 60, må tjänstepensionsunderlaget
ej sättas lägre än 600 kronor och för befattningshavare, som avses
i § 60 mom. 1 f) och g), ej högre än 1,000 kronor.
§ 63.
Pensionsåldern är 55 år för sjuksköterska och barnmorska, 60 år för föreståndarinna
och husmoder samt 65 år för annan befattningshavare.
BanJcontsJcottets utlåtande Nr 50.
35
§ 65.
''tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder må ej av annan
huvudman än staten beviljas med mindre medgivande därtill lämnats av
medicinalstyrelsen beträffande lasarettsläkare, överläkare vid tuberkulossjukhus,
sjuksköterska och barnmorska, av socialstyrelsen beträffande föreståndarinna
vid sjuksköterskebyrå och befattningshavare vid vårdanstalt för alkoholister,
av vederbörande länsstyrelse, efter inhämtande av yttrande från
statens inspektör för fattigvård och barnavård, beträffande befattningshavare
vid annan vårdanstalt.
§ 68.
1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i § 7 omförmält avdrag
skall erläggas av befattningshavaren är 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Den årliga familjepensionsavgiften är för manlig befattningshavare 20
procent av familjepensionsunderlaget och för kvinnlig befattningshavare 1
procent av familjepensionsunderlaget.
2. Huvudman för befattningshavare, som i § 60 mom. 1 c) sägs, erlägger
årligen en avgift av 9 procent av tjänstepensionsunderlaget. Huvudman
för annan befattningshavare erlägger årligen en avgift av 5 procent av
tjänstepensionsunderlaget, dock att ingen avgift erlägges för sjuksköterska
och barnmorska.
Overgångsstadgandcn.
6 a) Från den 1 juli 1926 har lasarettsläkare, som den 30 juni 1926 var
delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa, samma rättigheter och skyldigheter
i förhållande till pension sanstalten, som han enligt kassans reglemente
skulle haft, om den ej indragits, dock att, om han ej före den 1 januari
1927 anmäler sin önskan att kvarstå på dessa villkor, vad i pensionsanstaltens
reglemente stadgas beträffande efter utgången av år 1926 utnämnd
lasarettsläkare skall med under d) omförmälda jämkningar vara för honom
gällande efter nämnda dag.
Vad sålunda stadgats skall gälla även beträffande lasarettsläkare, som utnämnts
under senare hälften av år 1926.
Intill utgången av år 1926 skola kassans räkenskaper föras skilda från
pensionsanstaltens räkenskaper i övrigt.
b) Den, som den 30 juni 1926 åtnjuter pension från kassan, erhåller för
tid efter den 31 december 1926 den pensionsförhöjning, som motsvarar den
andel i kassans överskott den 1 januari 1927 över premiereserven för dess
försäkringar, som belöper på hans försäkring, om överskottet fördelas på
kassans försäkringar i förhållande till deras premiereserver.
c) Delägare, som gjort sådan anmälan, som i a) sägs, har rätt till den
pensionsförhöjning, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
på hans försäkring belöpande andelen i kassans överskott vid dess fördelning
enligt vad under b) sägs.
d) Delägare, som icke gjort sådan anmälan, som i a) sägs, har rätt dels
till pension enligt kassans reglemente, minskad med vad som motsvarar de
tilläggsavgifter, som skulle vara att betala efter den 1 januari 1927, om
kassans reglemente även därefter vore gällande, dels till pension enligt pensionsanstaltens
reglemente, svarande mot ett tjänstepensionsunderlag av
2,000 kronor. Han äger räkna tjänstår från 35 års ålder, eller den högre
ålder, då han erhöll sådan lasarettsläkarbefattning, som i § 60 sägs. Om
han före den 1 januari 1927 anmäler sig vilja inbetala ovannämnda tillläggsavgifter,
sker icke någon minskning av hans pension enligt kassans
reglemente.
7. Om befattning, som icke kunnat förenas med pensionsrätt i pensionsanstalten
enligt före den 1 januari 1927 gällande bestämmelser, före utgången
av år 1928 anmäles för beredande av pensionsrätt enligt detta reglemente
åt innehavaren, samt engångsavgift enligt § 9 mom. 1 skall erläggas, skall
denna avgift beräknas på följande sätt. Från den enligt § 9 mom. 1 beräknade
engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen må
enligt mom. 2 av samma paragraf genom löneavdrag uttaga ersättning av
befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är lika med halva återstoden,
ökad med nämnda belopp. Vad sålunda stadgats gäller även ifråga
om engångsavgiften för lasarettsläkare, som avses i mom. 6 d), dock att vid
engångsavgiftens beräkning hänsyn icke skall tagas till hans rätt till
tjänstepension enligt kassans reglemente och ej heller till hans familjepensionsrätt.
Vad sålunda stadgats gäller icke beträffande befattning, som i § 60 mom.
1 c) sägs.
Kap. IX.
Särskilda bestämmelser angående efterlevande efter lärare vid
allmänna läroverk m. fl.
§ 89.
De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familjepensioneringen
stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma följande
befattningshavare:
a) chef, ledamot samt byråchef i skolöverstyrelsen, vilken vid tillträdet
av sin tjänst hade rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i
pensionsinrättning som omförmäles i § 3.
b) rektor och ordinarie ämneslärare samt pensionsberättigad övningslärare
vid allmänt läroverk, statens folkskolesemiuarium och statens högre lärarinneseminarium,
rektor och ordinarie lärare vid tekniska elementarskolor,
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50.
37
tekniska fackskolor och tekniska gymnasier, professor, andre-lärare, verkstadsingenjör
och lärare i frihandsteckning vid Chalmers tekniska institut,
överlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet, rektor vid skeppsgosseskola,
föreståndare vid August Abrahamsons stiftelse å Näs samt ordinarie
befattningshavare vid statens pensionsanstalt.
§ 90.
1. För övningslärare vid allmänna läroverk, statens högre lärarinneseminarier
och statens folkskoleseminarier, lärare i trädgårdsskötsel undantagen,
är befattningens familjepensionsunderlag lika med det belopp, som med 300
kronor överstiger 20 procent av medeltalet av de högsta tjänstepensionsunderlag,
som varit för befattningshavaren gällande under de sista 10 åren
eller den kortare tid han innehaft familjepensionsrätt i denna pensionsanstalt
eller i anstalt, som omförmäles i § 3.
2. Om tillförordnad rektor, som är ordinarie ämneslärare, återgår till sin
lärarbefattning, äga hans efterlevande rätt till den tilläggspension, som enligt
försäkringsteknisk beräkning svarar mot vad han som rektor erlagt mera i
avgifter än han skulle gjort, om han icke haft rektorsförordnandet.
§ 91.
Befattningshavares årliga familjepensionsavgift är för man 4 procent och
för kvinna Ve procent av befattningens tjänstepensionsunderlag.
Övergångsstadganden.
1. Om den, som den 30 juni 1926 är delägare i ovannämnda kassa, är
skyldig att ingå på nya bestämmelser angående familjepensioneringen, gäller
för honom med avseende på sådan pensionering vad i kap. I, III och IX
stadgas, dock med följande ändringar och tillägg:
a) om han före den 1 januari 1919 avgått från sin befattning med pension,
skall familjepension efter honom beräknas efter ett familjepensionsunderlag,
som med 200 kronor överstiger den pension, som enligt kassans
reglemente skolat tillkomma honom;
b) om han efter den 1 januari 1919 avgått från sin befattning med pension,
skall familjepension efter honom beräknas efter det familjepensionsunderlag,
som den 1 juli 1926 är gällande för hans befattning;
c) om han efter frånträdande av med delaktighet i kassan förenad befattning
kvarstår som delägare enligt § 3 mom. 2—4 i kassans reglemente
och före den 1 januari 1919 uppnått den för den från trädda befattningen
bestämda pensionsåldern, är han befriad från avgift, och skall familjepension
efter honom beräknas såsom i a) sägs;
d) om han kvarstår som delägare i kassan såsom i c) sägs och icke före
den 1 januari 1919 uppnått den för den frånträdda befattningen bestämda
pensionsåldern, erlägger han, intill dess han uppnår denna ålder, en årsavgift,
som med 67 kronor överstiger 4,8 procent av det för den frånträdda
38
BankoutsJcottets utlåtande Nr 50.
befattningen den 1 juli 1926 gällande tjänstepensionsunderlaget och skall
familjepension efter honom beräknas efter det för befattningen samma dag
gällande familjepensionsunderlaget.
2. Den, som den 30 juni 1926 är delägare i ovannämnda kassa och icke
är skyldig att ingå på nya bestämmelser angående familjepensionering, äger
att före den 1 januari 1927 för pensionsanstalten anmäla sin önskan att
bibehålla de rättigheter och skyldigheter, som han skulle haft enligt kassans
reglemente, om denna ej indragits. Sker icke sådan anmälan, gäller
för honom vad som stadgats angående förutvarande delägare i kassan, vilken
är skyldig att ingå på nya bestämmelser.
3. Familjepension efter delägare i ovannämnda kassa, som avlidit före
den 1 juli 1926, utgår för tiden från och med nämnda dag med belopp,
som beräknas på följande sätt: har delägaren avlidit före den 1 januari
1919 eller före denna dag avgått med tjänstepension beräknas familjepensionen
efter ett familjepensiousunderlag, som med 200 kronor överstiger
ensam änka efter kassans reglemente tillkommande pension; har delägaren
efter den 31 december 1918 innehaft sin befattning, beräknas familjepensionen
efter det för befattningen den 1 juli 1926 gällande familjepensionsunderlaget.
4. Familjepension efter delägare i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa (gamla kassan) beräknas efter ett familjepensionsunderlag,
som med 200 kronor överstiger den ensam änka enligt kassans reglemente
tillkommande pensionen.
5. Pensionsanstalten skall intill den 1 juli 1927 föra särskilda räkenskaper
för den avdelning, som omfattar i § 89 och ovanstående mom. 1—4 omförmälda
delägare och pensionstagare. Avdelningen gottskrives den 1 juli 1926 de
tillgångar, som pensionsanstalten övertagit från lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa, samt det belopp, som motsvarar värdet
av pensionsanstaltens ansvarighet gentemot de ledamöter i skolöverstyrelsen,
vilka icke före tillträdet av sina befattningar varit delägare i nämnda kassa.
Avdelningens behållning den 1 juli 1927 utöver värdet av pensionsanstaltens
ansvarighet gentemot avdelningens delägare och pensionärer avsättes
såsom avdelningens pensionsregleringsfond.
Från den 1 juli 1927 gottgöres pensionsregleringsfonden för varje år ränta
efter en räntefot, som pensionsanstalten bestämmer.
Fonden användes för att åt efterlevande efter delägare, som inträtt i
avdelningen under det löneregleringen av år 1918 är gällande för lärarna
vid de allmänna läroverken, bereda fyllnadspension motsvarande den nedsättning
av pensionen, som må hava skett på grund av föreskriften i §
34 b). När sådan fyllnadspension beviljats, minskas fonden med dess kapitalvärde.
6. När familjepensionsunderlagen för i § 89 b) omförmälda befattningar
höjas första gången efter den 1 juli 1926 genom lönereglering, skall pen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
39
siousregleringsfonden minskas med det belopp, som motsvarar den därav
betingade höjningen av värdet av pensionsanstaltens ansvarighet. Vid beräkning
av detta belopp skall som årsavgift för manlig befattningshavare
räknas summan av 67 kronor och 4 procent av hans tjänstepensionsunderlag
efter löneregleringen samt 0,8 procent av hans tjänstepensionsunderlag före
densamma och för kvinnlig befattningshavare Ve procent av hennes tjänstepensionsunderlag
efter löneregleringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:260 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. under ändrat n s. 1 i texten