Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar ävensom i ämnet väckta motioner.

1926-05-17 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1926:63, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till

lag om enskilda vägar ävensom i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Genom en den 31 december 1925 dagtecknad proposition, nr 28, har

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget

förslag till lag om enskilda vägar. Propositionen har för förberedande

behandling hänvisats till jordbruksutskottet.

I samband med detta förslag har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen inom andra kammaren väckta, till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1) nr 324 av herr Bergström i Bäckland, vari föreslagits, att riksdagen

måtte besluta, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag till lag

om enskilda vägar införa den bestämmelsen i § 40 av lagförslaget, att

syn av enskild väg kan få ske i samband med syn av de allmänna landsvägarna

och sålunda pa bekostnad av statsmedel, om vägen är ansluten

till allmän landsväg och för övrigt har allmän vägs natur samt att vägintressenterna

hos vederbörande myndighet gjort hemställan därom och fått

den beviljad;

2) nr 325 av herr Lindmark, vari anhållits, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i andra stycket av 39 § Kungl. Maj:ts proposition nr 28

med förslag till lag om enskilda vägar, att de fall, då väglottshavare själv

kan bota brist a annans väglott utan föregående syn, må begränsas till

att avse endast de fall, då dröjsmål med bristernas avhjälpande bevisligen

kan medföra våda för vägfarande eller trafikavbrott uppstått;

3) nr 326 av herr Olsson i Kullenbergstorp to. fl., vari hemställts, att

utskottet måtte föreslå riksdagen sådana ändringar i förslaget till lag

om enskilda vägar § 24 och därmed sammanhängande paragrafer, att

sakägare, som är missnöjd med förrättning, anvisas att — i stället

för att instämma alla övriga sakägare inför domstol — använda ett på

lämpligt sätt utbildat besvärsförfarande, samt att, om detta icke av utskottet

bifalles, utskottet i varje fall ville föreslå riksdagen sådan ändring

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 samt. 27 höft. (Nr 63—6b.) 1

Moticrer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet.

av ovan nämnda 24 § att, därest domstol finner, att missnöjd sakägare

inom nittio dagar stämt vissa men ej alla sakägare till domstol, domstolen

skall förelägga honom att vid talans förlust inom trettio dagar stämma

övriga för domstolen kända och av domstolen angivna sakägare; samt

4) nr 327 av herr Johansson i Kälkebo m. fl., vari föreslagits, att riksdagen

måtte besluta, att uti lagen om enskilda vägar 38 § måtte införas

det ändrade stadgande, att därest väghållningsskyldig fastighet delas, skall

den urspfungliga fastighetens väghållningsskyldighet fördelas mellan de

nybildade fastigheterna med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas

komma att begagna sig av vägen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj:t framlagda

lagförslaget, tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina

yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

Det genom förenämnda proposition nu framlagda lagförslaget är närmast

föranlett av riksdagens i skrivelse den 16 april 1920 (nr 72) framställda

anhållan, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande det enskilda

vägväsendet såväl på landet som i städerna och stadsliknande samhällen i

den mån frågan härom ej redan vore föremål för utredning samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kunde giva anledning.

Riksdagen avsåg därvid en revision i allmänhet av 1907 års lag om

enskilda vägar å landet — i vilket avseende riksdagen tidigare gjort åtskilliga

framställningar — ävensom särskilt en rättslig reglering av det

enskilda vägväsendet beträffande städernas ntomplansområden.

Det föreliggande förslaget, som i huvudsak grundar sig på ett av den

s. k. vägkommissionen avgivet förslag i ämnet, bygger i väsentliga delar

på nu gällande rätt. Sålunda har den hittills grundläggande principen

för lagstiftningen om de enskilda vägarna, den s. k. intresseprincipen,

bibehållits. Likaledes hava det allmänna vägväsendet och det enskilda fortfarande

ansetts höra vara helt åtskilda i ekonomiskt och administrativt

avseende. Beträffande fakultativa bidrag från det allmännas sida till

sådana enskilda vägföretag, i fråga om vilka ett visst allmänt intresse

föreligger, hänvisas i propositionen till redan förefintliga möjligheter i

dylikt avseende.

Den enskilda väglagens stadganden hava utsträckts att gälla även städernas

icke planlagda områden. Därvid har i lagen inrymts viss möjlighet

till stadsplaneintressets beaktande. I fråga om väghållningens utförande

har den förändring vidtagits, att, då de väghållningsskyldige icke kunna

förena sig i valet mellan vägdelning eller gemensamhetssystem, det skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

3

vid förrättning fritt prövas, vilken form i det särskilda fallet kan leda till

det bästa resultatet eller eljest bäst motsvarar rådande förhållanden. I lagen

har vidare intagits stadgande om viss befogenhet att för enskild vägs

byggande eller underhåll utan frivillig överenskommelse med vederbörande

från annans fastighet mot ersättning taga sänd, grus eller sten. Befogenheten

kan göras gällande även beträffande fastighet, som själv icke är

underhållspliktig.

Mot de allmänna grunderna för lagförslaget, som i stort sett torde

överensstämma med av riksdagen tidigare tillkännagivna synpunkter, har

utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet övergår härefter till de särskilda bestämmelserna i förslaget,

därvid utskottet endast kommer att beröra sådana stadganden, som äro

föremål för yrkanden i förenämnda motioner eller eljest synts böra föranleda

uttalande från utskottets sida.

17 och 19 §§.

Utskottet får här erinra om det för innevarande års riksdag framlagda

förslaget till lag om delning av jord å landet, genom vilken lag

den nu gällande skiftesstadgan skulle komma att upphävas. Det lärer vara

avsett, att nämnda lag icke skall träda i kraft före den 1 januari 1928,

under det att här förevarande lagförslag innehåller bestämmelse om ikraftträdande

den 1 januari 1927. Emellertid innehålla förevarande 17 och 19 §§

hänvisningar till den nu gällande skiftesstadgan. Med hänsyn till önskvärdheten

av att här förevarande paragrafer från början erhålla en avfattning,

som även anpassar sig till den tilltänkta nya lagstiftningen om delning

av jord på landet, har utskottet ansett dessa paragrafer böra underkastas

viss omarbetning för vinnande av berörda syfte. I sammanhang härmed

samt jämväl av sakliga skäl har utskottet ansett lämpligt jämka de i paragraferna

angivna kallelsetiderna från 8 dagar till 14 dagar.

24 i

I den av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. väckta motionen göres

gällande, att den i 24 § stadgade fullföljdsordningen skulle vara för den

missnöjde sakägaren alltför betungande, och ifrågasättes anordnandet av

ett enklare förfarande, i vilket avseende motionärerna närmast hänvisa

till den administrativa besvärsväg, som stadgas i den allmänna väglagen.

Alternativt yrka motionärerna sådan ändring i förevarande paragraf, att

missnöjd sakägare endast skulle behöva inom den föreskrivna tiden instämma

vissa men ej alla sakägare; domstolen skulle i sådant fall före
-

Utskottets

yttrande.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

"Utskottets

yttrande.

lägga klaganden att inom trettio dagar instämma övriga för domstolen

kända och av domstolen angivna sakägare.

Vad först angår motiveringen för dessa yrkanden så förmena motionärerna,

att även den, som instämt samtliga i förrättningsprotokollet upptagna

sakägare, skulle riskera att förlora sin talan, därest domstolen skulle anse

ytterligare sakägare finnas. Uppenbarligen är detta en missuppfattning.

Domstolen kan givetvis ålägga klaganden att instämma ytterligare sakägare,

som domstolen anser förefinnas, men däremot torde det vara uteslutet,

att denne skulle förlora sin talan, så vitt han från början rätt instämt

de i protokollet upptagna sakägarna. Vad angår motionärernas uppslag,

att ett administrativt besvärsförfarande i stället skulle kunna för

ifrågavarande ändamål anordnas, så synes det knappast tänkbart, att reglerandet

av de privaträttsliga, ofta invecklade förhållanden, varom här är

fråga, lämpligen skulle kunna äga rum i dylik ordning. Icke heller det

andra av motionärernas alternativt gjorda yrkanden har utskottet ansett

sig kunna biträda.

38 $.

I denna paragraf innehållas regler för väghållningsskyldighetens ordnande,

då en i vägsamhällighet ingående fastighet styckas, i vilket avseende

den nu gällande enskilda väglagen saknar uttryckliga bestämmelser.

Den allmänna regeln, som uttryckes i paragrafens första stycke, är, att, då

väghållningsskyldig fastighet delas, skyldigheten övergår å de nybildade

fastigheterna, vilka sålunda träda i den förras ställe. Särskilda föreskrifter

gälla därvid för olika fall. I andra stycket behandlas det fall, att väghållningen

före delningen var så ordnad, att den sedermera delade fastigheten

hade att gemensamt med annan eller andra fastigheter utföra vägarbetet,

och således skyldighetens utgörande skedde genom erläggande av

kostnadsbidrag i förhållande till fastigheten åsatt andelstal. I detta fall

inträda de nybildade fastigheterna direkt i den delades ställe, en var för

viss del av dennas andelstal och bliva eljest helt likställda med den eller

de övriga fastigheterna. Vid andelstalets fördelning å de nybildade fastigheterna

skola deras taxeringsvärden utgöra delningsgrunden. I tredje stycket

åter behandlas det fall, då den delade fastigheten haft en genom vägdelning

bestämd egen väglott att bygga eller underhålla. För arbetets fullgörande

i dess helhet svarar här gent emot de övriga vägintressenterna

en var av de nybildade fastigheterna gemensamt med de andra. Å den

sålunda uppkomna gemensamheten skall enligt förslaget tillämpas de i

32—36 §§ givna föreskrifterna angående en omedelbart vid vägförrättning

bildad gemenskap mellan väghållare. För den inbördes fördelningen av

ansvaret eller med andra ord för andelstalets bestämmande för de nybildade

fastigheterna skola även här deras taxeringsvärden läggas till

grund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63. 5

Såsom motiv för ifrågavarande paragraf har departementschefen anfört

följande.

»För det fall att, efter det skyldigheten att hålla en väg lagts på vissa

fastigheter, en dylik fastighet delas, giver 1907 års lag ingen uttrycklig

regel för väghållningsskyldighetens fördelning mellan de nybildade fastigheterna,

så att fördelningen blir giltig mot övriga väghållningsskyldiga.

Enligt gällande lag kan visserligen hela väghållningsfrågan återupptagas,

när skäl därtill äro enligt lagens 28 §, d. v. s. då sådana förändrade förhållanden

inträtt, som på frågan i synnerlig mån inverka. Icke alltid skall

emellertid delning av en fastighet kunna sägas innebära en så avsevärd förändring,

som nu sagts, i förhållande till väghållningsfrågan i dess helhet.

Hela denna frågas återupptagande synes för övrigt kunna mången gång

vara ett onödigt omständligt och dyrbart förfarande för tillgodoseende av

nu berörda ändamål. En så genomgripande åtgärd bör icke ifrågakomma

annat än då densamma framstår såsom alldeles nödvändig för vinnande av

ett tillfredsställande sakernas tillstånd.

Kommissionen har icke varit inne på detta spörsmål.

I yttrande över kommissionens förslag har från en stads sida påpekats,

att vid förrättning enligt förslaget intet avgörande kunde träffas rörande

sättet för fördelning av den en viss fastighet pålagda underhållsskyldighet

mellan de fastigheter, i vilka den förstnämnda senare kunde komma att

uppdelas. För en sådan fördelning funnes därför i brist på överenskommelse

ingen annan utväg än avhållande av ny förrättning enligt förslagets

bestämmelser. Detta förhållande komme att medföra allvarliga olägenheter

beträffande de delar av städernas icke planlagda områden, där livlig fastighetsbildning

påginge. Något enklare tillvägagångssätt borde kunna tilllämpas

för uppdelning av underhållsskyldigheten på de nybildade fastigheterna.

Vad sålunda anförts synes mig värt beaktande. Frånvaron av ett stadgande,

som giver direkt anvisning för väghållningsskyldighetens ordnande

efter styckning av i vägsamfälligheten ingående fastigheter utan väghållningsfrågans

återupptagande i dess helhet, lärer för övrigt ofta kunna föranleda

tveksamhet och giva anledning till tvister.

I allmänna väglagen har ett motsvarande förhållande beaktats i nämnda

lags 13 och 45 §§. Om efter vägdelning jordbruksfastighet delas mellan

två eller flera delägare, skola dessa svara för vägunderhållet, var i förhållande

till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Delägarna skola, om de

äro flera än två, sig emellan utse en vägfogde, som i första hand svarar för

delägarnas underhållsskyldighet. Intill dess vägfogde utsetts och kronobetjäningen

om valet underrättats, svara delägarna solidariskt för vägunderhållet.

Vill delägare, att vägen skall delas, kan detta ske antingen genom skriftlig

överenskommelse mellan delägarna, som ingives till vederbörande landsfiskal,

eller vid särskild förrättning med delägarna. Däröver upprättat delningsinstrument

ingives till landsfiskalen.

Även beträffande de enskilda vägarna synes såsom lämplig grund för

partiell fördelning av ansvaret för väghållningen med giltighet även mot

övriga väghållningsskyldige kunna antagas de nybildade fastigheternas

taxeringsvärden. Härigenom erhålles en tillämplig grund för fördelning på

alla de nybildade fastigheterna, vare sig arbetet med väghållningen utföres

gemensamt eller efter vägdelning. Tillämpning av regler, som närmare

skulle motsvara den eljest på området gällande intresseprincipen, eller av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottets

yttrande.

avtalsfrihet sakägarna för de nybildade fastigheterna emellan skulle kunna

leda till att vissa av de nybildade fastigheterna bleve helt befriade från

väghållningsskyldigliet och den ursprungligen å hela stamfastigheten vilande

bördan lagd på den kanske minst bärkraftiga av de nya fastigheterna, varigenom

övriga intressenters rätt skulle kunna förnärmas.

Även om arbetet med väghållningen förut utförts efter vägdelning, så

att den ursprungliga fastigheten stått i ansvar för viss sträcka å marken,

synes likväl knappast lämpligt att tillerkänna sakägarna för de nybildade

fastigheterna rätt att påkalla förrättning för vägsträckans uppdelning å

marken. Lång tid kan förflyta, innan det slutgiltiga resultatet av en

dylik förrättning föreligger, detta särskilt om förrättningen överklagas, och

under tiden kan, särskilt på områden, där eu livligare styckning av marken

börjat, nya fastigheter åter hava uppkommit. Den mest praktiska lösningen

av spörsmålet synes vara, att efter uppdelning av en väghållningsskyldig

fastighet arbetet med dess väghållning alltid utföres gemensamt och att beträffande

denna gemensamhet reglerna i förslagets 32—36 §§> vinna tillämpning.

— — — — —

Nu föreslagna stadganden synas böra vinna tillämpning endast beträffande

sådana vägföretag, i fråga om vilka gäller vid förrättning meddelat beslut

eller domstols dom enligt den enskilda väglagen, antingen 1907 års lag, i

vilket hänseende intagits föreskrift i övergångsbestämmelserna, eller den

nya lagen. Grundas väghållningsskyldigheten å enskild förening eller är

den eljest uppkommen, beträffande väg å landet före ikraftträdandet av 1907

års lag och beträffande väg i stad före den nya lagens triidande i kraft, lärer

ytterligare fördelning av skyldigheten böra bliva beroende på tolkning av

föreningen eller eljest givna bestämmelser. För dessa kategorier finnas ju

även i förslagets 30 § och i övergångsbestämmelserna särskilda möjligheter

till frågans återupptagande i dess helhet.»

I den av herr Johansson i Kälkebo in. fl. väckta motionen har nu yrkats

den ändring i de föreslagna bestämmelserna, att väghållningsskyldigheten

skulle fördelas mellan de nybildade fastigheterna med hänsyn till den

omfattning, de beräknades komma att begagna sig av vägen, eller med

andra ord i enlighet med den eljest tillämpade intresseprincipen. Såsom

skäl härför har av motionärerna anförts, att det mångenstädes i vårt land

förekomme, att fastigheterna hade ägorna fördelade på väsentligt avstånd

från varandra och att vid en delning så tillginge, att en eller flera av de

nybildade fastigheterna Unge sådant läge, att de icke hade någon användning

för den av den ursprungliga fastigheten begagnade vägen. Vid sådant

förhållande kunde det enligt motionärernas mening icke vara rimligt,

att fördelningen av den ursprungliga fastighetens vägunderhåll skulle

fastslås efter respektive delars taxeringsvärde, helst som för en nybildad

fastighet kunde erfordras helt ny väganläggning.

Såsom framgår av departementschefens ovan anförda motivering har det

närmast varit av praktiska skäl, som man i förevarande fall ansett sig

böra frångå intresseprincipen. Utan tvivel tala sådana skäl med en viss

styrka för den föreslagna anordningen, särskilt med tanke på de förhållanden,

som kunna tänkas uppstå, där livlig styckning av fastigheter äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

7

ruin. Dock synes det utskottet uppenbart, att ganska obilliga förhållanden

med den föreslagna anordningen i vissa fall skulle kunna uppstå, och

torde icke alltid i sådana fall de inträdda förhållandena kunna anses

innebära en så avsevärd förändring på väghållningsfrågan i dess helhet,

att bestämmelserna i 31 § skulle kunna komma till användning för desammas

tillrättande. Hela vägfrågans upptagande av dylik anledning

skulle för övrigt i många fall innebära ett onödigt tungt och kostbart

förfarande.

Från nu anförda synpunkter har utskottet ansett sig böra föreslå en

jämkning i förevarande paragraf, av innebörd att genom en särskild anordning

möjlighet beredes att i varje fall, där en fördelning av väghållningsskyldigheten

efter taxeringsvärdet innebär väsentligt avsteg från intresseprincipen,

vinna erforderlig rättelse. För sådant ändamål har utskottet

funnit en förrättning, i fråga om vilken allenast de, som äga att för de

nybildade fastigheterna föra talan, skulle anses vara sakägare, erbjuda

den lämpligaste utvägen. Däremot har utskottet icke ansett lämpligt inrymma

möjlighet att genom privat överenskommelse ordna frågan. Eu

dylik möjlighet synes nämligen kunna bereda rum för missbruk därigenom,

att medelst överenskommelsen väghållningsskyldigheten obehörigen skulle

kunna överföras å en icke bärkraftig fastighet. Av samma skäl har utskottet

funnit det böra föreskrivas, att icke heller vid det förrättningsförfarande,

som utskottet ifrågasätter, förening mellan sakägarna må förekomma,

med mindre än att den av förrättningsmannen med gode männen,

där han av sådana biträdes, prövas överensstämma med eljest i lagen

stadgade grunder.

Föreskrifter av nu omhandlad innebörd ävensom bestämmelse rörande

tillgänglighållande av handlingar rörande förrättning av detta slag har

utskottet ansett böra medddelas i ett nytt sista stycke i paragrafen.

39 §.

I denna paragrafs andra stycke stadgas, att väglottshavare, som fordrar

rättelse beträffande annan väglottshavares vägunderhåll, även må äga att

utan föregående syn — beträffande syneförfarande stadgas i första stycket

— därest väglotten ej ofördröjligen efter tillsägelse bättras, själv bota

befintlig brist och sedan njuta betalning av den försumlige för vad väglottens

försättande i laggillt skick visas skäligen hava kostat. Detta stadgande

äger jämväl tillämpning beträffande vinterväghållningen.

Beträffande stadgandet har i den av herr Lindmark väckta motionen

yrkats sådan ändring, att ifrågavarande förfaringssätt måtte begränsas

till sådana fall, då dröjsmål med bristernas avhjälpande bevisligen kunde

medföra våda för vägfarande eller trafikavbrott uppstått.

Departementschefen har rörande detta stadgande anfört följande:

»Vad vidare angår den föreslagna befogenheten för väglottshavare att

utan föregående syn bota brist å annans väglott, lärer härmed vara avsett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottets

yttrande.

Utskottets

yttrande.

Utskottets

hemställan.

särskilt att snabbt kunna vinna vägens bättrande, då uppkomna brister äro

av beskaffenhet, att dröjsmål med deras avhjälpande kan medföra våda för

vägfarande, eller bristernas botande eljest ej tål uppskov. Det läge ju då

nära till hands att inskränka regelns tillämpning till dylika fall. Något

sådant skulle emellertid försvåra tillgripandet av berörda förfaringssätt, när

delade meningar kunde uppstå rörande nödvändigheten av ett snabbt inskridande.

Därtill kommer, att den väglottshavare, som i nu avsedd ordning botar

brist å annan väglott, är nödgad att själv förskjuta kostnaden för väglagningen

samt måste, därest han vill vara säker om att utfå gottgörelse

för berörda kostnad, vara beredd att med vanliga bevismedel inför domstol

styrka såväl att brist förelegat som ock vad dess botande skäligen kostat.

Man synes därför berättigad antaga, att detta förfaringssätt endast mera

sällan skall komma till användning i annat fall än då det är direkt behövligt.

»

Visserligen finner utskottet förklarligt, att vissa invändningar framkommit

emot detta stadgande. Det synes emellertid utskottet uppenbart,

att motionärens förslag av skäl, som departementschefen anfört, icke

skulle innebära någon lämplig lösning av frågan.

40 $.

I den av herr Bergström i Bäckland väckta motionen har föreslagits,

att syn av enskild väg i vissa fall skulle få ske i samband med syn av

de allmänna landsvägarna och sålunda på bekostnad av statsmedel.

Då förevarande lagförslag — i likhet med den nu gällande väglagen —

bygger på principen, att de enskilda vägarna i ekonomiskt och administrativt

hänseende skola vara helt skilda från det allmänna vägväsendet, och

motionärens förslag innebär ett avsteg från denna enligt utskottets mening

riktiga princip, har utskottet ej ansett sig kunna förorda detsamma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag icke kunnat i oförändrat skick

antagas av riksdagen, måtte för sin del antaga följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

9

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

om enskilda vägar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till

stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart

eller eljest.

2 $.

Är för fastighets ändamålsenliga brukande av synnerlig vikt, att väg

för den fastighet bygges över annan fastighets område, och kan ej sådant

lända till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas

den mark, som åtgår till vägen.

3 §.

Prövas väg, som är anlagd över eu fastighets område, vara av synnerlig

vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, skall vägen upplåtas

till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej sådant skulle

lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men; och vare

om underhåll av väg, som sålunda uppi åtes, lag som i 6 § sägs.

4 %.

Är väg, som någon vill bygga för sin fastighets behov, av synnerlig

vikt för ändamålsenligt brukande ej blott av denna utan även av annan

fastighet, skall sistnämnda fastighet deltaga i vägens byggande.

Såsom byggande av väg anses i denna lag jämväl omläggning eller väsentlig

förbättring av väg.

5 %.

För upplåtelse av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas

av vägs byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes

i penningar att utgå på en gång.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6 %.

Väg, sola prövas vara till stadigvarande nytta för två eller liera fastigheter,

skall av dem samfällt underhållas.

Vad i denna lag stadgas om underhäll av väg gälle ej allenast underhållet

den tid mark är har, utan ock vägs öppenhållande vintertiden vid

snöfall; dock skall, i fråga om vinterväghållet och dess fördelning, avseende

göras endast å vägens begagnande såsom vinterväg.

7 *.

Skyldigheten att bygga eller underhålla väg skall mellan de fastigheter,

som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning, vari

de beräknas komma att begagna sig av vägen; dock må den, som icke

fordrat vägen, icke åläggas större andel än som svarar mot den nytta hans

fastighet genom vägen beredes.

8 §.

I avseende å vägbyggnadsskyldigheten svare för fastighet, som tillhör

kronan eller allmän inrättning, innehavaren och för annan fastighet dess

ägare; dock svare ej ny innehavare eller ägare för bidrag, som förfallit

till betalning, innan han blev innehavare eller ägare, men vare, där företrädaren

försummat att verkställa arbete, som i avseende å vägens

byggande ålagts honom, skyldig fullgöra vad sålunda blivit eftersatt.

Fastighets vägunderhåll ligge, därest fastigheten tillhör kronan eller

allmän inrättning, å innehavaren samt eljest å ägaren. Är jordbruksfastighet

upplåten åt landbo eller arrendator, åligge vägunderhållet denne. Vad

i första stycket stadgas angående ny innehavares eller ägares ansvar för

sådana bidrag till vägbyggnadskostnaden, som förfallit till betalning,

innan han blev innehavare eller ägare, skall äga motsvarande tillämpning

beträffande underhållskostnad.

I fråga om ansvarighet för prästgårds enskilda väg är särskilt stadgat.

9 %.

Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt

byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med

minsta intrång och olägenhet för annan.

Inom stad eller samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, må ej väg så byggas, att tillämpligheten

av sådan föreskrift motverkas, som med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande meddelats jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket i lagen om

fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelse, eller att

eljest markens ändamålsenliga bebyggande försvåras. Vad sålunda stadgas

skall äga motsvarande tillämpning beträffande område, i fråga om

vilket jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen om fastighetsbildning i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnats, att stadsplan skall

upprättas, eller jämlikt sista stycket av samma paragraf meddelats särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande.

Väg skall underhållas så, som dess ändamål fordrar.

Till väg räknas å ömse sidor diken, i den män sådana tarvas.

Ej må någon betungas med byggande eller underhåll av väg till större

bredd än 4 meter, oberäknat diken, med mindre tvingande skäl för eu

större vägbredd prövas föreligga.

10 i

Där med stöd av stadgandena i denna lag vid förrättning eller genom

dom bestämmes, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera

fastigheter, och för fullgörande av väghållningsskyldigheten för någon av

dessa fastigheter tarvas, att sand, grus eller sten tages å annan fastighet,

skall rätt i sådant avseende upplåtas för den förra fastigheten, där ej

detta skulle lända den andra till märkligt men.

För upplåtelse, som nu sagts, så ock för intrång, som därav föranledes,

skall ersättning gäldas i penningar.

Vid begagnande av rätt, som i denna paragraf avses, skall så förfaras,

att den fastighet, som därav besväras, ej betungas mer än nödigt är.

11 $.

Arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga

utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så att en var

av dem eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, vissa eller

samtliga gemensamt stå i ansvar för viss sträcka å marken (väglott).

Vid vägdelning skall, allt efter som fråga är om vägs byggande, dess

underhåll den tid mark är bar eller dess öppenhållande vintertiden vid

snöfall, hänsyn tagas till sådana omständigheter, som inverka på kostnaden

i motsvarande avseende, så att, där större svårighet möter, skälig

minskning i väglott däremot heräknas. I följd härav skall, i den män

anledning därtill förekomlmer, delning av väg verkställas sä rskilt för

byggandet, särskilt för underhållet den tid mark är bar och särskilt för

vinterväghållet.

12 §.

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att för fastighet bygga eller

begagna väg över annan fastighets område eller om fastighets skyldighet

att deltaga i vägs byggande eller underhåll eller om fråga, som i 10 § avses,

skall saken företagas till prövning vid förrättning på stället i den

ordning nedan stadgas.

13 §.

Rätt att påkalla förrättning, som avses i denna lag, så ock att därvid

föra talan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare.

År enligt 8 § annan än ägaren pliktig att svara för fastighet åliggande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skyldighet att bygga eller underhålla väg, äge ock han påkalla förrättning

för bestämmande av vägunderhållet eller prövning av fråga, som omförxnäles

i 10 §, ävensom vid förrättning enligt denna lag föra talan i den

mån honom enligt 8 § åliggande förpliktelse av förrättningen beröres.

Är fastighet, över vars område väg skall byggas eller från vilken upplåtelse

av sådan rätt, som i 10 § sägs, skall ske, upplåten under nyttjanderätt,

vare jämväl nyttjanderättshavaren berättigad att vid förrättning

angående vägens byggande eller upplåtelse av sådan rätt, som nyss sagts,

föra talan i den mån hans rätt av byggandet eller upplåtelsen beröres.

14 §.

Till företagande av förrättning enligt denna lag skall länsstyrelsen på

ansökning förordna lantmätare eller annan person, åt vilken uppdraget

finnes kunna anförtros.

För förrättning, som avser stad eller samhälle å landet, för vilket skall

föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall

till förrättningsman företrädesvis förordnas i stadens eller samhällets

tjänst anställd mätningsman eller av länsstyrelsen jämlikt 5 kap. 2 §

i lagen om fastighetsbildning i stad förordnad förrättningsman för avstyckningar

inom staden eller samhället.

I ansökningen bör fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet,

de fastigheter, saken förmenas angå, samt vederbörande ägares

och innehavares namn och hemvist. Har sökanden föreslagit någon till

förrättningsman, och finnes ej förslaget godkänt av övriga uppgivna sakägare,

förelägge länsstyrelsen dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan

för den eller de församlingar, där nämnda fastigheter äro belägna,

att inom viss tid, vid förlust av rättighet att över förslaget höras, inkomma

med yttrande, huruvida de hava något att erinra emot den föreslagne.

Därest förrättningen avser stad eller sådant samhälle å landet

som i andra stycket sägs, skall dock kungörelse ej ske, med mindre länsstyrelsen

finner skäl föreligga för inhämtande av övriga sakägares yttrande.

Yppas ej stridighet, varde den föreslagne förordnad, där annat ej

föranledes av stadgandet i andra stycket samt den föreslagne i övrigt

finnes lämplig och laga hinder ej möter; i motsatt fall, ävensom då icke

någon blivit föreslagen, förordne länsstyrelsen som skäligt prövas.

Om förordnandet skall underrättelse av länsstyrelsen meddelas länets

lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas

till byggnadsnämnd, denna nämnd.

15 §.

Förrättningsmannen skall, om han finner sådant nödigt eller någon av

sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, vilka

av sakägarna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättningsimannen utses

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bland dem, som äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle vad

de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

16 §.

För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersättning,

den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet

med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stad-''

gat. Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen

är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, av

sökanden genast erläggas. Bliva vid förrättning flera till väghållningsskyldighet

bundna, skall den ersättning och kostnad fördelas efter ty skäligt

prövas.

17 §.

I fråga om förrättningen skola,

såvitt ej av vad i 19 § stadgas annat

följer, bestämmelserna i 3 kap.

skiftesstadgan, i vad de avse annan

lånt mäter iför rättning än laga skifte,

så ock vad i 17 kap. samma stadga

föreskrives angående protokoll vid

lantmäteriförrättning i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; och

skall vad enligt skiftesstadgan i anförda

delar gäller om lantmätare

i avseende å förrättning, varom i

denna lag sägs, lämpas till förrättningsman.

Är förrättningsmannen lantmätare,

må därav ej föranledas vidsträcktare

tillämpning av skiftesstadgan

än vad nu är sagt.

Skall vid förrättning prövas fråga

om rätt jämlikt 10 § att taga sand,

grus eller sten å fastighet, som eljest

icke beröres av förrättningen, skall

den, som för denna fastighet äger

17 i

I fråga om förrättningen skola,

såvitt ej av vad i 19 § stadgas annat

följer, i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad i gällande lagstiftning

om delning av jord å landet

är stadgat om kallelse till samt kungörelse

och underrättelse om laga

skifte så ock om jäv mot lantmätare

och god man, om uppskov och om

protokoll vid förrättning; och skall

vad enligt nämnda lagstiftning i

anförda avseenden gäller om lantmätare

beträffande förrättning, varom

i denna lag stadgas, lämpas till

förrättning sman.

Är förrättningsmannen lantmätare,

må därav ej föranledas vidsträcktare

tillämpning av lagstiftningen

om delning av jord å landet

än nu är sagt.

Skall vid förrättning prövas fråga

om rätt jämlikt 10 § att taga sand,

grus eller sten å fastighet, som eljest

icke beröres av förrättningen, skall

den, som för denna fastighet äger

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

fora talan, bevisligen till förrättningen

särskilt kallas, vilken kallelse

skall tillställas honom minst

åtta dagar förut, där ej längre tid

föranledes av första styckets hänvisning

till bestämmelserna i 3 kap.

skiftesstadgan.

(Utskottets förslag.)

föra talan, bevisligen till förrättningen

särskilt kallas, vilken kallelse

skall tillställas hoöom minst

fjorton dagar förut, där ej längre

tid föranledes av första styckets

hänvisning till lagstiftningen om

delning av jord å landet.

18 §.

Är någon sakägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig att

för honom tala och svara, begäre förrättningsmannen förordnande av god

man för den bortovarande enligt lagen om förmynderskap.

19 §.

Är uppenbart, vilka med avseende

å förrättningen äro sakägare, må,

utan hinder av att kungörande och

kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan

sägs, förrättningen företagas,

där samtliga sakägarna infinna

sig eller av förrättningsmannen

blivit minst åtta dagar förut bevisligen

kallade till förrättningen.

19 §.

Är uppenbart, vilka med avseende

å förrättningen äro sakägare, må,

utan hinder av att kungörelse och

kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 17 § första stycket avses, förrättningen

företagas, där samtliga

sakägarna infinna sig eller av förrättningsmannen

blivit minst fjorton

dagar förut bevisligen kallade till

förrättningen.

20 §.

Vid förrättning skall efter omständigheterna tillses:

huruvida väg över fastighets område må för annan fastighet byggas

eller begagnas;

huru väg bör byggas till läge, sträckning, bredd och anordning i övrigt;

vilka fastigheter skola vara pliktiga att deltaga i vägs byggande eller

underhåll -sommar- eller vintertiden, och huru stor andel i skyldigheten

skall åligga en var fastighet (andelstal);

huruvida arbetet med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga

utföras gemensamt eller efter vägdelning samt, i senare

fallet, huru delningen skall verkställas;

huruvida åt fastighet bör upplåtas sådan rätt, som i 10 § omförmäles,

skolande, där vid förrättning verkställes delning av väg för byggande

eller för underhållet den tid mark är bar, alltid i sammanhang därmed till

prövning upptagas frågan om sådan upplåtelse erfordras eller icke;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i vilken omfattning och på vad sätt jämlikt 10 § npplåten rätt må utövas;
huruvida

ersättning enligt 5 eller 10 § skall gäldas samt till Vilket belopp

eller, där ersättning enligt 10 § ej lämpligen kan bestämmas till visst

belopp, efter vilka grunder ersättningen skall beräknas;

huru utgift för förrättningen skall mellan de väghållningsskyldiga fördelas.

21 $.

Förrättningsmannen skall söka såvitt möjligt mellan sakägarna åstadkomma

förening; oeti varde, där i viss fråga förening sker, särskild avhandling

därom upprättad, av de sakägare, vilkas rätt av frågan beröres,

underskriven samt medelst förrättningsmannens och närvarande gode

mäns påskrift vitsordad.

Rörer förening kronans eller allmän inrättnings rätt, skall, ändå att

dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å sådan rätt ej gälla, med

mindre den varder av vederbörande myndighet godkänd.

Angår förening fråga om byggande av väg i fall, som i 9 § andra stycket

avses, vare föreningen ej gällande utan att den av förrättningsmannen

med gode männen, där han av sådana biträdes, prövas överensstämma med

de i nämnda stycke givna stadganden.

22 §.

I den mån ej enligt 21 § förening mellan sakägarna kan åstadkommas,

varde saken av förrättningsmannen med gode männen, där han av sådana

biträdes, prövad jämlikt de i denna lag stadgade grunder; och skola de,

sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit genom förening

avgjorda eller behörigen utredda, på grund av vad sålunda förekommit

för sakägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken.

Angår saken byggande eller underhåll av väg, och skall, enligt vad i

32 § sägs, styrelse utses, skola förrättningsmannen och gode männen upp

draga åt en eller flera av de väghållningsskyldiga att i den i 35 § stadgade

ordning utfärda kallelse till sammanträde för styrelseval.

Sist förklaras förrättningen avslutad med tillkännagivande, vid vilken

domstol talan mot förrättningen må anhängiggöras samt vad enligt 24 §

skall iakttagas för sådan talans bevarande.

23 §.

Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 22 § omförmälda utlåtande

samt de vid förrättningen ingångna föreningar och övriga vid förrättningen

upprättade handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen

upprättats, skola av förrättningsmannen inom trettio dagar

efter förrättningens avslutande överlämnas till någon i orten boende pålit
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jor dbruk sutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lig person, som av sakägarna eller, om dessa ej äro ense, av förrättningsmannen

med gode männen, där lian av sådana biträdes, utses att mottaga

samma handlingar; och vare handlingarna hos den sålunda utsedde tillgängliga

för en var, som åstundar att granska eller avskriva dem,.

Förrättningsmannen åligge jämväl att inom tid, som i första stycket

sägs, om dagen för förrättningens avslutande skriftligen underrätta länets

lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jämlikt 26 § skall redovisas

till byggnadsnämnd, denna nämnd.

24 §.

Är ,sakägare missnöjd med förrättning, skall han vid talans förlust inom

nittio dagar efter förrättningens avslutande instämma samtliga övriga

sakägare till domstol.

Äro svarandena flera än tio, skall i avseende å stämningens delgivning

vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning å helt

byalag äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Klandras ej förrättning så som i 24 § sägs, gånge det därvid meddelade

utlåtande, i vad det avser annan fråga än i 39 § omfönmäles, i verkställighet

såsom laga kraft ägande dom.

26 $.

När stämning, varom i 24 § förmäles, är utfärdad, skall å landet domaren

och i stad rättens ordförande därom genast underrätta förrättningsmannen,

vilken har att till domstolen insända förrättningsprotokollet och

övriga förrättningen rörande handlingar jämte karta, där sådan upprättats.

Förrättningsmannen vare ock pliktig, där domstolen så prövar

nödigt, att inställa sig vid rätten för att i målet höras. Gottgörelse åt

förrättningsmannen för sådan inställelse skall förskjutas av den part,

som klandrat förrättningen; och pröve domstolen i slutliga utslaget, huruvida

kostnad, som någon sålunda förpliktats att gälda, skall helt eller

delvis gottgöras honom av annan part.

Efter målets slutliga handläggning skall, därest ärendet icke återförvisas

till förrättningsmannen, förrättningsakten jämte avskrift av i målet

meddelat utslag från rätten översändas till länets lantmäterikontor eller,

om vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen inom stad

eller samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas, till byggnadsnämnden för att där förvaras; och skall tillika avskrift

av utslaget genom rättens försorg tillställas förrättningsmannen.

Varder ärendet återförvisat till förrättningsmannen, skall förrättningsakten

jämte avskrift av i målet meddelat utslag från rätten översändas

till denne: och vare förrättningsmannen skyldig att omedelbart om ären
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dets återförvisande underrätta den myndighet, till vilken förrättnings^

akten sedermera skall redovisas.

Föres ej talan mot förrättningen, åligge förrättningsmannen att inom ett

år efter dess avslutande insända förrättningsakten till den myndighet,

hos vilken, efter vad i andra stycket sägs, akten skall förvaras.

Huru förrättningsman må genom vite tillhållas, att fullgöra honom

åliggande skyldighet att redovisa förrättningsakt, därom förordnar

Konungen.

27 §.

Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra om

bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, skall

den tvist hänvisas till särskilt utförande.

28 §.

Har, efter ty i 27 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till vad såsom

ersättning enligt 5 eller 10 § skall utgå, varde beloppet nedsatt hos länsstyrelsen

och stånde sedan i avbidan på tvistens slutliga avgörande i kvarstad.

Är ersättningen bestämd att utgå på eu gång, må ej arbete å annans

mark verkställas eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas, innan

ersättningen blivit till ersättningstagaren gulden eller, efter ty nyss är

sagt, hos länsstyrelsen nedsatt. Varder ej sådan ersättning gulden eller

nedsatt inom tid, som i laga ordning blivit bestämd, eller, om dylik bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp fastställdes,

vare den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen avsett upplåtelse

som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallen.

Har sakägaren utöver sin andel guldit eller nedsatt ersättning, som i

andra stycket avses, njute han efter utgången av den i samma stycke omförmälda

tid hos den ersättningsskyldige utmätning för vad sålunda utgivits,

så framt ej den väckta frågan i sin helhet eller, om ersättningen

avsett upplåtelse som i 10 § sägs, frågan om sådan upplåtelse förfallit.

29 $.

Är genom förrättning eller dom bestämt om byggande eller underhåll

av väg, have en var fastighet, som, efter ty bestämt är, bär att deltaga

i kostnaden för vägen, även mot ny ägare av fastighet, över vars område

vägen är lagd, rätt att begagna densamma.

30 §.

Träffas annorledes än vid förrättning, varom ovan stadgas, förening i

fråga om vägs underhåll, äge, sedan tio år förflutit från det föreningen

ingicks, en var sakägare, ändå att föreningen är sluten för längre tid, påBihang

till riksdagens protokoll 1926. 10 samt. 27 höft. (Xr 63—6''t.J 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kalla ny fördelning av underhållet; dock skall i ty fall föreningen tillämpas

intill dess den nya fördelningen vunnit laga kraft.

Är förening, som i denna paragraf avses, skriftligen upprättad och av

vittnen styrkt, äge en var av dem, som däri deltagit, låta intaga föreningen

i domboken hos domstolen i ort, där fastighet som föreningen angår är

belägen. Sedan vare föreningen gällande även emot framtida ägare eller

innehavare av den fastighet, så ock, där intagandet i domboken ägt rum

i stad, där rådstuvurätt finnes, inom en månad och eljest sist vid det ting,

som infallit näst efter två månader sedan föreningen ingicks, mot den,

som efter föreningens träffande, men före dess intagande i domboken blivit

ägare eller innehavare. Förening, som slutits för boställe eller sådan, på

viss tid upplåten fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning,

ha ve dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit

av vederbörande myndighet godkänd.

31

Inträda, sedan fråga om rätt att för fastighet bygga eller begagna väg

över annan fastighets område eller om skyldighet att deltaga i vägs

byggande eller underhåll eller om rättighet, som i 10 § avses, blivit genom

förrättning eller dom avgjord, sådana förändrade förhållanden, som på

frågan i synnerlig mån inverka, äge en var sakägare påkalla frågans

återupptagande.

Lag samma vare, där fråga om underhåll av väg blivit avgjord genom

förening, träffad annorledes än vid förrättning.

32 §.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningsskyldiga utföras

gemensamt, och äro dessa flera än två, skall utses styrelse, bestående

av en eller flera ledamöter.

Vilja de väghållningsskyldiga antaga stadgar rörande handhavande av

de med byggandet eller underhållet förenade angelägenheter, skola dessa

stadgar för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen.

33 §.

Anmälan om val av styrelse i fall, som i 32 § avses, göres hos länsstyrelsen.

Innan sådan anmälan skett, må ej arbete å annans mark verkställas

eller eljest åtgärd till förfång för annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan därom hos länsstyrelsen.

Om anmälan, som i denna paragraf sägs, skall underrättelse på de väghållningsskyldigas

bekostnad intagas i länskungörelserna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

34 §.

Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fall, som i 32 § denna lag avses, dock att förordnande,

som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skall införas i länskungörelserna samt

att talan varom i 3 kap. 20 § samma lag förmälas, skall amhängiggöras

lxos den allmänna underrätt, som i 41 § denna lag stadgas.

35 %.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med vägs byggande eller underhåll skall av de väghållningskyldiga utföras

gemensamt, skall rätten att handhava de med byggandet eller underhållet

förenade angelägenheter utövas å sammanträde, därvid en var väghållningssky

Idig äger rösträtt efter det andelstal, som är bestämmande

för hans delaktighet i väghållningsskyldigheten. Kallelse till sammanträde

skall, där ej i gällande stadgar annorledes bestämts, antingen skriftligen

delgivas samtliga väghållningsskyldiga minst en vecka före sammanträdet

eller ock minst fjorton dagar därföriit kungöras såväl i kyrkan

för den eller de församlingar, där vägen är belägen, som ock i minst

en av ortens tidningar. Beträffande sådant sammanträde skall i övrigt

vad i 3 kap. 22 § vattenlagen är föreskrivet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

36 §.

Vad i 3 kap. 23—25 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

i fall, som i 35 § denna lag avses; dock skall talan, varom i

3 kap. 23 § vattenlagen förmärs, anhänggöras hos den allmänna underrätt,

som i 41 § denna lag stadgas.

37 %.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag bestämts, att arbete

med byggande eller underhåll av viss väglott skall utföras av vissa eller

samtliga väghållningsskyldiga gemensamt, skall för dylikt fall vad i

32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

38 %.

Har genom förrättning eller dom enligt denna lag blivit bestämt angående

skyldighet att deltaga i vägs byggande eller underhåll, och varder

väghållningsskyldig fastighet delad, skall den ursprungliga fastighetens

väghållningsskyldighet övergå å de nybildade fastigheterna.

Utfördes väghållningsarbetet gemensamt för den ursprungliga fastigheten

och för annan fastighet, skall arbetet fortfarande utföras gemensamt,

och skall av den ursprungliga fastighetens andelstal på var och en av de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nybildade fastigheterna anses belöpa så stor del som svarar mot åsatt

taxeringsvärde.

Stod den ursprungliga fastigheten efter vägdelning i ansvar för viss

väglott, skall efter fastighetens delning väghållningsarbetet beträffande

denna väglott utföras gemensamt av dem, som svara för de nybildade

fastigheternas väghållningsskyldighet. För sådant fall skall vad i

32—36 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse, och skola

de nybildade fastigheternas taxeringsvärden vara bestämmande för skyldighetens

fördelning dem emellan.

Därest med tillämpning av de i

denna lag eljest stadgade grunder

fördelning av den ursprungliga fastighetens

väghållningsskyldighet å

nybildade fastigheter skulle för en

eller flera av de nybildade fastigheterna

bliva väsentligen annorlunda

än som föranledes av förestående bestämmelser

i denna paragraf, må ägare

av dylik fastighet ävensom, den, som

eljest svarar för dylik fastighets

väghållningsskyldighet, påkalla förrättning

enligt 12 § med dem, som\för

de nybildade fastigheterna äga föra

talan, för bestämmande enligt ovanberörda

i denna lag eljest stadgade

grunder beträffande envar av dessa

fastigheter om och i vad mån de

skola vara pliktiga deltaga i den

ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet.

Vid sådan förrättning

må förening mellan sakägarna

icke träffas, med mindre

den av förrättningsmannen med

gode männen, där han av sådana

biträdes, prövas överensstämma med

sistnämnda grunder. Avskrift av förrättningen

rörande handlingar skola

av förrättningsmannen inom tid som

i 23 § sägs för där avsett ändamål

överlämnas till den person, som det

jämlikt samma paragraf åligger att

hålla övriga handlingar angående

vägen i fråga tillgängliga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

39 §.

Försummar väglottsliavare att den tid mark är bär underhålla sin våglod

i laggillt skick, och bättrar lian ej ofördröjligen efter tillsägelse,

mä annan väglottsliavare hålla syn genom två ojäviga män, av vilka den

ene skall vara lands- eller stadsfiskal, nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt

eller god man vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Varder vid

synen, till vilken den försumlige i god tid kallas, bristen vitsordad, förelägga

synemännen honom viss tid, ej kortare än åtta dagar, inom vilken

han skall hava botat bristen, vid äventyr att densamma eljest mä avhjälpas

av den som påkallat synen. Denne läte efter utgången av sagda

tid, till utrönande av huruvida vid synen befunna brister blivit avhjälpta,

anställa efterbesiktning i enahanda ordning som om syn stadgas; dock

vare sådan besiktning icke behövlig, därest den försumlige avlämnat

skriftligt erkännande, att åtgärd för bristens avhjälpande ej vidtagits.

Därefter njute den som fordrar rättelse utmätning hos den försumlige ej

mindre för kostnaden för synen och, där efterbesiktning varit behövlig,

för sådan besiktning än även för det belopp, vartill det eftersatta arbetet

av synemännen uppskattats, samt vare pliktig att därefter ofördröjligen

ombesörja detta arbetes utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme

sitt klander till domstol inom tre månader efter utmätningen eller vare

sin talan kvitt.

Den som fordrar rättelse äge ock, därest väglott ej ofördröjligen efter

tillsägelse bättras, själv bota befintlig brist och njute sedan av den försumlige

betalning för vad väglottens försättande i laggillt skick visas

skäligen hava kostat.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å vintérväghållningen.

40 §.

Vilja för övervakande av delad vägs underhåll väglottshavarna förena

sig att anställa särskild tillsyningsman, stånde dem fritt.

Äi"o väglottshavarna flera än fem, skall tillsyningsman utses, där någon

av väglottshavarna det fordrar. Bliva de ej om valet ense, skall länsstyrelsen

på anmälan utse tillsyningsman; bestämme ock, där så påkallas,

vad arvode bör tillkomma honom och huru det bör mellan väglottshavarna

till utgörande fördelas, allt efter ty skäligt prövas.

Tillsyningsman entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro

ense. I annat fall må frågan av en var underställas prövning av länsstyrelsen,

som förordnar efter omständigheterna.

Där till följd av vad sålunda är stadgat tillsyn å vägs underhåll utövas

av särskild person, skall vad i fråga om åtgärder mot försumlig väglottshavare

enligt 39 § gäller om annan väglottsliavare i stället äga tillämpning

å tillsyningsmannen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

41 %.

Mål, som i denna lag avses, skall upptagas vid allmän underrätt i den

ort, där vägen varom fråga är eller största delen därav är belägen.

I avseende å länsstyrelses behörighet i frågor enligt denna lag skall vad

nu är sagt äga motsvarande tillämpning.

42 §.

Över länsstyrelses beslut i frågor, som i 14, 32, 34, 37, 38 och 40 §§ avses,

må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den

ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

43 §.

Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle ock i tillämpliga delar

beträffande gruva, bergverk, vattenverk, fabrik eller med fabrik jämförlig

inrättning, ändå att sådan egendom icke är att till fast egendom hänföra.

44 §.

Om byggande av väg i anledning av laga skifte så ock om rätt till väg

för gruva och vattenverk är särskilt stadgat.

45 §.

Denna lag skall beträffande stad eller samhälle å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, ej äga tillämpning

såvitt angår stadens eller samhällets till bebyggande planlagda område.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927, vilken dag lagen den 5

juli 1907 (nr 48) om enskilda vägar på landet skall upphöra att gälla; dock

att fråga, för vars prövning förrättning enligt sistnämnda lag blivit före

den 1 januari 1927 påkallad, skall handläggas och bedömas enligt den

äldre lagen.

Har med stöd av lagen den 5 juli 1907 genom förrättning eller dom blivit

bestämt, att väg skall byggas eller underhållas av två eller flera egendomar,

skall för dylikt fall vad i den nya lagen är stadgat om sådan rätt,

som avses i 10 §, ägai motsvarande tillämpning. Därest i fall som nyss

sagts väghållningsskyldig fastighet efter den nya lagens ikraftträdande

delas eller sådan delning dessförinnan ägt rum utan att bestämmelser om

väghållningsskyldighetens fördelning mellan de nybildade fastigheterna

träffats, skall jämväl vad i den nya lagen i sistnämnda hänseende stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Vad i 30 § stadgas om förening, som rörande underhåll av väg å landet

träffas efter det den nya lagen trätt i kraft, skall gälla jämväl i fråga om

dylik förening ingången dessförinnan efter den 1 januari 1908.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Var å landet den 1 januari 1908 eller är i stad den 1 januari 1927 skyldigheten

att underhålla väg genom dom eller eljest mellan två eller flera

egendomar fördelad, göres i fråga om fördelningens giltighet ej genom den

nya lagen ändring; dock må beträffande sådan väg, ändå att ändrade förhållanden,

som i 31 § avses, icke inträtt, en var sakägare i enlighet med

denna lag påkalla ny fördelning, såvitt angår väg i stad likväl först sedan

tio år förflutit från lagens ikraftträdande; och skall därvid den äldre fördelningen

upphöra att gälla, när den nya vunnit laga kraft.

Är vid den nya lagens ikraftträdande genom dom eller eljest bestämt, att

väg skall byggas eller underhållas avi två eller flera egendomar efter vägdelning,

skall, även i andra fall än i tredje och fjärde styckena samt i 31 §

sägs, en \ar sakägare äga påkalla förrättning enligt 12 § för prövning av

frågan huruvida väghållningsarbetet skall fortfarande verkställas i enahanda

ordning eller utföras gemensamt i enlighet med därom i den nya

lagen givna stadganden.

Har före ikraftträdandet av denna lag skyldigheten att underhålla väg

blivit mellan två eller flera egendomar fördelad, skall med avseende å dylik

fördelning vad i 39—42 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning,

dock att, där syn enligt 29 § i lagen den 5 juli 1907 ägt rum, vad i samma

lag stadgas om rätt att efter sådan syn erhålla utmätning fortfarande skall

lända till efterrättelse.

2) att de i ämnet väckta motionerna, i den män de ej

kunna anses besvarade genom utskottets hemställan

under 1) här ovan, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1926.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

Tran första kammaren: herrar Hellström, Sederholm, Noriri, Boberg, LundelL Andersson

i Fältenborg, Andersson i Arbrå och I.uterkort samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby, Carlström,

Uddenberg i Karlskoga, Hedlund i Häste, Björk, Johanson i Hallagården och Månsson i

Erlandsro.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:288 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar. s. 3 i texten