Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

1926-05-17 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1926:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa

frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse

under åborätt av viss jord m. m., ävensom i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 31 december 1925 dagtecknad, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 24, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att, därest av Kungl. Maj:t i proposition nr 22 till 1926 års

riksdag framlagt förslag till lag om upplåtelse under åborätt av viss jord

av riksdagen antages,

a) dels antaga de i bilaga A till statsrådsprotokollet föreslagna, här nedan intagna

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt berörda lag samt av egnahemslägenheter, att lända till

efterrättelse från och med den 1 januari 1927, ävensom förklara, att de av riksdagen

1913 antagna grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar med däri sedermera vidtagna ändringar från och med angivna

dag icke vidare må äga tillämpning annat än dels beträffande egnahemslägenheter,

om vilkas upplåtande beslut fattats före den 1 januari 1927,

dels ock i avseende å sådana i dessa grunder omförmälda åtgärder i övrigt,

varom vederbörligt förslag utarbetats eller för vilkas genomförande mera

ingående förarbeten vidtagits före sagda dag;

b) dels godkänna de i bilaga B till samma protokoll föreslagna, här nedan

intagna ändringar i de av riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för

förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den

1 januari 1927;

c) dels godkänna de i bilaga C till samma protokoll föreslagna, här nedan

intagna ändringar i de av riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för

upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, att tillämpas från

och med den 1 januari 1927;

d) dels godkänna de i bilaga D till samma protokoll, här nedan intagna

föreslagna ändringar i de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor

och bestämmelser för statens egnaliemslånerörelse, att tillämpas från och med

den 1 januari 1927.

* Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till innehållet i ovannämnda

statsrådsprotokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 saml. 28 käft. (Nr 65.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Motioner. X detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 212 i första kammaren av herr Ekman, Carl Gustaf, m. fl., likalydande

med nr 322 i andra kammaren av herr Hamrin m. fl., vari föreslagits,

att riksdagen måtte besluta de ändringar och tillägg till de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 24 föreslagna författningar, som kunna bliva en följd

av ett bifall till vad i motionerna I: 211 respektive II: 321 (likalydande) påyrkats

;

2) nr 318 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 24, bilagorna A, B, C och D, innehållna förslagen, att

vid upplåtelse av kronojord till jordbrukslägenhet valfrihet mellan åborätt

och äganderätt i alla förekommande fall tillerkännes egnaliemssökaren;

3) nr 195 i andra kammaren av herr Andersson i Grimbo, vari föreslagits,

att i det genom kungl. propositionen nr 24 framlagda förslaget till grunder

för upplåtelse från vissa kronoegendomar av (jordbruks) lägenheter under

äganderätt eller ock åborätt följande tillägg av riksdagen måtte beslutas:

§ 3. Förslag — — —- försäljnings- och arrende värden.

Förvärvaren må i fråga om den föreliggande upplåtelsen själv avgöra, om

han önskar upplåtelsen med äganderätt eller åborätt enligt 1926 års lag.

Har vid första upplåtelsen formen åborätt kommit till användning, må

vid ny avgälds bestämmande åborättsinnehavaren äga rätt att enligt vederbörande

Konungens befallningshavandes närmare bestämmelser få inköpa sin

lägenhet till det saluvärde, som vid upplåtelsen var angivet;

4) nr 214 i första kammaren av herr TVohlin m. fl., likalydande med

nr 320 i andra kammaren av herr Svensson i Grönvik m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 24 angående

vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under

åborätt av viss jord m. m.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de gjorda framställningarna,

hänvisas till motionerna.

Innevarande

års riksdags

beslut i anledning

av

Kungl. Maj:ts

förslag till

lag om upplåtelse

under

åborätt av viss

jord m. m.

Förenämnda genom proposition nr 22 för riksdagen framlagda förslag till

lag om upplåtelse under åborätt av viss jord m. m. vann i stort sett riksdagens

gillande. I lagförslaget gjordes emellertid av riksdagen vissa ändringar,

av vilka den mest betydelsefulla torde få anses vara den, som innebär,

att — där förbehåll i motsatt avseende icke vid åborättens upplåtande göres

— med densamma förenas rätt för åbon att under vissa förutsättningar inlösa

den till honom upplåtna fastigheten. Den huvudsakliga innebörden

av lagförslaget, sådant det nu av riksdagen antagits, är följande.

Med ifrågavarande lagstiftning avses att skapa eu form för upplåtande av

kronans jord under tryggad besittningsrätt. Kronan bibehåller äganderätten

till jorden och upplåter till brukarna en besittningsrätt på obegränsad tid

mot viss avgäld, som bestämmes för 20 år i sänder. Efter utgången av

första avgäldstiden äger dock åbo, som fullgjort honom åliggande skyldig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 3

heter, att inlösa fastigheten, där ej vid åborättens upplåtande gjorts förbehåll

om att så icke får ske. Sedan åborätt upplåtits, skall byggnad, stängsel eller

annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes å fastigheten, såsom

tillbehör hänföras till åborätten. Till åbo må antagas allenast svensk medborgare,

som råder över sig och sin egendom. I vissa fall - såsom då

åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon — kan

förvärvaren bliva antagen till åbo utan hinder av omyndighet. Har åborätten

övergått till åbons make eller annan honom närstående person, äger

länsstyrelsen ej vägra att godtaga denne såsom åbo, med mindre han finnes

vara därtill uppenbart olämplig eller hans antagande eljest skulle vara oförenligt

med det ändamål, för vilket åborätten upplåtits. Överlåtelse av åborätt

skall ske skriftligen. Den som annorledes än genom upplåtelse åtkommit

åborätt har att inom viss tid hos länsstyrelsen söka att bliva antagen

tiH åbo. Försummas sådan ansökan och uraktlåter förvärvaren trots vitesföreläggande

att fullgöra dylikt åliggande, äger länsstyrelsen förordna, att

åborätten med tillbehör skall säljas å offentlig auktion. Om sökande ej är

behörig att antagas till åbo, skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum

att överlämna åborätten till annan. Försittes sålunda förelagd tid eller kan

den, till vilken åborätten överlåtits, ej antagas till åbo, skall åborätten likaledes

säljas å offentlig auktion.

Åbo har skyldighet bland annat att, där ej länsstyrelsen medgiver undantag,

vara bosatt å fastigheten, att bruka denna som en enhet för sig, att

hava fastigheten försedd med nödiga byggnader, att städse hålla fastigheten

i gott stånd och hava de nödiga byggnaderna brandförsäkrade till fulla

värdet. I annan mån än från kronans sida medgivits äger åbon ej nyttja

fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes än för

fastighetens behov använda stenbrott, grustäkt eller dylikt. Därest abon

åsidosätter sina skyldigheter och vad han i sådant hänseende låtit komma

sig till last icke är av ringa betydenhet, är åborätten förverkad och kronan

berättigad att efter uppsägning skilja åbon från åborätten, vilken därefter

skall säljas å offentlig auktion.

Avgälden fastställes i naturaprodukter men utgår i penningar efter senast

bestämda medelmarkegångspris. Avgäldens bestämmande sker efter uppskattning

av den behållna avkastning, som under medelgoda år erhålles av

fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess

läge, storlek och beskaffenhet. Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny

avgaldstid avkastningens värde hava ökats eller minskats, skall hänsyn till

den timade ändringen tagas blott i den mån det är uppenbart, att den tillkommit

utan åbos åtgärd eller vållande. I regel får avgälden ej höjas med

mera än tjugu procent av den för löpande avgäldstid bestämda avgälden.

Avgäld för ny avgäldstid fastställes av eu för länet i dess helhet eller viss

del därav utsedd s. k. avgäldsnämnd. Denna nämnd bestämmer även lösen

för fastighet, som friköpes av åbon.

Då åborätten övergått till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

återtaga fastigheten. Har åborätten förvärvats av nära anförvant till den

förutvarande åbon, kan återtagande dock ej ske, med mindre den nye innehavaren

icke kan godtagas såsom åbo. Vid återtagandet skall kronan utgiva

full lösen för åborätten med den jordförbättring, som vunnits genom

åbo, för byggnader och andra tillbehör till åborätten samt för utsäde och

gröda å fastigheten, För vissa fordringar äger kronan retentionsrätt i åbon

tillhöriga lösören och byggnader. Hos länsstyrelsen skall föras bok över

samtliga under åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande

varje fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons

namn, den årliga avgälden m. m. .

Genom ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjutes for vissa

fordringar förmånsrätt i åborätten med tillbehör.

I detta sammanhang torde ock böra erinras, att riksdagen i samband med

antagande av ovanberörda lagförslag, i anledning av väckta motioner, anhöll,

att Kungl. Maj:t ville med beaktande av angivna synpunkter låta utreda,

huruvida och i vilken omfattning genom lagstiftningsåtgärder kan beredas

möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor, att

bland annat syftet med upplåtelsen behörigen tryggas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Motiveringen till ovan berörda beslut, i vilken motivering även i någon

mån beröras de genom förevarande proposition nr 24 framlagda förslag, återfinnes

i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 25. Utskottet

har däri beträffande lagförslagets allmänna grunder anfört i huvudsak följande.

I likhet med föredragande departementschefen ansåge utskottet, att den i

propositionen föreslagna upplåtelseformen erbjöde avsevärda fordelar Främst

vore härvid att märka, att vid förvärv av jord under denna upplåtelse^™

icke krävdes någon köpeskilling. Att denna omständighet vore av mycket

stor betydelse syntes icke kunna förnekas. Därigenom möjliggjordes aven Impersonel-

utan kapital att under betryggande former forvarva eget jordbruk.

Den nya upplåtelseformen syntes därför ägnad att tillgodose de obemedlades

och mindre bemedlades intresse att uppnå en ekonomiskt tryggare stallning.

Detta syfte kunde ej i samma grad vinnas genom försäljning, aven om

staten medgåve förmånliga betalningsvillkor. Genom kravet pa köpeskilling

uteslötes många personer från möjligheten att under aganderatt grunda ett

eSMot den ifrågasatta åborätten hade i flera av de väckta motionerna framhållits,

att åbon, som icke hade möjlighet att i likhet med sjalvagaren erhålla

inteckning, i följd därav skulle hava svårare än denne att anskaffa

de för uppsättande av jordbruk erforderliga medlen. Da emellertid koparen

av en fastighet i regel icke kunde erhålla lån mot inteckning i fastigheten

till köpeskillingens hela belopp, syntes åbon - som icke hade någon köpeskilling

att betala — i förevarande hänseende ej befinna sig i sämre stall

ning än självägaren. Fastmera syntes åbon i motsats till koparen kunna

använda hela den personliga kredit, varöver han kunde förfoga, för övertagande

eller uppförande av byggnader och anskaffande av mventaner.

Märkas borde även, att enligt ett förslag till ändrad lydelse av vissa para
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 5

grafer i de av riksdagen antagna allmänna villkor och bestämmelser för

statens egnahemslånerörelse, vilket förslag genom proposition nr 24 förelagts

innevarande riksdag, åbo under i huvudsak samma villkor, som gällde för

lån till annan egnabemsbyggare, skulle kunna erhålla lån för uppförande

eller inlösen av byggnad å fastigheten. Enligt ett genom samma proposition

framlagt förslag till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar

av jordbrukslägenheter under åborätt m. m. skulle åbo även kunna erhålla

anstånd med gäldande av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader.

Därest nämnda båda förslag vunne riksdagens bifall, syntes kreditfrågan

bliva ordnad på ett för åborna förmånligt sätt.

Det nya rättsinstitutet syntes även väl ägnat för tillvaratagande av samhällets

intresse. Vid användande av denna upplåtelseform vunnes säkerhet,

att den upplåtna jorden icke gjordes till föremål för spekulation eller användes

på sådant sätt, att det med upplåtelsen avsedda syftet förfelades. Därjämte

bereddes möjlighet för samhället att i vissa fall under enklare former

än expropriation återtaga jorden och att i viss mån tillgodogöra sig därå

uppkommen värdestegring. I några av de väckta motionerna hade visserligen

framhållits, att någon spekulation av betydenhet i egnahemsfastigheter

icke vore att befara, men denna uppfattning motsades i viss man av en

genom kronolägenhetskommissionen år 1913 verkställd undersökning. Senast

under innevarande år hade också riksdagen framhållit behovet av åtgärder

till förhindrande av sådan spekulation. I skrivelse den 10 mars 1926, nr 70,

däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd undersökning

låta utarbeta en plan för styckning av därför lämpade kronoegendomar

samt för nästkommande riksdag framlägga förslag i ärendet, hade nämligen

riksdagen i motiveringen till berörda hemställan uttalat, att då i vissa fall

kunde tänkas, att spekulationsintressen skulle kunna göra sig så gällande,

att det med upplåtelsen avsedda syftemålet kunde komma att äventyras,

sådana villkor borde uppställas vid upplåtelsen, att det upplåtna jordområdet

komme att för framtiden bibehålla sin karaktär av självständigt jordbruk.

Såsom skäl mot införande av den i propositionen ifrågasatta upplåtelseformen

hade från liera håll gjorts gällande, att inom den jordbrukande befolkningen

äganderätten allmänt betraktades som den enda säkra formen för

jordinnehav och att i följd därav en besittningsrätt icke skulle kunna vinna

förtroende. Utskottet ville för sin del icke bestrida, att flerstädes funnes en

fast övertygelse rörande äganderättens företräde framför andra upplåtelseformer.

Förbises finge emellertid icke, att ett stort antal!jordbrukare dock

besatte annans jord under mindre förmånliga villkor än dem åborätten

kunde bjuda, samt att det här gällde att bistå företrädesvis de medborgare,

som icke hade möjlighet att åtkomma jord under äganderätt. I viss mån

syntes även, såsom departementschefen framhållit, uppfattningen rörande

äganderättens ovillkorliga företräde hava sin grund däri, att någon annan

form för upplåtelse av jordbrukslägenheter under betryggande villkor hittills

icke stått öppen. Märkas borde jämväl, att den nya upplåtelseformen

icke avsåge att utesluta upplåtelser under äganderätt, och att hinder icke

mötte att med åborätten förena rätt för åbon att under vissa förutsättningar

förvärva ägenderätt till den av honom innehavda jorden.

I visst sammanhang med nu berörda synpunkter stode även den anmärkningen,

att det framlagda lagförslaget innehölle så allvarliga inskränkningar

i åbons rätt, att det kunde befaras, att åborättsupplåtelser kommer att

bliva föga eftersökta. Med anledning härav ville utskottet erinra, att tillgodoseendet

av samhällets intresse icke kunde ske utan att åbons rätt i vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

hänseenden begränsades. Såsom departementschefen framhållit, Ange strävan

att stärka åbons ställning icke drivas så långt, att viktiga allmänna intressen

bleve lidande. Det framlagda förslaget syntes emellertid enligt utskottets

uppfattning på ett i huvudsak lämpligt sätt tillvarataga såväl kronans

som brukarens intressen. De begränsningar, som uppställts i fråga om den

sistnämndes rätt att förfoga över fastigheten, syntes i endast ringa mån

rubba hans känsla av trygghet och oberoende. Vad särskilt anginge kronans

möjlighet att under vissa omständigheter återtaga fastigheten, vore att märka,

att denna möjlighet reglerats på sådant sätt, att den ej medförde något intrång

i besittningsrätten för åbon och hans närmaste. Genom de stadganden,

som föreslagits rörande avgäldens bestämmande vid förnyad avgäldssättning,

syntes även trygghet vinnas, att vid den periodiska omregleringen av avgälden

åbons intresse komme att i erforderlig mån beaktas. Emellertid hade

utskottet på vissa punkter ansett sig böra i förslaget föreslå ändringar,

ägnade att än mera stärka åbons ställning. För dessa ändringar redogjordes

i det följande.

Vidkommande slutligen den framställda anmärkningen, att tillämpningen

av den nya besittningsformen skulle medföra betydande kostnader för staten,

borde erinras, att, såsom departementschefen framhållit, institutet icke syntes

åsamka statsverket större kostnader än nu rådande system för försäljning

och förvaltning av kronans domäner. Ej heller syntes de uppgifter, som

genom den nya upplåtelseformen komme att påläggas myndigheterna, ägnade

att väcka betänkligheter. Beaktas borde jämväl, att skapandet av nya bärkraftiga

jordbruk innebure för samhället fördelar, som icke kunde direkt

uppskattas i penningar.

Med stöd av det anförda och då riksdagen genom skrivelse den 6 juni

1924, nr 333, uttalat sig för anordnandet av en tryggad besittningsrätt, ansåge

sig utskottet böra tillstyrka införandet en upplåtelseform av den typ,

som avsåges i propositionen.

Beträffande utformningen av den föreslagna besittningsrätten hade inom

lagrådet hemställts, att institutet måtte anordnas på sådant sätt, att möjlighet

vunnes till inteckning i den upplåtna rättigheten. Jämväl i vissa motioner

hade förordats anordnande av ett inskrivnings- och inteckningsförfarande.

Detta förslag kunde utskottet icke biträda. I likhet med departementschefen

och på de av honom anförda skälen ansåge utskottet, att ett

dylikt förfarande skulle medföra betydande praktiska olägenheter utan att

bereda någon väsentlig nytta.

En fråga, som icke berördes i det framlagda förslaget, vore spörsmålet om

de förutsättningar, under vilka åbo finge med äganderätt inlösa den av honom

innehavda fastigheten. Därav följde dock icke, att åbo skulle vara uteslulen

från möjligheten att friköpa den upplåtna jorden. Givetvis ägde han, när

han så funne lämpligt, att göra framställning därom, och det bleve i varje

särskilt fall beroende på prövning, huruvida ansökningen kunde bifallas.

Emellertid kunde starka skäl anföras för den meningen, att åbo i förevarande

hänseende borde erhålla en förmånligare ställning. Visserligen syntes den nu

föreslagna besittningsrätten vara ägnad att erbjuda brukaren trygghet i

innehavet i jorden och säkerhet, att i-esultatet av hans arbete och kostnader

komme honom och hans närmaste till godo, men flerstädes ansåges dock, som

redan t. berörts, äganderätten vara den enda form för jordinnehav, som kunde

skänka|brukaren full trygghet. Betydelsen av denna uppfattning, som syntes

vara fast grundad i nedärvda åskådningar, finge icke underskattas. Samhörighet

med jorden och känsla av trygghet i innehavet av densamma vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. 7

nödvändiga för att hos brukaren skapa intresse och arbetsglädje. Med hänsyn

härtill och då många av dem, som ägnade sig åt jordbruk, icke ansåge

sig kunna vinna denna samhörighets- och trygghetskänsla under annan förutsättning

än att de erhölle äganderätt till den jord, de bruka, syntes rätt

höra tillförsäkras åbo att ernå denna eftersträvade besittningsform. Utskottet

ansåge sig därför böra föreslå sådan ändring av det framlagda förslaget,

att med åborätten förenades rätt för åbon att under vissa förutsättningar

inlösa den till honom upplåtna fastigheten. En dylik ändring syntes

utskottet i hög grad öka värdet av det nya rättsinstitutet. Vetskapen, att

han under vissa villkor kunde bliva ägare till den jord, på vilken han nedlägger

möda och kostnader, syntes för åhon bliva en sporre till arbete och

sparsamhet. Rätten till frilösen vore även ägnad att göra åborättsupplåtelserna

mera begärliga. Emellertid borde rätten till inlösen icke stå öppen beträffande

all jord, som upplåtits under åborätt. En dylik vidsträckt inlösningsrätt

skulle begränsa åborättens användning till sådan jord, som staten

under alla förhållanden önskade avhända sig. Därest viss jord lämpligen

borde utlämnas under åborätt men viktiga allmänna intressen krävde, att

äganderätten bibehölles hos kronan, borde upplåtelse kunna förknippas med

förbehåll, att rätt till inlösen ej skulle förefinnas.

Då utskottet sålunda föresloge, att åbo under vissa villkor borde kunna

med äganderätt inlösa den av honom innehavda jorden, ville utskottet därmed

icke hava uttalat, att dylik inlösen alltid skulle medföra oinskränkt

äganderätt. De olägenheter, som vore förenade med upplåtelse under full

äganderätt, hade ovan berörts. Med hänsyn därtill syntes det utskottet

erforderligt, att möjlighet bereddes kronan att i vissa hänseenden begränsa

inlösarens rätt att förfoga över den förvärvade fastigheten. Utskottet hade

emellertid icke ansett sig böra föreslå, att bestämmelser i detta syfte infogades

i nu föreliggande förslag. Behov av dylika bestämmelser syntes

förefinnas ej blott vid föryttring av fastigheter, som varit upplåtna under

åborätt, utan även vid försäljning av annan kronojord. En tillfredsställande

anordning syntes därför kunna vinnas endast genom skapande av en frän

åborätten fristående form av modifierad äganderätt. Förslag i detta syfte

hade framställts i flera motioner. Märkas borde även, att riksdagen, som

redan nämnts, i omförmälda skrivelse den 10 mars innevarande år framhållit,

att vid upplåtelse av kronojord, sådana villkor borde uppställas, att

det upplåtna jordområdet komme att för framtiden bibehålla sin karaktär

av självständigt jordbruk. Införandet av en form för jordinnehav sådan som

den föreslagna kunde emellertid icke ske utan en fullständig utredning rörande

institutets lämpligaste gestaltning. Utskottet föresloge, afl eu dylik utredning

verkställdes genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid institutets utformning

borde i främsta rummet tillses, att det syfte, för vars främjande upplåtelse

av jorden skett, i erforderlig mån tryggades. Sålunda borde kronan äga

möjlighet att ingripa, därest den upplåtna fastigheten gjordes till föremål

för spekulation, varjämte garantier borde skapas mot att jorden vanhävdades

eller upplåtelsens ändamål annorledes förfelades. Därjämte borde vid utredningen

upptagas till prövning, huruvida statens intresse att i vissa fall

kunna under enklare former än expropriation återtaga jorden och att helt

eller delvis tillgodogöra sig därå uppkommen värdestegring kunde tillgodoses

utan åsidosättande av ägarens berättigade krav på säkerhet och oberoende.

De angivna önskemålen kunde måhända lämpligen tillgodoses genom en

utsträckning av tillämpningsområdet för nu gällande lag om återköpsrätt.

Emellertid syntes böra undersökas, huruvida icke syftet kunde vinnas även

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

Befogenheten

att upplåta

kronojord

under åborätt

samt ord

ningen för

fattande av

beslut om

sådant upplåtande

m. m.

på andra vägar. Ett avgörande av denna fråga förutsatte ett noggrant

avvägande av de intressen, som här stode emot varandra. Vid den föreslagna

utredningen syntes jämväl komma att tagas under omprövning, huruvida

vid försäljning av kronojord möjlighet kunde beredas för vederlagets

bestämmande i årlig avgäld med rätt för köparen att efter vissa grunder

avlösa densamma. Tillika syntes komma att övervägas, huruvida användningen

av den ifrågasatta upplåtelseformen borde begränsas till kronans

jord eller omfatta även annan jord i allmän ägo.

De här föreliggande förslagen till nya eller ändrade författningar, röra

lösandet av vissa tillämplighetsfrågor, som ansluta sig till det av Kungl.

Maj:t framlagda lagförslaget om upplåtelse under åborätt av viss jord. Dessa

frågor innefatta — i enlighet med propositionens rubricering — dels befogenheten

att upplåta kronojord under åborätt samt ordningen för fattande

av beslut om sådant upplåtande m. m., dels ordnandet av kreditfrågan

ör innehavare av under åborätt upplåten fastighet. Utskottet torde få behandla

frågorna i nu nämnd ordning.

Den huvudsakliga innebörden av nu gällande bestämmelser rörande befogenheten

att upplåta kronans jordbruksdomäner och skogsegendomar samt

sättet för dylikt upplåtande — för vilka bestämmelser i propositionen lämnas

ingående redogörelse (sid. 4—6) — är, att riksdagens medgivande till sådana

upplåtelser är erforderligt med undantag för försäljning av eller från egendom

eller område, vilket i arrende lämnar eller kan beräknas komma att

lämna högst 600 kronor, i fråga om vilka sistnämnda fall Kungl. Maj:t

erhållit riksdagens särskilda bemyndigande att efter omständigheterna förordna.

De författningsförslag på ifrågavarande område, som i förevarande proposition

framläggas, innebära i huvudsak endast ett formellt inpassande i nu

gällande bestämmelser av sådana föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av det nya åborättsinstitutet.

I fråga om befogenheten att upplåta kronojord under åborätt har departementschefen

anfört följande.

»Beträffande sådana kronan tillhöriga egendomar, som jämlikt riksdagens

förenämnda beslut må utan riksdagens vidare hörande försäljas enligt 1913

års grunder för upplåtande av egnahemslägenheter, torde Kungl. Maj:t böra

äga rätt att förordna, att dylika egendomar eller delar därav må upplåtas

under åborätt enligt den i ämnet föreslagna lagen. Annat bemyndigande

för Kungl. Maj:t att härom förordna, än föreskrifter i de bestämmelser, som

enligt vad jag senare skall förorda äro avsedda att ersätta 1913 års grunder,

torde ej erfordras. Mot en i så måtto begränsad befogenhet för Kungl. Maj:t

att i vissa fall ensam besluta om upplåtande av kronojord under åborätt lära

betänkligheter så mycket mindre möta, som ett avhändande av dylika egendomar,

vilket nu är tillåtet, givetvis är ett ur synpunkten av statens intresse

såsom jordägare vida längre gående förfogande än upplåtelse under åborätt.

Därtill kommer, att ordningen för åborättsupplåtelse blir till sina huvuddrag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

9

reglerad redan genom den föreslagna lagens stadganden, samt att jag i det

följande kommer att ifrågasätta vissa ytterligare regler, vilka Kungl. Maj:t

skulle hava att följa vid institutets användning. Vidkommande åter andra

kronan tillhöriga egendomar än de nu nämnda kunna visserligen åtskilliga

skäl anföras för den meningen, att Kungl. Maj:t borde tillerkännas rätt att,

utan riksdagens vidare hörande, under åborätt upplåta jämväl vissa slag av

dylik jord. Emellertid är jag ej beredd att för det närvarande härutinnan

framställa något förslag. Då fråga uppkommer om upplåtelser under åborätt

från andra kronoegendomar än sådana, om vilkas försäljning enligt 1913

års förenämnda grunder Kungl. Maj:t äger ensam besluta, torde ärendet sålunda

böra i varje fall underställas riksdagens prövning, ankommande det

alltså på riksdagen att därvid besluta, huruvida åborättsupplåtelse enligt förenämnda

lag må i det föreliggande fallet verkställas.»

Av detta uttalande framgår, att riksdagen skulle hava att taga motsvarande

befattning med upplåtelser under åborätt som med upplåtelser under

äganderätt. Alla åborättsupplåtelser — utom sådana, som ägde rum från

kronoegendomar om vilkas försäljning enligt 1913 års grunder Kungl. Maj:t

hade att ensam besluta — skulle alltså komma under riksdagens prövning.

Utskottet delar denna uppfattning. Någon utvidgning av Kungl. Maj:ts sålunda

angivna befogenhet att ensam besluta i förevarande avseende anser

utskottet för sin del icke böra ske.

Utskottet övergår härefter till behandling av de särskilda här förevarande

förslagen.

Vad först angår förslaget till grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar

av jordbrukslägenheter under åborätt enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenheter så innebär

såsom redan antytts detta i huvudsak allenast att på grund av åborättsinstitutets

införande erforderliga bestämmelser inarbetats i de nu gällande

grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från kronans jord.

I detta sammanhang torde böra avhandlas frågan om företrädet mellan de

olika upplåtelseformerna, äganderätt och åborätt, vilken fråga departementschefen

vidrört i motiveringen till 1 § i förslaget (sid. 9) genom följande

uttalande:

»Beträffande företrädet mellan de olika upplåtelseformer, som skulle kunna

förekomma i fråga om jordbrukslägenheter — åborätt och äganderätt —

torde de i det särskilda fallet föreliggande omständigheter i regel böra vara

bestämmande. Med hänsyn till åborättsinstitutets betydelse dels för möjliggörande

för de minst bemedlade att åtkomma jord och dels för tryggande

av det med upplåtelsen avsedda syftet, torde ett tillämpande av nyss nämnda

regel komma att medföra, att upplåtelser i flertalet fall verkställas under

åborätt. I sådana fall, där särskilt intresse föreligger för kronan att avyttra

viss fastighet, och svårigheter kunna tänkas uppstå att få upplåtelse till

stånd under åborätt eller dylik skulle bliva för kronan oförmånlig, torde

dock upplåtelse under äganderätt böra föredragas. Detsamma synes böra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

gälla sådana lägenheter, där jordbruksjordens areal är ringa och där det

alltså närmast är fråga om hantverkare- eller arbetaresmåbruk. Beträffande

åter de något större jordbruken, där brukaren beräknas kunna av lägenhetens

jordbruk hämta den huvudsakliga bärgningen för sig och sin familj,

synas desamma företrädesvis höra upplåtas såsom åbolägenheter. Emellertid

lärer det — åtminstone till en början och innan erfarenhet vunnits — vara

mest ändamålsenligt, att i detalj bindande föreskrifter ej meddelas rörande

valet av upplåtelseform, utan torde, såsom jag nyss angav, föreliggande

omständigheter i regel böra vara bestämmande. Vid dylikt val torde viss

hänsyn jämväl böra tagas till de önskemål beträffande upplåtelseformen, som

må framkomma från jordspekulanter, i den mån ett beaktande av dessa

önskemål ej befinnes stridande mot det allmännas intresse. I sitt förenämnda

yttrande har också domänstyrelsen tagit avstånd från tanken, att i

förevarande bestämmelser skulle stadgas företräde för upplåtelser under

åborätt.»

Utskottet får till en början framhålla, att det av departementschefen

sålunda berörda spörsmålet delvis kommit i ett ändrat läge genom riksdagens

beslut om införande i lagen av rätt till inlösen under vissa förutsättningar

av åbofastighet. Utskottet anser det emellertid bäst överensstämma

med riksdagens beslut rörande åborättslagen att i förevarande

avseende icke nu föregripa, vad en kommande erfarenhet kan giva vid handen

vara den lämpliga utvecklingen. Då vidare riksdagen genom sin befattning

med förevarande upplåtelsefrågor kommer i tillfälle att praktiskt taga ståndpunkt

till förevarande spörsmål, anser utskottet obehövligt att nu närmare

ingå på detsamma.

Utskottet torde emellertid här böra upptaga till behandling de yrkanden,

som gjorts-i de av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. ävensom av herr

Andersson i Grimbo väckta motionerna, vilka yrkanden gå ut på att vederbörande,

som önskar förvärva en viss fastighet, själv skulle få avgöra under

vilken form upplåtelsen skulle äga rum. Utskottet befarar, att genomförandet

av en dylik anordning skulle stöta på såväl formella som praktiska

svårigheter samt i vissa fall komma i strid mot grunderna för riksdagens

beslut i fråga om åborättslagen. Utskottet kan därför icke biträda dessa

motionärers förslag.

Slutligen får utskottet anföra, att utskottet ansett en formell jämkning i

3 § av förslaget påkallas av den utav riksdagen i åborättslagen införda

inlösningsrätten.

Förslagen rörande ändringar i de av riksdagen 1908 antagna förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner ävensom i de av

riksdagen 1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å

kronoparker i Norrland och Dalarna hava icke föranlett någon erinran

från utskottets sida.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

11

I fråga om ordnandet av kreditfrågan för innehavare av under åborätt

upplåten fastighet innebär Kungl. Maj ds förelag huvudsakligen, att genom

ändrad lydelse av vissa paragrafer i de av riksdagen antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, åbo under samma

villkor, som gälla för lån till annan egnahemsbyggare, skall kunna erhålla

lån för uppförande eller inlösen av byggnad å fastigheten. Med hänsyn till

att låneförmedlare eljest icke kunde förväntas komma att i önskvärd omfattning

utlämna dylika lån — för vilka säkerhet i form av inteckning i åbofastigheten

icke kan erhållas — har stadgats, att staten ikläder sig garanti i sista

hand för dessa lån.

Här torde ock böra erinras, att enligt det förut avhandlade förslaget till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt m. m. skall åbo — i likhet med vad som är medgivet beträffande

köpeskilling vid egnahemsköp — även kunna erhålla anstånd med gäldande

av köpeskilling för kronan tillhöriga byggnader.

Emot Kungl. Maj:ts förslag i denna del har utskottet icke funnit annan

anledning till erinran än att utskottet, med hänsyn till den av riksdagen i

lagförslaget införda inlösningsrätten, ansett, att i § 25 av förslaget till

ändrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse bör göras ett

tillägg i syfte att vid inlösen bereda möjlighet för förvandlande av åbos

byggnadslån till vanligt egnahemslån.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts

därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick

antagas av riksdagen, måtte för sin del antaga följande

Ordnandet

av kreditfrågan

för innehavare

av

under åborätt

upplåten

fastighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Från nedan i §§ 2 och 4 omförmälda egendomar må enligt här intagna

bestämmelser upplåtas jordbrukslägenheter dels under åborätt jämlikt

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord (åbolägenheter) dels

ock under äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) ävensom bostadslägenheter

under äganderätt (bostadsegnahemslägenheter).

Storleken av jordbrukslägenbet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten

för blivande åbo eller köpare att, i den mån behov därav må

föreligga, kunna erhålla lån ur egnahemslånefonden. Där ej särskilda skäl

därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större, än att den i uppodlat

skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft.

Bostadslägenhet bör i allmänhet ej tilltagas större, än att en blivande

köpare för lägenhetens förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla

lån ur egnahemslånefonden.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods

utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas

och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas

lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som

i § 1 avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i

lämpliga lotter och, så vitt angår lotter, som äro hänförliga till dylika

lägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens

beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas.

§ 3.

Förslag till åtgärder i det i § 2 berörda hänseende må uppgöras, såvitt

fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning till för
-

säljning eller förnyad utarrendering

så finner lämpligt.

Därvid skall iakttagas — förutom

att i § 1 här ovan angivna bestämmelser

angående storlek å där avsedda

lägenheter skola lända till

efterrättelse — att i förslaget skola

för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordhrukslägenhet,

dels utredning med yttrande, huruvida

lägenheten bör upplåtas såsom

åbolägenhet eller såsom jordbruksegnahemslägenhet,

dels oek, vare sig

den ena eller den andra upplåtelseformen

förordas, såväl särskilda försäljnings-

och arrendevärden som

även den avgäld, som vid upplåtelse

under åborätt hör utgå för första

avgäldstiden, och den köpeskilling,

som i dylikt fall hör av åbo erläggas

för kronan tillhöriga byggnader å

lägenheten, samt,

då fråga är om bostadslägenhet,

särskilda försäljnings- och arrendevärden.

men eljest i den mån domänstyrelsen

Därvid skall iakttagas — förutom

att i § 1 här ovan angivna bestämmelser

angående storlek å där avsedda

lägenheter skola lända till

efterrättelse — att i förslaget skola

för varje lägenhet upptagas,

då fråga är om jordhrukslägenhet,

dels utredning med yttrande, huruvida

lägenheten hör upplåtas såsom

åbolägenhet med rätt för åbon att

inlösa lägenheten i enlighet med 33 §

i lagen om upplåtelse under åborätt

av viss jord eller såsom åbolägenhet

under förbehåll att sådan inlösningsrätt

ej må förekomma eller såsom

jordhruksegnahemslägenhet, dels

ock, vare sig den ena eller den

andra upplåtelseformen förordas, såväl

särskilda försäljnings- och arrendevärden

som även den avgäld, som

vid upplåtelse under åborätt bör

utgå för första avgäldstiden, och den

köpeskilling, som i dylikt fall hör

av åbo erläggas för kronan tillhöriga

byggnader å lägenheten, samt,

då fråga är om bostadslägenhet,

särskilda försäljnings- och arrendevärden.

§ 4.

Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än i § 2 första stycket

sägs, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering finnes

lämpligt, att egendomen eller del därav användes för bildande av lägen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

heter, som i § 1 avses, må förslag härtill, med iakttagande av de i § 3

meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse Kungl.

Maj:t finner förslaget förtjäna beaktande, underställas riksdagens prövning.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest

till skogsegendomar hörande områden, som icke beröras av medgivandet

i § 2 andra stycket, finnas höra användas till bildande av i § 1 avsedda

lägenheter; dock att i ty fall det ankommer på domänstyrelsen att i varje

fall förordna om förslags upprättande.

Om upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna är

särskilt stadgat.

§ 5.

Där upplåtelse av lägenhet, som i § 1 avses, blivit i föreskriven ordning

beslutad, må, i det fall att lägenheten är bebyggd med enskild person tillhörigt

boningshus,

a) där lägenheten skall upplåtas såsom åbolägenhet, åborätten hembjudas

honom på därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld samt

å lägenheten befintliga, kronan tillhöriga byggnader likaledes hembjudas

honom till inlösen mot den byggnaderna åsätta köpeskillingen, allt dock

för såvitt han är behörig att antagas till åbo, samt

b) där lägenheten skall upplåtas såsom egnahemslägenhet, lägenheten

hembjudas honom till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde.

§ 6.

Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus, må på

sätt och under villkor, som i § 5 sägs, hembjudas brukaren, därest denne

är mindre bemedlad eller obemedlad samt antingen brukaren själv

eller ock han och medlemmar av hans familj före honom tillsammans

innehaft lägenheten under en tid av minst fem år och därunder väl hävdat

densamma.

§ 7.

I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i §§ 5 och 6 sägs, hembjudas

viss person, skall gälla:

a) att lägenhet skall utbjudas till upplåtelse under hand, åbolägenhet

enligt därom stadgade villkor och mot fastställd avgäld för åborätten och

fastställd köpeskilling för byggnader samt egnahemslägenhet mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

b) att till åbo eller köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller

obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet

och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsätt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningar för drivande av ett mindre jordbruk ävensom, då fråga är om

åbolägenhet, är behörig att antagas till åbo;

c) att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger eller under åborätt jämlikt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord innehar fast egendom av den storlek, att därå

kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till

samma person;

d) att, där från två eller flera lämpliga personer inkomma anbud,

vilka, då fråga är om upplåtelse av åbolägenhet, innebära godtagande

av samtliga erbjudna upplåtelsevillkor, samt, då fråga är om egnahemslägenhet,

uppgå till det åsätta saluvärdet, företrädet emellan dem

skall avgöras, beträffande åbolägenhet, efter omprövning av anbudsgivarnas

allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro

för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse

under åborätt samt, beträffande egnahemslägenhet, efter auktion mellan

anbudsgivarna;

e) att, om antagligt anbud icke avgives, lägenheten skall, där så av

domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt, genom dess försorg utarrenderas

på viss kortare tid, varunder utbud i enlighet med vad ovan under a) sägs

fortfarande skall ske;

f) att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där så skett,

antagligt anbud å övertagande av densamma icke avgives, det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra,

huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med stamhemmanet,

eller om fortsatta försök skola göras med utbud i enlighet med vad

ovan under a) sägs,

eller om, då fråga är om åbolägenhet, lägenheten må utbjudas på nytt

antingen såsom jordbruksegnahemslägenhet eller fortfarande såsom åbolägenhet

med den skillnad i upplåtelseviilkoren, att köpeskillingen för

byggnader må bestämmas efter auktion, därvid antagligheten av det

högsta anbudet skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt, då fråga

är om jordbruksegnahemslägenhet, lägenheten må utbjudas såsom åbolägenhet,

eller om lägenheten skall å auktion försäljas till den högstbjudande, i

vilket fall antagligheten av det högsta anbudet skall, där det icke uppgår

till saluvärdet, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

§ 8.

Därest hembud, varom i §§ 5 och 6 förmäles, icke antages, skall det

ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten skall utbjudas

till upplåtelse i den ordning, som i § 7 sägs, eller på annat sätt

disponeras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

% 9.

I fråga om arrende, varom i § 7 förmäles, skall i tillämpliga delar

gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans jordbruksdomäner.

§ 10.

Därest i något fall upplåtelse av bostadslägenhet under tomträtt tinnes

böra äga rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att

kronan icke må i något fall utan riksdagens särskilda medgivande betungas

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda

byggnader eller andra inrättningar.

§ 11.

Köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga, å åbolägenhet

befintliga byggnader, så ock köpeskilling för egnahemslägenhet

skall, där ej annat följer av vad i § 12 sägs, betalas kontant med en

tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med återstående nio

tiondelar vid tillträdet av lägenheten; dock att även med betalningen av

förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två av

länsstyrelsen som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och

båda för en såsom för egen skuld för samma betalning.

Därest köpeavhandling rörande överlåtelse av byggnad å åbolägenhet

upprättas först efter det åbo tillträtt lägenheten, skall i fall, som i denna

paragraf avses, hela köpeskillingen gäldas vid köpeavhandlingens upprättande.

§ 12.

Åbo eller köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,

må kunna medgivas att gälda köpeskilling, som i § 11 avses, genom avbetalningar.

Därvid skall å oguldet belopp erläggas ränta efter fyra och

tre fjärdedels procent om året, dock må beträffande jordbrukslägenhet

räntefoten beräknas efter fyra procent om året för tiden intill sjätte året

efter utgången av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum.

Där åbo eller köpare sålunda tinnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande

bestämmelser, nämligen:

A) i fråga om jordbrukslägenheter:

a) att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens

upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,

om sådan borgen för samma betalning ställes, som i § 11 första stycket

sägs;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) att återstoden uppdelas i två lika delar, en araorteringsdel och en

stående del;

c) att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo

gulden, en annuitet av sex procent, varvid såsom ränta räknas fyra och

tre fjärdedels procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

d) att amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyldighetens

inträdande må efter länsstyrelsens beprövande framflyttas

intill femtonde året efter året för tillträdet, därest vid upplåtelsen lägenheten

är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader

eller ock andra liknande skäl för beviljande av anstånd föreligga;

e) att intill dess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela erlägges;
f)

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å

stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

g) att det skall stå åbon eller lägenhetsägaren fritt att när som helst

inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra

de avbetalningar han önskar å stående delen;

h) att med undantag för de fall, om vilka här nedan förmäles, den

stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldits;

i) att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom fem

år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

j) att vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där

sådant från statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet,

därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,

så ock,

där fråga är om åbolägenhet, därest sådant förhållande inträder, att

kronan jämlikt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord är berättigad

att återtaga åborätten eller skilja åbon från åborätten, liksom då

åborätten övergår till ny innehavare, i vilket senare fall denne dock må

i fall, som i § 13 sägs, kunna medgivas övertaga betalningsansvaret för

det oguldna köpeskillingsbeloppet på oförändrade villkor, samt

där fråga är om egnahemslägenhet, därest lägenheten icke inom avtalad

tid bebygges eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas eller å

lägenheten befintlig skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens

behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark, liksom därest lägenheten

övergår till annan än efterlevande make eller bröstarvinge eller

efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, så

framt icke den nye innehavaren prövas uppfylla villkoren för att kunna

antagas till köpare i första hand;

k) att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer från

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 saml. 28 höft. (Sr 6Ö.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

statens sida, åbon eller lägenhetsägaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid;

l) att åbon eller köparen skall vid det tillfälle, då en tiondel av köpeskillingen

jämlikt a) skall erläggas, avlämna skuldförbindelse å oguldna

delar av köpeskillingen, vilken skuldförbindelse skall vara avfattad i

överensstämmelse med vad ovan föreskrivits samt, där fråga är om egnahemslägenhet,

försedd med inteckningsmedgivande; samt

m) att, därest åbon eller köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas

på sätt bär nedan under B) stadgas;

B) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,

varvid skall iakttagas, att första tiondelen erlägges i den ordning, som

under A) a) stadgats;

att vad under A) j) stadgats beträffande förbehåll för staten att i vissa

fall påfordra köpeskillingens omedelbara likviderande skall i tillämpliga

delar gälla även i fråga om nu förevarande lägenheter; samt

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande

å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta.

§ 13.

Där åborätt övergått till ny innehavare och kronan förty jämlikt

§ 12 A) j) är berättigad att till betalning uppsäga ogulden köpeskilling

för byggnader, må den nye innehavaren medgivas övertaga betalningsansvaret

för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, i vilket fall dylikt övertagande

i regel icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och

därvid prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

§ 14.

Köpare av obebyggd egnahemslägenhet skall vid tillträdet avlämna förbindelse

att senast vid ingången av sjätte kalenderåret näst efter det, då

tillträdet ägt rum, hava lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga är

om jordbruksegnahemslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel i övrigt

nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade

köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel

av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter framställning

av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å annan

fastighet belägen byggnad, skall emellertid länsstyrelsen äga att, i den

mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse från byggnadsskyldighetens

fullgörande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

§ 15.

Inteckning, varom i § 14 förmäles, må, där vederbörande köpare fått

egnahemslån sig beviljat, kunna efter länsstyrelsens beprövande i anseende

till förmånsrätten nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga

inteckning.

På lika sätt må ock, där i fråga om jordbruksegnahemslägenhet egnahemslån

beviljats till nödiga byggnaders uppförande, kronans inteckning

för ogulden köpeskilling kunna nedsättas att gälla med lika rätt som den

till säkerhet för egnahemslånet meddelade inteckningen.

§ 16.

Beträffande egnahemslägenhet utfärdas köpebrev vid tillträdet, sedan

föreskrivna villkor blivit uppfyllda.

§ 17.

Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas till bildande

av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att anbud å

området kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som

uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må

området vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i

odelat skick. I händelse från kommun eller från bolag eller förening,

som ovan sagts, inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta

saluvärdet, samt fråga är om egendom, som enligt riksdagens beslut får

av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet

av Kungl. Maj:t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än

nyss nämnts, skall anbudet, om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna

avseende, underställas riksdagen prövning.

§ 18.

När lägenhet eller område, som för föryttring till enskild person,

bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal sig åsatt,

skall sådan lägenhet i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller

allmänt frälse».

§ 19.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

2) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom

gjorda förslag, måtte godkänna följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

ändrad lydelse av mom. Iso), 2:o) och 32:o) i de av riksdagen 1908 antagna

förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

l:o) All kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt

eller med åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndigbets

vård, skall stå under inseende av en i huvudstaden förlagd domänstyrelse

och under närmare tillsyn av en lokalförvaltning samt utarrenderas

på sätt här nedan stadgas.

2:o) Innan — — — egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande av nya eller tillökning av

äldre kronoparker inköpta egendomar avskiljas och såsom jordbruksegendomar

behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke anses

höra försäljas eller upplåtas under åborätt enligt förenämnda lag och som

ej heller prövas vare sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk

för kronoparkernas skötsel.

32:o) Angående avskiljande vid arrendeupplåtelser av områden, lämpliga

att upplåtas till jordbrukslägenheter under åborätt enligt ovannämnda

lag samt till egnahemslägenheter, ävensom dylika områdens förvaltning

är särskilt stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

21

3) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom

gjorda hemställan, måtte godkänna följande

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

F ö rslag

till

ändrad lydelse av § 6 samt införande av en ny § 27 a i de av riksdagen

1925 godkända allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna.

§ 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att antingen

med äganderätt inlösa kolonatet eller ock, om han så önskar och är behörig

att antagas till åbo, övertaga detsamma under åborätt enligt lagen

om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj:t dock i undantagsfall

besluta om upplåtelse antingen utan rätt till vare sig inlösen eller

övertagande under åborätt eller ock utan inlösningsrätt.

§ 27 a.

Vad ovan sägs om inlösen av kolonat skall i tillämpliga delar gälla

jämväl om övertagande av kolonat under åborätt enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord. Därvid skall tillika iakttagas, att i stället för

bestämmelserna i § 22 fjärde stycket skall, då kolonat övertagits under

åborätt, gälla, att vad av köpeskilling för byggnad å kolonat återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från kronans sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet, därest föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras så ock därest sådant förhållande inträder

att kronan jämlikt förenämnda lag är berättigad att återtaga åborätten

eller skilja åbon från åborätten, liksom då åborätten övergår till ny innehavare.

I sistnämnda fall må den nye innehavaren dock kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för sådant köpeskillingsbelopp på oförändrade

villkor, därest han antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 §

andra stycket av förenämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel

icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och därvid prövas

lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

4) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick

godkännas av riksdagen, måtte för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 20 och 25 i de av riksdagen 1919 antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse.

§ 20.

I — — — nämligen:

1) att---tid;

2) att — — — avbetalts;

3) att —--månader;

4) att---utgår;

5) att — — — samt

6) att---nämligen:

a) om---bebyggande;

b) om---- livförsäkringsavgift;

c) om — — — villkor;

d) om---betryggande;

e) om äganderätten eller beträffande i § 25 2) omförmälda lägenheter

besittningsrätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del

därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall,

än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make

eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och av bröstarvinge, vilka

behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig

till egnahemslåns erhållande;

f) om — — — beviljande; eller

g) om — — — detsamma.

Vad — — — utvidgningen.

§ 25.

Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå

1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt

2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med

tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För dylika egnahemslån skola, jämte de för statens egnahemslånerörelse

i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga

och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor

och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen

beträffande lån, som avses under 1):

att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet;

att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av

värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att i stället för vad i § 20 mom. 6) e) stadgas skall gälla, att låneförmedlare

må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till

inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, om åborätten övergår

till ny innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas

övertaga betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han

antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av

ovannämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras,

eller ock eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade

villkor övertaga sagda betalningsansvar;

att det åligger låneförmedlare att

ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § av förenämnda

lag omförmälda bok göra

anmälan om fordran hos åbo för

utlämnat egnahemslån så ock om

lämnat medgivande om överflyttning

av betalningsansvaret för sådant lån

å ny åbo; samt

att, därest för låneförmedlare uppkommer

förlust till kapital eller

ränta å till åbo vederbörligen utlämnat

egnahemslån, låneförmedlaren

skall äga att efter därom hos

Kungl. Maj:t gjord framställning

samt under förutsättning, att låneförmedlaren

gjort vad på honom

skäligen ankommit för förhindrande

av sådan förlust, av statsmedel erhålla

ersättning för vad som förlorats;

ävensom

att det åligger låneförmedlare att

ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § av förenämnda

lag omförmälda bok göra

anmälan om fordran hos åbo för

utlämnat egnahemslån så ock om

lämnat medgivande om överflyttning

av betalningsansvaret för sådant lån

å ny åbo;

att, därest för låneförmedlare uppkommer

förlust till kapital eller

ränta å till åbo vederbörligen utlämnat

egnahemslån, låneförmedlaren

skall äga att efter därom hos

Kungl. Maj:t gjord framställning

samt under förutsättning, att låneförmedlaren

gjort vad på honom

skäligen ankommit för förhindrande

av sådan förlust, av statsmedel erhålla

ersättning för vad som förlorats;

samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten

enligt 33 § i lagen om

upplåtelse under åborätt av viss jord,

egnahemslåneförmedlare är berätta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Mai:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

god lämna samtycke därtill samt låta

lånet utestå under villkor att för

lånet, som därefter underkastas de

för statens egnahemslånerörelse eljest

gällande bestämmelser, ställes inteckningssäkerhet

i fastigheten; ävensom
beträffande

lån, som avses under 2):

att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av värdet

utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda

att uppföras å lägenheten;

att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark låneförmedlare äger antaga den säkerhet, han prövar lämplig;

samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock

under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden

så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter

den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden

kan förverkas eller eljest upphöra.

5) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de

ej kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1926.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Närvarande: se utlåtande nr G3.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

25

Reservation

av herr Carlström, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bortila

följande lydelse:

De här föreliggande — — — icke böra ske.

I fall, då åborättsupplåtelse föreslås under förbehåll att inlösen i enlighet

med 33 § i åborättslagen ej må förekomma, synes det emellertid lämpligt

att riksdagen, även då Kungl. Maj:t enligt 1913 års grunder för upplåtande

av egnahemslägenheter ensamt äger bestämma, i varje särskilt fall får pröva

frågan om upplåtelse. Skälet för att ovanberörda rätt till inlösen i vissa

fall ej må medgivas är nämligen såsom av föregående redogörelse framgår,

att viktiga allmänna intressen krävde att äganderätten bibehölles hos kronan,

och då riksdagen torde böra givas tillfälle pröva dessa intressen, har utskottet

infört ett tillägg i förslagets 2 § första stycket med bestämmelser i sådant

syfte.

Utskottet övergår — — —• får utskottet hemställa

1) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts

därom framlagda förslag icke kunnat i oförändrat skick

antagas av riksdagen, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter

under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord samt av egnahemslägenheter.

§ 1.

Lika med utskottet.

§ 2.

Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods

utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas

och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga

att helt eller delvis användas till bildande av lägenheter, som i § 1

avses, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i lämpliga

lotter och, så vitt angår lotter, som äro hänförliga till dylika lägenheter,

upplåtas i den ordning nedan sägs, dock att i de fall upplåtelse under åboBihang

till riksdagens protokoll 1926. 10 samt. 28 höft. tNr 65) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

rätt föreslås under förbehåll att inlösningsrätt i enlighet med 33 § i åborättslagen

ej må förekomma, frågan om upplåtelse må underställas riksdagens

prövning.

Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens

beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas.

Paragraf 3—19 lika med utskottet.

2) lika med utskottet.

3) lika med utskottet.

4) lika med utskottet.

5) lika med utskottet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande tillämpningen av föreslagen lag om upplåtelse under åborätt av vi s. 3 i texten