Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer m. m. jämte vissa i ämnet väckta motioner.

1926-04-30 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:108, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer m. m. jämte vissa i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

1

Nr 108.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omklassificering

av postkontoren samt telegrafverkets och

statens järnvägars stationer m. m. jämte vissa i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1926 dagtecknad proposition,

nr 184, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,

föreslagit riksdagen

l:o) dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade

grunderna för omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och

statens järnvägars stationer, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med av departementschefen framlagt förslag utfärda

de övergångsbestämmelser, som vid omklassificeringens genomförande

erfordras;

2:o) besluta, att arvodena till nedannämnda befattningshavare vid postverket

skola från och med den 1 juli 1926 utgå med följande belopp för

år räknat:

generaldirektören och chefen ................................................... kronor 21,000,

postsparbanksfullmäktig, som icke tillika är fullmäktig i

riksbanken eller riksgäldskontoret ................................... » 3,500,

postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig i riksbanken

eller riksgäldskontoret ........................................ » 1,800;

3:o) besluta med tillämpning från och med den 1 jul^ 1926,

att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

fogade tjänsteförteckningen skola upptagas följande nya befattningar

nämligen

vid postverket:

i 26:e lönegraden: kamrer,

i 25:e » : postmästare av klass 1 A,

i 16:e » : stationsmästare av klass 5;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 68 höft. (ISr 108.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

vid telegrafverket:

i 10:e lönegraden: kassör,

i 8:e » : kassör,

i 7:e » : inkasserare;

vid statens järnvägar:

i 25 lönegraden: stationsinspektor av klass 1 A;

att följande i nyssnämnda tjänsteförteckning upptagna befattningar

skola erhålla nedan angivna ändrade benämningar, nämligen

vid postverket:

postmästare av klass 1 benämningen postmästare av klass 1 B,

stationsmästare av klass 1, 2 och 3 benämningarna stationsmästare av

klass 6, 7 respektive 8;

vid statens järnvägar:

stationsinspektor av klass 1 benämningen stationsinspektor av klass 1 B;

att ur tjänsteförteckningen skola utgå följande befattningar, nämligen

vid postverket:

ur 24:e lönegraden: kamrer;

vid telegrafverket:

ur 7:e lönegraden: kassör;

4:o) besluta att antalet av följande befattningar skall från och med den

1 juli 1926 utgöra

vid postverket:

kamrer.............................................

postmästare av klass 1 A

sekreterare i 24:e lönegraden

postmästare av klass 1 B

» » » 2 ..................

notarie .............................................

vid telegrafverket:

telegrafkommissarie av klass 1 A

» é » » 1 B

» » » 2 ..

vid statens järnvägar:

stationsinspektor av klass 1 A ...

» » » 1 B ...

» » » 2.......

1

7

4

33

49

8;

7

20

22;

4

24

21;

5:o) medgiva, att vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer må

personligen tilldelas avlöning i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen föreslagna grunder; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

3

6:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. och 42 § av avlöningsreglementet

ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen

vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar

vid kommunikationsverken.

Vad angår utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

till behandling förehaft åtskilliga inom riksdagen väckta, till utskottet

remitterade motioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

117, av herrar T. Julin och M. Fehr och den andra inom andra kammaren,

nr 222, av herr A. Forssell m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte

medgiva, att postassistent, kontors- och stationsskrivare samt telegrafassistent,

som tillhört eller med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelse

om tillgodoräknande av tjänstetid kan anses hava tillhört för dem

bestämd lönegrads högsta löneklass i fyra år och uppnått en levnadsålder

av 40 år, skall äga att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest

gällande villkor åtnjuta lön i närmast högre löneklass inom närliggande

lönegrad, såsom om denna senare löneklass tillhörde den för tjänstemannen

bestämda lönegraden.

Likaledes har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren, nr 270, av fröken K. Hesselgren och den andra inom andra

kammaren, nr 401, av fröken B. Wellin, yrkats, att riksdagen måtte besluta,

att post- och telegrafexpeditörer samt förste post- och förste telegrafexpeditörer

uppflyttas i 12:te respektive 13:de lönegraderna i gällande

tjänsteförteckning i enlighet med det av kommunikationsverkens lönenämnd

den 4 december 1925 avgivna utlåtande med förslag till förändrad

löneställning för befattningarna postexpeditör, telegrafexpeditör, förste

postexpeditör och förste telegrafexpeditör.

I en inom första kammaren av herr T. Julin väckt motion, nr 118, har

vidare hemställts, att riksdagen måtte medgiva utfärdande av övergångsbestämmelser

avseende vid postverket den 1 juli 1925 anställd kvinnlig

personal och innefattande, att postexpeditör och förste postexpeditör må,

så länge de kvarstå i innehavande befattning, äga uppbära lön i respek•

tive 15:e och 16:e lönegraden, att extra ordinarie postexpeditör och postexpeditörsaspirant

må vid anställning som ordinarie postexpeditör berättigas

uppbära lön i 15:e lönegraden samt att postexpeditör, extra ordinarie

postexpeditör och postexpeditörsaspirant må, därest hon framdeles vinner

anställning såsom förste postexpeditör, vara berättigad uppbära lön i 16:e

lönegraden.

Slutligen har av densamme i en inom första kammaren väckt motion,

nr 271, yrkats, att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 184, i vad den rör antalet postmästarebefattningar av klasserna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

1 A och 1 B, besluta, att antalen av dessa befattningar från och med den

1 juli 1926 skola utgöra:

postmästare av klass 1 A.......................................................................... 9

» » » 1B............................................................................. 31.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Rörande motionerna 1:117, 1:118 och II: 222 har utskottet i vederbörlig

ordning inhämtat yttrande från kommunikationsverkens lönenämnd, vilket

som bilaga fogats vid detta utlåtande.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattar dels förslag angående

omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars

stationer i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommunikationsverkens

lönenämnd härutinnan utarbetat förslag, dels ock vissa förslag

angående inrättande av nya befattningar eller ändrad löneställning för

redan befintliga befattningar vid nyssnämnda verk.

Omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens

järnvägars stationer.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

vilket reglemente trädde i kraft den 1 juli 1920, blevo föreståndarna

för postkontoren samt för telegrafverkets och statens järnvägars stationer

i likhet med övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk inordnade

i den för de olika verken gemensamma löneskalan. För statens järnvägar

bibehölls därvid den dåvarande klassindelningen av föreståndarbefattningarna,

under det beträffande post- och telegrafverken vissa förändringar

i nämnda hänseende genomfördes.

I anledning av proposition i ämnet den 12 mars 1920, nr 243, anmälde

riksdagen i skrivelse den 11 juni 1920 (nr 350), bland annat, att ett av

Kungl. Maj:t framlagt förslag angående klassificeringen av telegrafverkets

stationer blivit av riksdagen bifallet. Tillika förklarade sig riksdagen

dela den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen, att

klassificeringsfrågan för postverkets del borde underkastas förnyad utredning,

därvid ledigblivna postmästarbefattningar borde tillsättas endast på

förordnande.

Vid föredragning av riksdagens berörda skrivelse den 30 juni 1920 uppdrog

Kungl. Maj:t åt kommunikationsverkens lönenämnd att efter allsidig

förnyad utredning till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande en så

vitt möjligt enhetlig klassificering av postkontoren samt telegraf- och

järnvägsstationerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108. 5

Lönenämnden, som nu fullgjort det nämnden sålunda meddelade uppdraget,

har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 september 1925 framlagt

förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid berörda tre

verk.

Innebörden av det av lönenämnden nu framlagda klassificeringsförslaget

har sammanfattats sålunda:

Inom varje verk ordnas trafikanstalterna i löpande följd med tillämpning

av poängskalor, olika för de olika verken, men med den gemensamma uppgiften

att för varje tillkommande enhet på skalan angiva en för samma

skala likformig stegring av stationsföreståndarens arbete och ansvar. Å

dessa skalor bestämmas gränserna mellan de olika klasserna med tillämpning

av en för verken gemensam eller till ett enhetligt resultat ledande

princip.

Vid den närmare utformningen av dessa huvudgrunder bar nämnden

byggt på ett närmast för statens järnvägar utarbetat system, vilket i allt

väsentligt använts även vid postkontorens klassificering och därjämte i vissa

huvuddrag kunnat tillämpas för telegrafverkets del. Enligt detta system

lämnas de hittills använda beräkningsgrunderna för fastställandet av en

stations sammanlagda trafiktal (exponentsumma) — u. v. s. bestämmandet av

vissa faktorer för de arbets- och ansvarsområden, som i allmänhet falla in

under stationstjänsten, och dessas avvägande i förhållande till varandra —

i huvudsak orubbade, men såsom en huvudsynpunkt tillkommer strävandet

att söka finna för varje station relativt riktiga siffermässiga uttryck för,

å ena sidan, det på stationen förekommande totala stationsledningsarbetet

och, å andra sidan, den därstädes för ändamålet tillgängliga arbetskraften.

Av förhållandet mellan dessa båda tal har ansetts framgå den på

stationsföreståndaren fallande delen av det arbete och det ansvar, varom

här är fråga.

Beträffande systemets närmare innebörd må nämnas följande:

För erhållande av ett enhetligt uttryck för det på en station förekommande

stationsledningsarbetet har man till en början att fastslå de olika

trafikfaktorernas värde med hänsyn till nämnda arbete. Den inbördes

värdesättning av de olika faktorerna, som ägt rum enligt det nuvarande

klassificeringssystemet, har icke ansetts för ändamålet tillfyllest. Vid en

granskning av det nuvarande systemet har lönenämnden emellertid funnit,

att de använda faktorerna med tillämpning av vissa angivna reduktionstal

för de olika faktorerna kunna sammanföras till en gemensam skala. Med

tillämpning av nämnda reduktionstal för de olika faktorerna erhålles för

varje station ett trafiktal, som angiver den stationen påvilande sammanlagda

arbets- och ansvarsbördan och som jämväl ansetts kunna tjäna som uttryck

för det totala stationsledningsarbetet.

För utförandet av stationsledningsarbetet å en viss station stå till förfogande

dels stationsföreståndaren därstädes och dels å stationen placerade

tjänstemän med sådan tjänsteställning och utbildning, att de äro kvalificerade

att härvid lämna stationsföreståndaren biträde. Till dylika kvalificerade

tjänstemän har nämnden vid statens järnvägar hänfört tjänstemän i nuvarande

10:e och högre lönegrader. Betydelsen av dessa tjänstemän för

stationsledningsarbetet har emellertid ansetts olika allt efter vederbörandes

tjänsteställning och kvalifikationer. Ett uttryck för denna relativa betydelse

har lönenämnden ansett sig kunna vinna genom att taga hänsyn till skill
-

Lönenämndcns

förslag

till klassificeringsgrunder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

naden i avlöning för vederbörande befattningshavare. Nämnden har därvid

utgått från skillnaden mellan lägsta löneklassen å A-ort för å ena sidan 8:e

lönegraden (befattning i 9:e lönegraden förekommer ej vid statens järnvägar)

och å andra sidan 24:e lönegraden (stationsinspektor av klass 1) samt den

procentuella andel av berörda skillnad, som motsvarar löneökningen, sedd

i förhållande till 8:e lönegraden, för en var av de i ledningsarbetet deltagande

tjänstemännen. Med denna utgångspunkt och med vissa av särskilda

förhållanden föranledda jämkningar har nämnden angivit vederbörandes

betydelse för ledningsarbetet genom följande jämförelsetal:

bangårdsmästare, förste kontorsbiträde .................

............... 0.0 6

stationsskrivare .........................................''............

............... 0.14

förste stationsskrivare...............................................

............... 0.41

förste telegrafist .........................................................

.............. 0.41

underinspektör.............................................................

............... 0.64

expeditionsföreståndare ............................................

............... 0.71

Därest vederbörande stationsföreståndares arbete betecknas med talet 1,

kan med anlitande av nyss återgivna jämförelsetal för varje station uträknas

ett »ledningstab, som angiver omfattningen av den arbetskraft, vilken å

stationen står till förfogande för stationsledningsarbetets utförande. Den

kvot, som erhålles vid division av traflktalet med ledningstalet, angiver enligt

nämndens mening, huru mycket stationsledningsarbete, som kommer på

varje enhet av ledningstalet. Då enheten användes för att beteckna stationsföreståndaren,

skulle sålunda nämnda kvottal utgöra ett uttryck för det arbete

och ansvar, som ur stationsledningsarbetets synpunkt påvilar vederbörande

stationsföreståndare.

Ifrågavarande kvottal har emellertid ansetts böra undergå vissa höjningar

dels med hänsyn till det stationsföreståndaren åvilande allmänna

inspektionsarbetet, dels ock i förekommande fall med hänsyn till förekomsten

av nattjänst.

Stationsföreståndarens arbete och ansvar skulle sålunda siffermässigt uttryckas

genom summan av det vå angivet sätt uträknade kvottalet för

stationsledningsarbetet, poängtalet för inspektionsarbetet samt, i förekommande

fall, poängtillägget för nattjänsten.

Å den poängskala, som härigenom erhålles, bestämmas enligt nämndens

förslag gränserna för de olika stationsklasserna med hänsyn till avlöningsskillnaden

mellan de olika stationsföreståndargraderna. Härvid har nämnden

tagit som utgångspunkt löneskillnaden, beräknad efter lägsta löneklassen

å A-ort i vederbörande grad, mellan å ena sidan 8:e lönegraden (stationsmästare

av klass 7) och å andra sidan 24:e lönegraden (stationsinspektor av

klass 1).

Till grund för sättandet av gränserna mellan de olika stationsklasserna å

poängskalan skulle i enlighet härmed, efter vissa av särskilda förhållanden

föranledda jämkningar, komma att ligga följande procenttal:

stationsinspektor av klass 1

» » » 2

» » » 3

» » » 4

stationsmästare » » 5

» » » 6

» » » 7

l.oo,

0.8 0,

0.64,

0.48,

0.28,

0.14,

0.00.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Vid en tillämpning beträffande statens järnvägars stationer av nu angivna

grunder för klassificeringstalens bestämmande har nämnden funnit, att

poängtalen för de olika stationerna kunna ordnas med obetydliga mellanrum

i en löpande följd upp till omkring 300 poäng samt att ett fåtal enstaka

stationer äga högre poängtal, vilka genom betydande mellanrum skilja sig

från den övriga skalan. Dessa, de största stationerna, har nämnden ansett

icke böra verka förskjutande vid gränsbestämningen för de övriga stationerna.

Om man bortser från de exceptionellt höga poängtalen, skulle med användande

av de erhållna procentsiffrorna de olika klasserna komma att omfatta

följande latituder:

klass 1 poäng fr. o. m. och över 240

» 2 » » 192 t. o. m. 239

» 3 » » 144 » 191

» 4 » » 84 » 143

» 5 » » 42 » 83

» 6 » » 41 och därunder.

Å stationer av klass 7 (8:e lönegraden) samt trafikplatser förekommer i

regel icke något särskilt ledningsarbete av den art, som nämnden ansett

böra tagas i betraktande vid poängtalets beräknande.

De klassificeringsgrunder, för vilka ovan redogjorts, hava emellertid, enligt

vad nämnden framhållit, icke utan vidare kunnat tillämpas å andra

stationer än sådana, där de olika faktorerna hava sina normala värden i

förhållande till stationsledningen. Även beträffande stationer, där så icke

varit fallet — exempelvis vissa specialstationer, Värtan, Tomteboda m. fl. —

har dock det nu utvecklade tillvägagångssättet ansetts vara av stor betydelse,

enär därigenom kunnat angivas den klass, stationen under normala

förhållanden bort tillhöra. Härigenom hade bedömandet av det inflytande,

som de speciella förhållandena i varje särskilt fall borde utöva, i väsentlig

mån underlättats.

Det ovan angivna klassificeringssystemet kännetecknas bland annat därav,

att befälsuppsättningen å stationerna erhåller en icke oväsentlig betydelse

för klassificeringen. I vissa fall kan sålunda en station genom befälsstyrkans

minskning med en eller annan tjänsteman komma att hänföras till en

högre klass än eljest skulle hava blivit fallet. Då den nuvarande befälsuppsättningen

å stationerna icke beräknats med hänsyn till dessa förhållanden,

har lönenämnden utgått från, att en närmare undersökning borde

äga rum rörande möjligheten av en dylik personalminskning å vissa stationer.

I en del fall har lönenämnden funnit sig kunna förutsätta, att sådan

minskning av befälsstyrkan kommer till stånd, och därför i det föreliggande

förslaget hänfört stationen till den klass densamma efter indragningen rätteligen

bort tillhöra.

Det för statens järnvägar utarbetade klassificeringssystemet har lönenämnden,

såsom ovan nämnts, i huvudsak tillämpat även för postverkets

del. Därvid har nämnden utgått från den poängberäkning, som legat till

grund för de närmast förut genomförda klassificeringarna av postkontoren,

varjämte hänsyn tagits till vissa sedermera tillkomna rörelsegrenar.

Då det gällt att för varje kontor uträkna ett ledningstal, angivande den å

kontoret tillgängliga arbetskraften för ledningsarbetets utförande, har nämnden

emellertid såsom ledningspersonal räknat tjänstemän inom 8:e och högre

lönegrader. Anledningen till den avvikelse, som därvid gjorts från det vid

statens järnvägar tillämpade systemet (lägst 10:e lönegraden), ligger däri att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 108.

vad postverket beträffar någon åtskillnad i förevarande hänseende icke ansetts

kunna göras mellan överpostiljoner (10:e lönegraden) och förste postiljoner

(8:e lönegraden), vilka fullgöra i allt väsentligt likartade göromål.

Vid beräknande av de biträdande ledningskrafternas värde har nämnden,

i överensstämmelse med förfaringssättet vid statens järnvägar, utgått från

den å varje befattningsgrupp fallande andelen i löneskillnaden mellan nuvarande

7:e lönegraden (graden närmast under förste postiljonsgraden), å

ena, och 24:e lönegraden (postmästare av klass 1), å andra sidan. Efter vissa

jämkningar i det i enlighet härmed erhållna resultatet har nämnden angivit

vederbörandes betydelse för ledningsarbetet med följande jämförelsetal:

förste postiljon........................................................................... 0.03

överpostil jon................................................................................ 0.0 9

postexpeditör) q

postassistent (

förste postexpeditör) q

förste postassistent /

kontrollör ................................................................................... 0.65

Genom division för varje postkontor av trafiktalet med ledningstalet erhålles

en kvot — poängtal — som enligt det tillämpade systemet skulle

giva uttryck för det föreståndaren ur ledningsarbetets synpunkt påvilande

arbete och ansvar. För postverkets del har nämnden icke räknat med särskild

poäng för det allmänna inspektionsarbetet eller för nattjänst.

Vid postkontorens ordnande i löpande följd efter poängtalen har det visat

sig, att de flesta postkontor hava poängtal, som med endast några få poängs

mellanrum fortlöpa i en sammanhängande följd upp till omkring 250 poäng,

under det att ett fåtal kontor skilja sig från den övriga skalan genom ett

väsentligt högre poängtal än 250. I likhet med vad som förutsatts beträffande

vissa järnvägsstationer har nämnden ansett riktigt att även för postverket

tillämpa sådan beräkningsgrund, att de enstaka högre poängtalen

icke komma att inverka å klassindelningen av övriga postkontor. I fråga

om gränsdragningen beträffande övriga kontor har nämnden tillämpat samma

metod som i fråga om järnvägsstationerna. Följande procentsiffror för de

olika klasserna hava därvid kommit till användning:

postkontor av klass 1 .................................................... l.o

» » » 2 .................................................... 0.8 o

» » » 3 .................................................... 0.64

» » » 4 ................................................... 0.4 8

av nämnden föreslagna anstalter av klass 5 ............ 0.2 8

» » » » » » 6 ............ 0.14

Med anlitande av dessa procenttal erhållas följande gränsbestämningar

för de särskilda postkontorsklasserna:

postkontor

av

klass

i

poäng

från och med

och över

200

»

»

»

2

»

»

»

»

160 till och med 199

»

»

»

3

»

»

»

»

120 » »

»

159

»

»

»

4

»

»

»

»

70 » »

»

119,

postanstalt

»

»

5

»

»

»

»

35 » »

»

69

»

»

»

6

»

»

»

»

och under

34.

De allmänna grunderna för postanstalternas klassificering har nämnden

emellertid ansett sig kunna tillämpa utan avvikelser endast beträffande så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

9

dana anstalter, där de olika faktorerna hava sina normala värden i förhållande

till stationsledningen. Till följd därav har särskilt bedömande skett

beträffande vissa trafikanstalter, vid vilka särskilda förhållanden äro rådande,

exempelvis postkontor, belägna vid viktigare järnvägsknutpunkter och dylikt.

Vid klassificeringen av telegrafstationerna har lönenämnden följt de föreslagna

grunderna för de övriga båda verkens klassificering så tillvida, att

föreståndartjänsternas inbördes värde fastställts genom direkt poängsättning,

grundad på värdering av vissa trafikfaktorer, samt att gränserna mellan

de olika stationsklasserna i huvudsak bestämts med ledning av enahanda

procenträkning, som använts vid de andra verken.

Det av lönenämnden beträffande de andra två verken använda tillvägagångssättet

att ur varje stations trafiktal söka härleda ett mått på stationsförestån

darens andel i stationsledningsarbetet genom division av trafiktalet

med ett efter vissa regler uträknat ledningstal har däremot icke ansetts

användbart, då det gällt telegrafverkets stationer. De organisatoriska förhållandena

vid telegrafstationerna, speciellt i fråga om befälsuppsättningen,

erbjuda nämligen väsentliga olikheter i jämförelse med järnvägsstationerna.

Vid telegrafverket användes såsom biträdande befäl å stationerna, såväl för

den omedelbara trafikövervakningen som för det kamerala arbetet, nästan

uteslutande arbetskraft i relativt låga tjänstegrader. Endast å de största

stationerna har föreståndaren vid sin sida medhjälpare med högre kvalifikationer,

d. v. s. med samma bokliga och fackliga utbildning som han själv.

För varje trafikfaktor har därför trafiktalet medräknats till sitt fulla värde

npp till den gräns, vid vilken, enligt vunnen praktisk erfarenhet, stationsföreståndaren

under normala förhållanden måste för tjänstens behöriga

skötande tilldelas kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande arbetsområdet.

Ovanför denna gräns har trafiktalet ansetts böra ingå med reducerat

värde i förhållande till beskaffenheten av den hjälp, som normalt

erfordras.

Vid poängsättningen har hänsyn tagits allenast till sådana trafikfaktorer,

som ansetts representera den normala stationstjänsten. Speciella funktioner

och arbetsuppgifter, vilka påvila viss enstaka station eller mindre grupp av

stationer, hava icke kommit till uttryck vid den allmänna värderingen. Dylika

specialuppgifter hava emellertid icke ansetts kunna lämnas ur räkningen,

då det gällt att fastställa omfattningen av stationsföreståndarnas arbete och

ansvar, så mycket mindre som de genom sin beskaffenhet i särskild grad

påvila föreståndaren rent personligen. Ett lämpligt sätt att låta ifrågavarande

specialförhållanden komma till sin rätt har nämnden funnit vara att

efter sakkunnig undersökning och uppskattning höja poängtalen för respektive

föreståndarbefattningar med så många procent, som i varje särskilt fall

ansetts motsvara den av stationens särskilda uppgifter förorsakade ökningen

i föreståndarens arbete och ansvar.

Även vid telegrafverket förekommer eu del enstaka stationer med så höga

poängtal enligt det använda beräkningssättet, att desamma enligt nämndens

mening icke böra inverka på klassificeringen av övriga stationer. De senare

hava ordnats efter en löpande poängskala, vars högsta gräns ligger ungefärligen

vid 425 poäng. Med tillämpning av samma regler, som ifrågasatts

beträffande järnvägsstationerna och postanstalterna, och med bortseende i

detta sammanhang från klass 1 A, vilken hänförts till samma lönegrad (den

26:e) som överpostmästare och överinspektörer, skulle de därefter följande

klasserna komma att omfatta följande poänglatituder nämligen:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

klass 1 B poäng fr. o. m. 340 t. o. m. 425,

» 2 » » 272 » 339,

» 3 » » 204 » 271.

Beträffande lägre klasser kar lönenämnden av särskilda skäl i viss utsträckning

avvikit från ovan angivna regler för gränsbestämningen.

Beträffande de allmänna grunderna för lönenämndens klassificeringsförslag

har inom lönenämnden en reservant, med instämmande i denna del av en

annan reservant, anfört, att han icke kunnat förbehållslöst godkänna de

delvis nya principer, på vilka förslaget vore grundat. Reservanten förutsatte

emellertid, att desamma endast för denna gång försöksvis tillämpades, till

dess praktisk erfarenhet vunnes om deras lämplighet och att desamma

sålunda icke bleve för framtiden bindande, därest de skulle visa sig i praktiken

leda till organisatoriska eller andra olägenheter.

Mot de allmänna grunder, på vilka lönenämndens klassificeringsförslag

vilar, hava från verksstyrelsernas sida åtskilliga erinringar framställts. Då

emellertid styrelserna ansett sig kunna i stort sett godtaga det resultat,

vartill nämnden kommit, har ingen av styrelserna velat motsätta sig att en

klassificering nu genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med lönenämndens

förslag. Beträffande den närmare innebörden av de gjorda erinringarna

får utskottet hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen.

Rörande lönenämndens ifrågavarande klassificeringsprinciper har departementschefen

bl. a. anfört följande:

Departementschefen vore i likhet med lönenämnden av den mening, att

vid värdesättningen av stationsföreståndarens arbete och ansvar den övriga

befälsuppsättningen å en station borde tillmätas viss betydelse. Tillkomsten

av kvalificerad arbetskraft måste i regel anses innebära en lättnad för

stationsföreståndaren i ett eller annat avseende med möjlighet för honom i

vissa fall att utan höjning i klass mottaga ökade arbetsuppgifter, och borde

detta även komma till synes i poängberäkningen. Samtidigt kunde man

emellertid icke bortse från att en dylik förstärkning av ledningskrafterna

måste förutsättas vara betingad av en motsvarande ökning av de sammanlagda

arbetsuppgifterna inom stationstjänsten. Huruvida de av lönenämnden

använda beräkningsmetoderna innebure den riktigaste värdesättningen i förevarande

avseende kunde givetvis vara föremål för delade meningar. Särskilt

syntes användningen av det enligt nämndens metod beräknade ledningstalet

under vissa förhållanden kunna bliva missvisande. I många fall hade även

nämnden själv nödgats avvika från de allmänna reglerna för uppnående av

ett skäligt resultat. Under alla omständigheter hade det varit önskvärt,

såsom ock telegrafstyrelsen framhållit, om man kunnat finna en klassificeringsmetod,

som med större lätthanterlighet förenade möjlighet till smidigare

anpassning efter de olika verkens egenart. Oavsett huruvida sålunda nämndens

förslag i vissa delar kunde giva anledning till erinran, innebure detsamma

dock enligt departementschefens mening ett beaktansvärt steg för uppnående

av ett enhetligt klassificeringssystem vid ifrågavarande verk. Det resultat,

vartill nämnden kommit i fråga om de särskilda trafikanstalternas inplacering

i klasser, hade jämväl i stort sett kunnat av verksstyrelserna godtagas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

11

Såsom jämväl från verkens sida framhållits, vore det synnerligen angeläget,

att föreliggande fråga snarast möjligt vunne sin lösning. Det system

med förordnande å föreståndarbefattningarna, som införts i avvaktan på

klassificeringens genomförande, hade redan erhållit stor omfattning och för

verken medfört åtskilliga olägenheter i organisatoriskt hänseende. I främsta

rummet hade dessa olägenheter drabbat postverket, och kunde till belysande

av förordnandesystemets omfattning vid detta verk nämnas, att antalet

lediga postmästare änster, vilka icke kunnat tillsättas utan uppehållas

på förordnande, samt befattningar i succession, å vilka förordnanden meddelats,

uppginge till sammanlagt 248.

Med hänsyn till det nu anförda och då departementschefen för egen del

icke funnit anledning till annat än mindre avvikelser från klassificeringsförslagets

resultat hade departementschefen ansett detta förslag kunna utan

ytterligare utredning i huvudsak läggas till grund för en ändrad klassindelning

av ifrågavarande trafikanstalter. Därvid förutsatte departementschefen,

att de till grund för förslaget liggande beräkningsgrunderna icke fastsloges

såsom för framtiden bindande. När på grund av ändrade trafikförhållanden

eller eljest en omklassificering framdeles påkallades syntes därför utredning

böra ske, huruvida och i vad mån jämkning av berörda grunder kunde

vara behövlig. I fråga om anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas

antal icke underställdes riksdagen, syntes det därjämte böra tillkomma

Kungl. Maj:t att i samband med prövningen av personalstaterna

vidtaga de mindre jämkningar i klassindelningen, som kunde finnas påkallade.

Beträffande härefter lönenämndens förslag i vad detsamma avser trafikanstalternas

placering i de olika klasserna må här allenast följande anföras.

Lönenämnden har ansett behov föreligga att uppdela de postkontor och

järnvägsstationer, som nu tillhöra klass 1, i tvenne klasser, benämnda klass

1 A och klass 1 B. Härom har nämnden anfört följande.

Förutom nyss berörda trafikanstalter, vilkas föreståndare hänförts till

26:e eller högre lönegrad, funnes även vissa postkontor och järnvägsstationer

av klass 1, vilka i fråga om högt poängtal eller eljest med hänsyn till

deras betydelse samt därstädes förekommande ansvarsfullt och svårskött

föreståndarskap intoge en särställning i jämförelse med övriga anstalter.

Vissa av dessa befattningar hade ock tidigare varit högre placerade i lönehänseende

än övriga anstalter av första klass. Sålunda hade före den 1

juli 1920 funnits postmästarbefattningar av klass 1 A och klass 1 B med

högre avlöning för de förra än för de senare. Det hade från olika håll och

vid skilda tillfällen bland annat från generalpoststyrelsen ifrågasatts, att

dessa särskilt betydande anstalters föreståndare borde tillerkännas en något

högre löneställning än vad för närvarande vore fallet. Yrkandena härutinnan

funne lönenämnden för sin del befogade. Med hänsyn därtill att från och

med den 1 juli 1925 tillkommit en lönegrad mellan de grader, till vilka

överpostmästare med flera samt postmästare av klass 1 med flera blivit hänförda,

ville lönenämnden för sin del föreslå, att vissa postmästarbefattningar

av klass 1 och stationsinspektorsbefattningar av klass 1 uppflyttades till

nämnda lönegrad (den 25:e) med klassbenämning 1 A. Däremot funne

nämnden någon motsvarande uppflyttning av telegrafkommissariebefattningar

till 25:e lönegraden icke böra ifrågakomma. De befattningar, som inordnats

Innebörden åt

lönenämndens

klassificerings

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 108.

i 24:e lönegraden, funne nämnden böra vid samtliga verken betecknas med

klassnumret 1 B.

Enligt nämndens förslag skulle till klass 1 A hänföras följande nu i klass

1 placerade postkontor och järnvägsstationer, nämligen postkontoren i Örebro,

Hälsingborg, Norrköping, Östersund, Uppsala och Gävle, samt järnvägsstationerna

i Hallsberg, Nässjö, Örebro och Norrköping.

I den nu gällande för män och kvinnor gemensamma tjänsteförteckningen

äro postmästarbefattningarna av klasserna 3 och 4 inordnade i 20:e respektive

18:e lönegraderna. De olika stationsmästarklasserna vid postverket äro

hänförda till respektive 12:e, 7:e och 5:e lönegraderna. För stationsmästarna,

vilka förestå postexpeditioner, äro fordringarna på utbildning lägre än för

postmästarna.

Beträffande frågan om inrättandet av postexpeditioner av ny klass har

lönenämnden anfört, att vissa postexpeditioner av klass 1 numera nått en

sådan utveckling, att deras föreståndare skäligen borde tillhöra en högre

lönegrad än den 12:e. Då därtill komme, att vissa postkontor av klass 4

hade så låga poängtal, att de icke längre borde tillhöra nämnda klass utan

nedflyttas i en lägre sådan, hade lönenämnden tagit under övervägande,

huruvida icke en ny klass av postanstalter borde inrättas mellan postkontoren

av klass 4 och postexpeditionerna av klass 1, en fråga, varåt även generalpoststyrelsen

och 1923 års postkommitterade ägnat uppmärksamhet.

Med stöd av den verkställda utredningen har lönenämnden föreslagit, att

i 18:e lönegraden vid postverket inrättas en ny befattningsgrupp med benämning

stationsmästare av klass 5 (stationsmästare av klass 5 vid statens

järnvägar äro placerade i samma lönegrad). Dessa befattningar skulle, enligt

lönenämndens mening, kunna sökas och innehavas även av personal med

lägre formell utbildning än postmästarnas. För de nuvarande befattningsgrupperna,

stationsmästare av klass 1, 2 och 3, föreslår lönenämnden nummerbeteckningarna

klass 6, 7 och 8.

Frågan om antalet och klassificeringen av postexpeditioner av klass 6, 7

och 8 har icke av lönenämnden upptagits till närmare behandling i samband

med klassificeringen i övrigt, utan har nämnden ansett att denna fråga borde

göras till föremål för särskild prövning. Nämnden har emellertid i förslaget

i klass 6 upptagit de nuvarande postexpeditioner av klass 1, vilka icke ansetts

böra uppflyttas till klass 5.

Vad angår telegrafverkets stationsföreståndare må nämnas, att före den 1

juli 1925 telegrafkommissarietjänsterna av klasserna 5 och 6 voro förbehållna

kvinnliga befattningshavare. Dessa föreståndartjänster hava numera gjorts

tillgängliga för personer av båda könen och inordnats i den för män och

kvinnor gemensamma löneskalan. Till följd härav har ock bortfallit det

tidigare föreliggande hindret att, vid ökning av rörelsen, uppflytta en station

med kvinnlig föreståndare till högre klass än den 5:e på annat sätt än genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

13

utbytande av den kvinnliga föreståndaren mot en manlig sådan, ett utbyte

som endast i undantagsfall kunnat göras eller ansetts lämpligt att vidtaga.

Med hänsyn till nu angivna förhållande hava icke mindre än 14 telegrafstationer

av hittillsvarande klass 5 av lönenämnden ansetts böra uppflyttas

till klass 4, varjämte ansetts skäligt, att en telegrafstation, varest

rörelsen hastigt nått en stor utveckling och som nu har många understationer

och linjer, spridda över ett särdeles stort område, uppflyttas från klass 6 till

klass 4.

Vid statens järnvägar har lönenämnden beträffande gränsdragningen mellan

stationer av klass 6 och stationer av lägre klass samt antalet anstalter i

dessa klasser icke uppställt några allmänna principer, utan har lönenämnden

ansett sig i detta hänseende böra utgå från de nu rådande faktiska förhållandena.

Mot lönenämndens förslag till placering av trafikanstalterna i de olika

klasserna hava generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen framställt vissa

erinringar, i huvudsak gående ut på ändring i klassificeringen av vissa

särskilt namngivna postkontor och järnvägsstationer. Framställningar i

samma syfte hava ock till Kungl. Maj:t inkommit från vissa tjänstemannasammanslutningar

eller enskilda befattningshavare. I anledning härav har

departementschefen ansett sig böra i berörda hänseende vidtaga en del smärre

jämkningar i lönenämndens förslag. I fråga härom får utskottet hänvisa

till den i propositionen lämnade redogörelsen.

Enligt lönenämndens förslag med de av departementschefen förordade

jämkningarna skulle antalet anstalter inom de särskilda klasserna — bortsett

från de nuvarande stationsmästarklasserna vid postverket — bliva

följande:

Klass

Postverket

Telegraf-

verket

Statens järn- vägar

överpostmästare, Telegrafkommissarier av klass 1 A,

Överinspektörer................................................

3

7

3

1 \ ..................................................

7

_

4

\ b ......................................................

33

20

24

49

99

21

72

16

39

71

22

56

14

25

143

29

213

7 eller trafikplatser ............................................

—

79

Antalet uppflyttningar och nedflyttningar i klass vid de olika verken

enligt det av departementschefen förordade förslaget — bortsett från nyin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Kostnads
beräkning.

Övergångsanordningar

vid omklassificeringens

genomförande.

rättade trafikanstalter — framgår av nedanstående tablå. Motsvarande siffror

enligt nämndens förslag angivas inom parentes.

Uppflyttningar Nedflyttningar

Postverket .................................................................... 55 (51) 21 (24)

Telegrafverket................................................................ 35 4

Statens järnvägar ..... 72 (77) 24 (28).

Enligt inom vederbörande verk utförd beräkning skulle vid genomförande

av departementschefens förslag kostnadsökningen för uppflyttningar, avrundad

till jämna hundratal kronor, utgöra 139,300 kronor samt kostnadsminskningen

för nedflyttningar 49,600 kronor, vadan den verkliga kostnadsökningen

sålunda skulle bliva omkring 89,700 kronor. Motsvarande siffra

utgör enligt lönenämndens förslag'' 88,500 kronor. Till grund för beräkningarna

har i varje särskilt fall lagts den lön, som i näst högsta löneklassen

inom den lönegrad, befattningen tillhör respektive föreslagits att

tillhöra, utgår inom den ortsgrupp, varest vederbörande anstaltsföreståndare

är placerad. Den beräknade kostnadsminskningen för nedflyttningar kan

självfallet icke omedelbart inträda i hela sin utsträckning med hänsyn till

vissa av de nuvarande ordinarie tjänstinnehavarnas placering i lönegrad.

Den av departementschefen nu förordade klassindelningen av trafikanstalterna

är avsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1926. I vad mån

de ifrågasatta förändringarna vid denna tidpunkt kunna i full utsträckning

genomföras vore emellertid, såsom departementschefen framhållit, beroende

av, huruvida vederbörande föreståndares ställning icke lade hinder i vägen

för en omedelbar nedflyttning i klass av de trafikanstalter, som äro avsedda

till dylik sänkning. Innehade föreståndaren för sådan anstalt ordinarie befattning

inom anstaltens nuvarande klass, kunde en nedflyttning ske — förutom

i mån av vederbörandes avgång ur tjänst — allenast i samband med

föreståndarens förflyttning antingen efter befordran eller till annan anstalt

inom samma klass som den förutvarande. Enär antalet uppflyttningar vid

samtliga verk överstege antalet nedflyttningar och med hänsyn till det stora

antalet vakanta föreståndarbefattningar syntes hinder mot en dylik förflyttning

i regel ej möta, och syntes förslaget sålunda i stort sett kunna genomföras

vid den avsedda tidpunkten. I vissa fall, då en till nedflyttning föreslagen

anstalt förestodes av ordinarie befattningshavare av anstaltens nuvarande

klass, syntes emellertid en förflyttning av föreståndaren på grund

av ålder eller andra särskilda förhållanden, såsom dryga flyttningskostnader,

icke kunna ifrågasättas. På grund av stadgandet i 14 § 1 mom. tredje

stycket av gällande avlöningsreglemente skulle i nu angivna fall föreståndarna

bibehållas i nuvarande lönegrad. Därvid borde de, tills vidare eller

intill dess en förflyttning lämpligen kunde ske, uppföras å övergångsstat,

under det ett motsvarande antal befattningar i vederbörande lägre grad

hölles vakanta. Då antalet av de tjänstemän, som borde ifrågakomma till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

15

uppförande å övergångsstat, för närvarande ej kunde bestämt angivas, syntes

det böra ankomma på Kungl. Maj:t att jämväl i fråga om befattningar,

vilkas antal fastställdes av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, efter

förslag av vederbörande verksstyrelse årligen tills vidare bestämma övergångsstaternas

omfattning.

I detta sammanhang har departementschefen uttalat, att hinder icke borde

möta, att postmästaren av klass 4 i Båstad Hedda Helena Rosengren, som i

samband med överförande från och med den 1 juli 1925 av de kvinnliga

befattningshavarna till den för män och kvinnor gemensamma löneplanen

uppfördes å övergångsstat, nu avfördes från övergångsstat och uppfördes å

gällande stat såsom postmästare av nämnda klass, därest nämligen Båstads

kontor i enlighet med föreliggande omklassificeringsförslag hänfördes till

ifrågavarande klass. En ifrågasatt retroaktiv utbetalning av löneförmåner

enligt de nya bestämmelserna till Rosengren för tiden före den 1 juli 1926

har dock departementschefen icke kunnat tillstyrka.

Htöver ovan antydda övergångsanordningar beträffande vissa ordinarie

föreståndarbefattningar hava jämväl särskilda anordningar ansetts vara påkallade

med hänsyn till det vid postverket rådande förordnandesystemet.

Vid sistnämnda verk har, såsom framgår av det förut anförda, på grund

av Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1920 ett stort antal vakanta postmästartjänster

och tjänster i succession tillsatts allenast på förordnande.

Beträffande förevarande spörsmål yttrar departementschefen följande:

»Därest det föreliggande klassificeringsförslaget för postverkets del godkännes,

lärer anledning att uppehålla det generella förbudet mot vakanta

postmästartjänsters återbesättande icke längre förefinnas, och skulle alltså

hinder ej möta att med ordinarie innehavare tillsätta de postmästartjänster,

som hittills på grund av brevet den 30 juni 1920 uppehållits på förordnande.

Likaledes skulle ett återbesättande kunna ske av de tjänster, å vilka förordnanden

i succession meddelats och som på grund av ordinarie innehavarens

befordran bliva lediga, detta dock under förutsättning att vederbörande befattning

icke bör hållas vakant med hänsyn till pågående utredningar rörande

vissa organisatoriska förhållanden vid postverket.

Rörande sättet för nu berörda tjänsters återbesättande har jag icke kunnat

tillstyrka pcstmästareföreningens framställning, som närmast skulle innebära

likställighet i förevarande avseende mellan tillförordnade och ordinarie postmästare.

Emellertid måste beaktas, att med hänsyn till det stora antal

tjänster, varom här är fråga, ett ledigförklarande av samtliga dessa tjänster

skulle kunna medföra störa praktiska svårigheter. Då de tjänstemän, som

nu innehava förordnanden ä tjänsterna, i regel erhållit sina förordnanden

efter öppen tävlan, torde jämväl i flertalet fall, då kontoret icke sänkts i

klass, den förordnade utan ny tävlan kunna befordras till den tjänst, han

uppehållit. I vissa fall, exempelvis då vederbörande kontor uppflyttas i

klass, kan dock en ny tävlan tänkas vara lämplig. Att på förhand uppdraga

allmänna regler i förevarande avseende lärer knappast vara möjligt, utan

torde avgörandet i varje fall böra överlämnas åt verksstyrelsen. Detta kan

lämpligen ske på det sätt, att generalpoststyrelsen bemyndigas att, i den mån

styrelsen så prövar lämpligt, vid tillsättandet av befattningar, som nu uppe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

hållas på förordnande, erhållet efter öppen tävlan, utfärda konstitutorial utan

iakttagande av bestämmelserna i styrelsens instruktion rörande befattnings

kungörande till ansökning.

Man har jämväl att i detta sammanhang taga ståndpunkt till frågan, i vad

mån ett tillgodoräknande av ifrågavarande förordnanden bör ske för vederbörandes

placering i löneklass. I detta hänseende torde särskilda föreskrifter

erfordras allenast beträffande förordnanden, varå bestämmelserna i brevet

den 10 september 1920 tillämpats.

Till en början torde det böra fastslås, att förordnanden av ifrågavarande

slag å postmästartjänster skola, oavsett vilken klass vederbörande postkontor

efter omregleringen kan komma att tillhöra, tillgodoräknas såsom innehavda

i den klass kontoret därförut tillhört. Skulle emellertid de allmänna

grunderna för tillgodoräknandet av förordnanden (12 § 1 mom. avlöningsreglementet)

utan vidare tillämpas även på dylika postmästarförordnanden,

komme i många fall en tillförordnad postmästare, som befordras till ordinarie,

att lida löneminskning. Detta har sin förklaring däri, att enligt nyssnämnda

grunder förordnandetiden får tillgodoräknas allenast i den mån densamma

överstiger tre år, under det de tillförordnade postmästarna i föreliggande

fall redan från förordnandets början i stort sett uppburit de med

den uppehållna tjänsten förenade förmånerna, avlöningsförhöjningar däri

inbegripna. På grund härav och med hänsyn till de olägenheter, som uppskovet

med klassificeringens genomförande i många avseenden medfört för

posttjänstemännen, anser jag billigheten kräva en sådan avvikelse från de

allmänna reglerna, att ifrågavarande tjänstemän för placering i löneklass

tillgodoräknas hela förordnandetiden. Vad nu är sagt gäller jämväl i fråga

om tjänstemän, som efter öppen tävlan erhållit förordnande i succession

efter tillförordnad postmästare.»

Slutligen må nämnas, att postmästareföreningen och posttjänstemännens

förening hos Kungl. Maj:t gjort framställning i syfte att de belopp, svarande

mot avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, vilka på grund av

bestämmelserna i brevet den 10 september 1920 avdragits från därav berörda

tjänstemäns löner och innehållits av postverket, måtte i viss omfattning

få användas såsom bidrag till befordringsavgift till kassan för

tjänsteman, som i sammanhang med postkontorets klassificering konstituerades

till ordinarie innehavare av tjänst, å vilken han vid sagda tidpunkt

innehade förordnande på grund av brevet den 30 juni 1920. Dessa

bidrag vore avsedda att täcka den höjning av befordringsavgiften för ifrågavarande

tjänstemän, som föranletts av deras i avvaktan på klassificeringens

genomförande uppskjutna befordran.

I sistnämnda ärende hava utlåtanden avgivits av statskontoret, generalpoststyrelsen

samt styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa, vilka

samtliga av billighetsskäl tillstyrkt föreningarnas framställning.

Härom har departementschefen anfört:

»Beträffande slutligen frågan om bidrag till de ökade befordringsavgifter

till civilstatens änke- och pupillkassa, som föranledas av de ifrågavarande

tjänstemännens försenade utnämning, kunna visserligen billighetsskäl åberopas

för ett bifall till de i denna fråga gjorda framställningarna. Å andra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

17

sidan kan man dock icke bortse från, att den tjänstemannagrupp, varom

nu är fråga, i avlöningshänseende intagit en i viss mån bättre ställning

än tjänstemän inom andra verk, vilka i avvaktan på omorganisation eller

på grund av andra liknande omständigheter, över vilka tjänstemännen icke

kunnat råda, fått vänta på ordinarie befordran. Därest mitt förslag rörande

förordnandetidens tillgodoräknande vinner bifall, torde ytterligare förmåner

icke böra ifrågasättas. Att märka är, att de föreslagna bidragen för tjänstemännen

själva äro av relativt liten betydelse, under det att desamma för

statsverkets del skulle kunna leda till konsekvenser, som ej kunna fullt överblickas.

»

Då vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens medgivande

har departementschefen ansett bemyndigande böra utverkas för Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen angivna

grunder utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande

av den föreslagna omklassificeringen.

Frågor om förbättrad löneställning för vissa befattningshavare samt om

inrättande av nya befattningar vid kommunikationsverken.

Till Kungl. Maj:t hava inkommit åtskilliga framställningar, avseende en

högre placering å löneskalan av vissa förutvarande kvinnliga befattningar.

Främst är därvid att märka vissa framställningar rörande postexpeditörer

och telegrafexpeditörer samt förste postexpeditörer och förste telegrafexpeditörer,

vilka befattningar placerats i ll:e respektive 12:e lönegraden, medan

de förutvarande manliga befattningarna, postassistenter och telegrafassistenter

respektive förste postassistenter och förste telegrafassistenter, äro

upptagna i 15:e respektive 17:e lönegraden.

I förevarande avseende har posttjänstemännens förening hemställt, att

åtgärder måtte vidtagas för nuvarande kvinnliga postexpeditörers och förste

postexpeditörers uppflyttning i 15:e respektive 17:e lönegraden. I häröver

avgivet utlåtande har generalpoststyrelsen på anförda skäl tillstyrkt föreningens

hemställan om de nuvarande postexpeditörernas placering i 15:e

lönegraden. Vad angår nu i tjänst varande förste postexpeditörer har styrelsen

förordat en uppflyttning i 16:e lönegraden.

Vidare har kvinnliga telegrafpersonalens förening hemställt, att telegrafexpeditörerna

måtte uppflyttas till åtminstone 12:e och förste telegrafexpeditörerna

till 15:e lönegraden.

I utlåtande över berörda framställning har telegrafstyrelsen erinrat, att

styrelsen tidigare uttalat sig för att vid inplacering enligt den kvalitativa

metoden telegrafexpeditörer och förste telegrafexpeditörer borde inpassas i

13:e respektive 15:e lönegraden. I anslutning härtill ansåge sig styrelsen

böra tillstyrka de ifrågasatta uppflyttningarna.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som yttrat sig i anledning av dessa

framställningar, har för sin del föreslagit, att såväl de i nuvarande ll:e

Bihang till riksdagens protokoll 1926. C sand. 68 höft. (Nr 108.) 2

F ramställningar

angående

förutvarande

kvinnliga

befattningar

i 11:e och

12;e lönegraderna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

lönegraden placerade befattningarna postexpeditör och telegrafexpeditör som

ock de till 12:e lönegraden hänförda befattningarna förste postexpeditör och

förste telegrafexpeditör måtte uppflyttas till den lönegrad, som är närmast

högre än den, respektive befattningar för närvarande tillhöra, varigenom de

båda förstnämnda befattningarna skulle komma att placeras i 12:e lönegraden

och de båda senare i 13e lönegraden. I detta sammanhang har lönenämnden

förordat, att jämväl vid postverket inrättas befattningen kansliskrivare i ll:e

lönegraden.

Två ledamöter av lönenämnden hava avstyrkt lönenämndens förslag.

Med anledning av ovanberörda framställningar om uppflyttning i lönegrad

av post- och telegrafexpeditörer m. fl. kvinnliga tjänstemän hava styrelserna

för de kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centralförening och för

telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening hos Kungl. Maj:t hemställt,

att övriga, av kvinnor nu innehavda befattningar vid telegrafverket

i ll:e och 12:e lönegraderna, nämligen vaktföreståndare, kansliskrivare och

kopist respektive förste vaktföreståndare och förste kassör, måtte fortfarande

placeras i samma lönegrader som telegrafexpeditör respektive förste telegrafexpeditör.

Enahanda framställning har gjorts av statsbanornas kvinnliga

tjänstemannaförening beträffande de i nyssnämnda lönegrader placerade befattningarna

kansliskrivare respektive förste kansliskrivare vid statens järnvägar.

Framställningarna hava, i vad de avse personal vid telegrafverket, tillstyrkts

av telegrafstyrelsen och beträffande tjänstemän vid statens järnvägar

avstyrkts av järnvägsstyrelsen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har för sin del avstyrkt samtliga sist

berörda framställningar.

I anledning av förutnämnda framställningar har departementschefen för

egen del till en början bl. a. anfört, att rubbningar i den föregående år beslutade

inplaceringen av de kvinnliga befattningarna å den nya gemensamma

löneskalan icke efter så kort tid böra vidtagas utan synnerligen starka skäl

och utan fullt tillfredsställande utredning rörande därav följande konsekvenser.

Post- och telegrafexpeditörer samt förste post- och förste telegrafexpeditörer

intoge emellertid en särställning i fråga om kompetensförordningar

och arten av dem påvilande göromål.

Efter att hava lämnat en kort redogörelse för vissa förslag till uppdelning

av arbetet mellan postexpeditörer och postassistenter och till avveckling

av det övertaliga antalet postassistenter, som avgivits av generalpoststyrelsen,

samt för de åtgärder, som i berörda syfte hittills vidtagits

av Kungl. Maj:t, varvid departementschefen ock framhållit, att beträffande

telegrafverket den där sedan länge i enahanda riktning pågående omläggningen

av arbets- och utbildningsförhållandena för telegrafexpeditörer och

telegrafassistenter ännu icke vunnit sin avslutning, har departementschefen

beträffande frågan om uppflyttning av postexpeditörs- och telegrafexpeditörsbefattningarna

i högre lönegrad yttrat följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

19

»Med hänsyn till det nu anförda och innan berörda omläggningar hunnit

genomföras och verkningarna därav kunnat överblickas kan jag icke, på sätt

lönenämnden ifrågasatt, förorda en allmän uppflyttning av de befattningar,

varom här är fråga.

Därest postexpeditörsbefattningen bibehålies i sin nuvarande lönegrad,

lärer det av lönenämnden anförda skälet till inrättande av en ny befattning

i samma lönegrad, kansliskrivare, icke föreligga; och torde i övrigt frågan

om behovet av denna nya befattning böra ytterligare utredas.

Vid bedömande av frågan angående de nuvarande postexpeditörernas och

förste postexpeditörernas ställning i avlöningshänseende bör beaktas, att

dessa befattningshavare, vilka i fråga om utbildning äga samma kompetens

som assistenterna, jämväl hittills i stort sett utfört lika kvalificerat arbete

som dessa. En uppdelning av arbetsuppgifterna i antydd riktning mellan

assistenter och befattningshavare i lägre grad lärer ej heller kunna fullt

genomföras förr än assistentkåren nedbringats till ett antal, som motsvarar

de mera kvalificerade uppgifter, som skulle ankomma på denna befattningsgrupp.

Ur denna synpunkt torde ordningen för genomförandet av den erforderliga

minskningen av assistentkåren även i detta sammanhang vara av

intresse.

I sistnämnda fråga har jag icke kunnat biträda generalpoststyrelsens

mening. Visserligen är det tydligt, att befordringarna till postassistents

grad icke kunna helt inställas. Ett sådant förfaringssätt skulle uppenbarligen

medföra betänkliga följder, framför allt i fråga om den högre personalens

rekrytering. Med vederbörligt hänsynstagande härtill bör emellertid

— utan avseende å antalet av nuvarande icke ordinarie personal — en successiv

minskning av postassistentkåren i mån av avgång omedelbart igångsättas,

så att, därest vid inträffad ledighet tjänsten icke anses böra ur rekryteringssynpunkt

återbesättas, densamma skulle ersättas med lägre befattningshavare.

Även med den nu ifrågasatta ordningen torde övergången till det nya

systemet komma att kräva avsevärd tid, och det övervägande antalet av de

högre utbildade postexpeditörerna komma säkerligen att för lång tid framåt

få utföra arbete av samma svårighetsgrad som ett stort antal postassistenter.

Med hänsyn härtill synes mig billigheten kräva, att de personligen

erhålla en något bättre löneställning än de postexpeditörer, som icke äga

denna högre utbildning och därför icke kunna utnyttjas på samma sätt.

Jämväl statsutskottet har föregående år funnit vissa skäl tala för beredande

av en något bättre löneställning för ifrågavarande befattningshavare. Efter

övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra föreslå, att postexpeditörer

med den för assistenter och postexpeditörer hittills gemensamma

postala utbildningen må personligen tilldelas avlöning enligt de för 12:e

lönegraden stadgade grunder. I enlighet härmed torde förste postexpeditörer

med nyss angiven utbildning böra personligen tilldelas avlöning enligt 13:e

lönegraden. Däremot torde de av lönenämnden omförmälda, för närvarande

å övergångsstat placerade kvinnliga postexpeditörer, vilka tidigare varit kontorsskrivare

i postsparbanken, ävensom vissa andra postexpeditörer, vilka

sakna postal utbildning, icke böra berättigas till högre löneställning än de

för närvarande innehava.

De ovan anförda skälen för en förbättring av vissa postexpeditörers löneställning

torde icke i samma mån kunna åberopas till stöd för en liknande

förmån för de nuvarande telegrafexpeditörerna. Sålunda har, såsom ovan

antytts, vid telegrafverket en uppdelning av arbetsuppgifter mellan telegraf
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Kassör vid

telegrafverket.

assistenter och telegrafexpeditörer sedan flera år tillbaka ägt rum, därvid de

mera kvalificerade uppgifterna förbehållits assistenterna, och hava i enlighet

härmed assistentbefattningar successivt utbytts mot telegrafexpeditörsbefattningar.

Ej heller i fråga om kompetensfordringarna äro befattningarna likställda,

i det den fackliga utbildningen för assistenterna varit mera omfattande

än motsvarande utbildning för de hittillsvarande kvinnliga befattningarna.

Därest, på sätt jag föreslagit, en nedskrivning av postassistenternas antal

omedelbart igångsättes, kommer emellertid en stor del av de nuvarande

extra ordinarie postassistenterna, vilka erhållit den för ifrågavarande befattning

erforderliga utbildningen, icke att inom rimlig tid kunna vinna befordran

till ordinarie assistent. Med hänsyn särskilt till de otillfredsställande

pensionsförliållanden, som skulle bliva en följd av allt för lång extra

ordinarie anställning, synes möjlighet böra beredas dessa befattningshavare

att inom icke alltför lång tid vinna ordinarie anställning utan att de därigenom

bliva i lönehänseende allt för ogynnsamt ställda. Detta torde lämpligen

kunna ordnas genom ett medgivande, att nu anställd extra ordinarie

postassistent må, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar finnas och

vederbörande därtill anses böra ifrågakomma, kunna konstitueras till postexpeditör

med rätt att, i likhet med de kvinnliga postexpeditörerna med

samma utbildning, personligen placeras i 12:e lönegraden samt att inom

denna ram bibehållas vid av honom vid ordinarieblivandet i den extra

ordinarie anställningen innehavd lön.

De av mig nu förordade övergångsanordningarna beträffande avlöningen

till vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer, vilka torde få tillämpas

från och med den 1 juli 1926, kräva riksdagens medgivande, och torde därför

bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med av mig angivna grunder.»

I skrivelse den 26 augusti 1925 har telegrafstyrelsen hemställt, dels att

kassör vid telegrafverket måtte uppflyttas från 7:e till 8:e lönegraden och

dels att vid telegrafverket måtte inrättas en ny kassörsbefattning med placering

i 10:e lönegraden. Denna framställning har tillstyrkts av kommunikationsverkens

lönenämnd.

Departementschefen har anfört följande beträffande kassörernas vid telegrafverket

löneställning:

»Den löneställning, kassörerna vid telegrafverket vid inplaceringen å den

gemensamma löneskalan från och med den 1 juli 1925 erhållit, synes, enligt

vad utredningen giver vid handen, icke stå i skäligt förhållande till beskaffenheten

av deras arbetsuppgifter och till deras ställning gentemot dem

underlydande personal. Jämväl statsutskottet vid 1925 års riksdag har funnit

dessa befattningars placering i löneskalan mindre gynnsam. Jag anser

alltså skäl föreligga att bereda dessa befattningshavare en förbättrad löneställning

och vill i sådant hänseende förorda telegrafstyrelsens av lönenämnden

tillstyrkta förslag, att kassörsbefattningen uppflyttas till 8:e lönegraden

samt att för större stationer inrättas en ny kassörsbefattning i 10:e lönegraden.

Förste kassörsbefattningen torde alltjämt böra bibehållas i 12:e lönegraden.

I fråga om dessa befattningars fördelning på de tre lönegraderna

synas i huvudsak kunna tillämpas de av lönenämnden föreslagna grunder.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

21

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1925 har genalpoststyrelsen

gjort framställning om tilläggsarvode till vissa personer i anledning av postgirorörelsens

införande.

Styrelsens förslag innebär, att nu utgående arvoden till generaldirektören

liksom ock till postsparbanksfullmäktige, vilka senare enligt av Kungl. Maj:t

utfärdade bestämmelser deltaga i handläggningen av postgiroärendena i generalpoststyrelsen,

skulle böjas, generaldirektörens arvode med 2,000 kronor,

till 22,000 kronor, arvodet till den fullmäktige, som icke tillika är fullmäktig

i riksbanken eller riksgäldskontoret, med 500 kronor till 3,500 kronor, och arvodet

till de övriga postsparbanksfullmäktige med 800 kronor till 2,000 kronor.

Vidare har styrelsen föreslagit, att kamreraren och notarien å generalpoststyrelsens

femte byrå måtte i anledning av postgirogöromålens handläggning

å nämnda byrå och den på grund härav uppkomna ökningen i

arbetet för dessa tjänstemän tillerkännas särskilda avlöningstillägg till belopp,

motsvarande skillnaden mellan nu utgående avlöningar och den avlöning,

vederbörande skulle hava uppburit, därest kamrerartjänsten tillhört

27:e och notarietjänsten 24:e lönegraden, eller för kamrern 960 kronor och

notarien 912 kronor.

I över denna hemställan avgivet yttrande har kommunikationsverkens

lönenämnd ansett det av generalpoststyrelsen ifrågasatta arvodestillägget åt

generaldirektören skäligen böra bestämmas till hälften av det arvode, som

före postsparbankens omorganisation med 2,000 kronor utgick till generaldirektören

i egenskap av ordförande i styrelsen för postsparbanken, varigenom

generaldirektörens arvode skulle bliva 21,000 kronor. Mot det föreslagna

avlöningstillägget, 500 kronor, till den postsparbanksfullmäktige, som

icke tillika är fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontoret, har lönenämnden

icke haft något att erinra, varemot avlöningstillägget till var och

en av de övriga postsparbanksfullmäktige synts lönenämnden böra begränsas

till 600 kronor.

Lönenämnden har däremot, huvudsakligen av principiella skäl, avstyrkt

generalpoststyrelsens förslag om provisoriska avlöningstillägg till kamrern

och notarien å generalpoststyrelsens femte byrå och ansett det eventuellt

böra tagas under övervägande, huruvida ifrågavarande tjänster, vilka nu

tillhöra 24:e, respektive 21:a lönegraden, böra utbytas mot ordinarie befattningar

inom högre lönegrader, än de angivna.

Sedan generalpoststyrelsen i anledning härav hemställt om placering av

kamrersbefattningen i 27:e lönegraden och utbytande av notariebefattningen

mot en sekreterartjänst i 24:e lönegraden, har lönenämnden sedermera tillstyrkt

sistberörda förslag om uppflyttning av förevarande befattningar, dock,

vad angår kamrern, endast till 26:e lönegraden.

I fråga om placeringen i löneklass av de nuvarande innehavarna av här

oinhandlade befattningar efter tjänsternas uppflyttning i lönegrad anser lönenämnden

böra tillämpas enahanda övergångsbestämmelser, som enligt punkt

A 2 i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 214) meddelats beträffande inne
-

Förbättrade

avlöningsförmåner

åt

vissa befattningshavare

i

postverket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

havare av befattning, vilken från och med den 1 juli 1925 uppflyttats

från förutvarande 15:e lönegraden till 26:e lönegraden å den nya löneplanen.

Till vad lönenämnden sålunda förordat såväl ifråga om arvoden till generaldirektören

och postsparbanksfullmäktige som ock vad angår ändrad löneställning

för kamrern och notarien å generalpoststyrelsens femte byrå och

sistnämnda befattningshavares placering övergångsvis i löneklass har departementschefen

givit sin anslutning.

Inrättande av [ skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1925 har telegrafstyrelsen

kasserar
tjänster

vid gjort framställning om beredande av särskilt arvode åt de befattningshavare

telegrafverket, vid telegrafverket, som förrätta göromål som inkasserare å telefonstationerna

i Stockholm, utgörande för närvarande 33 tjänstemän i stationsförmans-, förste

stationsbiträdes- och stationsbiträdesgraderna. Styrelsens framställning går

ut på att de till inkasserare för närvarande utgående felräkningspenningar,

till beloppet högst 500 kronor, skulle uppdelas i dels ett fast arvode, vilket

finge behållas vid semester och i viss omfattning även vid tjänstledighet

för sjukdom, dels felräkningspenningar till ett mindre belopp. Arvodet och

felräkningspenningarna hava föreslagits till respektive 300 kronor och 240

kronor.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som ansett anordningen med ett särskilt,

fast arvode vid sidan av den enligt löneplanen utgående lönen mindre

lämplig, har i avgivit yttrande i stället förordat, att inkasserarna å Stockholms

telefonstationer måtte tilldelas en placering å löneskalan, som i stort

sett motsvarade den av telegrafstyrelsen ifrågasatta omläggningen, varvid

samtidigt beloppet av de till dem utgående felräkningspenningarna borde

minskas. I sådant avseende har lönenämnden föreslagit, att ifrågavarande

inkasserare i regel hänföras till 7:de lönegraden, samt att de för dem avsedda

felräkningspenningarna fastställas att utgå med högst 300 kronor för

år räknat. De nu i 8:e lönegraden placerade inkasserarna borde enligt lönenämndens

mening fortfarande bibehållas i nämnda lönegrad och bolde därjämte,

för att icke lida minskning i sina hittillsvarande inkomster av tjänsten,

så länge de förrättade här omhandlade inkasseringsgöromål åtnjuta

felräkningspenningar med till dem för närvarande utgående belopp. I mån

av avgång syntes emellertid även sistnämnda tjänstemän böra ersättas med

befattningshavare inom 7:e lönegraden och med felräkningspenningar enligt

sålunda föreslagna grunder.

Departementschefen har tillstyrkt lönenämndens ifrågavarande förslag.

Övriga fram- Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att framställningar till Kungl.

^“förbättrad™ ^aj:t inkommit dels från kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centrallöneställning

förening om uppflyttning av befattningen rikstelefonist från 6:e till 7:e

m. m. lönegraden, dels från trafiktjänstemännens riksförbund om beredande av

avlöningsförbättring för vissa i 15:e lönegraden placerade tjänstemän,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

23

dels från telegrafverkets personalförbund om uppflyttning av befattningen

reparatör vid telegrafverket från 7:e till 8:e lönegraden, dels ock från

telegrafstyrelsen om inrättandet av en ny ordinarie notariebefattning å

styrelsens linjebyrå. Beträffande de tre förstnämnda framställningarna har

departementschefen icke funnit anledning att härutinnan framlägga förslag.

I fråga om inrättande av en ny notariebefattning i telegrafstyrelsen har

departementschefen ansett därmed tillsvidare kunna anstå.

Ett genomförande av de i det föregående angivna av departementschefen

förordade förslagen skulle medföra åtskilliga ändringar i den vid gällande

avlöningsreglemente för kommunikationsverken fogade tjänsteförteckningen.

Det har emellertid synts departementschefen av praktiska skäl lämpligt, att

särskilt förslag om ändring i tjänsteförteckningen icke behöver underställas

riksdagen för varje gång sådan jämkning sker beträffande befattning vid

dessa verk, att tjänsteförteckningen därav beröres. Ett förslag i sådan riktning

har jämväl, såvitt civilförvaltningen angår, framlagts i innevarande

års statsverksproposition, avdelningen »Utgifter, för flera huvudtitlar gemensamma

frågor», under punkten »Personalindragningar i statsdepartementen»

(sid. 30 och 31). I överensstämmelse härmed skulle även beträffande kommunikationsverkens

avlöningsreglemente Kungl. Maj:t nu av riksdagen bemyndigas

att för varje år verkställa de ändringar i tjänsteförteckningen,

som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar vid kommunikationsverken.

I anslutning härtill skulle Kungl. Maj:t jämväl bemyndigas att vidtaga

de redaktionella ändringar i 5 § 1 mom. och 42 § av avlöningsreglementet,

som må föranledas av riksdagens beslut beträffande i dessa författningsrum

uppräknade befattningshavare.

Sedan ett antal år tillbaka äro trafikanstalterna vid postverket, telegrafverket

och statens järnvägar med hänsyn särskilt till den löneställning,

som ansetts böra tillkomma de särskilda anstalternas föreståndare,

indelade i klasser.

Beträffande postverket utarbetades av 1907 års postkommission vissa

klassificeringsgrunder, vilka kommo i tillämpning vid den år 1910 genom%

förda regleringen och sedermera, med vissa jämkningar, jämväl tillämpades

vid 1915 års reglering. Enligt dessa grunder, vilka i huvudsak

överensstämde med redan tidigare antagna principer, ordnades postkontoren

inbördes efter poängberäkning, därvid hänsyn togs till vissa vid postkontoren

förekommande rörelsegrenar. Bland dessa rörelsegrenar eller

faktorer, vilka sålunda skulle uttrycka rörelsens storlek för de olika kontoren

med särskilt avseende fästat vid föreståndarens arbete och ansvar,

må nämnas antalet avgångna assurerade brevpostförsändelser vid postkontoret,

antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser och postanvisningar,

antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade

Utskottets

yttrande.

Omklassificering

av postkontoren

samt

telegrafverkets

och statens

järnvägars

stationer.

Grunderna

för omklassificeringen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

paket, antalet avgångna assurerade försändelser, antalet ankomna värdeförsändelser,

in- och utbetalade postanvisningsmedel, underlydande personal

m. m.

Sedan år 1917 tillämpas vid statens järnvägar ett klassificeringssystem,

enligt vilket klassificeringen sker med användande av trafiktal, som erhållas

för vissa trafikrörelsens storlek utmärkande faktorer såsom antalet

personal, antalet tåg, antalet till- och avkopplade vagnar, totaluppbörd,

efterkrav m. m. För klassificeringens verkställande reduceras de särskilda

faktorernas masstal efter vissa grunder, varefter de reducerade talen omvärderas

i exponenttal, vilkas summa (trafiktalet) ansetts utgöra uttrycket

för det relativa arbete och ansvar, som påvila stationsföreståndaren.

Vid telegrafverket har före 1920 någon klassificering på nu angivet sätt

icke förekommit, huvudsakligen på grund av det vid detta verk tidigare

rådande provisionssystemet. Nämnda år godkände emellertid riksdagen

en provisorisk klassificering av telegrafverkets stationer, vilken jämväl

bygger på poängberäkning på grundval av vissa vid telegrafstationerna

förekommande faktorer, såsom totaluppbörd, omfattningen av förekommande

underhållsarbete, antalet understationer och deras storlek och betydelse ur

arbetssynpunkt m. m.

Det omklassificeringsförslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och som i allt väsentligt överensstämmer med ett av kommunikationsverkens

lönenämnd utarbetat förslag i ämnet, har föranletts av

den för kommunikationsverken nya gemensamma lönereglering, som beslutades

av 1919 års riksdag. Vid genomförandet av denna lönereglering

kommo jämväl stationsföreståndarna vid berörda tre verk att inplaceras

å den för kommunikationsverkens befattningshavare gemensamma löneskalan

och detta på så sätt, att föreståndare för trafikanstalt med samma

klassbeteckning vid ifrågavarande verk i regel inordnades i samma lönegrad.

Redan i och med löneregleringens genomförande vidtogos vid postverket

vissa jämkningar i klassificeringsliänseende, i det att dåvarande

postkontor av klasserna 1 A och 1 B och 2 A och 2 B sammanfördes till

allenast två klasser. För telegrafverkets del genomfördes, såsom redan

nämnts, år 1920 en provisorisk klassificering av telegrafstationerna. En

mera allmän omreglering av trafikanstalternas klassificering ansågs emellertid

nödvändig. Vid lönefrågans behandling framhöllo såväl kommunikationsverkens

lönekommitté som ock vederbörande departementschef, att

sammanförandet av föreståndarbefattningarna på antytt sätt i en gemensam

löneskala förutsatte en omklassificering av trafikanstalterna vid berörda

verk efter såvitt möjligt enhetliga grunder, som dock borde lämna

rum för beaktande av varje verks säregna förhållanden. För post- och

telegrafverkens del erfordrades en omklassificering jämväl på grund av de

organisatoriska förändringar, som ägt rum i samband med löneregleringen

samt beträffande telegrafverket även på grund av uppbördsprovisionens

borttagande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

25

Den sålunda av skilda anledningar såsom nödig ansedda enhetliga omklassificeringen

av de tre verkens trafikanstalter har dock hittills ännu

icke kommit till stånd i avvaktan på den utredning, kommunikationsverkens

lönenämnd, såsom i det föregående blivit nämnt, anbefallts att verkställa.

Av propositionen framgår, att lönenämnden ansett sig böra före

klassificeringsproblemets upptagande till definitiv behandling avvakta dels

inträdandet av mera stabila förhållanden, särskilt ifråga om järnvägstrafiken

och även beträffande rörelsen vid post- och telegrafverken, dels

ock de förslag och utredningar, som kunde komma att framläggas av

1923 års postkommitterade.

Vid upprättande av föreliggande klassificeringsförslag har lönenämnden,

såsom i propositionen blivit upplyst, icke funnit möjligt att åstadkomma

någon på objektiva och reella grunder vilande värdesättning av de avgörande

trafikfaktorerna vid ett verk i förhållande till motsvarande faktorer

vid de andra verken. Nämnden har följaktligen utgått från att de

inom varje särskilt verk hittills tillämpade klassificeringsgrunderna, i vad

de avse hänsynstagande till vissa trafikfaktorer och deras inbördes värdesättning,

icke borde undergå annan förändring än som betingades av utvecklingen

inom verket självt. Det av lönenämnden föreslagna nya systemet

avser huvudsakligen att vid användning med vissa jämkningar av de

nuvarande poängskalorna vid de särskilda verken tillämpa möjligast enhetliga

grunder för bestämmandet av gränserna mellan de olika klasserna

med hänsyn till det föreståndaren åvilande arbetet och tjänsteansvaret.

Vid bedömandet av frågan, huruvida de av lönenämnden i sådant hänseende

föreslagna grunderna kunna anses lämpade att läggas till grund för

en med hänsyn till de faktiska trafikförhållandena möjligast tillförlitlig

klassindelning av trafikanstalterna, har utskottet icke kunnat undgå att

beakta de erinringar, som mot förslaget framställts av de utav ärendet berörda

verksstyrelserna. Såsom framgår av den utav departementschefen i

ämnet lämnade redogörelsen, har sålunda poststyrelsen funnit införandet av

det s. k. ledningstalet i beräkningsgrunderna innebära en icke nödvändig

komplicering av metoden för klassificeringen. Det rent siffermässigt beräknade

inflytandet, som värdet av de biträdande ledningskrafterna ansetts böra

utöva å löneställningen för en trafikanstalts föreståndare, kan enligt vad

generalpoststyrelsen anfört åtminstone beträffande vissa postkontor komma

att innebära en undervärdering av föreståndarens arbete och ansvar. Ej

heller järnvägsstyrelsen har kunnat till alla delar godkänna förslagets grundprinciper.

Järnvägsstyrelsen riktar sig härvid huvudsakligen mot en av

förslagets grundtankar, nämligen att stationsföreståndarens andel i stationsledningsarbetet

skulle stå i omvänt förhållande till antalet honom underställda

befälspersoner. Enligt styrelsens uttalade uppfattning förhåller det

sig så, att stationsföreståndaren å en station, där man ansett sig böra placera

en större uppsättning av befälspersonal, utför ett mera kvalificerat arbete

än å en station, där befälsuppsättningen är mindre. I det senare fallet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Om klassificeringens

resultat.

måste stationsföreståndaren själv övertaga en del arbete, som i och för sig

skulle kräva mindre kvalificerad arbetskraft, och vore förty icke värd den

högre lön, som borde utgå i det förra fallet. Enligt vad telegrafstyrelsen

likaledes yttrat, hade det varit önskvärt, om man kunnat finna en klassificeringsmetod,

som med större lätthanterlighet förenade möjlighet till smidigare

anpassning efter de olika verkens egenart. De sålunda av ämbetsverken

gjorda erinringarna mot förslaget lära icke kunna frånkännas berättigande.

Emellertid bör enligt utskottets förmenande ej lämnas ur sikte, att ett

uppskov med omklassificeringens genomförande i avvaktan på ytterligare

utredning i ämnet icke kan äga rum utan stora olägenheter för vederbörande

verk i organisatoriskt och andra hänseenden. Redan nu har, såsom ock

departementschefen framhållit, förordnandesystemet, särskilt vid postverket,

tagit en mindre önskvärd omfattning och skulle givetvis ännu mera tilltaga,

därest klassificeringsfrågan nu ej vunne sin lösning. Härtill kommer, att

vid postverket och telegrafverket trafikrörelsen under de senare åren nått

en sådan utveckling, att en omklassificering av trafikanstalterna vid dessa

verk även av denna anledning är av behovet påkallad. Utan att göra något

bestämt uttalande, huruvida de till grund för förslaget liggande klassificeringsprinciperna

kunna anses innebära den lyckligaste lösningen av det spörsmål,

varom fråga är, vill dock utskottet framhålla såsom en förtjänst hos förslaget,

att en enhetlig metod kunnat utfinnas och tillämpas för bestämmande av

gränserna mellan de olika klasserna vid de särskilda verken och detta utan

mera väsentliga rubbningar i de vid varje särskilt verk förefintliga trafikfaktorernas

värde inbördes. Att märka är ock, att vid den nu föreslagna

klassindelningen ett försök blivit gjort att avväga varje särskild anstalts

placering i klass, icke såsom förut efter det samlade trafikarbetet å anstalten

utan i förhållande till den del av samma arbete, som påvilar anstaltens

föreståndare. Ett dylikt hänsynstagande vid klassindelningen till föreståndarens

uppgift vid utförandet av det anstalten på vilande trafikarbetet synes

utskottet väl motiverat på grund av det förevarande klassificeringsspörsmålets

nära samband med stationsföreståndarnas vid de tre verken inplacering

å den gemensamma löneskalan.

Vid den prövning utskottet alltså ägnat de föreslagna nya klassiliceringsgrunderna,

har utskottet funnit övervägande skäl tala för att dessa nu av

riksdagen godtagas såsom grundval för den förestående omklassificeringen.

Skulle framdeles efter vunnen erfarenhet de nya klassificeringsgrunderna

visa sig i väsentliga delar vara i behov av jämkningar eller omarbetning,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan föranstalta om utredning

och för riksdagen framlägga de förslag, som härav kunna föranledas.

Vad härefter angår Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, i vad det avser

den i enlighet med de nya klassificeringsprinciperna verkställda fördelningen

av postverkets, telegrafverkets och statens järnv ägars trafikanstalter å de sär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

27

skilda klasserna, är till en början att märka, att förslaget i denna del innebär

en utbrytning ur den nuvarande klass 1 av vissa anstalter vid postverket

och statens järnvägar, vilka i fråga om arten och omfattningen av

föreståndarens arbete mera väsentligt skilja sig från övriga anstalter av denna

klass. Dessa anstalter skulle nu uppflyttas i en nybildad klass 1A och

skulle föreståndaren för en sådan anstalt åtnjuta lön enligt 25:e lönegraden.

I anslutning härtill skulle den nuvarande klass 1 benämnas 1 B.

Vidare avser förslaget bland annat inrättande av en ny klass postexpeditioner,

till vilka skulle hänföras dels de största av de nuvarande postexpeditionerna

av klass 1 dels ock vissa postkontor av klass 4 med låga poängtal.

Föreståndaren för sådan postexpedition, vilken skulle benämnas postexpedition

av klass 5, skulle placeras i 16:e lönegraden.

Då de skäl, som anförts till stöd för förslaget i dessa delar, synts utskottet

övertygande, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda

föreslagits.

Vad angår själva inplaceringen av vederbörande trafikanstalter i de olika

klasserna, har departementschefen, såsom förut nämnts, vidtagit vissa jämkningar

i lönenämndens förslag, vilka jämkningar huvudsakligen grunda sig

på de av verksstyrelserna gjorda erinringar. Utskottet, som ansett någon

erinran ej heller vara att framställa mot den av departementschefen sålunda

förordade klassindelningens detaljer, får alltså tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

jämväl i nu berörda hänseenden.

Måhända skall det visa sig, att efter genomförandet av det föreliggande

omklassificeringsförslaget en omflyttning i klass av en eller annan anstalt

kan på grund av inträffade växlingar i trafikrörelsens eller av eljest på anstaltens

placering i klass inverkande omständigheter bliva av behovet påkallad.

I fråga om anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas

antal skola underställas riksdagens prövning, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta

att, för såvitt en sådan omflyttning förutsätter ändring i antalet dylika

föreståndarbefattningar, för riksdagen framlägga förslag i nu berörda hänseende.

I övrigt lärer Kungl. Maj:t vara oförhindrad att, där grundad anledning

därtill förefinnes, i samband med prövning av personalstaterna vidtaga

mindre jämkningar i klassindelningen.

I den av herr Julin väckta motionen (I: 271) har hemställts, att postkontoren

Stockholm 16 och Borås måtte uppflyttas från nuvarande klass 1 till

den nya klassen 1 A och att alltså antalet postmästare av klass 1 A som

följd härav bestämmes till 9 och antalet postmästare av klass 1 B till 31

i stället för det av Kungl. Maj:t föreslagna antalet 7 respektive 33.

Visserligen framgår såväl av motionen som av den i propositionen lämnade

redogörelsen, att poströrelsen vid nämnda postkontor och särskilt vid

postkontoret Stockholm 16 är av den omfattning, att vissa motiv kunna anföras

för en uppflyttning till klass 1 A jämväl av dessa postkontor. Axutredningen

synes emellertid ådagalagt, att ifrågavarande postkontor med

hänsyn till föreståndarens tjänsteåligganden icke kunna sägas vara fullt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Öv ergångs - anordningar.

Frågor om

förbättrad

löneställning

för vissa befattningshavare

samt

om inrättande

av nya befattningar

vid

kommunikationsverken.

Postexpeditörer

och

förste postexpeditörer,

telegrafexpeditörer

och

förste telegrafexpeditörer.

jämförbara med de kontor, som nu föreslagits till uppflyttning i den nya

klassen 1 A. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka bifall till det i förevarande motion gjorda yrkandet.

Vad slutligen angår placering i klass av det blivande bangårdspostkontoret

i Stockholm, torde på de av departementschefen anförda skäl böra

därmed tillsvidare anstå.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser tidpunkten för den nya klassindelningens

genomförande och uppföljande å övergångsstat i vissa fall av ordinarie

föreståndare för till nedflyttning föreslagen trafikanstalt, föranleder

icke till någon erinran från utskottets sida.

I detta sammanhang får utskottet tillstyrka, att föreståndaren för Båstads

postkontor, postmästaren av klass 4 i övergångsstat Hedda Helena Rosengren,

i enlighet med vad departementschefen förordat, från och med den 1 juli

1926 avföres från övergångsstat och uppföres å gällande stat såsom postmästare

av nämnda klass med rätt att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna

den tid, hon dessförinnan varit ordinarie föreståndare för berörda

postkontor.

Jämväl de övergångsanordningar i övrigt vid omklassificeringens genomförande,

som av departementschefen förordats för tillämpning, synas utskottet

godtagbara. Då vissa av dessa innebära, avvikelse från de lönebestämmelser,

som på grund av riksdagens tidigare beslut för närvarande

äro för kommunikationsverkens befattningshavare gällande, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av

departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder utfärda de föreskrifter,

som kunna erfordras för genomförande av den föreslagna omklassificeringen.

Genom den av nästföregående års riksdag beslutade inplaceringen av de

kvinnliga befattningshavarna å en för manliga och kvinnliga befattningshavare

gemensam löneplan blevo vissa vid kommunikationsverken anställda,

i förutvarande 5:e och 6:e kvinnliga lönegraderna placerade tjänstemän, däribland

kvinnliga postexpeditörer och förste postexpeditörer, inordnade i ll:e

respektive 12:e lönegraden. I anledning av gjorda framställningar om förbättrad

löneställning för ifrågavarande befattningshavare har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att nu i tjänst varande postexpeditörer och förste postexpeditörer

måtte uppflyttas i 12:e respektive 13:e lönegraden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

29

För närvarande råder i kompetenshänseende icke någon skillnad mellan

postexpeditörer och förste postexpeditörer å ena och postassistenter å den

andra sidan. De förra hava ock hittills i stort sett utfört lika kvalificerat

arbete som de senare. De krav på förbättrad löneställning, som nu framkommit,

äro grundade på dessa förhållanden. Visserligen förberedes, såsom

i propositionen blivit upplyst, en omläggning av arbetsförhållandena

för ifrågavarande befattningshavargrupper, varigenom de mera kvalificerade

av de arbetsuppgifter, som hittills utförts av postassistenter och postexpeditörer

gemensamt, skulle förbehållas postassistenterna, medan huvuddelen

skulle anförtros åt en grupp tjänstemän i förste postexpeditörs- och

postexpeditörsgrad med mindre omfattande postal utbildning än den, de

nuvarande postexpeditörerna innehava. Fn sådan omläggning torde dock

först i en framtid kunna visa sina verkningar, nämligen i den mån nyrekrytering

av postexpeditörs- och förste postexpeditörsbefattningar med

sådan lägre fackutbildad personal i någon mera nämnvärd mån hinner

äga rum.

För de nuvarande befattningshavarna i dessa grader lärer, såsom ock

departementschefen antytt, någon egentlig förändring i arbetsuppgifter för

ansenlig tid framåt icke komma att inträda.

Under sådana förhållanden synes den av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsåtgärden

att bereda nu i tjänst varande befattningshavare i nämnda

tjänstegrader någon förbättring i deras löneställning vara ur billighetssynpunkt

försvarlig. Och då utskottet funnit omfattningen av den föreslagna

löneförbättringen lämplig, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag. Den förbättring i lönehänseende, som utskottet

sålunda ansett böra tillkomma nu anställda postexpeditörer och förste postexpeditörer,

synes utskottet jämväl böra tilldelas nuvarande telegrafexpeditörer

och förste telegrafexpeditörer.

Däremot har utskottet icke ansett tillräckligt grundad anledning föreligga

att, såsom ock påyrkats, vidtaga en allmän uppflyttning av befattningshavare

i postexpeditörs- och förste postexpeditörsgraderna samt i

telegrafexpeditörs- och förste telegrafexpeditörsgraderna eller av vissa i

lönehänseende med nämnda tjänstemän nu jämställda kvinnliga befattningshavare

vid övriga kommunikationsverk.

I sammanhang med frågan om förbättrade löneförmåner för nu i tjänst

varande postexpeditörer och förste postexpeditörer har departementschefen

förordat vissa riktlinjer för avveckling av det i anledning av förutnämnda

omläggning vid postverket av vissa befattningshavaregruppers arbetsförhållanden

uppkommande övertaliga antalet postassistenter. I samband

härmed har ock departementschefen förordat, att nu anställd extra ordinarie

postassistent må, i den mån lediga postexpeditörsbefattningar finnas och

vederbörande därtill anses böra ifrågakomma, kunna konstitueras till postexpeditör

med rätt att, i likhet med de kvinnliga postexpeditörerna med

samma utbildning, personligen placeras i 12:e lönegraden samt att inom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Kassör vid

telegrafverket.

Förbättrade

avlöningsförmåner

åt

vissa befattningshavare

i postverket.

Inrättande

av inkasserartjänster

vid telegrafverket.

denna ram bibehållas vid av honom vid ordinarieblivandet i den extra

ordinarie anställningen innehavd lön. Vad i nu angivna hänseenden

föreslagits, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Av det nu anförda framgår, att utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till

vare sig den av herr Julin i ämnet väckta motionen (1:118) om uppflyttning

av nu anställda postexpeditörer och förste postexpeditörer i 15:e respektive

16:e lönegraden m. m. eller de av fröken Hesselgren och fröken Wellin

väckta motionerna (I: 270, II: 401) om uppflyttning av post- och telegrafexpeditörer

i 12:e lönegraden och förste post- och förste telegrafexpeditörer

i 13:e lönegraden.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande befattningen kassör vid telegrafverket

innebär, att den nuvarande kassörsbefattningen skulle uppdelas i tvenne,

av vilka den ena skulle hänföras till 8:e och den andra till 10:e lönegraden.

Till grund för de särskilda befattningarnas hänförande till den ena

eller andra av ifrågavarande lönegrader skulle ligga det med befattningen

förenade uppbördsansvaret.

Då de skäl, som anförts för denna anordning, synts utskottet vägande,

vill utskottet tillstyrka bifall till nämnda Kungl. Majrts förslag.

Enligt Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag skulle

vidare befattningarna såsom kamrerare å generalpoststyrelsens femte byrå

i anledning av de med postgirorörelsen förenade ökade göromålen uppflyttas

till 26:e lönegraden samt notariebefattningen av samma anledning

omändras till en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden. Därjämte föreslås

av nämnda anledning ökade arvoden åt generaldirektören och postsparbanksfullmäktige.

Vad sålunda föreslagits har föranlett utskottet till erinran allenast i

vad angår arvodesförhöjningen till postsparbanksfullmäktige. Sedan riksdagen

nu i anledning av väckt motion beslutat hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigesystemet inom statsförvaltningen

och de affärsdrivande verken bör avvecklas, begränsas och

bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar på detta och

närbesläktade områden må kunna vidtagas, har utskottet ansett med prövning

av arvodesförhöjning till postsparbanksfullmäktige böra anstå, till

dess den sålunda begärda utredningen föreliggar avslutad.

Av de förslag till omläggning av löneförmånerna för de befattningshavare

i inkasserartjänst å telegrafstationerna i Stockholm, som framlagts

dels av telegrafstyrelsen dels av kommunikationsverkens lönenämnd, har

departementschefen ansett sig böra förorda lönenämndens förslag. Utskottet

ansluter sig till departementschefens i ärendet uttalade uppfattning och

tillstyrker alltså, att vid telegrafverket inrättas en ny befattning, benämnd

inkasserare, med placering i 7:e lönegraden.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

31

I motionerna 1:117 och II: 222 har yrkats, att postassistent vid postverket,

telegrafassistent vid telegrafverket samt stationsskrivare och kontorsskrivare

vid statens järnvägar måtte efter uppnådda 40 år komma i

åtnjutande av visst lönetillägg. Om ock vissa billighetsskäl synas utskottet

kunna anföras för ett bifall till nämnda motioner, har dock utskottet,

särskilt med hänsyn till svårigheten att överblicka de konsekvenser, ett

bifall till motionerna skulle kunna medföra med avseende å andra befattningshavargrupper,

nu måst ställa sig avvisande till det i motionerna

framställda yrkandet.

Med förmälan, att utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot de förslag,

som innefattas i förevarande proposition, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt fröken Hesselgrens motion

I: 270 och fröken Wellins motion II: 401 och med avslag

å herrar Julins och Fehrs motion 1:117, herr

Julins motioner 1:118 och 1:271 samt herr Forssells

m. fl. motion II: 222,

a) dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 20

februari 1926 förordade grunderna för omklassificering

av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars

stationer, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

framlagt förslag utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid omklassificeringens genomförande erfordras;
b)

besluta, att arvodet till generaldirektören och chefen

för postverket skall från och med den 1 juli 1926

utgå med ett belopp, för år räknat, av 21,000 kronor;

c) besluta med tillämpning från och med den 1 juli

1926,

att i den vid avlöningsreglementet den 19 juni 1919

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk fogade tjänsteförteckningen

skola upptagas följande nya befattningar,

nämligen

vid postverket:

i 26:e lönegraden: kamrer,

» 25:e » : postmästare av klass 1 A,

» 16:e » : stationsmästare av klass 5;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

vid telegrafverket:

i 10:e lönegraden: kassör,

» 8:e » : kassör,

» 7:e » : inkasserare;

vid statens järnvägar:

i 25:e lönegraden: stationsinspektor av klass 1 A;

att följande i nyssnämnda tjänsteförteckning upptagna

befattningar skola erhålla nedan angivna ändrade

benämningar, nämligen

vid postverket:

postmästare av klass 1 benämningen postmästare av

klass 1 B,

stationsmästare av klass 1, 2 och 3 benämningarna

stationsmästare av klass 6, 7 respektive 8;

vid statens järnvägar:

stationsinspektor av klass 1 benämningen stationsinspektor

av klass 1 B;

att ur tjänsteförteckningen skola utgå följande befattningar,

nämligen

vid postverket:

ur 24:e lönegraden: kamrer;

vid telegrafverket:

ur 7:e lönegraden: kassör;

d) besluta, att antalet av följande befattningar skall

från och med den 1 juli 1926 utgöra

vid postverket:

kamrer.............................*............................................. 1

postmästare av klass 1 A .......................................... 7

sekreterare i 24:e lönegraden .................................... 4

postmästare av klass 1 B ......................................... 33

» » » 2............................................... 49

notarie......................................................................... 8;

vid telegrafverket:

telegrafkommissarie av klass 1 A ........................... 7

» » » 1 B .......................... 20

» » »2 ............................. 22;

vid statens järnvägar:

stationsinspektor av klass 1 A ................................. 4

» » » 1 B ................................. 24

» » » 2.................................... 21;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

33

e) medgiva, att vissa postexpeditörer och förste postexpeditörer

må personligen tilldelas avlöning i huvudsaklig

överensstämmelse med av departementschefen

föreslagna grunder, och att vissa telegrafexpeditörer

och förste telegrafexpeditörer må i lönehänseende tilldelas

samma förmån;

f) bemyndiga Ivungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet

ävensom i den vid reglementet

fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som

föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar

vid kommunikationsverken.

Stockholm den 30 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet luna närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius. A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. L.

Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, J. G. Walles, J. Jeansson,

A. R. Rooth och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, K. V. Rydén, .4. \V ibland, C. R.

Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, J. Jönsson i Revinge.

B■ F:son Holmgren, S. J. Karlsson i Nynäshamn, E. G■ E- Eriksson i Stockholm och K. S. V.

Ward.

Reservation

av herr C. G. Ekman beträffande vissa delar av motiveringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 68 höft. (Nr 108.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remissresolution den 12 februari 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt

kommunikationsverkens lönenämnd att, i enlighet med statsutskottets i

skrivelse den 5 februari 1926 gjorda hemställan, avgiva och senast den 1

mars 1926 till utskottet överlämna yttrande över nedan angivna inom

riksdagen väckta motioner, nämligen:

dels två likalydande motioner, nr 117 i första kammaren av herrar T.

Julin och M. Fehr, samt nr 222 i andra kammaren av herr A. Forssell m. fl.

angående avlöningsförbättring för vissa postassistenter, kontors- och stationsskrivare

samt telegrafassistenter;

dels ock motionen nr 118 i första kammaren av herr T. Julin, angående

vissa övergångsbestämmelser rörande löneförmåner för vid postverket den

1 juli 1925 anställd kvinnlig personal.

Enär sagda motioner avse frågor, vilka beröras i Kungl. Maj:ts proposition

den 20 februari 1926, nr 184, angående omklaissifioering av postkontoren

samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer m. m., och

därför torde komma att av riksdagen upptagas till behandling i samband

med bemälda proposition, har lönenämnden vid uppdragets fullgörande

ansett sig böra avvakta propositionens framläggande. Av samma anledning

får lönenämnden här i ett gemensamt utlåtande behandla de olika

motionerna.

I de lika lydande motionerna nr 117 i första kammaren och nr 222 i

andra kammaren hemställes, att riksdagen måtte medgiva, att postassistent,

kontors- och stationsskrivare samt telegrafassistent, som tillhört

eller med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser om tillgodoräknande

av tjänstetid kan anses hava tillhört för dem bestämd lönegrads

högsta löneklass i fyra år och uppnått en levnadsålder av 40 år, skall äga

att under de för uppflyttning i högre löneklass eljest gällande villkor åtnjuta

lön i närmast högre löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om

denna senare löneklass tillhörde den för tjänstemannen bestämda lönegraden.

Med anledning av dessa motioner får lönenämnden anföra, att nämnden

tidigare vid olika tillfällen uttalat sig rörande eu ifrågasatt löneförbättring

av nyss angiven innebörd för de befattningsgrupper, som i motionen

avses. Till följd av remiss avgav lönenämnden sålunda den 11 juni 1924

till Kungl. Maj:t infordrat yttrande över en av trafiktjänstemännens riksförbund

gjord framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att genom

ändring av gällande avlöningsreglemente eller genom provisorisk löneförbättring

bereda tjänsteman, som innehade befattning såsom manlig postexpeditör

(vilken befattning numera benämnes postassistent), telegrafassistent,

manlig kontorsskrivare eller stationsskrivare förbättrade löneförmåner.

I berörda framställning hade i första hand föreslagits, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

35

ifrågavarande befattningsgrupper måtte uppflyttas från dåvarande 8:e

(nuvarande 15:e) till dåvarande 9:e (nuvarande 16:e) lönegraden. Alternativt

hade därjämte framställts yrkande om tilldelande åt vederbörande

befattningshavare av löneförbättring enligt i huvudsak samma grunder,

som förordas i nu omhandlade motionerna nr 117 och 222.

Beträffande förstberörda yrkande framhöll lönenämnden i sitt utlåtande

över riksförbundets framställning bland annat, att en uppflyttning i lönegrad

av ifrågavarande befattningar skulle innebära ett sönderbrytande på

en viktig punkt av den för icke länge sedan efter ingående undersökningar

fastställda skalan för de olika tjänstekategoriernas vid kommunikationsverken

inordnande i det nya lönesystemet. Detta skulle helt visst medföra

avsevärda, ehuru svårberäkneliga konsekvenser för andra hefattningsgrupper,

i det att en höjning av ifrågavarande tjänster komme att bliva av

betydelse icke blott för de tjänstekategorier, som vore närmast över- eller

underställda de sålunda avsedda, utan även — såsom bland annat poststyrelsen

i ett avgivet yttrande framhållit — för vissa sidoordnade befattningar.

Lönenämnden ansåg sig därför icke kunna tillstyrka bifall till

riksförbundets yrkande om uppflyttning av de i förbundets framställning

omförmälda befattningsgrupperna till dåvarande 9:e lönegraden.

Vad anginge det av riksförbundet alternativt framställda yrkandet om

tilldelande åt vederbörande befattningshavare av en extra löneklass efter

viss tids tjänstgöring, syntes det lönenämnden, att i huvudsak samma omständigheter

som talade mot en verklig uppflyttning i lönegrad av befattningarna

i fråga, även kunde åberopas mot den sålunda föreslagna anordningen.

Denna syntes dessutom ur löneteknisk synpunkt föga tilltalande

och hade, såvitt lönenämnden kände, under det nya lönesystemets tid tidigare

vidtagits allenast beträffande vissa kammarskrivare vid tullverket,

vilka ansetts böra tillerkännas berörda förmån med hänsyn till den långa

tid, varunder de varit anställda i verket före befordringen till ordinarie

tjänst. På grund av vad sålunda anförts avstyrkte lönenämnden bifall

även till nyssberörda av trafiktjänstemännens riksförbund framställda

alternativa yrkande.

Genom beslut den 19 december 1924 fann Kungl. Maj:t förbundets framställning

icke föranleda någon Kungl. Majrts vidare åtgärd.

I en till Kung!. Maj:t ingiven skrift av den 4 november 1925 förnyade

trafiktjänstemännens riksförbund sedermera sitt tidigare såsom ett särskilt

alternativ framställda yrkande om tilldelande av en ytterligare löneklass

åt nyssbemälda tjänstemän, vilka från och med den 1 juli 1925 tillhöra

den nya 15:e lönegraden. Förbundet hemställde sålunda, att ifrågavarande

tjänstemän, sedan de tillhört eller beräknats hava tillhört högsta

löneklassen inom berörda lönegrad i fyra år, skulle äga att under de för

uppflyttning i högre löneklass eljest föreskrivna villkor åtnjuta lön i närmast

högre löneklass inom närliggande lönegrad, såsom om denna senare

löneklass tillhörde den för vederbörande bestämda lönegraden.

Börande denna hemställan åberopade lönenämnden i infordrat utlåtande

den 15 december 1925 vad nämnden anfört i sitt ovanberörda yttrande

den 11 juni 1924. Nämnden, som därjämte hänvisade till av vederbörande

verksstyrelser gjorda, avstyrkande uttalanden över riksförbundets framställning,

ville särskilt betona, att nämnden ingalunda förbisåge eller underskattade

betydelsen av de för befattningshavarna helt visst mycket

kännbara olägenheter, som hänförde sig till den under depressionstiden inträffade

stagnation i fråga om befordringar till högre tjänster. Liknande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

olägenheter hade emellertid gjort sig gällande inom de flesta områden av

st als ve rksa mheten. Vad kommuntkationsverken beträffade, syntes för

övrigt den svåraste tiden i berörda avseende av allt att döma vara överstånden.

Särskilt av vissa utav järnvägsstyrelsen lämnade meddelanden

framginge nämligen, att åtminstone inom vissa tjänsteområden eu återgång

till mera normala befordringisförhållanden redan inträtt eller kunde

för en nära framtid ställas i utsikt.

Vidare framhöll lönenämnden, att en av riksförbundet omförmäld, vid

1925 års riksdag beslutad löneförbättring av motsvarande innebörd för

vissa lokomotiveldare icke kunde anses prejudicerande beträffande de i

riksförbundets framställning omförmälda befattningsgrupperna. Lönenämnden

ville för sin del understryka ett av järnvägsstyrelsen i ärendet

gjort uttalande rörande den särställning med hänsyn till befordringsutsikterna,

som lokomotiveldarbefattningen av kända anledningar sedan gammalt

intagit och som visade sig däri, att under normala förhållanden i

stort sett varje lokomotiveldare kunna påräkna att inom viss tid bliva befordrad

till lokomotivförare.

Därest den av riksförbundet ifrågasätta förmånen komme att tillerkännas

de befattningshavare, för vilkas intressen förbundet gjort sig till tolk,

skulle detta enligt lönenämndens mening medföra vittgående konsekvenser

i form av liknande krav från andra befattningshavares sida, och skulle

dessa krav knappast kunna avvisas genom att göra gällande, att speciella

omständigheter talat för ett tillgodoseende just av de tjänstegrupper, vilkas

önskemål blivit av riksförbundet framförda.

Lönenämnden hemställde därför — med avvikande mening av suppleanten

Petrelius — att den av trafiktjänstemännens riksförbund gjorda framställningen

icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Enligt vad som framgår av det vid propositionen nr 184/1926 fogade utdraget

av statsrådsprotokollet (sid. 58, 59), har föredragande departementschefen

förklarat sig ej finna anledning att framlägga förslag i nu omhandlade

fråga. Vid sådant förhållande och då enligt lönenämndens mening

några nya omständigheter icke tillkommit till stöd för den ifrågasatta

löneförbättringen för postassistenter m. fl. befattningshavare i nuvarande

15:e lönegraden, kan lönenämnden här huvudsakligen inskränka

sig till att såsom yttrande över förevarande motioner nr 117 och 222 åberopa

vad nämnden anfört i sina ovanberörda utlåtanden den 11 juni 1924

och den 15 december 1925.

I nämnda motioner hava emellertid lämnats en del uppgifter till belysande

av de a v 1 ö ni ngsf ö r höj n i n g a r, som vid den å r 1919 beslutade löneregleringen

tillkommit, å ena sidan, nu ifrågavarande befattningar inom den

nya 15:e lönegraden och, å andra sidan, eu del befattningsgrupper inom

andra, mer eller mindre närliggande lönegrader. Då dessa uppgifter, på

grund av att de allenast avse ökningen i slutavlöning å billigaste ort, enligt

lönenämndens mening giva en alltför ensidig bild av löneregleringens

verkliga innebörd för olika tjänstekategorier, anser sig lönenämnden här

höra komplettera desamma genom meddelande av en tablå över den löneökning

(liksom i motionerna med bortseende från dyrtidstillägg), som dels

i lägsta och dels i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader .samt

å såväl billigaste som dyraste ort tillkommit befattningshavarna inom de

i motionerna angivna tjänstegrupperna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

37

Denna löneökning utgör:

Å billigaste ort i A dyraste ort

Befattning:

begynnelse-

lön

kronor

slutlön

kronor

begynnelse-:

lön

kronor

slutlön

kronor

för stationskarl m. fl. ....................................

315

345

500

599

» vagnskötare, maskin- och pannskötare .........

345

285

551

545

» lokomotiveldare m. fl..............................

405

435

707

731

! » stationsförman in. fl. .................................

585

405

863

707

! » stallförman m. fl........................................

■495

405

758

707

j » tågmästare m. fl........................................

465

105

755

819

| » lokomotivförare och maskinist ..................

765

465

1,127

1,011

1 » verkstadsmästare .......................................

795

825

1,275

1,341

1 » vagnmästare och ledningsmästare ...............

795

465

1,275

1,041

» stationsskrivare m. fl..................................

930

. 210

1,410

870

» lokomotivmästare......................................

645 ‘

405

1.101

1,113

» förste stationsskrivare och bokhållare .........

720

480

1,152

960

» underinspektör m. fl..................................

1

540 :

480

1,008

1,112

» byråassistent m. fl. ...................................

480

540

960

1,268

Av ovanstående tablå framgår, att de av motionärerna lämnade uppgifterna

angående löneökningen i slutavlöning å billigaste ort icke ensamma

kunna läggas till grund för ett bedömande av den erbållna löneförbättringen,

utan att hänsyn även måste tagas till begynnelselönen och förhållandena

å dyrorterna, varvid ökningen för de i motionerna avsedda befattningarna,

såsom tabellen utvisar, ställer sig väsentligt gynnsammare.

Det må därjämte framhållas, att av ifrågavarande befattningshavare i läte

lönegraden endast en eller annan enstaka tjänsteman torde vara stationerad

å ort, tillhörande den billigaste ortsgruppen.

Lönenämnden övergår härefter till motionen nr 118 i första kammaren,

vari hemställes, att riksdagen må medgiva utfärdande av övergångsbestämmelser

avseende vid postverket den 1 juli 1925 anställd kvinnlig personal

och innefattande att postexpeditör och förste postexpeditör må, så

länge de kvarstå i innehavande befattning, äga uppbära lön i respektive

15:e och 16:e lönegraden, att extra ordinarie postexpeditör och postexpeditörsaspirant

må vid anställning som ordinarie postexpeditör berättigas

upphöra lön i 15:e lönegraden, samt att postexpeditör, extra ordinarie postexpeditör

och postexpeditörsaspkrant må, därest hon framdeles vinner

anställning såsom förste postexpeditör, vara berättigad uppbära lön i 16:e

lönegraden.

Rörande uppkomsten och utvecklingen av frågan om förbättring av löneförmånerna

för här avsedda befattningshavare tillåter sig lönenämnden

hänvisa till den utförliga redogörelse härutinnan, vilken meddelats i propositionen

nr 184/1926, sid. 39—46.

Vad i föreliggande motion nr 118 anförts har icke givit lönenämnden

anledning att frångå den uppfattning, åt vilken lönenämnden givit uttryck

i sitt den 4 december 1925 avlämnade, i propositionen återgivna utlåtande

över en av poststyrelsen gjord framställning rörande vissa över
Bihcuig

till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 68 höft. (Nr 108.) 4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

gångsanordningar beträffande avlöningsförmånerna för kvinnliga befattningshavare

inom postexpeditörs- och förste postexpeditörsgraderna. Såsom

yttrande i anledning av nu förevarande motion får lönenämnden därför

åberopa sitt berörda utlåtande, vilket, med uteslutande allenast av ingress

och yrkande, återfinnes å sid. 42—45 i propositionen.

I sagda yttrande föreslog lönenämliden — dock med avvikande mening

av ledamöterna N. A. Nilsson och P. Nilsson — på anförda skål, att följande

ändringar måtte vidtagas i den vid avlöningsreglementet den 19 juni

1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk fogade tjänsfeförteckningen, nämligen: att de nu

i ll:e lönegraden under respektive postverket och telegrafverket inordnade

befattningarna postexpeditör och telegrafexpeditör i stället uppfördes

i 12:e lönegraden; att de i 12:e lönegraden under samma verk inordnade

befattningarna förste postexpeditör och förste telegrafexpeditör i

stället uppfördes i 13:e lönegraden, samt att i ll:e lönegraden under postverket

infördes befattningen kansliskrivare.

Genom de övergångsbestämmelser, som meddelats i anledning av de

från och med den 1 juli 1925 gällande ändringarna i avlöningsreglementet den

19 juni 1919, hava de kvinnliga befattningshavare, vilka före den 1 juli

1925 innehade anställning vid postverket inom här ifrågavarande tjänstegrupper,

enligt lönenämndens mening blivit tillgodosedda i afl den utsträckning,

som kan anses skälig, och hava härvid följts de regler, som i

allmänhet pläga tillämpas vid löneregleringar eller vid övergång till förändrade

avlöningsbestämmelser. Såsom lönenämnden i utlåtandet den 4

december 1925 framhållit, synes det nämnden mindre lämpligt, att ett antal

befattningshavare inom vissa tjänstegrupper, utan att detta nödvändiggjordes

av vederbörandes rätt att vara tryggad mot löneminskning vid

övergång till den nya lönestaten, skulle komma att allt framgent, så länge

de kvarstode i innehavande befattning, till följd av en särskild övergångsanordning

intaga en förmånligare löneställning än den, som i avlöningsreglementet

blivit för vederbörande tjänstekategorier bestämd. Lika litet

anser sig lönenämnden kunna förorda bifall till de i motionen framställda

yrkandena därom att nuvarande ordinarie eller icke-ordinarie befattningshavare

inom ifrågavarande tjänstegrupper skulle äga att vid framtida befordran

till ordinarie tjänst såsom förste postexpeditör, respektive postexpeditör

äga att åtnjuta avlöning enligt de i motionen angivna grunderna.

Den av lönenämnden föreslagna, definitiva uppflyttningen i lönegrad av

här omhandlade befattningar torde — även oavsett att densamma i och

för sig lärer få anses tillräckligt motiverad — erbjuda åtskilliga såväl

sakliga som lönetekniska fördelar i jämförelse med de av motionären

ifrågasatta anordningarna eller andra, liknande förslag till förbättrande

övergångsvis av löneställningen för vissa av de befattningshavare, om

vilka nu är fråga.

Lönenämnden anser sig på grund av vad här ovan anförts böra avstyrka

bifall till de i statsutskottets skrivelse den 5 februari 1926 ornförmälda

motionerna.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad, lönenämndens

ordförande, samt ledamöterna N. A. Nilsson, P. Nilsson, Hamilton,

Eriksson, Wallin och Gärde.

Stockholm den 2 mars 1926.

CARL EKMAN.

Gudmund Silf ver stolpe.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, J926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omklassificering av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer s. 10 i texten