Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

1926-02-12 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:9, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken

samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen

{nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under hudgetåret 1926—

1927 har Kungl. Maj:t i avseende å postverket, under åberopande av det

vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade

statsrådsprotokollet, över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit

riksdagen (punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 750,000

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 3—6.

Utskottet vill till en början, i anslutning till vissa av chefen för finansdepartementet

gjorda uttalanden beträffande finansieringen av kommunikationsverken

(utg. f. kapitalökn. sid. 2—7), anföra följande.

Vid ifrågavarande fyra kommunikationsverk, statens järnvägar, statens

vattenfallsverk, post- och telegrafverken, har kapitalanskaffningen sedan

gammalt i stor utsträckning skett genom anlitande av lånemedel. Detta förfaringssätt

har under normala tider framstått desto mera naturligt som det

i regel gällt företag, beslutade till fromma för samfärdseln och landets ekonomiska

utveckling, vilkas planläggning omfattar en lång framtid och som

i många fall endast så småningom kunnat beräknas lämna sin fulla avkastning.

Redan av statsutskottet vid 1853—1854 års riksdag framhölls

samtidens rättmätiga anspråk på att ej över hövan betungas i skatteväg

för åstadkommande av företag som huvudsakligen gagna efterkommande

generationer; en skuldsättning med sådant syfte befrämjade däremot endast

1 Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. .9 höft. (Nr 9.)

Inköp av

inventarier.

[I.]1

Utskottets

yttrande.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

nationalförmögenhetens fortfarande tillökning, vilket ingalunda kunde ge

framtida generationer anledning till missbelåtenhet. Utskottet har velat

erinra om detta, i sammanhang med planläggningen av det svenska stambaneväsendet

gjorda uttalande, vilket kan anses hava varit vägledande för

finansieringen icke blott av statens järnvägar utan även av nyanläggningar

vid övriga affärsverken.

Av det i statens järnvägar vid 1924 års utgång nedlagda kapitalet, uppgående

till 1,040 miljoner kronor, var ett belopp av cirka 850 miljoner

kronor anskaffat genom upplåning, medan återstoden — cirka en femtedel —

utgjordes av skattemedel eller i företaget nedlagda trafikmedel. Det av statens

vattenfallsverk vid 1924 års utgång disponerade kapitalet uppgick till

i runt tal 300 miljoner kronor, bestående med undantag av 25 miljoner

kronor av upplånt kapital. Motsvarande siffror för telegraf- och postverken

voro cirka 275, respektive 40 miljoner kronor, varav 240, respektive 20

miljoner kronor utgjorde lånemedel.

Såsom härav framgår, utgöres det i de fyra affärsverken nedlagda kapitalet

till övervägande del av lånemedel. Med hänsyn till de betydande belopp,

som investerats under krigsårens högkonjunktur samt följande år, är

av särskilt intresse att utröna, i vad mån anläggningarnas nuvarande totalvärde

motsvara gjorda kapitalutlägg. Av en i detta avseende i statsverkspropositionen

till 1924 års riksdag framlagd utredning inhämtas, att, i trots

av de betydande nyanläggningar, som tillkommit under högsta dyrtiden, det

bokförda totala värdet vid 1922 års slut av samtliga anläggningar inom

vart och ett av de fyra verken dock kunde beräknas väsentligt överstiga

vad de vid nyanläggning enligt 1922 års prisnivå skulle kostat.

Oavsett detta lärer likvisst finansieringsfrågan särskilt vad angår statens

järnvägar och statens vattenfallsverk alltjämt förtjäna den största uppmärksamhet.

Trots att förräntningskraven för statens järnvägars del under senare år

begränsats att avse allenast det upplånade kapitalet — ungefärligen motsvarande

vad som nedlagts i så kallade räntebärande bandelar — måste dock

transportavgifterna alltjämt hållas på en nivå med över 100 procent överstigande

1913 års taxor. Såsom förklaring härtill har åberopats bland annat

att 1913 års transportavgifter varit med hänsyn till då rådande prisläge för

låga och alltså icke användbara som jämförelse. I sitt den 29 december

1925 avgivna utlåtande över järnvägstaxekommitténs förslag har järnvägsstyrelsen

framhållit, att man vid ett definitivt fastställande av nya transportavgifter

för statens järnvägar måste räkna med en genomsnittlig taxestegring

av ungefärligen denna höjd i förhållande till de transportavgifter för person

och gods, som gällde 1913. Vid uppgörandet av dessa beräkningar har järnvägsstyrelsen

förutsatt icke blott att återstående anslag till de beslutade järnvägsbyggnaderna

i övre Norrland täckas av skattemedel utan ock att vad

som av 1923—1925 års riksdagar anvisats till linjerna Storuman—Sorsele,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

3

Porjus—Jockmokk ock Lycksele—Storuman, sammanlagt 11.8 miljoner kronor,

efterhand skulle avföras från lånemedel, varför alltså skulle erfordras motsvarande

tillskott från andra statsinkomster. Detta önskemål har i statsverksproposition

vunnit beaktande, i vad avser nu äskade nya anslag till

dessa banor, varemot departementschefen ej ansett sig kunna förorda någon

åtgärd i syfte att tidigare beviljade lånemedelsanslag måtte överföras till

anslag av andra statsinkomster.

Vid bedömandet av det ekonomiska läget vid statens vattenfallsverk torde

kanaler och kraftverk från varandra böra särskiljas, varvid på dessa båda

rörelsegrenar torde böra uppdelas det kapital, som nedlagts i fastigheter och

centralförråd, vilka kunna betraktas såsom supplement till kanal- och kraftverksrörelsen.

I avseende å kanalrörelsen märkes härvid, att denna gått

med en i det närmaste konstant förlust under den senaste femårsperioden

utan att något som helst bidrag till förräntningen av däri nedlagda kapital,

cirka 50 miljoner kronor, kunnat lämnas. Vid kraftverken har däremot

resultatet successivt förbättrats. Under 1925 torde driftöverskottet komma

att ungefär motsvara räntorna på lånekapitalet. Full ränta på det totalt

för kraftverken disponerade kapitalet lär vara att förvänta i och med att de

betydande, för västra stambanans elektrifiering utförda anläggningarna under

innevarande år tagas i anspråk samt vidare Norrforsens kraftverk igångsättes

med åtföljande ökning av inkomsterna. I den mån kraftavsättningen ytterligare

ökas, lärer därutöver överskott kunna påräknas, motsvarande ränta å

de ränteförluster, som uppkommit under byggnads- och starttiden. Att däremot

de vattenfall, som inköpts för framtida behov, icke ännu kunna lämna

avkastning torde ligga i öppen dag. I avseende å kraftverkens landsbygdstaxor

må erinras, hurusom tillkallade sakkunniga i avgivet betänkande framhållit

såsom önskligt, att vissa sänkningar i dessa vidtoges. Såsom en förutsättning

härför har dock uppställts en mot inkomstminskningen svarande

nedskrivning av verkets kapital, varvid cfet för avskrivning erforderliga beloppet

skulle anvisas som särskilt anslag.

Även beträffande kanalverken har vattenfallsstyrlesem i annat sammanhang

framhållit såsom önskligt, att liknande avskrivningsåtgärder vidtoges.

Postverket har på senare tid lämnat god avkastning. Även telegrafverkets

förräntningsmöjligheter måste för närvarande betecknas som tillfredsställande.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att, såsom ovan antytts, frågan

om kapitalanskaffningen till kommunikationsverken är förtjänt av den

största uppmärksamhet. Särskilt gäller detta statens järnvägar och statens

vattenfallsverk. Om å ena sidan framstår som en faktor av stor betydelse

för landets ekonomiska liv att trafik- och krafttaxor vid dessa båda verk

icke bliva onormalt betungande, måste dock å andra sidan ur statsfinansiell

synpunkt fasthållas kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtmin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

stone i vad detta är att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda

betingelser skola uppfyllas lärer i första hand åvila vederbörande verksstyrelser.

I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar

torde dock få anses förklarligt om härvid statsmakternas medverkan till

genomförandet av vissa nedskrivningsåtgärder påkallas. Sålunda skulle med

hänsyn till nu angivna förhållanden det tvivelsutan vara önskligt att i

samband med skeende återbetalning av överskjutande oräntabla delar av

det i statens järnvägar och statens vattenfallsverk nedlagda lånekapitalet

en avskrivning härav kunde ske eller ock, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, att i vissa anläggningar placerat lånekapital kunde ersättas

av andra statsinkomster, vilket finge anses innebära, att ränteanspråken i

denna del tillsvidare eftergåves. På grund av den statsfinansiella situationen

och särskilt i betraktande av de betydande belopp, som enligt budgetförslaget

skulle tagas] i anspråk för täckning av andra kristidsförluster,

torde icke vid denna riksdag en sådan plan låta sig genomföra. Oavsett

detta lärer emellertid framstå som en angelägen uppgift att söka åvägabringa

en ökad amortering av det i affärsverken nedlagda lånekapitalet.

Departementschefen har föreslagit, att de nu begärda kapitalökningsanslagen

till vissa norrlandsbanor — i runt tal 4.3 5 miljoner kronor — helt skulle

täckas av skattemedel. Till frågan i vad mån sålunda eller i övrigt andra

statsinkomster än lånemedel vid innevarande riksdag må kunna tagas i anspråk

för beredande av kapitalökning vid kommunikationsverken, får emellertid

utskottet tillfälle framdeles återkomma i sammanhang med statsregleringen.

I avseende å det under förevarande punkt begärda anslaget till inköp

av inventarier för postverkets behov får utskottet anföra följande.

För inköp av inventarier hava anvisats för vart och ett av budgetåren

1923—1924 och 1924—1925 500,000 kronor samt för budgetåret 1925—1926

700,000 kronor.

I avgivet förslag i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för

budgetåret 1926—1927 har generalpoststyrelsen enligt vad i statsrådsprotokollet

framhålles, bland annat anfört, att för inventarieanskaffningar under

nämnda budgetår verkställts så detaljerade beräkningar som varit möjligt

och gåve dessa till resultat, att för ändamålet i fråga erfordrades ett belopp

av 1,000,000 kronor. Ehuru styrelsen räknat med förnyelsefondens

fortsatta användning för bestridande av kostnaderna för anskaffningar av

inventarier i ersättning för utrangerade dylika, ansåge sig styrelsen icke

kunna äska ett lägre belopp än det nyssnämnda med hänsyn till den fortsatta

trafikstegring, som kunde vara att emotse och vilken naturligtvis

föranledde utökning av redan befintlig inventariestock.

Sålunda erfordrades för den centrala upphandlingen av inventarier ett

belopp av i avrundat tal 100,000 kronor. För upphandlingar genom distrikts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

och lokalförvaltningarnas försorg erfordrades 115,000 kronor samt för

postgirorörelsens utveckling 100,000 kronor. Vidare behövdes för anskaffande

av nya maskiner och verktyg för postverkets verkstad, blanketttryckeri

och bokbinderi samt frimärkstryckeri ett belopp av 70,000 kronor

samt för nytillverkning av inventarier å postverkets verkstad 140,000 kronor.

Såsom jämväl framgår av berörda statsrådsprotokoll, har generalpoststyrelsen

ytterligare begärt anslag för budgetåret 1926—1927 för postdiligenstrafikens

utveckling. På anförda skäl har styrelsen hemställt om bemyndigande

att få anordna postdiligenstrafik å linjerna Kiruna—Vittangi—

Karesuando, Piteå—Skellefteå, Boden—Harads, Råneå—Niemisel—Gunnarsbyn,

Sundsvall—Bispgården—Ragunda och Ramsele—Backe ävensom att

utsträcka trafiken å linjen Sollefteå—Ramsele till Strömsund och å den

blivande linjen överkalix—Morjärv till Kalix. För genomförande av den

sålunda föreslagna utveckligen av diligenstrafiken har styrelsen beräknat

ett belopp av 250,000 kronor, utgörande kostnaden för nyanskaffning av

12 automobilomnibussar. Härtill har styrelsen ansett böra komma ett belopp

av 135,000 kronor för inköp av vanliga automobiler för utökning

av den huvudsakligen för posttransporter inom vederbörande samhällen

befintliga automobilparken samt för anskaffande av motorcyklar och elektriska

plattformsvagnar.

De i det föregående upptagna inventarieanskaffningarna skulle sålunda

draga en sammanlagd kostnad av 910,000 kronor. I detta belopp äro icke

inräknade utgifter för några nya ändamål utan allenast för utökning av

redan befintlig inventariestock. Emellertid bär generalpoststyrelsen ansett,

att ett belopp av cirka 65,000 kronor bör finnas tillgängligt för inköp av

erforderlig reservmaskin till inrikes postanvisningsrevisionen samt för eventuellt

anskaffande av frankerings- och adresseringsmaskiner. Därutöver har

det synts styrelsen angeläget, att något belopp, förslagsvis allenast 25,000

kronor, avsättes till mötande av eventuella prisfördyringar samt för sådana

ändamål, som icke nu kunna förutses, men varigenom postverkets driftkostnader

kunna nedbringas.

'' Departementschefen har föreslagit en nedsättning i det utav generalpoststyrelsen

begärda anslagsbeloppet till 750,000 kronor.

En väsentlig del av förevarande anslag skulle alltså användas för inköp av

automobilomnibussar, avsedda för utsträckning av den av postverket bedrivna

postdiligenstrafiken. Enligt vad av propositionen inhämtas, förberedes nu

igångsättande av dylik trafik på ett ytterligare antal linjer. Med hänsyn

till gagnet ur samfärdselsynpunkt av dessa nya kommunikationsleder har

utskottet intet att erinra mot, att medel till ifrågavarande ändamål

ställas till förfogande; att märka är att enligt vunnen erfarenhet trafiken

å ifrågavarande omnibuslinjer i allmänhet synes giva tillfredsställande ekonomiskt

resultat. Utskottet förutsätter dock, att innan en ny postdiligenslinje

öppnas, alltjämt såsom hittills medgivande härtill inhämtas av Kung!.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Maj:t, som icke lärer underlåta tillse, att vederbörlig hänsyn tages till andra

redan tidigare anlagda kommunikationsleder, för vilka den nya postdiligenstrafiken

skulle kunna medföra en mera kännbar konkurrens.

I övrigt skulle det begärda anslaget komma till användning för inköp

av andra motorfordon av olika slag, inventarieanskaffning samt för moderniseringsåtgärder,

som krävas på grund av poströrelsens alltjämt fortgående

utveckling.

Under åberopande härav får utskottet tillstyrka, att medel för ändamålet

beviljas med det av departementschefen föreslagna beloppet 750,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

reservationsanslag av 750,000 kronor.

^Posthus-. 2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för uppförande

Kristinehamn. av en Posthusbyggnad i Kristinehamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

[2.] reservationsanslag av 97,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 9—11 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1921 års riksdag

för inköp för postverkets räkning av tomt i Kristinehamn för år 1922 ett

reservationsanslag av 32,900 kronor.

Genom brev den 27 juni 1921 bemyndigade Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen

att för en köpeskilling av högst 32,900 kronor inköpa berörda, i

hörnet av Nya Kungsgatan och Tvärgatan i Kristinehamn belägna tomt.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t, den 28 augusti 1925 med förslag i fråga

om anslag till utgifter för kapitalökning för budgetåret 1926—1927 har

generalpoststyrelsen meddelat, att, som vissa tvivelsmål uppstått rörande

säljarens äganderätt till en mindre del av ifrågavarande tomt, köpet icke

kunnat definitivt slutföras, förrän äganderättsfrågan under hösten 1924 blivit

tillfredsställande ordnad. Härigenom hade frågan om uppförande av en

posthusbyggnad å tomten kommit att fördröjas.

Styrelsen har nu framlagt förslag till uppförande av dylik byggnad. Såsom

styrelsen i berörda skrivelse framhållit, hade styrelsen ursprungligen

tänkt, att byggnaden skulle givas sådana dimensioner, att inom densamma

kunde förutom post- och telegraflokaler inrymmas bostadslägenheter eller,

om så skulle anses lämpligare med hänsyn till läget och önskvärdheten att

bättre förränta det nedlagda kapitalet, till uthyrning avsedda affärslokaler.

Då emellertid telegrafverket, enligt vad under hand meddelats, icke för närvarande

torde önska inrymma telegraf- och telefonstationerna i postverkets

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 7

fastighet, hade byggnaden planerats så, att telegrafverket lämpligen, när

verket så önskade, kunde erhålla sina lokaler i en flygelbyggnad å tomten.

Med denna anordning hade telegrafstyrelsen förklarat sig tillfredsställd.

Kostnaden för * uppförande av ifrågavarande nybyggnad, som skulle utgöras

av ett envåningshus med frontespis, har av generalpoststyrelsen beräknats

till 95,000 kronor. Huset, som skulle uppföras av s. k. gasbetong,

skulle alltså draga en byggnadskostnad per kubikmeter av 50 kronor. Byggnadsstyrelsen,

som yttrat sig i ärendet, har ansett den beräknade byggnadskostnaden

vara väl knappt tilltagen och föreslagit byggnadsbeloppets höjande

med omkring 2,000 kronor; och har generalpoststyrelsen i anledning härav

äskat ett anslag av 97,000 kronor för ändamålet.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Av vad sålunda förekommit torde framgå, att behov föreligger av nybyggnad

i Kristinehamn för postverkets räkning. Det förslag i sådant hänseende,

som av generalpoststyrelsen nu framlagts, synes såväl ur postal synpunkt

ändamålsenligt som ekonomiskt tillfredsställande för statsverket. Jag

anser mig därför böra tillstyrka förslaget. Byggnadskostnaden lärer i enlighet

med byggnadsstyrelsens förslag böra beräknas till 97,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för uppförande av en posthusbyggnad

i Kristinehamn för budgetåret 1926—1927 anvisa

ett reservationsanslag av 97,000 kronor.

Telegrafverket.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen medgiva att för full- Telefonstabordande

av en telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret Jordgubben

i Stockholm må av förut omförmälda besparade anslagsmedel för holmen

telegrafverket användas ett belopp av högst 175,000 kronor. '' Stockholm.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i proposition, nr 53, gjorda framställning

har nästlidet års riksdag medgivit, att av vissa angivna besparade

anslagsmedel för telegrafverket finge för inköp av fastigheten nr 9 i kvarteret

Jordgubben i Stockholm samt för påbörjande därstädes av en telefonstationsbyggnad,

för vilket arbete kostnaderna beräknats till 335,000 kronor, användas

ett belopp av 300,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande den 17 april 1925 har telegrafstyrelsen för en köpeskilling

av 138,285 kronor inköpt ifrågavarande fastighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Därefter har Kungl. Maj:t genom brev den 2 oktober 1925 anbefallt byggnadsstyrelsen

att i samarbete med telegrafstyrelsen låta å omförmälda tomt

uppföra en telefonstationsbyggnad.

Telegrafstyrelsen har nu i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1925

meddelat, att styrelsen, som komme att tillträda fastigheten den 1 oktober

1925, hade för avsikt att omedelbart därefter igångsätta byggnadsarbetet.

Då för arbetets påbörjande av ovannämnda 300,000 kronor funnes ett belopp

av 161,715 kronor disponibelt, skulle för stationsbyggnadens färdigställande

erfordras ytterligare omkring 175,000 kronor, och hemställer styrelsen, att

för ändamålet måtte av förberörda besparade anslagsmedel för telegrafverket

få användas ett belopp av högst 175,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva att för fullbordande av eu

telefonstationsbyggnad å fastigheten nr 9 i kvarteret

Jordgubben i Stockholm, må av förut omförmälda besparade

anslagsmedel för telegrafverket användas ett

belopp av högst 175,000 kronor.

SBad°i"8Lim9 4:0^ Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen att för uppförande

hamn. av stationsbyggnad i Limhamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reser[4.

] vationsanslag av 103,000 kronox-.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1920

års riksdag för inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 9 i kvarteret

Vipan i Limhamn på tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av

32,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande den 30 juni 1920 har telegrafstyrelsen därefter inköpt

omförmälda tomt.

Ändamålet med inköpet av tomten var att å densamma bredvid den därå

belägna byggnad, vari telegrafverkets station för närvarande är inrymd,

uppföra en ny stationsbyggnad, medan den nuvarande lokalen skulle användas

till bostäder åt verkets personal. I enlighet härmed upptog telegrafstyrelsen

även bland sina anslagsäskanden till 1920 års riksdag för år 1921 ett anslag

av 122,000 kronor för uppförande av ifrågavarande stationsbyggnad. Dåvarande

chefen för civildepartementet ansåg emellertid, att frågan om uppförande

av en ny stationsbyggnad kunde anstå till ett följande år. På grund

härav blev detta ärende icke framlagt för 1920 års riksdag.

I skrivelse under år 1923 och 1924 har sedermera telegrafstyrelsen gjort

förnyade framställningar om uppförande av berörda stationsbyggnad utan

att likväl dessa föranlett något Kungl. Maj:ts förslag i ärendet till riksdagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 9

Telegrafstyrelsen har nu åter upptagit denna fråga och hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för uppförande å förberörda

tomt i Limhamn av en stationsbyggnad må av de till kassaförlag för

telegrafverket före år 1913 avsatta medel användas ett belopp av högst 95,000

kronor.

I utlåtande häröver har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke hava annan

erinran att framställa än att kostnaden för den föreslagna stationsbyggnaden

syntes böra beräknas till 103,000 kronor.

Departementschefen yttrar i ärendet följande:

»Enligt vad jag inhämtat, funnos i telefonstationen i Limhamn i september

1925 omkring 140 nummer disponibla för nya abonnenter, vilket beräknas

räcka omkring två år. Genom vissa ej önskvärda förändringar i växelborden

inom den nuvarande stationslokalen skulle i nödfall plats kunna

beredas för ytterligare ett antal nummer, men komme i så fall luftutrymmet

för den erforderliga personalen, vilket redan nu är knappt, att bliva avsevärt

mindre än som ur hygienisk synpunkt kan anses lämpligt. Efter personligt

besök å platsen anser jag mig därför böra tillstyrka, att frågan om

uppförande av ny stationsbyggnad å den för ändamålet förvärvade tomten

underställes riksdagen.

Mot det av telegrafstyrelsen i sådant hänseende framlagda förslaget har

jag ej annat att erinra än att kostnaden för stationsbyggnaden torde böra

upptagas till det av byggnadsstyrelsen beräknade beloppet, 103,000 kronor.

Framhållas må, att, enligt vad verkställd utredning givit vid handen, det

ej kan anses lämpligt att i samband med den ifrågasatta nybyggnaden söka

tillgodose jämväl postverkets framtida lokalbehov.

Det för nybyggnaden erforderliga beloppet, 103,000 kronor, bör i enlighet

med vad jag inledningsvis anfört anvisas såsom särskilt anslag.»

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för uppförande av stationsbyggnad

i Limhamn för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag

av 103,000 kronor.

5:o) Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för inköp för inköp av tomt

telegrafverkets räkning av tomten nr 124 i Kalix municipalsamhälle samt

uppförande därstädes av en stationsbyggnad för budgetåret 1926—1927 an- stationsbygg.

visa ett reservationsanslag av 82,000 kronor. nai*

I Kalix municipalsamhälle förhyr telegrafverket av municipalsamliället

sedan ett flertal år för sin station därstädes en i tingshuset inrymd lägenhet.

Telegrafverket är emellertid uppsagt till avflyttning vid kontrakts
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

tidens utgång den 1 januari 1928. Då lämplig stationslokal icke kunnat

förhyras inom samhället och lämplig byggnad ej heller finnes för inköp,

har telegrafstyrelsen, under förbehåll av att Kungl. Maj:ts tillstånd till

köpet erhålles före tillträdesdagen den 1 juni 1926, inköpt en inom samhället

belägen tomt för en köpeskilling av 650 kronor. Då såsom nämnts

det löpande kontraktet utgår med år 1927, måste den nya stationsbyggnad,

som telegrafstyrelsen har för avsikt att uppföra å tomten, påbörjas under

budgetåret 1926—1927. Telegrafstyrelsen har nu äskat anslag icke blott för

inköp av tomten utan även för uppförande av byggnaden. Under en antagen

byggnadskostnad av 45 kronor per kubikmeter skulle kostnaden för

nybyggnaden inklusive grund, dränering m. m. bliva omkring 75,000

kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande över telegrafstyrelsens ifrågavarande

förslag framhållit, att det torde bliva erforderligt att neddraga den föreslagna

stationsbyggnadens grundmurar väsentligt djupare än vad å förslaget

angivits, varjämte styrelsen ansett kostnaden för byggnadsföretaget böra

beräknas till 82,000 krono!''.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen tillstyrkt

telegrafstyrelsens förslag, dock med de av byggnadsstyrelsen föreslagna

ändringarna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för inköp för telegrafverkets räkning

av tomten nr 12i i Kalix municipalsamhälle

samt uppförande därstädes av en stationsbyggnad för

budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av

82,000 kronor.

6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen att för tillbyggnad

av stationsbyggnaden vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 20—23 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Telegrafstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande.

Telefonnätet i Göteborg betjänades för närvarande av 3 manuella stationer,

av vilka huvudstationen — belägen i gamla stationshuset vid Västra Hamngatan

— är synnerligen åldrig och utsliten, under det att de båda andra

stationerna, Masthuggsstationen — vid Fjärde Långgatan — och Drottningtorgsstationen

— i posthuset — äro fullt moderna stationer. Beslut hade

fattats om flyttning av huvudstationen till stationshuset vid Kasärntorget.

Förberedelser hade gjorts för att i denna nya huvudstation såsom en första

utbyggnad där uppsätta automatutrustning för 12,000 abonnenter. Denna

station skulle nämligen anordnas för automatisk drift, liksom så småningom

hela telefonnätet i Göteborg. Arbetet med denna första överflyttning av

12,000 abonnenter beräknades bliva färdigt under år 1928. För en fortsatt

inflyttning i den nya huvudstationen av de 8,000 abonnenter, som efter den

Tillbyggnad

av stationsbyggnaden

vid Kasärntorget

i

Göteborg.

[6.]

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

första flyttningen kvarbleve i den gamla huvudstationen, bleve det nödvändigt

att företaga en redan från början förutsedd påbyggnad av stationsbyggnadens

flygel åt Kasärntorget.

Genom överflyttning av 12,000 abonnenter till automatisk drift beräknade

man kunna spara 135 telefonistlöner. Denna besparing skulle bliva ännu

större, om icke trafiken mellan den gamla och den nya huvudstationen

(trunking) måste skötas manuellt, enär ej båda stationerna äro automatiska.

Denna trafik medtoge ett så stort antal arbetsplatser, att man vid överflyttning

av de återstående 8,000 abonnenterna räknade med att kunna indraga så

många arbetsplatser, att ytterligare 175 telefonistlöner inbesparas. Denna senare

abonnentöverflyttning borde av såväl ekonomiska skäl som av driftshänsyn

företagas i så nära följd som möjligt efter flyttningen av de 12,000 första

abonnenterna. Vinsten bleve så stor, att, om de 8,000 abonnenterna flyttades

2 år tidigare än annars vore nödvändigt, man genom billigare drift under

denna tid kunde inbespara hela kostnaden för lokalutvidgningen. Utrymmesförhållandena

i växelborden å den gamla stationen tilläte nämligen

icke att denna överflyttning uppskötes längre än till år 1931.

Kostnaden för det ifrågasatta byggnadsarbetet, som skulle bestå däri, att

flygeln åt Kasärntorget, som nu är lägre och till största delen också smalare

än flygeln åt Kungsgatan, helt utbygges till sin fulla bredd och höjd.

har beräknats till 610,000 kronor. Enligt vad telegrafstyrelsen framhållit,

bör den del av kostnaden, som kommer på ändringar inom den gamla

delen av fastigheten, i enlighet med vad som skett vid andra liknande

byggnadsföretag, avföras såsom driftskostnad, och blott den del, som motsvarar

den nytillkomna byggnadsmassan, bekostas genom kapitalökningsmedel.

I enlighet härmed bör enligt telegrafstyrelsens mening 210,000

kronor avföras å driftskostnadsstaten och ett belopp av 400,000 kronor

äskas såsom anslag.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande över förslaget ansett de beräknade

kostnaderna för byggnadsföretaget kunna sänkas till 570,000 kronor.

Härtill har departementschefen givit sin anslutning och ansett, att av

sistnämnda summa 380,000 kronor böra anvisas såsom särskilt anslag. Då

ifrågavarande arbete ej skulle fullbordas förrän under 1928, har departementschefen

funnit anslaget utan olägenhet kunna fördelas på två budgetår

och därför föreslagit, att för nästkommande budgetår för ändamålet

anvisas 180,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för tillbyggnad av stationsbyggnaden

vid Kasärntorget i Göteborg för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor.

7:o) I en inom andra kammaren av friherre T. Alströmer och herr A. motion anGustafsson

i Kasenberg väckt motion (nr 51) har hemställts, att riksdagen 9^ende byg^gmåtte

besluta att anslå 210,000 kronor till uppförandet i Alingsås å därför och telegraf

redan för ändamålet inköpt tomt av en byggnad, avsedd för expeditions- i Alingsås.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Fortsatt utveckling

av

statens telefon-

och telegrafväsende.

[7.]

lokaler m. m. för post och telegraf enligt redan genom post- och telegrafverkens

försorg anskaffade ritningar.

Beträffande detta förslag kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 7) föreslagit riksdagen att för fortsatt utveckling

av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 24—29 av åberopade statsrådsprotokollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende äskade

Kungl. Maj:t av 1925 års riksdag för budgetåret 1925—1926 ett anslag av

10.000. 000 kronor, varav omkring 2,000,000 kronor avsågos till en telefonkabel

mellan Sverige och Finland. Riksdagen anförde, att frågan om möjligheterna

till kabelanläggningens genomförande syntes befinna sig på ett sådant

förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva

finnas tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926, samt begränsade med

hänsyn härtill det begärda anslagsbeloppet till 8,000,000 kronor. Av detta

belopp voro 973,583 kronor 91 öre avsedda till avbetalning enligt kontraktet

med aktiebolaget Stockholmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet

i Stockholm med omnejd.

I skrivelse den 25 augusti 1925 har telegrafstyrelsen gjort framställning

om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1926—

1927. Styrelsen meddelar därvid till en början, att av tidigare för ändamålet

anvisade medel vid 1924 års utgång återstodo 11,653,687 kronor 49

öre, att av de för arbetsåret 1925 sålunda tillgängliga medlen 19,653,687

kronor 49 öre för närvarande ett belopp av 14,931,561 kronor 76 öre beräknades

åtgå under år 1925 samt att återstoden, 4,722,125 kronor 73 öre, syntes

komma att förslå för tiden till den 1 juli 1926.

På anförda skäl har styrelsen hemställt, att för fortsatt utveckling av

statens telefon- och telegrafväsende måtte för budgetåret 1926—1927 anvisas

16.000. 000 kronor.

Av köpeskillingen för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät återstår

enligt vad som upplyses nu att betala 6,000,000 kronor, vilket belopp enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 20 mars 1925 skulle gäldas den 1 april 1927.

Vad beträffar rundradiorörelsen, hava de i nästlidet års statsverksproposition

omförmälda fem rundradiostationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall

och Boden numera tagits i bruk och bedriver aktiebolaget Radiotjänst

enligt därom träffad överenskommelse med telegrafstyrelsen sedan den 1 januari

1925 rundradiorörelse från dessa stationer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

Telegrafstyrelsen har hemställt om bemyndigande att uppföra ytterligare

en rundradiostation för en kostnad av högst 1,050,000 kronor att utgå av

anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. Till

stöd härför har styrelsen i huvudsak anfört:

Då, såsom var att förutse, ovanberörda fem stationer icke visat sig tillnärmelsevis

täcka behovet, hade av intresserade radioklubbar på olika platser i

landet upprättats mindre sändarestationer för att tillgodose det lokala behovet

av möjlighet till mottagning med kristallapparater, till vilka stationer på bekostnad

av telegrafverket och aktiebolaget Radiotjänst anordnats erforderliga ledningar

för överförande av program från de av bolaget betjänade stationerna.

Antalet licenser för mottagningsapparater uppgingo den 1 juli 1925 till

omkring 100,000 och beräknades vid ingången av år 1926 licensantalet till

omkring 120,000 samt inkomsterna av licensavgifter till omkring 1,320,000

kronor, varav telegrafverket jämlikt avtalet med aktiebolaget Radiotjänst

erhölle hälften eller omkring 660,000 kronor. Då årskostnaden för de

fem rundradiostationernas underhåll och drift, inberäknat kostnaden för

omhänderhavande av licensrörelsen, uppskattades till omkring 500,000 kronor,

torde rörelsen alltså redan under år 1925 komma att uppvisa ett betydande

överskott.

" Styrelsen funne därför tiden vara inne att framlägga förslag till vidare

utbyggnad av rundradionätet, och ansåge sig styrelsen i sådant avseende

med hänsyn till svårigheten att förse det växande antalet småstationer med

ledningar böra föreslå anläggandet an en stor central utsändningsstation.

Den planerade storstationen skulle med en antenneffekt av minst 20 kilowatt

och en våglängd av omkring 1,350 meter möjliggöra mottagning med

kristallapparater på ett avstånd av intill 200 kilometer från stationen, vilket

avstånd kunde ökas till 300 kilometer och därutöver i mån av effektivare

antennanordningar. För att de tätast bebyggda delarna av landet skulle

komma att falla inom det inre kristallområdet med 200 kilometers radie,

borde stationen förläggas till plats i Mellansverige, ej nordligare än Örebro

och ej sydligare än Motala. Därigenom skulle en befolkning av omkring

2,000,000 personer, som nu icke hade möjlighet att med kristallapparater

avlyssna svensk rundradio, beredas tillfälle därtill, varjämte landets befolkning

i övrigt skulle kunna med en- eller fler rörsapparater bättre än hittills

tillgodogöra sig de svenska radioprogrammen. Anläggningskostnaden för

stationen, till vilken programmen normalt komme att medelst tråd överföras

från Stockholm, beräknades icke överstiga 1,050,000 kronor, och årskostnaderna

för stationen — drift, ränta och tioårig amortering UPP~

skattades till 330,000 kronor, vilket belopp beräknades bliva täckt av avgifterna

för det ökade antal licenser, som tillkomsten av denna station komme

att tillföra rundradiorörelsen.

På grund av rådande ekonomiska förliallanden bär depaitementscliefen

ansett det av telegrafstyrelsen begärda beloppet, 16,000,000 kronor, böra nedsättas

till 15,000,000 kronor, vilket belopp nu äskas.

Medan för innevarande budgetår till fortsatt utveckling av statens telefon-

och telegrafväsende anvisats 8,000,000 kronor, begäres nu för 1926—

1927 ett belopp av 15,000,000 kronor för samma ändamål. Av sistnämnda

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

summa åtgår dock 6,000,000 kronor till slutlikvid för aktiebolaget Stockholmstelefons

anläggningar i enlighet med tidigare ingånget avtal.

Av återstående 9,000,000 kronor avses ett belopp av cirka 2,000,000

kronor för bestridande av halva kostnaden för anläggning av en ny telefonkabel

mellan Sverige och Tyskland. I avseende härå vill utskottet

erinra att, enligt vad av propostionen framgår, samtliga de åtta nuvarande

telefonledningarna mellan Sverige och Tyskland redan äro tagna i

anspråk för trafiken de bada länderna emellan. Under alla förhållanden

synes alltså en utökning av ifrågavarande kabelförbindelse under en snar

framtid bliva erforderlig. Närmast påkallas dock nu den nya kabeln med

hänsyn till en planerad utvidgning av det internationella telefonnätet,

varigenom möjlighet skulle öppnas för en utsträckning av de svenska

telefonförbindelserna till England och Frankrike med flera länder.

Enligt vad utskottet inhämtat, torde en tillfredsställande förräntning

av det i den nya kabeln nedlagda kapitalet så gott som omedelbart vara

att vänta. Med hänsyn härtill och i betraktande också av gagnet ur

allmän samfärdselsynpunkt av nämnda anläggning har utskottet ansett

sig böra tillstyrka, att medel ställas till förfogande för täckande av Sveriges

andel i densamma.

Vidare skulle för uppförande av en ny större rundradiostation i Mellansverige

erfordras ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor. Ej heller

detta förslag har givit utskottet anledning till erinran. Utskottet anser

sig emellertid i detta sammanhang böra erinra om det alltjämt växande

intresset för rundradion, som tagit sig uttryck i en oväntat livlig licenstillströmning

i början av detta år.

Enligt vad utskottet inhämtat, kan uppförandet av den nu tilltänkta

storstationen icke betecknas som en slutgiltig lösning av rundradioproblemet,

som givetvis måste taga sikte på, att mottagning skall vara möjlig i hela

landet med användandet av de billigare apparattyperna. För utskottet

har framhållits såsom ej endast önskligt, utan även på grund av den

situation, som uppkommit genom den kraftiga anslutningen, hart när

ofrånkomligt att redan under innevarande år, så snart våglängdsfrågan i

någon mån klarnat och erfarenheterna från utlandets nyligen färdigblivna

större stationer av olika storlekar hunnit inhämtas, kunna få fortsätta

med rundradionätets vidare utbyggnad.

I anledning härav vill utskottet uttala, att hinder icke bör möta för

telegrafstyrelsen att, efter inhämtande av Kungl. Maj:ts bemyndigande,

få inom ramen för av riksdagen anvisade medel för fortsatt utveckling

av statens telegraf- och telefonväsende och utan undanskjutande av övriga

ändamål, uppföra ytterligare stationer för rundradionätets komplettering.

De åtgärder, som härutinnan vidtagas, torde böra av Kungl. Maj:t anmälas

för nästkommande riksdag.

På grund av nu anförda förhållanden och med hänsyn till de övriga

utvidgningar på telefon- och telegrafväsendets område, som — i betrak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

tande särskilt av en alltjämt fortgående ökning av telefonabonnenternasantal

— kunna förutses nödvändiga, har utskottet icke ansett någon nedsättning

i det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet böra företagas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens

telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för omläggning

av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade

anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av 3,050,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 32—33 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning

i ämnet har 1923 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss

angiven förutsättning å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade

för staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära

avtalet rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna för de i berörda

avtal avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms

centralstation m. m. beräknades år 1923 till 15,450,000 kronor, och förutsattes

därvid, att härav 3,900,000 kronor skulle utgå av förnyelsefondsmedel

och 11,550,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt anslag.

I sin skrivelse den 13 september 1924 med anslagsäskanden till 1925 års

riksdag framlade järnvägsstyrelsen ett förslag till utvidgning av den 1923

års riksdag underställda planen för förbättrade anordningar vid Stockholms

centralstation. Berörda förslag innebar dels eu breddning av sparsystemet

å bangården, dels ock vissa ytterligare ändringar inom centralstationshuset,

särskilt i avseende å banhallens takkonstruktion. Den av utvidgningen föranledda

kostnadsökningen, 1,100,000 kronor, föreslogs skola, liksom samtliga

arbeten med förbättrade anordningar vid centralstationen, bestridas med

medel från förnyelsefonden. Vad sålunda av järnvägsstyrelsen föreslagits

lämnades av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen utan erinran.

För anläggningarna i deras helhet skulle sålunda erfordras sammanlagt

16,550,000 kronor, varav 5,000,000 kronor att utgå av förnyelsefondsmedel.

Hittills hava av anslagsmedel för ifrågavarande arbeten för budgetåren

1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 anvisats tillhopa 7,000,000 kronor,

därav 1,000,000 kronor av 1925 års riksdag. Anledningen till att större

belopp då ej anvisades var den förskjutning av arbetena med den blivande

Omläggning

av västra

stambanans

ingångslinje

över Hammarbyleden

samt

förbättrade

anordningar

vid Stockholms

centralstation

m. m.

[8.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Spåranordningar

i anslutning

till

förefintliga

spårsystem.

[9.]

järnvägsbron över Hammarbyleden, som förorsakades därav, att något avgörande

från Stockholms stads sida ännu vid ingången av år 1925 icke

träffats rörande frågan om anordnande i samband med nämnda järnvägsbro

av en bro för gatutrafik.

Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att, sedan Stockholms stadsfullmäktige

den 9 mars fattat beslut i ärendet, arbetet med järnvägsbron kunnat

igångsättas under maj månad 1925. Utöver hittills anvisade belopp erfordrades

av anslagsmedel 4,550,000 kronor och av medel från förnyelsefonden

2.300.000 kronor. Av anslagsmedel behövdes för budgetåret 1926—1927 ett

belopp av 3,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att av uppkommen behållning, 624,955

kronor 21 öre, å vissa tidigare beviljade kapitalökningsanslag ett belopp av

600.000 kronor skulle användas för nya arbeten. Emellertid har departementschefen

ansett att för ändamålet bordetagas i anspråk ett belopp, som

för slutsummans avjämnande torde kunna upptagas till 619,000 kronor.

Vidare har styrelsen meddelat, att å tidigare beviljade anslag för anläggande

av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till

Laxå beräknas uppkomma ett överskott å 200,000 kronor.

I anledning härav skulle för nya arbeten stå till förfogande överskottsmedel

om tillhopa 819,000 kronor, vilket belopp föreslås att tagas i anspråk

för vissa av departementschefen framlagda och av utskottet i det följande

tillstyrkta ändamål.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl Maj:ts under

nu förevarande punkt framlagda förslag hemställer,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans

ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade

anordningar vid Stockholms centralstation

m. m. för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag

av 3,050,000 kronor.

10:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att av i statsrådsprotokollet

omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

utförande av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas

ett belopp av 230,000 kronor.

Vad angår utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till sid. 33—34

i åberopade statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen har äskat ett anslag för budgetåret 1926—1927 av 230,000

kronor för utläggning av två nya mottagningsspår vid Tomteboda station

och därvid anfört följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

»Vid Tomteboda utföres som bekant ett synnerligen omfattande växlingsarbete

för godstågen förande vagnar genom samt från och till Stockholms

olika stationer. Av tidtabellstekniska skäl och även av hänsyn till trafikens

art är därvid tågrörelsen i mycket stor omfattning koncentrerad till natten

samt kvälls- och morgontimmarna. Ombesörjandet av den sålunda till vissa

tider koncentrerade tågrörelsen och växlingsarbetet i övrigt på stationen stöter

ofta på svårigheter på grund av begränsat utrymme på bangården, och särskilt

framträder bristen av tillräckligt antal spår i tågmottagningsgruppen, belägen

i bangårdens norra ände. Dessa bristande utrymmen på den för transportarbetet

på Stockholms så viktiga stora rangeringsbangården lägga en hämsko

på järnvägens möjligheter att — på sätt som annars önskvärt vore, ej minst

för trafikanternas rätta betjänande och förbättrande av transportlägenheterna

för deras räkning — företaga omläggningar av tåg, enär sådana omläggningar

ofta komma att förutsätta ett än mera koncentrerat arbete å bangården.

Önskvärdheten och behovet av ökat spårutrymme därstädes har

därför gjort sig alltmera gällande.

Redan nu kan det vid vissa tillfällen inträffa, att tåg icke kunna omedelbart

mottagas å rätt plats å bangårdens mottagningsspär, och att tågen ibland

måste intagas å riktningsgruppen, där de kunna hindra pågående växlingsarbete

och varifrån de sedan måste utväxlas till mottagningsgruppen med

dess utdragsspår. Detta skulle kunna undvikas, om visst bättre spårutrymme

Ange beredas. Å stationen erfordras därvid i första hand förstorandet av

mottagningsgruppen genom utläggande av ytterligare två ankomstspår för

godståg. Härigenom skulle stationen vinna dels möjlighet att mera samtidigt

kunna mottaga flera ankommande gods- och växlingståg än för närvarande,

dels större rörelsefrihet i arbetet å riktningsgruppen. Vid den för närvarande

något stagnerade utvecklingen av trafikrörelsen har styrelsen visserligen hittills

ansett sig böra låta något anstå med sin framställning att få utföra detta

förbättringsarbete, men i själva verket är det så, att oavsett trafikstorleken,

så har behovet av rörelsefrihet att kunna ordna transporttjänsten på lämpligt

sätt för trafikanterna och på ett driftsekonomiskt sätt för järnvägen framträtt

allt starkare och'' detta ej minst med hänsyn till den skarpa konkurrensen

med andra befordringsmedel, som numera förekommer. Men härtill kommer,

att arbetet, som annars måhända kunnat uppskjutas något år, blir särskilt

påfordrat att utföra samtidigt med utförandet av den elektriska driften på

huvudbanan från Stockholm söderut.

Härigenom komma nämligen de med elektriska lokomotiv framförda godstågen

söderifrån att kunna framföras utan lokomotivbyte ända till den plats

på bangården, varifrån vagnsrangeringsarbetet sedan kan begynna. Därmed

uppträder tidsvinst och arbetsbesparing och en motsvarande besparing i driftskostnaderna,

vilken styrelsen beräknar uppgå till omkring 14,000 kronor per

år, utgörande alltså en god förräntning av det till 230,000 kronor beräknade

erforderliga kapitalutlägget för spårarbetet ifråga. Vid bedömandet av förslagets

ekonomiska innebörd är emellertid därtill väl att bemärka, att arbetet,

enligt vad styrelsen förut framhållit, i varje fall av andra än rent driftsekonomiska

skäl måste komma till utförande under den närmaste tiden.»

Med hänsyn till den betydelse ifrågavarande station har för godstågsrörelsen

och då, enligt vad järnvägsstyrelsen anfört, den besparing i driftskostnaderna,

som sku le uppstå, därest ifrågavarande spåranläggning komme

till stånd, beräknas innebära en god förräntning av det för spåranläggningen

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 sand. 9 höft. (Nr 9.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

erforderliga kapi tal utlägget, har utskottet ansett sig höra tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 januari 1926 omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar

må för utförande av spåranordningar i anslutning till

förefintliga spårsystem användas ett belopp av 230,000

kronor.

Gångbroar

och gångtunnlar.

[10.]

Speciella anläggningar

å

bangårdar.

[11.]

anordningar

vid

huvudverkstäderna.

[12.]

Anordningar

för förbättrad

driftsekonomi

vid vis?a

lokomotivstationer.

[13.]

ll:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 10) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

gångbroar och gångtunnlar användas ett belopp av

50,000 kronor.

12:o) Under erinran, hurusom Kungl. Maj:ts under förevarande punkt

(punkt 11) gjorda framställning avser förbättring av plattformsanordningarna

vid Uttran, får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp

av 54,000 kronor.

13:o) I enlighet med Kungl. Majrts framställda förslag (punkt 12) hemställer

utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

sanitära anordningar vid huvudverkstäderna användas

ett belopp av 50,000 kronor.

14:o) Under erinran, att Kungl. Maj:ts under förevarande punkt (punkt

13) framställda förslag avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar,

elektrifiering av diverse maskinerier m. m. får utskottet, som icke

funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

anordningar för förbättrad driftsekonomi vid vissa

lokomotiv stationer användas ett belopp av 50,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

19

15:o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska belysningsanläggningar

användas ett belopp av 275,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39 — 40 i åberopade statsrådsprotokollet.

Elektriska

belysnings
anläggningar.

[14.]

För utförande av elektriska belysningsanläggningar har riksdagen för

åren 1917—1920 och 1922 anvisat tillhopa 1,079,000 kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden till 1924 års riksdag framlade järnvägsstyrelsen

ett förslag att i samband med elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg

med energi från de för den elektriska driften avsedda ledningarna

anordna elektrisk belysning i vid linjen belägna husbyggnader och

andra anläggningar, och begärde styrelsen för ändamålet ett anslag av

700,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1924 års riksdag för ändamålet

150,000 kronor. Därefter bar 1925 års riksdag under förevarande

rubrik för budgetåret 1925—1926 beviljat 275,000 kronor för ifrågavarande

arbeten vid linjen Stockholm—Göteborg, vilka avse endast den för uttagande

av energi erforderliga ledningen utmed linjen.

Med hänsyn till önskvärdheten att få utföra omförmälda arbeten i möjligast

nära samband med anordningarna för den elektriska tågdriften begär

nu järnvägsstyrelsen återstående erforderligt belopp, 275,000 kronor, för

budgetåret 1926—1927.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av förut omförmälda

besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för

elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp

av 275,000 kronor.

16:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

(punkt 15) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 41) i ämnet

innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

dels medgiva, att av förut omförmälda besparade anslagsmedel

för statens järnvägar må såsom dispositionsanslag

för oförutsedda och mindre arbeten användas

ett belopp av 110,000 kronor;

dels ock för ändamålet för budgetåret 1926—1927 anvisa

ett reservationsanslag av 690,000 kronor.

Dispositionsanslag

för

oförutsedda

och mindre

arbeten.

[15.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Inlandsbanan

mellan Volgsjön

och

Gällivare.

[16.]

17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för fortsättande

av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret

1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 2,850,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet för utskottet hänvisa till sid. 42—44 i

åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt motion

har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark

m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk^och Porjus fram till Gällivare ävensom

anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—

Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.

För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års

riksdag beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens

inträdande gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av

30,150,000 kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret

1925—1926 beviljats sammanlagt 30,400,000 kronor, varjämte Kungl.

Maj:t genom beslut den 2 december 1921 till bedrivande av nödhjälpsarbeten

å inlandsbanan anvisat 350,000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande

banbyggnad varit tillgängliga 30,750,000 kronor.

För budgetåret 1926—1927 har järnvägsstyrelsen för fortsättande av arbetena

å inlandsbanan hemställt om anvisande av ett anslag av 2,850,000

kronor.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»Järnvägsstyrelsens anslagskrav för nya statsbanebyggnader under budgetåret

1926—1927 avse endast fortsättningsanslag till redan beslutade banbyggnader.

Även om det ur statsfinansiell synpunkt alltjämt är nödvändigt att

söka såvitt möjligt hålla dessa anslag nere, måste dock tillses, att anslagen

icke tillmätas mindre än att ett ekonomiskt bedrivande av arbetena möjliggöres.

Därjämte är att märka, att, såsom redan i nästlidet års statsverksproposition

framhölls, färdigställandet av flera statsbanebyggnader och större byggnadsarbeten

vid de trafikerade statsbanorna, utan att motsvarande nya företag

igångsatts, medfört minskade möjligheter för arbetarstammens sysselsättande.

Med anledning härav hava vissa åtgärder vidtagits för att under vintern, då

järnvägsbyggandet i allmänhet bedrives i mindre omfattning, skaffa arbete

åt sysslolösa järnvägsarbetare. Sålunda bemyndigade Kungl. Maj:t på framställning

av järnvägsstyrelsen genom beslut den 16 januari 1925 styrelsen

att, för beredande av sysselsiittning åt ett trettiotal under vintern vid inlandsbanan

norr om Storuman ledigblivna järnvägsarbetare, omedelbart å sträckan

Storuman — Stensele av tvärbanan Hiillnäs—Stensele bedriva för årstiden lämpligen

utförbara terrasseringsarbeten, dock under villkor att arbetena endast

bedreves under vintermånaderna och i den omfattning, att kostnaderna begränsades

till högst 35,000 kronor. Beträffande möjligheten att under innevarande

vinter i största möjliga utsträckning bibehålla arbetsstyrkan vid

statens järnvägsbyggnader har verkställd utredning givit vid handen, att på

grund av bland annat färdigställandet under hösten 1925 av statsbanan Forsmo—Hoting

ett entledigande av arbetare i långt större utsträckning än vad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

föregående år om hösten varit vanligt torde bliva ofrånkomligt. Sålunda

beräknades av 1,950 järnvägsarbetare endast omkring 1,130 man kunna beredas

sysselsättning över innevarande vinter mot 1,500 man vintern 1924—

1925, vadan omkring 820 man vid vinterns inträde måst entledigas, därest

icke något arbete, som lämpligen kunde bedrivas vintertid, finge igångsättas.

På framställning av järnvägsstyrelsen bar därför Kungl. Maj:t genom beslut

den 23 oktober 1925 bemyndigat styrelsen att, bland annat för beredande av

sysselsättning åt ett femtiotal av statens järnvägsbyggnaders arbetare, vilka

eljest instundande vinter måst entledigas, vid Storumans station och å linjen

närmast utanför denna samt å linjesträckan Storuman—Stensele utföra vissa

angivna arbeten, dock under villkor att arbetena endast bedreves under vintern

1925 — 1926 och att kostnaderna för arbetena i sin helhet begränsades till

högst 110,000 kronor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har jag icke ansett mig böra

föreslå någon nedsättning i de äskade anslagen för fortsatt bedrivande under

nästkommande budgetår av arbetena å inlandsbanan samt å tvärbanorna

Hällnäs—Stensele och Jörn—Gubblijaure.

Vad särskilt inlandsbanans södra del beträffar, bar riksdagen år 1923 uttalat,

att den då beslutade fortsättningen av arbetena närmast skulle avse ett

fortsättande i långsamt tempo från Storuman upp till Vindelälven. Huruvida,

vid ett eventuellt avbrytande av inlandsbanebyggandet för kortare eller

längre tid i dessa trakter, platsen söder om Vindelälven vore lämpad som

ändstation kom icke under bedömande vid fattandet av riksdagens förenämnda

beslut. Som järnvägsstyrelsen nu framhåller, skulle, därest banan erhölle

sin slutstation på södra stranden av älven, järnvägen icke bliva till beräknad

nytta för den i trakten kring banans slutpunkt boende befolkningen, då

denna huvudsakligen är bosatt norr om älven och broförbindelse bär saknas.

Huru det än kan komma att ställa sig med fortsättandet av inlandsbanan,

synes det dock lämpligt, att banbyggnaden, till båtnad för kringliggande

bygd, nu fortsättes till närmaste för stations anordnande lämpliga plats norr

om älven. På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda

styrelsens förslag om inlandsbanans framdragande till Blattnicksele.

Såsom järnvägsstyrelsen yttrat, erfordras för bedrivande av arbetena å

inlandsbanan under nästa budgetår i ovan angiven utsträckning ett belopp av

2,850,000 kronor. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare

denna dag närmare utveckla torde detta belopp böra utgå av andra statsinkomster

än lånemedel.»

Såsom framgår av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

utgöra de för nya statsbanebyggnader äskade anslagsbeloppen fortsättningsanslag

för redan beslutade banbyggnader. Då de nu begärda anslagsbeloppen

torde vara erforderliga för att ett fortsatt utbyggande av inlandsbanan

i enlighet med riksdagens beslut skall kunna ske på det ur ekonomisk

synpunkt mest fördelaktiga sätt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag. Genom anvisande av nu begärda anslag skulle ock

sysselsättning kunna i större omfattning beredas arbetsstyrkan vid statens

järnvägsbyggnader.

Beträffande särskilt frågan om framdragande av inlandsbanans södra del

till Blattnicksele synes det jämväl utskottet vara av stor betydelse att, oavsett

vad som kan komma att beslutas framdeles rörande banans fortsättande,

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsbanan

Forsmo—

Hoting.

[17.]

Statsbanan

Hällnäs

Stensele.

[18.]

Statsbanan

Järn—Gubblijaure.

[19]

Överflyttning

från allmänna

järn vägslånefonden

till

statens järnvägars

fond

av köpeskillingarna

för

de av statsverket

förvärvade

Svartälvs

och Kävlinge

—Sjöbo järnvägar.

[20.]

22 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

denna dock nu framdrages till en för befolkningen i dessa trakter lämplig

punkt.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må för fortsättande av arbetena å inlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret

1926 —1927 anvisa ett reservationsanslag av 2,850,000

kronor.

18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) får utskottet hemställa,

att riksdagen må för fullbordande av statsbanan

Forsmo—Hoting för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

reservationsanslag av 860,000 kronor.

19:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) och under hänvisning

till vad utskottet under punkt 17 anfört hemställer utskottet,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele

för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

20:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 19) och under hänvisning

till vad utskottet anfört under punkt 17 hemställer utskottet,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Jörn

—Gubblijaure för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20)

att för överflyttning från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars

fond av köpeskillingarna för de av statsverket förvärvade Svartälvs

och Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

anslag av 1,759,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till sid. 49—51 av

åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag, vilket tidigare erhållit lån ur allmänna

järnvägslånefonden till belopp av 341,000 kronor för anläggning

av Svartälvs järnväg, försatts i konkurs, inropade riksgäldskontoret å

exekutiv auktion den 23 mars 1910 för statsverkets räkning berörda järnväg

för en köpeskilling av 399,000 kronor.

Efter det Landskrona—Kävlinge—Sjöbo järnvägsaktiebolag, vilket bolag

jämväl tilldelats lån ur allmänna järnvägslånefonden till belopp av 1,192,000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

23

kronor för anläggning av Kävlinge—Sjöbo järnväg, försatts i konkurs,

har riksgäldskontoret å exekutiv auktion den 30 augusti 1924 för statsverkets

räkning inköpt nämnda järnväg för en köpeskilling av 1,360,000

kronor.

Genom brev den 29 april 1910 respektive den 27 september 1924 har

Kungl. Maj:t ställt ifrågavarande av staten övertagna enskilda järnvägar

under järnvägsstyrelsens förvaltning.

Sedermera har Kungl. Maj:t på framställning av järnvägsstyrelsen

genom brev den 28 november 1924 fastställt allmänna bestämmelser för

av staten övertagna enskilda järnvägars förvaltning. Därvid har bland

annat föreskrivits, att kapitalvärdet för övertagen järnväg skulle under

särskild rubrik upptagas i statens järnvägars anläggningskonto. Värdet

skulle uppföras med belopp, svarande mot den kostnad, som järnvägens

förvärvande betingat, och alltså, därest järnvägen inropats på exekutiv

auktion, med inköpssumman, ökad med i samband med köpet och eventuell

driftsomläggning uppstående kostnader; kapitalöverflyttningen från

vederbörande lånefond till statens järnvägars fond skulle dock ske över

riksstaten.

Tillika har Kungl. Maj:t föreskrivit, att ifrågavarande allmänna bestämmelser

skulle, utan hinder av förut givna föreskrifter, gälla beträffande

Svartälvs järnväg ävensom en annan av staten övertagen enskild

järnväg, vilken numera försålts, varjämte Kungl. Maj:t förklarat sig vilja

eljest vid inköp av enskild järnväg för varje särskilt fall förordna, huruvida

eller med vilka jämkningar berörda allmänna bestämmelser skulle

äga tillämpning.

I skrivelse den 18 november 1925 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

hava fullmäktige i riksgäldskontoret under åberopande

av ovan omförmälda stadgande i brevet den 28 november 1924

anhållit om vidtagande av åtgärder för att förberörda köpeskillingar för

Svartälvs och Kävlinge—Sjöbo järnvägar å 399,000 respektive 1,360,000

kronor måtte över riksstaten för budgetåret 1926—1927 överflyttas från

allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond.

I yttrande den 11 december 1925 har järnvägsstyrelsen tillstyrkt fullmäktiges

i riksgäldskontoret framställning.

Departementschefen anför i ärendet följande:

»I sin ovan omförmälda skrivelse den 7 december 1925 har järnvägstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels bestämma, att Kävlinge—Sjöbo

järnväg skulle i bokförings- och taxehänseende införlivas med statens järnvägar

helst från och med början av år 1926, dels ock till 1926 års riksdag

avlåta proposition angående visst medgivande beträffande tjänstemännens

avlöning. Till det av järnvägsstyrelsen sålunda väckta spörsmålet är ej erforderligt

att nu taga ståndpunkt, utan torde oberoende därav åtgärd nu

kunna vidtagas för att banans kapitalvärde, i enlighet med vad förberörda den

28 november 1924 meddelade bestämmelser förutsätta, påföres statens järnvägars

fond. Enahanda överföring torde även böra ske beträffande Svart
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

älvs järnvägs kapitalvärde. Jag anser mig alltså böra tillstyrka fullmäktiges

i riksgäldskontoret framställning, att köpeskillingarna för Svartälv

och Kävlinge —Sjöbo järnvägar, tillhopa 1,759,000 kronor, överflyttas från

allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond. På sätt statskontoret

i sitt ovan omförmälda utlåtande den 1 juli 1924 antytt, torde härvid lämpligen

böra förfaras så, att nyssnämnda belopp, 1,759,000 kronor, uppföres

på inkomstsidan i riksstaten för budgetåret 1926—1927 under rubriken: »I

anspråk tagna kapitaltillgångar, allmänna järnvägslånefonden» och att under

utgifter för kapitalökning, statens järnvägar, för samma budgetår anvisas

ett anslag till enahanda belopp. Av ifrågavarande 1,759,000 kronor hava

1,533,000 kronor — motsvarande sammanlagda kapitalbeloppet av de statslån,

som på sin tid utlämnats för anläggning av omförmälda båda järnvägar —

upplånats av riksgäldskontoret, under det att återstående 226,000 kronor äro

att anse såsom en tillgång, uppkommen av andra statsinkomster än lånemedel.

I enlighet härmed har chefen för finansdepartementet i förslaget till

riksstat för budgetåret 1926—1927 bland inkomsterna under ovannämnda

rubriker upptagit ett belopp av 1,759,000 kronor med nyss angivna fördelning

mellan lånemedel och andra statsinkomster.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må för överflyttning från allmänna

järnvägslånefonden till statens järnvägars fond av köpeskillingarna

för de av statsverket förvärvade Svartälvs

och Kävlinge—Sjöbo järnvägar för budgetåret 1926—

1927 anvisa ett anslag av 1,759,000 kronor.

Markförvärv. 22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för mark[21-]

förvärv för budgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 300,000

kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 51—52 i åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan en följd av år hava av riksdagen beviljats anslag för inköp av

mark vid en del järnvägsstationer, där utvidgningar äro avsedda att

komma till stånd, liksom även av mark, behövlig för vissa dubbelspåranordningar.

Senast hava för ändamålet av 1921 års riksdag för år 1922

anvisats 400,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har nu för ifrågavarande ändamål äskat ett anslag

av 400,000 kronor. Departementschefen har emellertid, med hänsyn till

att under rådande konjunkturer utvidgningar av befintliga anläggningar

under den närmaste tiden alltjämt borde ske endast i mera begränsad

omfattning, förordat en nedsättning i anslagsbeloppet till 300,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet

hemställa,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr k.

25

att riksdagen må för markförvärv för budgetåret

1926—1927 anvisa ett reservationslag 300,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

23:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för kompletterings-

och förbättringsarbeten å Trollhätte kanal för budgetåret 1926—

1927 anvisa ett reservationsanslag av 80,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 53 och 54 i åberopade statsrådsprotokollet.

Under erinran att ifrågavarande anslag avser verkställandet av vissa

förbättringsarbeten, särskilt till beredande av ökad trafiksäkerhet för större

fartyg vid passerandet av Trollhätte kanal, hemställer utskottet,

att riksdagen må för kompletterings- och förbättringsarbeten

å Trollhätte kanal för budgetåret 1926—1927

anvisa ett reservationsanslag av <80.000 kronor.

24:o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för fullbordande

av arbetena första utbyggnaden av lilla Edets kraftstation för budgetåret

1926—1927 anvisa ett reservationsanslag av 850,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet, sid. 55 och 56.

För utförande av kraftstationen vid Lilla Edet hava för aren 1918—1922

samt för budgetåren 1923—1924 och 1925—1926 under utgifter för kapitalökning

anvisats tillhopa 10,350,000 kronor, varjämte 1922 års riksdag funnit

hinder icke möta för Kungl. Maj:t att disponera intill ett belopp av högst

3,500,000 kronor av de medel, som samma riksdag anvisat för arbetslöshetens

bekämpande. För utförande av ifrågavarande arbeten har alltså ett

belopp av sammanlagt 13,850,000 kronor stått till förfogande.

Kostnaderna för anläggningen i dess helhet beräknades vid ärendets behandling

vid 1922 års riksdag till 13,850,000 kronor.

På sätt styrelsen redan anmält i skrivelser den 29 september 1923 och den

30 september 1924, hava arbetena försenats och fördyrats till följd av arbetskonflikter,

vilka pågått dels från juni 1923 till februari 1924. dels ock från

maj till december 1924.

Ifrågavarande å kraftverksbygget vid Lilla Edet inträffade kostnadsökning,

utöver vad som ursprungligen vid beslutet år 1922 om anläggningen beräknades

erforderligt, är huvudsakligen att tillskriva sedermera inträffade oförutsedda

höjningar i arbetslönerna.

Bihang till riksdagens t>rotokall 1926. 6 saml. !) haft. (Sr 9.1 :>

Kompletterings-

och

förbättringsarbeten

å

Trollhätte

kanal.

[22.]

k t skot tets

yttrande.

Första utbyggnaden

av

Lilla Edets

kraftstation.

[23.]

Utskottet*

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Med tillstyrkande av Kung]. Maj ds förslag hemställer utskottet.

att riksdagen för fullbordande av arbetena med första

utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetåret

1926—1927 må anvisa ett reservationsanslag av 850.000

kronor.

Profilregte- 25:o) Kungl. Majd har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för profilregle
ring

av Göta r;ntr av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för budgetåret 1926—1927

alv melIin .

Trollhättan anvisa ett reservationsanslag av 550,000 kronor.

och V®r9ön- Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 56—58 av åberopade statsrådsprotokollet.

För profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön har riksdagen

för åren 1920—1922 och tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat till

hopa 3,700,000 kronor.

I den skrivelse den 27 september 1921, som låg till grund för 1922 års

riksdags beslut om anvisande av anslag för ifrågavarande arbeten för första

halvåret 1923, anförde vattenfallsstyrelsen, att kostnaderna för profilregleringsföretaget

då beräknades kunna uppgå till 3,700,000 kronor, men att, då

skadeersättningar utgjorde en avsevärd del av kostnaden för företaget och

dessas belopp vore beroende på vederbörande vattendomstols avgörande, den

slutliga kostnaden icke då kunde definitivt uppgivas.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 26 september 1925 i detta ämne

anfört bland annat följande:

Totalkostnaden för genomförandet av profilregleringen beräknades numera

komma att uppgå till 4,250,000 kronor, d. v. s. 550,000 kronor mer än vad

som tidigare beräknats och hittills beviljats, nämligen 3,700,000 kronor.

Förutom att styrelsen på skäl, som ovan anförts, sett sig nödsakad utgiva

vissa enligt styrelsens mening alltför höga skadeersättningsbelopp, som av

Västerbygdens vattendomstol och vattenöverdomstolen blivit bestämda, och

därigenom förorsakats en väsentlig merkostnad, hade utförandet av arbetena,

som innefattade bland annat sprängandet av en cirka 3 kilometerlångdräneringstunnel

under industri- och bostadsområdena i Trollhättan samt utförandet av en

mer än 5 kilometer lång skyddsvall och dräneringskanal utmed älvens östra strand

norr om Trollhättan, visat sig kräva företagande av flera oförutsedda men

av domstolen bestämda arbeten av komplicerad art samt reparationskostnader

och dylikt å enskilda tillhöriga byggnader, som genom arbetets utförande

tagit skada. Då profilregleringens genomförande trots de högre kostnaderna

dels nu komme till direkt och avsevärd nytta under den rådande kraftbristen,

som vore en följd av den torra väderleken, dels bleve till stadigvarande stor

nytta för såväl kraftstationen i Trollhättan som i Lilla Edet, särskilt sedan

elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg blivit igångsatt, ansåge

styrelsen, att vinsten av företaget komme att fullt motsvara de havda kostnaderna.

utskottets Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har av däri närmare angivna

yttrande, anledningar kostnaderna för ifrågavarande är 1921 till 3,700,000 kronor be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

27

räknade företag i verkligheten kommit att uppgå till 4,250,000 kronor. Då det

emellertid torde vara oundvikligt att anslag för täckning av ifrågavarande

kostnadsökning nu ställes till förfogande, får utskottet hemställa.

att för profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan

och Vargön för budgetåret 1926—1927 anvisas ett reservationsanslag

av 550.000 kronor.

26:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) och under åberopande

av vad statsrådsprotokollet (sid. 58 och 59) i ämnet innehåller, får

utskottet hemställa,

att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband

med domstolsbehandling av frågan om Vänerns

reglering förbudgetåret 1926—1927 anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

27:o) Kungl. Ma,j:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att för anskaffande

av ytterligare två ångpannor för ångkraftstationen i Västerås m. m. må

användas vissa i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 7

januari 1926 omförmälda besparade anslagsmedel för statens vatten fallsverk

om tillhopa 850,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag kommer utskottet att framdeles

under riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för

riksdagen

anmäla.

28:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) och under erinran

att det ifrågasatta beloppet allenast utgör fortsättningsanslag, hemställer

utskottet,

att riksdagen må för första utbyggnaden av kraftstationen

vid Norrforsen för budgetåret 1926—1927 anvisa

ett reservationsanslag av 1,190,000 kronor.

29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28) hemställer utskottet,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Kostnader i

samband med

domstolsbehandling

av

frågan om

Vänerns

reglering.

[25.]

Anskaffande

av ytterligare

två ång

pannor för

ångkraftstationen

i

Västerås

m. m.

[26.]

Första utbyggnaden

av

kraftstationen

vid NorrfjrseB.

T27.]

Distnbutionsanläggningar

och därmed

sammanhängande

arbeten

vid statens

kraftvern.

[28.]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

30:o) Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet här ovan tillstyrkta

anslagen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 12 februari 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarn-elius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersteii,

Oscar Olsson, J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö.

E. A. Hallin. J. Jeansson, G. Nabb och C. Johansson i Hälsingborg:

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, P. Af. Olsson

i Blädinge. O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge.

O. Nilsson i Örebro, It. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp. E. G.

E. Eriksson i Stockholm och K. S. V. Word.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:55 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar s. 1 i texten