Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.

1926-04-23 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition,

nr 75, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, begärt riksdagens yttrande över

ett propositionen bilagt förslag till taxa för arvode åt vissa i civil tjänst

anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

begäran, ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag; och har Kungl. Maj:t tillika meddelat,

att Kungl. Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar, vill företaga

den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande av

författning i ämnet.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två motioner,

väckta inom andra kammaren, den ena (nr 360) av herr B. Mogård

m. fl. och den andra (nr 370) av herr K. Magnusson i Skövde.

I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition rörande ny provinsialläkartaxa,

att i § 2 mom. 1 bestämmes, att vid enkel rådfrågning å läkarstation

minimibeloppet sättes till en krona och arvodet för förnyelse av recept

till 50 öre.

Till stöd för detta förslag har anförts följande:

»I samband med framläggandet av förslag till definitiv lönereglering

för förste provinsialläkare och provinsialläkare (Kungl. Maj:ts prop. nr 74)

har Kungl. Maj:t i proposition nr 75 till innevarande års riksdag begärt

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 51 haft. (Nr 93.) 893 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

riksdagens yttrande över bilagt förslag till ändringar i nu gällande taxa

för arvode åt provinsialläkare för viss sjukvård och tjänsteförrättning.

Denna taxa antogs så sent som år 1918 och skilde sig från den förut

gällande dels däri, att avgifterna bestämdes enligt graderad eller glidande

skala, varvid graderingen i fråga om arvodet lades i läkarens hand, dels

däri, att taxesatserna väsentligt höjdes. Såsom skäl för denna förändring

beträffande avgiftsprincipen och de därmed för allmänheten följande förhöjda

kostnaderna för läkarvård angavs nödvändigheten av ökade inkomster

för provinsialläkarna, varigenom då rådande brist på tjänsteläkare väntades

bliva hävd. Det förmenades nämligen, att denna inkomstförbättring av

hänsyn till statens hårt betungade ekonomi ej borde taga form av förhöjning

av den fasta lönen utan lämpligast kunde ske genom hårdare debitering

av patientavgifterna.

I nu föreliggande proposition till lönereglering för provinsialläkarna

föreslås en avsevärd löneökning, varigenom för det övervägande flertalet

av nämnda tjänsteläkare slutlönen förhöjes med 1,580 kronor. Redan i

skrivelse den 5 augusti 1925 hade medicinalstyrelsen emellertid framhållit,

att någon svårighet att få de lediga ordinarie provinsialläkaretjänsterna

besatta icke rådde, varigenom förut anförda skäl för en inkomstökning

för det närvarande icke kunde anses föreligga.

Då detta oaktat jämte avsevärd löneförbättring nu även föreslås ny

provinsialläkartaxa, innebärande i vissa avseenden anmärkningsvärd höjning

av arvodesbeloppen vid konsultation av provinsialläkare, måste detta ingiva

allvarliga betänkligheter. Den högtstående svenska läkarkåren är förvisso

värd sin hederliga försörjning. Dess krav på ökade inkomster böra dock

ej taga form av en skärpt beskattning av den sjukvårdsbehövande allmänheten.

De mindre bemedlade kunna härigenom bringas ur stånd att söka

eu behövlig läkarvård, medan åtskilliga komma att finna vägen till kvacksalvaren

lättare att gå, sedan läkartaxan höjts.

De väsentligaste höjningarna ha visserligen skett beträffande taxans

maximibelopp, i fråga om vilka ökningen blivit så gott som allmän. I

den mån dessa maximibelopp ej blivit de genomsnittliga prisen för läkarvården,

skulle de likväl rättvisligen komma att uttagas av den ekonomiskt

bättre situerade delen av allmänheten. Även här kunna förvisso med

skäl starka betänkligheter mot en taxeförhöjning inställa sig, i synnerhet

på den grund att inga uppgifter rörande den sannolika inkomststegring,

vilken genom maximigränsens förhöjning kan förmodas inträda för provinsialläkarna,

föreligger.

I ett avseende synes dock det framlagda taxeförslaget särskilt göra skäl

för en bestämd kritik. Den avser förslaget om att nu gällande minimibelopp

för arvode vid enkel rådfrågning å läkarstation må höjas från en

krona till två kronor. Denna förhöjning kan visserligen synas ringa. Densamma

kommer emellertid otvivelaktigt att huvudsakligen drabba den stora

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1)3.

3

massan av samhällets ekonomiskt minst bärkraftiga medlemmar, för vilka

i synnerhet vid inträdd sjukdom och därmed ofta förbunden oförmåga till

inkomstförvärv en merutgift av en krona måste verka betungande och måhända

lända till ett undvikande av att söka erforderlig vård hos den legitimerade

läkarkonsten. Samhället kan visserligen erbjuda läkarvård i vissa

fall å fattigvårdens bekostnad. För många obemedlade torde fattigvård i

detta hänseende likväl synas motbjudande. I varje fall bör en dylik beklaglig

utveckling ej ske såsom en följd av att ökade inkomster skola beredas

läkarna. Att märka härvidlag är också, att det i Kungl. Maj:ts

prop. nr 76 äskade anslaget till lindring i de mindre bemedlade sjukvårdskostnader

endast avser personer å landsbygden, boende minst en mil

från läkare. Endast en ringa del av de obemedlade lärer kunna härigenom

påräkna lindring i sina sjukvårdskostnader. Då maximibeloppet för enkel

rådfrågning å läkarstation samtidigt föreslagits ökat till fyra kronor, synes

utan höjning av minimibeloppet provinsialläkarnas krav å ökade praktikinkomster

kunna tillfredsställas.

Dessa synpunkter gälla även den föreslagna ökningen av arvodet för

förnyelse av recept utan särskild rådfrågning.»

I motionen nr 370 har föreslagits, att riksdagen för sin del måtte

uttala,

att Kungl. Maj:t vid prövning av förslaget till ny provinsialläkartaxa

icke måtte medgiva några avsevärda höjningar av nuvarande taxa;

att rätten till tilläggsarvode enligt § 8 mom. 2 bortfaller och

att likaledes rätten till tilläggsarvode enligt § 10 bortfaller.

Såsom motivering för detta förslag har anförts följande:

»I motion av undertecknad jämte herr Norman till 1918 års riksdag

hemställdes i anledning av då föreliggande proposition om ändringar i

provinsialläkaretaxan, att densamma måtte ändras därhän, att likhet i avgifter

för läkarebesök måtte vinnas mellan från läkarens vistelseort fjärrboende

och närboende. Läkarekostnaderna bli med hittills tillämpade

taxor mycket betungande, där avstånden äro avsevärda, särskilt som till

arvodet komma väsentligt fördyrade skjutskostnader. Visserligen har genom

anslaget till lindring av mindre bemedlades läkarekostnader en viss lättnad

vunnits, ehuru dess vinnande är förenad med så avsevärda besvär, att den

icke i behövlig omfattning kommer till användning. Jag hyser därför fortfarande

den uppfattningen, att en utjämning av arvodena till lika belopp

oavsett avståndet till förrättningsplatsen vore mest rättvis och verksam,

men med kännedom om svårigheterna att på grund av enskild motion få

en dylik ändring genomförd nödgas jag avstå från yrkanden härutinnan.

Det måste emellertid verka beklämmande, att Kungl. Maj:t i till riksdagen

överlämnade propositionen nr 75 funnit skäl föreligga att under

nuvarande ekonomiska läge föreslå avsevärd höjning av läkaretaxan. Särskilt

för landsbygdens talrika mindre bemedlade befolkning blir en höjning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

särdeles kännbar, ty, som förut antytts, stannar kostnaden för läkarebesök

ej vid blott arvode, utan därtill komma högst avsevärda kostnader för

skjuts. Jag anser därför den av Kung! Maj:t föreslagna taxehöjningen

icke böra av riksdagen bifallas.

Den nuvarande taxan upptager för läkarebiträde vid förlossningar ett extra

arvode utöver taxan av 5—25 kronor. Jag har förut i riksdagen vänt

mig mot detta arvode, som alldeles oskäligt betungar mindre bemedlade

hem, där alltid avsevärda ekonomiska bekymmer inträda vid åsyftade tillfällen.

Redan biträde av barnmorskan medför avsevärda utgifter, förlusten

av husmoderns arbetskraft för avsevärd tid och dess ersättande med

annan drager kostnader förutom andra kostnader, som här ej hehöva

nämnas. Från talrika håll har till mig framförts beklagandet över denna

mycket betungande rätt till extra arvode, och synes mig alla skäl tala för

dess avskaffande.

Den i Kungl. Maj:ts proposition bibehållna rätten att beräkna tilläggsarvode

vid rådfrågning nattetid synes mig böra utgå. Även om man beaktar

läkares behov av och krav på nattvila, kan det icke vara någon och

allra minst läkare obekant, att på kvällen och förnatten vanligen inträder

en försämring i den sjukes tillstånd, vilken föranleder hämtning av läkare.

Att under dessa omständigheter medgiva en ökning av taxan, synes mig

i hög grad olämpligt.»

Det propositionen bilagda förslaget till läkartaxa framgår av följande

sammanställning:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

5

na

bestäm
melser.

ode för

rådfrågning.

Taxa

för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

A. För enskild sjukvård och på

§

1. Förste provinsialläkare, som tilllika

är provinsialläkare, provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare

eller vikarie för sådan

läkare äger att för enskild sjukvård,

som inom distriktet lämnas, ävensom

för intyg, som på enskild begäran meddelas,

erhålla arvode och i särskilda

fall reseersättning enligt här nedan

givna bestämmelser, där ej högre arvode

erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas

för arvodets bestämmande inom angivna

gränser, skall av läkaren hänsyn

tagas såväl till sjukdomsfallets natur

samt det arbete, läkaren därpå måst

nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet,

dock att av personer i ringa förmögenhetsvillkor

under alla förhållanden endast

det lägsta beloppet må fordras.

§

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad

eller annorstädes, utgår arvodet för

rådfrågningen, vare sig recept av läkaren

meddelas eller icke, med 1—3

enskild begäran meddelade intyg.

1.

1. Förste provinsialläkare, som tilllika

är provinsialläkare, provinsialeller

extra provinsialläkare eller biträdande

förste provinsialläkaren i

Gotlands län eller vikarie för läkare,

som nu är nämnd, äger att för enskild

sjukvård, som inom distriktet lämnas,

ävensom för intyg, som på enskild begäran

meddelas, erhålla arvode och i

särskilda fall reseersättning enligt här

nedan givna bestämmelser, där ej högre

arvode erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas

för arvodets bestämmande inom angivna

gränser, skall av läkaren hänsyn

tagas såväl till sjukdomsfallets natur

samt det arbete, läkaren därpå måst

nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet,

dock att under alla förhållanden endast

det lägsta beloppet må fordras av personer,

som äro berättigade till statsbidrag

enligt gällande bestämmelser

om lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader

eller eljest äro i ringa förmögenhetsvillkor.

2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad

eller annorstädes, utgår arvodet för

rådfrågningen, vare sig recept av läkaren

meddelas eller icke, med 2—4

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

Arvode för

sjukbesök

inom två

kilometer.

Arvode för

sjukbesök

på avstånd

utöver två

kilometer.

(Nuvarande lydelse.)

kronor. För förnyelse av recept utan

särskild rådfrågning utgör arvodet 50

öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode

för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,

varom här nedan stadgas; och

må, därest vid sjukbesök på. avstånd

från läkarens bostad, överskjutande

en halv mil, läkaren rådfrågas av någon,

som tillhör samma hushåll som den

sjuke, arvodet härför utgå med ett

belopp ej överstigande 1 krona.

(Föreslagen lydelse.)

kronor. För förnyelse av recept utan

särskild rådfrågning utgör arvodet 1

krona.

2. Det i mom. 1 bestämda arvodet

för rådfrågning utgår icke vid sjukbesök,

varom här nedan stadgas; och

må, därest vid sjukbesök på avstånd

från läkarens bostad, överskjutande

fem kilometer, läkaren rådfrågas av

någon, som tillhör samma hushåll

som den sjuke, arvodet härför utgå

med 1—2 kronor.

§ 3-

1. För varje besök, som av läkaren 1. För varje besök, som av läkaren

på anmodan göres hos sjuk på av- på anmodan göres hos sjuk på avstånd

ej överstigande två kilometer stånd ej överstigande två kilometer

från läkarens bostad eller från annat från läkarens bostad eller från annat

ställe inom distriktet, där han uppe- ställe inom distriktet, där han uppehåller

sig, utgår arvodet med 3—5 håller sig, utgår arvodet med 3—6

kronor. kronor.

2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från läkarens

bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall läkaren med

tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej hämtning i sådant

fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för utgift, som han haft för sin

fortskaffning till och från stället.

Överstiger vid sjukbesök väglängden

till den sjuke från läkarens bostad

eller annat ställe inom distriktet, därifrån

resan anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på avstånd

ej överstigande en halv mil, med 5—

7 kronor samt, för besök på längre

avstånd, med ytterligare 2 kronor för

varje överskjutande börjad halvmil

intill fyra mil och därefter med 2

kronor för varje överskjutande börjad

mil av väglängden till den sjuke, utan

rätt för läkaren till särskilt arvode för

återfärden.

4.

Överstiger vid sjukbesök väglängden

till den sjuke från läkarens bostad

eller annat ställe inom distriktet, därifrån

resan anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på avstånd

ej överstigande fem kilometer med 5

—8 kronor samt, för besök på längre

avstånd, med ytterligare 2—3 kronor

för varje påbörjad ny sträcka av fem

kilometer av väglängden till den sjuke,

utan rätt för läkaren till särskild ersättning

för återfärden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

(Nuvarande lydelse.)

§

ordran 1. Till ocli från sjukbesök på avMn

sjuk- stånd överstigande två kilometer skall

besök på läkaren befordras med tjänlig skjuts,

avstånd ock må därtill användas även åkdon

utöver tvä »tit

lometer. efter en näst, såvida åkdonet kan efter

ortens sed såsom bekvämligt anses.

Vill läkaren i stället för den kämtandes

åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon,

vare lian därtill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i

mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att

själv ombesörja sin befordran till och

från stället med rätt att därför uppbära

ersättning efter skjuts med en

häst jämte åkdonslega efter 35 öre för

milen.

§

Ersättning 1. Begagnar läkaren, där han ej

for med skjuts befordras, för resa vid

beräknad sjukbesök på avstånd, överstigande tva

efter tid. kiiometer, eller för del av sådan resa,

järnväg eller ångfartyg, eller måste

vid besök på sådant avstånd vägen

eller någon del därav tillryggaläggas

på båt, till häst eller till fots, skall

arvodet för besöket beräknas efter

den tid, aom för färden åtgår, sålunda

att arvodet utgår med 2 kronor

50 öre för varje börjad timme, intill

tio timmar, och för längre tid med 1

krona 50 öre för varje börjad timme,

dock att arvodet för sådan resa icke

i något fall må understiga 5 kronor;

skolande denna beräkningsgrund tilllämpas

jämväl om skjuts jämte något

av nu nämnda fortskaffningssätt användes.

Vid bestämmandet av den

tid, som för färden åtgått, inberäknas

även den tid, läkaren måst under färden

avvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;

ägande dock den betalningsskyldige

att, där han vill undgå kostnaden

(Föreslagen lydelse.)

5.

1. Till och från sjukbesök på avstånd

överstigande två kilometer skall

läkaren befordras med tjänlig skjuts,

och må därtill användas även åkdon

efter en häst, såvida åkdonet kan efter

ortens sed anses såsom bekvämligt.

Då läkaren hämtas med hästskjuts,

må han begagna eget lättare enbetsåkdonistället

för denhämtandes åkdon.

2. Varder läkaren i fall, som i

mom. 1 sägs, ej hämtad, har han att

själv ombesörja sin befordran till och

från stället med rätt att därför uppbära

gottgörelse enligt allmänna resereglementet.

6.

1. Begagnar läkaren annat färdmedel

än skjuts för resa vid sjukbesök

på avstånd, överstigande två kilometer,

eller för del av sådan resa, skall arvodet

för besöket beräknas efter den

tid, som för färden åtgår, sålunda att

arvodet utgår med 2,5 0—3,5 0 kronor

för varje börjad timme, dock att arvodet

för sådan resa icke i något fall må

understiga 5 kronor. Vid bestämmandet

av den tid, som för färden åtgått,

inberäknas även den tid, läkaren måst

under färden avvakta järnvägs-, fartygs-

eller spårvägslägenhet; ägande

dock den betalningsskyldige att, där

han vill undgå kostnaden för väntetid

under hemfärden, själv ombesörja läkarens

fortskaffning till hans hem.

Däremot inberäknas icke den tid, som

åtgår för nattlogi, som i mom. 2 sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.)

för väntetid under hemfärden, själv

ombesörja läkarens fortskaffning till

hans hem. Däremot inberäknas icke

den tid, som åtgår för nattlogi, som

i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, varom i denna paragraf

förmäles, tillkommer läkaren utom arvode

även reseersättning för färd på

järnväg efter avgift för plats i första

klassens vagn och för färd på ångfartyg

efter avgift för enkel hyttplats

eller, när hytt ej förekommer, en

salongsplats; börande, därest läkaren

måste själv ombesörja färd med båt,

häst eller skjuts, honom ersättas stadgad

eller, där taxa icke finnes, betingad

lega. Har läkaren haft utgift

för transport av reseffekter eller, vid

sjukbesök på avstånd överstigande 4

mil, för nattlogi, skall sådan utgift

honom gottgöras.

(Föreslagen lydelse.)

2. Vid resa, varom i denna paragraf

förmäles, tillkommer läkaren utom arvode

även resekostnadsersättning enligt

allmänna resereglementet. Har

läkaren haft särskild utgift för transport

av instrument eller annan icke

personlig utrustning eller, vid sjukbesök

på avstånd överstigande 40 kilometer,

för nattlogi, skall sådan utgift

gottgöras honom.

§

Ersättning 1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter besjukbesök

me<l avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan sjuk,

under en skall för värjo sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i § 3 mom. 1

resetur. och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter väglängden

från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den, som kallat

läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid avvägen eller där den nya

vägen börjar, hämta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens arvode,

enligt vad i § 6 sägs, för något eller några av besöken beräknas efter tid,

gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande arvodet mellan

de betalningsskyldiga fördelas efter den tid, som åtgått för färden till och

från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den hämtningsskyldighet

eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder på honom belöper.

§ 8.

Särskilt 1. För nedan angivna undersök- 1. För nedan angivna undersök&

speciaf0” IlinSar, vilka må utföras endast efter ningar, vilka må utföras endast efter

undersök- överenskommelse med patienten, skola överenskommelse med patienten, skola

”förbära11 n*°ver lön*! stadgade arvode och utöver förut stadgade arvode och reseförioss-

reseersättning, där sådan ifrågakom- ersättning, där sådan ifrågakommer,

nine- mer, följande arvoden erläggas: följande arvoden erläggas:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

9

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

för undersökning å magsaft

kr. 3—5,

förundersökningåmagsaft kr. 3—7: 50

för undersökning mera tids-

» undersökning mera

ödande å urin..................

» 2-3,

tidsödande å urin ......

* 2—4:50

för prövning å njurfunktionen

» 5,

för prövning å njurfunk-

» undersökning å blod ......

» 3—5,

tionen..........................

» 5,

» » »bakterier

» 3—5,

för undersökning å blod

» 3—7:50

» » »avföring

» 3—5,

i> » » bak-

» » av ögats

ferier

» 3—7: 50

brytningsförhållanden......

* 1—5,

» » » avfö-

ring

» 3—7: 50

» » av ögats

brytningsförhållanden

» 1—7:50

för annan detaljundersökning,

som tar läkarens

tid ock sakkunskap

särskilt i anspråk ...... kr. 2—7: 50

2. För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöver stadgade arvode

ock reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare arvode från

och med 5 kronor till ock med 25 kronor.

§ 9.

Särskilt 1. För besiktning av levande person 1. För besiktning avlevande person

besiktning för utrönande av sinnesbeskaffenhet för utrönande av sinnesbeskaffenhet

ä lerande jämte däröver utfärdad attest njute jämte däröver utfärdad attest njute

person åkaren ett arvode av 10 kronor. För läkaren ett arvode av 20 kronor. För

annan besiktning å levande person annan besiktning å levande person

jämte attest däröver utgår arvodet jämte attest däröver utgår arvodet

med 3 kronor, där ej annat arvode med 5 kronor, där ej annat arvode är

är särskilt stadgat. särskilt stadgat.

2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles i

3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 (nr 659) angående villkor

för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.

3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats, åtnjute

läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök är

stadgat.

§ io.

Förhöjt 1. Anlitas läkaren under tiden 1. Anlitas läkaren under tiden

mellan klockan 11 e. m. och klockan mellan klockan 11 e. m. och klockan

der viss 8 f. m. eller faller resa för sjukbesök 8 f. m. eller faller resa för sjukbesök

tld- eller del av resan inom samma tid, eller del av resan inom samma tid,

utgår arvodet för rådfrågning med 50 utgår arvodet för rådfrågning och

procent förhöjning och för sjukbesök undersökning med 50 procent förhöjmed

förhöjning av 1 krona för varje ning och för sjukbesök med förhöjning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

börjad timme, som under ovan an- av 1—2 kronor för varje börjad timme,

givna tid för besök eller resa åtgått, som under ovan angivna tid för besök

eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, äger dock icke rum, då fråga är om biträde

vid barnförlossning.

§ 11-

Läkaryård, 1. Har kommun enligt därom av kommunalnämndsordförande utfärdat

kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller mindre bemedlade

för Tisan medlemmar av kommunen, må dock resa för sjukbesök på kommunens be^sUer*

kostnad av läkaren företagas, utom i trängande fall, endast såvida medmindro

givande därtill av kommunalmyndigheten lämnats,

b-aiade 2. För likvids erhållande i fall, varom i denna paragraf sägs, äger läkaren

att, med bifogande av lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingiva räkning å läkaren tillkommande arvode och reseersättning.

§ 12.

Enskildas Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild person

skyldighet Såldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och underhåll

enligt ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren, att vid andenna

taxa. fordran erlägga.

§ 13-

Handräck- Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning

betSni” enbgt denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning hos

gens utbe-överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet blivit minst fjorton

kommando, dagar före ansökningens ingivande till överexekutor tillställd den betalningsskyldige.

B. För tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

§

Ersättning För tjänstförrättning, som för allf°rrätt"8*»m^n

bålso- eller sjukvård av förste

i allmän- provinsialläkare, som icke tillika är

hot. provinsialläkare, ävensom av de i § 1

omförmälda läkare på grund av gällande

instruktion eller myndighets

uppdrag utföres å ställe på längre

avstånd från läkarens bostad än två

kilometer, utgår ersättning efter den

klass i gällande resereglemente, som

är för provinsialläkare bestämd, men

för tjänstförrättning, utförd på avstånd

14.

För tjänstförrättning, som för allmän

hälso- eller sjukvård av förste

provinsialläkare, av biträdande förste

provinsialläkare, ävensom av nu ej

angivna, i § 1 omförmälda läkare på

grund av gällande instruktion eller

myndighets uppdrag utföres å ställe

på längre avstånd från läkarens bostad

än två kilometer, utgår resekostnads-

och traktamentsersättning enligt

gällande resereglemente, men för

tjänstförrättning utförd på avstånd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

11

(Nuvarande lydelse.)

ej överstigande två kilometer från

lians bostad, utgår, där ej för vissa

tjänstförrättningar särskilt arvode, enligt

vad i § 15 sägs, är bestämt, ersättning

med 5 kronor i dagtraktamente,

utan rätt för läkaren att beräkna

reseersättning.

(Föreslagen lydelse.)

ej överstigande två kilometer från

frans bostad utgår, där ej för förrättningen

annat arvode, enligt vad i

§ 15 sägs, är bestämt, arvode med 10

kronor för dag, utan rätt för läkaren

att beräkna resekostnads- eller traktamentsersättning.

ttning 1. För nedannämnda tjänstförrätttjänstför-

ningar tillkommer läkaren, jämte erttningar.

sättning enligt gällande resereglemente,

där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer,

arvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av

död människas kropp, med protokoll

ocli utlåtande i två utskrifter

.............................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arsenikSyrligfret i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person

till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter.

...................................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller

besiktning å levande person eller personer,

jämte utlåtande i två utskrifter

...................................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen hörande

handlingars godkännande vid den

granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För besiktning av död människas

kropp och avgivande av sådant

yttrande om dödssättet, som omför
-

15.

1. För nedannämnda tjänstförrättningar

tillkommer läkaren, jämte resekostnads-

och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente, arvode

med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning av

död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter

............................ 40 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arseniksyrlighet i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter... 5 kronor;

för undersökning av levande person

till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter.

...................................... 20 kronor;

för undersökning av levande persons

sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt

syfte jämte utlåtande i två utskrifter

............................. 70 kronor;

samt för annan undersökning eller

besiktning å levande person eller personer,

jämte utlåtande i två utskrifter

................................ 5—25 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen hörande

handlingars godkännande vid

den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade och beträffande

det ovan sist omförmälda arvodet

jämväl på dettas godkännande av

medicinalstyrelsen.

2. För besiktning av död människas

kropp och avgivande av sådant

yttrande om dödssättet, som omför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

mäles i 3 § under c) av kungörelsen mäles i 3 § under c) av kungörelsen

den 14 september 1917 angående den 14 september 1917 (nr 659) angåvillkor

för eldbegängelse, utgår arvode ende villkor för eldbegängelse, utgår

med 10 kronor jämte ersättning enligt arvode med 10 kronor jämte resegällande

resereglemente, där sådan kostnads- och traktamentsersättning

jämlikt § 14 ifrågakommer. enligt gällande resereglemente.

3. Yerkställes skyddskoppympning

å ympnings- eller besiktningsmöte

eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet,

skall, där ersättning

till ympare eller besiktningsförrättare

enligt lagen om skyddskoppympning

den 2 juni 1916 skall gäldas av statsmedel,

ersättningen utgå med 75 öre

för varje ympad person och med 25

öre för varje besiktigad person, jämte

resekostnads- och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente.

§ 16.

För tjänstförrättning, varom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning av

förtjänst- statsmedel, där ej annorlunda är i särskild författning bestämt,

förrättningar.

^yttrande Såsom utskottet i sitt tidigare denna dag avgivna utlåtande i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för förste

provinsialläkare och provinsialläkare m. m. anfört, har utskottet med hänsyn

till det nära samband, nämnda proposition äger med den nu föreliggande,

i ett sammanhang till prövning förehaft propositionerna i fråga.

Utskottet vill ock erinra därom, att, då utskottet ansett sig böra tillstyrka,

att provinsialläkarnas löner fastställdes på sätt Kungl. Maj:t ifrågasatt,

utskottet uttalat, att utskottet icke kunde förorda, att jämkningar i provinsialläkartaxan

vidtoges i den omfattning, Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt vad den nu ifrågavarande propositionen utvisar, har till grund

för det framlagda förslaget till ny provinsialläkartaxa lagts ett av 1916

års provinsialläkardistriktskommitté uppgjort förslag i ämnet och hava

medicinalstyrelsen, rikets länsstyrelser och förste provinsialläkarna ävensom

1902 års löneregleringskommitté avgivit yttranden i frågan. Medan

medicinalstyrelsen, länsstyrelserna och förste provinsialläkarna i stort sett

tillstyrkt förslaget, hava åter reduceringar av de ifrågasatta taxebeloppen

i rätt stor utsträckning förordats av löneregleringskommittén. I vad dessa

reduceringar gälla minimibeloppen för arvoden för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, hava desamma synts departementschefen

befogade. De nuvarande minimibeloppen skulle alltså bibe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

13

hållas oförändrade utom i ett avseende, nämligen för arvodet vid enkel

rådfrågning å läkarstationen, vars minimibelopp föreslagits att höjas från

1 krona till 2 kronor. Till departementschefens, av löneregleringskommittén

förordade förslag i nu berörda hänseende har utskottet ansett sig

böra ansluta sig, dock att utskottet icke funnit skäl förebragta för en

förhöjning av minimiarvodesbeloppet vid enkel rådfrågning å läkarstationen.

Detta belopp torde sålunda jämväl hädanefter böra utgöra 1 krona.

Likaså synes utskottet arvodena för förnyelse av recept utan särskild rådfrågning

samt för rådfrågning av någon, som tillhört samma hushåll som

den sjuke, vid besök av läkaren på avstånd från läkarens bostad, överstigande

fem kilometer, böra bibehållas vid nu fixerade belopp. I förstnämnda

hänseende överensstämmer sålunda utskottets ståndpunkt med det

yrkande, som framställts i motionen II: 360.

Det föreliggande förslaget går vidare ut på ett bibehållande av den

s. k. glidande taxan, innebärande frihet för läkaren att i vissa fall bestämma

sitt arvode inom vissa angivna gränser. På anförda skäl har nu departementschefen

emellertid ifrågasatt, att, med undantag för arvodet för biträde

vid förlossningar, arvodesbeloppens maximum skulle undergå höjningar

med belopp av olika storlek. I betraktande av de fasta avlöningsförmåner,

utskottet för provinsialläkarna tillstyrkt och då enligt utskottets

mening de maximibelopp, som nu äro stadgade, måste anses utgöra skälig

ersättning för läkarens arbete, har utskottet dock ansett sig böra stanna

för att maximibeloppen bibehållas oförändrade. I sammanhang härmed

må erinras, att i det föreliggande förslaget ett allmänt stadgande i § 8

mom. 1 föreslagits av innebörd, att för varje annan i sagda moment ej

omförmäld detaljundersökning, som tar läkarens tid och sakkunskap särskilt

i anspråk, arvode skulle erläggas med 2 kronor—7 kronor 50 öre.

Mot tillägget i fråga har utskottet icke haft annan erinran än att maximibeloppet

synts utskottet böra fixeras till 5 kronor.

Därest vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens bostad

eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, överstiger två

kilometer, utgår arvodet för närvarande enligt § 4 i taxan för besök på

avstånd ej överstigande en halv mil med 5—7 kronor samt för besök på

längre avstånd med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande börjad

halvmil intill fyra mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande

börjad mil av våglängden till den sjuke utan rätt för läkaren till särskilt

arvode för återfärden. Enligt Kung! Maj:ts nu framlagda förslag skulle

arvodet utgå för besök på avstånd ej överstigande fem kilometer med

5—8 kronor samt för besök på längre avstånd med ytterligare 2—3

kronor för varje påbörjad ny sträcka av fem kilometer av våglängden till

den sjuke, likaledes utan rätt för läkaren till särskild ersättning för återfärden.

Den nuvarande bestämmelsen att vid längre resor ersättningen

skall utgå med högre belopp per mil för kortare avstånd än för längre

synes ock utskottet ur läkarens synpunkt otillfredsställande. En kortare

resa är givetvis långt mindre ansträngande för läkaren än en längre och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

en långvarig resa kan självfallet ej sällan medföra minskning i inkomster

av praktik. Billiglietsskäl synes utskottet för den skull tala för att åtminstone

samma beräkningsgrund tillämpas beträffande den längre som

beträffande den kortare resan. Att i enlighet med vad Kungl. Maj:t

föreslagit, maximiarvodet för besök ej överstigande fem kilometer skulle

höjas till 8 kronor, har utskottet dock icke ansett sig kunna förorda.

Enligt utskottets mening torde det nu gällande maximiarvodet böra bibehållas

oförändrat och ersättningen för besök på längre avstånd, med hänsyn

särskilt till de nuvarande möjligheterna att färdas med motorfordon,

kunna begränsas till 40 öre för varje påbörjad kilometer, dock utan rätt

för läkaren till särskild ersättning för återfärden.

I nu gällande bestämmelser uti § 6 mom. 1, som avse ersättning för

sjukbesök, i de fall ersättningen beräknas efter tid, förekommer en liknande

beräkning som i § 4, varigenom arvodet vid färd intill tio timmar

utgår efter förmånligare grunder än för tid därutöver. Av enahanda skäl,

som anförts ifråga om bestämmelserna i § 4, finner sig utskottet böra

tillstyrka, att arvodet må oberoende av den använda tidens längd utgå med

2 kronor 50 öre för varje börjad timme, dock att arvodet för sådan resa

icke i något fall må understiga 5 kronor. Däremot kan utskottet icke

tillstyrka någon förhöjning därutöver av arvodet enligt sagda moment.

I denna del ansluter sig alltså utskottets ståndpunkt till 1902 års löneregleringskommittés

förslag i ämnet.

I § 9 av nu gällande taxa stadgas, att för besiktning av levande person

för utrönande av sinnesbeskaffenhet jämte däröver utfärdad attest läkaren

må åtnjuta ett arvode av 10 kronor. För annan besiktning å levande

person jämte attest däröver utgår arvodet med 3 kronor, där ej annat

arvode är särskilt stadgat. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle ifrågavarande

arvoden nu höjas till 20 respektive 5 kronor. Löneregleringskommittén

har för sin del icke kunnat tillstyrka större höjning av arvodet

för besiktning av levande person för utrönande av sinnesbeskaffenhet än

till 15 kronor, varemot kommittén icke funnit något att erinra emot, att

det i nu ifrågavarande mom. omförmälda arvodet för annan besiktning å

levande person höjes på sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Till löneregleringskommitténs

ståndpunkt i denna del ansluter sig ock utskottet.

Enligt § 10 av den nu gällande taxan må arvodet för sjukbesök, därest

detsamma infaller under tiden mellan kl. 11 e. in. och kl. 8 f. in., utgå

med 1 kronas förhöjning för varje börjad timme, som under angivna tid

för besök eller resa åtgått. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nu arvodet

ifråga bestämmas till 1 — 2 kronor. Enligt utskottets mening torde emellertid

någon ändring i storleken av ifrågavarande arvode icke böra vidtagas

utan synas de nu gällande bestämmelserna i ämnet böra bibehållas

oförändrade. Det motions vis väckta yrkandet om borttagande av nu ifrågavarande

tilläggsarvode kan utskottet alltså icke tillstyrka. Utskottet vill

erinra om, att enahanda vid 1918 års lagtima riksdag motionsvis väckt

yrkande av riksdagen avslogs.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

15

Uti § 15 angivas arvodena för vissa tjänsteförrättningar. Kungl. Maj:t

har nu föreslagit en höjning av så gott som samtliga belopp, varjämte

särskilt arvode upptagits för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet

i rättsmedicinskt syfte jämte utlåtande därutöver. De sålunda

föreslagna nya arvodesbeloppen har utskottet icke kunnat undgå att finna

väl högt tilltagna. Utskottet, som funnit de av löneregleringskommittén

föreslagna beloppen för nu ifrågavarande arvoden i allmänhet väl avvägda,

får tillstyrka, att beloppen ifråga bestämmas på följande sätt:

för rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter, 40 kronor;

för undersökning till upptäckande av arseniksyrlighet i fast form, jämte

protokoll i två utskrifter, oförändrat belopp, 5 kronor;

för undersökning av levande person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två utskrifter, 15 kronor;

för undersökning av levande persons sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt

syfte, jämte utlåtande i två utskrifter, 60 kronor;

samt för annan undersökning eller besiktning å levande person eller

personer, jämte utlåtande i två utskrifter, 5—-15 kronor.

De förslag till ändringar i läkartaxan, Kungl. Maj:t i övrigt framlagt,

hava icke givit utskottet anledning till erinran. Härav följer att utskottet

icke kunnat tillstyrka det motionsvis väckta yrkandet om borttagande av

rätt till tilläggsarvode enligt § 8 mom. 2. Enahanda yrkande, som motionsvis

förelädes 1918 års lagtima riksdag, avslogs ock av riksdagen.

Utskottet vill slutligen hava uttalat önskvärdheten av att innehållet av

provinsialläkartaxans bestämmelser genom lämpliga anordningar, så långt

möjligt är, bekantgöres för allmänheten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med anledning av Kungl. Majrts förevarande

framställning och herr Magnussons i Skövde ovanberörda

motion (II: 370) samt med bifall till herr Mogårds

m. fl. förenämnda motion (II: 360) må förklara, att riksdagen

för sin del finner gällande taxa för arvode åt vissa i

civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för

intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänsteförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag, böra, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit

ändras; dock med de jämkningar utskottet härovan förordat.

Stockholm den 23 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, J. G. Walles, J. Jeansson,

G. Kobb, A. It. Eooth, C. A. Carlsson i Gävle och D. A. Petrén;

från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, A. Wiklund, C. R. Jansson i

Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. A. Törnkvist i Karlskrona, J. Jönsson i Revinge, O. Nilsson i Örebro,

B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs och O. Andersson i Höör.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten