Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet jämte en i ämnet väckt motion.

1926-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

1

Nr 97.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående forskarstipendier

för docenter vid universiteten och karolinska

institutet jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1925 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,

punkten 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående

anslag till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska

institutet, för ändamålet beräkna för budgetåret 1926—1927 ett extra

anslag av 84,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926

dagtecknad proposition, nr 140, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet

för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av 84,000 kronor

att utgå i enlighet med de grunder, Kungl. Maj:t må äga att bestämma.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herr J. Bergman väckt motion (nr 287), däri hemställts att

riksdagen måtte med huvudsakligt bifall till Kungl. Maj:ts proposition

nr 140 om forskarstipendier uttala önskvärdheten av att konkurrensen om

dessa nya stipendier måtte i forskningens eget intresse och i analogi med

professorskonkurrenter stå öppen utom för docenter även — inom en viss

åldersgräns — för andra till professor obefordrade idkare av de vetenskaper,

som äro representerade vid universiteten och karolinska institutet.

Beträffande de av motionären anförda skälen för ifrågavarande förslag

hänvisar utskottet till motionen.

Det nu föreliggande förslaget har sin upprinnelse i en av docentföreningen

i Lund till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse angående inrättandet av ett

antal nya fasta docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas

särskilt förtjänta docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid för

fortsatt vetenskaplig forskning. Såsom framgår av utredningen hava de

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt- 61 höft. (Nr 97.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

akademiska myndigheterna ställt sig avvisande gentemot de önskemål, som

docentföreningen framfört, åtminstone i den form, föreningen framlagt densamma.

Däremot har under ärendets utredning tanken på ett visst antal forskarstipendier

uppkommit och vunnit beaktande hos flertalet av de i ärendet

hörda myndigheterna. Departementschefen förklarar sig enligt statsrådsprotokollet

finna detta uppslag om inrättandet av särskilda forskarstipendier,

avsedda att för viss tid tilldelas i vetenskapligt hänseende särskilt

starkt meriterade docenter, vara i hög grad förtjänt att närmare övervägas.

Inrättandet av dylika forskarstipendier skulle ej blott fylla ett

verkligt behov vid universiteten utan även på ett lyckligt sätt tillfredsställa

de från docenthåll framställda kraven och borteliminera de svårigheter,

som docentföreningarna ansett vidlåda den nuvarande docentinstitutionen.

Några närmare grunder för utgående av dessa så kallade forskarstipendier

hava icke framlagts i de akademiska myndigheternas utlåtanden.

Departementschefen uppdrager emellertid i statsrådsprotokollet vissa allmänna

linjer, vilka borde bliva normerande i fråga om dessa stipendier,

varvid förutsättes, att därest riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag

vinnes, universitetsmyndigheterna skulle beredas tillfälle att till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till de närmare grunder och till de detaljbestämmelser

i övrigt, som i detta avseende kunde befinnas erforderliga.

Beträffande antalet forskarstipendier förordar departementschefen, att

detsamma bestämmes till 12, varav 6 stipendier skulle falla på Uppsala

universitet, 5 på Lunds universitet och 1 på Karolinska institutet. Ett

större antal stipendier för Uppsala universitet än för Lunds vore motiverat

med det större antal docenter vid förstnämnda universitet. Stipendierna

borde icke bindas vid vare sig fakultet eller sektion utan göras

rörliga inom samtliga fakulteter och sektioner.

Vad beträffar beloppet ansåge departementschefen detta böra vara högre

än det vanliga docentstipendiebeloppet. Dels borde för erhållande av ett

forskarstipendium fordras större vetenskapliga meriter, och dels torde man

utgå från att aspiranter å forskarstipendier i regel nått högre ålder än

docentstipendiater. Departementschefen förordar, att beloppet bestämmes

till 7,000 kronor för år.

Såsom förutsättning för erhållande av forskarstipendier borde enligt

departementschefens mening fordras en verkligt framstående vetenskaplig

skicklighet. Denna förutsättning skulle kunna anses ådagalagd på det

sätt, att sådan sökande vore kompetent, vilken vid konkurrens om professur

av samtliga eller flertalet sakkunniga förklarats skicklig till den

sökta professuren. Skulle stipendium sökas av annan docent än sådan,

som förklarats vara professorskompetent, borde lämpligen utlåtande inhämtas

av sakkunniga, vilka med en kort motivering skulle äga att yttra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

3

sig om huruvida sökanden ägde den vetenskapliga skicklighet, som erfordras.

Stipendium borde utdelas av kanslern sedan det större akademiska

konsistoriet, efter hörande av vederbörande fakultet eller sektion, avgivit

förslag i ärendet. Vid tillsättande av forskarstipendium borde endast den

vetenskapliga skickligheten vara avgörande. Det kunde emellertid ifrågasättas,

huruvida icke bland vetenskapligt likvärdiga sökande företräde

borde givas den, som redan innehaft docentstipendium under sex år.

Vad angår tiden för innehavande av ett forskarstipendium borde densamma

enligt departementschefens mening ej bestämmas till längre tid

än tre år i sänder. Efter treårsperioden borde stipendiet ledigförklaras

och tillsättas på nytt efter fri konkurrens. Den, som redan innehaft ett

forskarstipendium, borde icke vara förhindrad att ånyo erhålla ett sådant.

Emellertid borde tagas i övervägande, huruvida forskarstipendium kunde

för längre tid än sex år tilldelas en och samme docent. Departementschefen

anser en dylik förlängning i regel icke böra förekomma.

Vidare anser departementschefen, att innehavare av ett forskarstipendium

borde vara skyldig att meddela den undervisning i sitt ämne, som

vederbörande fakultet eller sektion ägde att bestämma inom gränsen för

den undervisningsskyldighet, som ålåge innehavare av vanligt docentstipendium.

De närmare bestämmelser, vilka kunde vara erforderliga beträffande

dessa stipendier, borde ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda, sedan vederbörande

universitetsmyndigheter beretts tillfälle att avgiva yttranden i

ämnet.

Docentinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet var föremål

för en genomgripande omorganisation vid 1919 års riksdag. Då upphävdes

den förutvarande skillnaden i fasta och rörliga stipendier, och

samtliga stipendier blevo knutna till viss fakultet eller sektion, d. v. s. fasta

i dittills hävdvunnen mening. Beloppet, som förut varit 2,500 kronor för

fast och 2,000 kronor för rörligt stipendium, höjdes till 5,000 kronor. Docentstipendium

får av en och samma innehavare i regel åtnjutas under

sex år men kan i vissa undantagsfall efter särskilt av Kungl. Maj:t lämnat

medgivande innehavas ett sjunde år.

Vid 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om lönereglering

för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, vilket

förslag för docenternas vidkommande innebar en höjning av stipendiebeloppet

från 5,000 kronor till 6,000 kronor. Motionsvis hade då yrkats

dels en utsträckning av den stadgade stipendietiden med ytterligare ett

år dels en höjning av stipendiebeloppet till 7,000 kronor. Beträffande det

första av dessa yrkanden framhöll statsutskottet, att enligt utskottets

mening en utsträckning av den medgivna tiden för innehavande av docentstipendium

kunde leda till förhållanden, som kunde äventyra karaktären

Vt skottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

av den nuvarande docentinstitutionen, och avstyrkte utskottet förty vad

härutinnan yrkats. Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed, liksom

riksdagen ock biföll Kungl. Maj:ts förslag i fråga om stipendiebeloppens

storlek.

Utskottet vill till en början erinra därom, att det nu framkomna kravet

på särskilda s. k. forskarstipendier har uppkommit med anledning av en

utav docentföreningen i Lund gjord framställning angående inrättande av

nya docentstipendier och sålunda icke härrör från ett vid universiteten

sedan länge erkänt behov. I sina årliga framställningar angående anslagsäskanden

avsedda att föreläggas riksdagen, i vilka i allmänhet upptagas

de krav, som befinnas för den akademiska undervisningen och den vetenskapliga

forskningen nödvändiga, hava de akademiska myndigheterna

icke berört nu ifrågavarande angelägenhet.

Det oaktat vill utskottet dock ej förneka, att den fråga, varom nu förslag

föreligger, kan hava sin betydelse och att dylika forskarstipendier

kunna hava en uppgift att fylla. Huruvida de ifrågasatta stipendierna

komma att fylla det med dem avsedda ändamålet beror emellertid på,

vilken karaktär man vill giva desamma. Enligt utskottets mening framstår

såsom det väsentligaste vid bedömande av denna fråga nödvändigheten

att draga en skarpt markerad gräns mellan de s. k. forskarstipendierna

och de hittillsvarande docentstipendierna. Departementschefen har

angivit vad han ansett erforderligt för åtkomsten av ett forskarstipendium;

utskottet håller före, att betydligt strängare fordringar här böra uppställas.

De kvalifikationer, som betinga erhållande och åtnjutande av docentstipendierna,

höra enligt utskottets mening icke vara tillräckliga. För åtkomst

och innehav av ett forskarstipendium höra krav uppställas på en eminent

forskarbegåvning, vitsordad på ett sätt, som till fullo garanterar ett uppnående

av syftet med dessa stipendier. Skulle nämligen icke en betydligt

strängare kvalitetsprövning än departementschefen tänkt sig komma till

stånd, skulle fara föreligga att de s. k. forskarstipendierna bleve till sin

karaktär närbesläktade med docentstipendierna och åtkomsten av ett

forskarstipendium i realiteten innebära förlängning av tiden för innehavande

av den förmån, docentstipendierna erbjuda. En dylik utveckling

strider bestämt mot en av grunderna för den nuvarande docentinstitutionen,

och riksdagen har upprepade gånger uttalat sig emot åtgärder,

som skulle vara ägnade att medföra en förlängning av den nu bestämda

tiden för innehav av docentstipendium.

Den av utskottet nyss antydda faran för att de s. k. forskarestipendierna

skulle i verkligheten allenast bliva nya docentstipendier, finner utskottet

ytterligare markerad av det utav departementschefen föreslagna, relativt

stora antal forskarestipendier, nämligen 12, därav 6 för Uppsala universitet,

5 för Lunds universitet och 1 för Karolinska institutet. Utskottet

anser nämligen det på goda grunder kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida

det vid våra universitet verkligen finnes ett så stort antal obefordrade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

5

vetenskapsidkare med den eminenta forskarbegåvning och den vetenskapliga

rangställning, att de kunna fylla de nu ifrågasatta stipendierummen. Ett

alltför stort antal stipendier skulle otvivelaktigt medföra en sänkning av

de kvalifikationer, som här måste uppställas, och dymedelst småningom

utjämna den gräns, som enligt utskottets mening med nödvändighet hör

finnas emellan forskarstipendier och docentstipendier.

Utskottet har emellertid icke velat ställa sig direkt avvisande mot den

tanke, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag. Det synes dock

lämpligast att ej omedelbart i dess helhet godtaga en hittills fullständigt

oprövad anordning utan att försöksvis pröva sig fram på den av

departementschefen anvisade vägen. Utskottet har därför funnit försiktigheten

bjuda att nu endast förorda 5 dylika s. k. forskarstipendier, varvid

den kommande utvecklingen torde få avgöra, i vad mån och i vilken utsträckning

denna anordning lämpligen hör vidare utbyggas.

I anslutning till vad utskottet ovan anfört vill utskottet framhålla, att

för åtkomsten och åtnjutandet av dessa stipendier hör uppställas krav på

en i alldeles särskild grad ådagalagd forskarbegåvning, vitsordad av för

ändamålet utsedda sakkunniga; av de 5 stipendierna böra två vara knutna

vid Uppsala universitet, två vid Lunds universitet och det femte hör kunna

efter Kungl. Maj:ts beprövande utdelas till ohefordrad vetenskapsidkare vid

vare sig Uppsala universitet, Lunds universitet eller Karolinska institutet.

Beloppet torde i likhet med vad departementschefen tänkt sig höra bestämmas

till 7,000 kronor. Någon undervisningsskyldighet bör icke vara

förenad med innehavet av ifrågavarande stipendier. Givet är, att universitetsmyndigheterna

böra beredas tillfälle att närmare uttala sig beträffande

de allmänna grunder och villkor, vilka böra uppställas beträffande dessa

stipendier.

Då utskottet sålunda anser sig böra i denna begränsade form tillstyrka

det föreliggande förslaget, vill utskottet ytterligare framhålla, att den

nu av utskottet förordade anordningen är att betrakta såsom en försöksanordning,

där det gäller att undvika varje rubbning av den nuvarande

docentinstitutionens karaktär och varsamt pröva sig fram till vad som

kan vara till båtnad för vår vetenskapliga forskning.

Vad angår herr Bergmans ovanberörda motion har utskottet, med hänsyn

till det begränsade antal stipendier, utskottet förordar, icke ansett sig

kunna uttala sig till förmån för en utsträckning av rätten till dessa stipendier

utanför universiteten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med avslag å herr Bergmans

ovanherörda motion I: 287, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, till forskarstipendier för docenter

vid universiteten och Karolinska institutet för budget
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

året 1926—1927 anvisa ett extra anslag av 35,000 kronor

att utgå i enlighet med de grunder, Kungl. Maj:t

må äga att bestämma.

Stockholm den 27 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 96.

Reservationer:

av herrar Oscar Olsson, D. A. Petrén, 1. Hj. E. Pauli, S. Bengtsson i

Norup och C. Lindskog, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Docentinstitutionen — — — stipendiebeloppens storlek.

Utskottet har ej kunnat undgå att betrakta det nu föreliggande förslaget

om inrättande av ett visst antal nya stipendier, s. k. forskarstipendier

mot bakgrund av gällande bestämmelser rörande docentinstitutionen, enkannerligen

beträffande de vid denna institution bundna docentstipendierna.

Vad som för utskottet framstår såsom det väsentliga vid bedömande av

denna fråga är nödvändigheten av att en skarpt markerad gräns iakttages

mellan de s. k. forskarstipendierna och de hittillsvarande docentstipendierna;

dessa båda slag av stipendier höra äga en delvis olika karaktär, och olika

förutsättningar höra förefinnas i avseende å tillsättning och förlängning

av dessa stipendier. Utskottet vill nämligen med styrka betona, att ett

införande av s. k. forskarstipendier icke bör leda till en sådan anordning,

att härigenom på en annan väg återinföres möjlighet till ett förlängt

stipendieinnehav, vilket strider emot en av grunderna för den nuvarande

docentinstitutionen och emot vilken utveckling riksdagen upprepade gånger

uttalat sig. För att emellertid markera denna skillnad mellan berörda

slag av stipendier hör såsom en oeftergivlig förutsättning uppställas, vad

angår de s. k. forskarstipendierna, krav på en eminent forskarhegåvning

eller med andra ord en betydligt strängare kvalitetsprövning än som i

regel kommer till uttryck vid utdelande av de nuvarande docentstipendierna.

Detta hör också leda därtill, att alla de forskarstipendier, som

må komma att beviljas, ej höra med nödvändighet utdelas utan i händelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

7

av brist på fullt kvalificerade kandidater besparas för att, då kompetenta

sökande uppträda, i då förekommande fall kunna stå till buds.

Departementschefen angiver, att universitetsmyndigheterna böra beredas

tillfälle att yttra sig om grunderna för de s. k. forskarstipendierna. Utskottet

anser detta vara så mycket mera nödvändigt, som enligt utskottets

mening kraven på åtkomsten och innehavandet av dessa stipendier höra

skärpas betydligt utöver vad departementschefen angivit liksom ock

åtskilliga detaljfrågor rörande dessa stipendier böra erhålla en betydligt

grundligare utredning än den, som hittills framkommit.

Då utskottet följaktligen håller före, att hela frågan av dessa forskarstipendier

bör genom universitetsmyndigheterna underkastas en grundlig

omprövning, har utskottet funnit försiktigheten bjuda att icke nu binda

sig inför ett så stort antal forskarstipendier, som departementschefen tänkt

sig. Utskottet vill tillstyrka anvisande av medel till 7 sådana stipendier,

3 vid Uppsala universitet, 3 vid Lunds universitet och 1 vid Karolinska

institutet d. v. s. med ett stipendiebelopp av 7,000 kronor, innebärande ett

anslag av 49,000 kronor. Utvecklingen torde nämligen få visa, i vad mån

behov göres gällande av ett större antal forskarstipendier än vad nu tillstyrkes.

Vad angår herr Bergmans o van berörda motion, har utskottet med hänsyn

till det begränsade antal stipendier, utskottet förordar, icke ansett

sig kunna uttala sig för att rätten till dessa stipendier utsträckes utanför

universiteten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med avslag å herr Bergmans ovanberörda

motion 1:287, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, till forskarstipendier för docenter

vid universiteten och Karolinska institutet för budgetåret

1926—1927 anvisa ett extra anslag av 49,000 kronor

att utgå i enlighet med de grunder, Kungl. Maj:t

må äga att bestämma.»;

av herrar O. Bergqvist, J. B. Johansson i Fredrikslund, A. Wiklund,

C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp

och J. Jönsson i Revinge, vilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hava följande lydelse:

»Docentinstitutionen vid — — — och docentstipendier.

Utskottet har — — — nu endast förorda 3 dylika —--vidare ut
byggas.

I anslutning till vad---; av de 3 stipendierna bör ett vara knutet

vid Uppsala universitet, ett vid Lunds universitet och det tredje bör kunna

efter — — — dessa stipendier.

Då utskottet sålunda — — — utanför universiteten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med avslag å herr Bergmans ovanberörda

motion 1:287, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, till forskarstipendier för docenter

vid universiteten och Karolinska institutet för budgetåret

1926—1927 anvisa ett extra anslag av 21,000 kronor

att utgå i enlighet med de grunder, Kungl. Maj:t

må äga att bestämma.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:204 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarstipendier för docenter vid universiteten och karolinska institutet. s. 7 i texten