Sök i Ratio Lex

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2

1927-05-23 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1927:2, Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr

9

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående uppsikt å vissa jordbruk dels

ock i ämnet väckta motioner.

G‘enom en den 24 februari 1927 dägtecknad proposition, nr 191, vilken hänvisats

till lagutskott och Sedermera för behandling överlämnats till andra lagutskottet,

har Kungl. Maj rf, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

intagna förslag till lag angående uppsikt å vissa jordbruk.

Härjämte har till andra lagutskottet överlämnats 13 i anledning av propositionen

inom riksdagen väckta motioner, nämligen

i

inom första kammaren:

nr 290 av herr Sanden m. fl.,

nr 299 av herr Georg Dahl,

nr 300 av herr Tjällgren,

nr 311 av herrar Lindhagen och Liderkort,

nr 315 av herr Lindhagen m. fl.,

nr 316 av herr Lindhagen,

nr 317 av herr Lindhagen m. fl., och

nr 318 av herr Lindhagen; samt

inom andra kammaren:

nr 398 av herr Johansson i Uppmälby m. fl.,

nr 430 av herr Nilsson i Tånga,

nr 433 av herr Anderson i Storegården in. fl.,

nr 435 av herr Frost m. fl., och

nr 437 av herr Andersson i Löbbo m. fl.

Efter överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet

hava förevarande proposition och motioner hänskjutits till behandling av sammansatt

andra lag- och jordbruksutskott.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda

lagförslaget och för de i motionerna gjorda yrkandena, får utskottet hänvisa

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. 8 avd. 2 höft. {Nr 2.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Norrlands
kommittén.

1909 års

uppsiktslag.

2 Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

till propositionen resp. motionerna, i den män ej redogörelse därför lämnas bär

nedan.

I samband med framläggande av förslag till särskild arrendelag, avseende

den i trävaruindustriens besittning varande jordbruksjorden i Norrland och Dalarne,

föreslogs av Norrlandskommittén i dess den 27 oktober 1904 avgivna betänkande

jämväl lagstiftning i syfte att förhindra vanhävd av samma jord.

På grundval av detta betänkande framlades vid riksdagarna 1907 och 1908

propositioner i ämnet, men dessa vunno icke riksdagens bifall. Först genom

beslut av 1909 års riksdag blev efter sammanjämkning mellan av kamrarna

fattade skiljaktiga beslut en vanhävdslagstiftning antagen av riksdagen.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdades den 25 juni 1909 lag angående

uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne. Denna lag är med vissa ändringar

fortfarande gällande. Enligt lagen, vilken till en början gällde för de

fyra nordligaste länen samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län,

skulle enligt dess ursprungliga lydelse beträffande vissa fastigheter å landet

inom lagens tillämplighetsområde uppsikt hållas däröver, att jordbruket å

fastigheterna icke nedlades eller ägor och byggnader eljest så vanvårdades, att

jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyrades. De fastigheter, som beröras

av denna uppsikt, äro sådana, å vilka åker och äng finnas i den omfattning,

att självständigt jordbruk kan å dem idkas, och som tillhöra bolag, förening

för ekonomisk verksamhet eller person, vilken uppenbarligen besitter

fastigheten för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven

å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma. Är emellertid

en fastighet av nu nämnt slag utarrenderad i enlighet med lagen om

arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne, skall lagen äga tilllämpning

endast i den mån jordägaren är enligt nämnda lag ansvarig för vidmakthållande

av fastigheten. Från förbudet att nedlägga jordbruket å en äga

gjordes i lagen enligt dess ursprungliga lydelse undantag för det fall, att ägan

till sin naturliga beskaffenhet vore så dålig, att jordbrukets nedläggande därå

måste anses fördelaktigt för en till fastighetens jordbruk för sin utkomst hänvisad

åbo. För utövandet av den i lagen avsedda uppsikten skall i varje län

finnas en jordbrukskommission, bestående av ordförande och två ledamöter,

vilka samtliga utses av Kungl. Maj :t för en tid av tre år. Om på grund av

inkommen anmälan eller eljest jordbrukskommissionen finner anledning antaga,

att ett jordbruk är utsatt för sådan vanhävd, som avses i lagen, äger kommissionen

föranstalta om syn å jordbruket genom särskilt förordnade synemän.

Dessa skola å stället undersöka förhållandet och däröver till kommissionen

avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder, som för vanhävdens

avhjälpande finnas nödvändiga. Finner kommissionen på grund av synemännens

utlåtande, att vanhävd föreligger av sådant slag, att den faller under

uppsiktslagen, har kommissionen först att söka träffa skriftlig överenskommelse

med jordägaren att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga i

överenskommelsen angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande. Kan dylik

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta cmdra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

o

överenskommelse ej träffas eller fullgör jordägaren ej sitt åtagande, skall kommissionen

vid domstol anhängiggöra talan mot jordägaren. Domstolen äger då

föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga

ägaren viss skälig tid, dock ej över fyra år, inom vilken de föreskrivna

åtgärderna skola vara vidtagna. Verkställas ej dessa åtgärder inom den bestämda

tiden, äger domstolen på jordbrukskommissionens yrkande giva jordägaren

nytt föreläggande. Försummelse från jordägarens sida att efter överenskommelse

med kommissionen inom viss tid utföra angivna åtgärder till vanhävdens

avhjälpande eller underlåtenhet att verkställa av domstolen föreskrivna

åtgärder medför bötesansvar.

Den samtidigt utfärdade norrländska arrendelagen, vilken i sin ursprungliga

avfattning hade samma giltighetsområde som uppsiktslagen, äger tillämpning,

där arrendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar

och jorden vid arrendeavtalets ingående ägdes av bolag eller ekonomisk förening

eller av enskild person, vilken icke var mantalsskriven å fastigheten

eller å fastighet, som är i sambruk med densamma.

Mellan arrendelagen och uppsiktslagen föreligger alltså en viss olikhet i

fråga om bestämmandet av den jord, varå den ena eller den andra lagen skall

äga tillämpning.

Genom lagar den 10 maj 1912 utsträcktes tillämpningen av arrende- och

uppsiktslagarna jämväl till de delar av Gävleborgs län, där de ej förut voro

gällande.

Redan kort tid efter det lagarna trätt i tillämpning framkommo i riksdagen

förslag om ändringar i desamma och om undersökning av deras verkningar,

utan att dock dessa förslag ledde till någon riksdagens åtgärd. Sedan emellertid

1915 års riksdag gjort framställning om en dylik undersökning, erhöllo

häradshövdingen N. Wihlborg och överlantmätaren O. Nilsson uppdrag att inom

justitiedepartementet biträda med verkställande av undersökningen. De avlämnade

den 10 november 1921 betänkande i ämnet.

Dessförinnan hade den s. k. jordundersökningen, vilken den 30 december

1911 tillsatts för att undersöka omfattningen av bolags och större enskilda jordägares

jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket, i sitt den 30 december

1915 dagtecknade betänkande angående jordförhållandena i Värmlands län hemställt,

bland annat, att en social arrendelagstiftning måtte för hela riket komma

till stånd. Vidare föreslogs, att i avvaktan härpå den norrländska arrendelagen

med vissa modifikationer måtte omedelbart utsträckas att gälla även för

Värmlands län och att följaktligen även den kompletterande uppsiktslagen

skulle omfatta nämnda län. Detta förslag ledde emellertid endast till uppsiktslagens

utsträckande till att gälla även Värmlands län. Lag av detta innehåll

utfärdades den 2 maj 1917. I samband härmed erhöll 1909 års uppsiktslag

den ändrade rubriken lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland,

Dalarne och Värmland. Nu omförmälda lagändring medförde alltså, att de

territoriella områdena för den speciella arrendelagen och för uppsiktslagen icke

längre sammanfalla.

Undersökning

av

norrlandslagstiftningens

verkningar.

Jordunder
sökninqen
1911
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Riksdagarna

1916—

1930.

Jordkom
missionen.

4 Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Jämsides med strävandena att få till stånd en reviderad uppsiktslag och

att utsträcka lagens giltighetsområde fortgingo emellertid ansträngningar att

erhålla en mer omfattande vanhävdslagstiftning. Sålunda hemställdes i en

motion vid 1916 års riksdag om utredning och förslag angående de åtgärder,

som kunde finnas lämpliga till hämmande av den alltmera gängse förstöringen

och vanhävden av åker, äng, skog och byggnader å jordegendom i riket genom

s. k. egendomshandlare. I enlighet med denna hemställan beslöt riksdagen

göra framställning i ämnet till Kungl. Maj:t.

Vid riksdagarna 1917—1920 framfördes motionsvis yrkanden om en hela

landet omfattande vanhävdslag samt om vissa andra åtgärder till förekommande

av vanhävd. Ingen av dessa motioner föranledde dock någon riksdagens

åtgärd.

Emellertid hade den 29 november 1918 tillsatts den s. k. jordkommissionen,

åt vilken uppdragits, bland annat, att verkställa utredning rörande omfattningen

av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav särskilt

i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda jordförvärv i

olika avseenden kunde anses verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling

och ortsbefolkningens berättigade intressen. Det av kommissionen den 28 februari

1923 avlämnade betänkandet (del VI) upptog, bland annat, utkast till

lagar angående vissa jordbruksarrenden och om förekommande av vanhävd av

jordbruk.

Rörande kommissionens förslag i fråga om en vanhävdslag må nämnas

följande.

Då kommissionens undersökning gåve vid handen, att även i södra och mellersta

Sverige förekomme vanhävd å jordbruk samt av kommissionen för hela

riket förordade arrende- och friköpningslagar såsom komplement tarvade en

vanhävdslag, skulle lagen omfatta hela riket. Som lagen grundade sitt berättigande

på den skada för det allmänna, som vanhävd av jordbruk medförde,

samt denna skada vore lika stor, i vilkens hand den vanhävdade fastigheten befunne

sig, skulle lagen avse vanhävd av all i enskild ägo varande jord, oavsett

vem som vore ägare. Men enär lagen endast borde avse upprätthållandet av

jordbruket å de gamla bondehemmanen, hade såsom förutsättning för lagens

tillämpning föreslagits, att å fastigheten skulle finnas åker och äng av den

omfattning, att därå drivet jordbruk kunde lämna huvudsaklig bärgning åt en

medelstor familj. Några arealgränser syntes icke kunna ifrågakomma, då förhållandena

vore allt för skiftande inom olika delar av landet. Från lagens

tillämplighet hade av billighetsskäl undantagits sådana fall, i vilka vanhävden

förorsakats av jordägarens medellöshet eller annan giltig orsak. Beträffande

vanhävdsbegreppet föreslogs endast den utvidgning av uppsiktslagens bestämning,

att, enär det vore meningslöst, om staten samtidigt med att den vidtoge

stora ekonomiska uppoffringar för att bilda nya jordbruk med likgiltighet

skulle åse, hur gamla jordbruk spolierades, såsom vanhävd jämväl skulle anses,

att för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader bortfördes

eller lämnades att förfalla. Av samma skäl borde ej heller nedläggande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

5

torp få ske, därest därå funnes åker och äng av den omfattning, att därå drivet

jordbruk lämnade huvudsaklig bärgning åt en medelstor familj. Till vanhävd

vore däremot ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på

grund av sin naturliga beskaffenhet eller någon annan omständighet måste anses

alldeles olämplig för jordbruksdrift. Vidare föreslogs, att jordbruk, i den

män så vore oundgängligen nödigt, även finge nedläggas å mark, som erfordrades

för industriell anläggning eller bostäder åt ortsbefolkningen eller annat

dylikt ändamål. Lagen skulle äga tillämpning även å utarrenderade fastigheter

och omfatta såväl jorden som byggnaderna. Ansvaret skulle även beträffande

utarrenderade fastigheter åvila jordägaren. Beträffande vanhävdslagens

tekniska utformning hade kommissionen i huvudsak anslutit sig till den

norrländska uppsiktslagen. Endast i ett avseende företedde förslaget en viktigare

avvikelse från denna lag. Om jordbruk utsatts för synnerligen grov vanhävd

och om jordägaren därjämte visat uppenbar tredska i fråga om vidtagande

av sådan åtgärd för dess avhjälpande, vilken han gentemot det allmänna

åtagit sig eller blivit honom av domstol ålagd, skulle enligt förslaget

staten vara berättigad påfordra, att jordägaren skildes från innehavet av fastigheten.

Mot kommissionens förslag anmäldes reservationer av åtskilliga av dess ledamöter.

Frågorna om hela landet omfattande social arrendelag och vanhävdslag brag- Riksdagen

tes år 1924 under riksdagens prövning genom motioner dels i första kammaren 1924- av herr Lindhagen m. fl. dels ock inom andra kammaren av herr Johansson i

Uppmälby m. fl. I motionerna om en vanhävdslag, vilka voro lika lydande,

yrkades, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att

Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till vanhävdslag i enlighet med vissa i motionerna angivna huvudgrunder,

vilka i det väsentliga överensstämde med jordkommissionens förslag, dels ock

för sin del antaga ett förslag till lag om skydd för åbyggnader å jordbruksfastighét.

I sitt utlåtande (nr 40) upptog andra lagutskottet till behandling motionerna

angående en vanhävdslag och en provisorisk lag till skydd för åbyggnader.

Utskottet framhöll, att av utredningen framginge, att även i södra

och mellersta delarna av landet vanhävd av jordbruk förekomme i sådan omfattning,

att den kunde uppfordra statsmakternai till ingripande. Såsom

komplement till en social arrendelagstiftning vore jämväl en lagstiftning mot

vanhävd att tillråda. Principiella skäl syntes utskottet tala för att lagstiftningen

gåves tillämplighet å all i enskild ägo varande jord. Utskottet ville

dock ingalunda förneka, att möjligen praktiska hänsyn kunde föranleda därtill,

att lagstiftningen icke erhölle större räckvidd än den förordade sociala arrendelagstiftningen.

En blivande vanhävdslag syntes böra äga tillämpning jämväl

i fråga om utarrenderad fastighet, oavsett huruvida arrendet reglerades

av en blivande social arrendelagstiftning eller av de allmänna arrendereglerna.

Någon åtskillnad syntes icke böra göras mellan vanvård av byggnaderna och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Jord
sakkunniga.

vanhävd av jorden. Billighetsskäl syntes tala för att i första hand arrendatorn

finge gentemot det allmänna svara för den vanhävd av den arrenderade

fastigheten, vartill han gjort sig skyldig. Emellertid torde möjligen praktiska

skäl även här kunna föranleda till att man nödgades stanna vid att ansvaret

för jordbrukets iståndsättande skulle åvila jordägaren. I fråga om vanhävdsbegreppet

anslöt sig utskottet till jordkommissionens utkast, dock med den omredigering,

att såsom vanhävd ej vore att anse en ur jordbrukssynpunkt fullt

befogad omläggning av odlad jord till betesmark. Det borde ej heller såsom

regel tillåtas, att åbyggnader å de gamla bondehemmanen nedreves eller genom

bristande underhåll finge förfalla, även om jordbruket å brukningsdelen nödtorftigt

kunde upprätthållas genom dess sammanslagning med annan. Däremot

borde hinder ej resas för sammanslagning av vissa smärre fastigheter till

jordbruk av den omfattning, som ur nationalekonomisk synpunkt måste anses

önskvärd. Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att riksdagen med

anledning av motionerna måtte dels i skrivelse till Kuugl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lag rörande vanhävd å jordbruk, dels ock för sin del antaga en lag

om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i den norrländska uppsiktslagen.

Vad utskottet hemställt vann riksdagens bifall.

Den 11 juli 1924 utfärdades lag (nr 3G0) om ändrad lydelse av 1 och 2 §§

i den norrländska uppsiktslagen. Enligt den ändrade lydelse sistnämnda lag

härigenom erhållit skall å fastighet, som i lagen avses, uppsikt hållas däröver,

att jordbruket ej så vanvårdas, att dess vidmakthållande därigenom äventyras,

ävensom att för fastigheten såsom särskild brukningsdel nödiga byggnader icke

bortföras eller lämnas att förfalla. Till sådan vanhävd är ej att hänföra nedläggande

av jordbruk å äga, som på grund av sin naturliga beskaffenhet eller

någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruksdrift,

varjämte stadgas, att åbyggnad, som genom jordbruks sammanslagning med

annat bliver obehövlig, må bortföras eller lämnas att förfalla, för så vitt sammanslagningen

uppenbarligen är till gagn för bildandet av bärkraftigt jordbruk.

1 anledning av 1924 års riksdagsbeslut tillkallade Kungl. Maj:t under år

1924 fyra sakkunniga (de s. k. jordsakkunniga). Den 3 september 1926 avlämnade

dessa betänkande, innehållande förslag till vanhävdslagstiftning.

Beträffande det närmare innehållet av jordsakkunnigas ifrågavarande förslag

tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen sid. 15 o. f. Här må

blott anmärkas följande. De sakkunniga hava icke funnit några principiella

hinder möta mot att utsträcka den för de nordligare delarna av landet gällande

vanhävdslagstiftningen till södra och mellersta Sverige. Såsom komplement

till ett av de sakkunniga i särskilt betänkande framlagt förslag med särskilda

bestämmelser rörande vissa arrenden vore en vanhävdslagstiftning oundgängligen

nödvändig. I fråga om vanhävdsbegreppet hava de sakkunniga förklarat

sig sakna anledning att frångå gällande lagstiftnings bestämning. Även i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

om lagens tillämpning beträffande utarrenderad jord liar gällande lag följts.

Jordsakkunniga hava nämligen stannat vid ståndpunkten, att vanhävdslagen

bör i fråga om utarrenderad jord äga tillämpning endast såvitt angår nödiga

byggnader. Till frågan om uppsiktsmyndighetens organisation och befogenhet

hava jordsakkunniga med hänsyn till pågående utredning i kolonisations- och

egnahemsfrågorna ansett sig icke för närvarande böra taga definitiv ståndpunkt.

De hava därför föreslagit bibehållande tills vidare av den nuvarande

anordningen. I fråga om lagens tekniska utformning hava de sakkunniga

jämväl anslutit sig till den norrländska upp siktslagen.

Över jordsakkunnigas förslag i fråga om vanhävdslagstiftningen hava yttranden

avgivits av länsstyrelserna, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen,

jordbrukskommissionerna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott utom i

Uppsala och Gotlands län, Sveriges allmänna lantbrukssällskap och Sveriges

skogsägarförbund. I en till Kungl. Maj:t ställd, den 1 oktober 1926 dagtecknad

skrift har herr Lindhagen framställt vissa erinringar beträffande jordsakkunigas

förslag samt hemställt, att vad sålunda anförts måtte vinna beaktande vid

utarbetande av proposition i ämnet.

I fråga om behovet och lämpligheten av en lagstiftning av förevarande slag

framgår av de avgivna yttrandena, att meningarna äro mycket delade. I de

flesta yttrandena hava därjämte framställts anmärkningar mot vissa särskilda

bestämmelser i jordsakkunnigas förslag. Härutinnan hänvisas till den sammanställning

av yttrandena, vilken såsom bilaga B fogats vid propositionen.

Det lagförslag, som av Kungl. Maj:t genom ifrågavarande proposition före- Redogörelse

lagts riksdagen, är i huvudsak detsamma som upptagits i jordsakkunnigas betänkande.

Om de viktigaste bestämmelserna i nu ifrågavarande lagförslag håll.

må i detta sammanhang i korthet erinras. Lagen skall avse brukningsdel,

som är av den beskaffenhet och omfattning och som tillhör sådan ägare att

med avseende å arrende därav gäller norrländska arrendelagen eller de särskilda

bestämmelserna i nyttjanderättslagen, som avse jordbruksarrenden under bolag

och med dem likställda jordägare. Beträffande sådan brukningsdel skall uppsikt

hållas däröver, att denna ej vanhävdas, vare sig därigenom att jordbruket

så vanskötes, att dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom att nödiga

byggnader bortföras eller lämnas utan underhåll (1 §). Är brukningsdelen utarrenderad,

skall lagen utom för visst fall äga tillämpning allenast beträffande

nödiga byggnader (2 §). Från förbudet att nedlägga jordbruket å en

äga göres undantag, för det fall, att ägan på grund av sin naturliga beskaffenhet

eller annan omständighet måste anses alldeles olämplig för jordbruk.

Därest byggnad blivit obehövlig genom sammanslagning av brukningsdelar,

skall den få bortföras eller lämnas utan underhåll, såvida brukningsdelarna till

beskaffenhet och omfattning äro sådana, att först genom deras sammanslagning

uppkommer jordbruk, därav brukaren kan erhålla sin huvudsakliga bärgning

(3 §). För utövande av uppsikten över lagens tillämpning skall i varje län eller,

där så finnes lämpligt, för två eller flera län, finnas en jordbrukskommission,

bestående av ordförande och två ledamöter, vilka samtliga skola utses av Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Maj:t för en tid av tre år (4 §). Om på grund av inkommen anmälan eller

eljest kommissionen finner skälig anledning antaga, att sådan vanhävd. som

avses i lagen, äger rum, skall kommissionen föranstalta om syn å brukningsdelen

genom särskilt förordnade gode män. Dessa skola å stället undersöka

förhållandet och till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de

åtgärder, som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga (5 §). Finner

kommissionen på grund av syneutlåtandet, att vanhävd föreligger, skall kommissionen

först hava att söka träffa skriftlig överenskommelse med jordägaren

att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga åtgärder till vanhävdens

avhjälpande. I överenskommelsen skall angivas, vilka särskilda åtgärder det

skall åligga jordägaren att vidtaga, ävensom utsättas den tid, inom vilken

en var av dessa skall vara vidtagen. Kan sådan överenskommelse ej träffas

eller fullgör jordägaren ej sitt åtagande, skall kommissionen äga att vid rätten

i den ort, där fastigheten är belägen, anhängiggöra talan mot jordägaren

(6 §). Rätten skall då äga föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens

avhjälpande, samt förelägga ägaren viss tid, högst fyra år, inom

vilken en var av de föreskrivna åtgärderna skall vara vidtagen. Verkställas

ej dessa åtgärder inom föreskriven tid, skall rätten på yrkande av kommissionen

äga giva jordägaren nya förelägganden (7 §). Försummelse från jordägarens

sida att efter överenskommelse med kommissionen inom viss tid utföra

angivna åtgärder till vanhävdens avhjälpande eller underlåtenhet att verkställa

av rätten föreskrivna åtgärder skall medföra bötesansvar, minst 200 högst

5,000 kronor (8 §). I förslaget förekomma vidare bestämmelser om utsträckt

ansvar i vissa fall för avhjälpande av vanhävd. Därest jord varit föremål för

syn, skall, även om jorden därefter upplåtes på arrende, jordägaren likväl

ansvara för avhjälpande jämväl av den å jorden vid synen befintliga vanhävden.

Likaledes skall, därest efter syn brukningsdel genom köp, byte eller gåva

övergått till ny ägare, förre ägaren svara för avhjälpande av vid synen befintlig

vanhävd. Från ansvar, som nu nämnts, skall förre ägaren dock vara

fri, där med kommissionens medgivande ansvarigheten övertagits av den nye

ägaren. Den omständigheten, att ansvarighet kan utkrävas av förre ägaren,

skall ej medföra befrielse för nye ägaren från den ansvarighet för vanhävden,

som eljest må åvila honom (9 §). Särskilt tillstånd att nedlägga jordbruk

eller bortföra eller övergiva åbyggnader skall i vissa fall efter kommissionens

hörande kunna meddelas av länsstyrelse. Sålunda kan tillstånd meddelas

att taga brukningsdel i anspråk för bostadsändamål eller för beredande av

plats för industriell anläggning eller i annat liknande syfte. Vidare må länsstyrelse,

då synnerliga skäl föreligga därtill att brukningsdel sammanslås med

annan, medgiva, att byggnad, som genom sammanslagning blir obehövlig,

bortföres eller lämnas utan underhåll (14 §). Den norrländska uppsiktslagen

skall upphöra att gälla.

Så som komplement till den av utskottet i utlåtande nr 1 denna dag förordade

sociala arrendelagstiftningen erfordras enligt utskottets mening en lagstiftning

mot vanhävd. Utskottet har1 rörande denna fråga icke anledning att avvika

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. t

9

från den mening, som uttalats av andra lagutskottet i dess ovan berörda år

1924 avgivna yttrande i ärendet, De skäl, som i herr Georg Dahls motion

1:299 och i herr Andersons i Storegården m. flis motion 11:433 anförts till

stöd för hemställan om avslag å propositionen, anser utskottet icke övertygande.

Herr Nilsson i Tånga har i sin motion II: 430 hemställt, att riksdagen ville

besluta att, med avslag å Kungl. Majrts proposition, antaga jordsakkunnigas

förslag till uppsiktslag. De avvikelser, som det i propositionen innefattade

förslaget företer från jordsakkunnigas förslag, äro emellertid icke av sådan

betydelse, att utskottet på grund därav kan förorda ett frångående av Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet finner sig sålunda kunna i huvudsak giva sin anslutning till

Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Förutom viss redaktionell omarbetning av

1 §, beroende på utskottets förslag i fråga om norrländska arrendelagens tilllämplighetsområde,

har utskottet allenast i fråga om sammansättningen av jordbrukskommissionerna

funnit anledning föreslå saklig ändring. Redogörelse för

dessa förslag ävensom för de motionsvis framförda ändringsyrkandena lämnas

här nedan vid de särskilda lagrummen.

1 §•

I de lika lydande motionerna 1:290 av herr Sandén m. fl. och 11:398 av

herr Johansson i Uppmälby m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i 1 § i Kungl. Maj:ts förslag till lag angående uppsikt å vissa

jordbruk, att lagen kommer att gälla även för de arrendejordbruk under fideikommiss,

som omförmälas i § 54 i Kungl. Maj:ts förslag till ändring i nyttjanderättslagen,

ävensom för vissa andra jordbruk, som omförmälas i 56 §

samma lagförslag, med den arealbegränsning, som för sådana arrendejordbruk

kan komma att bliva fastställd. *

I den av herr Lindhagen m. fl. väckta motionen I: 315 har yrkats, att riksdagen

ville besluta sådant tillägg i lagen för hela riket eller, om detta ej

bifalles, åtminstone i norrlandslagen, att lagen kommer att gälla även jordbruksarrenden

under fideikommiss och vissa andra jordbruksarrenden, om vilka

stadgas i 54-—56 §§ av propositionen om social arrendelagstiftning.

Slutligen har i herr Lindhagens motion I: 316 hemställts, att riksdagen ville

besluta, att uppsiktslagen utsträckes att omfatta sådana gods, som äga ett taxeringsvärde

av minst 125,000 kronor och på samma gång en åkerareal av mer

än 75 hektar.

Jordsakkunniga hava funnit de föreslagna särskilda bestämmelserna om jordbruksarrenden

under fideikommiss och om vissa andra stadigvarande jordbruksarrenden

ej vara av den beskaffenhet, att de såsom komplement tarva särskilda

vanhävdsbestämmelser. Denna uppfattning har departementschefen delat.

Utskottet vill giva sin anslutning härtill och kan således icke biträda den

i motionerna framförda åsikten, att uppsiktslagen borde erhålla tillämpning på

även dylika jordbruk. Utskottet har för övrigt i sitt förutnämnda utlåtande nr

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

1 hemställt, att de av Kungl. Maj:t föreslagna särskilda bestämmelserna rörande

den senare kategorien av arrenden icke skola godtagas av riksdagen.

I fråga om herr Lindhagens yrkande i motionen I: 316 vill utskottet erinra,

att samma yrkande framställts av herr Lindhagen i hans reservation till jordkommissionens

betänkande i ämnet. Då utskottet anser, att uppsiktslagen helt

bör ansluta sig till arrendelagens särskilda bestämmelser rörande arrenden under

bolag och övriga med dem i förevarande hänseende jämställda rättssubjekt,

1 öl jer härav, att utskottet ej heller kan biträda herr Lindhagens sist omförmälda

yrkande.

I paragrafen föreslås viss redaktionell jämkning såsom en följd av utskottets

förslag i dess utlåtande nr 1 att giva ändrad lydelse åt den norrländska arrendelagens

rubrik.

2 §•

I motionen I: 311 hava herrar Lindhagen och Luterkort hemställt, att riksdagen

ville besluta sådan ändring i lagens 2 §, att lagen blir, såsom norrlandskommittén,

jordkommissionen och flera hörda myndigheter påyrkat, gällande

även för den händelse, att brukningsdelen är utarrenderad.

Nu gällande uppsiktslag är tillämplig å jord, som är utarrenderad enligt

norrländska arrendelagen, endast i fråga om byggnadernas vidmakthållande.

Lppsikt skall således hallas över, huru jordägaren fullgör den byggnadsskyldighet,

som i arrendelagen ålägges honom. Däremot skall ej någon uppsikt

hållas över, huru jorden hävdas å dylika fastigheter. Samma ståndpunkt intages

i nu förevarande proposition.

Motionärerna åter vilja lägga allt ansvar för vanhävd även å en utarrenderad

fastighet på jordägaren och hava till stöd härför åberopat, att samma yrkande

framställts av norrlandskommittén, jordkommissionen och vissa hörda myndigheter.

*

I fråga om den tidigare behandlingen av detta spörsmål tillåter sig utskottet

att hänvisa till den redogörelse härför, som lämnas i jordsakkunnigas betänkande

sid. 40 o. f.

Jordsakkunniga hava i nämnda betänkande föreslagit, att uppsiktslagen såsom

regel skall beträffande utarrenderad jord äga tillämpning endast såvitt angår

nödiga byggnader samt att ansvaret för byggnadernas vidmakthållande

skall gentemot det allmänna åvila jordägaren. Mot den ståndpunkt, de sakkunniga

sålunda intagit, hava i vissa av de avgivna yttrandena framställts invändningar,

i det att dels payrkats, att lagen skall erhålla tillämpning även

beträffande jorden å utarrenderade fastigheter, dels ock framhållits, att ansvalet

bör ligga hos den, som föranlett vanhävden. Beträffande den senare invändningen

har departementschefen i likhet med jordsakkunniga av praktiska skäl

funnit nödvändigt att ansvaret lägges å jordägaren. De små ekonomiska förhallanden,

i vilka flertalet arrendatorer befunne sig, medgåve nämligen icke,

att av dem utkrävdes någon ansvarighet för vanhävden. Om ansvarighet ålades

jordägaren i förhållande till det allmänna, måste denne, såsom de sakkunniga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

11

jämväl erinrat, samtidigt erhålla möjlighet att, i den mån han icke enligt arrendelagen

vore ansvarig för fastighetens hävd och underhåll, under löpande arrendetid

vidtaga åtgärder mot begynnande vanhävd. Då det emellertid synts mindre

lämpligt, att jordägaren skulle kunna ingripa i arrendejordbrukets skötsel,

hade en av jordsakkunniga föreslagen bestämmelse om rätt för jordägaren att

påkalla syn under arrendetiden ej upptagits i det omarbetade förslaget. Därest i

förhållande till det allmänna jordägaren skulle ansvara för fastighetens hävd

även i sådana avseenden, då enligt arrendeförhållandet arrendatorn ensam hade

ansvaret, skulle måhända jordägaren stundom finna sig nödsakad att med stränghet

ingripa mot en arrendator, som endast i mindre grad eftersatte sin skyldighet

i detta avseende. Vid nu angivna förhållanden ansåge departementschefen,

att det ej läte sig göra att giva uppsiktslagen tillämplighet beträffande

utarrenderad fastighet i annan mån än jordägaren vore ansvarig för fastighetens

hävd eller sålunda endast beträffande nödiga byggnader.

Utskottet kan icke biträda den i motionen föreslagna utvidgningen av vanhävdslagen

till att omfatta jämväl själva jorden å utarrenderade hemman. De

skäl, som jordsakkunniga och departementschefen anfört till stöd för ståndpunkten,

att vanhävdslagen skall äga tillämpning beträffande utarrenderad jord

endast såvitt angår nödiga byggnader, anser utskottet övertygande.

3 §-

Herr Georg Dahl har i sin motion I: 299 yrkat, att riksdagen ville besluta

ett sådant tillägg till lagen, att användandet av odlad jord till bostäder, industrianläggningar

och andra dylika ändamål bleve tillåten.

Det undantag från lagens tillämpning, som i nämnda motion föreslås, anser

utskottet icke erforderligt. De dispensmöjligheter, som lämnas i 14 §, torde,

enligt utskottets mening, vara tillräckliga för att tillgodose ifrågavarande

ändamål.

4 §.

I motionen I: 300 av herr Tjällgren har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av 4 §, att av ledamöterna i där omförmälda jordbrukskommission

en tillsättes av Konungen, en av landstinget och en av hushållningssällskapet,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härav föranledd

ändring av lagtexten.

I motionen I: 317 av herr Lindhagen m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte

besluta att i lagens 4 § göra den ändring, att landstinget väljer de tre ledamöterna

jämte tre suppleanter för dem samt att ordförande bland de valde utses

av de senare eller av landstinget eller möjligen av Konungen.

Slutligen har i motionen 11:437 av herr Andersson i Löbbo m. fl., yrkats,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i propositionen, att dels en jordbrukskommission

tillsättes för varje län, och dels att tillsättandet av jordbrukskommissioner

uppdrages åt landstingen i vederbörande län.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

I sitt betänkande del IV om bildande av nya jordbruk närmast å enskild

mark har jordkommissionen understrukit betydelsen av en enhetlig organisation

för handhavande av den sociala jordfrågan, dit kommissionen hänfört bl. a.

åtgärder till förekommande av vanhävd. Sålunda föreslogs för ändamålet enhetliga

länsorganisationer, s. k. jordkommissioner, samt i mån av behov jordkommittéer

inom varje kommun. Sådan jordkommission skulle bestå av tre

ledamöter, nämligen en ordförande, utsedd av Konungen, och två andra ledamöter,

som skulle väljas den ena av landstinget och den andra av hushållningssällskapets

ombudsmannamöte. För varje ledamot skulle utses en suppleant.

Jordsakkunniga hava ej tagit definitiv ståndpunkt till frågan om uppsiktsmyndighetens

organisation och verksamhetssätt utan hava i avbidan på det utlåtande,

som är att förvänta från särskilt tillkallade sakkunniga i kolonisationsoch

egnahemsfrågoma, föreslagit bibehållande av den nuvarande anordningen.

I flera yttranden från länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i södra och mellersta Sverige har uttalats den önskan, att uppsikten måtte

anförtros åt hushållningssällskapens förvaltningsutskott eller egnahemsnämnder.

I likhet med jordsakkunniga har departementschefen med hänsyn till nämnda,

ännu icke avslutade utredning, ej ansett lämpligt att nu söka genomföra en

förändrad organisation. Härtill förelåge enligt departementschefens mening

så mycket mindre anledning, som den nuvarande anordningen med särskilda

jordbrukskommissioner icke, såvitt herrar Wihlborgs och Nilssons utredning

givit vid handen eller eljest vore känt, föranlett några önskemål om en förändring.

Ur synpunkten att icke använda en större förvaltningsapparat än behovet

kräver har departementschefen anslutit sig till ett av de sakkunniga framställt

förslag, att vid tillsättande av dessa kommissioner två eller flera län

skola kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning, sammanföras till ett gemensamt

verksamhetsområde.

Frågan om jordbrukskommissionernas sammansättning är enligt utskottets

mening av så stor vikt, att en omorganisation av desamma redan nu bör genomföras.

Utskottet vill därför föreslå, att för varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde skall finnas en jordbrukskommission, bestående av tre ledamöter,

utsedda för en tid av tre år, att kommissionens ordförande skall utses

av Kungl. Maj :t samt att de två andra ledamöterna skola väljas, den ena av

landstinget och den andra av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. För

varje ledamot bör utses en suppleant för samma tid. Den ökning i fråga om

jordbrukskommissionernas antal, som ett bifall till utskottets förslag skulle

medföra, kan väntas komma att föranleda minskade kostnader för resor.

5 §•

I motionen II: 435 av herr Frost m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte ändra

§ 5 i förslaget så, att paragrafens första stycke får följande lydelse:

»Där på grund av inkommen anmälan eller eljest kommissionen finner skälig

anledning antaga, att brukningsdel är utsatt för vanhävd, äger kommissionen

till företagande av syn å brukningsdelen förordna tre gode män, som äro i

orten bosatta och kända såsom ägande god insikt i såväl de jordbruks- som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

13

byggnadsfrågor, vilka vid en dylik syneförrättning kunna ifrågakomma. Till

synemän må, där så finnes lämpligt, väljas lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent.

»

Till stöd för berörda yrkande hava motionärerna anfört, att med det i propositionen

föreslagna systemet risk förelåge för att synemännen skulle komma

att samtliga tillhöra en åskådning, som på grund av sin allmänna uppfattning

eller på grund av sin allmänna åsiktsinställning mot bolagsväldet eller på

grund av sitt beroende till detsamma hade en tendens att vid sitt bedömande

av och i vilken utsträckning vanhävd ägt rum avgiva ett icke fullt objektivt

utlåtande i frågan. Från dessa utgångspunkter syntes det, som om det skulle

vara önskligare, att nämnda paragrafs lydelse i stället utformades så, att den

krets, ur vilken synemännen kunde väljas, utvidgades, varvid givetvis det dock

måste starkt hållas på, att de, som utsåges till uppdraget i fråga, skulle äga

msikter i de spörsmål, som de skulle hava att handlägga. Sistnämnda krav

borde då uttryckas så, att det i lagtexten sades, att insikten även borde omfatta

byggnadsfrågor, som vid en dylik uppskattning även måste bedömas.

Då motionärernas ovannämnda uppfattning i fråga om synemännen icke,

såvitt utskottet har sig bekant, vinner stöd i den erfarenhet, som gjorts under

den tid nuvarande vanhävdslag varit gällande, finnes för utskottet icke anledning

att biträda den föreslagna ändringen av förevarande paragraf.

8 §•

Herr Lindhagen har i sin motion I: 318 hemställt, att riksdagen ville besluta

de tillägg till förslagets straffpåföljder, som av jordkommissionen påyrkats och

formulerats sålunda:

»Var vanhävden synnerligen grov och har jordägaren visat uppenbar tredska

vid vanhävdens avhjälpande, må domstolen tillika föreskriva, att fastigheten

skall, sedan ett år förflutit från det utslaget vunnit laga kraft, genom exekutors

försorg säljas på offentlig auktion, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att

fastigheten avyttrats; dock må sådant förordnande ej meddelas i fråga om

fideikommissegendom.»

Såsom herr Lindhagen i sin motion erinrat, har jordkommissionens majoritet

(herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson och Pettersson) i sitt förslag upptagit

en bestämmelse av innehåll, att, därest jordbruk utsatts för synnerligen

grov vanhävd och jordägaren därjämte visat uppenbar tredska i fråga om vidtagande

av åtgärd för dess avhjälpande, domstolen ägde rätt förordna, att, om

ägaren icke avhände sig fastigheten inom ett år, tvångsförsäljning av densamma

skulle äga rum. Staten borde nämligen under angivna förutsättningar vara

berättigad påfordra, att jordägaren skildes från innehavet av fastigheten.

De hörda myndigheterna, som yttrat sig om denna bestämmelse, hava emellertid

avstyrkt densamma.

I sitt betänkande hava jordsakkunniga upptagit berörda spörsmål till övervägande

och hava härom anfört följande.

Utskottet.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammartsatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

En bestämmelse av nu antydd art, som i så hög grad ingriper i den enskilde

jordägarens rätt till sin egendom, bör uppenbarligen ej införas utan synnerligen

tvingande skal. Endast därest erfarenheten från den norrländska uppsiktslagen

gåve vid handen, att de möjligheter, som redan nu stå till buds för

ernående av det med lagen avsedda ändamål, visat sig i hög grad otillfredsställande,

synes en dylik bestämmelse vara befogad. Den av herrar Wihlborg

och Nilsson verkställda undersökningen har emellertid ingalunda ådagalagt,

att° det finnes något behov av att tillerkänna domstol en sådan rätt.

Under sådana omständigheter hava de jordsakkunniga ansett sig sakna anledning

att föreslå upptagande i lagen av någon bestämmelse av nämnda

innehåll.

Utskottet ansluter sig till vad jordsakkunniga i denna fråga anfört.

Övergångsbestämmelserna.

I fråga om övergångsbestämmelserna föreslår utskottet ett tillägg, som föranletts

av utskottets förslag om förändrad organisation av jordbrukskommissionema.

Utskottet vill härvid framhålla, att, med hänsyn därtill att lagen är avsedd

att träda i kraft den 1 januari 1928, ledamöterna givetvis böra utses så tidigt,

att kommissionerna kunna börja sin verksamhet vid lagens ikraftträdande.

■ >s fjt .1 - i>• •■.; - . . *, •

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas,

måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

angående uppsikt å vissa jordbruk.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är brukningsdel av den beskaffenhet

och omfattning och tillhör den

sådan ägare, att med avseende å

arrende därav gäller lagen om arrende

av viss jord å landet inom Norrland,

Dalarne och Värmland eller vad

i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom är särskilt stadgat om jordbruksarrenden

under bolag och med

dem likställda jordägare, skall upp
-

1 §•

Är brukningsdel av den beskaffenhet

och omfattning och tillhör den

sådan ägare, att med avseende å arrende

därav gäller lagen om arrende

av viss jord å landet i Norrland och

vissa delar av Svealand eller vad i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom

är särskilt stadgat om jordbruksarrenden

under bolag och med dem likställda

jordägare, skall uppsikt hållas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

sikt hållas däröver att brukningsdelen

ej vanhävdas, vare sig därigenom

att jordbruket så vanskötes, att dess

vidmakthållande äventyras, eller

därigenom att nödiga byggnader bortföras

eller lämnas utan underhåll.

däröver att brukningsdelen ej vanhävdas,

vare sig därigenom att jordbruket

så vanskötes, att dess vidmakthållande

äventyras, eller därigenom

att nödiga byggnader bortföras eller

lämnas utan underhåll.

2 §•

Är brukningsdel utarrenderad, skall, där ej sådant fall är för handen, varom

i 9 § första stycket sägs, vad i denna lag stadgas äga tillämpning allenast beträffande

nödiga byggnader.

3 §•

Till vanhävd är ej att hänföra nedläggande av jordbruk å äga, som på grund

av sin naturliga beskaffenhet eller annan omständighet måste anses alldeles

olämplig för jordbruk.

Ej heller skall såsom vanhävd anses att byggnad, som genom sammanslagning

av brukningsdelar blivit obehövlig, bortföres eller lämnas utan underhåll,

såvida brukningsdelarna till beskaffenhet och omfattning äro sådana, att först

genom deras sammanslagning uppkommer jordbruk, därav brukaren kan erhålla

sin huvudsakliga bärgning.

4 §. 4 §.

Eör uppsiktens utövande skall för varje

hushållningssällskaps verksamhetsområde

finnas en jordbrukskommission.

Kommissionen skall bestå av tre ledamöter,

nämligen en ordförande, utsedd

av Konungen, och två andra ledamöter,

valda den ena av landstinget och den

andra av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Samtliga ledamöter

utses för en tid av tre år. För varje

ledamot utses ock en suppleant för samma

tid.

Kommissionen har att ställa sig till efterrättelse det reglemente, som Konungen

fastställer efter det kommissionen avgivit förslag samt landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott däröver blivit hörda.

5 §.

Där på grund av inkommen anmälan eller eljest kommissionen finner skälig

anledning antaga, att brukningsdel är utsatt för vanhävd, äger kommissionen

till företagande av syn å brukningsdelen förordna tre gode män, vilka utses

För uppsiktens utövande tillsätter

Konungen för varje län eller, där så

finnes lämpligt, för två eller flera lån

en jordbrukskommission, bestående av

ordförande och två ledamöter, vilka

samtliga utses för en tid av tre år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bland dem, som i orten äro valda till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid lantmäteriförrättning. Till synemän må ock,

där så finnes lämpligt, väljas lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent.

De sålunda utsedda synemännen skola å stället undersöka förhållandet och

däröver till kommissionen avgiva redogörelse jämte förslag till de åtgärder,

som för vanhävdens avhjälpande må finnas nödiga.

6 §.

Finner kommissionen efter övervägande av synemännens utlåtande, att vanhävd

föreligger, skall kommissionen med ägaren söka träffa skriftlig överenskommelse,

varigenom denne åtager sig att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga

erforderliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande. I överenskommelsen skall

angivas, vilka särskilda åtgärder det åligger ägaren att vidtaga, ävensom

ifråga om varje särskild åtgärd utsättas den tid, inom vilken åtgärden skall

vara fullgjord.

Kan ej sådan överenskommelse träffas eller fullgör ej ägaren sitt åtagande,

äger kommissionen vid rätten i den ort, där fastigheten är belägen, anhängiggöra

och utföra talan mot ägaren.

7 §•

Har jämlikt 6 § talan blivit instämd till rätten, äger rätten föreskriva de

åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga ägaren

för en var av åtgärderna viss tid, högst fyra år, inom vilken åtgärden skall

vara fullgjord.

Försittes sådan tid, äger rätten på yrkande av kommissionen giva ägaren det

nya föreläggande i fråga om vanhävdens avhjälpande, som med avseende å

brukningsdelens skick då må finnas erforderligt.

8 §.

Eftersättes åtgärd, för vars fullgörande tid blivit bestämd jämlikt 6 § eller

7 § första eller andra stycket, skall, där ägaren är bolag eller förening, en var,

som under den föresätta tiden enligt stadgande i lag ägt företräda bolaget eller

föreningen, dömas att bota minst två hundra, högst fem tusen kronor; dock

vare den, som finnes ej hava i avsevärd grad bidragit därtill att åtgärden icke

blivit fullgjord, från ansvar fri. Är ägaren enskild person, skall vad nu är sagt

om företrädare för bolag eller förening äga motsvarande tillämpning å honom

och den eller dem, som enligt stadgande i lag må hava företrätt honom.

9 §.

Upplåtes brukningsdel på arrende efter det densamma varit föremål för syn,

varom ovan sagts, är ägaren ansvarig för avhjälpande jämväl av den å jorden

vid synen befintliga vanhävden.

Har efter sådan syn brukningsdel genom köp, byte eller gåva övergått till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ny ägare, är ändock förre ägaren ansvarig för avhjälpande av den vid synen

befintliga vanhävden, där ej med kommissionens medgivande ansvarigheten

övertagits av nye ägaren. Vad nu stadgats om förre ägarens ansvarighet för

vanhävdens avhjälpande medför ej befrielse för nye ägaren från den ansvarighet

för vanhävden, som jämlikt denna lag må åligga honom.

Innehavare av jord är skyldig tåla att annan, som är ansvarig för avhjälpande

av befintlig vanhävd, vidtager de åtgärder å fastigheten, som därför erfordras.

10 §.

Anser kommissionen, att tillämpning av den i 8 § stadgade bötespåföljd bör

äga rum, skall kommissionen uppdraga åt allmän åklagare att utföra åtalet.

Utan uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej anhängiggöras av allmän åklagare.

11 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och må i händelse av

bristande tillgång till deras gäldande ej förvandlas till frihetsstraff.

12 §.

För syneförrättning skola synemännen njuta ersättning av allmänna medel

enligt vad särskilt stadgas.

Har åtagande enligt 6 § eller föreläggande enligt 7 § ägt rum, är jordägaren

skyldig att gälda kostnaden för den i ärendet enligt 5 § förrättade syn.

13 §.

Mål, som enligt denna lag anhängiggöres vid domstol, skall behandlas i den

för brottmål stadgade ordning; skolande om fullföljd av kommissionens talan

mot hovrätts utslag gälla vad i 30 kap. 6 § 3 mom. rättegångsbalken är föreskrivet

rörande allmänt åtal.

14 §.

Brukningsdel må tagas i anspråk för bostadsändamål eller för beredande av

plats för industriell anläggning eller i annat liknande syfte, om Konungens befallningshavande

efter kommissionens hörande prövar det nödigt.

Prövas i annat fall än i 3 § andra stycket sägs synnerliga skäl föreligga, att

brukningsdel sammanslås med annan, äger ock Konungens befallningshavande

efter kommissionens hörande tillåta att byggnad, som genom sammanslagningen

blir obehövlig, bortföres eller lämnas utan underhåll.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts, må

klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1928. Dock må lagen ej till- januari 1928. Dock må lagen ej tilllämpas,

där brukningsdel är genom lämpas, där brukningsdel är genom

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. S avd. 2 käft. (Nr 2.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

(Utskottets förslag.)

avtal, träffat före nämnda dag, till

annan upplåten med nyttjanderätt på

sådana villkor, att brukaren icke i

händelse av brukningsdelens vanvårdande

kan skiljas från nyttjanderätten.

Ej heller äger lagen tillämpning

med avseende å jord, varå redan

vid lagens ikraftträdande jordbruket

var fullständigt förfallet.

Jordbrukskommission, som vid lagens

ikraftträdande är utsedd med stöd av

äldre lag, skall under den tid, för

vilken den blivit tillsatt, fortfarande

utöva uppsikten; och skall i händelse

av ledamots avgång äldre lag gälla

beträffande utseende av ny ledamot

för återstående tid.

Lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 13) angående uppsikt å vissa jordbruk i

Norrland, Dalarne och Värmland skall upphöra att gälla den 1 januari 1928,

dock att den fortfarande skall tillämpas dels i fråga om sådana brukningsdelar,

å vilka den nya lagen i följd av vad i föregående stycke stadgats ej är tillämplig,

dels ock å mål, som före den 1 januari 1928 anhängiggjorts eller som därefter

anhängiggöras på grund av att ägaren eftersatt vad han före sagda dag

åtagit sig eller förklarats skyldig utföra.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagen den 25

juni 1909, skall hänvisningen i stället avse denna lag.

B) att motionerna 1:290, 299, 300, 311, 315, 316, 317 och

318 samt IT: 398, 430, 433, 435 och 437, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A)

hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 maj 1927.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, greve Spens, Lindhagen,

Tjäll gr en*, Sjöblom, Gabrielsson och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga*, Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson

i Skövde, Andersson i Rasjön, Pettersson i Bjälbo, Olsson i Broberg* och

Johansson i Uppir älby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

avtal, träffat före nämnda dag, till

annan upplåten med nyttjanderätt på

sådana villkor, att brukaren icke i

händelse av brukningsdelens vanvårdande

kan skiljas från nyttjanderätten.

Ej heller äger lagen tillämpning

med avseende å jord, varå redan

vid lagens ikraftträdande jordbruket

var fullständigt förfallet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

19

Reservationer:

Beträffande lagförslaget i dess helhet.

1) av herr greve Spens, som med instämmande av herrar Magnusson i Skövde

och Olsson i Broberg anfört följande:

»Inom lagrådet har uttalats starka betänkligheter mot ifrågavarande lagförslag.

Justitierådet Wedberg, som helt avstyrkt förslaget, yttrade:

»I likhet med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna (se remissprotokollet

bil. B sid. 34) känner jag mig ej övertygad att en lagstiftning av den

föreslagna s. k. sociala arrendelagstypen påkallar ett komplement av uppsiktslagens

natur. De jämkningar som föreslås i sistnämnda lag med annat syfte än

att förändra dess giltighetsområde synas mig ej heller äga det värde att de böra

ensamt för sig vidtagas. Yad särskilt Värmlands län angår visar utredningen

efter mitt omdöme ganska tydligt att den norrländska arrendelagen lämpar sig

för detta län mindre val än de föreslagna bestämmelserna i allmänna arrendelagen

om jordbruksarrenden under bolag. Å andra sidan torde anledning saknas

att, med upprivande av vad för ännu ej tio år sedan beslöts, ställa Värmlands

län utanför uppsiktslagen. Lämpligen bör dock i rättsenhetens intresse tillses

att så i Värmland som i Norrland och Dalarne de säregna arrendebestämmelsernas

och uppsiktslagens giltighetsområden sammanfalla.

Med hänsyn till det nu sagda och då all återhållsamhet bör iakttagas i fråga

om nya lagstiftningsåtgärder, vilkas alltför stora mängd redan betänkligt

hotar lagens auktoritet och säkerheten i rättslivet, anser jag mig böra avstyrka

förslaget såvitt det åsyftar annat än att uppsiktslagen må, i de landsdelar

där den nu gäller, bliva tillämplig å brukningsdel av den beskaffenhet

och omfattning och tillhörig sådan ägare att med avseende å utarrendering

därav gäller lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne

eller vad i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är särskilt stadgat om jordbruksarrenden

under bolag. Då en sådan lagändring skulle, såvitt Norrland

och Dalarne angår, under uppsiktslagen indraga vissa, enskilda personer tillhöriga

fastigheter å vilka lagen nu icke är tillämplig, torde en motsvarighet

till dipsensbestämmelsen i norrländska arrendelagen (31 §) tillika böra införas

i uppsiktslagen.»

Justitierådet Alexanderson, med vilken regeringsrådet Planting-G yllenhåga

instämde, anförde:

»Förslagets väsentliga innebörd är att sådana tvångsåtgärder mot vanhävd,

nedläggande eller sammanslagning av självständiga jordbruk, som för närvarande

äro föreskrivna för de norra delarna av landet, hädanefter skola äga

tillämpning även i vad angår mellersta och södra Sverige. Denna utvidgning

av uppsiktssystemet är tänkt såsom ett nödvändigt komplement till de föreslagna

särskilda bestämmelserna i allmänna nyttjanderättslagen rörande arrende

av jord tillhörig bolag och med dem likställda. Avgörande för lagförslagets

behövlighet är således, huruvida redan från början kan förutses, att nämnda

särskilda bestämmelser skola av vederbörande jordägare i någon avsevärd, omfattning

betraktas med sådan ovilja, att därav uppstår fara för arrendejordbrukens

vidmakthållande. Då jag icke tilltror mig något omdöme i denna svårbedömda

fråga, för vars besvarande i jakande riktning den förebragta utred
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

ningen visserligen knappast lämnat några fasta hållpunkter, lämnar jag den

föreslagna utvidgningen utan vidare erinran. Att uppsiktssystemet i och för

sig är behäftat med allvarliga olägenheter, synes mig ligga i öppen dag. Det

inför ett moment av stelhet och orörlighet å det jordbruksekonomiska. området,

som lika litet där som inom näringslivet i övrigt kan vara av godo. Även med

utgångspunkt i den åskådningen, att antalet självständiga jordbruk i landet

bör icke blott bibehållas utan avsevärt ökas, lärer man icke böra låta leda

sig till den slutsats, att varje enskilt jordbruk, som för närvarande finnes, är

förtjänt att såsom sådant upprätthållas, även om dess upptagande visat sig vara

och måste förbliva en felslagen förhoppning eller om dess sammanslående med

ett grannjordbruk skulle innebära ett uppenbart riktigt steg i jordbruksekonomiskt

hänseende. Ur denna synpunkt måste jag finna bestämmelserna om undantag

från lagens tillämpning i 3 § samt om dispensbefogenhet för Konungens

befallningshavande i 14 § vara alltför snävt avfattade. Tillräckligt skäl för

undantag enligt 3 § första stycket synes vara, att en äga är olämplig för

jordbruk; och såsom giltig grund för sammanslagning, i allt fall dispensvägen,

torde kunna angivas, att med hänsyn till brukningsdelarnas beskaffenhet och

omfattning väsentliga fördelar i brukningshänseende skulle vinnas genom deras

sammanförande till en brukningsdel.»

Justitierådet von Seth yttrade bland annat:

»Jag kan ej undgå att känna mig tveksam inför förslaget att utsträcka uppsiktsbestämmelsernas

tillämplighet till andra landsdelar än dem, inom vilka

den nu gällande uppsiktslagen äger tillämpning. Av utredningen synes framgå,

att de nuvarande förhållandena inom de sydligare delarna av landet icke

äro sådana, att ett direkt statsingripande är av behovet påkallat, och en lagstiftning,

^ som inskränker den enskildes rörelsefrihet, kan på jordbruksområdet

som på så många andra områden lätt bliva till hinder för utvecklingen i stället

för att befordra densamma. Särskilt göra sig dylika betänkligheter gällande,

om man betänker, huru växlande jordbruksförhållandena äro inom de olika delarna

av landet.

Om jag likväl anser mig icke böra obetingat avstyrka det nu föreliggande

förslaget är det därför endast av hänsyn till möjligheten av att de i annat

sammanhang föreslagna särskilda arrendebestämmelserna för jord, som tillhör

bolag och med dem likställda, om de icke kompletterades av uppsiktsbestämmelser,

skulle kunna giva anledning till att jordbruk, å vilka nämnda arrendebestämmelser

skulle bliva tillämpliga, till undvikande härav utan giltig

anledning helt nedlades.

En förutsättning för att jag skall kunna lämna förslaget utan vidare principiella

erinringar är då också, att full anslutning vinnes mellan bestämmelserna

däri om de fastigheter, å vilka lagen skall äga tillämpning, och vad som

kommer. att gälla beträffande arrende av jord, som tillhör de ovannämnda

rättssubjekten.»

Av skäl som lagrådet sålunda anfört och då jag i likhet med justitierådet

Wedberg ej känner mig övertygad, att en lagstiftning av den föreslagna s. k.

sociala arrendelagstypen påkallar ett komplement av uppsiktslagens natur —

detta så mycket mindre som enligt de av utskottet vidtagna ändringarna i

den Kungl. propositionen beträffande allmänna arrendelagen uppsiktslagen

skulle inom de områden, där den s. k. norrländska arrendelagen ej gäller, få

tillämpning huvudsakligen endast på jordbruksarrende under bolag — anser

jag, att uppsiktslagen endast bör vara tillämplig inom de delar av landet, där

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 21

den norrländska arrendelagen gäller. Inom övriga delar av landet synas jordbrukskommissioner

med därav följande kostnader och olägenheter kunna undvikas.

Denna min åsikt framgår för övrigt redan därav, att jag i reservation vid

utskottets utlåtande i fråga om arrendelagen hemställt, att de föreslagna särskilda

bestämmelserna angående jordbruksarrenden under bolag och med dem

likställda jordägare samt under fideikommiss icke måtte av riksdagen antagas.

Jag hemställer därför,

att 1 § erhåller följande lydelse:

’Är brukningsdel av den beskaffenhet och omfattning och

tillhör den sådan ägare, att med avseende å arrende därav gäller

lagen om arrende av viss jord å landet i Norrland och

vissa delar av Svealand, skall uppsikt hållas däröver att brukningsdelen

ej vanhävdas, vare sig därigenom att jordbruket

så vanskötes, att dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom

att nödiga byggnader bortföras eller lämnas utan underhåll.

’»

2) av herrar Linder, Lindhagen, Sjöblom, Magnusson i Kalmar, Hage och

Johansson i Uppmälby beträffande vissa delar av motiveringen.

Vid 1 §.

av herrar Lirider, Lindhagen, Sjöblom, Magnusson i Kalmar, Hage och Johansson

i Uppmälby, vilka ansett, att 1 § bort erhålla följande lydelse:

1 §•

Ȁr brukningsdel av den beskaffenhet och omfattning och

tillhör den sådan ägare, att med avseende å arrende därav gäller

lagen om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa

delar av Svealand eller vad i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom är särskilt stadgat om jordbruksarrenden under bolag

och med dem likställda jordägare ävensom om jordbruksarrenden

under fideikommiss och om vissa andra jordbruksarrenden,

skall uppsikt hållas däröver att brukningsdelen ej vanhävdas,

vare sig därigenom att jordbruket så vanskötes, att

dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom att nödiga

byggnader bortföras eller lämnas utan underhåll.»

Till stöd härför anförde herr Lindhagen: Det kan väl ej vara riktigt att genom

dessa jordbruksarrendens undantagande från uppsiktslagen äventyra deras

nedläggning eller sammanslagning med annat jordbruk i förening med byggnadernas

förfall eller utrivning, under det samtidigt tillämnas och pågå ansträngda

bemödanden att skapa nya jordbrukslägenheter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 8.

Vid 2 §.

av herrar Lindhagen och Hage, som yrkat, att, såsom norrlandskommittéii

och jordkommissionen även hemställt, uppsiktslagen skall även i fråga om utarrenderad

brukningsdel avse jordens hävd och icke endast byggnadernas vidmakthållande

(se motion 1:311 med dess hänvisningar till motivering). Det

hemställes därför, att 2 § utgår ur förslaget.

Vid 4 §.

1) av herrar Linder, Lindhagen, Sjöblom, Magnusson i Kalmar, Hage och

Johansson i Uppmälby, vilka ansett, att 4 § bort erhålla följande lydelse:

4 §.

»För uppsiktens utövande skall för varje landstingsområde

finnas en jordbrukskommission. Kommissionen skall bestå av

tre ledamöter, valda av landstinget. Bland de sålunda valda

förordnar Konungen en till ordförande. Samtliga ledamöter utses

för en tid av tre år. För varje ledamot utses ock en suppleant

för samma tid.

Kommissionen--—--hörda.»

Till stöd härför åberopade herr Lindhagen motiverna till motionerna I: 317

och II: 437.

2) av herr Andersson i Rasjön med yrkande om bifall till Kungl. Maj:ts

förslag beträffande jordbrukskommissionernas verksamhetsområde och sättet

för deras tillsättande.

Vid 5 §.

av herr Hage, som under hänvisning till motiveringen i motion 11:435 påyrkat,

att 5 § måtte erhålla följande lydelse:

5 §.

»Där på grund av inkommen anmälan eller eljest kommissionen

finner skälig anledning antaga, att brukningsdel är utsatt

för vanhävd, äger kommissionen till företagande av syn

å brukningsdelen förordna tre gode män, som äro i orten bosatta

och kända såsom ägande god insikt i såväl de jordbruks- som

byggnadsfrågor, vilka vid en dylik syneförrättning kunna ifrågakomma.

Till synemän må, där så finnes lämpligt, väljas

lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent.

De sålunda-----nödiga.»

Stockholm 1927. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

272019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:326 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående uppsikt å vissa jordbruk dels ock i ämnet väckta motioner. s. 16 i texten