Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.

1927-05-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1927:2, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 3 e. m.

Andra särskilda utskottets memorial i anledning av kamrarnas

skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande

nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det

högre skolväsendet m. m.

Enligt andra särskilda utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava

kamrarna, efter överläggning, fattat skiljaktiga beslut på sätt i det följande

omförmäles rörande vissa punkter av utskottets nedan angivna utlåtande,

och får utskottet i anledning härav anföra och föreslå följande.

I. Angående utskottets hemställan.

I sitt utlåtande nr 1 i anledning av Kung! Maj:ts proposition angående

omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner

hade andra särskilda utskottet beträffande upprättande och ombildning

av allmänna läroverk hemställt, att riksdagen måtte besluta, att följande

sam skolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen i

Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala, Köping,

Arboga och Piteå, skulle med avseende på det kunskapsmått, som

erfordrades för inträde i realskolans första klass, vara grundade på genomgången

sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer

(punkt I. B. b. 9. i utskottets hemställan).

I en vid denna punkt fogad reservation hade herr A. T. A. Wallerius,

under förutsättning av bifall till vad utskottet föreslagit, hemställt, att den

ändring måtte vidtagas i vad utskottet under I B b. 9. yrkat, att samrealskolorna

i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund,

Sala, Köping, Arboga och Piteå skulle, med organisation såsom 5-klassiga,

med avseende på det kunskapsmått, som erfordrades för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass i någon

av den sexklassiga folkskolans huvudformer.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren

godkänt utskottets berörda hemställan med den ändring, som förordats i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.

den av herr A. T. A. Wallerius därom anförda reservationen, varemot

andra kammaren bifallit vad utskottet föreslagit.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utskottet till behandling

förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet, som alltså förefinnes

mellan kamrarnas ifrågavarande beslut.

Vid övervägande av samtliga på denna fråga inverkande omständigheter

har utskottet funnit sig höra stanna för att hemställa,

att kamrarna, med frånträdande av sina i nu förevarande

punkt förut fattade beslut, må besluta,

dels att följande samskolor, under ändrad benämning av

samrealskolor, nämligen i Norrtälje, Vimmerby, Filipstad,

Askersund, Sala, Köping och Arboga, skola med avseende

på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans

första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i

någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer,

dels ock att följande samskolor, under ändrad benämning

av samrealskolor, nämligen i Vadstena, Strömstad och Piteå,

skola tillsvidare med avseende på det kunskapsmått, som

erfordras för inträde i realskolans första klass, vara grundade

på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga

folkskolans huvudformer.

II. Angående utskottets motivering.

l:o) I sitt utlåtande nr 1 hade andra särskilda utskottet i motiveringen

beträffande gymnasiets organisation (sid. 85—86) anfört bland annat följande:
»Undersöker

man, hur långt man kan gå i fråga om det fria tillvalet,

eller, vilket innebär detsamma, huru »ämneskärnorna» böra vara beskaffade,

torde svaret på denna fråga i första hand böra bestämmas av de synpunkter

rörande gymnasieundervisningens allmänna läggning och mål, som i det

föregående antytts. I enlighet härmed bör den fasta ämneskärnan tydligen

bestå av ämnen, som giva vederbörande linje dess särskilda karaktär, men

ej heller utesluta ämnen, som äro av mer personligt utvecklande och allmänbildande

natur.

Vad därefter beträffar frågan om antalet obligatoriska och antalet valfria

ämnen samt angående tillämpningen av valfriheten, sammanhänger denna

fråga i viss mån med spörsmålet om tidpunkten för specialiseringens inträde.

Men i varje fall är det tydligt, att man för att förebygga ämnesträngsel

och allt för stor arbetsbelastning samt för att i allmänhet vinna den koncentration,

som framhållits såsom nödvändig, måste avsevärt inskränka antalet

ämnen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.

3

Då utskottet utgått ifrån att även treårigt gymnasium skall anordnas i

den nya skolorganisationen, är det uppenbart, att någon specialisering eller

differentiering ej kan äga rum tidigare än tre år före gymnasiekursens slut.

För det fyraåriga gymnasiet spelar i nu berörda hänseende den första ringen

i huvudsak samma roll som högsta realskolklassen för det treåriga. Frågan blir

då, huruvida differentieringen bör omfatta 3 eller 2 år. Härom kunna olika

meningar råda, och skäl kunna enligt utskottets mening anföras för båda

dessa åsikter.

Tänker man sig först det förra alternativet med eu över tre år utbredd

differentiering, kan man säga, att härför talar den uppgift, gymnasiet har,

att förbereda lärjungarna för deras blivande levnadskall. Skall denna förberedelse

kunna bliva så effektiv, som omständigheterna medgiva, vore det

önskvärt, att den omfattade tre år. Och man skulle vidare kunna sätta i

fråga det lämpliga i att låta lärjungarna efter genomgång av realskola eller

däremot svarande kurs tillbringa ett år å gymnasiet, under vilket de skulle

studera flera ämnen, som efter årets slut skulle nedläggas och för vilka

några avslutade kurser svårligen kunde utformas. Enligt denna tankegång

borde alltså reduktionen i antalet ämnen ske redan från början. Skolkommissionen

har i sitt förslag begränsat ämnena till sju i gymnasiets högsta

ring, och samma antal återfinner man i de skolsakkunnigas förslag till timplaner

för gymnasiets två högsta ringar. För vinnande av nyss antydda

syfte borde således i samtliga tre ringar studierna begränsas till detta antal.

Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra den ovannämnda

kärnan och således vara obligatoriska, anknyter utskottet i avseende

härå till de allmänna synpunkter, som förut framhållits, och finner det

självklart, att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskärnor.

Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande och uppfostrande

betydelse böra tillhöra de obligatoriska ämnena, dock med väsentligt

starkare betoning än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap.

Självklart är ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom

matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet måste, synes

det utskottet, vara ett främmande levande språk. Härtill skulle så, enligt

vad nyss sagts, komma ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.

Eu variation av detta alternativ, som synes hava starka skäl för sig, vore

att i den obligatoriska ämneskärnan vid sidan om de tre först nämnda ämnena

låta ingå tvenne främmande levande språk och således under det första

året utsträcka ämnesantalet till åtta. Den minskning i ämnenas antal,

som följande år måste äga rum, borde i sådant fall ske antingen genom

bortväljande av det ena främmande språket eller genom uteslutande av något

bland de förut frivilligt tillvalda ämnena.»

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation (sid. 259 i utskottets utlåtande)

hade herr A. T. A. Wallerius hemställt, att, under förutsättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.

av bifall till vad utskottet i övrigt hemställt, i utskottets motivering å angivet

ställe måtte införas följande stycke:

»Under alla förutsättningar bör enligt utskottets mening undervisningsplanen

för gymnasiet så bestämmas och anordnas, att ämnet kristendom

bibehåller sin nuvarande obligatoriska ställning.»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren bifallit

ett under överläggningen framställt yrkande, att i utskottets motivering

skulle näst efter det stycke, som å sid. 85 började med orden »Undersöker

man» och slutade med »allmänbildade natur», införas ett nytt stycke

med den lydelse, som angivits i herr A. T. A. Wallerius å sid. 259 i utlåtandet

upptagna reservation; andra kammaren däremot har godkänt utskottets

motivering i ovanberörda hänseende.

Utskottet har till behandling förehaft frågan om sammanjämkning av

den skiljaktighet, som sålunda förefinnes mellan kamrarnas nu ifrågavarande

beslut, och har utskottet därvid funnit sig böra hemställa,

att kamrarna, med frånträdande av sina förut därutinnan

fattade beslut, måtte besluta, att det stycke å sid. 86 i det

tryckta utlåtandet, som börjar med orden »Gäller det» och

slutar med orden »fria tillval», skall erhålla följande lydelse

:

»Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra

den ovannämnda kärnan och således vara obligatoriska,

anknyter utskottet i avseende härå till de allmänna

synpunkter, som förut framhållits, och finner det självklart,

att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskämor.

Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande

och uppfostrande betydelse böra tillhöra de obligatoriska

ämnena, dock med väsentligt starkare betoning

än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap;

i historieundervisningen torde jämväl vissa ämnesmoment,

som för närvarande ingå i kristendomsundervisningen å

det högsta gymnasiestadiet, höra inrymmas. Självklart är

ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom

matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet

måste, synes det utskottet, vara ett främmande levande

språk. Härtill skulle så, enligt vad nyss sagts, komma

ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.»

2:o) I sitt ovanberörda utlåtande nr 1 hade andra särskilda utskottet vidare

under avdelningen III hemställt, att, utom andra, de av herr G. Möller

m. fl. och herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 254

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. 5

och II: 417) måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom utskottets

hemställan under avdelningarna I och II, icke föranleda någon riksdagens

åtgärd.

I vad nu är fråga hade utskottet i anslutning till berörda hemställan å

sid. 90—92 i sitt utlåtande anfört följande:

»Utskottet har slutligen att yttra sig beträffande studentexamen. Såsom

framgår av ovan lämnade redogörelse, har departementschefen icke ansett

tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande

eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär och med

annat mål. Och jämväl för censorsinstitutionens bibehållande tala enligt

departementschefens mening starka skäl.

Däremot hava motionsvis 3’rkanden framställts om studentexamens avskaffande.

Så har i de av herr Möller m. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna

(I: 254 och 11:417) yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.Maj:t

anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande och ersättande med en

för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.

Vidare har av herr Lindhagen (I: 243) yrkats, att riksdagen ville, med anledning

av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Kungl.

Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av den så kallade examen rigorosum.

Och slutligen har herr Järte i väckt motion (II: 405) hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning i syfte att

förkorta gymnasialstudierna med ett år och att avskaffa den nuvarande studentexamen.

Utskottet anser för sin del skäl tala såväl för som emot studentexamens

bibehållande. Det torde ej kunna förnekas, att denna kunskapsprövning

genom den kontroll på gymnasiets arbete, den innebär, uppehåller en bestämd

nivå hos läroverken och således bidrager till att skapa en enhetlig

kunskapstyp samt därjämte giver en garanti för en viss mognad hos abiturienterna.

Och censorerna hava helt visst genom sin verksamhet upprätthållit

en god förbindelse mellan högskolorna och gymnasiet och därigenom hindrat uppkomsten

av en klyfta dem emellan, som eljest måst på något sätt utfyllas.

A andra sidan har framhållits, att studentexamen i sin nuvarande form

är behäftad med vissa brister. Den kan lätteligen vålla jäkt och oro i arbetet

samt medföra ett tryck på den föregående undervisningen, som kan

inverka skadligt. Det är ej heller uteslutet, att studentexamen kan innebära

en lockelse in på den teoretiska bildningsvägen och således bidraga till skapandet

av det överflöd på studenter, som allmänt konstaterats.

Utskottet har sökt mot varandra väga de brister, som studentexamens

nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar, som bibehållandet av en

kunskapsprövning av dylik art medför. Det har därvid synts utskottet påtagligt,

att fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av studentexamen

icke kan anbefallas, även om vissa jämkningar i avseende på

examens anordning kunna vara önskvärda. Utskottet, som således ej kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.

tillstyrka det yrkande, som gjorts i förstnämnda två motioner, liksom ej

heller herr Lindhagens ovanberörda motion, har intet att erinra mot vad

departementschefen i avseende på studentexamen anfört.

Den ståndpunkt, utskottet nu intagit, innebär givetvis också, att utskottet

finner den övervakande och kontrollerande verksamhet, som för närvarande

utövas av censorerna, alltjämt vara erforderlig och således böra

bibehållas.

Vad till sist beträffar den av herr Järte väckta motionen, finner utskottet

— oavsett det förhållandet, att utskottet i fråga om studentexamens avskaffande

kommit till annat slut än motionären — det av honom i övrigt gjorda yrkandet

stå i strid med utskottets principella ståndpunkt beträffande gymnasiets

allmänna mål, och anser sig därför jämväl av detta skäl ej kunna tillstyrka

ifrågavarande motion.»

I en vid utskottets ovanberörda hemställan fogad reservation hade herr

Olof Olsson m. fl. förklarat sig anse, att utskottet i anslutning till den uppfattning,

som i fråga om studentexamen uttalats i de av herr Möller in. fl.

och herr Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 254 och II: 417),

bort hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

åtgärder för studentéxamens avskaffande i dess nuvarande form och ersättande

med en för ett invidualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren bifallit

utskottets berörda hemställan, varemot andra kammaren, med avslag å

vad utskottet hemställt i fråga om motionerna I: 254 oeh II: 417, bifallit

den av herr Olof Olsson m. fl. i avseende härå avgivna reservationen.

Med anledning av vad sålunda förekommit får utskottet — som visserligen

finner frågan om skrivelse till Kungl. Maj:t i förevarande ämne hava

förfallit, men som håller för önskvärt, att kamrarnas skiljaktiga uppfattning

varder sammanjämkad genom ett uttalande i motiveringen — hemställa,

att kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade beslut,

måtte besluta, att det stycke å sid. 91 i det tryckta

utlåtandet, som börjar med orden »Utskottet har» och slutar

med orden »studentexamen anfört», skola erhålla följande

lydelse:

»Utskottet har sökt mot varandra väga de brister, som

studentexamens nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar,

som bibehållandet av en kunskapsprövning av dylik

art medför. Det har därvid synts utskottet påtagligt, att

fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av

studentexamen icke kan anbefallas. Däremot håller utskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. 7

före, att vissa jämkningar i studentexamens anordning böra

vidtagas, så att densamma framdeles mindre än för närvarande

lämnar utrymme för tillfälligheter ävensom att i övrigt

i bestämmelserna om dess anordning rent pedagogiska synpunkter

och krav varda vederbörligen beaktade. Huruvida en mera

genomgripande omläggning av studentexamen i framtiden kommer

att bliva nödvändig på grund av studiearbetets omläggning

å gymnasiet, saknar utskottet anledning att nu uttala sig om,

så mycket mer som det torde kunna förväntas, att Kungl.

Maj:t med all uppmärksamhet kommer att följa denna angelägenhet

och på grundval av vunna erfarenheter vidtaga de

åtgärder, som må anses av omständigheterna påkallade. Utskottet,

som således ej kan tillstyrka det yrkande, som gjorts

i förstnämnda två motioner, liksom ej heller herr Lindhagens

ovanberörda motion, har intet att erinra mot vad departementschefen

i avseende på studentexamen anfört.»

Stockholm den 23 maj 1927.

På andra särskilda utskottets vägnar:

VÄRNER RYDÉN.

I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:

från första kammaren: herrar Olof Olsson, A. Dahl, D. Bergström, K. J. Ekman,

Oscar Olsson, C. L. A. A. Reuterskiöld, J. B. Johansson, J. Bergman, E. A. Lundell, K.

A. W. Björck, I. H. E. Pauli och T. E. Ström, samt

från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, C. Lindskog, A. T. A. Wallerius, P. C.

Jonsson, J. E. Andersson i Ovanmyra, C. P. Olsson i Mellerud, N. K. Törnkvist i Bjuv,

O. S. Holmdahl, R. Wagnsson, fröken B. Wellin, herrar I. E. B. Englund och G. A. Mosesson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer.

Reservationer:

vid punkt II: l:o) av herrar A. Dahl, K. J. Ekman, J. B. Johansson, E. A.

Lundell, C. Lindskog. A. T. A. Wällerius, 0. S. Holmdahl och fröken B.

Wellin, vilka ansett, att sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet

föresloge, att å sid. 87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som

slutar med orden »gymnasiet genomsnittliga», bleve infört följande:

»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att uudervisningsplanen

för gymnasiet så bestämmes, att kristendomen genomgående bibehålies bland

de obligatoriska ämnena, därvid må kunna vidtagas sådan anordning, att

kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen»;

vid samma punkt av herr J. Bergman, som anfört:

»Frågan om religionskunskapens ställning på gymnasiet ser jag icke

närmast från religiös, än mindre från konfessionell synpunkt; jag ser den

väsentligen såsom en allmän bildnings- och kulturfråga. Det kan anföras

goda skäl för den meningen, att en konfessionell undervisning i kristna

kyrkans tros- och sedelära må kunna utgå ur schemat på ett stadium, som

i regeln inträder efter konfirmationsåldern. Men frågan gäller icke detta.

Den gymnasiala kristendomsundervisningen är redan nu och blir hädanefter

i ännu högre grad historiskt lagd. Kristendomens idéer och traditioner samt

kyrkans institutioner och former ha till den grad ingripit i den allmänna

kulturutvecklingen genom seklerna, att det måste uppstå de mest gapande

luckor i vetandet om såväl kultursammanhanget i det hela som om viktiga

detaljer å olika profana kunskapsområden, därest kristendomsundervisningen

skulle bortfalla på ett mera moget stadium, där lärjungarna äga helt andra

och bättre förutsättningar att förstå sakens betydelse än de haft på nederstadiet.

Varken den politiska historien, kulturhistorien eller litteraturhistorien,

för att icke tala om konsthistorien och filosofiens historia, äro begripliga

utan en ej alltför ytlig kännedom om kristendomens och kyrkans idéer,

urkunder, ledande personligheter, traditioner och verksamhetsformer.

Ett inryckande av någon allmän fras, att vissa moment, som förut ingått

i kristendomsundervisningen, hädanefter skola meddelas vid undervisningen

i historia, innebär icke någon nämnvärd garanti mot den sänkning av lculturoch

bildningsnivån, som borttagandet av kristendom som allmänt ämne på

gymnasiet skulle medföra. Redan nu måste historieläraren beröra vissa hithörande

moment, men om han skall övertaga den vidsträcktare undervisning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer. 9

på detta område, som skulle ge tillräcklig ersättning ur allmän kultursynpunkt

av det förlorade, måste dels garantier anskaffas för historielärarnas

ökade kompetens i detta avseende med därav följande förlängning av deras

utbildningstid, dels även den icke betydelselösa faran uppstå, att den egentliga

historien beskäres med avseende på dess egentliga uppgift. Det bör

erinras, att redan genom föreskriften, att det nya ämnet medborgarkunskap

— ett för visso viktigt och oundgängligt ämne — skall i högre grad än hittills

ingå i historieundervisningen, dess gamla kärna sammanpressas. Mycket

av onödiga årtal, krigshistorisk ballast o. s. v. kan säkerligen utmönstras,

men även med erkännande härav kan man icke utan den största oro se de

stigande anspråken på historieundervisningen såsom en allmän reservoar för

heterogena, ehuru i vissa avseenden besläktade hjälpvetenskapers stoff. Säkerligen

kommer även ett visst konsthistoriskt och filosofihistoriskt inslag att

krävas, allt i och för sig gott men medförande en teknisk belastning, som

måste bli olidlig och för övrigt leda till en ytlig och rapsodisk encyklopedi

av allt möjligt — i rak motsats till den nyare pedagogikens krav på koncentration

och fördjupning.

En sammanjämkning på den linjen, att vissa moment av kristendomskunskapen

skulle överflyttas till historien, är i realiteten ingen sammanjämkning,

utan blott ett första kammarens biträdande av andra kammarens beslut.

Tanken på den nämnda överflyttningen var nämligen underförstådd i

utskottsmajoritetens yrkande.

Min mening är emellertid icke att betrakta kristendomen som ett av det

blivande differentierade gymnasiets kärnämnen av samma art som de s. k.

huvudämnena på varje linje. Det historiska religionsstudium ur allmän

kultursynpunkt, vilket här förordas som oundgängligt, bör kunna meddelas

på 2 veckotimmar, såsom nu, ja kanske till och med på 1 veckotimme,

men det bör ej få försvinna.

En blick på de starka minoriteterna i bägge kamrarna visar, att båda ha

känt sig högst tveksamma i den viktiga, men i debatternas sista timme

utan sakkunnigas yttranden, utan utredning framkomna frågan. Under

sådana förhållanden borde klokheten manat till bibehållande av status quo,

tills saken blivit närmare utredd.

För att emellertid visa tillmötesgående vid en sammanjämkning har jag

yrkat eu anordning, vilken innebär medgivande att ämnet med bibehållande

av sin karaktär för övrigt icke nödvändigt må behöva ingå i examensämnena

vid studentexamen:

Jag har alltså ansett, att

sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet föresloge, att å sid.

87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som slutar med orden »gymnasiet

genomsnittliga», bleve infört följande:

»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att undervisningsplanen

för gymnasiet så bestämmes, att ämnet kristendom genomgående bibehålies

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. 2 avd. 2 Käft. (Nr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer.

bland de obligatoriska ämnena, varvid dock må kunna vidtagas sådan anordning,

att kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen»

;

vid samma punkt av herr G. A. Mosesson.

Herrar K. V. Rydén, Olof Olsson, Oscar Olsson, I. H. E. Pauli, P. C.

Jonsson, R. JVagnsson ocb I. E. R. Englund hava anhållit att få antecknat,

att de under utskottets överläggning om sammanjämkning av kamrarnas

beslut i de under H: l:o) och 2:o) omnämnda frågorna företrätt den meningen,

att av konstitutionella skäl någon sammanjämkning icke bort äga rum.

Stockholm 1927, Ivar Hreggströms Boktryckeri A. B.

371741

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten