Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.
1927-05-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2SärU 1927:2, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.
Dokumentets text
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 3 e. m.
Andra särskilda utskottets memorial i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande de i utskottets utlåtande
nr 1 framlagda förslag angående omorganisation av det
högre skolväsendet m. m.
Enligt andra särskilda utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava
kamrarna, efter överläggning, fattat skiljaktiga beslut på sätt i det följande
omförmäles rörande vissa punkter av utskottets nedan angivna utlåtande,
och får utskottet i anledning härav anföra och föreslå följande.
I. Angående utskottets hemställan.
I sitt utlåtande nr 1 i anledning av Kung! Maj:ts proposition angående
omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner
hade andra särskilda utskottet beträffande upprättande och ombildning
av allmänna läroverk hemställt, att riksdagen måtte besluta, att följande
sam skolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen i
Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala, Köping,
Arboga och Piteå, skulle med avseende på det kunskapsmått, som
erfordrades för inträde i realskolans första klass, vara grundade på genomgången
sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer
(punkt I. B. b. 9. i utskottets hemställan).
I en vid denna punkt fogad reservation hade herr A. T. A. Wallerius,
under förutsättning av bifall till vad utskottet föreslagit, hemställt, att den
ändring måtte vidtagas i vad utskottet under I B b. 9. yrkat, att samrealskolorna
i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund,
Sala, Köping, Arboga och Piteå skulle, med organisation såsom 5-klassiga,
med avseende på det kunskapsmått, som erfordrades för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
godkänt utskottets berörda hemställan med den ändring, som förordats i
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.) 1
2
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.
den av herr A. T. A. Wallerius därom anförda reservationen, varemot
andra kammaren bifallit vad utskottet föreslagit.
Med anledning av vad sålunda förekommit har utskottet till behandling
förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet, som alltså förefinnes
mellan kamrarnas ifrågavarande beslut.
Vid övervägande av samtliga på denna fråga inverkande omständigheter
har utskottet funnit sig höra stanna för att hemställa,
att kamrarna, med frånträdande av sina i nu förevarande
punkt förut fattade beslut, må besluta,
dels att följande samskolor, under ändrad benämning av
samrealskolor, nämligen i Norrtälje, Vimmerby, Filipstad,
Askersund, Sala, Köping och Arboga, skola med avseende
på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer,
dels ock att följande samskolor, under ändrad benämning
av samrealskolor, nämligen i Vadstena, Strömstad och Piteå,
skola tillsvidare med avseende på det kunskapsmått, som
erfordras för inträde i realskolans första klass, vara grundade
på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga
folkskolans huvudformer.
II. Angående utskottets motivering.
l:o) I sitt utlåtande nr 1 hade andra särskilda utskottet i motiveringen
beträffande gymnasiets organisation (sid. 85—86) anfört bland annat följande:
»Undersöker
man, hur långt man kan gå i fråga om det fria tillvalet,
eller, vilket innebär detsamma, huru »ämneskärnorna» böra vara beskaffade,
torde svaret på denna fråga i första hand böra bestämmas av de synpunkter
rörande gymnasieundervisningens allmänna läggning och mål, som i det
föregående antytts. I enlighet härmed bör den fasta ämneskärnan tydligen
bestå av ämnen, som giva vederbörande linje dess särskilda karaktär, men
ej heller utesluta ämnen, som äro av mer personligt utvecklande och allmänbildande
natur.
Vad därefter beträffar frågan om antalet obligatoriska och antalet valfria
ämnen samt angående tillämpningen av valfriheten, sammanhänger denna
fråga i viss mån med spörsmålet om tidpunkten för specialiseringens inträde.
Men i varje fall är det tydligt, att man för att förebygga ämnesträngsel
och allt för stor arbetsbelastning samt för att i allmänhet vinna den koncentration,
som framhållits såsom nödvändig, måste avsevärt inskränka antalet
ämnen.
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.
3
Då utskottet utgått ifrån att även treårigt gymnasium skall anordnas i
den nya skolorganisationen, är det uppenbart, att någon specialisering eller
differentiering ej kan äga rum tidigare än tre år före gymnasiekursens slut.
För det fyraåriga gymnasiet spelar i nu berörda hänseende den första ringen
i huvudsak samma roll som högsta realskolklassen för det treåriga. Frågan blir
då, huruvida differentieringen bör omfatta 3 eller 2 år. Härom kunna olika
meningar råda, och skäl kunna enligt utskottets mening anföras för båda
dessa åsikter.
Tänker man sig först det förra alternativet med eu över tre år utbredd
differentiering, kan man säga, att härför talar den uppgift, gymnasiet har,
att förbereda lärjungarna för deras blivande levnadskall. Skall denna förberedelse
kunna bliva så effektiv, som omständigheterna medgiva, vore det
önskvärt, att den omfattade tre år. Och man skulle vidare kunna sätta i
fråga det lämpliga i att låta lärjungarna efter genomgång av realskola eller
däremot svarande kurs tillbringa ett år å gymnasiet, under vilket de skulle
studera flera ämnen, som efter årets slut skulle nedläggas och för vilka
några avslutade kurser svårligen kunde utformas. Enligt denna tankegång
borde alltså reduktionen i antalet ämnen ske redan från början. Skolkommissionen
har i sitt förslag begränsat ämnena till sju i gymnasiets högsta
ring, och samma antal återfinner man i de skolsakkunnigas förslag till timplaner
för gymnasiets två högsta ringar. För vinnande av nyss antydda
syfte borde således i samtliga tre ringar studierna begränsas till detta antal.
Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra den ovannämnda
kärnan och således vara obligatoriska, anknyter utskottet i avseende
härå till de allmänna synpunkter, som förut framhållits, och finner det
självklart, att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskärnor.
Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande och uppfostrande
betydelse böra tillhöra de obligatoriska ämnena, dock med väsentligt
starkare betoning än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap.
Självklart är ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom
matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet måste, synes
det utskottet, vara ett främmande levande språk. Härtill skulle så, enligt
vad nyss sagts, komma ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.
Eu variation av detta alternativ, som synes hava starka skäl för sig, vore
att i den obligatoriska ämneskärnan vid sidan om de tre först nämnda ämnena
låta ingå tvenne främmande levande språk och således under det första
året utsträcka ämnesantalet till åtta. Den minskning i ämnenas antal,
som följande år måste äga rum, borde i sådant fall ske antingen genom
bortväljande av det ena främmande språket eller genom uteslutande av något
bland de förut frivilligt tillvalda ämnena.»
I en vid utskottets utlåtande fogad reservation (sid. 259 i utskottets utlåtande)
hade herr A. T. A. Wallerius hemställt, att, under förutsättning
4
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.
av bifall till vad utskottet i övrigt hemställt, i utskottets motivering å angivet
ställe måtte införas följande stycke:
»Under alla förutsättningar bör enligt utskottets mening undervisningsplanen
för gymnasiet så bestämmas och anordnas, att ämnet kristendom
bibehåller sin nuvarande obligatoriska ställning.»
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren bifallit
ett under överläggningen framställt yrkande, att i utskottets motivering
skulle näst efter det stycke, som å sid. 85 började med orden »Undersöker
man» och slutade med »allmänbildade natur», införas ett nytt stycke
med den lydelse, som angivits i herr A. T. A. Wallerius å sid. 259 i utlåtandet
upptagna reservation; andra kammaren däremot har godkänt utskottets
motivering i ovanberörda hänseende.
Utskottet har till behandling förehaft frågan om sammanjämkning av
den skiljaktighet, som sålunda förefinnes mellan kamrarnas nu ifrågavarande
beslut, och har utskottet därvid funnit sig böra hemställa,
att kamrarna, med frånträdande av sina förut därutinnan
fattade beslut, måtte besluta, att det stycke å sid. 86 i det
tryckta utlåtandet, som börjar med orden »Gäller det» och
slutar med orden »fria tillval», skall erhålla följande lydelse
:
»Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra
den ovannämnda kärnan och således vara obligatoriska,
anknyter utskottet i avseende härå till de allmänna
synpunkter, som förut framhållits, och finner det självklart,
att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskämor.
Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande
och uppfostrande betydelse böra tillhöra de obligatoriska
ämnena, dock med väsentligt starkare betoning
än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap;
i historieundervisningen torde jämväl vissa ämnesmoment,
som för närvarande ingå i kristendomsundervisningen å
det högsta gymnasiestadiet, höra inrymmas. Självklart är
ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom
matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet
måste, synes det utskottet, vara ett främmande levande
språk. Härtill skulle så, enligt vad nyss sagts, komma
ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.»
2:o) I sitt ovanberörda utlåtande nr 1 hade andra särskilda utskottet vidare
under avdelningen III hemställt, att, utom andra, de av herr G. Möller
m. fl. och herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 254
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. 5
och II: 417) måtte, i den mån de icke kunde anses besvarade genom utskottets
hemställan under avdelningarna I och II, icke föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I vad nu är fråga hade utskottet i anslutning till berörda hemställan å
sid. 90—92 i sitt utlåtande anfört följande:
»Utskottet har slutligen att yttra sig beträffande studentexamen. Såsom
framgår av ovan lämnade redogörelse, har departementschefen icke ansett
tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande
eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär och med
annat mål. Och jämväl för censorsinstitutionens bibehållande tala enligt
departementschefens mening starka skäl.
Däremot hava motionsvis 3’rkanden framställts om studentexamens avskaffande.
Så har i de av herr Möller m. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna
(I: 254 och 11:417) yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.Maj:t
anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande och ersättande med en
för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.
Vidare har av herr Lindhagen (I: 243) yrkats, att riksdagen ville, med anledning
av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Kungl.
Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av den så kallade examen rigorosum.
Och slutligen har herr Järte i väckt motion (II: 405) hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning i syfte att
förkorta gymnasialstudierna med ett år och att avskaffa den nuvarande studentexamen.
Utskottet anser för sin del skäl tala såväl för som emot studentexamens
bibehållande. Det torde ej kunna förnekas, att denna kunskapsprövning
genom den kontroll på gymnasiets arbete, den innebär, uppehåller en bestämd
nivå hos läroverken och således bidrager till att skapa en enhetlig
kunskapstyp samt därjämte giver en garanti för en viss mognad hos abiturienterna.
Och censorerna hava helt visst genom sin verksamhet upprätthållit
en god förbindelse mellan högskolorna och gymnasiet och därigenom hindrat uppkomsten
av en klyfta dem emellan, som eljest måst på något sätt utfyllas.
A andra sidan har framhållits, att studentexamen i sin nuvarande form
är behäftad med vissa brister. Den kan lätteligen vålla jäkt och oro i arbetet
samt medföra ett tryck på den föregående undervisningen, som kan
inverka skadligt. Det är ej heller uteslutet, att studentexamen kan innebära
en lockelse in på den teoretiska bildningsvägen och således bidraga till skapandet
av det överflöd på studenter, som allmänt konstaterats.
Utskottet har sökt mot varandra väga de brister, som studentexamens
nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar, som bibehållandet av en
kunskapsprövning av dylik art medför. Det har därvid synts utskottet påtagligt,
att fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av studentexamen
icke kan anbefallas, även om vissa jämkningar i avseende på
examens anordning kunna vara önskvärda. Utskottet, som således ej kan
6
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2.
tillstyrka det yrkande, som gjorts i förstnämnda två motioner, liksom ej
heller herr Lindhagens ovanberörda motion, har intet att erinra mot vad
departementschefen i avseende på studentexamen anfört.
Den ståndpunkt, utskottet nu intagit, innebär givetvis också, att utskottet
finner den övervakande och kontrollerande verksamhet, som för närvarande
utövas av censorerna, alltjämt vara erforderlig och således böra
bibehållas.
Vad till sist beträffar den av herr Järte väckta motionen, finner utskottet
— oavsett det förhållandet, att utskottet i fråga om studentexamens avskaffande
kommit till annat slut än motionären — det av honom i övrigt gjorda yrkandet
stå i strid med utskottets principella ståndpunkt beträffande gymnasiets
allmänna mål, och anser sig därför jämväl av detta skäl ej kunna tillstyrka
ifrågavarande motion.»
I en vid utskottets ovanberörda hemställan fogad reservation hade herr
Olof Olsson m. fl. förklarat sig anse, att utskottet i anslutning till den uppfattning,
som i fråga om studentexamen uttalats i de av herr Möller in. fl.
och herr Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 254 och II: 417),
bort hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
åtgärder för studentéxamens avskaffande i dess nuvarande form och ersättande
med en för ett invidualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan, varemot andra kammaren, med avslag å
vad utskottet hemställt i fråga om motionerna I: 254 oeh II: 417, bifallit
den av herr Olof Olsson m. fl. i avseende härå avgivna reservationen.
Med anledning av vad sålunda förekommit får utskottet — som visserligen
finner frågan om skrivelse till Kungl. Maj:t i förevarande ämne hava
förfallit, men som håller för önskvärt, att kamrarnas skiljaktiga uppfattning
varder sammanjämkad genom ett uttalande i motiveringen — hemställa,
att kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade beslut,
måtte besluta, att det stycke å sid. 91 i det tryckta
utlåtandet, som börjar med orden »Utskottet har» och slutar
med orden »studentexamen anfört», skola erhålla följande
lydelse:
»Utskottet har sökt mot varandra väga de brister, som
studentexamens nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar,
som bibehållandet av en kunskapsprövning av dylik
art medför. Det har därvid synts utskottet påtagligt, att
fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av
studentexamen icke kan anbefallas. Däremot håller utskottet
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. 7
före, att vissa jämkningar i studentexamens anordning böra
vidtagas, så att densamma framdeles mindre än för närvarande
lämnar utrymme för tillfälligheter ävensom att i övrigt
i bestämmelserna om dess anordning rent pedagogiska synpunkter
och krav varda vederbörligen beaktade. Huruvida en mera
genomgripande omläggning av studentexamen i framtiden kommer
att bliva nödvändig på grund av studiearbetets omläggning
å gymnasiet, saknar utskottet anledning att nu uttala sig om,
så mycket mer som det torde kunna förväntas, att Kungl.
Maj:t med all uppmärksamhet kommer att följa denna angelägenhet
och på grundval av vunna erfarenheter vidtaga de
åtgärder, som må anses av omständigheterna påkallade. Utskottet,
som således ej kan tillstyrka det yrkande, som gjorts
i förstnämnda två motioner, liksom ej heller herr Lindhagens
ovanberörda motion, har intet att erinra mot vad departementschefen
i avseende på studentexamen anfört.»
Stockholm den 23 maj 1927.
På andra särskilda utskottets vägnar:
VÄRNER RYDÉN.
I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, A. Dahl, D. Bergström, K. J. Ekman,
Oscar Olsson, C. L. A. A. Reuterskiöld, J. B. Johansson, J. Bergman, E. A. Lundell, K.
A. W. Björck, I. H. E. Pauli och T. E. Ström, samt
från andra kammaren: herrar K. V. Rydén, C. Lindskog, A. T. A. Wallerius, P. C.
Jonsson, J. E. Andersson i Ovanmyra, C. P. Olsson i Mellerud, N. K. Törnkvist i Bjuv,
O. S. Holmdahl, R. Wagnsson, fröken B. Wellin, herrar I. E. B. Englund och G. A. Mosesson.
8
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer.
Reservationer:
vid punkt II: l:o) av herrar A. Dahl, K. J. Ekman, J. B. Johansson, E. A.
Lundell, C. Lindskog. A. T. A. Wällerius, 0. S. Holmdahl och fröken B.
Wellin, vilka ansett, att sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet
föresloge, att å sid. 87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som
slutar med orden »gymnasiet genomsnittliga», bleve infört följande:
»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att uudervisningsplanen
för gymnasiet så bestämmes, att kristendomen genomgående bibehålies bland
de obligatoriska ämnena, därvid må kunna vidtagas sådan anordning, att
kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen»;
vid samma punkt av herr J. Bergman, som anfört:
»Frågan om religionskunskapens ställning på gymnasiet ser jag icke
närmast från religiös, än mindre från konfessionell synpunkt; jag ser den
väsentligen såsom en allmän bildnings- och kulturfråga. Det kan anföras
goda skäl för den meningen, att en konfessionell undervisning i kristna
kyrkans tros- och sedelära må kunna utgå ur schemat på ett stadium, som
i regeln inträder efter konfirmationsåldern. Men frågan gäller icke detta.
Den gymnasiala kristendomsundervisningen är redan nu och blir hädanefter
i ännu högre grad historiskt lagd. Kristendomens idéer och traditioner samt
kyrkans institutioner och former ha till den grad ingripit i den allmänna
kulturutvecklingen genom seklerna, att det måste uppstå de mest gapande
luckor i vetandet om såväl kultursammanhanget i det hela som om viktiga
detaljer å olika profana kunskapsområden, därest kristendomsundervisningen
skulle bortfalla på ett mera moget stadium, där lärjungarna äga helt andra
och bättre förutsättningar att förstå sakens betydelse än de haft på nederstadiet.
Varken den politiska historien, kulturhistorien eller litteraturhistorien,
för att icke tala om konsthistorien och filosofiens historia, äro begripliga
utan en ej alltför ytlig kännedom om kristendomens och kyrkans idéer,
urkunder, ledande personligheter, traditioner och verksamhetsformer.
Ett inryckande av någon allmän fras, att vissa moment, som förut ingått
i kristendomsundervisningen, hädanefter skola meddelas vid undervisningen
i historia, innebär icke någon nämnvärd garanti mot den sänkning av lculturoch
bildningsnivån, som borttagandet av kristendom som allmänt ämne på
gymnasiet skulle medföra. Redan nu måste historieläraren beröra vissa hithörande
moment, men om han skall övertaga den vidsträcktare undervisning
Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer. 9
på detta område, som skulle ge tillräcklig ersättning ur allmän kultursynpunkt
av det förlorade, måste dels garantier anskaffas för historielärarnas
ökade kompetens i detta avseende med därav följande förlängning av deras
utbildningstid, dels även den icke betydelselösa faran uppstå, att den egentliga
historien beskäres med avseende på dess egentliga uppgift. Det bör
erinras, att redan genom föreskriften, att det nya ämnet medborgarkunskap
— ett för visso viktigt och oundgängligt ämne — skall i högre grad än hittills
ingå i historieundervisningen, dess gamla kärna sammanpressas. Mycket
av onödiga årtal, krigshistorisk ballast o. s. v. kan säkerligen utmönstras,
men även med erkännande härav kan man icke utan den största oro se de
stigande anspråken på historieundervisningen såsom en allmän reservoar för
heterogena, ehuru i vissa avseenden besläktade hjälpvetenskapers stoff. Säkerligen
kommer även ett visst konsthistoriskt och filosofihistoriskt inslag att
krävas, allt i och för sig gott men medförande en teknisk belastning, som
måste bli olidlig och för övrigt leda till en ytlig och rapsodisk encyklopedi
av allt möjligt — i rak motsats till den nyare pedagogikens krav på koncentration
och fördjupning.
En sammanjämkning på den linjen, att vissa moment av kristendomskunskapen
skulle överflyttas till historien, är i realiteten ingen sammanjämkning,
utan blott ett första kammarens biträdande av andra kammarens beslut.
Tanken på den nämnda överflyttningen var nämligen underförstådd i
utskottsmajoritetens yrkande.
Min mening är emellertid icke att betrakta kristendomen som ett av det
blivande differentierade gymnasiets kärnämnen av samma art som de s. k.
huvudämnena på varje linje. Det historiska religionsstudium ur allmän
kultursynpunkt, vilket här förordas som oundgängligt, bör kunna meddelas
på 2 veckotimmar, såsom nu, ja kanske till och med på 1 veckotimme,
men det bör ej få försvinna.
En blick på de starka minoriteterna i bägge kamrarna visar, att båda ha
känt sig högst tveksamma i den viktiga, men i debatternas sista timme
utan sakkunnigas yttranden, utan utredning framkomna frågan. Under
sådana förhållanden borde klokheten manat till bibehållande av status quo,
tills saken blivit närmare utredd.
För att emellertid visa tillmötesgående vid en sammanjämkning har jag
yrkat eu anordning, vilken innebär medgivande att ämnet med bibehållande
av sin karaktär för övrigt icke nödvändigt må behöva ingå i examensämnena
vid studentexamen:
Jag har alltså ansett, att
sammanjämkning bort företagas sålunda, att utskottet föresloge, att å sid.
87 i utskottets utlåtande efter det stycke, som slutar med orden »gymnasiet
genomsnittliga», bleve infört följande:
»Utskottet vill emellertid uttala den meningen, att undervisningsplanen
för gymnasiet så bestämmes, att ämnet kristendom genomgående bibehålies
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. 2 avd. 2 Käft. (Nr 2.) 2
10 Andra särskilda utskottets memorial Nr 2. Reservationer.
bland de obligatoriska ämnena, varvid dock må kunna vidtagas sådan anordning,
att kristendomskunskap ej obligatoriskt ingår såsom ämne i studentexamen»
;
vid samma punkt av herr G. A. Mosesson.
Herrar K. V. Rydén, Olof Olsson, Oscar Olsson, I. H. E. Pauli, P. C.
Jonsson, R. JVagnsson ocb I. E. R. Englund hava anhållit att få antecknat,
att de under utskottets överläggning om sammanjämkning av kamrarnas
beslut i de under H: l:o) och 2:o) omnämnda frågorna företrätt den meningen,
att av konstitutionella skäl någon sammanjämkning icke bort äga rum.
Stockholm 1927, Ivar Hreggströms Boktryckeri A. B.
371741
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten