Betänkande, i anledning av väckta motioner om beredande av likställighet i tullskyddshänseende mellan, å ena sidan, jordbruket och de$s binäringar samt, å andra sidan, de industriella näringarna, m. m.
1927-05-03 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1927:44, Betänkande, i anledning av väckta motioner om beredande av likställighet i tullskyddshänseende mellan, å ena sidan, jordbruket och de$s binäringar samt, å andra sidan, de industriella näringarna, m. m.
Dokumentets text
1
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1927 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
beredande av likställighet i tullskyddshänseende mellan, å
ena sidan, jordbruket och de$s binäringar samt, å andra
sidan, de industriella näringarna, m. m.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 144
i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl. och nr 226 i andra
kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., har hemställts, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av
en sådan revision av den gällande svenska tulltaxan, att likställighet med
avseende å tullskyddet skapas mellan å ena sidan jordbruket och dess binäringar
samt å andra sidan de industriella näringarna, ävensom om framläggande
snarast möjligt för riksdagen av förslag till en sålunda reviderad
tulltaxa.»
Beträffande vad motionärerna till stöd för sitt förslag anfört får utskottet
hänvisa till den i första kammaren väckta motionen.
Den 31 januari 1919 tillsatte Kungl. Maj:t den sedermera s. k. tulloch
traktatkommittén, vilken erhöll i uppdrag att verkställa en allsidig
utredning av det gällande tullsystemets verkningar och i samband därmed
av spörsmål rörande Sveriges traktatpolitik, med särskild hänsyn tagen
till vikten av att befrämja det ekonomiska samarbetet inom Norden, ävensom
att framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. I det
anförande till statsrådsprotokollet nämnda dag, varmed chefen för finansdepartementet
motiverade kommitténs tillsättande, angav departementschefen
uppgiften för kommittén vara att överväga, huruvida den utveckling
av vårt lands näringsliv, såväl på det industriella området som inom
jordbruket, vilken föranletts av det rådande tullsystemet, varit till övervägande
gagn eller nackdel, ävensom att söka fastställa, i vad mån en
ändrad tullpolitik kunde anses vara för den närmaste framtiden nationalekonomiskt
fördelaktig.
Tull- och traktatkommittén avgav den 5 juni 1924 betänkande angående
tullsystemets verkningar i Sverige före världskriget.
I den skrivelse, med vilken nämnda betänkande överlämnades, meddelade
kommittén, vilken arbetat på tre avdelningar, av vilka tullavdelningen
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 saml. 25 höft. (Nr h’t.) 1
Utskottsi.
Återblick.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
bedrivit den allmänna utredningen om tullsystemets verkningar, angående
de arbeten som utgjort huvudföremålet för tullavdelningens verksamhet
bland annat följande.
Enligt den av avdelningen från början uppgjorda arbetsplanen skulle
arbetet inom densamma bedrivas efter tvenne linjer. Dels skulle, i överensstämmelse
med de givna direktiven, verkställas en väsentligen historisk utredning
rörande det gällande tullsystemets utveckling och verkningar i skilda
hänseenden; dels skulle, parallellt härmed, bedrivas utredningar för klarläggande
av de olika näringsgrenarnas aktuella läge för att — jämte resultaten
av den historiska utredningen — tjäna som material vid eventuella
traktatförhandlingar och för utformningen av förslag till ny tulltaxa. På
grund av att det världsekonomiska läget sedan kommittén börjat sin verksamhet
alltjämt varit sådant, att det omöjliggjort ett klart bedömande av
de olika näringsgrenarnas konkurrensläge gent emot utlandet, hade arbetet
inom tullavdelningen funnits böra framför allt koncentreras på de historiska
utredningarna, och man hade därvid sökt att klarlägga utvecklingen under
tullskyddsperioden från 1880-talets slut och fram till världskriget med tyngdpunkten
av utredningsarbetet förlagd till åren närmast före kriget. På förhållandena
under själva kriget och den därpå följande kristiden, hade
avdelningen i detta sammanhang icke ansett sig som regel böra ingå, då
ställningen under dessa år i många hänseenden varit så abnorm, att några
slutsatser av värde grundade på dåvarande förhållanden icke i allmänhet
ansetts kunna dragas rörande tullsystemets normala verkningar på folkhushållningen.
Genom beslut den 19 december 1924 förklarade Kungl. Maj:t att det åt
tull- och traktatkommittén lämnade uppdraget skulle, i den del det icke
slutförts, upphöra med utgången av år 1924.
Jämlikt av Kungl. Maj:t den 23 januari 1925 lämnat bemyndigande
har chefen för finansdepartementet tillkallat två sakkunniga personer att
inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga
om revision av gällande tulltaxa. Vad det sålunda meddelade uppdraget
innefattar framgår av departementschefens yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet
sistnämnda dag. Efter att hava omnämnt tull- och traktatkommitténs
nyss omnämnda betänkande och framhållit, att något förslag
till ändring i större eller mindre omfattning av vårt nuvarande tullsystem
däri icke framlagts, fortsatte departementschefen:
»Emellertid torde man kunna säga, att de verkställda utredningarna lämna
ett omfattande material och väsentliga hållpunkter för ett bedömande av
frågan om grunderna för vår framtida tullpolitik. Oberoende av ställningen
till denna omfattande fråga synes nu utredning böra igångsättas
angående sådana åtgärder, om vilkas lämplighet meningarna icke behöva
vara delade. I första hand erfordras en revision av tulltaxan i mera tekniskt
avseende, med huvudsakligt syfte att ernå förenklingar samt större
översiktlighet och klarhet i fråga om tullbeskattningens syftemål. Under
den tid, som förflutit efter tulltaxans antagande, har vidare framträtt behov
av en överarbetning till förekommande av vissa oformligheter i tullbeskattningen,
som Uppenbarligen icke varit förutsedda eller påkallade av vare
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
3
sig tullverkets eller näringslivets intressen. Åtskilliga framställningar
angående sådana ändringar hava tid efter annan inkommit till Kungl. Maj:t.
Inom vissa av näringslivets områden hava så betydande förändringar ägt
rum, att tulltaxans varuspecifikation och tullsatser på den grund kunna
vara i behov av komplettering och ändring. Slutligen hava vidtagna ändringar
i tulltaxan i vissa fall medfört ej avsedda verkningar; undersökas
bör, huruvida och i vad mån korrigeringar kunna i sådana fall vidtagas.»
Enligt vad utskottet inhämtat, beräknas arbetet med den sålunda pågående
revisionen av tulltaxan bliva slutfört under innevarande år.
Sedan tull- och traktatkommittén tillsatts, intog bevillningsutskottet den
principiella ståndpunkten, att medan utredningen påginge endast synnerligen
starka skäl av säregen natur borde föranleda utskottet att tillstyrka
vare sig någon ändring av gällande tullsatser eller skrivelse i syfte att
påkalla utredning och förslag i någon särskild tullfråga (se bevillningsutskottets
betänkande nr 11 år 1920, sid. 21). När valutaspörsmålet blev
dominerande, övergick utskottet i betänkanden rörande förslag, som avsågo
höjning av gällande tullsatser, alltmera till skäl, som sammanhängde
med uppställda syften att söka åstadkomma en stabilisering av prisnivån
samt att höja respektive icke försämra vårt penningvärde. Riksdagen
beslöt i enlighet med vad utskottet på sådana grunder hemställt.
Även sedan tull- och traktatkommittén på sätt nämnts slutat sitt arbete,
har riksdagen, där icke tulltekniska skäl varit avgörande, på framställning
av bevillningsutskottet i allmänhet avslagit förslag, som syftat till ändring
av gällande tullskydd. Därvid har bevillningsutskottet såsom skäl
åberopat, att prövningen av dylika frågor borde anstå till en framtida
revision av tulltaxan. I flera vid denna riksdag avgivna betänkanden
har utskottet uttryckt tanken så, att frågorna borde prövas i samband
med en allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant
sammanhang, att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunde beaktas
och konsekvenserna av olika möjliga lösningar kunde fullt överblickas.
Mot de meningar, som sålunda hävdats i bevillningsutskottets betänkanden
och riksdagens beslut, har, då fråga varit om förslag till höjning
av gällande tullsatser, ända intill senaste tid oftast stått en av betydande
minoriteter företrädd tullskyddsvänlig uppfattning, vilken tagit sig uttryck
i reservationsvis framförda förslag till tullförhöjningar, åsyftande att upprätthålla
tullarna vid deras ursprungliga realvärde.
Förevarande motion synes vila på den grundåskådningen, att vårt tullsystem
skulle ha till huvudsyfte att åstadkomma en från socialpolitisk synpunkt
rättvis inkomstfördelning mellan olika grupper av näringsidkare.
En sådan uppfattning är emellertid enligt utskottets mening oriktig eller i
varje fall ytterst ensidig. Vill man låta samma tullar gälla för hela riket,
är det uppenbarligen omöjligt att i ett land som Sverige med dess växlande
förutsättningar för jordbruk likformigt gynna alla jordbrukare. Ett häv
-
Utskottet*
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
dande av liknande synpunkter för våra exportnäringars räkning skulle med
nödvändighet utmynna i kravet på borttagandet av alla tullar.
Detta oaktat har motionen givit utskottet anledning att överväga, huruvida
tidpunkten kan anses vara inne att till fortsatt prövning upptaga frågan
om vårt tullsystems framtid eller med andra ord att fullfölja det arbete,
som tull- och traktatkommittén påbörjat men som år 1924 avbröts.
Åtskilliga omständigheter synas tala för att en fortsatt utredning skulle
kunna leda till praktiska resultat. En viss avspänning i de meningsmotsatser,
som varit rådande, synes på allra senaste tiden ha inträtt. Därom
vittnar bland annat föreliggande motion, vilken torde vara representativ för
uppfattningen i tullfrågor just nu inom vida kretsar bland vårt lands jordbrukare.
Även om man med bestämdhet hävdar kravet på likställighet i
fråga om tullskydd mellan jordbruk och industri, synes man inom dessa
kretsar vara villig att medverka till ernående av en dylik likställighet även
genom sänkning av tullar, om en förutsättningslös utredning skulle giva
vid handen, att likställigheten bäst kan åstadkommas på sådant sätt. Inom
andra kretsar bland landets skyddsvänner synes man icke längre lika obetingat
som förr anse, att ett solidariskt skyddssystem utgör det bästa medlet
att främja utnyttjandet av befintliga produktivkrafter i ett land som vårt,
vilket på grund av sin glesa befolkning och sina naturtillgångars beskaffenhet
saknar möjlighet att på alla näringslivets mångskiftande områden med
utsikt till framgång tävla med andra länder. Å andra sidan lära frihandelns
principiella anhängare icke vara beredda att förorda omedelbar avskrivning
av sådana tullar, som för viktiga näringsgrenar kunna visas vara ett livsvillkor.
Uppenbarligen kräves med hänsyn såväl till den inom sådana
näringar sysselsatta personalen som till det i desamma nedlagda kapitalet
stor varsamhet, då det gäller att minska ett skydd, varunder de vuxit upp.
De olika ståndpunkterna synas alltså icke längre vara så långt skilda från
varandra, att möjligheter skulle saknas för en fruktbärande diskussion. Sakliga
skäl till en genomgående granskning av vårt tullsystem synas å andra
sidan föreligga.
Teknikens snabba utveckling under det senaste decenniet på alla områden
av näringsliv och kommunikationsväsen har på många punkter från grunden
ändrat de förutsättningar, som voro rådande, då vår nuvarande tulltaxa utformades.
Riksdagen kan därför icke undgå att alltemellanåt ställas inför
nya tullproblem av den mest skiftande art och betydelse, vilka falla helt
utanför ramen för den uppgift, som 1925 års tulltaxerevision fått sig förelagd.
Erfarenheten har visat, att en rationell lösning av sådana problem
är hart när omöjlig, om man vill fasthålla kravet på solidaritet inom systemet.
Det blir därför ofta mer eller mindre beroende av slumpen, om man
med ett beslut i en dylik fråga lyckas nå det åsyftade resultatet eller icke.
Såsom vårt tullsystem nu är uppbyggt, ligger det i sakens natur, att varje
näring, som åtnjuter skydd, på samma gång belastas direkt av tullskyddet
för maskiner, halvfabrikat och andra för driften behövliga varor och indirekt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 5
genom de på grund av tullarna i allmänhet förhöjda levnadskostnaderna.
Huruvida en sådan näring åtnjuter ett tullskydd, som överstiger utgifterna
för den direkta och indirekta belastningen genom andra näringars tullskydd,
är synnerligen vanskligt att avgöra i enstaka fall. För många näringar
torde bruttotullskyddet endast obetydligt överstiga denna belastning, och
vad särskilt angår jordbruket uttalas i de föreliggande motionerna den uppfattningen,
att jordbruket som näringsgren i sin helhet icke bar något nettotullskydd
utan snarare genom industritullarna belastas mera än det gynnas
av jordbrukstullarna.
Tull- och traktatkommitténs undersökning av tullsystemets verkningar
blev slutförd endast för tiden fram till år 1914, och undersökningens siffermässiga
resultat ha icke lämnats obestridda. I varje fall synes emellertid
undersökningen giva vid handen, att det är utomordentligt svårt för att icke
säga omöjligt att med ett så beskaffat tullsystem som vårt uppnå vissa
bestämda, från andra klart avgränsade näringspolitiska mål.
Om icke hela tullsystemet skall vara meningslöst, fordras uppenbarligen,
att man skall veta, vad man därmed vill vinna, och än vidare, att man
skall kunna avgöra i vad mån detsamma också vinnes. För den skull synes
det vara av vikt, att tull- och traktatkommitténs undersökning i berörda
ämne fortsättes även för tiden efter världskriget på sådant sätt, att man så
långt det är möjligt får reda på vilka av våra mera betydande näringar det
är, som åtnjuta ett verkligt nettotullskydd och huru stort detta är.
Den första uppgiften för en fortsatt tullutredning kan därmed anses vara
angiven. På grundval av ett sålunda vunnet material bör utredningen sedermera
inriktas på att fastställa de förändringar i tullagstiftningen, som ur
synpunkten av hela landets ekonomiska bästa kunna vara att förorda. Så
stora förändringar ha under de sista årtiondena ägt rum på de tekniska och
ekonomiska områdena, att även de som före världskriget funno vårt tullsystem
ge den bästa inriktningen åt landets produktiva krafter, torde vara
beredda att godtaga kanske väsentliga omläggningar på det ena eller andra
området. Det är i nu berörda hänseende tillräckligt att erinra, hurusom
övergången från vegetabilisk till animalisk produktion och den växande
exporten av animaliska produkter i hög grad minskat intresset inom vissa
jordbrukaregrupper för tullskyddet å sistnämnda produkter.
Den starkt framträdande tendensen att bilda sammanslutningar av företag
för att behärska marknaden kan i detta sammanhang icke heller lämnas
ur räkningen. Ett tullskydd, som beviljats under förutsättning av härskande
fri konkurrens mellan olika företag, kan mycket väl befinnas obehövligt
eller skadligt, när läget karakteriseras av kartell- eller trustbildningar.
Slutligen torde anledning finnas att erinra om den betydelse, tullsystemet kan
ha för frågan om arbetslöshetens bekämpande. Trots den pågående konjunkturförbättringen
synes arbetslösheten icke visa tendens att minskas. Då därjämte
emigrationsmöjliglieterna i jämförelse med tiden före år 1914 nu äro starkt
begränsade, synes det vara en angelägenhet av största vikt att undersöka,
opaginerad Kontrollera mot PDF
B Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
huruvida icke vid sidan av andra åtgärder i samma riktning en tullpolitisk
reform skulle kunna vara ägnad att bereda ökade utkomstmöjligheter åt
vårt lands medborgare. Vissa industrier ha otvivelaktigt genom teknikens
utveckling och förskjutningar i läget på världsmarknaden fått möjligheter
till en ur hela landets synpunkt fördelaktig expansion. Det synes vara skäl
att undersöka, huruvida icke denna utveckling försvåras eller fördröjes
genom verkningarna av bestående tullsatser på andra områden. Om dylika
tullsatser skulle visa sig vara av relativt mindre värde för landets näringsliv
i dess helhet, måste en omläggning tydligen vara till det helas bästa.
Att utskottet sålunda såsom exempel anfört synpunkter, ur vilka en begränsning
av tullskyddet kan synas naturlig, sammanhänger med följande
omständigheter. Dels synes det vara bäst överensstämmande med vårt
lands naturliga betingelser, både dess utrustning med naturtillgångar
och dess mycket begränsade inhemska marknad, att i större utsträckning
söka vinna avsättning för svenska produkter på världsmarknaden och icke
att söka framskapa en ytterligt splittrad och därför oekonomisk produktion
på alla möjliga områden för enbart våra egna behov. Dels kommer en utredning
om vårt tullsystems framtid med denna inriktning att kunna naturligt
anknyta till de strävanden, som tagit sig uttryck inom Nationernas
förbunds ekonomiska konferens och vilka gå ut på att påskynda Europas
ekonomiska tillfrisknande genom att främja ett i möjligaste mån obehindrat
varuutbyte mellan folken.
Emellertid måste givetvis, med hänsyn till vad tidigare här ovan anförts,
utredningen bliva förutsättningslös och vara ägnad att objektivt uppvisa
den verkliga ställningen. Utredningsresultatet blir sålunda utgångspunkt
för de åtgärder i olika riktningar, vilka vid en därpå grundad prövning
befinnas av förhållandena motiverade.
Under åberopande av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet, i anledning
av de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr
Petrus Nilsson m. fl. och nr 226 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., samt under åberopande av den befogenhet att väcka
förslag i bevillningsfrågor, som enligt § 40 riksdagsordningen tillkommer
utskottet, hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
av det gällande tullsystemets verkningar, i den mån
dessa icke framgå av redan verkställda undersökningar,
samt angående de ändringar i tullagstiftningen, vilka ur
de synpunkter, utskottet ovan angivit, kunna finnas påkallade,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag,
till vilket utredningen giver anledning.
Stockholm den 3 maj 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. Reservationer.
7
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, YVohlin, Wigforss *, Boman, Björnsson,
friherre Beck-Friis, Schlyter, Månsson i F''uruvik, Jönsson i Boa, Johansson i
Arkösnnd, Hedlund i Östersund*, Olsson i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Björklund,
Wahlmark, Johansson i Hornsberg, Israel Holmgren*, Ericson i Boxholm*,
Johansson i Krogstorp* och Fjellman*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, friherre Beck-Friis,
Jönsson i Boa, Johansson i Krogstorp och Fjellman, vilka ansett, att utskottets
motivering bort hava följande lydelse:
»Under den ekonomiska kris, som världskriget framkallat, har genom
penningvärdets fall det svenska tullskyddets realvärde i hög grad nedgått.
Vid en tidpunkt var denna reducering av tullskyddets realvärde så genomgripande,
att från frihandelsvänligt håll kunde konstateras, ’att vi ej för
närvarande i vår tulltaxa ha något tullskydd att tala om’. (Professor
Heckscher i ''Tullsystemets framtid’, utgiven 1919). Under de senaste åren
har genom penningvärdets stegring tullarnas realvärde åter ökats, men fortfarande
gäller i stort sett, vad som i reservationen till tull- och traktatkommitténs
betänkande anförts, nämligen att man måste gå tillbaka till
tiden före de stora tullförhöjningarnas början, 1888, för att finna en motsvarighet
i realvärde till det nu gällande tullsystemet.
Detta förhållande har under det senaste årtiondet föranlett upprepade framställningar
om höjning av tullskyddet för de näringsgrenar, vilka hårdast
drabbats av krisen, i främsta rummet jordbruket och järnindustrien. Riksdagen
har emellertid avslagit framställningarna härom.
För den svenska brödsädesodlingen ha svårigheterna ökats genom de egenartade
avsättningsförhållandena på den inhemska spannmålsmarknaden,
vilka hindrat utnyttjandet av gällande tullskydd. För att i någon mån
förbättra avsättningsförhållandena för svensk brödspannmål har vid upprepade
tillfällen föreslagits införande av s. k. utförselbevis, och fjolårets riksdag
beslöt också, att detta system försöksvis skulle tillämpas under tiden 1
augusti 1926—1 juli 1928. Härigenom har, enligt uppgift från Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, uppnåtts att prisläget hittills genomsnittligt förbättrats
med 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Prisläget för svensk spannmål
är dock alltjämt otillfredsställande, och nu rådande förhållanden på den
internationella spannmålsmarknaden motivera ett högre tullskydd än det
nuvarande, varvid emellertid utförselbevisens bibehållande är en nödvändig
förutsättning för att tullskyddet skall komma jordbruket till godo.
De föreliggande motionerna innehålla emellertid icke några positiva förslag
till förbättrat tullskydd för den svenska jordbruksnäringen, utan mo
-
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. Reservationer.
tionärerna vilja göra det beroende av en utredning, huruvida en önskvärd
lättnad för jordbruket skall kunna vinnas genom antingen en höjning av
jordbrukets eller en sänkning av industriens tullskydd. Utgångspunkten
för motionerna är ett konstaterande av den disproportion mellan priserna
på å ena sidan jordbrukets och å den andra sidan industriens produkter, som inträtt
efter kriget. Detta förhållande är, frånsett vissa industrigrenar, obestridligt,
men huvudorsakerna till att industriprodukternas prisläge kunnat
hållas jämförelsevis högre än jordbruksprodukterna äro enligt utskottets mening
icke att söka i tullsystemet utan i en rad andra faktorer, vilka under
senare år i hög grad påverkat prisbildningen. Tullbelastningen, räknad i
procent av anskaffningsvärdet, å maskiner, redskap, reservdelar m. m., som
jordbruket använder, är betydligt lägre nu än före kriget. Den påpekade,
för jordbruket ogynnsamma disproportionen i prishänseende kan därför icke
undanröjas genom en sådan förändring i vår tullpolitik, som i motionen
förutsättes.
Det i motionen framställda kravet på »en full och effektiv likställighet
mellan jordbruk och industri» i tullhänseende har sitt stöd i den s. k.
solidaritetsprincipen, på vilken vårt tullsystem uppbyggts. En full likställighet
i detta hänseende har dock ej heller tidigare föréfunnits, och en sådan
avvägning som här begäres möter de största svårigheter. Fordran på full
likställighet kommer i konflikt med kravet, att tullen avser att giva en för
landet betydelsefull näringsgren det skydd, som den behöver för sin existens.
I all synnerhet under de ömtåliga ekonomiska förhållanden, som nu råda,
skulle en från teoretiska utgångspunkter etablerad »avvägning» mellan industriens
och jordbrukets tullskydd framkalla svåra störningar på det inhemska
näringslivets alla områden. De olika näringsgrenarna äro så beroende av
varandra, att ett djupare ingrepp i den ena näringens produktionsförhållanden
komme att starkt beröra även de övriga. Detta manar till försiktighet
vid behandling av tullfrågorna.
En generell sänkning av industriens tullskydd skulle i närvarande stund
utsätta vårt näringsliv för ödesdigra ekonomiska rubbningar och otvivelaktigt
öka den redan nu svåra arbetslösheten. Verkningarna av en tullpolitisk
nyorientering i riktning mot industritullarnas reducering eller borttagande
skulle i hög grad drabba industriarbetarklassen och otvivelaktigt
framkalla ökade krav på socialpolitiska skyddsåtgärder, vilka för landets
övriga medborgare och icke minst jordbrukarklassen sannolikt hleve ej mindre
betungande än den nuvarande s. k. industritullbördan. Den minskade köpkraften
hos städernas och industrisamhällenas innevånare skulle kunna utöva
en ogynnsam inverkan på jordbrukets avsättningsmöjligheter och prisförhållanden.
Hemn aindustriens minskade skattekraft skulle medföra en ökning
av skattel ördati för andra samhällselement.
Den social olitiska belastning, som under de senaste årtiondena pålagts
vårt näringsliv — särskilt genom den stelt tillämpade 8-timmarslagen samt
arbetslöshetspolitiken — är en kraftigt bidragande orsak till att produktions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. Reservationer. !>
kostnaderna här i landet äro högre än i flertalet med oss konkurrerande
industriländer. Skattepolitikens inriktning har även medfört, att — såsom
nyligen verkställda utredningar på ett övertygande sätt visat — den svenska
industrien, och särskilt den som drives i aktiebolagsform, för närvarande är
i skattehänseende ogynnsammare behandlad än industrien i våra konkurrensländer.
Vid bedömandet av den svenska industriens möjlighet att utan tullskydd
eller med starkt reducerat skydd upptaga konkurrensen med den utländska
produktionen måste allvarlig uppmärksamhet ägnas åt detta förhållande.
Ett upphävande av industriens tullskydd skulle ovillkorligen
framkalla långt gående krav på lättnader för industrien i alla här berörda
avseenden — krav som sannolikt icke utan uppslitande strider kunde realiseras,
men som icke kunna avvisas, om vi fortfarande vilja uppehålla vissa
grenar av industriell produktion, vilka äro djupt rotfästade i vårt land och
här äga naturliga betingelser, ehuru de för närvarande ha att utstå en hård
konkurrens från länder med gynnsammare produktionsförhållanden. Utskottet
har härmed velat fästa uppmärksamheten på det nära sambandet mellan
tullar och socialpolitik samt de konsekvenser i avseende å den senare och å
skattepolitiken, som ett upphävande av industriens tullskydd måste medföra.
Den nuvarande tidpunkten är säkerligen mycket olämplig för upptagande
av frågan om en allmän revision av vårt tullsystem. Vårt näringsliv behöver
nu framför allt lugn och arbetsfred. Stor ovisshet råder om handelspolitikens
inriktning ute i världen. I den rapport som Internationella
handelskammaren låtit utarbeta om hindren för världshandelns utveckling
— vilken rapport skall behandlas vid kongressen i Stockholm i juni detta
år — betonas också önskvärdheten av att plötsliga och starka ändringar
i tullpolitiken undvikas. Jämväl med hänsyn till förestående traktatförhandlingar
med främmande makter måste man bestämt avråda från mera
avsevärda rubbningar i vårt nuvarande tullsystem, varigenom vi skulle
avhända oss värdefulla bytesobjekt.
Slutligen vill utskottet framhålla, att en revision av industritullskyddet
i den riktning, som i motionen påyrkas, mycket snart skulle komma att
framkalla starka krav på nedsättning eller borttagande av jämväl jordbrukets
tullskydd. Den fördel, som jordbruket kan vinna genom tullnedsättning
för sådana industrier, vilkas tullskydd i större eller mindre grad
belastar jordbruket, kan därför bli kortvarig och dyrköpt, om den igångsatta
tullrevisionen skulle utsträckas att omfatta även jordbruket, vilket
närmast torde bli en politisk fråga. Det är icke uteslutet att ett bifall till
motionärernas utredningskrav kan leda till ett upprivande av hela vårt
tullsystem.
Om utskottet sålunda — av skäl som direkt sammanhänga med jordbrukets
egna intressen — måste motsätta sig en revision av vårt tullsystem
med syfte att åvägabringa en allmän sänkning av industriens tullskydd,
så har utskottet därmed ingalunda velat avvisa tanken på sådana
ändringar i nu gällande tullsatser, som avse att bringa dessa i bättre
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 25 höft. (Nr U.) 2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. Reservationer.
överensstämmelse med nuvarande läges krav och de faktiska behov, som
föreligga i avseende å tullskydd för jordbruk och industri. Den tid torde
nu vara förbi då frihandel och protektionism stodo oförmedlade emot varandra.
Den moderna handelspolitiken har lämnat den doktrinära ståndpunkten
samt bedömer behovet av tullar och deras höjd från fall till fall,
varvid det i praktiken ofta visat sig, att tullarna utgöra den bästa och
billigaste socialpolitiken. De olika partierna ha också börjat övergiva tulloch
frihandelsdogmatismen; tullfrågorna bedömas mera efter praktiska synpunkter
än efter teoretiska. En undersökning av vårt tullsystem med det
begränsade syfte, som nyss angivits, har utskottet funnit vara en uppgift,
som låter sig praktiskt genomföras.
Under åberopande av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet, i anledning
av de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Petrus
Nilsson m. fl. och nr 226 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., hemställa,
att riksdagen måtte (= utskottet) — — — giver anledning»
;
samt
av herrar Wohlin och Olsson i Golvvasta, vilka ansett, att utskottets motivering
bort hava följande lydelse:
»Vid behandlingen av åtskilliga till bevillningsutskottet under innevarande
riksdag hänskjutna tullfrågor har inom utskottet den tanken framförts, huruvida
tiden kan anses vara inne att upptaga förarbeten till en allmän revision
av den nu gällande tulltaxan. De här ovan nämnda motionerna hava
ånyo givit utskottet anledning att överväga denna fråga. Såsom förut
nämnts, innefattade den s. k. tull- och traktatkommitténs den 5 juni 1924
avgivna betänkande allenast en utredning angående tullsystemets verkningar
i Sverige före världskriget och kommittén, vars arbete sedermera upphörde,
framlade icke något förslag till ändringar i större eller mindre omfattning
av vårt nuvarande tullsystem. Det fortsatta utredningsarbetet har, såsom
jämväl i det föregående anförts, till huvudsakligt syfte att ernå förenklingar
samt större översiktlighet och klarhet i fråga om tullagstiftningen,
att avlägsna vissa oformligheter i denna, som uppenbarligen icke varit
förutsedda eller påkallade av vare sig tullverkets eller näringslivets intressen,
samt att med hänsyn till inträffade förändringar inom vissa av näringslivets
områden åvägabringa kompletteringar och ändringar av tulltaxans
varuspeciflkation och tullsatser. Någon ändring av det nuvarande tu 11- skyddssystemets grundvalar eller ens några ur skyddssynpunkt mera betydelsefulla
jämkningar i detta system avses icke med denna utredning, vilken,
enligt vad utskottet erfarit, numera står inför sitt avslutande. Det
har med hänsyn till dessa omständigheter gällt för utskottet att bedöma,
huruvida vårt näringslivs nuvarande förhållanden och vår nationalhushåll
-
Bevillningsutskottets betänkande År 44. Reservationer. 11
långs nuvarande struktur göra det lämpligt och önskvärt att till eu allmännare
granskning och revision upptaga den nu gällande tullagstiftningen.
Härvid har utskottet icke kunnat underlåta att bemärka, hurusom vår
tullagstiftning i stort sett utformades på en tid, då förhållandena inom vårt
näringsliv i mycket gestaltade sig annorlunda mot nu. Teknikens snabba
utveckling på alla områden av vårt näringsliv och kommunikationsväsen
har på många punkter ändrat de förutsättningar, som voro rådande dä vältra
varande tulltaxa utformades. Näringsgrenar finnas, som före kriget ansagos
vara eller kunna bliva för landet av sådan betydelse, att de borde skyddas
genom tullar, men som numera torde framstå såsom ur nationalekonomisk
synpunkt mindre viktiga eller såsom tillverkningsgrenar, för vilka vårt
land icke äger större naturliga förutsättningar, å andra sidan kan man
peka på en rad andra näringar, vilkas ökade betydelse för landet blivit
uppenbar och vilkas upprätthållande under en tid av skärpt internationell
konkurrens framstår som en aktuell angelägenhet av stor vikt. Ytterligare
tillkommer, att penningvärdet numera är ett annat och lägre än före kriget.
Utskottet har redan ur dessa allmänna synpunkter funnit vägande skäl tala
till förmån för uppfattningen, att tiden nu är inne för upptagandet av eu
omsorgsfull och förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån tulltaxan
kan behöva omarbetas för att fylla de krav, som numera måste ställas
på densamma. Utskottet finner tidpunkten härför så mycket mera vara
inne, som riksdagen under de senaste åren oupphörligen ställts inför nya
tullproblem av den mest skiftande art och betydelse, vilka helt fallit utom
ramen för den uppgift, som 1925 års tulltaxerevision fått sig förelagd. I
saknad av nödigt underlag för det nuvarande tullskyddssystemets bedömande
liar utgången inom riksdagen av dylika frågor och lösningarnas ändamålsenlighet
ofta mer eller mindre berott av tillfälligheter.
Till grund för vår nuvarande tullagstiftning ligger som bekant principen
om det s. k. solidariska tullskyddet. Grundsatsen, att ett tullsystem bildar
ett sammanhängande helt, är så tillvida riktig, att inom alla tillverkningsbranscher
tullsatserna för hel- och halvfabrikat måste noga avvägas i förhållande
till varandra och, i allmänhet, att konsekvensen av en tullförhöjning
eller av eu tullsänkning måste beaktas med avseende å alla av eu
sådan förändring berörda tullpositioner. Emellertid synes det utskottet böra
tagas under omprövning, huruvida vårt nuvarande tullsystems inre byggnad
är sådan, att det svenska näringslivets intressen och folkhushållningen
i allmänhet därigenom bäst främjas. Från många näringsvänliga håll sättes
numera i fråga, huruvida kravet på solidaritet inom tullsystemet, genomfört
på sätt i vår nuvarande tullagstiftning skett, befordrar en rationell lösning
av ständigt framträdande nya problem av näringspolitisk natur.
Ytterligare bör bemärkas, att, såsom vårt tullsystem nu är uppbyggt, varje
näring, som åtnjuter skydd, i större eller mindre grad belastas av andra
näringars tullskydd. Huruvida en viss näring åtnjuter ett tullskydd, som
överstiger utgifterna, för denna av andra näringars tullskydd föranledda
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr ii. Reservationer.
direkta och indirekta belastning är i enstaka fall vanskligt att avgöra.
För många näringar torde bruttotullskyddet endast obetydligt överstiga och
för andra understiga denna belastning, och särskilt jordbrukets målsmän
synas numera icke vara främmande för uppfattningen, att jordbruket såsom
näringsgren icke bär något nettotullskydd. Det synes utskottet, som borde
eu utredning av den nuvarande tullagstiftningens verkningar i närvarande
tid böra gå ut på en undersökning av de olika näringarnas nettotullskydd.
Därigenom ernås ett underlag för bedömande av denna tullagstiftnings
verkliga värde för de olika näringarna och möjlighet öppnas att, på grundval
av ett sålunda vunnet material, skrida till en saklig diskussion av de
förändringar i tulltaxan, som kunna vara att förorda ur synpunkten av
hela landets ekonomiska bästa.
Den i de ovan nämnda motionerna väckta frågan om förhållandet mellan
jordbrukets och industriens tullskydd är ett spörsmål, som bör kunna ingå
som ett naturligt led i en utredning av den natur, utskottet bär förordar.
Klarläggas bör, huruvida den i motionerna utvecklade uppfattningen är
väl grundad och, i den mån detta befinnes vara fallet, bör en bättre avvägning
ske av jordbrukets och de industriella näringarnas skydd. Att jordbruket
härvid bör betraktas som eu näring, vars vidmakthållande är för
landet i dess helhet av yttersta vikt, torde knappast behöva från utskottets
sida betonas.
Vid en revision av vår tullagstiftning bör även tagas i betraktande, att
under den förflutna tiden tendensen till förtrustning och kartellisering starkt
framträtt på skilda områden av näringslivet. Sådana sammanslutningsrörelser
torde i flera avseenden hava varit till nationalekonomiskt gagn,
men å andra sidan bör vid revisionsarbetet även trusternas och kartellernas
verksamhet komma under omprövning. Ett tullskydd, som beviljats under
förutsättning av fri konkurrens mellan företagen inom landet, kan efter eu
genomförd förtrustning eller kartellisering behöva jämkas.
Det säger sig självt, att den utredning utskottet nu förordar bör företagas
under noggrannt beaktande av såväl jordbrukets som de industriella näringarnas
berättigade intressen; jordbruk och industri bilda tillsammans grundvalarna
för vårt folks ekonomiska ställning och inverka även ömsesidigt
främjande på varandra. Skadliga störningar inom näringslivet böra undvikas
och tulltaxerevisionen bör så förberedas, att landets möjligheter
att bereda arbetstillfällen icke förminskas utan fastmera ökas. Utskottet
anser det sålunda vara av största vikt, att de nationalekonomiskt betydelsefulla
svenska industrier, som för sitt upprätthållande behöva tullskydd,
icke försvagas utan fastmera stärkas gentemot förekommande utländsk
konkurrens. Det bör emellertid övervägas, huruvida icke genom
en överarbetning av tulltaxan vårt lands produktiva krafter skulle sättas
bättre i tillfälle att utveckla vårt näringsliv efter våra naturliga betingelser
och främja strävandena att i än större utsträckning än nu är fallet vinna
avsättning för svenska produkter på världsmarknaden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. Reservationer. 13
Utskottet förutsätter till sist, att vid den nu förordade utredningens verkställande
vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt den traktatpolitiska utvecklingen
i världen och närmast till vårt eget lands handelspolitiska läge och
förestående traktatförhandlingar med främmande makter. I detta hänseende
förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t giver för utredningen nödiga direktiv.
Under åberopande av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet, i anledning
av de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Petrus
Nilsson in. fl. och nr 226 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
in. fl., hemställa,
att riksdagen måtte (= utskottet)---giver an
ledning.
»
bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 25 höft. (kr U.)
S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:181 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om beredande av likställighet i tullskyddshänseende mellan, å ena sidan, jordbruket och dess binäringar s. 1 i texten