Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 52

1927-05-12 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1927:52, Bankoutskottets utlåtande Nr 52

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

1

tfr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, jämte i ämnet väckta

motioner.

Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t under

punkten 22 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet,

som kunde komma att avlåtas till riksdagen, tillsvidare beräkna ordinarie

anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, till 377,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari

1927 dagtecknad proposition nr 179, som hänvisats till bankoutskottets förberedande

handläggning, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock öka ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu 252,000 kronor, med

125,000 kronor till 377,000 kronor.

Lydelsen av berörda förslag till förordning skall i det följande av utskottet

återgivas.

Till utskottets behandling hava vidare hänvisats följande i anledning av

nämnda proposition nr 179 inom riksdagen väckta motioner, nämligen inom

första kammaren nr 228 av herr Lindhagen och inom andra kammaren nr

338 av herr Lindberg.

I förstnämnda motion har hemställts, »att riksdagen i anledning av propositionen

nr 179 om ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

ville:

»1) besluta eller hos Kungl. Maj:t begära förslag om författningens komplettering

på det sättet, att värnpliktig förklaras skola för invaliditet eller

varaktigt lyte eller sjukdom erhålla full gottgörelse enligt de i 6 kap. 2, 3

och 4 §§ stadgade grunder dock ej med mindre belopp än som tillkomma

dem enligt författningens speciella stadganden om ersättning;

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 35 höft. (Nr 52.)

Motioner.

957 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Historik.

2) besluta att den i 8 § fastställda arbetsförtjänst böjes till respektive

2,500 och 2,000 kronor, vartill ytterligare läggas tre ålderstillägg efter fem

på varandra följande år med 300 kronor för varje gång;

3) besluta att preskriptionstiden av tre år, som omförmäles i 23 §, skall

utbytas mot tio år;

4) besluta eller hos Kungi. Maj'':t begära förslag att författningen erhåller

återverkande kraft på tidigare ersättningar, som för enahanda fall utgå med

mindre belopp än enligt den nya lagen;

5) besluta eller hos Kungl. Maj:t begära förslag om att från de administrativa

myndigheternas avgörande talan får fullföljas vid domstol;

6) besluta, att 20 § andra stycket sista punkten skall utgå;

7) antaga det framlagda författningsförslaget såsom lag.»

I motionen II: 338 föreslås, »att riksdagen måtte besluta,

dels att § 8 i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, erhåller följande

lydelse:

''Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) tvåtusen fyrahundra kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som fullgör

i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande

tjänsteställning vid marinen;

b) ettusen åttahundra kronor

för värnpliktig, som icke avses härovan under a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete;’

dels ock öka ordinarie anslaget till bidrag för ändamålet till det högre

belopp, som motiveras av den i § 8 företagna ändringen av det kungliga

förslaget.»

Beträffande motiveringen för såväl propositionen som motionerna tillåter

sig utskottet att, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa

till desamma.

Nu gällande bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, återfinnas i förordningen den 18

juni 1909 (nr 89 s. 1). Bestämmelserna i denna förordning, vilken avser värnpliktiga,

volontärer vid hären samt flottans och kustartilleriets stammanskap,

ansluta sig i huvudsak till lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bank outskottets utlåtande Nr 52.

3

skada till följd av olycksfall i arbete, vilken lag numera ersatts av lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. De väsentligaste

olikheterna bestå dels däri, att ersättning enligt 1909 års förordning

utgår, förutom för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring,

jämväl om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad

militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava bidragit

till sjukdomen, dels ock däri, att ersättningsbeloppen enligt nämnda förordning

äro högre än de, som utgingo enligt 1901 års olycksfallsersattningslag.

I sistnämnda hänseende må nämnas, att ersättningarna enligt 1909 års förordning,

vilka redan från början i allmänhet utgingo med 50 procent högre

belopp än enligt olycksfallsersättningslagen, sedermera fördubblats genom

förordningen den 4 juni 1920 (nr 305) angående ändrad lydelse av 4 och

12 §§ i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Efter den genom sistnämnda förordning

vidtagna förhöjningen av ersättningsbeloppen utgår vid övergående

skada sjukhjälp med 3 kronor om dagen och vid skada, som medfört för

framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, årlig livränta

med 900 kronor respektive det lägre belopp, som svarar mot arbetsförmågans

minskning. Där skadan medfört döden, erhålla de efterlevande

begravningshjälp med 150 kronor, varjämte årliga livräntor utgå till änka

med 360 kronor och till varje minderårigt barn med 180 kronor. Om den

avlidne icke efterlämnat änka eller barn, utgår under viss förutsättning årlig

livränta till fader eller moder eller, om båda leva, till dem gemensamt med

360 kronor och till varje minderårigt syskon med 180 kronor. Livräntor

till efterlevande få dock icke sammanlagt uppgå till mer än 900 kronor.

Ersättningsanspråk enligt förordningen preskriberas inom viss kortare

tid, från det skadan yppades, eller vid dödsfall, från det döden inträffade.

För yrkande om jämkning uti redan beviljad ersättning är likaledes stadgad

viss kort preskriptionstid. Beslutanderätten i ersättningsfrågor tillkommer

riksförsäkringsanstalten. Den, som är missnöjd med nämnda myndighets

beslut, äger söka ändring däri genom anhängiggörande av talan vid domstol

eller påkallande av skiljeavtals tillämpning.

Såsom ovan nämnts, har 1901 års olycksfallsersättningslag numera ersatts

av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Genom

sistnämnda lag, vilken trädde i tillämpning den 1 januari 1918, infördes i

den svenska sociala olycksfallsförsäkringen åtskilliga helt nya genomgripande

grundsatser. Sålunda gäller, bland annat, att den skadade i anledning av

försäkringen skall beredas erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra

till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, att den kontant utgående

ersättningen till sitt belopp skall bestämmas i visst förhållande till den

skadades arbetsförtjänst, att någon tidsfrist icke finnes stadgad för väckande

av anspråk på ersättning eller sökande av jämkning i redan beslutad ersättning,

samt att tvister i ersättningsfrågor m. m. icke skola underställas de

allmänna domstolarnas prövning utan avgöras av det för sådant ändamål

inrättade försäkringsrådet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit Kungl. Majrts uppdrag att avgiva

förslag till de föreskrifter, som betingades av 1916 års olycksfallsförsäkringslag,

utarbetade anstalten, som ansåg uppdraget jämväl avse förslag

till sådan ändring av stadgandena i 1909 års förordning, vilken kunde erfordras

för att bringa nämnda stadganden i överensstämmelse med de inom

den sociala olycksfallsförsäkringen införda nya grundsatserna, med biträde

av, bland andra, särskilda till anstaltens förfogande ställda sakkunniga, förslag

till en helt ny författning angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Nämnda författningsförslag överlämnades

med utlåtande den 30 december 1918 till Kungl. Maj:t, som däröver infordrade

yttranden från arméförvaltningen, marinförvaltningen, medicinalstyrelsen,

försäkringsrådet och statskontoret.

Försäkringsrådet erinrade i sitt yttrande om att, sedan berörda utlåtande

och förslag framlagts, socialförsäkringskommittén den 14 oktober 1919 avgivit

betänkande och förslag angående allmän sjukförsäkring, därvid kommittén

jämväl förklarat sig hava för avsikt att särskilt avgiva förslag till de

ändringar i olycksfallsförsäkringslagen, som kunde föranledas, bland annat,

av kommitténs förslag rörande allmän sjukförsäkring. Försäkringsrådet hemställde

att med prövningen av förslaget till ny författning rörande kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, måtte få anstå, till dess frågan om

allmän sjukförsäkring blivit avgjord, och företagas först i sammanhang med

förslag till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. I avvaktan på den slutliga

prövningen av författningsförslaget ansåge sig emellertid försäkringsrådet

böra föreslå viss förhöjning av ersättningsbeloppen ävensom vissa förändringar

av preskriptionsbestämmelserna i 1909 års förordning.

1 proposition den 27 februari 1920, nr 208, föreläde Kungl. Maj:t 1920

års riksdag förslag till ändringar i 1909 års förordning i enlighet med försäkringsrådets

förslag. Därvid anförde föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet, bland annat, att, ehuru det givetvis vore av synnerlig

vikt, att en fullt tillfredsställande lagstiftning på förevarande område

snarast möjligt komme till stånd, han icke ville motsätta sig ett uppskov

med antagandet av riksförsäkringsanstaltens förslag, under förutsättning att

provisoriska åtgärder omedelbart vidtoges för undanröjande av de mest

framträdande bristerna i 1909 års förordning.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 18 maj 1920, nr 242, att riksdagen

bifallit det vid nyssnämnda proposition fogade förslag till ändringar i 1909

års förordning, allenast med viss jämkning beträffande den tid, från och

med vilken de ändrade bestämmelserna skulle tillämpas.

I enlighet härmed utfärdades därefter den i det föregående omnämnda

förordningen den 4 juni 1920 (nr 305).

Med anledning av vad sålunda förekommit fick riksförsäkringsanstaltens den

30 december 1918 avgivna förslag till helt ny författning i förevarande ämne vila.

Uti skrivelse den 18 januari 1923 framlade riksförsäkringsanstalten förslag

till vissa ändringar i 1909 års förordning i syfte, bland annat, att vinna lik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

5

formighet med olycksfallsförsäkringslagen. Detta förslag, varöver försäkringsrådet

liördes och vars framläggande för riksdagen ånyo påyrkades av anstalten

i skrivelse den 22 november 1923, ledde icke heller till någon vidare

åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

I anledning av en vid 1925 års riksdag inom första kammaren i ämnet

väckt motion, nr 235, uttalade emellertid riksdagen i skrivelse den 2 juni

1925, nr 310, att riksdagen icke kunnat undgå att finna de nu gällande

bestämmelserna angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, vara i åtskilliga hänseenden otillfredsställande.

Det syntes därför riksdagen önskvärt, att förslag till ny lagstiftning i ämnet

med det snaraste framlades för riksdagen.

Under erinran om det år 1918 avgivna förslaget anbefallde Kungl. Maj:t

därefter genom skrivelse den 5 mars 1926 riksförsäkringsanstalten att, i den

mån så betingades av numera föreliggande ändrade förhållanden, inkomma med

förnyat förslag i ämnet. Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten

med skrivelse den 6 augusti 1926 avgivit nytt förslag i ämnet; varjämte anstalten

i skrivelse den 7 därpåföljande december framlagt vissa beräkningar

av de vid förslagets genomförande uppkommande kostnaderna. Riksförsäkringsanstaltens

nya författningsförslag ansluter sig i väsentliga delar till det

år 1918 avgivna förslaget, men företer i förhållande till detta dels vissa skiljaktigheter,

föranledda av de ändringar, som under den mellanliggande tiden

vidtagits i olyckfallsförsäkringslagen, dels ock vissa andra avvikelser, som

anstalten funnit av förhållandena motiverade.

Över det nya förslaget, vilket såsom bilaga B finnes fogat vid Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, hava yttranden inhämtats — förutom från de

myndigheter, som yttrade sig över det tidigare förslaget — jämväl från flygstyrelsen

och socialstyrelsen.

Beträffande behovet av nya bestämmelser i förevarande ämne har departementschefen

inledningsvis anfört följande:

»Kör egen del har jag vid det övervägande, jag ägnat åt detta ärende,

kommit till den uppfattningen, att starka skäl föreligga att nu bringa frågan

om en ändring av ifrågavarande bestämmelser till sin lösning.

Såsom av det föregående framgår, uttalade 1925 års riksdag önskvärdheten

av att förslag till ny lagstiftning i ämnet med det snaraste framlades

för riksdagen. De brister i de gällande bestämmelserna, som föranledde

detta uttalande, torde i väsentlig mån sammanhänga med det förhållandet,

att nämnda bestämmelser i det stora hela kvarstå på 1901 års olycksfallsersättningslags

grund. I första hand synes det därför angeläget, att de

nya grundsatser, som, enligt vad jag i det föregående antytt, genom 1916

års olycksfallsförsäkringslag vunnit insteg inom den sociala olycksfallsförsäkringen,

jämväl vinna tillämpning på förevarande område. Detta förefaller

så mycket mera påkallat, som en del av den personal, vilken omfattas

av 1909 års förordning, nämligen de fast anställda, också faller under olycksfallsförsäkringslagen.

Även om åvägabringandet av en dylik överensstäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 52.

Utskottet.

Behovet av

nya bestämmelser.

ruelse med sistnämnda lags grundsatser närmast ter sig behövligt i fråga om

ersättning för skada till följd av olycksfall, gör sig i viss mån samma behov

gällande beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som ej förorsakats

av olycksfall. I sistnämnda hänseende är den nuvarande lagstiftningen emellertid

även ur annan synpunkt i behov av revidering. Sålunda har erfarenheten

givit vid handen, att avfattningen av det grundläggande stadgandet

rörande rätten till ersättning för sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall,

lett till ojämnhet och osäkerhet i tillämpningen samt nödvändiggjort omfattande

undersökningar, i följd varav den sjuke ofta icke utan betydande

omgång kunnat komma i åtnjutande av sin ersättning. Då dylika sjukdomsfall

representera det långt övervägande antalet fall, där ersättning enligt

1909 års förordning hittills ifrågakommit, inses lätt betydelsen av rättelses

vidtagande i angivna avseende.

Det nu anförda torde innefatta tillräckliga skäl att äntligen underkasta

de nuvarande bestämmelserna i förevarande ämne den genomgripande revision,

som så länge varit förberedd. Att ytterligare uppskjuta denna revision

i avvaktan på prövningen av frågan om anordnande av allmän och

obligatorisk sjukförsäkring synes icke vara motiverat. Därest nämligen det

förslag till sjukförsäkringens ordnande, vilket chefen för socialdepartementet

senare i dag kommer att föreslå Kungl. Maj:t förelägga riksdagen och vilket

går ut på en utvidgad frivillig sjukförsäkring, varder antaget, lärer frågan

om införande av en allmän obligatorisk sjukförsäkring få anses för avsevärd

tid framåt sakna aktualitet.

Yad nu angår riksförsäkringsanstaltens förslag till ändrade bestämmelser

i förevarande avseende, hava åtskilliga av de erinringar, som däremot framställts

av de i ärendet hörda myndigheterna, synts mig befogade. På grund

härav och då jag dessutom funnit ytterligare jämkningar erforderliga i förslaget,

har jag låtit inom försvarsdepartementet utarbeta ett nytt förslag, som

jag nu anhåller få underställa Kungl. Maj:t.»

Inom riksdagen har under senare år upprepade gånger framhållits, att

föreskrifterna i 1909 års förordning i ämnet äro behäftade med brister i åtskilliga

avseenden. Utskottet delar denna uppfattning och anser alltså i

likhet med departementschefen starka skäl föreligga att äntligen underkasta

ifrågavarande föreskrifter en genomgripande omarbetning. Såsom departementschefen

framhållit, lärer anledning ej förefinnas att nu ytterligare uppskjuta

denna revision i avvaktan på en eventuell prövning av frågan om

allmän och obligatorisk sjukförsäkring. I detta avseende vill utskottet uttala,

att även oberoende av det beslut, som av riksdagen må komma att fattas

med anledning av Kungl. Majds innevarande år framlagda förslag beträffande

ordnandet av den frivilliga sjukförsäkringen, eu omarbetning av gällande

bestämmelser beträffande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, nu synes böra komma till stånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Innan utskottet övergår till behandling av det genom förevarande propo- vissa alisition

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, har utskottet ansett sig böra

i korthet beröra vissa av föredragande departementschefen inledningsvis behandlade

allmänna spörsmål.

Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna i förevarande ämne böra,

efter förebild av 1909 års förordning, sammanfattas i en särskild författning

eller om de till någon del böra meddelas i form av tillägg till olycksfallsförsäkringslagen,

har departementschefen på anförda skäl ansett, att samtliga

spörsmål rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, borde regleras i en särskild författning, i följd varav det

föreliggande förslaget avfattats så, att den fast anställda personal, som jämte

de värnpliktiga avses med bestämmelserna och vilken för närvarande faller

jämväl under olycksfallsförsäkringslagen, skulle kunna undantagas från tilllämpningen

av föreskrifterna i nämnda lag. Till den ståndpunkt, varpå förslaget

i nu angivna hänseende vilar, har utskottet för sin del anslutit sig.

Vidkommande därefter den föreslagna författningens form må framhållas

att, medan nu gällande bestämmelser äro meddelade i en av Kung! Maj:t

med riksdagen utfärdad förordning, riksförsäkringsanstaltens förslag innebär,

att den nya författningen skulle erhålla formen av lag. Såsom skäl härför

har anförts, att i anstaltens förslag upptagits bestämmelser, enligt vilka dels

tvister om ersättning enligt författningen skulle undandragas de allmänna

domstolarnas prövning, dels ock rätten till dylik ersättning icke skulle kunna

överlåtas. Ehuru dylika bestämmelser jämväl ingå i det av Kungl. Maj:t

framlagda förslaget, har departementschefen, i betraktande av att ersättningsrätten

enligt förslaget till övervägande del grundas på ett statens åtagande och

förslaget i övrigt endast upptager eljest tillämpliga bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen,

ansett skäl saknas att med avseende å formen frångå

nu gällande författning. Till stöd för denna ståndpunkt har ock anförts,

att enahanda bestämmelser som de av riksförsäkringsanstalten åsyftade återfinnas

i förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig.

I förenämnda motion 1:228 har yrkats, att författningen i fråga skulle

givas formen av lag.

För egen del har utskottet på de av departementschefen anförda skälen

funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende. Utskottet

avstyrker sålunda vad motionären i denna punkt hemställt.

Då utskottet nu övergår till behandling av det föreliggande författnings- Författningsförslaget,

vill utskottet till en början såsom allmänt omdöme uttala, att ut- forsla*et

skottet vid granskning av förslaget funnit detsamma vara i det hela tillfredsställande

och väl avvägt. Förslaget har ock, såsom redan av det förut

anförda torde framgå, i de delar, där detta varit möjligt, nära anslutits till

bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Då utskottet på grund av

vad nu anförts funnit sig böra i allt väsentligt biträda Kungl. Maj:ts för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

slag, har utskottet ansett sig kunna i det följande inskränka sitt yttrande

till att endast beröra de delar av författningsförslaget, beträffande vilka

ändringar eller tillägg motionsvis påyrkats eller i övrigt ansetts böra ifrågakomma.

Under 1 § i förslaget äro upptagna föreskrifter angående den tjänstgöring

och den personal, å vilken bestämmelserna skola äga tillämpning. Vad angår

den personal, som skulle medtagas i författningen, upptog 1918 års förenämnda

förslag bland ersättningsberättigade jämväl den, som med behörigt

tillstånd såsom krigsman frivilligt deltoge i militärtjänstgöring. Härmed

åsyftades i första rummet medlemmar i de frivilliga automobil- och motorbåtskårerna,

men dessutom frivilliga militära deltagare i vissa övningar. Däremot

avsågs ej att dit hänföra civila deltagare uti militärtjänstgöring (såsom

röda korsets och röda stjärnans personal, annan frivillig sjukvårdspersonal,

landstormskvinnor m. fl.).

I sitt senaste förslag har riksförsäkringsanstalten emellertid icke medtagit

ifrågavarande kategori och till stöd härför anfört följande. Erfarenheten

hade visat, att nya organisationer esomoftast bildats i syfte att i fred och

vid krigstillfälle i ett eller annat avseende biträda de militära myndigheterna.

Det kunde också inträffa, att befintliga organisationer av en eller annan anledning

upphörde med sin verksamhet. Att uppdraga en gräns mellan de

olika kategorier frivilliga, som borde komma i åtnjutande av förslagets ersättningsförmåner,

och dem, som borde ställas utanför, hade visat sig erbjuda

avsevärda svårigheter. Härtill komme, att under de senare åren ett

allt större antal kvinnor frivilligt biträdde i den militära sjukvården, förplägnaden

m. m. Att medtaga även dessa som ersättningsberättigade syntes

emellertid kunna föranleda betänkligheter och skulle också medföra den

olägenheten, att därigenom ytterligare specialbestämmelser av rätt invecklad

beskaffenhet skulle vara erforderliga. Riksförsäkringsanstalten hölle därför

före, att kategorien frivilliga deltagare i militärtjänstgöring helt borde utelämnas

i förslaget. I de säkerligen rätt sällsynta fall, där billighet fordrade,

att ersättning borde utgå, kunde ersättningsfrågan underställas statsmakternas

prövning.

En ledamot av riksförsäkringsanstalten har anfört härifrån avvikande mening

samt ansett rätt och billighet fordra, att ersättning utgåves till samtliga

i militärtjänstgöring frivilligt deltagande, enär dessa utförde ett intresserat

och betydelsefullt arbete samt utgjorde ett kompletterande element i

landets krigsväsen.

Från flertalet av de i ärendet hörda myndigheternas sida hava ock erinringar

framställts mot riksförsäkringsanstaltens senast intagna ståndpunkt.

Bland dessa myndigheter har statskontoret, som uttalat önskvärdheten av

att de frivilligt tjänstgörande kunde på någon bestämmelse i själva författningen

grunda rätt till ersättning i förekommande fall, anfört, att då det

vore förenat med vissa svårigheter att i författningen angiva den ersättning,

som borde tillkomma olika kategorier av de frivilliga, det syntes som om i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

9

författningen lämpligen borde inflyta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att,

där frivillig under militärtjänstgöring drabbades av skada, som eljest enligt

författningen skulle medföra rätt till ersättning, besluta om ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med de i författningen angivna grunderna.

Departementschefen, som funnit skäligt och jämväl med statens intresse

förenligt, att frivilliga deltagare i militärtjänstgöring, som därunder ådroge

sig kroppsskada, i fråga om rätt till ersättning därför i möjligaste mån

likställdes med värnpliktiga och fast anställda, har ansett den av statskontoret

anvisade utvägen innebära den lämpligaste lösningen av förevarande fråga.

Bestämmelser i nu angivet hänseende hava införts i andra stycket av

1 § i författningsförslaget.

Jämväl enligt utskottets mening synes det vara påkallat, att i författa utskottets

ningen möjlighet hålles öppen att under vissa förhållanden utgiva ersättning yttrande,

i anledning av kroppsskada, som drabbat frivillig deltagare i militärtjänstgöring.

Kungl. Maj:ts förslag innebär härutinnan, att dylik ersättning skulle

kunna utgå i fråga om en var frivillig, som därtill beordrad eller med behörigt

tillstånd deltager i militärtjänstgöring. Inom utskottet har övervägts, huruvida

icke ersättningsrätten borde begränsas att gälla endast beträffande frivillig,

som beordrats deltaga i militärtjänstgöring. Enligt vad utskottet inhämtat

finnas emellertid icke några generella föreskrifter meddelade angående

frivilligas användande i dylik tjänstgöring. I vissa fäll grundas sålunda frivilligs

deltagande på utfärdad order, i andra fall åter på meddelat tillstånd,

utan att deltagandet härigenom behöver erhålla olika karaktär i de olika

fallen. Med hänsyn härtill lärer det vara erforderligt att, såsom i Kungl.

Maj:ts förslag skett, bland ersättningsberättigade medtaga båda de nu nämnda

grupperna av frivilligt deltagande. Emellertid anser utskottet, att ersättningsrätten

bör begränsas till sådana frivilliga, vilkas deltagande i militärtjänstgöring

framstår såsom särskilt önskvärt ur försvarsväsendets synpunkt

och sålunda är att anse såsom ett statens intresse. På grund härav har

utskottet funnit sig böra för andra stycket av förevarande paragraf föreslå en

avfattning, som uttryckligen angiver att de frivilliga icke tillförsäkras någon

undantagslös rätt till ersättning. Avsikten är sålunda, att Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall skall pröva, huruvida omständigheterna med avseende å

frivilligs deltagande i militärtjänstgöring äro sådana, att skäl föreligger att

av allmänna medel utgiva ersättning för kroppsskada, som vederbörande därunder

ådragit sig.

I övrigt föreslår utskottet i förevarande författningsrum en formell ändring,

åsyftande att undanröja tvekan beträffande bestämmelsernas tillämpning med

avseende å efterlevande till frivilligt deltagande.

I 2 § 2 mom. meddelas närmare bestämmelser angående begreppet militär- 2 §.

tjänstgöring.

Enligt nu gällande förordning skall militärtjänstgöring anses hava varit

för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt

eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottets

yttrande.

vant stadd på marsch eller annan färd. I sistnämnda del har denna bestämmelse

ansetts innebära, att marschen eller färden skall hava skett under

militärbefäl eller efter dess order.

Genom lagen den 19 juni 1919 har nu begreppet olycksfall i arbete utsträckts

att omfatta även »olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där

färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen».

Med hänsyn härtill har riksförsäkringsanstalten föreslagit en liknande

utvidgning av begreppet militärtjänstgöring. Härvid har riksförsäkringsanstalten

erinrat om, att enligt den tolkning, som givits åt nyssnämnda

stadgande i olycksfallsförsäkringslagen, en färd till eller från hemmet icke

omfattades av lagen, såvida icke färden direkt föranletts av anställningen.

Om t. ex. en arbetare hade sitt hem på längre avstånd från arbetsplatsen

och avlade besök i hemmet någon gång under veckans lopp, ansåges ersättning

icke böra utgå. Militärtjänstgöringens art av tvångstjänstgöring för de

värnpliktiga motiverade dock enligt riksförsäkringsanstaltens mening, att

skador, som åsamkades under de resor, den värnpliktige företoge till och

från hemmet efter erhållen permission, borde berättiga till ersättning. Då

det i förevarande fall vore svårt att sätta de fast anställda i sämre läge

än de värnpliktiga, borde utvidgningen i begreppet militärtjänstgöring avse

jämväl de vid krigsmakten fast anställda. Även om formuleringen i riksförsäkringsanstaltens

förslag vore liknande den, som förekomme i olycksfallsförsäkringslagen,

syntes något hinder icke möta att giva nu omförmälda

tolkning åt det föreslagna stadgandet.

Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att en bestämmelse,

motsvarande den, som med ovan angivet innehåll genom lagen den 19 juni

1919 införts i olycksfallsförsäkringslagen, vinner tillämpning även på nu

ifrågavarande område. Däremot har departementschefen icke funnit tillräckliga

skäl föreligga att giva denna bestämmelse en annan tolkning än olycksfallsförsäkringslagens

stadgande.

Även utskottet anser det vara mindre lämpligt, att åt ett i militärersättningsförordningen

inryckt stadgande, avseende kroppsskada under färd till

eller från militärtjänstgöring, skulle givas en annan tolkning än åt olycksfallsförsäkringslagens

föreskrift beträffande olycksfall vid färd till eller från

arbetsstället. Det må emellertid framhållas, att — enligt vad som framgår

av upplysningar, vilka inhämtats av utskottet — nyssberörda stadgande i

olycksfallsförsäkringslagen åtminstone i vissa fall icke erhållit den stränga

tolkning, som av riksförsäkringsanstalten angivits. I den mån sålunda en

friare tolkning av hithörande föreskrifter vunnit insteg på olycksfallsförsäkringens

område, bör densamma uppenbarligen erhålla tillämpning även i de

fall, som förevarande förordning avser. Detta torde vara så mycket mera

påkallat, som skäl icke saknas att under vissa förhållanden med avseende

å rätt till ersättning i anledning av kroppsskada med militärtjänstgöring likställa

särskilt resor, som efter erhållen permission företagas till och från

hemorten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr 52.

11

Med hänsyn till vad nu anförts liar utskottet icke funnit anledning till

erinran mot avfattningen av ifrågavarande författningsrum.

3 § innehåller, bland annat, bestämmelser rörande vilken myndighet, som 3 §,

i första hand har att avgöra uppkommande ersättningsfrågor, och huru den

med avgörandet missnöjde äger söka rättelse.

Angående talans anställande i händelse av missnöje med beslut av riksförsäkringsanstalten

— vilken myndighet enligt såväl 1909 års förordning

som det föreliggande förslaget i första hand avgör ersättningsfrågor — är

i nämnda förordning stadgat, att dylik talan må anhängiggöras genom stämning

till domstol eller påkallande av skiljeavtals tillämpning.

Uti förevarande avseende innebär Kungl. Maj:ts förslag (1 mom.), i anslutning

till vad olycksfallsförsäkringslagen innehåller, att klagan över riksförsäkringsanstaltens

beslut må föras hos försäkringsrådet — som ock äger att

upptaga ersättningsärende till prövning ändå att klagan icke förts — samt

att klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut.

I motionen I: 228 har härutinnan yrkats sådan ändring, att från de administrativa

myndigheternas avgörande talan finge fullföljas vid domstol.

Enligt utskottets mening måste det innebära en uppenbar fördel att talan

mot riksförsäkringsanstaltens beslut fullföljes hos en specialdomstol, försäkringsrådet,

i stället för såsom nu vid allmän domstol. På grund härav

och då överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen på denna punkt

givetvis är av stor betydelse, har utskottet ansett sig böra förorda Kungl.

Maj:ts förslag. Yad motionären anfört därom att klagan över riksförsäkringsanstaltens

beslut enligt förslaget ej finge föras, då fråga vore om ersättnings

art och storlek m. m., torde bero på en missuppfattning. I riksförsäkringsanstaltens

förslag förekommer visserligen en bestämmelse i sådan

riktning, men densamma återfinnes ej i Kungl. Maj:ts förslag.

I 6 och 7 §§ meddelas bestämmelser angående de ersättningar, som i 6 och 7 §§.

olika fall skola utgå. Dessa stadganden äro avfattade i nära anslutning

till olycksfallsförsäkringslagen. Ersättningsbeloppen hava ställts i förhållande

till vissa i 8 § angivna belopp av årlig arbetsförtjänst, till vilka utskottet

i det följande återkommer.

I motionen I: 228 har yrkats, att riksdagen måtte besluta eller hos Kungl.

Maj:t begära förslag om författningens komplettering på det sätt, att värnpliktiga

förklarades skola för invaliditet eller varaktigt lyte eller sjukdom erhålla

full gottgörelse enligt de i strafflagens 6 kap. 2, 3 och 4 §§ stadgade

grunder, dock ej med mindre belopp än som tillkomme dem enligt författningens

speciella stadganden om ersättning.

Då det icke torde kunna ifrågakomma att i förevarande avseende tillämpa

andra grunder än de i olycksfallsförsäkringslagen stadgade, har utskottet

ansett sig böra avstyrka vad motionären på denna punkt ifrågasatt.

I detta sammanhang må emellertid erinras om det föreliggande förslagets

13 §, enligt vilken ersättningsberättigad äger göra gällande det anspråk på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

skadestånd utöver ersättningen, som må tillkomma honom enligt allmän lag

eller särskild författning.

I sista stycket av 6 § föreslår utskottet en mindre ändring av redaktionell

natur.

s §■ B § innehåller bestämmelser angående beräknandet av årlig arbetsför
tjänst.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle arbetsförtjänsten antagas

utgöra 1,800 kronor för dels värnpliktiga under annan tjänstgöring än första

tjänstgöring och repetitionsövning, dels vissa värnpliktiga som fullgöra fackutbildning,

dels värnpliktiga furirer m. fl., dels ock fast anställda furir er m. fl.

För övriga värnpliktiga och fast anställda skulle arbetsförtjänsten beräknas

till 1,500 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att arbetsförtjänsten för fast anställda

skulle beräknas enligt de i 9 § av olycksfallsförsäkringslagen stadgade

grunderna. Beträffande värnpliktiga skulle arbetsförtjänsten antagas utgöra

1,980 kronor respektive 1,620 kronor i stället för de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna beloppen.

I motionen I: 228 har föreslagits, att de uti Kungl. Maj:ts förslag angivna

arbetsförtjänstbeloppen måtte höjas till respektive 2,500 kronor och 2,000

kronor. Därjämte innehåller motionen förslag om beräknande av vissa ålderstillägg

å dessa belopp.

Motionen II: 338 går ut på, att ifrågavarande belopp måtte — i anslutning

till vad reservationsvis inom riksförsäkringsanstalten yrkats — fastställas

till 2,400 kronor, respektive 1,800 kronor.

Utskottet har i vederbörlig ordning från riksförsäkringsanstalten införskaffat

utredning angående den kostnadsökning, som skulle föranledas av

ett bifall till vartdera av de sålunda motionsvis gjorda yrkandena ävensom

till ett inom utskottet ifrågasatt annat alternativ beträffande arbetsförtjänstens

beräknande. Berörda utredning, innefattad i en av riksförsäkringsanstalten

till utskottet ingiven skrivelse den 4 maj 1927, återfinnes såsom bilaga B

vid detta utlåtande.

Utredningen giver vid handen, att ett bifall till förslaget i motionen I: 228

— frånsett de ifrågasatta ålderstilläggen — i förhållande till Kungl. Maj:ts

förslag skulle medföra en kostnadsökning för det närmaste budgetåret av

12,000 kronor, för budgetåret 1928—1929 av 65,000 kronor och i jämviktsläget

av 240,000 kronor för budgetår. Vid införande av ålderstillägg enligt

motionärens förslag skulle uppstå en ytterligare kostnadsökning, som i jämviktsläget

beräknats utgöra omkring 100,000 kronor för budgetår.

Ett bifall till motionen II: 338 skulle enligt samma utredning medföra en

kostnadsökning, som beräknats för det närmaste budgetåret till 7,000 kronor,

för budgetåret 1928—1929 till 35,000 kronor och efter jämviktslägets uppnående

till 118,000 kronor för budgetår.

utskottets Enligt utskottets mening måste Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de

yttrande. kontanta ersättningarnas belopp — i betraktande jämväl av övriga i förslaget

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

13

upptagna förmåner — anses vara väl avvägt och innebära avsevärda förbättringar

för personalen. På grund härav och då, såsom av den verkställda

utredningen framgår, de motionsvis framställda ändringsförslagen skulle

medföra ej obetydliga kostnadsökningar för det allmänna, har utskottet ansett

sig böra, med avstyrkande av nämnda ändringsförslag, biträda Kungl.

Maj:ts framställning på förevarande punkt.

Under 20 § upptagas beträffande sjukdom, som ej föranletts av olycksfall, 20 §.

vissa avvikelser från andra kapitlets stadganden bland annat om sjukersättning.

I fråga om dylik ersättning har riksförsäkringsanstalten funnit vissa

begränsningar erforderliga med avseende å rätten till fri läkarvård m. m.

samt sjukpenning vid kronisk sjukdom. Under åberopande av en ingående

motivering — beträffande vilken utskottet hänvisar till propositionen — har

anstalten i ämnet framlagt förslag av följande innebörd:

Pri läkarvård m. m. ävensom sjukpenning skola vid akut sjukdom utgå, så

länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är nedsatt med

minst en fjärdedel. Enahanda förmåner skola vid kronisk sjukdom utgå, så

länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en fjärdedel

och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att förvänta,

dock högst under sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt, da rätten till

läkarvård för sjukdomen inträtt, för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt

eller erhåller annan däremot svarande vård och antagas kan, att genom

dylik vård arbetsförmågan skall kunna återvinnas eller väsentligt höjas.

Vid avgivandet av riksförsäkringsanstaltens senare utlåtande i ärendet

hava två reservanter ansett stadgandet om förenämnda begränsning av förmånerna

av fri läkarvård och sjukpenning m. m. vid kroniska sjukdomar

böra utgå, enär detsamma syntes ägnat att föranleda ökning i förvaltningsbesvären

utan att samtidigt medföra någon mera avsevärd minskning i prestationskostnaderna.

Departementschefen har tillstyrkt bestämmelsernas avfattande i enlighet

med riksförsäkringsanstaltens förslag.

I berörda motion I: 228 har i anslutning till den mening, som uttalats av

reservanterna inom riksförsäkringsanstalten, yrkats att den föreslagna begränsningen

i berörda hänseende måtte helt borttagas.

Utskottet har för sin del funnit en begränsning av rätten till fri läkarvård

m. m. samt sjukpenning vid kronisk sjukdom ur statens synpunkt vara nödvändig.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.

Maj:t i sådant hänseende föreslagit, har utskottet ansett sig böra biträda

Kungl. Maj:ts förslag beträffande författningsrummets avfattning. Utskottet

avstyrker sålunda vad motionären på denna punkt hemställt.

I 23 § har upptagits bestämmelse om 3-årig preskriptionstid i fråga om 23 §.

rätt till ersättning i anledning av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall.

1909 års förordning innehåller föreskrift om sådan preskriptionstid jämväl

med avseende å rätt till ersättning på grund av olycksfall. I överens
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Ikraft
trädande.

Kostnader för

ersättningar.

Anslagsberäkning.

stämmelse med vad enligt olycksfallsförsäkringslagen i motsvarande hänseende

gäller bär i det föreliggande förslaget preskriptionsbestämmelsen

borttagits i fråga om sistnämnda ersättning.

Uti motionen I: 228 har nu yrkats, att den i förevarande paragraf omförmälda

preskriptionstiden av 3 år måtte utsträckas till 10 år.

Då utskottet för sin del finner en 3-årig preskriptionstid beträffande rätt

till ersättning på grund av sjukdom vara påkallad, särskilt med hänsyn

till svårigheten att efter en längre tids förlopp förebringa tillförlitlig utredning

angående sjukdomens uppkomst, har utskottet ansett sig böra på denna

punkt, med avstyrkande av motionärens förslag, biträda vad Kungl. Maj:t

föreslagit.

I fråga om tiden för författningens ikraftträdande innebär Kungl. Maj:ts

förslag, att förordningen skulle träda i tillämpning den 1 januari 1928 men

icke gälla beträffande ersättningsanspråk, som grundas på dessförinnan inträffat

olycksfall eller yppad sjukdom.

I motionen I: 228 har föreslagits, att riksdagen skulle besluta eller hos

Kungl. Maj:t begära förslag om att förordningen måtte erhålla återverkande

kraft på tidigare beviljade ersättningar, som utginge med mindre belopp än

enligt den nya författningen.

Utskottet vill i förevarande avseende ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag,

vilket torde överensstämma med hittills tillämpade principer beträffande

ikraftträdandet av författningar eller författningsändringar av liknande natur.

Utskottet, som alltså icke kan biträda motionärens yrkande, vill i detta

sammanhang erinra, att de enligt 1909 års förordning beviljade ersättningsbeloppen

på grund av särskilda beslut av statsmakterna under senare år

utgått med 100 procents förhöjning ävensom att utskottet i annat utlåtande

denna dag tillstyrker anslag för beredande av fortsatt dylik förhöjning.

Beträffande gjorda beräkningar rörande kostnaderna för ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, efter de nya bestämmelsernas

ikraftträdande får utskottet hänvisa till sid. 59—61 i propositionen

samt vissa vid densamma fogade bilagor ävensom till den vid detta

utlåtande såsom bilaga A fogade tabellen.

Av sistberörda tabell framgår, att ersättningskostnaderna såväl enligt nuvarande

bestämmelser som enligt det av Kungl. Maj:t framlagda och av utskottet

i huvudsak tillstyrkta förslaget approximativt uppskattats för budgetåret

1927—1928 till 1,235,000 kronor, för budgetåret 1928—1929 till 1,635,000

kronor och sedan jämviktsläget uppnåtts till 2,270,000 kronor årligen.

Med avseende å sättet för ifrågavarande kostnaders bestridande har departementschefen

anfört följande.

»Enligt § 46 mom. 1 värnpliktslagen skall ersättning i anledning av kroppsskada,

som värnpliktig ådragit sig under militärtjänstgöring, utgå av den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

15

till förmån för beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfonden, och

enligt kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 89 s. 7) skall samma fond jämväl

bestrida kostnaden för ersättning till övriga, som kunna vara därtill berättigade

enligt förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring. Då emellertid nämnda fonds inkomster beräknats

icke kunna helt förslå till täckande av dess utgifter, har från och med år

1910 under riksstatens elfte huvudtitel anvisats anslag såsom bidrag till

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vilket anslag årligen överförts till fonden i fråga. Då fondens inkomster

(bötesmedel och fondavkastning) under år 1918 tillika med då anvisat anslag

å 30,000 kronor icke förslogo till täckande av kostnaderna för ersättning

enligt militärersättningsförordningen, fick fonden under sagda ar vidkännas

en kapitalminskning av omkring 100,000 kronor. Genom därefter anvisade

förhöjda anslag kunde kostnaderna bestridas utan anlitande av fondens kapital,

till dess att med budgetåret 1923—1924 kostnaderna stegrades så, att

fondens kapital därefter ånyo måst anlitas, med påföljd att kapitalet, som

den 30 juni 1923 utgjorde kronor 4,909,641: 97, den 30 juni 1926 minskats

till kronor 4,544,276: 78.

Statskontoret har nu framhållit, att det syntes lämpligt att, om man ville

förekomma, att fonden minskades till kapitalet, i riksstaten anvisa medel

i form av förslagsanslag att anlitas, i den mån fondens inkomster icke försloge

till bestridande av ersättningen för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Ordnades det på sådant sätt, syntes det statskontoret ej

vara behövligt att, såsom för närvarande skedde, anvisa särskilt förslagsanslag

till förhöjning av tidigare beviljad ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utan syntes det vara lämpligt att

för all sådan ersättning anvisa ett enda förslagsanslag under riksstatens

elfte huvudtitel.

Yad statskontoret härutinnan anfört synes mig beaktansvärt. Emellertid

skulle den av statskontoret ifrågasatta anordningen föranleda en anslagsförhöjning

av åtskilligt över en halv miljon kronor. Det lärer därför vara uteslutet

att i förevarande sammanhang genomföra densamma, utan torde därmed

få anstå till ett följande budgetår.

Under elfte huvudtiteln, punkt 22, i årets statsverksproposition har, såsom

inledningsvis nämnts, i avvaktan på proposition med förslag till ändrade

bestämmelser i ämnet, ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillsvidare beräknats

till 377,000 kronor. Detta belopp har erhållits genom att till den

för innevarande budgetår beviljade anslagssumman, 252,000 kronor, lägga

125,000 kronor, utgörande det belopp, till vilket ersättningarna enligt de av

riksförsäkringsanstalten föreslagna nya bestämmelserna, i händelse av deras

genomförande från och med den 1 januari 1928, skulle belöpa sig under

ifrågavarande budgetår. Emellertid har riksförsäkringsanstalten, på därtill

av mig given anledning, i sin förenämnda skrivelse den 9 februari 1927 upplyst,

att den kostnad, som, under förutsättning av nya bestämmelsers ikraft
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Hemställan.

trädande den 1 januari 1928, därav skulle uppstå under nästa budgetår, kan

antagas komma att motsvaras av en minskning av 75,000 kronor i kostnaderna

för ersättningar enligt nuvarande bestämmelser under samma budgetår.

Då nu, såsom av det föregående framgår, kostnaderna för ersättningar

enligt det av mig förordade författningsförslaget under nästa budgetår

torde kunna beräknas till 135,000 kronor, skulle alltså ökningen av

utgifterna för bär ifrågavarande ändamål inskränka sig till (135,000 — 75,000 =)

60.000 kronor. Det skulle därför kunna ifrågasättas att låta anslagsförhöjningen

stanna vid sistnämnda belopp. För att emellertid i någon mån begränsa

anlitandet av omförmälda fonds kapital, synes mig lämpligast att

uppföra anslaget med det i statsverkspropositionen beräknade beloppet,

377.000 kronor.»

Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört beträffande sättet för ersättningskostnadernas bestridande, tillstyrker,

att det under elfte huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till bidrag till

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

höjes till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 377,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och föreslagits får utskottet

hemställa,

A) att riksdagen må,

I) med förklarande, att Kungl. Maj:ts i förevarande proposition

nr 179 framlagda förslag till förordning om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, för sin del

antaga följande, såsom utskottets förslag betecknade förslag

till förordning i ämnet:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §-

Varder värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som i denna

förordning avses, under militärtjänstgöring i fredstid skadad till följd av

olycksfall eller ådrager sig person, som nu nämnts, annorledes under dylik

tjänstgöring sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt nedan

stadgade grunder.

Drabbas någon, som därtill beordrad

eller med behörigt tillstånd

frivilligt deltager i militärtjänstgöring

i fredstid, av skada eller sjukdom,

som ovan omförmälts, äger Kungl.

Maj :t besluta om ersättning till honom

i huvudsaklig överensstämmelse med

angivna grunder.

Drabbas någon, som därtill beordrad

eller med behörigt tillstånd

frivilligt deltager i militärtjänstgöring

i fredstid, av skada eller sjukdom,

som ovan omförmälts, äger Kungl.

Maj:t, där förhållandena anses höra

därtill föranleda, besluta om ersättning

till vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse

med angivna grunder.

2 §■

1. Till fast anställda hänföras i denna förordning fast anställt manskap

vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap,

musikelever, skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter,

kustartillerikadetter och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid

flottan, marinintendentskadetter samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.

2. Militärtjänstgöring anses hava varit för handen endast under tid,

då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla

sig å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch eller

annan färd eller då den skadade i annat fall än nyss nämnts varit stadd

på färd till eller från militärtjänstgöringen samt färden föranletts av och

stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.

3 §•

1. Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det

undantag, som i 6 § angives, av riksförsäkringsanstalten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 35 höft. (Nr 52).

957 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr Ö2.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Över beslut av riksförsäkringsanstalten i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i

betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde

dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då

sådant skedde.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

2. Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § i lagen om försäkringsrådet stadgas.

3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

4 §•

Riksförsäkringsanstalten ävensom försäkringsrådet äga att till vidare utredning

rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga samt av

vederbörande polismyndighet påfordra undersökning.

5 §■

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må

förty ej tagas i mät för gäld.

2 k a p. Ersättning för skada till följd av olycksfall.

6 §•

För skada till följd av olycksfall utgives i ersättning:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, under sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning

utgår endast, för så vitt sjukdomen varat under mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet och arbetsförmågan blivit nedsatt med minst

en fjärdedel; skolande hel sjukpenning utgå med följande belopp, nämligen:

om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945

kronor, med en krona 50 öre,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215

kronor, med två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till

1,485 kronor, med två kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till

1,755 kronor, med tre kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till

2,025 kronor, med tre kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till

2,295 kronor, med fyra kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till

2,565 kronor, med fyra kronor 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till

2,835 kronor, med fem kronor samt

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,

med fem kronor 50 öre;

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;

med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden

för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som under 1) nämnts;

dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades

tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre

belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga

arbetsförtjänsten, samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit

nedsatt med minst en tiondel;

b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga

skäl därtill äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller

del därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp

motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt

gällande beräkningsgrunder.

Ersättning, varom i denna paragraf är stadgat, utgår icke till fast anställt

manskap vid försvarsväsendet, musikelev eller skeppsgosse, så länge

anställningen varar, ej heller till annan fast anställd eller värnpliktig för

tid, under vilken tjänstgöringen varar. Beträffande ersättning enligt 1) a)

skall dessutom gälla, att läkarvård och läkemedel icke tillkomma den

skadade för tid, under vilken han enligt därom gällande bestämmelser är

berättigad att i anledning av skadan åtnjuta vård genom militär eller annan

statlig myndighets försorg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad anskaffas,

må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

Läkarintyg eller annat intyg, som

erfordras för bedömande av förlust

eller nedsättning av arbetsförmågan

efter militärtjänstgöringens upphörande,

skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,

därest detsamma icke utfärdas

på anmodan av vederbörande

militära myndighet.

Kostnad för läkarintyg eller annat

intyg, som erfordras för bedömande

av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

efter militärtjänstgöringens

upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,

därest intyget icke

utfärdas på anmodan av vederbörande

militära myndighet.

7 §•

Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än etthundra kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, eu livränta från dödsfallet,

så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn, som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått

samma ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptiv - moder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det

underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes

arbetsförtjänst.

Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt

detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller

adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras

nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.

Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

8 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) ettusen niohundraåttio kronor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som

fullgör i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande

tjänsteställning vid marinen;

b) ettusen sexhundratjugo kronor

för värnpliktig, som icke avses härovan under a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

9 §•

Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom

arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda färdigheter, som

för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga, samt till den

skadades ålder. Var den skadade vid olycksfallet behäftad med kroppsskada

eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.

10 §.

Kiksförsäkringsanstalten må när som helst och under så lång tid, sådant

finnes lämpligt, bereda den skadade vård å sjukvårdsanstalt. Den skadade

må dock ej utan sitt medgivande intagas å sjukvårdsanstalt, såvida ej

skadan enligt läkares intyg kräver vård å sådan anstalt.

Vårdas den skadade efter tjänstgöringens eller anställningens slut å

militär sjukvårdsanstalt, eller beredes honom av riksförsäkringsanstalten

vård å civil sådan anstalt, må å sjukpenning, som under tiden tillkommer

honom, avdragas ett med hänsyn till kostnaden för vården skäligt belopp,

dock högst hälften.

Kiksförsäkringsanstalten äger ock att under viss tid i stället för livränta

eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt dryckenskap,

ersättning i naturaförmåner samt, efter samtycke av livräntetagaren

eller dennes målsman, bereda livräntetagare uppehälle å ålderdomshem,

barnhem eller annan dylik anstalt.

11 §.

Är den skadade berättigad att vid skada till följd av olycksfall av statsmedel

erhålla understöd, som icke i denna förordning avses, såsom avlöning,

pension eller annat underhåll, eller skall sådant understöd utgå

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

från kassa eller pensionsinrättning, som understödes med statsmedel, avdrages

från ersättning, som utgives enligt denna förordning, vad i anledning

av olycksfallet för motsvarande ändamål från statens sida, av kassan

eller pensionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår;

dock att i fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning

sådant avdrag endast må ske, om staten helt och hållet eller till minst

en tredjedel bidragit till bestridande av kostnaden för understödet, och

ej ske med större belopp, än som svarar emot statens bidrag.

För pensionstillägg eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

eller för annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd

må avdrag icke göras.

12 §.

Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6 och 7 §§ utbetalas så fort

ske kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag.

Livränta utbetalas för varje månad, räknad från den dag, rätten till livränta

inträtt, å månadens första dag utan återbetalningsskyldighet för månad,

under vilken rätten till livränta upphört eller livränta minskats; dock

skall riksförsäkringsanstalten beträffande tiden för utbetalning av livräntetillägg,

varom i 6 § 2 a) förmäles, äga meddela sådana bestämmelser,

som må anses lämpliga för vinnande av säkerhet, att tillägget användes

för det därmed avsedda ändamålet. Sjukpenning och livränta må ock,

med ersättningstagarens samtycke och utan återbetalningsskyldighet, utbetalas

för längre betalningsterminer än nu är sagt. Uppkommer vid bestämmande

av belopp, som skall utbetalas, bråktal av öre, utföres beloppet

med närmast högre antal ören.

Har ersättningstagaren ej före utgången av året näst efter det, under

vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas, vare sig uppburit beloppet eller

hos riksförsäkringsanstalten påfordrat utbetalning av detsamma, är rätten

till beloppets utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av ersättning förordnar Kungl. Maj:t.

13 §''

Äger någon rätt till ersättning enligt denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av olycksfallet må tillkomma honom enligt allmän lag eller

särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning sökas åter av den, som vållat skadan

eller oberoende av vållande enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,

där ej även han drabbats av olycksfallet och på grund därav är

berättigad till ersättning enligt denna förordning. På grund av vad i detta

stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten dock äga att återkräva allenast

vad ersättningstagaren varit berättigad att utbekomma av den skadeståndspliktige.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

23

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen därom underrättas.

Yppas skadan först sedan tjänstgöringen upphört, skall underrättelse

därom i stället lämnas rullföringsbefälhavaren eller, om den

skadade är inskriven å sjömanshus, sjörullföringsbefälhavaren.

Den skadade vare ock skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla.

15 §.

Sedan underrättelse om olycksfallet lämnats på sätt i 14 § sägs, åligger

det kompanichefen eller motsvarande befäl eller rullförings- eller sjörullföringsbefälhavaren

att, där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas

medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt 6 eller 7 §, om olycksfallet

ofördröjligen avgiva skriftlig anmälan. Denna anmälan skall av kompanichefen

eller motsvarande befäl för översändande till riksförsäkringsanstalten

ingivas till vederbörande militära personalchef. Av rullföringseller

sjörullföringsbefälhavaren skall anmälan, med avvikelse från den för

befordran av tjänstemeddelanden fastställda ordning, insändas omedelbart

till riksförsäkringsanstalten.

De närmare bestämmelserna rörande anmälan om olycksfall, som i denna

förordning avses, meddelas av Kungl. Maj:t.

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om olycksfallet, skall

anstalten, så snart ske kan, ändå att ansökan om ersättning icke blivit

gjord, besluta om de åtgärder, som för den skadades vård må vara av

nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt denna förordning skall

utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga

rum. Sådan jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden

före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan

beslutats av riksförsäkringsanstalten, före dagen för beslutet.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till efterrättelse.

17 §•

Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej heller må, där olycksfall, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakats

av efterlevande, ersättning utgå till denne.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj ds förslagJ (Utskottets förslag.)

18 §•

Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av

olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom måste anses

hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, må ersättning

enligt 6 § skäligen nedsättas.

Lag samma vare, där den skadade ej ställt sig till efterrättelse anordning

eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som givits på grund av

denna förordning, så ock där genom försummelse av den skadade underrättelse

om olycksfallet enligt 14 § icke lämnats; dock att nedsättning av

ersättningen ej må ske, såvida ej skadan väsentligen förvärrats därigenom,

att den skadade i följd av förseelsen kommit att sakna lämplig vård.

3 kap. Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall.

19 §.

1. Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen

under militärtjänstgöring,

därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej

finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt

därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men

denna skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.

2. Beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som i 1 mom. avses,

skola, med nedan i detta kapitel angivna undantag och tillägg, bestämmelserna

i 2 kap. om ersättning för skada till följd av olycksfall äga

motsvarande tillämpning.

20 §.

Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med

iakttagande av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom

i detta kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.

Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut)

sjukdom, så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är

nedsatt med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så

länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en

fjärdedel och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att

förvänta. Vid sjukdom, som senast angivits, utgår sådan ersättning dock

icke under längre tid än sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt,

då rätten därtill inträtt, för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt

eller erhåller annan däremot svarande vård och antagas kan, att

genom dylik vård arbetsförmågan skall kunna återvinnas eller väsentligt

höjas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

25

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan

ersättning, som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under

längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas

mot ett kapital för en gång.

21 §•

Den, som på grund av bestämmelserna i detta kapitel är berättigad till

ersättning enligt 6 § eller 7 § b), må ej uppbära ersättningen för tid,

varunder han är bosatt utom riket eller varunder han undergår frihetsstraff

eller tvångsarbete eller enligt domstols förordnande är intagen i allmän

uppfostringsanstalt.

22 §.

Fråga om jämkning i ersättning, som utgår på grund av bestämmelserna

i detta kapitel, må icke väckas, sedan tre år förflutit från det ersättningen

bestämdes.

23 §.

Sätt till ersättning på grund av bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,

därest icke inom en tid av tre år, räknat på sätt här nedan sägs,

underrättelse jämlikt 14 § blivit lämnad om sjukdomen eller denna blivit

anmäld i riksförsäkringsanstalten eller anhållan därstädes blivit gjord om

ersättning i anledning av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från

det för fast anställt manskap vid försvarsväsendet, musikelev och skeppsgosseanställningen

samt för annan fast anställd och värnpliktig tjänstgöringen

upphört eller från den senare tidpunkt, då sjukdomen yppades eller, där

fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

24 §.

Har sjukdom, som i detta kapitel avses, yppats under militärtjänstgöring

och föreligga för vederbörande militärläkare otvetydiga skäl att

antaga, att sjukdomen kan föranleda ersättning enligt denna förordning,

skall den kompanichef eller motsvarande befäl enligt 15 § åliggande anmälningsskyldighet

fullgöras av militärläkaren.

4 kap. Särskilda bestämmelser.

25 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t

eller av de civila eller militära myndigheter, som av Kungl. Maj:t därtill

bemyndigas.

26 §.

1. Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 juni 1909

(nr 89, s. 1) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maf.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

militärtjänstgöring, ävensom vad i Kungl. Maj:ts brev till arméförvaltningen

den 6 maj 1881 (nr 35, s. 10) angående förändring i bestämmelserna

om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa finnes stadgat rörande ersättning

för skada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring i

fredstid.

2. Beträffande olycksfall, varom i denna förordning stadgas, skola bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete icke äga tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928; dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som

yppats före nämnda dag, bedömes enligt äldre bestämmelser.

II) öka ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

nu 252,000 kronor, med 125,000 kronor till 377,000

kronor;

B) att förenämnda motion I: 228, i den mån densamma

icke kan anses besvarad genom vad utskottet i det föregående

anfört och hemställt, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda; samt

C) att förenämnda motion II: 338 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar G. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp *), Enhörning *), Dalberg *), Lindgren och östergren;

från andra kammaren: herrar Borggren*), Bäcklund, Wikström, Höglund, Svensson

i Betingetorp *), Molander, Heiding och Thore-, dock att i behandlingen av 1 §

andra stycket, 2 § 2 mom. samt 8 § av författningsförslaget herr Johansson i

Edsbyn *) deltagit i stället för herr Wikström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

27

Särskilt yttrande:

av lierr Thore, som anfört:

»Av den kungl. propositionen framgår (sid. 6—8), att vidkommande den

föreslagna författningens form mot varandra divergerande åsikter uttalats

från riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet. Under det att riksförsäkringsanstalten

anser, att bestämmelserna angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, efter förebild av 1909

års förordning böra sammanfattas i en särskild författning, har försäkringsrådet

uttalat den meningen, att man borde inrangera samtliga frågor om

ersättning för olycksfallsskada under olycksfallsförsäkringslagen, vilket skulle

kunna ske genom vissa ändringar och tillägg i nämnda lag. Genom sistnämnda

anordning skulle alla fall av ersättning för olycksfall under militärtjänstgöring

komma att behandlas i full överensstämmelse med frågorna om ersättning

för olycksfall i arbete i allmänhet. Därjämte behövde man icke vid ordnandet

av frågorna om ersättning i anledning av sjukdom, som icke föranletts

av olycksfall, taga någon hänsyn till vad som gällde i fråga om ersättning

för olycksfallsskada.

Ehuru föredragande departementschefen icke kunnat förneka, att den av

försäkringsrådet föreslagna uppdelningen av hithörande bestämmelser på

olycksfallsförsäkringslagen och en särskild författning, omfattande ersättning

vid sjukdom, ur både principella och praktiska synpunkter kunnat hava vissa

skäl för sig, har han i allt fall anslutit sig till riksförsäkringsanstaltens förslag,

vilket innefattar, att samtliga frågor om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, skola regleras i en särskild författning.

I konsekvens härmed och då de fast anställda vid krigsmakten

ifråga om rätt till ersättning för olycksfallsskada falla under olycksfallsförsäkringslagen,

har ifrågavarande personal undantagits från tillämpningen av

sistnämnda lag och införts i den föreslagna författningen.

Anledningen till att departementschefen icke velat acceptera den av försäkringsrådet

föreslagna anordningen är enligt vad som uttalas i propositionen

den, att en principiell skillnad mellan värnpliktiga och arbetare, som avses i

olycksfallsförsäkringslagen, skulle föreligga. Detta borde leda till olika betraktelsesätt,

allt eftersom eu olycksfallsskada uppkommit under värnpliktstjänstgöring

eller under annat arbete. Härtill komme, att värnpliktstjänstgöringens

karaktär av tvångstjänstgöring borde föranleda, att ersättning för sjukdom,

som, utan att hava orsakats av olycksfall, dock ådragits genom militärtjänstgöringen,

utmättes enligt samma grunder som ersättning för olycksfallsskada.

Slutligen anföres som ytterligare skäl, att nu gällande bestämmelser

äro sammanförda i en författning.

Med anledning av vad sålunda anförts må bemärkas, att i propositionen

vissa antagna arbetsförtjänster lagts till grund vid beräknande av olycksfallsersättningarna

för de värnpliktiga, vadan olycksfallsförsäkringslagen här

direkt kunnat tillämpas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

I vad angår den sedan gammalt rådande likställigheten beträffande ersättningsnormer

vid under militärtjänstgöring uppkommande olycksfall och

sjukdom, så har denna plägsed sitt ursprung från Yadstena krigsmanshuskassa

och beträffande ersättningar, som utgått till det indelta manskapet. Bakom

bestämmelserna här har tydligen legat en strävan att i någon mån gottgöra

vederbörande för under krigstjänstgöring uppkommande sjukdomar eller

andra kroppsskador. I förordningen 1909, där värnpliktige, volontärer m. fl.

införts som ersättningsberättigade, har ovannämnda likställighet bibehållits.

Det må emellertid bemärkas, att de år 1909 stipulerade ersättningarna utgjorde

små belopp och att nämnda förordning icke utformats efter lika vida

principer, som sedermera kommit att gälla för olycksfallsförsäkring. Att

man hittills av olika anledningar icke velat särskilja de olika riskmomenten,

synes mig icke vara tillräckligt skäl att nu, då saken slutgiltigt skall ordnas,

gå frågan om olika ersättningsnormer för olycksfall och sjukdom alldeles

förbi.

Huru ersättningsfallen fördela sig på olycksfall och sjukdom framgår av

följande ur den kungl. propositionen hämtade tabeller.

Antalet fall år

1921

1922

1923

1924

1925

1926

Ersättning på grund av:

(uppskatta!)

Olycksfall .................................

......... 86

88

119

122

146

139

Sjukdom .....................................

........ 223

317

354

357

440

516

Antalet

beslutade ersättningsfall på 1 milj.

tj änstgöringsdagar

Ersättning på grund av:

1921

1922

1923

1924

1925

1926

Olycksfall.....................................

6.0

5.7

8.o

8.4

10.5

11.0

Sjukdom .....................................

... 15.5

20.6

23.8

24.5

31.7

41.0

Riksförsäkringsanstalten finner stegringen i frekvenstalen anmärkningsvärt

stor och sätter denna stegring i samband med ökad kännedom om gällande

ersättningsbestämmelser. I och med att utvidgade förmåner i ersättningsväg

beredas, kan förväntas, att frekvenstalen än mera ökas och att kostnaden

för statsverket stiger i samma proportion. Särskilt är härvid att bemärka

den förändrade lydelsen av 19 § i förordningen. Enligt hittills gällande

bestämmelser stadgas för rätt till sjukdomsersättning, att dylik ersättning

utgår, »om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad

militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen

bidragit». Enligt de nya bestämmelserna skall ifråga om sjukdomsfall, som

yppats under tjänstgöringen, dessa presumeras vara föranledda av militärtjänstgöringen,

vadan sålunda ersättning är utesluten endast i de fall, att

skälig anledning finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit

därtill. Någon omläggning av bevisföringen beträffande sjukdom, vilken

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

29

yppats efter tjänstgöringen, tiar givetvis icke kunnat ske, men att ökade

ersättningsanspråk som eu följd av den omlagda presumtionen i paragrafens

första del även i senare fallet komma att göra sig gällande, kan tagas för

givet. I fråga om all socialförsäkring visar erfarenheten, att om ersättningsbeloppen

utökas och gränserna för bestämmelsernas räckvidd göras mindre

distinkta, ökade anspråk komma att framträda, vilka, stödda som de ofta

äro av sakkunnig hjälp, bli svåra att tillbakavisa, ehuru fallen måhända ej

ursprungligen varit avsedda att ligga inom bestämmelsernas ram.

Av den omständigheten, att värnpliktstjänsten är en tvångstjänstgöring,

torde icke utan vidare böra följa, att staten ifråga om sjukdomsfall ålägges

samma ersättningsplikt som beträffande olycksfall. Den förstnämnda ersättningen

synes mera hava karaktär av understöd från statens sida, under det

att olycksfallsersättningen allmänt anses som en rätt. Om jag sålunda intet

har att erinra emot storleken av de på grund av olycksfall till de värnpliktige

föreslagna ersättningarna, så finner jag däremot de föreslagna ersättningarna

på grund av sjukdomsfall utgöra en allt för stor belastning på statsverket.

Av de i propositionen anförda kostnadsberäkningarna framgår, att de

statliga utgifterna för den ifrågavarande försäkringen komme att utökas från

1,100,000 kronor per år till 2,270,000 kronor per år, vilket senare belopp

motsvarar ett om cirka 10 år inträffande jämnviktsiäge. Vid uppskattningen

av det sannolika antalet ersättningsfall under 1928 och följande år har

man räknat med frekvenstalen 12 för olycksfall och 35 för sjukdomsfall;

allt per en miljon tjänstgöringsdagar. Med hänsyn till den förut påvisade

stegringen i frekvenstalen samt den föreslagna mera rymliga ramen för ersättningars

utgående synas mig de använda frekvenstalen ligga på underkant

av dem, som med sannolikhet kunna förväntas. Riksförsäkringsanstalten

framhåller även, att dess uppskattningar äro att betrakta såsom mycket

approximativa, enär de till grund för desamma liggande antagandena i flera

avseenden äro synnerligen osäkra.

Utgående från synpunkter i överensstämmelse med de ovan anförda har

jag i "utskottet uttalat den meningen, att den kungl. propositionen i sitt

nuvarande skick bort av utskottet avstyrkas.»

Reservationer:

I fråga om utskottets hemställan under punkten A) I): (förslag till förordning

om ersättning ij anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring):
beträffande

1 §:

av herrar 1Säcklund, Höglund, Molander och Thore, vilka i enlighet med

riksförsäkringsanstaltens mening ansett frivilliga deltagare i militärtjänstgöring

icke böra medtagas i författningen och alltså yrkat, att andra stycket

av förevarande paragraf måtte ur författningsförslaget uteslutas;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

beträffande 8 §:

av herrar C. E. Svensson, Östergren, Bor g gr en, Bäcklund, Höglund och

Molander, vilka tillstyrkt bifall till motionen XX: 338, i vad den avser avfattningen

av 8 §, och alltså hemställt, att paragrafen måtte erhålla följande

lydelse:

»8 §.

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) tvåtusen fyrahundra kronor

för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen

första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,

deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger

honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,

för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som

fullgör i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt

för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen

sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande

tjänsteställning vid marinen;

b) ettusen åttahundra kronor

för värnpliktig, som icke avses härovan under a).

För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete»; samt

beträffande 20

av herrar Bäcklund, Höglund och Molander, vilka med tillstyrkande av bifall till

motionen I: 228, i vad den avser förevarande paragraf, hemställt, att sista

punkten i andra stycket av paragrafen måtte uteslutas och densamma alltså

erhålla följande lydelse:

»20 §.

Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med iakttagande

av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom i detta

kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.

Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut)

sjukdom, så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är

nedsatt med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så

länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en

fjärdedel och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att

förvänta.

Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan

ersättning, som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under

längre ellei kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas mot

ett kapital för en gång.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell, utvisande beräknade kostnader under olika budgetår samt i jämviktsläget för ersättningar på grund av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående såväl enligt nuvarande som enligt

de av Kungl. Majst föreslagna nya bestämmelserna.

Beräknade kostnader i

kronor

för budgetåren

Årlig

kostnad

Ersättningens art

i kronor

i jämvikts- läget

1927—28

1928-29

1929-30

1930—31

1931-32

1932-33

1933-34

1934—35

1935-36

1936-37

Sjukpenning..................

233 000

324 000

330000

330 000

330 000

330 000

330 000

330 000

330 000

330 000

330 000

55 000

224 000

240 000

240 000

240 000

240 000

240000

240 000

240 000

240 000

240 000

Invaliditetsersättning......

855 000

995 000

1 070 000

1 130 000

1 190 000

1 230 000

1 265 000

1300 000

1 330 000

1355 000

1 490 Ö00

Begravningshjälp...........

15 000

15 000

15 000

15 000

15 000

15 000

15000

15 000

15 000

15000

15 000

Efterlevandelivräntor......

77 000

77000

80 000

85000

85 000

90 000

95 000

95 000

100 000

100 000

195 000

Samtliga ersättningar

1 235 000

1635000

1 735 000

1 800 000

1860 000

1 905 000

1 945 000

1 980 000

2 015 000

2 040 000

2 270 000

hj

»—j

05

Barikoutskottets utlåtande Nr 52.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

KIKSFÖRSÄKRIN GS ANSTALTEN.

Bilaga B.

Till Riksdagens Bankoutskott.

I skrivelse den 30 april 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten

att verkställa och senast den 7 maj 1927 till utskottet överlämna viss

i utskottets skrivelse den 26 sistlidne april begärd utredning rörande den kostnadsökning,

som skulle föranledas av bifall till vissa, dels motionsvis, dels inom

utskottet framställda förslag till ändrad lydelse av 8 § i det vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 179 fogade förslaget till förordning om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Enligt 8 § i den föreslagna förordningen skulle den till grund för ersättningarnas

beräknande liggande årliga arbetsförtjänsten antagas utgöra vid

tiden för olycksfallet:

a) 1,980 kronor för vissa angivna grupper av värnpliktiga;

b) 1,620 kronor för övriga värnpliktiga.

För fast anställd skulle ifrågavarande arbetsförtjänst beräknas efter de

grunder, som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I motionen nr 228 i första kammaren har under punkt 2 hemställts om sådan

ändring av nyssnämnda 8 §, att arbetsförtjänsten för de värnpliktiga skulle

höjas till 2,500 kronor, respektive 2,000 kronor (jämte vissa ålderstillägg).

I motionen nr 338 i andra kammaren föreslås ifrågavarande belopp till 2,400

kronor, respektive 1,800 kronor. För de fast anställda föreslås icke i motionerna

någon ändring av den föreslagna förordningens bestämmelser rörande

arbetsförtjänstens beräknande.

Inom utskottet har vidare ifrågasatts, att beloppen för den årliga arbetsförtjänsten

skulle för de värnpliktiga bestämmas till 2,280 kronor, respektive

1,800 kronor.

Vid de kostnadsberäkningar, som nu verkställts, har hänsyn icke tagits till

övriga i motionen I: 228 framställda yrkanden.

Beträffande den inbördes storleken av grupperna fast anställda och värnpliktiga

har riksförsäkringsanstalten i sin skrivelse den 9 februari 1927 till

statsrådet och chefen för försvarsdepartementet anfört, att antalet tjänstgöringsdagar

för värnpliktiga enligt förutsättningarna för försvarsbeslutet vid 1925

års riksdag kunde uppskattas till 55 % av hela antalet tjänstgöringsdagar för

de personalgrupper, som skulle vara ersättningsberättigade enligt de föreslagna

nya bestämmelserna. Med ledning av de i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna

ersättningsbestämmelserna kan det antagas, att av de sammanlagda kostnaderna

51,5 % komma att hänföra sig till ersättningar till de värnpliktiga

och 48,5 % till ersättningar till de fast anställda.

Den antagliga medelarbetsförtjänsten för de fast anställda uppskattades i

sistnämnda skrivelse till 1,900 kronor.

Beträffande medelarbetsförtjänsten för de värnpliktiga anförde anstalten i

samma skrivelse följande:

»Vad de värnpliktiga beträffar, är att märka, att de, vilkas arbetsförtjänst

skulle antagas till 1,980 kronor, äro jämförelsevis mycket få. En överslagsberäkning

ger vid handen, att man befinner sig på den säkra sidan, om man för

gruppen värnpliktiga räknar med en antagen genomsnittlig årlig arbetsförtjänst

av 1,650 kronor.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

33

Om de i motionen I: 228 föreslagna ålderstilläggen tillsvidare lämnas ur

räkningen, kan på samma sätt den genomsnittliga årliga arbetsförtjänsten för

de värnpliktiga enligt de nu ifrågavarande förslagen uppskattas till

enligt motionen 1:228 .......................... 2,040 kronor,

enligt motionen 11:338 .......................... 1,850 kronor och

enligt inom utskottet ifrågasatt förslag.............. 1,840 kronor.

Med ledning av de nu anförda siffrorna är det möjligt att uppskatta kostnadsökningen

enligt dessa tre förslag i jämförelse med det till grund för Kungl.

Maj:ts proposition lagda förslaget. För kontantersättningarna (sjukpenning,

livränta, begravningshjälp) kan ökningen beräknas genom att höja 51,5 % av

den enligt det i propositionen framlagda förslaget beräknade kostnaden för

dessa ersättningar i proportionen

2,040 : 1,650 för motionen I: 228,

1,850 : 1,650 för motionen II: 338 och

1,840 : 1,650 för det inom utskottet ifrågasatta förslaget.

Detta innebär, att kontantersättningarnas hela belopp kan antagas komma

att ökas med respektive 12,2 %, 6,2- % och 5,9 %.

Kostnaderna för läkarvård m. m. röna icke någon inverkan av de angivna

ändringarna i fråga om arbetsförtjänstens beräkning.

I nedanstående tabell äro de beräknade kostnaderna för budgetåren 1927/28

och 1928/29 samt i jämviktsläget sammanförda. I tabellen äro medräknade kostnaderna

såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna nya bestämmelser, dels

enligt propositionen, dels enligt de i utskottets skrivelse angivna ändringsförslagen

beträffande 8 § av den föreslagna förordningen.

Ersättningens art

Beräknade kostnader i kronor enligt

Kungl. Maj:ts proposition

motionen I: 228 utan hänsyn

till ålderstillägg

Budgetåret

1927/28 | 1928/29

I jämvikts- läget

Budgt

1927/28

tåret jl jämvikts-

1928/29 1 läget

Sjukpenning.......................

Läkarvård rn. m................

Invaliditetsersättning............

Begravningshjälp................

Efterlevandelivräntor............

Samtliga ersättningar

233.000

55.000

855.000

15.000

77.000

324.000

224.000

995.000

15.000

77.000

330.000

240.000

1,490,000

15,000

195.000

240.000

55.000

860.000

15.000

77.000

360.000

224.000

1,023,000

15.000

78.000

368.000

240.000

1,670.000

15,000

217.000

1,235,000

1,635,000

2,270,000

1.247,000! 1,700,000 2,510.000

Ersättningens art

Beräknade kostnader i kronor enligt

motionen 11: 338 in0m fram8täUt

lorslag

Budg

1927/28

etåret

1928/29

I jämvikts- läget

Budge

1927/28

tåret jl jämvikts-

1928 29 i läget

Sjukpenning........................

Läkarvård m. m...................

Invaliditetsersättning............

Begravningshjälp.....

Efterlevandelivräntor ......

Samtliga ersättningar

237.000

55.000

858.000

15.000

77.000

343.000

224.000

1,010,000

15.000

78.000

348.000

240.000

1,580,000

15,000

205.000

237.000

55.000

858.000

15.000

77.000

342.000

224.000

1,009,000

15.000

78.000

347.000

240.000

1.576,000

15,000

205.000

1,242,000

1,670,000

2,388,000

1,242,000

l,668,00o| 2,383,000

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt 35 höft. (Nr 52.) 957 s; 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

I motionen I: 228 föreslås ytterligare, såsom ovan antytts, sådan ändring i

8 § av den föreslagna förordningen, att till den fastställda arbetsförtjänsten

skulle för de värnpliktiga läggas tre ålderstillägg efter fem på varandra följande

år med 300 kronor för varje gång.

En sådan bestämmelses inverkan på kostnaderna skulle så gott som uteslutande

hänföra sig till de utgående livräntorna. Anstalten har utgått från, att

motionären närmast avsett en höjning av muaZidlivräntornas belopp.

Med ledning av det antagande rörande avgången bland livräntetagarna, som

anstalten gjort i sin underdåniga skrivelse den 7 december 1926 med kostnadsberäkningar

rörande ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

har en uppskattning av de ifrågasatta ålderstilläggens inverkan på kostnaderna

för ersättningar till de värnpliktiga utförts. Denna uppskattning har

givit vid handen, att ökningen av invaliditetsersättningarnas årliga belopp i

jämviktsläget på grund av ålderstilläggen kan antagas komma att i avrundat

tal uppgå till omkring 100,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1927.

J. MAT.

David Östeand.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:237 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, jämte en i s. 1 i texten