Bankoutskottets utlåtande Nr 52
1927-05-12 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1927:52, Bankoutskottets utlåtande Nr 52
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
1
tfr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, jämte i ämnet väckta
motioner.
Under elfte huvudtiteln av den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t under
punkten 22 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet,
som kunde komma att avlåtas till riksdagen, tillsvidare beräkna ordinarie
anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, till 377,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari
1927 dagtecknad proposition nr 179, som hänvisats till bankoutskottets förberedande
handläggning, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels ock öka ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu 252,000 kronor, med
125,000 kronor till 377,000 kronor.
Lydelsen av berörda förslag till förordning skall i det följande av utskottet
återgivas.
Till utskottets behandling hava vidare hänvisats följande i anledning av
nämnda proposition nr 179 inom riksdagen väckta motioner, nämligen inom
första kammaren nr 228 av herr Lindhagen och inom andra kammaren nr
338 av herr Lindberg.
I förstnämnda motion har hemställts, »att riksdagen i anledning av propositionen
nr 179 om ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
ville:
»1) besluta eller hos Kungl. Maj:t begära förslag om författningens komplettering
på det sättet, att värnpliktig förklaras skola för invaliditet eller
varaktigt lyte eller sjukdom erhålla full gottgörelse enligt de i 6 kap. 2, 3
och 4 §§ stadgade grunder dock ej med mindre belopp än som tillkomma
dem enligt författningens speciella stadganden om ersättning;
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 35 höft. (Nr 52.)
Motioner.
957 27 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Historik.
2) besluta att den i 8 § fastställda arbetsförtjänst böjes till respektive
2,500 och 2,000 kronor, vartill ytterligare läggas tre ålderstillägg efter fem
på varandra följande år med 300 kronor för varje gång;
3) besluta att preskriptionstiden av tre år, som omförmäles i 23 §, skall
utbytas mot tio år;
4) besluta eller hos Kungi. Maj'':t begära förslag att författningen erhåller
återverkande kraft på tidigare ersättningar, som för enahanda fall utgå med
mindre belopp än enligt den nya lagen;
5) besluta eller hos Kungl. Maj:t begära förslag om att från de administrativa
myndigheternas avgörande talan får fullföljas vid domstol;
6) besluta, att 20 § andra stycket sista punkten skall utgå;
7) antaga det framlagda författningsförslaget såsom lag.»
I motionen II: 338 föreslås, »att riksdagen måtte besluta,
dels att § 8 i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, erhåller följande
lydelse:
''Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra
vid tiden för olycksfallet:
a) tvåtusen fyrahundra kronor
för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen
åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,
deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger
honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,
för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som fullgör
i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt
för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen
sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande
tjänsteställning vid marinen;
b) ettusen åttahundra kronor
för värnpliktig, som icke avses härovan under a).
För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete;’
dels ock öka ordinarie anslaget till bidrag för ändamålet till det högre
belopp, som motiveras av den i § 8 företagna ändringen av det kungliga
förslaget.»
Beträffande motiveringen för såväl propositionen som motionerna tillåter
sig utskottet att, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa
till desamma.
Nu gällande bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, återfinnas i förordningen den 18
juni 1909 (nr 89 s. 1). Bestämmelserna i denna förordning, vilken avser värnpliktiga,
volontärer vid hären samt flottans och kustartilleriets stammanskap,
ansluta sig i huvudsak till lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
Bank outskottets utlåtande Nr 52.
3
skada till följd av olycksfall i arbete, vilken lag numera ersatts av lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. De väsentligaste
olikheterna bestå dels däri, att ersättning enligt 1909 års förordning
utgår, förutom för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring,
jämväl om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad
militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava bidragit
till sjukdomen, dels ock däri, att ersättningsbeloppen enligt nämnda förordning
äro högre än de, som utgingo enligt 1901 års olycksfallsersattningslag.
I sistnämnda hänseende må nämnas, att ersättningarna enligt 1909 års förordning,
vilka redan från början i allmänhet utgingo med 50 procent högre
belopp än enligt olycksfallsersättningslagen, sedermera fördubblats genom
förordningen den 4 juni 1920 (nr 305) angående ändrad lydelse av 4 och
12 §§ i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Efter den genom sistnämnda förordning
vidtagna förhöjningen av ersättningsbeloppen utgår vid övergående
skada sjukhjälp med 3 kronor om dagen och vid skada, som medfört för
framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, årlig livränta
med 900 kronor respektive det lägre belopp, som svarar mot arbetsförmågans
minskning. Där skadan medfört döden, erhålla de efterlevande
begravningshjälp med 150 kronor, varjämte årliga livräntor utgå till änka
med 360 kronor och till varje minderårigt barn med 180 kronor. Om den
avlidne icke efterlämnat änka eller barn, utgår under viss förutsättning årlig
livränta till fader eller moder eller, om båda leva, till dem gemensamt med
360 kronor och till varje minderårigt syskon med 180 kronor. Livräntor
till efterlevande få dock icke sammanlagt uppgå till mer än 900 kronor.
Ersättningsanspråk enligt förordningen preskriberas inom viss kortare
tid, från det skadan yppades, eller vid dödsfall, från det döden inträffade.
För yrkande om jämkning uti redan beviljad ersättning är likaledes stadgad
viss kort preskriptionstid. Beslutanderätten i ersättningsfrågor tillkommer
riksförsäkringsanstalten. Den, som är missnöjd med nämnda myndighets
beslut, äger söka ändring däri genom anhängiggörande av talan vid domstol
eller påkallande av skiljeavtals tillämpning.
Såsom ovan nämnts, har 1901 års olycksfallsersättningslag numera ersatts
av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Genom
sistnämnda lag, vilken trädde i tillämpning den 1 januari 1918, infördes i
den svenska sociala olycksfallsförsäkringen åtskilliga helt nya genomgripande
grundsatser. Sålunda gäller, bland annat, att den skadade i anledning av
försäkringen skall beredas erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra
till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, att den kontant utgående
ersättningen till sitt belopp skall bestämmas i visst förhållande till den
skadades arbetsförtjänst, att någon tidsfrist icke finnes stadgad för väckande
av anspråk på ersättning eller sökande av jämkning i redan beslutad ersättning,
samt att tvister i ersättningsfrågor m. m. icke skola underställas de
allmänna domstolarnas prövning utan avgöras av det för sådant ändamål
inrättade försäkringsrådet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit Kungl. Majrts uppdrag att avgiva
förslag till de föreskrifter, som betingades av 1916 års olycksfallsförsäkringslag,
utarbetade anstalten, som ansåg uppdraget jämväl avse förslag
till sådan ändring av stadgandena i 1909 års förordning, vilken kunde erfordras
för att bringa nämnda stadganden i överensstämmelse med de inom
den sociala olycksfallsförsäkringen införda nya grundsatserna, med biträde
av, bland andra, särskilda till anstaltens förfogande ställda sakkunniga, förslag
till en helt ny författning angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Nämnda författningsförslag överlämnades
med utlåtande den 30 december 1918 till Kungl. Maj:t, som däröver infordrade
yttranden från arméförvaltningen, marinförvaltningen, medicinalstyrelsen,
försäkringsrådet och statskontoret.
Försäkringsrådet erinrade i sitt yttrande om att, sedan berörda utlåtande
och förslag framlagts, socialförsäkringskommittén den 14 oktober 1919 avgivit
betänkande och förslag angående allmän sjukförsäkring, därvid kommittén
jämväl förklarat sig hava för avsikt att särskilt avgiva förslag till de
ändringar i olycksfallsförsäkringslagen, som kunde föranledas, bland annat,
av kommitténs förslag rörande allmän sjukförsäkring. Försäkringsrådet hemställde
att med prövningen av förslaget till ny författning rörande kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, måtte få anstå, till dess frågan om
allmän sjukförsäkring blivit avgjord, och företagas först i sammanhang med
förslag till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. I avvaktan på den slutliga
prövningen av författningsförslaget ansåge sig emellertid försäkringsrådet
böra föreslå viss förhöjning av ersättningsbeloppen ävensom vissa förändringar
av preskriptionsbestämmelserna i 1909 års förordning.
1 proposition den 27 februari 1920, nr 208, föreläde Kungl. Maj:t 1920
års riksdag förslag till ändringar i 1909 års förordning i enlighet med försäkringsrådets
förslag. Därvid anförde föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet, bland annat, att, ehuru det givetvis vore av synnerlig
vikt, att en fullt tillfredsställande lagstiftning på förevarande område
snarast möjligt komme till stånd, han icke ville motsätta sig ett uppskov
med antagandet av riksförsäkringsanstaltens förslag, under förutsättning att
provisoriska åtgärder omedelbart vidtoges för undanröjande av de mest
framträdande bristerna i 1909 års förordning.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 18 maj 1920, nr 242, att riksdagen
bifallit det vid nyssnämnda proposition fogade förslag till ändringar i 1909
års förordning, allenast med viss jämkning beträffande den tid, från och
med vilken de ändrade bestämmelserna skulle tillämpas.
I enlighet härmed utfärdades därefter den i det föregående omnämnda
förordningen den 4 juni 1920 (nr 305).
Med anledning av vad sålunda förekommit fick riksförsäkringsanstaltens den
30 december 1918 avgivna förslag till helt ny författning i förevarande ämne vila.
Uti skrivelse den 18 januari 1923 framlade riksförsäkringsanstalten förslag
till vissa ändringar i 1909 års förordning i syfte, bland annat, att vinna lik
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
5
formighet med olycksfallsförsäkringslagen. Detta förslag, varöver försäkringsrådet
liördes och vars framläggande för riksdagen ånyo påyrkades av anstalten
i skrivelse den 22 november 1923, ledde icke heller till någon vidare
åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
I anledning av en vid 1925 års riksdag inom första kammaren i ämnet
väckt motion, nr 235, uttalade emellertid riksdagen i skrivelse den 2 juni
1925, nr 310, att riksdagen icke kunnat undgå att finna de nu gällande
bestämmelserna angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, vara i åtskilliga hänseenden otillfredsställande.
Det syntes därför riksdagen önskvärt, att förslag till ny lagstiftning i ämnet
med det snaraste framlades för riksdagen.
Under erinran om det år 1918 avgivna förslaget anbefallde Kungl. Maj:t
därefter genom skrivelse den 5 mars 1926 riksförsäkringsanstalten att, i den
mån så betingades av numera föreliggande ändrade förhållanden, inkomma med
förnyat förslag i ämnet. Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten
med skrivelse den 6 augusti 1926 avgivit nytt förslag i ämnet; varjämte anstalten
i skrivelse den 7 därpåföljande december framlagt vissa beräkningar
av de vid förslagets genomförande uppkommande kostnaderna. Riksförsäkringsanstaltens
nya författningsförslag ansluter sig i väsentliga delar till det
år 1918 avgivna förslaget, men företer i förhållande till detta dels vissa skiljaktigheter,
föranledda av de ändringar, som under den mellanliggande tiden
vidtagits i olyckfallsförsäkringslagen, dels ock vissa andra avvikelser, som
anstalten funnit av förhållandena motiverade.
Över det nya förslaget, vilket såsom bilaga B finnes fogat vid Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, hava yttranden inhämtats — förutom från de
myndigheter, som yttrade sig över det tidigare förslaget — jämväl från flygstyrelsen
och socialstyrelsen.
Beträffande behovet av nya bestämmelser i förevarande ämne har departementschefen
inledningsvis anfört följande:
»Kör egen del har jag vid det övervägande, jag ägnat åt detta ärende,
kommit till den uppfattningen, att starka skäl föreligga att nu bringa frågan
om en ändring av ifrågavarande bestämmelser till sin lösning.
Såsom av det föregående framgår, uttalade 1925 års riksdag önskvärdheten
av att förslag till ny lagstiftning i ämnet med det snaraste framlades
för riksdagen. De brister i de gällande bestämmelserna, som föranledde
detta uttalande, torde i väsentlig mån sammanhänga med det förhållandet,
att nämnda bestämmelser i det stora hela kvarstå på 1901 års olycksfallsersättningslags
grund. I första hand synes det därför angeläget, att de
nya grundsatser, som, enligt vad jag i det föregående antytt, genom 1916
års olycksfallsförsäkringslag vunnit insteg inom den sociala olycksfallsförsäkringen,
jämväl vinna tillämpning på förevarande område. Detta förefaller
så mycket mera påkallat, som en del av den personal, vilken omfattas
av 1909 års förordning, nämligen de fast anställda, också faller under olycksfallsförsäkringslagen.
Även om åvägabringandet av en dylik överensstäm
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 52.
Utskottet.
Behovet av
nya bestämmelser.
ruelse med sistnämnda lags grundsatser närmast ter sig behövligt i fråga om
ersättning för skada till följd av olycksfall, gör sig i viss mån samma behov
gällande beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som ej förorsakats
av olycksfall. I sistnämnda hänseende är den nuvarande lagstiftningen emellertid
även ur annan synpunkt i behov av revidering. Sålunda har erfarenheten
givit vid handen, att avfattningen av det grundläggande stadgandet
rörande rätten till ersättning för sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall,
lett till ojämnhet och osäkerhet i tillämpningen samt nödvändiggjort omfattande
undersökningar, i följd varav den sjuke ofta icke utan betydande
omgång kunnat komma i åtnjutande av sin ersättning. Då dylika sjukdomsfall
representera det långt övervägande antalet fall, där ersättning enligt
1909 års förordning hittills ifrågakommit, inses lätt betydelsen av rättelses
vidtagande i angivna avseende.
Det nu anförda torde innefatta tillräckliga skäl att äntligen underkasta
de nuvarande bestämmelserna i förevarande ämne den genomgripande revision,
som så länge varit förberedd. Att ytterligare uppskjuta denna revision
i avvaktan på prövningen av frågan om anordnande av allmän och
obligatorisk sjukförsäkring synes icke vara motiverat. Därest nämligen det
förslag till sjukförsäkringens ordnande, vilket chefen för socialdepartementet
senare i dag kommer att föreslå Kungl. Maj:t förelägga riksdagen och vilket
går ut på en utvidgad frivillig sjukförsäkring, varder antaget, lärer frågan
om införande av en allmän obligatorisk sjukförsäkring få anses för avsevärd
tid framåt sakna aktualitet.
Yad nu angår riksförsäkringsanstaltens förslag till ändrade bestämmelser
i förevarande avseende, hava åtskilliga av de erinringar, som däremot framställts
av de i ärendet hörda myndigheterna, synts mig befogade. På grund
härav och då jag dessutom funnit ytterligare jämkningar erforderliga i förslaget,
har jag låtit inom försvarsdepartementet utarbeta ett nytt förslag, som
jag nu anhåller få underställa Kungl. Maj:t.»
Inom riksdagen har under senare år upprepade gånger framhållits, att
föreskrifterna i 1909 års förordning i ämnet äro behäftade med brister i åtskilliga
avseenden. Utskottet delar denna uppfattning och anser alltså i
likhet med departementschefen starka skäl föreligga att äntligen underkasta
ifrågavarande föreskrifter en genomgripande omarbetning. Såsom departementschefen
framhållit, lärer anledning ej förefinnas att nu ytterligare uppskjuta
denna revision i avvaktan på en eventuell prövning av frågan om
allmän och obligatorisk sjukförsäkring. I detta avseende vill utskottet uttala,
att även oberoende av det beslut, som av riksdagen må komma att fattas
med anledning av Kungl. Majds innevarande år framlagda förslag beträffande
ordnandet av den frivilliga sjukförsäkringen, eu omarbetning av gällande
bestämmelser beträffande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, nu synes böra komma till stånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Innan utskottet övergår till behandling av det genom förevarande propo- vissa alisition
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, har utskottet ansett sig böra
i korthet beröra vissa av föredragande departementschefen inledningsvis behandlade
allmänna spörsmål.
Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna i förevarande ämne böra,
efter förebild av 1909 års förordning, sammanfattas i en särskild författning
eller om de till någon del böra meddelas i form av tillägg till olycksfallsförsäkringslagen,
har departementschefen på anförda skäl ansett, att samtliga
spörsmål rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, borde regleras i en särskild författning, i följd varav det
föreliggande förslaget avfattats så, att den fast anställda personal, som jämte
de värnpliktiga avses med bestämmelserna och vilken för närvarande faller
jämväl under olycksfallsförsäkringslagen, skulle kunna undantagas från tilllämpningen
av föreskrifterna i nämnda lag. Till den ståndpunkt, varpå förslaget
i nu angivna hänseende vilar, har utskottet för sin del anslutit sig.
Vidkommande därefter den föreslagna författningens form må framhållas
att, medan nu gällande bestämmelser äro meddelade i en av Kung! Maj:t
med riksdagen utfärdad förordning, riksförsäkringsanstaltens förslag innebär,
att den nya författningen skulle erhålla formen av lag. Såsom skäl härför
har anförts, att i anstaltens förslag upptagits bestämmelser, enligt vilka dels
tvister om ersättning enligt författningen skulle undandragas de allmänna
domstolarnas prövning, dels ock rätten till dylik ersättning icke skulle kunna
överlåtas. Ehuru dylika bestämmelser jämväl ingå i det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget, har departementschefen, i betraktande av att ersättningsrätten
enligt förslaget till övervägande del grundas på ett statens åtagande och
förslaget i övrigt endast upptager eljest tillämpliga bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen,
ansett skäl saknas att med avseende å formen frångå
nu gällande författning. Till stöd för denna ståndpunkt har ock anförts,
att enahanda bestämmelser som de av riksförsäkringsanstalten åsyftade återfinnas
i förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig.
I förenämnda motion 1:228 har yrkats, att författningen i fråga skulle
givas formen av lag.
För egen del har utskottet på de av departementschefen anförda skälen
funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende. Utskottet
avstyrker sålunda vad motionären i denna punkt hemställt.
Då utskottet nu övergår till behandling av det föreliggande författnings- Författningsförslaget,
vill utskottet till en början såsom allmänt omdöme uttala, att ut- forsla*et
skottet vid granskning av förslaget funnit detsamma vara i det hela tillfredsställande
och väl avvägt. Förslaget har ock, såsom redan av det förut
anförda torde framgå, i de delar, där detta varit möjligt, nära anslutits till
bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Då utskottet på grund av
vad nu anförts funnit sig böra i allt väsentligt biträda Kungl. Maj:ts för
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
slag, har utskottet ansett sig kunna i det följande inskränka sitt yttrande
till att endast beröra de delar av författningsförslaget, beträffande vilka
ändringar eller tillägg motionsvis påyrkats eller i övrigt ansetts böra ifrågakomma.
Under 1 § i förslaget äro upptagna föreskrifter angående den tjänstgöring
och den personal, å vilken bestämmelserna skola äga tillämpning. Vad angår
den personal, som skulle medtagas i författningen, upptog 1918 års förenämnda
förslag bland ersättningsberättigade jämväl den, som med behörigt
tillstånd såsom krigsman frivilligt deltoge i militärtjänstgöring. Härmed
åsyftades i första rummet medlemmar i de frivilliga automobil- och motorbåtskårerna,
men dessutom frivilliga militära deltagare i vissa övningar. Däremot
avsågs ej att dit hänföra civila deltagare uti militärtjänstgöring (såsom
röda korsets och röda stjärnans personal, annan frivillig sjukvårdspersonal,
landstormskvinnor m. fl.).
I sitt senaste förslag har riksförsäkringsanstalten emellertid icke medtagit
ifrågavarande kategori och till stöd härför anfört följande. Erfarenheten
hade visat, att nya organisationer esomoftast bildats i syfte att i fred och
vid krigstillfälle i ett eller annat avseende biträda de militära myndigheterna.
Det kunde också inträffa, att befintliga organisationer av en eller annan anledning
upphörde med sin verksamhet. Att uppdraga en gräns mellan de
olika kategorier frivilliga, som borde komma i åtnjutande av förslagets ersättningsförmåner,
och dem, som borde ställas utanför, hade visat sig erbjuda
avsevärda svårigheter. Härtill komme, att under de senare åren ett
allt större antal kvinnor frivilligt biträdde i den militära sjukvården, förplägnaden
m. m. Att medtaga även dessa som ersättningsberättigade syntes
emellertid kunna föranleda betänkligheter och skulle också medföra den
olägenheten, att därigenom ytterligare specialbestämmelser av rätt invecklad
beskaffenhet skulle vara erforderliga. Riksförsäkringsanstalten hölle därför
före, att kategorien frivilliga deltagare i militärtjänstgöring helt borde utelämnas
i förslaget. I de säkerligen rätt sällsynta fall, där billighet fordrade,
att ersättning borde utgå, kunde ersättningsfrågan underställas statsmakternas
prövning.
En ledamot av riksförsäkringsanstalten har anfört härifrån avvikande mening
samt ansett rätt och billighet fordra, att ersättning utgåves till samtliga
i militärtjänstgöring frivilligt deltagande, enär dessa utförde ett intresserat
och betydelsefullt arbete samt utgjorde ett kompletterande element i
landets krigsväsen.
Från flertalet av de i ärendet hörda myndigheternas sida hava ock erinringar
framställts mot riksförsäkringsanstaltens senast intagna ståndpunkt.
Bland dessa myndigheter har statskontoret, som uttalat önskvärdheten av
att de frivilligt tjänstgörande kunde på någon bestämmelse i själva författningen
grunda rätt till ersättning i förekommande fall, anfört, att då det
vore förenat med vissa svårigheter att i författningen angiva den ersättning,
som borde tillkomma olika kategorier av de frivilliga, det syntes som om i
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
9
författningen lämpligen borde inflyta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att,
där frivillig under militärtjänstgöring drabbades av skada, som eljest enligt
författningen skulle medföra rätt till ersättning, besluta om ersättning i huvudsaklig
överensstämmelse med de i författningen angivna grunderna.
Departementschefen, som funnit skäligt och jämväl med statens intresse
förenligt, att frivilliga deltagare i militärtjänstgöring, som därunder ådroge
sig kroppsskada, i fråga om rätt till ersättning därför i möjligaste mån
likställdes med värnpliktiga och fast anställda, har ansett den av statskontoret
anvisade utvägen innebära den lämpligaste lösningen av förevarande fråga.
Bestämmelser i nu angivet hänseende hava införts i andra stycket av
1 § i författningsförslaget.
Jämväl enligt utskottets mening synes det vara påkallat, att i författa utskottets
ningen möjlighet hålles öppen att under vissa förhållanden utgiva ersättning yttrande,
i anledning av kroppsskada, som drabbat frivillig deltagare i militärtjänstgöring.
Kungl. Maj:ts förslag innebär härutinnan, att dylik ersättning skulle
kunna utgå i fråga om en var frivillig, som därtill beordrad eller med behörigt
tillstånd deltager i militärtjänstgöring. Inom utskottet har övervägts, huruvida
icke ersättningsrätten borde begränsas att gälla endast beträffande frivillig,
som beordrats deltaga i militärtjänstgöring. Enligt vad utskottet inhämtat
finnas emellertid icke några generella föreskrifter meddelade angående
frivilligas användande i dylik tjänstgöring. I vissa fäll grundas sålunda frivilligs
deltagande på utfärdad order, i andra fall åter på meddelat tillstånd,
utan att deltagandet härigenom behöver erhålla olika karaktär i de olika
fallen. Med hänsyn härtill lärer det vara erforderligt att, såsom i Kungl.
Maj:ts förslag skett, bland ersättningsberättigade medtaga båda de nu nämnda
grupperna av frivilligt deltagande. Emellertid anser utskottet, att ersättningsrätten
bör begränsas till sådana frivilliga, vilkas deltagande i militärtjänstgöring
framstår såsom särskilt önskvärt ur försvarsväsendets synpunkt
och sålunda är att anse såsom ett statens intresse. På grund härav har
utskottet funnit sig böra för andra stycket av förevarande paragraf föreslå en
avfattning, som uttryckligen angiver att de frivilliga icke tillförsäkras någon
undantagslös rätt till ersättning. Avsikten är sålunda, att Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall skall pröva, huruvida omständigheterna med avseende å
frivilligs deltagande i militärtjänstgöring äro sådana, att skäl föreligger att
av allmänna medel utgiva ersättning för kroppsskada, som vederbörande därunder
ådragit sig.
I övrigt föreslår utskottet i förevarande författningsrum en formell ändring,
åsyftande att undanröja tvekan beträffande bestämmelsernas tillämpning med
avseende å efterlevande till frivilligt deltagande.
I 2 § 2 mom. meddelas närmare bestämmelser angående begreppet militär- 2 §.
tjänstgöring.
Enligt nu gällande förordning skall militärtjänstgöring anses hava varit
för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt
eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven ordning
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Utskottets
yttrande.
vant stadd på marsch eller annan färd. I sistnämnda del har denna bestämmelse
ansetts innebära, att marschen eller färden skall hava skett under
militärbefäl eller efter dess order.
Genom lagen den 19 juni 1919 har nu begreppet olycksfall i arbete utsträckts
att omfatta även »olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där
färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen».
Med hänsyn härtill har riksförsäkringsanstalten föreslagit en liknande
utvidgning av begreppet militärtjänstgöring. Härvid har riksförsäkringsanstalten
erinrat om, att enligt den tolkning, som givits åt nyssnämnda
stadgande i olycksfallsförsäkringslagen, en färd till eller från hemmet icke
omfattades av lagen, såvida icke färden direkt föranletts av anställningen.
Om t. ex. en arbetare hade sitt hem på längre avstånd från arbetsplatsen
och avlade besök i hemmet någon gång under veckans lopp, ansåges ersättning
icke böra utgå. Militärtjänstgöringens art av tvångstjänstgöring för de
värnpliktiga motiverade dock enligt riksförsäkringsanstaltens mening, att
skador, som åsamkades under de resor, den värnpliktige företoge till och
från hemmet efter erhållen permission, borde berättiga till ersättning. Då
det i förevarande fall vore svårt att sätta de fast anställda i sämre läge
än de värnpliktiga, borde utvidgningen i begreppet militärtjänstgöring avse
jämväl de vid krigsmakten fast anställda. Även om formuleringen i riksförsäkringsanstaltens
förslag vore liknande den, som förekomme i olycksfallsförsäkringslagen,
syntes något hinder icke möta att giva nu omförmälda
tolkning åt det föreslagna stadgandet.
Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att en bestämmelse,
motsvarande den, som med ovan angivet innehåll genom lagen den 19 juni
1919 införts i olycksfallsförsäkringslagen, vinner tillämpning även på nu
ifrågavarande område. Däremot har departementschefen icke funnit tillräckliga
skäl föreligga att giva denna bestämmelse en annan tolkning än olycksfallsförsäkringslagens
stadgande.
Även utskottet anser det vara mindre lämpligt, att åt ett i militärersättningsförordningen
inryckt stadgande, avseende kroppsskada under färd till
eller från militärtjänstgöring, skulle givas en annan tolkning än åt olycksfallsförsäkringslagens
föreskrift beträffande olycksfall vid färd till eller från
arbetsstället. Det må emellertid framhållas, att — enligt vad som framgår
av upplysningar, vilka inhämtats av utskottet — nyssberörda stadgande i
olycksfallsförsäkringslagen åtminstone i vissa fall icke erhållit den stränga
tolkning, som av riksförsäkringsanstalten angivits. I den mån sålunda en
friare tolkning av hithörande föreskrifter vunnit insteg på olycksfallsförsäkringens
område, bör densamma uppenbarligen erhålla tillämpning även i de
fall, som förevarande förordning avser. Detta torde vara så mycket mera
påkallat, som skäl icke saknas att under vissa förhållanden med avseende
å rätt till ersättning i anledning av kroppsskada med militärtjänstgöring likställa
särskilt resor, som efter erhållen permission företagas till och från
hemorten.
Bankoutskoltets utlåtande Nr 52.
11
Med hänsyn till vad nu anförts liar utskottet icke funnit anledning till
erinran mot avfattningen av ifrågavarande författningsrum.
3 § innehåller, bland annat, bestämmelser rörande vilken myndighet, som 3 §,
i första hand har att avgöra uppkommande ersättningsfrågor, och huru den
med avgörandet missnöjde äger söka rättelse.
Angående talans anställande i händelse av missnöje med beslut av riksförsäkringsanstalten
— vilken myndighet enligt såväl 1909 års förordning
som det föreliggande förslaget i första hand avgör ersättningsfrågor — är
i nämnda förordning stadgat, att dylik talan må anhängiggöras genom stämning
till domstol eller påkallande av skiljeavtals tillämpning.
Uti förevarande avseende innebär Kungl. Maj:ts förslag (1 mom.), i anslutning
till vad olycksfallsförsäkringslagen innehåller, att klagan över riksförsäkringsanstaltens
beslut må föras hos försäkringsrådet — som ock äger att
upptaga ersättningsärende till prövning ändå att klagan icke förts — samt
att klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut.
I motionen I: 228 har härutinnan yrkats sådan ändring, att från de administrativa
myndigheternas avgörande talan finge fullföljas vid domstol.
Enligt utskottets mening måste det innebära en uppenbar fördel att talan
mot riksförsäkringsanstaltens beslut fullföljes hos en specialdomstol, försäkringsrådet,
i stället för såsom nu vid allmän domstol. På grund härav
och då överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen på denna punkt
givetvis är av stor betydelse, har utskottet ansett sig böra förorda Kungl.
Maj:ts förslag. Yad motionären anfört därom att klagan över riksförsäkringsanstaltens
beslut enligt förslaget ej finge föras, då fråga vore om ersättnings
art och storlek m. m., torde bero på en missuppfattning. I riksförsäkringsanstaltens
förslag förekommer visserligen en bestämmelse i sådan
riktning, men densamma återfinnes ej i Kungl. Maj:ts förslag.
I 6 och 7 §§ meddelas bestämmelser angående de ersättningar, som i 6 och 7 §§.
olika fall skola utgå. Dessa stadganden äro avfattade i nära anslutning
till olycksfallsförsäkringslagen. Ersättningsbeloppen hava ställts i förhållande
till vissa i 8 § angivna belopp av årlig arbetsförtjänst, till vilka utskottet
i det följande återkommer.
I motionen I: 228 har yrkats, att riksdagen måtte besluta eller hos Kungl.
Maj:t begära förslag om författningens komplettering på det sätt, att värnpliktiga
förklarades skola för invaliditet eller varaktigt lyte eller sjukdom erhålla
full gottgörelse enligt de i strafflagens 6 kap. 2, 3 och 4 §§ stadgade
grunder, dock ej med mindre belopp än som tillkomme dem enligt författningens
speciella stadganden om ersättning.
Då det icke torde kunna ifrågakomma att i förevarande avseende tillämpa
andra grunder än de i olycksfallsförsäkringslagen stadgade, har utskottet
ansett sig böra avstyrka vad motionären på denna punkt ifrågasatt.
I detta sammanhang må emellertid erinras om det föreliggande förslagets
13 §, enligt vilken ersättningsberättigad äger göra gällande det anspråk på
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
skadestånd utöver ersättningen, som må tillkomma honom enligt allmän lag
eller särskild författning.
I sista stycket av 6 § föreslår utskottet en mindre ändring av redaktionell
natur.
s §■ B § innehåller bestämmelser angående beräknandet av årlig arbetsför
tjänst.
Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle arbetsförtjänsten antagas
utgöra 1,800 kronor för dels värnpliktiga under annan tjänstgöring än första
tjänstgöring och repetitionsövning, dels vissa värnpliktiga som fullgöra fackutbildning,
dels värnpliktiga furirer m. fl., dels ock fast anställda furir er m. fl.
För övriga värnpliktiga och fast anställda skulle arbetsförtjänsten beräknas
till 1,500 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att arbetsförtjänsten för fast anställda
skulle beräknas enligt de i 9 § av olycksfallsförsäkringslagen stadgade
grunderna. Beträffande värnpliktiga skulle arbetsförtjänsten antagas utgöra
1,980 kronor respektive 1,620 kronor i stället för de av riksförsäkringsanstalten
föreslagna beloppen.
I motionen I: 228 har föreslagits, att de uti Kungl. Maj:ts förslag angivna
arbetsförtjänstbeloppen måtte höjas till respektive 2,500 kronor och 2,000
kronor. Därjämte innehåller motionen förslag om beräknande av vissa ålderstillägg
å dessa belopp.
Motionen II: 338 går ut på, att ifrågavarande belopp måtte — i anslutning
till vad reservationsvis inom riksförsäkringsanstalten yrkats — fastställas
till 2,400 kronor, respektive 1,800 kronor.
Utskottet har i vederbörlig ordning från riksförsäkringsanstalten införskaffat
utredning angående den kostnadsökning, som skulle föranledas av
ett bifall till vartdera av de sålunda motionsvis gjorda yrkandena ävensom
till ett inom utskottet ifrågasatt annat alternativ beträffande arbetsförtjänstens
beräknande. Berörda utredning, innefattad i en av riksförsäkringsanstalten
till utskottet ingiven skrivelse den 4 maj 1927, återfinnes såsom bilaga B
vid detta utlåtande.
Utredningen giver vid handen, att ett bifall till förslaget i motionen I: 228
— frånsett de ifrågasatta ålderstilläggen — i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag skulle medföra en kostnadsökning för det närmaste budgetåret av
12,000 kronor, för budgetåret 1928—1929 av 65,000 kronor och i jämviktsläget
av 240,000 kronor för budgetår. Vid införande av ålderstillägg enligt
motionärens förslag skulle uppstå en ytterligare kostnadsökning, som i jämviktsläget
beräknats utgöra omkring 100,000 kronor för budgetår.
Ett bifall till motionen II: 338 skulle enligt samma utredning medföra en
kostnadsökning, som beräknats för det närmaste budgetåret till 7,000 kronor,
för budgetåret 1928—1929 till 35,000 kronor och efter jämviktslägets uppnående
till 118,000 kronor för budgetår.
utskottets Enligt utskottets mening måste Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de
yttrande. kontanta ersättningarnas belopp — i betraktande jämväl av övriga i förslaget
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
13
upptagna förmåner — anses vara väl avvägt och innebära avsevärda förbättringar
för personalen. På grund härav och då, såsom av den verkställda
utredningen framgår, de motionsvis framställda ändringsförslagen skulle
medföra ej obetydliga kostnadsökningar för det allmänna, har utskottet ansett
sig böra, med avstyrkande av nämnda ändringsförslag, biträda Kungl.
Maj:ts framställning på förevarande punkt.
Under 20 § upptagas beträffande sjukdom, som ej föranletts av olycksfall, 20 §.
vissa avvikelser från andra kapitlets stadganden bland annat om sjukersättning.
I fråga om dylik ersättning har riksförsäkringsanstalten funnit vissa
begränsningar erforderliga med avseende å rätten till fri läkarvård m. m.
samt sjukpenning vid kronisk sjukdom. Under åberopande av en ingående
motivering — beträffande vilken utskottet hänvisar till propositionen — har
anstalten i ämnet framlagt förslag av följande innebörd:
Pri läkarvård m. m. ävensom sjukpenning skola vid akut sjukdom utgå, så
länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är nedsatt med
minst en fjärdedel. Enahanda förmåner skola vid kronisk sjukdom utgå, så
länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en fjärdedel
och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att förvänta,
dock högst under sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt, da rätten till
läkarvård för sjukdomen inträtt, för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt
eller erhåller annan däremot svarande vård och antagas kan, att genom
dylik vård arbetsförmågan skall kunna återvinnas eller väsentligt höjas.
Vid avgivandet av riksförsäkringsanstaltens senare utlåtande i ärendet
hava två reservanter ansett stadgandet om förenämnda begränsning av förmånerna
av fri läkarvård och sjukpenning m. m. vid kroniska sjukdomar
böra utgå, enär detsamma syntes ägnat att föranleda ökning i förvaltningsbesvären
utan att samtidigt medföra någon mera avsevärd minskning i prestationskostnaderna.
Departementschefen har tillstyrkt bestämmelsernas avfattande i enlighet
med riksförsäkringsanstaltens förslag.
I berörda motion I: 228 har i anslutning till den mening, som uttalats av
reservanterna inom riksförsäkringsanstalten, yrkats att den föreslagna begränsningen
i berörda hänseende måtte helt borttagas.
Utskottet har för sin del funnit en begränsning av rätten till fri läkarvård
m. m. samt sjukpenning vid kronisk sjukdom ur statens synpunkt vara nödvändig.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.
Maj:t i sådant hänseende föreslagit, har utskottet ansett sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag beträffande författningsrummets avfattning. Utskottet
avstyrker sålunda vad motionären på denna punkt hemställt.
I 23 § har upptagits bestämmelse om 3-årig preskriptionstid i fråga om 23 §.
rätt till ersättning i anledning av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall.
1909 års förordning innehåller föreskrift om sådan preskriptionstid jämväl
med avseende å rätt till ersättning på grund av olycksfall. I överens
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Ikraft
trädande.
Kostnader för
ersättningar.
Anslagsberäkning.
stämmelse med vad enligt olycksfallsförsäkringslagen i motsvarande hänseende
gäller bär i det föreliggande förslaget preskriptionsbestämmelsen
borttagits i fråga om sistnämnda ersättning.
Uti motionen I: 228 har nu yrkats, att den i förevarande paragraf omförmälda
preskriptionstiden av 3 år måtte utsträckas till 10 år.
Då utskottet för sin del finner en 3-årig preskriptionstid beträffande rätt
till ersättning på grund av sjukdom vara påkallad, särskilt med hänsyn
till svårigheten att efter en längre tids förlopp förebringa tillförlitlig utredning
angående sjukdomens uppkomst, har utskottet ansett sig böra på denna
punkt, med avstyrkande av motionärens förslag, biträda vad Kungl. Maj:t
föreslagit.
I fråga om tiden för författningens ikraftträdande innebär Kungl. Maj:ts
förslag, att förordningen skulle träda i tillämpning den 1 januari 1928 men
icke gälla beträffande ersättningsanspråk, som grundas på dessförinnan inträffat
olycksfall eller yppad sjukdom.
I motionen I: 228 har föreslagits, att riksdagen skulle besluta eller hos
Kungl. Maj:t begära förslag om att förordningen måtte erhålla återverkande
kraft på tidigare beviljade ersättningar, som utginge med mindre belopp än
enligt den nya författningen.
Utskottet vill i förevarande avseende ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag,
vilket torde överensstämma med hittills tillämpade principer beträffande
ikraftträdandet av författningar eller författningsändringar av liknande natur.
Utskottet, som alltså icke kan biträda motionärens yrkande, vill i detta
sammanhang erinra, att de enligt 1909 års förordning beviljade ersättningsbeloppen
på grund av särskilda beslut av statsmakterna under senare år
utgått med 100 procents förhöjning ävensom att utskottet i annat utlåtande
denna dag tillstyrker anslag för beredande av fortsatt dylik förhöjning.
Beträffande gjorda beräkningar rörande kostnaderna för ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, efter de nya bestämmelsernas
ikraftträdande får utskottet hänvisa till sid. 59—61 i propositionen
samt vissa vid densamma fogade bilagor ävensom till den vid detta
utlåtande såsom bilaga A fogade tabellen.
Av sistberörda tabell framgår, att ersättningskostnaderna såväl enligt nuvarande
bestämmelser som enligt det av Kungl. Maj:t framlagda och av utskottet
i huvudsak tillstyrkta förslaget approximativt uppskattats för budgetåret
1927—1928 till 1,235,000 kronor, för budgetåret 1928—1929 till 1,635,000
kronor och sedan jämviktsläget uppnåtts till 2,270,000 kronor årligen.
Med avseende å sättet för ifrågavarande kostnaders bestridande har departementschefen
anfört följande.
»Enligt § 46 mom. 1 värnpliktslagen skall ersättning i anledning av kroppsskada,
som värnpliktig ådragit sig under militärtjänstgöring, utgå av den
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
15
till förmån för beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfonden, och
enligt kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 89 s. 7) skall samma fond jämväl
bestrida kostnaden för ersättning till övriga, som kunna vara därtill berättigade
enligt förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Då emellertid nämnda fonds inkomster beräknats
icke kunna helt förslå till täckande av dess utgifter, har från och med år
1910 under riksstatens elfte huvudtitel anvisats anslag såsom bidrag till
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
vilket anslag årligen överförts till fonden i fråga. Då fondens inkomster
(bötesmedel och fondavkastning) under år 1918 tillika med då anvisat anslag
å 30,000 kronor icke förslogo till täckande av kostnaderna för ersättning
enligt militärersättningsförordningen, fick fonden under sagda ar vidkännas
en kapitalminskning av omkring 100,000 kronor. Genom därefter anvisade
förhöjda anslag kunde kostnaderna bestridas utan anlitande av fondens kapital,
till dess att med budgetåret 1923—1924 kostnaderna stegrades så, att
fondens kapital därefter ånyo måst anlitas, med påföljd att kapitalet, som
den 30 juni 1923 utgjorde kronor 4,909,641: 97, den 30 juni 1926 minskats
till kronor 4,544,276: 78.
Statskontoret har nu framhållit, att det syntes lämpligt att, om man ville
förekomma, att fonden minskades till kapitalet, i riksstaten anvisa medel
i form av förslagsanslag att anlitas, i den mån fondens inkomster icke försloge
till bestridande av ersättningen för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Ordnades det på sådant sätt, syntes det statskontoret ej
vara behövligt att, såsom för närvarande skedde, anvisa särskilt förslagsanslag
till förhöjning av tidigare beviljad ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utan syntes det vara lämpligt att
för all sådan ersättning anvisa ett enda förslagsanslag under riksstatens
elfte huvudtitel.
Yad statskontoret härutinnan anfört synes mig beaktansvärt. Emellertid
skulle den av statskontoret ifrågasatta anordningen föranleda en anslagsförhöjning
av åtskilligt över en halv miljon kronor. Det lärer därför vara uteslutet
att i förevarande sammanhang genomföra densamma, utan torde därmed
få anstå till ett följande budgetår.
Under elfte huvudtiteln, punkt 22, i årets statsverksproposition har, såsom
inledningsvis nämnts, i avvaktan på proposition med förslag till ändrade
bestämmelser i ämnet, ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tillsvidare beräknats
till 377,000 kronor. Detta belopp har erhållits genom att till den
för innevarande budgetår beviljade anslagssumman, 252,000 kronor, lägga
125,000 kronor, utgörande det belopp, till vilket ersättningarna enligt de av
riksförsäkringsanstalten föreslagna nya bestämmelserna, i händelse av deras
genomförande från och med den 1 januari 1928, skulle belöpa sig under
ifrågavarande budgetår. Emellertid har riksförsäkringsanstalten, på därtill
av mig given anledning, i sin förenämnda skrivelse den 9 februari 1927 upplyst,
att den kostnad, som, under förutsättning av nya bestämmelsers ikraft
-
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Hemställan.
trädande den 1 januari 1928, därav skulle uppstå under nästa budgetår, kan
antagas komma att motsvaras av en minskning av 75,000 kronor i kostnaderna
för ersättningar enligt nuvarande bestämmelser under samma budgetår.
Då nu, såsom av det föregående framgår, kostnaderna för ersättningar
enligt det av mig förordade författningsförslaget under nästa budgetår
torde kunna beräknas till 135,000 kronor, skulle alltså ökningen av
utgifterna för bär ifrågavarande ändamål inskränka sig till (135,000 — 75,000 =)
60.000 kronor. Det skulle därför kunna ifrågasättas att låta anslagsförhöjningen
stanna vid sistnämnda belopp. För att emellertid i någon mån begränsa
anlitandet av omförmälda fonds kapital, synes mig lämpligast att
uppföra anslaget med det i statsverkspropositionen beräknade beloppet,
377.000 kronor.»
Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört beträffande sättet för ersättningskostnadernas bestridande, tillstyrker,
att det under elfte huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till bidrag till
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
höjes till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 377,000 kronor.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och föreslagits får utskottet
hemställa,
A) att riksdagen må,
I) med förklarande, att Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
nr 179 framlagda förslag till förordning om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, för sin del
antaga följande, såsom utskottets förslag betecknade förslag
till förordning i ämnet:
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §-
Varder värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som i denna
förordning avses, under militärtjänstgöring i fredstid skadad till följd av
olycksfall eller ådrager sig person, som nu nämnts, annorledes under dylik
tjänstgöring sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt nedan
stadgade grunder.
Drabbas någon, som därtill beordrad
eller med behörigt tillstånd
frivilligt deltager i militärtjänstgöring
i fredstid, av skada eller sjukdom,
som ovan omförmälts, äger Kungl.
Maj :t besluta om ersättning till honom
i huvudsaklig överensstämmelse med
angivna grunder.
Drabbas någon, som därtill beordrad
eller med behörigt tillstånd
frivilligt deltager i militärtjänstgöring
i fredstid, av skada eller sjukdom,
som ovan omförmälts, äger Kungl.
Maj:t, där förhållandena anses höra
därtill föranleda, besluta om ersättning
till vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse
med angivna grunder.
2 §■
1. Till fast anställda hänföras i denna förordning fast anställt manskap
vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap,
musikelever, skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter,
kustartillerikadetter och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid
flottan, marinintendentskadetter samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.
2. Militärtjänstgöring anses hava varit för handen endast under tid,
då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla
sig å viss ort eller i föreskriven ordning varit stadd på marsch eller
annan färd eller då den skadade i annat fall än nyss nämnts varit stadd
på färd till eller från militärtjänstgöringen samt färden föranletts av och
stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.
3 §•
1. Ersättningsärenden, som avses i denna förordning, avgöras med det
undantag, som i 6 § angives, av riksförsäkringsanstalten.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 35 höft. (Nr 52).
957 27 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr Ö2.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Över beslut av riksförsäkringsanstalten i sådant ärende må klagan föras
hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i
betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde
dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då
sådant skedde.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga
ärende, som avses i denna paragraf.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
2. Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden
skall gälla vad i 6 § i lagen om försäkringsrådet stadgas.
3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.
4 §•
Riksförsäkringsanstalten ävensom försäkringsrådet äga att till vidare utredning
rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse
låta vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga samt av
vederbörande polismyndighet påfordra undersökning.
5 §■
Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej tagas i mät för gäld.
2 k a p. Ersättning för skada till följd av olycksfall.
6 §•
För skada till följd av olycksfall utgives i ersättning:
1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, under sjukdomstiden:
a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga
särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon
och dylikt;
b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning
utgår endast, för så vitt sjukdomen varat under mer än tre dagar
efter dagen för olycksfallet och arbetsförmågan blivit nedsatt med minst
en fjärdedel; skolande hel sjukpenning utgå med följande belopp, nämligen:
om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945
kronor, med en krona 50 öre,
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
19
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215
kronor, med två kronor,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till
1,485 kronor, med två kronor 50 öre,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till
1,755 kronor, med tre kronor,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till
2,025 kronor, med tre kronor 50 öre,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till
2,295 kronor, med fyra kronor,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till
2,565 kronor, med fyra kronor 50 öre,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till
2,835 kronor, med fem kronor samt
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,
med fem kronor 50 öre;
2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan:
a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av
arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och
vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;
med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden
för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som under 1) nämnts;
dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades
tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre
belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga
arbetsförtjänsten, samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit
nedsatt med minst en tiondel;
b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.
På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga
skäl därtill äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller
del därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp
motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt
gällande beräkningsgrunder.
Ersättning, varom i denna paragraf är stadgat, utgår icke till fast anställt
manskap vid försvarsväsendet, musikelev eller skeppsgosse, så länge
anställningen varar, ej heller till annan fast anställd eller värnpliktig för
tid, under vilken tjänstgöringen varar. Beträffande ersättning enligt 1) a)
skall dessutom gälla, att läkarvård och läkemedel icke tillkomma den
skadade för tid, under vilken han enligt därom gällande bestämmelser är
berättigad att i anledning av skadan åtnjuta vård genom militär eller annan
statlig myndighets försorg.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad anskaffas,
må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.
Läkarintyg eller annat intyg, som
erfordras för bedömande av förlust
eller nedsättning av arbetsförmågan
efter militärtjänstgöringens upphörande,
skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,
därest detsamma icke utfärdas
på anmodan av vederbörande
militära myndighet.
Kostnad för läkarintyg eller annat
intyg, som erfordras för bedömande
av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan
efter militärtjänstgöringens
upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,
därest intyget icke
utfärdas på anmodan av vederbörande
militära myndighet.
7 §•
Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
dock ej med mindre än etthundra kronor;
b) livräntor till efterlevande, nämligen:
till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, eu livränta från dödsfallet,
så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande
en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes barn, som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats
före olycksfallet, en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått
samma ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptiv - moder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda
gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet av det
underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes
arbetsförtjänst.
Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år
räknat, tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt
detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller
adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras
nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.
Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt
äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
8 §•
Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra
vid tiden för olycksfallet:
a) ettusen niohundraåttio kronor
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen
åliggande första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,
deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger
honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,
för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som
fullgör i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt
för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen
sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande
tjänsteställning vid marinen;
b) ettusen sexhundratjugo kronor
för värnpliktig, som icke avses härovan under a).
För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
9 §•
Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans beskaffenhet
och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja sig genom
arbete, utan även till skadans inflytande på de särskilda färdigheter, som
för drivande av den skadades yrke må vara erforderliga, samt till den
skadades ålder. Var den skadade vid olycksfallet behäftad med kroppsskada
eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.
10 §.
Kiksförsäkringsanstalten må när som helst och under så lång tid, sådant
finnes lämpligt, bereda den skadade vård å sjukvårdsanstalt. Den skadade
må dock ej utan sitt medgivande intagas å sjukvårdsanstalt, såvida ej
skadan enligt läkares intyg kräver vård å sådan anstalt.
Vårdas den skadade efter tjänstgöringens eller anställningens slut å
militär sjukvårdsanstalt, eller beredes honom av riksförsäkringsanstalten
vård å civil sådan anstalt, må å sjukpenning, som under tiden tillkommer
honom, avdragas ett med hänsyn till kostnaden för vården skäligt belopp,
dock högst hälften.
Kiksförsäkringsanstalten äger ock att under viss tid i stället för livränta
eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt dryckenskap,
ersättning i naturaförmåner samt, efter samtycke av livräntetagaren
eller dennes målsman, bereda livräntetagare uppehälle å ålderdomshem,
barnhem eller annan dylik anstalt.
11 §.
Är den skadade berättigad att vid skada till följd av olycksfall av statsmedel
erhålla understöd, som icke i denna förordning avses, såsom avlöning,
pension eller annat underhåll, eller skall sådant understöd utgå
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
från kassa eller pensionsinrättning, som understödes med statsmedel, avdrages
från ersättning, som utgives enligt denna förordning, vad i anledning
av olycksfallet för motsvarande ändamål från statens sida, av kassan
eller pensionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår;
dock att i fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning
sådant avdrag endast må ske, om staten helt och hållet eller till minst
en tredjedel bidragit till bestridande av kostnaden för understödet, och
ej ske med större belopp, än som svarar emot statens bidrag.
För pensionstillägg eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
eller för annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd
må avdrag icke göras.
12 §.
Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6 och 7 §§ utbetalas så fort
ske kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag.
Livränta utbetalas för varje månad, räknad från den dag, rätten till livränta
inträtt, å månadens första dag utan återbetalningsskyldighet för månad,
under vilken rätten till livränta upphört eller livränta minskats; dock
skall riksförsäkringsanstalten beträffande tiden för utbetalning av livräntetillägg,
varom i 6 § 2 a) förmäles, äga meddela sådana bestämmelser,
som må anses lämpliga för vinnande av säkerhet, att tillägget användes
för det därmed avsedda ändamålet. Sjukpenning och livränta må ock,
med ersättningstagarens samtycke och utan återbetalningsskyldighet, utbetalas
för längre betalningsterminer än nu är sagt. Uppkommer vid bestämmande
av belopp, som skall utbetalas, bråktal av öre, utföres beloppet
med närmast högre antal ören.
Har ersättningstagaren ej före utgången av året näst efter det, under
vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas, vare sig uppburit beloppet eller
hos riksförsäkringsanstalten påfordrat utbetalning av detsamma, är rätten
till beloppets utfående förverkad.
Angående sättet för utbetalning av ersättning förordnar Kungl. Maj:t.
13 §''
Äger någon rätt till ersättning enligt denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av olycksfallet må tillkomma honom enligt allmän lag eller
särskild författning.
Vad i ersättning enligt denna förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning sökas åter av den, som vållat skadan
eller oberoende av vållande enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,
där ej även han drabbats av olycksfallet och på grund därav är
berättigad till ersättning enligt denna förordning. På grund av vad i detta
stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten dock äga att återkräva allenast
vad ersättningstagaren varit berättigad att utbekomma av den skadeståndspliktige.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
14 §.
Uppkommer under militärtjänstgöring skada till följd av olycksfall, skall
den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen därom underrättas.
Yppas skadan först sedan tjänstgöringen upphört, skall underrättelse
därom i stället lämnas rullföringsbefälhavaren eller, om den
skadade är inskriven å sjömanshus, sjörullföringsbefälhavaren.
Den skadade vare ock skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift
av läkare, som vederbörande militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla.
15 §.
Sedan underrättelse om olycksfallet lämnats på sätt i 14 § sägs, åligger
det kompanichefen eller motsvarande befäl eller rullförings- eller sjörullföringsbefälhavaren
att, där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas
medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt 6 eller 7 §, om olycksfallet
ofördröjligen avgiva skriftlig anmälan. Denna anmälan skall av kompanichefen
eller motsvarande befäl för översändande till riksförsäkringsanstalten
ingivas till vederbörande militära personalchef. Av rullföringseller
sjörullföringsbefälhavaren skall anmälan, med avvikelse från den för
befordran av tjänstemeddelanden fastställda ordning, insändas omedelbart
till riksförsäkringsanstalten.
De närmare bestämmelserna rörande anmälan om olycksfall, som i denna
förordning avses, meddelas av Kungl. Maj:t.
16 §.
Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit kännedom om olycksfallet, skall
anstalten, så snart ske kan, ändå att ansökan om ersättning icke blivit
gjord, besluta om de åtgärder, som för den skadades vård må vara av
nöden, samt bestämma den ersättning, som enligt denna förordning skall
utgivas.
Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av riksförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande
för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen äga
rum. Sådan jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å tiden
före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan
beslutats av riksförsäkringsanstalten, före dagen för beslutet.
Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade
och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till efterrättelse.
17 §•
Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej heller må, där olycksfall, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakats
av efterlevande, ersättning utgå till denne.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
(Kungl. Maj ds förslagJ (Utskottets förslag.)
18 §•
Har olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av
olycksfall, och äro omständigheterna sådana, att han därigenom måste anses
hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts
därav, att den skadade varit av starka drycker berusad, må ersättning
enligt 6 § skäligen nedsättas.
Lag samma vare, där den skadade ej ställt sig till efterrättelse anordning
eller föreskrift om sjukhus- eller läkarvård, som givits på grund av
denna förordning, så ock där genom försummelse av den skadade underrättelse
om olycksfallet enligt 14 § icke lämnats; dock att nedsättning av
ersättningen ej må ske, såvida ej skadan väsentligen förvärrats därigenom,
att den skadade i följd av förseelsen kommit att sakna lämplig vård.
3 kap. Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall.
19 §.
1. Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen
under militärtjänstgöring,
därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen samt skälig anledning ej
finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak
än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill, samt
därest sjukdomen visserligen icke yppats under tjänstgöringen, men
denna skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen.
2. Beträffande ersättning i anledning av sjukdom, som i 1 mom. avses,
skola, med nedan i detta kapitel angivna undantag och tillägg, bestämmelserna
i 2 kap. om ersättning för skada till följd av olycksfall äga
motsvarande tillämpning.
20 §.
Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med
iakttagande av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom
i detta kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.
Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut)
sjukdom, så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är
nedsatt med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så
länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en
fjärdedel och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att
förvänta. Vid sjukdom, som senast angivits, utgår sådan ersättning dock
icke under längre tid än sammanlagt ett år, räknat från den tidpunkt,
då rätten därtill inträtt, för så vitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt
eller erhåller annan däremot svarande vård och antagas kan, att
genom dylik vård arbetsförmågan skall kunna återvinnas eller väsentligt
höjas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
25
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan
ersättning, som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under
längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas
mot ett kapital för en gång.
21 §•
Den, som på grund av bestämmelserna i detta kapitel är berättigad till
ersättning enligt 6 § eller 7 § b), må ej uppbära ersättningen för tid,
varunder han är bosatt utom riket eller varunder han undergår frihetsstraff
eller tvångsarbete eller enligt domstols förordnande är intagen i allmän
uppfostringsanstalt.
22 §.
Fråga om jämkning i ersättning, som utgår på grund av bestämmelserna
i detta kapitel, må icke väckas, sedan tre år förflutit från det ersättningen
bestämdes.
23 §.
Sätt till ersättning på grund av bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,
därest icke inom en tid av tre år, räknat på sätt här nedan sägs,
underrättelse jämlikt 14 § blivit lämnad om sjukdomen eller denna blivit
anmäld i riksförsäkringsanstalten eller anhållan därstädes blivit gjord om
ersättning i anledning av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från
det för fast anställt manskap vid försvarsväsendet, musikelev och skeppsgosseanställningen
samt för annan fast anställd och värnpliktig tjänstgöringen
upphört eller från den senare tidpunkt, då sjukdomen yppades eller, där
fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.
24 §.
Har sjukdom, som i detta kapitel avses, yppats under militärtjänstgöring
och föreligga för vederbörande militärläkare otvetydiga skäl att
antaga, att sjukdomen kan föranleda ersättning enligt denna förordning,
skall den kompanichef eller motsvarande befäl enligt 15 § åliggande anmälningsskyldighet
fullgöras av militärläkaren.
4 kap. Särskilda bestämmelser.
25 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t
eller av de civila eller militära myndigheter, som av Kungl. Maj:t därtill
bemyndigas.
26 §.
1. Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 juni 1909
(nr 89, s. 1) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
(Kungl. Maf.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
militärtjänstgöring, ävensom vad i Kungl. Maj:ts brev till arméförvaltningen
den 6 maj 1881 (nr 35, s. 10) angående förändring i bestämmelserna
om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa finnes stadgat rörande ersättning
för skada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring i
fredstid.
2. Beträffande olycksfall, varom i denna förordning stadgas, skola bestämmelserna
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete icke äga tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928; dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som
yppats före nämnda dag, bedömes enligt äldre bestämmelser.
II) öka ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
nu 252,000 kronor, med 125,000 kronor till 377,000
kronor;
B) att förenämnda motion I: 228, i den mån densamma
icke kan anses besvarad genom vad utskottet i det föregående
anfört och hemställt, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt
C) att förenämnda motion II: 338 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1927.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar G. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp *), Enhörning *), Dalberg *), Lindgren och östergren;
från andra kammaren: herrar Borggren*), Bäcklund, Wikström, Höglund, Svensson
i Betingetorp *), Molander, Heiding och Thore-, dock att i behandlingen av 1 §
andra stycket, 2 § 2 mom. samt 8 § av författningsförslaget herr Johansson i
Edsbyn *) deltagit i stället för herr Wikström.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
27
Särskilt yttrande:
av lierr Thore, som anfört:
»Av den kungl. propositionen framgår (sid. 6—8), att vidkommande den
föreslagna författningens form mot varandra divergerande åsikter uttalats
från riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet. Under det att riksförsäkringsanstalten
anser, att bestämmelserna angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, efter förebild av 1909
års förordning böra sammanfattas i en särskild författning, har försäkringsrådet
uttalat den meningen, att man borde inrangera samtliga frågor om
ersättning för olycksfallsskada under olycksfallsförsäkringslagen, vilket skulle
kunna ske genom vissa ändringar och tillägg i nämnda lag. Genom sistnämnda
anordning skulle alla fall av ersättning för olycksfall under militärtjänstgöring
komma att behandlas i full överensstämmelse med frågorna om ersättning
för olycksfall i arbete i allmänhet. Därjämte behövde man icke vid ordnandet
av frågorna om ersättning i anledning av sjukdom, som icke föranletts
av olycksfall, taga någon hänsyn till vad som gällde i fråga om ersättning
för olycksfallsskada.
Ehuru föredragande departementschefen icke kunnat förneka, att den av
försäkringsrådet föreslagna uppdelningen av hithörande bestämmelser på
olycksfallsförsäkringslagen och en särskild författning, omfattande ersättning
vid sjukdom, ur både principella och praktiska synpunkter kunnat hava vissa
skäl för sig, har han i allt fall anslutit sig till riksförsäkringsanstaltens förslag,
vilket innefattar, att samtliga frågor om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, skola regleras i en särskild författning.
I konsekvens härmed och då de fast anställda vid krigsmakten
ifråga om rätt till ersättning för olycksfallsskada falla under olycksfallsförsäkringslagen,
har ifrågavarande personal undantagits från tillämpningen av
sistnämnda lag och införts i den föreslagna författningen.
Anledningen till att departementschefen icke velat acceptera den av försäkringsrådet
föreslagna anordningen är enligt vad som uttalas i propositionen
den, att en principiell skillnad mellan värnpliktiga och arbetare, som avses i
olycksfallsförsäkringslagen, skulle föreligga. Detta borde leda till olika betraktelsesätt,
allt eftersom eu olycksfallsskada uppkommit under värnpliktstjänstgöring
eller under annat arbete. Härtill komme, att värnpliktstjänstgöringens
karaktär av tvångstjänstgöring borde föranleda, att ersättning för sjukdom,
som, utan att hava orsakats av olycksfall, dock ådragits genom militärtjänstgöringen,
utmättes enligt samma grunder som ersättning för olycksfallsskada.
Slutligen anföres som ytterligare skäl, att nu gällande bestämmelser
äro sammanförda i en författning.
Med anledning av vad sålunda anförts må bemärkas, att i propositionen
vissa antagna arbetsförtjänster lagts till grund vid beräknande av olycksfallsersättningarna
för de värnpliktiga, vadan olycksfallsförsäkringslagen här
direkt kunnat tillämpas.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
I vad angår den sedan gammalt rådande likställigheten beträffande ersättningsnormer
vid under militärtjänstgöring uppkommande olycksfall och
sjukdom, så har denna plägsed sitt ursprung från Yadstena krigsmanshuskassa
och beträffande ersättningar, som utgått till det indelta manskapet. Bakom
bestämmelserna här har tydligen legat en strävan att i någon mån gottgöra
vederbörande för under krigstjänstgöring uppkommande sjukdomar eller
andra kroppsskador. I förordningen 1909, där värnpliktige, volontärer m. fl.
införts som ersättningsberättigade, har ovannämnda likställighet bibehållits.
Det må emellertid bemärkas, att de år 1909 stipulerade ersättningarna utgjorde
små belopp och att nämnda förordning icke utformats efter lika vida
principer, som sedermera kommit att gälla för olycksfallsförsäkring. Att
man hittills av olika anledningar icke velat särskilja de olika riskmomenten,
synes mig icke vara tillräckligt skäl att nu, då saken slutgiltigt skall ordnas,
gå frågan om olika ersättningsnormer för olycksfall och sjukdom alldeles
förbi.
Huru ersättningsfallen fördela sig på olycksfall och sjukdom framgår av
följande ur den kungl. propositionen hämtade tabeller.
Antalet fall år
1921
1922
1923
1924
1925
1926
Ersättning på grund av:
(uppskatta!)
Olycksfall .................................
......... 86
88
119
122
146
139
Sjukdom .....................................
........ 223
317
354
357
440
516
Antalet
beslutade ersättningsfall på 1 milj.
tj änstgöringsdagar
Ersättning på grund av:
1921
1922
1923
1924
1925
1926
Olycksfall.....................................
6.0
5.7
8.o
8.4
10.5
11.0
Sjukdom .....................................
... 15.5
20.6
23.8
24.5
31.7
41.0
Riksförsäkringsanstalten finner stegringen i frekvenstalen anmärkningsvärt
stor och sätter denna stegring i samband med ökad kännedom om gällande
ersättningsbestämmelser. I och med att utvidgade förmåner i ersättningsväg
beredas, kan förväntas, att frekvenstalen än mera ökas och att kostnaden
för statsverket stiger i samma proportion. Särskilt är härvid att bemärka
den förändrade lydelsen av 19 § i förordningen. Enligt hittills gällande
bestämmelser stadgas för rätt till sjukdomsersättning, att dylik ersättning
utgår, »om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad
militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen
bidragit». Enligt de nya bestämmelserna skall ifråga om sjukdomsfall, som
yppats under tjänstgöringen, dessa presumeras vara föranledda av militärtjänstgöringen,
vadan sålunda ersättning är utesluten endast i de fall, att
skälig anledning finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit
därtill. Någon omläggning av bevisföringen beträffande sjukdom, vilken
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
29
yppats efter tjänstgöringen, tiar givetvis icke kunnat ske, men att ökade
ersättningsanspråk som eu följd av den omlagda presumtionen i paragrafens
första del även i senare fallet komma att göra sig gällande, kan tagas för
givet. I fråga om all socialförsäkring visar erfarenheten, att om ersättningsbeloppen
utökas och gränserna för bestämmelsernas räckvidd göras mindre
distinkta, ökade anspråk komma att framträda, vilka, stödda som de ofta
äro av sakkunnig hjälp, bli svåra att tillbakavisa, ehuru fallen måhända ej
ursprungligen varit avsedda att ligga inom bestämmelsernas ram.
Av den omständigheten, att värnpliktstjänsten är en tvångstjänstgöring,
torde icke utan vidare böra följa, att staten ifråga om sjukdomsfall ålägges
samma ersättningsplikt som beträffande olycksfall. Den förstnämnda ersättningen
synes mera hava karaktär av understöd från statens sida, under det
att olycksfallsersättningen allmänt anses som en rätt. Om jag sålunda intet
har att erinra emot storleken av de på grund av olycksfall till de värnpliktige
föreslagna ersättningarna, så finner jag däremot de föreslagna ersättningarna
på grund av sjukdomsfall utgöra en allt för stor belastning på statsverket.
Av de i propositionen anförda kostnadsberäkningarna framgår, att de
statliga utgifterna för den ifrågavarande försäkringen komme att utökas från
1,100,000 kronor per år till 2,270,000 kronor per år, vilket senare belopp
motsvarar ett om cirka 10 år inträffande jämnviktsiäge. Vid uppskattningen
av det sannolika antalet ersättningsfall under 1928 och följande år har
man räknat med frekvenstalen 12 för olycksfall och 35 för sjukdomsfall;
allt per en miljon tjänstgöringsdagar. Med hänsyn till den förut påvisade
stegringen i frekvenstalen samt den föreslagna mera rymliga ramen för ersättningars
utgående synas mig de använda frekvenstalen ligga på underkant
av dem, som med sannolikhet kunna förväntas. Riksförsäkringsanstalten
framhåller även, att dess uppskattningar äro att betrakta såsom mycket
approximativa, enär de till grund för desamma liggande antagandena i flera
avseenden äro synnerligen osäkra.
Utgående från synpunkter i överensstämmelse med de ovan anförda har
jag i "utskottet uttalat den meningen, att den kungl. propositionen i sitt
nuvarande skick bort av utskottet avstyrkas.»
Reservationer:
I fråga om utskottets hemställan under punkten A) I): (förslag till förordning
om ersättning ij anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring):
beträffande
1 §:
av herrar 1Säcklund, Höglund, Molander och Thore, vilka i enlighet med
riksförsäkringsanstaltens mening ansett frivilliga deltagare i militärtjänstgöring
icke böra medtagas i författningen och alltså yrkat, att andra stycket
av förevarande paragraf måtte ur författningsförslaget uteslutas;
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
beträffande 8 §:
av herrar C. E. Svensson, Östergren, Bor g gr en, Bäcklund, Höglund och
Molander, vilka tillstyrkt bifall till motionen XX: 338, i vad den avser avfattningen
av 8 §, och alltså hemställt, att paragrafen måtte erhålla följande
lydelse:
»8 §.
Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra
vid tiden för olycksfallet:
a) tvåtusen fyrahundra kronor
för värnpliktig, som, efter avslutande av honom enligt värnpliktslagen
första tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring,
deltager i tjänstgöring eller övning, som enligt värnpliktslagen åligger
honom eller som eljest i laga ordning blivit honom ålagd,
för värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 D värnpliktslagen och som
fullgör i nämnda lagrum angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, samt
för värnpliktig, som fullgör tjänstgöring, varom i § 27 mom. 1 B värnpliktslagen
sägs, såsom furir vid armén eller flygvapnet eller i motsvarande
tjänsteställning vid marinen;
b) ettusen åttahundra kronor
för värnpliktig, som icke avses härovan under a).
För fast anställd beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete»; samt
beträffande 20
av herrar Bäcklund, Höglund och Molander, vilka med tillstyrkande av bifall till
motionen I: 228, i vad den avser förevarande paragraf, hemställt, att sista
punkten i andra stycket av paragrafen måtte uteslutas och densamma alltså
erhålla följande lydelse:
»20 §.
Med avseende å tillämpningen av bestämmelserna i 6 § skall, med iakttagande
av vad nämnda bestämmelser i övrigt innehålla, i fall, varom i detta
kapitel är fråga, följande lända till efterrättelse.
Ersättning enligt 6 § 1) tillkommer den sjuke vid övergående (akut)
sjukdom, så länge sjukdomen varar och arbetsförmågan till följd därav är
nedsatt med minst en fjärdedel, samt vid annan (kronisk) sjukdom, så
länge arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med minst en
fjärdedel och genom vård av den sjuke förbättring i hans tillstånd är att
förvänta.
Livränta enligt 6 § 2) utgår, därest, sedan den sjukes rätt till sådan
ersättning, som i 6 § 1) omförmäles, upphört, sjukdomen medfört under
längre ellei kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst en tiondel. Dylik livränta må icke utbytas mot
ett kapital för en gång.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell, utvisande beräknade kostnader under olika budgetår samt i jämviktsläget för ersättningar på grund av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående såväl enligt nuvarande som enligt
de av Kungl. Majst föreslagna nya bestämmelserna.
Beräknade kostnader i
kronor
för budgetåren
Årlig
kostnad
Ersättningens art
i kronor
i jämvikts- läget
1927—28
1928-29
1929-30
1930—31
1931-32
1932-33
1933-34
1934—35
1935-36
1936-37
Sjukpenning..................
233 000
324 000
330000
330 000
330 000
330 000
330 000
330 000
330 000
330 000
330 000
55 000
224 000
240 000
240 000
240 000
240 000
240000
240 000
240 000
240 000
240 000
Invaliditetsersättning......
855 000
995 000
1 070 000
1 130 000
1 190 000
1 230 000
1 265 000
1300 000
1 330 000
1355 000
1 490 Ö00
Begravningshjälp...........
15 000
15 000
15 000
15 000
15 000
15 000
15000
15 000
15 000
15000
15 000
Efterlevandelivräntor......
77 000
77000
80 000
85000
85 000
90 000
95 000
95 000
100 000
100 000
195 000
Samtliga ersättningar
1 235 000
1635000
1 735 000
1 800 000
1860 000
1 905 000
1 945 000
1 980 000
2 015 000
2 040 000
2 270 000
hj
»—j
05
Barikoutskottets utlåtande Nr 52.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
KIKSFÖRSÄKRIN GS ANSTALTEN.
Bilaga B.
Till Riksdagens Bankoutskott.
I skrivelse den 30 april 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten
att verkställa och senast den 7 maj 1927 till utskottet överlämna viss
i utskottets skrivelse den 26 sistlidne april begärd utredning rörande den kostnadsökning,
som skulle föranledas av bifall till vissa, dels motionsvis, dels inom
utskottet framställda förslag till ändrad lydelse av 8 § i det vid Kungl. Maj:ts
proposition nr 179 fogade förslaget till förordning om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.
Enligt 8 § i den föreslagna förordningen skulle den till grund för ersättningarnas
beräknande liggande årliga arbetsförtjänsten antagas utgöra vid
tiden för olycksfallet:
a) 1,980 kronor för vissa angivna grupper av värnpliktiga;
b) 1,620 kronor för övriga värnpliktiga.
För fast anställd skulle ifrågavarande arbetsförtjänst beräknas efter de
grunder, som stadgas i 9 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
I motionen nr 228 i första kammaren har under punkt 2 hemställts om sådan
ändring av nyssnämnda 8 §, att arbetsförtjänsten för de värnpliktiga skulle
höjas till 2,500 kronor, respektive 2,000 kronor (jämte vissa ålderstillägg).
I motionen nr 338 i andra kammaren föreslås ifrågavarande belopp till 2,400
kronor, respektive 1,800 kronor. För de fast anställda föreslås icke i motionerna
någon ändring av den föreslagna förordningens bestämmelser rörande
arbetsförtjänstens beräknande.
Inom utskottet har vidare ifrågasatts, att beloppen för den årliga arbetsförtjänsten
skulle för de värnpliktiga bestämmas till 2,280 kronor, respektive
1,800 kronor.
Vid de kostnadsberäkningar, som nu verkställts, har hänsyn icke tagits till
övriga i motionen I: 228 framställda yrkanden.
Beträffande den inbördes storleken av grupperna fast anställda och värnpliktiga
har riksförsäkringsanstalten i sin skrivelse den 9 februari 1927 till
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet anfört, att antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga enligt förutsättningarna för försvarsbeslutet vid 1925
års riksdag kunde uppskattas till 55 % av hela antalet tjänstgöringsdagar för
de personalgrupper, som skulle vara ersättningsberättigade enligt de föreslagna
nya bestämmelserna. Med ledning av de i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
ersättningsbestämmelserna kan det antagas, att av de sammanlagda kostnaderna
51,5 % komma att hänföra sig till ersättningar till de värnpliktiga
och 48,5 % till ersättningar till de fast anställda.
Den antagliga medelarbetsförtjänsten för de fast anställda uppskattades i
sistnämnda skrivelse till 1,900 kronor.
Beträffande medelarbetsförtjänsten för de värnpliktiga anförde anstalten i
samma skrivelse följande:
»Vad de värnpliktiga beträffar, är att märka, att de, vilkas arbetsförtjänst
skulle antagas till 1,980 kronor, äro jämförelsevis mycket få. En överslagsberäkning
ger vid handen, att man befinner sig på den säkra sidan, om man för
gruppen värnpliktiga räknar med en antagen genomsnittlig årlig arbetsförtjänst
av 1,650 kronor.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
33
Om de i motionen I: 228 föreslagna ålderstilläggen tillsvidare lämnas ur
räkningen, kan på samma sätt den genomsnittliga årliga arbetsförtjänsten för
de värnpliktiga enligt de nu ifrågavarande förslagen uppskattas till
enligt motionen 1:228 .......................... 2,040 kronor,
enligt motionen 11:338 .......................... 1,850 kronor och
enligt inom utskottet ifrågasatt förslag.............. 1,840 kronor.
Med ledning av de nu anförda siffrorna är det möjligt att uppskatta kostnadsökningen
enligt dessa tre förslag i jämförelse med det till grund för Kungl.
Maj:ts proposition lagda förslaget. För kontantersättningarna (sjukpenning,
livränta, begravningshjälp) kan ökningen beräknas genom att höja 51,5 % av
den enligt det i propositionen framlagda förslaget beräknade kostnaden för
dessa ersättningar i proportionen
2,040 : 1,650 för motionen I: 228,
1,850 : 1,650 för motionen II: 338 och
1,840 : 1,650 för det inom utskottet ifrågasatta förslaget.
Detta innebär, att kontantersättningarnas hela belopp kan antagas komma
att ökas med respektive 12,2 %, 6,2- % och 5,9 %.
Kostnaderna för läkarvård m. m. röna icke någon inverkan av de angivna
ändringarna i fråga om arbetsförtjänstens beräkning.
I nedanstående tabell äro de beräknade kostnaderna för budgetåren 1927/28
och 1928/29 samt i jämviktsläget sammanförda. I tabellen äro medräknade kostnaderna
såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna nya bestämmelser, dels
enligt propositionen, dels enligt de i utskottets skrivelse angivna ändringsförslagen
beträffande 8 § av den föreslagna förordningen.
Ersättningens art
Beräknade kostnader i kronor enligt
Kungl. Maj:ts proposition
motionen I: 228 utan hänsyn
till ålderstillägg
Budgetåret
1927/28 | 1928/29
I jämvikts- läget
Budgt
1927/28
tåret jl jämvikts-
1928/29 1 läget
Sjukpenning.......................
Läkarvård rn. m................
Invaliditetsersättning............
Begravningshjälp................
Efterlevandelivräntor............
Samtliga ersättningar
233.000
55.000
855.000
15.000
77.000
324.000
224.000
995.000
15.000
77.000
330.000
240.000
1,490,000
15,000
195.000
240.000
55.000
860.000
15.000
77.000
360.000
224.000
1,023,000
15.000
78.000
368.000
240.000
1,670.000
15,000
217.000
1,235,000
1,635,000
2,270,000
1.247,000! 1,700,000 2,510.000
Ersättningens art
Beräknade kostnader i kronor enligt
motionen 11: 338 in0m fram8täUt
lorslag
Budg
1927/28
etåret
1928/29
I jämvikts- läget
Budge
1927/28
tåret jl jämvikts-
1928 29 i läget
Sjukpenning........................
Läkarvård m. m...................
Invaliditetsersättning............
Begravningshjälp.....
Efterlevandelivräntor ......
Samtliga ersättningar
237.000
55.000
858.000
15.000
77.000
343.000
224.000
1,010,000
15.000
78.000
348.000
240.000
1,580,000
15,000
205.000
237.000
55.000
858.000
15.000
77.000
342.000
224.000
1,009,000
15.000
78.000
347.000
240.000
1.576,000
15,000
205.000
1,242,000
1,670,000
2,388,000
1,242,000
l,668,00o| 2,383,000
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt 35 höft. (Nr 52.) 957 s; 3
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
I motionen I: 228 föreslås ytterligare, såsom ovan antytts, sådan ändring i
8 § av den föreslagna förordningen, att till den fastställda arbetsförtjänsten
skulle för de värnpliktiga läggas tre ålderstillägg efter fem på varandra följande
år med 300 kronor för varje gång.
En sådan bestämmelses inverkan på kostnaderna skulle så gott som uteslutande
hänföra sig till de utgående livräntorna. Anstalten har utgått från, att
motionären närmast avsett en höjning av muaZidlivräntornas belopp.
Med ledning av det antagande rörande avgången bland livräntetagarna, som
anstalten gjort i sin underdåniga skrivelse den 7 december 1926 med kostnadsberäkningar
rörande ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
har en uppskattning av de ifrågasatta ålderstilläggens inverkan på kostnaderna
för ersättningar till de värnpliktiga utförts. Denna uppskattning har
givit vid handen, att ökningen av invaliditetsersättningarnas årliga belopp i
jämviktsläget på grund av ålderstilläggen kan antagas komma att i avrundat
tal uppgå till omkring 100,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1927.
J. MAT.
David Östeand.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:237 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, jämte en i s. 1 i texten