Sök i Ratio Lex

Första kammarens (indra tillfälliga utskotts utlutande Nr 4. 3

1927-04-26 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1927:4, Första kammarens (indra tillfälliga utskotts utlutande Nr 4. 3

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens (indra tillfälliga utskotts utlutande Nr 4. 3

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1927 kl. 7 e. m

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning

av väckt motion, II: 272, angående utredning rörande

det vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets

omfattning och verkningssätt.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 272, har herr Mogdrd hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj: t anhålla, att utredning måtte verkställas rörande det s. k. avbetalningssystemets

omfattning och verkningssätt, samt att resultatet av denna

utredning jämte därav eventuellt föranledda förslag må delgivas riksdagen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens utskott inhämtade i vederbörlig ordning yttrande över

motionen av kommerskollegium, som till sitt yttrande fogat införskaffade utlåtanden

i frågan från samtliga auktoriserade handelskamrar i riket, Svenska

bokhandlareföreningens centralstyrelse, centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar,

Svenska velocipedfabrikant- och grossistföreningen, Svenska

pianofabrikantföreningen, Svenska pianohandlareförbundet, Svenska automobilhandlareföreningen

och Svenska motorklubben. Till utskottet hava vidare avgivits

yttranden över motionen av Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag samt aktiebolaget Svenska bokhandelscentralen.

Den ifrågasatta utredningen har, mer eller mindre positivt, tillstyrkts av

kommerskollegium och följande handelskammare, nämligen Östergötlands och

Södermanlands, Smålands och Blekinge, Skånes, Västergötlands och Norra

Hallands, Västernorrlands och Jämtlands läns samt Norrbottens och VÖsterbottens

läns handelskammare samt handelskammaren i Göteborg. Tillstyrkande

yttranden hava vidare avgivits av Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund.

Direkt avstyrkande har endast Stockholms handelskammare ställt sig.

Övriga handelskamrar och i frågan hörda sammanslutningar och företag hava

icke tagit bestämd ställning till själva utredningsfrågan utan hava inskränkt

sig till att framhålla vissa med avbetalningssystemet förenade fördelar och olägenheter

samt att meddela de upplysningar rörande systemets omfattning och

verkningssätt, som stått till buds.

Motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Kommerskollegium anför, efter att hava omnämnt av kollegiet införskaffade

uttalanden i frågan, följande:

»Av de nämnda yttrandena framgår, att avbetalningssystemet kommit till

ganska betydande användning inom ett flertal branscher. Det tillämpas sålunda

bl. a. vid handeln med automobiler, traktorer, motorcyklar, velocipeder, sy- och

stickmaskiner, verktygsmaskiner, separatorer, lantbruksredskap, tvättmaskiner,

dammsugare, pianon, radioapparater, grammofoner, möbler och andra bosättningsartiklar,

böcker, konfektionsartiklar, guldsmedsvaror och ur. Bland

de varuslag, som äro föremål för försäljning medelst avbetalningskontrakt, ingå

alltså såväl föremål avsedda för produktiva ändamål, som ock sådana, vilka

åtminstone delvis kunna betraktas som konsumtionsartiklar, ävensom rena lyxvaror.

Rörande somliga av hithörande artiklar framgår av de erhållna upplysningarna,

att avsättningen till allmänheten övervägande sker under formen av

avbetalningsaffärer.

Beträffande avbetalningssystemets verkningssätt hava i yttrandena vitt

skilda meningar kommit till utryck. Medan från de sammanslutningar, vilka

mera direkt representera i ifrågavarande handel intresserade säljaregrupper,

framhållas de fördelar, som därigenom tillskyndas såväl köpare som säljare

och den befordran, som genom en livligare omsättning beredes tillverkningen

av vissa varuslag, gör sig särskilt i flera av handelskamrarnas yttranden eu

ganska stark betänksamhet gällande mot denna form av handel, såtillvida

som allmänheten genom densamma lätteligen stimuleras till ingående av obetänksamma

förbindelser och även — enär avbetalningsaffärerna till stor del

drivas av handelsfirmor i de större affärscentra med hjälp av ett vitt förgrenat

agentsystem — den bofasta handeln i många fall röner avbräck. Man framhåller

ock den skadliga verkan, som avbetalningsaffärerna hava därigenom att de

direkt motverka strävandena att begränsa kreditförsäljningen inom detaljhandeln,

ehuruväl man å andra sidan erkänner, att avbetalningsköpet måhända

innebär den enda utvägen för många mindre bemedlade att förskaffa sig mera

kostbara nödvändighetsartiklar, som för deras verksamhet kan vara av betydelse.

Från vissa håll påpekas de allvarliga missbruk, som ofta förknippas

med denna handelsterm.

Att med ledning av det nu införskaffade preliminära materialet gå närmare

in på ett bedömande av avbetalningssystemets fördelar och nackdelar, lärer ej

med remissen vara avsett. Så mycket torde dock kunna sägas, att, med den utbredning

systemet numera fått, dess verkningar i olika hänseenden äro av den

omfattning och betydelse att hithörande förhållanden påkalla allvarlig uppmärksamhet,

varför en närmare utredning rörande systemets omfattning och

verkningssätt synes vara väl motiverad. Kollegium anser sig likväl böra framhålla,

att, även om en dylik utredning skulle visa, att avbetalningssystemet,

åtminstone i vissa av sina former vore behäftad med bestämda olägenheter,

det synes ganska tvivelaktigt, huruvida en eventuell utredning kan förväntas

giva anvisning på sådana åtgärder, varigenom missbruken kunde effektivt

motverkas, samtidigt med att systemets obestridliga fördelar bevarades. Detta

torde dock i och för sig icke utgöra tillräckligt skäl emot igångsättandet av

en utredning, sådan som av motionären ifrågasatts, då här som på andra områden

av handel ett framdragande i ljuset av tilläventyrs förefintliga missförhållanden

i allmänhet torde innebära det verksammaste korrektivet däremot.

Motionären antyder såsom en utväg, att en eventuell utredning av hithörande

fråga uppdrages åt kommerskollegium. I ett av de inkomna yttrandena framkastas

ock tanken, att donna utredning möjligen kunde förbindas med den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

5

inom kollegium pågående utredningen angående näringslagstiftningen. I avseende

härå vill kollegium framhålla, att den nu ifrågasatta utredningen väl

kunde tänkas med fördel bedriven i nära samband med den stora utredningen

angående näringslagstiftningen. Dock skulle den antagligen vinna på att ej direkt

hopkopplas med sistämnda utredning, som väsentligen har att taga sikte

på helt andra problem, och detta med hänsyn särskilt till den antagligen behövliga

vidlyftiga materialinsamlingen, som skulle komma att tynga och måhända

förrycka den i och för sig viktiga och omfattande näringsrättsutredningen.

I anledning av vad sålunda anförts vill kollegium för sin del tillstyrka den

i ovan omförmälda motion gjorda hemställan.»

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har vänt sig till ett antal

firmor och sammanslutningar av näringsidkare inom distriktet med begäran om

deras uttalanden i ärendet. Den allmänna uppfattningen vore, att avbetalningssystemet

vunne allt mera terräng. Särskilt besvärande syntes detta försäljningssätt

vara inom järnmanufakturbranschen. Handelskammaren instämmer i motionens

syfte och uttalar sin anslutning till däri gjorda yrkande.

Smålands och Blekinge handelskammare anför, att avbetalningssystemet inom

dess distrikt vunnit en betydande omfattning. Att söka avskaffa systemet

vore med hänsyn till dess nytta synnerligen oklokt. Men dess verkningssätt vore

ingalunda vad det borde vara. Från en del håll hade påtalats agenternas uppträdande,

särskilt inom bokhandeln. — Systemet motverkade köpmannaorganisationernas

strävanden att avskaffa konsumtionskrediten och införa kontantbetalning.

Allt tydde på att åtminstone en undersökning av läget vore påkallad.

Om något i lagstiftningsväg borde göras, varom dock kunde förefinnas olika

meningar, så vore det dock olämpligt att lägga hinder i vägen för köp på avbetalning

av nödvändighetsartiklar. Lyxartiklar borde däremot ej få köpas på avbetalning

och det torde bli den begärda utredningens springande punkt att söka

utfinna en form för begränsning härutinnan. Ett botemedel vore att i lag infördes

bestämmelse om viss längsta tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas,

enär största lockelsen för okloka köpare läge i betalningstidens längd. Även

i andra avseenden vore det antagligt, att lagen om avbetalningsköp behövde revideras.

Utredningen torde kunna verkställas av något ämbetsverk eller av den

nyligen tillsatta kommittén för undersökning av varudistributionens organisation

och kostnader.

Skånes handelskammare uttalar, att avbetalningssystemet under senare år

vunnit allt vidsträcktare utbredning såväl inom nya branscher som inom affärsgrenar,

där det tidigare fått fotfäste. Beträffande vissa artiklar, såsom böcker

och automobiler hade angivits, att omsättningen på avbetalningsköp vore lika

stor eller t. o. m. större än försäljningen i övrigt. — Inom vissa områden och

handhaft med erforderlig försiktighet hade systemet en bestämd uppgift att

fylla och vore därför i och för sig både oumbärligt och berättigat. Ordnat efter

sunda principer finge avbetalningsköpet närmast karaktären av en högre och

bättre form för kreditgivning än den eljest förekommande. -— Det ankomme

helt och hållet på sättet för dess användning, huruvida nackdelarna komme att

överväga fördelarna, varför inga generella regler kunde uppställas för att avgöra,

när ett avbetalningsköp skulle anses sunt eller osunt. Ett sådant avgörande

förutsatte närmast en prövning av omständigheterna i det konkreta fallet

och häri läge en mycket stor svårighet, då fråga bleve att genom lagstiftning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

söka begränsa vådorna av denna kreditforms användning. — Av tillgängligt

material syntes framgå, att man inom flertalet branscher, där avbetalningssystemet

kommit till tillämpning, icke ansåge någon urartning därav f. n. förekomma,

ehuru det samtidigt konstaterats, att en tendens förefunnes att frångå

sunda affärsprinciper på detta område. Inom andra branscher, särskilt inom

bokhandeln och i viss mån även inom konfektionsbranschen, syntes avbetalningssystemet

hålla på att leda handeln på avvägar. — Även om handelskammaren

ställde sig tveksam till frågan, huruvida på lagstiftningens väg effektiva

åtgärder mot avbetalningsköpens utväxter kunde åstadkommas, borde utvecklingen

på området från det allmännas sida följas med uppmärksamhet. Därest

en utredning skulle visa, att ett offentligt ingripande vore både erforderligt och

möjligt att effektivt genomföra, torde ett dylikt ingripande närmast böra givas

karaktären av en näringsrättslig reglering. På samma gång handelskammaren

ansåge sig böra tillstyrka den begärda utredningen ifrågasattes därför, huruvida

icke denna lämpligast borde företagas i samband med den nu pågående

näringsrättsutredningen.

Handelskammaren i Göteborg anför, att avbetalningsaffärer förekomme inom

distriktet i betydlig omfattning särskilt inom bosättnings- och beklädnadsbranschen

samt inom bokhandeln. Handeln med motordrivna fordon och cyklar

vore även i stor utsträckning baserad på avbetalningssystemet. Handräckning

för återbekommandet av varor, som sålts på avbetalning hade begärts hos de

exekutiva myndigheterna i ganska stor utsträckning. Hos förste stadsfogden^ i

Göteborg begärda dylika handräckningar uppskattades till c: a 200 under år

1926, i flertalet fall för till synes rena lyx- och överflödsvaror. — Ehuru

mycket stora svårigheter skulle möta den ifrågasatta utredningen, vore dock

såväl omfattningen av de s. k. avbetalningsaffärerna som dess verkningar av

den betydelse, att de borde berättiga till företagandet av den föreslagna utredningen.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare meddelar, att avbetalningssystemet

inom distriktet ej torde hava kommit till samma kraftiga utveckling

som inom andra delar av landet. Det befunne sig dock på så kraftig

frammarsch, att en utredning syntes handelskammaren vara av ej oväsentlig

betydelse även för dess distrikt.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför, att avbetalningssystemet

numera råkat på avvägar till skada icke blott för den köpande allmänheten

utan även för den bofasta affärsmannen. Samvetslösa agenter hade

mången gång rent av påtvingat köparen en vara, som denne varken tänkt köpa

eller hade någon praktisk nytta av. I några fall, där köparen avhänt sig eller

förbrukat varan och icke kunnat betala återstående likvider, hade han anmälts

för brott utan att vara medveten om någon brottslig handling. Mången gång

vore även systemet ägnat att locka svaga individer till brott. — Köparen finge

alltid dyrt betala sin vara, vilken kunnat köpas hos den bofasta handlanden till

väsentligt lägre pris. Den bofaste köpmannen berövades försäljningen av den

ena artikeln efter den andra och bleve oförmögen att reda sig. — Erfarenheten

inom handelskammaren hade givit vid handen, att det nuvarande avbetalningssystemet

vore ekonomiskt skadligt och att gällande lag om avbetalningsköp vore

föråldrad och snarast möjligt borde omarbetas, varför handelskammaren finge

tillstyrka bifall till den väckta motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 7

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare vitsordar för sitt områdes

vidkommande avbetalningssystemets snabbt växande utbredning. På landsbygden

vimlade det av agenter för avbetalningsfirmor inom olika branscher, vilka

agenter ofta vore långt ifrån nogräknade i valet av medel att genomföra en försäljning.

Agentprovisionen samt firmornas ränte- och riskpålägg fördyrade varorna

i hög grad. 20 % betecknade nog en sällan förekommande underkant, och

varans kvalitet motsvarade ingalunda alltid det företedda^ provets. Avbetalningssystemet

lockade till onödiga köp, varjämte det maste anses betänkligt,

att ett nytt slag av konsumtionskredit växte upp, då rikets köpmän länge, i insikt

om dylik kredits fördärvlighet för både säljare och köpare, arbetat på

konsumtionskreditens avskaffande. — Nackdelarna av systemet började alltså

överväga fördelarna, varför handelskammaren livligt förordade den begärda

utredningen.

Kooperativa förbundet anför, att det vore i hög grad att beklaga, om de nu

så moderna avbetalningsköpen skulle omintetgöra resultatet av den fostran till

individuell sparsamhet och ordnad hushållning bland de breda lagren, som vunnits

icke minst tack vare konsumtionsföreningarnas verksamhet. V isserligen

vore avbetalningssystemet rätt svårumbärligt, när det gällde vissa dyrbarare

artiklar och förnödenheter, vilkas brukbarhet sträckte sig över en avsevärdare

tidsperiod, men systemet borde kunna undvikas och vore avgjort till skada beträffande

förbrukningsartiklar i strängare bemärkelse. Förbundet funne därför

motionen förtjänt av allvarlig uppmärksamhet och föresloge, att utredningen

måtte anförtros åt den nyligen tillsatta kommittén för undersökning av varudistributionens

anordning och kostnader.

Sveriges köpmannaförbund sammanfattar sina asikter beträffande a\ betalningssystemet

i följande punkter:

1. Avbetalningssystemet kan i viss utsträckning anses berättigat, särskilt

då det kan medverka till skapande av nya produktiva och samhälleliga värden

och då betryggande garantier finnas för att köpet kontraktsenligt kan ful

*° 2^ Systemets nackdelar måste emellertid anses vara övervägande, då det i

mycket stor utsträckning inriktat sig på rena förbrukningsartiklar och lyxvaror.

3. Erfarenheterna från Amerika vittna om att avbetalningssystemet är eller

kan bli en verklig samhällsfara och i sinom tid medföra ren ekonomisk katastrof

för såväl individer som folkhushall. I vårt land äro förutsättningarna för

en dyl. utveckling än mera framträdande än i det i ekonomiskt hänseende väl

rustade dollarlandet.

4. Avbetalningssystemet och den propaganda, som bedrives för detsamma,

inverkar psykologiskt ogynnsamt på strävandena att uppfostra vart folk till

en genom kontanthandeln tryggad klok hushållning.

5. Systemet har visat sig vara i hög grad demoraliserande och främjat

kriminaliteten på ett rent otroligt sätt.

6. En av de främsta orsakerna till dessa missförhållanden är utan tvivel,

att avbetalnings firmornas organisation och arbetssätt lämnar rum för rent upprörande

missförhållanden.

Förbundet tillstyrker därför den föreslagna utredningen.

Förbundet berör även de s. k. kupongaffärerna, varvid köparen får genom

inköp av kuponger å visst belopp genom förskottsavbetalningar likvidera varan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens anclvci tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

helt innan den levereras. Dylika affärer borde enligt förbundets mening helt

förbjudas.

Stockholms handelskammare, vars utlåtande i anledning av motionen, såsom

förut nämnts, är det enda som går i direkt avstyrkande riktning, anför följande :

»Det är uppenbart, att avbetalningssystemet i Sverige alltmera utvecklats

under de senare åren. Företeelsen är emellertid internationell. Likaväl som

andra näringsgrenar söka sig nya verksamhetsformer under affärslivets fortskridande

kompilering, så även handeln.

Att ens tillnärmelsevis angiva omfattningen av ifrågavarande försäljningsform,

låter sig icke göra utan en ingående undersökning, vilken för övrigt

skulle vara förenad med stora svårigheter. Hitintills torde emellertid försäljningen

på avbetalning inom vårt land kunna betecknas som relativt ringa i

förhållande till varuomsättningen i dess helhet.

Vad som framförallt säljes under denna form är nödvändighetsvaror för

yrkesutövningen eller hemmen -— symaskiner, separatorer, cyklar, husgerådsartiklar,

möbler, mattor o. d. De på avbetalning sålda bilarna äro nog till

stor del avsedda för lantbruket eller yrkestrafiken och sålunda hänförliga till

samma kategori. På gränsen till lyxartiklar stå sådana varor som musikinstrument,

radioapparater och böcker. Särskilt de sistnämnda ha blivit föremål för

en omfattande avbetalningsrörelse.

Hela systemet är en modern form för kreditförsäljning, vars växande utbredning

givetvis beror på, att densamma av såväl säljare som köpare befunnits

praktisk och ändamålsenlig. Givet är, att denna kreditform, liksom all

försäljningskredit, är ägnad att stimulera köplusten och befordra varuavsättningen,

liksom också, att varor, som försäljas på avbetalning, i regel måste

betinga högre pris än vid kontantförsäljning. Denna fördyring är dock, så

vida organisationen för avbetalningsaffären är omsorgsfullt genomförd, endast

i mindre grad beroende på behovet att täcka kreditrisken, utan huvudsakligen

beroende på de ökade omkostnader, som äro förenade med denna försäljningsform,

då avbetalningsaffären kräver långt större arbetsapparat än en kontantaffär.

Utan att vilja förneka, att en utredning rörande avbetalningsaffärernas omfattning

och verkningssätt kan hava ett visst statistiskt intresse, har Handelskammaren

svårt att tänka sig, att en dylik utredning skall kunna få någon

praktisk betydelse. I fråga om förevarande liksom andra avtalsinstitut på näringslivets

område torde lagstiftningens uppgift böra inskränkas till att, där

så anses erforderligt, genom tvingande bestämmelser skipa rättvisa mellan parternas

intressen och söka förebygga maktmissbruk å ena kontrahentens — här

säljarens — sida. Så har också skett genom gällande lag om avbetalningsköp,

och att denna lagstiftning tillfredsställande fyllt sin uppgift, torde få anses

bekräftat av det förhållandet, att avbetalningsköpet efter lagens införande vunnit

allt vidsträcktare användning. Om man åter skulle anse, att denna vidsträckta

användning i och för sig innebär ett missförhållande, som bör rättas,

så kan detta givetvis lätt låta sig göra därigenom, att man medelst ny lagstiftning

gör avbetalningsformen ur säljarens synpunkt mindre användbar. Men

det synes Handelskammaren föga förnuftigt att på lagstiftningens väg ändra

en avtalsform av den anledning, att densamma tillvunnit sig allt för stort förtroende

och begagnande från allmänhetens sida, liksom ett dylikt tillvägagående

säkerligen i detta fall icke skulle leda till annat, än att de behov, som nu

taga sig uttryck genom användande av avbetalningsköp, skulle föranleda an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4-

9

litande av andra mindre ändamålsenliga kreditformer, till skada för både

köpare och säljare, och att i många fall hinder skulle möta för den mindre

bemedlade att på lämpligaste sätt anskaffa vad han behöver för sin närings utövande.

»

Gotlands handelskammare framhåller, att avbetalningsköpen under de senare

åren tilltagit i en omfattning, som syntes högst betänklig. Det hade utrönts, att

en icke obetydlig del, ofta mer än 50 %, av omsättningen hos en del företag

å Gotland, som tillämpade avbetalningssystemet, folie på försäljning mot avbetalningar.

Härtill komme de affärer, som förmedlades genom agenter för handelsfirmor

å andra orter. För Gotlands vidkommande torde t. ex. avbetalningsaffärerna

allenast i automobiler och traktorer årligen röra sig om minst 300,000

kronor. — Avbetalningsköpen komme oftast till stånd utan att något verkligt

behov av varorna förelåge hos köparna. Om avbetalningarna ej kunde fullgöras,

återginge varorna i regel till säljaren utan att lagen om avbetalningsköp komme

till användning.

Handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän anför,

att avbetalningssystemet inom distriktet främst omfattade en hel del nyttighetsvaror.

Erfarenheterna hade ej varit annat än i stort sett goda. Vanligen tilllämpades

vid avbetalning samma pris som vid kontantaffär med den skillnaden,

att kunden i senare fallet kunde påräkna kassarabatt och i de förra efter tre

månader finge betala ränta å utestående belopp. — I mindre omfattning förekomma

avbetalningssystemet även beträffande konsumtionsvaror samt lyxoch

onödighetsartiklar. Ifråga om konsumtionsvaror lockade systemet lätt till

överdåd och olycksdiger skuldsättning och verkade ej heller välgörande ifråga

om lyxartiklar, särskilt då försäljningen skedde genom kringresande agenter.

Varningsord mot deras framfart hade ock införts i tidningarna av handels- och

hantverksföreningar inom distriktet. Särdeles verksamma hade agenterna inom

hokhandelsbranschen visat sig på senare tiden. — Svårigheten att skilja mellan

lojala och illojala affärsmetoder gjorde en lagstiftning på området synnerligen

svår. Förmånligt vore dock, om agenternas framfart kunde stävjas och avbetalningsköp

av konsumtions- och lyxartiklar inskränkas.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar med stöd av från

utmätningsmännen inom distriktet införskaffade yttranden, att systemets omfattning

vore oroväckande stor och att en begränsning vore önskvärd. Möjligheterna

härutinnan torde dock vara synnerligen inskränkta. — Såväl n5''ttiga som

skadliga verkningar torde ligga i öppen dag. Nackdelarna torde emellertid vara

hart när omöjliga att avlägsna, om systemet överhuvud skulle bibehållas, men

dock ej vara så stora, att ett slopande av systemet kunde ifrågasättas. — Det

syntes handelskammaren vara synnerligen av behovet påkallat, att de avbetalningsköp,

som ske genom s. k. kupongaffärer, genom effektiva lagbestämmelser

reglerades och ett regelmässigt indragande i säljarens affärsrörelse av i förskott

inbetalda penningar omöjliggjordes.

Handelskammaren i Gävle har endast insänt eu sammanfattning av inkomna

svar å ett cirkulär i frågan, som av handelskammaren utsänts till ett antal näringsidkare

och affärsföretag inom distriktet. De inkomna svaren ge emellertid

mycket ringa belysning åt frågan, då som regel de som ej själva driva avbetalningsaffärer

utdöma systemet såsom osunt och de övriga dels uttala sitt gillande

av systemet och dels klaga över den konkurrens, som utövas av de större med

kringresande agenter arbetande avbetalningsfirmorna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens flildVU tillfälliga utskotts utlåtande Nr h.

Svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse anför, att ungefär hälften av

den samlade bokförsäljningen för närvarande skedde mot avbetalning, vilken i

huvudsak vore koncentrerad till några större avbetalningsfirmor. Genom berörda

försäljningsform hade bokspridningen i synnerligen hög grad ökats samt publicerandet

av för kulturen och bildningen högst betydelsefulla veck möjliggjorts.

De ökade avsättningsmöjligheterna hade även möjliggjort utgivandet av böcker

i stora upplagor, ett för en låg prissättning viktigt moment, varför systemet ej

verkat fördyrande. Försäljningsformen vore så pass ny, att den ännu ej vunnit

den fasthet i organisatoriskt avseende, som vore önskvärt, varför en del anmärkningar

i viss mån ännu vore berättigade. Man hade därför gått i författning om

att genom överenskommelser och fastställande av vissa försäljningsnormer reglera

förhållandena. — Med hänsyn till den stora betydelse avbetalningsaffärerna

i sin helhet hade för det ekonomiska livet hade föreningen ingenting att

erinra emot den föreslagna utredningen.

I huvudsak samma synpunkter, som Svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse

givit uttryck åt, hava framförts även av aktiebolaget Svenska bokhandelscentralen.

Centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar uttalar, att man inom

den egentliga järnhandeln icke iakttagit någon tillämpning av avbetalningssystemet.

Däremot hade ifråga om sådana artiklar som verktygsmaskiner, åkerbruksmaskiner,

symaskiner och i vissa fall bilar och velocipeder utvecklat sig

en ganska omfattande försäljning på avbetalning. Härutinnan vore systemet

icke blott berättigat utan till och med mycket önskvärt. Det merpris, som fordrades

vid avbetalningsköp, torde endast utgöra skälig ersättning för ränta, extra

kostnader och risk. Tendenser hade emellertid kunnat konstateras att införa avbetalningsaffärer

även å hushålls- och konsumtionsartiklar. I ett fall hade konstaterats,

att en firma sålt manglar på avbetalning, varvid köparen fått betala

ett pris, som satts nära 100 % högre än vad varan borde hava betingat i järnhandeln.

Svenska velocipedfabrikant- och grossistföreningen meddelar, att dess medlemmar

så gott som uteslutande sälja till detaljhandlarna. Dessa hava emellertid

under en lång följd av år sålt velocipeder på avbetalning till allmänheten och

torde det alldeles övervägande antalet velocipeder säljas under denna form.

Likviden torde inflyta på 9 ä 12 månader.

Svenska pianofabrikantföreningen upplyser, att omkring % k % av i Sverige

tillverkade instrument försäljas på avbetalning. Avbetalningstiden varierar

från % till 2 V2 år. I regel fordras en första inbetalning av 15 å 50 % av

köpesumman. Å oguldet belopp har köparen att betala vanlig bankränta.

Några ogynnsamma verkningar av avbetalningssystemet hade icke försports, då

fråga gällde svenska musikinstrument.

Svenska pianohandlareförbundet anför, att avbetalningssystemet alltid visat

sig vara nödvändigt inom pianobranschen. Hälften av alla instrument, som försäljas,

torde köpas på avbetalning. Därvid räknas med en ränta av 6 % å

oguldet belopp. Vid kontantköp erhåller köparen kassarabatt med 2 å 5 °fo.

Svenska automobilhandlareföreningen meddelar rörande försäljningen i Stockholm

av billigare bilar (Ford, Chevrolet etc.) följande uppgifter:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid försäljning till:

läkare, präster, veterinärer etc........

industriella verk och firmor för egna körningar

droskägare................

åkare, stadsbud etc.............

; utlåtande Nr 4.

11

Säljes

Säljes på

kontant

avbetalning

75 %

25 %

40 %

60 %

25 %

75 %

25 %

75 %

60 %

40 %

—

100 %

17 %

83 %

I genomsnitt sker c: a 35 °/° av försäljningen mot kontant betalning och c: a

65 % på avbetalning. Vid försäljning av automobiler till ett värde av c: a

5,000 kr. och däröver varierar den del av försäljningen, som sker på avbetalning,

hos olika firmor från c: a 50 % till c: a 75 %. Ränta och kostnader för

automobilavbetalningsaffärer i Sverige uppgå till 6 å 8 % å icke inbetalt

belopp.

Svenska Motorklubben meddelar, att 15—70 % av de olika firmornas motorcykelförsäljningar

köpas på avbetalning. Dessa siffror torde dock vara för låga,

enär såsom kontantköp räknats försäljningar från firma till underagent. I genomsnitt

torde något över 50 % av alla försäljningar ske mot avbetalning. Den

första avbetalningen är i regel Y3 av försäljningspriset. Två firmor nöja sig

med 25 % och en fordrar 50 % kontant inbetalning. Endast 1 ä 2 % av

köpen hava ej fullföljts och ej heller dessa hava i stort sett förorsakat firmorna

några förluster.

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag säljer på avbetalning huvudsakligast symaskiner.

Av de symaskiner, som säljas inom landet, torde c: a 95 % köpas

på avbetalning. Avbetalningstiden är 3 k 3 Yi år. Vid kontantköp erhålles

15 % rabatt å det vid avbetalning använda priset.

Då i såväl motionen som en del av de avgivna yttrandena hänvisats till förhållandena

på ifrågavarande område i Amerikas Förenta Stater, har utskottet

ansett det vara av intresse att meddela vissa uppgifter därifrån, vilka hämtats

ur till utskottets förfogande ställda skrivelser i ämnet från svenska generalkonsulatet

i New York. Någon samlad statistik finnes emellertid ej och uppgifterna

förefalla överhuvudtaget mycket osäkra och approximativa.

Under år 1925 torde avbetalningsaffärerna i Förenta Staterna hava uppgått

till minst 5 miljarder dollars, motsvarande c: a 17 % av årets totala liandelsomsättning.

Systemet har medfört en till mellan 3 och 5 % uppgående ökning

av det kapital, som av en del av landets befolkning lånas till en annan.

Här nedan lämnas uppgifter rörande handeln för år 1924 beträffande vissa

varuslag.

Förhållandena

i Förenta

Staterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Totala detalj-

Härav sålt

eller i

handelsvärdct

på avbetalning

milj. dol-

i milj. dollars

c:a %

larg

Automobiler.......

.... 2,910

75

2,183

Tvättmaskiner......

.... 88

75

66

Dammsugare.......

.... 69

65

45

Grammofoner......

.... 70

80

56

Möbler.........

90

765

Pianon .........

.... 100

40

40

Juveler och smycken . . .

.... 400

25

100

Radioapparater......

.... 300

13

39

4,787

3,294

Försök hava gjorts att fastslå vissa allmänna normer för avbetalningsköp,

vilka försök hava visat att villkoren vid avbetalningsköp variera högst betydligt

även inom samma bransch.

Säljarna hava i längden icke själva kunnat finansiera den ökade kreditgivningen,

varför det har uppstått särskilda kreditinstitut för finansiering av avbetalningsköp

Vid årsskiftet 1925/26 funnos 1,400 ä 1,600 dylika institut.

En del finansiera endast köp av viss vara, andra åter köp inom vilken bransch

som helst. Säljaren står i regel all risk gentemot kreditgivaren.

Angående omfattningen av de fall, då avbetalningsköp ej kunnat fullgöras

och den salda varan av denna anledning återgått till säljaren, finnas uppgifter

endast ifraga om automobiler. Av dylika, som såldes med en första avbetalning

av y3 av köpesumman, återtogs 1.75 % på grund av ofullbordad inbetalning.

Da 14 av försäljningssumman erlades vid varans övertagande, var motsvarande

procent 3.8 och då mindre än !4 inbetalades 11.

Frågan om de ökade kostnader, som vid avbetalningsköp falla på köparen, är

likaledes outredd. Inom möbelbranschen lär man vid avbetalningsköp beräkna

25 % högre priser än vid kontantköp, men inom många andra branscher försäljes

så stor del av omsättningen på avbetalning att som regel inga särskilda

priser beräknas. Där avbetalningsköpen äro regel torde försäljningspriset fastställas

uniformt såsom om alla försäljningar skedde å avbetalning. Även i

dylika fall lämnas ej alltid kassarabatt vid kontantköp. En känd bankman har

beräknat, att den allmänhet, som köper på avbetalning, för det lån den på så

sätt erhållit, betalar en ränta motsvarande 20 % om året.

Till belysande av uppfattningen på olika håll inom Förenta Staterna om

verkningarna av avbetalningssystemet må här ur en skrivelse i frågan den

10 februari 1927 från svenska generalkonsulatet i New York återgivas följande:

Intresset för utvecklingen av avbetalningssystemet i Förenta Staterna och

den inverkan, som denna utveckling kan tänkas utöva på landets ekonomi, är

alltjämt stark. Senast har en i Portland, Oregon, utkommande daglig tidning i

samband med en därvarande bank igångsatt en undersökning i saken, och

genom tillmötesgående av vicekonsulatet i Portland har jag lyckats erhålla särtryck

av tidningens redogörelse för undersökningens resultat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 13

Dessvärre kan det knappast sägas, att denna vidlyftiga undersökning bringat

någon ytterligare klarhet i frågan. Till en viss grad beror detta på att de

frågor, som upptagits i de över hela landet till framstående bankmän m. fl.

utsända formulären ofta äro synnerligen vaga, och att de snarare syftat på

att erhålla interlokutörens personliga mening, än att frambringa verkliga

fakta. Svaren ha därför huvudsakligast blivit opinionsyttringar och den enda

slutsats, som av enquéten kan dragas, är att den långt övervägande delen av

de tillfrågade anser att utvecklingen ifråga är av i allo gynnsam natur. Majoritetens

uppfattning kan sammanfattas på ungefär följande sätt:

»Avbetalningssystemet utgör ryggraden i Amerikas nuvarande välstånd. Det

har modererat svängningarna i produktionskurvan och medfört nya arbetstillfällen

-—- i det att produktionen kunnat ökas till mötande av den stegrade efterfrågan

från konsumenterna — varigenom arbetslösheten försvunnit. Genomsnittspriset

på nödvändighets- och lyxvaror har kunnat minskas genom masstillverkningen.

Arbetslönerna ha stigit, sparsamheten har uppmuntrats och arbetaren

har fått ett nytt intresse i och med att det blivit möjligt för honom

såsom löntagare att förvärva tillhörigheter, vilka icke ens de rika i andra

länder alltid kunna bestå sig med. Avbetalningssystemet har förekommit plötslig

och allvarlig depression i affärslivet och i viss mån rubbat nationalekonomernas

tilltro till teorien om regelbundna konjunkturväxlingar inom det ekonomiska

livet.»

De som ansågo »att avbetalningssystemet är en fara. i det att det förleder

den amerikanska arbetaren att pantskriva sin framtid och inteckna sin förmåga

till arbetsförtjänst och att så snart dåliga tider inträffa ett allvarligt förryckande

av landets kreditstruktur kommer att bli följden» voro i deciderad

minoritet.

Protokollet för det sammanträde, som i november avhölls av Academy of

Political Science och varom tidigare inberättats, har nu utkommit.

I sitt inledningsanförande framlade den kände nationalekonomen Edwin R.

A. Seligman en serie frågor. Ehuru de flesta lämnades obesvarade, torde dock

detta anförande väl klargöra de problem, som genom avbetalningssystemets

utbredda tillämpning uppstå, och därför vara av stort värde för dem, som

önska studera denna fråga. Professor Seligman, som i föredraget meddelade

att man inom hans fakultet vid Columbia-universitetet i New A ork vore sysselsatt

med en större vetenskaplig utredning av detta spörsmål, fördömde de

gängse försöken att uppnå klarhet över de därmed sammanhängande problemen

genom avlyssnande av allmänna opinionen, men medgav på särskilt framställd

fråga att de verkställda enquéterna och i tidningspressen förekommande diskussionerna

hade sitt värde däri att allmänhetens uppmärksamhet på så sätt fästes

vid faran av att låta utvecklingen fortgå i en utsträckning, som kunde medföra

vådliga konsekvenser. Han tvekade ej att beteckna avbetalningssystemet i den

omfattning, som det under senaste tider tillämpats i Förenta Staterna, som »a

great econoniic revolution» och han uttryckte den förmodan att inom kort för

reglerande av detta systems tillämpning lagar komma att stiftas motsvarande

de, vilka reglera förhållandena inom andra låne- och kreditgivningens områden.

Med hänsyn till att det ofta påståtts, att avbetalningssystemets tillämpning

skulle medfört ökad sparsamhet, kan det vara av intresse att bemärka att Seligman

sade sig icke kunna finna något samband mellan avbetalningssystemet

och den under senaste åren iakttagna ökningen av i sparbanker insatta medel.

Ett annat anförande av stort intresse hölls av W. T. Foster, direktör för Pollak

Foundation for Economic Research. I den del därav, som förekommer i det

tryckta referatet, framhålles hurusom den ökade försäljningen på avbetalning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1915 års lag

om avbetalningsköp.

räddat Förenta Staterna från en annars säter återgång på affärsområdet. »Det

råder intet tvivel om», sade Foster, »att industrien haft bättre tider, att arbetslösheten

varit mindre, produktionen mer omfattande, nationens inkomst större

och levnadsstandarden högre under de gångna fyra åren, än vad fallet blivit om

avbetalningsförsäljningen icke förekommit.» Han framhöll vidare att den kredit,

som vid avbetalningssystemets tillämpning gives är en konsumentkredit

i motsats mot den bankkredit, som vanligen ställes till producentens förfogande.

Man kan, menade Foster, icke tala om inflation uppkommen genom

överexpansion av dessa tvenne slag av kredit samtidigt. En ökad konsumentkredit

är snarare ägnad att motverka uppkomsten av inflation genom ökad

producent-kredit.

Ett inlägg av något annat slag var det, som gjordes av Mr Lawson Purdi,

sekreterare i Charity Organization Society of the City of New York. Han

hade från sina samtliga avdelningsförestå.ndare inhämtat deras mening om

avbetalningssystemets inverkan på samhällets fattigaste lager och funnit att

de enhälligt och kategoriskt uttalat sig på det mest ogynnsamma sätt. I trots

härav syntes han ej vara pessimistisk. Han ansåg att systemets mest uppenbara

brist låg däri att varorna och krediten tillhandahöllos av samma företag.

Egendomligt nog tyckes han anse, att om dessa funktioner endast sköttes av

olika avdelningar inom företaget, så vore publiken garderad mot alla missbruk.

Han slutade sitt, särskilt med hänsyn till det håll varifrån det kom, tillsynes

föga givande anförande med att säga att endast erfarenheten kan lära folk att

avstå från att sälja eller köpa tanklöst. »Whatever we do, let the government

keep its hands off.»

Om diskussionens allmänna anda och tendens har jag tidigare givit en del

antydningar, och vill här endast fästa uppmärksamheten på den ekonomiska

teori, som framlades av Mr Benjamin A. Javits och som gick ut på att avbetalningssystemets

tillämpning tvingar kapitalets representanter att tillse att arbetets

erhålla en jämn och lönande sysselsättning. Han slutade sitt anförande

med att påpeka de fördelar, som kunna ligga i en sund tillämpning av avbetalningssystemet

och de faror som en oreglerad tillämpning innebär. Han föreslog

inrättandet av ett särskilt institut med uppgift att studera systemet och att

med råd och dåd bistå vid dess organisation, »så att vår ekonomiska farkost kan

undvika de skär, varpå den måste stranda, om den obehindrat får fortsätta sin

nuvarande äventyrliga färd utan lots och på ett hav, som hitintills saknar varje

kartläggning».

Fråga om lagstiftningens ingripande på förevarande område väcktes första

gången år 1901, då ämnet uppsattes på programmet för visst gemensamt skandinaviskt

lagstiftningsarbete. Av de i nämnda program upptagna ämnena blev

rättsförhållandet mellan köpare och säljare först föremål för behandling. De

överensstämmande lagar om köp och byte av lös egendom, som tillkommo såsom

resultat av detta arbete, innehöllo emellertid icke några speciella bestämmelser

om avbetalningsköp, enär sistnämnda ämne på grund av sin fristående

natur och de socialpolitiska synpunkter, ur vilka det företrädesvis borde betraktas,

icke ägnade sig att i detta sammanhang upptagas till behandling. Frågan

gjordes sedermera till föremål för gemensam behandling av svenska, norska

och danska kommittéer, då år 1909 på programmet för fortsatt gemensamt lagstiftningsarbete

inom de skandinaviska länderna uppfördes bl. a. frågan om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr i. 15

bestämmelser mot missbruk av ekonomisk övermakt, särskilt angående köp på

avbetalning.

Den svenska kommittén framlade den 31 januari 1914 förslag till lag om

avbetalningsköp och anförde därvid bl. a. följande:

»Bruket att sälja på avbetalning förskriver sig från senare delen av förra

århundradet. Till en början hade det sin huvudsakliga användning vid handel

med möbler, inom vilken bransch det fortfarande spelar en mycket stor roll.

Särskilt gäller detta i Tyskland, från vilket land avbetalningsaffärerna spritt

sig till Sverige. Numera förekomma dylika affärer inom de flesta industrigrenar.

Det storartade uppsving, som särskilt tillverkningen av symaskiner

och pianon nått i våra dagar, torde näppeligen hava inträffat, om ej avsättningen

underlättats genom denna kontraktsform. Av densamma använder man

sig numera i vårt land exempelvis vid försäljning av automobiler, lantbruksmaskiner,

kassakontrollapp ar åter, kreatur, böcker, kläder, manufakturvaror,

tavlor och alla slags prydnadsföremål. Snart sagt allt kan köpas på avbetalning,

från och med fullständiga hotellinredningar till och med föremål av helt

obetydligt värde.

Den stora utbredning avbetalningsaffärerna sålunda vunnit utvisar, att de

motsvara ett verkligt behov inom omsättningslivet. I själva verket medför

också denna avtalsform, när den icke missbrukas, betydande fördelar för båda

kontrahenterna, icke minst för köparen. Framför allt beredes därigenom åt

den obemedlade möjlighet att komma i besittning av relativt dyrbara föremål,

vilka av honom kunna användas såsom produktionsmedel, exempelvis symaskiner

och annat, som han behöver för sitt yrke, pianon för undervisningsbruk

o. d. Möjligheten att anskaffa möbler och annat bohag på avbetalning är ock

av stor betydelse för den, som endast därigenom bliver i tillfälle att grunda

ett eget hem. Och även om köparen på grund av lättheten att erhålla kredit

lockas att anskaffa för honom mindre behövliga föremål, blir han å andra

sidan tvungen till sparsamhet för att kunna i rätt tid erlägga förfallande avbetalningar.

I samma mån avbetalningsaffärerna trängt sig fram och erövrat marknaden

hava emellertid, särskilt enligt vad erfarenheten från främmande länder

giver vid handen, åtskilliga med dem förenade missförhållanden allt tydligare

trätt i dagen. Systemet att sälja på avbetalning anses motverka kontanthandeln

och vara ägnat att befordra ett osunt kreditgivande. Den lätthet, varmed

man mot ett ringa belopp kan komma i besittning av det köpta, samt affärens

egen beskaffenhet, som för köparen försvårar en riktig uppskattning av

köpesummans storlek, förleda mången till att anskaffa föremål, vilka äro för

honom onödiga och icke passa för hans ekonomiska förhållanden. Klagomål

hava jämväl förts däröver att gods, som säljes på avbetalning, ofta är av

underhaltig beskaffenhet och betingar oskäligt högt pris. Med avseende å

själva avtalets innehåll har det visat sig, att över allt, där avbetalningsaffärerna

fått utveckla sig fritt, den ene kontrahenten, köparen, vilken merendels

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

är den ekonomiskt underlägsne, i allmänhet låter förmå sig att gå in på kontraktsvillkor,

som för honom äro oskäligt betungande. Till sådana hör särskilt

den i de allmänt förekommande tryckta formulären för köp på avbetalning

sedvanliga bestämmelsen, att säljaren, för den händelse en avbetalning

icke erlägges punktligt, skall vara berättigad icke blott att återtaga det sålda

föremålet utan även att det oaktat behålla hela den uppburna betalningen. Det

obilliga i en sådan bestämmelse framträder särskilt, när den tillämpas sedan

större delen av betalningen blivit erlagd.»

Vid frågans behandling rådde icke någon meningsskiljaktighet mellan de

olika ländernas kommittéer därom att köp på avbetalning vore en omsättningsform,

som måste anses oumbärlig. Kommittéerna hade därför funnit sin

uppgift vara att i största möjliga mån söka inskränka de med avbetalningsköp

förenade missförhållandena utan att lägga hinder i vägen för den reella

avbetalningshandeln.

Den norska kommittén ansåg, att rätten att på avbetalning sälja vissa

mindre dyrbara föremål borde göras beroende av offentlig myndighets tillstånd,

vilket borde kunna återkallas, om det sätt, varpå rörelsen drevs, eller

andra särskilda omständigheter gåvo anledning att befara missbruk. Bestämmelser

av dylik innebörd infördes även i den år 1916 i Norge utfärdade lagen

om avbetalningsköp.

Enligt den svenska kommitténs mening utgjorde emellertid de i vårt land

förhandenvarande förhållandena icke tillräcklig anledning för uppställande

av en dylik inskränkning i näringsfriheten. Den svenska lagen om avbetalningsköp

av den 11 juni 1915, som i huvudsak ansluter sig till kommittéförslaget,

innehåller ej heller några restriktiva bestämmelser i syfte att begränsa

omfattningen av avbetalningshandeln. Den måste anses uteslutande avse att

reglera det rättsliga förhållandet vid köp på avbetalning mellan köpare och

säljare och att därvid tillgodose båda parternas berättigade ekonomiska intressen.

För egen del anförde utskottet:

Avbetalningshandeln har under de senare åren utvecklat sig mycket snabbt

och torde numera hava nått en synnerligen betydande omfattning. Flertalet

av de över förevarande motion avgivna yttrandena giver även oförtydbart vid

handen, att så är förhållandet, vilket för övrigt torde vara ett allmänt känt

och erkänt faktum. Hand i hand med utvecklingen på ifrågavarande område

har emellertid framvuxit en allt starkare opinion gentemot vissa med avbetalningissystemet

förenade nackdelar, en opinion, som genom den nu föreliggande

motionen framförts inom riksdagen.

Samtidigt som det göres gällande, att avbetalningssystemet i ganska betydande

utsträckning kommit på avvägar, erkännas dock systemets goda sidor.

I den mån dess tillämpning möjliggör för i ekonomiskt hänseende svagare

personer att förskaffa sig exempelvis maskiner eller andra föremål för produktiva

ändamål eller förnödenheter av mera bestående värde, anses avbe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4. 17

talningssystemet allmänt vara icke blott försvarligt utan även nödvändigt och

ofrånkomligt.

De mot handeln på avbetalning riktade anmärkningarna äro i huvudsak

följande:

Genom avbetalningssystemet har skapats en ny form av konsumtionskredit,

vilken i hög grad uppammat en lyxkonsumtion, som icke alltid står i rimlig

proportion till vederbörande köpares ekonomiska bärkraft. Direkt skadlig är

även den verkan av avbetalningsaffärerna, att de motverka strävandena att

begränsa kreditförsäljningen inom detaljhandeln. Köparna få ofta betala oskäligt

höga pris för de varor, som köpas på avbetalning. I stor utsträckning förmedlas

avbetalningsaffärerna genom kringresande agenter, vilka ofta med lock

och pock och utan att vara särskilt nogräknade med de medel, som därvid

komma till användning, söka få försäljning till stånd. Från representanter

för den bofasta köpmannakåren påtalas den konkurrens med den lokala handeln,

som uppkommit genom dylik agentverksamhet från de större avbetalningsfirmornas

sida. Slutligen göres gällande, att avbetalningssystemet i oroväckande

grad medfört ökning av brottsligheten i vårt land, i det att ett stort

antal förskingrings- och bedrägeribrott vore att direkt tillskriva ifrågavarande

affärsform.

Beträffande de sålunda framförda anmärkningarna torde med visst fog

kunna göras gällande, att de i större eller mindre utsträckning kunna riktas

jämväl mot annan kredithandel än den här avsedda och att de påtalade olägenheterna

alltså icke skulle vara något för avbetalningssystemet speciellt utmärkande.

Men det torde dock ej kunna bestridas, att berörda olägenheter kunna

förväntas framträda i eminent grad, då fråga gäller köp på avbetalning. id

vanlig kreditgivning torde säljaren i regel besitta en genom personlig bekantskap

med köparen eller på annat sätt förvärvad kännedom om köparens solvens.

Vid avbetalningsköp åter lämnas krediten utan några som helst krav i nyssberörda

avseende, då ju säljaren anser sig ha full säkerhet i den försålda

varan. Att härigenom måste uppstå en många gånger osund kreditgivning

torde ligga i öppen dag. Likaså synes det påtagligt, att agentverksamheten

skall erhålla en avsevärt större omfattning inom avbetalningshandeln än i

övrigt, då det på förstnämnda område givetvis är betydligt lättare att avsluta

köp än vid försäljning mot kontant betalning eller på öppen kredit, vilket

sistnämnda väl för övrigt ej kan i nämnvärd utsträckning överlåtas åt för

den lämnade krediten oansvariga agenter. Att valet av agenter från avbetalningsfirmornas

sida ej heller alltid verkställts med tillbörlig omsorg torde

vara en känd sak. Jämväl anmärkningarna, att avbetalningssystemet medfört

en ökning av brottsligheten, synas äga visst fog för sig med hänsyn till att

lättheten att genom avbetalningsköp på bedrägligt sätt komma över medel,

lätt kan locka till brott av antydd art. Möjligt är dock, att det stora antal

brott, som under de senare åren blivit begångna i samband med avbetalningsaffärer

åtminstone i viss utsträckning är att anse såsom en tidsföreteelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 12 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 3—4.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första hammarens (inclt‘(l tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

Avbetalningssystemet har sålunda enligt utskottets mening utvecklat sig

på ett sådant sätt, att det kan befaras medföra allvarliga vådor av den art,

att åtgärder i reglerande syfte från det allmännas sida kunna befinnas av behovet

påkallade. För ett allsidigt bedömande av hithörande frågor torde emellertid

en utredning sådan som i förevarande motion ifrågasatts först böra verkställas.

Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka motionen.

Utskottet är därvid fullt på det klara med, att stora svårigheter komma att

möta en dylik utredning. Att erhålla en fullt uttömmande utredning angående

avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt är måhända ej möjligt,

men synes ej heller nödvändigt för ifrågavarande ändamål. Tillräckligt omfattande

material torde utan större svårigheter kunna erhållas för ett bedömande

av frågan, huruvida ett ingripande från det allmännas sida bör komma

till stånd.

På vad sätt dylikt ingripande skulle kunna ske utan att menligt inverka

på den lojala avbetalningshandeln är givetvis svårt att för närvarande bedöma.

Kommerskollegium har för sin del ansett det tvivelaktigt, huruvida en

eventuell utredning kan förväntas giva anvisning på sådana åtgärder, varigenom

missbruken kunna effektivt motverkas, samtidigt med att systemets

obestridliga fördelar bevaras. Kollegiet har emellertid samtidigt uttalat, att

här som på andra områden av handel ett framdragande i ljuset av tilläventyrs

förefintliga missförhållanden i allmänhet torde innebära det verksammaste

korrektivet däremot. Smålands och Blekinge handelskammare har ansett, att

ett medel att söka begränsa avbetalningsköp av lyxartiklar kunde vara att

begränsa den tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas, enär största

lockelsen för okloka köpare läge i betalningstidens längd. I samma riktning

kunde måhända verka införandet efter norskt mönster av en bestämmelse, att

varor under visst värde ej finge säljas på avbetalning utan tillstånd av offentlig

myndighet.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla ytterligare en åtgärd, som

möjligen skulle kunna gagna det ifrågavarande syftet. I lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse föreskrives bl. a,, att försäkringsbolag, som meddelar

livförsäkring, icke må lämna uppdrag att såsom bolagets ombud anskaffa eller

förmedla anskaffning av ansökningar om dylik försäkring åt annan än den,

som kan anses äga betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva

sådan verksamhet. När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag återkallas,

skall anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspektionen.

Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan angivas. Från

skyldigheten att göra sådan anmälan, varom här är fråga, äger Konungen

befria bolag, som prövas hava vidtagit betryggande åtgärder för övervakande

av ombudens verksamhet. Har någon, som innehar ombudsuppdrag, gjort sig

skyldig till handling, som prövas vara oförenlig med ett värdigt och lämpligt

utövande av verksamheten, åligger det bolaget att återkalla uppdraget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4. 19

Ett av de enligt utskottets mening allvarligaste klagomålen mot avbetalningsrörelsen,

sådan den för närvarande i viss utsträckning bedrives, riktar

sig mot agentverksamheten och agentkårens sammansättning. Bestämmelser

angående agentverksamheten på här ifrågavarande område i samma syfte som

ovanberörda i försäkringslagen givna stadganden skulle säkerligen medföra ett

bättre sakernas tillstånd över huvud taget inom avbetalningshandeln, då det

synes sannolikt, att flertalet av de med systemet förenade olägenheterna i viss

mån bottna däri, att såsom agenter understundom användas mindre lämpliga och

föga ansvarskännande personer. Utskottet håller visserligen för troligt, att förhållandena

inom avbetalningsrörelsen komma att utveckla sig i här antydd

riktning statsingripande förutan, så snart rörelsen vunnit erforderlig stadga i

organisatoriskt hänseende, men en föreskrift av antydd innebörd torde kunna

förväntas påskynda en dylik utveckling.

I en del av de i frågan avgivna yttrandena hava särskilt påtalats s. k.

kupongaffärer, varvid köparen får genom inköp av kuponger å vissa belopp

genom förskottsinbetalningar likvidera varan helt, innan den levereras. Då

det utmärkande för avbetalningsköp är, att betalning för viss vara skall erläggas

efter hand å vissa fastställda terminer efter det varan utlämnats till

köparen, torde frågan om kupongaffärer falla utom ramen för den föreliggande

motionen, men utskottet vill dock icke underlåta att såsom sin åsikt

uttala, att dylika affärer måste anses vara en osund företeelse inom affärslivet.

Det händer ej sällan, att firmor, som bedriva kupongaffärer, komma

på obestånd, varvid i regel de förskottsinbetalningar, som genom kupongköp

verkställts av ett stort antal mindre bemedlade personer, gå helt förlorade för

inbetalarna.

I motionen har ifrågasatts, att den föreslagna utredningen skulle uppdragas

åt kommerskollegium eller annan offentlig myndighet. I vissa av de i ärendet

avgivna yttrandena har såsom lämpligt organ för utredningens verkställande

nämnts en föregående år på enskild väg tillkommen kommitté för undersökning

av varudistributionens anordning och kostnader, vilken kommitté av

Kungl. Maj:t beviljats vissa bidrag till kostnaderna för undersökningen ur

handels- och sjöfartsfonden samt manufakturförlagslånefonden. Slutligen har

ifrågasatts att utredningen skulle verkställas i samband med den inom kommerskollegium

pågående utredningen angående näringslagstiftningen. Konimerskollegium

har i avseende härå framhållit, att den nu ifrågasatta utredningen

väl kunde tänkas med fördel bedriven i nära samband med nyssberörda

utredning, men att den antagligen skulle vinna på att ej direkt hopkopplas

med sistnämnda utredning, som väsentligen har att taga sikte på helt andra

problem, och detta med hänsyn till den antagligen behövliga vidlyftiga materialinsamlingen,

som skulle komma att tynga och måhända förrycka den i och för

sig viktiga och omfattande näringsrättsutredningen.

Utskottet finner det för sin del icke vara behövligt, att riksdagen tager ställning

till ovan berörda fråga angående lämpligt organ för verkställande av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första leammarens atldva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Andra kammarens

beslut.

Utskottet.

den av utskottet förordade utredningen. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att härutinnan träffa avgörande utan någon meningsyttring från riksdagens

sida.

I den av motionären gjorda hemställan har utskottet av formella skäl ansett

sig böra utesluta sista delen, som avser framställning om att resultatet av utredningen

jämte därav eventuellt föranledda förslag må delgivas riksdagen.

Utskottet får alltså med stöd av vad ovan anförts hemställa, att andra kammaren

måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t

anhålla, att utredning måtte verkställas rörande det s. k. avbetalningssystemets

omfattning och verkningssätt.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat

ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

I anledning härav får utskottet, med instämmande i vad andra kammarens

utskott yttrat i ärendet, hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet

fattade beslut.

Stockholm den 26 april 1927.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: Se under utlåtandet nr 3.

Stockholm 1927. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryekeri-A.-B.

276842

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:183 Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande det vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt. s. 9 i texten