Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande.
1927-05-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1927:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
1
Nr 79.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till skogsvårdens befrämjande.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 121, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående anslag
till skogsvårdens befrämjande, som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta
till riksdagen, för detta ändamål beräkna för budgetåret 1927—1928 ett
belopp av 500,000 kronor.
I årets statsverksproposition har vidare chefen för finansdepartementet
vid anmälan av förslag till riksstat för nämnda budgetår (inkomsterna sid.
12) framhållit, att det ifrågasatts, att i budgeten under »uppbörd i statens
verksamhet» uppföra en ny inkomsttitel, betecknad »skogsvårdsavgifter»
men att han ansett det riktigast att låta frågan härom anstå för att upptagas
i samband med den väntade propositionen rörande anslag till skogsvårdsstyrelserna.
I en till riksdagen den 4 mars 1927 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 211, har sedermera Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
1) för budgetåret 1927—1928 anvisa till skogsvårdens befrämjande att
i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser
ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor,
2) för budgetåret 1927—1928 i riksstaten uppföra
ej mindre bland inkomsterna under rubriken »uppbörd i statens verksamhet»
med titel skogsvårdsavgifter ett belopp av 1,500,000 kronor
än även för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m.
ett ordinarie reservationsanslag, att direkt utgå av skogsvårdsavgifter, av
1,500,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.
På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen för budgetåret 1926—1927 till
skogsvårdens befrämjande anvisat ett extra reservationsanslag av 500,000
kronor att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan
vederbörande skogsvårdsstyrelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 32 höft. (Nr 79.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Beräkning
över skogsvårdsstyrelsernas
inkomster
och
utgifter.
Möjligheterna
till inskränkning
i skogsvårdsstyrelsernas
utgifter.
I skrivelse den 18 oktober 1926 har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, med överlämnande av yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser,
hemställt, att för budgetåret 1927—1928 måtte till berörda ändamål anvisas
ett anslag å 765,000 kronor, avseende bidrag under kalenderåret 1927.
Över centralrådets omförmälda skrivelse har domänstyrelsen den 13 november
1926 avgivit infordrat utlåtande.
Sedan departementschefen jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 september 1926
givna bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande
av utredning rörande statsbidrag för utdikning av vissa försumpade marker
har åt dessa sakkunniga uppdragits att jämväl verkställa utredning angående
åtgärder från statens sida för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas
ekonomi. I samband härmed har centralrådets förenämnda skrivelse jämte
därtill hörande handlingar överlämnats till de sakkunniga för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.
De sakkunniga hava avgivit betänkande i sistberörda ämne den 18 januari
1927 (st. off. utr. 1927 :1) och däri hemställt, bland annat, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att dels antaga ett vid betänkandet
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ i förordningen
den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift, dels ock anvisa
för budgetåret 1927—1928 till skogsvårdens befrämjande för att av
Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan vederbörande
skogsvårdsstyrelser ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.
Ovanberörda sakkunniga hava i en normalkalkyl beräknat skogsvårdsstyrelsernas
sammanlagda utgifter för främjande av skogsvårdsåtgärder
till 1,602,638 kronor, för skogslagarnas övervakande till 212,315 kronor
och för styrelsernas förvaltning till 1,685,404 kronor eller sålunda tillhopa
till 3,500,357 kronor samt styrelsernas enskilda inkomster till 753,218
kronor och inkomster genom bidrag från landsting och hushållningssällskap
till 152,400 kronor eller tillhopa till 905,618 kronor. Såsom
underskott, avsett att täckas genom andra inkomster än de nyss angivna,
har i tabellen upptagits skillnaden mellan berörda utgifts- och inkomstsummor
eller 2,594,739 kronor.
Departementschefen har efter prövning av under utredningen i sådant avseende
framkomna uppslag funnit möjligheterna till inskränkning i skogsvårdsstyrelsernas
utgifter relativt små därest skogsvårdsstyrelserna skola
kunna på ett nöjaktigt sätt fylla sina uppgifter och tillika uttalat att det
icke torde kunna bestridas att vissa skogsvårdsstyrelser för närvarande av
brist på medel ej vore i stånd att utöva sin verksamhet, i den omfattning
och på det sätt, som enligt den nya skogsvårdslagen vore avsett.
Vidare har departementschefen anfört följande.
»Från några håll har gjorts gällande, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter
för biträde med skogsvård samt för skogsodling och andra skogsvårdsåt
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
3
gärder vore onödigt höga samt att minskning av dessa utgifter utan
olägenhet skulle kunna genomföras, särskilt genom höjning av de ersättningar,
som skogsvårdsstyrelserna betinga sig av vederbörande skogsägare
för dylikt biträde samt för skogsodlingsmaterial m. in. Vid bedömandet
av befogenheten av dessa erinringar böra givetvis ifrågavarande
utgifter jämföras med motsvarande inkomster och allenast de nettoutgifter,
som återstå efter vederbörande inkomsters frånräknande, tagas i betraktande.
Vid en dylik jämförelse mellan utgifter och inkomster för biträde
med skogsvård visar det sig, att mera betydande nettoutgifter i förevarande
avseende förefinnas huvudsakligen hos sådana skogsvårdsstyrelser,
vilkas medelsbehov i stort sett täckas genom direkt inflytande skogsvårdsavgifter
och enskilda inkomster och som sålunda i ringa eller ingen grad
åtnjuta statsanslag eller bidrag från till statskontoret redovisade skogsvårdsavgift.
Härvid måste dock undantag göras för skogsvårdsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län, vilka, ehuru de uppbära avsevärda
statsanslag, hava betydande nettoutgifter för här avsett biträde. I
fråga om dessa styrelser föreligga emellertid speciella av bistoriska förhållanden
betingade skäl att tillhandagå vederbörande skogsägare med dylikt
biträde på relativt liberala villkor. Vad nu anförts om utgifterna för
biträde med skogsvård gäller i huvudsak även om utgifterna för skogsdikning.
Beträffande utgifterna för skogsodling äro däremot förhållandena
delvis annorlunda. Vid jämförelse mellan dessa utgifter samt till skogsvårdsstyrelserna
influtna ersättningar för frö, plantor och plantörsbiträde,
bliva nettoutgifterna i förevarande avseende betydande för flertalet skogsvårdsstyrelser,
däribland även sådana som för upprätthållande av sin
verksamhet huvudsakligen äro hänvisade till anslag från staten och bidrag
från reserverade skogsvårdsavgifter. I fråga om dessa utgifter är
emellertid att märka, att det alltifrån skogsvårdsstyrelsernas tillkomst ansetts
såsom en av deras angelägnaste uppgifter att befrämja skogsodling,
särskilt å av ålder kala marker. En effektiv verksamhet på detta område
torde emellertid ej vara möjlig utan avsevärda ekonomiska uppoffringar
från skogsvårdsstyrelsernas sida, vilket ock beaktats av riksdagen, som
för detta ändamål anvisat betydande anslag till styrelserna. För samtliga
skogsvårdsstyrelser utgöra de årliga nettoutgifterna i förevarande avseende,
beräknade med ledning av hithörande utgifts- och inkomstmedeltal
för åren 1923—1927, 399,89(5 kronor, en summa som i betraktande av de
synnerligen omfattande arealer kal skogsmark, som inom landet alltjämt
förefinnas, ej torde kunna anses överdrivet hög. Det bör även uppmärksammas,
att i denna summa ingå till betydande belopp dels bidrag, som
anvisats av landsting och hushållningssällskap för skogsodlingsändamål,
dels ock kostnader för plantskolor och fröklängningsanstalter samt utgifter
för anskaffande av kött m. m. Beträffande slutligen styrelsernas utgifter
för reglering av skogsbetet, vilka utgifter i medeltal under åren 1923
1927 för alla skogsvårdsstyrelser beräknats till 11,224 kronor, synes uppen
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Skogsvårds
avgifternas
fördelning
-
bart — särskilt i betraktande av de vidgade uppgifter i detta avseende,
som den nya skogsvårdslagen pålagt styrelserna — att någon minskning
i denna utgiftssumma ej bör ifrågasättas.
Med det nu anförda har jag ej tagit ståndpunkt till frågan, huruvida
ej i vissa fall skärpta ersättningsbestämmelser borde tillämpas med avseende
å biträde, som från skogsvårdsstyrelserna lämnas enskilda skogsägare,
samt beträffande material för skogsodling med mera ävensom större
enhetlighet i dessa bestämmelser eftersträvas. I enlighet med de sakkunnigas
av centralrådet biträdda förslag finner jag det lämpligt, att
denna fråga upptages till behandling av centralrådet. Då emellertid vid
genomförande av en eventuell skärpning av berörda ersättningsbestämmelser
stor varsamhet måste iakttagas, därest ej skogsägarnas intresse att
anlita biträde av skogsvårdsstyrelsernas personal skall minskas och skogsvårdsarbetet
sålunda lida avbräck, torde det, på sätt centralrådet framhållit,
näppeligen kunna antagas, att några ökade inkomster av betydenhet
på denna väg skola tillföras skogsvårdsstyrelserna, i allt fall ej under
de närmaste åren.
På grund av vad sålunda anförts finner jag i likhet med domänstyrelsen,
att summan av samtliga skogsvårdsstyrelsers årsutgifter under de
närmaste åren framåt ej bör beräknas till lägre belopp än det i förenämnda
normalkalkyl angivna eller till 3,500,357 kronor. Å andra sidan
synas tillräckliga skäl ej hava förebragts för att lägga en högre utgiftssumma
än den nu angivna till grund för skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov
under sagda år. Vad angår skogsvårdsstyrelsernas enskilda inkomster
samt inkomster genom ortsbidrag, synes även härutinnan den i
normalkalkylen upptagna årliga summan för samtliga skogsvårdsstyrelser,
905,618 kronor, kunna godtagas. Efter frånräknande av denna inkomstsumma
skulle sålunda, på sätt i kalkylen angivits, för samtliga skogsvårdsstyrelser
uppstå ett årligt underskott å 2,594,739 kronor.
Beträffande frågan, huru berörda utgifts- och inkomstsummor böra fördelas
på de särskilda skogsvårdsstyrelserna, torde i detta sammanhang
ståndpunkt ej böra tagas i vidare mån än som erfordras för ett bedömande,
huru skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande medelsbehov lämpligast
bör tillgodoses. För ett dylikt bedömande finner jag den i berörda normalkalkyl
verkställda fördelningen av berörda summor vara tillfyllest.»
Departementschefen har av anförda skäl ansett''sig icke böra biträda av de
sakkunniga framställt förslag om sådan ändring av 4 § i förordningen den
11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift att den andel av de från
andra skogar än skyddsskogar inflytande skogsvårdsavgifter som enligt
berörda paragraf skall redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj:t
i män av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i
riket skulle höjas från 10 till 15 procent.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 5
Det må erinras, att allt ifrån det skyldighet att erlägga skogsvårdsavgift
första gången stadgades genom förordningen den 24 juli 1903 (nr
79 s. 15) denna avgift principiellt ansetts böra användas för främjande
av skogsvård inom vederbörande landstingsområde, där det virke, för
vilket avgiften utgått eller varå denna haft avseende, avverkats och sålunda,
i stort sett, komma samma fastigheter till godo, som drabbats av
avgiften. Med hänsyn till att viss del av de genom skogsvårdsavgiften
inflytande medel härflöte från allmänna skogar, vilka ej komma i åtnjutande
av något understöd från dessa medel, stadgades emellertid i 1912
års förordning om skogsvårdsavgift, att 10 procent av de inom varje landstingsområde
influtna skogsvårdsavgifterna skulle redovisas till statskontoret
för att av Kungl. Maj:t i mån av behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser
i riket.
Av statsrådsprotokollet inhämtas att från vissa håll föreslagits, att bestämmelserna
om ifrågavarande utjämningsandel skulle ersättas med ett
stadgande, att de avgifter, som i varje särskilt fall inflöte för å allmänna
skogar avverkat virke, skulle redovisas till statskontoret och ställas till
Kungl. Maj:ts disposition i utjämningssyfte. Departementschefen har i fråga
härom erinrat, att en dylik anordning var föremål för övervägande av de
sakkunniga, som utarbetade förslag till 1912 års förordning om skogsvårdsavgift,
men av dessa avvisades under framhållande, att det skulle bliva
förenat med alltför stora svårigheter såväl vid taxeringen som vid debitering,
uppbörd och redovisning att verkställa ett avskiljande av de på
kronans skogar belöpande skogsvårdsavgifterna, helst som kronan icke alltid
själv vore avverkare och erlade avgifterna. Då vad sålunda anförts
ej synes departementschefen sakna fog, har han ansett sig ej böra biträda
berörda förslag.
Enligt inom utskottet lämnade uppgifter skulle verkställda approximativa
beräkningar giva vid handen, att de på statsskogarna belöpande skogsvårdsavgifter
uppgå till synnerligen olika belopp inom olika län varierande ända
från omkring 4 procent upptill omkring 53 procent och medelprocenten utgöra
13.24 procent. Detta innebär med andra ord att under det att vissa
skogsvårdsstyrelser endast hava att till statskontoret redovisa en bråkdel av
de på statsskogarna belöpande skogsvårdsavgifterna andra skogsvårdsstyrelser
äro hänvisade att till statsverket inleverera utöver de på sistnämnda
skogar belöpande avgifterna en icke obetydlig del av de på de enskilda
skogarna belöpande skogsvårdsavgifterna. Detta förhållande synes utskottet
tyda på att behov föreligger av ett ändrat sätt för bestämmande av utjämningsandelen
och vill det härutinnan förefalla utskottet som en rättvisare
fördelning skulle kunna åvägabringas därest, såsom ock från vissa håll
ifrågasatts, i stället för nu stadgade 10 procent av inom skogsvårdsstyrelses
område inflytande skogsvårdsavgifter, de avgifter, som i verklig
-
Utskottet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Fråga om
skogsvårdsavgifternas
redovisande
riksstaten.
heten härflöte från de allmänna skogarna, redovisades till statskontoret för
att fördelas på sätt nu är stadgat. Ett sådant förfaringssätt torde ock enligt
utskottets mening stå i närmaste överensstämmelse med den på sätt ovan
nämnts godtagna principen, att skogsvårdsavgifterna böra användas för främjande
av skogsvård inom vederbörande landstingsområde. De av departementschefen
åberopade svårigheterna med avseende å debitering, uppbörd
och redovisning, som ansetts skola föranledas av en sådan anordning, torde
enligt utskottets uppfattning vara i viss mån överdrivna, om nämligen,
såsom utskottet förutsätter, vederbörande virkesköpare ålägges lämna särskilda
uppgifter i fråga om å ena sidan från statsskogar och å andra sidan från
enskildes skogar förvärvat virke.
Då emellertid en närmare utredning av frågan givetvis är erforderlig,
vill utskottet tillstyrka att hänvändelse i sådant syfte göres hos Kungl.
Maj:t.
Av det anförda torde framgå utskottets ställning till den av de sakkunniga
föreslagna höjningen av nuvarande utjämningsandel.
Mot det av departementschefen ifrågasatta förtydligandet av den i 4 § av
gällande förordning om skogsvårdsavgift upptagna bestämmelsen rörande
utjämningsandelens fördelning så att denna anses innebära att behovet av
bidrag skall vid sagda fördelning vara avgörande och att bidrag från denna
andel sålunda ej ovillkorligen måste tilldelas samtliga skogsvårdsstyrelser
har utskottet intet att erinra. Härtill återkommer utskottet i sitt utlåtande
i anledning av ovanberörda proposition nr 212.
Efter erinran att för närvarande varken de direkta skogsvårdsavgifterna
eller den andel av ifrågavarande avgifter som redovisas till statskontoret
upptages i riksstaten har departementschefen vidare anfört i huvudsak
följande.
»Då skogs vårdsavgifternas belopp bestämmes enligt grunder, som fastställts
i av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad författning, och användas
för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt främjande av
skogsvårdsåtgärder och sålunda för ändamål av statlig natur, finner jag mig,
efter samråd med chefen för finansdepartementet, böra förorda, att dessa avgifter
för framtiden redovisas i riksstaten.
Enligt gällande förordning om skogsvårdsavgift skola dessa avgifter
debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna och erläggas
sålunda i slutet av året. Av de medel, som inom varje landstingsområde
inflyta genom avgifterna skola, såsom förut berörts, vad angår skogsvårdsavgifter
från andra skogar än skyddsskogar, 90 procent direkt utbetalas till
vederbörande skogsvårdsstyrelse, varemot 10 procent redovisas till statskontoret
för att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas
mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i riket. Ifrågavarande medel upptagas
i allmänhet av skogsvårdsstyrelserna såsom inkomst för det år, som infaller
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 7
närmast efter det, då avgifterna debiterats och erlagts. Skogsvårdsavgifterna
från skyddsskogarna skola enligt förordningen överlämnas till domänstyrelsen
och äro avsedda att disponeras för understödjande av skogsvårdsåtgärder
å skyddsskogarna. Några bestämmelser i detta avseende hava i avbidan på
genomförande av ny lagstiftning för dessa skogar ännu ej meddelats.
I anslutning till nu angivna föreskrifter i förordningen om skogsvårdsavgift
torde i riksstaten för budgetåret 1927—1928 under »uppbörd i statens
verksamhet» böra såsom inkomst under titel »skogsvårdsavgifter» upptagas
ett belopp, motsvarande vad som kan beräknas inflyta av dylika under
år 1927 debiterade avgifter. Detta belopp torde med hänsyn till de under år
1926 rådande konjunkturerna å trävarumarknaden böra uppskattas till 1,500,000
kronor eller omkring 130,000 kronor lägre än summan av de under 1926
debiterade skogsvårdsavgifterna. Bland utgifterna för nämnda budgetår bör
under nionde huvudtiteln uppföras ett ordinarie reservationsanslag, motsvarande
förstnämnda inkomstbelopp. Detta anslag synes lämpligen böra benämnas:
uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet in. in., reservationsanslag,
att direkt utgå av skogs vårdsa vgifter.»
Utskottet kan icke finna, att departementschefen anfört tillräckligt vägande
skäl för att i riksstaten uppföra skogsvårdsavgifterna, vilka, enligt i förenämnda
förordning om skogsvårdsavgift lämnade närmare föreskrifter, skola
i fråga om andra skogar än skyddsskogar intill 90 procent av inom varje
landstingsområde inflytande belopp tillhandahållas vederbörande skogsvårdsstyrelse
för att användas för skogsvårdande åtgärder inom dess eget
område, och då utskottet icke heller i övrigt anser några omständigheter
föreligga, som påkalla en sådan åtgärd, kan utskottet icke tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag i förevarande avseende.
I fråga om beredande av ökade medel åt skogsvårdsstyrelserna har departementschefen
anfört följande.
»De sakkunniga hava uppskattat det belopp, som utöver nuvarande skogsvårdsavgifter
samt nu utgående statsanslag å 500,000 kronor bör av allmänna
medel ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för att dessa
skola vara i stånd att i tillfredsställande omfattning uppehålla sin verksamhet
till, i runt tal, 550,000 kronor. Mot de sakkunnigas beräkningar
härutinnan finner jag ej anledning till erinran utan anser, i likhet med
centralrådet, att detta belopp är behövligt för berörda ändamål. Jag förutsätter
härvid, att omförmälda verksamhet för utdikning medelst statsbidrag
i ändamål av skogsbörd, varom förslag framlagts i proposition nr 156 till
innevarande års riksdag, kommer att uppdragas åt skogsvårdsstyrelserna
och framdeles utövas i en omfattning, som väsentligen motsvarar vad i
nämnda proposition förutsättes.
Beträffande det sätt, varpå skogsvårdsstyrelsernas berörda medelsbehov
bör tillgodoses, torde, då skogsvårdsstyrelsernas verksamhet direkt och i
främsta rummet kommer vederbörande skogsägare till godo, fog principiellt
Utskottet.
Förslag till
beredande av
ökade medel
åt skogsvårdsstyrelserna.
Utskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
sett föreligga för den av domänstyrelsen hävdade ståndpunkten, att denna
verksamhet, åtminstone i huvudsak, bör bekostas av skattemedel från de
skogar, verksamheten avser. Jämväl av statsfinansiella skäl synes det näppeligen
vara att tillråda, att allmänna skattemedel för framtiden i väsentligt
stegrad omfattning disponeras för ifrågavarande ändamål. I likhet med de
sakkunniga finner jag det därför i första rummet böra övervägas, huruvida
ej skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande medelsbehov kan tillgodoses
genom medel, som anskaffas genom upptagande av skogsvårdsavgifter.»
Härefter har departementschefen erinrat att vid bifall till det förslag
till lag om skogsaecis avseende vissa skärpningar i skatteplikten för avverkat
virke, som genom proposition nr 105 förelagts innevarande riksdag,
en ganska betydande ökning i skogsvårdsavgifterna skulle åstadkommas.
Denna ökning torde enligt verkställda överslagsberäkningar näppeligen
komma att understiga 275,000 å 300,000 kronor i medeltal per år. Vidare
utgår departementschefen från att genom en höjning, på sätt i proposition
nr 212 med förslag till förordning om skogsvårdsavgift föreslagits av
den procent av till skogsaecis taxerat virkesvärde, efter vilken skogsvårdsavgift
skulle utgå, från 1.3 till 1.5 ett ytterligare tillskott skulle erhållas av
274,450 kronor. Genom dessa förändringar skulle sålunda vinnas det belopp
av sammanlagt 550,000, som på sätt departementschefen uttalat skulle
vara erforderligt utöver nuvarande skogsvårdsavgifter och nu utgående
statsbidrag å 500,000 kronor.
Utskottet vill först erinra att första särskilda utskottet med vissa jämkningar
tillstyrkt Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition nr 105 med förslag
till lag om skogsaecis. Dessa jämkningar innebära bland annat, att skogsaecis
ej skall utgå för annat liusbehovsvirke än till nybyggnad samt att sådan accis
skall erläggas för allt annat virke, därest dess värde uppgår till 100 kronor.
Om ock dessa jämkningar som helhet betraktade torde komma att medföra en
minskning i skogsaccisen och därmed ock i skogsvårdsavgifterna i jämförelse
med vad som skulle blivit fallet, om Kungl. Maj:ts berörda förslag skulle oförändrat
godkännas, torde dock av särskilda utskottet tillstyrkt skärpning vid
taxeringen till skogsaecis, varigenom avdrag för allmänna omkostnader
ej vidare skulle medgivas, medföra en ökning av skogsvådsavgifterna fullt
motsvarande vad departementschefen beräknat. Pa grund härav och då i
varje fall någon tids erfarenhet bör avvaktas i fråga om skogsaccislagens
verkningar i förevarande avseende anser sig utskottet icke kunna förorda
den av departementschefen i förevarande proposition motiverade höjningen
av den procent av till skogsaecis taxerat virkesvärde, efter vilken skogsvårdsavgift
skulle utgå.
Det synes utskottet för övrigt med skäl kunna ifrågasättas,-huruvida,
särskilt i betraktande av att skogsvårdsstyrelserna hava att bestrida kostnaderna
jämväl för åtgärder av direkt statlig natur, enbart landets skogsägare
böra, på sätt Kungl. Maj:ts förslag innebär, genom ökade avgifter
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
9
för det avverkade virket (skogsvårdsavgifter) bidraga med det ytterligare
belopp, som utöver nuvarande skogsvårdsavgifter och nu utgående statsbidrag
eventuellt kan visa sig erforderligt för upprätthållande av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. För sådant fall synes utskottet skäl tala
för att i stället företaga en höjning av statsbidraget. Det torde böra
här erinras, att de beräknade ökade skogsvårdsavgifterna icke ha avseende
å budgetåret 1927—1928, alldenstund vare sig den ifrågasatta
höjningen av skogsvårdsavgiften eller berörda nya lagstiftning angående
skogsaccis och virkestaxering kunna tillföra skogsvårdsstyrelserna några
ökade medel förrän i slutet av år 1928.
Departementschefen har i fråga om anslag för skogsvårdens befrämjande
för budgetåret 1927—1928 anfört följande.
»Såsom förut nämnts har i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag under nionde huvudtiteln, punkten 121, beräknats för budgetåret
1927—1928 till skogsvårdens befrämjande 500,000 kronor eller samma
belopp som för innevarande budgetår anvisats till detta ändamål. Ehuru
den i ärendet åvägabragta utredningen giver vid handen, att eu höjning
av ifrågavarande anslag för budgetåret 1927—1928, avseende bidrag till
skogsvårdsstyrelserna under kalenderåret 1927, må vara önskvärd, finner
jag mig dock av statsfinansiella skäl ej kunna tillstyrka eu dylik höjning.
De sakkunniga hava ansett, att anslagsbehovet för berörda budgetår genom
inskränkningar i skogsvårdsstyrelsernas utgifter kunde begränsas till
600,000 kronor. Den ytterligare nedsättning i detta behov med 100,000
kronor, som av mig nu ifrågasättes, torde kunna vinnas dels, till någon
del, genom ytterligare utgiftsminskning, dels ock huvudsakligen därigenom,
att de nitton skogsvårdsstyrelser, som enligt de sakkunnigas utredning vid
utgången av 1926 ägde disponibla behållningar över skulder, taga dessa
behållningar i anspråk för täckande av eventuell brist i 1927 års budget.
Enligt de sakkunnigas utredning uppgingo nämnda behållningar för
ifrågavarande nitton skogsvårdsstyrelser vid 1926 års utgång till sammanlagt
1,447,302 kronor. Ett anlitande av dessa i nu ifrågasatt omfattning
för bestridande av löpande utgifter synes ej möta avgörande betänkligheter,
särskilt i betraktande av den inkomstökning, som, på sätt förut
nämnts, är avsedd att tillföras skogsvårdsstyrelserna från och med 1929.
Kungl. Maj:t har i proposition nr 156 föreslagit 1927 års riksdag att
anvisa ett anslag å 200,000 kronor att medelst bidrag utan återbetalningsskyldighet
användas till understödjande av torrläggning av mark i ändamål
av skogsbörd samt att denna understödsverksamhet skulle handhavas
av skogsvårdsstyrelserna. I motiveringen till denna proposition har jag
framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet av
ifrågavarande bidragsverksamhet ej borde bestridas av det ifrågasatta
skogsutdikningsanslaget utan täckas av medel, som i annan ordning
ställdes till förfogande, varjämte jag anhållit att få anmäla frågan härom
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 32 höft. (Sr 79.) -
Anslag till
skogsvårdens
befrämjande
för budgetåret
1927—1928.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Utskottet.
i samband med spörsmålet om äskande av anslag till skogsvårdens befrämjande
för budgetåret 1927—1928.
I anslutning härtill torde jag nu få underställa denna fråga Kungl.
Maj:ts prövning. Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga beräknat skogsvårdsstyrelsernas
kostnader för handhavandet av ifrågavarande understödsverksamhet
till 15 procent av statsbidragssumman eller, vid en bidragssumma
av 200,000 kronor, till 30,000 kronor. I enlighet härmed skulle,
därest förenämnda proposition bifalles, för senare halvåret 1927 hälften
av sistnämnda belopp eller 15,000 kronor erfordras. Departementschefen
har ansett att för ändamålet erforderliga medel lämpligen borde anvisas
av anslaget till skogsvårdens befrämjande men har han av anförda skäl
icke funnit tillräcklig anledning föreligga att på grund härav nu föreslå
någon förhöjning av anslaget till skogsvårdens befrämjande.
Beträffande dispositionen av detta anslag för budgetåret 1927—1928
har departementschefen ansett att i överensstämmelse med vad härutinnan
alltsedan 1922 varit gällande, det borde ankomma å Kungl. Maj:t att i
mån av förefallande behov fördela anslaget mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser.
Då prövningen av detta behov torde böra verkställas av Kungl.
Maj:t beträffande samtliga skogsvårdsstyrelser, har han icke funnit sig
böra föreslå, att någon viss del av anslaget reserveras för skogsvårdsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län.»
Utskottet vill erinra, att riksdagen i anledning av ovanberörda proposition
nr 156 på utskottets hemställan för budgetåret 1927—1928 uppfört
ett statens skogsutdikningsanslag å 200,000 kronor, därvid emellertid förutsatts,
att skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet av denna
verksamhet skola bestridas icke såsom i nu förevarande proposition avsetts
från anslaget till skogsvårdens befrämjande utan från skogsutdikningsanslaget.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört rörande skogsvårdsstyrelsernas
behov av medel ger emellertid nämnda förhållande utskottet
icke anledning ifrågasätta någon minskning i nu ifrågavarande
anslag, vilket utskottet sålunda tillstyrker att uppföras med det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet 500,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må för budgetåret 1927—1928 anvisa
till skogsvårdens befrämjande att i mån av förefallande
behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser
ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor,
2) att Kungl. Maj:ts förslag i punkt 2 icke må vinna
riksdagens bifall,
3) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning angående sådan ändring i förordningen
om skogsvårdsavgift att i stället för nu
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
11
stadgade 10 procent av samtliga inom vederbörande
landstingsområde inflytande skogsvårdsavgifter till
statskontoret skola redovisas de skogsvårdsavgifter, som
inom landstingsområdet inflyta från därinom belägna
allmänna skogar, samt om framläggande för riksdagen
av det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 20 maj 1927.
På jordbruksutskottets vägnar:
G. SEDERHOLM.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
Irån första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg, Sjöblom, Tjällgren,
Gabrielsson, Andersson i Fältenborg, Kropp samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby, Carlslröm,
Andersson i Grimbo, Sjölander, Hedlund i Häste, Vahlstedt, Björk och Olsson i Rödningsberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande. s. 12 i texten