Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till fattigvård och barnavård för lappar.

1927-05-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:133, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till fattigvård och barnavård för lappar.

Dokumentets text

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133,

25

Nr 133.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen angående anslag till fattigvård och barnavård

för lappar.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 kar

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 32) föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

under avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård

och barnavård, till fattigvård för lappar beräkna ett ordinarie förslagsanslag

av 100,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i eu till riksdagen avlåten proposition,

nr 108, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,

underavdelningen fattigvård och barnavård, till fattigvård och barnavård för

lappar, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna grunder, uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 100,000

kronor;

dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara disposition

eller som tillhör någon av de under bruk och bergverk för nödigt

skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade

mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanskusfond,

må, efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,

utan särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Maj.t

kan finna skäligt bestämma, upplåtas till kommun för anordnande av ålderdomshem

för lappar.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Den 25 september 1924 har f. d. landshövdingen Johan Widén såsom

inom socialdepartementet tillkallad sakkunnig avgivit betänkande med utredning

och förslag angående ordnandet av fattigvården bland lapparna.

Över förslaget hava yttranden avgivits av dels länsstyrelserna i Norr
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

bottens, Västerbottens och Jämtlands län efter hörande av vederbörande

häradsskrivare, lappfogdar och fattigvårdskonsulenter ävensom ett flertal

kommuner och en del fattigvårdsstyrelser samt lappallmogen vid särskilt

anordnade sammanträden, dels domkapitlen i Härnösand och Luleå efter

hörande av prästerna i vissa församlingar, och dels statskontoret och kammarkollegium

samt, i vad angår frågan om lapparnas beskattning, riksräkenskapsverket.

Sedermera har kammarrätten avgivit utlåtande över betänkandet

jämte däröver avgivna yttranden. I anledning av vad kammarrätten

i visst hänseende anfört hava sedermera förnyade yttranden avgivits

av omförmälda länsstyrelser, efter vederbörande lappfogdars och häradsskrivares

hörande, samt nämnda domkapitel.

I statsrådsprotokollet lämnas först en redogörelse för nuvarande förhållanden

beträffande lapparnas fattigvård, och anföres därvid bland annat

följande.

Inom Norrbottens och Västerbottens läns av lappar huvudsakligen upptagna

delar, de i egentlig mening så kallade lappmarkerna, äro lapparna

mantals- och kyrkoskrivna i de där belägna kommunerna. I Jämtlands

län äro lapparna kyrkoskrivna i de fyra, ännu bestående lappförsamlingarna

Frostviken, Föllinge, Undersåker och Hede. Dessa lappförsamlingar, som

icke sammanfalla med den borgerliga kommunindelningen, omfatta uteslutande

de lappar, som där hava hemvist. Formellt gäller mantalsskrivningsförordningen

jämväl för de i detta län boende lapparna. Den upptager

emellertid icke beträffande dem några särskilda bestämmelser, detta

i motsats mot vad som stadgats i fråga om de två nordligaste länens

lappmarker, och någon mantalsskrivning av lapparna i Jämtlands län har

— möjligen just på grund härav — allt intill senaste tid icke förekommit.

Först från och med 1912 har mantalsskrivning av lapparna, på

grund av länsstyrelsens därom meddelade föreskrift, ägt rum inom detta

län, därvid medgivits, att lapparna finge mantalsskrivas inom vissa bestämda

kommuner allt efter de lappbyar, de tillhörde, samt tillika föreskrivits,

att lapparna för varje kommun skulle sammanföras i en särskild längd

utan sammanblandning med kommunens övriga invånare.

Inom Norrbottens och Västerbottens län är lapparnas fattigvård principiellt

lagd på kommunerna. Inom Jämtlands län däremot besörjes lappfattigvården

av de från kommunerna fristående lappförsamlingarna, utan att

något stöd därför finnes i lagen.

Staten har sedan gammalt bidragit till kostnaderna för lapparnas fattigvård

i alla tre länen, ehuru i olika omfattning. Det till Jämtlands län

utbetalade beloppet har tydligen i regel omfattat all den fattigvård, som

utgått till lapparna i länet. Vad angår Norrbottens och Västerbottens

län har statsbidraget allenast varit en hjälp, som lämnats lappmarkskommunerna,

vilka ock därjämte själva haft att bekosta en del av fattigvården

åt de i kommunen bosatta lapparna.

För budgetåret 1925—1926 uppgingo statsbidragen för Norrbottens län

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

27

till 28,700 kronor och för Jämtlands län till 24,032 kronor. För Västerbottens

län torde bidraget för nämnda budgetår komma att uppgå till omkring

30,300 kronor.

Sedan departementschefen härefter lämnat eu översikt över den sakkunniges

förslag jämte däröver avgivna yttranden, anför departementschefen

i huvudsak följande:

»Av den utredning, som förebragts av den sakkunnige, synes mig tydligt

framgå, att behov föreligger av en omläggning av fattigvården för lappar.

Den nuvarande ordningen har visats vara behäftad med allvarliga brister

såväl i avseende på kostnaderna för som beträffande effektiviteten av den

lämnade vården. Båda dessa synpunkter förtjäna uppenbarligen livligt beaktande.

Framför allt måste det anses påkallat att söka genomföra en sådan

organisation, att de lämnade understöden mera än hittills kunna tjäna till

hjälp vid återupprättande av understödstagarnas förmåga att försörja sig och

de sina. Den sålunda uttalade uppfattningen har vunnit ett kraftigt stöd i

de över betänkandet avgivna utlåtandena särskilt från de lokala myndigheterna,

vilka starkt framhållit behovet av en snar omorganisation av den

lapska fattigvården. Visserligen förhåller det sig tydligen så, att i nu angivna

hänseenden åtgärder till förebyggande av fattigvårdsbehov äro av minst

lika stor betydelse som fattigvårdens organisation. Detta förhållande har

ock av den sakkunnige beaktats, såsom framgått av hans förslag i dessa

hänseenden. Dylika åtgärder är jag emellertid icke i tillfälle att nu föreslå ;

de torde böra ses i sammanhang med den nya lagstiftning om lapparnas

renskötsel m. in., vartill förslag avgivits av 1919 års lappkommitté, vilket

förslag för närvarande är under överarbetning inom socialdepartementet. Då

något nödvändigt samband icke består mellan fattigvårdens organisation och

dylika förebyggande åtgärder, har jag dock ansett mig icke böra låta anstå

med framläggande av förslag i förstnämnda fråga; detta med hänsyn till det

nyss påpekade starka behovet av ingripande därutinnan.

Den plan för nyorganisationen, som framlagts av den sakkunnige, har,

såsom framgått av redogörelsen för de avgivna yttrandena, i huvudsak vunnit

anslutning från vederbörande myndigheter och intresserade. Ett mera kraf - tigt och allmänt motstånd har kommit till synes egentligen endast från de

kommuner inom Jämtlands län, vilka genom fattigvårdens överförande till

dem från de särskilda lappförsamlingarna skulle komma att betungas med

kostnader för densamma. Yisserligen är det sant, att för dessa, liksom förvissa

kommuner särskilt i Yästerbottens län, förslaget, åtminstone till en

början, skulle medföra ökade kostnader. Det må emellertid erinras, att sammanlagda

kostnaderna för lappfattigvården i Jämtlands län under budgetåret

1925—1926 utgjorde omkring 24,000 kronor och att enligt förslaget blott x/3

av kostnaden skulle komma på kommunerna. Genom en övergångsanordning,

på sätt jag i det följande ämnar föreslå, torde vidare de olägenheter, som

dessa merkostnader skulle medföra, kunna väsentligen avlägsnas. Det är

även min förhoppning, att den nya organisationen småningom skall leda till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

en minskning av fattigvårdsutgifterna i deras helhet, vilken minskning uppenbarligen

kommer jämväl dessa kommuner till godo. Det motstånd förslaget

rönt från nu angivna håll synes mig alltså icke böra tillmätas avgörande

betydelse.

Till den uppfattning om förslagets ändamålsenlighet, som sålunda övervägande

kommit till synes, ansluter jag mig alltså. Grunden för nyorganisationen

synes mig följaktligen böra vara, att lappfattigvården organiseras enhetligt

över hela området, att organisationen göres i största möjliga mån

likartad med den allmänna fattigvården, att primärkommunerna följaktligen

bliva bärare av jämväl ifrågavarande fattigvård, att sålunda de särskilda

lappförsamlingarna upphöra och att slutligen staten bidrager såväl till kostnaderna

för fattigvården som till anskaffande av ålderdomshem för lappar.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att sakkunnigförslaget lägges till grund

för framställning till riksdagen.

En förutsättning för förslagets genomförande torde emellertid böra vara,

att lapparnas skattefrihet för inkomst från renskötsel skall upphöra. Uppfattningen

om det olämpliga i gällande undantagsföreskrifter härutinnan

torde vara allmän och synes vara omfattad jämväl av flertalet av lapparna

själva.»

Såsom statsrådsprotokollet utvisar, hava beträffande de särskilda punkterna

i Kungl. Maj:ts förslag särskilda bestämmelser ansetts erforderliga för

fattigvården bland lapparna. Här må erinras om följande.

I fråga om lapparnas mantalsskrivning ha föreslagits vissa ändrade bestämmelser,

vilka äro beroende på lapparnas särskilda bostadsförhållanden.

Kungl. Maj:t har i särskild proposition, nr 234, framlagt förslag om härav

föranledda ändringar i man talsskri vningsförordningen.

Förslaget innebär vidare, att uti ifrågavarande kommuner distrilctsindelning

enligt 19 § 1 mom. fattigvårdslagen skulle införas, därvid lapparna

skulle hänföras till ett eller flera särskilda distrikt, att för lappfattigvården

skulle utses vårdare enligt 2 mom. i samma paragraf, därvid borde tillses,

att inom varje lappfattigvårdsdistrikt komme att finnas vårdare av både

lappar och bofasta, att dessa vårdare skulle vara närvarande vid de sammanträden

med fattigvårdsstyrelsen, då årsunderhåll för varaktigt försörjda

lappar skulle bestämmas, samt att erforderliga bestämmelser i detta avseende

skulle intagas i kommunernas fattigvårdsreglementen.

Vidare föreslås, att lappfogdarna skulle var inom sitt distrikt äga att

närvara och yttra sig vid de sammanträden med fattigvårdsstyrelserna, där

frågor om fattigvård åt lappar förekomme, att uppsikt över fattigvården

inom kommunerna borde, förutom på vanligt sätt, utövas av lappfogdarna,

samt att dessa i instruktionsväg skulle åläggas att meddela länsstyrelserna

och fattigvårdsinspektionen råd och upplysningar rörande lappfattigvården.

I kommunernas fattigvårdsreglementen borde intagas föreskrift om att

vid allt beviljande av fattigvård åt lappar en noggrann undersökning skulle

äga rum om den nödställdes levnadsförhållanden och fattigvårdsbehov.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

29

Beträffande formerna för lappfattigvården har den sakkunnige ansett, att

liksom hittills understöd i hemmet borde bliva den vanligaste formen.

Departementschefen har emellertid uttalat, att talande skäl syntes hava

anförts för att en regel, som helt allmänt stadgade, att företrädesvis lapska

hem skulle komma till användning, ofta skulle kunna verka olämpligt.

På grund härav har departementschefen ansett, att någon bestämd regel

i detta hänseende icke borde uppställas.

I frågan om för vilka lappar statsbidrag bör utgå anför departementschefen,

att han kommit till den uppfattningen, att, i enlighet med vad

den sakkunnige anfört, de speciella omständigheter, som kunde motivera

ett särskilt statsbidrag, hänförde sig till utövande av renskötsel med därav

föranledda nomadiserande levnadssätt och särskilt stora fattigvårdskostnader.

Departementschefen kunde alltså ej ansluta sig till kravet på att

statsbidrag skulle kunna utgå för lappar i allmänhet eller för sådana med

annat stadigvarande yrke än renskötsel. Kostnaden för vård åt lappar,

som ej omfattades av detta förslag, syntes böra bestridas enligt vanliga

grunder.

Yad angår det närmare utförandet av den nyssnämnda huvudregeln har

den omständigheten, att vederbörande tidigare — enbart eller jämsides med

renskötseln — utövat annat yrke, synts departementschefen icke böra i

och för sig utesluta från bidragsrätt; dock borde naturligen icke alltid

den, som helt nyligen upphört med annat yrke och skaffat sig några renar,

betraktas som enbart renskötande. Däremot kunde departementschefen

icke finna det vara lämpligt, att bidrag utginge för lappar, vilka allenast

på grund av fattigdom upphört med renskötseln. — Den sakkunnige hade

föreslagit, att förutom åt renskötande lappar bidrag skulle kunna utgå för

lappar, som till levnadssättet m. m. stode de renskötande nära. En generell

sådan regel syntes departementschefen kunna leda till olägenheter.

Syftet med den sakkunniges förslag härutinnan syntes emellertid kunna

uppnås genom att för dessa fall en viss dispensmöjlighet lämnades åt

Kungl. Maj:t.

Vidkommande härefter frågan om de kommuner, som böra erhålla bidrag,

innebär Kungl. Maj:ts förslag, att statsbidrag skulle utgå i alla de fall,

då de angivna allmänna förutsättningarna därför förelåge. Den sakkunniges

förslag att statsbidrag skulle kunna tillerkännas endast vissa angivna

kommuner, där renskötande lappar förekomme till större antal, har icke

godtagits av departementschefen. Statsbidrag skulle utgå för allt slags

vård, alltså även tillfällig sådan.

Vad angår statsbidragets belopp hava meningarna varit mycket delade

om den sakkunniges förslag, att staten skulle bestrida två tredjedelar och

vederbörande kommun en tredjedel av kostnaderna för lappfattigvården.

Från vissa håll har anförts, att det icke vore oskäligt, att kommunen finge

vidkännas en tredjedel av kostnaden; från andra håll har däremot yrkats,

att statens andel måtte bestämmas till tre fjärdedelar. De flesta av de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

Utskottets

yttrande.

jämtländska lappkommunerna ävensom kommunalfullmäktige i Vilhelmina

hava ansett, att staten bör bestrida hela kostnaden för lappfattigvården.

Departementschefen har för sin del funnit förslaget, att staten skulle bestrida

två tredjedelar och vederbörande kommun en tredjedel, väl avvägt.

Kung!. Maj:ts förslag innebär vidare, att vissa övergångsbestämmelser skulle

stadgas med hänsyn till de svårigheter, som skulle kunna uppstå för

kommunerna, därest de med ens bleve ålagda att enligt de allmänna bestämmelserna

deltaga i kostnaderna för lappfattigvården. Dessa bestämmelser

äro avsedda att erhålla den innebörden, att statsbidrag enligt hittills

tillämpade grunder skulle — där dessa vore förmånligare för kommunen

än de nya — tillämpas beträffande bidrag till understöd åt lapp, renskötande

eller annan, som under senare halvåret 1926 kommit i åtnjutande

av stadigvarande fattigvård.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vidare i vissa fall särskilda ålderdomshem

uppföras för lapparna. Staten skulle sålunda, i enlighet med

vad den sakkunnige föreslagit, kunna taga initiativ till anordnandet av

och tillhandahålla medel till hela byggnadskostnaden för dylika hem, men

skulle det ankomma på kommun eller sammanslutning av kommuner

att uppföra det särskilda hemmet samt driva detsamma. Kostnaderna för

driften och underhållet av ålderdomshemmen har föreslagits att ersättas

med statsmedel till två tredjedelar.

Då slutligen lagen om samhällets barnavård äger tillämpning även å

lapparnas barn, har Kung], Maj:t föreslagit, att staten lämnar bidrag med

två tredjedelar av kostnaderna för omhändertagande genom barnavårdsnämnds

försorg av barn till lappar, vilka äro berättigade till fattigvård.

I följd härav har föreslagits, att anslaget erhåller rubriken fattigvård och

barnavård för lappar. Någon ändring av anslagsbeloppets storlek föranledes

ej av sistberörda förhållande.

Med de undantag, som skulle förorsakas av förut angivna övergångsbestämmelser,

äro de nya bestämmelserna avsedda att komma till tillämpning

i fråga om fattigvård, som meddelats för tid efter den 1 juli 1927.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit den i ärendet förebragta

utredningen tydligt giva vid handen, att eu omläggning av fattigvården

för lapparna är av behovet påkallad. Enligt utskottets mening synes

fördenskull eu sådan organisation böra genomföras, att de lämnade understöden

mera än vad hittills varit fallet användas på ett planmässigt sätt.

I likhet med departementschefen har utskottet ock ansett, att den omständigheten,

att frågan om ny lagstiftning angående lapparnas renskötsel in. m. ännu

är föremål för utredning, icke bör utgöra hinder för att frågan om lapparnas

fattigvård nu kommer till avgörande. Att det för riksdagen framlagda förslaget

om upphörande av nu gällande undantagsföreskrifter beträffande

lapparnas skattefrihet för inkomst från renskötsel ännu icke varit föremål

för riksdagens behandling, har ej heller synts utskottet böra föranleda uppskov

med att frågan om lapparnas fattigvård upptages till slutlig handläggning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

31

Den plan för nyorganisationen, Kung! Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse

med den sakkunniges förslag framlagt, har utskottet funnit sig kunna

i huvudsak tillstyrka. Grunden för den nya organisationen skulle alltså

bliva, att lappfattigvården organiseras enhetligt inom samtliga de län, varom

fråga är, samt att organisationen i största möjliga män göres likartad med den

allmänna fattigvården. Primärkommunerna skulle följaktligen bliva bärare

av jämväl ifrågavarande fattigvård, dock att staten skulle bidraga till kostnaderna

för densamma.

I vissa hänseenden har utskottet emellertid ansett sig icke kunnat undgå

att föreslå jämkning i vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Yad först angår frågan, för vilka lappar statsbidrag bör utgå till fattigvården,

har departementschefen kommit till den uppfattningen, att i enlighet

med vad den sakkunnige föreslagit de speciella omständigheter, som kunde

motivera ett särskilt statsbidrag, hänförde sig till utövande av renskötsel

med därav föranledda nomadiserade levnadssätt och särskilt stora fattigvårdskostnader.

Departementschefen har alltså icke kunnat ansluta sig till

kravet på att statsbidrag skulle kunna utgå för lappar i allmänhet eller för

sådana med annat stadigvarande yrke än renskötsel. Den omständigheten,

att vederbörande tidigare — enbart eller jämsides med renskötseln — utövat

annat yrke, har synts departementschefen icke böra i och för sig utesluta

från bidragsrätt, dock att den, som helt nyligen upphört med annat

yrke och skaffat sig renar, icke alltid kunde betraktas som enbart renskötande.

Att bidrag skulle utgå för lappar, vilka upphört med renskötseln

allenast på grund av fattigdom, har synts departementschefen icke vara

lämpligt.

I anledning av dessa departementschefens uttalanden har utskottet ansett

sig böra framhålla, att det avgörande för frågan, huruvida statsbidrag

bör utgå till lapp för fattigvård enligt utskottets mening synes vara,

huruvida vederbörande huvudsakligen ägnat sitt liv åt renskötsel eller

icke. En generell regel härutinnan synes icke kunna uppställas, utan

torde det böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning att i tveksamma fall

avgöra, huruvida rätt till bidrag kan anses föreligga.

Beträffande statsbidragets belopp har, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, delade meningar gjort sig gällande. Från vissa håll har sålunda

anförts, att det icke vore oskäligt, att kommunen — såsom Kungl. Maj ds

förslag ock innebär — finge vidkännas en tredjedel av kostnaden, medan

från andra håll yrkats, att statens andel måtte bestämmas till tre fjärdedelar

eller att staten borde bestrida hela kostnaden för lappfattigvården.

Sistnämnda förslag har, såsom ovan nämnts, framförts av de jämtländska

lappkommunerna samt kommunalfullmäktige i Vilhelmina.

Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet icke

kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att staten lämnar bidrag till lappfattigvården

i något större utsträckning än Kungl. Majd ifrågasatt. Särskilt

för de jämtländska lappkommunerna, där staten hittills i regel bekostat all

fattigvård, som utgått till lapparna i länet, skulle ett genomförande av

Kungl. Majds förslag utan tvivel kännas som en ganska avsevärd tunga. På

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

grund härav, men för ernående å andra sidan av tillräcklig garanti, att tillbörlig

omsikt ägnas beviljandet av fattigvård, bär utskottet för sin del ansett

sig böra förorda, att statens bidrag bestämmes till tre fjärdedelar av

hela kostnaden. Då man emellertid enligt utskottets uppfattning här rör

sig på områden, där förhållandena äro ganska ovissa och där det torde vara

svårt att med någon större sannolikhet beräkna verkningarna av ett beslut,

har utskottet ansett sig böra föreslå, att bestämmelserna angående statsbidragets

storlek fastställas att gälla endast tillsvidare, förslagsvis fem år.

Yad angår innehållet av de av Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelserna,

har utskottet funnit sig böra ansluta sig till vad Kungl. Maj:t

härutinnan föreslagit. Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende innebär, att

statsbidrag enligt hittills tillämpade grunder skulle — där dessa äro förmånligare

för kommunen än de nya — tillämpas beträffande bidrag till understöd

åt lapp — renskötande eller annan — som under senare halvåret

1926 kommit i åtnjutande av stadigvarande fattigvård. Till denna bestämmelse

har utskottet emellertid funnit sig böra föreslå ett tillägg av sådan

innebörd, att fattigvård åt lapp, som den 1 januari 1928 fyllt OQ år, bör bestridas

enligt hittills gällande grunder, där dessa äro fördelaktigare för kommunen.

Till fattigvård och barnavård för lappar har Kungl. Maj:t, såsom nämnts,

äskat ett anslag å 100,000 kronor. Ehuru utskottet ansett sig böra förorda

en ökning av statsbidraget för lappfattigvården, har det dock synts

utskottet, att anslaget bör kunna begränsas till sagda belopp.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet i övrigt icke funnit

skäl till erinran mot vad Kungl. Maj:t i den föreliggande propositionen

föreslagit riksdagen, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen fattigvård

och barnavård, till fattigvård och barnavård för lappar, att

användas i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet

förordade grunder, uppföra ett ordinarie förslagsanslag av

100,000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtande nr 130.

Reservation

av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Persson i Fritorp, som ansett, att

statsbidraget till fattigvården bland lappar borde omfatta all fattigvård till

lappar inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:269 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fattigvård och barnavård för lappar. s. 4 i texten