Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.

1927-05-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:136, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

9

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till

fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

90, av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund samt den andra inom andra

kammaren, nr 143, av herr A. N. Hedström m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att ett räntefritt kapital om 900,000 kronor ställes till

vattenfallsstyrelsens disposition för fullföljande av den i Norrbottens kustland

påbörjade kraftdistributionen, varav 300,000 kronor under budgetåret

1927—1928 och 600,000 kronor under budgetåret 1928—1929, och att

anslaget får utgå av den avkastning i form av royalty, som uppkommer genom

malmbrytning i Norrbotten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av förenämnda motioner har utskottet med stöd av 46 §

i riksdagsordningen inhämtat yttrande i ämnet från vattenfallsstyrelsen,

vilket yttrande finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande (Bilaga).

Motionärerna hava bland annat anfört följande:

De senaste årens arbetslöshet hade på ett synnerligen kännbart sätt berört

Norrbotten, och då därjämte sista skördeåret medfört delvis missväxt och

en omfattande reducering av foderskörden, genomkämpade denna landsända

f. n. en av sina svåraste kriser. De förändrade konjunkturer, som depressionstiden

medfört, hade visat nödvändigheten av att livsföringen hos stora delar

av befolkningen länkades in på andra banor, därvid jordbruket i större omfattning

än tidigare bleve huvudnäringen och den delvis förolyckade industrien

åter ställdes på fötter och utvecklades. Tacksamt erkändes de insatser,

som från såväl statsmakternas som kommunernas och enskildas sida gjorts

för att i görligaste mån råda bot på det onda arbetslösheten medfört, men

ännu återstode mycket att bättra.

Inom Norrbotten gjordes f. n. betydande ansträngningar för att få en del

av den nedlagda industrien åter i gång, och uteslutet vore icke, att de nu

pågående försöken komme att följas av flera. Eu nödvändig förutsättning

för en utveckling av industrien och en permanent lindring av arbetslösheten

vore, att industrien ägde god tillgång på kraft till facila priser, och i anslutning

härtill måste kraftfrågan inom länets kustland nöjaktigt ordnas. Inom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Utskottets

yttrande.

kustlandet hade visserligen uppförts ett flertal kraftanläggningar, de flesta

av obetydlig storlek, dels av landsbygdselektrifieringsföretagen och dels av

kommun och enskilda, men intet av dessa företag kunde räkna med ett sådant

kraftöverskott utöver egna eller avtalade leveranser, att man härpå

kunde grunda ett distributionssystem av erforderlig omfattning. Nyanläggningar

av kraftstationer syntes knappast utan tvingande skäl kunna komma

i fråga under nu föreliggande omständigheter, då det kapital, som kunde

uppbringas, allt för väl erfordrades för andra uppgifter och det för övrigt

knappast syntes ekonomiskt eller praktiskt klokt att investera en för andra

ändamål alltför knapp kapitaltillgång i ett dylikt företag, så länge statens

kraftanläggning vid Porjus disponerar över ett avsevärt kraftöverskott.

Sedan år 1923 utförde vattenfallsstyrelsen distribution av elektrisk kraft

även i länets kustland. Denna kraftöverföring, som kunnat åstadkommas

med relativt enkla medel, vore dess värre, enligt de uppgifter, som kunnat

inhämtas, fullständigt utnyttjad. Någon påbyggnad av detta kraftöverföringssystem

i ändamål att öka produktions- och överföringsförmågan vore icke

ekonomiskt tillrådlig, särskilt med hänsyn till de med omformningen förreade

stora energiförlusterna.

Förfrågningar hade gjorts hos vattenfallsstyrelsen, huruvida någon ekonomiskt

genomförbar plan förelåge eller kunde väntas föreligga, som säkerställde

det vidare kraftbehovet inom kustlandet. Härpå hade svarats, att

vattenfallsstyrelsen sedan flera år tillbaka haft sin uppmärksamhet riktad på

denna fråga och även verkställt erforderliga utredningar rörande de med en

större kraftuttagning i kustlandet förenade kostnaderna. De kostnader, som

dessa nyanläggnings- och förändringsarbeten medförde, vore emellertid av

den storleken, att vattenfallsstyrelsen icke ansåge sig med nu beräknad

kraftavsättning kunna få företaget ekonomiskt bärigt, om kraftavgifterna skulle

hållas inom samma gränser som t. ex. i Yästerbottens kustland.

Ifrågavarande förslag om en kraftledning från Porjus till Norrbottens

kustland måste enligt utskottets mening sägas vara betydelsefullt och behjärtansvärt.

Icke minst på grund av det nödtillstånd med svårartad arbetslöshet,

'' som råder i här avsedda landsända, synes det angeläget, att statsmakterna

understödja de pågående ansträngningarna att åter få till stånd

industriell verksamhet därstädes.

De stora kraftavnämare, om vilka nu närmast kan bliva fråga, äro vissa

aktiebolaget Ytterstfors—Munksund tidigare tillhöriga anläggningar i Luleå

ävensom en under byggnad varande anläggning i Piteå för tillverkning av

sulfatmassa. Härtill kommer en ifrågasatt liknande ny sulfatfabrik av mindre

dimensioner i Kalix.

Tillgången på kraft till gynnsamt pris utgör tvivelsutan en väsentlig

förutsättning för att ifrågavarande industrier skola kunna komma igång.

De blivande kraftkvantiteterna torde ock komma att stiga till sådana belopp

att en ny överföringsledning erfordras för kraftbehovens tillgodoseende.

I detta avseende må erinras, hurusom den kraftdistribution från Porjus till

kustlandet, som vattenfallsstyrelsen alltsedan 1923 bedrivit, hittills förmedlats

genom statens järnvägars ledningar ned till Notviken invid Luleå.

Enligt uppgift från vattenfallsstyrelsen uppgår kustlandsdistributionen för

närvarande till 1,400 kilowatt prima kraft. Som omformaren i Notviken

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande JVr 136.

11

kan belastas till 2,500 kilowatt, återstår alltså för tillgodoseende av nya

behov av prima kraft en så jämförelsevis begränsad kvantitet som 1,100

kilowatt.

Även vid en mera normal belastning av linjen och alltså bortsett frän

själva startåren ställa sig dock enligt vattenfallsstyrelsens kalkyler anläggningskostnaderna

för denna kraftledningsanläggning så höga, att full förräntning

å det nedlagda kapitalet icke är att vänta. Utgifterna för de erforderliga

nyanläggningarna —- vilka, utöver den cirka 20 mil långa nya kraftledningen

från Porjus till Luleå med fortsättning ytterligare cirka 5, respektive

7 mil till Piteå, respektive Kalix, utgöras av vissa arbeten vid kraftverket i

Porjus och en transformatorstation i Notviken — hava beräknats till omkring

2,700,000 kronor. Yid en belastning av 6,000—8,000 kilowatt skulle

överföringskostnaderna — som beräknas till omkring 220,000 kronor —

komma att belöpa sig till omkring 36 ä 27 kronor för kilowatt. Hänsyn

måste emellertid också tagas till uppkommande kraftförluster vid överföringen

(14—17 %). Först vid 90 kronors kraftpris i Luleå skulle man därför

enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar kunna börja närma sig en någorlunda

rimlig inkomst i Porjus (omkring 50 kronor för kilowatt). På grund härav

har vattenfallsstyrelsen för sin del icke ansett sig kunna tillstyrka kraftledningens

byggnad med mindre samtidigt lämnas ett särskilt anslag å 900,000

kronor utan skyldighet till förräntning.

Enligt utskottets mening måste betänkligheter visserligen hysas mot en

nyanläggning, för vilken förutsättes en subvention sådan som den här ifrågasatta.

Å andra sidan böra dock uppmärksammas de goda skäl, som kunna

anföras för att staten lämnar sin särskilda medverkan för detta företags förverkligande.

I detta avseende må erinras om den nya kraftledningens stora

och enligt mångas mening avgörande betydelse för industriens återupptagande

i en av arbetslöshet svårt hemsökt landsända. Enligt vad från sakkunnigt

håll påvisats, torde ej heller finnas någon trakt inom Sverige, som

kan sägas vara så förtjänt av ett dylikt understöd som Norrbotten. På

grund av det stora avståndet mellan Porjus och kustlandet bliva nämligen

överföringskostnaderna i detta fall osedvanligt höga; å andra sidan äro

vattenfallen i kustlandet så dyra i utbyggnad, att de icke trots nämnda

överföringskostnader kunna konkurrera med Porjus.

Innan riksdagen fattar slutlig ståndpunkt till förslaget, torde dock erfordras

en fullständigare utredning om de blivande kraftavsättningsmöjligheterna och

de kraftpris, som kunna vara att påräkna. Vad angår det i detta fall ifrågasatta

särskilda understödet 900,000 kronor, vill utskottet erinra, hurusom detta

belopp utgör icke mindre än hälften av kostnaden för själva kraftledningen.

Det torde böra undersökas, huruvida icke nämnda summa kan nedbringas.

Med hänsyn till att fråga är om ett företag, avsett att bliva till nytta under

en lång tid framåt, synes ock önskvärt, att det blivande subventionsbeloppet

må kunna fördelas på en följd av år.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

att riksdagen må i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de synpunkter, utskottet

ovan anfört, föranstalta om utredning rörande en kraftledning

från Porjus kraftverk till Norrbottens kustland samt för riksdagen

framlägga det förslag i ämnet, vartill utredningen må

föranleda.

Stockholm den 20 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYAENZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 134.

Reservationer:

»av herr Asplund, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

Ifrågavarande förslag---därstädes.

De stora kraftavnämare, om vilka nu närmast kan bliva fråga, äro de

A.-B. Ytterstfors—Munksund förut tillhöriga sågverken i Luleå-, Piteå- och

Kalixtrakten, det nyligen utvidgade träsliperiet i Luleå och det för tillfället

nedlagda järnverket därstädes, en under byggnad varande sulfatfabrik i Piteå

jämte en efter kriget nedmonterad sulfatfabrik i Kalix, ävensom ett staten

tillhörigt slipersfaktori i Piteå.

Tillgången på kraft--- 1,400 kilowatt prima kraft. Som omformaren

i Notviken kan belastas till 2,500 kilowatt, återstår alltså för tillgodoseende

av nya behov av prima kraft en så jämförelsevis begränsad kvantitet som

1,100 kilowatt, som emellertid tagits i bruk för det utvidgade träsliperiet.

Även vid---följd av år.

Enligt vad i vattenfallsstyrelsens utlåtande framhållits, torde anslagsbehovet

för budgetåret 1927—1928 kunna begränsas till 150,000 kronor. Då

för kraftledningens fullbordande kräves en tid av minst två år och en ytterligare

förlängning av denna tid kan bliva ödesdiger för ifrågavarande industriföretag

eller, i den må dessa nödgas anlägga ångcentraler för sitt eget

kraftbehov, kan försvåra en blivande kraftlednings ekonomiska genomförande,

synas skäl föreligga, att redan nu medgivande lämnas Kungl. Maj:t att,

därest utredningen därtill giver anledning, anvisa ovannämnda belopp, vilket

torde kunna utgå av den numera väsentligt ökade inkomsten av statens

aktier i Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i skrivelse---föranleda;

b) medgiva, att, därest utredningen därtill giver anledning,

Kungl. Maj:t må för budgetåret 1927—1928 till påbörjande av

av ifrågavarande kraftledning anvisa ett belopp av 150,000

kronor utan förräntningsskyldighet för vattenfallsstyrelsen.»

av herr Anderson i Storegården.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

13

Bilaga.

Till Statsutskottet.

Sedan Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 dennes anbefallt Vattenfallsstyrelsen

till Eder avgiva utlåtande över de vid innevarande års riksdag

väckta motionerna nr 90 i första kammaren och nr 143 i andra kammaren,

får Vattenfallsstyrelsen härmed anföra följande:

Vattenfallsstyrelsen får till att börja med bekräfta riktigheten av den framställning

motionärerna lämnat om Vattenfallsstyrelsens kraftdistribution i

Norrbottens kustland och om behovet av en ny ledning från Porjus till

Luleå, om någon nämnvärd utvidgning av denna distribution skall bliva

möjlig. Frågan om byggande av en dylik överföringsledning har vid flera

tillfällen undersökts av Vattenfallsstyrelsen, men resultatet av dessa utredningar

har utfallit så, att Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig kunna framställa

förslag om byggande av linjen. Det har nämligen visat sig, att överföringskostnaderna

per kilowatt skulle bliva så höga, att man icke kunde

åsätta den överförda kraften ett tillräckligt lågt pris för att locka avnämare

i sådan utsträckning, att det försålda kraftbeloppet bleve tillräckligt stort

för att trygga ledningens räntabilitet. Detta skulle bliva förhållandet icke

blott under eu kortare startperiod utan sannolikt för all framtid.

Visserligen måste man i regel räkna med, att man icke från början kan

finna tillräcklig avsättning för kraften från en nybyggd ledning för att erhålla

full förräntning på det i ledningen nedlagda kapitalet. Kraftprisen

måste nämligen för att ej bliva för höga beräknas efter normal belastning

gå linjen, vilken belastning först efter något eller några år brukar uppnås.

kulle Vattenfallsstyrelsen utföra linjen i fråga och pålägga kraften kostnaderna

för densamma, beräknad efter normal belastning på linjen, bleve kraftpriset

i alla fall så högt, att denna belastning sannolikt icke skulle uppnås

och linjen således bliva förlustbringande. Icke dess mindre skulle man säkerligen

efter någon tid komma att påyrka — såsom fallet varit vid t. ex. statens

järnvägars »kulturlinjer» — att tarifferna, trots den bristande förräntningen

på det nedlagda kapitalet, skulle sänkas för att möjliggöra en större

trafik. Man skulle med andra ord fordra, att den ej förräntningsbara delen

av kapitalet avskreves.

Under sådana förhållanden har Vattenfallsstyrelsen icke ansett sig för sin

del kunna framlägga eller tillstyrka förslag om byggande av en linje Porjus—

Luleå med mindre än ett belopp av 900,000 kronor, som icke belastar

Vattenfallsstyrelsens kapitalkonto och som motsvarar ungefär hälften av

kostnaden för överföringsanordningarna, ställes till förfogande, under det att

erforderliga medel för utrustningen i Porjus och Luleå samt för återstående

överföringsanordningar tagas från anslagen till Porjus kraftverk och distributionsanläggningar.

Om så sker, anser Vattenfallsstyrelsen sig kunna tillhandahålla

kraft i kustlandet vid avsättning till stora förbrukare på enstaka

punkter, såsom till trämassefabrikation, på ungefär samma villkor, som tilllämpas

i kustlandet av Västerbottens län. Skillnaden i avsättningsförhållanden

är nämligen i huvudsak den, att överföring från kraftverket till konsumtionscentrum

kräver minst dubbla ledningslängden i Norrbotten mot

Västerbotten. Styrelsen är för sin del av den åsikten, att uppläggning av

en ledning från Porjus till Luleå, så som motionärerna föreslagit, skulle, på

samma gång som därigenom ökad kraftavsättning från Porjus vunnes, bliva

till stort gagn för Norrbottens kustland.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Huruvida nyssnämnda kapital skall anskaffas på det av motionärerna föreslagna

sättet, är en fråga, som ligger utanför Vattenfallsstyrelsens bedömande

Beträffande den tid, kapitalet i fråga erfordras, vill Vattenfallsstyrelsen meddela

följande.

De erforderliga nyanläggningarna omfatta, utöver själva ledningen Porjus—

Luleå, vissa anläggningar i Porjus och en transformatorstation i Notviken

invid Luleå. Dessutom måste, i den mån belastningen ökas på distributionsnätet

i kustlandet, vissa transformatorstationer delvis ömbyggas och “vissa1

ledningsförstärkningar vidtagas. Nyanläggningarna kunna ej beräknas bliva

färdiga förrän vintern 1928—1929, om arbetena påbörjas under innevarande

år. Stallning av linjen samt anskaffning av stolpar och uttransportering av

dessa kan nämligen utföras först under vintern 1927—1928, under det att

resning av stolpar, montage av isolatorer och koppar samt arbetena i Porjus

och Notviken i huvudsåk få utföras under senare delen av år 1928 och början

av år 1929. Då sålunda de mest kapitalkrävande delarna av anläggningen

komma att anskaffas respektive utföras först under budgetåret 1928—1929,

är det icke nödvändigt, att hela det av motionärerna för budgetåret 1927—

1928 föreslagna beloppet, 300,000 kronor, utgår redan under sagda budgetår.

Pör de arbeten, som under denna tid kunna utföras, torde halva detta belopp

vara tillräckligt. Om så anses lämpligare, kan därför det erforderliga

räntefria anslagsbeloppet fördelas så, att 150,000 kronor utgå under budgetåret

1927—1928 och 750,000 kronor under budgetåret 1928—1929.

Yid behandlingen av detta ärende hava Vattenfallsstyrelsens samtliga

ledamöter deltagit.

Stockholm den 24 februari 1927.

W. Borgqtjist.

F. Y. HANSEN.

Sam. Malmfors.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:297 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till fortsatt elektrifiering av Norrbottens kustland. a1 i texten