Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckta motioner.

1927-05-30 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:155, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 155.

1

Nr 155.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 11 f. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i

fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående lån

till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet

väckta motioner. (3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1927 dagtecknad proposition,

nr 107, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

hade Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att för år 1928 ej mindre till statens bostadslånefond inflytande amorteringar

för år 1927 finge disponeras till beredande av nya lån ur fonden i

huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i sagda statsrådsprotokoll

angivna grunder, än även att för samma ändamål och enligt enahanda

grunder finge disponeras såsom nya lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel

dels de till bostadslånefonden inflytande räntorna för år 1927

och dels av rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1927 ytterligare

så stort belopp, att detsamma tillhopa med förenämnda räntor och amorteringar

uppginge till sammanlagt högst 6,000,000 kronor.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition hade utskottet

till behandling förehaft tre inom riksdagens andra kammare i ämnet väckta

motioner.

I motionen nr 301, som väckts av herr K. Ward m. fl., hade hemställts,

att riksdagen, med avslag å de av Kungl. Maj:t föreslagna förändringar av

grunderna för lån ur statens bostadslånefond, måtte besluta, att det av

Kungl. Maj:t i |proposition nr 107 för lån till bostadsändamål äskade beloppet

av högst 6,000,000 kronor finge disponeras och fördelas efter samma

grunder som de av 1926 års riksdag till bostadsproduktionens främjande anvisade

medel.

Vidare hade i motionen nr 342, väckt av herr J. Hedvall m. fl., yrkats, att

riksdagen måtte medgiva, att för år 1928 ej mindre till statens bostadslånefond

inflytande amorteringar för år 1927 finge disponeras till beredande av

nya lån ur fonden i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i

motionen framförts, d. v. s. de grunder, som nu gälla, än även att för samma

ändamål och enligt enahanda grunder finge disponeras såsom nya lån ur statsverkets

fond av rusdrycksmedel dels de till bostadslånefonden inflytande

räntorna för år 1927 och dels av rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 68 höft. (Nr 155.) 1150 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets memorial Nr 155.

juni 1927 ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa med förenämnda

räntor och amorteringar uppginge till sammanlagt högst 7,000,000 kronor.

Slutligen hade herr 0. Järte m. fl. i motionen nr 357 hemställt, att

Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke mått av riksdagen bifallas.

I sitt utlåtande nr 114 hade statsutskottet hemställt,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och med avslag å herrar Wards m. fl. och Hedvalls m. fl. ovanberörda

motioner, 11:301 och 11:342, i vad de skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag,

samt med avslag å herr Järtes motion, II: 357, medgiva, att för år 1928 ej

mindre till statens bostadslånefond inflytande amorteringarna för år 1927

finge disponeras till beredande av nya lån ur fonden i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet över socialärenden den 11 februari

1927 angivna grunder, än även att för samma ändamål och enligt enahanda

grunder finge disponeras såsom nya lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel

dels de till bostadslånefonden inflytande räntorna för år 1927 och

dels av rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1927 ytterligare så

stort belopp, att detsamma tillhopa med förenämnda räntor och amorteringar

uppgår till sammanlagt högst 6,000,000 kronor.

Utskottets yttrande var av följande lydelse:

»Den av statens byggnadsbyrå i ärendet förebragta utredningen synes utskottet

till fyllest ådagalägga, att, även om läget på bostadsmarknaden efter

den genomgångna krisen i viss mån förbättrats, en kännbar knapphet på

bostäder, enkannerligen för de mindre bemedlade klasserna, ännu är på åtskilliga

håll rådande. Fortsatta statliga åtgärder för bostadsproduktionens

främjande synas därför utskottet önskvärda och motiverade. I betraktande

härav och med hänsyn till den utomordentliga betydelsen av en tillfredsställande

bostadsstandard bär utskottet sålunda ansett sig böra tillstyrka,

att produktionen allt fortfarande understödjes och synes utskottet, att detta

lämpligast bör ske på sätt, som för närvarande är fallet, d. v. s. genom lån

ur statens bostadslånefond. Härav följer, att utskottet icke kan biträda det

i motionen II: 357 framställda yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Uad lånevillkoren beträffar, har departementschefen ansett, att de nu gällande

villkoren och föreskrifterna med vissa skärpningar böra bibehållas

oförändrade. Dessa skärpningar gå ut på dels att den nu medgivna räntefriheten

under första kalenderåret hädanefter skulle bortfalla, dels att låneförmedlande

kommun skulle äga rätt att bereda sig viss gottgörelse, förslagsvis

en procent, å den förmedlade krediten, dels och att den övre belåningsgränsen

skulle sättas till sjuttiofem procent, med möjlighet dock att

beträffande stenhus inom stads planlagda område höja belåningsgränsen till

80 procent. Härjämte har i fråga om lånens utanordnande ifrågasatts, att

såsom regel skulle gälla, att lånen utanordnades först efter byggnadsföretagets

fullbordande, dock att departementschefen ansett lämpligast, att man

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 155.

3

endast i nu gällande författning uteslöte bestämmelserna om skyldighet för

låneförmedlare att utanordna lånet successivt i mån av byggnadsföretagets

fortskridande.

De sålunda föreslagna skärpningarna hava synts utskottet tillfyllest motiverade

och har utskottet sålunda, då utskottet funnit de i ämnet väckta

motionerna icke vara av beskaffenhet att föranleda ett frångående av vad

Kungl. Maj:t föreslagit, ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Yad angår storleken av det maximibelopp, varmed bostadslånefonden bör

utökas, har utskottet jämväl funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

och kan utskottet således icke biträda det i motionen II: 342 gjorda yrkandet

om höjning av sagda belopp med ytterligare 1 miljon kronor.

Beträffande slutligen Kungl. Maj:ts förslag i vad detsamma avser bestridande

av kostnaderna för statens byggnadsbyrås verksamhet har förslaget

härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.»

I eu vid utskottets utlåtande fogad reservation hade herr Oscar Olsson

m. fl. förklarat sig anse, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Den av-----—--byggnadsföretagets fortskridande.

Såsom nämnts, har i motionen II: 301 hemställts, att riksdagen måtte,

med avslag å de av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna av grunderna

för lån ur statens bostadslånefond, besluta, att det av Kungl. Maj:t i propositionen

för lån till bostadsändamål äskade beloppet finge disponeras och

fördelas efter samma grunder som de av 1926 års riksdag till bostadsproduktionens

främjande anvisade medlen.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

’I sin till riksdagen avlämnade proposition nr 107 angående lån till främjande

av bostadsproduktionen föreslår Kungl. Maj:t vissa skärpningar av nu gällande

bestämmelser rörande lån ur statens bostadslånefond. Aven om det kan förefalla

en och annan, som om dessa skärpningar icke beteckna några mera

väsentliga avvikelser från nu gällande bestämmelser och från den praxis, som

på grundval av dessa bestämmelser utbildats, synes man dock på goda grunder

kunna anföra vissa betänkligheter mot desamma.

Skärpningarna äro till antalet tre och innebära: 1) att räntefriheten under

första kalenderåret hädanefter måtte bortfalla, 2) att låneförmedlande kommun

må äga rätt att bereda sig »viss gottgörelse», förslagsvis en procent å den

förmedlade krediten, samt 3) att den övre belåningsgränsen måtte sättas till

75 procent, med möjlighet dock att beträffande stenhus inom stads planlagda

område höja belåningsgränsen till 80 procent. ,

Ur synpunkten av att numera ingen som helst subvention utgår till lantagarna,

torde man visserligen böra medgiva, att borttagandet av den nuvarande

temporära räntefriheten konsekvent ansluter sig till de för byggnadskrediten

fastställda allmänna principerna. Men å andra sidan torde det vara

uppenbart, att byggnadsföretagar na — vi åsyfta naturligtvis härvid endast

de båda kategorier, som låta uppföra fristående egna hem eller ingå som

intressenter i kooperativa byggnadsföretag — just under byggnadstiden måste

finna räntebelastningen ganska tryckande, då den ju kommer som ett betydande

plus till löpande utgifter för bostadsändamål. Den ringa avvikelse

från eljest allmänt erkända principer, som räntefriheten under första kalender
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets memorial Nr 155.

året kan sägas utgöra, torde följaktligen, åtminstone tills vidare, kunna försvaras

såsom eu med hänsyn till låntagarnas ställning av bärande billiglietsskäl

motiverad åtgärd.

Vad sedan beträffar den föreslagna rätten för låneförmedlande kommun

att tillgodogöra sig ersättning för sitt besvär med låneförmedlingen, kunna

naturligtvis från rent affärsmässiga synpunkter vissa skäl anföras för åtgärden

i fråga. Utgår man däremot ifrån att kommunerna ur såväl sociala som

ekonomiska synpunkter lia all anledning att med tillfredsställelse betrakta

den enskilda eller kollektiva självhjälpsverksamliet, som tager formen av en

god bostadsproduktion, sa synes det knappast kunna förebringas bärande

skäl för en ersättning vid sidan om den här antydda indirekta gottgörelsen.

Nu är det visserligen icke Kungl. Maj:ts avsikt att ålägga kommunerna någon

skyldighet att uttaga den föreslagna tilläggsprocenten, och det kan måhända

därför anses opåkallat att gorå några erinringar mot förslaget i fråga; kommunerna

komma möjligen i stor utsträckning att avstå från sin rätt att uttaga

tilläggsprocent, och därmed förbleve ju i detta hänseende allt vid det

gamla. Denna invändning kan givetvis icke frånkännas allt berättigande

men å andra sidan är det alldeles säkert, att det i många fall kommer att

uppstå mycket skarpa meningsbrytningar för och emot denna sak. Härigenom

komme de redan förut ganska tillspetsade debatterna om kommunal medverkan

i bostadsproduktionen att tillföras ett nytt allvarligt irritationsmoment, till

icke ringa förfång för det kommunala arbetet på detta område.

Emellertid skulle man måhända, trots här berörda synpunkter, kunna

förlika sig med den framförda tanken på gottgörelse åt kommunerna, om det

kunde Påvisas, att dessa verkligen ådraga sig några nämnvärda kostnader

for förmedlingsbestyret. Att kommunerna icke kunna helt komma ifrån

utgifter för förmedlingen är uppenbart, men då kommunerna härvid givetvis

i regel benytta sig av förut befintliga kommunala institutioner, torde omkostnaderna

för låneförmedlingen i själva verket vara ganska obetydliga.

Att, såsom skett, i debatten om tilläggsprocenten inblanda den flera gånger

dryftade frågan om åtgärder till lindrande av den risk, kommunerna ikläda

sig, när de uppträda som lånförmedlare, kan knappast anses motiverat; riskfrågan

måste, såsom närmare utvecklades av Kungl. Maj:t vid 1925 års riksdag,

tydligen lösas efter i viss mån försäkringstekniska grunder, en sak som

helt visst skulle kunna ordnas med eu lägre tilläggsränta än den nu föreslagna.

slutligen angår den övre belåningsgränsen torde onekligen vissa skäl

förefinnas för den differentiering olika byggnadstyper emellan, som förordas

i den kungl. propositionen. Men fråga blir sedan, om det kan vara välbetänkt

och ur långivarens, respektive låneförmedlarens synpunkt erforderligt,

att fastlåsa maximibelåningen vid 75, respektive SO procent. Erfarenheten

har faktiskt visat, att det i vissa fall — så vitt man verkligen önskat att

bostadsföretag matte komma igång — är behövligt med en långivning upp

till 85 procent vad de kooperativa företagen beträffar, och det torde icke

från statens eller kommunernas synpunkt vara förenat med någon allvarligare

risk att åtminstone undantagsvis deltaga i finansieringen av förstklassiga

bostadshus till nyss angivna nivå. Bestämmelserna synas därför böra så

utformas, att bvggnadsbyrån medgives rätt att i de fall, då särskilda skäl

härför kunna åberopas, fastställa lånegränsen vid belopp, som ligger högst

5 procent över de av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagna övre belåningsgränserna.

De av Kungl. Maj:t förordade skärpningarna synas undantagslöst ha

emanerat från de s. k. bostadskreditsakkunnige, vilka funnit det välbetänkt

att redan i nuvarande låneorganisation inpressa vissa regler, som kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 155.

5

väntas komma att ligga till grund för de sakkunniges blivande förslag. För

de sakkunnige kan givetvis en dylik åtgärd förefalla ganska naturlig, men

för riksdagen torde det finnas anledning att i nuvarande läge betrakta saken

på ett annat sätt. Den nuvarande låneorganisationen är ju alltjämt en provisorisk

anordning, organiserad med hänsyn till den genom kristiden uppkomna

störa bristen på bostäder. Ännu kvarstå ju också på bostadsmarknaden

vissa kristidsmoment, som påkalla särskild uppmärksamhet. Den

kreditorganisation åter, som kan komma att bli resultatet av bostadskreditsakkunniges

arbete, är avsedd för mera normala förhållanden, och dess

regler kunna därför lämpligen bli av delvis annan innebörd än när det

gäller en provisorisk organisation, som har till speciell uppgift att råda bot

mot särskilt svårartade sociala missförhållanden. Därför förefaller det rimligast

att låta statens byggnadsbyrås arbete fortskrida enligt i huvudsak

samma grunder som under de senaste två åren och helst ända till dess att

en ny organisation för sekundärkreditens ordnande kan träda i funktion.’

De av motionärerna till stöd för deras förslag sålunda förebragta skälen

hava synts utskottet vara av bärande beskaffenhet. På grund härav och

då det icke synts utskottet lämpligt att i avvaktan på resultaten av bostadskreditsakkunniges

utredningsarbete vidtaga några förändringar i bestämmelserna

på nu ifrågavarande område, har utskottet i likhet med motionärerna

ansett, att de nu stadgade grunderna för lån ur statens bostadslånefond

böra bibehållas oförändrade. Någon ändring i fråga om tiden för lånens

utanordnande synes utskottet sålunda icke heller böra ske.

Yad angår storleken av det maximibelopp, varmed bostadslån ef onden bör

utökas, har utskottet funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag och kan

utskottet således icke biträda det i motionen II: 342 gjorda yrkandet om

höjning av sagda belopp med ytterligare 1 miljon kronor.

Beträffande slutligen Kungl. Maj:ts förslag i vad detsamma avser bestridande

av kostnaderna för statens byggnadsbyrås verksamhet har förslaget

härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och herrar Wards m. fl. och Hedvalls m. fl. ovanberörda motioner, 11:301

och II: 342, samt med avslag å herr Järtes motion, II: 357, medgiva att för

år 1928 ej mindre till statens bostadslånefond inflytande amorteringarna för

år 1927 må disponeras till beredande av nya lån ur fonden i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet angivna grunder, än även att för samma

ändamål och enligt enahanda grunder må disponeras såsom nya lån ur statsverkets

fond av rusdrycksmedel dels de till bostadslånefonden inflytande

räntorna för år 1927 och dels av rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30

juni 1927 ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa med förenämnda

räntor och amorteringar uppgår till sammanlagt högst 6,000,000 kronor.»

Enligt utskottet tillliandakomna protokollsutdrag har första kammaren

bifallit utskottets hemställan, under det att andra kammaren bifallit den av

herr Oscar Olsson m. fl. avgivna reservationen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets memorial Nr 155.

Kamrarna hava sålunda fattat sammanstämmande beslut i fråga om utökning

av bostadslånefonden samt det av Kungl. Maj:t föreslagna maximibeloppet

härutinnan. Den av herr Järte m. fl. väckta motionen, II: 357,

har alltså av kamrarna avslagits liksom det i motionen II: 342 av herr Hedvall

m. fl. gjorda yrkandet om maximibeloppets bestämmande till 7,000,000

kronor. Beträffande Kungl. Maj ds förslag i övrigt och de i ämnet väckta

motionerna hava kamrarna däremot stannat i skiljaktiga beslut, i det att

första kammaren bifallit Kungl. Maj ds förslag i fråga om vissa skärpningar

i lånevillkoren och föreskrifterna för låns erhållande, under det att andra

kammaren, i överensstämmelse med vad motionsvis föreslagits, beslutat, att

de nu stadgade grunderna för lån ur statens bostadslånefond skulle bibehållas

oförändrade.

Såsom ovan nämnts, gå de av Kungl. Majd föreslagna skärpningarna i

lånevillkoren ut på dels att den nu medgivna räntefriheten under första kalenderåret

hädanefter skulle bortfalla, dels att låneförmedlande kommun skulle

äga rätt att bereda sig viss gottgörelse, förslagsvis en procent, å den förmedlade

krediten, dels och att den övre belåningsgränsen skulle sättas till

sjuttiofem procent, med möjlighet dock att beträffande stenhus inom stads

planlagda område höja belåningsgränsen till 80 procent. Härjämte har i

fråga om lånens utanordnande ifrågasatts, att såsom regel skulle gälla, att

lånen utanordnades först efter byggnadsföretagets fullbordande, dock att

departementschefen ansett lämpligast, att man endast i nu gällande författning

uteslöte bestämmelserna om skyldighet för låneförmedlare att utanordna

lånet successivt i mån av byggnadsföretagets fortskridande.

Mellan de skiljaktiga beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synes en

sammanjämkning kunna ske på det sätt, att första kammaren från träder sitt

beslut i fråga om rätt för låneförmedlande kommun att bereda sig viss gottgörelse

för förmedlad kredit samt beträffande tiden för lånens utanordnande,

medan åter andra kammaren godtager det av första kammaren fattade beslutet

i fråga om bortfallande av nu medgiven räntefrihet under första året

samt den övre belåningsgränsens fastställande till i regel sjuttiofem procent.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må — vardera kammaren med frånträdande av

sitt tidigare fattade beslut i vad detsamma avser grunderna för

lån ur statens bostadslånefond — beträffande det utskottets

yttrande i denna fråga, vartill i båda kamrarnas beslut hänvisas,

godkänna följande uttalande.

» Vad lånevillkoren beträffar, har departementschefen ansett, att de nu

gällande villkoren och föreskrifterna med vissa skärpningar böra bibehållas

oförändrade. Dessa skärpningar gå ut på dels att den nu medgivna räntefriheten

under första kalenderåret hädanefter skulle bortfalla, dels att låneförmedlande

kommun skulle äga rätt att bereda sig viss gottgörelse, förslagsvis

en procent, å den förmedlade krediten, dels ock att den övre be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 155.

i

låningsgränsen skulle sättas till sjuttiofem procent, med möjlighet dock att

beträffande stenhus inom stads planlagda område höja belåningsgränsen till

80 procent. Härjämte har i fråga om lånens utanordnande ifrågasatts, att

såsom regel skulle'' gälla, att lånen utanordnades först efter byggnadsföretagets

fullbordande, dock att departementschefen ansett lämpligast, att man

endast i nu gällande författning uteslöte bestämmelserna^pm skyldighet för

låneförmedlare att utanordna lånet successivt i mån av byggnadsföretagets

fortskridande.

Såsom nämnts, har i motionen II: 301 hemställts, att riksdagen måtte,

med avslag å de av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna av grunderna

för lån ur statens bostadslånefond, besluta, att det av Kungl. Maj/t i propotitionen

för lån till bostadsändamål äskade beloppet finge disponeras och

fördelas efter samma grunder som de av 1926 års riksdag till bostadsproduktionens

främjande anvisade medlen.

För egen del har utskottet funnit nu gällande lånevillkor och föreskrifter

böra i huvudsak bibehållas oförändrade. I ett par avseenden har utskottet

dock ansett sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag om skärpningar av dessa

villkor. Enligt utskottets mening synes sålunda den nu medgivna räntefriheten

under första kalenderåret böra bortfalla samt en övre belåningsgräns

fastställas för lån ur bostadslånefonden. Denna gräns synes utskottet

böra bestämmas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit. Härjämte vill utskottet

hava uttalat, att i de fall, då kommun står såsom låneförmedlare, lånen böra

såsom regel utanordnas på sätt nu är fallet samt att det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:ts prövning att vid enskild låneförmedling bestämma

tidpunkten för lånens utanordnande.»

Stockholm den 30 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYAKNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kaminaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, A.F. TInnersten,

J. L. Widell, G. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, .7. G. Walles, E. A.

Hallin, G. I. Asplund, P. A. Bergström, C. Johansson i Hälsingborg och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, C. B.

Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, 0. Olsson i Kullenbergstorp,

A. A:son Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, E. Kristensson

i Göteborg, J. Olofsson i Djgernäs, O. E. F. Järte och G. A. Anderson i Storegården.

Reservation:

av herrar Järte och Anderson i Storegården.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:272 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående län till främjande av bostadsproduktionen jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten