Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1927-03-22 · 96 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:157, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till

överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget

Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 22 mars 1927 dagtecknad proposition, nr

241, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare

Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa överenskommelse i

enlighet med följande förslag:

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (nedan

kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava

träffats avtal:

1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB

och TGO;

3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och

LKAB;

4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag;

6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO

samt

7) . den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 höft. (Nr 157.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Ändringar i

LKAB.s

bolagsordning.

Luossavaara.

Malm
kvantiteter.

Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden

efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,

har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,

för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.

§ 1.

Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1

utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1

oktober 1927.

§ 2.

Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara

malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från

sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens

utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.

LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande

och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom

maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.

§ 3.

LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten

Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav

från Kiirunavaara 6.1 miljoner ton,

» Gellivare 2.5 » » ,

» Luossavaara 0.4 » » .

Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må

förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten

ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning

med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga

gruvfälten.

Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och

för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna

överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under

en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna

icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för

varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan

tillåtna årliga maximikvantiteten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

3

§ 4.

För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här

ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona

femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad

malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september

1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas

under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.

Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön—

Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den

slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av

LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

§ 5.

LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,

skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som

under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna

i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch

stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre

understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas

stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton

i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den

belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

§ 6.

LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid

brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet

för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa

ekonomiska resultat.

För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och

liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten

såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas

och utföras i god tid.

Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.

Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,

må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

Royalty.

Vinstfördel
ning.

Brytningens

anordnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Avskriv
ningar.

Upplåning.

Organisation,

4 Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i

gott skick.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt

eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och

Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,

i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom

hindras eller uppehälles.

§ 7.

LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt

skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.

Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga

de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

§ 8.

Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga

villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna

LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande

behov.

§ 9.

Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse

äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid

förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna

valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans

ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande

tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga

de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse

ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,

som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör

för tiden efter inlösningsdagen.

I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av

§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat

avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.

Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda

styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att

föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall

dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt

gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.

Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden

med minst en veckas mellanrum.

Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

5

styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga

biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas

av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.

Mom. 3. LKAB:s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra

affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd

begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna

och den i föregående moment omförmälde revisorn med

biträden.

Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme

är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer

än hälften av preferensaktiekapitalet.

Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,

Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå

(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda

styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB:s

tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes

vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida

för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.

I avseende å tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakttagas,

att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO

tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen

uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex

månader efter det uppsägningen skett.

Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande

:

a) Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets

eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,

som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,

bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.

h) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från

dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra godkännande

av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll

angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för

försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.

Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken

Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försäljningsavtal

eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av

bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas

godkännande driva annan verksamhet än som betingas

av innehållet i detta avtal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Inlösen av

tonnage.

Arrende.

Utmål.

Jämvägs
frakter.

Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader

skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna

av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,

som skall godkännas av Kungl. Maj:t.

§ 10.

LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av

TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,

att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal

under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage.

Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av preferensaktieägarna

utsedda styrelseledamöterna det påfordra.

Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes

genom värdering av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 11.

TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och

med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi

kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;

och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämnda

områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu

innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge

bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och

Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande

med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.

§ 12.

LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål,

som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 13.

Med avseende å LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-Riksgränsen

skola gälla följande bestämmelser.

Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svartön

frakta den malm, som bolaget enligt § 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,

Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton

A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.

a) malm från Kirunavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 2: 6 4

Kiruna—Svartön ............................................................... » 3: 4 8

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 7

b) malm från Luossavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 3: 21

Kiruna—Svartön ................................................................ » 4: 17

c) malm från Gellivare gruvfält

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3: 43

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 2: 75

B) för tiden från och med 1 januari 1938

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ » 3: 01

Kiruna—Svartön ................................................................ » 3:8 5

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3:7 8

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 3: 10

Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt

ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och

Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16

kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under

året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp

motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall

gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.

Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande

kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande

av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive

Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.

Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än sammanlagt

under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton

till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet

av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst

2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,

varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön

samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000

ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.

Därest holaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5

respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före

den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall

inträda.

Mom. i. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den

transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke holaget med

största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda

månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess

egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma

grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för

vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och

enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid

nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens

storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän

enligt skiljemannalagen.

Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för

sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,

från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande

för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets

förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid

av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för

övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.

I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under

tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit

lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av

därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av

annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget

vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt

under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt

bestämmelsen i föregående stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per

dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar

sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar

av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget

få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa

vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter

den angivna bärigheten.

Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag

staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant

medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsvia
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

9

dukter samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter

till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.

Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle

till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas

återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.

§ 14.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med FrakttMäg

bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och med

den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift

och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte ränta å

nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl

alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön,

skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för

vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för

järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas

till underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas

efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade

malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem

procent jämte 720 procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton av

bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari

1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid

en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på

nyss angivet sätt.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet

att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,

som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten

och 8,000,000 ton.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas

frakttiliägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i

perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda

kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I

och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget

icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder

belöpande frakttillägg, i den män detsamma motsvaras av belopp, varmed

inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit

summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock

att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den

mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden

uppkommet dylikt överskott.

Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Andia malmbe

fraktare.

Leveranser

till svenska

malmköpare.

järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på frakttillägg

för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget

från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning

sker.

Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande

av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen

erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,

om beloppet för tiden till återbetalningen behöft upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det

gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså

staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets

skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av

räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa

beräkningarna av frakttilläggen.

§ 15.

Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin

lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,

låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen

mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.

§ 16.

LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt

äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara,

i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,

som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande

omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet

gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av

den kvantitet styckmalm med högst 0.03 procent fosfor och eljest intill 10

procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på

grund av detta avtal.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande

av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och

skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av

malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton

och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter

leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda

leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

11

etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående

år enligt denna paragraf levererat.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla

1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen

(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst två år och,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,

då leverans skall äga rum, samt

2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen

är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt

under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen

(200.000) ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, minst

två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000) ton,

minst tre år,

allt före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning

i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen

(150.000) ton.

c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,

om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.oi 5

procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst 0.0 3 procent

fosfor).

d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av

bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t

sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 17.

LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,

som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,

ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till

vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm

från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla

följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av

malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.

Leveranser

från

Luossavaara.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Mertainen.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av

tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)

ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med

mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen nppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)

ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med

rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt

biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat

än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,

varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.

§ 18.

Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det

bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens

Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade

försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade

kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för

Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar

allt för rörelsen erforderligt kapital.

Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag

må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning

a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits

för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd års
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

13

brytning av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen

må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,

b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig

försäljningsprovision,

c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning

till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen

nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras

för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

§ 19.

Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.

Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma

efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse

under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga

ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent

av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade

maximikvantiteten blivit exporterad.

Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt

mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten

överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton

årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,

som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande

garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt

denna paragraf gälla följande.

a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden

för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton

sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med

mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före

det år, då leverans skall äga rum.

b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg

med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående

år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ornbordbringning.

c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av

TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant

fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Statens övriga

järnmalmsfyndigheter

i

Norrbotten.

A.B. Nordsvenska

Malmfälts

malmfyndigheter.

Broms’

royalty.

d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918

tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter

samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag

e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,

varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;

dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets

samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle

önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver

den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i

mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten

eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen

(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,

som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av

denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.

Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från

den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga aktierna

i LKAB.

§ 20.

Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej

begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för

annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947

den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade

områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,

Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag

nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller

ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat

i § 18 här ovan.

§ 21.

TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm,

som finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,

icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverkning

i Sverige.

§ 22.

LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid

bolagets egendom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lö7.

15

Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda

royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande

egendom.

§ 23.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill

1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet

av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt

inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,

till hamndirektionen i Luleå sdhast inom två månader efter årets utgång

utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 162/3 öre för varje ton, varmed

den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna

myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen

minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda

ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,

tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att

dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i

den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast

föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje

bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/s öre lägre än föregående

års ersättning för motsvarande tontal.

§ 24.

LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppehålla

brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes

varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under

samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på

grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare

malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets

förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet

därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.

§ 25.

Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde

år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de

aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.

Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse

hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.

Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt

§ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösnings
-

Ersättning åt

Luleå vid

minskad

malmskeppning.

Upprätthållande

av

malmbrytningen

i

Gellivare.

Rätt till inlösen

å vissa

bestämda tidpunkter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Inlösen å annan

tid än i

§ 25 stadgas.

dagen, ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden

må hava utgått till staten.

Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått

till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället

läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått

till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton

i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden

liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten

för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.

Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman

erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande

av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande

år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen

en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande

beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent

om året till och med den 30 september nästföljande år samt därefter

med sex procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.

Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,

enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,

skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor

för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av

liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom

styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal

skilje lotten.

§ 26.

Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt

att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som

angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för

staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 17

de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats

av TGO.

Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,

ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen

sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30

september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.

Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna

bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock

att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före

inlösningsdagen.

§ 27.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt Pensioner.

25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos

LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då

utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och

arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

§ 28.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan på- Skatte- och

laga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järn- exP°rttul1-

garanti.

malm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften

av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna

överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas

direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre

grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet

av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den

största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten

hos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den

största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår

gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det

bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag

med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet

efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått

efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst

av en miljon femhundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio

miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 käft. (Nr 157.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

§ 29.

Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,

handlingar. gom jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta iiför var hos Sveriges

riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande

av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier

i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.

De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget

i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara

egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och

i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas

till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s

räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat

sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna

skola utlämnas till LKAB.

§ 30.

Deposition av Mom. 1. TGO förhinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överaictier.

låta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock

skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den

mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat

minimum.

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti

mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen

gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så

ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,

nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för

riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna

eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd som i § 25

mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å lösesummans

belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,

överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av

riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO

utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

19

ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för

vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att

utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av

dess fordran.

§ 31.

Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så

snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning

i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.

§ 32.

TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,

som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet

att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.

Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s

ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.

§ 33.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

Särskilda bestämmelser.

§ 34.

Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt

åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder

genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO

skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj

1911 ingångna kreditavtal.

Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av

skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det

bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm

i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport

understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i

allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller

andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva

en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall

beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.

Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas

intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i

början av mars månad 1927.

AB. Gellivare

malmfält.

Ansvarsförbindelse.

Kontraktsöverlåtelse.

LKAB.s skuld

till TGO.

Ersättning

för malmlager.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Betalning av

frakttiUägg.

Avräkning.

Royalty för

tiden till

Vio 1927.

§ 35.

Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg

enligt äldre kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen

härom anhängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928

gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.

Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande

från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,

mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande

frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de

skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakttagande

av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts

den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927

fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,

å andra sidan.

§ 36.

Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO:s

mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning

utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en

sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande

år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas

efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början

den 1 januari 1929.

§ 37.

Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,

utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober

1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.

Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30

september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton

avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års

avtal.

Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare

(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)

skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,

bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.

Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta

på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på

grund av 1913 års avtal.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

21

Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober

1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare

i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.

Mom. i. Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara

bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande

royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara

bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som

kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.

Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober 1926

icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt § 3 i 1913

års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men

upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma

tid godkännes.

Stockholm den 22 mars 1927.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.

Stockholm den 22 mars 1927.

AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.

M. Carlson<

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Bilaga 1.

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets — — — vardera serien.

Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika

fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under

året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton

skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem

öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten

tilldelas stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad

den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000

ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper

på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt — — —

stadgas.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av

styrelsen utses; dock att reverser, — — — bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sägs,

skola--— styrelseledamöterna.

§ 12.

Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom

styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den

ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,

som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.

Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels på vissa bestämda

dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa

TGO tillhöriga stamaktier, behörigen gjort dylik tillsägelse, äga de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare

för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast

föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara

tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.

Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.

I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen — — — påfordras.

Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,

därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två

styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.

Mom. 4. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,

efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna

i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej

giltigt med mindre det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant

bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 här ovan sägs.

Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,

skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor

för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av

liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens

beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna

valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 5. Vid styrelsens---ledamot.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv

eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan#därför av den, som av Kungl.

Maj:t därtill förordnas.

Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.

§ 18.

Omröstning — — — emellan.

Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,

med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av

preferensaktiekapitalet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Bilaga 2.

Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna, Luossavaara

och Malmberget.

Kiruna.

Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.

Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all

malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes

skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160

meters avvägning söder därom.

Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller

under brytningens fortgång blottad ligg vägg nedtages i sådan utsträckning,

att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen

minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna

år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen

må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av

malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny

palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser

högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande

dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda

omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande

grad ökas.

Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande

avstånd från fyndigheten anoijjlnade upplag antingen direkt från dagpallarna

eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna

skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå

i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från

schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar

och utfraktas därefter till malmbangården.

De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,

i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas

för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas

till lista och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda

A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att

mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande

dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må

utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

25

mande tomrum skola fyllas genom stussning av malm i magasinsrummens

fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i så

god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke

hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker

först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.

Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom

skall brytningen ordnas som djupbrytning. Övergången från dagbrytning

till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal

år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande

forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.

Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i

samma mån som djupbrytningen ökas.

lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning

och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna

anordnas med en höjd av 40 meter.

Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2idra etagen med

de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet

mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl

vara användbar i 3:dje etagen.

För tillredning av l:sta etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen

på en sträcka av cia 1,500 meter med anslutning såväl norr som

söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall

fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter

för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda

järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall

vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas

senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten

nedgått till 20 miljoner ton.

Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för

material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra

som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga

berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.

Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt

år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten

skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga

malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt

skall 2idra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som

tvärorter för magasinen, så att en tredjedel av den totala malmfångsten kan

förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga

cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.

Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,

vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Tedd medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att

uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.

Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall

för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro

tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.

Luossavaara.

Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i

huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas en

etage för underjordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt

till malmfickan vid järnvägsspåret.

Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen

ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.

Utom den egentliga Luossavaara-malmen bry tes i detta fält i dagbrott

den s. k. Rektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande

på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen

sedermera skall anordnas.

Malmberget.

I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.

Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av

pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där

magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra förhållanden

icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).

Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angår

tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,

stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall

finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan

åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),

och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen

fortgår.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

27

Bilaga 3.

Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom.

1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra

avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all

annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning

enligt följande.

2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och skivorter

skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena

ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna

må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas

på sätt nedan under 3) är angivet.

3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen

eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den mån de

icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje

år till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet

i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom

området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på

sådant sätt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom

området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.

Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln

i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas

på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med

spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.

På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten

genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan

etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband

med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.

4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års

bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.

Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret

1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående

balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom

utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:

för anläggningar 2.5 procent

för maskiner 5 »

för inventarier 8 »

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,

husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader

samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,

normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.

Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningar,

uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,

ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.

Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,

kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,

möbler m. m. dyl.

Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning

eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden

samma år avskrivas.

5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den

avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande

materiel.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I anledning av Kungl. Majrts ifrågavarande framställning hava inom riksdagen

väckts och till statsutskottet remitterats följande motioner, nämligen

inom första kammaren nr 344 av herr S. Stendahl, nr 345 av herr C. Lindhagen

och nr 347 av herr C. I. Asplund samt inom andra kammaren nr

466 och 467 av herr J. P. Dahlén m. fl., nr 468 och 475 av herr E. Hage

och nr 476 av herr L. J. Carlsson-Frosterud m- fl
Herr

Stendahl har i sin motion hemställt, att riksdagen med avslag å

Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 241 ville hemställa om förnyad

utredning om förslag i frågan enligt i motionen angivna grunder.

I den av herr Lindhagen väckta motionen har hemställts, att riksdagen,

med avslag å propositionen nr 241 om nytt avtal i Norrbottens stora gruvfråga,

ville hos Kungl. Maj:t begära förnyat övervägande, byggt i främsta

rummet på bemödande att befrämja statens inlösen av stamaktierna om

möjligt redan den 31 december 1936 samt i övrigt på beaktande av de erinringar

och yrkanden, som i motionen gjorts under kapitelrubrikerna:

1) Den stora brådskan med en omläggning av avtalet utan ens rimlig tid

till besinning är ej tillräckligt förklarad.

2) Propositionen saknar den historiska bakgrunden, som skänker den rätta

vägledningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

29

3) Statens rätt till inlösen av stamaktierna hävdas.

4) Möjligheterna till förhindrande av sabotering av »en i allo rationell

malmbrytning» vid tiden för inlösningsrätts annalkande utnyttjas.

5) försäljningskontrakt på lång tid möjliggöres.

6) Statens järnvägars rätt iakttages.

7) Statskontrollen måste i mycket bliva ett sken.

8) Statens inkomst bör åtminstone delvis nedläggas i andra produktiva

kapitaltillgångar.

Herr Asplund har i sin motion hemställt, att riksdagen ville med avslag

å Kungl. Maj:ts proposition nr 241 anhålla, att, därest ny överenskommelse

om ökad malmexport utöver vad gällande avtal medgiva skulle visa sig

nödvändig, Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av i motionen framförda

synpunkter, framlägga nytt förslag för riksdagen härom, innefattande, där

så behöves, åtgärder för underlättande redan före 1933 av viss malmförsäljning

för tid efter 1936, men utan något undanskjutande av tiden för

statens rätt till inlösen av stamaktierna i LKAB och utan någon som helst

inskränkning i övrigt av uti föregående av staten eller andra tillerkända

förmåner samt med tillmötesgående av de berättigade krav, som i anledning

av den ökade malmbrytningen kunna göra sig gällande, börande därvid

särskilt övervägas, om ej för undvikande av en fördyrande forcering av

brytningen i Kiirunavaara och därav betingade alltför vidlyftiga nyanläggningar,

lämpligen något av statens egna malmfält, exempelvis Svappavaara

eller något av det TGO tillhöriga aktiebolaget Nordsvenska malmfälts fyndigheter

i Norrbottens finnbygd kunde under statens medverkan öppnas för

gruvdrift och malmexport.

Herr Dahlén m. fl. har yrkat i motionen nr 466, att riksdagen måtte avslå

ifrågavarande proposition, och i motionen nr 467, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära ny utredning och nya förslag

dels rörande ett slutgiltigt ordnande av frågan om ett rationellt utnyttjande

av de lappländska malmtillgångarna, dels om ett snart övertagande utan

inlösen av samtliga här omhandlade malmtillgångar må kunna äga rum,

dels ock om uppgörelse angående ett fortsättande av nuvarande form för

malmbrytning med staten såsom meddelägare, intill dess staten helt kan

övertaga malmbrytningen, därvid emellertid det allmännas intresse på ett

mera betryggande sätt bör tillvaratagas, än vad som skett i nu föreliggande

förslag till uppgörelse.

Herr Hage har i motionen 468 hemställt, att riksdagen vid behandling

av Kungl. Maj:ts proposition nr 241 med förslag till överenskommelse med

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. fl. bolag — om ett positivt beslut

mot förmodan kommer att fattas vid innevarande års riksdag — måtte taga

hänsyn till vissa i motionen närmare angivna yrkanden och synpunkter,

samt i motionen 475 att riksdagen — vare sig Kungl. Maj-.ts proposition

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Statens delagarskap

i

LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolag.

Malmbolagets

bolagsordning

samt 1907 års

kontrakt.

nr 241 avslås eller bifalles — måtte fatta beslut, som kunna leda till att

vissa i motionen angivna önskemål bliva i största möjliga utsträckning

beaktade.

Slutligen har herr Carlsson-Frosterud m. fl. yrkat, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I avseende å innehållet av tidigare upprättade kontrakt har utskottet ansett

sig böra här intaga nedanstående ur propositionen hämtade redogörelse:

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)

äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid Kiruna

och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag, under det att

praktiskt taget hela återstående hälften tillhör Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

(i det följande benämnt trafikbolaget). Statens och trafikbolagets

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i främsta rummet

av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande bolagsordningen,

dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag och trafikbolaget ingångna

kontrakt, av vilka det första och viktigaste är daterat den 7 mars

—29 juni 1907.

Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier, omfattande

den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra stamaktier,

som, på sätt nyss nämnts, tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt

bolagsordningen för tiden t. o. m. år 1937 endast berättigad till en vinst,

motsvarande viss avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna

malmen. (Avgiften utgår med växlande belopp, lägst 50 öre per ton för

Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt stiger småningom

till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter lämnas merendels

för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt brytas utöver

vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt tillfaller stamaktieägarna.

Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika mellan stamoch

preferensaktieägarna.

Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med 1937

motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet av

malmbolagets angelägenheter. Sålunda har staten för tiden intill år 1938

för sina aktier en rösträtt, som reducerats till Vio av den rösträtt, stamaktierna

medföra. Enligt den bolagsordning, som var gällande vid tiden

för 1907 års avtal, ägde staten utse allenast en ledamot av bolagets styrelse

jämte suppleant för denne samt allenast en revisor jämte suppleant.

Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens befogenhet gällde

dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

31

och kreditavtal skulle för att vara gällande vara undertecknade jämväl

av honom. Genom ett år 1922 träffat avtal, för vars innehåll i det följande

skall redogöras, har statens inflytande på ledningen av bolagets

angelägenheter ökats.

Emellertid fick staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma ti^^j''öäse''na,gr

enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt sig tillförsäkrad vissa för- stamaktierna i

måner. Sålunda skulle staten äga rätt att den 31 december 1932 inlösa

de aktier i malmbolaget, som då tillhörde trafikbolaget eller Aktiebolaget

Gellivare Malmfält. Enligt 1922 års avtal har tiden för en eventuell

inlösen framflyttats till den 31 december 1936.

Till grund för inlösningen skall enligt 1907 års avtal läggas en värdering

av bolagets aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren

1920—1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.5

miljoner ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period

kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av aktiestocken

erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av medelvinsten.

Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt

rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet

varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år 1920.

Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas inom

loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd, som,

enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall staten

utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets aktier

belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet fall

för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt § 6

i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker ej

inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner ton, betalas

efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar, fördelas

på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april—18 juli

1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolagets kostnader för

undersökning genom djupborrningar rörande malmernas dimensioner intill

en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från lösesumman av•

räknas, i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa angivna myckenheter

i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot bristen i dessa kvantiteters

sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman vidare skall avräknas

3 kronor per ton för hälften av de malmkvantititer, som må hava

brutits enligt 1913 års kontrakt.

Om lösesummans bestämmande och grunderna därför in. m. skall enligt

1922 års avtal i huvudsak gälla detsamma, som tidigare gällt för

inlösen vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för

lösesummans beräkning skall läggas medelårsvinsten under 12-årsperioden

1922-1933.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Skyddsbestämmelser

för

statens rättigheter

i malmbolagets

bolagsordning

samt i 1907

års kontrakt.

Garantier till

förmån för

det allmänna.

Skyddsbestämmelser

för

trafikbolagets

rättigheter.

Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten, hava

i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.

Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring av bolagsordningen,

om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om

försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,

om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt

med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4

av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning

av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja fölen

i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga erforderliga

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall

hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under

åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.

Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna

samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.

För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget

vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget

må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten

begränsad till 75 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000

ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse staten

icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932 års utgång

till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm

under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 finnes intet stadgat

angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget Gellivare

Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de

förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget. Trafikbolagets

stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och få icke före utgången

av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga vissa andra

handlingar (åtkomstliandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.

Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk

art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.

Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera vad som

åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser, som vid tiden •

för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget förbundit

sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor i Grängesberg.

Emellertid hava även åt malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i

form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna

genom förhöjda järnvägsfrakter, exporttull eller särskild beskattning.

Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka, att

enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning å

vissa områden icke får äga rum, att enligt § 6 mom. 2, 3 och 4 i samma

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

33

kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,

intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga gruvor

eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för

järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av statens

rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års kontrakt utsträckts

till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden intill 1932

års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt, intill 1937

års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd järnmalm å

järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivas

malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive 1937 års utgång,

sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma villkor, som

angående för export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter

i Norrbotten.

I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktsatser, för vilka

malmbolaget under tiden t. o. m. 1932 skall äga utfrakta malm. Dock

gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast successivt

och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest

statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande

anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,

bolaget skall betala för bandelen Gellivare—Riksgränsen praktiskt

taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare—Svartön så stor del

av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på

malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda

väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets

andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas

hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd axkrig

eller blockad avbrott i utfraktningen ägt rum, skola bolagets förpliktelser

i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat
Vidare

har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under den

tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift

av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm, som brytes

eller exporteras, staten skall gottgöra trafikbolaget och malmbolaget vad

de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon

i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.

Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till vissa

områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive

Kiruna malmfält.

Såsom redan omnämnts, hava senare mellan staten och bolagen träffats

åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget genom kontraktet

av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra sig

ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge tagas inom Gellivare

malmfält. För denna ökade brytning skulle staten hava viss konBihanq

till riksdagens protokoll 1927. G samt. 70 höft. (Sr 157.)

1908 in

kontrakt.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1911 års

kontrakt.

1913 års

kontrakt.

1918 års

»tilläggsavtal»

om utfallna

kvantiter.

1918 å rs

* stat suppgörelse»

om

Luossavaara

och om ökad

export från

Grängesberg.

tant ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per ton å kalva

den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle avräknas den

avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av

bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i utdelning för ifrågavarande

4.5 miljoner ton.

Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller för tiden

till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets

rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta så kallad varpmalm.

Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare

brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton, varav

högst 21.6 miljoner ton inom Kiruna och högst 9.4 miljoner ton inom Gellivare

malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen skall

staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst fixerats till

6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift, som staten

äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma malmkvantiteter.

Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma bestämmelser

om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget iklätt

sig borgen för malmbolagets förbindelser.

Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att de

kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående

krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år

1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till trafikbolaget

till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’

rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga

preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och

1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det

år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och

har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu avsedda

kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938—1942

leverera dessa kvantiteter med en femtedel årligen.

Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält, som

då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget till staten

upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten

under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält med rätt för

staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen behålla detta

malmfält med full äganderätt och utan lösen eller ock att återlämna detsamma

till malmbolaget mot lösen av alla för gruvornas tillgodogörande

eller administrerande anordnade anstalter m. m.

Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande nyttjanderätten

under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med rätt för bolagen

att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året samt med rätt för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

35

trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna i Grängesberg exportera

vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.

Vissa jämkningar i de tidigare avtalen hava slutligen, såsom redan 1922 års avframhållits,

vidtagits år 1922. De viktigaste punkterna i den då träffade tal

överenskommelsen äro följande.

Åt staten tillförsäkrades åtskilliga förmåner, som avsågo att underlätta

en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda skulle staten äga

rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage och erforderlig

handelsorganisation. Av än större betydelse var, att det tillförsäkrades

staten att erhålla en ökad representation i styrelsen samt att

garantier skapades mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter, att

en inlösen därigenom skulle försvåras eller statens intressen eljest eftersättas.

Ett viktigt medgivande var emellertid, att lösesummans erläggande skulle

kunna enligt olika alternativ fördelas på längre eller kortare tid efter

statens val.

Vidare tryggades ett uppehållande av gruvdriften vid Gellivare, varjämte

malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartön skulle

minskas eller helt inställas, åtog sig vissa ekonomiska förpliktelser gent

emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.

Slutligen upptogos i avtalet vissa bestämmelser för reglering av uppkommen

tvist mellan statens järnvägar och malmbolaget, angående bolagets

skyldighet att utgiva s. k. tilläggsfrakt för malm, som fraktats å

järnvägen Svartön—Riksgränsen. Därjämte tillförsäkrades statens järnvägar

förbättrade villkor i vad avsåg garanti för förräntning av det i

malmbanan nedlagda kapitalet.

Åt bolagen återigen medgavs såsom redan nämnts en förskjutning av

den tidsperiod, efter vars driftresultat lösesumman skulle beräknas, varjämte

den tidpunkt, då staten första gången kunde påfordra inlösen av

stamaktierna i malmbolaget försköts fyra år.

Rörande skälen för att nu företaga en revision av malmavtalen har departementschefen

anfört följande:

»Med de jämkningar, som år 1922 vidtogos i förut gällande kontrakts- Behövligheten

bestämmelser, åsyftades huvudsakligen å ena sidan att bereda staten vissa aavema*mav°-n

lättnader, i händelse staten skulle komma att inlösa stamaktierna i malm- talen,

bolaget, och å andra sidan att genom uppskov med tiden för inlösen och

förändring av vinstberäkningsperioden åstadkomma en av billighetshänsyn

påkallad lättnad av de menliga verkningar, som de genom världskriget

uppkomna abnorma förhållandena medfört för de enskilda aktieägarna

i malmbolaget. Redan på den tiden torde man hava haft känning

av en viss intressemotsättning mellan staten och de enskilda aktieägarna

i malmbolaget, som sammanhängde med själva det system, efter vilket

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

kontrahenternas inbördes rättigheter och skyldigheter blivit ordnade i de

tidigare avtalen, och som därför icke kunde undanröjas utan mera genomgripande

förändringar i dessa avtal. Tiden var emellertid icke lämplig

för vidtagande av några åtgärder i sådan riktning. Det var alltför oklart,

huru den ekonomiska utvecklingen efter världskriget skulle gestalta sig

för att det skulle varit möjligt att för någon längre tid framåt uppdraga

nya riktlinjer för tillgodoseende av statens och de enskilda aktieägarnas

intressen i malmbolaget.

Under de år, som förflutit efter 1922, synes behövligheten av en revision

utav de nu gällande avtalen hava gjort sig än mera kännbar.

Detta sammanhänger framför allt därmed, att den tid, då staten äger inlösa

stamaktierna i malmbolaget, allt mer och mer närmar sig. Även om

staten år 1936 icke skulle begagna sig av sin inlösningsrätt, inträder likväl

från och med år 1938 en kraftig förskjutning av kontrahenternas

rättsställning. Under det att dessförinnan statens rätt till utdelning å de

staten tillhöriga preferensaktierna är begränsad till en viss avgift å hälften

av den brutna malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt,

skall efter 1937 års utgång vinsten delas lika mellan stam- och preferensaktieägarna.

I den föreliggande situationen måste det givetvis vara av ett

stort ekonomiskt intresse för stamaktieägarna att i möjligaste mån driva

upp vinsten å företaget under de år, då denna i huvudsak skall tillfalla

dem. Vad som kräves för att tillgodose företagets framtida utveckling

kan därvid lätt komma att stå tillbaka. Frestelsen för stamaktieägarna

att låta dylika företaget såsom sådant ovidkommande synpunkter inverka

på företagets skötsel, är desto större som de ensamma skola ansvara för

alla kostnader, som nedläggas å företaget under ifrågavarande tid. Det

kan givetvis befaras, att nyanläggningar eller förbättringar, vilka för bolagets

framtida verksamhet kunna vara synnerligen önskvärda men som

icke äro oundgängligen nödvändiga, få stå tillbaka ju mer man nalkas

tiden för en eventuell inlösen, enär ju bolaget icke kan beräkna att amortera

dem till nämnda tidpunkt. En särskild olägenhet framträder därvid

med hänsyn till en kommande djupbrytning. Så vitt nu kan bedömas

torde man i början av 1940-talet nödgas övergå från dagbrytning till djupbrytning.

Förberedelserna för en dylik brytning taga en avsevärd tid i

anspråk; man torde få räkna med minst tre å fyra år. Emellertid lär

det vara av vikt att redan tidigare inrätta sig för en småningom skeende

övergång till djupbrytning, icke minst med hänsyn till önskvärdheten

att upplära en arbetarstam vid den betydligt mera invecklade djupbrytningen.

Under nuvarande förhållanden kan det icke förväntas, att

de enskilda skola nedlägga några kostnader för förberedelsearbeten för

djupbrytning.

Till de olägenheter, som på sätt nu sagts äro förenade med de nuvarande

avtalsbestämmelserna, kan läggas, att dessa bestämmelser visat

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

37

sig utgöra ett betänkligt hinder för en klok skötsel av malmbolagets

malmförsäljningspolitik.

I sådant avseende har den enskilda ledningen för malmbolaget framhållit

bland annat följande. Allt sedan malmskeppningen från Lappland började,

har Tyskland utgjort den ojämförligt största avnämaren. Världskriget och

dess följdverkningar föranledde visserligen en väsentlig nedgång i malmskeppningen

till Tyskland. Sedan emellertid järnhanteringen i Tyskland

numera kommit i full gång, har det visat sig, att det tyska behovet av

lapplandsmalm stigit högst avsevärt. Den väsentligaste orsaken härtill

torde ligga däri, att det med järnverkens modernisering visat sig möjligt

och ekonomiskt fördelaktigt att vid den uppblandning av olika malmsorter,

som äger rum vid järntillverkningen, använda större kvantiteter av den

järnrika lapplandsmalmen än förut skett. Under det att före kriget i beskickningarna

ingått omkring 30 procent lapplandsmalm, torde ett procenttal

av omkring 60 numera vara regel. Detta gäller i fråga om malm

med hög fosforhalt. Under senare år har bolaget blivit i tillfälle att öka

brytningen av fosforfattigare malmer. Detta har naturligtvis ytterligare

bidragit till att öka avsättningsmöjligheterna till Tyskland. Samtidigt med

att malmleveranserna till Tyskland sålunda väsentligt stegrats, har bolaget

kunnat väl hävda och icke obetydligt öka avsättningen till andra länder

framför allt Belgien och England. Bolaget räknar med att behovet av

malm för bolagets avnämare kommer att under de närmaste åren uppgå

till 8 å 9 miljoner ton om året. Det stegrade malmbehovet har bolaget

hittills kunnat täcka endast därigenom, att bolaget under krigsåren och de

första åren efter kriget lagt upp högst betydliga malmlager i skeppningshamnarna.

Dessa lager kunna emellertid beräknas vara nedbragta till normal

storlek vid innevarande års slut. De malmkvantiteter, som på grund

av de tidigare statsavtalen återstå för bolaget att bryta i Lapplands-fälten

till utgången av år 1937, hava beräknats utgöra omkring 83 miljoner ton.

Detta innebär, att något mera än 8 miljoner ton kan disponeras för vart och

ett av de återstående åren. De i avtalen fastställda begränsningarna för

brytningskvantiteten lägga således icke något hinder i vägen för bolaget

att tillgodose det förefintliga malmbehovet. Vissa andra bestämmelser

göra emellertid att bolaget icke kommer att bryta och tillgodogöra sig

den erforderliga kvantiteten. Bolagets ledning har i sådant avseende

framhållit, att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och

Gellivare endast medgiva en brytning av något mer än 6 miljoner ton.

För en ökning av brytningen erfordras dyrbara nyanläggningar. Då kostnaderna

härför enligt nu gällande avtal måste vara slutamorterade till 1936

års utgång, hava stamaktieägarna under nuvarande förhållanden icke något

att vinna genom en ökad brytning. Härvid är bland annat att märka, att

bolaget dels enligt 1907 och 1908 års avtal äger rätt till särskild ersättning

för den medgivna kvantitet malm intill 7 miljoner ton, som ej brutits

eller bortfraktats före kontraktstidens utgång, och dels att enligt 1918

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

års avtal om utfallna kvantiteter bolaget äger rätt att för självkostnadspris

få efter 1937 till sig levererade de avsevärda kvantiteter malm, som

under krigsåren icke kunnat bortfraktas. På grund härav anser sig bolaget

icke vara i tillfälle utnyttja de försäljningsmöjligheter, som eljest,

skulle föreflnnas.

Även ur en annan synpunkt har det för bolaget mött svårighéter att

med nu gällande bestämmelser driva en rationell försäljningspolitik.

Redan före kriget visade det sig nödvändigt, att bolaget försålde en väsentlig

del av sin brytning genom leveransavtal för längre tid. De genom

världskrigets utgång inträdda förhållandena hava gjort detta än mera

nödvändigt. Bolagets största avnämare, den tyska Ruhrindustrien, som

genom Versailles-freden förlorat sina minettegruvor, kan uppbenbarligen

icke inrätta sin malmförsörjning endast för ett par år. Dessa järnverk

måste genom kontrakt på lång tid förskaffa sig en fast basis för tillgodoseende

av sitt mycket stora malmbehov. Med stor bestämdhet har från

tysk sida framhållits nödvändigheten av att förhandlingar om nya långtidskontrakt

med det snaraste upptagas, därest Ruhrindustrien icke skall

bliva nödsakad att trygga sin malmförsörjning på annat sätt. Malmbolaget

anser sig emellertid icke med nu gällande statsavtal kunna avsluta

kontrakt för längre tid. Bortsett från att bolaget som nämnt förmenar

sig icke kunna bryta tillräckliga kvantiteter för tillgodoseende av

behovet för tiden till 1937, föreligger praktiskt taget icke möjlighet för bolaget

att sluta avtal om leverans av malm för tiden efter 1937. För denna

tid har nämligen omfattningen av den kvantitet malm bolaget skall äga

rätt att bortfrakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen icke blivit fastställd,

ej heller hava järnvägsfrakterna reglerats.»

För förslagets innehåll lämnas i propositionen följande redogörelse:

nya

»I det förslag till avtal, som nu framlägges, hava anordningar vidtagits i

syfte att i möjligaste mån undanröja de olägenheter, som visat sig vidlåda

nu gällande bestämmelser. De önskemål om förändring av vissa punkter i

de tidigare avtalen, som å ömse sidor förefunnits, har man sökt tillgodose

under skäligt hänsynstagande till båda sidornas berättigade intressen.

Huvudsyftet med det nya avtalet har varit att träffa anstalter, vilka äro

ägnade att upphäva den bestående intressemotsättningen mellan staten såsom

ägare av preferensaktierna i malmbolaget och trafikbolaget såsom ägare

av stamaktierna. Å ömse sidor har man därvid kommit till den bestämda

uppfattningen, att det för vinnande av åsyftat resultat icke gives något

verksammare medel än att söka ordna förhållandet mellan preferensaktieägarna

och stamaktieägarna på ett sådant sätt, att deras inbördes rättsställning,

till skillnad mot vad nu gäller, i stort sett blir densamma under hela

kontraktstiden. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt har överenskommits,

att staten såsom ägare av halva aktiekapitalet redan från och med

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

39

den. 1 oktober innevarande år principiellt skall behandlas såsom hälftendelägare

i malmbolaget d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara

underkastad samma skyldigheter, som förefinnas för trafikbolaget i egenskap

av ägare av den andra hälften av aktiekapitalet.

Överenskommelsen innebär till en början att trafikbolaget avstår från den

bolaget nu tillkommande rätten att uppbära huvudsakliga delen av den

vinst, som kan uppkomma för malmbolaget, under tiden till och med 1937.

Till gengäld avstår staten från att den 31 december 1936 begagna sig av

sin rätt att inlösa stamaktierna i malmbolaget samt medgiver att den tid,

då staten första gången skall äga rätt att företaga sådan inlösen, framflyttas

till den 30 september 1947. Sedermera skall staten äga en vart tionde

år återkommande ständig inlösningsrätt. Under tiden från och med den 1

oktober 1927 till och med den 30 september 1947 skall staten i princip vara

berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst från malmbolaget

som den vilken tillfaller ägarna av stamaktierna. I kompensation för de

ekonomiska eftergifter, som en överenskommelse enbart efter dessa linjer

skulle innebära för trafikbolaget, har detta erhållit vissa förmåner. Bland

annat har överenskommits, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall

äga uppbära en royalty med en krona för varje ton malm, bortfraktad under

tiden 1 oktober 1927—30 september 1931, och med 50 öre för varje ton

malm, som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret.

Enligt det nya avtalet skall staten intill den 30 september 1947, likasom

för närvarande är fallet, uppbära viss royalty å den malm, som bortfraktas

från gruvorna. Denna anordning utgör emellertid icke något avsteg från

grundsatsen, att staten och trafikbolaget skola åtnjuta lika stor inkomst

från malmbolagets rörelse. Vid fördelning av den utdelningsbara vinsten

skall nämligen för varje år iakttagas, att vad staten uppbär i utdelning a

sina aktier tillhopa med den staten tillkommande royaltyn uppgår till samma

belopp, som utdelas till stamaktieägarna. Storleken av statens royalty har

fastställts till 1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste

motsvarar det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till

staten därest malmbolaget kunnat före år 1937 bryta hela den återstående

kvantiteten enligt de tidigare avtalen.

Såsom en avsevärd förmån för staten är att anse överskommelsen därom

att, i händelse inlösen ej äger rum år 1947, malmbolagets nettovinst allenast

i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton skall delas lika mellan preferens- och stamaktier under det att

vad som belöper å överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar

till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.

En konsekvens av statens nya ställning i bolagsförhållandet är, att

staten från och med den 1 oktober innevarande år blir ansvarig för

malmbolagets därefter uppkommande skulder. Staten kommer sålunda att

med sin hälft av aktiekapitalet ikläda sig betalningsansvar för bland annat

de utgifter, som komma att åsamkas malmbolaget vid verkställande av er
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

forderliga nyanläggningar. Härigenom undanröjes det hinder av ekonomisk

art, vilket, på sätt jag förut anfört, med nu gällande kontraktsbestämmelser

uppgivits föreligga för malmbolaget att öka den årliga brytningen

i malmfälten utöver den kvantitet, som kan brytas med nu befintliga anläggningar.

Vidare innebär den nu föreslagna överenskommelsen, att trafikbolaget

befrias från den bolaget enligt 1907 års kontrakt åliggande skyldigheten

att utan rätt till regress gälda malmbolagets nuvarande skulder, därvid

dock, på sätt i det följande skall närmare beröras, undantag gjorts för malmbolagets

eventuella skuld till statens järnvägar för oguldna frakttillägg.

Dylik befrielse har utgjort en förutsättning för att trafikbolaget kunnat

medgiva staten rätt till andel i malmbolagets vinst redan från och med den

1 oktober 1927. Trafikbolaget har därvid gjort gällande, att dess ställning

bleve i förhållande till nuvarande läge väsentligt försämrad, om trafikbolaget

med den begränsning av inkomsterna från malmbolaget, som nu ifrågasättes,

ensamt skulle betala ifrågavarande skulder. Framhållas må slutligen, att ett

godkännande av avtalet i denna del icke medför annan verkan än befrielse

från betalningsskyldighet för hälften av denna skuld, enär ju trafikbolaget i

egenskap av aktieägare i malmbolaget alltjämt kommer att få bära förräntningen

och amorteringen av halva skulden.

Mellan statens järnvägar och malmbolaget råder tvist angående malmbolagets

skyldighet att jämlikt §, 14 i 1907 års kontrakt utgiva s. k. frakttillägg

för åren 1915—1924. Rörande denna tvist har ävenledes uppgörelse

blivit träffad.

Såsom redan framhållits, har det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets

avnämare beräknats komma att uppgå till 8 å 9 miljoner ton om året. För

att malmbolaget skall kunna tillgodose detta köpbehov kräves, att bolaget

blir i tillfälle att öka exporten av malm utöver nu medgivna kvantiteter.

Då det gäller att avgöra, huruvida tillstånd till en sådan ökning bör lämnas

eller icke, måste naturligtvis noga beaktas vikten av att för framtida behov

bevara ifrågavarande nationalrikedom. Utan att åsidosätta tillbörliga hänsyn

till denna synpunkt synas statsmakterna kunna medgiva export av en

malmkvantitet, som svarar mot angivna köpebehov. I detta sammanhang

må ock erinras om att en särskild anledning till begränsning av exporten

som hittills förelegat — nämligen att trafikbolaget uppburit den huvudsakliga

inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna — genom det nya

avtalet väsentligen bortfaller.

Vid nu angivna förhållanden har i avtalet föreslagits, att malmbolaget

skall erhålla tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta intill 9 miljoner

ton. I denna kvantitet skall inräknas den malm, som kommer att brytas i

Luossavaara. Detta malmfält, som för närvarande med nyttjanderätt innehaves

av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, skall nämligen

enligt det nya avtalet överlämnas till malmbolaget. Till skillnad mot vad

nu gäller skall ock medräknas den vid brytningen fallande s. k. varp
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

41

malmen. Den medgivna högsta brytningskvantiteten har ansetts böra så fördelas

på de olika gruvfälten, att därav falla på Kiruna 6.1 miljoner, på

Gellivare 2.5 miljoner och på Luossavaara 0.4 miljoner ton.

Det har redan tidigare framhållits önskvärdheten av att förberedande arbeten

för djupbrytning i Kiruna påbörjas relativt snart. Det är vidare av

stor betydelse, att övergången från dagbrytning till djupbrytning icke må

ske tvärt utan gradvis under ett flertal år, så att djupbrytningen kan växa

ut till full omfattning utan fördyrande forcering och med bibehållande av

oförminskad malmfångst under övergångsåren. Med hänsyn till såväl dessa

speciella önskemål som även det allmänna kravet på eu i allo rationell

brytning hava i kontraktet införts bestämmelser om brytningens anordnande

samt till kontraktet fogats mera utförliga riktlinjer härutinnan.

I och med övergången i Kiruna från dagbrytning till djupbrytning måste

den speciellt för dagbrytning anskaffade materialen avskrivas. Men även i

övrigt är det nödvändigt att anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas

med vederbörlig hänsyn till sin brukbarhetstid och till de brytningskvantiteter,

som medelst dem tillgodogöras. För staten är det vidare

av intresse att vid en eventuell inlösen år 1947 eller senare tillräckliga avskrivningar

skett så att företaget icke är belastat med skulder i oskälig

omfattning. Med hänsyn därtill hava i kontraktet och i en till kontraktet

fogad bilaga intagits detaljerade bestämmelser om storleken av och sättet

för avskrivningarna.

En förutsättning för att malmbolaget skall kunna begagna sig av avsättningsmöjligheterna

på den tyska marknaden lärer vara, att en avsevärd del

av malmen försäljes genom kontrakt, som sträcka sig över en större tidrymd.

Då försäljningarna ske fritt ombord i fartyg, måste bolaget för att

kunna med någon säkerhet bestämma försäljningspriset äga kännedom om

de kostnader, som järnvägstransporten av malmen till utskeppningshamnen

drager. En viktig angelägenhet har därför varit att reglera fraktsatserna

för den malm, som av bolaget fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.

Bestämmelser härom finnas såsom nämnts i nu gällande avtal för tiden intill

1937 års utgång. Enligt dessa avtal har bolaget förbundit sig att för

ifrågavarande malmtransporter betala frakt efter fixa i avtalen närmare bestämda

fraktsatser. Därutöver har bolaget åtagit sig betalningsgaranti för

den ytterligare ersättning, som kan visa sig nödig för att tillförsäkra statens

järnvägar en efter kostnaderna för banans drift, underhåll och förräntning

bestämd minimiinkomst av banan. Efter samma grunder har frågan om

järnvägsfrakterna reglerats i det nya avtalet.

De nu gällande fasta fraktsatserna hava bibehållits oförändrade intill

1937 års utgång; för tiden därefter har skett en viss höjning. Garantibestämmelserna

hava förtydligats och kompletterats så att de erbjuda större

säkerhet för statens järnvägar.

Den fraktersättning, som enligt det nya avtalet skall utgå till statens

järnvägar synes hava blivit avvägd på ett med hänsyn till såväl malm
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

banans driftkostnader och betryggande underhåll som dess skäliga förräntning

tillfredsställande sätt. Det framställda kravet på att genom ännu

något högre fraktsatser bereda statens järnvägar ekonomiska förmåner härutöver

torde få ses i sammanhang med de övriga fördelar, av vilka staten

genom det nya avtalet kommer i åtnjutande. Att genomföra ett sådant

krav hade icke varit möjligt utan uppoffrande av andra för staten viktiga

förmåner.

Huruvida av de särskilda hänsyn, vilka järnvägsstyrelsen åberopat samt

jämväl statskontoret och kommerskollegium ansett förtjäna beaktande, någon

del av statens blivande inkomst från malmbolaget bör — utöver de garanterade

fraktavgifterna — tillgodoföras statens järnvägar, lärer icke i detta

sammanhang böra göras till föremål för prövning, utan om så anses skäligt

framdeles tagas under övervägande.

Icke heller lärer med prövningen av det föreliggande avtalsförslaget böra

sammankopplas det av statskontoret upptagna jämväl på nu gällande avtal

tillämpliga spörsmålet, huruvida sagda inkomst bör med visst belopp nedläggas

i andra kapitaltillgångar av räntabel natur.

En av förutsättningarna för det nya avtalet ha,r varit, att de enskilda

delägarna i malmbolaget genom sina representanter i styrelsen i huvudsak

skola omhänderhava skötseln av bolagets affärer och till följd därav,

inom den ram kontraktet angiver, äga det avgörande inflytandet å ledningen

av bolaget. Å andra sidan har man sökt att tillförsäkra staten möjlighet

att över det sätt, på vilket bolagets affärer skötas, öva större kontroll

än som med tillämpning av nu gällande bestämmelser kunnat äga rum.

Med utgångspunkt härifrån har i det nya avtalet överenskommits, att

malmbolagets styrelse likasom hittills skall utgöras av åtta ledamöter, av

vilka preferensaktieägare och stamaktieägare välja hälften var. De av

stamaktieägama valda ledamöterna skola fortfarande äga att inom styrelsen

utse ordförande och verkställande direktör. I de fall, då hittills enligt

bestämmelse i bolagsordningen fråga vid lika röstetal inom styrelsen

skolat avgöras genom lottning, skall hädanefter ordföranden äga utslagsröst.

För att förhindra slutande av avtal, vilka innebära förpliktelser efter en

eventuell statsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande

fördelar, är föreskrivet, att malmbolaget icke utan godkännande

av minst två av statens styrelseledamöter eller den av dem, åt vilken

Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, äger ingå rättshandling,

som innefattar åtagande för längre tid än intill den närmaste dag därefter,

då staten med tillämpning av därom i § 25 givna bestämmelser kan

inlösa stamaktierna. Dessutom bibehålies den förutvarande regeln, att reverser,

pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att

va,ra gällande skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av

Kungl. Maj:t. Försäljning av malm för tiden efter utgången av år 1942

får icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från dagen för försäljningsavtalets

avslutande, därest minst tre av statens styrelseledamöter

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1Ö7.

43

förena sig om att vägra godkännande aAT dylik försäljning på skäl, som av

dem till styrelsens protokoll angivas.

I syfte att införa en betryggande kontroll över bolagets förvaltning är

föreslaget, att statens styrelseledamöter skola äga rätt att tillsätta en jourhavande

revisor jämte erforderliga biträden åt denne. Arvoden åt revisorn

och hans biträden skola bestämmas av nämnda styrelseledamöter samt

gäldas av malmbolaget. Det åligger malmbolaget att hålla bolagets handelsböcker,

kontrakt, korrespondens och övriga affärshandlingar tillgängliga

för statens styrelseledamöter samt omförmälde revisor med biträden.

I samband därmed föreskrives, att försäljningen av malmen skall ledas

av malmbolagets personal samt ske i bolagets eget namn och direkt till

förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två

av statens styrelseledamöter bestämmer, att försäljning skall ske i annan

ordning.

Vid styrelsens för malmbolaget sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka statens styrelseledamöter

begära att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Frågor av större

betydenhet skola, därest minst två av nämnda styrelseledamöter det påfordra,

behandlas vid två styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare gällt hava vidare i

kontraktet intagits bestämmelser åsyftande att på ett tillfredsställande sätt

tillgodose de anspråk på erhållande av malm från de norrländska gruvfälten

och från Grängesberg, som kunna bliva framställda från den inhemska

järnhanteringens sida.

Vad jag i det föregående huvudsakligen berört har varit de delar av det

nya avtalet, genom vilka statens delägarskap i malmfälten skulle ordnas,

och vad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet omnämnt, att den

möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så finnes

önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i deras helhet genom

att inlösa stamaktierna i malmbolaget, alltjämt skall stå staten öppen vart

tionde år på i huvudsak samma villkor som nu gälla samt att den tidpunkt,

då inlösningsrätten första gången kan utövas, blivit framflyttad till den 30

september 1947. Till grund för lösesummans beräkning skall läggas malmbolagets

medelnettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller

två år före inlösningsdagen, ökad med den royalty, som under perioden

kan hava utgått till staten. Lösesumman skall utgöra hälften av

den sålunda beräknade vinsten å tjugufem gånger 4,250,000 ton d. v. s.

så stor del av bolagets medelvinst å angivna kvantitet, som belöper å

halva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent. Från

nu gällande regler rörande lösesummans beräkning avviker denna bestämmelse

så till vida som den årliga kvantitet malm, till vilken hänsyn

skall tagas, blivit höjd med 500,000 ton. En sådan höjning har ansetts

motiverad bland annat av den grund, att i 1907 års kontrakt räknades med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Utskottets

yttrande.

en brytning av allenast 3.7 5 miljoner ton om året, under det att brytningen

nu anordnas för en årskvantitet av omkring 9 miljoner ton.

Vid sidan av nu omförmälda vart tionde år återkommande rätt att inlösa

stamaktierna i malmbolaget har staten i § 26 betingat sig en extra

ordinär inlösningsrätt, som bereder staten en under vissa omständigheter

värdefull möjlighet att tidigare än som eljest kunnat ske förvärva trafikbolagets

andel i ifrågavarande gruvor. Denna särskilda inlösningsrätt är

i främsta rummet avsedd att utgöra en garanti mot obehörigt utländskt

inflytande å bolagets skötsel. Den erbjuder emellertid även i övrigt ett

skydd för statens intressen, särskilt för den händelse statens medkontralienter

skulle på viktiga punkter försumma att fullgöra sina åtagna förbindelser.

Till säkerhet för att staten icke skall begagna sig av denna

särskilda inlösningsrätt annat än då för staten viktiga intressen stå på

spel har lösesumman blivit fastställd efter sådana grunder, att den kommer

att uppgå till betydligt högre belopp än vad staten har att erlägga i

händelse av inlösen i vanlig ordning. Från stamaktieägarnas sida har

emellertid framhållits att det trots de sålunda fastställda grunderna för

lösesummans beräkning icke kan anses uteslutet, att en inlösen enligt § 26

skulle med hänsyn till rådande konjunkturläge visa sig så ekonomiskt

fördelaktig för staten, att denna enbart av nämnda anledning funne sig

böra påkalla tillämpning av paragrafens bestämmelser. Ehuru det knappast

är tänkbart, att ett dylikt konjunkturläge skulle inträda, synes det likväl

böra från statens sida uttalas, att ett utnyttjande av situationen på angivet

sätt icke skulle stå i överensstämmelse med paragrafens syfte.»

För utskottet har det framstått såsom eu angelägenhet av synnerlig vikt,

att statens delägarskap i de stora lappländska gruvfälten är så ordnat, att

därigenom icke uppstår något hinder för malmtillgångarnas tillgodogörande

på det sätt, som ur det allmännas synpunkt måste anses vara mest tillfredsställande.

Av vad föredragande departementschefen anfört och de upplysningar

utskottet härutinnan i övrigt inhämtat finner utskottet framgå, att

den nu gällande ordningen är behäftad med vissa brister. Med hänsyn till

de genomgripande förändringar, som läget på malmmarknaden undergått i

följd av världskriget, är det ock förklarligt, att de tidigare träffade överenskommelserna

mellan staten och de enskilda aktieägarna i malmbolaget, hur

skickligt de än äro uppgjorda, kunna behöva underkastas revision på vissa

punkter. Bristerna i de nuvarande bestämmelserna framträda särskilt då

det gäller att rationellt utnyttja förefintliga avsättningsmöjligheter på den

tyska marknaden. I föredragande departementschefens yttrande har framhållits,

hurusom det för malmbolagets största avnämare, den westfaliska

järnindustrien, är av stor vikt att kunna med det snaraste ordna sin malmförsörjning

på lång sikt. Enligt utskottets mening skulle det vara oklokt att

icke omedelbart upptaga de från tysk sida ifrågasatta förhandlingarna om

en uppgörelse gående ut på att en betydande del av dess malmbehov för en

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

45

längre tisperiod komme att tillgodoses genom leveranser från våra norrländska

gruvor. Att eu sådan ordning även för vårt land innebär avsevärda

fördelar, är uppenbart. Därigenom skulle sålunda i första hand vinnas garantier

för att den vid gruvorna anställda arbetarestammen erhölle en jämn

och säker sysselsättning under en längre tid framåt. Den dominerande ställning

på den tyska marknaden, som delvis i följd av kriget och dess verkningar

skapats för våra lappländska fosforhaltiga malmer, skulle bibehållas

och alltmera befästas till båtnad icke minst för den framtida avsättningen

av malmtillgångarna. Huru länge det för oss gynnsamma utgångsläge, som

de nuvarande konjunkturerna erbjuda, kommer att fortfara, är emellertid

synnerligen ovisst. Genom ett uppskov kan det rätta ögonblicket för träffande

av en fördelaktig uppgörelse försittas till obotlig skada för landet.

Vid nu angivna förhållanden och då det av skäl, som i propositionen anförts,

måste anses utgöra en nödvändig förutsättning för träffande av en uppgörelse

med de tyska avnämarna, att vissa frågor rörande rättsförhållandet

mellan staten och de enskilda aktieägarna bliva ordnade, har utskottet icke

funnit det tillrådligt att, på sätt några av motionärerna hemställt, uppskjuta

lösningen av dessa frågor.

Den revision av gällande avtal, som i propositionen ifrågasättes, har

icke, såsom förut vid olika tillfällen skett, inskränkts till träffande av

en särskild överenskommelse om vissa tillägg till de äldre avtalen eller

ändring av sådana däri upptagna bestämmelser, som befunnits vara mindre

lämpliga. I stället ha i ett förslag till nytt avtal, som skall ersätta

samtliga de tidigare avtalen, sammanförts icke blott de nya bestämmelser,

som nu ifrågasättas, utan även sådana redan gällande bestämmelser, vilka

äro av beskaffenhet att böra fortfarande tillämpas. Härigenom har större

överskådlighet vunnits över de ämnen, som äro föremål för reglering, på

samma gång som ett tillfälle erbjudit sig att förtydliga gällande regler

på de punkter, där oklarhet förelegat.

Yad beträffar de anordningar, som i den ifrågasatta överenskommelsen

vidtagits i syfte att undanröja förefintliga brister i de nuvarande avtalen,

finner utskottet dessa vara välbetänkta.

Jämfört med vad nu gäller äger det föreslagna avtalet enligt utskottets

mening ett avgjort företräde därutinnan, att staten såsom ägare av halva

aktiekapitalet redan från och med den 1 oktober innevarande år principiellt

skall behandlas såsom hälftendelägare i malmbolaget, d. v. s. komma i

åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad samma skyldigheter,

som förefinnas för trafikbolaget i egenskap av ägare av den andra

hälften av aktiekapitalet. Under det att statens rätt till utdelning för

närvarande är begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna

malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt, skall sålunda

enligt förslaget malmbolagets vinst — bortsett från en viss bestämd

royalty som under tiden 1 oktober 1927—1 oktober 1932 skall utgå till

opaginerad Kontrollera mot PDF

4(5

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

trafikbolaget för varje ton bortfraktad malm — delas lika mellan preferensoch

stamaktieägarna. Att den sålunda föreslagna ordningen, även om

hänsyn tages till att staten ikläder sig medansvarighet för malmbolagets

skulder, kan beräknas komma att för tiden till den 31 december 1936

årligen tillföra staten betydligt ökade inkomster från gruvrörelsen, är

uppenbart. Av vikt är emellertid vidare, att på detta sätt en naturlig

grundval skapas för samarbete mellan staten och de enskilda aktieägarna

till båtnad för den framtida skötseln och utvecklingen av gruvföretaget

och därigenom till fördel för kontrahenterna å ömse sidor.

I detta sammanhang må särskilt framhållas, att det föreslagna hälftenbruket

mellan staten och de enskilda delägarna på ett effektivt sätt undanröjer

vissa av de hinder, som hittills förelegat för ett rationellt utnyttjande

av förefintliga försäljningsmöjligheter. Därigenom bortfaller till en

början en särskild anledning till den i 1907 och 1908 års avtal fastställda

begränsningen av malmexporten, nämligen den att trafikbolaget skulle

uppbära den huvudsakliga inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna.

Det föreslagna systemet, vilket bygger på samma tanke, som

enligt 1913 års avtal legat till grund för fastställandet av den till staten

utgående höga royaltyn, måste vidare i nuvarande läge anses innebära en

lösning, som säkrare än en tillämpning av nämnda avtal leder till det

åsyftade resultatet: att tillförsäkra staten halva inkomsten på den malm,

som inom ramen av den för export medgivna kvantiteten kan komma att

försäljas.

Då det gäller att avgöra, huruvida åt malmbolaget, på sätt i propositionen

föreslagits, bör lämnas tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta

en till 9 miljoner ton höjd malmkvantitet, är det visserligen icke nog

med att tillse, att staten erhåller en skälig andel i den å rörelsen uppkomna

vinsten. Vikten av att för framtida behov bevara ifrågavarande

nationalrikedom måste givetvis även noga beaktas. Enligt utskottets

mening kan emellertid ett godkännande av förslaget i denna del icke

anses innebära något åsidosättande av vad tillbörlig hänsyn till denna

synpunkt kräver.

Mot det föreliggande förslaget har en motionär uttalat betänkligheter

ur den synpunkten, att den svenska järnhanteringens intressen, därest

förslaget godkändes, skulle komma att för framtiden lida ett svårt avbräck.

De farhågor, som härutinnan gjort sig gällande, synas utskottet

vara betydligt överdrivna. Utskottet behjärtar livligt vikten av att den

inhemska järnindustriens behov av råvara i första hand tillfredsställes.

För detta behovs tillgodoseende synes emellertid genom särskilda bestämmelser

i förslaget vara väl sörjt. Denna uppfattning bestyrkes därav, att

från järnhanteringens målsmän några krav på ytterligare garantier icke

framförts. Att av hänsyn till den tänkbara möjligheten, att sådana krav

i en mer eller mindre avlägsen framtid kunna komma att framställas, nu

avstå från att vidtaga åtgärder för ett rationellt tillgodogörande av våra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

47

malmtillgångar synes utskottet icke vara en klok politik. I fråga om

vissa erinringar, som framställts mot en ökad järnmalmsexport på den

grund att därigenom komme att understödjas en för vår egen järnhantering

farlig utländsk konkurrens, anser sig utskottet böra erinra om ett

uttalande i utskottets år 1907 avgivna utlåtande över då föreliggande förslag

till avtal. Utskottet framhöll, att lika litet som England funnit det

vara med sina intressen förenligt att förbjuda export av stenkol för att

icke giva näring åt den konkurrens, för vilket detta lands industri är

utsatt från främmande länder, lika litet syntes det vad vårt land anginge

vara fog för att av liknande hänsyn förhindra en järnmalmsexport, som

i förhållande till landets malmtillgångar icke kunde anses vara överdriven.

Rörande den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet hava till

utskottet överlämnats beräkningar utförda av överdirektören W. Borgquist

och revisionssekreteraren H. Waller utvisande, vilken vinst staten respektive trafikbolaget

(TGO) sannolikt kunna erhålla vid tillämpning av nuvarande avtal

respektive om det föreslagna nya avtalet godkännes. I utredningen anföres

bland annat följande.

Brytningsplan vid tillämpning av nuvarande avtal.

I dessa beräkningar har man utgått ifrån, att om de nuvarande avtalen

skola tillämpas, brytningen från de lappländska malmfälten kommer att

begränsas till följande kvantiteter under tiden till och med 1936:

från Kiruna ........................................ 4.8 miljoner ton pr år

» Gellivare som styckemalm....... 1.3 » » » »

» Gellivare som slig .................... 0.12 5 » » » »

» Luossavaara ................................ 0.3 5 » » » »

Summa 6.5 7 5 miljoner ton pr år.

Huru brytningen i Kiruna och Gellivare (styckemalmen) enligt den i

beräkningen antagna brytningsplanen fördelas på de olika avtalen och huru

de kontrakterade kvantiteterna därvid minskas, framgår vad beträffar tiden

t. o. m. 1936 av tabellen nedan.

Tabell A.

Sannolik till-

Brytning

Utfallna

!

Återstod

i

gång */io 1927

Vio 1927—36

kvantiteter

Kiruna (milj. ton)

1907 års malm.................................

41.6

27.7

9.7

|

4.2 ,

1908 » » .................................

2.3

2.3

_

0

1913 » » .................................

20.3

14.4

4.0

1.9

Summa

64.2

44,4

13.7

6.1

Gellivare (milj. ton)

3.0

3.0

0

1908 » » .................................

0.9

0.»

_

0

1913 » » ................................

8.9

8.1

0.5

0.3

Summa

12.s

12.0

0.5

0.3

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

För tiden efter år 1936 har räknats med följande brytning i Kiruna och

Gellivare (i detta fall inkl. sligen).

Tabell B.

Brytning'' (milj. ton)

Vid inlösen 1936

Vid hälftenbruk efter 1937

Kiruna

Gellivare

Kiruna

Gellivare

År 1937 ..........................................

4.8

1.3

/2.91 *

\b»’

/O.o1

\0.3 3

» 1938 ..........................................

5.o

1.0

5.o

1.6

» 1939 ..........................................

5.»

2.0

5.8

2.o

* 1940 och följande........................

5.65

2.o

5.6 5

2.0

Avtalen om Luossavaara och varpmalmen från Gellivare hava antagits

bliva förlängda till slutet av år 1936, om inlösen sker, eljest till slutet av

år 1937. I förra fallen hava byggnaderna å Luossavaara antagits bliva

inlösta av staten, i senare fallet av LKAB vid utgången av de prolongerade

avtalen. Brytningen från Luossavaara har antagits i genomsnitt bliva 0.3 5

miljon ton per år. Den totala brytningen skulle alltså från och med år

1940 bliva i genomsnitt 5.65 + 2.0 -f 0.35 = 8 miljoner ton per år.

Förklaringar till brytning splanen.

De i tabell A upptagna, under kriget utfallna kvantiteterna äro beräknade

med den förutsättningen att krigsperioden varat till den 10 januari

1920, då Versaillesfreden ratificerades. Staten har icke tagit ståndpunkt till

denna fråga. TGO har rättighet att till LKAB:s självkostnad uttaga dessa

utfallna kvantiteter under åren 1937—1942, om inlösen skett, och under åren

1938—1942, om inlösen icke skett år 1936.

Om inlösen sker, har staten skyldighet lämna TGO ersättning för de 4.2

miljoner ton 1907 års malm, som enligt tabell A skulle återstå vid inlösen.

Det har av herrar Stendahl och Asplund hävdats den uppfattningen, att

LKAB på grund av § 6 i 1913 års kontrakt icke skulle under åren 1933—

36 kunna uttaga malm på 1907 års avtal, förrän LKAB först utfraktat vad

som återstår på 1913 års avtal. Någon skyldighet att på detta sätt utfrakta

utfallna kvantiteter av 1913 års malm kan under inga förhållanden anses

föreligga, och tillämpligheten av förberörda bestämmelse skulle därför icke

hava annan verkan än att den vid 1936 års utgång återstående, utöver

utfallna kvantiteter outtagna malmkvantiteten om tillhopa 6.1 miljoner ton

skulle i sin helhet utgöra 1907 års malm, vilken staten i händelse av inlösen

vore skyldig lösa. Detta skulle i viss mån vara till TGO:s förmån, enär bolaget

då finge tillfälle att tillgodogöra sig vinsten på all den malm, som kan uttagas

enligt nuvarande avtal.

Det har under diskussionen i utskottet på vissa håll betvivlats, att LKAB

kommer att följa den ovan skisserade brytningsplanen och sålunda uttaga

den avgivna stora kvantiteten 1913 års malm (framför allt i Gellivare). I

den mån anmärkningen är befogad, är den endast ett bevis för att statens

vinst av de nuvarande avtalen i föreliggande beräkningar blivit något för

gynnsamt bedömd.

Såväl i herrar Stendahls och Asplunds motioner som ock under diskussionen

i utskottet har framhållits önskvärdheten, att LKAB tillgodoser det

ökade malmbehovet genom att före 1936 års utgång på de nuvarande kontrakten

1 1907 års malm inkl. slig för Gellivare.

3 1913 års malm.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

49

uttaga all tillåten malm. — Staten skulle otvivelaktigt liaya stor fördel

därav även i jämförelse med ovan skisserade och för staten relativt gynnsamma

brytningsplan. Dels skulle statens inkomst före utgången av år

1936 ökas, dels skulle vidare staten slippa ifrån skyldigheten att lämna ersättning

för outtagen 1907 års malm, dels skulle slutligen staten befrias

från skyldighetpn att leverera utfallna kvantiteter. TGO har emellertid icke

velat följa den uppmaning i samma riktning som statsrepresentanterna sedan

år 1925 ställt till TGO. Orsaken är dels att LKAB icke kan hinna till

slutet av år 1936 avskriva de för en ökad brytning i Kiruna erforderliga

anläggningarna, dels givetvis också att TGO eftersträvar en sådan ny uppgörelse,

genom vilken vinsten icke endast tillfaller staten utan jämväl TGO.

Brytning spion vid tillämpning av det föreslagna nya avtalet

Brytningen antages i genomsnitt per år bliva i

Kiruna

Gellivare

Luossavaara

år 1928 ...........................................

................. 5.0

1.6

0.3 5

» 1929 .........................................

................. 5.3

2.0

0.35

» 1930 och följande......................

................. 5.65

2.0

0.35

Dessa kvantiteter äro visserligen lägre än de maximikvantiteter, som tilllåtas

enligt det nya avtalet, men såväl vid tillämpning av det nya avtalet

som vid brytning enligt det gamla har det ansetts nödvändigt att räkna

med en reducerad genomsnittskvantitet med hänsyn till de hinder, som periodvis

inträffa.

Värdet av de olika avtalen.

På basis av ovan angivna brytningsplaner har beräknats vilken vinst

staten respektive TGO kunna erhålla under olika förutsättningar.

Alternativ I avser det fallet

att de nuvarande avtalen bliva beståndande

att inlösen icke sker år 1936

att alltså hälftenbruk inträder år 1938 och

att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per är

men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell I.

Alternativ II avser det fallet

att de nuvarande kontrakten bliva beståndande

att inlösen sker år 1936

att inalmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år

men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell II.

Alternativ III och IV avse de båda fallen

att det föreslagna nya avtalet godkännes

att malmfångsten snarast ökas till 8,000,000 ton per år samt att

enligt alternativ III inlösen sker år 1947 och

enligt alternativ IV inlösen sker år 1967.

Resultaten framgå av tabell III och IV.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. (i sand. 70 höft. (Nr 157.)

i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Tabell I. Nuvarande kontrakt följas med tillämpning av hälftenbruk

fr. o. m. år 1938.

Statens vinst

(milj. kronor)

TGO:s vinst

(milj. kronor)

Post

Tielsperiod

Koyalty och

utdelning

Skatter

odisk.

disk.

odisk.

disk.

odisk.

disk.

1. Inkomst av styckemalm från

Kiruna och Gellivare.........

Viol927—36

97.4

74.o

41.9

30.4

205.8

158.1

2. D:o d:o eko .....................

under 1937

10.o

5.8

4.6

2.5

21.6

12.4

3. D:o Luossavaara..................

*/iol927—36

9.6

7.5

0.7

0.5

5.8

4.5

4. D:o eko ..................

under 1937

1.0

0.6

0.0 7

0.04

0.6

0.4

5. Inkomst av slig från Gellivare

‘/io 1927—36

—

—

0.8

0.2

2.0

1.6

6. D:o eko

under 1937

—

—

0.04

0.02

0.2

O.i

7. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossa- vaara samt slig från Gellivare

‘/i 1938—

30/9 1947

183.1

80.1

66.9

27.8

183.1

80.1

8. I):o eko

''1 io 1947—

s0/9 1967

364.0

73.5

131.8

25.1

364.0

73.6

9. Ersättning för utfallna kvan-

— 30.5

— 15.0

30.6

15.0

10. Lösen för byggnader vid Luos- savaara ...........................

_

_

2.5

1.5

11. Slutvärele av inkomsten genom

statseirift i fortsättningen ...

1967—2007

727.9

33.8

262.6

12.2

727.9

33.8

Summa

—

1,362.5

261.1

508.4

98.8

1,544.0

381.0

12. Frakttillägg ........................

—

+ 57.5

+ 35.0

—

—

— 57.5

— 35.0

13. TGO:s utgift för gälelanele av

LKAB:s skulel den 30/u 1937

_

—

—

—

—

— 50.0

— 28.8

Summa

—

1,420.0

296.1

508.4

98.8

1,436.5

317.2

Diskontering till 1 oktober 1927.

Beräkningarna i tabell I—IV hava utförts för en 80 års period framåt

för att man å ena sidan icke skall bortse från det värde, som brytningen

har även under en mera avlägsen framtid, samtidigt som det å andra sidan

ansetts lämpligt visa, att då de under en mera avlägsen framtid uppkommande

vinsterna diskonteras till nuvarande tid, desamma utgöra ett relativt

måttligt belopp. För de båda alternativ, som under diskussionen hittills

tilldragit sig störst intresse, nämligen tillämpning av nuvarande avtal med

inlösen år 1936 (alternativ II) respektive tillämpning av det föreslagna nya

avtalet med inlösen år 1947 (alternativ III), blir resultatet efter 1 oktober

1947 ungefär enahanda, emedan i båda alternativen räknas med ren statsdrift.

För varje vinst- (och skatte)belopp har i tabellerna I—IV angivits dels

den summa, som direkt kommer att erhållas under respektive perioder, dels

däremot svarande belopp vid diskontering till den 1 oktober 1937. Diskonteringen

har skett efter 5 1/s procent, vilket ansetts lämpligt därför att man

vid jämförelse mellan en relativt säker vinst under t. ex. den närmaste 10-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 51

II. Nuvarande kontrakt följas intill n/n 1936, därefter ren statsdrift.

Post

Tidsperiod

Statens vinst

(milj. kronor)

TGO:s vinst

(milj. kronor)

Koyalty och

utdelning

Skatter

odisk.

disk.

odisk. | disk.

odisk.

disk.

97.4

74.»

41.9

30.4

205.8

158.1

40.3

23.8

—

_

—

—

9.6

7.5

0.7

0.5

5.8

4.5

—

—

0.3

0.2

2.0

1.6

433.1

189.5

—

—

—

—

859.2

173.5

—

—

—

—

— 205.9

— 125.5

—

—

205.9

125.5

— 19.9

— 12.1

—

—

19.9

12.1

— 73.0

— 37.0

7.3

3.7

65.7

33.s

—

—

—

—

2.5

1.5

1,718.4

79.9

_

_

_

—

2,859.2

373.9

50.2

34.8

507.6

336.6

+ 57.5

^ 35.0

—

—

— 57.5

— 35.0

—

—

—

—

— 50. o

— 30.5

2,916.7

408.9

50.2

34.8

400.1

271.1

1. Inkomst av styckemalm från

Kiruna och Gellivare.........

14. D:o d:o inkl. malm från Luossa
vaara

och slig från Gellivare

3. Inkomst av styckemalm från

Luossavaara ....................

5. Inkomst av slig från Gellivare

15. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossavaara

samt slig från Gellivare

16. D:o d:o..............................

17. Inlösenbelopp .....................

18. Ersättning för outfraktad malm

19. Ersättning för utfallna kvanti
teter

..........................

20. Lösen för byggnader vid Luos
savaara

...........................

21. Slutvärde för staten av in
komsten

genom statsdrift i

fortsättningen ..................

Summa

12. Krakttillägg .....................

13. TGO:s utgift för gäldande av

LKAB:s skuld den 30/12 * 14 15 16 17 18 19 20 21 1936

Summa

Vio 1927—36

under 1937

Vio 1927—36

Vio 1927—36

l/i 1938- s°/o 1947

V io 1947—

30/o 1967

1967-2007

årsperioden samt en relativt osäker vinst under en mera avlägsen framtid

icke kan räkna med samma låga ränta, som man erhåller vid en fullkomligt

säker placering, utan snarare med den högre ränta, som en industriidkare

begär av en placering, där vinsten kan under ogynnsamma förhållanden

komma att reduceras eller bortfalla.

Vinsten ver ton malm.

Nedan angivas i tabell C de vinstsiffror å vilka beräkningarna baseras.

Där två siffror angivits, avser siffran under a) den vinst, som kan förväntas,

om nuvarande avtal skola följas och brytningen därför tillsvidare begränsas,

medan siffran under b) anger den vinst, som kan förväntas vid tillämpning

av det föreslagna nya avtalet. Samtliga vinstsiffror avse nettovinsten -1- royalty till staten respektive TGO + skatt till svenska staten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Tabell III. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1947

och därefter ren statsdrift.

Statens vinst

(milj. kronor)

TG0:s vinst

Post

Tidsperiod

Koyalty och ut- delning

Skatter

(milj. kronor)

odisk. disk.

odisk. | disk.

odisk. | disk.

179.1

21.0

13q.2

12.1

42.2

5.2

30.o

2.9

213.2

21.0

164.5

12.1

186.5

82.0

42.5

17.7

186.5

82.o

805. c

162.7

—

—

—

—

- 245.4

— 84.1

—

—

245.4

84.1

—

—

—

—

2.5

2.5

1,611.8

74.9

—

—

—

—

— 1.4

1.4

—

_

1.4

1.4

2,556.7

381-4

89.9

50.fi

670.0

346.6

+ 20. o

4- 20.0

—

— 20.0

— 20.0

2,576.7

401.4

89.9

50.6

650.0

326.0

22. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossavaara

.............................

23. I):o d:o

24. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossavaara

samt stig från Gellivare

25. D:o d:o

26. Inlösenbelopp ....................

27. Lösen för byggnader vid Luos
savaara

...........................

28. Slutvärde för staten av in
komsten

genom statsdrift i

fortsättningen ..................

29. Eftergift beträffande royalty

för 1913 års malm förtiden

före V*» 1927 ..................

Summa

30. Bolagets utgift för frakttillägg

Summa

Vio 1927—36

under 1937

1/i 1938—80/o

1947

Vio 1947- 80/s 1967

1967—2007

Tabell IV. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1967

och därefter ren statsdrift.

Statens

vinst

(milj. kronor)

TG0:s vinst

Post

Tidsperiod

Royalty och ut- delning

Skatter

(milj.

rronor)!

odisk.

disk.

odisk.

disk.

odisk.

1 disk.

22. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossa-

V10 1927—36

under 1937

179.1

135.2

12.1

42.2

5.2

30.0

2.9

213.2

21.0

164.5

12.1;

23. D:o D:o

21.0

24. Inkomst av styckemalm från

Vi 1938—S0/9

Kiruna, Gellivare och Luossa-

186.5

82.0

42.5

17.7

186.5

82.0

vaara samt stig från Gellivare

1947

31. D:o d:o

V’iol947—80/e

1967

401.7

81.1

123.1

23.0

280. s

56.7

— 225.3

— 26.5

225.3

26.5

27. Lösen för byggnader vid Luos-

_

2.5

2.5

28. Slutvärde för staten av in-

komsten genom statsdrift i

1967—2007

1,611.8

74.9

29. Eftergift beträffande rovalty

för 1913 års malm förtiden

— 1.4

— 1.4

1.4

1.4

Summa

—

2,172.9

357.4

213.0

74.2

930.7

345.7

30. Bolagets utgift för frakttillägg

—

+ 20.0

+ 20.0

—

—

— 20.0

— 20.o

Summa

—

2,192.9

, 377.4

213.0

74.2

910.7

325.7

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

53

Tabell C.

Å r

Kiruna

Gellivare

styckemalm

Gellivare

slig

Luossa-

vaara

a)

b)

a).

b)

1927...........................

6.50

6.50

4.70

4.70

2.oo

5.oo

1928 ..........................

6.50

6.50

4.70

4.80

2.oo

o.oo

1929—37 .....................

6.50

6.50

4.70

4.oo

2.oo

5.0j0

Gellivare styckmalm

+ slig

a)

b)

1938 ...........................

6.80

5.95

4.65

4.40

—

5.20

1940 ...........................

6.20

5.8 5

4.75

4.4 0

-

5.20

19-13...........................

6.oo

5.65

4.75

4.40

—

5.20

1947 och därefter.........

5.60

5.25

4.75

4.40

—

5.20

Förklaring till tabell C.

a) Vid tillämpning av nuvarande avtal tänkas vinstsiffrorna per ton

bliva oförändrade till och med år 1936. Därefter inträder en förändring.

På den grund att TGO gäldar LKAB:s skulder försvinner en ränteutgift

motsvarande cirka 35 öre per ton Kiruna- och Gellivaremalm, men å andra

sidan måste för förlagskapital och för kostnader för djupbrytning upplånas

ett kapital, som drager en beräknad ränteutgift av 15 öre per ton Kirunaoch

Gellivaremalm. Djupbrytningen i Kiruna förorsakar en ökad kostnad,

vilken antages år 1938 utgöra 5 öre per ton för att år 1947 stiga till 75

öre per ton. När brytningen i Gellivare från och med år 1938 ökas, sjunker

brytningskostnaden per ton, och detta beräknas medföra en ökad vinst per

ton av 10 öre för år 1938 samt och 20 öre för följande år. Från och med

år 1938 ökas järnvägsfrakten för Kiruna- och Gellivaremalm med 35 öre per

ton men frakten för Luossavaaramalm sjunker med 20 öre per ton.

b) Då LKAB:s skulder icke skola betalas av TGO, bliva ränteutgifterna för

Kiruna- och Gellivaremalm från och med år 1937 35 öre per ton högre än

enligt a). Frakt och bryttningskostnader ändras på samma sätt som i a),

dock att den vid ökad brytning minskade brytningskostnaden per ton i

Gellivare börjar inträda redan från och med år 1928.

Inlösensummorna.

Om inlösen sker år 1936, skall inlösensumman baseras på medelvinsten

under åren 1922—1933.

Vill man med ledning av LKAB:s förvaltningsberättelser för tiden 1 oktober

1921—30 september 1926 fastställa medelvinsten per ton under dessa

år, kan man icke helt enkelt dividera nettovinsten under varje år med den

skeppade kvantiteten.

Från skeppningen, som under nämnda år utgjort inalles 23,728,000 ton,

måste dragas den kvantitet av 1,805,000 som skeppats från engelska regeringens

lager och som icke tillfört LKAB någon vinst utöver omkostnaderna.

Till nettovinsten måste läggas det belopp staten erhållit i royalty.

Korrektion måste göras för avskrivning som skett å malmlagren i den

mån denna representerar »dold» vinst.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Korrektion måste verkställas med hänsyn till skadestånd, som under perioden

1 oktober 1921 — 30 september 1926 utbetalts och som hänför sig till

tidigare affärer.

Korrektion måste vidare göras för de utbetalningar, som av LKAB verkställts

under perioden i fråga med hänsyn till frakttillägg under åren

1920—1921.

Slutligen måste hänsyn tagas därtill, att malmen icke skeppats från Kiruna

och Gällivare i den proportion som i inlösenbestämmelsen omtalas, nämligen

36,000,000 ton Kiruna- och 9,000,000 ton Gellivaremalm, utan i relativt

större utsträckning från Gällivare, varigenom medelpriset utfallit något

lägre än om endast 7-, tagits från Gällivare.

När hänsyn tages till dessa omständigheter blir medelvinsten för åren

1922—1926 5 kronor 4 öre per ton.

Den för åren 1927—1933 beräknade medelvinsten har blivit 5 kronor 72

öre per ton.

Att vinsten under åren 1922—1926 blivit 68 öre lägre beror till väsentlig

del på den minskade malmskeppningen under besättningen av Ruhr.

För hela perioden 1922—1933 har erhållits en medelvinst för 7=, Kirunamalm

och 7 - Gellivaremalm av 5 kronor 43 öre per ton. Inlösensumman

år 1936 är emellertid beräknad efter 5 kronor 39 öre per ton. Inlösensumman

har sålunda blivit 12.5 x 5.39 x 3,750,000 = 252.656 miljoner kronor.

Från inlösensumman år 1936 skall emellertid dragas 1 krona 50 öre per

ton malm som utfraktas enligt 1913 års avtal jämte viss ränta, vilket avdrag

enligt den uppställda brytningsplanen blir 46.7 44 miljoner kronor.

Nettoinlösensumman per 31 december 1936 blir alltså 205.912 miljoner

kronor.

Vid denna beräkning har icke tagits hänsyn till TGO:s uppfattning

att till följd av besättningen av Ruhrområdet under åren 1923—1924

dessa år, då medelvinsten var särskilt låg, delvis icke böra medtagas vid

beräkningen av medelvinsten för åren 1922—1933,

att LKAB:s räntekostnader icke skola betraktas som en driftutgift, när

den för inlösensumman bestämmande medelvinsten beräknas, eftersom LKAB

vid inlösen år 1936 skall överlämnas skuldfritt till staten samt

att LKAB:s skatter, åtminstone delvis, icke heller skola betraktas som

driftutgift. . .

Vinna dessa TGO:s synpunkter värderingsnämndens bifall, så kan mlosensumman,

även om skattemomentet lämnas i huvudsak obeaktat, ökas med

cirka 35 miljoner kronor.

Vid tillämpning av det nya avtalet skall inlösensumman baseras å vinsten

på 4,250,000 ton; således en större kvantitet än år 1936. Men det bör

beaktas att denna malmkvantitet icke såsom vid 1936 års inlösen till endast

20 procent är tagen från Gellivare utan till 25 å 27 procent. Nyssnämnda

ovisshetsmoment, angående vad som vid medelvinstens beräkning skall anses

som driftutgift, iiro borteliminerade, emedan inlösensumman skall baseras

direkt på de i boksluten angivna nettovinsterna.

Medelvinsten för åren 1 oktober 1936-30 september 1945 är beräknad

till 4 kronor 62 öre per ton. Minskningen i förhållande till medelvinsten

under åren 1922—1933 beror på ökad fraktkostnad, djupbrytning samt den

relativt stora kvantiteten malm från Gellivare och Luossavaara.

Inlösensumman blir 12.5 x 4.62 x 4,250,000 = 245.438 miljoner kronor.

Vid inlösen år 1967 minskas medelvinsten med hänsyn till totalövergång

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

55

till djupbrytning till 4 kronor 24 öre per ton och inlösensumman blir

225.2 5 0 miljoner kronor.

Ovannämnda inlösensummor hava i tabellerna införts som driftutgifter.

Det kunde ifrågasättas, att man i beräkningarna endast skulle infört räntan

å inlösensumman. Dels bliva emellertid därvid beräkningarna mindre överskådliga,

dels skulle, om inlösensumman lämnas oamorterad år 2007, därigenom

icke ernås större ökning i statens sammanlagda vinst i alternativen

II, III och IV per 1 oktober 1927 än cirka 3.5 miljoner kronor. Slutligen

inverkar detta betraktelsesätt praktiskt taget icke på jämförelsen mellan

alternativen II och III. Skillnaden mellan dessa alternativ blir per

1 oktober 1927 cirka 0.15 miljoner kronor.

De utfallna kvantiteterna.

Vinstbeloppen för åren 1938—47 i tabell I position 7 samt i tabell II

position 15 hava beräknats utan hänsyn till de utfallna kvantiteterna. Med

hänsyn till dessa hava därefter korrektionsposter införts i tabell I position

9 och tabell II position 19. Med hänsyn till den diskussion, som i utskottet

förekommit beträffande dessa poster, må här anföras följande.

Vinsten på de utfallna kvantiteterna är beräknad till följande belopp:

för Kirunamalm................................ 13,646,262 x 6.50 = 88.7 miljoner kronor

» Gellivaremalm............................ 477,839 x 5.1 o = 2.4 »___»_

Summa 91. i miljoner kronor.

Härvid har beräknats, att i förhållande till tiden före år 1936 vinsten i

Kiruna är oförändrad, i det att ränteutgiften minskats med 20 öre men

brytningskostnaden ökats med i genomsnitt 20 öre per ton samt att i Gellivare

vinsten ökats med 20 öre på grund av minskad räntekostnad och med

20 öre på grund av minskad brytningskostnad.

Eoyalty och utdelning till staten skall utgå med följande belopp:

för 1907 års Kirunamalm ............ 9,696,262 x 0.50 = 4.8 miljoner kronor

» 1913 » » 3,950,000 x 3.oo = 11.» » »

» 1913 » Gellivaremalm............ 477,839 x 3.oo = 1.4 » »

Summa 18. i miljoner kronor.

Vid hälftenbruk (alternativ I) erhåller TGO 0.5 x 91.i — 18.i = 27.5 miljoner,

medan staten mister samma belopp.

Tages emellertid jämväl hänsyn till den inverkan de utfallna kvantiteterna

hava på statens skatt och på fraktavgiften (de utfallna kvantiteterna

skola befraktas enligt nuvarande fraktavtal) och skiljer man därvid icke

mellan statens direkta inkomster från LKAB, dess skatteinkomster och dess

fraktavgifter, så blir TGO:s vinst och statens inkomstminskning lika med

30.5 miljoner kronor.

Om inlösen skett år 1936, erhåller TGO i första hand 91.i — 18.i =73

miljoner kronor, varifrån dock bör dragas den skatt av cirka 10 procent

som TGO får betala.

Outtagen 1907 års malm.

För sådan del av 1907 års malm, som vid inlösen återstår obruten och

som icke är inräknad i de utfallna kvantiteterna — enligt brytningsplanen

ovan 4.2 miljoner ton Kirunamalm — skall staten erlägga lösensumma.

Denna har beräknats till 5.75 — 1 = 4.75 kronor (efter avdrag av kronoskatt)

per ton.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Skuldfriheten.

Med hänsyn till att LKAB skall vid inlösen år 1936 respektive vid början

av hälftenbruk år 1938 vara skuldfritt, måste i tabell I och II såsom

utgift för TGO införas LKAB:s sannolika skuldbelopp omkring år 1936.

Detta skuldbelopp har i propositionen antagits till 50 miljoner kronor.

Detta belopp är erhållet på följande sätt:

Enligt balansräkning 30 september 1926 var

LKAB:s skuld

till TGO...............................................................

45.4

milj.

kr.

» andra ...........................................................

4.i

»

»

Summa

49.5

milj.

kr.

Utdelning .................................................................

24.4

»

»

Summa 73.9

milj.

kr.

Avgår:

Bokfört värde å malmlager..............................

.................. 9.2

Fordringar ........................................................

.................. 2.-2

Materialier (38 procent av bokfört värde)

................. 1.5

Övervärde å malmlager beräknat på sätt propositionen

angiver ..............................................................

.................. 11.0

23.9

»

»

Rest 50.o milj. kr.

Om brytningen icke ökas, böra avskrivningarna överstiga nyanskaffningarna

så att skuldsumman år 1936 snarast blir något lägre än 50 miljoner kronor.

Frakttillägget.

Om de nuvarande avtalen skola tillämpas, torde det frakttillägg LKAB

har att erlägga till statens järnvägar få avgöras genom process. Olika

uppställningar föreligga angående den sannolika storleken av detta frakttillägg.

Herr Stendahl angiver i sin motion detsamma till 27 miljoner

kronor. I tabell I och II har det satts till 35 miljoner kronor för att beloppet

med säkerhet skall vara tillräckligt högt tilltaget. I tabell III och

IV har upptagits det frakttillägg av 20 miljoner kronor, som skall gäldas

av TGO enligt det föreslagna nya avtalet.

Frakter.

I alla alternativ har räknats med den höjning av frakten från och med

år 1938, som stadgas i det föreslagna nya avtalet.

1913 års royalty för tiden före den 1 oktober 1927.

Statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hysa den uppfattningen, att LKAB

är skyldigt att till staten giva ersättning för 429,643 ton malm enligt 1913

års avtal, vilken malm av bolaget avräknats enligt 1907 års avtal. Genom

det föreslagna nya avtalet avstår staten från att utkräva detta belopp. Det

kan även betraktas som en uppoffring från statens sida, när staten enligt

§ 37 mom. 2 i det föreslagna nya avtalet tillåtit LKAB bryta 3,885,000

ton malm i Kiruna på 1907 års kontrakt under tiden 1 oktober 1926—30

september 1927. Eftergiften från statens sida liiotsvarar 2.5 o per ton för

385,000 ton. Totala uppoffringen i detta hänseende blir 814,643 x 2.5 0 —

2,036,608 kronor, varifrån dock skall dragas det belopp av 669,325 kronor,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

57

som TGO enligt § 37 inom. 1 i det föreslagna nya avtalet skall betala till

staten, vadan statens slutliga uppoffring blir 1,367,383 kronor.

Det har av bergmästare Asplund i motion nr 347 framhållits, att LKAB

uttagit »i förskott» c:a 3.3 miljoner ton malm från Gellivare på 1907 års

avtal, vilken borde hava avräknats på 1913 års avtal, varigenom LKAB

erlagt c:a 9 miljoner för låg royalty.

Här må då anföras, att LKAB redan före kriget utan anmärkning avvikit

från den i 1907 års kontrakt § 8 mom. 2 angivna föreskriften att

brytningskvantiteten skall (med visst undantag för åren 1908—1912) »fördelas

ungefär lika på vart av ifrågakomna år», vilket åter torde bero därpå

att det är svårt att överblicka huru denna bestämmelse påverkas av 1913

års avtal. Bliva nuvarande kontrakt beståndande, så torde frågan fä hänskjutas

till rättslig prövning, varvid den i 1907 års kontrakt § 28 angivna

skiljenämnden skall verkställa denna.

Om det föreslagna nya avtalet kommer till stånd, så mister staten denna

fordran. Nu har emellertid i den brytningsplan, som ligger till grund för

tabell I och II, såsom 1913 års malm medtagits även den av bergmästare

Asplund påtalade kvantiteten (c:a 3.3 miljoner ton), vadan staten i beräkningarna

tillgodoförts royalty för densamma och den skillnad, som kan uppstå

mellan statens inkomster på nuvarande avtal enligt å ena sidan herr

Asplunds betraktelsesätt samt å andra sidan det betraktelsesätt som ligger

till grund för tabell I, inskränker sig till en ränteförlust av c:a 1.6 miljoner

kronor.

Värdet av den ökade brytningen.

Den sammanlagda diskonterade vinst, som erhålles per 1 oktober 1927,

blir i miljoner kronor enligt tabell

Staten

»

i utdelning eller royalty

i skatt ................................

i

................ 296.1

................ 98.8

ii

408.y

34.8

111

401.4

50.6

IV

377.4

74.2

394.9

443.7

452.0

451.6

TGO .

................ 317.2

271.1

326.6

325.7

Summa 712.i

714.8

778.6

777.3.

Att totalsumman i tabell 1 blir något lägre än i tabell 2 beror därpå,

att brytningen i alternativ I antagits något lägre under år 1937 än i alternativ

II samt på att skatten beräknats utfalla ett år senare än den inkomst

på vilken den baserats.

I sammanfattningen nedan har statens vinst av de nuvarande avtalen

enligt alternativ I korrigerats uppåt från 394.8 till 398 miljoner, varigenom

slutsumman för alternativen I och II blir densamma. Därigenom komma

dock fördelarna av det nya avtalet att synas något mindre.

Om vinsten per ton beräknas till 5.5 0 kronor, så motsvarar ökningen i

brytningen från 6,575 till 8.o miljoner ton en årlig inkomst av c:a 7.84

miljoner kronor, d. v. s. ränta efter 5.5 procent på 140 miljoner kronor.

Eftersom totala vinsten vid ökad brytning enligt det föreslagna nya avtalet

per 1 oktober 1927 är lika med 779 miljoner, så blir vinsten vid fortsatt

brytning av 6,575 miljoner ton per år lika med 779—140 = 639 miljoner

kronor.

Tillämpas de nya avtalen, blir statens och TGO:s vinst densamma, vare

sig inlösen sker år 1947 eller 1967.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Sammansättning.

A. Totala vinsten från malmfälten vid olika brytning skvantiteter.

Vinsten från malmfälten är beroende av brytningens storlek. Om man

fortsätter med den brytning, på vilken TGO vid tillämpning av nuvarande

avtal torde inrikta sig, nämligen

från Kiruna ..........................

» Gellivare (styckemalm)

» Gellivare'' (slig) .............

» Luossavaara ..................

4.8 miljoner ton

1.3 » »

0.12 5 » »

0.3 5 0 » »

Summa 6.5 7 5 miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 639 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Om brytningen på grund av TGO:s obenägenhet för ökning vid tillämpning

av nuvarande avtal begränsas till 6,575,000 ton till och med år 1937,

men från början av år 1938 ökas successivt till i genomsnitt 8 miljoner

ton per år, varav

från Kiruna........................................... 5.6 5 miljoner ton

» Gellivare (styckemalm och slig) 2. o o » »

» Luossavara ................................ 0.3 5 » »

Summa 8. o o miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 715 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Därest slutligen brytningen börjar att redan efter den 1 oktober 1927

ökas successivt upp till i genomsnitt 8,000,000 ton per år, så blir den totala

vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 779 miljoner kronor

vid diskontering till den 1 oktober 1927.

B. Totala vinstens fördelning mellan staten och TGO.

Vinstfördelningen mellan staten och TGO blir vid tillämpningen av nuvarande

avtal olika, allt eftersom inlösen sker vid slutet av år 1936 eller

(vid utebliven inlösen) hälftenbruk börjar från och med år 1938. Därest

staten kan driva brytning och malmförsäljning med samma vinst som ett

blandat statligt-enskilt företag, så blir statens vinst större vid inlösen.

1. Begränsas brytningen till 6,575,000 ton pr år både nu och framgent,

så fördelas

den totala vinsten av 639

på ....................................................

i vid inlösen

år 1936 med ................................

h och vid hälftenbruk

från och med år 1938 med ........

miljoner kronor

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

368 » 271 miljoner kronor.

352 » 287 » »

2. Om brytningen begränsas till 6,575,000 ton pr år t. o. in. 1937, men

sedan successivt ökas till 8,000,000 ton pr år, fördelas

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

59

den totala vinsten av 715 miljoner kronor

........................................ staten resp. TGO

(inkl. skatt)

i

vid inlösen

år 1936 med .............................

444

271 miljoner kronor.

h

och vid hälftenbruk

398

från och med år 1938 med .....

317 » »

3. Om det föreslagna nya avtalet träder i kraft, fördelas

den totala vinsten av 779 milj. kronor

på .................................................... staten resp. TGO

(inkl. skatt)

me(j ................................................ 452 » 327 miljoner kronor.

C. Fördelningen av vinstökningen på grund av det föreslagna

nya avtalet.

Den ökade vinst, som staten resp. TGO erhåller enligt det föreslagna nya

avtalet utöver den vinst, som vid tillämpning av nuvarande avtal ernås,

blir tydligen beroende av dels om inlösen sker år 1936 eller om (vid utebliven

inlösen) hälftenbruk börjar efter år 1937, dels ock av den malmkvantitet,

som vid tillämpning av nuvarande avtal skulle brytas efter år 1931.

Vinstökningen genom det nya avtalet blir sålunda

för

1 utöver den vinst, som med nuvarande

avtal ernås vid en brytning

av 6,575,000 ton pr år nu

och framgent,

i vid inlösen..................................

år 1936 ........................................

h och vid hälftenbruk ................

efter 1937 ....................................

2 utöver den vinst, som med nuvarande

avtal ernås vid en brytning

av 6,575,000 ton pr år t.

o. m. 1937 och successiv ökning

därefter till 8,000,000 ton pr år,

i vid inlösen....................................

är 1936 ........................................

h vid hälftenbruk ........................

efter år 1937................................

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

452—368 = 327—271 =

= 84 milj. kr. = 56 milj. kr.

452—352 = 327—287 =

= 100 milj. kr. = 40 milj. kr.

452—444 = 327—271 =

= 8 milj. kr. — 56 milj. kr.

452—398 = 327—317 =

= 54 milj. kr. — 10 milj. kr.

D. Ovisshetsmoment.

Nyssnämnda vinstökningssiffror få emellertid icke betraktas som det avgörande

momentet vid bedömandet av det föreslagna nya avtalet utan fast

mera som en grundval för de ytterligare överväganden, som böra bliva utslagsgivande.

Tv dessa vinstökningssiffror äro i vissa hänseenden beroende

på förutsättningar, om vilka mycket olika meningar kunna göras gällande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Man tar sålunda vara beredd på att, av skäl som ovan angivits, inlösensumman

vid inlösen år 1936 blir per 1 oktober 1927 cirka 21 miljoner

större än som angivits i beräkningarna. Det frakttillägg, som kan erhållas

vid fortsatt process, kommer möjligen att bliva lägre exempelvis som herr

Stendahl antagit 27 i stället för 35 kronor. I sådant fall ändras de under C

angivna vinstökningssiffrorna till följande belopp (miljoner kronor)

Staten TGO

1 i............................ 84 + 29 = 113 56 — 29 = 27

1 li........................ 100 + 8 = 108 40 — 8 =32

2 i........................... 8 + 29 = 37 56 — 29 = 27

2 h. ........................... 54 + 8 = 62 10 — 8 =2

Det är ovisst, om man, ifall brytningen ökas om 10 år kan få samma pris

för malmtillskottet som om ökningen sker nu. Marknaden kan hava tillgodosetts

från andra gruvfält, som icke kunna undanträngas utan prissänkning.

Man kan på dylikt sätt mycket väl förlora något tiotal miljoner kronor,

vilket är liktydigt med att vinsten av det föreslagna nya avtalet blir i motsvarande

mån större.

Det finns emellertid ännu en betydande faktor att uppmärksamma, nämligen

om man vid statsdrift kan uppnå samma vinst som vid enskild drift. Därest

staten efter att hava inlöst malmfälten år 1936 icke lyckas komma till

samma pris som ett enskilt företag, så blir redan 1 procent sänkning liktydig

med en vinstminskning av drygt 1 miljoner om året motsvarande alltså ett

kapitalvärde år 1936 av cirka 18 miljoner kronor och ett kapitalvärde den

1 oktober 1927 av cirka 11 miljoner kronor. Och den förlust staten gör i detta

fall kommer icke landets invånare utan utlandet till godo.

Vid sidan av de större faktorer som berörts i ovan intagna utredning

förtjäna även en del mindre sådana beaktande. Sammanlagt synas emellertid

dessa vara av den art, att de närmast torde något öka statens vinst av

det nya avtalet. Dessa faktorer äro närmare behandlade av herrar Borgquist

och Waller i en till utskottets utlåtande fogad bilaga 1. I bilaga 2

och 3 hava av dem till bemötande upptagits herr Stendahls motion nr 344

samt vissa av herr Stendahls till statsutskottet framförda synpunkter ävensom

herr Asplunds motion nr 347.

Beträffande de i utskottets utlåtande åberopade beräkningarna anser sig

utskottet till en början böra framhålla, att dessa, då så många ovisshetsmoment

föreligga, självfallet icke göra anspråk på att exakt utvisa den

absoluta vinst, som uppkommer vid olika alternativ. Beräkningarna torde

dock utvisa de olika avtalens relativa värde för staten respektive trafikbolaget

under vissa antagna förutsättningar.

Vid granskningen av det material, som förelegat för bedömande av de

ekonomiska konsekvenserna av det framlagda förslaget, har utskottet kommit

till den uppfattningen, att eu tillämpning av förslagets bestämmelser under

alla förhållanden kan beräknas komma att tillföra staten större vinst än den,

som med nu gällande avtal kan ernås. Huru stor denna vinstökning för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

61

staten kommer att bli, är emellertid beroende av så många ovissa faktorer,

att någon fullt tillförlitlig siffra icke kan angivas. Vid en jämförelse mellan

de fördelar staten genom en tillämpning av förslagets bestämmelser kan antagas

vingla samt dem. som kunna beräknas komma de enskilda aktieägarna

till godo, synes det emellertid utskottet med fog kunna ifrågasättas, att vissa

jämkningar göras till förmån för staten.

I sådant avseende har utskottet i första hand fäst sin uppmärksamhet vid

att i förslaget, som bygger på principen om likställighet mellan preferensoch

stamaktier beträffande rätt till utdelning, så till vida göres undantag

från denna princip, att tralikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall äga

uppbära en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad under

tiden 1 oktober 1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm,

som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret. Enligt utskottets

mening är det förklarligt, att trafikbolaget icke anser sig kunna gå med

på att redan från och med nästa bokslutsår helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet.

Den minskning av utdelningen å trafikbolagets aktier,

som i sådant fall antagligen icke skulle kunna undgås, kan nämligen beräknas

lända de nuvarande aktieägarna till så stort men att de icke skulle

vilja godkänna en dylik anordning. Med hänsyn till de fördelar, som i

framtiden komma trafikbolaget och dess aktieägare till del enligt förslaget,

synes det emellertid utskottet icke vara obilligt, att trafikbolaget efter tio år,

d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937 till den 30 september 1942, årligen

till staten utbetalar så stor del av vad trafikbolaget under tiden den 1

oktober 1927 till den 30 september 1932 uppburit i royalty enligt § 4, som

vid fullt genomfört hälftenbruk bort tillkomma staten. Såsom förutsättning

för ett godkännande av förslaget anser sig utskottet därför böra uppställa,

att trafikbolaget förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga

ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget uppburit för bokslutsåret

den 1 oktober 1927 till den 30 september 1928 samt att sedermera den

30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942 utbetala halva

beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som följa närmast efter

den 30 september 1928.

I vissa av motionerna hava anmärkningar framställts mot förslaget pa

den grund, att i detsamma icke skulle hava tagits tillräcklig hänsyn till

statens järnvägars intressen. Utskottet vill visserligen icke förneka, att

vissa skäl kunna anföras till stöd för det av järnvägsstyrelsen framförda

kravet på högre fraktsatser än de i förslaget betingade. I betraktande av

de övriga fördelar förslaget innebär för staten har utskottet emellertid icke

ansett sig böra påyrka någon ändring av de föreslagna fraktsatserna i vad

de avse tiden till och med den 30 september 1947. Däremot anser utskottet

vissa betänkligheter möta att, såsom skett i förslaget, redan nu fixera de

fraktsatser, som skola gälla efter nämnda dag. Regleringen av denna fråga

synes utskottet lämpligen kunna uppskjutas till den tid, då staten har att

träffa avgörande, huruvida staten vill begagna sig av sin rätt att den 30

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

september 1947 inlösa stamaktierna i malmbolaget eller icke. Avstår

staten från inlösningsrätten, måste sålunda förhandlingar upptagas mellan

staten och bolagen rörande järnvägsfrakterna samt sådana bestämmelser

i avtalet, rörande vilka det kan finnas påkallat att företaga

ändringar. Härigenom skulle läget år 1947 enligt det nya avtalet principiellt

bliva detsamma som läget år 1937 enligt nu gällande avtal. För

att trafikbolaget vid de sålunda förutsatta förhandlingarna ej skall vara

fullständigt beroende av statens goda vilja, torde bolaget böra äga möjlighet

att, i händelse enighet ej kan uppnås, påyrka inlösen, därvid det dock

synes vara skäligt, att en något lägre inlösensumma tillämpas än den i § 25

mom. 2 angivna. Utskottet förordar därför, att i förslaget göres den ändring,

att bestämmelserna om järnvägsfrakterna förklaras skola gälla allenast för

tiden till den 1 oktober 1947. I samband därmed föreslår utskottet, att i

avtalet måtte stadgas, att, därest ej inom viss tid, förslagsvis senast ett år

före nämnda dag, överenskommelse kunnat träffas, trafikbolaget skall äga

rätt att påfordra inlösen av stamaktierna i malmbolaget på de i § 25 mom. 2

angivna villkor, dock med den förändring att den årliga kvantitet malm,

till vilken vid lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas

till 3,750,000 ton. Har staten icke inom viss tid, förslagsvis tre månader

därefter, förklarat sig villig företaga dylik inlösen skola avtalets bestämmelser

gälla för därpå följande 10 år. Avtalet bör därjämte innehålla, att

ett liknande förfarande skall iakttagas vid varje senare inlösentid.

I detta sammanhang har utskottet funnit det böra tagas under övervägande,

huruvida icke någon del av statens blivande inkomst från malmbolaget

bör — utöver de garanterade fraktavgifterna — i någon form komma

statens järnvägar till godo. Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt utlåtande

nr 9 vid 1926 års riksdag funnit det framstå såsom en angelägen

uppgift att söka åvägabringa en ökad amortering av det i statens affärsverk

nedlagda lånekapitalet. Med beaktande av denna synpunkt skulle det enligt

utskottets mening vara önskligt, att en avsevärd del av statens inkomster

från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar

av det lånekapital, som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ränteanspråken

på statens järnvägar skulle härigenom i motsvarande mån minskas.

Därtill kommer att ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse med

en enligt utskottets mening beaktansvärd grundsats, som bland annat kommit

till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster uppkomna

genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebär en

konsumtion av själva kapitalet, icke böra i sin helhet tagas i anspråk

för statens löpande utgifter.

Enligt förslaget skall staten till malmbolaget avstå sin särskilda rätt till

Luossavaara malmfält. I propositionen framhålles, att till den förmån, som

härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av stamaktierna i malmbolaget,

hänsyn tagits vid avvägande av de fördelar, som preferensaktieägarna genom

förslaget vinna i förhållande till stamaktieägarna. Även om detta påstående

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

63

är riktigt, anser utskottet likväl, att staten med fog kan göra anspråk på

någon ytterligare gottgörelse för ifrågavarande malmfält. Såsom ett skäligt

vederlag i sådant hänseende anser sig utskottet böra föreslå, att trafikbolaget

förbinder sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med äganderätt

överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom Norrbottens

län, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller trafikbolaget.

De malmfyndigheter, som härigenom skulle med full äganderätt överlämnas

till staten, torde böra, i den mån det låter sig göra, omedelbart utläggas

såsom statsgruvefält. Ett sådant förfarande, skulle stå i överensstämmelse

med vad som skedde vid uppgörande av 1907 års avtal, då staten övertog

samtliga malmbolagets då ägande fyndigheter i Norrbotten, med undantag

av de båda stora gruvfält, varom uppgörelse träffades. Beträffande de gruvor,

som sålunda den 1 oktober 1927 skulle överlämnas till staten, lärer staten

böra ikläda sig samma förpliktelser, som enligt § 20 skola gälla i fråga om

Svappavaara.

Enligt § 10 i förslaget har rätt tillerkänts malmbolaget att ett år efter

tillsägelse inlösa högst så stor del av trafikbolaget vid tiden för tillsägelsen

tillhörigt fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet

malm, som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats

med trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.

Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill

fartygens värde fastställes genom värdering av skiljemän. Beträffande denna

bestämmelse har i herr Stendahls motion framhållits, att den skiljeman, som

enligt förslaget skulle komma att utses av malmbolaget, i stället borde utses

av Kungl. Maj:t. En ändring i sådan riktning anser utskottet böra vidtagas.

Till förtydligande av § 35 i förslaget, i vad angår gottgörelse åt trafikbolaget

för frakttillägg, har bolaget i skrivelse till Kungl. Maj:t förklarat,

att bolaget icke gör anspråk på återbekommande av större del av ifrågavarande

frakttillägg än som motsvarar de belopp, varmed frakttilläggen

överstiga vad de skulle hava uppgått till, därest ifrågavarande år avsättning

icke skett till förnyelsefond. Beträffande bestämmelsen i § 37 angående avräkning

för utfraktning av Gellivaremalm under bokslutsåret den 1 oktober

1926—30 september 1927 intill 785,000 ton har trafikbolaget i en annan till

Kungl. Maj:t ingiven skrivelse förklarat, att därest vid närmare beräkning

det skulle visa sig, att den 1 oktober 1926 den kvantitet, malmbolaget skulle

ägt rätt utfrakta intill utgången av år 1932 enligt 1907 års avtal, icke uppgått

till 785,000 ton, malmbolaget icke skall hava rätt att avräkna större

kvantitet å 1907 års avtal, än vad som resterat den 30 september 1926.

De förtydliganden av ifrågavarande båda paragrafer, som innefattas i trafikbolagets

skrivelser, synas utskottet lämpligen böra komma till uttryck i

själva avtalet.

Utskottet anser sig slutligen böra framhålla, att utskottet så tolkat förslaget,

att malmbrytningen skall ordnas på ett sådant sätt, att vid varje

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

tidpunkt, då inlösen kap ifrågakomma, den i magasinen förefintliga malmkvantiteten

blir, praktiskt taget, av samma storlek som under övrig tid.

Därest någon tvekan skulle råda om riktigheten av denna tolkning, bör

förslaget ändras, så att den av utskottet angivna innebörden av avtalet

kommer till tydligt uttryck.

De ändringar, som utskottet föreslagit, öka statens vinst av det ifrågasatta

nya avtalet med 21 miljoner kronor per 1 oktober 1927. Trafikbolagets minskas

med samma belopp. Korrigeras den å sid. 59 intagna tabellen över vinstökningen

genom det nya avtalet med detta belopp, så blir resultatet:

1 i

h

2 i

h

för staten

(incl. skatt)

84 + 21 = 105

100 + 21 = 121

8 + 21= 29

54 + 21 = 75

resp. för TGO

56 — 21 = 35

40 — 21 = 19

56 — 21 = 35

10 — 21 = — 11.

Vid alt. 2 i, som i främsta rummet diskuterats, blir sålunda vinsten

ungefär jämnt fördelad på staten och bolaget.

Om man tager hänsyn till de nederst å sid. 59 och överst å sid. 62 angivna

ovisshetsmomenten samt jämväl verkställer korrektion med hänsyn till de

ändringar utskottet föreslagit, så kommer eventuellt vinstökningen att fördelas

ungefär på sätt nedan angives:

staten

(incl. skatt)

TGO

1 i

113 + 21 = 134

27

— 21= 6

h

108 + 21 = 129

32

— 21 = 11

2 i

37 + 21= 58

27

— 21 = 6

h

62 + 21= 83

2

— 21 = —

Härav framgår, att det nya avtalet kan komma att resultera i en vinst,

som för statens del blir, även vid alt. 2 i, inemot tio gånger större än

vinsten för Trafikbolaget.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts

förslag, att Kungl. Maj:t bemyndigas att å statens vägnar

med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare

Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa

överenskommelse i enlighet med ovanintagna förslag

till avtal mellan svenska staten, å ena, samt ifrågavarande

bolag, å andra sidan, med de förändringar och

förtydliganden, som av utskottet här ovan förordats,

b) att de av herrar Stendahl, Lindhagen, Asplund,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

65

Dalilén in. fl., Hage ock Carlsson-Frosterud m. fl. i

ämnet väckta motionerna (I: 344, 345 ock 347 samt H:

466, 467, 468, 475 ock 476), i den mån de ej kunna

anses kesvarade genom utskottets kemställan under a),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockkolm den 30 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqoist, J. G. Walles, E. A. Hallin,

C. I. Asplund, J. Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg och G. Kobb; samt

från andra kammaren: herrar A. Wiklund, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp,

L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å.son Törnkvist i Karlskrona, P. Af.

Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm,

J. Olofsson i Digernäs och P. C. Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

6 sand. 70 höft. (Nr 157.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

* Reservationer:

av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Walles, Johansson i Hälsingborg,

Jansson i Falun, Carlsson-Frosterud, Törnkvist i Karlskrona, Kristensson

i Göteborg, Eriksson i Stockholm och Jonsson, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»I förevarande proposition förelägges riksdagen förslag till ny uppgörelse

med Grängesbergsbolaget, avseende att ersätta tidigare kontrakt och vara

grundläggande för det framtida samarbetet mellan staten och bolaget i fråga

om de norrbottniska malmfältens exploatering. I stället för att staten för

närvarande erhåller en av konjunkturerna på malmmarknaden oberoende

inkomst med inlösningsrätt vid 1936 års slut skulle staten enligt den nya

överenskommelsen för de närmaste åren erhålla en vinst, som med gynnsamma

avsättningsmöjligheter skulle bliva ökad, varvid dock å andra

sidan bolaget berättigas kvarstå som hälftendelägare i malmfälten till 1947,

varjämte eventuellt fortsatt delägarskap även för tiden därefter förutsättes.

En sådan vittutseende överenskommelse torde icke böra biträdas utan ingående

och noggranna överväganden rörande dess framtida ekonomiska konsekvenser.

Redan från denna utgångspunkt torde emellertid vägande erinringar

kunna göras mot det förslag i ämnet, som av Kungl. Maj:t nu

förelagts riksdagen.

Av vad i ärendet förekommit har utskottet bibragts den uppfattningen,

att den tid, som före propositionens framläggande stått till buds för ärendets

beredning, icke varit tillräcklig för ett nöjaktigt bedömande i vad mån

det nya avtalet kan anses godtagligt ur statens synpunkt. Statskontoret

och kommerskollegium — vilka haft att besvara remissen av ärendet redan

samma dag som denna mottagits — hava framhållit svårigheterna att med

den ringa tid och det knappa material, som stått till ämbetsverkens förfogande,

bilda sig någon bestämd uppfattning av förslaget. Järnvägsstyrelsen

bar från sina utgångspunkter funnit sig icke kunna tillstyrka det nya

avtalet, överhuvud synas för statens del några mera ingående kalkyler

rörande avtalets ekonomiska konsekvenser ej hava förelegat, ett förhållande

som måste framstå desto mera betänkligt i betraktande av alla de svårbedömbara

moment i fråga om inlösningsberäkningar, vinstfördelning under

skilda perioder, olika malmbrytningskvantiteter, frakttillägg o. s. v., som

ingå i uppgörelsen.

Då utskottet gått att pröva förslaget, har utskottet ansett sig böra införskaffa

handlingar och inhämta upplysningar i ärendet så långt detta varit

möjligt. Före ingåendet av det nya avtalet hade visserligen enligt uppgift

statens representanter gjort vissa beräkningar rörande statens och Grängesbergsbolagets

vinst på det nya avtalet; resultaten av dessa beräkningar äro

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

67

dock icke för utskottet kända. Sedermera hava av statsrådet och chefen

för finansdepartementet ställts till utskottets förfogande mera detaljerade

kalkyler — uppgjorda av överdirektören W. Borgquist och revisionssekreraren

A. H. Waller — angående den inverkan avtalsförslaget i olika avseenden

kan hava för staten och bolaget.

Beräkningen rörande statens och TGO:s vinst hava verkställts för fyra

olika alternativ. De tvenne första avse det fall, att de nuvarande avtalen

bibehållas samt att vid alternativ I statsinlösen icke sker år 1936 utan staten

och bolaget ingå som hälftendelägare från och med år 1938, under det

att vid alternativ II statsinlösen sker 1936. De två senare alternativen

avse förhållandena enligt det nu föreslagna avtalet, varvid förutsättes, att

statsinlösen sker i alternativ III år 1947 och i alternativ IV år 1967.

Av särskilt intresse för frågans bedömande är en jämförelse mellan alternativen

II och III. Det förra, som i det följande benämnes nuvarande avtal,

bygger på nu gällande överenskommelser samt en brytning av 6.575

miljoner ton per år till och med år 1937 samt därefter eu ökning av brytningen

upp till 8 miljoner ton per år. Det senare, som här benämnes det

nya avtalet, förutsätter, att brytningen omedelbart successivt ökas, så att

densamma från och med år 1930 uppgår till 8 miljoner ton om året.

Enligt dessa alternativ skulle staten för hela den beräknade perioden av

80 år erhålla omkring 300 miljoner kronor mindre efter det nya avtalet än

efter det gamla. Härvid är dock att märka, att i kalkylen ej tagits hänsyn

till den ränteutgift, som staten skulle vid inlösen år 1936 hava att under åren

1937—1947 erlägga å utbetalad inlösensumma och ersättning för outfraktad

malm, och vilken torde, efter en räntefot av 5 procent, kunna i runt tal

beräknas till cirka 120 miljoner kronor. Efter denna korrektion skulle skillnaden

mellan statens vinst enligt de båda avtalen uppgå till omkring 180

miljoner kronor. För bolagets del är vinsten på det nya avtalet omkring 250

miljoner kronor större än på det gamla. Om hänsyn tages till den ränta,

som bolaget under tiden 1937—1947 kan antagas erhålla på vad som vid

inlösen år 1936 av inlösningssumman och ersättning för outfraktad malm

återstår efter gäldande av LKAB:s skulder, vilken ränta kan i runt tal

beräknas till omkring 90 miljoner kronor, skulle bolagets vinst på det

nya avtalet bliva cirka 160 miljoner kronor. Man måste emellertid vid

bedömandet av avtalens verkliga ekonomiska innebörd beakta, huruvida inkomsten

för staten resp. TGO till huvudsaklig del inflyter under en jämförelsevis

närliggande tid eller under en mera avlägsen framtid. I sådant

avseende är att märka, att under perioden till och med år 1936 statens inkomst

komme att genom det nya avtalet ökas med cirka 71 miljoner kronor,

under det att bolagets inkomst komme att bliva praktiskt taget oförändrad.

Under perioden 1937—1947 kommer däremot statens inkomst att

genom samma avtal minskas med 223 miljoner kronor eller vid beaktande

av dels den förutnämnda ränteutgiften dels den utgift staten har för »utfallna

kvantiteter» med cirka 37 miljoner kronor. Bolagets vinst under

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Hämma tidsperiod enligt det nya avtalet är upptagen med 207 miljoner kronor,

under det att bolaget enligt det gamla avtalet icke skulle haft annan

inkomst än dels den förut omnämnda till cirka 90 miljoner kronor beräknade

räntan och dels av utfallna kvantiteter en inkomst av cirka 66 miljoner

kronor. Bolagets mervinst på grund av det nya avtalet på denna period

utgör således 51 miljoner kronor. Under tiden efter 1947 har i de båda

alternativen icke räknats med någon inkomst för TGO. För statens del

blir inkomsten efter år 1947 160 miljoner mindre enligt det nya avtalet

än enligt det gamla, beroende därpå att vid inlösen enligt nuvarande avtal

LKAB skall överlämnas skuldfritt.

Enligt nuvarande avtal utgör den beräknade inlösningssumman jämte ersättning

för outfraktad malm cirka 226 miljoner kronor, under det att den enligt

det nya avtalet beräknats till cirka 245 miljoner kronor eller ett 19 miljoner kronor

högre belopp. Frakttilläggen äro enligt det gamla avtalet upptagna till

57 miljoner, och enligt det nya avtalet till 20 miljoner kronor. Slutligen

skall enligt det nuvarande avtalet TGO för gäldande av LKAB:s skulder

utgiva 50 miljoner kronor, under det att enligt det nya avtalet denna utgift

försvinner.

I båda alternativen hava för erhållande av en bättre jämförelse dem

emellan jämväl beräknats värdet av inkomster och utgifter reducerat till

närvarande tid eller närmare bestämt den 1 oktober 1927. Härvid har

räknats med en räntesats av 5 Va procent. Vid en dylik jämförelse mellan

de båda avtalen uppkommer genom det nya avtalet en total mervinst av

64 miljoner kronor, beroende på den förut omnämnda ökade brytningen

under de närmaste åren. Av denna mervinst faller ’/8 på staten och 7/8

på bolaget.

I fråga om dessa slutsiffror har visserligen gjorts gällande, att vid deras

bedömande icke finge förbises en del påstådda ovisshetsmoment, vartill hänsyn

icke tagits i beräkningarna men som samtliga uppgivits påverka statens

vinst å nya avtalet i höjande riktning.

Enligt utskottets mening hava å andra sidan vid kalkylernas uppgörande

förbisetts vissa faktorer, som verka i motsatt riktning och vilka komma det

nya avtalet att framstå såsom för staten ogynnsamt.

Så har staten genom det nya avtalet i stort sett frånliänt sig möjligheterna

att efter år 1937 erhålla ökad järnvägsfrakt för malmen. Enligt

det nya avtalet skola de år 1907 fastställda fraktsatserna bibehållas oförändrade

ända fram till 1937 och sedermera höjas med allenast 35 öre för ton

(jämte en oviss utsikt till ytterligare höjning), medan vid fastställande av

järnvägsstyrelsens förslag till ny godstaxa andra malmtrafikanter skulle på

motsvarande sträckor erhålla sina frakter stegrade med 50—60 procent. Även

med beaktande att enligt gällande avtal fraktsatserna icke må höjas före år

1938 torde vinsten för bolaget av denna förmån böra skattas till betydande

belopp. I detta avseende må nämnas, att järnvägsstyrelsen ansett, att frakt
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

69

ten borde höjas med ytterligare 90 öre per ton, varvid dock räknats med en

jämförelsevis stor rabatt. Detta järnvägsstyrelsens förslag skulle tillföra

statens järnvägar en ökad inkomst av 7.2 miljoner kronor om året från och

med år 1938. Det kapitaliserade nuvärdet av denna merfrakt utgör cirka 71

miljoner kronor, därvid dock är att märka, att densamma delvis skulle gäldas

av staten, som också skulle få sin skatt från LKAB något minskad.

Även med beaktande härav innebär dock, såsom även kommerskollegium

framhållit, den låga järnvägsfrakten en avsevärd fördel för TGO.

Ett annat ovisshetsmoment är, att, medan Grängesbergsbolaget å sin sida

krävt gai’anti för järnvägsfrakterna, frågan om frakterna på bolagets båtar

lämnats fullständigt öppen. Det enda skydd, som i detta avseende är staten

tillförsäkrat, är rätten till inlösen av bolagets båtar efter värdering av

skiljomän. Som bekant verkställas malmtransporterna i betydande omfattning

med fartyg, tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade för malmtransport.

Utan tvivel är inkomsten av malmen jämväl beroende av sjöfrakterna

å dessa båtar. Nyssnämnda inlösningsbestämmelse torde dock icke

kunna betraktas som en tillfredsställande garanti i förevarande avseende.

Vidare är att märka den stora fördel, som TGO erhållit genom rätten till

ökad brytning i Grängesbergsgruvorna, en förmån, som vid beräkningen

icke åsatts något värde. Framhållas må ock, att genom det nya avtalet

staten förbundit sig att i ytterligare 10 år icke exportera järnmalm från

dess egna gruvor i Norrbotten.

Slutligen må här erinras om, att i 1907 års kontrakt är stadgat, att

LKAB under åren 1908—1932 äger utfrakta från Gällivare sammanlagt

18,750,000 ton malm, vilken kvantitet skall fördelas ungefärligen lika på

vart och ett av ifrågakomna år dock att under de första fem åren bolaget

äger utfrakta intill 1,000,000 ton årligen. Frånräknas den kvantitet av

5.000. 000 ton, som bolaget enligt denna bestämmelse ägt utfrakta under de

fem första åren 1908—1912, skulle alltså för perioden 1913—1932 återstå

cirka 14 miljoner ton eller omkring 700,000 ton för år. Vid beräkningen

av statens årliga inkomst från bolaget har emellertid bolaget på 1907 års

avtal avräknat hela den avsända årskvantiteten (vissa år utgörande över

1.000. 000 ton) och detta även i vad denna årskvantitet överstigit nyssnämnda

medelkvantitet av 700,000 ton. Bätteligen hade emellertid denna överkvantitet

bort avräknas på 1913 års avtal. Sedan bolaget alltså i strid med

1907 års kontrakt i förtid tillgodogjort sig fördelarna av detta kontrakt,

skulle nu bolaget vid antagande av den föreslagna nya överenskommelsen

undgå att taga konsekvenserna härav i form av biktning efter 1913 års

kontrakt med däri stadgade högre gottgörelse åt staten.

Den förändringen i avtalsförslaget har bland annat nu ifrågasatts, att

järnvägsfrakterna icke skulle fastställas för obestämd framtid utan blott i

första hand till och med den 30 september 1947. Denna ändring torde böra

betraktas såsom av behovet påkallad. Emellertid förringas i hög grad värdet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

av ändringen genom den rätt som medgivits bolaget att påyrka statsinlösen,

med lösesumman beräknad på en till 3,750,000 ton begränsad årskvantitet,

därest bolaget i ett visst läge finner detta ekonomiskt gynnsamt.

Enligt vad som upplysts skulle värdet av de ändringar i avtalsförslaget,

som sålunda förordats, kunna uppskattas till omkring 20 miljoner kronor.

Vid bedömandet av nu angivna belopp måste tagas hänsyn till de fördelar

och nackdelar, som avtalet i övrigt skulle medföra för de båda parterna och

vilka tidigare siffermässigt belysts. Ensamt den bolaget tillförsäkrade

garantin av vissa låga järnvägsfrakters orubbade bibehållande fram till

1947, eventuellt för ännu längre tid, torde mer än väl uppväga här angivna

belopp.

Att överhuvud någon mervinst genom det nya avtalet kunnat tillgodoräknas

staten har berott på att man vid beräkningarnas verkställande utgått från

den enligt utskottets mening godtyckliga förutsättningen, att malmbolagets

ledning, därest icke det nya avtalet biträdes, trots rådande avsättningsmöjligheter,

inskränker brytningen till 6,5 7 5 miljoner ton för år. Det har sålunda

vid kalkylernas uppgörande förutsatts, att gruvbolaget icke kommer

att före 1936 års slut bryta och utfrakta hela den enligt nuvarande avtal

tillåtna malmkvantiten. I följd härav har antagits, att staten skulle behöva

dels till TGO utgiva ersättning för outfraktad malm med omkring 20 miljoner

kronor och dels till bolaget leverera utfallna kvantiteter till ett värde

av cirka 66 miljoner kronor efter avdrag av kronoskatten.

I detta avseende är att märka hurusom LKAB enligt 1907, 1908 och

1913 års avtal äger planenligt utfrakta 6,420,000 ton malm för vart och ett

av åren 1925—1932. Härtill kommer enligt 1918 års avtal med TGO

Luossavaaramalm till en kvantitet av 350,000 ton samt enligt 1911 års

överenskommelse varpmalm till ej angiven kvantitet; en kvantitet av

200,000 ton varpmalm torde få räknas som planenlig i detta sammanhang.

Inalles uppgå dessa kvantiteter lapplandsmalm till (6,420,000 + 350,000 +

200,000) i runt tal 7.o miljoner ton (transporterna för Freja-, Tuollavaaramed

flera bolag häri ej inräknade). Härutöver äger LKAB jämlikt 1918

års tilläggsavtal rätt utfrakta från krigsåren kvarstående, då icke uttagna

malmkvantiteter, s. k. »utfallna kvantiteter», vilka bolaget under tiden intill

1932 icke medhinner utfrakta. (Se § 2 av 1918 års tilläggsavtal.)

Dessa kvantiteter hava beräknats till 14. i miljoner ton.

Såsom härav framgår räknades redan 1918 med en sannolik minimikvantitet

omkring 1925 av 7 miljoner ton, varjämte förutsattes ytterligare utfrakt

under närmaste åren av vissa i 1918 års tilläggsavtal angivna »utfallna

kvantiteter».

Såsom belysande för storleken av den malmkvantitet, som bolaget självt

tidigare avsett att under de närmaste åren utfrakta, torde böra återgivas

följande av TGO den 16 januari 1926 till järnvägsstyrelsen avlåtna skrivelse.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

71

»Till Kungl. Järnvägsstyrelsen.

Genom skrivelse av den 18 sistlidne november har styrelsen meddelat, att

gällande kontraktsbestämmelse därom att en transportökning av mer än

200,000 ton per år å Riksgränsbanan bör anmälas två år i förväg, vilken

bestämmelse genom överenskommelse under kristiden icke tillämpats, numera

skulle träda i kraft. Med anledning därav önskade styrelsen före 1926 års

slut underrättelse, i den händelse en kraftigare ökning i malmtransporten

kunde förväntas under 1928, och ville även erhålla uppgift om den transportmängd,

som kunde beräknas för år 1927.

Sedan vi på anförda skäl anhållit om uppskov med avlämnande av kontraktsenlig

anmälan till utgången av innevarande januari månad, har detta

av styrelsen genom skrivelse av den 29 december förra året medgivits.

Med anledning av ovanstående få vi nu anmäla, att vi för år 1927 beräkna

erforderliga fraktkvantiteter på följande sätt och innefatta nedanstående

kvantiteter såväl de kvantiteter vi äga frakta på grund av de egentliga

statskontrakten som det så kallade varpmalmskontraktet och Luossavaarakontraktet.

Till Narvik Till Luleå

Från Kiruna................................................... 5,500,000 ton 200,000 ton

» Malmberget........................................... — 1,400,000 »

Summa 5,500,000 ton 1,600,000 ton

eller tillsammans 7,100,000 ton.

För år 1928 beräknas följande kvantiteter:

Från Kiruna.................................................. 6,000,000 ton 450,000 ton

» Malmberget.......................................... — 1,550,000 »

Summa 6,000,000 ton 2,000,000 ton

eller tillsammans 8,000,000 ton.

I detta sammanhang få vi även erkänna mottagandet av styrelsens skrivelse

av den 2 dennes med förmälan, att den för år 1926 anmälda fraktkvantiteten,

6,700,000 ton, kan säkerställas endast under förutsättning att

malmen icke får stå lagrad i vagnar vid hamnarna, och anhöll styrelsen,

att vi ville tillse, att så ej skedde. Med anledning härav hava vi anmodat

våra förvaltningar att göra allt för att undvika denna användning av vagnarna

och för övrigt på allt sätt söka följa de anvisningar, som angående

trafiken givas av statens järnvägars trafikbefäl.

Stockholm den 16 januari 1926.

LU OSS AV A ÅR A-KIIRUNA V A ARA AKTIEBOLAG

dust. A. Wallin.»

Av vad sålunda förekommit torde enligt utskottets mening få anses ådagalagt

att man redan tidigare —• och utan att något nytt avtal för ändamålet

ansågs erforderligt — räknat med en årlig utfraktning av omkring

8,000,000 ton malm som normal. Att märka är hurusom i bolagets ifrågavarande

skrivelse uttryckligen angives, att beräkningarna — avseende 7.i

miljoner ton för 1927 och 8 miljoner ton för 1928 — grunda sig på redan

nu gällande överenskommelser. Till en rationell gruvdrift torde då också

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Statsutskottets utlåtande Nr 157.

höra att bolaget träffar anordningar för att minst en dylik malmkvantitet

må kunna uttagas.

Skulle i överensstämmelse med redan gällande avtal brytningen omedelbart

höjas till en högre medelårskvantitet, uppemot den kvantitet av 8 miljoner

ton, vilken enligt nya avtalet redan före 1936 skulle uttagas, utfaller den

ekonomiska jämförelsen för statens del avgjort till de nuvarande avtalens

förmån.

Beträffande nuvarande brytningsmöjligheter och erforderliga nyanläggningar

har emellertid av malmbolaget framhållits (se sid. 37 i propositionen),

att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och Gellivare endast

medgåve en brytning av något mer än 6 miljoner ton. Då de dyrbara nyanläggningar,

som erfordrades för en ökning av brytningen, måste vara slutamorterade

till 1936 års utgång, skulle stamaktieägarna icke hava något att

vinna genom en ökad brytning.

Enligt de upplysningar utskottet erhållit skulle de nya gruvanläggningarna

för ökad brytning vid Kiirunavaara till största delen utgöras av nya

malmskopor, lokomotiv och malmvagnar i gruvorna, krossverk med tillbehör,

tappningsanordningar vid kroSschakt, utvidgning av spårsystem m. m. Någon

närmare utredning i vad mån dessa anläggningar avse dagbrytningen —- vilken torde kunna beräknas i huvudsak vara avslutad omkring de närmaste

åren efter 1936 — eller den därefter följande djupbrytningen synes icke föreligga;

bolagets uppgifter angående kostnaderna av dessa nyanläggningar har

såvitt utskottet har sig bekant överhuvud icke granskats från statens sida

av sakkunnig person. Skulle i verkligheten svårigheter föreligga att före

1937 hinna nedamortera nödiga nyanläggningar, lärer statens medverkan

kunna utverkas för en komplettering av avtalen på denna punkt. Denna

komplettering kan exempelvis gå ut på att staten åtager sig att 1936 särskilt

betala viss del av dessa anläggningar.

Då så sent som 1922 en ny överenskommelse träffades med Grängesbergsbolaget

skedde detta med särskild tanke på att underlätta en statsinlösen

år 1936 samt att säkerställa det goda samarbetet med Grängesbergsbolaget

under avtalstiden. I sådant syfte gjordes från statens sida medgivanden,

som förutsågos komma att innebära stora fördelar för trafikbolaget. Med

hänsyn till att vinsten under den för en blivande statsinlösen grundläggande

vinstberäkningsperioden 1920—1929 antogs bliva starkt reducerad medgavs

sålunda bland annat en framflyttning av denna period till åren 1922—

1933 med inlösen tidigast den 31 december 1936. Under erinran att bolaget

vore framme med sina malmförsäljningar till omkring år 1930 uttalade

också departementschefen att det vore av vikt att genom uppgörelsen

kunna åstadkomma samförstånd rörande den försäljningspolitik som borde

föras för tiden härefter, önskvärdheten av en dylik mera rationell försäljningspolitik

framhölls just från malmbolagens sida såsom skäl för ovannämnda

framflyttning av vinstberäkningsperioden. Försäljningarna hade

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

73

— erinrades det — hittills skett huvudsakligast till Tyskland. Möjligt

vore, att detta land fortfarande bleve den viktigaste avsättningsorten, men

utsikterna härför vore dock minskade, måhända även därigenom att Tyskland

förlorat den väsentligaste delen av de lågprocentiga s. k. minettmalmer,

med vilka den från Sverige inköpta malmen i avsevärd omfattning uppblandats.

I varje fall visade de vunna erfarenheterna under den pågående

kristiden hän mot önskvärdheten av en malmmarknad å flera olika länder.

Upparbetandet av en sådan i England och Amerika, där dock redan köpare

funnes, kunde medföra betydande omkostnader, varför det enligt bolagens

mening borde vara befogat, att resultatet av malmbolagets verksamhet de

närmaste åren icke i samma grad, som enligt bestämmelserna i 1907 års

kontrakt, lades till grund för lösesummans bestämmande.

Det torde kunna sägas att om år 1922 dessa medgivanden gjordes, detta

skedde för att trygga en rationell och ostörd exploatering av malmfälten

i avvaktan på att frågan om statsinlösen inemot 1936 behövde tagas under

övervägande. Under sådana förhållanden måste det förvåna, att det nu

skall krävas att staten gör ytterligare eftergifter. Om bolagets nuvarande

ledning med ensidigt hänsynstagande till stamaktieägarna och med tanke

på att åt dem säkerställa en hög framtida inlösningssumma underlåter att

tillvarataga de möjligheter till malmavsättning, som just nu förefinnas,

måste detta betecknas som ett obehörigt hämmande av bolagets utveckling,

vilket tillika innebär en kränkning av den andre liälftendelägarens — statens

— intressen. En sådan ståndpunkt — allt framgent vidhållen — lärer

vara ägnad skapa misstro om möjligheterna att med nuvarande organisation

erhålla en för staten gynnsam exploatering av gruvorna.

Departementschefen har framhållit vikten ur det allmännas synpunkt av

att en rationell försäljningspolitik kunde föras beträffande de norrbottniska

malmfälten. Utskottet delar denna uppfattning men har för sin del icke

kunnat finna det övertygande ådagalagt, att nuvarande avtal utgöra hinder

för en dylik rationell avsättning av malmen; åtminstone kan utskottet icke

tillstyrka dessa överenskommelsers ersättande av en uppgörelse, vilken såsom

tidigare visats, måste för staten anses mera oförmånlig än gällande avtal.

Utan att i övrigt ingå på frågan huruvida staten år 1936 bör begagna

sin inlösningsrätt vill utskottet framhålla, hurusom redan med gällande avtal

och efter de kompletteringar, som häri år 1922 vidtagits, möjlighet föreligger

till en ökad malmavsättning på långtidskontrakt. Enligt vad som

under de förda förhandlingarna uppgivits uppgår den försäljningskvantitet,

som bolaget med nuvarande avtal under tiden 1927—1936 äger bryta till

cirka 8—9 miljoner ton för år. Genom 1922 års överenskommelse har också

på olika sätt sörjts för att malmförsäljningarna skola kunna fortgå ostört

och oberoende av huru med förvaltningen av ifrågavarande gruvor ordnas

efter 1936. Några olägenheter för inalmavsättningen torde alltså icke behöva

uppstå även om förevarande förslag till avtal icke antages.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

I den mån emellertid en komplettering av gällande avtal i dessa eller

andra avseenden kan vara nödig, torde en sådan efter nya förhandlingar

böra åstadkommas. Härvid torde ock kunna bliva fråga om statens medverkan

för att underlätta genomförandet av de nyanläggningar, som —

efter verkställd vederbörlig utredning — kunna befinnas erforderliga med

hänsyn till en utökad gruvdrift.

Med förmälan alltså att utskottet icke ansett det framlagda förslag till

nytt avtal med ifrågavarande bolag vara av beskaffenhet att böra från statens

sida godtagas, hemställer utskottet,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må av riksdagen bifallas;

b) att de av herrar Stendahl, Lindhagen, Asplund,

Dahlén m. fl., Hage och Carlsson-Frosterud m. fl. i ämnet

väckta motionerna (I: 344, 345 och 347 samt II: 466,

467, 468, 475 och 476) må anses besvarade med vad

utskottet sålunda anfört och hemställt.»

av herr Asplund, som, med instämmande i den av herr Lindblad m. fl.

avgivna reservationen, för egen del anfört följande:

Sammanställning över statens samlade inkomster inklusive skatter och frakttillägg

från krigsåren å malmbrytningen i Luossavaara, Kiirunavaara och Gällivare under

tiden 1 oktober 1927—30 september 2007 enligt till statsutskottet den 16 maj 1927

lämnade, justerade kalkyler av herrar Borgqvist och Waller vid följande alternativ:

Tidsperiod

Alt. Il: gällande avtal, in- lösen 1937

Miljoner ton

Alt. III: Föreslaget avtal

med inlösen 1947, eller

Alt. V: ingen inlösen

Miljoner ton

1 okt. 1927—31 dec. 1937, brytning......

67.3

80.»

1 jan. 1938—30 sept. 1940, » ......

20.6

22.0

1 okt. 1940—30 sept. 2007, » ......

536.»

536.0

Summa brytning under 80 år

623.9

638.3

Kvarstående malm enligt alt. II 14.4 miljoner ton, motsvarande en nettovinst av 85,275,000

kronor, vadan, om dessa 14.4 miljoner ton ej bliva brutna enligt nya avtalet, staten förlorar

42.6 miljoner kronor och dessutom i skatt 4.2 miljoner kronor, summa 46.8 miljoner kronor

av nedan angivna vinst enligt alt. III eller V för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157

75

—_—--

M i 1

j o n e

r k r o

n o r

Odiskonterade

värden

Kuvar.

avtal

inlösen

1937

Hya avtalsförsl.

Statens vinst (+)

eller förlust (—)

genom nya avtalet

enligt

Till 1 oktober

neddiskonterade

1927

värden

inlösen

1947

ingen

inlösen

enligt alternativen

.1 oktober 1937—til

december 1937:

Inkomst, skatt, fraktford-

alt. II

alt. III

alt. y

alt. in

alt. T

II

in

V

247.7

267.5

267.3

+ 19.8

-1- 19.8

171.6

200.2

200.2

1937: Inlösen, ersättning

lör outtagen malm •

1937: Eftergift å royalty

före 1 Q97..................

— 225.8

— 1 4

— 1.4

— 1.4

— 1.4

— 137.6

— 1.4

— 1.4

1 januari 1938—30

september 19''t 7:

Inkomster, skatter (med

avdrag för utfallna kvan-

367.4

229.0

17.3

— 245.4

229.0

— 138.4

— 138.4

156.2

99.7

1

!

99.7 i

1938—19U3: Ifrågasatt

återbetalning av TGO:s

royalty från 1928 — 1932

med halva beloppet ...

19U7: Inlösen (förlust i

jämf. med lösen 1937)

17.3

+ 17.3

— 19.6

+ 17.3

_

8.7

- 84.1

.

8.7

Netto 1 oktober 1977:

Alt. II: utöver skuldfria

389.3

190.2

Alt. Ill: utöver gruvor

med 50 milj. kr. skuld

Alt. V: över hälften av

gruvorna med 50 milj.

267.0

512.4

— 122.3

— 112.7

223.1

307.2

1 oktober 19i 7—30

september 1967:

Inkomster och skatter

859.2

805.6

524.8

— 53.6

— 334.4

173.5

162.7

104.7

1 oktober 1967—1

oktober 3007 ■■

Inkomster och skatter ...

1,718.4

1,611.3

1,049.0

— 107.1

— 668. s

79.9

74.9

1

43.4

Summa nettovinst 1 okto- ber 3007:

Alt. 11: utöver skuldfria

2,966.9

443.0

Alt. III: utöver gruvor

med 50 milj. kr. skuld

Alt. V: utöver lh av gru- vorna med 50 milj. kr.

skuld........................

2,683.9

2,086.8

— 283.0

—1,115.9

460.7

455.3

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

»Siffrorna i vidstående tabell äro sammanställda från de tab. II och III,

som finnas intagna i utskottsutlåtandets ekonomiska kalkyler; de äro i övrigt

stödda på herrar Borgqvists och Wallers i utlåtandet avtryckta beräkningar

med tillägg för den av utskottet föreslagna återbetalningen under åren 1938

—1942 av halva den royalty, TGO enligt avtalsförslaget skulle äga uppbära

under åren 1928—1932 å den i kalkylerna beräknade brytningen, tillsammans

17.3 miljoner kronor, vilket neddiskonterat till 710 1927 efter 5.5

procent motsvarar 8.7 miljoner kronor.

Den neddiskontering efter angivna 5.5 procent, som använts i kalkylerna,

kan visserligen vara att rekommendera t. ex. för en börsspekulant vid avgörande

av frågan om utbjudna aktiers verkliga värde, men för staten är det

ju ingalunda fråga om en sådan affär, utan här gäller det i lika hög grad

att se till kommande generationers intressen som de närmaste årens statsinkomster

från malmbrytningen. Betecknande för denna värdering är, att

medan inkomsterna under den första tioårsperioden, 247.7 respektive 267.5

miljoner kronor, genom diskonteringen värdesatts till respektive 171.6 och

200.2 miljoner kronor, ha våra barnbarns inkomster för de 40 åren 1968—

2007 enligt alt. II, 1,718.4 miljoner kronor, värderats till 79.9 miljoner kronor,

enligt alt. III, 1,611.3 miljoner kronor, värderats till 74.9 miljoner kronor

och enligt alt. V (nya avtalet utan någon statsinlösen), 1,049.6 miljoner

kronor, värderats till 43.4 miljoner kronor. En besynnerlighet i kalkylerna

är också att den merinkomst av 19.8 miljoner kronor, staten skulle åtnjuta

under de första tio åren enligt nya avtalet, fått ett till VI0 1927 neddiskonterat

värde av 28.6 miljoner kronor, d. v. s. om sistnämnda belopp vore insatt

i bank mot 5.5 procents ränta och uttag årligen gjordes för att täcka

vinstmarginalen mellan de nuvarande avtalen och det nya, så skulle vid

1937 års slut efter uttag av sammanlagt 19.8 miljoner kronor hela det insatta

kapitalet, 28.6 miljoner kronor, jämte upplupna räntor vara försvunnet.

Statens samlade vinst den 1 oktober 2007 utgör enligt de olika alternativen:

alt. II: nuvarande avtal, statsinlösen 1937: utöver skuldfria gruvor 2,967

miljoner kronor;

alt. III: nya utskottsförslaget, statsinlösen 1947: utöver gruvor med 50

miljoner kronor skuld 2,684 miljoner kronor;

alt. V: nya utskottsförslaget, utan statsinlösen: utöver 50 å 60 procent

av gruvorna med 50 miljoner kronor skuld 2,087 miljoner kronor.

Staten förlorar alltså under de åttio åren genom utskottets avtalsförslag

av den vinst, som erhålles genom statsinlösen 1937 med bibehållande av

nuvarande avtal: vid statsinlösen 1947 283 miljoner kronor, vartill kommer

50 miljoner kronor skuld å gruvorna; samt om ingen inlösen sker, 1,116

miljoner kronor (varav 226 miljoner kronor representera lösesumman för

hälften av gruvorna 1937 ocli motsvara en årlig inkomstminskning för

framtiden av 16.7 miljoner kronor).

Kan ej den större malmavsättning, som beräknats enligt det nya avtalet,

under de första tio åren, 14.4 miljoner kronor, uppnås på grund av inskränk
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 77

ningar eller avbrott i malmexporten, strejker eller lockouter eller dylikt, förlorar

staten av den i tabellen för alt. III och V angivna vinsten för 1928—1937 icke

mindre än 46.8 miljoner kronor, varigenom såväl vinstnettot för 1928—1937

enligt nya avtalet, utgörande, efter avdrag av eftergift till TGO å royalty

före 1927 1.4 miljoner kronor, 19.8—1.4 miljoner kronor = 18.4 miljoner

kronor, som även den genom utskottets ändringsförslag tillförda vinsten å

återbetald royalty, 17.3 miljoner kronor för åren 1938—1942, försvinna och

en nettoförlust av 11.7 miljoner kronor uppstår å utskottets avtalsförslag.

Nyssnämnda hälft av den royalty, TGO enligt utskottets avtalsförslag skulle

återbära till staten, inalles 17.3 miljoner kronor eller 3.46 miljoner kronor årligen

under fem år, representerar hela den vinst staten skulle göra genom de av

utskottet föreslagna förändringarna i finansministerns avtalsförslag. Bestämmelsen,

att staten skulle kunna få en nedsättning med 13.3 procent av lösesnmman

genom att först förklara sig icke vilja använda lösningsrätten år

1947 och därefter kräva så höga järnvägsfrakter, att bolaget finner sig föranlåtet

att begagna sin rätt att fordra statsinlösen med nämnda nedsättning

av lösensumman, är ju synnerligen osmaklig, då den avtalsfäster ett tillvägagångssätt,

som förut av det nya avtalets förespråkare betecknats såsom

staten föga värdigt. Men för det fall, att även den med 13.3 procent reducerade

lösensumman, vilken ju under alla förhållanden blir svåröverkomligare än

lösensumman enligt nuvarande avtal med den avdragsrätt å ungefär 100

miljoner kronor som staten har för malm, bruten å 1913 års avtal, och för

fraktfordran från kriget med räntor, kan vara ekonomiskt oförmånlig för

staten, blir ju enda resultatet, att bolaget, då staten i allt fall måste avstå

från inlösen, kan avvisa även de mest berättigade krav på frakthöjning och

få de förut gällande frakterna fortfarande gällande. Ty man får ej förglömma,

att för varje tioårsperiod, som går, blir en statsinlösen, där lösensumman

ej alls förminskas på grund av den minskade malmtillgången, allt

mindre förmånlig och svår att fullfölja.

De som »påbröd» av utskottet ifrågasatta, Aktiebolaget Nordsvenska malmfält

tillhöriga fyndigheterna, vilka värderats till 2.5 miljoner kronor, äro av

synnerligen tvivelaktigt värde, belägna långt från befintliga kommunikationer.

Av de i propositionen uppräknade fälten äro tre belägna å kronojord

och utmålen beviljade enbart å svavelkis eller apatit, vilka mineral voro

begärliga under kristiden, men under normala tider endast äro att räkna

som föroreningar i järnmalmen. Denna åter måste av bolaget, därest brytning

kommer till stånd, avskiljas genom anrikning och uppläggas å lämplig

plats för statens räkning. Övriga järnmalmsfyndigheter äro samtliga belägna

å enskild mark, en del av jordägarna hava bevakat sina jordägarandelar,

och statsgruvefält kunna icke, såsom utskottet tänkt sig, utläggas

utan föregående expropriation av den enskilda jorden och uppgörelse med

innehavarna av jordägarandelarna i fyndigheterna. Därtill kommer att

samtliga malmer äro starkt svavelhaltiga och till övervägande del så fattiga

att de måste anrikas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Efter konstaterandet av de stora A-malmstillgångarna å djupare nivåer i

Kiirunavaara måste de nu till LKAB hembjudna, aktiebolaget Nordsvenska

malmfält tillhöriga fyndigheterna betecknas såsom fullständigt betydelselösa

som reserv för den svenska järnhanteringen. Om de överhuvud med ekonomisk

vinst kunna tillgodogöras genom export, torde det böra överlämnas

åt nuvarande innehavare att för egen räkning anordna brytning och export

av malmen. Skulle sådant ifrågakomma, torde emellertid staten, med hänsyn

till den stora betydelsen härav för den svenska finnbygden, böra medverka

genom nödiga järnvägsanläggningar.

Då man velat beteckna vidhållandet av de Lindmanska avtalen av 1907

och 1908 samt de Adelsvärd-Hellnerska avtalen av år 1913 oaktat genom

senare avtal gjorda stora eftergifter till stamaktieägarna såsom »utpressningsförsök»

gent emot dessa, vilka betecknas såsom skapare av de stora

företagen, må här erinras om, att redan innan stamaktierna förvärvats av

nuvarande innehavare, gruvanläggningarna och eu avsevärd del av hamnanläggningarna

voro verkställda och att staten med flerdubbelt större kostnader

anlagt järnväg mellan Gellivare och Riksgränsen, efter att hava förvärvat

den av utlänningar byggda järnvägen Gellivare —Luleå och iståndsatt

densamma. Statens i järnvägen Luleå—Riksgränsen nedlagda kapital

utgör icke mindre än 121 miljoner kronor, vartill kommer det för denna

och för gruvdriftens förseende med kraft anlagda Porjus kraftverk med

Suorvaanläggningarna med ett nedlagt kapital av 36.5 miljoner kronor,

tillsammans alltså 157.5 miljoner kronor, varå staten, dock endast under

förutsättning, att statens järnvägar vinner i processen angående frakttillägg

för krigsåren, får fem procents vinst (för Porjus endast något över 4 procent),

medan stamaktieägarna å sitt nedlagda kapital, som torde endast

obetydligt överstiga halva beloppet, åtnjuter omkring femdubbla vinsten.

Allt sedan frågan om ökad malmexport utöver nuvarande kvantiteter blev

aktuell, hava, enligt till utskottet lämnade handlingar senast i november

1926, statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hävdat, att från slutet av nämnda

år återstå obrutna något över 80 miljoner ton malm eller något mer än 8

miljoner ton om året till den tid i slutet av år 1936, då statens lösningsrätt

inträder. Hänsyn till brytningskvantiteterna framtvinga ett nytt statsavtal,

först när anledning föreligger att överskrida ovannämnda brytningsmängd.

Ej heller innebära nu gällande statsavtal i och för sig något hinder

mot träffandet av leveransavtal, som avse tiden efter 1936 års utgång

(jämför bolagsordningens § 12). Verkställande direktörens uppfattning, att

vi i händelse av underhandlingar nästa vår med Westfaliska stålverkstrusten

om mångårigt kontrakt måste förklara, att vi om två eller tre år icke

längre äro i stånd att leverera ens de kvantiteter, som Westfalen under de

senaste åren plägat köpa av oss, beror sålunda av missuppfattning om de

möjligheter, som statsavtalen inrymma.

Vad angår möjligheterna för en ökad årsbrytning har beträffande Malmberget

i den till utskottets utlåtande fogade bilaga 2 av herrar Borgkvist,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

79

och Waller anförts att »i djupbrytningsmagasinen i Malmberget finnas betydligt

större kvantiteter än som erfordras för kontinuiteten». Vid sådant

förhållande torde inga svårigheter förefinnas, att därstädes utöka malmfångsten

till av dessa herrar avsedda 2 miljoner ton. Det ökade antal arbetare,

som krävas för den ökade urtappningen ur magasinen och utfraktningen

samt för tillredningsarbeten för nästa etage borde kunna inrymmas i

de bostäder, som blivit lediga genom minskningen av arbetarantalet från

1,700 å 1,800 (åren 1913—1919) till något över 900 år 1926, förutsatt nämligen

att bolaget under förstnämnda period fullgjort sin förpliktelse enligt

1907 års avtal angående tillhandahållande av arbetarbostäder.

I Kiruna skulle krävas en ökning av årsbrytningen med ungefär 850,000

ton utöver vad nuvarande anläggningar sägas medgiva. Enligt uppgifter i

pressen skall den nya malmskopa, som nyligen blivit levererad från Morgårdshammar,

ha en kapacitet av 2,000 ton per 8 timmars skift, alltså kunna

uttaga den ökade kvantiteten jämte motsvarande gråberg (ungefär 450,000

ton vid en malmprocent av 65 procent) på 650 skift eller vid dubbla skift

325 dygn. Med två sådana skopor borde hela den ökade brytningskvantiteten

kunna utlastas, men i kalkylerna över nödiga nyanläggningar ha upptagits

5 sådana. Övriga poster avse även till huvudsaklig del dagbrytningen

och måste avskrivas, medan denna ännu är den förhärskande, vadan

det icke med fog kan göras gällande, att av den ökade brytningen förorsakade

anläggningar borde i nämnvärd mån påföras brytningen efter 1936,

då densamma torde till större delen försiggå under jord. Att några större

förberedande arbeten för den underjordiska brytningen skulle behöva utföras

före denna tid, kan ej heller visas, då sådana redan äro färdiga till Sjötunnelns

nivå, där en omfattande un der jordsbrytning efter A-malm redan ägt

rum. Över denna nivå återstodo om man beräknar den ursprungliga malmtillgången

till 210 miljoner ton ned till 215 meters avvägning, vid förra

årets slut ungefär 150 miljoner ton, tillräckliga för en årlig brytning av 6

miljoner ton i 25 år d. v. s. till slutet av år 1951.

Att en med 850,000 ton ökad brytning skulle kräva eu ökning av arbetarstammen

med 500 man förefaller icke sannolikt, då hela nuvarande arbetarantalet

är 1,500 och hela antalet egentliga gruvarbetare i dagbrotten, där

den huvudsakliga ökningen skulle behövas, under fjolåret, då brytningen

var 4.0 5 miljoner ton, var 534 man. Den beräknade kostnaden 4,200,000

kronor för arbetarbostäder synes därför alltför hög, och då större delen av

byggnadsverksamheten under en lång följd av år varit förlagd utom bolagets

område och utförts genom egnahemsbyggen eller eljes av enskilda, torde så

även kunna ske i framtiden.

Om jag sålunda är övertygad, att inga anläggningar, för vilka med fog

kan göras gällande, att avskrivningarna böra utsträckas utöver tiden efter

1936, äro behövliga för ifrågasatt ökning av brytningen, är jag å andra

sidan ense med de i herrar Lindblads m. fl.:s reservation gjorda uttalandena,

att därest staten år 1937 begagnar sin lösningsrätt till stamaktierna i

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

LKAB skäl föreligga, att i den mån för brytning under Sjötunnelns nivå

gjorda anläggningar äro till nytta för fortsatt gruvdrift i förutvarande omfattning

staten betalar viss del av dessa anläggningar.

Jag ansluter mig sålunda till den av statsrepresentanterna i november

förlidet år uttalade uppfattningen, att intet hinder föreligger för bolaget att

företaga den önskade utvidgningen i malmexporten på grundval av gällande

avtal samt att med statsrepresentanternas medgivande träffa avtal om malmleveranser

även för tid efter 1936, och att sålunda dessa avtals ersättande

med ett nytt avtal icke är av förhållandet påkallat.

4) Den svenska järnhanteringens intressen för framtiden lida ett svårt

avbräck genom det nya avtalsförslaget. Vid den forcerade underjordiska

brytning, som måste äga rum under senare hälften av avtalsperioden, komma

de utmärkta a-malmstillgångarna i Kiirunavaara, som flera gånger om uppväga

tillgången av fosforren malm i Bergslagen, att blandas om med den

fosforrika malmen icke blott bliva utan värde för svensk järnhantering utan

även högst väsentligt nedsätta den fosforhaltiga malmens fosforhalt och därmed

dess värde. Det som i det nya avtalet bjudes, malm från Mertainen

till nedsatt pris men med villkor att upp till 75,000 ton om året av denna för

svensk järnhantering utomordentligt värdefulla malm skola få exporteras,

till gynnande i främsta rummet av våra farligaste utländska konkurrenter

på kvalitetsståltillverkningens område och beredande stark minskning för

framtiden av våra egna malmtillgångar av ifrågavarande slag, måste betecknas

som en medicin, som gör patienten för i morgon sjufallt värre. Däremot

vore en samtidig brytning av exportmalm i Svappavaara att förorda,

för finansiering av den bana å något över fyra mil, som blir nödvändig

för båda fältens exploatering.

Svappavaara-malmens medelfosforhalt av 0.5 å 0.6 procent bereder för

övrigt avsevärda svårigheter, därest den ej får ske i samband med försäljningen

av sådan fosforrik malm, som f. n. brytes i Kiruna. Därigenom

kunde även staten. återbekomma de stora direkta och indirekta kapitalutlägg,

inköpet av detta malmfält medförde och som helt och hållet hade till syfte

att skydda TGO för en då hotande konkurrens på den tyska malmmarknaden.

Enligt det nya avtalet skulle staten till 1947 års slut, d. v. s. i 40

års tid efter inköpet vara förhindrad exportera malm därifrån, vilket gör

att inköpssumman efter 5 procent kommer att växa till ett belopp av c:a

60 miljoner kronor.

De stora framtidsmöjligheterna för vårt land att med anlitande av sin

överflödande vattenkraft och sina stora tillgångar på skogs- och sågverksavfall

åstadkomma en billig tillverkning av tackjärn och järnsvamp

och därmed framkalla en önskvärd renässans för den i brist på billiga

råmaterial avtynande ståltillverkningen i Bergslagen, göra det till en

oavvislig plikt att fara försiktigt fram med våra största och bästa

malmtillgångar och icke för så lång tid som nu förutsatts binda åtminstone

de fosforfattiga kvaliteterna fast vid export i mycket stor utsträckning, var
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

81

igenom vår egen järnhanterings avsättningsmöjligheter på landet lida ett

mycket stort avbräck, i synnerhet sedan det med de nya direkta gasreduktionsmetoderna

och den elektriska stålsmältningen blivit möjligt, att med

våra goda och rika malmer även med koks framställa ett förstklassigt

material till billigt pris. Under sådana förhållanden måste fördelarna av

billig malm och billig kraft förbehållas de svenska stålverken som de enda

medlen att bibehålla avsättningsmöjligheterna på världsmarknaden för

svenskt stål.

I sitt utlåtande nr 144 har statsutskottets majoritet avstyrkt motioner med

begäran om utredning angående användningen av till statskassan inflytande

royalty och utdelning från de lappländska malmfälten, och första kammaren

har redan godtagit detta avstyrkande. Då likväl statsutskottets majoritet

ansett sig kunna redan i detta utlåtande återupptaga nämnda fråga, anser

jag mig också oförhindrat att, denna gång i anslutning till statsutskottets

majoritet betona vikten av att ifrågavarande väldiga inkomster till avsevärd

del måtte användas till räntabla företag med samma ord jag anfört i reservation

till det förstnämnda statsutskottsutlåtandet:

Då en gång malmtillgången måste taga slut eller brytningen i varje fall

måste komma ned till så stort djup, att den icke längre blir lönande, skulle

en ödesdiger minskning av statens inkomster uppstå, om de tidigare åtnjutna

inkomsterna icke i tillräcklig grad använts till ändamål av räntabel natur,

varigenom en ersättning kan beredas staten, sedan inkomsterna av malmbrytningen

upphört eller nedgått till mer blygsamma mått.

Även torde förtjäna påpekas, hurusom gruvbrytningen uti Norrbottens

län är en av huvudbetingelserna för dess ekonomiska existens. Det är därför

för länet av alldeles särskild betydelse, att innan gruvbrytningen nedgått

alltför långt från nuvarande dimensioner, andra näringskällor blivit så

utvecklade, att länets invånare kunna livnära sig å dessa.

Dessutom torde böra beaktas, att i den mån åtgärder kunna med anlitande

av de rikliga inkomsterna från gruvdriften vidtagas för åstadkommande av

en malmförädling, som nyttiggör den överflödande vattenkraften och det

myckna skogs- och sågverksavfallet, icke blott länets existensmöjligheter

kraftigt ökas, utan även den nu avtynande järn- och ståltillverkningen i

övriga delar av landet kan erhålla ett billigt råmaterial för vidareförädling,

varvid exportvärdet av dess produkter kan kraftigt ökas samtidigt som

malmtillgångarnas livslängd kan flerdubblas utan försämring av handelsbalansen.

Under åberopande av ovan anförda anhåller jag alltså att få instämma i

det uti herr Lindblads m. fl. reservation gjorda yrkandet att Kungl. Maj:ts

proposition nr 241 måtte av riksdagen avslås.

av herr Olsson i Kullenbergstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 höft. (Nr 157.)

6

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Bilaga 1.

Diverse synpunkter beträffande det föreslagna nya avtalet.

Vid utarbetningen av vår till utskottet lämnade kuvudutredning angående

den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet, ävensom under

diskussionen i statsutskottet, hava framkommit vissa synpunkter, som möjligen

kunde föranleda korrektioner i de av oss verkställda beräkningarna. Då

dessa emellertid därigenom skulle kompliceras, och då dessa synpunkter

praktiskt taget motväga varandra, torde det vara tillräckligt att här nedan

anföra dem.

Skattefrågan.

Av professor Kobb har framhållits, att man borde taga hänsyn icke endast

till de skatter, som LKAB betalar till staten, utan jämväl till de skatter,

som TGO:s aktieägare ha att betala under olika alternativ. En verkställd

utredning angående denna fråga har visat, att de skatter, staten vid tillämpning

av det nya förslaget med inlösen år 1947 skulle erhålla av aktieägarna,

överstiga de skatter, som staten erhåller vid tillämpning av de nuvarande

avtalen med inlösen år 1936. Skillnaden utgör kapitaliserad till den 1 oktober

1927 i runt tal 8 miljoner kronor.

Det må framhållas, att vid beräkning av vinst- och skattebelopp enligt de

föreslagna nya avtalen all royalty (både till staten och TGO) betraktats såsom

driftutgift och icke såsom inkomst. Därigenom har bolagets inkomst givetvis

utfallit större och statens sammanlagda inkomster utfallit mindre än om

royaltyn betraktats såsom skattepliktig inkomst.

Brytningskvantitetens inverkan på vinsten.

I beräkningarna har för varje år räknats med samma vinst per ton oberoende

av om kvantiteten blir något större eller mindre. I verkligheten

borde, därest brytningen begränsas under tiden t. o. m. 1936, bolagets försäljningspris

på malm sannolikt bliva något högre, och därmed bolagets

vinst högre än i beräkningarna angivits. Å andra sidan skulle statens vinst

efter 1936 bliva något ökad, om en del av dagbrytningsmalmen icke uttagits

dessförinnan.

Skuldfriheten.

Vid en brytning, som begränsas till 6,575 miljoner ton om året, bör nyanskaffningen

för malmfälten bliva obetydlig, medan de avskrivningar, som

upptagits i beräkningarna för nettovinsten för åren 1928—1936 äro betydande.

Därför torde det belopp, som TGO enligt propositionen och våra

beräkningar skulle behöva utbetala år 1936 för att göra LKAB skuldfritt,

i verkligheten bliva mindre än 50 miljoner kronor.

1913 års royalty för Gellivaremalmen.

Såsom i vår huvudutredning (sid. 30) angives, går staten vid tillämpning

av det nya avtalet eventuellt förlustig ett räntebelopp av 1.6 miljoner

kronor från Kiruna utöver vad vi i våra beräkningar medtagit.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 70 höft. (År 157. Bilagor.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Ersättning för outfraktad malm, vid hälftenbruk efter år 1937.

Vi hava i våra beräkningar för alternativ I (hälftenbruk efter år 1937)

icke upptagit någon ersättning till TGO för outfraktad malm, enär det synts

tvivelaktigt, huruvida TGO är berättigad till dylik ersättning. TGO torde

dock hava rätt därtill och bör då i nämnda alternativ TGO gottskrivas samt

från statens vinst avdragas för 4.3 miljoner ton malm 20.4 miljoner kronor,

vilka skola erläggas med en femtedel ett vart av åren 1938—1942 och vilka

per den 1 oktober 1927 hava ett värde av 10 miljoner kronor.

Grängeshergsgruvorna.

I beräkningarna har icke i siffror värderats den fördel, som TGO genom

det föreslagna nya avtalet ernår därigenom, att brytningen vid Grängesbergsgruvorna

får ökas till 1 miljon ton årligen (och att brytningen därstädes

blir fullt fri, därest inlösen av de lappländska malmfälten äger rum).

I själva verket finnes vid Grängesbergsfälten så stor outnyttjad brytning,

att bolaget även med nuvarande kontrakt skulle till mitten av år 1934

kunna upprätthålla en brytning av 1 miljon ton om året och till slutet av

år 1935 en brytning av c:a 900,000 ton om året. I genomsnitt torde väl

TGO icke komma över c:a 90 procent av den tillåtna maximikvantiteten.

Om man beräknar vinsten per ton Grängesbergsmalm till 3 kronor och antager,

att medgivandet innebär, att bolaget efter år 1935 kan öka brytningen

med 450,000 ton per år och vinsten med 1.3 5 miljoner kronor per år, så

motsvarar detta per 1 oktober 1927 en kapitaliserad vinst för bolaget av

c:a 15 miljoner kronor. Vid ett praktiskt bedömande av detta spörsmål bör

emellertid jämväl tagas i övervägande, i vad mån det kan låta sig, med

hänsyn till näringslivet i orten, göra att begränsa brytningen till 450,000 ton.

Bilaga 2.

Granskning av herr Stendahls motion nr 344 i l:sta kammaren.

Herr Stendahl har i sin motion nr 344 verkställt vissa beräkningar rörande

det föreslagna nya avtalet och därvid närmast sökt visa, att den vinst, som

TGO genom detsamma erhåller, skulle bliva oskäligt stor, ja rent av att TGO

skulle taga hela vinsten på den ökade brytningen.

Vid en verkställd granskning av de av herr Stendahl sålunda framlagda

siffrorna ha vi funnit, att de behöva i hög grad modifieras samt att desamma

efter dessa modifikationer rätt väl stämma med de resultat, vartill vi tidigare

kommit i våra beräkningar. Resultatet av vår granskning återgives

här i förkortad form.

Statens och TGO.s vinster under perioden 1928—36.

Herr Stendahl undersöker till en början, vilken vinst staten respektive

TGO skulle hava för tiden 1928—1936 enligt nuvarande avtal dels vid en

brytning av 5.8 miljoner ton om året, varav 4.8 miljoner i Kiruna och l.o

miljoner ton i Gellivare, dels ock vid en brytning av 8.0 miljoner ton om

året, varav 7.0 miljoner i Kiruna och l.o miljoner ton i Gellivare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157. 3

För detta ändamål beräknar S. först med ledning av LKAB:s förvaltn

i årsberättelse r för aren 1923 1926, att bruttovinsten per ton kan antagas

utgöra i medeltal 7.40 kronor i Kiruna och 5. o o kronor i Gellivare eller i

genomsnitt 7. o o kronor per ton.

Den av S. beräknade bruttovinsten är emellertid för låg. Vi hava tidigare

på tal om inlösensumman framhållit tre omständigheter, som böra medföra

korrektion av nettovinsten och jämväl av bruttovinsten, nämligen

avskrivningar å malmlager, skadestånd på grund av tidigare affärer samt

utgifter för frakttillägg beträffande tiden före år 1922. Dessa tre omständigheter

böra medföra en höjning av cirka 60 öre per ton. Vinsten kommer

ytterligare att ökas med cirka 60 öre per ton på grund av minskad brytningskostnad

och högre försäljningspris. Man kan därför räkna med en

vinst av cirka 8 kronor per ton, medan herr Stendahl räknat med 7 kronor

per ton.

Om man insätter bruttovinstsiffran 8 kronor per ton i herr Stendahls

tablåer å sid. 3 och 4 samt verkställer därav betingade justeringar av skattebeloppen,

avviker slutresultatet för perioden 1928—36 från det av motionären

angivna på följande sätt, varvid i statens vinst inräknats staten tillkommande

royalty ävensom skatt.

Tinst Enligt Stendahl Enligt Borgqnist och Galler

Vid 5.8 miljoner ton

för staten............... 87 milj. kr. 97 milj. kr.

» TGO ................ 195 » » 233 » »

vid 8.0 miljoner ton

för staten............... 160 » » 172 » »

» TGO ................ 243 » » 288 » »

Inlösensumman år 1936.

Jämväl lösesumman för fall av inlösen år 1936 har av herr Stendahl

beräknats för lågt, beroende därpå, att S. räknat med för låg nettovinst per

ton. Inlösensumman bör, såsom i våra till utskottet lämnade beräkningar

påvisats, icke beräknas lägre än till cirka 252 miljoner kronor i stället för

av herr Stendahl antagna cirka 235 miljoner kronor.

Det har under behandlingen i utskottet ifrågasatts, att vi skulle vid våra

beräkningar hava utgått från, att LKAB skulle under de kommande åren

eftersätta gällande avtalsbestämmelser om rationell malmbrytning och att

detta skulle vara anledningen till den stora skillnad, som föreligger mellan

herr Stendahls och våra beräkningar av nettovinsten. Detta är oriktigt

och hava vi utgått från, att LKAB skall liksom hittills sköta brytningen

på ett rationellt sätt.

Skuldfriheten.

Herr Stendahl har antagit det belopp, som TGO skulle hava att utgiva

för gäldande av LKAB:s skulder vid den lägre brytningen, till 64.7 miljoner

kronor. Tages hänsyn till icke bokfört övervärde å malmlagren samt värdet

av materialier i lager, reduceras emellertid beloppet, såsom i vår till utskottet

lämnade redogörelse påvisats, till högst 50 miljoner kronor.

Det har under förhandlingarna i utskottet invänts, att den vinst, som

LKAB kan förskaffa sig genom övervärde på malmlagren, icke bör anses

minska LKAB:s skulder utan i stället är att anse såsom en »utdelningsbar

vinst», vilken icke har någon inverkan på skuldsumman. Härtill må emellertid

anmärkas, att det för slutresultatet är likgiltigt, huruvida man anser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

övervärdet i malmlagret böra medföra en med 11 miljoner kronor ökad

utdelning för år 1936 eller användas till avbetalning å LKAB:s skulder.

Det har vidare framhållits, att, eftersom LKABts förvaltningsberättelser

redovisa en ränteutgift för året 1924—1925 av 3 miljoner kronor och för

året 1925—1926 ett ännu högre belopp samt bolaget erlägger blott 5 procent

ränta å sina skulder, bolagets medelskuld under året borde utgjort det förra

året 60 miljoner kronor och det senare året ännu högre belopp. Härtill må

erinras, att man först efter att hava gjort avdrag för den del av skulden,

som motsvaras av fordringar, malmlager (inklusive övervärde) samt materialier,

— i förevarande fall med ett sammanlagt värde av 24 miljoner —

kommer till den nettoskuld, som TGO har att gälda.

Nu kan visserligen antagas, att utdelningen kommer att ökas från det

belopp av 24.4 miljoner kronor, som upptagits i balansräkningen 30 september

1926 till cirka 30 å 31 miljoner kronor i slutet av år 1936, alltså

med cirka 6 miljoner kronor. Men denna ökade vinst måste motsvaras av

en ökning av tillgångarna, vilken ökning bör återfinnas bland posterna

»Fordringar» eller »Kassabehållning och i banker». Att märka är dessutom,

att övriga skulder komma att minskas genom avskrivningar, under

det att vid den begränsade brytningen någon nämnvärd nyanskaffning av

materiel ej behöver ske. Vid sådant förhållande torde redan det i propositionen

antagna skuldbeloppet av 50 miljoner kronor vara högt beräknat.

Därest brytningen ökas till 8 miljoner ton, torde det däremot vara riktigt

att öka skuldbeloppet med cirka 40 miljoner kronor, framför allt med hänsyn

till de nyanläggningar, vilka behöva utföras.

TGO.s »realisationsvinst» vid inlösen år 1936.

Herr Stendahl har gjort en beräkning av vad TGO:s »realisationsvinst»

skulle bliva i händelse av inlösen år 1936. Här skall göras en sammanställning

häröver upptagande såväl hans som våra siffror. Därvid synes

kunna godtagas herr Stendahls beräkning av såväl frakttillägget, 45 miljoner

kronor, som avdragen för uttagen 1913 års malm, 8 miljoner vid den lägre

och 41 miljoner vid den högre brytningen. Efter avdrag av dessa poster

blir netto-inlösensumman

vid 5.8 milj. ton brytning

» 8.0 » » »

enligt

Stendahl

182 milj. kr.

149 » »

enligt Borgquist

och Walter

199 milj. kr.

166 » »

Vid en eventuell inlösen år 1936 skulle

vid en brytning av 5.8 miljoner ton

enligt

Stendahl

enligt Borgquist

och Waller

mot en nettolösensumma av.......................

182

milj.

kr.

199 milj.

kr.

svara tillgångar bokförda i ........................

145

»

»

130

»

»

och uppstå en realisationsvinst av ............

37

»

69

»

»

men vid en brytning av 8.o miljoner ton

mot en nettolösensumma av........................

149

»

»

166

»

»

svara tillgångar bokförda i ........................

150

»

»

170

»

»

och uppstå ett underskott på ....................

— 1

»

»

— 4

»

»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

5

Vinst fördelning åren 1928—1936 enligt det föreslagna avtalet.

Går man därefter över till den vinst, som på basis av det föreslagna nya

avtalet skulle ernås av staten respektive TGO under tiden 1928 — 1936, så

blir denna

enligt enligt Borgqnist

Stendahl och Waller

för staten ........................................................ 214 milj. kr. 217 milj. kr.

» TGO............................................................ 214 » » 208 » »

Här har då återgivits å ena sidan de i motionen sid. 7 angivna siffrorna,

å den andra de enligt en mera exakt beräkningsmetod erhållna värden, som

angivits i våra till utskottet lämnade beräkningar.

Skillnaden mellan motionärens och vårt resultat är i detta fall mindre

avsevärd, beroende därpå, att motionären räknat med en maximikvantitet

av 9 miljoner ton, vi däremot med en maximikvantitet av 8 miljoner ton,

ehuruväl med något högre enhetspris. Den förefintliga skillnaden har

emellertid icke ansetts motivera en av oss verkställd kontrollräkning enligt

motionärens uppställningssätt.

Inlösensumman år 1947.

För inlösen år 1947 har herr Stendahl i sin motion räknat med en medelvinst

av 4.8 5 kronor per ton och kommit till en inlösensumma av 255

miljoner kronor.

Vi hava räknat med en medelvinst av 4.6 2 kronor per ton och en inlösensumma

av 245 miljoner kronor. De vinstsiffror, som ligga till grund för

den av oss använda medelvinsten, kunna erhållas ur tabell C i vår till

utskottet lämnade redogörelse (varvid dock skatten till staten först bör avräknas).

TGO.s »realisationsvinst» vid inlösen år 1947 enligt det föreslagna

nya avtalet.

Vill man följa motionärens tankegång beträffande år 1936, så bör från

lösenbeloppet år 1947 dragas det frakttillägg, som TGO skall enligt det föreslagna

nya avtalet betala till statens järnvägar, eller 20 miljoner kronor

med ränta på ränta, här räknad efter 5.5 procent, för tiden från den 1

oktober 1927 till 1 oktober 1947, vilket gör ett totalbelopp vid den senare

tidpunkten av 58 miljoner kronor.

Efter denna korrektion blir

enligt enligt Borgqnist

Stendahl och Waller

nettoinlösenbeloppet........................................ 197 milj. kr. 187 milj. kr.

Sålunda blir vid inlösen 30 september 1947 efter det föreslagna nya avtalet

enligt enligt Borgqnist

Stendahl och Waller

TGO:s »realisationsvinst» 255—80 = 175 milj. kr. 245—58—80 = 107 milj. kr.

Korrektion med hänsyn till vissa av motionären icke beaktade poster.

Motionären har förbigått: statens och TGO:s vinst från Luossavaara, TGO:s

förtjänst på varpmalmen i Gellivare och statens skatt därå, statens utgift

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 157

för lösning av byggnaderna å Luossavaara ävensom den inkomst TGO erhåller

å cirka 4 miljoner ton av 1913 års malm, vilken, med motionärens mindre

brytningsmängd, skulle återstå i Kiruna efter år 1936 såsom utfallen kvantitet.

Med hänsyn därtill böra göras följande tillägg och avdrag under förutsättning,

att inlösen sker år 1936:

för Luossavaaramalm...........

» Gellivareslig ..................

» inlösen av Luossavaara

för Staten resp. TGO

10.3 5.8 miljoner kronor.

0.3 2.o » »

— 2.5 2.5 » »

Summa

8.i

10.3

»

»

Därtill kommer vid brytning av 4.8

miljoner ton i Kiruna för utfallna kvan- titeter ................................................................

5.o

»

»

Summa

8.i

15.3

»

»

Jämförande sammanfattning.

En sammanfattning av de ovan angivna siffrorna, liknande den i motionen

på sid. 10 verkställda, giver följande resultat:

Enligt

Nu gällande avtal Nytt avtal

Vid brytning i miljoner ton per år ........

5.8

8.0

8.o

A. Statens sammanlagda inkomst

1928—1936:

1) Enligt S.....................................................

87

160

214

2) » B. o. W.........................................

105

180

217

B. TGO:s sammanlagda inkomst

1928—1936:

1) Enligt S.....................................................

195

243

(216)

214

2) » B. o. W.........................................

248

298

(240)

208

C. Lösensumma, som staten skall betala

(netto)

1) Enligt S.....................................................

182

149

255

2) » B. o. W.........................................

D. TGO:s »realisationsvinst»:

199

166

187

1) Enligt S ....................................................

37

— 1

(förlust 1

\37 vinst]

| 175

2) » B. o. W.........................................

69

— 4

(förlust )

)69 vinst]

| 107

allt i miljoner kronor.

F onderings förfarande vid högre brytning enligt nu gällande avtal.

Motionären har gjort det antagandet, att TGO vid 8 miljoner tons brytning

av vinsten under åren 1928—1936 avsätter 3 miljoner kronor årligen

(inalles sålunda 27 miljoner kronor), varigenom den direkta vinsten under

denna tid minskas från 243 till 216 miljoner kronor (det sista talet är i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

7

tabellen angivet inom parentes under B 1). Genom dessa avsättningar, förräntade

efter 5.5 procents ränta på ränta, skapas en fond av 38 miljoner

kronor vid slutet av år 1936, varigenom »realisationsförlusten» på 1 miljon

kronor förbytes till en »realisationsvinst» på 37 miljoner kronor, d. v. s.

samma belopp som vid 5.8 miljoner tons brytning. Undertecknade lia fullföljt

detta resonemang vid vår överslagsberäkning och därvid kommit till

det resultatet, att TGO skulle under tiden 1928—1936 behöva avsätta årligen

cirka 6.5 miljoner kronor, varigenom vinsten under dessa år skulle nedgå

från 298 till 240 miljoner kronor, men samtidigt en fond skulle skapas, som

vid 1936 års slut belöpte sig på 73 miljoner kronor, och med vars hjälp

»realisationsförlusten» på 4 miljoner kronor skulle kunna förvandlas till en

»realisationsvinst» av 69 miljoner kronor.

Jämförelse mellan alternativen med högre och lägre brytning enligt nu

gällande avtal.

Under liknande förutsättningar, nämligen att den av motionären antagna

fonderingen ägt rum och sålunda »realisationsvinsten» är densamma vid 5.8

miljoner tons brytning som vid 8 miljoner tons brytning, kommer motionären

till det resultatet, att TGO genom att gå in för högre brytning fålen

vinstökning av 216 — 195 = 21 miljoner kronor, medan undertecknade

komma till det resultatet, att bolaget lider en vinstminskning på 248 — 240

= 8 miljoner kronor.

Otvivelaktigt är emellertid, att staten skulle vid 8 miljoner tons brytning

få en betydande vinstökning, nämligen enligt motionären 73 miljoner kronor

och enligt undertecknade 75 miljoner kronor, samtidigt som inlösensumman

skulle minskas med 33 miljoner kronor. Härav är ju å ena sidan uppenbart,

att det skulle vara synnerligen förmånligt för staten att få brytningen

ökad enligt det gamla kontraktet, men å andra sidan synes det förklarligt,

om bolaget icke anser en forcering av brytningen vara med sin fördel

förenlig.

Detaljgranskning av motionärens resonemang beträffande TGO:s förtjänst

vid inlösen år 1947 gentemot en inlösen år 1936.

a) TGO.s vinst under åren 1928—1936.

Motionären kommer i sina beräkningar till det resultatet, att TGO skulle

för tiden 1928 — 1936 enligt förslaget till nytt avtal erhålla en vinst av

214 — 195 = 19 miljoner kronor utöver den, som erhålles med nuvarande

avtal vid 5.8 miljoner tons årlig brytning. Denna vinst skulle enligt motionärens

åsikt (sid. 11) »tillsammans med vissa andra fördelar, varom förut

talats, i det närmaste gå åt för att betala de förlikningsvis bestämda

frakttilläggen» av 20 miljoner kronor.

Enligt våra beräkningar skulle förslaget till nytt avtal tvärtom för ifrågavarande

tid för TGO medföra en inkomstminskning av 248 — 208 = 40 miljoner

kronor gentemot vad som med nuvarande avtal och 5.8 miljoner tons

brytning kan påräknas av bolaget. Frakttillägget kan alltså icke betalas

av någon ökad inkomst under åren 1928—1936. I konsekvens med motionärens

förfaringssätt vid inlösen år 1936 har frakttillägget i stället av oss

avdragits från inlösensumman år 1947.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

b) TGO:s »realisationsvinst».

Motionären yttrar vidare (sid. 11): »Helt lottlöst blir dock icke TGO. I

stället för att vid en inlösen den 31 december 1936 erhålla en realisationsvinst

av cirka 37 miljoner kronor å stamaktierna, stiger denna, om inlösen

sker den 30 september 1947, till 175 miljoner kronor eller med 138 miljoner

kronor.»

Enligt våra beräkningar skulle TGO vid inlösen år 1947 erhålla en

»realisationsvinst» av 107 miljoner kronor mot en »realisationsvinst» av 69

miljoner kronor vid inlösen år 1936, alltså en ökning av 38 miljoner kronor

i stället för av motionären antagna 138 miljoner kronor.

Varken den under a) omnämnda förlusten för TGO eller TGO:s under b)

angivna »realisationsvinst» bör dock bedömas isolerad från övriga vinst- och

förlustposter. Det är naturligtvis det samlade resultatet som är avgörande.

c) LKAB:s skuld vid inlösen år 1947.

Motionären anmärker, att staten enligt det nya avtalet skulle vid inlösen:

år 1947 erhålla aktier i ett ganska skuldsatt bolag, varemot staten vid inlösen

år 1936 skulle erhålla aktier i ett skuldfritt bolag.

Anmärkningen må vara formellt berättigad, i det att LKAB får antagas

vid en inlösen år 1947 vara belastat med en del skulder. Icke förty kan

emellertid denna anmärkning leda till vissa oberättigade slutsatser. Om

brytningen fortsattes med samma kvantitet, som torde komma att uttagas

om inlösen skall ske år 1936, nämligen cirka 6 miljoner ton per år, skulle

alla de anläggningar, som erfordras för denna brytning, även vid tillämpning

av det föreslagna nya avtalet, bliva avskrivna, om icke helt så nästan helt.

Enligt balansräkningen för den 30 september 1926 hava anläggningar och

byggnader samt inventarier upptagits till ett värde av cirka 47 miljoner

kronor. Med de i det nya avtalet angivna avskrivningskvoterna skulle dessa

poster år 1947 vara nedskrivna till cirka 13 miljoner kronor. Dessa 13 miljoner

kronor skulle motsvaras av anläggningar med stor livslängd, såsom

kajanläggningar och vissa byggnader. Eftersom alla inventarier avskrivas

med 8 procent, skulle alla nya sådana, som anskaffats före år 1936, vara

fullständigt avskrivna och inventarier, som anskaffats därefter, torde efter

allt att döma hava hunnit bliva väsentligt nedskrivna. Stationära maskinerier

såsom transformatorer, ångturbiner, kompressorer o. dyl. skulle icke behöva

i nämnvärd grad nyanskaffas vid en till 6 miljoner ton per år begränsad

brytning, och i den mån anskaffning skedde, skulle de med den stipulerade

avskrivningskvoten av 5 procent bliva hastigt nedskrivna. Kajanläggningar,

transportanläggningar och husbyggnader skulle icke behöva utvidgas. De

för djupbrytningen erforderliga anläggningarna skulle vidare med de i avtalet

angivna normerna i huvudsak avskrivas på driften i den mån de utfördes.

Om LKAB år 1947 är i någon avsevärd mån skuldbelastat, så måste

alltså detta i huvudsak bero därpå, att anläggningar ha utförts för större

brytning än 6 miljoner ton per år. Även dessa anläggningar komma, med

de i avtalsförslaget angivna avskrivningsnormerna, att till väsentlig del

vara avskrivna år 1947. Det får emellertid icke anses orimligt, att dylika

anläggningar delvis belasta företaget vid inlösen år 1947, då de i verkligheten

utgöra en merprestation från LKAB:s sida utöver dess prestation år

1936 vid inlösen enligt det nuvarande avtalet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

9

d) TGO:s vinst under åren 1937—1947.

Motionären fortsätter på följande sätt: »TGO erhåller vidare den fördelen,

att det under åren 1937—1947 kan räkna med 20 miljoner kronor årlig utdelning

på sitt aktieinnehav i LKAB. Detta i stället för den vinst å 10 miljoner

kronor, som de 120 miljoner kronor av inlösensumman, vilken belöper sig

på omskrivna aktier, kan beräknas ge. Detta är sålunda 110 miljoner kronor

i ytterligare vinst till TGO. Åven dessa får staten betala».

Enligt, våra beräkningar resultera de under a) och h) behandlade vinstoch

förlustbeloppen icke i en vinst utan en förlust för TGO. Det är därför

oriktigt att beträffande åren 1937—1947 tala om en ytterligare vinst genom

det föreslagna nya avtalet. Det gäller i stället att undersöka huru mycket

av TGO:s vinstökning under åren 1937—1947, som tag^s i anspråk för att

kompensera dess förlust i övrigt, och sedan fastställa vad som blir kvar

som resulterande vinst av det föreslagna nya avtalet. Vi övergå sålunda

till beräkning därav.

e) Slutresultatet för TGO.

Det har tidigare visat sig, att man vid ett praktiskt bedömande av nuvarande

avtals värde för TGO endast behöver taga hänsyn till det av motionärens

båda alternativ, som avser 5.8 miljoner tons brytning. Inlösensumman

blir i detta alternativ

enligt våra beräkningar................................................................... 252 milj. kr.

Enligt motionärens antaganden skall

därifrån dragas

för frakttillägg.............................................. 45 milj. kr.

för 1913 års malm ....................................... 8 » »

Enligt undertecknades beräkningar

skall vidare avdragas med hänsyn till LKAB:s

skulder ............................................................ 50 » » 103 » »

Återstår 149 milj. kr.

Inkomsten skulle enligt undertecknads beräkningar

bliva

enligt nuvarande avtal under tiden 1928—

1936................................................................... 248 milj. kr.

men enligt det nya avtalet under tiden 1928

—1936............................................................... 208_»__*_

Skillnad............................................................ 40 milj. kr.

Med 5.5 procents ränta motsvarar denna skillnad vid slutet

av år 1936 ................................................................................... 48 milj, kr.

Summa för TGO 31 december 1936 197 milj. kr.

Låt oss nu räkna med att av detta kapital avsättes ett så

stort belopp, att det den 1 oktober 1947 med ränta på ränta

efter 5.5 procent i 10 3/4 år motsvarar den av undertecknade

beräknade »nettoinlösensumman» av 187 miljoner kronor.

Därtill erfordras den 31 december 1936 .................................... 105 milj, kr.

TGO skulle efter att hava avsatt detta belopp den 31 december

1936 ytterligare disponera ................................................ 92 milj. kr.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Frågan är ju då: I vad mån är detta kapital på 92 miljoner kronor

mindre värt än de årliga utdelningar, som bolaget enligt det nya avtalet

skulle erhålla åren 1937—1947? Enligt undertecknades beräkningar kommer

den på TGO belöpande andelen av LKAB:s vinst under tiden 1 januari

1937—30 september 1947 att utgöra 207.5 miljoner kronor, eller i runt tal

19.3 miljoner kronor per år. Om man diskonterar de årliga vinstbeloppen

till den 31 december 1936, så erhålles ett värde av 154 miljoner kronor.

Jämföres detta med det ovan angivna beloppet 92 miljoner kronor, finner

man att TGO genom en övergång till det föreslagna nya avtalet vinner

154 — 92 = 62 miljoner kronor, om ställningen den 31 december 1936 lägges

till grund. Diskonterat till nutid (1 oktober 1927) motsvarar denna summa

ett kapital av 38 miljoner kronor.

Motsvarande belopp har i vår till utskottet överlämnade redogörelse för

den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet beräknats till 56

miljoner kronor. Att TGO:s vinstbelopp enligt här verkställda mera summariska

beräkning blivit 18 miljoner lägre, beror delvis på att motionären

satt LKAB:s frakttillägg enligt nuvarande avtal per 1 oktober 1927 till 27

miljoner kronor, medan vi i vår redogörelse antagit detta belopp till 35

miljoner kronor. Om vi använt motionärens frakttillägg, skulle TGO:s

vinstbelopp blivit 48 miljoner kronor.

Ovisshetsmoment beträffande den för TGO beräknade vinsten.

Vare sig man nu utgår ifrån att TGO:s behållna vinst av det föreslagna

nya avtalet — vid ett enligt motionären till 27 miljoner kronor per 1 oktober

1927 uppskattat frakttillägg — blir 38 eller 48 miljoner, måste det

noga beaktas, att denna vinst är beräknad på basis av vissa teoretiska förutsättningar,

som eventuellt icke komma att fullt motsvaras av verkligheten.

Beträffande denna fråga hänvisas till vad i vår huvudredogörelse anförts

under samma rubrik.

Slutligen må erinras därom, att det icke får anses självklart, att det föreslagna

nya avtalet skall jämföras med alternativet med inlösen år 1936,

utan eventuellt med alternativet med hälftenbruk efter år 1937.

LKAB.s skyldigheter enligt nuvarande avtal beträffande 1913 års malm,

under åren 1933—1936.

Herr Stendahl har i slutet av sin motion framhållit, att de av honom

gjorda beräkningarna för vinstfördelningen vid en årlig brytning 1928—

1936 av 5.8 miljoner ton skulle vara alltför ofördelaktiga för staten. Vid

dessa beräkningar hade nämligen räknats med att LKAB skulle under åren

1933—1936 bryta en kvantitet av 12 miljoner ton Kirunamalm, som enligt

1907 års avtal skulle belöpa på dessa år. Emellertid skulle, såvitt motionären

kunde finna, LKAB på grund av § 6 i 1913 års avtal bliva tvunget

att i stället bryta 12 miljoner ton av 1913 års malm, men vid inlösen år

1936 hava ersättning för 7 miljoner ton Kirunamalm enligt § 3 mom. 4 i

1922 års avtal. LKAB skulle därjämte bliva tvunget att i Gellivare bryta

större kvantitet 1913 års malm. Tillämpandet av 6 § i 1913 års avtal

skulle betyda en kraftig försämring för TGO och en motsvarande förbättring

för staten.

Med denna utgångspunkt har herr Stendahl i anslutning till sin motion

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

11

till diskussionerna i statsutskottet utarbetat en beräkning över vad staten

till slutet av år 1947 skulle erhålla i vinst på nuvarande avtal under förutsättning

„ „

att under perioden 1928—1936 årligen uttoges 4.8 miljoner ton från Kiruna,

1.4 miljoner ton från Gellivare samt 0.3 5 miljoner ton från Luossavaara,

att under åren 1933—1936 uttoges i första rummet 1913 ars malm,

att inlösen skedde år 1936 och

att därefter brytningen av staten ökades till 9 miljoner ton per år; samt

jämfört den sålunda erhållna vinsten med den vinst, staten skulle få enligt

nu föreslagna nya avtal vid inlösen år 1947.

Herr Stendahl har därvid beräknat, vilken vinst staten under åren 1928—

1936 erhåller genom det föreslagna nya avtalet (inklusive 20 miljoner frakttillägg)

utöver den vinst, som under samma år skulle hava ernåtts med

nuvarande avtal. Denna vinst har S. tänkt sig fonderad med 5 procent

ränta och sålunda kommit till det resultatet, att i slutet av år 1936 fonden

skulle uppgå till 124 miljoner kronor. Sedan har S. beräknat, huru mycket

fonden som skulle konsumeras genom att statens vinst under aren

1937—1947 blir mindre enligt det nya avtalet än om staten inlöst malmfälten

(efter betalning av ränta å en nettoinlösensumma av 190 miljoner

kronor). Fonden minskas därvid enligt S. till 70 miljoner kronor vid 1947

års utgång. . ..... „ ,

S. har emellertid begått ett förbiseende i dessa beräkningar. S. har nämligen

antagit, att LKAB icke kan under åren 1933—1936 tillgodogöra sig

någon som helst del av 1907 års Kirunamalm (inalles 12 miljoner ton) och

vidare antagit, att, eftersom staten endast är ersättningspliktig för högst

7 miljoner ton outtagen 1907 års malm, TGO skulle mista och staten i dess

ställe skörda vinsten på 5 miljoner ton 1907 års malm eller i runt tal

25 miljoner kronor. Även om emellertid S. skulle hava rätt i sin tolkning

av avtalen så tillvida att outtagen 1913 års malm under åren 1933—1936

behöver brytas med företräde framför 1907 års malm — vilket enligt vår

mening icke är fallet — så kan TGO ändå med en årlig brytning under

tiden 1928—1936 av 4.8 miljoner ton i Kiruna tillgodogöra sig all 1907 års

malm. Under inga omständigheter har nämligen LKAB någon uttagningsskyldighet

före år 1936 av de under kriget utfallna kvantiteterna, vilka,

vad angår Kiruna, uppgå till

cirka 9.7 miljoner ton 1907 års malm och

» 4.0 » » 1913 » »

Antag nu att LKAB under perioden 1 oktober 1927—1932 från Kiruna

uttager inalles 5 V4 x 4.8 = 25.2 miljoner ton, varav

hela tillgången på 1908 års malm ............................ 2.3 milj. ton

av 1907 års malm hela tillgången utöver de utfallna

kvantiteterna och därjämte 0.9 milj. ton av dessa

utfallna kvantiteter alltså ........................................ 20.8 »

och av 1913 års malm ................................................ 2.1 » »

Summa 25.2 milj. ton

så återstår det för perioden 1933—1936 utöver resterande utfallna kvantiteter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

av 1907 års malm ........................................................ 12 milj. ton

av 1913 års malm ....................................................... 14.2 » »

Summa 26.2 milj. ton

Brytningen är inalles 4.8 x 4 — 19.2 » » .

Av 1907 års kvantiteter måste alltså lämnas outtagna 26.2 — 19.2=7.0

miljoner ton, som enligt den uppfattning S. hävdat skall vara 1907 års

malm. Men för denna kvantitet av 1907 års malm äger bolaget rätt att få

ersättning.

Man bör sålunda öka den fond av 70 miljoner kronor, som S. erhållit vid

slutet av år 1947 med 25 miljoner -j- ränta under i genomsnitt 9 år. Vid

användning av 5 procent ränta blir fonden då vid slutet av år 1947 lika

med 70 -f- 39 = 109 miljoner kronor.

Herr Stendahl har vidare i denna kompletterande beräkning räknat med

att bruttolöseninsumman år 1947 med hänsyn till ökad fraktavgift, djupbrytning

m. m. blir endast 220 miljoner kronor, medan samma belopp för år

1936 av S. beräknats till 235 miljoner kronor.

Vid inlösen år 1936 har räknats med 45 miljoner avdrag med hänsyn till

frakttillägg. Avdraget å lösensumman på grund av bruten 1913 års malm

har utjämnats mot den ersättning, staten skall lämna TGO för 7 miljoner

ton outtagen 1907 års malm. Mot dessa båda förutsättningar är intet att

invända.

Ehuru S. i denna kompletterande beräkning närmast vill uppvisa huru

affären ter sig för statens räkning, har vid inlösen 1936 medtagits den

utbetalning TGO behöver göra för att LKAB skall bliva skuldfritt och S.

fasthåller där vid den i motionen angivna siffran, 65 miljoner kronor.

Därigenom kommer S. till den slutsatsen, att staten vid inlösen år 1947

erlägger 220 — [235 — 45 — 65] = 95 miljoner kronor högre belopp än år

1936, medan statens fonderade vinst år 1947 endast uppgår till 70 miljoner

kronor, ökningen av brytningen under åren 1928—1936 enligt det föreslagna

nya avtalet medför därför enligt S. en förlust för staten på 25 miljoner

kronor.

Om man i stället räknar med det korrigerade värdet på fonden samt den

verkliga utbetalning TGO har att verkställa vid inlösen år 1936, så utmynnar

beräkningen i stället i en vinst för staten. Fonden uppgår då till

109 miljoner kronor. Nettoinlösensumman år 1947 överstiger samma summa

för år 1936 med 220 — (235 — 45 — 50) = 80 miljoner kronor. Fonden överstiger

detta belopp med 109 — 80 = 29 miljoner kronor.

Men det bör även tagas hänsyn till att, även om TGO icke vid inlösen år

1947 betalar alla LKAB:s skulder, så har dock TGO under åren 1927—47

genom att bestrida hälften av de betydande avtalsenliga avskrivningarna i

verkligheten betalt en betydande del av LKAB:s skuld, vadan det icke är

riktigt att såsom S. gjort med varandra jämföra 1936 års inlösensumma

med avdrag av hela skuldbeloppet och 1947 års inlösensumma utan något

sådant avdrag.

I själva verket ger S. beräkning efter vederbörlig korrektion ungefär

samma resultat som våra till utskottet lämnade beräkningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

13

Tillägg med hänsyn till vissa av herr Stendahl under behandlingen i

statsutskottet framförda synpunkter.

1) Herr Stendahl har anfört att man, även om de gamla avtalen bestå,

kan vara viss om att brytningen fortgår i allo rationellt. Malmbolaget

skulle enligt herr Stendahl icke vara berättigat att gå in i berget och skala

ut de malmkörtlar, som ge det högsta priset, och ej heller äga rätt att bryta

så, att, om staten inlöser år 1936, malmbrytningen under flera år måste

väsentligt minskas innan nya anläggningar kunna utföras.

Därtill må framhållas, att bolaget givetvis måste sköta malmbrytningen

så, att malmfångsten även efter inlösen år 1936 kan bedrivas kontinuerligt

med oförminskad kvantitet. Men staten kan ingalunda fordra, att bolaget skall

exempelvis i djupbrytningsmagasinen ha hopat så stora kvantiteter malm.

som för närvarande finnas exempelvis i Malmberget och som äro betydligt

större än som erfordras för kontinuiteten. Enär vidare vederbörande bergmästare

för sin del anser, att bolagets nuvarande brytning i Kiruna är

rationell, torde det icke kunna göras någon invändning emot att bolaget,

före djupbrytningen av de fosforhaltiga partierna, först tillgodogör sig de

fosforrena partierna. Det enda sättet att tillvarataga dessa är just att de

brytas för sig före huvudmassan av malmen.

Slutligen finnes det även med iakttagande av föreskriften om en i allo

rationell malmbrytning vida marginaler beträffande vad bolaget är skyldigt

att verkställa i fråga om gråbergsbrytning och blivande djupbrytning i

Kiruna.

2) Herr Stendahl har anfört, att tillgodogörandet av malmfälten med fördel

skulle kunna överlämnas till ett aktiebolag, där de enskilda intressenterna,

som skulle sköta driften, blott skulle hava rätt till en till en fix procent

begränsad utdelning, men företrädesrätt till denna. De enskilda skulle

emellertid då icke hava något ekonomiskt intresse av att ernå bästa möjliga

ekonomiska resultat, och den förnämsta fördelen med det enskilda inslaget

skulle vara borta. I detta hänseende är naturligvis den i propositionen föreslagna

organisationen oerhört överlägsen den av herr Stendahl ifrågasatta.

3) Herr Stendahl har framhållit, hurusom enligt det föreslagna avtalet

staten skall lämna TGO en ersättning för det mervärde LKAB:s malmlager

kan ha den 30 september 1927, vilket är en utgift, som i utredningen ej

medtagits vid beräkningen av statens fördelar och olägenheter av nya malmavtalet.

Det har sagts, säger herr Stendahl, att någon hänsyn härtill ej

skall tagas, då LKAB eljest kunde försälja malmen till TGO. Detta är

visserligen enligt herr Stendahl en sak som i och för sig är riktig, men det

är blott motivet för bestämmelsen. Själva sakförhållandet att staten genom

denna bestämmelse åsamkas en utgift, utan att erhålla andra inkomster än

dem, vartill i utredningen redan tagits hänsyn, ändrar dock icke invändningen.

I propositionen säges, att å de lager, vilka förefunnos den 30 september 1926,

ersättningen skall bliva 5.5 miljoner kronor. Med hänsyn till väntad minskning

i lagerbehållningen torde det därför enligt herr Stendahl vara berättigat

att minska statens beräknade fördelar enligt nya avtalet med 3 miljoner

kronor.

Den av herr Stendahl här framställda anmärkningen kan anses hava ett

visst formellt berättigande, men i realiteten är den obefogad. Herr Stendahl

förbiser nämligen att, därest staten skulle år 1936 inlösa företaget, staten

skulle bliva tvungen att lösa en del av det malmlager, som då funnes i

hamnarna. Gjorde staten icke detta, kunde nämligen exporten icke drivas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

utan avbrott vid övergången, och ett dylikt avbrott bleve säkerligen dyrbarare

för staten. Staten finge år 1936 lösa hela det lager, som erfordrades

för bibehållande av kontinuiteten, under det att staten enligt det föreslagna

nya avtalet behöver lösa blott halva lagret. Vi hava ansett det riktigast att

icke i något av de av oss antagna alternativen upptaga någon lösensumma ,

för dylikt malmlager, utan låta dessa gå i kvittning mot varandra.

Stockholm den 23 maj 1927.

Bilaga 3.

Granskning av vinstberäkningarna i herr Asplunds motion nr 347.

Jämväl herr Asplund har i motion nr 347 å sid. 18—20 verkställt en

beräkning, huru statens vinst skulle ställa sig enligt det föreslagna nya avtalet

i jämförelse med vinsten enligt nu gällande avtal. Härvid har herr

Asplund i fråga om vinsten enligt nuvarande avtal räknat med två olika

alternativ A och B. Vid alternativ A antages LKAB hava hunnit före

1936 års slut utfrakta hela den enligt nuvarande avtal tillåtna kvantiteten,

under det att vid alternativ B icke hela kvantiteten skulle uttagas, utan en

avsevärd kvantitet återstå, varav viss del skulle såsom utfallen kvantitet

levereras till TGO, en annan del lösas av staten och resten utan lösen hemfalla

till staten. Herr Asplund kommer till det resultat, att det föreslagna

nya avtalet skulle för staten medföra en förlust, som allt efter storleken av

nettovinsten per ton skulle variera gent emot alternativ A mellan 343 och

414 miljoner kronor samt gentemot alternativ B mellan 324 och 387 miljoner

kronor.

Redan storleken av dessa fantastiska siffror tyda på att herr Asplunds

beräkningar måste lida av några grundväsentliga fel. En närmare granskning

visar att så ock är förhållandet. Vi vilja i det följande endast framhålla

de viktigaste av dessa fel.

I sitt alternativ A har såsom nämnts herr Asplund utgått från att LKAB

skall under tiden till 1936 års utgång bryta och utfrakta samtliga de enligt

nuvarande avtal medgivna malmkvantiteterna. Som vi förut påpekat, får

det anses uteslutet, att bolaget skall göra detta. Man kan fördenskull bortse

från herr Asplunds alternativ A och inskränka granskningen till statens

vinst enligt hans alternativ B och statens vinst enligt det föreslagna nya

avtalet alternativ C.

Herr Asplund har genomfört sina beräkningar under förutsättning av en

vinst per ton malm under de kommande åren av 4 alternativt 5 alternativt

6 kronor. Av dessa ansluter sig alternativet med 5 kronors vinst närmast

till de verkliga förhållandena och granskningen baseras därför på detta

alternativ. Emellertid må framhållas att det icke är riktigt att — vid lika

försäljningspris — räkna med en konstant vinst under hela tiden 1927—

1947. Vinsten minskas nämligen väsentligt under åren 1938—1947 med

hänsyn till ökad frakt, brytning i Kiruna på djupet och i den lägst belägna

delen av dagbrytningen samt proportionsvis större brytning i Gellivare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

15

Herr Asplund finner att staten vid 5 kronors vinst under tiden t. o. m.

år 1947 förlorar 355 miljoner kronor genom att det föreslagna nya avtalet

tillämpas i stället för de nuvarande avtalen med inlösen år 1936.

1) Herr Asplund beräknar att man vid tillämpning av det

föreslagna nya avtalet uttager 27 miljoner ton malm mera

än vid tillämpning av de nuvarande avtalen, varigenom staten

tillfogas en förlust på........................................................................ 135 milj. kr.

Den malm, som i senare fallet skulle sparas till tiden efter

år 1947, blir antingen djupbrytningsmalm eller så ogynnsamt

belägen dagbrytningsmalm, att brytningskostnaden för densamma

blir ungefär lika hög som för djupbrytningsmalm.

Besparingen innebär att man om c:a 150 år kan göra en vinst,

vars storlek av lättförklarliga skäl icke kan fastställas. I nutid

representerar emellertid denna ett så litet kapitalvärde, att

det kan praktiskt taget försummas.

2) Inlösensumman är för år 1947 beräknad 266 — 245 = 21

miljoner för högt. Inlösensumman för år 1947 räknad 252 —

219 = 33 miljoner för lågt. Gör tillsammans ............................ 54 » »

3) Skillnaden mellan statens vinst under tiden 1937—1948

vid å ena sidan tillämpning av de nuvarande avtalen samt å

andra sidan tillämpning av det föreslagna nya avtalet är av

herr Asplund beräknad till 248 miljoner, men bör enligt vår

mening, då hänsyn jämväl tages till statens skatteinkomster,

vara 218 miljoner. Skillnaden beror dock delvis på att herr

Asplund räknat med 9 miljoner tons brytning, medan vi räknat

med 8 miljoner tons brytning. Gör 248—218 .................... 30 » »

4) Herr Asplund räknar med att TGO:s fritagning från skyldigheten

att överlämna LKAB skuldfritt innebär en eftergift

på 50 miljoner kronor. Med hänsyn till att TGO vid hälftenbruket

intill år 1947 till hälften deltager i de betydande avtalsenliga

avskrivningarna, måste detta belopp reduceras till

ungefär hälften. Gör........................................................................ 25___»___»_

Summa 244 milj. kr.

Genom dessa första korrektioner minskas alltså den beräknade förlusten

från 355 till 111 miljoner kronor.

Större delen av denna resterande »förlust» torde bero därpå, att herr

Asplund direkt med varandra jämfört vinstbelopp, som utfalla vid helt olika

tidpunkter och sålunda i allmänhet förbisett räntefrågan.

Därjämte synes emellertid herr Asplund hava räknat med att LKAB skulle

vara tvunget att under åren 1933—1936 i Kiruna uttaga endast 1913 års

malm och därigenom kommit till en för TGO minskad och för staten med

eea 25 miljoner kronor ökad inkomst utöver vad som i verkligheten blir

fallet. Beträffande denna fråga hänvisas till den förklaring, som å sid. 11

och 12 lämnats vid granskningen av herr Stendahls inlägg.

Det synes icke vara motiverat att post för post granska bergmästare Asplunds

beräkningar.

Stockholm den 24 maj 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gr s. 1 i texten