Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar ti Spetsbergen.

1927-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:29, Utlåtande i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar ti Spetsbergen.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 2i).

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 2. e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående bevarande

i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar ti

Spetsbergen.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herrar A. C. Lindblad och C. /. Asplund

väckt, till statsutskottet remitterad motion (nr 99) har hemställts, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyat, skyndsamt övervägande

av frågan om bevarande av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen

i svensk ägo, ävensom att, därest skäliga villkor för övertagande av fyndigheterna

fortfarande kunna erhållas, redan för innevarande års riksdag

framlägga förslag i ärendet.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse till Konungen den 29 maj 1926 anmälde riksdagen (statsutskottets

utlåtande nr 90 och memorial nr 105, riksdagens skrivelse nr 282), att riksdagen i

anledning av proposition nr 195 angående statens övertagande av vissa fordringar

hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m. dels bemyndigat

Kungl. Maj:t att vidtaga nödiga åtgärder för avvecklande på lämpligaste

sätt av statens engagemang i bolaget, dels ock för detta ändamål anvisat

visst anslag.

Under erinran om att det slutliga avgörandet fattades genom gemensam

votering hava motionärerna framhållit vissa nytillkomna omständigheter, som

ytterligare styrka den av statsutskottets majoritet år 1926 intagna ståndpunkten,

att dessa fyndigheter borde bibehållas i svensk ägo.

I detta avseende hava motionärerna anfört bland annat följande.

»Sålunda har den engelska kolstrejken under förlidet år visat, att även

utan krigiska förvecklingar sådana situationer kunna inträda på den europeiska

kolmarknaden, att landets behöriga förseende med importerat kolbränsle

kan äventyras.

För de s. k. direkta järnframställningsmetoderna spelar tillgången. på

fossilt bränsle en betydande roll och med de framsteg, dessa metoder gjort

under sistlidne år, kan tillgången på spetsbergskol bliva av betydelse för

tillgodogörande i en något mera förädlad form av järnmalmsfyndigheterna i

norra Sverige, dit fraktförhållandena från Spetsbergen äro betydligt gynnsammare

än till övriga delar av landet. Inom tio år har riksdagen att taga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2,9. 9

ställning till frågan om statens inlösen av stamaktierna i Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag. I samband därmed kan det visa sig vara värdefullt

att äga tillgång till spetsbergskolen. Enligt vad i ovannämnda proposition

(sid. 42) angives, skulle även, om det under denna tid skulle befinnas

lämpligt att låta arbetet ligga nere, de erforderliga årliga kostnaderna kunna

begränsas till relativt blygsamma belopp.

Den omständighet, som vi emellertid anse böra tillmätas den största betydelsen

i denna fråga, är de stora framsteg i avseende på lösningen av

problemet att framställa flytande bränslen, såsom bensin o. dyl., av stenkol.

Det uppgives, att redan tvänne stora fabriker för sådant ändamål äro under

uppförande i Tyskland, och att frågan även på annat håll, till och med hos

världens största bensinproducent, Nordamerikas förenta stater, tillmätes

stor betydelse, framgår av det faktum, att det högt ansedda Carnegie Institut

of Technology sistlidne år den 15—19 november anordnade eu konferens

i Pittsburgh, vilken, enligt Ingenjörsvetenskapsakademiens yttrande

rörande efterkommande av inbjudan att sända en svensk representant till

konferensen, syntes avse att åstadkomma en sammanfattning av vad som

hittills uträttats i laboratorier och experimentanläggningar i de olika länderna

med avseende på i främsta rummet det högeligen aktuella problemet

att ur kolbränsle utdraga brännoljor. Vi leva i en tid, då tillgång till flytande

bränsle av olika slag gott kan sägas vara en livsbetingelse för såväl

samfärdsel som industri. Då den tekniska sidan av saken torde vara tillräckligt

utarbetad för att möjligheten av oljornas framställning på antytt

sätt skall vara säkerställd, även om fabriksdrift i tillräcklig omfattning för

bedömande av de hittills tillämpade förfaringssättens ekonomiska tillgodogörande

måhända ännu icke hunnit utföras, synes oss tillbörlig försiktighet

bjuda att i svensk ägo behålla stenkolstillgångarne på Spetsbergen, av vilka

vi med dessa nya metoder kunna påräkna att få vårt behov av brännoljor

fyllt under lång tid.

Vi hava förvissat oss om, att likvidationen icke fortskridit så långt, att

något avtal om försäljning av det Sveagruvan omfattande Braganzadistriktet

ännu träffats och att alltså möjlighet ännu föreligger att åt Sverige bevara

denna tillgång.»

Utskottet har tidigare vid'') flera tillfällen i samband med Spetsbergsfrågans

behandling närmare utvecklat de olika skäl, som tala för att åt

landet bevara ifrågavarande fyndigheter, vilka inrymma kollager av största

mäktighet och tillräckliga att för århundraden framåt lämna ett för landet

mycket betydelsefullt bränsletillskott. Därvid har ock erinrats om de ansträngningar

och uppoffringar, som andra nationer för närvarande underkasta

sig för att säkerställa det framtida bränslebehovet, varom bland annat vittna

de stora norska och holländska kolföretagen på Spetsbergen ävensom överhuvud

den rådande allmänna internationella konkurrensen på bränsleområdet.

Sedan emellertid opåräknade svårigheter i form av kolprisets katastrofartade

fall och en inträffad gruvbrand mött för ett uppehållande av svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergens fortsatta verksamhet, har 1926 års riksdag,

med förkastande av ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om statens inträde

som ensam intressent i företaget, fattat beslut om bemyndigande för Kungl.

Maj:t att på lämpligaste sätt avveckla statens därvarande engagemang.

Om än, såsom riksdagen lärer förutsatt, det torde kunna visa sig möjligt

att finna utländsk köpare till företaget, måste dock utskottet, i likhet med

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 21 haft. (Nr 28—29.) 503 27 2

Utskottets

yttrande
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

motionärerna, finna vägande skäl tala för en förnyad omprövning av frågan.

Enligt utskottets mening vore det nämligen ur olika synpunkter mycket beklagligt,

om dessa betydande tillgångar på én för landets industriella utveckling

synnerligen viktig råvara skulle beliöva frånhändas landet, sedan

desamma nu med betydande ekonomiska uppoffringar tagits i besittning för

svensk räkning. Den ytterligare kapitalinsats, som för ändamålet kan bliva

erforderlig, torde få anses jämförelsevis ringa. I avseende härå må erinras,

hurusom den i 1926 års proposition framlagda uppgörelsen om fyndigheternas

överlåtande på staten förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor. Härtill

beräknades komma vissa årliga kostnader för företagets fortsatta förvaltning

m. m., uppskattade till 10,000 kronor för år. Efter omkring 10 år måste

enligt gällande bergverksordning för Spetsbergen (Svalbard) företagas vissa

utmålsarbeten och ungefär fem år därefter beräknades inträda skyldighet att

idka gruvdrift i sådan omfattning att cirka 15 man vore i verksamhet å

Spetsbergen året om.

De närmaste årens administrationsutgifter kunna alltså hållas inom en

mycket begränsad ram, och möjlighet föreligger att utan större kostnad

tillsvidare bibehålla dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare

klarläggande av de motionsvis berörda, nu mycket aktuella problemen

om kolets framtida industriella användning, av vilkas lösning frågan om

spetsbergsfyndigheternas framtida brytningsvärde torde vara till en viss grad

avhängig.

Utskottet anser det alltså vara av vikt att ett förnyat övervägande kommer

till stånd rörande ifrågavarande koltillgångars bibehållande i svensk

ägo. Enligt utskottets mening bör härvid särskilt undersökas, huruvida

icke på grundval av det hittillsvarande bolaget eu nybildning under statens

medverkan av ett liknande företag kan åstadkommas. Tidigare från olika

näringssammanslutningar gjorda uttalanden torde nämligen giva viss rätt

antaga att på enskilt håll intresse alltjämt skall förefinnas och komma att

ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande åt landet

Under alla förhållanden bör fasthållas, att den ytterligare kapitalinsats, som

från statens sida kan påräknas, måste bliva tämligen begränsad. .

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning rörande ett fortsatt bevarande i svensk ägo av ifrågavarande

fyndigheter på Spetsbergen samt för riksdagen framlägga

det förslag i ärendet, som härav kan föranledas.

Stockholm den 4 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAKNZELIUS.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 29.

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqyist,

A. Pers, C. I. Asplund, P. A. Bergström, G. G. V. Hammarskjöld och K. A. W.

Björck'',

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson

i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,

E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm,

G. Strindlunä, P. C. Jonsson och K. S. V. Ward.

Reservation:

av. herrar S. H. Kvarnzelius, C. P. V. Nilsson i Gränebo, A. Pers, S.

Bengtsson i Norup, G. Strindlunä och P. C. Jonsson, vilka ansett att utskottet

bort avstyrka den i ämnet väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:67 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bevarande i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar å Spetsbergen. s. 8 i texten