Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar.

1927-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning

av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning

för depositioner och slottssamlingar.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,

punkt 15, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag

till ökning av arbetskrafterna vid nationalmuseets avdelning för depositioner

och slottssamlingar, för ändamålet beräkna för budgetåret 1927—1928 ett

extra anslag av 7,500 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 28 januari

1927 dagtecknad proposition, nr 92, vilken hänvisats till statsutskottet för

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

till förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner

och slottssamlingar för budgetåret 1927—1928 anvisa under åttonde

huvudtiteln ett extra anslag av 7,500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Departementschefen lämnar i statsrådsprotokollet en utförlig redogörelse

för vad som hittills utförts på depositionsavdelningens skilda områden samt

framlägger en detaljerad plan för arbetenas vid denna avdelning fortsatta

bedrivande och utveckling i syfte att göra nationalmusei konstsamlingar

tillgängliga för en bredare allmänhet.

Vad angår denna plan framhåller departementschefen till en början beträffande

slottssamlingarna, att ett vidsträcktare utnyttjande av dessa samlingar

vore synnerligen önskvärt. En fortsatt katalogisering av samlingarna

borde ske, liksom den påbörjade fotografiska huvudkatalogen över Gripsholmssamlingen

borde bringas till sin fullbordan. Det viktigaste syntes

departementschefen dock vara vidtagande av sådana anordningar, varigenom

själva tavelbestånden kunde bliva kända och uppskattade av en större allmänhet.

På ett synnerligen lyckligt sätt hade samlingarnas museala utnyttjande

hittills skett genom anordnande av vissa kurser och skolresor, förenade

med föredrag samt sakkunnig ledning och visning. I hög grad önskBihang

till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 25 käft. (AV 42—50.) 1

Verksamheten

vid

deposition9- avdelningen•

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

ligt vore, att denna verksamhet kunde fullföljas och utvecklas under depositionsintendentens

ledning. Något särskilt statsanslag för detta ändamål

torde icke behöva beräknas, utan syntes dessa kurser kunna finansieras antingen

av deltagarna själva eller förmedelst till dylika fortbildningskurser

eller motsvarande ändamål anvisade anslag.

Vad därefter beträffade den så att säga egentliga depositionsverksamheten,

hade denna efter den nya intendenturens tillkomst genom beslut av 1917

års riksdag kunnat ske på ett mera planmässigt och målmedvetet sätt än

tillförene. De deponerade konstverken hade huvudsakligen placerats i ämbetsbyggnader,

landshövdingeresidens och legationsbyggnader samt i landsortsmuseer,

allt i syfte att låta »den offentliga miljön» få del av statens

konstsamlingar. Departementschefen erinrar vidare, att Kungl. Maj:t genom

beslut den 23 februari 1923 medgivit, att ett penninglotteri finge anordnas,

vars behållning till större delen skulle tillfalla en av Kungl. Maj:t samma

dag tillsatt nämnd för inköp av konstverk. Syftet hade varit att bringa

hjälp i det nödläge, vari en mängd svenska konstnärer för det dåvarande

befunne sig, och nämndens arbete skulle gå ut på att inköpa målningar och

skulpturer företrädesvis av de bildande konstnärer, som ville erbjuda sådana

till inköp. Av de av nämnden inköpta konstverken hade, sedan ett mindre antal

nndantagits för nationalmusei räkning, det överväldigande flertalet placerats i

landsortsmuseer och skolor. Av skolorna hade det företrädesvis varit folkhögskolor,

som befunnits lämpa sig för ändamålet. Dessutom blevo åtskilliga

konstverk placerade i folkskoleseminarier samt ett par i högre allmänna

läroverk. Återstoden — ett 60-tal — av ifrågavarande konstverk fördelades

på olika lasarett, sanatorier och ämbetsverk. Departementschefen anför i

anslutning härtill att, enligt hans mening, i främsta rummet skolorna borde

komma i åtnjutande av en ytterligare deposition av konstverk. Givetvis kunde

en dylik utsträckt deposition endast komma ett fåtal skolor till del, framför

allt med hänsyn till de yttre säkerhetsanordningar, som måste uppställas såsom

förutsättningar för mottagande av dylika depositioner. Hur önskvärt det

än vore att så långt som möjligt bland de unga sprida en närmare kännedom

om den bildande konstens alster och skapa känsla och förståelse för

desamma, torde man, framför allt då det gällde folkskolorna, få inskränka

sig att anlita en annan form för denna konstpropaganda, nämligen spridande

av reproduktioner av mera kända och berömda konstverk.

Departementschefen framhåller vidare, att jämväl landsortsmuseerna borde

ytterligare komma i betraktande, då det gällde en utvidgad depositionsverksamhet

i olika delar av landet. Den betydelse, dessa museer hade för respektive

orters konstliv, vore så stor, att deras ställning och möjligheter borde

mera än hittills uppmärksammas. Det samarbete, som inletts mellan landsortsmuseerna

och nationalmuseum, borde givetvis fortvara och depositionsintendenten

hava att vaka över och följa dessa museers utveckling.

Nästa gren av depositionsintendentens omfattande arbetsuppgifter vore den

tillfälliga utställningsverksamheten i olika delar av riket. Särskilt hade de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

3

hittills anordnade vandringsutställningarna visat sig äga en betydelsefull

uppgift genom den intresseväckande och stimulerande verksamhet de utövat

på konstlivet i de städer, dessa utställningar besökt. Önskvärt vore, om

dessa utställningar kunde fullföljas. Ett särskilt slag av denna utställningsverksamhet

hade de s. k. kulturmässorna utgjort. Dessa mässor hade spelat

en stor roll i respektive orters kulturella liv, och önskvärt vore, att denna

verksamhet, där nationalmuseum stode för den konstnärliga ledningen, måtte

kunna fullföljas efter i stort sett hittills uppgjorda och tillämpade planer

och program.

Den från depositionsavdelningens sida utövade föredrags- och föreläsningsverksamheten

ansåge departementschefen vara en betydelsefull faktor i den

allmänna konstpropagandans tjänst. Departementschefen hade härvid ej

tanken så mycket riktad på den inom nationalmuseum bedrivna föreläsningsverksamheten;

det borde främst vara den ute i landet anordnade föreläsningsverksamheten,

som borde ledas och ordnas av depositionsintendenten.

Denna verksamhet hade alla förutsättningar att mötas med förståelse och

intresse där den komme till synes, och det läge vikt uppå, att densamma

utvecklades och befordrades mer än hittills kunnat ske med de synnerligen

begränsade arbetskrafter, varöver depositiönsavdelningen kunnat förfoga.

Så vore även fallet med redigerandet och utgivandet av de populära småskrifter

i konst, beträffande vilka en vacker början redan gjorts.

Depositiönsavdelningen förfogar nu över — utom intendenten — allenast Arbetskrafte

en amanuens med halv tjänstgöring och ett med 1,200 kronor avlönat skriv- ^tiortsacdebbiträde.

Att denna personal vore otillräcklig, då det gällde att tillgodose ningen.

avdelningens omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter, finner departementschefen

ligga i öppen dag, helst om man toge i betraktande det önskvärda

i att utveckla och fördjupa avdelningens verksamhet i konstpropagandans

och folkupplysningens tjänst. En ökning av avdelningens arbetskrafter

ansåge departementschefen ofrånkomlig. För budgetåret 1927—1928

förordar departementschefen avlöning till en amanuens med full tjänstgöring,

uppgående enligt löneklass 18 i den för extra ordinarie tjänstemän

gällande löneskalan till 5,304 kronor, samt ett skrivbiträde med avlöning

enligt löneklass 3 av samma löneskala, uppgående till 2,208 kronor, tillhopa

alltså 7,512 kronor, eller avrundat 7,500 kronor.

Den av departementschefen skisserade planen för den fortsatta verksam- utskottets

heten vid depositiönsavdelningen har icke givit utskottet anledning till yttrande.

erinran.

Vidare finner utskottet goda skäl tala för bifall till förslaget om förstärkning

av arbetskrafterna vid depositiönsavdelningen.

Utskottet hemställer alltså,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

att riksdagen må till förstärkning av arbetskrafterna

vid nationalmusei avdelning för depositioner och slottssamlingar

för budgetåret 1927—1928 anvisa under åttonde

huvudtiteln ett extra anslag av 7,500 kronor.

Stockholm den 18 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, C. P.

V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, A. Pers, J. G. Walles, E- A. Hallin, P. A. Bergström,

J. Jeansson, C. A. Carlsson i Gävle och K. A. IV. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i

Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro, J. Olofsson i

Digernäs och P. C. Jonsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna vid nationalmusei avdelning för depositioner och slott s. 2 i texten