Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under budgetåret 1927—1928 jämte en i ämnet väckt motion. 5 g

1927-05-03 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1927:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under budgetåret 1927—1928 jämte en i ämnet väckt motion. 5 g

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1927 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under budgetåret

1927—1928 jämte en i ämnet väckt motion.

5 g (3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1927—1928 har

Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkterna 13 och 14) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, i riksstaten beräkna

dels ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket till 454,000 kronor,

dels till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet ett extra anslag

av 25,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 18 februari

1927 dagtecknad proposition, nr 176, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket skall

från och med den 1 juli 1927 vara bestämt på följande sätt:

Befattning

1 generaldirektör............

2 byråchefer ....................

4 revisionskommissarier

1 förste revisor................

25 revisorer .....................

3 kansliskrivare ............

3 kameralbiträden

1 förste expeditionsvakt

16 kanslibiträden ............

4 expeditionsvakter .......

5 kontorsbiträden

2 skrivbiträden .............

Lönegrad

A 3

B 30

B 26

B 24

B 22

B 11

B 8

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2;

Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsteina

utbytas mot en förste revisorstjänst.

Anm. 2. En av expeditionsvakttjänstema är övertalig och skall vid inträffande

ledighet indragas.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. il höft. (Nr 93.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

dels godkänna följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket, att tillämpas

från och med den 1 juli 1927:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........... kronor 383,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag.

...................................................................... » 40,000

Förslagsanslag kronor 423,200;

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket, nu

454,000 kropor, med 30,800 kronor till 428,200 kronor;

dels ock Jill upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet för

budgetåret 4927—1928 anvisa ett extra anslag av 18,500 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

förslagsanslaget till riksräkenskapsverket är i riksstaten för

budgetåret 1926 1927 uppför! med 454,000 kronor, fjällande ordinarie

stat för riksräkenskapsverket upptager följande anslagsposter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 402,800

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ...................................... » 12,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ...... » 39,200

Summa kronor 454,000.

Bpr bmigetåret 4926 4027 är antalet ordinarie befattningshavare i riksräkenskapsverket

bestört på följande sätt:

Befattning.

1 generaldirektör ...........

2 byråchefer ..................

5 förste revisorer .........

27 revisorer .......................

2 kansliskrivare .............

1 förste expeditionsvakt

2,3 kanslibiträden...........

4 expeditions vakter .......

5 konto rsb iträden ...........

Lönegrad.

A 3

B 30

B 26

B 22

B 11

B 7

B 7

B 5

B 4.

Till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet är, utöver det

ordinarie anslaget, för budgetåret 1926—1927 uppfört ett extra anslag å

25,000 kronor.

I fråga om användningen av detta anslag har Kungl. Maj:t den 5 mars

1926 förklarat, att med anlitande av anslaget finge hos riksräkenskapsverket

tillsvidare under tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 vara anställda fyra extra

revisorer med placering i lönegraden B 21 samt att verket finge av anslaget

använda erforderligt belopp för beredande av ersättning åt semestervikarier

för ifrågavarande befattningshavare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

3

I samband med Kung t. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till

behandling förehaft en inom första kammaren av herr J. Nilsson i Malmö

vackt, till utskottet för förberedande behandling remitterad motion, nr 218,

däri hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärd för införande vid

riksräkenskapsverket av anmärkningsarvode.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Då utskottet förehaft Kungl. Maj:ts i den föreliggande propositionen framlagda

förslag till provning,'' har utskottet behandlat de olika frågorna i den

ordning,'' vari de i propositionen upptagits.

Vad då först angår de av 1926 års besparingssakkunniga öch riksräkenskapsverket

gjorda allmänna Uttalandena i fråga om verkets organisation,

har utskottet i likhet ined departementschefen kommit till den uppfattningen,

att med hänsyn dels till de arbetsuppgifter, som påvila ämbetsverket,

och dels de efter verkets tillkomst redan vidtagna indragningarna

av personal någon mera omfattande minskning av personalen icke kan ske

utan äventyrande av verkets förmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden. Vidkommande särskilt spörsmålet Om organisationen

av verkets ledning har utskottet, även om utskottet icke kunnat känna sig

fullt övertygat om, att vissa förändringar i fråga om personalen i ledande

ställning, utöver de nu angående vissa förste revisorer föreslagna, ej skulle kunna

ske Utan nämnda risk, likväl, med hänsyn till ätt någon ytterligare besparing

nu icke synes kunna ernås,■ funnit sig för närvarande höra ansluta sig

till Kungl. Majrts förslag härutinnan. Utskottet förutsätter emellertid, att

vid inträffade ändrade förhållanden Kungl. Maj:t har uppmärksamheten

riktad på vad utskottet Sålunda ansett sig böra framhålla beträffande spörsmålet

i fråga.

Vid granskning av riksräkenskapsverkets arbetsuppgifter bavä beSparingssakkunniga

till behandling förehaft frågan, huruvida icke bokslutsgörcmålen

lämpligen skulle kunna åter förläggas till statskontoret, dä dessa göromål

onekligen ägde åtskilliga beröringspunkter med arbetet särskilt å statskontorets

kassabyrå. På anförda skäl hava emellertid besparingssakkunniga

ansett sig icke böra framställa förslag i dylik riktning, och bär anledning

härtill ej ansetts föreligga från Kungl. Maj:ts sida. Utskottet har ej heller

funnit skäl förefinnas för en förändring i nu berörda hänseende.

Till övervägande hava besparingssakkunniga ock förehaft frågan om begränsning

av granskningen hes riksräkenskapsverket av skatteräkenskaperna

och hava de sakkunniga — med framhållande av att enighet i stort sett

rått bland de myndigheter, som uttalat sig i frågan, att den i riksräkenskapsverket

bedrivna granskningen av skatteräkenskaperna bolde inskränkas

— i anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag uttalat sig för, att

granskningen av taxeringslängderna i fråga om taxeringsmyndigheternas

Utskottet»

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

åtgärder måtte överflyttas från riksräkenskapsverket till prövningsnämnderna.

Då en anordning i denna riktning även synes utskottet lämplig och

ändamålsenlig, har utskottet funnit sig böra ansluta sig till förslaget''härutinnan,

dock att utskottet i likhet med departementschefen ansett, att undantag

härvid bör göras i fråga om taxeringsmyndigheternas åtgärder, såvitt

de angå fastställandet för bolag av inkomstprocent och skattens grundbelopp.

De i samband härmed föreslagna förändringarna i verkets organisation hava

ej heller givit utskottet anledning till erinran.

Såsom i propositionen erinras, företogs år 1924 en betydande inskränkning

av den i riksräkenskapsverket bedrivna eftergranskningen av de med

specialrevisioner utrustade ämbetsverkens räkenskaper. En ytterligare begränsning

av denna eftergranskning har nu ifrågasatts. Till departementschefens,

av de besparingssakkunniga förordade förslag härutinnan har utskottet

ansett sig böra giva sin anslutning. I detta sammanhang har utskottet

även till behandling förehaft den av riksräkenskapsverket upptagna

frågan om den rent siffermässiga revisionen i verket, och har utskottet vid

prövning av denna fråga ej heller funnit skäl till erinran mot de härutinnan

framlagda förslagen.

I propositionen har härefter till prövning upptagits det av besparingssakkunniga

väckta förslaget om ändrad ordning i fråga om anmärkningsmålens

handläggning.

Såsom i propositionen erinras, hade statens besparingskommitté, som på

sin tid framställde förslaget om att avdömandet av anmärkningsmålen i

första instans skulle uppdragas åt riksräkenskapsverket, tänkt sig, att det

skulle tillkomma vederbörande, förste revisor att besluta om kommunikation

med redogöraren av väckt anmärkning, dock att, om förste revisorn funne

anmärkningen utan kommunikation böra förfalla, granskaren borde få påkalla

verkets beslut härom i plenum. Efter skedd kommunikation borde,

därest redogöraren bestrede anmärkningen, dess riktighet upptagas till prövning

i riksräkenskapsverkets plenum, varvid förste revisorn borde inträda

såsom ledamot.

Mot det sålunda föreslagna sättet för anmärkningsmålens handläggning

uttalades emellertid i de över förslaget avgivna utlåtandena åtskilliga erinringar.

Riksräkenskapsverket förklarade för sin del, att, därest ifrågavarande mål

skulle handläggas under de former, kommittén skisserat, verket måste undergå

en dyrbar omorganisation. För ändamålet krävdes åtminstone två tjänstemän

i ledande ställning. I stället framlade riksräkenskapsverket ett eget

förslag, som mera överensstämde med den sedermera genomförda, nu tilllämpade

ordningen. Väckt anmärkning skulle föredragas av vederbörande

granskare för byråchefen, som, därest han funne anmärkningen äga sannolika

fog för sig, skulle kommunicera densamma med vederbörande redogörare.

Vägrade byråchefen kommunikation, skulle granskaren kunna påyrka

frågans hänskjutande till avgörande av verkets andre byråchef. Sedan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

5

förklaring inkommit och påminnelser avgivits, skulle anmärkningsfrågan

föredragas av vederbörande förste revisor inför generaldirektören, som skulle

äga besluta.

Jämväl statskontoret ifrågasatte, att avgörandet i anmärkningsmålen inom

riksräkenskapsverket skulle uppdragas åt generaldirektören.

I propositionen nr 121 till 1924 års riksdag angående anslag till statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd anförde föredragande departementschefen, att kommittéförslaget

väl vore att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Emellertid hade

riksräkenskapsverket för det fall, att ifrågavarande mål skulle inom verket

avgöras kollegialt, framställt krav på betydligt ökade arbetskrafter. Då en

sådan utvidgning av ämbetsverket icke syntes departementschefen stå i rimlig

proportion till värdet av att få anmärkningsmålen i första instans avgjorda

kollegialt, fann sig departementschefen böra stanna för riksräkenskapsverkets,

av statskontoret biträdda förslag att lämna beslutanderätten till generaldirektören.

Departementschefen erinrade, att inom de flesta verk med specialrevisioner

anmärkningsmålen avgjordes av endast en person. Möjligen skulle

den modifikationen i riksräkenskapsverkets förslag kunna övervägas, att

chefen för riksboksslutsbyrån tillkallades för deltagande i målens handläggning

i de fall, då föredraganden hyste en mot generaldirektören avvikande

mening. Riksräkenskapsverkets förslag, att revisionsbyråchefen skulle äga

besluta angående kommunikation av uppkomna anmärkningar, syntes likaledes

vara att förorda. Att emellertid, i händelse nämnde byråchef vägrade

kommunikation, ämbetsverkets andre byråchef skulle tillkallas för att avgöra,

huruvida kommunikation skulle äga rum eller ej, syntes departementschefen

föga lämpligt. Frågan om kommunikation syntes utan olägenhet

kunna få helt och hållet avgöras av revisionsbyråchefen.

Även från riksdagens sida uttalades, att kommittéförslaget i denna del

måste vara att föredraga ur rättssäkerhetssynpunkt. Andra på frågan inverkande

omständigheter syntes dock riksdagen böra tillmätas sådan betydelse,

att riksdagen om än med viss tvekan fann sig böra ansluta sig till departementschefens

ståndpunkt.

Besparingssakkunniga hava nu framhållit, att den för närvarande tilllämpade

ordningen för handläggningen av anmärkningsmål inom riksräkenskapsverket

syntes ur organisatorisk synpunkt medföra vissa egendomligheter.

Revisionsbyråchefen, som hade att avgöra, huruvida och med vem

kommunikation av framställd anmärkning borde äga rum, och för sådant

ändamål nödgades mer eller mindre ingående sätta sig in i ärendet, vore

därefter utesluten från deltagande i målens avgörande inom verket. Då fullföljdsrätten

emellertid vore förbehållen revisionsbyråchefen, syntes det vara

nödvändigt för denne att efter avgörandet taga del av de mål, i vilka den

framställda anmärkningen av generaldirektören ogillats. En dylik anordning

förefölle mindre ändamålsenlig. Endast med tvekan hade ock före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 93.

dragande departementschefen och riksdagen förordat det nu tillämpadé sättet

för anmärkningsmålens handläggning i verket.

Enligt besparingssakkunnigas uppfattning borde befogenheten att besluta

angående kommunikation av uppkomna anmärkningar överflyttas till föredragandena,

d. v. s. förste revisorerna. Den ökning av förste revisorernas

arbete, som härigenom skulle inträda, syntes icke vara av sådan betydenhet,

att densamma borde utgöra hinder för genomförandet av en dylik

anordning. I de flesta fall skulle ju vederbörande förste revisor ändock

sedermera i och för föredragning sätta sig in i målet. Det vore vidare att

antaga, att, sedan arbetsbalansen på re v i s i ansa vde 1 n in gen avarbetats, antalet

på förste revisorernas föredragning ankommande mål skulle komma att i

viss mån nedgå.

Därest beslutanderätten angående kommunikation av framställda anmärkningar

överlämnades till förste revisorerna, syntes revisionsbyråéhefen

lämpligen kunna deltaga i anmärkningsmålens slutliga avgörande i ämbetsverket.

Härigenom skulle det bliva möjligt att genomföra en kollegial

handläggning av ifrågavarande mål — något som vid den nuvarande

instansordningens införande ansågs ur rättssäkerhetssynpunkt eftersträvansvärt.

För egen del haVa besparingssakkunniga därför förordat en omläggning

av sättet för anmärkningsmålens avgörande i antydd riktning.

Besparingssakkunnigas förslag i nu ifrågavarande hänseende har biträtts

av riksräkenskapsverket och departementschefen har på de av de sakkunniga

och ämbetsverket anförda skälen föreslagit, att handläggningen av målen

ifråga från och med nästkommande budgetårs ingång ordnas på sätt, de

sakkunniga ifrågasatt.

Såsom departementschefen framhållit, äga givetvis de skäl, som ur rättssäkerhetssynpunkt

tidigare anförts för en kollegial behandling av nu berörda

mål alltjämt giltighet. Obestridligt är ock, att påtagliga olägenheter äro

förenade med den nu tillämpade ordningen för handläggning av målen

ifråga. En reformering av sättet för målens behandling synes Utskottet

för den skull motiverad. Hittills har en reform härutinnan i främsta

rummet strandat på den kostnadsökning, som antagits härigenom skola

uppstå, men synes, sedan numera balansen å oavgjorda mål nedbragts till

normala proportioner, någon kostnadsökning icke komma att föranledas av

en ändring i den av departementschefen föreslagna riktningen. På grund

härav och då utskottet ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot vad

departementschefen i detta sammanhang föreslagit, får utskottet alltså tillstyrka

förslaget i nu i fråga va laude hänseende.

Även i fråga om riksräkenskapsverkets riksböksslutsavdelning hava besparingssakkunniga

ifrågasatt och departementschefen föreslagit vissa

ändringar. Jämväl dessa förslag har utskottet funnit tillräckligt motiverade

och får utskottet alltså tillstyrka desamma.

Vad departementschefen föreslagit i fråga om kansli- och vaktper
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ,95. 7

sonalen hos riksräkenskapsverket har ej heller givit utskottet anledning

till erinran.

Då ett genomförande av de av besparingssakkunniga föreslagna personalinskränkningarna

syntes komma att i åtskilliga fall medföra nödvändighet

för riksräkenskapsverket att entlediga icke-ordinarie tjänstemän, vilka under

längre tid varit anställda i verket, hava de sakkunniga hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för att de befattningshavare, som inom verket kunde

komma att entledigas till följd av personalindragningarna, måtte berättigas

till avskedsersättning enligt vissa angivna grunder. Departementschefen

har ock ansett, att billighetsskäl talade för en dylik åtgärd och enligt

departementschefens mening hade det varit önskvärt, att frågan härom nu

kunde upptagas till prövning. Emellertid har departementschefen med hänsyn

till spörsmålets vittgående konsekvenser för statsverket funnit ofrånkomligt,

att detta spörsmål upptages till omprövning i hela dess vidd, innan

ståndpunkt tages i avseende å en viss grupp befattningshavare. Till denna

departementschefens mening ansluter sig utskottet, som emellertid förutsätter,

att vederbörande skall låta sig angeläget vara att så långt möjligt

är förskaffa genom personalindragningarna överflödiga befattningshavare

platser inom andra ämbetsverk, där på grund av uppkommande vakanser

anställning kan beredas befattningshavarna i fråga.

Såsom motvikt mot den av besparingssakkunniga föreslagna reduktionen

av revisionspersonalen har riksräkenskapsverket ansett nödvändigt, att särskilda

åtgärder vidtoges för att skapa större effektivitet i revisionsarbetet

och har ämbetsverket i sådant hänseende ifrågasatt återinförande av anmärkningsarvode

vid verket. Motionsvis har ock, såsom ovan nämnts, hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte snarast möjligt vidtaga åtgärd för införande vid verket av sådant

arvode.

Vad frågan om anmärkningsarvodes återinförande vid riksräkenskapsverket

beträffar, har departementschefen anfört följande:

»När frågan om upphävande av den vissa statstjänstemän förut tillkommande

rätt till anmärkningsarvode år 1920 förelåg till behandling,

(proposition nr 364), anförde föredragande departementschefen, efter att

hava redogjort för det av särskilda kommitterade då framlagda förslaget

härutinnan samt de i ärendet hörda myndigheternas yttranden över detsamma,

bland annat, att han för sin del anslöte sig till dem, som ansåge,

att anmärkningsarvodet ur statsnyttans synpunkt ingalunda vore av den

betydelse, som av det dåvarande systemets anhängare gjordes gällande.

Revisionspersonalens rekrytering syntes kunna i erforderlig mån främjas på

andra vägar, och våra statstjänstemäns allmänt högt utvecklade ansvarskänsla

syntes utgöra en säker borgen för att revisionspersonalen, i likhet

med andra statens tjänstemän, skulle veta att även utan utsikt till särskild

belöning fullgöra sina åligganden. Då härtill komme, att de med

ifrågavarande system förknippade olägenheterna måste anses vara av synner
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

ligen allvarlig art, fann sig departementschefen böra föreslå upphävandet

av då gällande bestämmelser, som grundade rätt till dylikt arvode. I enlighet

härmed framlade ock Kungl. Maj:t förslag för riksdagen, vilket förslag

av riksdagen godkändes. Vid revisorernas lönegradsplacering lärer

också hänsyn tagits till den omständigheten, att inkomst av tjänsten i form

av anmärkningsarvode icke vore att påräkna.

Då frågan om anmärkningsarvodes lämplighet så sent som år 1920 var

föremål för statsmakternas prövning, och då några nya omständigheter, som

böra föranleda ändring i det då gjorda ståndpunktstagandet knappast framkommit,

synas mig tillräckliga skäl icke föreligga att nu upptaga spörsmålet

till förnyat övervägande. Jag finner mig fördenskull icke böra biträda riksräkenskapsverkets

framställning på denna punkt.»

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser tillräckliga skäl icke

föreligga för ett frångående av 1920 års riksdags beslut i frågan, kan alltså

ej biträda motionärens yrkande.

Innan departementschefen härefter ingått på frågan om de förändringar i

avseende å den ordinarie staten samt nu anvisade anslag till riksräkenskapsverket,

som ett bifall till de av honom i skilda hänseenden framlagda förslagen

skulle medföra, har departementschefen angivit sin ståndpunkt dels

till ett av verket väckt förslag om upptagande å ordinarie stat av de nu å

extra stat uppförda revisorerna och dels till den likaledes av verket gjorda

framställningen om förändrad benämning av de förste revisorer, som alltjämt

skulle kvarstå i 26:e lönegraden. Departementschefen, som ansett sig icke

kunna biträda verkets förslag om överförande på ordinarie stat av samtliga

extra revisorsbefattningar, har föreslagit, att allenast en av dessa skulle

upptagas å den ordinarie staten. Med hänsyn till den relativt långa tid,

varunder ifrågavarande befattningar visat sig erforderliga och i betraktande

av den nu föreslagna inknappningarna på verkets personal i övrigt, har utskottet

emellertid funnit skäligt och billigt, att en extra revisorsbefattning

utöver den av departementschefen föreslagna från och med nästkommande

budgetår överflyttas å ordinarie stat. Att, i enlighet med vad departementschefen

ock tillstyrkt, de förste revisorer, som komma att bibehållas i 26:e

lönegraden, må erhålla benämningen »revisionskommissarie», har icke föranlett

erinran från utskottets sida.

Vad slutligen angår de av departementschefen framlagda förslagen i fråga

om de förändringar i avseende å ordinarie staten för riksräkenskapsverket

samt anslagen till verket, som skulle föranledas av ett bifall till vad departementschefen

i olika hänseenden föreslagit, har utskottet icke heller

funnit skäl till anmärkning mot desamma, dock att, såsom följd av vad utskottet

ovan ifrågasatt beträffande överflyttande å ordinarie stat av en extra

revisorsbefattning, posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän torde böra

ökas med i runt tal 7,700 kronor och ordinarie anslaget till riksräkenskapsverket

bestämmas till 430,900 kronor samt extra anslaget nedsättas med

6,400 kronor till 12,100 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93. 9

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

I. att riksdagen må,

a) besluta, att antalet ordinarie befattningar i riksräkenskapsverket

skall från och med den 1 juli 1927

vara bestämt på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör .................................................... A 3

2 byråchefer ............................................................ B 30

4 revisionskommissarier ........................................ B 26

1 förste revisor........................................................ B 24

26 revisorer .............................................................. B 22

3 kansliskrivare B 11

3 kameralbiträden ................................................ B 8

1 förste expeditionsvakt ..................................... B 7

16 kanslibiträden ................................................... B 7

4 expeditionsvakter ................................................ B 5

5 kontorsbiträden .................................................... B 4

2 skrivbiträden........................................................ B 2;

Anm. 1. Vid inträffande ledighet skall en av revisionskommissarietjänsterna

utbytas mot en förste revisorstjänst.

Anm. 2. En av expeditionsvakttjänsterna är övertalig

och skall vid inträffande ledighet indragas.

b) godkänna följande ordinarie stat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med den 1 juli 1927:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag...................................... kronor 390,900

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag » 40,000

Förslagsanslag kronor 430,900;

c) minska det ordinarie förslagsanslaget till riksräkenskapsverket,

nu 454,000 kronor, med 23,100 kronor

till 430,900 kronor;

d) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag

av 12,100 kronor; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 0 sand. il höft. (Xr 93.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

II. att herr Nilssons i Malmö ovanberörda motion,

1:218, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widétt,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. G. Walles, E. A. Hallin,

C. /. Asplund, P. A. Bergström och J B. Johansson i Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson I

Falun, P. Nilsson i Ronarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M.

Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i

Digernäs, K. S. V. Ward och C. A. Anderson i Storegården.

Reservationer:

Beträffande det å sid. 3 förekommande uttalandet angående organisation

av verkets ledning:

av herrar Walles, som ansett, att detta uttalande bort hava följande

lydelse:

»Vad då först angår — — — sina åligganden. Vidkommande organisationen

av riksräkenskapsverkets ledning ansluter sig utskottet till departementschefens

i propositionen gjorda uttalande, att verkets styrelse bör utgöras,

även i fortsättningen, av en generaldirektör och två byråchefer.»

Beträffande uttalandet å sid. 7 angående anmärkningsprovision:

av herrar Nilsson i Malmö, Walles och Johansson i Fredrikslund.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:208 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksräkenskapsverket och dess verksamhet under hudgetåret 1927—1928. s. 1 i texten