Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedan nämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. 1 :o.

1928-04-16 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1928:31, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedan nämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. 1 :o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bank outskottets utlåtande Nr SI.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner

och understöd, att utgå av af färsdrivande verks

medel.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedan nämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande

verks medel.

1 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr åt

140 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av mlskinmässtatsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att maskinmästaren vid centralposthuset i Stockholm

August Emil Kjerrström må från och med dagen näst efter den, då han

frånträder sin befattning i postverkets tjänst, under sin återstående livstid

åtnjuta ett årligt understöd av 2,280 kronor, att utgå av postmedel.

Beträffande Kjerrströms anställnings- och avlöningsförhållanden inhämtas

av handlingarna i huvudsak följande:

Kjerrström, som är född den 27 november 1862 och således 65 ar gammal,

avlade maskinistexamen 1885 samt övermaskini stexamen 1889 och antogs genom

kontrakt den 18 oktober 1889 till maskinist å postångfartyget Oland,

vilken tjänst han innehade till och med den 30 september 1917. Under tiden

från och med den 1 oktober 1917 har han, likaledes enligt kontrakt, bestritt

befattning såsom maskinmästare vid centralposthuset i Stockholm. I oktober

1927 hade han sålunda varit anställd i postverkets tjänst under ej mindre än

38 år. . ... .. .

Under anställningen å postångfartyget Öland var Kjerrströms tjänstgöring

ej inskränkt till allenast de tidsperioder, då postångfartyget varit i trafik,

utan han fullgjorde tjänstgöring hela året samt uppbar fast avlöning året om.

I egenskap av maskinmästare vid centralposthuset i Stockholm har det

ålegat Kjerrström att utöva den dagliga tillsynen och skötseln av värme-,

ventilations- och dylika anordningar inom posthuset samt tillsynen av där

förefintliga hissar m. m. Kjerrström har i och för sin befattning vant sysselsatt

9 å 10 timmar per dag.

Kjerrströms fasta avlöning från postverket under den tid, han vant anstalld

som maskinist å ångfartyget Öland, har uppgått för tiden 22/10 1 88 9 30U 1899

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 saml. 16 käft. {Nr SI.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

till 125 kronor per månad samt för tiden V7 1899—30/9 1917 till 150 kronor per

månad. Den fasta avlöningen förhöjdes från och med den 1 december 1908

med 200 kronor för helt år räknat. Därutöver har Kjerrström för tiden från

och med den 1 december 1915 tillerkänts ett personligt avlöningstillägg av

40 kronor för månad att utgå under månaderna december—april varje år.

Härförutom har Kjerrström uppburit tjänstgöringspenningar till belopp av

1 krona för varje gång post, passagerare eller gods överförts från Kalmar till

Öland, varjämte han tillgodonjutit fri kost ombord å postångfartyget.

I egenskap av maskinmästare vid centralposthuset i Stockholm har Kjerrström

i fast årsersättning uppburit under tiden 1 */10 1917—3% 1918 2,580 kronor

samt under tiden Vio 1918—31/i2 1922 3,500 kronor. Från och med den 1

januari 1923 har den fasta årsersättningen utgjort 4,500 kronor. Å dessa ersättningar

har Kjerrström uppburit under tiden V10 1917—31/i2 1922 krigstidstillägg

resp. dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk gällande grunder och

för tiden därefter dyrtidstillägg enligt de för reglerade verk fastställda grunder.

I fråga om vidare utredning i ärendet må hänvisas till vad propositionen

innehåller.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

2:o.

Ang. I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riks/"postföraren

^agen medgiva, att förre postföraren Gustav Andersson Thrygstad må från

O. Andersson och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid uppbära ett årligt

Thrygstad. unf]erstöd av 300 kronor, att utgå av postmedel.

I en till generalpoststyrelsen i juni 1927 ingiven skrift anhöll Thrygstad

om pension eller underhåll under sin återstående livstid. Som skäl härför anförde

han huvudsakligen, att han under sitt arbete i postverkets tjänst ådragit

sig reumatisk värk, så att han numera vore helt oförmögen till arbete.

Generalpoststyrelsen fann genom beslut den 9 september 1927 ansökningen

icke kunna bifallas.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Thrygstad därefter hemställt, att

åtgärder måtte vidtagas för beredande av understöd åt honom.

Av till ärendet hörande handlingar framgår beträffande Thrygstads levnads-

och tjänstgöringsförhållanden, bland annat, följande:

Thrygstad, som är född den 12 maj 1856 och således nära 72 år gammal,

är till yrket jordbrukare samt arrenderade under åren 1892—1918 Svegs

kyrkoherdeboställe. Under denna tid träffade han avtal med postverket om

postföring och besörjde dylik under tiden 1 januari 1900—28 februari 1903

tre gånger i veckan på den 22 kilometer långa linjen Sveg—Glissjöberg, under

tiden 1 mars 1903—31 augusti 1909 tre gånger i veckan på den 34 kilometer

långa linjen Sveg—Linsäll samt under tiden 1 september 1909—31 december

1918 fyra gånger i veckan på den senare linjen, således under sammanlagt

19 år. Aren 1916—1918 hade Thrygstad på grund av avtal jämväl att svara

för posttransporterna mellan postkontoret och järnvägsstationen i Sveg. Före

år 1900 hade Thrygstad i omkring sju års tid kört post för andra entreprenörers

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankouislcottets utlåtande Nr 31,

3

räkning. Enligt kontraktet med postverket skulle Tlirygstad hålla erforderligt

åkdon och nödigt antal hästar samt körkarl. I regel tjänstgjorde han själv

som körkarl vid transporterna mellan Sveg och Glissjöberg respektive Linsäll.

Före maj 1917 åtföljdes dessa transporter av postiljon. För postens befordran

erfordrades nästan varje tur två hästar, under åren 1916—1918 stundom ända

till fyra hästar. Postföringen skedde efter en tidtabell, som föreskrev avgång

från Sveg på kvällen eller under natten och avgång från Glissjöberg respektive

Linsäll på eftermiddagen. Posttur till Linsäll fram och åter krävde omkring

22 timmar, däri inberäknat omkring 10 timmars uppehåll vid vändpunkten.

Ersättningen från postverket utgick med 1,500—2,500 kronor för år under

tiden 1 januari 1900—31 augusti 1909 samt, sedan postföringsturernas antal

ökats till 4 i veckan, med omkring 3,600 kronor för år under åren 1909—1911,

omkring 3.400 kronor för år under åren 1912—1914, omkring 5,100 kronor för

år under åren 1915—1916, omkring 9,400 kronor för år 1917 och omkring

17,700 kronor för år 1918. Större delen av denna ersättning svarade mot omkostnader

för hållande av häst och åkdon samt anskaffande av erforderliga

extra skjutsar. Bortsett från krisåren 1917—1918 var grundlegan per tur

fram och åter i medeltal 11 kronor.

I ett den 14 maj 1927 dagtecknat intyg förklara kyrkoherden G. Lilliesköld

i Sveg och fjärdingsmannen i Svegs socken C. M. Sunding, att Thrygstad genom

förkylning under posttransporterna mellan Sveg och Linsäll blivit oförmögen

att gå utan hjälp av två käppar och att han på den grund vore ur stånd

att genom arbete försörja sig.

I en den 2 juni 1927 dagtecknad handling intygar kommunalstämmans i

Sveg ordförande f. d. landsfiskalen O. Brommée, att Thrygstad, som vore

sjuklig och oförmögen till arbete, saknade tillgångar av värde, att han vore

boende hos en dotter och hennes man, vilka, liksom hans andra barn, befunne

sig i små omständigheter, samt att Thrygstad syntes vara i synnerligt behov

av ekonomisk hjälp, särskilt med häsyn till ålder och befarad ökad sjuklighet.

Enligt ett av lasarettsläkaren i Sveg Manfred Jonsson den 3 maj 1927 utfärdat

intyg är Thrygstad på grund av obotlig sjukdom (malum coxae senilis

bilat.) för framtiden fullständigt oförmögen till arbete.

Slutligen har expeditionsvakten Lars Olofsson i Sveg, vilken under åren

1909—1915 i egenskap av postiljon medföljt posttransporterna mellan Sveg

och Linsäll, i ett den 15 maj 1927 avgivet intyg förklarat, att Thrygstad under

dessa transporter ofta, redan då bruten till hälsan, klagat över reumatisk

åkomma och frossbrytningar samt att, då Thrygstad icke under tiden deltagit

i andra resor eller arbeten vintertiden, det ville synas som han under posttransporterna

ådragit sig sin sjukdom.

Generalpoststyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Enligt av Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 och den 28 juni 1918 fastställda

grunder för tilldelande av understöd gäller, att dylika understöd till belopp

motsvarande högst 2/3 av senast utgående ersättning kunna tilldelas poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid

postverket minst 25 år eller, i undantagsfall, under kortare tid, och vilka befinnas

vara i behov av understöd. Dessa grunder medgiva icke tilldelandet av

understöd åt sådana postförare, vilka — utan att hava verkställt lantbrevbäring

— allenast forslat post direkt mellan två eller flera postanstalter.

Visserligen äro såväl lantbrevbärare som vanliga postförare anställda allenast

medelst kontrakt, i vilka överenskommits om viss ersättning för de prestationer,

som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets räkning, men

det föreligger en väsentlig skillnad mellan de åtaganden, som i de olika fallen

gjorts. Lantbrevbärare tillhandagå direkt den korresponderande allmän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BankoutsTcottets utlåtande Nr 31.

heten med postgöromål medelst mottagande och utdelande under sina turer av

postförbindelser utav skilda slag, mottagande av tidningsabonnemang, tillhandahållande

av frankotecken m. m. Det arbete åter, som åligger vanliga postförare,

inskränker sig huvudsakligen till att transportera slutna poster (påsar,

säckar och väskor) från en postanstalt till en annan.

Riksdagen har emellertid i enstaka fall på grund av avlåtna propositioner

eller med anledning av väckta motioner beviljat vissa postförare årligt understöd,

nämligen:

1909 åt

1911 »

1913 »

1918 »

1918 »

1922 »

1923 »

1924 »

1925 »

1925 »

Anders Johan Johansson, Furusund,

Anders Johan Eriksson, Grinstad,

Olof Johansson Ferm, Bua, Örn,

Adolf Fredrik Lundberg, Ratan,

Jonas Lilja, Dädesjö,

Mikael Mikaelsson, Yttervik,Tärna socken,

Johan Petter Siikavuopio, Karesuando,

Per Bengtsson, Yisseltofta,

Jonas Vilhelm Grubbström, Stensele,

Per Nilsson Tilly, Verum,

till belopp av kronor 300

» » » » 120

» » » » 300

» » » » 200

» » » 200

» » » 250

» » » 400

» » » 250

> » » 250

» » » 150

Uti sitt utlåtande nr 22 år 1922 över motioner om understöd åt vissa postförare

anförde riksdagens bankoutskott beträffande bland andra förbemälde

Mikaelsson att postförare, vilka i egenskap av postföringsentreprenörer haft

att fortskaffa slutna poster från en postanstalt till en annan, icke vore berättigad

till pension eller understöd. Bankoutskottet framhöll vidare, att riksdagen

tidigare i enstaka fall beviljat årliga understöd till postförare, men att

i dessa fall emellertid hade förelegat särskilda omständigheter, vilka ansetts

böra föranleda undantag från gällande bestämmelser, såsom skada genom

olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under

sällsynt svåra och krävande förhållanden m. m. Enligt utskottets mening

förelåge dock icke beträffande Mikaelsson dylika, särskilda omständigheter.

Utskottet erinrade vidare om det stora antalet vid postverket anställda postförare

samt framhöll, att, enligt utskottets mening, en pensionering av dessa

befattningshavare icke borde ifrågakomma, innan en utredning blivit verkställd

angående de grunder, som därvid borde tillämpas. Utskottet fann sig

alltså böra avstyrka bifall till den väckta motionen om understöd åt Mikaelsson.

Riksdagen beslöt emellertid att tilldela understöd åt Mikaelsson. Samtidigt

avslogos dock motioner om understöd åt ej mindre än fyra andra postförare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen ansett sig för

sin del icke kunna annat än hemställa, att Thrygstads ansökan icke måtte föranleda

åtgärd.

Statskontoret har anfört, bland annat, följande:

Statskontoret kunde icke finna annat än att omständigheterna i nu förevarande

fall vore ganska likartade med dem, som föranlett riksdagen att vid

några tillfällen bevilja understöd åt postförare. Handlingarna i nu föreliggande

ärende syntes utvisa, att Thrygstad under en lång följd av år så gott

som helt ägnat sig åt postföringen och därvid ådragit sig sjuklighet, som nu

på ålderdomen gjorde honom oförmögen till allt försvärvsarbete; och då härtill

komme, att han vore i behov av hjälp till sitt uppehälle, ville det synas

statskontoret, som om billighetsskäl bjöde att icke lämna honom alldeles utan

understöd på ålderdomen. Statskontoret skulle därför vilja ifrågasätta ett

årligt understöd av postmedel till belopp av förslagsvis 300 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

5

Departementschefen har för egen del i ärendet yttrat:

»Av det ovan anförda framgår, att Thrygstad icke författningsenligt är berättigad

till pension eller understöd. Beträffande Thrygstad torde emellertid

sådana särskilda omständigheter kunna anses föreligga, att något understöd

av statsmedel skäligen bör beredas honom på ålderdomen. Han har under

lång tid, sammanlagt omkring 26 år, verkställt postföring dels för andra entreprenörers

räkning och dels såsom självständig entreprenör. Under en lång

följd av år har han så gott som helt ägnat sig åt postföringen, och föreligga

sannolika skäl för att han därunder lagt grunden till den sjuklighet, varav

han nu lider. Med hänsyn härtill och till hans knappa ekonomiska förhållanden

anser jag mig kunna biträda statskontorets framställning. Beträffande

det föreslagna beloppet finner jag ej anledning till erinran.»

Den lämnade redogörelsen utvisar, att Thrygstad icke varit anställd såsom

lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av postföringsentreprenör befordra

slutna poster från en postanstalt till en annan. Enligt gällande bestämmelser

är han, såsom generalpoststyrelsen också framhållit, icke berättigad

till understöd.

Av vad generalpoststyrelsen i ärendet anfört framgår vidare, att riksdagen

hittills endast i ett fåtal fall, huvudsakligen där särskilda omständigheter

ansetts böra föranleda därtill, medgivit understöd åt postförare. En dylik

försiktighet med beviljande av förmåner utav förevarande art synes utskottet

påkallad såväl i och för sig, med hänsyn till postförarnas anställningsform

och arten av dem åliggande arbete, som även i betraktande av de ekonomiska

konsekvenser för postverket, till vilka ett motsatt förfaringssätt skulle kunna

leda. Utskottet anser sig i detta sammanhang böra omnämna att, enligt vad

utskottet inhämtat, antalet postförare i slutet av mars 1928 uppgick till ej

mindre än 737.

Vid den granskning, utskottet underkastat den här föreliggande framställningen,

har utskottet icke kunnat finna sådana omständigheter föreligga, som

böra mot generalpoststyxelsens avstyrkande föranleda till beviljande av understöd.

Den tidrymd, varunder Thrygstad enligt kontrakt med postverket ombesörjt

postföring, omfattar endast 19 år och är alltså jämförelsevis kort; att

vid bedömande av understödsfrågan medräkna även den tid, varunder han i

andra entreprenörers tjänst verkställt postföring, synes utskottet icke berättigat.

Postföringen torde ej heller kunna anses hava utgjort Thrygstads egentliga

inkomstkälla utan har utövats vid sidan av verksamhet som jordbrukare.

Vad slutligen angår den i ärendet berörda frågan, huruvida Thrygstad under

arbete med postföringen ådragit sig den sjukdom, varav han numera lider,

synes på denna punkt icke föreligga tillfyllestgörande utredning; det åberopade

läkarintyget ingår icke på frågan om sjukdomens uppkomst.

På grund av vad nu anförts har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3 ro.

Ang_ Uti punkten 3 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

understöd åt medgiva, att Knut Emanuel Nikolaus Anderson må från och med den 1

Anderson, januari 1928 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta ett årligt understöd

av 200 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

Anderson är född i Göteborg den 15 juni 1884. Efter arbetsanställningar

å olika platser erhöll han under år 1915 arbete vid postverket. Under detta

år samt år 1916 innehade han sålunda förordnanden å brevbärarbefattning i

Stockholms distrikt under sammanlagt 8 månader. Sedan dessa förordnanden

upphört, erhöll han i november 1916 tillfällig anställning vid postkontoret

Stockholm 1 såsom biträde vid lastning och lossning av postgods m. m. Arbetet

var icke regelbundet, utan Anderson anlitades endast vissa dagar, i den

mån omfattningen av särskilt pakettrafiken krävde förstärkning av i övrigt

härför anlitad personal. Andersons tjänstgöringstid uppgick under förra hälften

av nämnda november månad till sammanlagt 85 timmar och uppbar han

i ersättning härför 50 öre per timme. Den 15 i samma månad deltog Anderson

i överförandet per automobil av postgods mellan två å skilda spår vid

Stockholms centralstation stående godsfinkor. Vid ett tillfälle, då automobilen

avlastats vid den ena godsfinkan och skulle föras till den andra, stannade

Anderson kvar å densamma. Då automobilen sattes i rörelse, förlorade Anderson

balansen och föll till marken. Han erhöll därvid krossår i bakhuvudet,

kontusion i ryggen samt fick flera tänder utslagna. Sedan det utrönts att

Anderson för behandling och insättning av nya tänder utgivit ett belopp av

50 kronor, beslöt generalpoststyrelsen den 15 december 1916 tilldela Anderson

ett tillfälligt understöd å samma belopp. Genom beslut den 9 januari och

den 24 april 1917 tilldelades Anderson av generalpoststyrelsen ytterligare understöd

med sammanlagt 100 kronor. Därförut hade hos styrelsen företetts

läkarintyg, utvisande att Anderson på grund av sviter efter olycksfallet viss

tid vårdats å sjukhus samt att vid företagen undersökning någon organisk

sjuklig förändring hos Anderson icke kunnat påvisas.

Åtskilliga av Anderson senare hos generalpoststyrelsen gjorda framställningar

om ytterligare understöd lämnades av styrelsen utan bifall.

År 1923 gjorde Anderson hos Kungl. Maj:t framställning om ersättning

eller understöd. Han anförde därvid såsom skäl, att hans arbetsförmåga

genom olycksfallet blivit för framtiden i väsentlig grad nedsatt. Till stöd

härför åberopade han ett av medicine doktorn, docenten N. Antoni den 23 januari

1924 utfärdat intyg, vari anfördes bland annat, att Andersons sjukdom vore

ett typiskt fall av s. k. traumatisk neuros och måste, på sätt och i den grad

över huvud gällde angående de traumatiska neuroserna, anses vara orsakad

av det olycksfall i arbete, som drabbade honom den 15/n 1916.

Generalpoststyrelsen avgav utlåtande i ärendet och framhöll därvid, att

Anderson redan före olycksfallet lidit av neurasteni. I sistnämnda hänseende

upplystes, att Anderson vårdats å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm dels

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

7

under tiden 25 februari—13 mars 1915 för neurasteni och äggvita, dels ock

under tiden 27 juli—27 september 1916 för neurasteni (neurosis traumatica).

Kungl. Maj :t fann genom beslut den 7 mars 1924 Andersons framställning

ej föranleda annan åtgärd än att generalpoststyrelsen bemyndigades att till

Anderson utbetala ett tillfälligt understöd av 200 kronor, att utgå av postmedel.

Anderson har sedermera under år 1926 gjort förnyade framställningar i

ämnet, därvid han framhållit, att det numera vore utrett att hans nedsättning

i arbetsförmågan komme att bliva för framtiden bestående.

Enligt ett handlingarna bifogat, den 20 december 1926 utfärdat läkarintyg

var Andersons arbetsförmåga då fortfarande på grund av traumatisk neuros

nedsatt till cirka % av det normala.

I ärendet har generalpoststyrelsen avgivit utlåtanden, och därvid på anförda

skäl hemställt, att Andersons framställningar icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört huvudsakligen följande:

Av handlingarna syntes framgå, att, även om Anderson otvivelaktigt lidit

av nervsjukdom redan före ifrågavarande olycksfall i postverkets tjänst,

sjukdomen dock i hög grad förvärrats till följd av de skador, han vid olycksfallet

ådrog sig. Vid sådant förhållande och då Anderson tilldelat understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring måste anses vara en otillfredsställande

ersättning för de menliga följderna av olycksfallet och icke ägnat att

bereda honom en effektiv hjälp till eget och familjens underhåll, syntes billigheten

kräva, att därutöver någon hjälp från postverkets sida bereddes hohonom.

Statskontoret skulle för sin del vilja förorda att en gratifikation

å 200 kronor av postmedlen nu måtte beviljas Anderson samt att framställning

måtte till nästsammanträdande riksdag avlåtas om medgivande därtill, att

Anderson finge från och med den 1 januari 1928 under återstående livstiden

åtnjuta livränta av postmedel till belopp av 200 kronor årligen.

Genom beslut den 8 juli 1927 har Kungl. Maj:t bemyndigat generalpoststyrelsen

att till Anderson utbetala ett tillfälligt understöd av 200 kronor, att

utgå av postmedel.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänsyn till i ärendet åberopade billighetsskäl har utskottet, om ock

med tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd till det av

Kungl. Maj:t föreslagna beloppet beviljas Anderson.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

4:o.

Uti punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

förste postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver den honom såsom

förste postiljon tillkommande tjänstepension och det honom av riksdagen förut

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

förste postiljonen

J.

Andersson

Almén.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 81.

Ang.

understöd åt

vissa städerskor

kos postverket.

tillerkända understöd å 300 kronor för år, från och med den 1 november 1927

åtnjuta en särskild tilläggspension av 240 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Den 18 mars 1907 blev Almén under tjänstgöring i postkupé å järnvägslinjen

Malmö—Simrishamn utsatt för rån och mordförsök, därvid han träffades

av tre revolverskott i huvudet, med påföljd att han åsamkades stadigvarande

svårt men å hälsan. Efter att hava åtnjutit tjänstledighet till utgången

av år 1909, inträdde Almén åter i tjänstgöring och befordrades den

1 april 1910 till förste postiljon med samma tjänstgöring, som han före rånet

innehaft. Med anledning av väckt motion medgav 1918 års riksdag, att Almén

finge, räknat från den tid våldet förövades, under sin återstående livstid uppbära

ett årligt understöd av 300 kronor, vilket understöd motsvarade beloppet

av det skadestånd, som Almén genom domstols utslag fått sig tillerkänt för

minskad arbetsförtjänst och som ej kunnat av förövarna till brottet betalas.

I proposition, nr 70, till 1922 års riksdag föreslog Kungl. Majrt riksdagen

medgiva att Almén finge, utöver det honom av riksdagen förut tillerkända

understöd, från och med den 1 januari 1922 under sin återstående tjänstetid

vid postverket åtnjuta ett ytterligare årligt understöd av 408 kronor — motsvarande

skillnaden mellan Alméns avlöning och den lön, som skulle hava

utgått, därest han befordrats till överpostiljon — att utgå av postmedel, med

rätt för honom att å beloppet uppbära dyrtidstillägg efter de grunder, som

vore eller kunde bliva bestämda för åtnjutande av dyrtidstillägg å hans avlöningsförmåner

såsom förste postiljon.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 9 juni 1922, nr 303, att riksdagen bifallit

Kungl. Maj :ts framställning, samt anförde därvid, att enligt Kungl.

Maj :ts förslag det ifrågasatta understödet skulle utgå till Almén endast

under den tid, han kvarstode i postverkets tjänst. Vid avgång från tjänsten

skulle han sålunda endast erhålla pension såsom förste postiljon. Denna

pension understege med 240 kronor det pensionsbelopp, som skulle hava

tillkommit honom, därest han befordrats till överpostiljon. I enlighet med

inom riksdagen uttalad uppfattning torde billigheten bjuda, att Almén vid

avgången bereddes pension såsom om han vunnit befordran till överpostiljon.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

5 :o.

Under punkten 5 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att till städerskorna Klara Matilda Stahre, född Appelqvist,

Erkers Brita Sundqvist, född Mattsdotter, och Anna Bengtsson, född Petersson,

ma av postmedel utbetalas understöd med följande årliga belopp nämligen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banlcoutxlcottets utlåtande Nr SI.

9

till Stahre 600 kronor, till Sundqvist 756 kronor och till Bengtsson 420 kronor,

att under deras återstående livstid utgå, till Stahre och Sundqvist från

och med dagen näst efter den, då vederbörande frånträder sin befattning i

postverkets tjänst, och till Bengtsson från och med den 1 maj 1927.

Generalpoststyrelsen har gjort framställning om understöd åt bemälda personer.

Av vad styrelsen till stöd härför anfört framgår bland annat följande.

Klara Matilda Stahre vore född den 3 november 1856. Hon hade varit

anställd som städerska hos postverket sedan den 1 september 1903. Hennes

sammanlagda anställningstid uppginge således till 26 år.

För städningsarbetet hade fru Stahre uppburit följande belopp för ar räknat

7»

1901—sl/io

1903 ......

144,

Vit

19<>3—31/ä

1916......

1

432,

Ve

1916—S1/i*

1917......

>

600,

Vt

1918—s0/e

1919......

>

660,

Vt

1919—28/s

1920 ......

..... »

780,

Vs

1920—31/ä

1925 ......

, . . . . »

960,

Ve

1925—

1,020.

Ett understöd beräknat till 2/3 av till fTu Stahre senast utgående arvode

skulle uppgå till 680 kronor för år. Med hänsyn därtill att dyrtidstillägg

utginge å understöd av här ifrågavarande slag, ansåge. generalpoststyrelsen

beloppet böra avrundas nedåt till 600 kronor per år. Även med denna reducering

komme visserligen understödet jämte dyrtidstillägg att uppgå till

mera än 2/3 av senast utgående arvode. Med hänsyn till storleken av förut

beviljade understöd åt städerskor borde det föreslagna beloppet emellertid enligt

generalpoststyrelsens åsikt icke ytterligare sänkas.

Erkers Brita Sundqvist vore född den 26 december 1866. Hon hade vant

anställd sedan den 1 november 1898. Under en avsevärd del av tiden före år

1921 hade hon haft städningsarbete av den omfattning, att hon, delvis med biträde

av lejd hjälp, varit regelbundet sysselsatt varje natt mellan kl. 11 och 7.

Sitt arbete hade fru Sundqvist under hela sin snart 29-åriga anställning

i postverkets tjänst städse fullgjort på ett tillfredsställande sätt.

I ersättning för städningsarbetet hade fru Sundqvist för tiden efter 1916

års ingång uppburit följande belopp, nämligen

för år 1916........kronor 524:07,

» > 1917........ » 621:73,

» » 1918........ » 711:84,

» » 1919........ » 966:64,

, » 1920 ........ » 3,209:96,

» » 1921........ » 2,879:94,

åren 1922—1923 ...... » 1,690: — för år och

från år 1924 ........ » 1,880:— för år.

Ersättningsbeloppen avsåge icke allenast ersättning för av fru Sundqvist

personligen utfört städerskearbete. Det städningsarbete, för vilket hon uppburit

ersättning, hade nämligen under vissa tidsperioder varit av den omfattningen,

att det fullt ut sysselsatt två eller tre städerskor. I vilken mån den

av fru Sundqvist uppburna ersättningen hänfört sig till eget arbete eller av

henne utbetalts till arbetskamrater torde vara omöjligt att nu utreda. För

närvarande torde fru Sundqvist, enligt vad generalpoststyrelsen kunnat ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

röna, utbetala i det närmaste hälften av sitt städerskearvode för biträde med

städningen. Omfattningen av det städerskearbete, för vilket hon för närvarande

hade att svara, torde emellertid icke väsentligt överstiga omfattningen

av det arbete, hon tidigare själv utfört. Under sådana omständigheter vore

det givetvis svårt att finna en riktig beräkningsgrund för fastställande av

understödsbeloppet.

Ett understöd beräknat att jämte utgående dyrtidstillägg motsvara 2/3 av

senast utgående ersättning, 1,880 kronor, skulle uppgå till omkring 1,020

kronor för år. Detta belopp vore icke blott i och för sig högt, då det gällde

understöd av här ifrågavarande slag, utan skulle överstiga den ersättning fru

b un d q vi st för närvarande erhölle för sitt eget arbete. En viss reducering

borde därför företagas, och hölle generalpoststyrelsen för sin del före att

understödet till fru Sundqvist, vars genomsnittligai arbetstid torde kunna

beraknas motsvara full dagstjänst, lämpligen kunde fastställas till det belopp,

so»1, 1 det av 1926 års pensionsutredning avgivna förslaget till kungörelse

angaende rätt till pension för viss arbetarpersonal vid bland annat postverket

upptagits såsom pensionsunderlag för kvinnlig anställningsinnehavare i anställning,

för vilken särskild yrkesutbildning ej krävdes, eller till 756 kronor

för år.

Anna Bengtsson vore född den 29 april 1863, hade antagits till städerska

den 1 mars 1901, och innehaft ifrågavarande anställning till utgången av

april månad 1927, då hon till följd av ålderdomssvaghet och vacklande hälsa

måst lämna befattningen. ^ Fru Bengtssons sammanlagda anställningstid uppginge

således till över 26 år. Hennes dagliga arbetstid hade uppgått till 4 ä 5

timmar. Sitt arbete hade hon fullgjort på ett tillfredsställande sätt, och hon

vitsordades städse hava varit omtänksam och tjänstvillig.

För städningsarbetet hade fru Bengtsson uppburit ersättning med följande

belopp för år räknat, nämligen för tiden

Vs 1901—31/s 1906 .

Ve 1906—S0/6 1910 .

Vt 1910—31/s 1916 .

Ve 1916—30/u 1917 .

V12 1917—S1/i2 1918 .

Vi 1919—31/i2 1920 .

Vi 1921—31 jo 1922 .

Vu 1922—i3% 1927 .

. 120 kronor,

.180 * ,

.240 , ,

. 450 » ,

.570 » ,

.660 » ,

.780 > ,

.720 » .

I fråga om arbetstid och ersättning vore den av fru Bengtsson innehavda

städerskebefattningen i stort sett jämförbar med den befattning vid postkontoret

i Lund, som innehafts av städerskan Elna Håkansson. Denna hade av

1927 års riksdag beviljats ett ålderdomsunderstöd av 480 kronor för år. Med

hänsyn till att fru Bengtsson haft nagot kortare såväl daglig arbetstid som

anställningstid, ansåge generalpoststyrelsen, att understödet åt henne borde

sättas något lägre än det fru Håkansson beviljade understödet, eller till 420

kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Mot Kungl. Maj :ts förslag, som i stort sett överensstämmer med vad riksdagen

tidigare i liknande fall medgivit, finner utskottet icke anledning till

erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

6:o.

Under punkten 6 av förevarande proposition nr 140 har Kungl. Maj:t slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att Ida Clara Maria Ilalir må från och med jda ciara

den 1 juli 1927 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 972 Maria Hahr.

kronor, att utgå av trafikmedel.

Till stöd för framställningen om pension åt Maria Hahr har järnvägsstyrelsen

anfört följande:

Maria Hahr, som vore född den 6 juni 1872, hade alltsedan år 1892 utfört

betingsarbete för statens järnvägars statistiska kontor.

Hennes inkomster från statens järnvägar hade under anställningstiden uppgått

till varierande årsbelopp. För åren 1909—1927 vore de utredda och

uppginge till i medeltal 1,336 kronor om året. Hennes anställning vid statens

järnvägar hade emellertid icke varit av den beskaffenhet, att hon enligt gällande

bestämmelser vore berättigad att efter avsked ur tjänsten uppbära pension.

Med hänsyn till den långa tid, under vilken Maria Hahr haft anställning

vid statens järnvägar, syntes det styrelsen billigt, att hon, som till följd av

sinnessjukdom icke längre förmådde fortsätta sitt arbete, i likhet med vad redan

tidigare medgivits andra personer i liknande läge finge komma i åtnjutande av

någon pension under sin återstående livstid.

Uti en med förevarande likartad framställning den 9 december 1918 i fråga

om pension åt Anna Nygren hade styrelsen föreslagit att den pension, som

kunde komma att tillerkännas henne, måtte i överensstämmelse med redan

dessförinnan för jämförliga fall tillämpade grunder bestämmas till ett belopp,

motsvarande hälften av hennes avlöningsförmåner vid avskedstagandet. Berörda

grunder syntes styrelsen böra tillämpas jämväl i föreliggande fall, med

den ändring endast att med hänsyn till de avsevärda differenserna mellan inkomsterna

från statens järnvägar olika år, växlande mellan omkring 600 och

2,000 kronor, pensionen syntes böra beräknas å ett medeltal av avlöningsförmånerna.

Detta medeltal syntes styrelsen lämpligen kunna tagas mellan de

sista tio årens (1918—-Vr 1927) inkomster och bleve då 1,943 kronor. Pensionen

för Maria Hahr skulle med dessa beräkningsgrunder komma att — efter

avrundning till ett med 12 jämnt delbart belopp — utgöra 972 kronor.

I övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att invända mot Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,

»att riksdagen mätte bevilja torre poststationsioresxanuaren n. oshotm i our- slöd åt j

sele ett årligt understöd av 400 kronor, att utgå från och med den 1 september poststations.

° fnr/3 otnoo -

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen, östlund.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande fram

ställning.

I en inom första kammaren väckt motion nr 109 har herr Jonsson hemställt, r_ Ang. _

1926 under hans återstående levnad».

föreståndaren

A

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 81.

Av tillgängliga handlingar framgår, att östlund, som är född den 23 mars

1861, varit anställd såsom poststationsföreståndare i Sorsele från och med den

1 juni 1912 till och med den 5 augusti 1926 eller omkring 14 år. Sedan östlund

hos generalpoststyrelsen gjort framställning om erhållande av ålderdomsunderstöd,

fann styrelsen genom beslut den 25 augusti 1927 den ingivna

ansökningen icke kunna bifallas.

Då utskottet vid granskning av föreliggande handlingar icke funnit tillräckliga

skäl föreligga för beredande av understöd åt Östlund, fåT utskottet

hemställa,

att förevarande motion X: 109 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

8:o.

Ang. I en inom andra kammaren väckt motion nr 105 hava herrar Bäcklund och

f^städershm hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att förra städerskan vid statens

Beda Elisabet järnvägars överliggningshus i Nässjö, Beda Elisabet Linderman, må från och

Linderman. med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 1,020 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel».

I motiveringen för denna hemställan hava motionärerna anfört bland annat

följande:

»Beda Elisabet Linderman i Nässjö har varit anställd därstädes som städerska

vid statens järnvägars trafikavdelnings överläggningsrum för tågpersonal

fr. o. m. den 1 oktober 1910 t. o. m. den 1 oktober 1927 = 17 år och har på

grund av sjukdom måst lämna denna sin anställning.

Avlöningsförmånerna, som utgått för detta arbete, ha under tiden varierat

mellan lägst 93 kronor och högst 150 kronor per månad jämte fri hostad om

ett rum och kök, vedbrand och lyse.

Arbetet har varit mycket krävande och omfattat: 11 överliggningsrum, 2

tvättrum jämte korridorer, förstugor m. m., beläget i två hus. Då ingen värmeledning

finnes, så har i städningsarbetet ingått att elda i eu mängd kakelugnar

och kaminer för lokalernas uppvärmning. Själva städningsarbetet har

varit särdeles betungande därigenom, att förutom nattöverliggningarna i bäddade

sängar, s. k. dagöverliggningar varit ordnade i samma rum, vilket gjort

att bäddning och städning mast utföras två å tre gånger om dagen i varje säng

och rum. Härtill komma besvärligheterna med att hålla reda på samt förvara

sänglinne och handdukar, så att var och en fått sitt, då det är fråga om hundratals

personer, som ^använda sig av överliggningen därstädes. Trots den låga

avlöningen, som utgått för allt detta arbete, har en del av densamma måst användas

till lön och mat för biträde.

Da ifragavarande befattningshavare efter så lång och krävande tjänstetid

nödgats lämna sin tjänst till följd av sjukdom, synes det överensstämma både

med rättvisa och billighet, om en mindre pension tillerkännes från avgången ur

tjänsten. Såsom jämförelse kan nämnas, att befattningshavare, som är tillförsäkrad

pension, erhåller, oberoende av tjänstetidens längd, minst 75 % av hel

pension, då avgången ur tjänsten sker av sådan anledning.»

I övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 81.

13

Enligt företett åldersbevis är Linderman född den 18 maj 1871. Vederbörande

järnvägsläkare har i intyg, dagtecknat den 9 januari 1928, vitsordat, att

Linderman på grund av svårartade åderbrock med bensår tvungits att från och

med den 1 oktober 1927 upphöra med sin verksamhet vid statens järnvägar.

Genom vederbörligt intyg, som av motionärerna ingivits till utskottet, har

styrkts, att Lindermans avlöningsförmåner under anställningstiden uppgått

till följande belopp, nämligen:

Vio

1910—30/9

1911 . . . .

... 93

kronor för månad

Vio

1911—“/«

1917 . . . .

... no

» » »

7i

1918—s%

1921 . . . .

... 125

» » »

Vid

1921—31/s

1922 . . . .

... 150

» »

Vo

1922—13%

1927 . . . .

... 140

> » »

Till den sålunda angivna kontanta avlöningen har kommit fri bostad med

vedbrand och lyse.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Beda Elisabet Lindermans anställning vid statens järnvägar har icke varit

av den art, att den berättigat henne till pension i någon form. Hennes anställningstid

vid verket är dessutom så kort, att hon härvidlag icke ens fyller villkoren

för gratifikation.

Vid sådant förhållande och då därjämte i förevarande fall ej föreligga några

sådana speciellt ömmande skäl, som icke i ett stort antal liknande fall kunna

åberopas, får styrelsen för sin del avstyrka bifall till motionen.

Skulle emellertid något understöd anses böra ifrågakomma i förevarande fall,

kan det enligt styrelsens mening under inga förhållanden vara rimligt och

rättvist att bestämma det till högre belopp än som, om Beda Elisabet Linderman

haft 20 tjänstår, kunnat tillerkännas henne i gratifikation. Det högsta

belopp, som enligt Kungl. Majrts medgivande i brev den 18 december 1925 må

utgå såsom gratifikation, är 500 kronor, men styrelsen har ansett kvinnliga anställdas

gratifikationer i regel böra begränsas till högst 400 kronor.

Statskontoret har, under hänvisning till järnvägsstyrelsens yttrande, anfört,

att ämbetsverket dock för sin del — med hänsyn därtill, att Linderman under

17 år innehaft en säkerligen mycket ansträngande syssla vid statens järnvägar,

vilken hon nyligen nödgats lämna till följd av sjukdom, som synes vara av beskaffenhet

att för framtiden väsentligen minska hennes förmåga att med arbete

förskaffa sig medel till uppehälle — funne omständigheterna i detta fall

vara sådana, att något årligt understöd av trafikmedel billigtvis borde medgivas.

Det i motionen angivna beloppet förefölle dock alldeles för högt med

hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört om vad styrelsen plägade tilldela avskedad

kvinnlig befattningshavare med liknande anställning. I betraktande

av den förmån av dyrtidstillägg, som under nuvarande förhållanden åtföljde

en av riksdagen beviljad pension, kunde ifrågasättas, huruvida högre belopp

än 360 kronor borde i detta fall beviljas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

Ang.

pension åt f.

extra kronojägaren

S. E.

Malmström.

För egen del har utskottet med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit

billigheten bjuda, att städerskan Linderman av statsmedel beredes pension

under sin återstående livstid. Den omständigheten, att hennes anställningstid

är jämförelsevis kort och att hon, såsom järnvägsstyrelsen anfört, härvidlag

ej ens uppfyller gällande villkor för erhållande av gratifikation vid avgång ur

statens järnvägars tjänst, synes utskottet icke böra tillmätas avgörande betydelse,

då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin anställning. Det föreliggande

fallet synes i stället, såsom i motionen antytts, närmast vara att jämföra

med fall, då ordinarie befattningshavare på grund av sjukdom måste avgå

före uppnådd pensionsålder, varvid han oberoende av tjänstårens antal erhåller

viss minimipension.

Vad angår frågan om pensionens storlek, synes förmånens belopp lämpligen

böra avvägas i viss anslutning till de regler, som gälla beträffande sjukpension

åt ordinarie befattningshavare. För beräkning av lämpligt pensionsunderlag

möta givetvis vissa svårigheter med hänsyn till att, enligt vad i motionen

omförmälts, en del av Lindermans avlöning använts till ersättning åt arbetsbiträde

och lönen alltså ej i sin helhet kan anses utgöra gottgörelse för eget

arbete. I anslutning till vad som förordats i det under punkten 5 i det föregående

behandlade ärendet om understöd åt städerskan hos postverket Erkers Brita

Sundqvist — vilket fall i fråga om arbetets omfattning och avlöningsförmåner

synes likartat med det här avhandlade j— har utskottet emellertid ansett sig

kunna såsom skäligt ifrågasätta ett pensionsunderlag av 756 kronor. Med beräkning

att pensionen enligt vad nyss anförts i detta fall bör motsvara omkring

75 procent av pensionsunderlaget har utskottet funnit sig böra förorda ett pensionsbelopp

av 564 kronor.

Den föreslagna pensionen synes böra anvisas av trafikmedel och utgå från

och med den 1 oktober 1927, då Linderman avgått från sin anställning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 105,

må medgiva, att förra städerskan vid statens järnvägars överliggningshus

i Nässjö Beda Elisabet Linderman må från och

med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid av trafikmedel

uppbära en årlig pension av 564 kronor.

9:o.

I en inom första kammaren under nr 20 väckt motion har herr Bergqvist

hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. d. extra kronojägaren Sven Edvard

Malmström en pension av 500 kronor eller det belopp, riksdagen eljest kan finna

skäligt, att utgå från och med den 1 juli innevarande år».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört domänstyrelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 31.

15

Domän styr elsen har anfört följande:

Redan år 1922 gjorde Malmström framställning om ett årligt understöd av

600 kronor. I den skrivelse, med vilken domänstyrelsen överlämnade ansökningen

till Kungl. Maj:t, avstyrkte styrelsen densamma med följande motivering.

»Sökanden, som enligt uppgift är född den 12 augusti 1871, har, bortsett

från något mer än en månads förordnande under åren 1894 och 1895, tjänstgjort

inom dåvarande Torneå och nuvarande Östra Korpilombolo revir från

och med år 1901 till och med år 1921. Denna tjänstgöring, som av vederbörande

revirförvaltare väl vitsordats, har emellertid omfattat allenast vissa

tider av varje år, i allmänhet sju månader, i ett par fall nio månader och under

år 1918 närmare tio månader. Sammanlagt har Malmström varit i tjänstgöring

vid domänverket under tolv år sju månader. Enligt uppgift av vederbörande

revirförvaltare har han dock därutöver under en följd av år tjänstgjort

såsom prickare vid en del förrättningar å kronans skogar, en tjänstgöring som

uppgives hava omfattat i medeltal omkring två månader årligen. Medräknas

även sistnämnda tjänstgöring, torde Malmströms sammanlagda tjänstgöringstid

möjligen kunna beräknas till femton år.

Jägmästaren i östra Korpilombolo revir —• det revir, inom vilket Malmström

senast tjänstgjort — har meddelat, att Malmströms förstånd under de senaste

åren icke varit så klart, att han kunnat klanderfritt utföra åt honom uppdragna

arbeten, men å andra sidan har vederbörande provinsialläkare allenast intygat,

att Malmström tills vidare är till tjänstgöring oförmögen.

Som en ordinarie tjänsteman vid domänverket med stöd av nu anförda omständigheter

icke skulle mot gällande pensionslags bestämmelser vara berättigad

till pension, vare sig hel eller avkortad, synes det domänstyrelsen självfallet,

att en icke-ordinarie tjänsteman vid verket med ännu mindre rätt bör

kunna göra anspråk på ett med pension jämförligt årligt understöd av statsmedel.

»

Sedan statskontoret den 2 januari 1923 avgivit utlåtande i ärendet, förklarade

Kungl. Maj:t den 19 januari 1923, att ansökningen icke föranledde någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Såsom motionären påpekat, har Malmström numera entledigats från sin befattning

som extra kronojägare. Detta entledigande stod visserligen i samband

med de personalinskränkningar, som under senare år företagits. Men att

Malmström blev en av de första, som drabbades av dessa inskränkningar, berodde

huvudsakligen på hans alltmera framträdande sjukdom, vilken omöjliggjorde

en tillfredsställande tjänstgöring, överjägmästaren i övre Norrbottens

distrikt, vars yttrande i ärendet infordrats, håller sålunda före, att Malmström

även efter år 1922 skulle hava kommit i åtanke, då behov av extra personal

yppat sig inom reviret, därest ej sjukdom lagt hinder i vägen. Emellertid

har Malmström, som under hela sin tjänstetid endast vid förefallande behov

inkallats i tjänstgöring, ända intill år 1926 vid vissa tillfällen genom vederbörande

jägmästare erhållit kortare tiders arbete vid utsyningsförrättningar; numera

kan han dock icke användas ens i sådant arbete.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet blivit åberopade,

har styrelsen ansett sig numera kunna tillstyrka förslaget om ett årligt understöd

åt Malmström. Vidkommande understödets storlek har styrelsen intet

att erinra mot det i motionen föreslagna beloppet, 500 kronor, lika litet

som någon invändning är att göra mot tidpunkten, från vilken understödet skall

löpa. Understödet synes böra utgå från statens domäners fond.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket för sin del kunde ansluta sig till

domänstyrelsen, dock att pensionsbeloppet syntes böra jämkas till närmast hög
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

Ang.

pension åt

kontorsbiträdet

A.

H. M. Wallqvist.

re med 12 i helt krontal jämt delbara belopp och alltså bestämmas till 504

kronor.

Av för utskottet tillgängliga handlingar i övrigt framgår, bland annat, att

Malmström, som är född den 12 augusti 1871, enligt läkarbetyg är på grund

av sjukdom (tabes dorsalis) fullständigt oförmögen till arbete samt att denna

förlust av arbetsförmågan kan betraktas såsom varaktig.

Såsom framgår av det i ärendet anförda, bar frågan om pension åt Malmström

redan år 1923 varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Att Malmström

därvid icke ansetts kunna beredas pension eller därmed jämförligt understöd,

synes — att döma av de avgivna utlåtandena i då föreliggande ärende

— närmast hava berott på att det icke blivit genom läkares intyg styrkt, att

Malmström vore för framtiden oförmögen till tjänstgöring.

Med hänsyn till vad numera blivit upplyst i fråga om Malmströms sjukdom

samt rörande hans anställningsförhållanden i domänverkets tjänst bar utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att en årlig pension av statsmedel beviljas

honom under hans återstående livstid. Mot vad i motionen föreslagits i sådant

hänseende har utskottet ej funnit anledning till annan erinran än att beloppet

synes, såsom statskontoret ifrågasatt, böra jämkas till 504 kronor. Pensionen

torde, på sätt domänstyrelsen föreslagit, böra utgå från statens domäners

fond.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 20, må

medgiva, att förre extra kronojägaren Sven Edvard Malmström

må från och med den 1 juli 1928 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå från

statens domäners fond.

10 :o.

I en inom andra kammaren av herr Backlund väckt motion nr 106 har föreslagits,

»att riksdagen måtte besluta, att bokhållaren Arvid Herman Manfred

Wallqvist i Mariestad, anställd vid skogsstatsexpeditionen i västra distriktet,

må från och med den 1 januari 1929 eller om han dessförinnan avgår från och

med månaden näst efter den, vari han entledigas från sin anställning, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,380 kronor att utgå av

statens domäners fond».

Med avseende å motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört domänstyrelsen.

Domänstyrelsens yttrande är av följande lydelse:

»Wallqvist har alltsedan den 1 februari 1909 varit anställd i domänverkets

tjänst dels såsom skrivbiträde å jägmästarexpeditionen i Tivedens revir, dels

såsom skrivbiträde och från och med år 1921 såsom kontorsbiträde vid överjägmästarexpeditionen

i västra distriktet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande. Nr iil.

17

Med 1919 års utgång lämnade Wallqvist skrivbiträdesbe fattningen vid revirexpeditionen

och bär från och med 1920 haft anställning uteslutande vid överjägmästarexpeditionen

i västra distriktet.

Hans avlöning vid revirexpeditionen utgick i form av timpenning. Samma

avlöningsform tillämpades jämväl vid överjägmästarexpeditionen ända till år

1918. Från och med sistnämnda år har avlöningen därstädes utgått i form av

årsarvode. Denna avlöning har, såsom motionären också erinrat, rätt avsevärt

varierat. Först från och med år 1921, då Wallqvist efter tillkomsten av det

ännu gällande provisoriska avlöningsreglementet för verket erhöll förordnande

av styrelsen att uppehålla den vid Överjägmästarexpeditionen i västra distriktet

inrättade kontorsbiträdesbefattningen, har avlöningen erhållit en fastare

form och i det allra väsentligaste utgått med de belopp, som finnas angivna

i en akten bifogad tablå. Denna tablå är dock såtillvida missvisande,

som den upptager Wallqvists samtliga avlöningsförmåner, sålunda icke blott

lönen utan även det därå belöpande dyrtidstillägget. Själva lönen har från

och med år 1921 utgått med följande belopp: år 1921 med 1,692 kronor, vart

och ett av åren 1922 och 1923 med 1,980 kronor, år 1924 med 2,238 kronor, år

1925 med 2,313 kronor — olikheten med år 1924 beroende på att Wallqvist

från och med den 1 juli 1925 uppflyttades i högre löneklass — samt vart och

ett av åren 1926 och 1927 med 2.526 kronor.

Beträffande tjänstetidens längd beräknar motionären, att densamma, därest

Wallqvist kommer att tjänstgöra till utgången av år 1928, skall bliva omkring

21 år. Så är emellertid icke förhållandet. Enär Wallqvist, såsom förut

nämnts, antagits i domänverkets tjänst från den 1 februari 1909, kommer han

under nämnda förutsättning att vid sin avgång kunna räkna en tjänstetid av

allenast 19 år 11 månader.

Enligt prästbevis är Wallqvist född den 25 april 1858 och uppnår sålunda

sagda dag innevarande år en ålder av 70 år. Det kan därför icke förväntas,

att Wallqvist efter utgången av år 1928 skall kunna erhålla förlängt, förordnande

å sin tjänst, så mycket mindre som vederbörande tjänstläkare intygat,

att hans allmänna hälsotillstånd är så nedsatt, att han med all sannolikhet

inom mycket kort tid blir oförmögen att fullgöra sin tjänst.

Av sina närmaste förmän — såväl nuvarande överjägmästaren i västra distriktet

som dennes företrädare — har Wallqvist erhållit de bästa vitsord rörande

tjänstgöringen.

Det synes domänstyrelsen vara förenat med rättvisa och billighet ^att staten,

åt vilken Wallqvist ägnat sina krafter under en avsevärd följd av år, bereder

honom en något så när tryggad ålderdom, då han på grund av nedsatta arbetskrafter

icke längre kan försörja sig själv. Domänstyrelsen får därför

tillstyrka, att Wallqvist, då han — förmodligen under loppet av innevarande

år — lämnar sin tjänst, tillerkännes ett årligt understöd att utgå från statens

domäners fond.

Beträffande storleken av detta understöd anser domänstyrelsen sig icke kunna

följa motionärens beräkningar.

Som ovan nämnts kommer Wallqvist vid utgången av innevarande år, därest

han då ännu kvarstår i tjänst, att kunna räkna en tjänstetid av 19 år 11 månader.

Som emellertid vid beräknande av pension del av år bortfaller, skulle

tjänstårens antal icke kunna beräknas högre än till 19. Att avrunda tjänstetiden

uppåt till 20 år lärer icke kunna ifrågasättas, desto mindre som Wallqvist

aldrig behövt erlägga någon avgift till den egna pensioneringen.

Därest Wallqvist innehaft ordinarie anställning vid domänverket, hade han

varit berättigad till full pension vid uppnådda 35 tjänstår; i annat fall hade

han kunnat erhålla pension allenast till avkortat belopp i förhallande till .det

mindre antalet tjänstår. Givetvis kan hans ställning såsom icke-ordinarie tjän
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 10 häft. (Nr 31.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

steman icke medföra bättre rätt för honom än vad som skulle varit fallet,

därest han varit ordinarie. Vid sådant förhållande kan pensionen under inga

omständigheter beräknas till högre belopp än 19/35 av hel pension.

Enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 251) utgör för manligt ordinarie

kontorsbiträde vid domänverket hel pension 1,560 kronor. Avkortad pension

till 19/35 härav uppgår — efter avrundning till ett med tolv jämnt delbart

belopp -— till 852 kronor för år. Detta torde vara den högsta pension, vartill

Wallqvist skulle kunna vara berättigad, därest han varit ordinarie tjänsteman,

vare sig han kommer att kvarstå i tjänst till utgången av innevarande år

eller kommer att avgå tidigare under år 1928. Härtill kommer dock dyrtidstillägg

enligt gällande grunder.

Som Wallqvist emellertid, såsom sagt, endast är icke-ordinarie tjänsteman,

synes pensionen böra utgå med något lägre belopp än för ordinarie befattningshavare,

förslagsvis 804 kronor för år jämte därpå belöpande dyrtidstillägg.

Domänstyrelsen får därför tillstyrka, att Wallqvist från och med år 1929

eller, om han dessförinnan avgår, från och med dagen näst efter den, då avgång

från tjänsten äger rum, tillerkännes ett årligt understöd av 804 kronor,

att utgå från statens domäners fond.

Statskontoret har anslutit sig till domänstyrelsens förslag.

Utskottet. Även utskottet finner det vara billigt, att Wallqvist efter avgång ur domänverkets

tjänst tillerkännes pension under sin återstående livstid. Vad angår

storleken av denna förmån har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka högre

belopp än det av domänstyrelsen ifrågasatta. Berörda belopp, vilket synes

böra utgå från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger

rum, lärer på sätt domänstyrelsen föreslagit böra anvisas från statens domäners

fond.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 106,

må medgiva, att kontorsbiträdet vid överjägmästarexpeditionen

i västra distriktet Arvid Herman Manfred Wallqvist må från

och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger

rum, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av

804 kronor, att utgå från statens domäners fond.

Stockholm den 16 april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson

i Olovstorp, Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg, Ström och P. A. Larsson;
från

andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lovén, Olsson i

Berg, Wikström, Kloo och Byberg.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281259

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:353 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel. s. 1 i texten