Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 12
1928-05-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1928:12, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 12
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1928 kl. 4 e. m.
Första kammarens a n cl r a tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12,
i anledning av väckt motion, II: 307, i fråga om ändring
i kungörelsen angående kommissionärer för anskaffande
av arbetsanställning.
I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 307, har herr Loven hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj: t hemställa om sådan ändring eller komplettering av kungörelsen
den 5 maj 1916 om »kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning»,
att impressarioverksamheten även inrymmes under nämnda författning.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över
motionen av socialstyrelsen och överståthållarämbetet i Stockholm.
Socialstyrelsen har i frågan anfört följande:
»Vad angår motionen nr 307 har styrelsen likaledes haft anledning uppmärksamma
däri berörda frågor om platsförmedling för musiker och vissa med
dem jämförliga yrkesutövare. Enligt styrelsens uppfattning är s. k. impressarioverksamhet
i egentlig mening av principiellt annan art än platsförmedling och
kan såsom sådan icke innefattas under den verksamhet, som kommissionärsförordningen
avser. Beträffande åter verklig platsförmedling för dylika yrkesutövare
vill det visserligen måhända, att döma av ett högsta domstolens utslag
år 1908 (Nytt juridiskt arkiv år 1908, nr 175), synas, som om den icke ansetts
hänförlig till verksamhet, som avsågs i då gällande kungörelse angående
kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra av anställning inom
eller utom riket av den 28 november 1884. Men styrelsen finner för sin del
uppenbart, att den numera ändrade kommissionärskungörelsen tiv den 5 maj
1916 äger tillämpning på sådan verksamhet, varför något behov av ändring av
kungörelsen i den av dessa motionärer föreslagna riktningen ej torde föreligga.»
Överståthållarämbetet har för sin del anslutit sig till följande av polismästaren
i Stockholm över motionen avgivna yttrande:
»I den ifrågavarande kungörelsen är föreskrivet att kommissionärsverksamhet
för anskaffande av anställning åt tjänare eller andra icke får utövas yrkesmässigt
utan att därtill i viss ordning meddelats tillstånd. I motionen avses sådan
ändring av kungörelsen att den komme att bliva tillämplig även å verksamhet
som utövas av s. k. impressarier genom förmedling för engagerande av sceniska
artister, cirkusfolk, musiksällskap m. fl.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 12 saml. 2 avd. 12 Imf t. (Nr 12—13.) 1
Motionen.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
Andra kammarens
utskott
-
Motionen är byggd på den uppfattningen att utövandet av dylik impressarioverksamhet
utan tillstånd i enlighet med nämnda kungörelse vore att betrakta
såsom ett kringgående av författningen, vilket möjliggjorts därigenom att bestämmelserna
i denna icke blivit tillräckligt tydligt avfattade. Denna lucka i
kungörelsen borde nu utfyllas.
Jag delar den meningen att uttrycket »kommissionär för anskaffande av anställning
åt tjänare eller andra» är otydligt och att det vore önskligt att denna
brist i författningen om möjligt bleve avhjälpt. Erfarenheten har visat att delade
meningar kunna finnas om tolkningen av detta uttryck. Ovisshet råder
t. ex. bland annat därom, huruvida kungörelsen är tillämplig beträffande förmedling
åt tillfälliga hembiträden som arbeta för daglön. Rättskipningen har
i detta hänseende varit vacklande. Och även vad angår de områden som beröras
i motionen är det ganska oklart var gränsen går.
Det synes mig emellertid knappast kunna anses vara en uppgift för denna
författning att reglera förmedling för engagerande av sceniska artister och därmed
likställda, och jag har icke heller erfarit att något behov av ett sådant
reglerande förefinnes. Vad särskilt musikidkare angår har som bekant under
de senare åren framträtt ett strävande från inländska musikidkare att vinna
skydd mot konkurrens från utlandet, men detta strävande går utanför den ifrågavarande
kungörelsens uppgift. Denna författning avser ju närmast att åstadkomma
kontroll för beredande av skydd åt platssökande mot uppskörtning
från förmedlarnas sida. Huruvida särskilt för musikidkare finnes behov av
sådant skydd framgår icke av motionen, vilken icke heller i övrigt lämnar
upplysning om de missförhållanden, som genom den föreslagna ändringen skulle
avhjälpas.
Jag har därför icke kunnat finna skäl särskilt för en sådan ändring av kungörelsen
som i motionen åsyftas.»
För egen del anförde andra kammarens utskott följande:
»Såsom av de ovan återgivna yttrandena framgår hava olika meningar uttalats
beträffande tillämpligheten ifråga om platsförmedling för musiker och
vissa med dem jämförliga yrkesutövare av kungörelsen den 5 maj 1916 angående
kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning. Socialstyrelsen
har sålunda för sin del funnit det uppenbart, att nämnda kungörelse äger tilllämpning
å verklig platsförmedling för dylika yrkesutövare under det att polismästaren
i Stockholm, med vilken överståthållarämbetet förenat sig, anser
det ganska oklart var gränsen går såväl beträffande de områden, som berörais
i den föreliggande motionen, som i vissa andra avseenden.
Vad själva den föreliggande sakfrågan angår, anser utskottet i likhet med
socialstyrelsen, att s. k. impressarioverksamhet i egentlig mening icke lämpligen
bör innefattas i kommissionärskungörelsen, då ju dylik verksamhet är av helt
annan art än sådan verksamhet, som nämnda kungörelse avser att reglera.
Beträffande åter frågan om verklig platsförmedling för musiker och med
dem jämställda yrkesutövare föreligger, såvitt utskottet kunnat finna, ingen
anledning att låta dylik verksamhet äga rum utan sådan kontroll från det allmännas
sida, som är föreskriven ifråga om all annan 3-rkesmässig platsförmedling.
Denna åsikt torde även delas av socialstyrelsen, som ju för sin del, såsom
av det föregående framgår, ansett verksamhet av här berörd art redan nu vara
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
3
underkastad bestämmelserna i kommissionärskungörelsen. Huru i sistnämnda
hänseende än må förhålla sig torde, med hänsyn till den oklarhet, som vidlåder
kungörelsen i här berörda avseende, frågan om en ändring av densamma böra
tagas under övervägande.
Utskottet får därför hemställa, att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t
ville taga under övervägande, huruvida en ändring av kungörelsen den 5 maj
1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning är av behovet
påkallad i syfte att däri inrymma jämväl yrkesmässigt bedriven, verklig
platsförmedling för musiker och med dem jämställda yrkesutövare.»
Denna utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen.
Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.
Utskottet har frän Svenska musikerförbundets styrelse emottagit en skrivelse,
som fogats vid detta utlåtande som bilaga. Under hänvisning till denna skrivelse
och med instämmande i vad andra kammarens utskott yttrat, får utskottet, med
betonande av att impressarioverksamhet i egentlig mening icke inneslutes i utskottets
skrivelseförslag, hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 18 maj 1928.
På utskottets vägnar:
GUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Roos, Julin, Larsén, N. A. Nilsson,
Granström, Henrik Andersson och Fritiof Gustafson.
Andra kammarens
beslut.
Utskottet.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
Bilaga.
Herr Landshövding G. W. A. Roos,
Stockholm.
Med anledning av motionen n: r 307, väckt i Riksdagens andra kammare av
hr Carl Lovén, rörande ändring i kungörelsen rörande kommissionärer för anskaffande
av arbetsanställning, får undertecknad styrelse härmed vördsamt
meddela följande:
Bristerna i nuvarande bestämmelser rörande ovannämnda kommissionärsverksamhet
har under flera år haft till följd, att utländska och svenska medborgare
på ett synnerligen illojalt sätt i sin verksamhet använt sig av den brist i nuvarande
bestämmelser, varom i motionen påpekas. Sålunda ha exempelvis en
tidigare rysk numera svensk undersåte och en italiensk medborgare yrkesmässigt
utövat kommissionärsverksamhet här i landet, varvid såväl enskilda musiker
som hela kapell blivit utsatta för ett synnerligen oblygt provisionssystem.
I många fall hava de musiker, som i och för arbetsanställning kommit i händerna
på dylika kommissionärer, fått erlägga från 5 och upp till 10 % k sina
månadslöner under en tidrymd av 3 år framåt. Som jämförelse kan nämnas att
våra legitima musikbyråer inom landet endast betinga sig 2 % av första månadslönen
och därefter 1 °/o under högst ett år. På de framställningar .rndertecknad
styrelse vid upprepade tillfällen gjort till vederbörande myndigheter
om stävjande av påtalade impressarieverksamhet, hava dessa framhållit, att nu
gällande bestämmelser för sagda kommissionärsverksamhet innehålla vissa luckor,
evad det gäller konstutövare och därmed likställda, och är det för att råda
bot härför, som ovannämnda motion vid innevarande års riksdag blivit väckt.
Enligt K. Maj:ts utslag av år 1908 »Den som förmedlar anställning åt musiksällskap
eller musikidkare ansågs icke hänföras härunder»---hava myn
digheterna
ansett sig icke med framgång kunna anhängiggöra åtal mot överträdelse
av sagda bestämmelser, enär K. Maj: ts friande utslag i detta fall ansetts
vara av prejudicerande betydelse för en rättegång av antydd art.
Enär de i motionen påpekade missförhållandena icke i någon mån avtagit,
och då några utsikter icke kunna anses förefinnas, för att de nu påtalade förhållanden
skola upphöra, hemställa vi vördsamt, att riksdagens första kammares
andra tillfälliga utskott måtte beakta de synpunkter, som i motionen kommit
till synes, samt medverka till att motionen måtte av riksdagen bifallas.
Sockholm den 18 maj 1928.
SVENSKA MUSIKERFÖRBUNDET.
Förbundsstyrelsen.
C. G. Lemon.
Guslaf Gille.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:374 Skrivelse till Konungen, rörande ändring i kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning. s. 11 i texten