Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
1928-05-18 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1928:13, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
5
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1928 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i
anledning av väckta motioner, II: 384 och 397, angående
utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m.
I inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 384, har herr Sjölander hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t måtte låta verkställa en
noggrann utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge, samt, om anledning
föreligger, utreda frågan om vilka åtgärder, som böra vidtagas för att höja jordbrukets
ekonomiska bärkraft, så att jordbruket i likhet med övriga näringsgrenar
kan skänka sina utövare lön för möda och anständig bärgning, samt att
ekonomiska förutsättningar skapas för att den lejda arbetskraften må kunna
erhålla löneförmåner, som över huvud taget och i regel tillämpas för den lejda
arbetskraften inom andra näringsområden.
I en likaledes inom andra kammaren väckt och till samma tillfälliga utskott
hänvisad motion nr 397 hava herrar Johansson i Krogstorp och Magnusson i
Skövde hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj: t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa dels en allsidig utredning om
jordbrukets ekonomiska förhållanden, dels ock en utredning om lantarbetarnas
ekonomiska och sociala ställning samt om möjligheterna till åtgärder för dess
förbättrande.
Beträffande motiveringarna för de ovan angivna yrkandena hänvisas till motionerna.
Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över
motionerna av socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen, vilka yttranden sasom
bilagor fogats till detta utlåtande. För egen del har utskottet, som behandlat
motionerna i ett sammanhang, i huvudsak anfört följande:
Den fråga motionärerna här fört fram till riksdagens prövning är synnerligen
omfattande samt genom sin ekonomiska och sociala innebörd utomordentligt
betydelsefull. Jordbrukets centrala plats i vår folkhushållning och dess
intima förbindelse med de allra flesta andra näringsgrenar göra verkningarna
Motionerna,
Yttranden.
Andra kammarens
utskott.
6
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 18.
av ett jordbrukets nödläge starkt kännbara på många av det ekonomiska livets
områden. AJtt ett dylikt nödläge är för handen synes numera vara allmänt
erkänt, även om meningarna äro delade i fråga om graden av detsamma. Den
otillfredsställande ekonomiska bärigheten hos vår jordbruksnäring tvingar
många av dess utövare att underkasta sig en levnadsstandard, som är avsevärt
lägre än för de flesta andra medborgaregrupper. I fråga om lantarbetarkåren
föreligger ett genom socialstyrelsen sammanbragt statistiskt material, som med
full tydlighet ådagalägger, att denna kår befinner sig i ett betydligt ogynnsammare
löneläge än den övriga arbetareklassen. Men även de självägande jordbrukarna
äro hårt pressade av jordbrukets svaga konjunkturläge och äro i
många fall icke bättre ställda än lantarbetarna.
I de föreliggande motionerna påyrkas nu åtgärder till förbättrande av lantarbetarekårens
ställning. I sådant syfte önska motionärerna en utredning, som
i första hand avser att fastställa jordbrukets ekonomiska läge, varjämte i
den ena av motionerna påkallas en undersökning av möjligheterna att effektivt
befrämja jordbruksnäringens utveckling fram till större bärighet, så att
förutsättningar skapas för en förbättring även av villkoren för jordbrukets
lönearbetare. \
Med hänsyn dels till den föreliggande frågans stora samhälleliga vikt och
dels till den omständigheten, att statsmakterna enligt utskottets mening kunna
och böra på ett effektivare sätt än hittills medverka till en förbättring av jordbrukets
villkor, har även utskottet för sin del funnit en närmare utredning av
hithörande frågor vara önskvärd. Det har därvid synts utskottet ofrånkomligt,
att en strävan att förbättra lantarbetarnas levnadsvillkor — i den mån en sådan
är avhängig av statsmakternas understöd — måste förknippas med de allmänna
åtgärderna till hela jordbruksnäringens höjande till större räntabilitet, ty utskottet
förutsätter, att statsmakterna icke f. n. äro sinnade att genom direkt
subvention till jordbrukets lönearbetare förhjälpa dem till ett gynnsammare
ekonomiskt läge. Med denna syn på frågan har utskottet funnit, att en utredning
i motionernas syfte främst bör avse att anvisa åtgärder, som kunna bidraga
till att underlätta övervinnandet av de svårigheter, varmed jordbruksnäringen
för närvarande har att kämpa.
Vid den utredning, som utskottet förordar, torde det emellertid icke vara
erforderligt att, som motionärerna ifrågasätta, lägga betydande vikt vid ett
fastställande av att ifrågavarande näring verkligen befinner sig i ett tillstånd
av depression. Frånsett att detta förhållande, såsom utskottet redan påpekat,
torde vara allmänit erkänt, föreligga redan utredningar, som siffermässigt
belysa denna sak. Utskottet syftar härvid på de räkenskapsresultat från svenska
jordbruk, som hopbragts på uppdrag av lantbruksstyrelsen och under en
följd av år publicerats. Även om dessa räkenskapsresultat icke lämna en uttömmande
bild av jordbrukets faktiska läge, torde de dock efter en kritisk
granskning och med nödiga kompletteringar vara tillräckliga för ett bedömande
av graden av jordbrukets svårigheter. I den del utredningen skulle avse att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första hammarens diiclvci tillfälliga utskotts utlåtande Nr IS.
fastställa jordbrukets ekonomiska läge torde den alltsa kunna bliva av mycket
begränsad räckvidd och icke behöva medföra större kostnader.
Som nästa led i utredningsarbetet torde orsakerna till jordbrukets betryckta
läge böra klarläggas, dels i den mån de kunna avlä,sas i de förutnämnda räkenskapsresultaten
från svenska jordbruk och dels i den man de kunna genom
andra undersökningar fastställas. Utskottet förmodar, att den pågående utiedningen
om tullsystemets verkningar härvidlag kan bli av visst värde. Uppmärksamheten
torde även böra fästas vid importens inverkan i konkurrensavseende.
Likaså torde böra undersökas i vad mån bristen på planmässighet i ansträngningarna
att tillvarataga den svenska marknadens möjligheter for avsättning
av jordbrukets alster kan bidraga till svårigheterna för jordbruksnäringen.
Och slutligen är en undersökning av huru exportmöjligheterna utnyttjats och
vad som härvidlag brister en angelägenhet av stor vikt.
Utan tvivel komma de största svårigheterna att möta den del av utredningsarbetet,
som avser positiva förslag till svårigheternas avhjälpande. Dessa förslag
bli givetvis i mycket beroende av resultatet av undersökningarna om orsakerna
till jordbrukets betryck. I flera för jordbruksnäringen betydelsefulla frågor
äro emellertid utredningar igångsatta — så i den förutnämnda frågan om tullskyddets
verkningar och i fråga om jordbrukets primärkredit, varjämte innevarande
riksdag beslutat en utredning avseende ett upphjälpande av smörexporten.
Angående den högre lantbruksundervisningen föreligger ett sakkunnigebetänkande
och ifråga om den lägre och småbruksundervisningen är utredning av
riksdagen begärd år 1926.
Utskottet anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att de aktningsvärda
ansträngningar som sålunda gjorts att komma jordbruket till hjälp beklagligtvis
förefalla att brista i planmässighet eller äro inriktade på detaljer
utan hänsyn till det större sammanhang, vari de borde ses. Ett exempel härpå
ser utskottet i den nyss beslutade förutnämnda utredningen om smörexportens
befrämjande. Det borde falla sig naturligt, att en strävan att förbättra jordbrukets
exportmöjligheter genom statsmakternas medverkan icke begränsar sig
till en enda produkt, utan får omsluta alla för export lämpade jordbruksprodukter.
Huvudorsaken till denna bristande planmässighet tillskriver utskottet
för sin del, att förslag till jordbruksnäringens befrämjande i så mycket äro beroende
av enskilda riksdagsmotionärers initiativ. Utskottet nödgas av detta förhållande
draga den slutsatsen, att de statsorgan, som ha till sin uppgift att
tillvarataga jordbruksnäringens intressen, icke äro tillräckligt rustade att fylla
denna uppgift. Enligt utskottets mening bör en undersökning företagas om en
organisatorisk omläggning av de för jordbruksnäringens tillgodoseende avsedda
förvaltningsorganen i sådan riktning, att de kunna effektivare än nu befrämja
jordbrukets utveckling och särskilt avsättningsmöjligheterna. Givetvis måste
det i första hand bli beroende av jordbrukarna själva att genom organisatoriska
åtgärder befrämja avsättningen av jordbrukets alster, men helt visst kunna det
allmännas organ härvid verksamt biträda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens
beslut.
Utskottet.
S Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr IS.
Ett annat område, som torde tarva en närmare belysning, är om de av staten
för jordbrukets tillgodoseende anvisade anslagen dels äro tillräckliga och
aels utgå till ändamål, som kunna sägas utgöra de angelägnaste och för jordbrukets
ekonomi betydelsefullaste uppgifterna. Utskottet håller före, att av eu
dylik undersökning skulle kunna utvinnas åtskillig erfarenhet, som kunde bli
till gagn för positiva åtgärder till jordbrukets främjande.
Att utskottet ovan företrädesvis betonat betydelsen av att pågående utredningar
pa här ifragavarande område kompletteras med utredningar rörande
vissa organisatoriska spörsmål och anslagsfrågor, utesluter givetvis
icke att jämväl andra frågor tarva utredning i motionernas syfte. Exempelvis
torde fraktfrågan utöva ett ganska avsevärt inflytande på jordbrukets
ekonomi, varför en undersökning i vad mån statsfinansiella synpunkter medgiva
en fraktlindring för jordbruksalster synes vara att förorda i här förevarande
sammanhang.
Med det ovan anförda har utskottet endast velat lämna några kortfattade anvisningar
på en del av de viktigaste spörsmål, som enligt utskottets mening
böra göras till föremal för en närmare undersökning. I den mån jämväl andra
frågor kunna visa sig vara i behov av utredning i samband med den föreliggande
huvudfrågan om åtgärder för åstadkommandet av förbättrade ekonomiska
förhållanden för vår jordbruksnäring torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t
att därutinnan meddela erforderliga direktiv. De olika detaljundersökningarna
böra sedermera läggas till grund för uppgörandet av ett enhetligt och rationellt
avvägt program för jordbruksnäringens främjande i ekonomiskt avseende.
Utskottet vill emellertid till slut särskilt betona, att det här ifrågasatta utiedningsaibetet
icke bör fa tagas till intäkt för ett uppskjutande av sådana partiella
reformer till jordbrukets fromma, som kunna visa sig lämpliga och genomförbara.
Jordbrukets läge torde nämligen vara sådant, att varje möjlighet till
ett upphjälpande av dess ekonomiska villkor bör utan dröjsmål tillvaratagas och
göras fruktbärande.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att andra
kammaren i anledning av motionerna 11:384 och IT: 397 för sin del måtte besluta,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t
måtte låta verkställa utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående
åtgärder, som kunna och böra vidtagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska
bärkraft därhän, att förutsättningar skapas för att jordbrukets arbetare
må komma i åtnjutande av förbättrade levnadsvillkor.
Denna utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen.
Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.
I anledning härav får utskottet, med instämmande i vad utskottet ur andra
kammarens utskotts utlåtande ovan återgivit, hemställa,
Första hammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
9
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 18 maj 1928.
På utskottets vägnar:
GUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Roos, Julin, Larsén, N. A. Nilsson,
Granström, Henrik Andersson och Fritiof Gustafson.
10
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr IS.
Bilaga 1.
Stockholm den 1 mars 1928.
Till
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.
Sedan riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott anhållit om yttrande
av socialstyrelsen över bl. a. de inom kammaren väckta motionerna nr
384 angående utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge och bärkraft samt
nr 397 i fråga om allsidig utredning om jordbrukets ekonomiska förhållanden
m. m., har genom Kungl. Maj: ts beslut den 10 februari 1928 styrelsen anbefallts
att avgiva och till utskottet senast den 1 mars 1928 överlämna det sålunda
begärda yttrandet.
Med anledning härav får socialstyrelsen härmed anföra följande.
Uti motionen nr 384, som väckts av herr Sjölander, framhålles det ekonomiska
betryck, varav jordbruket nu lider, och betonas, att en näringsgrens ekonomiska
bärkraft och arbetslönerna inom densamma måste stå i ett bestämt förhållande
till varandra. Under hänvisning härtill anhålles, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t måtte låta verkställa en
noggrann utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge, samt, om anledning
förelåge, utreda frågan om vilka åtgärder, som borde vidtagas för att höja jordbrukets
ekonomiska bärkraft, så att jordbruket i likhet med övriga näringsgrenar
kunde skänka sina utövare lön för mödan och anständig bärgning, samt
att ekonomiska förutsättningar skapades för att den lejda arbetskraften måtte
kunna erhålla löneförmåner, som över huvud taget och i regel tillämpades för
den lejda arbetskraften inom andra näringsområden. I den av herrar Johansson
i Krogstorp och Magnusson i Skövde väckta motionen, nr 397, framhålles, att
jordbruket ej förmått hålla jämna steg med övriga näringsgrenar vare sig i fråga
om tekniska framsteg eller beträffande produkternas salupriser, varav följden
blivit, att vid jordbruket sysselsatta företagare och arbetare icke nått en levnadsstandard,
som är jämförlig med de personers, vilka äro sysselsatta inom övriga
näringsgrenar eller i statstjänst. På grund härav hemställa motionärerna, att
riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj: t täcktes verkställa dels en allsidig
utredning om jordbrukets ekonomiska förhållanden, dels ock en utredning om
lantarbetarnas ekonomiska och sociala ställning samt om möjligheterna till åtgärder
för att förbättra densamma.
I fråga om den del av de sålunda påkallade utredningarna, vilka avse att
närmare belysa lantarbetarnas ekonomiska och sociala ställning samt möjligheterna
att förbättra densamma, vill socialstyrelsen erinra om, att styrelsen
sedan mer än halvtannat årtionde sökt, i den mån förhållandena medgivit, statistiskt
belysa utvecklingen på ifrågavarande område. Vad angår lantarbetarnas
löneförhållanden, föreligger sålunda en fortlöpande statistik, som grundar
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
11
sig på årliga uppgifter om gängse löner, vilka inhämtas från landsbygdens
kommunalstämmoordförande och med vissa mellantider kompletteras medelst
från ett större antal jordbrukare införskaffade detaljerade uppgifter om de
arbetstimmar, som faktiskt utgjorts och de lönebelopp, som i verkligheten upphurits
av hos dem anställda arbetare under visst tjänsteår. De på grundval härav
beräknade genomsnittslönerna för jordbruksarbetare kunna sammanställas
med motsvarande löneuppgifter i socialstyrelsens årliga lönestatistik för arbetare
inom industri, handel och samfärdsel.
Jämföres den nuvarande lönenivån inom jordbruket med den vid industriföretag,
belägna å landsbygden och där arbetarna sålunda cj äro betungade
genom städernas högre levnadskostnader, befinnes avlöningen per timme vid
industriföretagen (0,80—1,00 kr. för vuxen man) ligga omkring dubbelt så högt
som inom jordbruket (0,45 å 0,50 kr.). Lägges i stället årslönen till grund, minskas
på grund av lantarbetarens högre antal arbetstimmar per år (2,700—
3,000 mot 2,200—2,400 inom industrien) den industriella merinkomsten till
c:a två tredjedelar. Dessa löneuppgifter torde få anses i huvudsak bekräfta, vad
som i förenämnda tvenne motioner anföres angående lantarbetarnas nuvarande
löneläge.
Otvivelaktigt skulle det vara av stor betydelse jämväl ur de synpunkter socialstyrelsen
närmast har att anlägga, om genom en allsidig och ingående utredning
av jordbrukets ekonomiska läge, sådan som den i motionerna föreslagna,
man kunde klarlägga orsakerna till nyssnämnda betydande skiljaktigheter
mellan arbetslönerna vid jordbruket och inom industrien.
Det bör dock icke undandöljas, att en utredning sådan som den ifrågasatta
måste bliva ett företag av vittutseende och arbetskrävande natur. Undersökningens
område blir sålunda både vidsträckt och olikartat. Antalet yrkesutövare
inom jordbruksbefolkningen uppgår till närmare en miljon, och en fjärdedel
härav utgöres av jordbruksarbetare, om torparna anses tillhöra denna grupp.
Därtill kommer, att brukningsformer och driftstyper ställa sig mycket olika
inom skilda delar av vårt vidsträckta land.
Såsom vanligen är fallet i fråga om socialekonomiska undersökningar, torde
även här möta problem av särdeles invecklad natur. Vad beträffar sambandet
mellan jordbrukets ekonomiska bärkraft å ena sidan och lantarbetarnas löner å
den andra, förefaller det sålunda, som om det inbördes förhållandet icke skulle
vara så »matematiskt» enkelt, som det göres gällande i den ena av de här ifrågavarande
motionerna. I sådant fall borde väl det nuvarande löneläget påverkas av
ett så välbekant faktum som att lantegendomarnas avkastning ställer sig väsentligt
olika inom olika bygder och för olika driftsformer. I senaste årgången
(1925—26) av de räkenskapsresultat från svenska jordbruk, vilka på uppdrag
av lantbruksstyrelsen bearbetats av agronom L. Nanneson, meddelas i fråga om
nettoavkastningen av de undersökta jordbruken, att förräntningsprocenten för
tidsperioden 1918—1926 i genomsnitt utgjorde 4,5 % för södra Sveriges veteoch
sockerbetsområde men allenast 1,2 % för jordbruk i mellersta Sverige. Likväl
är löneläget för lantarbetare för närvarande i stort sett detsamma inom båda
områdena. När inom socialstyrelsen för några år sedan utarbetades en sammanfattande
översikt över löneförhållandena inom jordbruket under tioårsperioden
1911—20, konstaterades också, att de mellan olika bygder påvisade lönedifferenserna
hade väsentligt svagare samband med skördetalen per arealenhet och
dylika avkastningssiffror än med andra faktorer, såsom socknens större eller
mindre grad av industrialisering, organisationsrörelsens utbredning bland lantarbetarna
m. m.
Det bör slutligen ej förbises, att den ekonomiska depression inom jordbruket,
12
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.
varom i motionerna talas, ingalunda är något för Sverige säreget, utan att densamma
fastmer synes göra sig gällande över snart sagt hela den civiliserade
världen. Jämväl i fråga om olikheten i lönestandard för lantarbetare och för
industriarbetare kan samma förhållande som beträffande Sverige påvisas i
länder med så stora skiljaktigheter i fråga om läge och samhällsstruktur som
Norge, Danmark, England och Förenta Staterna. Att däremot angivna lönedifferens
förefaller vara väsentligt mindre i Finland och Tyskland, torde knappast
bero på, att jordbrukslönerna där äro högre, utan fastmer på att industrilönerna
förefalla att där vara särskilt låga.
Men även om den nuvarande lågkonjunkturen inom jordbruket sålunda synes
omfatta stora delar av världen, gestalta sig — eller åtminstone uppfattas — orsakerna
till detta förhållande väsentligt olika i olika länder. I vårt land synes
man, såsom i den ena av de föreliggande motionerna uttalas, vara böjd att förnämligast
lägga skulden på den starka konkurrensen från i klimatiskt och andra
avseenden mera gynnade länder och därav orsakade låga priser på lantbruksprodukter.
I ett av de sålunda åsyftade länderna, nämligen Förenta Staterna,
har emellertid jordbruket alltsedan 1920—21 års kris haft att kämpa med
svårigheter, låt vara att särskilt under fjolåret prisläget på lantbruksprodukter
synes ha avsevärt förbättrats. I Amerika synes man söka huvudförklaringsgrunden
till prisdepressionen däri, att produktionen av livsmedel, vilken är svår
att omlägga, åtminstone temporärt överstigit efterfrågan, vilken på detta område
ingalunda är så elastisk som i fråga om industrialster, beträffande vilka vid
prisreduceringar snabbt framväxa nya behov, som kunna — eller åtminstone
borde kunna — snabbt absorbera även en genom rationalisering och mekanisering
i väsentlig grad utökad produktion.
GUNNAR HUSS.
Bertil Nyström.
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
13
Bilaga 2.
Kungl. Lantbruksstyrelsen.
Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Sedan kungl. lantbruksstyrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att till Eder
avgiva yttrande över två vid innevarande års riksdag inom andra kammaren
väckta motioner, den ena (nr 384) av lierr O. E. Sjölander angående utredning
rörande jordbrukets ekonomiska läge och bärkraft samt den andra (nr 397)
av herr A. Johansson i Krogstorp m. fl. ifråga om verkställande^ av en allsidig
utredning av jordbrukets ekonomiska förhållanden m. m., får styrelsen
i ärendet anföra följande.
Båda motionerna hava väsentligen samma syfte eller att åvägabringa en utredning
angående jordbrukets ekonomiska läge i och för klarläggande av de
åtgärder, som tilläventyrs kunna och böra vidtagas till förbättrande av jordbrukets
ställning. I båda motionerna framhålles nödvändigheten av^ att jordbrukets
ekonomiska bärkraft bringas upp till en sådan niva, att såväl jordbrukarna
själva som jordbrukets arbetare måtte kunna tillförsäkras en levnadsstandard,
som mera än nu torde vara fallet närmar sig den, under vilken utövare
av andra näringar och däri anställda arbetare leva.
Betydelsen av och rättvisan i att den stora del av landets befolkning, som
har sin utkomst av jordbruket, icke på grund av bristande förståelse för jordbruksnäringens
ekonomiska förutsättningar kvarhålles i en med hänsyn till
möjligheten av upprätthållandet av en skälig levnadsstandard särskilt ogynnsam
ställning, finner lantbruksstyrelsen ligga i öppen dag.. Att så nu är fallet synes
vara påtagligt. En utredning, som klarlägger såväl de olika omständigheter,
vilka''i förberörda hänseende utöva inflytande, som jordbruksarbetarens ekonomiska
läge i förhållande till övriga arbetargruppers, finner lantbruksstyrelsen
väl behövlig såsom en nödvändig förutsättning för eventuella statsingripanden
på detta område.
Med avseende härå må emellertid anmärkas, att Kungl. Maj:t med anledning
av en utav riksdagen gjord framställlning redan vidtagit åtgärder i syfte att
utreda en mycket betydelsefull del av frågan Törande jordbrukets relativa ekonomiska
läge genom att den 30 december 1927 bemyndiga chefen för kungl.
handelsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för utredande av det
gällande tullsystemets verkningar med avseende fästat bland annat på åstadkommande
av en rättvis inbördes avvägning av industriens och jordbrukets tullskydd.
Lantbruksstyrelsen anser emellertid för sin del, att förberörda nu igångsatta
utredning icke utesluter behovet av här föreslagna utredningar, men vill
ifrågasätta, huruvida icke hela detta utredningskomplex, där den ena delen
ingriper i den andra, lämpligen skulle kunna handläggas i ett sammanhang.
Stockholm den 28 februari 1928.
ERIK INSULANDER.
Harry v. Zweigbergk.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1928:375 Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge m. m. s. 1 i texten