Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad från Övertorneå till Pajala.

1928-05-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:128, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad från Övertorneå till Pajala.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

1

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande

av en banbyggnad från Övertorneå till Pajala.

(4: e avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 88,

av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 169, av

herr E. A. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen ville för budgetåret 1928

—1929 bevilja och ställa till järnvägsstyrelsens förfogande för påbörjande av

en banbyggnad från Över-Torneå till Pajala ett belopp av 1,000,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Med stöd av § 46 i riksdagsordningen har utskottet från järnvägsstyrelsen

inhämtat yttrande över motionerna. Styrelsen framhåller härvid inledningsvis,

att vid styrelsens sysslande med denna fråga och härvid gjorda utredningar

framgått, att av de två ursprungligen ifrågasatta alternativa linjerna,

en från trakten av Morjärv längs Ivalixdalen över Överkalix och en från

Övertorneå längs Tornedalen till Pajala, företräde bör ur flera synpunkter

lämnas åt det senare alternativet. Slutliga utredningar rörande en järnväg

Övertorneå—Pajala hade genom styrelsens försorg verkställts, sedan styrelsen

på därom framställd begäran genom kungl. brev den 3 juli 1925 erhållit bemyndigande

att verkställa sådana. I yttrande av den 25 februari 1927 hade

styrelsen med överlämnande av fullständiga tekniska och trafikekonomiska

utredningar angivit sin uppfattning angående lämpligheten att utföra berörda

järnvägsanläggning. Rörande tekniska förhållanden vid den ifrågasatta järnvägen

erinrar styrelsen, att kostnaderna för den 112.2 km långa banan beräknats

till 11,400,000 kronor. De beräknade årliga trafikinkomsterna, 101,000 kronor,

sammanställda med utgifterna för drift och underhåll, 372,000 kronor, gåve

till resultat en årlig driftsförlust av i runt tal 270,000 kronor, vartill komme,

att ingen avkastning kunde beräknas på ett kapital av omkring 11 miljoner

kronor. Under erinran vidare, att styrelsen vid sin nämnda utredning hänvisat

till den möjlighet, som förelåge, att genom en automobillinje, vars trafikerande

kunde uppdragas åt statens järnvägar, tillgodose bygdens kommunikationsbehov

på ett för det allmänna vida mindre kostsamt sätt, har styrelsen anfört

bl. a. följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 62 haft. (År 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 1%8.

»Sedan järnvägsstyrelsen genom kungl. brev den 3 oktober 1927 anbefallts

att skyndsamt verkställa den sålunda ifrågasatta utredningen, har styrelsen

den 13 januari 1928 avgivit yttrande i frågan. Styrelsen erinrar i denna utredning,

att postdiligenstrafik numera anordnats å sträckningen Övertorneå—Tärendö—Pajala.

Den ifrågasatta nya billinjen åter skulle följa den längs Torneälven

löpande landsvägen, vilken under en följd av år varit föremål för förstärkning,

breddning och uträtning. För anordnande av fullständig linjetrafik,

omfattande såväl person- som godstrafik, beräknades erforderligt ett kapital

av omkring 600,000 kronor, fördelat med 250,000 kronor på byggnader

och dylikt och återstoden på personomnibussar och lastbilar med tillbehör. Härtill

komme ett belopp av 100,000 kronor för snöskyddsanordningar, vilken kostnad

dock antogs komma att bestridas med automobilskattemedel.

Medan ekonomiska skäl trädde hindrande i vägen för inläggandet av mer

än ett tågpar dagligen å eu järnväg mellan Övertorneå och Pajala, ''skulle det

vid anordnande av linjetrafik bliva möjligt att inrätta dubbelturer, varigenom

befolkningens resebehov skulle på ett bättre sätt tillgodoses.

Av den verkställda undersökningen framgick, att anordnandet av billinje

krävde omkring 10 miljoner kronor mindre kapitalutlägg, än som fordrades

för anläggning av en järnväg, och att de årliga driftförlusterna vid en billinje

syntes bliva mindre än vid en järnväg. Även för trafikanterna skulle billinjen i

vissa avseenden medföra större fördelar, än en järnväg utan oskälig kostnadsökning

skulle kunna lämna. Vid omnibustrafik skulle sålunda för persontrafiken

lämpligare tider för resas anträdande och avslutande samt flera reselägenheter

kunna erhållas, och mot en något längre resetid med omnibus svarade i

många fall kortare färd till och från station. Godsbefraktarne, särskilt större

sådana, skulle kunna få sitt gods lastat och lossat vid egen gård. Då slutligen

den grundförutsättningen gjorts, att samma avgifter som i järnvägstrafik skulle

tillämpas, finge befolkningen i övrigt ungefär samma fördelar av en under ifrågasatta

villkor upprätthållen linjetrafik som av en järnväg.

Såsom av föregående redogörelse framgår, äro järnvägsstyrelsens utredningar

beträffande den övre Tornedalens kommunikationsfråga att betrakta såsom tills

vidare slutförda, och lära de också föreligga i så fullständigt utarbetat skick,

att därpå skall kunna grundas ett bedömande och beslut i frågan. Mera ingående

undersökningar i syfte att utreda, huruvida förbättringar eller förenklingar och

besparingar äro möjliga att i vissa avseenden genomföra, kunna ej giva sådana

resultat, att de bliva av någon större betydelse för avgörandet, om järnväg skall

byggas eller icke. Dylika detaljundersökningar synas därför lämpligen böra

uppskjutas, till dess statsmakternas principbeslut i ärendet fattats. Från järnvägsstyrelsens

sida föreligger sålunda ingen erinran, mot att sådant beslut fattas

vid innevarande års riksdag, men väl har styrelsen ett direkt intresse av att sä

sker, enär styrelsen anser önskligt, att den årligen uppdykande frågan en gång

får sin lösning.

Beträffande det sätt, på vilket ifrågavarande kommunikationsfråga då lämpligast

bör lösas, har styrelsen, som har att betrakta spörsmålet ur övervägande

ekonomisk synpunkt och som har att bevaka statsbanornas och deras trafikanters

intressen, icke anledning att intaga en annan ståndpunkt än tidigare. Därest

sålunda de särskilda hänsyn, som äro förknippade med frågan om kommunikationernas

ordnande i ifrågavarande gränsbygd, skulle föranleda statsmakterna att

ikläda sig betydande uppoffringar härför, får styrelsen i första hand förorda,

s. 3 Kontrollera mot PDF

fitalsuls!ottds iilldlnnite AV t SS. 3

alt, såsom för det allmänna billigast liksom för föreliggande behov tillfyllestgörande,

beslut fattas om anordnande genom statens järnvägars försorg av regelbunden

omnibus- och lastbilstrafik mellan Övertorncå och Pajala och om anvisande

av härför erforderligt engångsanslag, ävensom därom att statens järnvägar

skola genom årliga anslag hållas skadeslösa för de vid biltrafiken uppkommande

driftförlusterna.

Skulle emellertid, vilket styrelsen med hänsyn till vid årets riksdag fattade

beslut angående inlandsbanans byggande utan avbrott ävensom till de uttalanden

rörande Pajalabanan, som fällts av 1927 års statsutskott och i årets

statsverksproposition, icke finner osannolikt, ett principbeslut i berörda kommunikationsfråga,

därest sådant fattas, komma att utfalla i annan riktning och

innebära, att järnväg till Pajala skall byggas, så uppkommer frågan, vid vilken

tidpunkt järnvägens byggande skall taga sin början. Därvid vill styrelsen framhålla,

att byggandet av en järnväg till Pajala samtidigd med eller till och

med i viss mån före byggandet av den återstående delen av inlandsbanan kan

synas ur såväl samhällelig som ekonomisk synpunkt fullt berättigat, enär förstnämnda

järnväg ju kommer att genomlöpa och betjäna trakter, vilka hysa en

ojämförligt större befolkning och jämväl äga vida större utvecklingsmöjligheter

än de trakter, som beröras av den likväl redan beslutade delen av inlandsbanan

mellan Sorsele och Arvidsjaur, framdeles utsträckt till Jokkmokk. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har i sitt yttrande beträffande detta fortsatta byggande

av inlandsbanan framhållit, att banan för befolkningens kommunikationsbehov

i själva verket är av underordnad betydelse, men att den är ofrånkomlig ur

försvarssynpunkt. Länsstyrelsen låter framskymta, att andra järnvägsbyggnader

i länet skulle vara angelägnare och av större nytta för befolkningen, och

torde då närmast syfta på Pajalabanan, beträffande vilken länsstyrelsen framhåller

såsom av utomordentligt stor betydelse, att den påbörjas, då i berörda

trakter förefinnes ett stort trafikbehov för en talrik och i stark tillväxt varande

befolkning. Även om inlandsbanans färdigbyggande ur ren försvarssynpunkt

givetvis måste tillmätas större betydelse än Pajalabanan, så har dock vidare

även denna senare en nationell betydelse, som järnvägsstyrelsen icke underskattar,

ehuru styrelsen ansett, att banans ifrågavarande uppgift skulle sannolikt för en

ganska lång tid framåt kunna lika val fyllas genom en på lämpligt sätt anordnad

och driven automobillinje. På grund av det anförda synes det styrelsen, att

igångsättandet av en järnvägsbyggnad till Pajala, därest en sådan principiellt

beslutes, icke lämpligen bör uppskjutas. Detta torde, synes det styrelsen, ej heller

vara ur budgetsynpunkt nödvändigt med hänsyn till storleken av de samlade

årliga anslag, som därefter skulle erfordras för järnvägsbyggande i övre Norrland.

Arbetena å Pajalabanan skulle nämligen ej komma att igångsättas med

någon större kraft förrän vid tidpunkt, då annan nu pågående banbyggnad

blir fullbordad, i det att slutanslag för tvärbanan Jörn—Arvidsjaur beviljats

för budgetåret 1928—1929. Ur anslagssynpunkt torde det därför icke böra

möta något hinder att omedelbart därefter upptaga arbetena å banan från Övertorneå

till Pajala, varom beslut då borde fattas redan av innevarande års riksdag.

Styrelsen, som alltså finner frågan om kommunikationernas ordnande i den

övre Tornedalen föreligga i så utrett skick, att ett principbeslut i ärendet bör

kunna fattas vid årets riksdag, och även angeläget, att avgörande snarast möjligt

träffas i denna sedan lång tid under utredning varande fråga, får såsom för

det allmänna billigast, för tillgodoseende av föreliggande behov tillfyllestgörande

samt för statens järnvägar förmånligast förorda, att regelbunden omnibus- och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 1%S.

Utskottets

yttrande
-

lastbiltrafik genom statens försorg anordnas mellan Övertorneå och Pajala på sätt

ovan närmare angivits.

Skulle emellertid beslut fattas om byggande av järnväg mellan nämnda

orter, har styrelsen ingen erinran att göra mot principiellt bifall till de för

styrelsens yttrande remitterade motionerna om beviljande för budgetåret 1928—

1929 av anslag för påbörjande av en banbyggnad från Övertorneå till Pajala,

varvid dock anslaget, då det detta år endast kan gälla förberedelser för banbygget,

torde böra begränsas förslagsvis till 100,000 i stället för begärda 1,000,000

kronor. Styrelsen vill dock med hänsyn till det ovan sagda därvid framhålla den

tvingande angelägenheten, att, då ärendet skall avgöras, samtidigt upptages till

prövning och avgörande också frågan om den bortskrivning av visst i statsbaneaffären

infört lånekapital, som framstår som nödvändig med hänsyn till ej

mindre det fortsatta byggande av förlustbringande banor än även förestående

taxesänkning med ty åtföljande inkomstminskning.»

Chefen för järnvägsstyrelsens militärbyrå, byråchefen Pantzerhielm, har anfört

avvikande mening beträffande av styrelsen framlagd plan till byggandet

av nya statsbanor i Norrland, varvid han framhållit, att ur militär transportsynpunkt

inlandsbanans snabba fullbordande vore av ojämförligt större betydelse

än anläggande av statsbana Övertorneå—Pajala, varför han ansåge, att

inlandsbanan borde fullbordas, innan Pajalabanan påbörjas.

Att befrämja svensk odling och bebyggelse uti ifrågavarande nordliga gränstrakter

framstår tvivelsutan som en angelägen nationell uppgift. Detta, har

redan tidigare vid skilda tillfällen av utskottet framhållits, därvid också betonats

den stora betydelsen från dessa synpunkter av ifrågavarande gränsbanas

förlängning från dess nuvarande slutpunkt vid Övertorneå upp till Pajala.

Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, skulle det nya banföretaget också

lämpligen låta sig inpassas i den plan, varefter övriga redan beslutade järnvägsbyggnader

i Norrland avsetts att bedrivas.

Att på enskilda motioner nu fatta beslut om igångsättande av ett i olika avseenden

så vittutseende företag måste utskottet dock finna alltför vanskligt.

Erinras må, att förevarande fråga för närvarande är beroende på Kungl.

Maj:ts prövning; sedan järnvägsstyrelsen den 3 juli 1925 anbefallts — bland

annat — verkställa fullständig undersökning för en järnväg från Övertorneå

till Pajala kyrkoby i Norrbottens län, bär nämligen styrelsen den 25 februari

1927 inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, därvid järnvägsstyrelsen

hänvisat på möjligheten att genom en av statens järnvägar driven

automobillinje tillgodose bygdens kommunikationsbehov på ett för det allmänna

vida mindre kostsamt sätt.

Utskottet anser sig vidare böra erinra därom, att frågan om lämplig uthamn

för Haparanda och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning innevarande

riksdag redan beviljat medel, också är av betydelse för ordnandet av

kommunikationerna inom denna gränsbygd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 12S.

ft

För ett snart avgörande av förevarande kommunikationsspörsmål talar otvivelaktigt,

såsom länsstyrelsen och jämväl järnvägsstyrelsen framhållit, den

utomordentliga betydelse detsamma äger för Tornedalens talrika och i stark

tillväxt stadda befolkning och för dess närmande till landet i övrigt. Från dessa

utgångspunkter vill utskottet tillstyrka, att framställning göres hos Kungl.

Maj: t om frågans skyiidsamma övervägande.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av de av herr Bergqvist m. fl. och

herr Hage m. fl. i ämnet väckta motionerna (1:88 och

II: 169), må i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla om skyndsamt

övervägande av frågan om ordnande av Tornedalens kommunikationsspörsmål.

Stockholm den 11 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVÅRNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. B. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, E. A.

Hallin, C. 1. Asplund, C. Johansson i Hälsingborg, J. Clemedtson och D. Hansén,

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S.

Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i

Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F.son

Holmgren, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm.

Reservationer:

1) av herrar J. Nilsson i Malmö och Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Att befrämja •—---bedrivas.

Att på enskilda motioner och mot järnvägsstyrelsens avstyrkande ståndpunkt

nu fatta beslut om igångsättande av ett i olika avseenden så vittutseende företag

måste utskottet dock finna alltför vanskligt. Ensamt anläggningskostnaderna

för den cirka 11 mil långa banan hava uppskattats till omkring 11 mil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

joner kronor. Härtill bör läggas en beräknad årlig driftsförlust av cirka

270,000 kronor.

Erinras må, att förevarande fråga för närvarande är beroende på Kungl.

Maj: ts prövning; sedan järnvägsstyrelsen den 3 juli 1925 anbefallts — bland

annat -— verkställa fullständig undersökning för en järnväg från Övertorneå

till Pajala kyrkoby i Norrbottens län, har nämligen styrelsen den 25 februari

1927 inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, därvid järnvägsstyrelsen

hänvisat på möjligheten att genom en av statens järnvägar driven

automobillinje tillgodose bygdens kommunikationsbehov på ett för det allmänna

vida mindre kostsamt sätt.

Utskottet vill för sin del uttala en förväntan, att Kungl. Maj: t efter de

ytterligare överväganden, som möjligen krävas, måtte redan inom den närmaste

tiden företaga ärendet till prövning. För ett snart avgörande härav talar,

såsom länsstyrelsen och jämväl järnvägsstyrelsen framhållit, den utomordentliga

betydelse, förevarande kommunikationsspörsmål äger för en talrik och

i stark tillväxt stadd gränsbefolkning.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att de av herr Bergqvist m. fl. och herr Hage in. fl» i

ämnet väckta motionerna (I: 88 och II: 169) icke må av riksdagen

bifallas.»

2) av herr Asplund, som ansett, att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»Att befrämja---mindre kostsamt sätt. En med anknytning till den

föreslagna automobillinjen verkställd omläggning av den redan befintliga postdiligenslinjen

Övertorneå—Tärendö—Vittangi—Kiruna till såväl gods- som

persontrafik skulle förvisso bliva av stor betydelse icke blott för Pajalatraktens

utan för hela den finsktalande Tornebygdens utveckling.

Utskottet anser---övervägande.»

Stockholm 1928. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri-A.-B.

287198

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:273 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande av en banbyggnad från övertorneä till Pajala. s. 3 i texten