Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1928-05-15 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:138, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

1

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framställda förslag angående beräkningen av inkomsten

av statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har Kungl. Maj:t,

under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag (Inkomsterna. Statens produktiva fonder),

föreslagit riksdagen att å riksstaten för nämnda budgetår upptaga inkomsttiteln

»statens aktier», ivad angår statens aktier i Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag, på följande sätt: ,

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.................. 14,500,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till ovan åberopade statsrådsprotokoll,

ävensom »utgifter för kapitalökning» sid. 1—20 samt »utgifter för

kapitalökning» bil. 2 sid. 2—8.

I fråga om Kungl. Maj :ts förevarande förslag hava inom riksdagen motionsvis

framställts vissa yrkanden.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr C. A. Lindhagen väckt motion,

nr 186, hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t begära övervägande

och förslag, i vad mån och på vad sätt det fortgående uttömmandet av malmkapitalet

i det stora norrbottniska malmfältet kan till gagn för nutid och efterkommande

omvandlas i produktivt kapital genom disponerandet av statens vinstandelar

i sådant syfte.

Därjämte har i en inom andra kammaren av herr H. V. Leo väckt motion,

nr 240, yrkats, att riksdagen ville besluta att av statens utdelningar å aktier

i Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag under budgetåret 1928—1929 avsätta

5 miljoner kronor till en fond, avsedd att efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen

användas för främjande av ny kapitalbildning i landet eller annars för

igångsättande eller understöd åt inhemska produktiva företag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 66 häft. (Nr 138.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 1S8.

Kungl. Maj :ts förslag om att upptaga statens inkomster från de norrländska

malmfälten till 14,500,000 kronor är grundat på riksräkenskapsverkets i ämnet

framlagda beräkning. Under erinran att nämnda inkomst för 1927—1928 beräknats

till 5,650,000 kronor har riksräkenskapsverket anfört följande:

»Det av 1927 års riksdag antagna förslaget till avtal mellan staten och Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag m. fl. innebär helt nya bestämmelser rörande

malmbrytningens storlek samt beräkningen av royalty och vinstutdelning m. m.

ävensom bortfallande av den tidiga.re uppdelningen av inkomsttiteln.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 nästlidna november har trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund meddelat, att den vinst inklusive royalty,

som staten kan påräkna från Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag under budgetåret

1928—29, torde kunna beräknas till 14,500,000 kronor.»

Sambandet.

mellan

malminkomsterna

och

avkastningen

från

statens

järnvägar.

I samband med nya malmavtalet gjordes av 1927 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Maj:t (nr 312) följande uttalande i fråga om reserverande av viss del

av statens utdelning i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag.

»I detta sammanhang har riksdagen funnit det böra tagas under övervägande,

huruvida icke någon del av statens blivande inkomst från malmbolaget bör —- utöver de garanterade fraktavgifterna — i någon form komma statens järnvägar

till godo. Riksdagen vill erinra om att riksdagen i skrivelse nr 55 år 1926

funnit det framstå såsom en angelägen uppgift att söka åvägabringa en ökad

amortering av det i statens affärsverk nedlagda lånekapitalet. Med beaktande

av denna synpunkt skulle det enligt riksdagens mening vara önskligt, att en

avsevärd del av statens inkomster från malmbolaget årligen bleve använd till

avbetalning av oräntabla delar av det lånekapital, som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar.

Ränteanspråken på statens järnvägar skulle härigenom i

motsvarande mån minskas. Därtill kommer, att ett sådant förfarande skulle

stå i överensstämmelse med en enligt riksdagens mening beaktansvärd grundsats,

som bland annat kommit till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen

den att inkomster, uppkomna genom en exploatering av landets naturtillgångar,

som innebär en konsumtion av själva kapitalet, icke böra i sin helhet tagas i

anspråk för statens löpande utgifter.»

I järnväg srådets den 11 november 1927 avgivna yttrande över järnvägsstyrelsens

förslag till järnvägstaxa (järnvägsstyrelsens utlåtande den 29 december

1925) erinras, att enligt utredning av kommerskollegium nettoöverskottet å

malmbanan år 1914 uppgick till 3.27 milj. kr., medan nettoförlusten (sedan räntekostnaderna

täckts) å det övriga Norrlandsnätet (d. v. s. linjerna norr om Bräcke

och Östersund utom Bräcke—Storlien samt malmbanan) utgjorde 3.34 milj kr.

Därigenom uppnåddes sålunda, att trafikanterna i sydligare delar av landet vid

denna tid ej behövde vidkännas taxeförhöjningar för täckandet av kostnaderna

för järnvägsdriften å det norra nätet. 1 anslutning härtill anföres följande:

»Så är numera icke längre fallet. Av ovannämnda utredning framgår nämligen,

att nettoöverskottet å malmbanan under de senare åren icke ens räckt

till att bestrida de direkta driftunderskotten å det övriga Norrlandsnätet, långt

mindre summan av dessa underskott samt räntekostnaderna för det i nämnda

nät investerade lånekapitalet.

I propositionen till årets riksdag angående malmavtalet (nr 241) har återgivits

en av järnvägsstyrelsen verkställd utredning rörande storleken av de belopp,

som på angivet sätt böra tillgodoföras statens järnvägar. Järnvägsstyrel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Slalxut »koHets utlåtande, Nr 188.

3

sen har därvid utgått ifrån att den sammanlagda till statsbanorna utgående

fraktersättningen skall beräknas efter nu gällande normallariff för malm med

ett avdrag, varierande mellan 20 och 40 % samt innebärande ett ungefärligt återställande

av 1907 års relation mellan de i avtalet fastställda och de i den allmänna

taxan föreskrivna tarifferna. Då härtill kommer, att taxans normaltariff

för malm nu i förhållande till år 1907 nedflyttats från tariff 12 till tariff

13 samt till följd därav ej ökats i förhållande till driftkostnadernas stegring

sedan 1907, så har man vid kalkylen därjämte strävat att tillgodose kravet

att på grund av den i avtalet förutsatta trafikökningen beräkna ökad fraktrabatt

.

En följd härav är, att statens järnvägars vinst av malmbanan, även om fraktfyllnad

efter nämnda grunder tillkommer, icke blir så stor, som man på grund

av 1907 års avtal skulle ha kunnat räkna med under förutsättning av från

nämnda tid oförändrat penningvärde. Icke desto mindre skulle den föreslagna

åtgärden väsentligt förbättra statsjärnvägarnas ekonomi. Järnvägsstyrelsen

beräknar nämligen, att den föreslagna fraktfyllnaden (i genomsnitt kr. 1:25

per ton) skall höja nettovinsten å malmbanan (efter avdrag av ränta och amortering

å det i banan nedlagda kapitalet) till i avrundat tal 10.5 milj. kr., under

förutsättning av en transportmängd om i medeltal 8 milj. ton per år.

Järnvägsrådet finner för sin del järnvägsstyrelsens förslag, att statens järnvägar

måtte tillgodoföras en på angivet sätt beräknad fraktfyllnad för malmtransporterna,

vara synnerligen välmotiverat. I egenskap av affärsdrivande

verk ha statens järnvägar i förvaltningshänseende i allmänhet strängt avgränsats

från den övriga statsförvaltningen. Även i denna särskilda fråga bör en

liknande avgränsning äga rum efter affärsmässiga principer. Detta bör enligt

rådets mening tillgå så, att av statens sammanlagda inkomster enligt malmavtalet,

vilka inkomster kunna anses huvudsakligen härröra från statens ställning

som ägare av malmbanan, en affärsmässigt beräknad, d. v. s. efter gällande

taxa avpassad ersättning lämnas för statsjärnvägarnas malmtransporter. Då

1927 ars malmavtal avsett att omedelbart reglera statens mellanhavanden med

malmbefraktarna, synes en liknande omedelbar reglering av mellanhavandet

mellan staten och dess affärsdrivande verk statens järnvägar likaledes böra

göras. Rådet vill dä.rför förorda, att den av järnvägsstyrelsen föreslagna fraktiyllnaden

redan från och med det nya malmavtalets ikraftträdande måtte tillgodoföras

statens järnvägar.

E>å nämnda fraktfyllnad som nämnt är att betrakta som ingående i en efter

gällande taxa avpassad ersättning för malmens utfraktande, kan tydligen endast

den återstående delen av statens vinst av malmavtalet bokföras såsom för

budgeten disponibla medel. Det av statskontoret väckta och av riksdagen närmare

. mi?.s^ning av viss statsskuld kan därför enligt rådets mening endast

han 1 öra. sig till dessa verkligen disponibla medel. Vill man använda en större

eller mindre del av dem för amortering, finner rådet det mycket naturligt, att

i enligt med riksdagens anvisning en avbetalning av oräntabla delar av det lånekapital,

som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar, i första rummet kommer

i betraktande. Givetvis skulle statens järnvägars räntebörda genom en sådan

avbetalning komma att successivt minskas. Därmed skulle småningom en

viss ehuru åtminstone till en början mindre betydande stegring av det belopp

som kan befinnas disponibelt för taxenedsättningar, komma att inträda I brist

pa narmare angiven plan för den tilltänkta amorteringen kan rådet ej taga annan

hänsyn till densamma, an att den må anses tjäna som en säkerhetsmarginal

tor har ltragavarande beräkningar, eventuellt också kunna utnyttjas för den

vidare gående taxesänkmng, som enligt vad ovan sagts måste anses såsom ett

naturligt iramtidskrav.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

iStatsutskottets utlåtande Nr 138.

I anledning härav har järnvägsstyrelsen i utlåtande den 7 januari 1928 framhållit,

hurusom för beredande av en omedelbart inträdande mera avsevärd lättnad

beträffande förrättningskraven fordrades, att ett betydande lånekapital på

en gång avlyftes från statens järnvägar. Tagande fasta på riksdagens ovan anförda

uttalande rörande angelägenheten av en ökad amortering av lånekapitalet

och villigheten att för sådant ändamål använda en avsevärd del av statens

årliga inkomster från malmbolaget, finge styrelsen hemställa om åtgärd

i sådan riktning. Järnvägsstyrelsen anför vidare följande:

»Styrelsen har sökt komma till en uppfattning om dels storleken av det

lånekapital, som lämpligen synes böra avföras från statens järnvägar och

dels de olika förfaringssätt, enligt vilka avförandet lämpligen kan tänkas

äga rum.

Enligt riksdagens skrivelse i frågan bör kapitalavlastningen omfatta oräntabla

delar av det lånekapital, som är bundet i statens järnvägar. Nu kan ju,

som järnvägsstyrelsen ofta uttalat, ingen med någon exakthet eller bestående

giltighet avgränsa oräntabla bandelar och andra järnvägsanläggningar från

systemet i övrigt, men därvidlag för nu diskuterade ändamål tillräckligt noggranna

och på praktiskt omdöme och järnvägsgeografisk grundval vilande antaganden

kunna dock göras. Det lånekapital, som i första hand borde avskrivas,

skulle då bildas av de summor, som under tidernas lopp nedlagts i linjerna

Bräcke—Boden med sidolinjer till kusten, Orsa—Brunflo, Östersund—Hoting,

Forsmo—Hoting—Storuman—Sorsele, Hälljnäs—Storuman, Jörn—År vidsjaure,

Boden—Haparanda och —Övertorneå samt Gällivare—Jockmock. Detta

kapital utgör enligt vad järnvägsstyrelsen utrett i runt tal 180 miljoner kronor.

Härtill bör emellertid enligt styrelsens förmenande helst läggas även

den överkapitalisering av vissa anläggningar vid övriga statsbanelinjer, som

finnes kvar från kristidens höga prisnivå. Utgående från att dessa anläggningar,

om de ej redan varit utförda, hade måst utföras nu. så skulle de ha

betingat de kostnader, som följa med den nuvarande mera stabiliserade prisnivån.

Från denna utgångspunkt har skillnaden mellan de havda kostnaderna

och de, som i varje fall måst uppträda, av styrelsen beräknats till i runt tal

60 miljoner kronor. Det samlade belopp, som vore önskligt få avskriva, skulle

alltså uppgå till i runt tal 240 miljoner kronor.

. Genomföres en dylik avskrivning av statsbanekapital, vilket med ganska stor

visshet torde få anses som definitivt oräntabelt, skulle järnvägsaffären därefter

i konsoliderat läge ha att såsom densamma indirekt belastande utgift räkna

med endast räntan å det lånekapital, som återstode i mera räntabla bandelar

och anläggningar, eller omkring 660 miljoner kronor. Det av statsmakterna

uppställda kravet på lånekapitalets förräntning torde därefter, så vitt nu kan

ses; kunna upprätthållas, även om en taxesänkning genomföres i enlighet med

tidigare enligt Kungl. Maj:ts direktiv framlagda förslag eller, under vissa i

det följande angivna förutsättningar, även om en än något större taxesänkning

kommer till stånd.»

Chefen för kommunikationsdepartementet har beträffande taxefrågan anfört

bland annat följande (utg. f. kapitalökn: bil. 2 sid. 6—8) :

»Uti de i statsrådsprotokollet den 27 september 1924 givna direktiven för

taxearbetet anfördes, att som grundval för en reglering av statens järnvägars

taxa syntes man under föreliggande omständigheter böra utgå från att taxan

borde sättas. så låg som möjligt, så att säga i underkant av vad som kunde

anses förenligt med affärsmässiga synpunkter och med statsverkets anspråk

på skälig förräntning av investerat kapital. Enligt min mening finnes icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stat&utslcottetx ullntamle AV ISS.

någon anledning till avvikelse från de riktlinjer, som sålunda lämnats, vare sig

så, att det affärsmässiga kravet pa skälig förräntning uppgives, eller så, att

något underlåtes i fråga om att inom rimliga gränser söka bereda näringslivet

lättnad genom så billiga taxor som möjligt.------Enligt riksdagens

mening skulle det vara önskligt, att en avsevärd del av statens inkomster från

malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar av det

lånekapital, som vore nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Beträffande

hithörande spörsmål har chefen för finansdepartementet denna dag gjort vissa

uttalanden i sammanhang med frågan om förräntningen av statens lånemedelsplaceringar

och om avsättning av medel till fonden för statsskuldens amortering.

Enligt dessa uttalanden förutsattes en utsträckning av fondens uppgifter

till att uppsamla medel för täckning av samtliga de produktiva fondernas

oförräntade lånekapital samt att stå till förfogande för avskrivningar av konstaterade

förluster av lånemedel. På så sätt torde förevarande spörsmål få

en tillfredsställande lösning, helst hinder icke skulle möta att avpassa avsättningarna

med hänsyn till de produktiva fondernas på grund av konjunkturerna

växlande räntabilitet.

Vad beträffar de olika alternativ till nedsättning av taxan, för vilka ovan

redogjorts, så synes järnvägsstyrelsens förslag med hänsyn till numera inträdda

förhållanden väl försiktigt räknat. Sålunda kunna på grund av det nya malmavtalet

och Kungl. Maj:ts den 9 september 1927 meddelade beslut angående den

till statens järnvägar utgående ersättningen för posttransporterna vissa inkomstposter

i järnvägsstyrelsens kalkyl höjas. Även med avseende å utgifterna

äro vissa besparingar redan att räkna med, och det är att vänta, att .järnvägsstyrelsen

även framdeles inriktar sina strävanden på att nedbringa driftkostnaderna.

Vad vidare järnvägsrådets förslag angår, så utgår detta från att ej endast

en viss del av statens inkomster på grund av malmavtalet skulle användas till

amortering av statens järnvägars lånekapital utan även därutöver ett belopp

av 10 miljoner kronor av berörda inkomster skulle användas för att direkt

minska trafikanternas utgifter, i följd varav ett belopp av icke mindre än 19.7

miljoner kronor skulle användas för taxenedsättningar. Oavsett det förhållandet,

att det sålunda angivna beloppet av 19.7 miljoner kronor erhållits genom

beräkning av en frakttaxa för malmbanan, som icke ansluter sig till de

ekonomiska förutsättningarna för driften därstädes, så lärer man dessutom i

själva verket icke kunna påvisa något sådant direkt samband mellan statsverkets

inkomster på grund av malmavtalet och statens järnvägars taxor, att med

hänsyn därtill skulle vara befogat att låta den väsentligaste delen av berörda

inkomster komma i första hand statens järnvägars godstrafikanter till godo.

Enligt min mening måste avgörandet, i vad mån tillgängliga statsinkomster

överhuvud taget kunna avstås för önskvärda taxenedsättningar, föregås av

en avvägning mellan detta mycket viktiga intresse och de övriga behov, som

staten har att tillgodose.

Vid ett dylikt övervägande har det ur statsfinansiell synpunkt icke ansetts

möjligt att sträcka sig så långt i fråga om godstaxornas nedsättande, som av

järnvägsrådet ansetts önskligt. Yad däremot angår det av kommerskollegium

framlagda förslaget, enligt vilket av statens järnvägars på grundval av nuvarande

taxa och i direktiven förutsatt trafikomfattning beräknade nettovinst

för taxenedsättningar skulle avses ett belopp av omkring 10 miljoner kronor,

synas, ehuru anmärkningar på vissa punkter utan tvivel lära kunna riktas mot

kollegii beräkningar, dock, med hänsyn till angelägenheten av att på ett effektivt

sätt bringa hjälp åt näringslivet, allvarliga ansträngningar böra göras att

vid det fortsatta taxearbetet sänka taxorna inemot den nivå, som kommerskollegium

ifrågasatt. Uppenbarligen måste härvid hänsyn tagas till de om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

fattande enskilda järnvägarna, för vilka läget av statens järnvägars taxa är

av avgörande ekonomisk betydelse i samtrafiksavseende.

I sitt förslag till beräkning av den behållna inkomsten från statens järnvägar

för budgetåret 1928—1929 har järnvägsstyrelsen utgått från att nuvarande

taxa komme att gälla under nämnda budgetår. Jag anser emellertid

angeläget att söka påskynda taxearbetet, så att den nya taxan må kunna träda

i kraft före utgången av berörda budgetår. För att möjliggöra en sådan anordning

har i förslaget till riksstat under rubriken »Inkomster från statens

produktiva fonder, statens järnvägar» upptagits ett belopp av 31.5 miljoner

kronor, vilket belopp med omkring 2.5 miljoner kronor understiger det inkomstbelopp,

som på sätt chefen för finansdepartementet närmare utvecklat skulle

kunna påräknas vid oförändrade taxebestämmelser.»

Aavrstats-9 Enligt en av cflefen för finansdepartementet verkställd utredning uppgår den

skuldens ^ör närvarande oförräntade delen av statsskulden till omkring 200 miljoner krooräntabla

uor.

Amorteringarna å de statslån som för närvarande amorteras (tabell utg. f.

kapitalökn. sid. 4) komma att för nedannämnda budgetår uppgå till följande

belopp (miljoner kronor):

Budgetår Summa

1927/1928 .......................... 7.64

1928/1929 ..........................7.95

1929/1930 ..........■...............8.26

1930 1931 .......................... 2.92

1931/1932 .......................... 3.02

Härtill kommer fonden för statsskuldens amortering, som beräknas växa sålunda

under budgetåren fram till den 1 juli 1932:

1926/

1927

1927/

1928

1928/

1929

1929,''

1930

1930/

1931

1931/

1932

Avsättning till fonden:

Av allmänna skattemedel......

1.00

1.00

-

—

—

—

Av rusdrycksmedel.........

12.98

8.30

10.50

12.70

14.90

17.10

Beräknad ränta å fonden.......

0.63

1.29

—

—

—

- I

Summa

14.61

10.59

10.50

12.70

14.90

17.10

Fondens storlek vid budgetårets slut . .

25.58

39.17

49.67

62.37

77.27

94.37 j

I anslutning härtill har departementschefen anfört följande rörande tillväxten

av fonden för statsskuldens amortering m. m.:

»Tabellen ger till resultat, att fonden, därest den icke toges i anspråk under

ifrågavarande period, komme att under tiden till utgången av budgetåret

1931/1932 stiga till 94.37 miljoner kronor. Enligt tabellen å sid. 4 skulle

under de fem budgetåren 1927/1928—1931/1932 därutöver anslagen till direkta

amorteringar å statsskulden uppgå till ungefär 29.68 miljoner kronor. Med en

viss grad av sannolikhet kan dessutom antagas, att rusdrycksmedlen komma

att i fortsättningen uppgå till högre belopp för år än det i tabellen beräknade.

Särskilt skulle detta komma att inträffa för den händelse att, på sätt är under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138. <

övervägande, beskattningsreglerna för rusdrycksförsäljningsbolagen förändras

i den riktningen, att väsentlig del av vinsten undandrages statlig och kommunal

skattskyldighet. .

Den sannolika tillväxt av amorteringsfonden, som med tillämpning av nuvarande

bestämmelser är att påräkna, synes alltsa vara så pass betydande, att redan

inom några få år en relativt stor del av det lånekapital, som kan antagas

vara oförräntat, har täckning i fondens tillgångar. Då härtill kommer, att

möjlighet till gynnsam konvertering av flera statslån torde yppa sig, lärer för

närvarande, så vitt nu kan bedömas, behov av större avsättning icke föreligga.

Ändrade förhållanden, t. ex. taxesänkningar eller omvälvande tekniska nyheter,

kunna dock komma att resultera i betydligt lägre avkastning för affärsverken

och därmed väsentligen öka det oförräntade lånekapitalet. Till undvikande av

ökat underskott särskilt vid affärsverken iir det i. alla händelser nödvändigt,

att anläggningarna så vitt möjligt uppehållas i sitt värde med anlitande av

driftsmedel antingen direkt eller efter årliga avsättningar till särskilda förnyelsefonder.

Skulle trots dylika åtgärder anläggningarnas räntabilitet i framtiden

väsentligt försämras, torde frågan om ökade avsättningar till amorteringsfonden

för möjliggörande av nedskrivning av det oräntabla kapitalet få tagas

under övervägande. Därvid torde jämväl kunna komma under omprövning,

huruvida avsättningarna böra höjas, allteftersom inkomsten från malmbolaget,

såsom beräknat är, stiger.

Om alltså ställningen synes vara den, att ökad avsättning ej är erforderlig, är

den å andra sidan, såsom framgått av det förut anförda, icke sådan, att avsevärd

minskning i avsättningen för närvarande är tillrådlig. Härvid är framför

allt att beakta, att den faktiska lånemedelsförlusten särskilt på utlåningsfonderna

och statens aktier samt fonden för låneunderstöd säkerligen är betydande,

ehuru ännu icke definitivt konstaterad, och att därför ersättningar, utöver dem

jag i anledning av redan fixerade förluster ämnar föreslå för nästa budgetår,

utan tvivel under de närmaste åren i betydande omfattning påkallas.. Jämväl

den omständigheten, att från och med budgetåret 1930—1931 den årliga.amorteringen

å statens amorteringslån automatiskt minskas med omkring 5 miljoner

kronor, bör i detta sammanhang beaktas.

Med hänsyn till amorteringsfondens sannolika, snabba tillväxt har jag däremot

funnit mig icke böra föreslå, att förut berörda belopp av 1 miljon kronor,

som under några år avsatts till fonden, upptages i nästa års utgiftsstat. Icke

heller har jag ansett nödigt begära medel till den räntegottgörelse, som enligt

föreskrift i reglementet för riksgäldskontoret hittills tillförts fonden, men vars

berättigande i betraktande av sättet för fondbildningen och fondens uppgift

kan sättas i fråga.»

Sedan departementschefen framhållit, att när riksdagen år 1926 beslutade,

att avsättningar av rusdrycksmedel skulle verkställas till fonden för statsskuldens

amortering, detta skedde närmast i syfte att i fonderade medel hava täckning

för det i statens utlåningsfonder placerade kapital, som icke till fullo förräntas,

har han vidare anfört följande:

»Sistnämnda beslut innebär visserligen en ny uppgift, för fonden, men torde

icke innefatta ändring i 1909 års beslut rörande dispositionen av de till fonden

influtna medlen.

Någon särskild anledning att begränsa fondens nya uppgift till att endast

avse utlåningsfonderna torde emellertid knappast föreligga, utan torde fonden

böra få fylla samma funktion gentemot övriga oräntabla lånemedelsplaceringar.

Härigenom skulle fondens betydelse ur statsfinansiell synpunkt komma att

väsentligen ökas. Därest amorteringsfondens uppgift begränsas att avse endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

Utskottets

yttrande.

utlåmngsfonderna, lärer fonden, i den mån det icke gäller täckande av förluster

å utlånmgsfonderna, icke kunna tagas i anspråk för annat ändamål än för en

huvudsakligen bokföringsmässig återbetalning av i nämnda fonder nedlagda

lånemedel, vilken, da statens fordringar av lantagarna icke därigenom ändras,

maste motsvaras av en lika stor ökning av fondernas bokförda kapital av andra

medel än lånemedel. Om däremot amorteringsfondens behållning bleve disponibel

även för täckning av annan brist än den, som uppstått å utlåningsfonderna,

kunde de i fonden uppsamlade skattemedlen komma till användning jämväl

för möjliggörande av nedskrivning av det i affärsverken placerade lånekapitalet.

Fonden skulle härigenom få till huvudsaklig uppgift att uppsamla

medel för täckning över huvud taget av de produktiva fondernas oförräntade

ianekapital samt, i den mån så erfordras och fonden härtill förslår, stå till förfogande

för avskrivningar av konstaterade förluster av lånemedel.»

Under erinran om tidigare riksdagsuttalanden anföres vidare följande:

»Såväl det ena som det andra av dessa riksdagsuttalanden synas så till vida

sammanfalla med den av mig nu framförda uppfattningen, som desamma åsyfta

att medelst anlitande av skattemedel eller därmed jämförliga statsinkomster

bereda möjlighet till avskrivning av och täckning för förlorat eller oförräntat

kapital. Huruvida detta sker direkt genom användning av dylika inkomster

eller indirekt, genom en av sådana inkomster bildad fond, torde för själva saken

vara av underordnad betydelse. Den senare utvägen har emellertid för ståtsregleringen

uppenbarligen det företrädet, att budgeten mera jämnt kan belastas

av utgifter för ändamålet än för det fall, att den förra utvägen begagnas. Större

överskadlighet och enhetlighet i avskrivningsförfarandet torde ock härigenom

vinnas. Ej heller synes för syftets tillgodoseende vara i och för sig påkallat,

att vissa av statens årliga inkomster, t. ex. utdelningen från malmbolaget, disponeras

för avsättning till fonden. Den genom avsättningen föranledda belastningen

av en budget blir uppenbarligen densamma vare sig statens inkomster av

malmbolaget, a/v rusdrycksmedel eller av andra källor undandragas budgetens

finansiering. Däremot kan för disponerande av viss inkomst på dylikt sätt

mahända tala inkomstens ursprung eller beskaffenhet i övrigt. Att för närvarande

rusdrycksmedel ställts till förfogande för ändamålet beror sålunda som

bekant väsentligen därpå, att det ansetts önskvärt, att statsregleringens direkta

beroende av dem begränsas.»

I samband med sin prövning av Kungl. Maj :ts förslag om nytt malvavtal

uttalade 1927 ars riksdag som önskligt, att en avsevärd del av statens inkomster

från malmbolaget årligen måtte användas till avbetalning av oräntabla

delar av det Ianekapital, som funnes nedlagt i statens järnvägsanläggningar;

ett sådant förfarande stode. framhöll riksdagen, också i överensstämmelse med

den enligt riksdagens mening beaktansvärda grundsats, som bland annat kommit

till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster, uppkomna

genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebure en konsumtion

av själva kapitalet, icke borde i sin helhet tagas i anspråk för statens

löpande utgifter.

I årets statsverksproposition förutsättes emellertid, att hela den för nästkommande

budgetar inflytande malminkomsten — vilken beräknats uppgå till

14,500,000 kronor mot i riksstaten för 1927—1928 upptagna 5,650,000 kronor

skulle på vanligt sätt helt disponeras för statsregleringsändamål. Därvid

har pekats på den möjlighet till täckning av oförräntat Ianekapital och avskriv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S8.

9

ning av lånemedelsförluster, som öppnats tack vare fonden för statsskuldens

amortering enkannerligen genom de betydande kapitalbelopp, som under de närmaste

åren kunde i överensstämmelse med 1926 års riksdags beslut väntas tillföras

denna fond av rusdrycksmedel.

Vad först angår själva det påräkneliga vinstbeloppet för nästkommande budgetår

från malmfälten, är att märka att detta på grund av inträffade driftinställelser

måste antagas komma att avsevärt reduceras. Enligt vad utskottet

inhämtat, torde den staten tillfallande vinsten, inklusive royaltyn, icke för

1928—1929 kunna upptagas till högre belopp än omkring 6,000,000 kronor eller

alltså föga mer än för innevarande budgetår. Om än alltså den av 1927 års

riksdag uttalade tanken att undantaga viss del av malminkomsterna från den

allmänna statsregleringen icke för denna riksdag synes genomförbar, har dock

utskottet i betraktande av ärendets vikt och med hänsyn särskilt till de i statsverkspropositionen

gjorda uttalandena ansett sig böra framlägga något vidare

synpunkter på frågan, i samband varmed utskottet också, såsom redan av den

ovan lämnade redogörelsen framgår, ansett sig böra till behandling upptaga två

andra i viss mån därmed sammanhängande samt också i statsverkspropositionen

berörda ärenden, det ena avseende avbetalningen av statsskulden och det andra

spörsmålet om ny taxa för transporter å statens järnvägar.

Inledningsvis må erinras, att då vid 1926 års riksdag — med direkt angivet

syfte att åstadkomma en successiv minskning av budgetens beroende av rusdrycksmedel

— beslöts, att en viss del av dessa medel skulle årligen tillföras

fonden för statsskuldens amortering, det samtidigt förutsattes, att härigenom

skulle åstadkommas en extraordinär amortering av statsskulden utöver den

som normalt årligen kunde befinnas av förhållandena påkallad. I detta avseende

framhölls behovet av en snabbare nedskrivning av visst i statens lånefonder

placerat oräntabelt lånekapital, uppskattat till omkring 75 miljoner kronor.

Oberäknat nämnda avsättning av rusdrycksmedel upptog sålunda budgeten

för 1926—1927 anslag för statsskuldens amortering till belopp av cirka

8,300,000 kronor, varav 1,000,000 kronor direkt budgetanslag till nämnda fond;

härtill kommo anslag för täckning av förluster å spannmålslagerhus och av

andra kristidsförluster till belopp av över 20 miljoner kronor.

För 1927—1928 uppgå anslagen till statsskuldens amortering, avsättningarna

av rusdrycksmedel oräknat men inräknat 1,000,000 kronor i direkt budgetanslag

till fonden för statsskuldens amortering, till cirka 8,600,000 kronor.

För nästkommande budgetår har, oberäknat avsättningen av rusdrycksmedel

å 10,500,000 kronor, föreslagits anslag för avbetalning å olika amorteringslån

till belopp av cirka 8,000,000 kronor. Något anslag till fonden för statsskuldens

amortering från de allmänna budgetmedlen har icke längre upptagits.

Emot ifrågavarande amorteringsbelopp av 8,000,000 kronor står en samlad

fonderad statsskuld av omkring 1,800 miljoner kronor. Denna årliga amortering

av vissa statslån uppgår sålunda till knappt V2 procent av sagda skuld och

kommer såsom departementschefen ock framhållit att, om inga nya amorteringslån

upptagas före 1930, då ytterligare nedgå till följd av slutbetalning av

1880 års statslån.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Med hänsyn till att det sålunda upplånade kapitalet till sin övervägande del

är nedlagt i telegraf- och järnvägsanläggningar, kraftstationer och andra statliga

rörelsegrenar, vilka på grund av teknikens framsteg normalt och oavsett särskilda

kristidsförhållanden äro underkastade risk av värdeminskning, lärer en

dylik amortering få anses otillräcklig; det må i detta sammanhang erinras, att

tidigare såsom rimlig fordran uppställts att den direkta avkastningen från

exempelvis statens järnvägar skulle täcka ej blott förräntningskostnad utan

ock viss amortering av nedlagt anläggningskapital. Man synes därför böra

utgå från att fonden för statsskuldens amortering icke kan utan åsidosättande

av sin i själva benämningen liggande huvuduppgift i alltför stor utsträckning

anlitas för andra ändamål såsom avskrivning av kristidsförluster eller nedskrivning

av visst mindre räntabelt kapital i en del lånefonder o. s. v.

Medan behållningen av fonden för statsskuldens amortering jämlikt beslut

av 1909 års riksdag skall användas antingen till amortering av statsskulden

medelst utlottning eller obligationsinköp eller ock till minskning av ny upplåning,

har 1926 års riksdag i samband med beslutet om rusdrycksmedlens

användning utsträckt fondens ändamål till att ersätta oräntabelt upplånat kapital

i statens utlåningsfonder. I anslutning härtill har nu i årets statsverksproposition

ifrågasatts en ytterligare utvidgning av fondens uppgift, nämligen

att i allmänhet bereda täckning för oräntabla lånemedelsplaceringar. Härvid

har särskilt hafts i sikte möjligheten att anlita fonden för avskrivning av det i

affärsverken nedlagda lånekapitalet. Enligt vad departementschefen anfört

skulle fonden hädanefter få till »huvudsaklig uppgift» att uppsamla medel för

täckning av de produktiva fondernas oförräntade lånekapital samt, i den mån

så erfordras och fonden härtill förslår, stå till förfogande för avskrivningar

av konstaterade förluster av lånemedel.

Tvivelsutan kan för en dylik utvidgning tala, att på detta sätt lämnas möjlighet

till en mera jämn belastning av budgeten, om sådana kapitalavskrivningar

bestridas från en dylik fond, till vilken kontinuerligt å riksstaten anvisas

anslag, än om täckning för förlusterna skola i mån av deras konstaterande

beredas genom direkta å riksstaten uppförda anslag. Å andra sidan

måste enligt utskottets mening fara föreligga för, att på detta sätt äventyras

själva huvudsyftet med fonden, nämligen att möjliggöra den så att säga mera

normala och fortlöpande avbetalningen av statsskulden, jämte dess år 1926 tilllagda

vidgade ändamål att bereda möjlighet till återbetalning av lånekapitalet

i statens utlåningsfonder till den del detta kan anses oförräntat. Vad särskilt

denna senare uppgift beträffar, får erinras, att en dylik återbetalning utgör en

följdriktig konsekvens av den alltsedan 1924 års riksdag tillämpade grundsatsen

i fråga om nytt kapital, som tillföres dessa fonder, nämligen att upplåning

härav skall anlitas endast till den del förräntning å det fonderna tillförda nya

kapitalet kan påräknas. Mot att statsskuldsfonden därjämte, på sätt riksgäldsfullmäktige

tillstyrkt, tages i anspråk för täckning av direkta förluster på

lånefonderna synes ej heller erinran vara att framställa. Anslag begäres nu

för återbetalning av dylika förluster till belopp av cirka 1,800,000 kronor. Utskottet

får tillstyrka detta anslags beviljande. Därjämte förutsättes täckning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

11

med i runt tal 1,000,000 kronor för uppkommen förlust å aktiebolaget Elektrolytverken.

Ej heller nämnda åtgärd har utskottet velat motsätta sig. För

reglering av statens förluster å engagemang i aktiebolaget Kreditkassan skulle

däremot uppföras ett anslag av 5,000,000 kronor utan att därvid medel från

amorteringsfonden tagas i anspråk. Beträffande samtliga dessa frågor kommer

utskottet att i annat sammanhang framställa förslag.

Emellertid kan det, enligt vad i statsverkspropositionen upplyses, väntas att

återstående förluster -— bortsett från önskvärda avskrivningar å affärsverkens

kapital — bliva så betydande att de i hög grad måste antagas komma att taga

fondens medel i anspråk. Under sådana förhållanden synes utskottets tvekan

kunna råda om lämpligheten av en utsträckning av amorteringsfondens användning

till jämväl en så vittutseende uppgift som att möjliggöra nedskrivning av

det i affärsverken placerade lånekapitalet. Vad särskilt angår statens järnvägar,

synes i anslutning till 1927 års riksdags uttalade uppfattning avbetalning

av oräntabla delar av lånekapitalet böra beredas från de inflytande malminkomsterna

utan att därvid anlitas den av departementschefen antydda omvägen,

att nämnda inkomster först tillföras fonden för statsskuldens amortering.

I detta avseende må erinras om det direkta samband som det nya malmavtalet,

med däri ingående garanti om vissa låga fraktsatser för malmtransporterna,

äger med frågan om avkastningen från statsbanorna. Den fraktfyllnad, som

statens järnvägar sålunda skulle äga tillgodoräkna sig, har uppskattats till omkring

10,000,000 kronor. I Statens järnvägar investerat kapital beräknas uppgå

till i runt tal 1,100 miljoner kronor, varav cirka 900 miljoner utgöra lånemedel.

Av detta kapital har nu järnvägsstyrelsen ansett önskligt att 240 miljoner

kronor avskrivas, därav 180 miljoner nedlagt i vissa norrländska banor och

60 miljoner kronor utgörande överkapitalisering av andra statsbaneanläggningar.

Utskottet måste för sin del — utan att taga ställning till skäligheten av

själva de angivna beloppen — redan av nyss angivna skäl finna rimligt, att

statens järnvägar få tillgodoräkna sig viss anpart av mervinsten från malmbolaget.

Utskottet vill för sin del uttala sig för ett genomförande av det av

järnvägsstyrelsen ifrågasatta förfarandet, att viss del av statens järnvägars

oräntabla lånekapital avlyftes från statens järnvägar och i riksgäldskontorets

räkenskaper uppföres såsom en särskild fond, lämpligen benämnd »statens järnvägars

avskrivningsfond», som förräntas och efterhand amorteras med statens

utdelning från malmbolaget. Vid avvägningen av själva kapitalbeloppet bör

dock tagas i betraktande, huruvida icke med hänsyn till faktiskt verkställda

amorteringar på äldre statslån, som använts till täckning av anslag till statens

järnvägar, ifrågavarande avskrivningsbelopp kan minskas.

Med fasthållande alltså av den vid nästföregående års riksdag uttalade uppfattningen,

att en del av statens inkomster från de norrländska malmfälten bör

användas till avbetalningen av oräntabla delar av lånekapitalet i statsbanorna,

anser utskottet frågan om grunderna för tillförandet av medel till och användningen

av fonden för statsskuldens amortering böra göras till föremål för ytterligare

överväganden. Härvid bör tillses, att dessa grunder erhålla en sådan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

utformning, att trygghet vinnes för dels en lämpligt avvägd amortering av

statsskulden, dels ock uppfyllande av den förutsättning, som får anses ligga till

grund för 1926 års riksdags beslut beträffande rusdrycksmedlens användning

för tiden till 1 juli 1932, nämligen att dessa till den del de tillföras fonden för

statsskuldens amortering i första hand skola användas för nedbringande av det

i lånefonderna investerade lånemedelskapitalet.

I de i ämnet väckta motionerna har framhållits önskvärdheten av att en

del av malmvinsten måtte komma till direkt användning för främjande av

ny kapitalbildning i landet. I detta avseende innefatta motionerna också en

del i och för sig beaktansvärda uppslag. Sålunda har pekats på de vid årets

riksdag från skilda håll väckta förslagen om anslag för skogsodling å kalmarker,

för nyodlingar, för Norrlands kolonisering och elektrifiering in. m.

Utan att nu taga ställning till de sålunda i olika avseenden framförda uppslagen

anser sig utskottet dock böra ytterligare framhålla den uppfattning

av förevarande fråga, som innebäres i riksdagens uttalande i ämnet år 1927

eller att merinkomsterna av en förökad exploatering av landets malmkapital

böra givas en sådan användning, att själva kapitalet icke konsumeras.

Särskilt med tanke på rådande stora arbetslöshet, vilken för närvarande utgör

ett av samhällets allvarligaste problem, synes förtjäna övervägas, på vad

sätt berörda medel, i den mån de icke komma att tagas i bruk för en nedskrivning

av statens järnvägars lånekapital i enlighet med vad utskottet ovan förordat,

kunna finna användning i produktionsfrämjande syfte.

Vad därefter angår regleringen av statens :järnvägars taxor och alla de

vittomfattande spörsmål, som särskilt godstariffernas avvägning innebär, synes

med ledning av den riksdagen nu förelagda utredningen ett mera ingående

bedömande därav knappast möjligt, något som ej heller torde vara av departementschefen

avsett. För egen del vill utskottet emellertid framhålla,

hurusom genom den av utskottet ovan förordade avskrivningen av visst statens

järnvägars kapital en direkt möjlighet skulle öppnas till eu taxeminskning

i förhållande till järnvägsstyrelsens förslag. Önskvärt vore tvivelsutan,

att därutöver en sänkning av vissa trafikavgifter kan åstadkommas. Såsom

kommerskollegium anfört, torde nämligen en nedsättning av järnvägsfraktsatserna

kunna få betecknas som en av de få praktiskt genomförbara åtgärder,

som stå till buds för att från statens sida effektivt stödja näringslivet, enkannerligen

vissa industrier, som äro i verkligt behov av sådant stöd. Ur statsfinansiell

synpunkt måste dock å andra sidan fasthållas kraven på förräntning

av statsbanekapitalet, åtminstone i vad detta är att hänföra till lånemedel.

Likaledes måste, såsom departementschefen ock antytt, vid nya frakttariffers

fastställande för statsbanorna tagas i betraktande återverkningarna härav för

de enskilda järnvägarnas och deras trafikanters del.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i olika avseenden anfört, hemställer

utskottet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 138.

13

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1928—1929 under statens aktier

upptaga inkomsten från Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag

till ett belopp av 6,000,000 kronor;

b) i anledning av de av herrar Lindhagen och Leo i ämnet

väckta motionerna (1:186 och 11:240) hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande dels användningen av ifrågavarande

inkomster, dels ock grunderna för statsskuldens amortering

jämte andra därmed sammanhängande frågor, allt i enlighet

med de riktlinjer utskottet i detta avseende ovan angivit.

Stockholm den 15 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund,

C. Johansson i Hälsingborg, K. E. Andersson i Eliantorp, G. Kobb, O. A. Ernfors

och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, S. Bengtsson

i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergs

torp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro,

S. Persson i Eritorp, O. Andersson i Höör och O. Isacsson.

Reservationer:

1) av herrar Hallin, Anderson i Råstock och Nilsson i Örebro, vilka ansett,

att utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»I samband med---— — — icke konsumeras.

Särskilt med tanke------statens järnvägars lånekapital, eventuellt

också statens vattenfallsverks lånekapital, i enlighet med — — — — —

syfte.

Vad därefter angår — -— —--trafikanters del.»

2) av herr Asplund, som ansett, att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»I samband med sin prövning —--— — statens löpande utgifter. En avse
värd

del borde i stället nedläggas i andra kapitaltillgångar av räntabel natur

eller sålunda användas till bestridande av sådana statsverkets utgifter för kapitalökning,

till vilka eljes lånemedel bruka användas.

I årets statsverksproposition-----att själva kapitalet icke kon
-

sumeras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 188.

Da den genom senaste malmavtal medgivna stora ökningen av malmexporten,

varvid även hittills gällande förbud mot export av fosforfattig malm upphävts,

icke är utan ett vissat ogynnsamt inflytande på den svenska järnhanteringens

konkurrenskraft och avsättningsmöjligheter såväl på utlandet som på

hemmamarknaden, synes det vara ett berättigat krav, att någon del av statens

genom avtalet betydligt ökade malmvinst användes till åtgärder, som

direkt gagna denna näring.

En synnerligen lämplig användning av för ändamålet tillgängligt kapital

skulle, vad angar statens kraftverk, vara, att en stamlinje (högspänningsledning)

anlägges, som överför den ännu mycket ofullständigt utnyttjade vattenkraften

i norrländska vattenfall till sådana trakter av landet, där behov

av billig kraft förefinnes. Den av elektrifieringskommittén förslagna stamlinjen

från Stadsforsen i Indalsälven—Västerås har beräknats kosta utom

transformatorstationer ung. sex miljoner kronor. Enligt samma beräkningsgrund

skulle denna linjes förlängning till Porjus i Luleälv via Norrforsen i

Ume älv och Luleå kosta ung. nio miljoner kronor, alltså hela linjen fram till

Västerås femton miljoner kronor. Även om man icke från början kan påräkna

ränta på själva stamledningen, torde man dock kunna förvänta, att

den ökade avsättningen av kraft skall i sinom tid göra det nedlagda kapitalet

i redan utbyggda kraftverk mera räntabelt samt möjliggöra färdigställandet

av nya kraftverk.

Vad skogarna beträffar, skulle avskrivningar å mindre gynnsamt belägna

flottleder möjliggöra nedsättning av flottledsavgifterna, varigenom även mindre

virkesdimensioner, gallrings- och rensningsvirke, användbart till massaeller

kolved, skulle kunna vinna avsättning från mera avlägsna skogstrakter,

där staten själv i regeln är den störste skogsägaren, samt skogarnas föryngring

och införandet av en rationell skogsvård därmed kunna kraftigt befrämjas.

Tillgången till elektrisk kraft, ljus och värme i städer och andra tätare bebyggda

trakter, skulle verka fördelaktigt även genom att minska importbehovet

av kol och koks samt ställa betydande kvantiteter ved, som nu förbrukas

för hushållsändamål, till industriens förfogande. Såväl järn- som trävaruindustrierna

skulle genom ökad tillgång till billig kraft och till skogsprodukter

kunna få ett kraftigt handtag i sitt nuvarande svåra läge. Och dessa

fördelar skulle bliva beståndande för all framtid, så länge skogen växer och

vattnet rinner fram uti älvarna. Ett stort steg framåt skulle härigenom vara

taget i fråga om landets självförsörjning i nämnda avseenden.

Särskilt med tanke på rådande stora arbetslöshet, vilken för närvarande utgör

ett av samhällets allvarligaste problem, synes det förtjäna övervägas, på

vad sätt berörda medel, i enlighet med vad utskottet förordat, kunna finna användning

i produktionsfrämjande syfte.

Vad därefter angår-----deras trafikanters del.»

3) av herrar Björck, Carlsson-Frosterud och Isacsson.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281939

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag angående beräkningen av inkomsten av statens aktier i Luossav s. 4 i texten