Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad organisatiem av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1928-05-22 · 38 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad organisatiem av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1

Nr 165.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1928 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad

organisatiem av väg- och vattenhy g gnadsväsendet

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.) .

Uti en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition, nr 211, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj;t, under

åberopande av det vid propositionen fogade utdj-ag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

l:o) med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen

av väg- och vattenby ggnadsväsendet, att tillämpas från och med

den 1 juli 1929, besluta, att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda

vägingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av

departementschefen angivits ;

2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,

att bland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, omförmälda generaldirektörs- och chefsbefattningarna med

ett arvode av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom generaldirektör

och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning skola under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följande befattningar, nämligen:

Avdelning

Befattningar och lönegrad

onligt loneplanen.

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet .................. —

Byråchef .................................................... B 30

Maskininspektör .............................................. B 28

Väginspektör ................................................ B 28

Maskininspektörens assistent.................................... B 22

.Revisor .................................................... B 21

Kontorsskrivare .............................................. B 15

Kansliskrivare ................................................ B 11;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 77 Käft. (Nr 165.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar, nämligen:

Befattningar

Överdirektör ...........

Byråchef och ledamot.....

Byrådirektör och ledamot .

Notarie ...............

Registrator, tillika aktuarie

Revisor och bokhållare . . .

Avdelning

och lönegrad

enligt löneplanen.

.. A 2

. . B 30

. . B 28

. . B 21

. . B 21

..B 21;

3:o) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall från och med den 1 juli 1929 vara följande, nämligen:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet. ... —

3 byråchefer ................................................ B 30

1 maskininspektör ............................................ B 28

3 väginspektörer ......... B 28

2 förste byråingenjörer ........................................ B 26

1 maskininspektörens assistent .................................. B 22

3 byråingenjörer ............................................ B 21

3 revisorer .................................................. B 21

1 kontorsskrivare ............................................ B 15

1 kansliskrivare .............................................. B 11

1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7

2 kanslibiträden .............................................. B 7

2 expeditionsvakter ............................................ B 5

3 kontorsbiträden ............................................B 4;

4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet ävensom

i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som

föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har utskottet

förehaft till behandling följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av herr L. K. V. Ljunglund väckt motion,

nr 296, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, med avslag å Kungl.

Majrts proposition nr 211 angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet,

en omorganisation bör ske i huvudsaklig överensstämmelse

med 1927 års sakkunnigas förslag enligt den s. k. Sydowska linjen;

dels en inom andra kammaren av herr E. O. Hagman väckt motion, nr 474,

vari yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändrad organisation

av väg- och vattenbyggnadsväsendet;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

3

dels en inom samma kammare av herr E. E. Lindmark väckt motion, nr 475,

däri motionären hemställt, att riksdagen måtte besluta, att det belopp, som enligt

Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet,

nr 211, skall utgå såsom bidrag till kontors-, expensoch

skrivbiträdeskostnader till vägingenjör, må, vad angår de fyra nordligaste

länen och eventuellt annat större län, som kan ifrågakomma, höjas att motsvara

ungefärlig verklig kostnad och att vederbörande utskott måtte efter närmare

prövning fixera visst bestämt belopp härför;

dels ock slutligen en inom andra kammaren av herr IL. Laurin väckt motion,

nr 479, i vilken yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 211 samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande

vägväsendets statliga organisation i enlighet med vad i motionen anförts.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet har

sedan flera år varit föremål för utredningar och överväganden. Dylika utredningar

och därav föranledda förslag hava avgivits av särskilda sakkunniga

den 30 september 1925 (Statens offentliga utredningar 1925: 33), den 26 oktober

1927 (Statens offentliga utredningar 1927: 26) och nu senast den 9 mars

1928.

Vid anmälan inför Kungl. Haj:t den 16 mars 1928 av frågan om väg- och Allmänna

vattenbyggnadsväsendets omorganisation har departementschefen, vad angår synpunkter

de allmänna grunderna för omorganisationen, anfört följande: väg^ch

»Att tiden nu är inne för en genomgripande omdaning av vägväsendets stat- Tattenbygg
,

. t t ii Afltivfispn»

liga organisation synes uppenbart. Företeelser å vägväsendets område vittna dets omorom

att ett starkt behov därav föreligger. Annat är ock knappast möjligt, då Nation,

nuvarande organisation är avpassad efter helt andra förhållandeD och den omvälvning

i fråga om väghållningen, som automobiltrafiken medfört, i stort sett

icke mötts med annan åtgärd i förevarande avseende än tillsättandet av vägkonsulenter

vid sidan av de redan befintliga distriktstjänstemännen. Denna

åtgärd var förvisso berättigad och nödvändig såsom provisorisk nödfallsutväg,

men genom tillvaron av två organisationer med likartade uppgifter men föga

inbördes sammanhang har stundom uppstått en viss konkurrens dem emellan.

På grund härav och till följd av det nu tillämpade avlöningssystemet hava

ifrågavarande tjänstemän kommit i ett visst ekonomiskt beroende av vägdistrikten,

vilket icke står väl tillsammans med den kontrollerande verksamhet,

de hava att utöva, samt jämväl framkallat tvivel i fråga om deras opartiskhet

i för vägdistrikten viktiga frågor. Blotta möjligheten till misstanke i sådant

avseende bottnar tydligen i ett missförhållande, som bör undanröjas. Uppenbart

är, att denna splittrade dubbelorganisation icke förmår fylla senare

tids ökade krav på en kraftig och omdömesgill kontroll å de växande vägmedlens

ändamålsenliga användande, en angelägenhet, som med hänsyn till de högst

betydande belopp, varom här är fråga, måste anses vara av synnerlig vikt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

De tre sakkunnigberedningar, som sysslat med förevarande ämne, ävensom nära

nog undantagslöst de hörda myndigheterna äro ock ense om behovet av en

omedelbar reform.

Vad härefter angår de tre olika förslag till organisation, som nu föreligga till

prövning, lärer 1925 års förslag, såsom ock antytts i förut återgivna yttrande

till statsrådsprotokollet den 26 juli 1927, numera icke fylla de krav, som den

snabbt fortgående utvecklingen medfört.

En organisation i enlighet med 1927 års förslag måste däremot anses i stort

sett vara ägnad att avhjälpa nu förefintliga missförhållanden och medföra

goda möjligheter till en tillfredsställande kontroll å vägmedlens användning.

Med den föreslagna organisationen har emellertid förknippats en långt gående

decentralisation i fråga om ärendenas behandling, vilken i vissa yttranden

mötts med starka gensagor, varjämte de med förslagets genomförande förbundna

kostnaderna måste väcka betänkligheter.

1928 års förslag är i huvudsak byggt på 1927 års förslag. Det innebär samma

möjligheter till en tillfredsställande kontroll å vägmedlens ändamålsenliga

användning, vilket ju måste anses vara huvudändamålet med den ifrågasatta

omorganisationen. Beträffande decentralisationen, vars väntade fördelar i det

hittills förda meningsutbytet måhända något överskattats, går 1928 års förslag

en medelväg, i det att förslaget därutinnan icke gör andra avvikelser från

nu gällande ordning än som kunna med säkerhet förväntas bliva enbart till gagn.

På grund av den för vägingenjören ifrågasatta avlöningsformen, vilken med

hänsyn till föreslagna restriktiva bestämmelser icke kan anses innebära någon

fara för vägingenjörens självständighet, har det visat sig möjligt att finna en

både effektiv och jämförelsevis billig form för vägingenjörsorganisationen.

Huvudparten av de anmärkningar, som riktats mot 1927 års förslag, torde genom

de i 1928 års förslag vidtagna modifikationerna hava förfallit.

Då 1928 års förslag synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose de behov,

som nu göra en omorganisation trängande, och även i övrigt lärer innebära en

god och jämförelsevis billig lösning av förevarande fråga, får jag tillstyrka,

att detta förslag lägges till grund för omorganisation av den statliga vägadministrationen.

Såsom av 1928 års sakkunniga framhållits, har den sålunda

förordade organisationen den fördelen, att en övergång vare sig till den av 1927

års sakkunniga föreslagna organisationen eller till den i 1922 års väglagsförslag

angivna icke möter svårigheter.

Förslagets genomförande förutsätter, att den nuvarande distriktsorganisationen

och vägkonsulenterna försvinna. Med anledning härav inställer sig det

spörsmålet, huru de uppgifter beträffande de enskilda järnvägarna och vattenbyggnadsväsendet,

vilka hittills ålegat distriktstjänstemännen, skola fyllas.

Därjämte föreligga även vissa frågor rörande överflyttning från järnvägsstyrelsen

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av ärenden rörande de enskilda

järnvägarna. Vid övervägande härav synes i förevarande sammanhang i huvudsak

allenast böra vidtagas de åtgärder, som erfordras för att anpassa organisationen

i dessa delar efter den föreslagna omdaningen av vägadministrafionen.

»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Såväl 1925 som 1927 och 1928 års sakkunniga hava förutsatt en vägingenjör

i varje lön, dock beträffande Gotlands län med särskilda anordning

eller kombination med annat län. 1927 års förslag förutsatte dessutom

en biträdande ingenjör i varje län (utom Gotlands) och i de fyra nordligaste

länen 2 eller 3 sådana. Med avseende härå har departementschefen tillstyrkt,

att i varje län anställes en dylik befattningshavare. Vad angår Gotlands

län, har departementschefen ansett vägingenjörstjänsten lämpligen kunna

enligt Kungl. Maj :ts beprövande kombineras med annan tjänst eller verksamhet.

Uti 1927 års förslag anfördes beträffande vägingenjörens anställning och

avlöning, att nämnda befattningshavare borde anställas på extra stat och förordnas,

förslagsvis för sex år, av Kungl. Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter vederbörande länsstyrelses hörande. Vägingenjör borde

hänföras till lönegrad B 26 och såsom avlöningstillägg erhålla en halv procent

av de vägbyggnadsanslagsmedel och automobilskattemedel — frånsett till

vägunderhållet automatiskt utgående bidrag — som för året tilldelades länet,

dock högst 5,000 kronor. Dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk borde

utgå å lönen men ej å avlöningstillägget. Det förutsattes, att jämväl pensionering

bleve ordnad i sammanhang med pensionsfrågans reglering för den

civila statsförvaltningens icke ordinarie personal i övrigt.

A^ägingenjörernas arbetsuppgifter skulle i främsta rummet vara att biträda

länsstyrelserna —- särskilt i tekniskt och ekonomiskt avseende — vid vägärendenas

handläggning och att utöva teknisk och ekonomisk kontroll å vägprojektering,

vägbyggnad och vägunderhåll i länet; därvid skulle de ock stå

vägstyrelser, väghållare och landsfiskaler till tjänst med kostnadsfria råd och

upplysningar. Vägingenjörerna skulle vidare, i den utsträckning tjänsten i

övrigt medgåve, enligt länsstyrelses förordnande verkställa vägundersökningar

med upprättande av planer och kostnadsförslag samt renstakning och,

särskilt vad de norrländska länen beträffar, i erforderliga fall även arbetsledning,

därvid förrättningsarvodena skulle tillfalla statsverket. Vägdistriktens

övriga behov av ingenjörshjälp, särskilt för vägundersökningar, renstak - ningar och arbetsledning, förutsattes täckta från fall till fall genom anlitande

av icke statsanställda praktiserande ingenjörer, i den mån de icke — såsom

säkerligen i stigande omfattning komme att bliva fallet — kunde fyllas genom

att de särskilda vägdi strikten eller sammanslutningar av vägdistrikt hos sig

fast anställde vågmästare eller, för mera krävande uppgifter, ingenjörer.

Vägingenjörer och biträdande ingenjörer skulle icke äga av vägstyrelse mottaga

avlönade uppdrag.

Genom att länsstyrelserna i vägingenjörerna skulle erhålla opartiska tekniker

till sitt förfogande ansågs en eftersträvansvärd förenkling kunna åstadkommas

i den komplicerade proceduren vid vägärendenas handläggning. I

bland annat detta syfte föreslogs även, att flerårsplaner för vägarbetena skulle

upprättas i samtliga län. Enligt förslaget skulle till länsstyrelserna förläggas

bland annat beviljande av statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghållningsskyldiga

om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,

utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande

av fullbordade arbeten. Härigenom skulle vägstyrelserna komma att

i stort sett endast hava med länsstyrelserna att skaffa och skulle undgå den

omfattande skriftväxlingen med olika myndigheter.

Ilen statliga

vftgorgnnlsntloncn

i

lilncn.

Antal vägingenjörer.

Vägingenjörens

anställning

och

avlöning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1928 års sakkunniga hava föreslagit, att vägingenjör tillsättes på extra stat

av Kungl. Maj:t efter gemensamt förslag av länsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De sakkunniga hava därvid anfört bland annat följande:

Arvode till vägingenjör borde utgå med omkring 10,000 kronor jämte dyrtidstillägg

såsom för nyreglerade verk. Med hänsyn till dyrortsindelningen

i statens nyare lönereglementen syntes arvodet kunna fastställas till 10,000

kronor å G-ort, 9,800 kronor å F-ort, 9,500 kronor å E-ort, 9,300 kronor å

D-ort och 9,100 kronor å C-ort. För Gotlands län syntes emellertid kunna

förutsättas, att särskild anordning träffades genom vägingenjörstjänstens förenande

med annan tjänst eller verksamhet, i vilket fall på Kungl. Maj:t borde

ankomma att bestämma skäligt arvode.

Såsom bidrag till kontors-, expens- och skrivbiträdeskostnader föreslogs ett

belopp av 1,300 kr. I de fall, där inom länsstyrelsen kunde beredas kontorslokal

för vägingenjören och hans biträden, syntes bidraget kunna nedsättas

med belopp, motsvarande skälig hyreskostnad, dock ej med mera än 800 kronor.

Vägingenjör syntes böra å statsverkets bekostnad erhålla telefon, inberäknat

samtalsavgifter för samtal i vägärenden, ävensom tjänstebrevsrätt i vägärenden.

Vägingenjör borde av statsmedel åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementets klass C II och detta även för egna (men givetvis

ej för biträdenas) resor, som föranleddes av undersöknings- och renstakningsuppdrag.

De sakkunniga hava därvid anfört bland annat följande:

Den bärande grundtanken i 1927 års förslag var, att helt statsavlönade,

av vägdistrikten enonomiskt oberoende vägingenjörer skulle anställas

i länen, varigenom bestående dubbelorganisation upphävdes och förefintliga

bristfälligheter undanröjdes; nämnda förslag innebar tillika en långt gående

decentralisation av vägärendenas handläggning. AV vad i ärendet förekommit

syntes framgå, att försök icke nu borde göras att i dess helhet genomföra

den organisationsändring, som 1927 års förslag innebar. Å andra sidan

kunde icke nuvarande organisation utan stor olägenhet bibehållas i bestående

skick. Det väsentliga vore att i överensstämmelse med grundtanken i 1927

års förslag förmedelst statsavlönade vägingenjörer åvägabringa effektiv kontroll

å statsmedlens användning. Blott denna ur ekonomisk synpunkt synnerligen

viktiga angelägenhet vunne sin lösning, torde det kunna väl försvaras att beträffande

den långt mindre trängande frågan om ökad decentralisation framgå

med viss försiktighet. På grund härav vore det angeläget att söka finna en

organisation, som med avseende å den ekonomiska kontrollen medförde väsentligen

samma fördelar som 1927 års förslag. I samband därmed borde undersökas,

om icke organisationen kunde begränsas till mindre omfattning och kostnader

än ett fullt genomförande av 1927 års förslag skulle innebära.

Från denna utgångspunkt hava 1928 års sakkunniga förordat en organisation

av huvudsakligen följande innebörd:

En vägingenjör anställes på extra stat i varje län. i Gotlands län dock på de

särskilda villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Vägingenjörerna skola i förhållande

till länsstyrelserna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intaga ungefär

den ställning, som i 1927 års förslag avsågs. Arägingenjör, som av statsverket

skall åtnjuta arvode med visst jämförelsevis högt belopp ävensom visst

kontorskostnadsbidrag m. m., berättigas att mot honom tillfallande arvode enligt

taxa efter länsstyrelsens förordnande utföra vägundersöknings- och renstakningsförrättningar.

Medelst härav inflytande inkomster samt ovannämnda kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1G5.

torskostnadsbidrag in. m. skall vägingenjören själv hålla sig dels med erforderliga

biträden för nämnda slag av förrättningar, dels ock med kontorslokal,

material och skrivbiträde i hela den utsträckning, hans tjänst kräver.

Vägingenjörens främsta och huvudsakliga arbetsuppgift skall — liksom enligt

1927 års förslag — emellertid bliva att vara statens kontrollant, biträda länsstyrelsen

samt lämna vägstyrelserna råd och handledning; härför skall han

åtnjuta ersättning allenast genom ovanberörda fasta statsavlöning, och han

skall icke äga uppbära något som helst arvode i samband med kontroll och

arbetsledning. Men han bör i allmänhet även bliva i stånd att med tillhjälp

av sina biträden, vilka skola stå under hans oavlåtliga ledning och uppsikt,

bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet.

Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas tre väginspektörer på ordinarie

stat samt en broinspektör på extra stat. Styrelsens chef skall vara generaldirektör.

I fråga om ärendenas handläggning har i förenklande och tidsbesparande

syfte föreslagits viss decentralisering, dock ej så långt gående som enligt 1927

års förslag. Sålunda skola varken beviljande av statsbidrag eller upprättande

av kontrakt med de väghållningsskyldiga eller godkännande av fullbordat

arbete överflyttas till länsstyrelserna.

För arbetsledning borde taxa fastställas och föreskrift meddelas, att arbetsledningsarvode

icke finge inräknas i statsbidragsberättigad byggnadskostnad

till högre belopp än enligt taxan. Denna taxa borde avvägas lägre än nu

gängse arvodesgrunder.

Under vägingenjörs semester och sjukdom syntes vikarie i regel icke böra

förordnas, utan allenast när så vore oundgängligt.

I fråga om de nya vägingenjörerna yttrar departementschefen:

»Då på grund av den starka utveckling, motorfordonstrafiken på senare år

undergått, numera årligen måste nedläggas allt större belopp på vägbyggnader

och vägunderhåll av såväl de väghållningsskyldiga som staten, ligger det

stor vikt på att den statliga lokalorganisationen inom vägväsendet erhåller en

sådan utformning, att förutsättningar skapas för väghållningens utförande

på bästa möjliga sätt i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende. Det gäller

sålunda att skapa organ, vilka kunna dels utöva effektiv ledning, tillsyn

och kontroll över projektering och utförande av vägbyggnad och vägunderhåll

och sålunda säkerställa tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig användning

av statsmedlen, dels ock sakkunnigt och opartiskt biträda länsstyrelserna vid

beredning av vägärenden. För sådant ändamål torde det vara erforderligt att

i varje län anställa en vägtekniskt sakkunnig person, en v ä g i n g e n j ö r. Beträffande

den ställning, som denne vägingenjör bör intaga, synes mig utvecklingen

hava givit handen, att den i 1925 års förslag innefattade anordningen

med en vägingenjör, vilken huvudsakligen skulle ägna sig åt enskild ingenjörspraktik,

såsom biträde åt länsstyrelsen icke bör förverkligas. Då en vägingenjör

för att fylla sitt ändamål måste intaga en opartisk och ekonomiskt

oberoende ställning i förhållande till vägdistrikten, torde den nya organisationen

böra byggas på den i 1927 års förslag fastslagna principen, att vägingenjören

bör vara helt statsavlönad. För att säkerställa behovet av tekniskt

biträde åt vägingenjören synes det emellertid ej erforderligt att, på sätt 1927

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

års förslag förutsätter, anställa jämväl statsavlönade biträdande ingenjörer,

utan torde det vara tillräckligt och för skiftande förhållanden lämpligast att,

på sätt 1928 års sakkunniga föreslagit, låta vägingenjören själv hålla biträden,

lokal m. m. I gengäld skall vägingenjören vara berättigad att mot honom

själv tillfallande arvode enligt taxa verkställa vägundersökningar och renstakningar.

Härigenom vinnes också den fördelen, att vägingenjören, vars viktigaste

arbetsuppgift är kontrollen över vägarbetena i länet, icke förlorar kontakten

med den praktiska ingenjörsverksamheten och att han erhåller inflytande

pa och ansvar för den för ett vägarbetes ekonomi betydelsefulla vägprojekteringen.

Några olägenheter i avseende å vägingenjörens ställning gentemot

vägdistrikten eller hans handhavande av de egentliga statliga uppgifterna

torde icke vara att befara till följd av hans befattning med vägundersökningar

och renstakningar, helst länsstyrelsens förordnande därtill erfordras.

Hed hänsyn härtill och då därigenom utan att försvaga den statliga kontrollen

vinnes en enklare och billigare statlig organisation än i enlighet med 1927 års

förslag, anser jag mig böra förorda en lösning av förevarande fråga i enlighet

med de av 1928 års sakkunniga angivna riktlinjerna.

Vad nämnda sakkunniga föreslagit i fråga om vägingenjörens arbetsuppgifter

m. m. kan jag biträda. Härav framgår, att vägingenjören icke kommer

att taga befattning med arbetsledning i egentlig mening utan att denna torde

få ankomma på vägdistrikten, vilka under vägingenjörens kontroll handhava

själva utförandet av vägarbetena, därvid arbetsledningen oftast torde kunna

anförtros åt schakt- eller vågmästare.

Beträffande vägingenjörs anställande vill jag förorda vad 1928 års sakkunniga

därutinnan föreslagit, och torde tiden för förordnande bestämmas till

högst sex år.

Vid bedömande av vägingenjörernas inkomstläge bör erinras, att gällande

taxa för vägundersökningar är låg och enligt vad som uppgives icke lämnar

nämnvärt överskott utöver utgifter för biträden och andra omkostnader. Däremot

torde taxan för renstakning vara något förmånligare. Distriktstjänstemäns

och vägkonsulenters ojämförligt största inkomst, i vad vägväsendet beträffar

och frånsett fasta avlöningsförmåner, härflyter för närvarande från arbetsledningsarvoden,

och icke alltid torde det utförda arbetet stå i skäligt förhållande

till arvodet.

Det synes lämpligt att ersätta dessa arvoden för s. k. arbetsledning ävensom

nu förekommande fasta avlöningsförmåner, vilka i vissa fall kunna vara sammanlagt

avsevärda, med en fast statsavlöning, utgörande full ersättning för

statskontrollen, biträdandet hos länsstyrelsen m. m. Med hänsyn härtill och till

den synnerligen stora ekonomiska betydelsen av god rekrytering av vägingenjörstjänsterna

finner jag det föreslagna årsarvodet av omkring 10,000 kronor

vara väl avvägt.

Beloppet skulle sannolikt icke vara tillräckligt för att säkerställa en god rekrytering,

därest det icke kunde beräknas, att vägingenjörerna skulle kunna erhålla

viss nettoinkomst av undersöknings- och renstakningsförrättningarna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

9

Distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten hava i yttrande över

1927 års förslag angivit, att vägundersökningar och renstakningar i de största

länen, där ett mera betydande antal sådana förrättningar förekomma, knnna

beräknas lämna vägingenjören en årlig nettoinkomst av 5,000 kronor. Därvid

synas de visserligen hava utgått från att lokal, skrivbiträde m. m. skulle

tillhandahållas vägingenjören av staten, men anledning finnes i allt fall att

antaga, att på denna väg tillräcklig lönefyllnad skall vinnas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att vägingenjörs

arvode och övriga därmed sammanhängande förmåner bestämmas på

sätt 1928 års sakkunniga föreslagit.

Såsom nämnda sakkunniga jämväl föreslagit torde ett belopp av 1,500 kronor

ställas till varje länsstyrelses förfogande för större utredningar m. m., och

lära dessa medel jämväl kunna användas för att, såsom 1925 års sakkunniga

ifrågasatt, bereda länsstyrelsen möjlighet att förordna om inspektion å flottleder

och andra vattenbyggnader.»

Beträffande frågan om vägingenjörens ställning till länsstyrelsen och vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen hava 1927 års sakkunniga ur organisatorisk synpunkt

och med hänsyn till vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska

inflytande och ledning icke i något fall skulle kunna under åberopande

av formella skäl undanskjutas funnit angeläget, att denne befattningshavare betecknades

såsom en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med tjänstgöring

i vederbörande länsstyrelse. De sakkunnigas ordförande fann dock övervägande

skäl tala för att vägingenjören borde anses såsom länsstyrelsens tjänsteman.

1928 års sakkunniga hava föreslagit, att vägingenjören skall vara väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande residensstad

och med tjänstgöring hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall bestämma

över hans tjänstgöring men att han i alla frågor, som beröra väghållningens

tekniska och tekniskt-ekonomiska utförande, skall lyda under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

Departementschefen anför härutinnan:

»Att vägingenjören skall vara länsstyrelsens tjänsteman kunde möjligen hava

visst fog för sig vid så fullständig decentralisation, som 1927 års förslag avsåg.

I den organisation, jag anser mig böra föreslå, synas övervägande skäl

tala för att vägingenjören är underställd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jag anser mig därför böra tillstyrka det härom framlagda förslaget. Detta

synes mig icke böra utgöra hinder för att länsstyrelsen skall äga bestämma

över vägingenjörens tjänstgöring. Om än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall kunna bestämma rörande hans kontrollantverksamhet, påfordra tjänsteresor

o. s. v., är det dock även angeläget, att länsstyrelsen äger att för sina ändamål

i det dagliga arbetet förfoga över honom såsom en länsstyrelsen biträdande

tjänsteman. Det ligger i sakens natur och kan näppeligen undgås, att

vägingenjören måste tjäna två myndigheter. Några tvistigheter med anledning

härav behöva icke uppstå och lära ej heller vara att befara.»

Vägingenjörens

ställning

till länsstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Vägären(lenas

handläggning:.

Handläggningen av ett vanligt vägbyggnads- eller vägförbättringsärende —

bortsett från de olikheter, som förekomma beträffande företag, understödda av

automobilskattemedel, ödebygdsvägar m. m. — försiggår för närvarande huvudsakligen

på följande sätt:

Av vägstyrelse hos vederbörande länsstyrelse gjord framställning om undersökning

och uppgörande av arbetsplan (plan med kostnadsförslag) till visst

vägföretag vidarebefordras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som förordnar

vederbörande distriktstjänsteman till undersökningsförrättare. Arbetsplanen

granskas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som även utbetalar förrättningsarvodet.

På grundval av upprättad arbetsplan hör länsstyrelsen enligt 4 § väglagen

vederbörande väghållningsskyldiga och landsfiskal samt meddelar sitt

utslag.

Därefter insänder vägdistriktet planen jämte ansökan om statsbidrag till

länsstyrelsen, som vidarebefordrar den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

där den blir vilande i avvaktan på statsbidrag. På grund av årliga framställningar

från länsstyrelserna rörande de vägföretag, som närmast böra erhålla

statsbidrag, avgiver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrande till Kungl.

Maj:t, som beviljar bidrag till varje särskilt företag och fastställer arbetsplanen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delgiver länsstyrelsen och vägstyrelsen

Kungl. Maj:ts beslut och översänder till vägstyrelsen kontrakt enligt tryckt

formulär i två exemplar, vilka återsändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämte säkerhetshandling. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antager

kontrakt, utlämnar mot ersättning enligt taxa erforderliga kopior av arbetsplaner,

godkänner på vägstyrelsens förslag arbetsledare (kontrollant) samt

godkänner entreprenadanbud.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnar inspektions- och avsyningsförrättare.

Efter arbetets fullbordande har denne att verkställa avsyning samt

granska och yitsorda byggnadsräkenskaperna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

granskar räkenskaperna, godkänner arbetet och utbetalar sista delen

av statsbidraget. Dessförinnan hava delar av statsbidraget utbetalats från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grundval av intyg från arbetsledaren eller

inspektionsförrättaren.

1927 års förslag innefattar en långt gående decentralisering av vägärendenas

handläggning. Enligt detta förslag skulle på länsstyrelserna ankomma följande

åligganden:

För undersökning jämte upprättande av plan och kostnadsförslag till vägföretag,

till vilket statsbidrag ifrågasättes, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman,

antingen vägingenjör eller annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

kompetentförklarad person. Förrättningsarvodet skall av vägstyrelsen

inbetalas till länsstyrelsen, som har att utbetala detsamma till förrättningsmannen,

såvida det ej skall tillfalla statsverket. Arvodet får, om företaget

kommer till stånd, inräknas i byggnadskostnaden och statsbidrag därå

åtnjutas. Sedan vägingenjören antingen själv uppgjort eller ock granskat av

annan förrättningsman upprättad plan med kostnadsförslag, meddelar länsstyrelsen

beslut om företagets utförande.

Varje länsstyrelse skall med biträde av vägingenjören upprätta flerårsplan

för samtliga vägarbeten inom''länet samt underställa planen väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

granskning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

11

Sedan Kungl. Maj:t årligen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

fördelat allmänna väganslaget, anslaget till ''enklare vägar samt automobilskattemedlen

mellan länen, skall länsstyrelse äga att, där icke Kungl. Maj:t

för visst fall annorlunda bestämmer, av de sålunda till förfogande ställda medlen

i huvudsaklig överensstämmelse med av länsstyrelsen uppgjord och av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen granskad flerårsplan samt enligt fastställda grunder

bevilja statsbidrag till särskilda företag. Statsbidrag av allmänna väganslaget

må beviljas till högst 2/3 av kostnadsförslagets slutsumma, och statsbidrag

av automobilskattemedel likaledes i allmänhet till högst 2/3 av samma

summa, dock att, då särskilda skäl föreligga, länsstyrelse må äga att av automobilskattemedel

bevilja statsbidrag till högst 3/4 av kostnadssumman. Ifrågasättes

högre bidragsbelopp, har länsstyrelsen att därom göra hemställan hos

Kungl. Maj :t.

Vederbörande länsstyrelse har att upprätta kontrakt med de väghållningsskyldiga

angående arbetes utförande med statsbidrag. I kontrakt bör förbehållas

länsstyrelsen bland annat att medgiva- eller påfordra ändringar i arbetets

plan, föreskriva särskilda villkor och kontroll samt godkänna entreprenadanbud.

\

Länsstyrelsen skall, sedan vägingenjören verkställt avsyning, godkänna det

avslutade arbetet. ''

Vidare har länsstyrelsen att utbetala statsbidrag till vägbyggnader på

grundval av vägingenjörens attest över verkställd granskning av byggnadsräkenskaperna.

Beträffande större broar och konstarbeten samt ödebygdsvägar m. m. inträder

viss ändring i ovan angivna behandling på grund av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

särskilda befattning med ifrågavarande ärenden.

De sakkunnigas förslag, att statsbidrag skulle beviljas av länsstyrelserna,

vilade väsentligen på förslaget rörande flerårsplaner.

1928 års sakkunniga hava föreslagit en mindre långt gående decentralisation

av vägärendenas handläggning. Enligt de sakkunnigas förslag skola dessa

ärenden handläggas i huvudsak enligt följande grunder:

Elerårsplaner böra upprättas av varje länsstyrelse med biträde av vägingenjören

och under samverkan med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

därefter granskas ''av sistnämnda styrelse. Någon formlig fastställelse av flerårsplan

synes dock icke böra äga rum. Det är nämligen av synnerlig vikt,

att flerårsplanerna ständigt överses och kompletteras, så att de komma att

stå i överensstämmelse med utvecklingen och icke utgöra en hämsko på densamma.

Till undersöknings- och renstakningsförrättning skall förordnande meddelas

av länsstyrelsen, som äger därtill förordna vägingenjören, eller, om länsstyrelsen

ifrågasätter annan förrättningsman, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

till vilken frågan i sådant fall hänskjutes.

Undersökningsförrättningarna och renstakningarna bekostas av vägstyrelserna,

vilka till länsstyrelsen inbetala arvodena att i vederbörlig ordning utbetalas

till förrättningsmannen. Undersöknings- och renstakningsarvodena enligt

taxa få inräknas i byggnadskostnaden och, om företaget kommer till stånd,

statsbidrag därå beräknas.

Planer och kostnadsförslag av mera omfattande och komplicerad natur skola

granskas och godkännas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, närmast av dess

inspektörer, medan däremot för smärre och enklare arbeten länsstyrelsens ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

slag må utan förutgången central granskning grundas på av vägingenjören upprättad

eller av honom granskad plan. I vilken utsträckning planer och kostnadsförslag

böra för granskning överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

torde böra närmare bestämmas i blivande instruktion. Planer till

större broar och konstarbeten skola emellertid alltid granskas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

och i övrigt skola styrelsens inspektörer vid sina inspektionsresor

eller eljest genom infordrande av planer verkställa den granskning,

vartill de finna anledning. Planer och kostnadsförslag, som icke upprättats

av vägingenjören, skola städse i detalj granskas av denne.

Statsbidrag till särskilda företag beviljas av Kungl. Maj:t (undantag utfartsvägar).

Kontrakt upprättas och entreprenader godkännas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutavsyning av fullbordat arbete verkställes av vägingenjören, vilken bär

att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva avsyningsbetyg med tillhörande

handlingar för arbetets slutliga godkännande.

Statsbidrag till vägbyggnader utbetalas av länsstyrelsen på vägingenjörens

attest och under förbehåll för eventuellt återbäringskrav från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

sida.

Statsbidrag till vägunderhåll utbetalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det vägingenjören ålagda fulla ansvaret för statens kontroll är förbundet

med förutsättning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i den utsträckning

den därtill finner anledning verkställer ytterligare teknisk och räkenskapsgranskning

samt slutligt beslutar om byggnadsarbetens godkännande och om

statsbidragens belopp.

Rörande denna del av förslaget yttrar departementschefen:

»Redan förut har jag i princip uttalat mig för att en decentralisation av vägärendena

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelserna i den omfattning,

som i 1927 års förslag avsetts, icke nu torde böra komma till genomförande.

Ett ytterligare skäl härför är, att de flerårsplaner för länens vägväsende,

vilka förutsatts skola utgöra grundval för medelsfördelningen, först

inom loppet av några år torde hinna upprättas och granskas. Den av 1928

års sakkunniga föreslagna partiella decentralisationen av vägärendena, i vilken

såsom ett väsentligt led ingår den hos vägingenjören sammanförda primära

kontrollverksamheten, synes mig lämpligt avvägd med hänsyn till nuvarande

förhållanden, varför jag anser mig kunna förorda, att vägärendena

handläggas i huvudsaklig överensstämmelse med de i förslaget innefattade

grunderna. Därest vad sålunda förordats genomföres och därjämte möjliga

åtgärder i övrigt vidtagas för påskyndande av ärendenas handläggning, komma

enligt min övertygelse i avsevärd grad att undanröjas de anmärkningar mot en

tung och tidsödande procedur, som hittills med visst berättigande kunnat framföras.

»

Tåg- och Enligt 1925 års förslag skulle för den statliga teknisk-ekonomiska kontrollen

hyggrmds- ^ vägväsendet anställas fem väginspektörer med placering en i vart

styrelsen, av fem inspektionsdistrikt och med en lön av 14,000 kronor jämte ersättning

Väginspek- för biträden och lokal m. m. Väginspektörernas viktigaste arbetsuppgifter skulle

törer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

13

vara att granska och å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägnar godkänna

arbetsplaner, att inspektera och avsyna vägarbeten samt att utöva tekniskekonomisk

kontroll å den verkliga underhållskostnaden samt inspektera underhållet

av broar och konstarbeten.

I 1927 års förslag avsågs väginspektörens uppgift icke längre vara att kontrollera

varje arbete och varje detalj utan att övervaka, leda och sammanhålla

den av vägingenjörerna utövade kontrollverksamheten. De sakkunniga föreslogo

inrättande å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå av tre väginspektörsbefattningar

å extra stat med avlöning enligt lönegrad B 28.

1928 års sakkunniga hava beträffande väginspektörerna anfört följande:

»För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet och för hela organisationens

fullgoda fungerande äro de tre väginspektörstjänsterna av allra största

betydelse. Från alla håll äro dessa tjänster förordade, och det torde få anses

ådagalagt, att huru än organisationen må uppbyggas, komma dessa tjänster

att bliva behövliga. På dessa tjänsters innehavare måste ställas stora

anspråk i fråga oro. kraft, skicklighet och duglighet ävensom förmåga att

personligt leda vägingenjörernas verksamhet och samverka med länsstyrelserna.

För att säkerställa en god rekrytering av dessa befattningar, vilka

enligt 1927 års förslag skulle uppföras på extra stat i lönegrad B 28, kan

ifrågasättas antingen att lämna ett särskilt lönetillägg eller ock att uppföra

dem å ordinarie stat. Då någon tvekan om befattningarnas behövlighet även

för framtiden icke kan råda, torde det sistnämnda vara att föredraga. Utnämnandet

av ordinarie innehavare torde emellertid i regel lämpligen böra föregås

av någon tids tjänstgöring å förordnande, varunder vederbörandes lämplighet

för befattningen kan bedömas.»

Departementschefen anför:

»De tre väginspektörstjänsterna utgöra ett av de viktigaste leden i den nya

organisationen av vägväsendet. Genom dessa inspektörer träder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i en mera levande förbindelse med vägväsendet ute i landet,

©ch härigenom beredes styrelsen möjlighet att på ett helt annat sätt än

hittills praktiskt leda vägväsendets utveckling. Inspektörerna äro också behövliga

för att övervaka, leda, sammanhålla och i erforderlig mån enhetliggöra

vägingenjörernas arbete. Under inspektörernas ledning bör dessas verksamhet

kunna länkas efter riktiga linjer och förefintliga svagheter eller bristfälligheter

avhjälpas.

Med hänsyn härtill och till vikten att möjliggöra en god rekrytering av dessa

viktiga befattningar torde, i likhet med vad 1928 års sakkunniga föreslagit,

på ordinarie stat uppföras tre väginspektörstjänster i lönegraden B 28. De

blivande tjänsteinnehavamas lämplighet torde i regel böra prövas genom någon

tids förutgången tjänsteutövning på förordnande. Uppenbarligen bör väginspektör

förbjudas att utöva enskild förvärvsverksamhet, som berör hans tjänsteområde.

»

I såväl 1925 års förslag som i förslaget år 1927 hade upptagits förslaget

om inrättande av en broinspektörsbefattning. Enligt det förra förslaget skulle

befattningen bliva ordinarie med placering i lönegrad B 26, enligt det senare

Broinspek
tör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

uppföras på extra stat i lönegrad B 28. 1928 års sakkunniga hava med hänsyn

till att broinspektörstjänsten i utpräglad grad vore en specialistbefattning,

vilkens innehavare ständigt måste följa med teknikens utveckling inom

detta område, föreslagit, att tjänsten skulle tillsättas på förordnande, förslagsvis

på 3 år, och förenas med ett arvode av 12,000 kronor, varjäinte de''

sakkunniga förordat, att befattningen tillsvidare, intill dess större erfarenhet

vunnits, skulle uppföras å extra stat.

Härom yttrade departementschefen:

»Den föreslagna broinspektören torde erhålla en ekonomiskt betydelsefull

och, av allt att döma, kvantitativt avsevärd arbetsuppgift i avseende på vägväsendet.

I och med den nuvarande distriktsorganisationens slopande är det

ock nödvändigt att till en sådan befattning kunna förlägga den inspektion ur

trafiksäkerhetssynpunkt över enskilda järnvägars broar, vilken hittills utövats

av distriktstjänstemännen. Jag tillstyrker alltså inrättandet av en dylik broinspektörstjänst,

vilken dock tills vidare torde böra uppföras å extra stat. Då

broinspektören för att rätt kunna fylla sin viktiga uppgift, särskilt i avseende

å vägväsendet, måste vara en framstående ingenjör, som håller sig i oavbruten

kontakt med teknikens utveckling inom ifrågavarande område, torde befattningen

på sätt 1928 års sakkunniga föreslagit böra tillsättas genom förordnande på

högst tre år samt arvodet böra bestämmas till 12,000 kronor.»

Tekniska Å tekniska byrån äro för närvarande placerade följande befattningshavare,

ändrin^till n^m^Sen ordinarie: en byråchef (lönegrad B 30), två förste byråingenjörer

en vägHyrå. (B 26), varav den ene tidigare tillhört järnvägsbyrån, två byråingenjörer (B

21), en notarie med tekniska göromål (B 21), ett kanslibiträde (B 7) och ett

kontorsbiträde (B 4) samt icke-ordinarie: en extra byråingenjör och en ritare,

placerade i lönegrad B 21 respektive B 15 enligt avlöningsreglementet den 22

juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk, vidare fyra

biträdande ingenjörer med avlöning enligt en lönegrad för extra ordinarie tjänstemän,

motsvarande den 21 :a för ordinarie tjänstemän, samt ett extra ordinarie

kontorsbiträde (4:e lönegraden).

I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit en höjning

av anslaget till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet för anställande av ytterligare en extra byråingenjör och ett extra

kontorsbiträde å tekniska byråns avdelning för ärenden angående automobilskattemedlens

fördelning.

Såväl 1925 års förslag som 1927 och 1928 års förslag innebära, att tekniska

byrån efter avskiljande av ärenden rörande vattenbyggnader skall ombildas

till en v ä g b y r å, och enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat

har denna anordning redan genomförts.

Beträffande personaluppsättningen å vägbyrån hade 1927 års sakkunniga

föreslagit, att efter inrättandet av väg- och broinspektörsbefattningarna ovan

omförmälda personal skulle minskas med tre ordinarie tjänster, nämligen eu

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1G5.

15

förste byråingenjör, en byråingenjör och notarien, ävensom med en extra byråingenjör

samt att den kvarvarande förste byråingenjören skulle uppflyttas till

lönegrad B 27. De fyra biträdande ingenjörerna föreslogos bibehållna, då de

erfordrades som biträden åt de fyra nya inspektörerna.

1928 urs sakkunniga, som icke ingått i detaljgranskning beträffande personalen

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såvitt angår vägväsendet, hava ansett

anledning ej förefinnas att antaga behov av större personal än den, som

nu anses erforderlig, dock med de jämkningar, som föranledas av inrättandet

av bro- och väginspektörstjänsterna.

Departementschefen har uttalat, att utöver inrättandet av de förut omförmälda

fyra inspektörstjänsterna för närvarande någon annan förändring beträffande

personaluppsättningen å den till vägbyrå ombildade tekniska byrån

icke bör vidtagas än att personalen minskas med den förste byråingenjör, som

förut tjänstgjort å järnvägsbyrån, och notarien samt att förenämnda i årets

statsverksproposition omförmälda extra byråingenjörsbefattning vid omorganisationen

utgår. Det begärda extra kontorsbiträdet borde däremot även efter

omorganisationen bibehållas. Efter övergången till den nya organisationen

syntes det böra tagas i övervägande, huruvida icke någon ingenjörsbefattning

ytterligare kunde indragas. Förhöjning i löneställning för den å vägbyrån

placerade förste byråingenjören borde icke äga rum, förrän närmare erfarenhet

om den nya organisationens verkningar därtill gåve anledning.

Å järnvägsbyrån handlägges, förutom andra tekniska ärenden rörande enskilda

järnvägar, viss del av kontrollen över dessa järnvägars rullande materiel.

Enligt kungörelserna den 11 december 1874 (nr 107, sid. 1) angående ordningen

för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande för

allmän trafik samt den 31 december 1904 (nr 68, sid. 1) angående kontroll över

enskilda järnvägars rullande materiel är kontrollverksamheten i huvudsak uppdelad

så, att ärenden rörande ny normalspårig materiel eller materiel till ännu

icke öppnad smalspårig järnväg handläggas av järnvägsstyrelsen å maskinbyråns

inspektionsavdelning samt frågor rörande ny smalspårig materiel i övrigt

och underhållsinspektionen å all såväl smal- som normalspårig materiel

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Inom styrelsen handhavas dessa ärenden

av den till järnvägsbyrån anknutna, å extra stat uppförda maskininspektionen,

vilken jämväl åligger en viss kontroll över trafiksäkerheten, i det att

inspektionen sedan år 1923 handlägger ärenden rörande fastställande av enskilda

järnvägars tjänstgöringsreglementen samt i viss mån utövar tillsyn å

dessa reglementens efterlevnad.

Underhållsbesiktningen av rullande materiel bekostas helt och hållet av statsmedel.

Däremot skola kostnaderna för granskning av ritningar, besiktning av

ny rullande materiel och kontroll över tillverkningen inom landet för enskild

järnvägs räkning av rullande materiel, vartill vederbörande järnvägs ägare

kan erhålla sakkunnig person inom järnvägsstyrelsen, respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bestridas av järnvägsägaren själv, och utgår ersättningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Hamnav
delningen.

till förrättningsmannen enligt grunder, som angivas i ovanberörda kungörelser

den 11 december 1874 och den 31 december 1904.

Å järnvägsbyrån äro för närvarande placerade en byråchef, en byråingenjör

och ett kontorsbiträde, alla ordinarie, samt å inspektionen av rullande materiel

m. m. å extra stat en maskininspektör, en assistent åt maskininspektören och en

kontorsskrivare med lönegradsplacering enligt respektive lönegrad B 27, B 22

och B 15 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921.

Departementschefen anför i förevarande hänseende följande:

»Det ifrågasatta inrättandet av en särskild ekonomisk inspektion och överflyttandet

av taxeärendena från järnvägsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lärer icke nu böra äga rum.

Frågan om den tekniska inspektionen torde däremot böra lösas i samband

med indragningen av tjänsterna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten. I likhet

med de sakkunniga finner jag, att personalbehovet för den bantekniska kontrollen,

frånsett broinspektionen, kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses

genom att den nu tillfälligt å tekniska byrån tjänstgörande, men för järnvägsbyrån

avsedde förste byråingenjören återföres till denna byrå. Även om

ifrågavarande tjänst med hänsyn icke minst till den därå ankommande handläggningen

av frågor rörande järnvägskorsningar lärer bliva ganska maktpåliggande,

finner jag mig dock icke kunna för närvarande, innan närmare erfarenhet

vunnits om omfattningen av de blivande arbetsuppgifterna, förorda en

förhöjd lönegradsplacering av denna tjänst.

Vad beträffar kontrollen över de enskilda järnvägarnas rullande materiel, kan

vad reservanterna inom järnvägsstyrelsen anfört gentemot överflyttandet av

den till järnvägsstyrelsen förlagda delen av maskininspektionen visserligen icke

frånkännas visst fog, men övervägande skäl synas mig dock tala för att upphäva

den nuvarande splittringen i inspektionen å de enskilda järnvägarnas rullande

materiel och helt förlägga inspektionen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Maskininspektionen torde hava varit till avsevärd nytta för åstadkommande

av tillfredsställande rullande materiel, och torde även av de enskilda

järnvägarna själva — och särskilt de mindre, som sakna egna maskinfackmän

— uppskattas på grund av de tillfällen till fullt sakkunnig konsultation,

som erbjudas. Även den maskininspektören tillkommande befattningen

med ärenden rörande enskilda järnvägars tjänstgöringsreglementen torde hava

utövats på ett förtjänstfullt sätt till gagn för järnvägarna i deras strävan att

förbättra driftsekonomien. Med hänsyn härtill och då ett stadigvarande behov

av denna kontroll föreligger, torde maskininspektionen uppföras å ordinarie

stat.»

Ä hamnavdelningen finnas, förutom chefen i byråchefs ställning, en hamningenjör,

en biträdande hamningenjör och ett kontorsbiträde med placering enligt

lönegrad B 26, B 21 respektive B 4 enligt avlöningsreglementet den 22 juni

1921.

Enligt 1925 års förslag skulle hamnavdelningen utan ökning av dess personal

övertaga dels handläggning av alla vattenbyggnadsärenden inom styrel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 765.

17

sen, vilket, såsom förut omförmälts, redan genomförts, dels ock den av distriktstjänstemännen

hittills utövade byggnads- och underhållsinspektionen å vattenbyggnader,

varvid förutsattes, att i särskilda fall inspektionsuppdrag kunde

behöva anförtros åt andra personer. Därjämte ifrågasattes, att hamnavdelningen

skulle benämnas vattenbyggnadsbyrån.

Vad sålunda föreslagits har icke föranlett annan erinran från departementschefens

sida än att den nuvarande benämningen å hamnavdelningen torde böra

bibehållas.

Ä administrativa byrån äro placerade följande befattningshavare, nämligen Administraordinarie:

en byrådirektör, en registrator, tillika aktuarie (lönegrad B 21), tiva byrån.

en revisor och bokhållare (B 21), ett kanslibiträde (B 7), ett kontorsbiträde

(B 4) ävensom, gemensamma för hela verket, en förste expeditionsvakt (B 7)

och två expeditionsvakter (B 5) samt icke-ordinarie: två extra revisorer med

lön enligt lönegrad B 21 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921, två första

amanuenser (18:e lönegraden), varav den ene med arvode från anslaget till

fiskehamnsbyggnaderna, en förste amanuens (18 :e lönegraden) med halvtidstjänstgöring

och tre extra ordinarie kontorsbiträden (4:e lönegraden).

Dessutom finnes å byrån ytterligare en amanuens med halv tjänstgöring,

sysselsatt med ödebygdsvägsräkenskapema samt avlönad från anslaget till anläggning

av ödebygdsvägar.

Registratorn tjänstgör enligt riksdagens beslut såsom revisor, och registratorstjänsten

bestrides av det kvinnliga kanslibiträdet, som därvid åtnjuter vikariatsersättning

såsom för kansliskrivaretjänst.

Departementschefen har beträffande administrativa byråns organisation

anfört följande:

»Enligt det av mig förut förordade förslaget till ändrad organisation av vägväsendet

skola utbetalningar av statsbidrag till vägbyggnader verkställas av

länsstyrelserna men bokföringen handhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I detta avseende inträder icke någon mera nämnvärd förändring av

administrativa byråns arbetsmängd. Däremot torde genom att på vägingenjörerna

lägges det fulla ansvaret för statens kontroll å vägbyggnad och vägunderhåll

administrativa byråns revisionsarbete, sedan organisationen vunnit

nödig stadga, i viss mån underlättas. Jag förutsätter därvid, att byråns arbete

skall rationellt planläggas, så att en verklig arbetslättnad kan uppnås.

Emellertid är det tydligt, att under den första övergångstiden någon personalminskning

icke kan åstadkommas. Någon ändring i personalantalet å administrativa

byrån torde sålunda icke nu böra vidtagas, men lärer Kungl.

Maj:t hava sin uppmärksamhet fästad å angelägenheten att framdeles minska

den icke-ordinarie personalen.

Vad beträffar förslaget om byrådirektörstjänstens höjande till byråchefsbefattning,

anhåller jag att få åberopa vad till stöd därför anfördes i 1927 års

statsverksproposition. Då detta förslag så gott som enhälligt tillstyrkts och

då frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation nu är avsedd

erhålla sin lösning, lärer förslaget böra samtidigt därmed genomföras.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 77 häft. (Nr 165.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Vad 1925 års sakkunniga föreslagit i fråga om registratorstjänstens förändring

till revisorsbefattning, uppförande av en extra revisor på ordinarie stat,

inrättande av en kansliskrivartjänst samt minskning av kontorsbiträdenas antal

har ej givit mig anledning till erinran. Vad särskilt angår frågan om uppförande

av omförmälda extra revisor på ordinarie stat, är det tydligt att, även

om en så genomgripande decentralisation, som 1927 års förslag innebär, genomföres,

stadigvarande behov av denne revisor ändock föreligger, varför den ifrågasatta

åtgärden måste anses berättigad.»

Chefen för Beträffande chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfördes i 1925

väg- och o f.. j

ratten- ars förslag:

byggnads- »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning är redan nu omfatstyrelsen.

|anc[e och av synnerligen stor betydelse för det allmänna och blir det enligt

sakkunnigas förslag än mera. Ämbetsförvaltningen innefattar ansvar för ändamålsenlig

användning inom vägväsendet av mycket stora statsmedelsbelopp.

Förvaltningens utövande erbjuder ock särskilda svårigheter på grund av nödvändigheten

att samverka med de självständiga vägdistrikten. Den föreslagna,

enhetliggjorda järnvägsinspektionen innebär ansvar för stora statliga och samhälleliga

intressen. Chefsbefattningen för ämbetsverket är otvivelaktigt av

synnerligen krävande art och ställer mycket stora krav på sin innehavares

kompetens, arbetsförmåga och initiativkraft. Även för verkets ställning utåt

och med hänsyn till dess samverkan med övriga närstående myndigheter torde

det vara av en viss betj^delse, att verkets chef blir med dem jämställd i tjänsteställning.

Den under senare tider för vissa högre statstjänster tillämpade formen

med tillsättande på förordnande på viss tid synes i här förevarande fall

synnerligen lämplig för att så vitt möjligt säkerställa, att chefsbefattningen

förbliver besatt med kvalificerad innehavare.

De sakkunniga föreslå alltså, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i likhet med cheferna för socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

kommerskollegium och tullverket må tillsättas genom förordnande på

viss tid, förslagsvis 6 år, samt erhålla generaldirektörs ställning och avlöning i

likhet med cheferna för nämnda ämbetsverk, d. v. s. 19,000 kronor för år.

Sakkunnigas nu framförda förslag medför en årlig kostnadsökning om 4.000

kronor.»

1927 års sakkunniga ansågo sig med hänsyn till angelägenheten att till ifrågavarande

synnerligen viktiga chefsbefattning kunna förvärva en högt kvalificerad

person med tekniska insikter och förmåga att överblicka en så omfattande

organisation som vägväsendets, vilken årligen rörde sig med en omsättning

av ett sextiotal miljoner kronor, böra förorda 1925 års förslag i denna del.

I avgivna yttranden har förslaget tillstyrkts av statskontoret och lämnats

utan erinran av lönenämnden. Flera länsstyrelser hava uttryckligen tillstyrkt

förslaget. Två länsstyrelser hava ansett de av 1927 års sakkunniga föreslagna

ändringarna i vägadministrationen icke giva anledning till uppflyttning i generaldirektörs

grad. Distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten hava

ifrågasatt en lön av 30,000 kronor, och Svenska t eknolo g föreningen har föreslagit

lön såsom för cheferna vid kommunikationsverken.

Jämväl 1928 års sakkunniga hava biträtt 1925 års förslag i denna del under

framhållande av den stora betydelsen att för denna viktiga befattning kunna

påräkna en i tekniskt och administrativt hänseende högt kvalificerad person.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

19

Mot vad sålunda av de sakkunniga föreslagits liar departementschefen

funnit intet vara att erinra; tiden för förordnande skulle bestämmas till högst

sex år i sänder.

Rörande erforderliga anordningar för övergång till nya organisationen har Överg&ngsdepartementschefen

anfört följande: anord
»Därest

den av mig förordade omorganisationen av väg- och vattenbyggnads- ,,lngar''

väsendet vinner riksdagens bifall, skulle den nuvarande distriktsorganisationen

bortfalla. De ordinarie distriktstjänstemän, som till följd av framskriden ålder

eller annan anledning icke kunna ifrågakomma vid besättande av de till den

nya organisationen hörande befattningar, torde därför böra överföras antingen

å övergångsstat eller å indragningsstat. Vad 1927 års sakkunniga och lönenämnden

beträffande överförandet å indragningsstat föreslagit anser jag mig

kunna biträda, dock med det förtydligande, som statskontoret angivit, samt

med iakttagande därav, att i de fall, då tjänstgöringsskyldighet fortfarande

anses böra åligga överförd tjänsteman, överföringen bör äga rum till övergångsstat.

I fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan det jämväl tänkas,

att vid den nya organisationens genomförande någon befattningshavare

kan behöva uppföras å övergångsstat.

Vad beträffar tiden för den nya organisationens ikraftträdande, synas flera

skäl tala för att denna tidpunkt bestämmes till den 1 juli 1929. Att märka

är nämligen, att omorganisationen nödvändiggör utfärdandet av helt nya instruktioner

såväl för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som för de blivande

vägingenjörerna jämte åtskilliga andra bestämmelser av administrativ

natur, bland annat taxa för arbetsledning, samt att yttranden över, bland

annat, upprättade instruktionsförslag torde böra infordras från samtliga

länsstyrelser m. fl. myndigheter och korporationer. Allt detta torde taga

en avsevärd tid i anspråk. Den i arets statsverksproposition föreslagna

ändrade uppställningen av anslagen till vägar m. fl. allmänna arbeten medför

ock en revision av gällande bestämmelser om statsbidrag till dylika företag.

Beaktas bör därjämte att, förrän befattningarna inom den nya organisationen

tillsatts, det är omöjligt att angiva, huru många befattningar inom nuvarande

organisation kunna komma att i enlighet med vad ovan anförts uppföras å indragnings-

och övergångsstat, samt att följaktligen, därest organisationen skulle

träda i kraft vid någon tidpunkt under budgetåret 1928—1929, de av nämnda

förhallanden paverkade anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för

nämnda budgetår icke nu kunna med någon tillförlitlighet bestämmas till sina

belopp. Därest åter den nya organisationen träder i kraft den 1 juli 1929, torde

besättandet av befattningarna inom organisationen kunna ske och följaktligen

eventuell övergångsstats storlek kunna bestämmas å sådan tid, att de därav berörda

anslagen för budgetåret 1929—1930 kunna förslagsvis beräknas i statsverkspropositionen

till 1929 ars riksdag samt definitiva förslag rörande nämnda

anslag framläggas före propositionstidens utgång nämnda år.

Med hänsyn till nu angivna förhallanden anser jag mig böra föreslå, att tidpunkten

för den nya organisationens genomförande fastslås till den 1 juli

1929.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Ekonomisk Vid bifall till vad här ovan i olika hänseenden förordats skulle antalet beinnebörd.

fattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jämfört med förhållandena

under budgetåret 1928—1929, från och med budgetåret 1929—1930 bliva

följande:

Arvode

Befattning

Gemensamt

för hela

verket

Tek-

niska

byrån

Väg-

byrån

Järn vägs- byrån

Hamnav-

delningen

Admini-

strativa

byrån

Summa

eller

lönegrad

1928-

1929-

1928-

1929-

192&-

1929-

1928-

1929-

1928-

1929-

1928-

1929-

1929

1930

1929

1930

1929

1930

1929

1930

1929

1930

1929

1930

Ordinarie befatt-

ningar.

19,000 kr.

Generaldirektör . .

1

1

Å 2

Överdirektör . . .

1

1

1

B 30

Byråchef.....

1

1

1

1

1

2

3

f

Byrådirektör ....

i

B 28 {

Maskininspektör . .

3

1

1

Väginspektör . . .

2

3

B 26

Förste byråiugenjör .

2

1

1

z

B 22

Maskininspektörens

1

i

assistent ....

3

1

(

Byråingenjör . . .

2

2

1

1

3

|

Notarie......

1

Begistrator, tillika

B 21 |

aktnarie.....

Revisor och bokhål-

1

1

1

1

lare ......

Revisor......

1

3

3

1

B 15

Kontorsskrivare . .

1

1 B 11

Kansliskrivare . . .

1

1

1

Förste expeditions-

B 7 j

vakt......

1

1

1

i

Kanslibiträde . . .

1

1

1

1

2

2

B 5

Expeditionsvakt . .

2

2

1

1

1

1

2

2

! B 4

Kontorsbiträde . . .

1

1

o

o 1

Samma

4

4

8

9

3

7

5

7

20

27

Icke ordinarie be-

fattningar.

12,000 kr.

B 30

Broinspektör . . .

Chef för hamnavdel-

1

1

1

ningen .....

1

1

1

1

B 27

Maskininspektör . .

1

1

1

1

B 26

Hamningenjör . . .

B 22

Assistent åt maskin-

1

1

1

inspektören . . .

Biträdande hamnin-

B 21 •

genjör .....

Extra byråingenjör .

2

1

1

1

2

1

1

2

1

1

1

I

Extra revisor . . .

1

1

B 15 \

Kontorsskrivare . .

Ritare......

1

1

1

1

21

Biträdande ingenjör

4

4

4

4

18

Förste amanuens . .

2

2

2

2

18

Amannens.....

2

2

2

2

4

Kontorsbiträde . . .

2

2

1

1

3

2

6

5

Summa

9

9

3

4

4

9

7

25

20

j

Summa summarum

4

4

17

1 18

6

7

4

4

14

1 11

45

1?

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

I förhållande till nuvarande organisation skulle kostnaderna, med inräknande

av dyrtidstillägg, för den nya organisationen av väg- och vattenbyggnadsväsendet,

fördelade på allmänna statsmedel, automobilskattemedel och vägdistriktens

medel, bliva följande:

Väg- och vattenbyggnadssty
relsen

.........

Distriktstjänstemännen . . .

Vägkonsnlenter (inberäknat

resekostnader)......

Vägingenjörer.......

Expenser för allmänna arbeten

(inberäknat väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

samt distriktsijänstemännens

respektive vägingenjörers

samt väg- och broinspektörers

resekostnader)

Arvoden för arbetsledning och

renstakning.......

Granskningsarvoden för underhållskostnaden

.....

Summa

Anm. För vägundersökningar bestridas nu kostnaderna dels av ett å riks9taten uppfört anslag till

vägundersökningar å 60,000 kronor, dels av automobilskattemedel och dels av vägdistriktens

medel. Då enligt den nya organisationen något särskilt anslag å riksstaten till vägundersökningar

ej erfordras och med hänsyn till svårigheten att nu beräkna, på vilka medel

kostnaderna för nämnda ändamål komma att fördela sig, hava några kostnadsbelopp för sagda

ändamål icke upptagits i tabellen.

Nuvarande organisation

Föreslagen organisation

All-

männa

stats-

medel

Kronor

Auto-

mobil-

skatte-

medel

Kronor

Vägdi-

strikts-

medel

Kronor

Summa

Kronor

All-

männa

stats-

medel

Kronor

Auto-

mobil-

skatte-

medel

Kronor

Vägdi-

strikts-

medel

Kronor

Summa

Kronor

271,800

271,800

322,000

322,000

65,750

—

—

65,750

—

—

_

93,000

'') —

93,000

_

—

345,000

345,000

100,000

100,000

220,000

220,000

111,000

335,000

195,000

641,000

70,000

146,000

94,000

ä)310,000

_

—

16,000

16.000

—

—

—

—

548,550 428,000 211.000

1,187,550

957,000 146,000

94,000

1,197,000

Den grundläggande principen för 1927 års sakkunnigas förslag var, att vägingenjörerna

i länen skulle erhålla ställning såsom fast avlönade statstjänstemän,

oberoende av ersättningar från vägdistrikten för uppdrag, lämnade direkt

av vägdistrikten eller meddelade genom förordnande av statsmyndighet. Därmed

skulle ernås bestämd åtskillnad mellan statstjänst och enskilt förvärvsarbete,

fullständig opartiskhet hos länsstyrelsens tekniska rådgivare samt

ojämförligt starkare och bättre kontroll än hittills, tillika kombinerad med

konsulterande och handledande upplysningsarbete. Genom att länsstyrelserna

i vägingenjörerna erhölle opartiska tekniker till förfogande, kunde också vinnas

en eftersträvansvärd förenkling av det invecklade förfarandet vid vägärendenas

handläggning. Till länsstyrelserna skulle sålunda förläggas prövning

av ansökningar om statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghåll
>)

Till vägkonsulenters avlönande m. m. tillskjutas härutöver inom vissa län inalles några tiotusental

kronor av landsting eller länsvägföreningar.

a) Sannolikhet förefinnes för att de särskilda arbetsledningsarvodena icke komma att efter omorganisationen

uppgå till så högt belopp, som här angivits.

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 2

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

ningsskyldiga om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,

utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande

av fullbordade arbeten. Vägstyrelserna skulle alltså i stort sett endast hava

med länsstyrelserna att skaffa och slippa den omfattande skriftväxlingen med

olika myndigheter.

1927 års sakkunniga sammanfattade på följande sätt de väsentliga fördelar,

som deras förslag innebure. nämligen:

»En stark förenkling av vägärendenas handläggning, med minskad skriftväxling,

omgång och tidsutdräkt.

Upphörande av nuvarande splittring av kontrollen på skilda instanser.

En stark och betryggande kontroll genom såväl länsstyrelsen som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, _ i första hand utövad genom den från egna ekonomiska

intressen helt frigjorda vägingenjören, vilken komme att med ingående

personlig kännedom handhava all såväl teknisk kontroll som saklig och kameral

räkenskapsgranskning beträffande byggnaders och underhålls utförande

och därav beroende kostnader.

En starkare beredning av alla vägärenden inom länsstyrelserna.

En effektiv ledning av vägväsendet i stort genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vilkens arbete främst bleve inriktat på de väsentliga tekniska och

tekniskt-ekonomiska problemen och på att i allmänt riksintresse leda vägväsendets

utveckling.»

Förenämnda förslag har i däröver avgivna yttranden tillstyrkts av 17 länsstyrelser,

svenska vägföreningen, svenska vägstyrelsernas förbund, tjänstemannaföreningen

vid statens väg- och vattenbyggnader, svenska konsulterande

ingenjörers förening, automobilklubben och tekniska samfundet i Göteborg

eller alltså av det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar.

1927 års förslag var också anpassat efter den i vår svenska väglagstiftning

hävdvunna principen att avgörandet i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken

skall ligga i länsstyrelsernas händer. Enligt gällande väglag äga

länsstyrelserna sålunda självständigt besluta om anläggning, omläggning, förbättring

eller indragning av vägar samt att övervaka vägarnas behöriga underhåll

och vidtaga därför erforderliga åtgärder, varjämte länsstyrelserna jämlikt

motorfordonsförordningen, hjulringslagen, vägtrafikstadgan m. fl. författningar

äro beslutande i vägtrafikfrågor.

Från dessa enligt utskottets mening riktiga grundsatser, varpå 1927 års

förslag var uppbyggt, avviker — såsom ock i väckta motioner framhållits

— i väsentliga delar förevarande proposition, för vilken i stället lagts till

grund ett av nya sakkunniga år 1928 inom departementet uppgjort förslag.

Sålunda har i det nu framlagda förslaget uteslutits en avsevärd del av

den i 1927 års förslag ingående decentralisationen, genom vilken skulle åstadkommas

en stor förenkling av vägärendenas handläggning med minskad skriftväxling,

omgång och tidsutdräkt. Enligt propositionen skulle fortfarande

statsbidrag till särskilda företag beviljas av Kungl. Maj:t, kontrakt med de

väghållningsskyldiga upprättas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

slutligt godkännande av fullbordat arbete meddelas av samma styrelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Idb.

23

Vad angår kontrollen över vägforetagen skulle visserligen enligt propositionen

— i likhet med 1927 års förslag — genom borttagandet av hittillsvarande

s. k. arbetsledningsarvoden ett avgjort missförhållande undanröjas, men i fråga

om avlöningssystem för vägingenjörerna innebär förslaget en kombination av

fast grundlön och arvode enligt taxa, i det att vägingenjören skulle berättigas

mot arvode enligt taxa utföra undersöknings- och renstakningsförrättningar.

Ifrågavarande avlöningssystem gör vägingenjören i inkomstavseende

till väsentlig del beroende av mångfalden av de förrättningar, han kan förskaffa

sig. Detsamma torde i viss mån innebära ett bibehållande av det nuvarande

systemet med alla de allmänt erkända olägenheter detta fört med

sig. Detta avlöningssystem gör, såsom motionsvis framhållits, ej vägingenjören

oberoende av vägdistrikten. Då han, såsom nyss nämnts, blir intresserad

av att verkställa undersökningsförrättningar och renstakningar i så

stor utsträckning som möjligt, är det att befara, att han ej kommer att stå

fullt opartisk i sin verksamhet som statens kontrollant. I betraktande av de

betydande kapitalbelopp statens insats i vägforetagen representerar, är det

emellertid av vikt att största möjliga grad av trygghet kan vinnas för att

inga dylika sidohänsyn få inverka på vägingenjörens bedömande av i vilken

ordning de olika väganläggningarna inom länet böra ifrågakomma till statsunderstöd,

i vilken utsträckning bidrag bör utgå, o. s. v.

Det måste alltså, enligt utskottets mening, anses som ett oeftergivligt villkor,

att vägingenjörens eget förvärvsintresse helt och definitivt avkopplas

från hans tjänsteåligganden och att vägingenjören ställes fullständigt ekonomiskt

oberoende av vägdistrikten och fullständigt opartisk i sin verksamhet,

vilket allt är en nödvändig förutsättning för att han med auktoritet skall

kunna bevaka och tillvarataga statens intressen i sin verksamhet som statens

kontrollant för allt vägbyggande och allt vägunderhåll inom länet.

Då det vidare i propositionen förutsättes, att vägingenjören skulle komma att

bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet, torde detta

praktiskt taget komma att innebära, att vägingenjören erhåller monopol på utförandet

av undersöknings- och renstakningsförrättningar, varigenom också den

monopolställning, som vidlåder den nuvarande distriktsorganisationen, åtminstone

till en del kommer att kvarstå.

Enligt propositionen beräknas Kungl. Maj :ts förslag skola draga mindre

kostnader än 1927 års förslag. Enligt utskottets mening får det dock anses

ovisst, huruvida så blir fallet, om hänsyn tages till samtliga kostnader, inberäknat

förrättningsarvoden. Till vilken inkomstsumma vägingenjörerna enligt

Kungl. Maj:ts förslag kunna nå, synes för närvarande svårbedömligt. I detta

sammanhang bör heller icke lämnas oanmärkt, att propositionen icke angiver

på vad sätt ersättare för vägingenjör skall erhållas under semester och sjukdom,

varigenom sålunda varken ur statens eller vägdistriktens synpunkt sörjts

för en ständig och kontinuerlig tillsyn och kontroll å vägarbetena.

Härtill kommer att det nu framlagda förslaget, som uppgives vara byggt

på 1927 års förslag, men som enligt utskottets uppfattning mera närmar sig

1925 års med stor majoritet av de hörda myndigheterna avstyrkta förslag, icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

varit remitterat för yttrande till de av ämnet berörda myndigheterna och korporationerna.

Av anförda skäl finner sig utskottet sålunda icke kunna tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag i avseende på ordnandet av den lokala vägorganisationen.

Även med denna ståndpunkt delar utskottet den uttalade uppfattningen, att

en genomgripande omdaning av den lokala vägorganisationen är av behovet

påkallad. För närvarande är denna provisoriskt ordnad såsom en dubbelorganisation,

vilken efterhand under senaste åren kraftigt tillvuxit i och med vägväsendets

starka uppsving.

En av de viktigaste invändningarna mot denna organisation är, såsom ovan

nämnts, att distriktstjänstemän och vägkonsulenter, vilka stå såsom länsstyrelsernas

rådgivare och såsom statens kontrollanter å vägarbetenas utförande och

statsmedlens användning, för sin inkomst äro väsentligen beroende av samma

vägstyrelser, vilkas verksamhet de i betydande omfattning kontrollera och i

vilkas angelägenheter de biträda länsstyrelserna. En annan väsentlig invändning

mot bestående förhållanden är, att vägärendena handläggas under tunga

former med omfattande skriftväxling och tidsutdräkt, en omgång, som emellertid

enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag i stort sett skulle bibehållas

orubbad.

Ett starkt behov föreligger tvivelsutan att snarast möjligt lösa denna organisationsfråga.

I detta avseende ansluter sig utskottet i princip till grundtankarna i 1927

års förslag.

Utskottet har dock icke känt sig övertygat om att 1927 års sakkunniga riktigt

bedömt behovet av statsanställda tjänstemän. Det är förtjänt att övervägas,

huruvida det icke i mindre län med ett mindre antal vägdistrikt kan

vara obehövligt att anställa såväl vägingenjör som biträdande ingenjör; särskilt

i de sydligare landsdelarna, men däremot knappast i Norrland, kan måhända

ett mindre antal statstjänstemän, än som enligt 1927 års förslag avsetts, vara

tillfyllest. Utskottet anser sålunda önskvärt, att förnyad utredning verkställes

rörande det erforderliga antalet statsanställda ingenjörer, därvid hänsyn även

bör tagas till att så mycket under senare år blivit utfört inom vägväsendet, att

en viss avspänning måhända kan förväntas för framtiden och arbetsmängden

sålunda minskas. Denna utredning, vid vilken även vissa andra omstridda

detaljer av 1927 års förslag kunna upptagas till förnyad omprövning, bör med

hänsyn till allt det utredningsmaterial, som. redan förebragts, kunna utföras i

god tid före nästkommande riksdag, och utskottet vill uttala sin förväntan, att

Kungl. Maj:t därefter till 1929 års riksdag framlägger förnyat förslag till

lokal vägorganisation i huvudsak -— men med de modifikationer, som ovan

berörts -— baserat på 1927 års förslag.

Inom utskottet har väckts förslag om att i huvudsak tillstyrka Kungl. Maj ds

förslag men endast för en tid av tre år. Härigenom skulle emellertid, såsom

redan påvisats, fortfarande de tunga formerna för vägärendenas handläggning

till stor del bibehållas samt ett olämpligt organisatoriskt system komma i till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 105.

■2b

lämpning. Med hänsyn härtill, och då ett avslag av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, enligt vad ovan anförts, icke behöver vålla mer än ett års uppskov

med organisationsfrågans lösning, har utskottet icke kunnat lillstjrrka nämnda

anordning.

Vad åter beträffar det centrala ämbetsverket, väg- och vattenbyggnadsst5''relsen,

har utskottet icke funnit det möjligt att på grundval av de hittills verkställda

utredningarna taga definitiv ståndpunkt till dess organisation och

personaluppsättning. Hela detta spörsmål torde tarva en förnyad, från grunden

gående och förutsättningslös utredning.

Om en vittgående decentralisation kommer till stånd med vägärendenas handläggning

i största möjliga utsträckning förlagd till länsstyrelserna, bör en väsentlig

arbetsbörda avlyftas från den centrala myndigheten, och det vill synas

som om personalbehovet då snarare skulle minskas än ökas. Vid sådant förhållande

kan det icke vara lämpligt att nu inrätta tre väginspektörstjänster och

en broinspektörstjänst samt uppflytta byrådirektören å administrativa byrån

till byråchef och verkschefen till generaldirektör. Enligt utskottets mening bör

i avseende på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vidtagas förändring, förrän

erfarenhet vunnits om den nya lokala organisationen och dess återverkningar

på den centrala styrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör tills vidare

kunna med sin nuvarande personalorganisation fullgöra sina ämbetsåligganden

och däribland även de inspektioner i länen, som med de nya tjänsterna åsyftas.

De distriktstjänstemän, som vid den lokala omorganisationen bliva övertaliga,

böra också av styrelsen kunna anlitas för sådana arbetsuppgifter.

På grund av det anförda vill utskottet förutsätta, att, sedan nödig erfarenhet

vunnits rörande den lokala organisationens verkningar, frågan om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

göres till föremål för förnyad utredning. Denna torde

icke böra begränsas att avse endast den erforderliga personaluppsättningen i

styrelsen, utan torde böra verkställas ur vidare synpunkter och jämväl omfatta

spörsmålet, huruvida styrelsen överhuvud bör bibehållas i nuvarande form såsom

självständigt centralt ämbetsverk. De å styrelsens hamnavdelning handlagda

vattenbyggnads-, speciellt hamnbyggnadsärendena torde vara av jämförelsevis

ringa omfattning och torde med avvecklingen av fiskehamnsbyggandet

alltjämt komma att minskas. Styrelsens befattning med enskilda järnvägar

under byggnad är numera och kommer säkerligen även för framtiden att bliva

av mycket ringa omfattning. Yad beträffar dels järnvägsärenden i övrigt —

d. v. s. teknisk kontroll samt säkerhets- och tjänstgöringsreglementsärenden •—

och dels vägärenden, torde åtskilliga synpunkter kunna anföras mot dessas sammanhållande

inom samma ämbetsverk. Enligt utskottets mening kunna starka

skäl anföras för att i stället upprätta en väginspektion och en järnvägsinspektion

med en i förhållande till nuvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avsevärt

reducerad personal. Dessa spörsmål torde böra närmare prövas vid den

utredning, som utskottet ifrågasatt.

Den i Kungl. Maj :ts proposition föreslagna överflyttningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

aA^ den del av maskininspektionen över enskilda järn
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

vägar, vilken nu är förlagd till järnvägsstyrelsen, finner sig utskottet i ärendets

nuvarande läge icke kunna tillstyrka.

Utskottet, som alltså förväntar, att till nästkommande års riksdag framlägges

ett förnyat förslag till det lokala vägväsendets organisation, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av de av herrar Ljunglund, Hagman

och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 294 samt II: 474

och 479), må, med avslag å Kungl. Maj:ts förutvarande förslag

och herr Lindmarks motion (11:475), hos Kungl. Maj:t

anhålla om skyndsamt förnyat övervägande av frågan om en

förändrad organisation för den statliga vägorganisationen i länen

i enlighet med de riktlinjer, utskottet ovan angivit.

Stockholm den 22 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: ''

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,

J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A.

Hallin, J. B. Johansson i Fredrikslund, P. A. Bergström, O. A. Ernfors och K. A. W.

Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,

P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i

Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,

E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs och C. A. Anderson i Storegården.

Reservatio ner:

1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Walles, Carlsson i Gävle, Johansson i

Fredrikslund, Anderson i Råstock och Nilsson i Örebro, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Ett starkt behov föreligger att utan ytterligare dröjsmål lösa den allt för

länge svävande och under åratal utredda frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets

organisation.

Mycket stora belopp användas numera årligen för landsbygdens vägväsende,

nämligen inemot 35 miljoner kronor av statsmedel och inemot 25 miljoner kronor

av andra allmänna medel. Denna rikliga medelstillgång har möjliggjort

ett storartat uppsving av vägväsendet. Icke minst ur ekonomisk synpunkt hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

emellertid allt mer framträtt bristfälligheter i den hittillsvarande väg- och

vattenbyggnadsorganisationen och den provisoriskt vidtagna anordningen med

s. k. vägkonsulenter. Organisationen måste förändras, på det att viktiga ekonomiska

intressen må kunna tillvaratagas.

Kungl. Maj :ts proposition bygger i avseende på vägväsendet på en av 1928

års sakkunniga verkställd överarbetning eller modifikation av 1927 års förslag.

I varje län skall enligt förslaget anställas en statsavlönad vägingenjör. Denne

skall i främsta rummet åligga, dels att vara statens kontrollant för allt brooch

vägbyggande samt allt bro- och vägunderhåll inom länet, granska byggnads-

och underhållsräkenskaper och under tjänsteansvar utfärda intyg i och

för statsbidrags utbetalande, dels att biträda länsstyrelsen vid beredning av

vägärenden och vägtrafikärenden samt på länsstyrelsens uppdrag verkställa

utredningar och avgiva utlåtanden, och dels att stå vägstyrelser, väghållare

och landsfiskaler till tjänst med kostnadsfria råd och upplysningar samt efter

länsstyrelsens förordnande närvara vid viktigare vägstämmor och vägstyrelsesammanträden

ävensom vägsyner.

I dessa för organisationen grundläggande avseenden torde icke föreligga någon

meningsskiljaktighet. Nyttan och angelägenheten av en sådan organisatorisk

anordning är allmänt erkänd.

Däremot förefinnas skilda åsikter rörande vägingenjörens avlöning och biträden

och i samband därmed rörande den viktiga frågan om hans befattning

med vägundersökningar jämte upprättande av arbetsplaner och kostnadsförslag

samt med renstakningar.

Enligt 1927 års förslag skulle staten anställa en vägingenjör i varje län,

med avlöningsförmåner i flertalet fall mellan 13,000 och 16,000 kronor, samt

inalles 29 biträdande ingenjörer, varjämte statsverket skulle tillhandahålla

lokal, skrivbiträden m. m. Enligt Kungl. Maj:ts förslag däremot skall utöver

vägingenjörema, med arvode, inberäknat dyrtidstillägg, liggande mellan 10,600

och 11,600 kronor, icke av staten anställas någon personal; såsom bidrag till

kontors-, expens- och biträdeskostnader erhåller vägingenjör ett belopp av

1,300 kronor samt fri telefon och tjänstebrevsrätt i vägärenden, med skyldighet

att själv hålla lokal, inventarier, instrument och biträden i hela den utsträckning

tjänsten kräver.

I det förra förslaget förutsattes de statsanställda vägingenjörema och

biträdande ingenjörerna kunna i viss, dock jämförelsevis liten utsträckning

medhinna vägundersökningar och renstakningar och, särskilt i de nordliga länen,

i erforderliga fall även arbetsledning, varvid av vägdistrikten enligt taxa

erlagda förrättningsarvoden skulle tillfalla statsverket. I Kungl. Maj:ts förslag

återigen berättigas vägingenjör att mot honom själv tillfallande arvode

enligt taxa, efter förordnande av länsstyrelsen, verkställa vägundersökningar

och renstakningar. Medelst inkomsten härav samt nyssnämnda kontorskostnadsbidrag

bestrider vägingenjören kostnaderna för kontor och biträden icke blott i

och för dessa förrättningar utan för hela statstjänsten samt bör även erhålla

någon nettoinkomst, vilken beräknats i de största länen måhända kunna uppgå

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

till 5,000 kronor. Med arbetsledning i egenlig mening tager vägingenjören

enligt Kungl. Maj :ts förslag icke befattning, utan denna får ankomma på- vägdistrikten

och torde under vägingenjörens kontroll — för vilken han icke åtnjuter

något som helst arvode utöver lönen — oftast kunna anförtros åt schakteller

vågmästare.

Avlöningsförslaget kan sålunda sägas innebära, att nuvarande betydande

s. k. arbetsledningsarvoden ävensom nu förekommande fasta avlöningsförmåner,

vilka sammanlagt i vissa fall kunna vara avsevärda, ersättas med en

fast statsavlöning, utgörande full ersättning för statskontrollen, biträdandet

hos länsstyrelsen m. m., medan däremot de biträdeskrävande och mindre inkomstbringande

undersöknings- och renstakningsförrättningarna bibehållas på

grundval av taxearvoden.

Kostnaderna för den lokala organisationen beräknas enligt 1927 års förslag

till 563,000 kronor, eller, efter avdrag av till statsverket inflytande förrättningsarvoden,

463,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts förslag beräknas samma

kostnader till 345,000 kronor. I båda fallen uppstå dock besparingar på

nuvarande distriktsorganisation, på arbetsledningsarvoden m. m., motsvarande

enligt uppskattning för statsverket och vägdistrikten tillsammans omkring

477,000 kronor.

I detta samband bör erinras, att de verkliga kostnaderna vid en organisation

enligt Kungl. Maj :ts förslag icke äro beroende av, huruvida förrättningsarvoden

tillfalla vägingenjörerna i större eller mindre utsträckning. Arvoden enligt

fastställd taxa skola ju nämligen i allt fall utgå för de erforderliga förrättningarna,

och det är ur kostnadssynpunkt likgiltigt, om arvoden tillfalla vägingenjörerna

eller konsulterande ingenjörer och entreprenörer.

Av det anförda framgår, att 1927 års förslag förutsätter statsanställning av

52, Kungl. Maj:ts förslag av 24 ingenjörer, samt att 1927 års förslag beräknas

draga omkring 120,000 kronor högre kostnader.

Valet mellan de båda organisatoriska systemen kräver emellertid ett bedömande

även ur andra synpunkter.

En bestämd fördel vid Kungl. Maj :ts förslag är, att vägingenjören med sina

biträden i allmänhet bör bliva i stånd att bedriva åtminstone huvudparten av

vägprojekteringen inom länet, d. v. s. undersökning och renstakning av byggnads-

och förbättringsarbeten. Härigenom vinnes, att vägingenjören icke förlorar

kontakten med den praktiska ingenjörsverksamheten, och att han erhåller

ett effektivt inflytande på och ansvar för den för ett vägarbetes ekonomi betydelsefulla

vägprojekteringen. Enligt 1927 års förslag däremot skulle undersökningar

och renstakningar endast i jämförelsevis liten utsträckning, i några

län kanske icke alls, hinna utföras av vägingenjören och hans biträde. Hans

inflytande på projekteringen bleve således icke aktivt verkställande utan mera

passivt kontrollerande. Förrättningarna skulle då, enligt länsstyrelsens förordnande,

verkställas genom kompetentförklarade personer, således konsulterande

ingenjörer samt ingenjörs- och entreprenörsfirmors tjänstemän. Från

olika håll har befarats olägenheter av att undersökningar och renstakningar

verkställas av personer, som äro anställda hos entreprenörer eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

29

eljest hava förbindelser med dem. Det privatekonomiska intresse, som man

med rätta velat eliminera, kan därigenom återkomma i förstärkt och mera

svårkontrollerad form. Resultatet kan tänkas bliva, att hela vägväsendet

råkar i ett olyckligt och för staten dyrbart beroende av en grupp

av entreprenadfirmor. Samtidigt kan befaras, att vägingenjören i avsaknad

av tekniskt verkställande arbetsuppgifter förlorar i praktisk duglighet

och i längden ej förmår göra en verkligt aktiv insats till vägväsendets fromma

utan nedsjunker till enbart en kontrollant.

Med hänsyn till dessa svagheter hos 1927 års förslag har inom utskottet

övervägts att vidtaga en sådan förändring därav, att vägingenjören skulle kunna

med hjälp av statsavlönade biträden utföra åtminstone större delen av projekteringarna,

och förrättningsarvodena tillfalla statsverket. Enligt vad utskottet

inhämtat, utgör för närvarande antalet distriktstjänstemän och vägkonsulenter

29. och deras för vägundersökningar och renstakningar använda biträden

uppgå, beräknade efter användningstiden i sådant arbete, i medeltal för året till

omkring 68, så att hela behovet av ingenjörer och biträden för nämnda slag

av förrättningar för närvarande kan uppskattas till inemot 100, däruti inberäknat

rit- och skrivbiträden. För att med statsavlönad personal kunna övertaga

en större del av projekteringarna torde således även under gynnsammaste

antaganden få förutsättas, att förutom avsevärda kontors- och skrivbiträdeskostnader

skulle erfordras i genomsnitt för året åtminstone ett 50-tal

tekniska biträden till vägingenjörerna. Visserligen borde en avsevärd del av

dessa biträden kunna utgöras av personer med lägre teknisk utbildning och

med tillfällig anställning, eventuellt blott under en del av året, men utskottet

har likväl — trots att åtskilligt kunde tala för en dylik organisation

— icke ansett möjligt att för närvarande föreslå ett system av sådan innebörd.

Då vägbyggnadsväsendet för närvarande befinner sig i en utomordentlig

högkonjunktur, kan det icke vara välbetänkt att under ett sådant skede binda

sig vid en stor statlig organisation. Möjligen kan framdeles vägarbetets och

bland annat även projekteringsarbetets omfattning komma att minskas, och en

organisation av nyssnämnt slag, men med ett mindre personalbehov, kan då

vara förtjänt att övervägas.

En svaghet, som städse kvarstår vid systemet med statsanställda biträden

är — förutom möjligheten av organisationens fortgående utsvällning — att

en vägingenjör måhända icke alltid kommer att utföra undersöknings- och

renstakningsförrättningar i tillräckligt stor omfattning, därest han hyser

mera. intresse för övriga delar av tjänsten. Han kan anse sig bäst fylla sin

uppgift genom att enbart ägna sig åt statskontrollen och biträdandet hos länsstyrelsen

— d. v. s. såsom en administrativ tjänsteman •— och om han förklarar

sig icke därutöver medhinna förrättningar, torde myndigheterna hava

svårt att av honom uttaga mera arbete. Även mycket goda vägingenjörer

kunna tänkas intaga denna ståndpunkt. Organisationen kan med andra ord

lätt bliva en allt för stor apparat, som icke presterar tillräckligt mycket tekniskt

verkställande arbete, utan i stället mer än önskligt uppodlar de administrativa

arbetsuppgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Återstår slutligen att bedöma den för den föreslagna organisationens funK

tionsduglighet avgörande frågan, huruvida vägingenjören enligt Kungl. Maj :ts

förslag kan anses intaga en sådan opartisk ställning, som är oundgänglig för

hans funktioner såsom statens kontrollant och länsstyrelsens rådgivare i vägfrågor.

Enligt utskottets mening är så fallet. Vägingenjören äger icke taga

befattning med arbetsledning och äger icke uppbära något som helst arvode

i samband med kontrollen. Han blir sålunda icke, såsom för närvarande,

ekonomiskt intresserad av arbetenas bedrivande inom länet. Han är enligt förslaget

uttryckligen förbjuden att, utöver vägundersökningar och renstakningar,

åtaga sig av vägstyrelse betalat uppdrag. Detsamma bör, såsom av 1928

års sakkunniga avsågs, gälla även om hans biträden. Partisk eller ekonomiskt

beroende skulle vägingenjören sålunda kunna tänkas bliva endast i den

formen, att han i syfte att erhalla undersöknings- och renstakningsuppdrag

skulle i förhållande till visst eller vissa vägdistrikt visa efterlåtenhet i den

ekonomiska kontrollen eller skulle hos länsstyrelsen giva obehörigt förord

åt dessas ansökningar. Förordnande till förrättning skall emellertid i varje

särskilt fall meddelas av länsstyrelsen, och det lärer icke kunna antagas, att

såväl vägstyrelse och vägstämma som länsstyrelse skulle låta förmå sig att

igångsätta onödiga undersökningar. Med hänsyn härtill och då vidare en tendens

till avarter icke torde undgå uppmärksamhet från både länsstyrelsens och

väginspektörens sida samt vägingenjören såsom anställd på extra stat lätt kan

skiljas från tjänsten, torde risken av antydda missförhållanden få anses synnerligen

ringa. I detta sammanhang må erinras om de ojämförligt mycket

större risker, som kunna uppstå om praktiserande ingenjörer eller entreprenörer

verkställa undersökningar och upprätta förslag med syftning på att

sedermera få handhava arbetets utförande, och därvid låta förslaget erhålla

allt för stor eller dyrbar omfattning eller beräkna högsta möjliga kostnader —

förhållanden, i vilka vid en efterföljande granskning av förslaget rättelse måhända

icke kan tillfullo vinnas.

Utskottet hyser sålunda icke betänkligheter ur nyss anförda synpunkt rörande

den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationens funktionsduglighet, och

da denna organisation, såsom ovan anförts, besitter vissa bestämda företräden

och kräver den minsta möjliga statsanställda personal, vill utskottet tillstyrka

densamma.

Härvid vill emellertid utskottet föreslå, att den statliga vägorganisationen

i länen fastställes att gälla allenast för en tid av tre år, efter vilken tid frågan

bör anyo underställas riksdagens prövning. Anordnandet av en sådan prövotid

innebär avgjorda fördelar. Genom förnyade utredningar kan ifrågavarande

svårbedömda och omstridda organisationsfråga helt visst icke bringas närmare

sin lösning. Ett praktiskt prov bör däremot giva en mycket säker vägledning

för bedömande av den ändamalsenligaste formen. Bland annat kommer att erhållas

klar uppfattning om vägingenjörens arbetsbörda för de olika slag av

arbetsuppgifter, som påvila honom, samt om de olikheter i sådant avseende, som

förefinnas i skilda landsdelar. Då därjämte klarhet vinnes om behovet av bitraden,

erhåller man en säkrare utgångspunkt, än nu är tillgänglig, för be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statmlakoliets utlåtande AV 105.

Öl

dömande huru en organisation enligt 1927 års typ bör i sina detaljer och i

avseende på personaluppsättning utformas. Under försökstiden kommer det

helt visst att tydligt framgå, vilken ytterligare decentralisation, utöver vad

Kungl. Maj:ts förslag nu innebär, som är praktisk och ändamålsenlig. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet.

Länsstyrelserna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lära icke underlåta

att noggrant pröva, huruvida något slag av olägenheter kan förmärkas

av att vägingenjören utför vägundersökningar och renstakningar mot

arvode enligt taxa.

Därest efter försökstidens utgång organisationen skulle ändras till huvudsaklig

överensstämmelse med 1927 års förslag, kunna därvid icke uppstå några

övergångssvårigheter. Vägingenjörerna torde emellertid då böra erhålla något

förhöjt arvode, förslagsvis omkring 12,000 kronor, graderat efter dyrort, t. ex.

å högsta dyrort 12,600 kronor. Vidare får erforderligt antal biträden statsanställas

och statsverket anskaffa lokaler samt inventarie- och instrumentuppsättning.

I avseende på decentralisation av vägärendenas handläggning, ansluter sig

utskottet, intill dess ytterligare erfarenhet under försökstiden vunnits, till

Kungl. Maj:ts förslag. En högst betydande förenkling bör uppnås redan

genom tillsättandet av vägingenjörer, vilka enhetligt och utan nuvarande

splittring komma att handlägga vägdistriktens angelägenheter av skilda slag,

och genom vilka länsstyrelserna bli i stånd till tekniskt sakkunnig beredning

av ärendena. Till tidsbesparing och bekvämlighet för vägdistrikten verkar,

att länsstyrelserna utbetala vägbyggnadsbidrag och förordna undersökningsförrättare.

En ännu längre gående decentralisation i enlighet med 1927 års

förslag ger däremot, åtminstone i nuvarande skede, anledning till erinringar.

Nämnda förslag förutsatte, att flerårsplaner först skulle hava upprättats och

granskats i alla län, och då detta kräver en avsevärd tid, skulle förslaget i

allt fall icke kunna genomföras förrän efter några års förlopp. Att länsstyrelserna,

sedan väganslagen i klumpsummor fördelats mellan länen, skulle bevilja

statsbidrag till de särskilda företagen, synes dessutom knappast klokt

eller ägnat att främja en rationell systematisk användning av vägmedlen. I

praktiskt arbetsförenklande avseende har den i 1927 års förslag avsedda vidsträcktare

decentralisationen faktiskt icke synnerligen stor betydelse. Ett

stort antal ärenden skulle ändock få underställas centrala myndigheter. Alla

de talrika statsbidrag, som avse större belopp än 2/3 resp. s/4 av kostnaden,

skulle alltjämt underställas Kungl. Maj:t, likaså statsbidrag ur brofonden;

genom enstaka överklaganden av statsbidragsbeslut skulle kunna vållas uppskov

för länets alla statsbidrag, intill dess besvären slutligt avgjorts i högsta

instans; för större broar och konstarbeten skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bibehålla de funktioner, som eljest skulle tilläggas länsstyrelsen,

och då sådana arbeten ingå i en mängd vägföretag, finge vägdistrikten vid

dessa vända sig till två myndigheter; förslaget, att kontrakten skulle uppmättas

av länsstyrelsen, saknar ur synpunkten av arbetsförenkling varje bety
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

delse, då ett vägdistrikt sällan torde hava mer än 1 ä 3 sådana kontrakt pr år.

Ur reell ekonomisk synpunkt däremot är det ifråga om såväl kontrakten som

övriga ekonomiska spörsmål av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

med sin vidare överblick över hela riket har tillfälle att medverka och tillvarataga

statens intressen. En fullständig splittring av så viktiga ekonomiska ärenden

på 24 skilda myndigheter kan icke vara välbetänkt och skulle äventyra den

grad av enhetlighet, som är önskvärd. Vägingenjören, såsom ensam tekniskt

sakkunnig inom länsstyrelsen, skulle även erhålla en allt för stark faktisk

maktställning i förhållande till såväl vägstyrelser som entreprenörer och konsulterande

ingenjörer, vilket allt kunde befaras giva upphov till missförhållanden.

Beträffande vägingenjörens ställning i förhållande till länsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får utskottet anföra följande. Enligt 1928

års förslag, som i denna del tillstyrkts av departementschefen, är vägingenjör

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande

residensstad och med tjänstgöring hos länsstyrelsen. Över hans tjänstgöring

bestämmer länsstyrelsen. I alla frågor, som beröra väghållningens tekniska

och tekniskt-ekonomiska utförande, lyder han under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vägingenjör förordnas av Kungl. Maj:t efter gemensamt förslag

av väg- och vattensbyggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Utskottet

finner härmed betryggande uttryckt, att vägingenjören, ehuru icke

uppförd på länsstyrelsens stat under femte huvudtiteln utan på stat under

sjätte huvudtiteln, likväl i sin dagliga tjänstgöring står till länsstyrelsens förfogande.

Utskottet vill likväl hava särskilt uttalat, att den omständigheten,

att vägingenjören lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, icke på något

sätt får utgöra hinder för att han i all den utsträckning, som är möjlig,

står till länsstyrelsens förfogande, och utskottet förväntar, att Kungl. Maj:t

i blivande instruktioner på otvetydigt sätt bringar detta till uttryck.

I avseende å den centrala organisationen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

är å ena sidan uppenbart, att riksdagen icke nu bör å ordinarie stat uppföra

flera eller högre ställda tjänster än som med visshet kunna beräknas

erforderliga även efter en förnyad omorganisation av de lokala organen med

en längre genomförd decentralisation av ärendenas handläggning, men å andra

sidan är synbarligen också behövligt, att styrelsen nu erhåller en sådan personaluppsättning,

att den förmår bemästra föreliggande arbetsuppgifter.

De föreslagna tre ordinarie väginspektörstjänsterna samt den extra broinspektörstjänsten

äro för organisationens fungerande av synnerlig betydelse,

och tvekan kan näppeligen råda om dessa tjänsters behövlighet även vid en

genomförd decentralisation. Med hänsyn till utskottets förslag att fastställa

den lokala organisationen endast för en tid av tre år synes det utskottet

emellertid ändamålsenligt, att den ena av de tre väginspektörstjänsterna tills

vidare uppföres å extra stat.

På verkschefens tekniska och administrativa förmåga måste ställas höga

anspråk, och mycket stora ekonomiska värden äro beroende av hans ämbetsförvaltning.

För att för denna viktiga tjänst kunna påräkna en högt kva
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 106.

33

lificerad person, synes det utskottet riktigt att uppföra tjänsten i generaldirektörs

grad. Genom att förordnande meddelas på viss tid vinnes möjlighet

att vid förefallande behov kunna åstadkomma personombyte.

Utskottet, som iakttagit, att Kungl. Majrts förslag icke innebär flera ordinarie

tjänster än som enligt de verkställda utredningarna skulle erfordras

åven enligt 1027 ars förslag med en långt gående decentralisation, bar i övrigt

icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet

uttalar emellertid, i anslutning till vad även departementschefen aniört,

en förväntan, att Kungl. Maj:t bar sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten

av att — jämsides med arbetets förenkling och i den mån den

nya organisationen vinner stadga — minska den icke-ordinarie personalens

numerär.

På grund av föreskrift i reglementet för väg- och vattenbyggnadskåren den

22 december 1851 äro vissa högre befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förbehållna officerare i kåren. Detta förhållande synes utskottet

icke blott otidsenligt och vid nuvarande förhållanden oegentligt utan jämväl

skadligt, då därigenom de högre befattningarna i styrelsen icke alltid kunna

besättas med den för ändamålet mest lämpliga personen. Utskottet föreslår

således såsom villkor för bifall till Kungl. Maj:ts proposition, att ifrågavarande

samband med officers ställning i den militära kåren upphäves.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke kunnat tillstyrka

de av herrar Ljunglund, Hagman och Laurin i ämnet väckta motionerna.

Beträffande det av herr Lindmark framställda yrkandet om högre bidrag till

vägingenjörerna i de nordligaste länen och eventuellt även andra län för kontors-,

expens- och skrivbiträdeskostnader vill utskottet endast uttala, att den

av utskottet föreslagna försökstiden för den nya vägorganisationen erbjuder

tillfälle pröva, i vad man behov kan föreligga till höjning av de i propositionen

i detta avseende förutsatta bidragsbeloppen.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition

och med avslag å de av herrar Ljunglund, Hagman,

Lindmark och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 294 samt

II: 474, 475 och 479), må

a) — med godkännande av den av departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 16 mars 1928

förordade ändrade organisationen av väg- och vattenbyggnadsväsendet,

att tillämpas från och med den 1 juli 1929 dock vad

angår den statliga vägorganisationen i länen allenast provisoriskt

för tiden till och med den 30 juni 1932 — besluta, att

från och med förstnämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer

med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt,

som av utskottet angivits;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 77 haft. (Nr 165.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

b) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,

att bland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, omförmälda

generaldirektörs- och chefsbefattningarna med ett arvode

av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom

generaldirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

;

att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning

skola under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följan
-

de befattningar, nämligen:

Avdelning

och lönegrad

Befattningar enligt löne
planen.

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet...... —

Byråchef ...................................... B 30

Maskininspektör ................................ B 28

Väginspektör .................................. B 28

Maskininspektörens assistent..................... B 22

Revisor ...................................... B 21

Kontorsskrivare ................................ B 15

Kansliskrivare ................................ B 11;

att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar,

nämligen:

Avdelning

och lönegrad

Befattningar enligt löne
planen.

Överdirektör .................................. A 2

Byråchef och ledamot .......................... B 30

Byrådirektör och ledamot ........................ B 28

Notarie ...................................... B 21

Registrator, tillika aktuarie ...................... B 21

Revisor och bokhållare .......................... B 21;

c) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen skall från och med den 1 juli 1929

vara följande, nämligen:

Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet

..................................

3 byråchefer .................................. B 30

1 maskininspektör ............................. B 28

2 väginspektörer .............................. B 28

2 förste byråingenjörer ......................... B 26

1 maskininspektörens assistent ................... B 22

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 105.

35

Lönegrad

3 byråingenjörer .............................. B 21

3 revisorer .................................. B 21

1 kontorsskrivare .............................. B 15

1 kansliskrivare .............................. B 11

1 förste expeditionsvakt ........................ B 7

2 kanslibiträden .............................. B 7

2 expeditionsvakter ............................ B 5

3 kontorsbiträden .............................. B 4;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet

ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning

vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens

beslut beträffande befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

»

2) av herr Lindblad, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»För närvarande är den lokala vägorganisationen provisoriskt ordnad som en

dubbelorganisation bestående dels av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän

dels ock av vissa vägkonsulenter, vilka på sista tiden tillkommit

med hänsyn till länsstyrelsernas behov av rådgivare i vägfrågor. En

av de mera framträdande olägenheterna med ifrågavarande dubbelorganisation,

sådan densamma under senaste åren i och med vägväsendets uppsving

vuxit fram, är, att vederbörande tjänstemän stå för sin inkomst i ett väsentligt

beroende av vägstyrelserna, ett förhållande, som måste leda till allvarligt

men för deras självständighet som statskontrollanter å vägarbetenas utförande

och statsmedlens användning. Tack vare den förhandsställning nämnda

befattningshavare envar å sin ort intaga, då det gäller uppdrag att planlägga,

kontrollera och leda de statsunderstödda vägarbetena, stiger också med

nuvarande oreglerade arvodes- och avlöningssystem deras inkomster till belopp,

som i icke ringa utsträckning måste betraktas som vida mer än skäliga.

Varje dröjsmål med dessa missförhållandens undanröjande torde innebära

ett ytterligare befästande av dessa, något som framstår desto betänkligare

med hänsyn till alltjämt tillväxande stora statliga kapitalbelopp, som

utgå till vägväsendet och vars ändamålsenliga användning det gäller att

trygga.

Att genom ett antagande av 1927 års sakkunnigas förslag om nuvarande

distriktstjänstemännens och vägkonsulenternas ersättande med fast avlönade

och från vägdistrikten oberoende vägingenjörer skulle skapas goda möjligheter

till den nydaning av vägorganisationen, som sålunda framstår som trängande,

därom synes i stort sett enighet råda. För ett avgörande redan vid

denna riksdag av frågan om det lokala vägväsendets omorganisation talar också

att även om icke den nya organisationen kan genomföras förrän den 1 juli

1929 dock i god tid dessförinnan böra igångsättas alla de avsevärda förarbe
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 105.

ten en dylik genomgripande omdaning kräver. Sålunda måste planläggas,

huru vid de nuvarande distriktstjänstemanna- och vägkonsulentbefattningarnas

indragning skall närmare förfaras liksom ock vidtagas en del förberedande

åtgärder för den nya distriktsingenjörsorganisationens genomförande.

Trots att vägande invändningar i flera avseenden kunna anföras mot Kungl.

Maj :ts förevarande förslag, vill utskottet på ovan angivna skäl dock tillstyrka,

att i anledning av detsamma beslut redan vid innevarande riksdag fattas om en

indragning från och med den 1 juli 1929 av den nuvarande distriktsorganisationen

samt inrättande av en vägingenjörsbefattning i varje län.

Beträffande ifrågavarande vägingenjörers anställningstid och tillsättning

ansluter sig utskottet till departementschefens förslag, att de böra förordnas

för en tid av sex år av Kungl. Maj :t efter gemensamt förslag av väg- och

vatten byggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Enligt 1928 års förslag,

som i denna del tillstyrkts av departementschefen, skulle vägingenjören

vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande

residensstad och med tjänstgöring hos länsstyrelsen. För egen del

vill dock utskottet — i anslutning till den av 1927 års sakkunnigas ordförande

uttalade uppfattning — ifrågasätta, huruvida icke vägingenjören bör erhålla

ställning som en länsstyrelsens tjänsteman och alltså i likhet med de nuvarande

vägkonsulentema inordnas i länsstyrelsens organisation, dock med skyldighet

för honom att i tekniska och tekniskt-ekonomiska frågor mottaga direktiv

och anvisningar från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utskottet finner det av departementschefen tillstyrkta årliga arvodesbeloppet

för dessa befattningar lämpligt avvägt. Med hänsyn till dyrortsindelningen

i statens nyare lönereglementen skulle alltså arvodet fastställas till

10,000 kronor å G-ort, 9,800* kronor å F-ort, 9,500 kronor å E-ort, 9,300 kronor

å D-ort och 9,100 kronor å C-ort. För Gotlands län förutsattes, att särskild

anordning träffas genom vägingenjörstjänstens förenande med annan

tjänst eller verksamhet, i vilket fall på Kungl. Maj:t skulle ankomma att bestämma

skäligt arvode. Å detta belopp skulle dyrtidstillägg utgå efter de

grunder, som gälla för nyreglerade verk. Huruvida därutöver något ytterligare

tillskott till lönen kan i vissa lön eller överlag för säkerställande av

en god rekrytering vara erforderligt eller eljest skäligt synes utskottet vanskligt

att bedöma. Mot 1927 års sakkunnigas förslag, att vägingenjören skulle

tillgodogöra sig viss procent av länet tilldelade vägmedel, hava vissa erinringar

framställts såväl av statskontoret som allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, vilken sistnämnda myndighet bland annat framhållit det

olämpliga i att låta avlöningen på detta sätt bliva beroende av länsandelarna

av statsmedlen, å vars storlek vägingenjören själv kunde öva inflytande. Vad

åter angår den i propositionen framförda tanken om viss inkomstökning åt

vägingenjören genom att denne tillförsäkrades vissa undersöknings- och renstakningsarvoden

är detta spörsmål direkt avhängigt av frågan, huru med

ifrågavarande projekteringsarbetens utförande bör lämpligen ordnas. I detta

avseende får utskottet anföra följande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

37

I syfte bland annat att vägingenjörerna må erhålla inflytande på den för

vågarbetenas ekonomi sa viktiga vägprojekteringen föreslås i propositionen, att

nämnda befattningshavare mot dem själva tillfallande arvode enligt taxa verkställa

inom länet förekommande vägundersöknings- och renstakningsförrättningar.

Utan att förneka att detta system skulle rent organisatoriskt innebära viss

förenkling, i det att hållandet av erforderliga biträden, tjänstelokaler m. in. då

förutsättes falla på vederbörande vägingenjör och icke på staten, måste dock

utskottet ifrågasätta, huruvida icke denna fördel å andra sidan motväges av en

minskning i den trygghet för vägingenjörens fullständiga oberoende från vägdistrikten,

som man genom den nya vägorganisationen just velat skapa. Utskottets

salunda hysta tvekan förstärkes ytterligare av att propositionen i denna

del vilar på ett av 1928 års sakkunniga framfört uppslag, varöver vederbörande

myndigheter icke varit i tillfälle avgiva yttrande. Om ock en detalj i den föreliggande

stora frågan om den statliga lokala vägorganisationens gestaltning synes

dock detta spörsmål vara av den betydelsefulla innebörd, att ett inhämtande

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och de olika länsstyrelsernas mening härom

är önskligt för en allsidig belysning av detsamma. Att märka är hurusom

ifrågavarande myndigheter till grund för sitt omdöme rörande denna angelägenhet

kunna lägga den erfarenhet de vunnit om verkningarna i olika avseenden av

nu tillämpade system för vägprojekteringsarbetenas utförande.

Med fasthållande alltså att redan vid innevarande riksdag principbeslut bör

fattas om att nuvarande distriktsorganisation skall upphöra den 1 juli 1929

samt att i samband med nuvarande distriktstjänstemanna- och vägkonsulentbefattningars

då skeende indragning i stället inrättas en vägingenjörbefattning i

varje län med fast avlöning och efter de huvudsakliga grunder i övrigt, utskottet

ovan angivit, anser utskottet frågan huruvida och i vilken utsträckning ytterligare

löneförmåner skäligen böra beredas nämnda tjänstemän böra göras till

föremål för ytterligare utredning. Därvid bör särskilt övervägas, de ur olika

synpunkter lämpligaste formerna för vägundersöknings- och renstakningsarbetenas

utförande. I samband härmed erbjuder sig ock tillfälle till närmare utredning

rörande den lokala personalorganisationen i övrigt, föreliggande anslagsbehov

för budgetåret 1929—1930 o. s. v.

Vad till sist angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medför tvivelsutan slopandet

av distriktsorganisationen vissa återverkningar för nämnda styrelses

del, vartill, på sätt i propositionen närmare utvecklas, kommer det sedan länge

framträdande behovet av vissa organisatoriska förändringar inom nämnda styrelse

i övrigt. Ej heller i denna del är emellertid omorganisationsförslaget avsett

att träda i tillämpning förrän den 1 juli 1929 och torde härutinnan ej heller

vara av den genomgripande innebörd att icke med ett närmare ståndpunktstagande

härtill kan ansta till 1929, då utskottet förutsätter, att frågan i vanlig

ordning förelägges riksdagen.

Till sist vill utskottet framhålla önskvärdheten av att i samband med sålunda

skeende övriga utredningar också överväges, huruvida icke i syfte att undvika

nuvarande för vägdistrikten mycket betungande skriftväxling, omgång och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

tidsutdräkt vid vägärendenas handläggning en ytterligare decentralisation härav

skulle kunna åstadkommas genom vissa ärendegruppers överflyttning till

länsstyrelserna, allt i närmare överensstämmelse med det förslag som 1927 års

sakkunniga i detta avseende framlagt.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och de av herrar Ljunglund, Hagman, Lindmark

och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 296 och II: 474, 475

och 479) besluta, att den statliga vägorganisationen i länen

skall från och med den 1 juli 1929 omorganiseras i huvudsaklig

enlighet med de riktlinjer utskottet ovan angivit.»

3) av herr Hallin.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281984

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition angående ändrad organisation av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten