Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av kungl. proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och å Kungsholmen m. m. d el s och grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1928-05-29 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:180, Utlåtande i anledning av kungl. proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och å Kungsholmen m. m. d el s och grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

1

Nr 180.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av kungl. proposition angående godkännande

av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande

dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och

å Kungsholmen m. m. d el s och grunder för exploateringen

av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I arets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln, punkten

40, föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition, som kunde komma

att avlåtas i ämnet, för utredningar rörande nybygggnad för Kungl. Maj :ts

kansli för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av

60,000 kronor.

Uti en sedermera till riksdagen avlåten, den 20 april 1928 dagtecknad proposition,

nr 247, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
dels

godkänna de i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda avtal av den 22

februari 1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar,

och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, angående vissa markbyten

i staden mellan broarna och å Kungshomen in. m. samt av den 17 mars

1928 mellan samma parter angående grunder för exploateringen av viss del av

Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen E. Byggnadsväsendet,

för utredningar rörande nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två inom riksdagen väckta motioner.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr C. G. Hammarskjöld väckt

motion, nr 332, hemställts, att riksdagen i samband med godkännande av i pro
Bihang

till riksdagens protokoll 19Z8. 6 samt. 85 häft. (Nr 180.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

position nr 247 omförmält avtal av den 17 mars 1928 mellan kronans fastighetskommission

av år 1925, å kronans vägnar, och delegerade för Stockholms stad,

å stadens vägnar, angående grunder för exploatering av viss del av Norra Djurgården

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att förslag rörande ersättningsbyggnader

och övningsområden för i Stockholm förlagda truppförhand framlägges i

så god tid, att truppförbandens övningar kunna normalt fortgå.

Vidare har i en inom samma kammare av herr C. A. Lindhagen väckt motion,

nr 333, yrkats, att riksdagen måtte

l:o) för sin del betrakta de båda avtalen såsom skilda från varandra, helst

något annat icke heller framgår av de båda förslagens avfattning;

2:o) antaga bytesavtalet med den förändring, att kvarteret Gökens köpeskilling

nedsättes till det belopp, som motsvarar kvarterets värde med beräkning

av dess bebyggande väsentligen till hälften med 3-våningshus och till hälften

med 4-våningshus, varom särskild uppgörelse bör ske, detta dock under förbehåll

att staden å sin sida tillförbindes att för framtiden ej belasta området med

ett högre byggnadssätt;

3:o) med anledning av bytesavtalet, såvitt det avser kanslihuset, dessutom i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära särskilda underhandlingar om att jämväl det

gamla rådhuset övertages av statsverket;

4 ro) medgiva, att i överensstämmelse med förslaget till Ladugårdsgärdeavtalet

det för exploatering ifrågasatta området må i etapper bebyggas för

framtiden på föreslaget sätt, dock mot villkor att övriga delen av Norra Djurgården

samt Södra Djurgården för framtiden bibehållas såsom parkområden i

huvudsaklig anslutning till Djurgårdskommissionens förslag av år 1917;

5 :o) vid Ladugårdsgärdeavtalet fästa även det villkoret, att beträffande avståendet

av mark till gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader

skall gälla vad i blivande stadsplanelagstiftning bestämmes eller eljest

överenskommes samt att, intill dess sådan stadsplanelagstiftning kommer till

stånd, avståendet av mark för ovannämnda ändamål bestämmes, på sätt i förslaget

till ny stadsplanelag ifrågasatts, till högst 50 procent av det exploaterade

markområdet;

6:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära underhandlingar därom, att, i den

mån värdet av mark på den tillämnade exploateringen av Ladug årds gärdeområdet

är beräknad med hänsyn till områdets bebyggande med 5- eller 6-våningshus,

berörda värde måtte genom nytt avtal mellan staden och staten nedsättas

efter en beräknad exploatering av motsvarande område med 4-vånings- och

3-våningshus, dock med förbindelse för staden att för framtiden ej belasta området

med ett högre byggnadssätt samt att själv på egen mark, som i större

samhängande områden upplåtas till nytt bebyggande, ej tillåta uppförande av

bostadshus till högre höjd än nyss sagts.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande tidigare förda förhandlingar mellan staten och Stockholms

stad må här endast erinras om de av chefen för kommunikationsdepartementet

den 6 februari 1924 tillsatta kanslihusdelegerades med skrivelse den 28 au
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

3

gusti 1923 avgivna förslag till överenskommelse med staden, vilket förslag

bland annat innebar, att som tomtplats för nytt kanslihus skulle av staden

förvärvas gamla rådhuset, förra rannsakningsfängelset samt gamla polishuset.

Med skrivelse den 17 mars 1928 har den av Kungl. Maj :t den 12 juni 1925

tillsatta fastighetskommissionen, vilken utgjorts av ledamoten av riksdagens

första kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius, ordförande, samt f. d. byggnadsrådet

I. G. Clason, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. generalkrigskommissarien

K. V. Rydén och ledamoten av riksdagens första kammare,

grosshandlaren S. Stendahl, överlämnat två mellan kommissionen för Kungl.

Maj:t och kronan, å ena sidan, samt borgarråden Y. Larsson och H. Sandberg

samt f. d. borgarrådet, direktören C. Juhlin Dannfelt såsom delegerade

för Stockholms stad, å andra sidan, upprättade förslag till avtal mellan kronan

och Stockholms stad, med tillhörande kartor, stadsplaneförslag och beskrivningar.

Det ena avtalet, dagtecknat den 22 februari 1928 och i det

följande benämnt »Kanslihus-Kungsholmsavtalet», innefattar en reglering

av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya kanslihusets åvägabringande,

dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor, berörande kronans

fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och Stockholms stads

mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade fastigheterna

i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet, daterat den 17 mars

1928 och i det följande benämnt »Ladugårdsgärdesavtalet», avser en principiell

uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna för Ladugårdsgärdets

intagande i stadsplanen i och för exploatering.

över de upprättade avtalen hava utlåtanden avgivits av riksmarskalksämbetet,

justitiekanslersämbetet, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

kammarkollegium, statskontoret, generaltullstyrelsen, mynt- och

justeringsverket samt djurgårdskommissionen, den sistnämnda endast beträffande

Ladugårdsgärdesavtalet.

Stockholms stadsfullmäktige hava den 7 maj 1928 beslutat

1) att för sin del godkänna det mellan kronans fastighetskommission och stadens

delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtal angående vissa

markbyten mellan kronan och staden samt lämna fastighetsnämnden i uppdrag

att betala den staden åliggande mellangiften med lånta medel samt att i övrigt

verkställa avtalet; samt

2) att för sin del — under förutsättning att det under I omförmälda villkorliga

avtalet bleve av Kungl. Maj :t och riksdagen godkänt ■—

godkänna den mellan kronans fastighetskommission och stadens delegerade

den 17 mars 1928 träffade villkorliga överenskommelsen rörande grunderna

för Ladugårdsgärdes exploatering, att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning

angående förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft,

samt under de förbehåll i övrigt, som av stadskollegiet i utlåtandet angivits.

Det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade träf- Kanslihus—

fade Kanslihus-Kungsholmsavtalet innebär beträffande området för det nya ~holms

kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring i förhållande till kansli- avtalet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

husdelegerades förslag än att Stockholms stad icke överlåter gamla rådhuset

samt att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80 kvadratmeter

utmed Rådhusgränden utlägges till nämnda gränd, varemot kvarteret utmed

Kanslikajen ökas med en smal kil om 95 kvadratmeter.

Kronan skall till staden överlåta — förutom de i kanslihusdelegerades förslag

avsedda områdena, nämligen dels den del av nuvarande kanslihustomten,

som skall utläggas till Myntgatan, dels de för Hantverkaregatans breddning

erforderliga delarna av fastigheten nr 1 och 4 i kvarteret Munklägret samt

av fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet ävensom fastigheterna

nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet, den förra jämte densamma tillkommande

rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, dels ock

fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen —- ej mindre fastigheterna nr 5,

6, 7 och 11 i kvarteret Göken samt en i samma kvarter invid Hantverkaregatan

och tomten nr 7 belägen tomtdel om 297.9 kvadratmeter, allt jämte dessa fastigheter

tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, än

även viss del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren (Konradsberg).

Härutöver innefattar avtalet biläggande av tvistigheter mellan kronan och

staden rörande vissa markområden, till vilka bägge parterna gjort anspråk

på äganderätten, nämligen ett område av kvarteret Bergamotträdet och Asplunden

utmed Pilgatan, vissa områden vid västra och södra gränserna av tomten

nr 4 i kvarteret Munklägret, fastigheten nr 3 och 7 kvarteret Argus samt

vissa markområden inom och invid området för det nya kanslihuset.

Följande av kronan till staden överlåtna fastigheter m. m. ingå i bytet med

nedanstående belopp:

del av kv. Vulcanus (för breddning av Myntgatan)................kr. 108,000

Brandklipparen n:r 1 (Kronprinsens stall).................... » 2 600,000

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret (Kungl. Myntet):

mark................................... , 145,500

byggnader................................. > 183,000

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret (Eirasjukhuset), mark till vidgning av Hantverkaregatan

................................ > 102,600

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan.................... > 21,400

del av kv. Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset).................. > 117,200

Päronträdet n:r 2............................... > 285,000

» >3............................... » 200,000

Göken n:ris 5, 6, 7, 11, samt tomtdel invid n:r 7 (Svea ingenjörkårs kasern) .... > 4 200,000

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17 (Konradsberg).................. » 600,000

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7 (Tullhuset)......... > 525,000

Summa kronor 9,087,700

Nedannämnda av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått

med följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4 (Gamla polishuset), mark..................kr. 489,000

byggnader.....................•........... > 252,000

del av kv. Mars n:r 3 och 5 (Gamla rannsakningsfängelset)............ > 499,700

del av kanslikajen............................... » 97,800

del av Garvaregatan.............................. > 105,000

mark söder och sydväst om kv. Asplunden ................... > 378,000

Summa kronor 1,821,500

Då staden för biläggandet av vissa tvister rörande mark inom och invid

området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter inom kvarteren

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

5

Munklägret, Asplunden och Bergamctträdet därjämte skall vid uppgörelsen

tillgodoräknas ett kontant belopp av 404,200 kronor, uppgår den mellangift,

som staden skulle utgiva till kronan, till 6,862,000 kronor.

Tillträdet av de överlåtna fastigheterna skall ske den 1 oktober 1928. Dock

skall staden tillträda fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen och fastigheterna

nr 3 och 7 i kvarteret Argus den 1 oktober 1932 respektive den 1 oktober

1934, eller, om kronan senast den 1 oktober 1931 respektive den 1 oktober

1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1933 respektive den 1 oktober

1937. Området i kvarteret Mälaren skall tillträdas den 1 oktober 1933, med

rätt för staden att tidigare, sex månader efter tillsägelse tillträda detsamma,

och det för Myntgatans breddning erforderliga området av kvarteret Vulcanus

första dagen i andra månaden efter det den därå nu befintliga byggnaden blivit

av kronan borttagen.

Byggnad, plank och staket å sistnämnda område samt å de för Hantverkaregatans

breddning upplåtna områdena av fastigheterna nr 1 och 4 i kvarteret

Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira) samt fastigheterna nr 1 och

2 i kvarteret Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset) medfölja ej i överlåtelsen.

Kronan skall på egen bekostnad borttaga byggnaden å området i kvarteret Vulcanus

(nuvarande kanslihuset) i samband med kanslihusets förestående ombyggnad

och byggnaden, det s. k. Owenska huset, å Myntets tomt senast ett

år efter tillsägelse, vilken ej får ske tidigare än å omförmälda tillträdesdag,

den 1 oktober 1928.

Stadens mellangift å 6,862,000 kronor skall erläggas med 509,000 kronor

den 1 oktober 1929, med 840,000 kronor den 1 oktober vart och ett av åren 1930

-—1932 samt med respektive 2,600,000, 108,000, 600,000 och 525,000 kronor å

tillträdesdagarna för de med motsvarande belopp i bytet ingående fastigheterna

nr 1 i kvarteret Brandklipparen, områdena i kvarteren Vulcanus och Mälaren

samt fastigheterna i kvarteret Argus.

För arkadanordning i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget

och Myntgränden samt för underhåll av denna anordning utom golv

skall staden till kronan utbetala 100,000 kronor.

Kronan skall för utläggande av mark från nuvarande kanslihustomten till

breddning av Myntgatan erlägga gatumarksersättning med 27,000 kronor.

Ersättning för mark till vidgning av Myntgatan i övrigt och Hantverkaregatan

samt Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan framför kronan nu

tillhöriga eller genom detta avtal av kronan förvärvade fastigheter skall utgå

i den ordning, som lag bestämmer.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga

eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt

de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas

dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Garvaregatan

och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholmsvägen

och Mariebergsgatan.

Beträffande det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet har departementschefen

anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

»Sedan lång tid tillbaka förefinnas mellan kronan och Stockholms stad

åtskilliga ekonomiska mellanhavanden, beträffande vilka på senare tid behovet

av en definitiv reglering alltmer framträtt. Särskilt är detta förhållandet

beträffande ett flertal svävande frågor rörande inom Stockholms stad

belägna markområden. Bland dessa spörsmål äro vissa markfrågor å Kungsholmen,

vilka nära sammanhänga med viktiga stadsplanespörsmål av trängande

natur. Ett ändamålsenligt ordnande av de kronans fastigheter berörande

huvudtrafiklederna å södra Kungsholmen — Hantverkaregatan och

Norr Mälarstrand — vilka på grund av bebyggelsens utveckling åt väster blivit

otillräckliga, anses nämligen ofrånkomligt, och frågan härom har redan

länge varit föremål för myndigheternas handläggning, utan att slutligt resultat

ernåtts. Starka betänkligheter hava därvid gjorts gällande mot att upprättade

stadsplaneförslag, avseende breddning av Hantverkaregatan och Norr

Mälarstrands framdragande från Kungsholmstorg västerut till Rålambstorg,

skulle fastställas, utan att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering

i erforderlig utsträckning av de mellan dessa gator belägna, delvis

kronan tillhöriga områdena. En definitiv reglering av dessa frågor är sålunda

av stor betydelse för staden, som därigenom skulle beredas möjlighet att lösa

de trängande trafikproblemen i dessa delar av Kungsholmen. Men även för

kronan är ett ordnande av markfrågan i denna stadsdel av vikt. Kronan äger

här betydande marktillgångar, vilka äro avsedda att i en eller annan form

exploateras i enlighet med särskilda, av riksdagen tidigare därom fattade beslut,

och de påräknade försäljningsmedlen hava delvis redan i förväg disponerats

för särskilda ändamål. För att kronan skall kunna draga nytta av dessa

i huvudsak räntelösa markområden, är det emellertid nödvändigt, att sådana

åtgärder träffas, att den av riksdagen beslutade användningen av desamma

möjliggöres och underlättas. En dylik exploatering påkallas även av det skälet,

att statsverket, som till största delen av tillfälliga lånemedel bestritt kostnaderna

för ovanberörda särskilda ändamål, årligen nödgas gälda ränta å dessa

medel med ej obetydliga belopp.

Men även andra såväl kronan som staden berörande markfrågor äro i behov

av en lösning inom den närmaste tiden. Främst är därvid att märka den markfråga,

som uppkommit i samband med strävandena att bereda nya lokaler för

Kungl. Majrts kansli. Behovet av större och ändamålsenligare lokaler för

kansliet är uppenbart; detta behov, som förefunnits sedan årtionden tillbaka,

har med åren blivit alltmera trängande. Av alla de utredningar, som verkställts

i denna fråga, har framgått, att det enda tillfredsställande sättet att lösa

frågan är att uppföra en nybyggnad. Beträffande läget för en dylik nybyggnad

torde tvivel ej råda om att platsen för det nuvarande kanslihuset är den

för en regeringsbyggnad lämpligaste. I fråga om möjligheten att därstädes

åstadkomma en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad har den anordnade

tävlingen givit vid handen, att inom området mellan Mynttorget, Myntgatan,

Rådhusgränden och Kanslikajen, d. v. s. inom kvarteren Vulcanus och Mars

kan åstadkommas en byggnad, tillräcklig för Kungl. Maj:ts kansli — med

undantag av utrikesdepartementet, vilket icke avsetts skola förläggas dit, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

ett större departement — samt med erforderlig lokalreserv för de i byggnaden

inrymda departementen. Då lokaler för ett dylikt större departement, försvarsdepartementet,

redan nu finnas i närheten av kanslihuset, torde den omständigheten,

att icke, såsom ursprungligen varit avsett, alla departementen utom

utrikesdepartementet kunna förläggas till den nya kanslihusbyggnaden, icke

behöva innebära någon olägenhet av avgörande betydelse. Jag anser mig därför

böra förorda, att ny byggnad för Kungl. Maj :ts kansli uppföres samt att

denna byggnad förlägges till kvarteren Yulcanus och Mars. För att sistnämnda

kvarter må kunna tagas i anspråk för dylikt ändamål, erfordras emellertid

klarhet i vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande

den mellan kronan och staden oavgjorda frågan om äganderätten till vissa

delar av kvarteret Mars m. in.

Genom det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet och de i samband

därmed upprättade stadsplaneförslagen vinnes en definitiv reglering av alla

dessa frågor. Staden erhåller sålunda möjlighet att genom Norr Mälarstrands

framdragande västerut och Hantverkaregatans breddning lösa de aktuella trafikfrågorna

å södra Kungsholmen, varjämte lättnad i trafiksvårigheterna vid

Tegelbacken kan beredas genom stadens förvärvande av fastigheten nr 1 i

kvarteret Brandklipparen. För kronan möjliggöras exploateringen av dess betydande

fastigheter inom kvarteret Göken samt erforderlig reglering av dess

fastigheter inom kvarteren Bergamotträdet och Asplunden. Vidare kan för

kronan ernås en ändamålsenlig lösning av frågan om nybyggnad för Kungl.

Maj :ts kansli samtidigt som en välbehövlig breddning av Myntgatan kan åvägabringas.

Slutligen vinnes en uppgörelse i rådande tvister mellan kronan och

staden rörande åtskilliga markområden å Kungsholmen och inom staden mellan

broarna. Även om de i avtalet innefattade marköverlåtelserna från kronan till

staden medföra kostnader för anskaffande helt eller delvis av nya ämbetslokaler

för vissa av nämnda marköverlåtelser berörda ämbetsverk, synas mig fördelarna

av att på sätt i avtalet överenskommits erhålla en uppgörelse i stort

beträffande så många, delvis tvistiga mellanhavanden mellan kronan och

Stockholms stad vara så stora, att jag anser mig kunna tillstyrka ett godkännande

för kronans del av avtalet i fråga.

Såsom nyss omförmälts tarvas, därest avtalet blir slutligen godkänt, åtgärder

för anskaffande helt eller delvis av nya lokaler för vissa statens ämbetsverk,

nämligen för ecklesiastikdepartementet, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen

och vissa avdelningar av arméförvaltningen, ävensom för

viss lantförsvaret tillhörig materiel. För ecklesiastikdepartementet skulle lokaler

beredas i det av mig här ovan förordade nya kanslihuset. Vad beträffar

mynt- och justeringsverket, skulle nya lokaler i stället för de av verket i det

Owenska huset disponerade behöva vara iordningställda redan före den 1 oktober

1929. Emellertid torde det bliva nödvändigt att underkasta verkets lokalfråga

i dess helhet en ingående utredning, vilken synes böra verkställas av

byggnadsstyrelsen i samråd med nämnda verk samt bedrivas så, att därav föranledda

förslag kunna föreläggas 1929 års riksdag. I avvaktan på ett definitivt

ordnande av denna lokalfråga lärer verkets lokalbehov provisoriskt kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

na tillgodoses antingen så, att staden lämnar kronan medgivande att erforderlig

tid efter den 1 oktober 1929 fortfarande få nyttja det Owenska huset, eller

ock genom tillfällig flyttning av verkets kontrollavdelning till annan fastighet.

Vidkommande övriga ovan omförmälda lokalfrågor synas särskilt med hänsyn

till att god tid för deras ordnande förefinnes svårigheter därutinnan icke behöva

uppstå; i fråga om tillgodoseendet av generaltullstyrelsens lokalbehov

torde byggnadsstyrelsen böra anbefallas att efter samråd med nämnda ämbetsverk

verkställa utredning och inkomma med förslag.

Vad slutligen beträffar dispositionen av de till följd av avtalet till kronan

inflytande penningmedlen, vilka av staden skola erläggas successivt i olika

poster, torde dessa medel i enlighet med vad riksdagen förutsatt böra användas

i första hand till återbetalning av det anslag av tillfälliga lånemedel å 4,000,000

kronor, som på sätt förut nämnts anvisats på tilläggstat för år 1918, samt därefter

till täckande av de av fastighetskommissionen omförmälda förskotten å

sammanlagt 1,217,839 kronor 51 öre och vidare till bestridande av den gatumarksersättning

å 27,000 kronor, som kronan enligt avtalet skall utgiva till staden

för breddning av Myntgatan utmed kvarteret Vulcanus. Återstående belopp,

1,617,160 kronor 49 öre, synes lämpligen böra i sinom tid tillföras statsverkets

fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden för att på

sådant sätt komma till användning för de byggnadsföretag, som på grund av

ifrågavarande avtal bliva erforderliga.»

ds- Beträffande det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade

träffade Ladugårdsgärdesavtalet anför fastighetskommissionen till en

början följande:

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser

hade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu

erhållit. Det utstakade vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens

samt stadens förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan

för det ifrågavarande området, men förutsatte träffandet av särskilda, i

anslutning till det nu slutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika

delområdenas intagande i stadsplan.

Avtalet förbunde på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser

icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.

Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och

staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande

i stadsplan, undanröjdes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets

intagande i stadsplan. Vidare kunde framhållas betydelsen av att Kungl.

Maj :t, som ju å ena sidan utgjorde högsta stadsplanemyndighet och å andra

sidan företrädde kronan, vid en sasom högsta stadsplanemyndighet företagen

prövning av blivande stadsplanefragor rörande den del av Djurgården, avtalet

avsåge, kunde såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehölle.

Avtalet avser den del av Norra Djurgården, vilken å den vid statsrådsprotokollet

fogade kartan avgränsats med grön linje, eller i huvudsak den sydost

om Sturevägen belägna delen av Norra Djurgården. Denna del omfattar 1) de

åt Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea livgarde, Göta livgarde,

f. d. Livregementets dragoner upplåtna områdena, 2) hela Ladugårdsgärdet,

Smeds- och Kampementsbackarna, Borgen, Drottningberget. Lindar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

statsutskottets utlåtande Nr 180.

9

ängsknösen samt Kaknäs skjutbaneområde, vilka områden enligt kontrakt äro

upplåtna till de militära myndigheterna, 3) utarrenderade Djurgårdslägenhet.

erna Lido, Bergshyddan, Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunns värdshus, Rosenhill,

Johansdal och Fridhem, 4) norr och väster härom mot Stockholms stads

blivande gläns belägna skogsområden, 5) Djurgårdsarbetareboställena Grindstugan,

Bergstugan och Lilla Sjötullen samt 6) Valhallavägens alléområde, som

för närvarande är upplåtet till staden mot årlig avgift till Djurgårdskassan,

delar av de till Tekniska högskolan, Sophiahemmet och Stadion upplåtna områdena

samt det å nämnda karta med röd färg betecknade området norr om

Karlavägen, det s. k. Karlaplansområdet.

Härom anför fastighetskommissionen:

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i

stadsplan, hade kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet

skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som vore belägen

sydost om Sturevägen. Kommissionen hade därmed åsyftat att möjliggöra

en av ekonomiska skäl för kronan nödvändig successiv exploatering av

vissa Djurgårdsområden, samtidigt som en väl även ur Stockholms stads synpunkt

önskvärd utvidgning skedde av stadsplaneområdet över ifrågavarande

område. Men kommissionen hade vidare föreställt sig, att just genom detta områdes

öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av

Norra Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån

skyddas mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparks-

och folkparksområden.

Enligt avtalet skall kronan vid exploatering av ifrågavarande område, innan

fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med stadens myndigheter

utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde, vilket, där icke

särskilda förhållanden annat påkalla, bör omfatta en areal av omkring sjuttiofem

hektar.

Vida,re stadgas, att kronan skail till staden utan ersättning överlåta för gator,

allmänna platser och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan

erforderlig mark, motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal. Skulle

enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare mark,

avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist på

åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning

föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.

Beträffande dessa bestämmelser anför fastighetskommissionen följande:

Avtalet innebure i vad avsåge avståendet av mark för gator, parker och andra

allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom

ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke komme

att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan och

Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna

området befunnes icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt

tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen

av 33V3 procent av områdets totala areal, skulle staden enligt avtalet ersätta

kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning

tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader

begränsats på angivet sätt, hade detta skett under beaktande av att kronan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

omedelbart invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål uppläte

synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å

Södra Djurgården. Erinras borde också, att kronan tillgodosett Stockholms

stads parkbehov genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden

även på åtskilliga andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården.

Inom ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som

just inom Stockholm, utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla

för kommunen erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framginge, innebure detsamma en

revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes

rörande stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat

gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda

område hade nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så

stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,

att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebure i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,

att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser

avstått mer än en tredjedel av området, detta skulle tillgodoräknas kronan, så

snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem

hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e, d. v. s. Banérgatans

förlängning norrut, belägna marken intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framginge, att vid den avsedda exploateringen

kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhaliavägens

alléområde skulle slutligt regleras. Alléområdet vore för närvarande

upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt finge av

kronan återtagas endast för så vitt och i den mån detsamma erfordrades för

statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld

upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.

Maj :t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)

. Däremot svarade, att alléområdet — till den del det vore beläget väster om

Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och

Tekniska högskolan disponerad mark — skulle inräknas i exploateringsområdet

och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlades till gata (allé eller plantering),

gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden

för dylikt ändamål ägde att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av

den areal, som staden ägde utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser

samt stadens offentliga byggnader, skulle inräknas halva bredden av de gator

i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, låge i gränsen av det nu föreslagna

exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser kunde tillika framhållas, att därest gränsen framginge

i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till

expolateringsområdet räknades hälften av sådan väg.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av den mark, som för gator

och dylikt erfordras utöver en tredjedel av hela områdets areal, innehåller avtalet

vissa bestämmelser om rättighet, för staden att ersätta sådan mark med

viss staden tillhörig fast egendom. I sådant hänseende stadgas nämligen, att

staden skall äga helt eller delvis ersätta den avstådda marken antingen, efter

värdering i den ordning i fråga om bestämmandet av kontant ersättning stadgats,

med sådan kvartersmark inom det å kartan med brun färg betecknade området

vid Kaknäs, vilken enligt fastställd stadsplan äger anslutning till kronans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

11

mark, eller ock med annan sådan fastighet inom stadens planlagda område,

vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas, eller, om den avstådda marken

är belägen öster om linjen a—b—c, d. v. s. öster om f. d. Livregementets dragoners

kasernetablissement och Drottningberget, kvadratmeter mot kvadratmeter

med så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med

brun färg betecknade området, som nyss är sagt; och skall kronan äga tillträda

marken så snart efter fastställandet av stadsplan för delområde den av kronan

avstådda markens areal kunnat till sia storlek bestämmas.

Beträffande bestämmelsen om ersättning för mark »öster om linjen a—b—c»

anför fastighetskommissionen:

Denna bestämmelse åsyftade att underlätta för staden att till park i stadsplan

avsätta och därefter till kronan likvidera en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen

och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets

dragoners kasern. Bestämmelsen hade synts kommissionen godtagbar,

enär i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning

lämnade marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde.

Från stadens sida hade ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å

kartan med brun färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl

inom det område utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattade sagda kasernområde

jämte området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den

s. k. diplomatstaden. Detta förslag hade tydligtvis utgått från den förutsättningen,

att jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas

som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,

hade detta berott bland annat därpå, att kommissionen icke ansett det lämpligt

att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga giva på

hand, att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park.

Kommissionen hade nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid att kasernområdet

jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kunde lämpa sig

för offentlig byggnad samt utställnings- och demonstrationsområde, vartill

det såväl inom den närmaste framtiden komme att användas som ock i det

av Djurgårdskommissionen utarbetade förslaget till skelettstadsplan ifrågasatts.

Det syntes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt att

nu, innan utredning i ämnet förelåge, träffa en överenskommelse, som i sig

innebure ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande

områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,

skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen

av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den

första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och

intill sagda dag komma att fastställas, och en var senare avräkning de stadsplaner,

vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

Fästighetskommissionen anför i denna del, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens

längd — 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde

— omkring 75 hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt.

Inom olika parceller av exploateringsområdet torde nämligen behovet

av mark för gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader komma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

att växla högst väsentligt. Genom nyssnämnda bestämmelser komme staden

emellertid att ernå en ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika

stadsplaneområden.

Kostnaderna för iordningställande av gator och andra allmänna platser inom

område, för vilket stadsplan fastställes, skola fördelas så, att staden bekostar

iordningställande av parker och likartade planteringar samt kronan bekostar

iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker ävensom av

alléområde, enstaka träd, gräsmattor och dylikt, tillhörande gator, dock i fråga

om beläggning och plantering endast intill halva gatubredden, eller högst nio,

i visst fall tolv meter, utmed tomt i kronans hand.

Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan härefter

fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av att ersättningsskyldighet

endast må avse kloakledning, som anlagts efter fastställandet av stadsplan

för området i fråga, och att kronan icke må belastas med större andel av

kostnaderna än som kan anses belöpa å avloppet från området, jämfört med

avloppet från andra områden, för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är

avsedd.

Därest kronan så önskar, må nu nämnda arbeten för gator och dylikt, vilka

i viss utsträckning skola bekostas av kronan, utföras genom kronan och under

sedvanligt entreprenörsansvar.

Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning

angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av

andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen

icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas

förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

Slutligen framhåller fastiglietskommissionen, att därest avtalet vunne slutligt

godkännande, åtgärder snarast möjligt torde böra vidtagas i syfte att

bringa den avsedda exploateringen i verkställighet. Sålunda syntes böra upprättas

en exploateringsplan och i det sammanhanget avgöras bland annat, i vad

mån och i vilken ordning dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande

områdena borde upphöra, dels Djurgårdsförvaltningens vård och inseende över

området borde upphöra samt Djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning

för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen borde handhavas,

dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna skulle bestridas

samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle disponeras.

Departementschefen har beträffande förevarande avtal med staden bl. a. anfört,

hurusom detsamma avsåge exploaterandet av de delar av Norra Djurgården,

som vore belägna norr om östra delen av Östermalm, Djurgårdsbrunnsviken

och Djurgårdsbrunnskanalen. Genom avtalet möjliggjordes sålunda en för

kronan behövlig exploatering av ytterligare mark å Norra Djurgården samtidigt

som större utsikt vunnes att bevara övriga delar av Djurgården såsom natur-

och folkpark. För Stockholms stad tillgodosåges det nu föreliggande behovet

av ytterligare mark för stadsbebyggelsens utveckling över Ladugårdsgärdet,

vilket omedelbart anslöte till den nordöstra delen av Östermalm. Därjämte

möjliggjordes för staden att få frågorna om tillfartsvägar över Norra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180. 13

Djurgården till frihamnen och de genom särskild överenskommelse år 1918 förvärvade

områdena vid Kaknäs på ett definitivt sätt ordnade.

Genom beslut den 22 oktober 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att efter samråd med vederbörande statsdepartement på grundval av utav

förste pristagarna i tävlingen om nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli, arkitekterna

G. Clason och W. Gahn upprättade skissförslag till sådan nybyggnad

samt efter överarbetning av tidigare uppgjort förslag till plandisposition av

utrymmena inom byggnaden utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma med ett

av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ifrågavarande nybyggnad.

Med skrivelse den 19 januari 1928 har byggnadsstyrelsen överlämnat ett av

arkitekterna Clason och Gahn upprättat, å 17 ritningar med tillhörande kortfattad

beskrivning framställt förslag till nytt kanslihus ävensom en inom styrelsens

byggnadsbyrå verkställd beräkning av kostnaderna för förslagets genomförande.

Enligt det sålunda framlagda förslaget, som upprättats i samråd med vederbörande

statsdepartement, skall byggnaden förläggas inom kvarteren Vulcanus

och Mars med de ändringar av kvartersgränserna, som överenskommits i det av

departementschefen förordade Kanslihus-Kungsholmsavtalet.

I fråga om dispositionen av byggnaden m. m. har byggnadsstyrelsen anfört

följande:

»I den föreslagna huvudbyggnaden skulle beredas plats för justitie-, finansoch

jordbruksdepartementen samt statsrådsberedningen, i den södra flygelbyggnaden

för kommunikations- och handelsdepartementen samt i den norra flygelbyggnaden

för social- och ecklesiastikdepartementen. Utöver de tjänstelokaler,

som skulle tilldelas statsrådsberedningen och de olika departementen, skulle

varje departement erhålla två större kommittérum ävensom i de flesta fall ett

antal reservrum, varjämte skulle anordnas frukostlokaler samt två vaktmästarlägenheter.

Med avseende å reservutrymmena får byggnadsstyrelsen erinra därom, att

i det av kanslihusdelegerade år 1926 framlagda omarbetade förslaget i frågan,

varöver byggnadsstyrelsen den 15 oktober 1926 avgav infordrat utlåtande,

réservutrymmena beräknades uppgå till 42 ä 48 rum med en golvyta av sammanlagt

760 kvadratmeter, vartill emellertid skulle komma ett till följd av

tjänsteindragningar inom departementen uppkommet reservutrymme, som av

byggnadsstyrelsen beräknades till 30 rum. Med de jämkningar beträffande

de olika departementens lokalutrymmen, som gjorts i det nu framlagda förslaget,

skulle det sammanlagda antalet reservrum uppgå till omkring 30. Genom

minskning av kommittérummens antal, så att varje departement endast

finge ett sådant rum, samt genom slopande av frukostlokalerna skulle emellertid

kunna erhållas en ytterligare reserv av omkring 18 rum.

I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen meddela, att regeringsrätten i

skrivelse till byggnadsstyrelsen den 17 november 1927 framhållit, att, då uppförandet

av nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli vid Mynttorget vore nära förestående

och det på. grund av regeringsrättens med statsdepartementen delvis

gemensamma kansli måste anses önskvärt, att regeringsrättens ämbetslokaler

förlädes så^nära Kungl. Maj:ts kansli som möjligt, i samband med nämnda

byggnadsfråga syntes böra komma under övervägande, huruvida icke viss

särskild del av det tilltänkta nya byggnadskomplexet lämpligen borde reserveras

Kanslihus
frågan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

för regeringsrättens räkning. Med anledning härav får byggnadsstyrelsen,

utan att vilja nu uttala sig rörande en definitiv lösning av regeringsrättens lokalfråga,

framhålla, att regeringsrättens lokalbehov tillsvidare skulle kunna tillgodoses

inom omförmälda reservutrymmen, men att en sådan anordning dock

förutsätter vissa jämkningar beträffande de i det föreliggande förslaget angivna

lokaldispositionema, varför särskild utredning härom torde bliva erforderlig.

Såsom av ovannämnda kostnadsberäkning inhämtas, hava kostnaderna för

det här framlagda förslagets genomförande av byggnadsstyrelsen beräknats

uppgå till sammanlagt 4,500,000 kronor.

Slutligen tillåter sig byggnadsstyrelsen erinra därom, att, innan den föreslagna

nybyggnaden kan komma till utförande, vissa ytterligare, i en av styrelsen

till kommunikationsdepartementet tidigare ingiven promemoria angivna

utredningar måste verkställas, nämligen dels noggranna undersökningar rörande

grundförhållandena å tomtmarken och utarbetande av konstruktionsritningar

m. m. till erforderliga grundläggnings- och grundförstärkningsarbeten,

dels ock upprättande av huvudritningar jämte kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar

rörande den nya kanslihusbyggnaden. Det för dessa utredningars

verkställande erforderliga beloppet har av byggnadsstyrelsen beräknats uppgå

till 60,000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet i fråga beräknats i

statsverkspropositionen för 1928.»

Beträffande byggnadsstyrelsens förslag till kanslihusbyggnad yttrar departementschefen:
»Jag

anser mig böra tillstyrka, att den av mig förut förordade nya kanslibyggnaden

utföres i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen

nu framlagda förslaget. Rörande den föreslagna dispositionen av byggnaden

lära måhända vissa jämkningar visa sig önskvärda; vid den utredning,

som i sådant syfte torde bliva erforderlig, synes därjämte böra undersökas,

huruvida åt regeringsrätten skulle kunna beredas lokaler inom det nya kanslihuset.

Med hänsyn härtill och till de övriga utredningar och undersökningar, som

i enlighet med vad byggnadsstyrelsen anfört måste verkställas, innan uppförandet

av byggnaden kan påbörjas, erfordras för budgetåret 1928—1929 intet

byggnadsanslag, utan torde för samma budgetår böra anvisas allenast det för

nämnda utredningar m. m. erforderliga beloppet, 60,000 kronor.»

Utskottets Av de båda föreliggande avtalen avser det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet att

yttrande, möjliggöra den av riksdagen i tidigare beslut avsedda exploateringen utav

vissa delar av Djurgården. På sätt departementschefen erinrat, har avtalet

icke erhållit formen av en detaljerad överenskommelse rörande det nu ifrågavarande

områdets exploatering, utan det har befunnits lämpligt att låta avtalet

i huvudsak omfatta vissa allmänna grunder, som skola lända till efterrättelse

vid uppgörandet av särskilda successiva överenskommelser, stadsplaneavtal,

som sedermera skulle träffas mellan kronan och staden rörande

exploatering och stadsplaneläggning av de särskilda delarna av området. Tilllika

innebär emellertid den nu träffade villkorliga överenskommelsen, dels att

en revidering skall ske av de med stöd utav 1905 och 1906 års riksdagars beslut

mellan kronan och staden träffade överenskommelserna rörande exploa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

15

tering och stadsplaneläggning av det s. k. Karlaplansområdet med veterinärinstitutets

gamla område, dels ock att en reglering skall ske av kronans och

stadens mellanhavande beträffande såväl det s. k. Valhallavägens alléområde

som den del av Valhallavägen utanför Karlaplansområdet, vilken redan intagits

i stadsplan utan att likväl omfattas av berörda tidigare överenskommelser.

Stockholms stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 7 innevarande maj

för sin del visserligen godkänt den nu ifrågavarande villkorliga överenskommelsen,

men endast att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning angående

förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft.

Beträffande skälen för denna begränsning av överenskommelsens räckvidd

har stadskollegiet anfört huvudsakligen följande. Stockholms stad syntes

icke böra vägra att genom sin medverkan möjliggöra det i överenskommelsen

avsedda områdets exploatering, i den mån kronan såsom markens ägare ansåge

en sådan önskvärd. Stadskollegiet funne emellertid den föreliggande överenskommelsen

i flera hänseenden för staden otillfredsställande. Särskilt gällde

detta den däri upptagna bestämmelse, som begränsade markägarens skyldighet

att utan ersättning avstå mark för allmänna ändamål till en tredjedel

av områdets hela areal. Även om denna andel för särskilda delar av området

kunde befinnas tillräcklig, så motsvarade den såsom allmänt genomsnitt för

hela exploateringsområdet icke det behov av mark för angivet ändamål, som

det skäligen borde ankomma å markägaren att tillgodose. Därvid, vore också

att beakta, att genom det av 1925 års stadsplanelagssakkunniga efter Ladugårdsgärdesförhandlingarnas

avslutande offentliggjorda förslaget till stadsbyggnadslag

utsikter yppats till en för kommunerna skäligare lösning av

frågan om markexploatörs skyldighet att utan ersättning avstå mark än den,

med vilken man dittills haft att räkna. Och även frånsett denna omständighet

funne stadskollegiet det oriktigt, om förhållandet mellan kronan och staden

vid Gärdets exploatering komme att regleras efter andra grunder, än som

enligt en blivande lagstiftning i allmänhet kunde komma att gälla i fråga om

kommun och markexploatör.

Med denna principiella ståndpunkt kunde stadskollegiet icke tillstyrka, att

en överenskommelse av den omfattning och räckvidd, som den nu föreslagna

ägde, gjordes för staden bindande under obestämd tid framåt.

Stadskollegiet erinrade vidare, att redan i den föreliggande överenskommelsen

en begränsning i giltigheten av överenskommelsens bestämmelser åsyftats

och skett genom vad i punkten 12 funnes stadgat. Stadskollegiet hade

emellertid för sin del funnit det principiellt riktigare, att de regler, som överenskommelsen

innehölle, redan från början klart och tydligt begränsades att

gälla till ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen. En

uppgörelse av nu föreliggande art kunde anses motiverad med hänsyn därtill,

att allmänna lagbestämmelser i de ämnen, som överenskommelsen avsåge,

ännu icke funnes. Så snart sådan lagstiftning förelåge, bortfölle behovet av

en överenskommelse och därmed borde den även upphöra att gälla.

Med den angivna begränsningen av överenskommelsens giltighetstid och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

med hänsyn till i övrigt föreliggande omständigheter ansåge sig stadskollegiet

därför böra tillstyrka, att staden genom ett godkännande av den vid förhandlingarna

träffade uppgörelsen tillmötesginge kronans önskemål i fråga

om det fortsatta stadsplaneläggandet av Ladugårdsgärdet. För det eller de

områden, vilkas stadsplaneläggande under den tid överenskommelsen gällde

vore av behovet påkallad, finge således tredjedelsprincipen läggas till grund

för erforderliga stadsplaneavtal.

Av den ovan lämnade redogörelsen för stadskollegiets, till grund för stadsfullmäktiges

beslut i ärendet liggande utlåtande torde framgå, att den form

för begränsning av den föreliggande villkorliga överenskommelsens räckvidd,

som överenskommelsens punkt 12 innebär, av staden ansetts icke tillräckligt

klart avgränsa tillämpningen av överenskommelsens övriga bestämmelser, särskilt

de i punkt 2, i enlighet med vad som vid den villkorliga överenskommelsens

ingående förutsatts och av stadskollegiet ansetts skäligt. Då stadsfullmäktige

därför funnit sig icke kunna godtaga den i nämnda punkt 12

använda formen för begränsning av bestämmelsernas räckvidd, hava stadsfullmäktige

tillika för sin del ansett begränsningen i stället böra ske på så

sätt, att överenskommelsens giltighetstid inskränktes intill tidpunkten för

ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen.

Utskottet har vid granskning av Ladugårdsgärdesavtalet funnit detsamma

vara av beskaffenhet att kunna av kronan godtagas i den form och till den

räckvidd detsamma erhållit i den mellan kronans fastighetskommission och

stadens delegerade träffade uppgörelsen. I ett förändrat läge har emellertid

frågan kommit genom den av stadsfullmäktige vidtagna begränsningen av avtalets

giltighetstid. Denna begränsning är givetvis ägnad att till den grad

förringa värdet av avtalet, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka, att

kronan godtager detsamma, därest detta förbehåll från stadens sida ovägerligen

vidhålles.

Emellertid synes, med hänsyn till den stora betydelse här föreliggande avtalskomplex

torde få anses äga för både kronan och staden, på det allvarligaste

böra övervägas, huruvida icke en utväg kan finnas för att ■— under hänsynstagande

till båda parternas intressen — en överenskommelse kan komma till

stånd beträffande den divergens, som uppkommit i fråga om avtalets giltighetstid.

Utskottet har därvid föreställt sig, att avsikten från stadens sida icke

varit den, att Ladugårdsgärdesavtalets föreskrifter vid en tilläventyrs snart genomförd

ny stadsplanelagstiftning aldrig skulle träda i tillämpning. Tvärtom

torde kunna antagas, att meningen varit, att avtalets föreskrifter i varje fall

skola tillämpas vid uppgörelser om stadsplan för de områden, som inom den

närmaste tiden äro avsedda att stadsplaneläggas. Utskottet har därför sökt

bilda sig en uppfattning om den ungefärliga belägenheten och omfattningen av

de områden, som närmast böra ifrågakomma till exploatering och därför nödvändig

stadsplaneläggning. Efter samarbete med särskilda sakkunniga har

utskottet i sina överväganden i detta hänseende kommit till följande resultat.

I första hand har till exploatering ansetts böra ifrågakomma det område, som

är beläget mellan Valhallavägen, Sturevägen och linjen d—e å den propositio
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

17

nen bifogade kartan. Inom detta område finnes mark lämplig för ett slutet

byggnadssätt, varjämte området i dess norra del å Smedsbacken kan styckas till

villatomter. En del av marken kan också för framtiden behöva reserveras för

offentliga byggnader.

I anslutning till Karlaplansområdet och övriga av kronan redan exploaterade

delar utav Norra Djurgården borde också ett område söder om Valhallavägens

tilltänkta förlängning stadsplaneläggas. En naturlig ytterligare fortsättning

av detta nya område erbjuder sig norrut utmed den blivande stora utfartsleden

till frihamnen. Vid dessa områdens exploatering skulle ernås god och omedelbar

anslutning till det redan bebyggda Östermalm. Inom ifrågavarande områden

kunna erbjudas begärliga tomter, intill den nuvarande diplomatstaden för

öppet byggnadssätt, norr därom och utmed de tänkta huvudtrafiklederna för

affärs- och bostadsändamål samt närmare frihamnen även för industriändamål.

Nämnas må att i samband med Karlaplansområdets exploatering kronan redan

anlagt en stor avloppstunnel i Valhallavägens blivande förlängning samt

vidare utmed ovannämnda förbindelseled till frihamnen. Avlopp för så gott

som samtliga ifrågavarande områden kan beredas genom nyssnämnda avloppstunnel.

Då all den till intagande i stadsplan föreslagna marken sammanhänger

med redan stadsplanelagda områden, undgår kronan också att bekosta

några ledningar för gas, vatten och elektricitet.

Å en karta (upprättad i två exemplar av överstelöjtnanten Ingemar Petersson

och dagtecknad den 25 maj 1928) har utskottet låtit utmärka de områden,

om vilkas stadsplaneläggning sålunda under den närmaste tiden främst kan

bliva fråga. Med en röd linje har härå avgränsats dels förenämnda till stadsplaneläggning

nu närmast avsedda områden, innefattande sammanlagt ungefär

150 hektar, dels ock — med hänsyn till avtalets bestämmelser om markberäkningen

-— Karlaplansområdet, utgörande omkring 21 hektar eller alltså sammanlagt

omkring 171 hektar.

Det väster om linjen d—e belägna området omfattar omkring 80 har och har

alltså avvägts på ett sådant sätt att den i punkt 2 av Ladugårdsgärdesavtalet

intagna bestämmelsen om avräkning av vissa i den tidigare Karlaplansöverenskommelsen

ingående mark kan träda i tillämpning.

Enligt vad som framgår av överslagsberäkningar, verkställda med ledning

av en i grova drag uppgjord skiss till stadsplan för ifrågavarande områden,

skulle icke behöva såsom parkmark utläggas större areal än 68,000 kvadratmeter.

För kronans del synes anledning sålunda saknas att påfordra utläggande

till park av större areal än nyss sagts.

Inom de områden, som enligt ovanstående skulle av Norra Djurgarden först

stadsplaneläggas, äro belägna bland annat de för Svea och Göta livgarden

samt Livregementet till häst uppförda kasernetablissemangen, vilka sannolikt

ännu någon tid komma att användas för militärt bruk. Utskottet får framhålla,

att endast för det fall och i den mån dessa kasernområden av statsmakterna

befinnas böra disponeras för annat ändamål, kan det ifrågakomma att

framdraga gator genom områdena i fråga.

Utskottet hyser alltså den uppfattningen, att den av Stockholms stadsfullmak
B

ihan at till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 85 häft. (Nr ISO.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

tige beslutade begränsningen av avtalets giltighet bör på det sätt preciseras,

att de i Ladugårdsgärdesavtalet bestämda grunderna skola oförändrat tillämpas

på ett exploateringsområde huvudsakligen motsvarande de å förutnämnda karta

inom röd linje belägna områdena och detta oavsett om ny eller ändrad lagstiftning

angående förhållandet mellan kommun och markexploatör varder beslutad

före stadsplaneläggningen av desamma eller icke. Beslutas ny eller ändrad

lagstiftning i nyssberörda hänseende kommer sålunda beträffande övriga delar

av Ladugårdsgärdesområdet avtalet att träda ur kraft. Förblir lagstiftningen

oförändrad, kommer avtalet däremot att bestå.

Stadens godkännande den 7 maj 1928 av överenskommelsen ifråga har jämväl

förbundits med förbehåll därutinnan, att vad i överenskommelsens punkt 8, andra

stycket, sägs om stadens rätt att under alla förhållanden själv utföra vissa

arbeten i fråga om kloakledningar, skall äga motsvarande tillämpning* i fråga

om ledningar för gas, vatten och elektricitet, i den mån dessa (p. 7) skola bekostas

av kronan. Skäl synas föreligga att från kronans sida godtaga ett dylikt

förbehåll.

Därest vad utskottet ovan uttalat vinner riksdagens bifall, lärer Stockholms

stadsfullmäktige böra beredas tillfälle att taga ståndpunkt till vad riksdagen

beslutat samt förty, med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsens punkt

13, vara nödvändigt, att tiden, inom vilken Stockholms stadsfullmäktige skola

hava att för sin del godkänt avtalet med de av riksdagen gjorda förbehåll, utsträckes,

så att godkännandet ägt rum före den 30 juni 1928.

Vad av herr Lindhagen i ovannämnda motion föreslagits i anledning av den

nu ifrågavarande överenskommelsen torde icke, utöver vad som följer av det ovan

anförda, böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår den av herr Hammarskjöld i ämnet väckta motionen får utskottet

anföra följande. I enlighet med vad kronans fastighetskommission framhållit

i sitt utlåtande, lär i sammanhang med upprättandet av exploateringsplan rörande

nu ifrågavarande områden böra avgöras, bland annat, i vad mån och i vilken

ordning militärens disposition över områdena bör upphöra. Detta förutsätter

i sin tur, att förslag framläggas jämväl i de hänseenden, förevarande

motion avser.

Vid sådant förhållande synes motionen icke böra föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av, att alla de

ytterligare åtgärder, vilka erfordras, innan exploateringen av nu ifrågavarande

delar av Djurgården kan äga rum, vidtagas med den största skyndsamhet. Statsverkets

behov av medel för täckande av såväl de anslag, vilka redan förutsatts

skola slutligt gäldas av medel, vilka komma att inflyta vid försäljning av mark

å Djurgården, som ock för andra ändamål gör det angeläget, att den länge avsedda

exploateringen av Ladugårdsgärdet må komma till stånd utan onödig

tidsutdräkt.

Vad angår det andra i förevarande proposition för riksdagen framlagda villkorliga,

s. k. Kanslihus-Kungsholmsavtalet, så synes detta vara av beskaffen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

19

het att, under förutsättning att jämväl Ladugårdsgärdesavtalet blir av Stockholms

stadsfullmäktige godkänt med de av utskottet ovan föreslagna förbehållen,

böra godtagas av riksdagen.

Utskottet anser, de föreliggande båda avtalen —- det ena, Kanslihus-Kungsholmsavtalet,

möjliggörande för staden ett nödigt ordnande av trafikleder å

Kungsholmen samt en rationell exploatering av vissa stadens områden och vidare

västerut samt det andra, Ladugårdsgärdesavtalet, möjliggörande för kronan

den sedan länge av riksdagen i princip beslutade exploateringen av vissa

delar av Djurgården — äga ett sådant sammanhang, att det ena avtalets godkännande

förutsätter jämväl det andras godtagande. Detta sammanhang torde

också framgå av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att godkänna Ladugårdsgärdesavtalet

endast under förutsättning, att jämväl Kanslihus-Kungsholmsavtalet

bleve av riksdagen och Kungl. Maj :t godkänt.

Beträffande dispositionen av de penningmedel, vilka må komma att inflyta

till kronan i följd av avtalet, ansluter sig utskottet till vad departementschefen

i denna del anfört.

Vad i propositionen anföres rörande uppförande av nytt kanslihus, liksom

det i anslutning därtill äskade extra reservationsanslaget å 60,000 kronor för

utredningar rörande nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli, har icke heller givit

anledning till någon erinran från utskottets sida.

Då utskottet tillstyrker ifrågavarande båda avtals godkännande, har detta

skett jämväl på grund av önskvärdheten av att kunna öppna vägen för en lösning

av kanslihusfrågan, vilken fråga sedan mycket lång tid tillbaka stått på

dagordningen.

Av tidigare i detta avseende framförda förslag må här erinras om det i

proposition till 1905 års riksdag framlagda, vilket innebar en ämbetsverksbyggnads

uppförande vid Kungsträdgården. Riksdagen fann för sin del en

dylik byggnadsförläggning till nämnda plats icke olämplig, men frågan kom

dock av andra skäl -—- däribland nödvändigheten av vissa markuppgörelser med

Stockholms stad — att då undanskjutas. I sitt år 1925 avgivna betänkande

hava också byggnadssakkunniga uttalat sig för att en dylik större offentlig

byggnad uppfördes i Kungsträdgårdens norra del intill Hamngatan såsom en

naturlig och stadsplanetekniskt önskvärd avslutning norrut av densamma.

Tidigare har även ifrågasatts kanslihusets förläggning till Riddarholmen.

Olika alternativa förslag hava i sådant syfte framlagts, varvid förutsatts att

rätten till viss behövlig mark skulle förvärvas från Stockholms stad. Dessa

planer hava emellertid åtminstone tillsvidare fått förfalla, och i stället hava

ansträngningarna inriktats på att göra ett nytt kanslihus uppförande å dess

nuvarande plats möjligt.

Utskottet har ansett sig böra bringa dessa förhållanden i erinran på grund

av det samband de obestridligen äga med frågan om genomförandet av förevarande

markuppgörelser mellan kronan och Stockholms stad. Skulle de nu

framlagda båda avtalsförslagen förfalla, böra planerna på kanslihusets åter
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande Nr 180.

uppbyggande på dess nuvarande plats få anses övergivna. För sådant fall

torde enligt utskottets mening utan tidsutdräkt en undersökning böra komma

till stånd rörande annan lämplig tomt för byggnaden.

På grund av vad utskottet ovan anfört, har utskottet tillika ansett vad herr

Lindhagen föreslagit med anledning av Kanslihus-Kungsholm savtalet icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen i anledning av Kung], Maj:ts förevarande

proposition må

a) dels godkänna den mellan kronans fastighetskommission

av år 1925 och stadens delegerade den 17 mars 1928 träffade

villkorliga överenskommelsen rörande grunderna för exploatering

av vissa områden å Norra Djurgården, dock under villkor

att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt

beslut den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses

giltighetstid, före den 30 juni 1928 förklara,

att — oavsett huruvida ny eller ändrad lagstiftning angående

förhållandet mellan kommun och markexploatör kommer

till stånd -— överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1

■—11 skola oförändrade gälla ett område, i huvudsak anslutande

sig till det å ovan omförmälda, av överstelöjtnanten Ingemar

Petersson upprättade karta med röd linje avgränsade området;

ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område

större areal än sextioåttatusen kvadratmeter skall i stadsplan

utläggas till park;

dels ock medgiva, att vad i överenskommelsens punkt 8

andra stycket sägs om stadens rätt att under alla förhållanden

själv utföra vissa arbeten i fråga om kloakledningar må

äga motsvarande tillämpning i fråga om ledningar för gas,

vatten och elektricitet, i den mån dessa skola bekostas av kronan;
b)

under förutsättning att Stockholms stadsfullmäktige

före den 30 juni 1928 biträda det av utskottet förordade beslutet

rörande den under a) omförmälda villkorliga överenskommelsen,

godkänna det mellan sagda kommission och stadens

delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtalet

om vissa fastighetsbyten m. m.;

c) vid bifall till vad under a) och b) hemställts, under

sjätte huvudtiteln för utredningar rörande nybyggnad för

Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1928—1929 anvisa ett

extra reservationsanslag av 60,000 kronor;

II) att herr Lindhagens ovanberörda motion, i vad densamma

icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan hemställt,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

■21

III) att den av herr Hammarskjöld i ämnet väckta motionen

må anses besvarad genom vad ovan anförts.

Stockholm den 29 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. P. V.

Nilsson i Gränebo, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, J. Pålsson, C.

Johansson i Hälsingborg, C. G. V. Hammarskjöld, D. A. Petrén, J. Clemedtson och

O. A. Ernfors;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,

C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, 0.

Olsson i Kullenbergstorp, A. Ä:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg,

O. E. F. Järte, A. Danielsson och C. A. Anderson i Storegården.

Reservation

av herr Järte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten in s. 1 i texten