Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande till vikarierande undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstilläg g m. m.

1928-03-23 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1928:63, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om efterskänkande av återbetalning sskyldigheten beträffande till vikarierande undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstilläg g m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 68.

i

Nr (»3.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1928 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om efterskänkande av

återbetalning sskyldigheten beträffande till vikarierande

undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstilläg g

m. m.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av greve

J. W. Spens m. fl. (1:136) och den andra inom andra kammaren av herr G.

Mosesson m. fl. (II: 325), har hemställts, att riksdagen ville medgiva, att återbetalningsskyldighet

beträffande i motionerna omförmälda, till ett belopp av

högst kr. 17,662:99 uppgående dyrtidstillägg till vikarierande undervisningsråd

i skolöverstyrelsen å deras vikariearvoden må efterskänkas, i den mån desamma

utbetalts före den 3 december 1924, samt att, därest återbetalning av

sådant dyrtidstillägg redan gjorts, vad som sålunda ersatts måtte få till vederbörande

ånyo utbetalas.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

»I § 1 av kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst, nr 262, upptages ''arvode

bland de slag av kontanta förmåner, varå dyrtidstillägg finge utgå till befattningshavare

i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till

siffran bestämd. I § 6 av samma kungörelse föreskrives vidare, att till befattningshavare

i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl.

Maj :t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande i tillämpliga delar av de i

bland annat § 1 meddelade bestämmelserna. De omförmälda stadgandena återfinnas

jämväl i senare författningar angaende dyrtidstillägg till befattningshavare

i statens tjänst.

Nu ifrågavarande bestämmelser hava av vederbörande redogörare nästan undantagslöst

tolkats så, att dyrtidstillägg finge utbetalas på det arvode, som enligt

olika kungl. brev — i fråga om vikarier i dåvarande läroverksöverstyrelsen

är det första dagtecknat den 16 maj 1918 — till vikarier på undervisningsrådsbefattningar

inom skolöverstyrelsen utgått med 12 kronor för dag till

vikarie, som är bosatt i Stockholm, och med 18 kronor för dag till annan vi
Mot

utbetalandet av sådant dyrtidstillägg hade emellertid vederbörande revisionsmyndighet,

riksräkenskapsverket, framställt anmärkningar.

Genom särskilda utslag — det tidigaste den 3 december 1924 — har kammarrätten

i ett flertal mål av ifrågavarande slag gillat de av riksräkenskaps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 63.

verket gjorda anmärkningarna, varigenom i sista hand de nu avsedda vikarierna

blivit förpliktade att ersätta de anmärkta beloppen.

I några av dessa anmärkningsmål, vilka anhängiggjorts, innan kammarrätten

blivit högsta dömande instans för mål av nu avsedd beskaffenhet, hava av

vederbörande besvär anförts hos Kungl. Maj :t med yrkande, att anmärkningarna

måtte ogillas. Härvid hava klagandena även anhållit, att, därest nyssnämnda

yrkande icke skulle bifallas, Kungl. Maj:t måtte av nåd befria dem från

ålagd ersättningsskyldighet till statsverket.

4 över ett av de sålunda anförda besvären rörande en anmärkning vid Jönköpings

läns kassaredogörelse för augusti 1921 och gällande dyrtidstillägg av

här avsett slag uppgående till sammanlagt 2,063 kronor 52 öre till folkskolinspektören

Per Thomée har utlåtande inhämtats av statskontoret, som därvid

anfört följande:

Det till klaganden i egenskap av vikarie för undervisningsråd utbetalta dagarvodet

har till siffran bestämts av Eders Kungl. Maj:t. Jämlikt § 6 av den

vid tiden för förordnandet gällande nådiga kungörelsen med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst den 30 juni 1920

(nr 364) skall alltså dyrtidstillägg å sagda arvode utbetalas under iakttagande

i tillämpliga, delar av de i §§ 1—5 av samma kungörelse meddelade bestämmelserna.

Enligt vad som framgår av det av särskilt tillkallade sakkunniga

avgivna betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjäln

under år 1919 (bilaga till prop. nr 225 till 1919 års riksdag sid. 70—72) torde

dagarvode av ifrågavarande slag få anses motsvara sådant arvode, som omförmäles

i mom. 1 av första paragrafen av nämnda kungörelse, och skall vid

sådant förhållande och då annan föreskrift ej meddelats, dyrtidstillägg å dag1

arvodet utgå enligt de beräkningsgrunder, som återfinnas i §§ 2 och 3 av kungörelsen.

Med stöd av vad sålunda anförts och då själva beräkningen av det till klaganden

utbetalda dyrtidstillägget icke är föremål för anmärkning, får statskontoret

i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte finna skäligt

att, med ändring av kammarrättens överklagade utslag, förklara den framställda

anmärkningen icke kunna bifallas.

Kungl. Maj:t har enligt utslag den 3 juni 1927 icke funnit skäl göra ändring

i omförmälda anmärkningsmål och icke heller bifallit efterskänkande av den

i målet ålagda ersättningsskyldigheten,

Enahanda beslut har av Kungl. Maj :t fattats i senare avdömda besvärsmål

av nu avsedd beskaffenhet.

. Enligt här bilagda inom riksräkenskapsverket upprättade uppgift utgör det

till återbetalning anmärkta beloppet dyrtidstillägg till vikarierande undervisningsråd

å dem i denna deras egenskap tillkommande arvoden för åren 1920—

1925 tillhopa 17,662 kronor 99 öre. varav endast 598 kronor avse tid efter år

1922.

Det gäller sålunda återbetalning av en stor summa för lång tid sedan uppburna

avlöningsmedel. Då dessa till största delen tillfallit några få av de nu

ifragavarande befattningshavarna, kommer på dessas del en för dem synnerligen

kännbar återbetalningsskyldighet.

Enligt undertecknades mening tala starka billighetsskäl för att sådan återbetalningsskyldighet

borde helt och hållet efterskänkas.

Härför talar först och främst den ovan anförda omständigheten, att det till

allra största delen_ gäller sådan avlöning, som vederbörande uppburit för flera

ar sedan, da penningvärdet var avsevärt mindre än det är för närvarande.

Vidare måste de nu återbetalningsskyldiga hava ansett sig vara i sin goda

rätt att erhalla de till dem utbetalta dyrtidstilläggen, då såväl statskontoret

som ett stort antal länsstyrelser enligt vederbörande författningar ansett sig

berättigade att utanordna desamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets %itlåtande Nr 63.

9

Redan härav är tydligt, att de i förevarande fall gällande författningsbestämmelserna

icke kunna anses hava varit med erforderlig tydlighet formulerade.

Detta framgår ytterligare av sådana omständigheter som att riksräkenskapsverket

i ett fall (resolutionen den ''19 januari 1922) anmärkt till återbetalning

nu avsett dyrtidstillägg icke därför att sådant utgått utan endast på

grund av att detsamma oriktigt beräknats och att i andra fall anmärkningen

först grundats på att här ifrågakommande arvoden vore att betrakta som dagarvoden,

medan i de lagkraftvunna utslagen domen grundas på en passus i

en riksdagshandling, om vilken vederbörande befattningshavare icke haft skyldighet

att äga kännedom.

De ifrågavarande befattningshavarna måste anses hava mottagit sina uppdrag

i tro att å vederbörligt arvode skulle utgå dyrtidstillägg och för denna

frågas bedömande hava de — åtminstone innan ovan omförmälda kammarrättsutslag

den 3 december 1924 avkunnats — endast haft att tillgå gällande

författningar, enligt vilkas formulering, såsom av det här ovan citerade und.

utlåtandet av statskontoret synes framgå, det nu avsedda dyrtidstillägget

bort utgå. För i landsorten boende vikarier måste härvid hava varit av särskild

betydelse, att under tiden 1 mars 1920—30 juni 1921 vikariearvodet för

dag understeg det dagtraktamente, som flertalet nu avsedda befattningshavare

skulle hava uppburit, om de skolat utföra förrättning i egen tjänst. Avlöningen

på de här avsedda överordnade posterna har sålunda under nämnda period

faktiskt varit lägre än det belopp, statsmakterna ansett vara skäligt som

ersättning för den ökning i levnadskostnaderna, som förorsakas därav, att uppdraget

icke utförts i hemorten. Och det bör därjämte märkas, att det här är

fråga om uppdrag, som kunna tilldelas vederbörande endast om de därtill förklarat

sig villiga och som i många falla utförts under vederbörandes ferier.»

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttranden av såväl skolöverstyrelsen som riksräkenskapsverket, vilka yttranden

äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

Utskottet har funnit starka billighetsskäl tala för bifall i princip till motionärernas

förslag.

Såsom framgår av det av riksräkenskapsverket i ämnet avgivna utlåtandet,

har ämbetsverket ifrågasatt, att dyrtidstillägg å dagarvode må efterskänkas

helt beträffande vikarierande undervisningsråd, som varit bosatt i Stockholm,

samt till två tredjedelar beträffande vikarier från ort utom Stockholm. Utskottet

har ej funnit billigt, att en skillnad i nu angivna hänseenden kommer

till uttryck på sätt ämbetsverket ifrågasatt, då härigenom vikarier från landsorten

skulle sättas i en ogynnsammare ställning än vikarier, som vore bosatta i

Stockholm. Däremot har utskottet ansett fog förefinnas till en begränsning av

det begärda medgivandet i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag på så

sätt, att efterskänkandet må gälla endast i de fall, där utbetalningarna skett,

innan de som redogörare ansvarige första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets

anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må i anledning av greve Spens’ m. fl. och herr

Mosessons m. fl. ovanberörda motioner (1:136 och 11:325)

medgiva,

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 63.

dels att till ifrågavarande befattningshavare oriktigt utbetalt

dyrtidstillägg å dem i egenskap av vikarierande undervisningsråd

hos skolöverstyrelsen tillkommande dagarvode må

efterskänkas; dock att efterskänkandet må gälla endast i de

fall, där utbetalningarna skett, innan de som redogörare ansvariga

första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets

anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar;

dels ock att, därest återbetalning skett av dylikt dyrtidstillägg,

till vederbörande må från åttonde huvudtitelns anslag

till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ånyo

utbetalas, vad sålunda återlevererats.

Stockholm den 23 mars 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. IT. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,

J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G.

Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund och J. B. Johansson i

Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, S. Bengtsson

i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,

E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro, E.

G. E. Eriksson i Stockholm, C. Lindskog och O. E. F. Järte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 03.

11

Till riksdagens statsutskott.

Genom kungl. remiss den 3 dennes har riksräkenskapsverket anbefallts att

avgiva och senast den 20 februari 1928 till riksdagens statsutskott överlämna

yttrande över en inom riksdagens första kammare av greve Spens m. fl. väckt

motion (nr 136) om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande

till vikarierande undervisningsråd felaktigt utbetalda dyrtidstillägg.

I anledning bärav får riksräkenskapsverket anföra följande.

Till att börja med torde få erinras, att intill 1918 till vikarierande läroverksråd

respektive ledamot i folkskolöverstyrelsen utgått arvode av 10 kronor för

dag, varå dyrtidstillägg utbetalats. På sätt framgår av ett i motionen vidrört

uttalande i Kungl. Maj:ts proposition nr 52 till 1919 års riksdag angående en

gemensam skolöverstyrelse (sid. 59), vidtogs under år 1918 en av kristiden

betingad böjning av arvodet i fråga från 10 kronor till 12 respektive 18 kronor,

beroende på om vikarien vore bosatt inom eller utom Stockholm. I de fall, då de

inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna mot utbetalning av

dyrtidstillägg å de sålunda förhöjda arvodena underställts kammarrättens prövning,

hava samma anmärkningar av kammarrätten fastställts. Uti en del mål

har frågan om rätt till dyrtidstillägg å meranämnda arvode dragits inför Kungl.

Maj :ts prövning; och bar Kungl. Maj :t icke funnit skäl göra ändring uti kammarrättens

utslag. Då i dessa fall i samband med besvären vederbörande sökt

att av nåd bliva befriad från återbetalningsskyldighet av anmärkta belopp, hava

dessa ansökningar med undantag allenast beträffande en arvodestagare, vilken

avlidit, av Kungl. Maj :t lämnats utan bifall.

Yad angår de i motionens tabellbilaga upptagna vikarierna får riksräkenskapsverket

meddela, att statskontoret till ytterligare en, nämligen folkskolinspektören

J. E. Engvall utbetalt dyrtidstillägg med tillhopa 139 kronor å

arvode, som han uppburit i egenskap av tillförordnat undervisningsråd, och

har detta belopp genom riksräkenskapsverkets och kammarrättens utslag fastställts

till betalning av vederbörande. Därest motionen skulle vinna riksdagens

bifall, bör givetvis jämväl Engvall komma ifråga till erhållande av ersättning.

I avseende å frågan, huruvida och i vilken mån efterskänkande av dyrtidstillägg

å ifrågavarande avlöningsmedel bör äga rum, vill riksräkenskapsverket

framhålla följande.

För den, som haft att tillämpa dyrtidstilläggsförfattningarnas bestämmelser,

har särskilt frågan, huruvida dyrtidstillägg skall utgå å det slag av avlöningsmedel,

varom nu är fråga, nämligen å arvode, ofta framstått såsom

mycket svårlöst. Detta har också framhållits i det betänkande och förslag

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919, som avgivits av de

inom finansdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga i detta ämne (bilaga

till Kungl. Maj:ts prop. nr 225 år 1919, sid. 70). I vissa fall har emellertid,

för att undvika felaktiga utbetalningar, vid fastställandet av arvode åt befattningshavare

uttryckligen tillsagts, att dyrtidstillägg å arvodet icke finge utgå.

Så t. ex. har detta varit fallet i fråga om läroverks- och seminarieläkarnas arvoden,

vilket framgår bland annat av innehållet i kungl. brev den 15 juni 1922

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 63.

angående arvoden åt skolläkare. En del redogörare, vilka förpliktats återbetala

anmärkt dyrtidstillägg å nu ifrågavarande vikariearvode, hava uti förklaringar,

som av dem avgivits över framställda anmärkningar, framhållit, att

de haft anledning antaga, att dyrtidstillägget skulle utga, enär i de kungl. brev,

varigenom vikariatsarvodet fastställts, icke, i likhet med vad föreskrivits beträffande

läroverks- och folkskolseminarieläkarnas arvoden, angivits, att dyrtidstillägg

icke skulle utgå. Härtill kommer, att då såväl statskontoret, som måste

anses äga speciell sakkunskap i avlöningsfrågor, som ock i fråga kom man do länsstyrelser

utanordnat dyrtidstillägg å omhandlade arvode, starkt stöd erhållits

för den uppfattning, att arvodestagarna varit i sin fulla rätt att erhålla de

anmärkta dyrtidstilläggen.

Då sålunda på grund av här ovan berörda omständigheter i förevarande fall

författningsbestämmelserna måste anses hava lämnat stort rum för en tolkning

motsatt den slutligen fastslagna, synas starka billighetsskäl tala för att åtminstone

till en viss del återbetalningsskyldigheten efterskänkes. Riksräkenskapsverket

vill här erinra om, att riksdagen vid föregående tillfällen befriat

vederbörande från återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalt dyrtidstillägg.

Sålunda har exempelvis 1925 års riksdag medgivit, att till kontrolltjänstemän

oriktigt utbetalt dyrtidstillägg å belopp, som från deras intjänta arvoden avdragits

såsom ersättning för kost eller bostad och kost, finge efterskänkas

(skrivelse nr 102). Likaså har, för att nämnda ännu ett fall, av samma års

riksdag återbetalningsskyldighet efterskänkts beträffande till underofficerare

vid flottan oriktigt utbetalta dyrtidstillägg (skrivelse nr 335).

Då det gäller att bedöma den nu föreliggande frågan om eftergivande av återbetalningsskyldigheten,

synes det riksräkenskapsverket, att dyrtidstillägget å

den del av dagarvodet, vilken får anses såsom egentlig ersättning för det arbete,

som är förenat med vikariatet, skäligen bör kunna efterskänkas. Då arvodet

för vikarierande undervisningsråd utgått med 12 kronor till den, som varit

bosatt i Stockholm, torde detta belopp kunna betraktas såsom arvode för vikariatsarbetet.

Den ytterligare delen av det till vikarien från ort utom huvudstaden

utgående arvodet eller 6 kronor torde däremot i viss mån kunna betraktas

som en form av traktamente. Med denna beräkningsgrund skulle alltså anmärkta

dyrtidstillägget efterskänkas helt beträffande vikarierande undervisningsråd,

som vid tiden för förordnandet varit bosatt i Stockholm. För att.

beträffande vikarie, som vid tiden för förordnandet varit bosatt utom Stockholm,

. erhålla en enkel regel för beräkningen av återbetalningen, synes för dylik

vikarie böra efterskänkas två tredjedelar av det uppburna dyrtidstillägget.

Vad därefter angår frågan om den tidpunkt, till vilken eftergivandet bör få

sträcka sig, anser riksräkenskapsverket, att densamma bör fastställas till den

dag, då den som redogörare ansvarige första gången erhållit del av riksräkenskapsverkets

anmärkningar rörande utbetalningar av ifrågavarande slag. Beträffande

det dyrtidstillägg å berörda arvode, som efter nyssnämnda dag utbetalts,

skulle alltså något efterskänkande icke kunna komma i fråga. Riksräkenskapsverket

vill i detta sammanhang framhålla, att a.v verkställd undersökning

det vill synas, som om samtliga här ifrågavarande belopp utbetalts,

innan vederbörande redogörare erhållit del av anmärkning av nu ifrågavarande

slag.

Till sist vill riksräkenskapsverket framhålla, att, där utbetalning av återburna

dyrtidstillägg kommer att äga rum, utgifterna i fråga lämpligen böra

avföras från vederbörande dyrtidstilläggsanslag, vadan särskilt anslag för ändamålet

ej skulle behöva anvisas.

På grund av vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket tillstyrka, att till

ifrågavarande befattningshavare oriktigt utbetalt dyrtidstillägg å dem i egenskap

av vikarierande undervisningsråd hos skolöverstyrelsen tillkommande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 63.

13

dagarvode må efterskänkas helt beträffande vikarierande undervisningsråd, som

vid tiden för förordnandet varit bosatta i Stockholm, samt till två tredjedelar

beträffande de vikarier, som vid tiden för förordnandet varit bosatta utom

Stockholm, dock att efterskänkandet må gälla endast i de fall, där utbetalningarna

skett, innan de som redogörare ansvariga första gången erhållit del av

riksräkenskapsverkets anmärkningar rörande ifrågavarande utbetalningar, samt

att, därest återbetalning skett av dylikt dyrtidstillägg, till vederbörande må få

från åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst ånyo utbetalas vad som sålunda ersatts. Stockholm den 10 februari

1928.

Erik Stridsberg.

Helmer Andersson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 68.

Till riksdagens statsutskott.

Genom skrivelse den 3 innevarande februari har Kungl. Maj :t anbefallt skolöverstyrelsen

att senast den 15 i samma månad avgiva yttrande över en inom

första kammaren av greve Spens m. fl. väckt motion om efterskänkande av

återbetalningsskyldigheten beträffande dyrtidstillägg till vikarierande undervisningsråd

m. m.

Till åtlydnad härav får överstyrelsen anföra följande.

Bestämmelserna rörande arvoden åt sådana mer tillfälligt anställda vikarier

för undervisningsråd, varom i motionen är fråga, hava sitt ursprung i de genom

nådigt brev den 4 juni 1907 utfärdade föreskrifterna rörande arvode åt

semestervikarie för läroverksråd i dåvarande överstyrelsen för rikets allmänna

läroverk. I nämnda nådiga, brev fastställdes det ifrågavarande arvodet skola

vara lika med läroverksråds tjänstgöringspenningar, d. v. s. skola uppgå till

ett belopp av mellan 5 och 6 kronor om dagen. Det sålunda bestämda arvodet

visade sig emellertid vara allt för lågt, för att det skulle vara möjligt att för

detsamma erhålla erforderliga vikarier inom överstyrelsen under läroverksrådens

semester. Redan den 12 juni 1908 bestämde för den skull Kungl. Maj:t

för de samma dag förordnade semestervikarierna inom överstyrelsen arvodet

till 10 kronor för dag, och under en följd av år har enahanda belopp bestämts

såsom arvode till vikarie för läroverksråd under dennes semester, medan vikarie

för medlem av överstyrelsen, vilken erhållit ledighet av annan anledning än

semester (t. ex. för sjukdom) fortfarande ägt åtnjuta ersättning till samma

belopp som den tjänstlediges tjänstgöringspenningar.

Då för förutomnämnda överstyrelse, vid denna tid benämnd läroverksöveTstyrelsen,

svårigheter ånyo uppstått att för de dittills utgående arvodena erhålla

vikarier för överstyrelsens medlemmar, ingick överstyrelsen den 21 maj

1917 med underdånig framställning om det här avsedda vikariearvodets förhöjning

till 15 kronor om dagen, oberoende av arten av den tjänstledighet, som

föranlett vikaries anställande. Ifrågavarande ansökan stöddes dels på de av

dyrtiden föranledda omständigheterna, dels därpå, att, därest till vikarier förordnades

ordinarie läroverkslärare, dessa oftast utförde ifrågavarande uppdrag

under löpande ferier och sålunda ginge miste om den ledighet, de under vanliga

förhållanden kunnat påräkna. Överstyrelsen framhöll härvid, att de ifrågakommande

vikarierna sålunda i regel icke vore jämförliga med befattningshavare,

som av Kungl. Maj:t förordnats att utföra offentligt uppdrag och därunder

ägt åtnjuta ledighet från egen tjänst. Det vore sålunda rimligt att för vikarierna

i fråga bestämma arvoden till förhöjda belopp, överstyrelsens framställning

blev emellertid icke av Kungl. Maj:t bifallen.

_ Men efter en av överstyrelsen påföljande år förnyad underdånig framställning,

vari uttryckligen hänvisades till den år 1917 ingivna, bestämde Kungl.

Maj:t genom nådigt brev den 16 maj 1918 arvodet till 12 kronor för dag till

vikarie bosatt i Stockholm och till 18 kronor för dag till annan vikarie. Arvodet

har sedermera i förekommande fall bestämts att utgå efter dessa grunder såväl

i läroverksöverstyrelsen och i folkskolöverstyrelsen som i den genom bl. a. dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 68.

15

verks förenande uppkomna skolöverstyrelsen. I fråga om arvoden till vikarier

för medlemmar i folkskolöverstyrelsen voro för övrigt, alltsedan denna överstyrelse

år 1914 inrättades, samma bestämmelser gällande som för motsvarande

vikarier i läroverksöverstyrelsen.

På de fastställda arvodena hava, såvitt överstyrelsen har sig bekant, i regel

utgått krigstidstillägg, respektive dyrtidstillägg. Beträffande de inom skolöverstyrelsen

och de verk, som varit dennas föregångare, utbetalta tilläggen av

nu avsett slag gäller, att de utbetalts av vederbörande redogörare, som enligt

sin instruktion haft att på eget ansvar utbetala författningsenligt utgående^ avlöningar.

Ehuru överstyrelsen sålunda tidigare icke haft anledning taga ståndpunkt

till förevarande avlöningsfråga, torde utbetalningarna dock hava skett

med överstyrelsens goda minne. I likhet med övriga i motionen omnämnda

ämbetsverk har överstyrelsen sålunda varit av den uppfattningen, att dyrtidstillägg

kunnat och bort utgå å nu förevarande arvoden. Detta är så mycket

mer förklarligt som, enligt vad av den föregående redogörelsen torde framga,

vikariearvodena icke blivit bestämda med tanke uteslutande pa dyrtiden, och

som de med hänsyn till 1918 års prisnivå fastställda arvodena under 1920

och följande år utan dyrtidstillägg måste anses hava blivit väl knappt tilltagna.

Överstyrelsen har också ansett sig hava haft särskild anledning att på ovan

angivet sätt tolka hithörande författningar angaende dyrtidstillägg, da Kungl.

Maj:t i nådigt brev till statskontoret den 14 februari 1919 angående gratifikation

åt f. d. lektorn P. Bagge förklarat, att Bagge, därest han ej vid 1918 års början

ägt åtnjuta pension, varit berättigad till krigstidstillägg för år 1918 å det av

honom såsom vikarierande läroverksrad uppburna, enligt nådiga brevet den 16

maj 1918 förhöjda arvodet.

I likhet med motionärerna anser överstyrelsen salunda, att starka biliignetsskäl

tala för efterskänkande av återbetalningsskyldighet i fråga om nu avsedda

dyrtidstillägg. överstyrelsen får därför tillstyrka bifall till det i den föreliggande

motionen framställda yrkandet. _

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit t. f. generaldirektören

överdirektören Ealk, avdelningscheferna undervisningsråden Fredriksson

och Bruce samt t. f. avdelningschefen undervisningsrådet Rydberg, föredragande.

Stockholm den 9 februari 1928.

AUG. FALK.

Gust. Rydberg.

Hj. Michaelsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:104 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten beträffande till vikarierande undervisningsråd felaktigt s. 3 i texten